Sök i Ratio Lex

Angående de till afvittringslandtmätarna i Västerbottens och Norrbottens län utgående afton ingsförm ån er

1910-04-15 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1910:205, Angående de till afvittringslandtmätarna i Västerbottens och Norrbottens län utgående afton ingsförm ån er

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 205.

1

N:o 205.

Kung. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående de

till afvittringslandtmätarna i Västerbottens och Norrbottens

län utgående afton ingsförm ån er; gifven Stockholms

slott den 15 april 1910.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Magt härmed föreslå Riksdagen

medgifva,

att från och med år 1911 arfvodet till en hvar af de vid afvittringsverket

i Västerbottens och Norrbottens län förordnade afvittringslandtmätare

må utgöra 4,000 kronor för år räknadt;

att berörda arfvode må kunna höjas för den, som tjänstgjort fem

år, med 500 kronor och för den, som tjänstgjort tio år, med ytterligare

500 kronor;

samt att ifrågavarande arfvode!! må anvisas att utgå från det under

nionde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till skiften och afvittringar.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj: t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Oskär Nyländer.

Bih. till Biksd. Prat. 1910. 1 Samt. 1 Afd. 156 Höft. (No 205.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 205.

Utdrag af protokollet öfver jordbruksfonden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Eegenten i statsrådet å Stockholms

slott den 15 april 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern LlNDMAN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: PETERSSON,

PIederstierna,

SwARTZ,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvärd,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow.

Departementschefen, statsrådet Nyländer, anförde vidare.

Vid underdånig föredragning den 14 sistlidna januari af frågan

om reglerandet för år 1911 af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel

erinrade jag, hurusom Riksdagen år 1909 dels beslutat, att

anslaget till skiften och afvittringar, hvilket hittills varit i riksstaten

uppfördt såsom reservationsanslag, skulle från och med innevarande år

uppföras såsom förslagsanslag till otörändradt belopp, dels ock medgifvit,

att, i likhet med hvad som skett under en följd af år, de belopp,

hvarmed inkomsterna af tjänsten under år 1910 för afvittringslandtmätarna

i Västerbottens och Norrbottens län kunde komma att understiga

3,000 kronor för dem, som tillhörde första lönegraden, och 3,500

kronor för dem, som på grund af ålder i tjänsten åtnjöte arfvodesförhöjning,

finge dessa tjäustemän godtgöras af ifrågavarande anslag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 205.

Vidare anmälde jag, att från afvittringslandtmätarnas sida förelåge

framställningar om ändrade bestämmelser rörande deras aflöningsförhållanden,

livilket ärende ännu vore föremål för utredning, och anhöll

jag att få längre fram återkomma till detta ämne, under framhållande

emellertid, att medel till den ifrågasatta regleringen utaf afvittringslandtmätarnas

aflöningsförhållanden torde kunna erhållas från förslagsanslaget

till skiften och afvittringar, hvadan något särskildt anslag för

ändamålet icke torde behöfva begäras.

Med anledning häraf hemställde jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå Riksdagen, att, i afbidan å de nådiga förslag Kungl. Maj:t

kunde komma att förelägga Riksdagen angående förändrade bestämmelser

rörande afvittringslandtmätarnas aflöningsförhållanden, förslagsanslaget

till skiften och afvittringar tillsvidare beräknades till oförändradt

belopp, eller 63,000 kronor.

Till denna hemställan täcktes Kungl. Maj:t lämna bifall; och gjordes

i enlighet därmed i statsverkspropositionen framställning till Riksdagen.

Jag anhåller nu att få till behandling upptaga frågan om reglerande

af afvittringslandtmätarnas aflöningsförhållanden.

I Kungl. Maj:ts förnyade nådiga taxa på arfvode åt afvittringslandtmätare

i Västerbottens och Norrbottens län den 3 december 1880

finnas meddelade bestämmelser angående den afvittringslandtmätarna

tillkommande ersättning. I samtliga öfriga län, hvarest afvittringsarbeten

varit af nöden, äro desamma för länge sedan afslutade.

Nämnda taxa innehåller i §§ 1 och 2 föreskrifter om arfvode

för ägors mätning och uträkning, i hvilket arfvode inbegripes ersättning

för upprättande af mätningskartan och ett renoveradt exemplar

häraf samt för ägobeskrifning. I §§ 3 och 4 stadgas arfvode för rågångsförrättning

samt utstakning och rörläggning, hvarjemte §§ 5—7

lämna bestämmelser om lösen för kartor och handlingar. Några ytterligare

föreskrifter om ersättning, utgående efter omfattningen af utfördt

arbete, finnas icke i taxan, med undantag af de i § 9 förekommande,

som emellertid afse vissa numera afslutade förrättningar och

således ej vidare äro tillämpliga. Jämlikt § 8 skola alla arbeten, som

icke omförmälas i §§ 1—7, ersättas med arfvode för hvar använd dag.

Detta arfvode utgår i allmänhet med 8 kronor men med 15 kronor för

hvar dag, afvittringslandtmätare under sommararbetstiden är å arbetsstation

inom afvittringslag sysselsatt med arbete för skattläggning eller

områdestilldelning. Enligt § 10 är afvittringslandtmätare efter tio års

väl vitsordad tjänstgöring berättigad att, utöfver honom eljest tillkommande

godtgörelse, åtnjuta arfvodesförhöjning med 500 kronor för år.

Afvittrings
landt
mätarnas
löneförmåner.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 205.

I § 11 tillerkännes afvittringslandtmätare ersättning för husrum under

sommarmånaderna med 50 kronor och för tjänsteresor med 250 kronor

om året, dock att afvittringslandtmätare, hvilkens kostnad för tjänsteresor

under året i afsevärd mån öfverstigit nyssberörda belopp, i anledning

däraf kan efter nådig pröfning erhålla särskild godtgörelse. Den

afvittringslandtmätarne enligt taxan tillkommande ersättning utgår af statsmedel

och anvisas från anslaget till skiften och afvittringar. I § 12 i taxan

tillförsäkras afvittringslandtmätare rätt att vid slutet af hvarje kvartal,

hvarunder han ej åtnjutit tjänstledighet, uppbära 600 kronor i afräkning

på honom enligt taxan tillkommande arfvode samt därjämte, i händelse

han är berättigad till arfvodesförhöjning, hvad däraf på kvartalet

belöper. Hvad han därutöfver under året införtjänt äger han uppbära

efter årets slut, sedan hans öfver arbetet atgifna räkning pröfvats. Upp

går icke arfvodet för hans arbete enligt taxans bestämmelser till så stort

belopp, som han redan uppburit, skall skillnaden innehållas å nästföljande

kvartals aflöning. I § 13 stadgas, att afvittringslandtmätare, som på

grund af styrkt sjukdomsförfall är tjänstledig, ttnjuter, såsom arfvode

för en hvar af de första två månaderna, 133 kronor 33 öre samt därjämte,

i händelse han är berättigad till arfvodesförhöjning, 41 kronor

67 öre, men för den därefter följande tiden tre fjärdedelar af nämnda

belopp; dock att, i händelse sjukdomsförfall fortfar under längre tid

än ett år, det kommer att bero på nådig pröfning för hvarje särskildt

fall, om och i hvad mån arfvode för den följande tiden må åtnjutas.

Omförmälda taxa öfverensstämmer i allmänhet med den därförut

gällande, den 30 maj 1873 utfärdade taxan. De hufvudsakliga olikheterna

mellan dessa båda taxor äro, dels att i den af år 1880 metersystemet

användts, dels ock att enligt 1873 års taxa dagarfvodet utgjorde

8 kronor äfven i de fall, då detsamma enligt 1880 års taxa är

bestämdt till 15 kronor.

Från och med år 1875 till och med år 1903 har, efter Riksdagens

medgifvande, för hvarje år stadgats, att de belopp, hvarmed årets inkomster

af tjänsten för afvittringslandtmätarna i Västerbottens och Norrbottens

län kunde komma att understiga 2,500 kronor för dem, som tillhörde

första lönegraden, och 3,000 kronor för dem, som på grund af

ålder i tjänsten åtnjöte arfvodesförhöjning, finge dessa tjänstemän godtgöras

från anslaget till skiften och afvittringar, och allt sedan 1903

hafva årligen, likaledes efter Riksdagens medgifvande, motsvarande

bestämmelser meddelats, dock att beloppen utgjort respektive 3,000 och

3,500 kronor i stället för 2,500 och 3,000 kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 205.

I särskilda, den 25 januari 1908 ingifna underdåniga skrivelser

hafva de, efter landtmäteristyrelsens förordnande, vid afvittringsverken

i Västerbottens och Norrbottens län då tjänstgörande afvittringslandtmätarna

gjort framställning om ändrade bestämmelser beträffande deras

aflöningsförhållanden.

Afvittringslandtmätarna i Västerbottens län hafva därvid anfört

hufvudsakligen följande.

Med hänsyn till de numera högst betydligt stegrade lefnadsomkostnaderna

vore den enligt gällande taxa utgående ersättning uppenbarligen

alldeles otillräcklig, helst de bäst atlönade arbetena, eller de i

§§ 1 och 2 omförmälda mätningar och uträkningar, i det närmaste afslutats

inom Västerbottens län. Följaktligen komme hädanefter den

hufvudsakligaste delen af arbetena att ersättas efter dagberäkning enligt

8 8 eller med 8 kronor och i vissa fall med 15 kronor om dae-en. Enär

afvittrmgsarbetet nu pågmge mom öfverstå delarna af lappmarken, där

den för arbete ute å fältet lämpliga tiden kunde beräknas högst till 100

dagar, för hvilken tid arfvode utginge efter 15 kronor om dagen, samt

den öfriga tid af året, för hvilken dagarfvode efter 8 kronor kunde

beräknas, efter afdrag af resdagar ej öfverstege 180 dagar, skulle afvittringslandtmätarens

inkomst enligt taxan ej kunna komma att uppgå

till mera än 2,940 kronor årligen.

Sedan nu gällande taxa utfärdats, hade lefnadsomkostnaderna i

orten stigit med omkring 100 procent, hvarjämte afvittringslandtmätarnas

arbete blifvit af svårare art samt särskilt synnerligen ansträngande

och hälsovådligt under den tid, omkring tre månader årligen, landtmätarna

måste vistas i de aflägsnaste delarna af Lappland och ofta

under veckor tillbringa nätterna i tält under temperaturförhållanden af

så omväxlande beskaffenhet, att på en varm dag kunde följa en natt

med frost.

På grund häraf hemställde sökandena, dels att afvittringslandtmätarna

måtte beredas årlig lön af 2,000 kronor, dels ock att arfvodestaxans

§§ 8, 12 och 13 måtte ändras i öfverensstämmelse med ett af

dem uppgjordt förslag, enligt hvithet lägsta dagarfvodet upptagits till

10 kronor, dagarfvode af 15 kronor beräknats skola utgå för vissa angifna

arbeten utöfver dem, för hvilka detsamma nu vore stadgadt, samt

nya bestämmelser ifrågasatts beträffande ej mindre sättet för utbetalningen

af ersättningen för landtmätarnas arbete än äfven dem vid sjukdomsfall

tillkommande arfvode. Slutligen erinrades, att afvittringslandtmätarna

med hänsyn till det dem åliggande stränga sommararbetet

torde i högre grad än de flesta andra tjänstemän vara i behof af årlig

Afvittring»-

landtmätarnas

framställ
ningar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

I ärendet af•

gifna yttranden.

T. f. a frittringsstyresmannen

H. J.

Norrman.

T. f. afvittring

sstyresmannen

TBergman.

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 205.

semester utan minskning i inkomsterna, i hvilket afseende en månads

ledighet syntes lämplig.

I den utaf afvittringslandtmätarna i Norrbottens län gjorda hemställan

åberopas i allmänhet enahanda omständigheter, som anförts i

den af mig redan omförmälda ansökningen, dock att dessa landtmätare

framhållit, att arfvode enligt taxans §§ 1 och 2 ej vidare kan ifrågakomma

inom Norrbottens län; och hafva sökandena dels hemställt,

att afvittringslandtmätarna måtte tillerkännas årlig lön af 2,000 kronor,

dels ock framlagt förslag till ändringar i §§ 8, 10, 12 och 13 i gällande

taxa, enligt hvilket förslag lägsta dagarfvodet skulle utgöra 10

kronor, arfvodesförhöjning inträda, första gången efter fem, andra

gången efter tio och tredje gången efter femton års väl vitsordad

tjänstgöring med 400 kronor för hvar gång, samt beträffande ersättningens

utbetalande, arfvode under sjukdom och rörande semester föreslagits

föreskrifter af ungefär samma innebörd, som de af afvittringslandtmätarna

i Västerbottens län ifrågasatta. Till sist hafva afvittringslandtmätarna

i Norrbottens län framhållit önskvärdheten af, att bland

de vid afvittringen tjänstgörande landtmätarna så många, som afvittringsarbetets

fortbestånd kräfde, måtte erhålla ordinarie befattning.

Sedan landtmäteristyrelsen fått sig anbefalldt att efter vederbörandes

hörande afgifva underdånigt utlåtande öfver omförmälda framställningar,

har landtmäteristyrelsen den 27 november 1909 afgifvit sådant

utlåtande och därvid öfverlämnat yttranden af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Västerbottens och Norrbottens län samt af tillförordnade afvittringsstyresmännen

H. J. Norrman och T. Bergman.

Norrman har vitsordat de utaf afvittringslandtmätarna i Västerbottens

län lämnade uppgifter samt förklarat sig anse deras framställning

förtjäna bifallas, dock att han föreslagit dagarfvodet böra alltid

utgå med 15 kronor äfvensom hemställt, att afvittringslandtmätarna

måtte för den tid, de vore sysselsatta inom afvittringsområdet, bekomma

ortstillägg efter 100 kronor i månaden, dock högst 300 kronor årligen,

och har Norrman till stöd för sistberörda hemställan framhållit de synnerligt

ökade lefnadsomkostnader, som uppstode för afvittringslandtmätarna

därigenom, att de under en lång tid af året måste lefva i de

aflägsna och folkfattig^ fjällbygderna, där inga lifsförnödenheter utom

mjölk och möjligen fisk kunde erhållas af befolkningen, utan allt måste

medföras.

Bergman har tillstyrkt bifall till den af afvittringslandtmätarna i

Västerbottens län gjorda framställningen, dock med erinran, att den

föreslagna lönen, såsom utgående åt tjänstemän på icke ordinarie stat,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 205.

borde förändras till årligt arfvode, samt detta arfvode fastställas till

1,000 kronor under de första fem åren af anställningen, 1,500 kronor

under nästa fem år och 2,000 kronor efter tio års tjänstgöring, hvarjemte

Bergman ansett, att, då ägomätningarna för allmänna afvittringen

komme att afslutas under sommaren 1909, §§ 1 och 2 i gällande taxa

borde upphöra att gälla samt förekommande mätnings-, uträknings- och

renovationsarbete ersättas med dagarfvode enligt § 8 med beräkning af

15 kronor för mätningsarbete och 10 kronor för uträknings- och renovationsarbete.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens län har i an- Mops

ledning af den utaf afvittringslandtmätarna i samma län gjorda framställning

anfört följande. ZZ. Z

Sedan år 1897 en befattning såsom afvittringslandtmätare blifvit

ledig, hade Kungl. Maj:t med hänsyn till den jämförelsevis kortare tid,

som kunde antagas återstå, innan afvittringen inom Västerbottens län

blefve fullbordad, enligt nådigt bref den 28 maj 1897 förordna!, att

den lediga tjänsten icke skulle med ordinarie innehafvare återbesättas

utan tillsvidare uppehållas på förordnande. Vid sådant förhållande torde

det icke nu, då afvittringen ytterligare närmat sig sin fullbordan, vara

lämpligt att på ordinarie stat uppföra någon af de vid afvittringsverket

anställda tjänstemännen, hvilka samtliga nu vore tillförordnade. Kungl.

Maj:ts befallningshafvande kunde därför icke tillstyrka sökandenas begäran

om aflöningsförbättring i form af lön på stat.

Emellertid vore, såsom afvittringsstyresmännen framhållit, någon

förändring i bestämmelserna för afvittringslandtmätarnas aflöning behöflig,

enär eljest, så snart mätningsarbetena fullbordats, sökandenas

inkomster i tjänsten skulle komma att väseutligt förminskas.

Det kunde ifrågasättas, huruvida den erforderliga förbättringen

lämpligen borde åstadkommas enbart genom dagarfvodets höjande i

arfvodestaxan. Att på förhand beräkna verkan af sådana förhöjningar

syntes nämligen vara vanskligt. Med all sannolikhet skulle såväl större

säkerhet om resultatet som större jämnhet i aflöningen både år från år

och vid jämförelse afvittringslandtmätarna emellan ernås genom fastställande

af ett minimibelopp för årsinkomsterna. Ett dylikt minimibelopp,

utgörande 3,000 kronor eller, för dem, som åtnjöte arfvodesförhöjning,

3,500 kronor, vore sedan längre tid fastställdt, dock med

bestämmelse, enligt af Kungl. Maj:t för hvart år meddelad föreskrift,

att pröfning skulle äga rum, huruvida afvittringslandtmätare, hvilkens

arfvode efter taxa under året ej uppgått till det stadgade minimibeloppet,

borde anses hafva samma år åstadkommit så stor arbetsprodukt, som

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 205.

skäligen kunde af honom fordras, och att, om detta funnes vara förhållandet,

underdånig framställning om det erforderliga beloppets anvisande

skulle göras. Omförmälda stadganden hade sedan år 1899 saknat

praktisk betydelse för afvittringslandtmätarna inom Västerbottens län,

enär deras arfvoden sedan dess årligen väsentligt öfverstigit berörda

belopp å 3,000, respektive 3,500 kronor. Stadgandena kunde dock få

afsedd betydelse, om beloppen i erforderlig mån höjdes.

Enligt Kungl. Mapts befallningshafvandes åsikt borde för framtiden

frågan om arfvodestillökning för afvittringslandtmätarna lämpligen

ordnas i enlighet med hvad i detta hänseende sålunda hittills

gällt, dock med den förändring, att dylik tillökning skulle beredas

afvittringslandtmätare, hvilkens arfvode under året ej uppginge till

5.000 kronor, respektive 5,500 kronor. Mindre belopp än de nu nämnda

torde icke böra ifrågakomma, enär de tre afvittringslandtmätarnas i

Västerbottens län inkomster af tjänsten, enligt af dem lämnade uppgifter,

utgjort exempelvis under år 1907 för en af dem 6,848 kronor 52 öre,

för en annan 6,750 kronor 24 öre och för den tredje 6,450 kronor 25

öre samt under de gångna årens anställning vid afvittringen uppgått

till, i medeltal, för en 6,116 kronor 62 öre, för en annan 5,707 kronor

37 öre och för den tredje 5,593 kronor 1 öre, samt de alla tre vore

berättigade till arfvodesförhöjning på grund af ålder i tjänsten.

Med afseende därå, att ägomätningarna för den allmänna afvittringen

komme att bringas till slut under sommaren 1909, torde det

vara nödigt, att behöfliga förändringar beträffande aflöningsförhållandena

finge tillämpas redan från och med år 1910.

Därest Kungl. Mapts befallningshafvandes nu framställda förslag

godkändes, blefve det antagligen utan praktisk betydelse, om arfvodestaxans

bestämmelser i § 8 bibehölles oförändrade eller ändrades på sätt

sökandena begärt, enär i båda fallen säkerligen komme att erfordras

aflöningsfyllnad för att nå inkomstbeloppet 5,000, respektive 5,500 kronor.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordade den ändring i § 12

af taxan, att det kvartalsvis i afräkning utgående beloppet höjdes till

1.000 kronor, samt ansåge, att arfvodet under styrkt sjukdomsförfall

borde utgöra 250 kronor, högst 300 kronor, under en hvar af de första

två månaderna samt tre fjärdedelar af nämnda belopp under hvar och

en af de följande tio månaderna.

Kungl. Maj.-ts Kungl. Mapts befallningshafvande i Norrbottens län har i yttrande

befallnings- öfver den utaf afvittringslandtmätarna i samma län gjorda underdåniga

Norrbottens framställning förklarat sig ej hafva något att erinra mot densamma.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 205. 9

Landtmäteristyrelsen har i sitt i ärendet afgifna underdåniga utlåtande

af den 27 november 1909 anfört följande.

.De i ärendet meddelade upplysningar, att några egentliga ägomätningar

icke vidare kunde komma i fråga, ville landtmäteristyrelsen

till riktigheten vitsorda. De mätningsgöromål, som för framtiden kunde

förekomma, bestode hufvudsakligen i tillmätningar af de nyodlingar,

som skett efter första ägomätningen, och inmätning af blifvande ^nybyggesanläggningar

samt dessa mätningars inkonnekterande å befintliga

kartor. Att beräkna arfvode för dessa göromål samt för uträkning af

de inmätta omradena efter gällande taxa vore olämpligt, såväl på den

grund att ersättningen skulle blifva synnerligen obetydlig, som ock till

följd däraf, att det mången gång komme att taga längre tid att göra

beräkningarna för arfvodesräkningens uppsättande än att utföra arbetena.

I det arfvode., som utginge enligt §§ 1 och 2 i gällande taxa, inginge

äfven ersättning för renoveradt exemplar af mätnings kartan samt för

ägo beskrifning. Därför komme bestämmelserna äfven att blifva mycket

svåra att tillämpa, enär arfvodesbeloppens fördelning mellan särskilda

°^a måste ske efter approximativa grunder. Men

häiföiutom voie att märka, att gällande taxa på arfvode för landtmäteriföi

rättningar åberopades pa tre skilda ställen i taxan för afvittringsgöromål.

Då nu den allmänna landtmäteritaxan från och med 1910 års

början komme att högst väsentligt nedsättas, hvilken nedsättning med

afseende å mätningsarfvodet eldigt gjord undersökning komme att uppgå

till mei än 36 piocent, läge häri ett alldeles särskild! skäl för en revision

. af gällande taxa på arfvode åt afvittringslandtmätare. En sådan

revision påkallades äfven af de bestämmelser, som meddelats i Kungl.

Maj ds nådiga kungörelse den 5 juni 1909, innefattande ytterligare föreskrifter

angående afvittringen inom Västerbottens och Norrbottens läns

lappmarker. Genom denna kungörelse hade afvittringsförfarandet

kommit att omfatta en hel del åtgärder, som icke ingingo däri, då taxebestämmelserna

utfärdades, och för hvilka alltså icke heller några taxeföreskrifter

funnes. Bestämmelserna om landtmätares rätt att under

arbetsåret uppbära medel i afräkning å arfvodet och om ersättning vid

sjukdomsfall torde icke heller motsvara nutida fordringar och hade icke

ändrats i anslutning till den höjning af minimiaflöningen, som gällt

från och med år 1904. Det finge äfven anses uppenbart, att nuvarande

bestämmelser voro synnerligen komplicerade. Afvittringslandtmätarna

finge ock onödigt länge vänta på sitt arfvode. Afse värd tid åtginge till

rakningarnas uppsättande och granskning, och någon vidare öfverskådBih.

till Biksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 156 Håft. 2

Zandtmäteri
styrelscn.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 205.

lighet i räkenskapsafseende vore svår att ernå. Kostnaderna för ett

kommande år vore äfven svåra att beräkna under nuvarande ordning.

Nu berörda förhållanden torde visa, att gällande bestämmelser om afvittringslandtmätares

ersättning tarfvade en genomgripande, revision,

och landtmäteristyrelsen hade säkerligen funnit sig föranlåten att i

sådant syfte vidtaga åtgärder, äfven om nu föreliggande framställningar

uteblifvit.

Såsom framginge af en utaf landtmäteristyrelsen uppgjord redogörelse

för de olika aflöningssätt, som under 1800-talet tillämpats vid

afvittrings- och storskiftesverken, hade ersättningen till de vid dessa

verk anställda landtmätarna företrädesvis utgått i form af årligt arfvode

till visst belopp och i jämförelsevis ringa omfattning efter taxa.

Inom vissa orter, bland andra särskild! Kopparbergs län, hade rätten

att uppbära årsarfvodet i viss mån gjorts-beroende af skyldighet att

verkställa viss arbetsprodukt. När man granskade taxeföreskrifterna,

funne man, att de företrädesvis afhandlat mätnings- och uträkningsgöromål

samt hvad därmed ansetts hafva oskiljaktigt sammanhang äfvensom

lösen för karta och handlingar. Beträffande öfriga göromål, såsom

taxering eller gradering samt områdestilldelning och åbodelning hade,

äfven f de fall, då bestämmelser om ersättning för sistberörda slag af

göromål meddelats i taxa, bestämmelserna i allmänhet gått ut på göromålens

ersättande enligt dagberäkning. Men då dagberäkning icke

lämpligen kunde förbindas med föreskrift om viss arbetsprodukt och

sådant^ ej heller försökts, blefve bestämmelsen om ett dylikt beräkningssätt

i själfva verket icke annat än ett stadgande om arfvode efter

tidberäkning.

Om det vid förut verkställda taxerings- och graderiugsgöromål

samt områdestilldelningar och åbodelningar befunnits olämpligt att bestämma

ersättningen efter taxa för visst kvantum arbete, torde detta

ännu mer vara fallet beträffande de arbeten af ifrågavarande slag, som

framdeles ifrågakomme. Äfven för den med förhållandena obekante

torde detta tydligt framgå vid beaktande af innehållet i Kungl. Maj:ts

ofvan omförmälda nådiga kungörelse den 5 juni 1909.

Enligt hvad förut meddelats vore de mätningsarbeten, som för

framtiden kunde förväntas, af sådan beskaffenhet, att svårighet mötte

att beräkna ersättning för desamma efter en verklig taxeföreskrift. Detta

förhållande hade föranledt tillförordnade afvittringsstyresmannen Bergman

att föreslå upphäfvande af §§ 1 och 2 i gällande taxa. Landtmäteristyrelsen

kunde ej annat än gilla detta förslag. Enär §§ 3 och

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 205.

4 knappast någonsin torde äga tillämpning, inneliölle taxan i öfrigt

icke någon verklig taxeföreskrift utom i fråga om lösen för kartor och

handlingar, och framstode på grund häraf såsom det naturligaste att

för framtiden öfvergifva aflöningssättet enligt taxa. Utom hvad förut

i ärendet meddelats, som kunde gifva stöd för en sådan mening, torde

särskildt böra erinras om, huru inveckladt gällande aflöningssystem vore,

ity att vid sidan om taxan måst meddelas bestämmelser om förskott

och minimiarfvoden med mera, hvithet hade sin grund i svårigheten

att redan för hittills varande, jämförelsevis enkla förhållanden träffa

lämpliga taxeföreskrifter.

På grund af hvad sålunda anförts ansåge landtmäteristyrelsen,

att enda lämpliga formen för ersättning åt afvittringslandtmätarna vore

arfvode efter tid. Med hänvisning till hvad som förekommit om arbetenas

omfattning och art ansåge landtmäteristyrelsen äfven tydligt, att

det icke kunde ifrågasättas att såsom villkor för åtnjutande af arfvode

föreskrifva viss arbetsprodukt. En sådan föreskrift torde ock härefter

sakna praktisk betydelse. Landtmäteristyrelsen vore nämligen öfvertygad

om, att vederbörande tjänstemän för framtiden skulle med drift

utföra sina åligganden, såsom äfven hittills merendels varit fallet; och

skulle något undantag härutinnan inträffa, hade landtmäteristyrelsen till

rättande af förhållandet ett tillräckligt korrektiv i den omständigheten,

att tjänstemännen, såsom för närvarande vore fallet, säkerligen äfven

framdeles blefve tillsatta endast på förordnande tills vidare eller för

viss tid.

Landtmäteristyrelsens efterföljande förslag afsåge alltså beredande

af årligt arfvode åt de landtmätare, som komme att tjänstgöra vid afvittra

gs verket i Västerbottens och Norrbottens län.'' Hvad anginge

frågan om beloppet af dessa arfvoden, ansåge landtmäteristyrelsen med

hänsyn till ej mindre storleken af de inkomster, afvittringslandtmätarna

enligt nu gällande grunder haft, än äfven beskaffenheten af deras verksamhet

samt de aflöningsförmåner, som beredts tjänstemännen vid

skiftesverket, att, i likhet med hvad Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Västerbottens län uttalat, en maximigräns af 5,500 kronor vore

lämplig. Men med afseende å möjligheten af anställande vid afvittringsverket

af yngre skifteslandtmätare hölle landtmäteristyrelsen å

andra sidan före, att en begynnelseafiöning af 4,000 kronor torde böra

anses tillräcklig för erhållande af lämpliga arbetskrafter. Som arbetena

på fältet hädanefter komme att utgöras af besiktningar och värderingar

af synnerligen grannlaga art, samt arbetena med områdestilldelning

och åbodelning äfven komme att ställa stora anspråk på vederbörandes

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 205.

omdöme och förmåga, ansåge landtmäteristyrelsen gällande bestämmelser

om kompetens för anställning såsom afvittringslandtmätare otillräckliga.

Landtmäteristyrelsen hölle sålunda före, att, emedan landtmätare, som

anställdes vid afvittringsverket, måste omedelbart efter anställandet

kunna anförtros hvilka göromål som helst, han borde hafva samma

erfarenhet, som fordrats för anställning såsom vice kommissionslandtmätare

och som lör framtiden fordrades för att kunna förordnas till

extra landtmätare. Med anledning jämväl af sist berörda förhållande

ansåge landtmäteristyrelsen begynnelseaflöningen icke skäligen kunna

sättas lägre än hvad styrelsen nu föreslagit. Löne- eller arfvodesgraderna

borde alltså blifva fyra, nämligen 4,000 kronor, 4,500 kronor,

5,000 kronor och 5,500 kronor. Om fem tjänsteår vid afvittringsverk

fordrades för uppflyttning i högre arfvodesklass, uppnåddes den högsta

aflöningen först efter 15 års tjänstetid. Enligt landtmäteristyrelsens

åsikt stode nu angifna aflöningssätt i alla afseenden väl öfverens med

statens intresse. Utsikterna till löneförhöjning torde kunna locka

tjänstemän att kvarstanna vid afvittringsverket, så länge behof af deras

arbete därstädes förefunnes, och härigenom åstadkommes kontinuitet,

hvar)ände på sådant sätt en bättre arbetsprodukt blefve att förvänta i

såväl kvalitativt som kvantitativt hänseende.

För år 1909 funnes inom afvittringsverket anställda, utom styresmannen,

om hvilken nu ej vore fråga, fem landtmätare. Landtmäteristyrelsen

ansåge, att antalet tills vidare borde bestämmas till endast

fyra att aflönas enligt nu angifna grunder.

Under förutsättning att gällande taxa upphäfdes och afvittringslandtmätarnas

ersättning bestämdes att utgå såsom årligt arfvode, erfordrades

föreskrifter, huru det skulle förfaras med lösen för kartor och

handlingar. Enär landtmäteristyrelsens förestående förslag i fråga om

arfvodesbelopp vore framställdt under förutsättning, att några sportler

icke skulle ifrågakomma, torde lämpligen bestämmelse böra meddelas,

att, där lösen bort utgå, expeditionerna skulle beläggas med stämpel till

belopp, motsvarande den lösen, som skulle utgå enligt gällande allmänna

taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar.

Bestämmelserna i § 11 samt i § 12 mom. 3 i 1880 års taxa torde

böra ersättas med föreskrift om tillämpning af resereglementets bestämmelser,

i hvars fjärde klass afvittringslandtmätare genom Kungl. Maj:ts

nådiga kungörelse den 18 december 1908 redan vore upptagna.

Landtmäteristyrelsen, som ansåge lämpligast, att de ifrågasatta

nya bestämmelserna Lomme att tillämpas från och med den 1 januari

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 205. 13

I910, hemställde på grund af hvad utaf styrelsen i ärendet anförts, att

vungl. Maj:t, med upphäfvande af nådiga taxan på arfvode åt afvittringsiandtmätare

i Västerbottens och Norrbottens län den 3 december 1880

täcktes föreskrifva, 1

. . att landtmätare, som för år anställdes eller vore anställd vid af
vittrmgsverket

i Västerbottens och Norrbottens län, skulle åtnjuta ett

arvode åt 4,000 kronor för år räknadt samt vid förrättning utom sitt

hemvist resekostnads- och traktamentsersättning enligt gällande nådio-a

resereglemente,

att berörda arfvode efter väl vitsordad tjänstgöring under fem

år finge höjas med 500 kronor, efter ytterligare fem år likaledes med

500 kronor samt efter än ytterligare fem år äfvenledes med 500 kronor med

ratt tor landtmätare, som nu vore anställd vid afvittringsverket inom Västerbottens

eller Norrbottens län, att för erhållande af omförmälda arfvodesförhojmng

tillgodoräkna sig den tid, han förut tjänstgjort vid afvittringsverk,

samt att kopia eller utdrag af karta eller afskrift eller utdrag af

handlingar, som utlämnades från afvittringsverket, skulle i fall, då lösen

bort utgå, beläggas med stämpel till belopp, som beräknades enligt bestämmelserna

_ om lösen i gällande nådiga taxa nå arfvode för landtmäteriförrättningar.

Harförutom har landtmäteristyrelsen afgifvit förslag till bestämmelser

om villkoren för erhållande af årsförordnande såsom afvittringslandtmätare,

om dagliga arbetstiden å afvittringskontoret, om semester och

om arfvode under sjukdom.

Statskontoret har, efter nådig remiss, i underdånigt utlåtande den staukontoret.

1U februari 1910 förklarat sig icke hafva något att erinra mot landtmateristyrelsens

förslag, att, med upphäfvande af nådiga taxan på arfvode

åt afvittnngslandtmätare i Västerbottens och Norrbottens län, tillerkänna

dessa landtmätare fasta årsarfvoden i enlighet med de af landtmatenstyrelsen

angifna aflöningsbestämmelser, hvarjämte statskontoret

vidare anfört hufvudsakligen följande.

o Ikraftträdandet af de nya bestämmelserna borde, enligt statskontorets

p.81 ,f;aA rum ^en 1 januari 1911, men hemställde statskontoret, att

''tT. A910. måtte beviljas en mot dessa bestämmelser svarande tillfällig

löneförbättring åt vederbörande tjänstinnehafvare.

Landtmäteri styrelsens förslag om visst arfvode vore framställdt

undei förutsättning, att några sportler icke skulle ifrågakomma utan all

lösen för kartor och handlingar redovisas till statsverket. Denna fråga

både synts landtmäteristyrelsen lättast ordnas genom meddelande af bestämmelse,

att kopia eller utdrag af karta eller afskrift eller utdrag af

s. 14 Kontrollera mot PDF

Departements■

chefen.

14 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 205.

handlingar, som utlämnades från afvittringsverket, skulle i fall, då lösen

bort utgå, beläggas med stämpel till belopp, som beräknades enligt

bestämmelserna om lösen i gällande nådiga taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar.

Med särskildt afseende därå, att någon verklig kontroll öfver

stämpelbeläggningens fullgörande svårligen kunde åstadkommas, med

mindre särskilda föreskrifter meddelades om användande af dubbla beläggningsstämplar

och om särskild redovisning af enahanda art, som.

nu vore stadgad beträffande vissa af underrätternas protokoll, ville statskontoret

ifrågasätta bestämmelse, att den lösen, hvilken ansåges böra

bestämmas för kopia eller utdrag af karta eller afskrift eller utdrag af

handlingar, som utlämnades från afvittringsverket, skulle af afvittringslandtmätaren

uppbäras och till statskontoret kvartalsvis efter hvarje

kalenderkvartals slut inlevereras samt dessutom årligen redovisas i en

inom januari påföljande år till landtmäteristyrelsen ingifven redogörelseräkning.

Enligt min åsikt hafva i ärendet framlagts fullt öfvertygande skäl

för nödvändigheten af åtgärder till omreglerande af afvittringslandtmätarnas

aflöningsförmåner. Dessa landtmätare torde vara att hänföra

till de statstjänare, som arbeta under de svåraste förhållandena. Deras

verksamhet afser numera de aflägsnaste delarna af Lappland, där de årligen

hafva att tillbringa två eller tre månader, stundom längre tid,

under strapatser och umbäranden, medan anskaffandet af snart sagdt

allt, som erfordras för deras uppehälle, är förenadt med synnerligen

dryga kostnader. Genom den nuvarande taxans bibehållande skulle hädanefter

en betydlig minskning i inkomsterna inträda för åtminstone

de inom Västerbottens län anställda afvittringslandtmätarna, och

dessa torde i så fall näppeligen befinnas villiga att längre tjänstgöra

vid afvittringen. Landtmäteristyrelsens uttalande, att genom nuvarande

afvittringslandtmätares kvarstannande i tjänsten skulle åstadkommas

kontinuitet i arbetet och en bättre arbetsprodukt, synes mig synnerligen

beaktansvärdt. Underlåtenhet att vederbörligen tillgodose afvittringslandtmätarnas

anspråk på skälig ersättning för deras betungande och

viktiga arbete skulle för öfrigt medföra jämväl svårighet att, där nya

sådana landtmätares anställande erfordras, finna kompetenta personer

villiga att mottaga dylik plats.

Med afseende å den jämförelsevis korta tid, som numera kan återstå,

innan afvittringen varder fullbordad, anser jag mig emellertid ej

böra föreslå, att afvittringslandtmätarna anställas på ordinarie stat.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 205.

Redan efter några få år torde antalet afvittringslandtmätare kunna

minskas. Vid sådant förhållande lärer det ej få anses välbetänkt att

nu inrätta fasta tjänster vid afvittringsverket, utan synas förhållandena

påkalla, att för framtiden det antal landtmätare, som bestämmes i den

af Kungl. Maj:t för hvarje år fastställda stat, af landtmäteristyreJsen

förordnas att tjänstgöra såsom afvittringslandtmätare. Genom den

befordran till distriktslandtmätare, som står öppen för de vid afvittringsverket

anställda obefordrade landtmätare, beredes dem för öfrigt i

sinom tid fast anställning jämte därmed förenad pensionsrätt.

Beträffande lämpligaste sättet för en omreglering af afvittringslandtmätarnas

inkomster af tjänsten, har jag funnit mig böra biträda

det af landtmäteristyrelsen framställda, utaf statskontoret tillstyrkta förslag,

att nämnda tjänstemän, i likhet med det öfvervägande antalet statstjänare,

bekomma viss, efter år beräknad godtgörelse för sitt arbete.

Med afseende å de af landtmäteristyrelsen påvisade svåra olägenheter,

som skulle följa af såväl bestämmelser om ersättning endast efter taxa

som ock en kombination af taxa och fast arfvode, torde nämligen intetdera

af dessa båda sätt för frågans lösning kunna förordas, helst i nu

förevarande fall, där, i motsats till förhållandet beträffande, till exempel,

distriktslandtmätarna, i allmänhet all ersättning utgår af statsmedel, ej

föreligga några särskilda skäl att bestämma ersättningen för tjänsten

efter taxa.

Att ersättning för tjänsteresor bör tillkomma afvittringslandtmätarna

i likhet med öfriga tjänstemän torde ej behöfva särskildt framhållas.

Med afseende å de med vistelsen i fjällbygderna förenade dryga

kostnaderna måste traktamentsersättning under fältarbetet anses erforderlig

och lär ej komma att lämna vederbörande nämnvärd, om ens

någon, behållen inkomst. Omförmälda rese- och traktamentsersättning

synes lämpligen böra utgå i enlighet med bestämmelserna i gällande

resereglemente och, i likhet med hvad nu är förhållandet beträffande

den i § 11 i 1880 års taxa bestämda ersättning för husrum och tjänsteresor,

anvisas från anslaget till skiften och afvittringar.

Till utredning af frågan om ändrade stadganden rörande lösen

för kopia eller utdrag af karta och afskrift eller utdrag af afvittringshandlingar

har jag inhämtat upplysningar angående de belopp, som för

närvarande såsom lösen uppbäras af afvittringslandtmätarna, samt därvid

erfarit, att dessa belopp äro synnerligen obetydliga och i allmänhet ej

uppgå till sammanlagdt 100 kronor om året för alla afvittringslandtmätarna.

Exempelvis må nämnas, att under nästlidet år endast 10 kronor

influtit i lösen till afvittringskontoret i Umeå och därunder då lydande

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 205.

landtmätare. Några ändrade bestämmelser angående den afvittringslandtmätarna

tillkommande lösen synas alltså icke vara i vidare mån

erforderliga, än att, därest 1880 års taxa upphäfves, föreskrift meddelas,

att ifrågavarande lösen skall beräknas enligt gällande taxa på arfvode

för landtmäteriförrättningar.

Hvad angår storleken af det årliga arfvode, som skäligen må tillkomma

en vid afvittringsverket för år anställd landtmätare, har jag ej

funnit något att erinra mot det belopp, 4,000 kronor, som landtmäteristyrelsen

och statskontoret ifrågasatt för dylik landtmätare, hvilken

ännu ej äger bekomma arfvodesförhöjning. Äfven synes billigheten

kräfva, att berörda arfvode efter väl vitsordad tjänstgöring under fem

år Unge höjas med 500 kronor samt efter ytterligare fem år äfvenledes

med 5ö0 kronor. Någon ytterligare arfvodesförhöjning anser jag mig

icke för närvarande böra föreslå.

Beträffande de af mig sålunda tillstyrkta aflöningsförmånerna torde

det tillåtas mig framhålla, att desamma icke skulle medföra någon

höjning af de inkomster i tjänsten, som hittills tillkommit de i Västerbottens

län anställda afvittringslandtmätarna och som, enligt hvad Kungl.

Maj:ts befallningshafvande upplyst, under de gångna åren uppgått i

medeltal till mer än 5,500 kronor för hvar och en af dem. Däremot

skulle, vid bifall till hvad jag härutinnan föreslagit, afvittringslandtmätarna

i Norrbottens län erhålla en förbättrad ekonomisk ställning,

enär deras inkomster hittills icke plägat uppgå till mer än 3,000 respektive

3,500 kronor.

Enligt uppgifter, som lämnats mig genom landtmäteristyrelsen

hafva för år 1909 till de fem under nämnda år tjänstgörande afvittringslandtmätarna

utbetalts arfvoden och reseersättningar äfvensom af Riksdagen

medgifven lönefyllnad till sammanlagdt belopp af i rundt tal

26,000 kronor.

Undersöker man nu, huru förhållandena under år 1909 skulle gestaltat

sig vid tillämpning af det utaf mig ofvan förordade aflöningssättet

framgår följande.

Af de under nämnda år tjänstgörande fem afvittringslandtmätarna

skulle fyra på grund af ålder i tjänsten uppnått högsta lönegraden,

hvaremot den femte afvittringslandtmätaren varit berättigad allenast till

begynnelsearfvodet. Följaktligen skulle, därest nyssnämnda aflöningssätt

tillämpats, för 1909 utgått:

5 arfvoden å 4,000 kronor ............................................... kronor 20,000: —

4 tilläggsarfvoden å 1,000 kronor ................................. „ 4,000: —

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 205.

Då vidare, i enlighet med hvad i ärendet får anses

upplyst, afvittringsarbetena å fältet icke kunna pågå

under längre tid än högst 100 dagar om året, skulle

afvittringslandtmätarnas dagtraktamenten under fältarbeten

kunna beräknas för hvar och en af dem till

800 kronor om året eller således för fem afvittringslandtmätare

sammanlagdt till............................................. kronor 4,000: —

Statsverkets utgifter till aflönande af afvittringslandtmätarna

skulle således med denna beräkningsgrund

under år 1909 — oberäknad! de jämförelsevis

obetjnlliga belopp, som skulle utgått i reseoch

traktamentsersättning under resor till och från

förrättningsställena äfvensom för lösen — hafva uppgått

till .................................................................................... kronor 28,000: —

Eu omreglering af afvittringslandtmätarnas aflöningssätt i den af

mig antydda riktning skulle således under eljest lika förhållanden medföra

en jämförelsevis obetydlig ökning af statsverkets utgifter. Till

följd af det minskade antal afvittringslandtmätare, som i allmänhet för

framtiden torde erfordras, skulle emellertid någon ökning i utgifterna

för afvittringsverket i dess helhet i sjkifva verket icke äga rum.

Vid det förhållande att afvittringslandtmätarna skulle komma att

tillsättas allenast medelst förordnanden, anser jag fastställandet af aflöningsvillkor

i vanlig bemärkelse för ifrågavarande personal icke vara

lämpligt, utan torde de bestämmelser, som i sådant afseende må kunna

finnas erforderliga, böra af Kungl. Maj: t meddelas i administrativ väg.

Antydningsvis ber jag emellertid få meddela, att det synes mig billigt,

att afvittringslandtmätare förklaras berättigad att under någon tid af

året, jag har tänkt mig en månad, åtnjuta ledighet utan att afstå

någon del af sina aflöningsförmåner. Vidare synas mig bestämmelser

erfordras om daglig tjänstgöringstid å afvittringskontoret, om arfvode

under sjukdom o. s. v. Slutligen ber jag få framhålla, att distriktslandtmätare,

som mottager förordnande såsom afvittringslandtmätare, icke

torde böra komma i åtnjutande af de härofvan för afvittringslandtmätare

föreslagna aflöningsförmåner under annan förutsättning, än att han afstår

från samtliga förmåner af dylikt slag, som tillkomma honom såsom

distriktslandtmätare. A andra sidan torde för sådan distriktslandtmätare,

i fråga om tidpunkten för erhållande af afvittringsiandtmätares

aflöningstillägg, den tid, han varit distriktslandtmätare eller kommissionslandtmätare,

böra räknas lika med tjänstgöring vid afvittringsverket; dock

Bill. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1. Afd. 156 Höft. 8

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kuncjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 205.

med iakttagande af den begränsning, som i de för distriktslandtmätare

fastställda aflöningsvillkor upptagits beträffande den tid, distriktslandtmätare

äger räkna sig tillgodo för erhållande af ålder stillägg i sistnämnda

egenskap.

De föreslagna nya bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1

januari 1911, och synas mig några talande skäl knappast föreligga, att

redan för innevarande år begära aflöningsförbättring åt afvittringslandtmätarna,

utöfver hvad 1909 års Riksdag för ändamålet anvisat.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet,,

att Kung!. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen medgifva,

att från och med år 1911 arfvode! till en hvar af de vid afvittringsverket

i Västerbottens och Norrbottens län förordnade afvittringslandtmätare

må utgöra 4,000 kronor för år räknadt;

att berörda arfvode må kunna höjas för den, som tjänstgjort fem år,

med 500 kronor och för den, som tjänstgjort tio år, med ytterligare

500 kronor;

samt att ifrågavarande arfvoden må anvisas att utgå från det under

nionde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till skiften och afvittringar.

Tillika tillstyrker jag, att Kungl. Maj it måtte förklara sig vilja,

därest hvad sålunda föreslagits varder af Riksdagen bifallet, föreskrifva,

att taxan på arfvode åt afvittringslandtmätare i Västerbottens och

Norrbottens län den 3 december 1880 skall upphöra att gälla med

utgången af innevarande år.

Någon ändring i nuvarande beloppet af förslagsanslaget till skiften

och afvittringar påkallas icke af ett bifall till den nu ifrågasatta nådiga

propositionen och är ej heller erforderlig med anledning af den nådiga

proposition, som den 4 innevarande april aflåtits angående statsbidrag

till kostnader för vissa laga skiften inom Juckasjärvi socken af Norrbottens

län. Ifrågavarande anslag lärer alltså böra i riksstaten för 1911

upptagas till oförändrad! belopp, eller 63,000 kronor.

Till hvad departementschefen i ärendet hemställt

täcktes, på tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter,

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall

samt förordnade, att proposition i ämnet af den lydelse,

bilaga . . . till detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen

aflåtas.

Ur protokollet:

Hjalmar Almgren.

STOCKHOLM, JSAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1910.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. JoU 1910:98 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående de till afvittringslandtmätarna i Västerbottens och Norrbottens län utgående aflöningsförmåner. s. 1 i texten