Angående statsbidrag till pensioneringen af den kvinnliga lärarpersonalen vid enskilda läroanstalter
1910-04-15 · 45 sidor, varav 43 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 43 av 45 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1910:206, Angående statsbidrag till pensioneringen af den kvinnliga lärarpersonalen vid enskilda läroanstalter
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
i
Nr 206.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående statsbidrag
till pensioneringen af den kvinnliga lärarpersonalen
vid enskilda läroanstalter; gifven Stockholms slott den
15 april 1910.
Med åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att
dels, med uteslutande af det nu å riksstatens tionde hufvudtitel uppförda
förslagsanslag å 40,000 kronor med titel bidrag till pensionering af lärarinnor
vid högre flick- och samskolor, å samma hufvudtitel uppföra ett ordinarie
förslagsanslag å 68,000 kronor med titel bidrag till pensionering af
den kvinnliga lärarpersonalen vid enskilda läroanstalter,
dels ock godkänna följande:
Bestämmelser för tilldelande af bidrag’ ur förslagsanslaget:
bidrag till pensionering af den kvinnliga lärarpersonalen vid
enskilda läroanstalter.
§ 1. Lärarinnornas pensionsanstalt.
*
1. För att bereda pensioner åt den kvinnliga lärarpersonalen vid de
läroanstalter, som åtnjuta statsunderstöd från det under riksstatens åttonde
hufvudtitel uppförda reservationsanslaget till enskilda läroanstalter, upprättas
eu pensionsanstalt, benämnd Lärarinnornas pensionsanstalt. Pensionsanstaltens
reglemente fastställes af Kungl. Maj:t.
2. Skyldighet att vara delägare i denna pensionsanstalt åligger vid
sagda läroanstalter anställd
Bill. till Riksd. Prat. 1010. 1 Sami. 1 Afd. 157 Höft. (Nr OHOJ.
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
A) föreståndarinna äfvensom ämneslärarinna med full tjänstgöring,
B) annan lärarinna med sammanlagdt minst 10 veckotimmars undervisning
i klasserna öfver de förberedande i en eller flera af sagda läroanstalter.
Föreståndarinna eller lärarinna, som före det dessa bestämmelser trädt
i kraft fyllt 50 år, äger rättighet men icke skyldighet att ingå i pensionsanstalten.
3. Pensionsafgiften för delägare, tillhörande grupp A, skall beräknas
sålunda, att den motsvarar en pension af 1,200 kronor från 60 års ålder,
dock att lägsta afgiften för år skall vara 180 kronor och högsta 240 kronor.
Pensionsafgiften för delägare tillhörande grupp B skall bestämmas
efter det antal, dock högst 20, veckotimmar hennes undervisning omfattar
i klasserna öfver de förberedande. Afgiften för hvarje veckotimme skall
beräknas sålunda, att den motsvarar en pension af 60 kronor för hvarje
veckotimme att utgå från 60 års ålder, dock att lägsta afgiften för år för
en veckotimme skall vara 9 kronor och högsta 12 kronor.
4. Till pensionsafgiften skola utgå följande bidrag:
a) af staten: en tredjedel af den i mom. 3 för den lärarinnegrupp,
som delägaren tillhör, angifna lägsta pensionsafgiften,
b) af kommun eller enskilda donatorer: en tredjedel af samma lägsta
pensionsafgift, därest delägaren är anställd vid enskild mellanskola eller
vid högre flickskola,
c) af läroanstalten: en tredjedel af samma lägsta pensionsafgift, därest
delägaren är anställd vid högre goss- eller samskola eller vid enskildt
lärarinneseminarium.
För utgörande af i hvarje fall återstående del af den pensionsafgift,
som jämlikt mom. 3 skall inbetalas för delägaren, ansvarar vederbörande
läroanstalt, med rätt för läroanstalten att af delägarens lön afdraga ett
belopp svarande mot denna del af pensionsafgiften.
5. Rätt att vid afgång'' från sådan anställning, som i mom. 2 sägs,
komma i åtnjutande af pension inträder den 1 juli det kalenderår, då
delägare fyller 55 år.
Skyldighet att afgå från sådan anställning inträder den 1 juli det
kalenderår, då delägare fyller 60 år. Öfverstyrelsen för rikets allmänna
läroverk må dock kunna medgifva henne att kvarstå i sådan anställning,
därest och så länge hennes kvarstående pröfvas vara till gagn för undervisningen,
dock icke i något fall längre än till den 1 juli det kalenderår,
då hon fyller 63 år.
•/
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206. 3
6. Där ej för särskilda fall, hvarom stadgas i pensionsanstaltens reglemente,
pensionsrätt svarande mot vissa pensionsafgifter gått förlorad, utgår
pension med det belopp, som vid den tidpunkt då pensionen tillträdes beräknas
motsvara alla de pensionsafgifter, som blifvit för delägaren erlagda,
dock med högst 1,200 kronor om året.
7. Delägare, hvilken, utan att vara berättigad till pension, upphör
att innehafva sådan anställning, som i mom. 2 sägs, vare i fall och under
villkor, hvarom i reglementet för pensionsinrättningen stadgas, berättigad
att däri kvarstå. I sådant fall utgå icke de i mom. 4 a), b) och c) föreskrift
bidrag till pensionsafgiften.
§ 2. Svenska lärarinnornas pensionsförening-.
För lärarinna, som icke är delägare i eller åtnjuter pension från
Lärarinnornas pensionsanstalt, skall, under villkor att af henne eller för
henne under nästföregående år till Svenska lärarinnornas pensionsförening
inbetalts minst 60 kronor och att hon under samma tid vid statsunderstödd
enskild läroanstalt haft minst 20 timmars tjänstgöring, statsbidrag
utgå till pensionsföreningen med 60 kronor.
§ 3. Öfvergångsbestämmelser.
1. Äger Pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre skolor
för kvinnlig ungdom eller Svenska lärarinnornas pensionsförening vid den
tidpunkt, då dessa bestämmelser träda i kraft, rätt till statsbidrag för
delägare, må sådant statsbidrag fortfarande utgå för delägaren enligt
hittills gällande bestämmelser, dock i fråga om föreståndarinna eller lärarinna,
som afses i § 1 mom. 2, endast under förutsättning att mellan henne
och pensionsanstalten är eller senast före den 1 januari 1912 varder aftaladt,
dels att hon må kvarstå som delägare till 60 års ålder, dels att pension
må af henne tillträdas först sedan hon afgått från sådan anställning, som
enligt nyssnämnda bestämmelse medför skyldighet att vara delägare i Lärarinnornas
pensionsanstalt.
2. För den afgift, som för sådant statsbidrags bibehållande skall
erläggas till pensionsanstalten, skall läroanstalten svara på sätt i sista
punkten af § 1 mom. 4 stadgas.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
3. För delägare i Lärarinnornas pensionsanstalt, för hvilken på grund
af stadgandet i mom. 1 statsbidrag utgår till endera af de båda äldre
pensionsanstalterna, utgår icke något statsbidrag till den nya pensionsanstalten.
Däremot utgår till denna pensionsanstalt det i § 1 mom. 4
under b) eller c) stadgade bidrag. Därjämte ansvarar läroanstalten, på sätt
i sista punkten af samma mom. stadgas, för den ytterligare afgift, som
må erfordras för beredande af en pension, hvilken tillsammans med den
pension, delägaren har att vänta från den af de båda äldre pensionsanstalterna
som för henne åtnjuter statsbidrag, motsvarar den i § 1 mom. 3
afsedda, dock att sådan afgift icke skall utgå med högre belopp än som
må erfordras för att summan af de för delägaren till nyssnämnda äldre pensionsanstalt
och till Lärarinnornas pensionsanstalt utgående afgifter må
uppgå till den i sistnämnda mom. för den lärarinnegrupp, delägaren tillhör,
angifna högsta pensionsafgift.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans • Maj:ts
Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
O O
GUSTAF ADOLF.
P. E. Lindström.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
5
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kung!, Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 15 april 1910.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena, grefve Taube,
Statsråden: Petersson,
Hederstierna,
SwARTZ,
grefve Hamilton,
grefve Lurens vård,
Malm,
Lindström,
Nyländer,
von Sydow.
Departementschefen statsrådet Lindström anförde:
För beredande af pensioner åt lärarinnor vid privata skolor fin-Nn förefintliga
nas för närvarande två pensionsanstalter, nämligen Svenska lärarinnornas aSter*för
pensionsförening och Pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges iärarlnnepenhögre
skolor för kvinnlig ungdom, den sistnämnda vanligen i korthet kal- SIonenn&enlad
Skolornas pensionsinrättning.
Dessa båda pensionsanstalter hafva en ganska olikartad organisation.
I Skolornas pensionsinrättning kunna endast lärarinnor vid högre skolor
för kvinnlig ungdom blifva delägare, under det att Svenska lärarinnornas
pensionsförening är öppen för alla slags lärarinnor. I Skolornas pensionsinrättning
kan inträde vinnas vid ålder mellan 25 cell 54 år; årsafgiften
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr SOS.
är förutom statsbidraget 60 kronor, men om delägaren inträder efter fyllda
25 år erlägges för erhållande af normalpension en retroaktiv afgift, som
för de högre inträdesåldrarna är mycket betydlig; normalpensionen var
före år 1908 400 kronor, men höjdes då, med anledning af att höj dt statsbidrag
erhölls, till 532 kronor för dem, som sedermera inträda. Pensionsåldern
är 55 år.
I Svenska lärarinnornas pensionsförening kan inträde vinnas intill 45
års ålder. Den årliga insatsen får växla mellan 15 och 500 kronor, statsbidraget
oräknadt. Pensionsåldern är 55 år och pensionen utgår för närvarande
med stadgadt maximum af 9 procent af det belopp, som pensionären
har innestående i föreningen vid början af det år, hon första
gången utfår pension, hvithet belopp högst får utgöra 10,000 kronor.
Statens bidrag På därom af Kung!. Maj:t framställd! förslag medgaf 1896 års
till de båda Riksdag> att af anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom måtte
anstalterna, kunna "anvisas, bland annat, ett årligt bidrag till Pensionsinrättningen för
lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom, motsvarande
högst 10 kronor för hvarje delägare som erlade årsafgift. Detta bidrag
höjdes, äfvenledes på Kungl. Maj:ts förslag, af 1902 års Riksdag till 30
kronor.
1903 års Riksdag medgaf, i öfverensstämmelse med Kungi. Maj:ts för
Riksdagen då framlagda proposition, att till Svenska lärarinnornas pensionsförening
finge utgå samma årliga bidrag af 30 kronor för hvarje lärarinna vid
högre skola för kvinnlig ungdom eller samskola, som icke vore delägare i Pensionsinrättningen
för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom,
med villkor att af eller för henne i pensionsföreningen under näst
föregående år insatts minst 60 kronor samt att berörda bidrag tillgodofördes
vederbörande lärarinnor.
På samma gång beslöt Riksdagen, att dessa bidrag till de båda pensionsanstalterna
skulle utgå ur ett under riksstatens tionde hufvudtitel
uppfördt förslagsanslag å''~ 19,000 kronor till bidrag till pensionering af
lärarinnor vid högre flick- och samskolor.
Vid 1905 års Riksdag väcktes motion om att statens bidrag skulle
höjas från 30 till 60 kronor för hvarje vid högre skola för kvinnlig ungdom
eller högre samskola anställd lärarinna, som vore delägare i någon
af de båda pensionsanstalterna, med villkor att af eller för henne i endera
af desamma under nästföregående år insatts minst 60 kronor. Riksdagen
biföll denna motion och höjde i sammanhang härmed förslagsanslaget
till bidrag till pensioneringen af lärarinnor vid högre flick- och samskolor
från 19,000 kronor till 40,000 kronor.
7
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
Prån och med år 1906 är alltså en pensionsafgift af 120 kronor om
året att anse som den normala. Häraf betalar staten hälften och lärarinnan
med eller utan bidrag åt skolan — hälften. Om lärarinnan in
träder
i tjänstgöring vid 25 års ålder och oafbrutet tjänstgör till den normala
pensionsåldern, 55 år, kan hon alltså bereda sig den mot denna
normalafgift svarande pensionen af 532 kronor.
Hösten 1907 inkom blick- och samskoleföreningen — en förening af
lärare och lärarinnor vid högre flickskolor och samskolor — genom" utsedde
kommitterade med en underdånig petition i pensionsfrågan af i hufvudsak
följande innehåll:
Det vore tydligen af mycket stor betydelse för undervisningen vid
Hick- och samskolor, att lärarinnan erhölle en tillräcklig pension, när hon
i. skolans tjänst uppnådde en ålder, då hennes krafter icke längre vore
tillräckliga för skolarbetet. Staten hade också behjärtat vikten häraf och
bidroge därför till lärarinnepensioneringen.
Likväl vore det mycket illa sörjdt för densamma. Då lärarinnorna
icke varit skyldiga att bidraga till sin pensionering och därtill varit klent
aflönade, vore det först på senare tid, sedan staten ökat sina bidrag till
pensionsafgifterna, som lärarinnorna mera allmänt börjat gå in i någon af de
båda pensionsanstalterna. Detta gjorde, att många nu närmade sig pensionsåldern
eller till och med öfverskridit denna utan att ha försäkrat sig om
ens den pension af 400 kronor vid 55 års ålder, hvartill staten dock
länge bidragit med någon del af årsafgiften, och af dem, som vore delägare
i någon af pensionsanstalterna, hade många blifvit det vid så högålder,
att äfven med det sedan år 1906 ökade statsbidraget afgifterna endast
räckte till pensioner, som stannade långt under det belopp af ungefär
530 kronor vid fyllda 55 år, som svarade mot dessa utgifter vid eu inträdesålder
af 25 år.
Men ^äfven om alla lärarinnor med full tjänstgöring haft utsikt att
vid uppnådd pensionsålder få sistnämnda pension, hade pensionsfrågan
likväl varit i ett för skolan icke tillfredsställande läge. Ty denna pension
af 530 kronor vore uppenbarligen alldeles otillräcklig. Om lärarinnan icke
hade annat än en sådan pension att lita till för sitt uppehälle efter erhållet
afsked, vore det därför, äfven om lärarinnan ej lämpligen borde fortsätta
att tjänstgöra, svårt för skolan att afskeda henne. Staten vunne därför
icke det, som den afsågo att vinna genom sitt bidrag till lärarinnepensioneringen,
nämligen att lärarinnorna aflinge, då de på grund af sin ålder
icke längre borde användas i skolans tjänst. Detta kunde ej vinnas, med
mindre pensionen gjordes tilllräcklig och pensioneringen obligatorisk.
Flick- och
samskoleföreningens
underdåniga
petition i
pensionsfrågan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§ Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
Dittills hade man ansett, att lärarinnans pensionsålder borde vara 55
år. Det låo-e tydligen stor vikt därpå, att pensionsåldern sattes hvarken
för hög eller för låg. Sattes den för hög, blefve pensioneringen till ringa
nytta för skolan. Sattes den för låg, blefve pensioneringen så dyrbar, att
det blefve svårt eller omöjligt att anskaffa medel till att göra pensionen
tillräcklig. D Kostnaden stege nämligen mycket hastigt, när pensionsåldern
sänktes. ° Årsafgiften för pension från 55 år vore ungefär 50 procent
högre än för lika stor pension från 60 år. o
Kommitterade ansåge, att pensionsåldern borde sättas till 60 ar. ±Vlojlio-a
olägenheter af denna höjning kunde man afvärja genom vissa bestämmelser,
enligt livilka lärarinna, som fyllt 55 år och icke hade krafter ti
full tjänstgöring, kunde få reducerad tjänstgöring utan inskränkning i sm
pensionsrätt. Därjämte borde lärarinna ha rätt att afgå vid 5o ar med
lägre pension och vara skyldig att afgå vid 60 åi. . ,
Pensionsafgiften borde höjas till 180 kronor för ämneslärarmna me
full tjänstgöring. Af denna afgift skulle staten betala hälften, skolan
fjärdedelen och lärarinnan fjärdedelen. Statens bidrag skulle alltså för
dessa lärarinnor höjas från 60 kronor till 90 kronor.
Pensionsafgifterna skulle erläggas till eu för denna obligatoriska lärarinnepensionering
upprättad pensionsanstalt, hvars reglemente skulle stadfästas
af Kungl. Maj:t. Pensionsbeloppet skulle ej pa förhand fixeras,
utan en hvar skulle vid uppnådd pensionsålder erhålla den pension, som
enligt för pensionsanstalten gällande grunder beräknades svara mot de åt
och för henne erlagda afgifterna. _ . . ,, ,
För pensioneringen af manliga lärare föreslogos i petitionen i hufvud
sak samma bestämmelser som för lärarinnepensioneringen, utom att pensionsåldern
skulle vara 65 år.
Öfver denna petition, för hvars hufvuddrag jag nu redogjort, afgaf
öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk infordradt yttrande den ''-0
december 1907.
Öfverstyrelsens
äldre
förslag.
Öfverstyrelsen fann förslaget till pensionsreglering i hufvudsak val
orundadt och ägnadt att med vissa modifikationer tagas till utgångspunkt
för framställning till Riksdagen. Som förslagets hufvudgrunder framhöll
öfverstyrelsen:
att pensioneringen skulle vara obligatorisk
rinnor, som vore pensionsberättigade,
för alla de lärare och lära
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung!,. Majds Nåd. Proposition Nr 206.
att de stadgade pensionsafgifterna skulle inbetalas till och förvaltas
af en för ändamålet inrättad pensionsanstalt, hvars reglemente skulle fastställas
af Kung!. Maj:t, samt
att den normala åldern för pensions erhållande för lärarinna höides
till 60 år.
Öfverstyrelse!! ansåg, att det för vinnande af det med statens uppoffringar
för pensioneringen afsedda ändamålet torde vara nödvändigt
att utgå från principen om obligatorisk delaktighet för dem, som frågan
gällde, detta icke minst sedan den föregående tidens försök med en på
frivillighetens grund byggd pensionering visat i hög grad otillfredsställande
resultat.
Den normala pensionsålderns höjande från 55 till 60 års ålder vore
visserligen ur flera synpunkter icke tilltalande. Men åtgärden vore af
ekonomiska skäl nödvändig, för att å ena sidan pensionsafgifterna ej måtte
blifva för betungande och å andra sidan pensionerna verkligen skulle nå
upp till ett belopp, som kunde anses tillfredsställande, och pensioneringen
alltså blifva fullt effektiv. Dessutom vore vissa af förslagets bestämmelser
ägnade att verksamt afvärja de menliga följderna af åtgärden.
En förtjänst hos förslaget vore enligt öfverstyrelsens åsikt, att det
äfven toge hänsyn till de manliga lärarna.
I vissa detaljer gjorde öfverstyrelse!! ändringar, hufvudsakligen föranledda
däraf, att ett af öfverstyrelsen vid samma tid afgifvet förslag till
lönereglering för lärare och lärarinnor vid dessa skolor i vissa afscenden
afvel? från det löneregleringsförslag, som legat till grund för petitionens
pensionsförslag.
De viktigaste bestämmelserna i öfverstyrelsens pensionsförslag i hvad
det afsåg lärarinnorna voro följande:
1) Pensioneringen omfattade a) föreståndarinnor, b) ämneslärarinnor
med full tjänstgöring, c) öfningslärarinnor med full tjänstgöring, cl) andra
lärarinnor med minst 12 veckotimmars undervisning och minst 800 kronors
årsarfvode.
2) Pension saf giften var för föreståndarinna och ämneslärarinna med
tull tjänstgöring 190 kronor, för öfningslärarinna med full tjänstgöring
160 kronor, för de öfriga 120 kronor.
3) Hälften af af giften skulle erläggas af staten, fjärdedelen af skolan
och fjärdedelen af lärarinnan själf.
4) Pensionsberättigad lärarinna var skyldig att afgå det kalenderår,
hon fyllde 60 år, och skulle då erhålla den pension, som af pensionsanstalten
beräknades motsvara alla för och af henne erlagda afgifter, dock
högst uppgående för föreståndarinna och ämneslärarinna med full tjänst
Bih.
till Biksd. Frot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 157 Raft. 2
10
Öfver styrelsens
nya
förslag.
Öfverstyrelsen
om de
lärarinnegrupper,
sou
böra medtagas.
Iuingl. May.ts Nåd. Proposition Nr 206.
göling till 1,300 kronor, för öfningslärarinna med full tjänstgöring till
1,100 kronor, för de ringa till 800 kronor.
Enär 1909 års Riksdag, i nära anslutning till Ivungl. Maj:ts förslå0'',
för beviljande af statsunderstöd åt enskilda läroanstalter fastställt
andra villkor, ''särskild! annan lönereglering, än de som af öfverstyrelsen
antagits vid uppgörande af dess nu refererade förslag i pensionsfrågan,
anbefalldes öfverstyrelsen genom nådigt bref åt den 25 juni 1909 att
afgifva nytt Yttrande i frågan. Detta, yttrande afgafs den 14 oktober
1909 och* innehöll, jämte motivering, förslag till bestämmelser angående
pensionering af de vid statsunderstödda enskilda läroanstalter anställda
lärarinnor. I nytt underdånigt yttrande af den 31 januari 1910 inkom
öfverstyrelsen med förslag till stadgar för den pensionsinrättning, som
tänktes skola öfvertaga den hufvudsakliga delen af lärarinnepensioneringen.
öfverstyrelsens förslag till bestämmelser angående lärarinnepensioneringen
och till stadgar för pensionsinrättningen torde böra. biläggas detta protokoll.
Under påpekande, att det nu framlagda förslaget i sina hufvudgrunder
öfverensstämde med det den 20 december 1907 afgifna, hänvisar
öfverstyrelsen till den motivering, som lämnats för detta, och yttrar sig
xiu endast rörande vissa detaljer, särskildt sadana, där en afvikelse från det
äldre förslaget föreligger. Det nya förslaget afser icke den manliga lärarkåren,
då den fastställda löneregleringen icke omfattar denna.
De föreslagna pensionsbestämmelserna afse följande vid statsunderstödda
enskilda läroanstalter anställda lärarinnor:
i A. föreståndarinna äfvensom ämneslärarinna med sådan full tjänstgöring,
som närmare angifves i gällande bestämmelser om aflöning af lärarinnor
vid statsunderstödda enskilda läroanstalter,
B. öfningslärarinna med sådan tjänstgöring, som enligt nämnda bestämmelser
medför rätt till ålder stillägg,
C. timlärarinna med minst 12 veckotimmars undervisning i klasserna
öfver de förberedande,
samt, på väsentligen andra villkor än de öfriga,
annan lärarinna med minst 20 veckotimmars undervisning hufvudsaKligen
eller uteslutande i de förberedande klasserna. .
Dessa lärarinnegrupper äro i hufvudsak desamma som i de t äldre
förslaget. De olikheter som finnas betingas af hänsyn till den fastställda
löneregleringen.
För grupperna A, B, C, skall det enligt förslaget vara obligatoriskt
att ingå i den nya pensionsanstalt, hvars upprättande öfverstyrelsen föreslår.
För den sista gruppen, lärarinnor i de förberedande klasserna, stadgas
icke pensionstvång.
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
Öfverstyrelsen framhåller särskild!, att synnerligen viktiga skäl synas
tala för att äfven grupp C (ämneslärarinnor, hvilkas tjänstgöring icke
är full, men omfattar minst 12 veckotimmar) medtages. Genom denna
anordning'' beredes nämligen bland annat möjlighet för äldre lärarinnor,
som af en eller annan anledning finna sig förhindrade att ända till den
normala pensionsåldern fortsätta med full tjänstgöring, att erhålla minskadt
antal undervisningstimmar, utan att någon större minskning af
pensionsbeloppet däraf blir följden. En sådan anordning torde vara så
mycket mera af behofvet påkallad, som det af ekonomiska skäl ansetts
vara nödvändigt att bestämma den normala pensionsåldern för nu ifrågavarande
lärarinnor så högt som till 60 år, under det att pensionsåldern
till exempel för lärarinnor vid statens samskolor utgjorde endast 55 år.
Äfven med hänsyn till de lärarinnor, som nyss börjat sin tjänstgöring,
är det enligt öfverstyrelsens förmenande fördelaktigt, att de som
delägare kunna tillhöra pensionsinrättningen utan att hafva full tjänstgöring.
Det torde nämligen ej sällan inträffa, att dessa lärarinnor af eu eller
annan anledning, såsom för att erhålla tillfälle att grundligare arbeta sig
in i sin nya verksamhet eller därför att full tjänstgöring ej i alla fall står
till buds, komma att begränsa sin tjänstgöring till ett mindre antal veckotimmar.
Skulle nu en lärarinna, som af dylika skäl inskränker sin tjänstgöring
under sina första år, icke få vara delägare i pensionsinrättningen,
blefve följden häraf den, att hon framdeles finge vidkännas ökade kostnader
för sill pensionering. Af nu ifrågavarande friska lärarkrafter draga emellertid
läroanstalterna i regeln eu så afsevärd fördel, att det synes vara mycket
billigt, att pensionsförmån beredes dem äfven för deras mindre tjänstgöring.
Förutom nu nämnda lärarinnor vid enskilda läroanstalter afser förslaget
äfven de biträdande ämneslärarinnor vid den med högre lärarinncseminariet
förenade normalskolan för flickor, hvilka hafva full tjänstgöring.
Beträffande denna grupp, som i förslaget benämnes grupp D, anför öfverstyrelsen,
att öfverstyrelsen, i underdånig skrifvelse den 15 maj 1908 angående
organisationen af högre lärarinneseminariet föreslagit, att vid den med
nämnda seminarium förenade normalskolan för flickor måtte upprättas vissa
extra ordinarie lärarinnebefattningar, bvilkas innehafvare skulle benämnas
biträdande ämneslärarinnor, samt tillika framhållit, att pensionsförhållandena
för nämnda lärarinnor lämpligen skulle kunna ordnas i sammanhang
med den förestående pensionsregleringen för lärarinnor vid statsunderstödda
enskilda läroanstalter. Då nu på grund af 1909 års Riksdags beslut vid
högre lärarinneseminariet befattningar af nämnda slag skola upprättas, af
hvilka fyra upptagits i 1910 års stat, har öfverstyrelsen ansett sig böra
föreslå, att innehafvare af dessa befattningar måtte vinna inträde i den
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
nya pensionsinrättningen för lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter
under samma villkor i tillämpliga delar, som komme att fastställas
för dessa. Som ett ytterligare stöd för en sådan anordning erinrar
öfverstyrelsen därom, att, såsom öfverstyrelsen i nämnda skrifvelse
den 15 maj 1908 äfven antydt, ett flertal extra ordinarie lärarinnor
vid statens normalskola för flickor vid sin afgång på särskild framställning
beviljats statspension och detta till och med till högre belopp, än
det som nu ifrågasattes, och utan att vederbörande lärarinnor erlagt några
p ensionsafgifter.
öfverstyrei- Vid bestämmande, i fråga om den obligatoriska pensioneringen, af
alonsbeioppenpensionsbeloppen och däremot svarande pensionsafgifter har öfverstyrelsen
°st nsåfiif""i v*ssa afsecnden frångått sitt den 20 december 1907 afgifna förslag. I
tema. stället för att fixera olika pensionsbelopp för olika kategorier af lärarinnor
har öfverstyrelsen utgått från samma högsta pensionsbelopp för samtliga
delägare, oafsedt hvilken af de olika grupper de tillhöra, blott de med
afseende på erlagda pensionsafgifter och tjänstgöringens omfattning äro
med hvarandra likställda. Den summa, 1,200 kronor, som föreslagits såsom
pensionens högsta belopp och som äfven, när det nya pensionsreglementet
någon tid hunnit tillämpas, beräknas komma, åtminstone för dellägare
af grupp A och D, att blifva dess normala belopp, ligger till sitt
värde nära de i öfverstyrelsens äldre förslag för delägare af grupp a) och
b) upptagna pensionsbeloppen och torde, anser öfverstyrelsen, vid jämförelse
med de pensioner, som utgå till kvinnliga pensionstagare inom
andra områden, exempelvis till lärarinnor vid statens samskolor och till
i städerna anställda folkskollärarinnor, få anses lämpligt afvägd och i
hvarje fall icke vara för högt tilltagen.
I fråga om pensionsafgifterna för delägare tillhörande grupperna A
och D innehåller förslaget den bestämmelsen, att de skola beräknas så,
att de motsvara nyssnämnda högsta pensionsbelopp, under förutsättning
att de erläggas ända till uppnådd pensionsålder, 60 år. Härvid är den
lägsta afgiften, 90 kronor för halfår, beräknad för en inträdesålder af 25
år. Inträder lärarinna tidigare såsom delägare i pensionsinrättningen,
kommer alltså att för henne erläggas en något högre afgift, än som motsvarar
den nämnda pensionen och pensionsåldern. Om lärarinna blir
delägare först efter fyllda 25 år, höjes pensionsafgiften, dock högst till
150 kronor för halfår, hvilket belopp beräknas motsvara en inträdesålder
af 34 år. För lärarinna, som inträder i pensionsinrättningen vid ännu
högre ålder än den sistnämnda, erlägges den förenämnda maximiafgiften
och för henne utgår pension till ett belopp, som gifvetvis kommer att
13
Kungl. MajUs Nåd. Proposition Nr 206.
understiga det som normalt beräknade 1,200 kronor, men liksom för alla
öfriga delägare motsvarar alla för delägaren erlagda afgifter.
För delägare tillhörande grupperna B och C hafva pensionsbelopp och
afgifter bestämts att utgå efter det antal veckotimmar delägarens tjänstgöring
omfattar, hvarigenom, påpekar öfverstyrelsen, man vunnit, att pensioner
och afgifter kunnat riktigare fördelas i förhållande till den verkliga
tjänstgöringen än som enligt öfverstyrelsens förra förslag varit möjligt.
Till sina belopp hafva pensionerna för dessa grupper så beräknats, att en
lärarinna med 20 veckotimmars tjänstgöring skall kunna erhålla den högsta
pension, 1,200 kronor, som kan utgå till delägare af grupperna A och D.
Åldersgräns äfvensom lägsta och högsta pensionsafgifter motsvara därför
fullständigt de för grupperna A och D angifna,
Ifråga om den frivilliga pensioneringen (lärarinna i de förberedande
klasserna) är pensionsafgiften bestämd till 120 kronor om året; den däremot
svarande normalpensionen är 800 kronor.
Utg ångspunkten vid fördelningen af skyldigheten att bidraga till deöfVeratyrei«en
afgifter, som för delägarna skola erläggas, har, yttrar öfverstyrelsen, varit om .PeMion*- en önskan att söka bibehålla de grunder för statsbidragets storlek, som fördelning!
från och med åt’ 1906 tillämpats i fråga om de nuvarande pensionsanstalterna.
Statens årliga bidrag till pensionsafgifterna skall alltså enligt öfverstyrelsens
förslag utgå med 60 kronor för lärarinna tillhörande grupp A
samt för de lärarinnor af grupperna B och C, hvilkas tjänstgöringsskyldighet
uppgå till 20 veckotimmar i klasserna öfver de förberedande. För
delägare, tillhörande sistnämnda grupper, med mindre än 20 veckotimmars
tjänstgöring utgår statsbidraget med ett lägre belopp i förhållande till den
mindre tjänstgöringen. Statsbidraget för hvarje delägare blir sålunda i
intet fall större, men val i åtskilliga fall mindre än nu utgående statsbidrag.
Detta senare inträffar i de fall, då delägare tillhörande grupp B
eller C har eu mindre tjänstgöringsskyldighet än 20 veckotimmar.
Jämföras de nu föreslagna statsbidragen med de i öfverstyrelsens
förra förslag ifrågasatta pensionsbidragen, visar sig, såsom öfverstyrelsen
framhåller, skillnaden vara ännu större. Sistnämnda bidrag upptogos nämligen
till respektive 95 kronor, SO kronor och 60 kronor för de olika
lärarinnegrupperna, under det att enligt det föreliggande förslaget det
årliga statsbidraget uppgår till högst 60 kronor för hvarje delägare.
Genom beslut vid 1909 års Riksdag har i fråga om enskilda
mellanskolor och högre flickskolor bestämts, att kommun eller enskilda
donatorer skola till skolans uppehållande lämna ett bidrag, hvars värde
för år räknadt uppgår till minst samma belopp som det från anslaget till
enskilda läroanstalter utgående understödet, samt dessutom bidraga till de
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
vid skolan anställda lärarinnornas ålderstillägg med hälften af det belopp,
staten för samma ändamål tillskjuter, så ock till lärarinnornas pensionering
enligt de grunder, som framdeles må varda stadgade.
I enlighet med nämnda af Riksdagen beslutade och af Kungl. Maj:t
fastställda grunder föreslår öfverstyrelsen, att af vederbörande kommun
eller enskilda donatorer skall till de vid nämnda läroanstalter anställda
lärarinnornas pensionering lämnas ett bidrag, uppgående till samma belopp
som det af statsmedel utgående pensionsbidraget.
Vid högre gess- och samskolor samt enskilda lärarinneseminarier åter,
till hvilka läroanstalter kommunalt eller enskild! bidrag ej är obligatoriskt,
skola enligt förslaget vederbörande läroanstalter erlägga det bidrag, som
eljest skulle ha af kommunen eller enskilda donatorer bestridts. Läroanstaltens
bidrag blir visserligen i dessa fall väsentligen ökadt, men öfverstyrelsen
har därigenom vunnit, att lärarinnans eget bidrag till sin pensionering
kunnat hållas inom samma maximibelopp, som gäller i fråga om öfriga läroanstalter.
I fråga om biträdande lärarinnor, anställda vid den med högre lärarinneseminariet
förenade normalskolan för flickor, anser öfverstyrelsen det
vara i sin ordning, att staten öfvertager, förutom det till samtliga lärarinnor
utgående statsbidrag, äfven de bidrag, som för öfriga lärarinnor erläggas af
kommunen eller enskilda donatorer eller af läroanstalten, och sålunda har
att svara för ett belopp, som sammanlagdt uppgår till fem sjättedelar
af den enligt de föreslagna bestämmelserna utgående lägsta halfårsafgiften.
Den återstående delen af pensionsafgiften erlägges af lärarinnan själf.
Deri del af pensionsafgiften, för hvilken läroanstalten i regeln själf
bar att svara, kan fördelas mellan läroanstalten och lärarinnan, hvarvid
dock läroanstalten alltid skall erlägga ett belopp, motsvarande minst en
sjättedel af den för hvarje särskild lärarinnegrupp bestämda lägsta pensionsafgiften.
I fråga om de lärarinnor, som senast vid 25 års ålder inträda i
tjänstgöring och till uppnådd normal pensionsålder hafva full tjänstgöring,
blir alltså lärarinnans årsbidrag högst SO kronor. För lärarinnor, som
vid högre ålder inträda i pensionsinrättningen, växa afgifterna i mån af
delägarens inträdesålder, hvarvid dock läroanstaltens obligatoriska bidrag
bibehålies oförändradt, under det att lärarinnans andel i afgiften kan
ökas. I fråga om fördelningen af läroanstaltens och lärarinnans andelar
i pensionsafgiften har emellertid öfverstyrelsen i formuleringen af hithörande
bestämmelser sökt gifva uttryck åt det önskemålet, att läroanstalten
måtte, särskild! i ömmande fall, träda emellan och endast då så be
-
Rang!. Maj:ts Råd. Proposition Nr 2G6. 15
funnes vara nödvändigt af sina lärarinnor utkräfva allt, som kunde vara
medgifvet.
Vid bedömandet af pensionsafgifternas belopp särskild! för de högre
åldersklasserna bör, påpekar öfverstyrelsen, äfven tagas i betraktande, att
för dessa äldre lärarinnor icke beräknats några särskilda retroaktivafgifter,
sådana som i den ena af de nuvarande pensionsanstalterna (Skolornas
pensionsinrättning) erläggas med betydande belopp.
Af pensionsafgiften för lärarinna i de förberedande klasserna skall
enligt förslaget staten betala, liksom för närvarande, hälften. Kommun
eller läroanstalt är icke skyldig att bidraga.
De af öfverstyrelsen föreslagna öfvergångsbestämmelserna afse de lära-0^3^?1*511
•> . o . ° , , .omofvergånga
rmnor,
som vid den nya pensionsmrättmngens upprättande äro delägare i bestämmeiendera
af eller båda de förutvarande pensionsanstalterna för lärarinnor. Det sernaär,
enligt öfverstyrelsens förmenande, önskligt, att af sistnämnda pensionsanstalter
Skolornas pensionsinrättning, som till sin organisation och sina
syften närmast ansluter sig till den nu föreslagna nya anstalten, snarast
möjligt kommer att öfvergå uti denna. För en sådan åtgärd förutsättes
emellertid beslut af delägarna om denna pensionsinrättnings likvidation.
Kommer ett sådant beslut till stånd, kan verkställandet däraf lämpligen
uppdragas åt den nya anstalten. Under öfvergångstiden kunna då den
gamla föreningens delägare komma att bilda en särskild grupp inom den
nya anstalten med bevarande af de rättigheter och skyldigheter, som de
hade före den nya ordningens antagande. På sådant sätt blir den nya
anstalten i stånd att allt ifrån början öfvertaga hela den uppgift, som
Skolornas pensionsinrättning haft att fylla.
För Svenska lärarinnornas pensionsförening bör, anför öfverstyrelsen,
den nya pensionsanstaltens upprättande icke utgöra någon anledning att
upphöra med verksamheten. Visserligen skall den obligatoriska pensioneringen
af lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter endast
under öfvergångstiden komma att till någon del öfvertagas af denna pensionsförening.
Men då den enligt sina stadgar är öppen äfven för sådana
lärarinnor, hviska icke kunna blifva delägare i den nya anstalten, kommer
denna förening äfven efter den nya pensionsanstaltens upprättande att hafva
en betydelsefull uppgift. Detta kommer, om det ad öfverstyrelsen beträffande
statsbidrag till pensionering af lärarinnor i de förberedande klasserna
af enskilda läroanstalter framlagda förslaget vinner afseende, att
gälla icke minst i fråga om dessa lärarinnor. För öfrigt torde understundom
äfven kunna inträffa, att enskilda lärarinnor, som äro delägare i den
nya pensionsinrättningen, vilja bereda sig en något högre pension genom
16
Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
att tillika ingå i Svenska lärarinnornas pensionsförening, en åtgärd för
hvilken naturligtvis intet hinder bör möta.
öfverstyreisen För att kunna verkställa en så noggrann beräkning som möjligt af
Tf statens6* beloppet af statens årliga bidrag till lärarinnornas pensionering enligt det
årliga bidrag.framlagda förslaget har öfver styr elsen inhämtat uppgifter å lärarpersonalen
höstterminen 1909 vid samtliga de läroanstalter, som beröras af
det nya pensionsförslaget. Enligt dessa uppgifter funnos vid nämnda
läroanstalter:
582 lärarinnor tillhörande grupp A,
206 lärarinnor tillhörande grupp B med eu sammanlagd tjänstgöringsskyldighet
af 2,755 veckotimmar,
36 lärarinnor tillhörande grupp C med en sammanlagd tjänstgöringsskyldighet
af 598 veckotimmar.
Därtill komme från och med år 1910:
4 lärarinnor tillhörande grupp D.
Enligt öfver styrelsens förslag skola för dessa lärarinnor utgå följande
årliga statsbidrag:
för lärarinnor
af grupp
A.............
............................................ kronor
34,920
—
»
B.............
8,265
-—
y> »
» »
C.............
»
1,794
—
» »
» »
D.............
........................................... »
240
—
Sammanlagdt kronor
45,219
—
eller i rundt tal kronor
45,500
—
Antalet lärarinnor med hufvudsaklig eller uteslutande tjänstgöring af
nämnd omfattning i de förberedande klasserna utgjorde omkring 240. För
dessa lärarinnor erfordras alltså ett årligt statsbidrag af i rundt tal 14,500
kronor.
Utöfver nu nämnda statsbidrag bör för beredande af bidrag till
pensionering i Svenska lärarinnornas pensionsförening eller i Pensionsinrättningen
för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom
af sådana lärarinnor med tjänstgöring hufvudsakligen eller uteslutande i
klasserna öfver de förberedande vid nu ifrågavarande läroanstalter, hvilka
enligt de föreslagna öfvergångsbestämmelserna kunna, ehuru ej pensionsberättigade
efter de nya bestämmelserna, fortfarande komma att såsom
delägare tillhöra endera af förenämnda pensionsinrättningar, för år 1911
uppföras ett förslagsanslag å 8,000 kronor. Det sannolika antalet af nu
ifrågavarande lärarinnor torde nämligen, såvidt det nu låter sig beräknas,
kunna uppskattas till högst 128.
17
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 206.
Enligt dessa öfverstyrelsens beräkningar erfordras alltså till hela nu
ifrågavarande lärarinnepersonals pensionering i rundt tal 68,000 kronor.
Då för närvarande det under riksstatens tionde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget
till lärarinnornas pensionering å 40,000 kronor i verkligheten
utgår med 54,740 kronor, förorsakar alltså den föreslagna pensionsreformen
en faktisk ökning af statens bidrag med i rundt tal 13,000 kronor,
en ökning som emellertid betingas endast däraf, att pensioneringen blifvit
obligatorisk. Under förutsättning, att alla lärarinnor vid nu ifrågavarande
läroanstalter begagnade sig af sina rättigheter i pensionshänseende och
sålunda de redan nu beviljade förmånerna fullt utnyttjades, skulle statens
bidrag till pensioneringen för närvarande, enligt öfverstyrelsens beräkning,
uppgå sammanlagdt till 71,520 kronor och således öfverstiga det sammanlagda
belopp, som för den nu föreslagna pensionsregleringens genomförande
erfordras.
öfver öfverstyrelsens förslag hafva yttranden afgifvits dels af de båda Afgifn» yttofta
nämnda pensionsanstalternas bolagsstämmor och styrelser, dels af rgfyeernst°^j_r
riksförsäkringsanstalten och statskontoret. Samtliga dessa yttranden lämna sena förslag,
förslaget i hufvudsak utan anmärkning. Pensionsinrättningen för lärarinnor
vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom framhåller, att det
vore af största betydelse icke blott för de lärarinnor, som berördes af förslaget,
utan äfven för verksamheten vid de skolor, där de vore anställda,
att pensionsfrågan blefve så snart som möjligt lyckligt löst i öfverensstämmelse
med förslaget. Svenska lärarinnornas pensionsförening anser
förslaget hafva i stort sedt synnerligen väl tillgodosett lärarinnornas intressen
och gör endast ett par detaljanmärkningar. Statskontoret har icke
funnit något i hufvudsak att erinra mot förslaget och uttalar, att pensioneringen
af de vid statsunderstödda enskilda läroanstalter anställda lärarinnor
synes genom förslaget blifva på lämpligt sätt ordnad. Riksförsäkringsanstalten
yttrar sig endast om en teknisk detalj i förslaget till stadgar
för den nya pensioneringen. För viktigare detaljanmärkningar som framställts
i dessa yttranden skall jag redogöra i samband med de ändringar,
jag anser böra vidtagas i förslaget.
Innan jag närmare ingår på förslaget, tillåter jag mig omnämna, attDepartementsjag
vid ärendets behandling inom departementet varit biträdd af t. f. öfver-ae\u™nr;°“ _
direktören P. G. Laurin och f. d. professorn L. E. Phragmén. grupper som
Af den redogörelse jag lämnat för öfverstyrelsens förslag framgår, attlioramedl;as”''
detta omfattade dels vid statsunderstödd enskild läroanstalt anställd
Bill. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 151 Höft.
3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
A. föreståndarinna och ämneslärarinna med full tjänstgöring,
B. öfningslärarinna med rätt till ålderstillägg,
C. timlärarinna med minst 12 veckotimmars tjänstgöring i klasserna
öfver de förberedande,
dels ock D. biträdande ämneslärarinna med full tjänstgöring vid den
med högre lärarinneseminariet förenade normalskolan för flickor.
Därjämte skulle äfven lärarinna med minst 20 veckotimmars undervisning
hufvudsakligen i de förberedande klasserna vid statsunderstödd
enskild läroanstalt kunna förvärfva sig pensionsrätt, dock på väsentligen
andra villkor än förut nämnda lärarinnor.
Hvad beträffar grupp A har jag ingen erinran att göra mot öfverstyrelsens
förslag.
Äfven är jag ense med öfverstyrelsen därom, att pensionsrätten ej
bör inskränkas till denna grupp, utan bör utsträckas till lärarinnor med
mindre tjänstgöringsskyldighet (grupperna B och C). Detta finner jag nödvändigt
med hänsyn till den stora betydelse sådana lärarinnor hafva för
dessa läroanstalter, hvilka ju ej kunna ordna sitt arbete utan att använda
sådana lärarinnor i j ämförelsevis stor utsträckning. Därtill kommer, att läraifinna,
som haft full tjänstgöring, säkerligen ej sällan kommer att se sig
nödsakad att, på grund af nedsatta krafter eller af annan orsak, tidvis inskränka
sin tjänstgöring och blifva timlärarinna. Skyldigheten att äfven som
sådan erlägga afgift till pensionsinrättningen och rättigheten att uppbära
bidrag, visserligen reduceradt, till sin pensionsafgift blir då af stor betydelse
för henne.
Ä andra sidan anser jag liksom öfverstyrelsen, att pensionsrätt icke kan
medgifvas alla dessa lärarinnor, hur ringa deras tjänstgöring än är. Öfverstyrelsen
har med afseende på timlärarinna fordrat 12 veckotimmars tjänstgöring
och med afseende på öfningslärarinnorna föreslagit, att för pensionsrätt
skulle fordras sådan tjänstgöring, som berättigar till ålderstillägg,
hvilket innebär, att redan 4 veckotimmars undervisning i gymnastik eller
6 veckotimmars undervisning i annat öfningsämne skulle medföra pensionsrätt.
Men är en lärarinnas tjänstgöring inskränkt till 4 å 6 veckotimmar,
faller uppenbarligen hennes egentliga lifsgärning utanför skolan.
Hennes pensionering torde då ej vara af den betydelse för skolan, att staten
bör bidraga till densamma. Hvilket minimum af tjänstgöring som bör sättas,
är emellertid svårt att säga. De nu gällande bestämmelserna för statsbidrag
till lärarinnepensioneringen fastställa intet minimum. Jag föreslår,
att såväl för timlärarinnor som för öfningslärarinnor skall, för erhållande
af pensionsrätt, fordras minst 10 veckotimmars undervisning i klasserna
öfver de förberedande.
19
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
Som ett skäl att välja just denna gräns må anföras det förhållandet,
att enligt de bestämmelser angående bidrag från stat och kommun till
lärarinnas pensionering, som jag tänker föreslå, kommer en lärarinna,
hvars tjänstgöring är den lägsta till pension berättigande, att erhålla sammanlagdt
af stat och kommun samma bidrag, som hon enligt nu gällande
bestämmelser kan få af staten, under det alla öfriga pensionsberättigade
lärarinnor få större pensionsbidrag.
Emellertid har Svenska lärarinnornas pensionsförening framställt en
erinran mot öfverstyrelsens förslag i fråga om timlärarinnorna, som jag
anser förtjänt af beaktande. Föreningen framhåller önskvärdheten af att
timlärarinna skall, äfven om hennes tjänstgöring är fördelad på flera statsunderstödda
enskilda läroanstalter, få tillgodoräkna sig sammanlagda antalet
veckotimmar, dock ej flera än 20 inalles. Äfven statskontoret har
uttalat sig härom. Billighetsskäl talade, enligt statskontorets åsikt, för
ett medgifvande i den af pensionsföreningen angifna riktning, och från
statsverkets synpunkt syntes egentligen ingenting vara att däremot erinra.
Dock kunde möjligen af andra bidragsgifvare med skäl invändas, att de
på sådant sätt för en lärarinna, hvars undervisning hos dem omfattade
kanske endast en eller annan veckotimme, Ange med hänsyn till hennes
tjänstgöring på annat håll vidkännas bidrag, som annars ej skulle utgått.
Jag finner denna af pensionsföreningen framställda anmärkning riktig
och tillstyrker därför en ändring af öfverstyrelsens förslag i denna riktning.
Deri merutgift, som därigenom förorsakas vissa läroanstalter, blir
obetydlig i betraktande af att pensionsbidraget skall utgå proportionellt
mot lärarinnans timantal.
Mot pensionsbestämmelsernas utsträckande att gälla äfven för grupp D,
omfattande vissa lärarinnor vid statens normalskola för flickor, har statskontoret
uttalat sina betänkligheter. Dessa lärarinnor, såsom anställda vid
en statens skola, stode, såsom statskontoret påpekar, egentligen utanför
denna fråga om pensionsreglering för vissa enskilda läroverks lärarinnor.
Vore befattningen såsom biträdande ämneslärarinna vid normalskolan att
anse som . öfvergångsplats till ordinarie befattning i statens tjänst, så
vore skyldigheten att ingå såsom delägare i den nya pensionsinrättningen
endast en olägenhet för ifrågavarande lärarinna och innebure erläggande
af afgifter för tid, som hon i alla händelser finge enligt civila pensionslagen
räkna såsom tjänstår för pension, då hon blifvit ordinarie i statens
tjänst. Och jämväl för staten medförde berörda skyldighet under nämnda
förutsättning en onödig utgift för pensionsbidrag. Om ifrågavarande befattningar,
hvilka uppförts i normalskolans stat först med år 1910 och
vore aflönade endast med arfvoden, vore af beskaffenhet att, på samma
20
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 206.
gång de toge sin innehafvares hufvudsakliga arbetskraft i anspråk, de tillika
kunde antagas i allmänhet innehafvas till uppnådd pensionsålder, syntes
dessa befattningar böra i likhet med ordinarie befattningar å skolans stat
varda förenade med pensionsrätt enligt civila pensionslagens bestämmelser.
Af propositionen nr 148 till 1909 års Riksdag syntes emellertid framgå,
att orsaken hvarför dessa befattningar icke beredts fastare ställning än som
skett vore att söka i önskvärdheten, att deras innehafvare efter någon tids
tjänstgöring vid statens mönsterskola öfverginge till de enskilda läroverken.
Detsamma torde dock gälla åtskilliga andra extra lärarinnebefattningar
vid normalskolan, men för dem hade icke ifrågasatts skyldighet att ingå
i den nya pensionsinrättningen. Vid bedömande af denna fråga torde
jämväl böra uppmärksammas, huruvida det kunde anses tillbörligt eller
lämpligt att statens tjänare ålades ingå i en enskild pensionskassa utan att
staten på samma gång garanterade dem pension till beräknadt belopp. På
grund af hvad sålunda anförts syntes det statskontoret, som om med frågan
om pensioneringen af dessa biträdande ämneslärarinnor vid normalskolan
borde anstå, till dess man efter någon tids erfarenhet kunde bedöma, huruvida
dessa befattningar kunde anses intaga en särskild undantagsställning
i jämförelse med andra extra lärarinnebefattningar i statens tjänst.
Med anledning af hvad statskontoret sålunda anfört finner jag mig
för närvarande icke böra framlägga förslag om ifrågavarande lärarinnors
pensionering.
Hvad slutligen beträffar de lärarinnor i de förberedande klasserna,
hvilka enligt öfverstyrelsens förslag skulle erhålla pensionsrätt, anhåller
jag att få yttra mig om dem längre fram.
På grund af hvad jag här anfört anser jag, att pensionsrätt bör tillkomma
vid statsunderstödd enskild läroanstalt anställd:
A. föreståndarinna äfvensom ämneslärarinna med den tjänstgöring, som
enligt gällande bestämmelser om aflöning af lärarinnor vid statsunderstödda
enskilda läroanstalter är att anse som full tjänstgöring,
B. annan lärarinna med minst 10 veckotimmars undervisning i klasserna
öfver de förberedande.
Departements- I likhet med öfverstyrelsen och på af densamma anförda skäl anser
''obligatoriska”jao> lärarinnor tillhörande de nu angifna grupperna böra vara skyl
pensione-
(liga att bidraga till sin egen pensionering. Denna min åsikt är äfven
nngen'' i nära öfverensstämmelse med min företrädares uttalande år 1909 vid
föredragning af frågan om ändrade grunder för beviljande af statsunderstöd
åt enskilda skolor. Och redan åren 1902 och 1903 har af dåvarande
departementschefer betecknats som ett eftersträfvansvärdt mål, att samtliga
vid högre Hick- och samskolor fast anställda lärarinnor blefve delägare i
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 206. 21
Pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig
ungdom.
Erinras må äfven därom, att den förut omförmälda underdåniga petitionen
år 1907 af Flick- och samskoleföreningen föreslog obligatorisk pensionering.
Detta förslag hade enhälligt godkänts å föreningens allmänna
möte samma år.
Ej heller har i de infordrade yttrandena någon anmärkning framställts
mot öfverstyrelsens förslag, att pensioneringen skulle vara obligatorisk för
dessa lärarinnor.
Dock framgår det af protokollet från bolagsstämman med Pensionsinrättningen
för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom,
att en minoritet röstat för att de nuvarande lärarinnorna i klasserna
öfver de förberedande icke skulle vara skyldiga att underkasta sig de
nya bestämmelserna, därest de fyllt 45 år innan bestämmelserna trädde
i kraft.
En dylik öfvergångsbestämmelse torde vara lämplig. Dock finner jag
mig icke kunna tillstyrka, att åldersgränsen sättes så lågt som till 45 år,
utan vill för min del föreslå 50 år. Lärarinna, som vid inträdet i den
nya pensionsinrättningen är mellan 45 och 50 år, får nämligen enligt de
bestämmelser, som jag tänker föreslå, vid uppnådda 60 år en pension af
430 till 250 kronor. Äfven den lägre af dessa pensioner synes mig vara
ett afsevärdt bidrag till hennes underhåll på ålderdomen.
öfverstyrelsen föreslår, att den obligatoriska pensioneringen af lärarinnorDepartemeutsi
klasserna öfver de förberedande skall öfvertagas af en för ändamålet d^e„eyna °p”,.
bildad pensionsinrättning. sionsinrätt
Jag
instämmer i detta förslag och anser, att densamma lämpligen kan nmgen''
benämnas Lärarinnornas pensionsanstalt. Öfverstyrelsen har låtit sakkunniga
utarbeta förslag till reglemente för denna pensionsinrättning. Då detta
reglemente enligt min mening bör fastställas af Kungl. Maj:t, innan pensionsanstalten
träder i verksamhet, anhåller jag att, därest det förslag jag
kommer att framställa i nu föreliggande fråga vinner afseende, framdeles
få underställa reglementet Kungl. Maj:ts pröfning och därvid framställa
de förslag till ändringar, som befinnas önskvärda.
Enligt öfverstyrelsens förslag skall rätt att vid afgång från anställning,
som är förbunden med pensionsrätt, uppbära pension inträda det år,pensionsålder»,
ärarinnan fyller 55 år. Skyldighet att afgå från sådan tjänst inträder
enligt öfverstyrelsens förslag det år, lärarinnan fyller 60 år.
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
I hufvudsak biträder jag dessa förslag, men finner dock, att vederbörande
myndighet — här öfverstyrelsen — bör ha rätt att medgifva
lärarinna att kvarstå i dylik anställning ytterligare några år, därest hennes
kvarstannande pröfvas vara af gagn för undervisningen.
T>cheframom*3'' ^ Fråga om pensionsafgifternas och pensionsbeloppens beräkning an
pensionsafgif-
sluter jag mig i allt väsentligt till öfver styrelsens förslag.
teensio°nC8- För att förstå förslaget är det af vikt att fästa sin uppmärksamhet
beloppen, därpå, att pensionsbeloppet icke på förhand fixeras. Detta sker först, när
lärarinnan afgår från sin tjänst vid uppnådd pensionsålder. Pensionens
belopp fastställes då så, att det beräknas motsvara de pensionsafgifter,
som för delägaren erlagts. Pensionerna kunna alltså komma att variera
äfven för lärarinnor af samma slag.
I detta afseende liknar sålunda den nya pensionsanstalten Svenska
lärarinnornas pensionsförening eller andra rånte- och kapitalförsäkrings-i
anstalter. Men under det de årliga insättningarna i dessa äro beroende
på delägarnas fria bestämmande, så skola afgifterna till den pensionsanstalt,
hvarom nu är fråga, vara reglerade efter lärarinnans tjänstgöring.
De regler, enligt hvilka sålunda pensionsafgiften skall bestämmas, äro
så valda, att den pension, som genom densamma beredes, vid en pensionsålder
af 60 år utgår för föreståndarinna, lärarinna med full tjänstgöring
och lärarinna med minst 20 veckotimmars tjänstgöring med 1,200 kronor
för år och för lärarinna med ett mindre antal timmars tjänstgöring med
ett i förhållande till den mindre tjänstgöringen afkortadt belopp, allt under
förutsättning att lärarinnan inträdt i tjänstgöring senast vid 30 års ålder
och oafbrutet bibehåller tjänstgöring af samma omfattning till 60 års
ålder.
Den pensionsafgift, som för sådant ändamål behöfver erläggas, utgör,
därest lärarinna inträdt i tjänstgöring vid ungefär 25 års ålder, 180 kronor
för år för föreståndarinna, lärarinna med full tjänstgöring och lärarinna
med minst 20 timmars tjänstgöring samt 9 kronor för veckotimme för
lärarinna med mindre än 20 veckotimmar. För lärarinna, som inträdt i
tjänstgöring vid ålder mellan 25 och 30 år, kommer afgiften att ökas till
i förra fallet högst 240 kronor och i senare fallet 12 kronor för veckotimme.
Öfver sistnämnda belopp, 240 kronor och 12 kronor, anser jag af
skäl, som jag längre fram kommer att anföra, pensionsafgiften icke böra gå.
Inträder lärarinna vid en senare tidpunkt än 30 års ålder, kommer
alltså pensionen icke att uppgå till normalbeloppet: om inträdesåldern
är t. ex. 34 år, blir pensionen för lärarinna med full tjänstgöring
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206. 23
960 kronor i stället för 1,200 kronor och för timlärarinna med 10 veckotimmar
480 kronor i stället för 600 kronor.
Förslaget bestämmer äfven minimum för pensionsafgiften: 180 kronor
för föreståndarinna, lärarinna med full tjänstgöring och lärarinna med
minst 20 veckotimmar; 9 kronor för veckotimme för lärarinna med mindre
än 20 veckotimmar.
Om lärarinna med full tjänstgöring eller minst 20 timmars undervisning
inträder före 25 års ålder, skall alltså erläggas för henne samma
afgift, 180 kronor, som om hennes inträdesålder varit 25 år. Om denna
afgift erlägges oafbrutet för hvarje år, så motsvarar den för henne 1,200
kronors pension från tidigare ålder än 60 år: var hon t. ex. vid inträdet
20 år, är hon berättigad till 1,200 kronors pension redan vid 57 år, därest
hon då afgår från sin anställning. Om sådan lärarinna skulle vilja fortsätta
att tjänstgöra till den normala pensionsåldern 60 år, skulle för
henne erläggas samma afgifter som förut, utan att hon dock erhölle rätt
till högre pension.
Om det nu kan anses normalt, att inträdesåldern icke blir högre
än 25 år och att tjänstgöringen fortgår oafbrutet till pensionsåldern
60 år, så blir alltså normalafgiften 180 kronor och normalpensionen 1,200
kronor för lärarinna med full tjänstgöring. För närvarande är, såsom
förut nämnts, normalafgiften 120 kronor och normalpensionen 532 kronor
från 55 år. Att sålunda en ökning af afgiften med 50 procent höjt pensionen
med 125 procent, beror på pensionsålderns höjning från 55 till 60 år.
För lärarinna, som afgår redan vid 55 års ålder, blir pensionen 800 kronor,
om hon inträdt vid 25 års ålder. Har hon inträdt tidigare blir pensionen
högre; t. ex. mot inträdesåldern 20 år svarar 1,000 kronors pension
från 55 år.
I den redogörelse jag nu lämnat för pensionsafgiftens och pensionsbeloppets
bestämmande har jag endast tagit hänsyn till det fall, att lärarinnan
hela sin tjänstetid behåller anställning af samma omfattning. Men
det ligger i naturen af ifrågavarande tjänster, att lärarinnas tjänstgöring
rätt mycket växlar från det ena året till det andra. Lärarinna,
som ett år har full tjänstgöring, kan ett annat vara att hänföra till timlärarinnornas
grupp, och en timlärarinnas antal tjänstgöringstimmar kan
variera år från år. Af dessa skäl anser jag liksom öfverstyrelsen, att
pensionsafgiften för lärarinna bör hvarje år bestämmas med hänsyn till omfattningen
af hennes tjänstgöring detta år, så att den svarar mot normalpensionen
för denna tjänstgöring. Lärarinnans verkliga pension, när hon
uppnår pensionsåldern och afgår från sin anställning, motsvarar såsom jag
förut nämnt de afgifter, som för henne erlagts under hennes tjänstetid.
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
Som dessa afgifter bero af den tjänstgöring hon haft, blir äfven hennes
pension däraf beroende.
Den nu angifna regeln för årsafgiftens bestämmande modifieras emellertid
genom stadgandet om visst minimum och maximum för afgiften.
Hvad detta maximum beträffar, så har det tydligen varit nödvändigt
att fixera ett sådant för att ej afgiften måtte blifva för betungande för
lärarinnan. Enligt det förslag till pensionsafgiftens fördelning, som jag
kommer att framlägga, skall nämligen lärarinnan själf erlägga 1/s af minimiafgiften
och därjämte hvad som fordras utöfver minimiafgiften. Därest
detta ytterligare tillskott från lärarinnan komme att öfverstiga 60 kronor,
skulle hon komma att betala mer än hälften af hela pensionsafgiften,
hvilket jag finner vara för mycket. Det är därför som jag satt maximum
till 180 + 60 eller 240 kronor.
Jag har redan påvisat den betydelse bestämmelsen om minimiafgift har
för de lärarinnor, som inträda före 25 års ålder. Men den kan äfven hafva
annan betydelse. Om en lärarinna under en följd af år haft full tjänstgöring,
men därpå blir timlärarinna med t. ex. 10 veckotimmar, så är det möjligt,
att de afgifter hon redan erlagt äro tillräckliga att bereda henne den normalpension,
som svarar mot hennes till 10 timmar inskränkta tj änstgöring. Då
skulle hon alltså enligt den allmänna regeln för afgiftens bestämmande icke
hafva någon afgift att betala. Men nu måste minimiafgift af 90 kronor erläggas,
hvaraf hon själf betalar 30 kronor. Häraf blir det naturligtvis en följd,
att hon vid uppnådd pensionsålder får en bättre pension, än om ingen
minimiafgift fixerats.
Hvad jag nu anfört torde visa, att det föreslagna systemet för
afgiftens och pensionens bestämmande valts för att åstadkomma en effektiv
pensionering med hänsyn tagen därtill, att, då lärarinnorna icke hafva fast
anställning vid dessa skolor, fasta afgifter och fasta pensioner icke kunna
bestämmas.
Denna lärarinnekårens rörlighet gör det också nödvändigt att i den
nya pensionsanstaltens reglemente, såsom äfven öfverstyrelsen föreslagit,
intaga bestämmelser, enligt hvilka lärarinna i vissa fall må kunna kvarstå
i pensionsanstalten, oaktadt hon icke längre har sådan anställning, som
berättigar till inträde. Det kan också tänkas att lärarinna, som en gång
utträdt ur pensionsanstalten och förlorat pensionsrätt svarande mot erlagda
afgifter, återinträder efter så lång tid, att hon icke skäligen bör återfå den
förlorade pensionsrätten och sålunda icke vid afgång från tjänst får pension
svarande mot alla för henne erlagda afgifter.
Den nu föreslagna normalpensionen af 1,200 kronor från 60 år motsvarar
enligt försäkringsteknisk beräkning samma årsafgift (inträdesålder
25
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
25 år) som 800 kronor från 55 år. För jämförelses skull vill jag erinra
om att ämneslärarinna vid statens samskola har rätt till 1,500 kronors
pension från 55 år, om hon tjänstgjort 25 år, och att folkskollärarinna enligt
lag har rätt till 900 kronor från 55 år, om hon tjänstgjort 30 år. För
folkskollärarinnorna hafva emellertid åtskilliga städer höjt pensionsbeloppen,
på sätt efterföljande tablå utvisar:
Stad
Pensionsålder
Pensionsbelopp
lefnadsår
tjänstår
Stockholm ............
60
30
1,610
Göteborg...............
60
30
1,470
Malmö ..................
60
30
1,680
Landskrona .........
60
30
1,400
Norrköping .........
55
30
1,540
Hälsingborg.........
55
30
1,540
Uppsala..................
55
30
1,365
Lund .....................
55
30
1,400
Halmstad...............
55
30
1,235
Uddevalla...............
55
30
1,110
Kristianstad.........
55
30
1,000
Enligt öfverstyrelsens förslag skulle staten betala 1/3 af lägsta års-D®P"^ments''
afgiften, kommunen (eller i vissa fall läroanstalten) x/3 af densamma, läro- pensionsanstalten
1/6 af densamma samt läroanstalten därjämte svara för återstoden med af|ifte™as
rätt för läroanstalten att af lärarinnans lön innehålla motsvarande belopp. ° e mng''
Mot detta förslag är den anmärkning att göra, att då detsamma ålägger
högre flickskola eller enskild mellanskola att bidraga till lärarinnornas pensionering,
så synes detta stå i strid med gällande grunder för statsunderstöds beviljande
till enskilda läroanstalter. I desamma stadgas nämligen, att bidrag
till pensioneringen skall enligt grunder, som framdeles må varda bestämda,
utgå från kommun eller enskilda donatorer för lärarinna vid högre flickskola
eller enskild mellanskola och från läroanstalten själf för lärarinna
vid högre goss- och samskola eller enskildt lärarinneseminarium. Däremot
ålägges icke högre flickskola eller enskild mellanskola någon skyldighet
att bidraga till sina lärarinnors pensionering. För närvarande bidraga
emellertid ganska många skolor frivilligt, vanligen med 30 kronor om året,
till lärarinnas pensionsafgift. Det är därför att antaga, att sådana frivilliga
bidrag äfven framdeles skola lämnas.
Bill. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 157 Raft.
4
26
Departementschefen
om
lärarinnorna
i de förberedande
klasserna.
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 206.
På grund af hvad jag sålunda anfört anser jag, att pensionsafgiften bör
så fördelas, att staten betalar y3 af lägsta halfårsafgiften, kommunen eller enskilda
donatorer 1/3 af densamma, om lärarinnan är anställd vid högre flickskola
eller enskild mellanskola, samt läroanstalten 1/s af densamma, om
lärarinnan är anställd vid högre goss- eller samskola eller enskildt lärarinneseminarium,
äfvensom att läroanstalten skall svara för återstoden med rätt
för läroanstalten, att af lärarinnans lön innehålla motsvarande belopp.
Jag erinrar i detta sammanhang därom att staten nu betalar 60 kronor,
under villkor att lärarinnan, med eller utan bidrag af skolan, äfvenledes betalar
60 kronor. De nu föreslagna bestämmelserna innebära, att statens
bidrag till lärarinna af grupp A och lärarinna af grupp B med minst 20
veckotimmar blir detsamma som nu, men minskas för lärarinna af grupp
B, som har mindre än 20, och faller helt bort för alla, som hafva mindre
än 10 veckotimmar.
Jämföres förslaget med bestämmelserna i den civila pensionslagen, så
finner man den öfverensstämmelsen, att äfven där skall tjänstinnehafvaren
betala en afgift, som beräknas, dock endast i medeltal, motsvara V3 af
pensionens värde. Denna afgift utgör dock för pension af den storlek, det
här är fråga om, endast 3 procent, under det lärarinnan enligt förslaget
får betala 5 procent. Härtill kommer, att civila tjänstemän icke betala
någon höjd afgift, om de vid högre ålder tillträda sin tjänst, hvilket däremot
lärarinnan skall göra. — Folkskollärarinna betalar för sin pension
endast 30 kronor. Ämneslärarinna vid statens samskola betalar 30 kronor
i första lönegraden och 45 kronor i andra lönegraden.
I det föregående har jag endast yttrat mig om de lärarinnor, som
tillhöra grupperna A och B, d. v. s. föreståndarinnor, ämneslärarinnor
med full tjänstgöring och andra lärarinnor med minst 10 veckotimmars
undervisning i klasserna öfver de förberedande — allt vid statsunderstödda
enskilda läroanstalter.
Om rätt till statsbidrag för pensionering inskränkes endast till dessa
grupper, blifva emellertid stora grupper beröfvade en förmån de nu hafva. Af
dessa lärarinnegrupper utgöres den viktigaste af lärarinnor i de förberedande
klasserna vid statsunderstödda enskilda läroanstalter. Jag anser, att denna
grupp af lärarinnor bör bibehållas vid sin rätt till statsbidrag till sin pensionering,
dock endast under förutsättning, att de hafva minst 20 veckotimmars
undervisning, hufvudsakligen eller uteslutande i nämnda klasser.
Då någon lönereglering icke fastställts för dessa lärarinnor, kan pensioneringen
icke göras obligatorisk för dem. Då jag anser, att den af mig
föreslagna nya pensionsanstalten endast bör ombesörja den obligatoriska
pensioneringen, synes det mig lämpligt, att Svenska lärarinnornas pensions
-
27
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
förening får öfvertaga nu ifrågavarande lärarinnors pensionering. Jag håller
därför före, att statsbidrag bör som hittills utgå med 60 kronor årligen
till Svenska lärarinnornas pensionsförening för delägare, för hvilken under
nästföregående år insatts minst 60 kronor och som under samma år haft
minst 20 veckotimmars tjänstgöring hufvudsakligen eller uteslutande i de
förberedande klasserna vid statsunderstödd enskild läroanstalt och icke är
delägare i Lärarinnornas pensionsanstalt.
I likhet med öfverstyrelsen finner jag det lämpligt och billigt, att deD®Pai|;tements‘
lärarinnor, som, när de nya bestämmelserna träda i kraft, redan äro delägare öfvergängs1- i någon af de förut nämnda båda äldre pensionsanstalterna, skola bibehållas be8täm“eivid
de rättigheter, de såsom sådana hafva, och detta oberoende af om
dessa lärarinnor enligt de nya bestämmelserna äro skyldiga eller ej att
ingå i den nya pensionsanstalten.
För det fall, att de enligt de nya bestämmelserna skola ingå i den
nya pensionsanstalten, måste dock en förändring göras i deras ställning
till den äldre anstalten. I båda de äldre anstalterna utgår nämligen pensionen
från 55 års ålder, oberoende af om lärarinnan står kvar i sin tjänst
eller ej. Det är sålunda möjligt — och inträffar faktiskt nu —, att en
lärarinna på eu gång åtnjuter pension, till hvilken staten bidragit, och
har sådan anställning, att staten bidrager till hennes aflöning. För att undanrödja
sådana orimligheter tarfvas det, att de äldre anstalternas delägare,
därest de erhålla anställning, som medför skyldighet, att ingå i den nya
pensionsanstalten, träffa det aftal med den äldre anstalten, att deras
pension ej skall utgå förrän efter afgång från sådan anställning. Dylikt
aftal kan ej göras annat än genom reglementsförändring. Antagandet af
sådan reglementsförändring inom viss tid, t. ex. före 1 januari 1912, bör
enligt min åsikt sättas som villkor för att statsbidrag efter denna tidpunkt
må utgå till pensionsanstalten. Man skulle möjligen kunna mot mitt förslag
invända, att en majoritet vid den äldre anstaltens bolagsstämma skulle
kunna motsätta sig en dylik reglementsförändring, ehuru den icke på något
sätt behöfver kränka annan delägares rätt. Faran häraf är emellertid
ingen. För antagande af reglementsändring stadgas i nu gällande reglemente
för Skolornas pensionsinrättning icke någon kvalificerad majoritet;
denna anstalt är för öfrigt ovillkorligen nödsakad att vidtaga
den ifrågavarande ändringen, därest den sättes som villkor för fortsatt
statsbidrag, ty utan statsbidrag måste denna anstalt omedelbarligen gå
i likvidation. För antagande af reglementsändring stadgas i fråga om
Svenska lärarinnornas pensionsförening en majoritet af 2/3 af de röstande.
Utan tvifvel skall en sådan majoritet vinnas för den föreslagna ändringen,
ehuru bortfallandet af statsbidraget icke skulle nödga denna
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
förening att likvidera. Skulle nödig majoritet ej vinnas, blir följden
däraf dels den att statsbidrag icke vidare efter 1 januari 1912 utgår
till pensionsföreningen, dels att de delägare, hvilka enligt de nya bestämmelserna
skola ingå i den nya pensionsanstalten, få där betala
samma afgifter som andra, hvilka icke äro delägare i pensionsföreningen.
De tvingas med andra ord att betala högre afgifter i den nya pensionsanstalten,
än de eljest enligt de öfvergångsbestämmelser jag tänker föreslå
skulle betala. Men de få också den däremot svarande högre pensionen.
Det är tydligen af stor vikt att, för det fall att nu nämnda reglementsändring
vidtages, tydligt angifva, hvilka afgifter skola erläggas till den
äldre anstalten och hvilka till den nya anstalten. Statsbidraget och motsvarande
afgift af lärarinnan torde liksom hittills böra utgå till den äldre
pensionsanstalten. Kommunens (eller i visst fall läroanstaltens) bidrag
bör däremot utgå till den nya pensionsanstalten, då det icke rimligtvis
kan ifrågasättas, att den äldre anstalten skall erhålla ökade förmåner. Till
denna bör därutöfver erläggas den afgift, som må vara erforderlig för att
lärarinnans pension i den nya pensionsanstalten tillsammans med hennes
pension i den äldre pensionsanstalten skall motsvara den normalpension, som
enligt de nya bestämmelserna svarar mot lärarinnans tjänstgöring under
året. Dock bör sådan afgift icke utgå, därest summan af öfriga afgifter
uppgår till eller öfverskrider den maximiafgift, som svarar mot tjänstgöringen.
Läroanstalten bör svara för denna afgift liksom för lärarinnans
afgift till den äldre pensionsanstalten med rätt för läroanstalten att innehålla
motsvarande belopp af lärarinnans lön.
För att visa innebörden af dessa bestämmelser vill jag anföra ett
par exempel. Antag att, då de nya bestämmelserna träda i kraft, en
lärarinna af 45 års ålder med full tjänstgöring är delägare i en af de
äldre pensionsanstalterna och där betalar 60 kronor, hvarjämte staten
för henne inbetalar lika mycket. Den äldre pensionsanstalten skall
då fortfarande uppbära 60 kronor af lärarinnan och 60 kronor af
staten. Afgiften till den nya pensionsanstalten skall så beräknas, att
lärarinnans pension från den äldre anstalten tillsammans med hennes
pension från den nya anstalten motsvarar 1,200 kronor från 60 år. Antag
nu, att lärarinnan enligt hittills gällande reglemente för den äldre anstalten
är berättigad till 532 kronors pension från 55 år mot erläggande af
förutnämnd afgift, 120 kronor. Om reglementet ändras, såsom förut sagts,
blir hon då berättigad till 800 kronor från 60 år mot erläggande af samma
afgift. Alltså skall afgiften till den nya anstalten där bereda henne en
pension af 400 kronor från 60 år. Men denna afgift befinnes vara 220
kronor, hvilket tillsammans med afgiften 120 kronor till den äldre anstalten
öfverskrider den maximiafgift, 240 kronor, som enligt hvad förut nämnts
29
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
kan utkräfvas. Detta gör, att afgiften till den nya pensionsanstalten måste
reduceras till 120 kronor, hvaraf kommunen (eller i visst fall läroanstalten)
skall betala 60 kronor och lärarinnan 60 kronor.
Om sålunda denna lärarinna har full tjänstgöring ända till 60 år, så
får hon 800 kronor i pension från den äldre anstalten, och 218 kronor
i pension från den nya anstalten.
Som ett annat exempel väljer jag det, att en öfningslärarinna af 25
års ålder med 10 timmars tjänstgöring är delägare i en af de äldre pensionsanstalterna,
då de nya bestämmelserna träda i kraft. Hon har då
rätt att kvarstå i den äldre pensionsanstalten, betalar själf 60 kronor och får
60 kronors statsbidrag: detta motsvarar 800 kronors pension från 60 år.
Men mot hennes tjänstgöring af 10 timmar svarar enligt de nya bestämmmelserna
en normalpension af endast 600 kronor från 60 år. Alltså har hon
enligt de af mig föreslagna öfvergångsbestämmelserna icke att för egen
del erlägga någon afgift till den nya pensionsanstalten. Men däremot skall
kommunen (eller i visst fall läroanstalten) betala V3 af lägsta afgiften för
pension svarande mot 10 veckotimmar: kommunens bidrag, som erlägges
till den nya pensionsanstalten, blir alltså 30 kronor. Om nu lärarinnan
behåller denna sin tjänstgöring ända till 60 år, får hon från den äldre
pensionsanstalten 800 kronors pension och från den nya pensionsanstalten
200 kronors pension.
Enligt öfverstyrelsens beräkning skulle statens kostnad för lärarinne-Departements^
- - *L ° chefen om
storleken af
pensioneringen blifva:
för grupp A
» » B ................................................................................
» lärarinnor i de förberedande klasserna ....................
» för lärarinnor, som icke blifva pensionsberättigade
enligt de nya bestämmelserna.......................................
kronor 34,920
» 10,059
» 14,500
» 8,000:
statens
kostnad.
Summa kronor 67,479:
Härtill komma 240 kronor för biträdande ämneslärarinnor vid statens
normalskola för flickor, hvilka icke äro medtagna i mitt förslag. Summan
afrundades af öfverstyrelsen till 68,000 kronor.
Vid denna beräkning synes öfverstyrelsen hafva förbisett, att det äfven
vid icke statsunderstödda skolor finns några lärarinnor, som nu uppbära statsbidrag
till pensioneringen och därför skulle vara berättigade att behålla
detsamma. På grund häraf är ofvannämnda summa, 67,479 kronor, att
öka med 1,500 kronor till i rundt hd 69,000 kronor.
Vid beräkningen af statens kostnad enligt det förslag, jag framlagt,
är att märka:
30
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
1) pensioneringen skall enligt mitt förslag icke vara obligatorisk för
dem, som fyllt 50 år; detta minskar kostnaden för grupp A och B;
2) enligt mitt förslag omfattar grupp B icke öfningslärarinnor med
mindre än 10 veckotimmar; detta gör kostnaden något lägre, därför att
enligt öfver styrelsens förslag kunde öfningslärarinna med 4 å 6 veckotimmar
komma med i dess motsvarande grupp;
3) öfverstyrelsen har räknat under förutsättning, att alla lärarinnor
med minst 20 veckotimmar i de förberedande klasserna skulle ingå i
Svenska lärarinnornas pensionsförening och uppbära statsbidrag; då pensioneringen
är frivillig för denna grupp, kommer detta ej att inträffa,
hvilket sänker statens kostnad.
Under det dessa omständigheter samverka till att sänka kostnaden,
höjes den något litet, därigenom att jag i grupp B medtagit timlärarinnor
med 10 eller 11 veckotimmar, hvilka öfverstyrelsen uteslutit.
På grund af det nu anförda, anser jag mig kunna bibehålla den
kostnadssiffra, 68,000 kronor, som öfverstyrelsen angifvit.
Såsom öfverstyrelsen framhållit öfverstiger alltså statens totalkostnad
för lärarinnepensioneringen enligt de nya bestämmelserna med
endast ungefär 13,000 kronor det nu med 54,740 kronor faktiskt till densamma
utgående statsbidraget. Och denna höjning är beroende uteslutande
därpå, att pensioneringen gjorts obligatorisk. Den enskilda
lärarinnans rätt till statsbidrag har i intet fall höjts, men väl i många
fall minskats eller helt borttagits. Det har också påpekats, att om
alla lärarinnor, som enligt de nu gällande bestämmelserna äro berättigade
att på vissa villkor åtnjuta statsbidrag, begagnade sig af denna rätt och
till någon af de båda pensionsanstalterna betalade en årsafgift af 60 kronor,
skulle statens kostnad för denna pensionering blifva afsevärdt större än
enligt de föreslagna bestämmelserna.
DePchef“rtS" Under åberopande af hvad jag sålunda anfört får jag hemställa, att
hemställan. Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att
dels, med uteslutande af det nu å riksstatens tionde hufvudtitel uppförda
förslagsanslag å 40,000 kronor med titel bidrag till pensionering af lärarinnor
vid högre Jlick- och samskolor, å samma hufvudtitel uppföra ett ordinarie
förslagsanslag å 68,000 kronor med titel bidrag till pensionering af
den kvinnliga lärarpersonalen vid enskilda läroanstalter,
dels ock godkänna följande:
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
31
Bestämmelser för tilldelande af bidrag ur förslagsanslaget:
bidrag till pensionering af den kvinnliga lärarpersonalen vid
enskilda läroanstalter.
§ 1. Lärarinnornas pensionsanstalt.
1. För att bereda pensioner åt den kvinnliga lärarpersonalen vid de
läroanstalter, som åtnjuta statsunderstöd från det under riksstatens åttonde
hufvudtitel uppförda reservationsanslaget till enskilda läroanstalter upprättas
en pensionsanstalt, benämnd Lärarinnornas ''pensionsanstalt. Pensionsanstaltens
reglemente fastställes af Kungl. Maj:t.
2. Skyldighet att vara delägare i denna pensionsanstalt åligger vid
sagda läroanstalter anställd
A) föreståndarinna äfvensom ämneslärarinna med full tjänstgöring,
B) annan lärarinna med sammanlagdt minst 10 veckotimmars undervisning
i klasserna öfver de förberedande i en eller flera af sagda läroanstalter.
Föreståndarinna eller lärarinna, som före det dessa bestämmelser trädt
i kraft fyllt 50 år, äger rättighet men icke skyldighet att ingå i pensionsanstalten.
3. Pensionsafgiften för delägare, tillhörande grupp A, skall beräknas
sålunda, att den motsvarar en pension af 1,200 kronor från 60 års ålder,
dock att lägsta afgiften för år skall vara 180 kronor och högsta 240 kronor.
Pensionsafgiften för delägare tillhörande grupp B skall bestämmas
efter det antal, dock högst 20, veckotimmar hennes undervisning omfattar
i klasserna öfver de förberedande. Afgiften för hvarje veckotimme skall
beräknas sålunda, att den motsvarar en pension af 60 kronor för hvarje
veckotimme att utgå från 60 års ålder, dock att lägsta afgiften för år för
en veckotimme skall vara 9 kronor och högsta 12 kronor.
4. Till pensionsafgiften skola utgå följande bidrag:
a) af staten: en tredjedel af den i mom. 3 för den lärarinnegrupp,
som delägaren tillhör, angifna lägsta pensionsafgiften,
b) af kommun eller enskilda donatorer: en tredjedel af samma lägsta
pensionsafgift, därest delägaren är anställd vid enskild mellanskola eller
vid högre flickskola,
c) af läroanstalten: en tredjedel af samma lägsta pensionsafgift, därest
delägaren är anställd vid högre goss- eller samskola eller vid enskildt
lärarinneseminarium.
För utgörande af i hvarje fall återstående del af den pensionsafgift,
32
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
som jämlikt mom. 3 skall inbetalas för delägaren, ansvarar vederbörande
läroanstalt, med rätt för läroanstalten att af delägarens lön afdraga ett
belopp svarande mot denna del af pensionsafgiften.
5. Rätt att vid afgång från sådan anställning, som i mom. 2 sägs,
komma i åtnjutande af pension inträder den 1 juli det kalenderår, då
delägare fyller 55 år.
Skyldighet att afgå från sådan anställning inträder den 1 juli det
kalenderår, då delägare fyller 60 år. Öfverstyrelsen för rikets allmänna
läroverk må dock kunna medgifva henne att kvarstå i sådan anställning,
därest och så länge hennes kvarstående pröfvas vara till gagn för undervisningen,
dock icke i något fall längre än till den 1 juli det kalenderår,
då hon fyller 63 år.
6. Där ej för särskildt fall, hvarom stadgas i pensionsanstaltens reglemente,
pensionsrätt svarande mot vissa pensionsafgifter gått förlorad, utgår
pension med det belopp, som vid den tidpunkt då pensionen tillträdes beräknas
motsvara alla de pensionsafgifter, som blifvit för delägaren erlagda,
dock med högst 1,200 kronor om året.
7. Delägare, hvilken upphör att innehafva sådan anställning, som i
mom. 2 sägs, utan att vara berättigad till pension, vare i fall och under
villkor, hvarom i reglementet för pensionsinrättningen stadgas, berättigad
att däri kvarstå. I sådant fall utgå icke de i mom. 4 a), b) och c) föreskrifna
bidrag till pensionsafgiften.
§ 2. Svenska lärarinnornas pensionsförening-.
För lärarinna, som icke är delägare i eller åtnjuter pension från
Lärarinnornas pensionsanstalt, skall, under villkor att af henne eller för
henne under nästföregående år till Svenska lärarinnornas pensionsförening
inbetalts minst 60 kronor och att hon under samma tid vid statsunderstödd
enskild läroanstalt haft minst 20 timmars tjänstgöring, statsbidrag
utgå till pensionsföreningen med 60 kronor.
§ 3. Öfvergång-sbestämmelser.
1. Äger Pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre skolor
för kvinnlig ungdom eller Svenska lärarinnornas pensionsförening vid den
tidpunkt, då dessa bestämmelser träda i kraft, rätt till statsbidrag för
delägare, må sådant statsbidrag fortfarande utgå för delägaren enligt hittills
gällande bestämmelser, dock i fråga om föreståndarinna eller lära
-
33
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
rinna som afses i § 1 inom. 2, endast under förutsättning att mellan henne
och, pensionsanstalten är eller senast före den 1 januari 1912 varder aftaladt,
dels att hon må kvarstå som delägare till 60 års ålder, dels att pension
må af henne tillträdas först sedan hon afgått från sådan anställning, som
enligt nyssnämnda bestämmelse medför skyldighet att vara delägare i Lärarinnornas
pensionsanstalt.
2. För den afgift, som för sådant statsbidrags bibehållande skall
erläggas till pensionsanstalten, skall läroanstalten svara på sätt i sista
punkten af § 1 mom. 4 stadgas.
3. För delägare i Lärarinnornas pensionsanstalt, för hvilken på grund
af stadgandet i mom. 1 statsbidrag utgår till endera af de båda äldre
pensionsanstalterna, utgår icke något statsbidrag till den nya pensionsanstalten.
Däremot utgår till denna pensionsanstalt det i § 1 mom. 4
under b) eller c) stadgade bidrag. Därjämte ansvarar läroanstalten, på sätt
i sista punkten af samma mom. stadgas, för den ytterligare afgift, som
må erfordras för beredande af en pension, hvilken tillsammans med den
pension, delägaren har att vänta från den af de båda äldre pensionsanstalterna
som för henne åtnjuter statsbidrag, motsvarar den i § 1 mom. 3
afsedda, dock att sådan afgift icke skall utgå med högre belopp än som
må erfordras för att summan af de för delägaren till nyssnämnda äldre
pensionsanstalt och till Lärarinnornas pensionsanstalt utgående afgifter må
uppgå till den i sistnämnda mom. för den lärarinnegrupp, delägaren tillhör,
angifna högsta pensionsafgift.
Hvad föredragande departementschefen sålunda hemställt
behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
på tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter, i nåder
bifalla; och skulle nådig proposition aflåtas till Riksdagen
af den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Ernst Törnell.
Bill. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 151 Häft.
5
34
Kungl. Maj:is Nåd. Proposition Nr 206.
Bilagor.
Öfverstyrelsens förslag till bestämmelser angående pensionering
af de vid statsunderstödda enskilda läroanstalter anställda
lärarinnor i klasser öfver de förberedande.
1. För pensionering af lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda
läroanstalter upprättas en särskild pensionsinrättning, hvars reglemente af
Kungl. Maj:t fastställes.
2. Skyldighet att vara delägare i denna pensionsinrättning åligger
vid sagda läroanstalter anställd
A) föreståndarinna äfvensom ämneslärarinna med sådan full tjänstgöring,
som närmare angifves i gällande bestämmelser om aflöning af lärarinnorna
vid förenämnda läroanstalter,
B) öfningslärarinna med sådan tjänstgöring, som enligt nämnda bestämmelser
medför rätt till ålderstillägg,
C) annan lärarinna med minst 12 veckotimmars undervisning i klasserna
öfver de förberedande, äfvensom
D) biträdande ämneslärarinna vid den med högre lärarinneseminariet
förenade normalskolan för flickor med sådan full tjänstgöring som bär
ofvan under A angifves.
3. a) Pensionsafgiften för delägare, tillhörande grupperna A och D,
skall beräknas sålunda, att den, under förutsättning att den erlägges hvarje
halfår, sista gången för förra hälften af det kalenderår, då delägare fyller
60 år, motsvarar en pension af 1,200 kronor att utgå kvartalsvis, första
gången under tredje kvartalet af samma kalenderår, dock att lägsta halfårsafgiften
skall vara 90 kronor och högsta 150 kronor.
b) Pensionsafgiften för delägare, tillhörande grupperna B eller C, skall
bestämmas efter det antal, dock högst 20 veckotimmar, hennes undervisning
omfattar i klasserna öfver de förberedande. Afgiften för hvarje
veckotimme skall beräknas sålunda, att den, under förutsättning att den
erlägges hvarje halfår, sista gången för förra hälften af det kalenderår,
då delägare fyller 60 år, motsvarar en pension af 60 kronor för veckotimme
att utgå kvartalsvis, första gången under tredje kvartalet af samma
35
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
kalenderår, dock att lägsta halfårsafgiften för en veckotimme skall vara 4
kronor 50 öre och högsta 7 kronor 50 öre.
4. a) Till pensionsafgiften för delägare, som är anställd som lärarinna
vid statsunderstödd enskild mellanskola, vid från anslaget till enskilda
mellanskolor statsunderstödd enskild samskola eller statsunderstödd högre
flickskola, skall staten bidraga med en tredjedel och kommun eller enskilda
donatorer med en tredjedel af den här ofvan för hvarje särskild
lärarinnegrupp angifna lägsta halfårsafgiften.
b) Till pensionsafgiften för delägare, som är anställd vid statsunderstödd
högre goss- eller samskola eller vid statsunderstödt enskildt lärarinneseminarium,
skola staten och den läroanstalt, vid hvilken delägaren
är anställd som lärarinna, hvardera bidraga med en tredjedel af den här
ofvan för hvarje särskild lärarinnegrupp angifna lägsta halfårsafgiften.
c) För utgörande af i hvardera fallet återstående del af pensionsafgiften
skall vid samtliga under a) och b) i detta moment nämnda läroanstalter
vederbörande läroanstalt svara, hvarvid läroanstalten må, allt efter omständigheterna,
kunna af vederbörande delägares lön afdraga ett större
eller mindre belopp, dock i intet fall större, än att läroanstalten bär själf
att af denna del erlägga ett belopp, motsvarande minst en sjättedel af
den här ofvan för hvarje särskild lärarinnegrupp angifna lägsta halfårsafgiften.
d) Till pensionsafgiften för delägare, som är anställd såsom biträdande
ämneslärarinna vid den med högre lärarinneseminariet förenade normalskolan
för flickor, skall staten bidraga med fem sjättedelar af den i
mom. 3 a) angifna lägsta halfårsafgiften och vederbörande delägare själf
med återstoden.
5. Delägare i pensionsinrättningen må icke innehafva anställning,
som är förbunden med pensionsrätt, längre än till den 30 juni det kalenderår,
då hon fyller 60 år.
6. Om lärarinna, som är delägare i pensionsinrättningen, måste afgå
från sin lärarinnebefattning på grund af med läkarebetyg styrkt sjuklighet
eller sjukdom eller mister densamma på grund däraf, att den läroanstalt,
vid hvilken hon är anställd, upphör, så äger hon kvarstå som delägare i
pensionsinrättningen utan skyldighet att erlägga halfårsafgift, men med
rättighet för lärarinna tillhörande grupperna A, B eller C att erlägga en
halfårsafgift, ej öfverstigande medeltalet af de afgifter, för hvilka läroanstalten
i fråga om delägaren haft att enligt mom. 4 c) svara under de
sista tio åren eller den kortare tid hon varit pensionsberättigad, samt för
lärarinna tillhörande grupp D, en afgift till beloppet motsvarande den afgift,
som hon varit berättigad erlägga, därest hon tillhört grupp A.
36
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
7. Om lärarinna, som är delägare i pensionsinrättningen sedan minst
tio år tillbaka, af annan anledning än i mom. 6 sägs lämnar sin tjänst
vid någon af här ifrågavarande läroanstalter eller får anställning, som ej
medför pensionsrätt, är hon berättigad att kvarstå som delägare i"pensionsinrättningen
mot erläggande af en halfårsafgift, som för lärarinna, tillhörande
grupperna A, B eller C, är lika med medeltalet af de halfårsafgifter,
för hvilka läroanstalten i fråga om henne haft att enligt mom.
4 c) svara under de sista tio åren, samt för lärarinna, tillhörande grupp D
till beloppet motsvarar den afgift, som hon varit berättigad att erlägga,
därest hon tillhört grupp A.
8. Om lärarinna, som är delägare i pensionsinrättningen sedan kortare
tid än tio år tillbaka, af annan anledning än i mom. 6 sägs lämnar
skolans tjänst eller får anställning, som ej medför pensionsrätt, har hon
rätt att under högst två år kvarstå som delägare i pensionsinrättningen
mot erläggande af en halfårsafgift, som för lärarinna, tillhörande grupperna
A, B eller C, är lika med medeltalet af de halfårsafgifter, för hvilka
läroanstalten i fråga om henne haft att enligt mom. 4 c) svara, samt för
lärarinna, tillhörande grupp D, till beloppet motsvarar den afgift, som hon
varit berättigad erlägga, därest hon tillhört grupp A. Om hon efter dessa
två år icke får anställning med pensionsrätt, upphör hon att vara delägare
i pensionsinrättningen och förlorar rätten till den pension, som
skulle motsvara de redan för henne erlagda afgifterna. Denna rätt återfår
hon dock, om hon inom tio år, efter det att hon af brutit sin tjänstgöring,
återvinner sådan anställning, som medför pensionsrätt.
9. Delägare i pensionsinrättningen må icke uppbära pension, så länge
hon har anställning, som är förbunden med pensionsrätt.
Delägare i pensionsinrättningen må tidigast från och med det tredje
kvartalet i det kalenderår, då hon fyller 55 år, komma i åtnjutande af
pension.
10. Pensionen utgår kvartalsvis med det belopp, som motsvarar alla
för delägaren erlagda afgifter, dock med den inskränkning, som följer af
mom. 8, och med högst 1,200 kronor om året.
Öfvergångsbestämmelser.
1. Lärarinna med tjänstgöring hufvudsakligen eller uteslutande i
klasserna öfver de förberedande, hvilken före den blifvit del
ägare
i Pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för
kvinnlig ungdom eller i Svenska lärarinnornas pensionsförening och som
sådan åtnjuter statsbidrag till sin pension, är berättigad att, äfven efter
37
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
det ofvanstående bestämmelser fastställts, på hittills gällande villkor kvarstå
som delägare i samma pensionsanstalter och åtnjuta statsbidrag till
sin pensionsafgift.
2. I fråga om pensionsafgift för sådan lärarinna skall, därest hon
är pensionsberättigad efter ofvanstående bestämmelser, följande gälla:
a) Så länge statsbidrag för sådan lärarinna betalas till någon af de
under mom. 1 af dessa öfvergångsbestämmelser nämnda pensionsanstalterna,
utgår för henne intet statsbidrag till den nya pensionsinrättningen.
b) Då kommun eller enskilda donatorer enligt mom. 4 a) af bestämmelserna
här ofvan bidraga till pensionsafgift, ingå dessa bidrag helt och
hållet till den nya pensionsinrättningen. Enahanda förhållande äger rum
i fråga om motsvarande bidrag, som erläggas enligt mom. 4 b) af vissa
enskilda läroanstalter.
c) Från återstående delen af pensionsafgiften får afdrag ske för så
stort belopp, som af lärarinnan själf eller af läroanstalten erlägges till
någon af de under mom. 1 af dessa öfvergångsbestämmelser nämnda pensionsanstalterna.
Hvad som därefter möjligen återstår af nu ifrågavarande
del af pensionsafgiften skall inbetalas till den nya pensionsinrättningen.
Har delägare före den till Pensionsinrättningen för lära
rinnor
vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom inbetalt retroaktivafgift,
skall, på sätt Kungl. Maj:t närmare föreskrifver, pröfvas, huru stor
årlig afgift denna retroaktivafgift må anses motsvara, och på grund däraf
bestämmas, med hvilket belopp den del af pensionsafgiften, som omförmäles
i mom. 4 c), på denna grund må kunna minskas.
38
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
Öfrerstyrelsens förslag till bestämmelser angående pensionering
af de vid statsunderstödda enskilda läroanstalters förberedande
klasser anställda lärarinnor.
För lärarinna med minst 20 timmars tjänstgöring, förlagd hufvudsakligen
eller uteslutande till de förberedande klasserna vid statsunderstödd
enskild läroanstalt, hvilken efter det dessa bestämmelser trädt i kraft,
inträder såsom delägare i Svenska lärarinnornas pensionsförening, må statsbidrag1
utgå med 60 kronor årligen, under villkor att af henne eller för
henne i nämnda pensionsförening under nästföregående år insatts minst
60 kronor.
Öfvergångsbestämmelse.
Lärarinna med tjänstgöring hufvudsakligen eller uteslutande i de förberedande
klasserna, hvilken före den blifvit delägare i Pen
sionsinrättningen
för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom
eller i Svenska lärarinnornas pensionsförening och som sådan åtnjuter
statsbidrag till sin pension, är berättigad att, äfven efter det ofvan stående
bestämmelser fastställts, på hittills gällande villkor kvarstå som delägare i
samma pensionsanstalter och åtnjuta statsbidrag till sin pensionsafgift.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
39
Öfverstyrelsens förslag
till
Stadgar för Pensionsinrättningen för lärarinnor vid
statsunderstödda enskilda läroanstalter.
§ 1.
Pensionsinrättningen har till ändamål att bereda pensioner åt delägarna.
§ 2.
Rättighet att ingå som delägare i pensionsinrättningen tillkommer
dels de lärarinnor, hvilka vid läroanstalt, som åtnjuter statsunderstöd från
anslaget till enskilda läroanstalter, innehafva sådan anställning, att de,
enligt gällande bestämmelser för pensioneringen af lärarinnor vid dessa
läroanstalter, äro skyldiga att bidraga till sin egen pensionering, dels biträdande
ämneslärarinnor med full tjänstgöring vid den med högre lärarinneseminariet
förenade normalskolan för flickor.
§ 3.
Pensionsinrättningens angelägenheter förvaltas af en styrelse bestå- om studie,
ende af en ledamot, som förordnas af Kungl. Maj:t, och sex ledamöter,
som väljas af bolagsstämma.
De valda styrelseledamöterna utses för en tid af två år, räknadt från
ordinarie bolagsstämma till ordinarie bolagsstämma, dock att första gången
styrelseval äger rum, tre af ledamöterna skola väljas för en tid af endast
ett år. Afgår vald styrelseledamot, innan den tid, för hvilken han blifvit
vald, gått till ända, skall, senast å nästa ordinarie bolagsstämma, ny ledamot
väljas i den afgångnes ställe för den tid, som återstår.
40
Om räkenskaper
och
revision.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
Styrelseledamot må, ändock att den tid, för hvilken han blifvit utsedd,
ej gått till ända, kunna genom beslut af den som utsett honom skiljas
från uppdraget.
Den af Kungl. Maj:t förordnade styrelseledamoten är styrelsens ordförande.
Styrelsen utser inom sig vice ordförande, att vid förfall för ordförande
tjänstgöra i hans ställe.
§ 4.
Styrelsen företräder pensionsinrättningen i samma omfattning, som i
lagen om försäkringsrörelse den 24 juli 1903 är stadgad för styrelsen för
ömsesidigt försäkringsbolag.
§ 5.
Styrelsen har sitt säte i Stockholm.
§ 6.
Styrelsen äger tillsätta de tjänstemän, som för pensionsinrättningens
förvaltning äro nödiga.
§ 7.
Styrelsen är beslutför, när fem ledamöter äro närvarande. Dock äger
styrelsen fatta beslut, äfven om endast fyra ledamöter äro tillstädes, där
dessa äro om beslutet ense.
§ 8.
Såsom styrelsens beslut gäller den mening, om hvilken dess flesta
ledamöter förena sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes af
ordföranden vid sammanträdet.
Ledamot af styrelsen äger ej deltaga i afgörandet af fråga, hvari
hans enskilda rätt är stridande mot pensionsinrättningens; och må han
förty ej deltaga i beslut om ingående af aftal mellan honom och pensionsinrättningen
eller om afslutande af annat aftal, såframt han däraf
annorledes än som delägare i pensionsinrättningen kan vänta synnerlig
nytta eller skada.
§ 9.
Pensionsinrättningens räkenskapsår sammanfaller med kalenderåret.
Minst sex veckor före den bolagsstämma, hvarom förmäles i § 12,
41
Kung!. Ma,j:ts Nåd. ''Proposition Nr 206.
aflämne styrelsen till revisorerna en af styrelsens ledamöter underskrifven
förvaltningsberättelse för det förflutna räkenskapsåret jämte balansräkning.
Förvaltningsberättelsen skall uttryckligen angifva den vinst eller
förlust, som under året uppkommit.
§ 10-
Balansräkningen skall såsom skuld upptaga
pensionsfond, motsvarande värdet af utgående pensioner,
delägarefond, motsvarande värdet af pensionsinrättningens förbindelser
till delägarna,
samt de fonder, som må föranledas af mottagna donationer.
Där tillgångarna öfverstiga skulderna upptages skillnaden som reservfond.
§ it.
Revisorerna skola öfver granskningen af styrelsens förvaltning och
bolagets räkenskaper afgifva en af dem underskrifven berättelse, som skall
öfverlämnas till styrelsen minst fyra veckor före den i § 12 nämnda
bolagsstämma.
§ 12.
Ordinarie bolagsstämma hålles i Stockholm årligen i april månad.
Vid denna stämma skola förekomma:
1) beslut om ansvarsfrihet för föregående års förvaltning,
2) val af ledamöter i styrelsen,
8) val af tre revisorer för det löpande räkenskapsåret och en revisorssuppleant,
4) andra ärenden, som af styrelsen hänskjutas till stämman.
Kallelse till stämman utfärdas af styrelsen och skall, åtföljd af styrelsens
förvaltningsberättelse, balansräkningen, revisorernas berättelse och
förteckning öfver de ärenden styrelsen hänskjutit till stämman, delgifvas
de röstberättigade genom cirkulär, som utsändas minst tre veckor före
stämman till de i § 2 omförmälda läroanstalterna. Därjämte skall kallelsen
som annons införas i de allmänna tidningarna samtidigt med cirkulärets
utsändande.
Röstberättigad äger att få ärende hänskjlitet till pröfning å stämman,
såframt han hos styrelsen framställer yrkande därom minst tio dagar
före stämman.
Förteckning öfver alla de ärenden, som skola å stämman förekomma,
Bill. till Rihsd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 151 Raft. 6
Om bolags"
stämma.
42
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
Delägares
afgifter.
skall genom styrelsens försorg hållas tillgängliga för de röstberättigade
minst en vecka före stämman.
§ 13.
Styrelsen äge, när den finner lämpligt, kalla de röstberättigade till
extra bolagsstämma. Kallelsen därtill, som utfärdas och delgifves de röstberättigade
i samma ordning som kallelse till ordinarie bolagsstämma,
skall innehålla förteckning öfver de ärenden, som skola å stämman förekomma.
§ 14.
Ärende, som ej varit upptaget å förteckningen öfver de ärenden, som
skola vid stämman förekomma, må ej vid stämman företagas till afgörande,
där det ej enligt lag eller dessa stadgar skall förekomma vid stämman
eller omedelbart föranledes af ärende, som där skall afgöras.
§ 15.
Vid bolagsstämma äge hvarje delägare en röst.
Styrelsen för sådan läroanstalt, som omförmäles i § 2, äge, där läroanstalten
för en eller flera af där anställda lärarinnor erlägger till pensionsinrättningen
minst hälften så stort bidrag som för samma lärarinna
lämnas af staten, att sända ett ombud till bolagsstämman, och tillkomme
ombudet, med den begränsning som nedan sägs, en röst för hvarje lärarinna,
för hvilken sådant bidrag erlägges.
Delägare må icke på grund af fullmakt rösta för mer än eu annan
delägare. Flera skolor må förena sig om samma ombud.
Ej må någon vid stämma utöfva rösträtt för mer än 1/10 af de vid
stämman representerade rösterna.
§ 16.
Delägarnas afgifter erläggas halfårsvis i juni och i december med belopp,
som beräknas enligt de bestämmelser för pensionering af lärarinnor
vid i § 2 omförmälda läroanstalter, som äro gällande vid delägares inträde
i pensionsinrättningen.
För delägare, som under halfåret varit anställd vid dylik läroanstalt,
inbetalar läroanstalten delägarens afgift jämte de bidrag till hennes pensionering,
som må vara beviljade af stat, kommun, enskilda donatorer
eller af läroanstalten själf.
43
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
§ 17.
, „ Digare må tidigast från och med det tredje kvartalet i det kalenderår,
da hon fyller 55 år, komma i åtnjutande af pension.
... Delägare må icke uppbära pension från denna pensionsinrättning, så
loff . on yicl nfo0n af <le i § 2 omförmälda läroanstalterna innehar anställlnmg,
för hvilken statsbidrag till pensioneringen utgår.
Delägares
pension.
§ 18.
Pensionen utgar med det belopp, som motsvarar alla af delägaren
erlagda afgifter och för henne inbetalade bidrag, med den inskränkning
som följer af §§ 22 och 25, dock med högst 1,200 kronor om året
§ 19.
\id alla försäkringstekniska beräkningar rörande delägares afgifter
och pensionsrätt samt pensionsinrättningens förbindelser tillämpas statistiska
centralbyråns senast offentliggjorda dödlighetstabell för kvinnor i
hela riket och en räntefot af 3V2 procent; dessutom skall vid dessa beräkningar,
enligt styrelsens bepröfvande, nödig hänsyn tagas till förvaltningskostnader.
°
För utförande af dessa beräkningar skall anställas en aktuarie med
den kompetens, som fordras för anställning som aktuarie vid lifförsäknngs
bolag.
§ 20.
■ s ^äSare maste afgå från sin lärarinnebefattning vid nåo-on af de
l. | “ nämnda läroanstalterna på grund af med läkarbetyg styrkt siukhghet
eller sjukdom eller mister densamma på grund däraf, att den läroanstalt,
vid hvilken hon är anställd, upphör, så äger hon kvarstå som
delägare i pensionsmrättningen utan skyldighet att erlägga afgift men med
rättighet att erlägga en afgift, ej öfverstigande medeltalet af de afo-ifter
?°™ hon erlagt under de sista tio åren eller den kortare tid, hoiAnnehaft
anställning, för hvilken statsbidrag till pensioneringen utgått.
Fatt att på samma villkor kvarstå som delägare tillkommer äfven den
lärarinna, som förlorar statsbidraget till sin pensionering, därför att den
Jaroan stalt, där hon är anställd, förlorar sitt statsunderstöd, eller hvars anställning
på grund af ändrade bestämmelser om statsbidrag till pensioneringen
af lärarinnor vid de i § 2 nämnda läroanstalterna, icke vidare hör
till dem, som berättiga innehafvaren att ingå som delägare i pensionsinrattn
ingen. r
44
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
§ 21.
Om lärarinna, som är delägare i pensionsinrättningen sedan minst
tio år tillbaka, af annan anledning än i § 20 sägs, upphör att hafva sådan
anställning, som i § 2 sägs, är hon berättigad att kvarstå som delägare
i pensionsinrättningen mot erläggande af eu afgift, som är lika med
medeltalet af de afgifter, som hon under de sista tio åren erlagt.
§ 22.
Om lärarinna, som är delägare i pensionsinrättningen sedan kortare
tid än tio år tillbaka, af annan anledning än i § 20 sägs, upphör att
hafva sådan anställning, som i § 2 sägs, är hon berättigad att under
högst två år kvarstå som delägare i pensionsinrättningen mot erläggande
af en afgift, som är lika med medeltalet af de afgifter, som hon erlagt.
Om hon efter dessa två år icke får sådan anställning, som i § 2
sägs, upphör hon att vara delägare i pensionsinrättningen och förlorar
rätten till den pension, som skulle motsvara de afgifter, hon redan erlagt, och
de pensionsbidrag, som må för henne hafva inbetalts af stat, kommun,
enskilda donatorer eller läroanstalt. Denna rätt återfår hon dock, om hon
inom tio år efter det hon afbrutit sin tjänstgöring återfår sådan anställning.
§ 23.
Om styrelsen Styrelsen må, därest Pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges
såsom likvida-pögj.g skolor för kvinnlig ungdom beslutar att träda i likvidation och att
^ionsinrätt- uppdraga likvidationen åt styrelsen, kunna mottaga detta uppdrag, ifall
ningen för för likvidationen följande grunder blifvit fastställda:
SverigeThögre l) hvarje före eller under likvidationen beviljad pension inköpes i
skolor för
kvinnlig ung''
pensionsmr
ättningen för lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läro
-
dom. anstalter mot erläggande på en gång af dess matematiska värde, beräknadt
efter de för denna pensionsinrättning vid inköpet gällande grunder;
2) hvad som vid likvidationens afsilande återstår af den likviderade
pensionsinrättningens grundfond och reservfond eller donerade fonder
skall öfverföras till Pensionsinrättningen för lärarinnor vid statsunderstödda
enskilda läroanstalter, hvarvid reservfonden öfverföres till sistnämnda
pensionsinrättnings reservfond och öfriga fonder förvaltas i enlighet
med för dem föreskrifna grunder.
§ 24.
Om täckande Reservfonden må ej utan Kungl. Maj:ts tillstånd användas till annat
likvidation, ändamål än täckande åt uppkommen torlust.
45
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.
§ 25.
Lämnar reservfonden ej tillgång till täckande af uppkommen förlust,
skall bristen utjämnas genom nedsättning af delägarefonden. Har delägarefonden
sålunda nedsatts, skall hvarje delägares andel i densamma
proportionsvis nedsättas och hennes pensionsrätt på grund af de afgifter,
hon erlagt, och de pensionsbidrag, som för henne inbetalts, i häraf betingad
grad minskas.
Uppstår sedermera för något år öfverskott, skall detta i första rummet
användas till att ersätta dem, som blifvit pensionärer, under det delägarefonden
varit nedsatt, hvad de sålunda mista! i pensionsrätt, hvarvid
hvarje delägare skall tillgodoräknas samma proportionella andel af den
mistade pensionsrättens matematiska värde. Räcker öfverskottet till mera,
skall det på enahanda sätt användas till att ersätta delägare hvad de
förlorat i pensionsrätt. Hvad som därefter må återstå af öfverskottet,
skall upptagas som reservfond.
§ 26.
Har delägarefonden genom nedsättning, hvarom i föregående paragraf
talas, nedgått till 90 procent af det belopp, hvartill den skulle uppgått,
om ingen nedsättning skett, skall styrelsen inkomma till bolagsstämman
med förslag till ändring af gällande beräkningsgrunder äfvensom
till de åtgärder, som i öfrigt må befinnas erforderliga.
Har delägarefonden nedgått till 75 procent af dess rätta belopp,
skall styrelsen anmäla förhållandet hos Kungl. Maj:t, som äger förordna
om pensionsinrättningens likvidation.
§ 27.
Beslut om ändring af dessa stadgar vare ej giltigt med mindre det, om ändring
efter att hafva fattats af två på hvarandra följande bolagsstämmor, därafaf st^gama.
minst en ordinarie, och å den bolagsstämma, som sist hålles, biträdts af
minst två tredjedelar af de röstande, vunnit Kungl. Maj:ts fastställelse.
Bih. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Apel. 151 Höft.
7
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1910:22 Utlåtande angående statsbidrag till pensioneringen af den kvinnliga personalen vid enskilda läroanstalter. s. 1 i texten