Angående ändring af tullsatserna för kaffe och kaffesurrogat
1910-01-14 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 3,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1910:24, Angående ändring af tullsatserna för kaffe och kaffesurrogat
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 24.
1
N:o 24
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående ändring
af tullsatserna för kaffe och kaffesurrogat; gifven Stockholms
slott den 14 januari 1910.
Under åberopande af bilagda protokoll öfver finansärenden för
denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att besluta,
dels att rubrikerna n:is 257 och 258 i gällande tulltaxa skola för
tiden till och med den 30 november 1911 erhålla föli ande förändrade
lydelse:
-
Tullsats.
Kvantitet för tull-
beräkningen
Kronor öre
257. Kaffe............................................................
1 kilogram
— : 18 !
258. brändt, och kaffesurrogat, alla slag
1 kilogram
— 30 1
dels att nämnda tullsats a kaffe skall anses gälla från och med
den 1 januari 1910,
dels med afseende å tullen å kaffe, brändt, och kaffesurrogat,
alla slag, att ofvan angifna tullsats af 30 öre för kilogram skall anses
gälla från och med den 29 januari 1910 och att en tullsats af 26 öre
för kilogram skall anses gälla under tiden från och med den 1 till
och med den 28 i samma månad,
dels ock att för hvarje förtullning af kaffe eller kaffesurrogat,
som ägt rum från 1910 års ingång efter annan än nu angifna grunder’
af vederbörande skall till tullverket erläggas skillnadsbeloppet mellan
den för förtullningen bestämda tullafgiften och tuilafgift, som med
tillämpning af ofvan angifna tullsatser skolat utgå vid tiden för förtullningen.
Bih. till Rilcsd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Åfd. 22 Höft.
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 24.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen
med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Carl Swartz.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
3
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 januari
1910.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,
Hederstierna,
Swartz,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd,
Malm,
Lindström,
Nyländer,
von Sydow.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde.
Vid underdånig föredragning inför Eders Kungl. Maj:t den 31
december 1909 framhöll jag, hurusom det för vinnande af jämnvikt i
budgeten för år 1911 vore nödvändigt att tillgripa nya eller höjda
bevillningar, samt omnämnde, att bland de bevillningar, jag sålunda
tänkt ifrågasätta, äfven inginge förhöjning af tullen å kaffe.
När jag nu underställer denna fråga Eders Kungl. Maj:ts slutliga
pröfning, tillåter jag mig först erinra, att nu gällande tullsatser å
kaffe samt å brändt kaffe och kaffesurrogat, alla slag, utgörande resp.
12 öre och 20 öre, allt för kilogram räknadt, fastställdes af 1888 års
Riksdag. Frågan om revision af de förut tillämpade tullsatserna eller
4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
26 öre för kaffe samt 35 öre för brändt kaffe och kaffesurrogat, alla
slag, hade varit uppe år 1887. Vid 1887 års Riksdag hade af enskilda
motionärer framställts förslag om nedsättning eller afskaffande af de
så kallade finanstullarna, däribland kaffe jämte kaffesurrogat, socker,
tobak och lysoljor. Bevillningsutskottet, som tillstyrkt införande af
spannmåls- m. fl. tullar, anförde i afgifvet betänkande, att med den
uppfattning, utskottet hyste, att åsättandet af de af utskottet föreslagna
jordbruks- och ökade industritullar skulle leda- till ökad användning
inom landet af inhemska produkter och däraf följande minskning
i importen af utländska varor, utskottet alldeles icke kunde förutsätta,
att tullinkomsterna skulle komma att stiga med så stora
belopp, som svarade emot de ifrågasatta tullsatserna, lagda å den
dåvarande importen. Men då lika litet kunde tänkas, att de föreslagna
tullsatserna skulle kunna afbryta all import från utlandet och då i
allt fall någon tid komme att förflyta, innan produktionen inom landet
hunne fullständigt ordnas till öfverensstämmelse med de nya förhållandena,
ansåge sig utskottet med allt fog kunna antaga, att en
ökning i tullinkomsterna komme att visa sig, därest Riksdagen i
hufvudsak bifölle utskottets framställningar om förhöjda tullar, och
att följaktligen någon nedsättning i finanstullarna kunde föreslås.
Nödig försiktighet kräfde dock att icke för det dåvarande gå motionärernas
önskningar till mötes i fråga om samtliga föreslagna nedsättningar
i dessa tullar. Vid valet emellan de två mest betydande,
de å kaffe och socker, syntes det utskottet gifvet, att kaffet, som i än
högre grad än sockret utgjorde föremål för den mindre bemedlades
konsumtion, borde framför sockret komma i åtanka. Utskottet, som
icke kunde tillstyrka tullens borttagande i sin helhet, föreslog därför,
att, under förutsättning att Riksdagen till hufvudsaklig del beslöte
åsätta af utskottet förordade tullar å jordbrukets och bergshandteringens
och metallindustriens alster, tullen å kaffe måtte nedsättas från 26 öre
till 12 öre samt tullen å kaffe, brändt, och kaffesurrogat från 35 öre
till 20 öre, allt för kilogram. Detta förslag, som icke hann komma
till behandling inom kamrarna före Riksdagens upplösning, återupptogs
ej vid Riksdagens senare sammanträde.
Vid 1888 års Riksdag förelågo flera framställningar i förevarande
fråga. Så yrkades å ena sidan nedsättning af tullen å kaffe dels till
12 öre dels till 10 öre samt af tullen å brändt kaffe och kaffesurrogat
till 15 öre, allt för kilogram räknadt, under det att å andra sidan framställdes
förslag om tullens höjning till 50 öre per kilogram. Uti afgifvet
betänkande återupptog bevillningsutskottet, under åberopande af hvad
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
1887 års Riksdags bevillningsutskott beträffande denna fråga anfört,
sin då gjorda hemställan. Detta förslag vann efter gemensam omröstning
Riksdagens bifall.
Vid Riksdagarna under åren 1890—1892 framkommo motioner
dels om tullfrihet för kaffe dels ock om nedsättning af tullen å samma
vara men vunno icke bevillningsutskottets tillstyrkande eller Riksdagens
bifall. Vid 1894 års Riksdag väcktes af statsfinansiella skäl åter frågan
om höjning af tullen å nämnda vara samt föranledde till en bevillningsutskottets
framställning i ämnet. I betänkande af den 27 april 1894
anförde sålunda utskottet, att utskottet på grund af den betydande
minskning såväl i de för år 1894 påräknade som i de för näst därpå
följande statsregleringsperiod påräkneliga tullinkomster, hvilken framkallades
genom förutsatt ökning i den inhemska hvitbetssockerproduktionen,
en ökning, som endast delvis motvägdes af ökningen i statsverkets
inkomst af hvitbetssockertillverkningsafgiften, såge sig nödsakadt
att föreslå Riksdagen att höja någon af de s. k. finanstullarna
för att bereda erforderliga medel till statsutgifternas betäckande; och
ansåge utskottet, i likhet med en motionär i ämnet, att för berörda
ändamål en höjning af tullen på kaffe och kaffesurrogat i första rummet
borde ifrågakomma. Med afseende på höjningens storlek hade utskottet,
i betraktande af förhandenvarande behof för statsverket, ansett en
höjning af tullen å kaffe från 12 öre till 25 öre pr kilogram och å
kaffe, brändt, och kaffesurrogat från 20 öre till 35 öre vara lämpligt
afpassad.
Denna framställning vann emellertid icke Riksdagens bifall. Af
diskussionen i kamrarna att döma berodde detta dels från vissa håll
på obenägenheten i allmänhet att för statskassans räkning anlita en
konsumtionsskatt af detta slag, liksom ock på mellankomna förtullningar,
som förringade värdet af den föreslagna åtgärden, dels äfven och kanske
hufvudsakligen därpå, att statsverkets behof icke syntes kräfva den
ökade inkomst, en höjd kaffetull skulle lämna.
Förslag om nedsättning i tullen å kaffe väcktes sedermera vid
Riksdagarna åren 1896, 1897 och 1898 utan att leda till någon påföljd.
Såsom den lämnade utredningen visar, har på sin tid Riksdagens
bevillningsutskott ställt de år 1888 beslutade och ännu gällande tullsatserna
för kaffe och kaffesurrogat i visst samband med de samma år
införda spannmålstullarna. Därigenom har dock själffallet statsverket
icke på något sätt inskränkt sin befogenhet att allt efter sig företeende
omständigheter ånyo höja förstnämnda tullsatser. I sakens natur torde
6
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 24.
nämligen ligga, att tullar och acciser af större statsfinansiell betydelse
eller de så kallade finanstullarne och finansacciserna i allmänhet måste
likaväl som öfriga skatter af mera allmän beskaffenhet hållas öppna för
tillgodoseende af statens skattebehof. Bevillningsutskottet ansåg sig
också oförhindradt att redan år 1894 för fyllande af statskassans
behof föreslå förhöjning i tullsatserna å kaffe och kaffesurrogat.
En liknande situation som den, hvilken af bevillningsutskottet
förutsatts hafva förelegat vid tillstyrkandet af nämnda förslag, är nu
för handen. Senare i dag skall jag också närmare visa, hurusom de
nuvarande inkomsttitlarna icke förslå till fyllande af statens varaktiga
behof än mindre till täckande af bristen i 1909 års statsreglering.
I detta läge och med hänsyn till det relativt taget ganska stora belopp
som i nya eller höjda skatter måste anskaffas, har jag icke kunnat
undgå att jämväl föreslå anlitande af någon konsumtionsskatt. Härtill
har medverkat, utom statens behof och hänsynen till skattebördans
fördelning, jämväl den omständigheten, att omläggningen af den direkta
beskattningen omedelbarligen medför en lättnad i denna beskattning
för de folklager, hvilka skulle af en likformigt verkande skatt som en
konsumtionsskatt af ifrågavarande slag kunna anses blifva mera hårdt
drabbade. I valet mellan de skillda konsumtionsskatterna har jag
stannat vid finanstullarna och af dessa den, som torde vara i mera
än ett afseende bättre ägnad att bära ett ökadt skattetryck än någon
annan vare sig tull eller accis.
Innan jag öfvergår att närmare redogöra för de omständigheter,
hvarpå jag grundar detta omdöme, skall jag tillåta mig med några
siffror, hämtade från den officiella statistiken och annan statistisk källa,
klargöra den ungefärliga komsumtionen af kaffe och konsumtionens
tillväxt under senaste årtiondena här i riket.
Enligt den af statistiska centralbyrån utgifna årliga statistiken,
som för år 1909 blifvit kompletterad med en därutinnan från generaltullstyrelsen
infordrad uppgift, har importen af rått kaffe—jag lämnar
den icke nämnvärda återutförseln af sådant kaffe liksom ock den obetydliga
importen af brändt kaffe å sido — uppgått till följande belopp
under nedannämnda år:
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
7
År
Införsel
kg-
År
Införsel
kg-
1885
15.453,508
1898
25,088,349
1886
16,189,492
1899
25,091.376
1887
11,542,052
1900
25,499,664
1888
12,312,007
1901
30,970,677
1889
17,336,015
1902
26,016.171
1890
14.856.946
1903
30,927.752
1891
16.056,323
1904
27,429 263
1892
15,844,786
1905
30,055 538
1893
16,371,190
1906
35.087.306
1894
17,087,911
1907
32,258 410
1895
18,067,617
1908
30,272,005
1896
1897
19,675,391
25,560.331
1909
41.895.025
Till dessa siffror fogar jag följande jämförelsesiffror, afseende
konsumtionen i de skillda europeiska länderna och. hämtade från förste
aktuarien Gustav Sundbärgs aper<jus statistiques internationaux.
Konsumtion per år och invånare i hektogram räknadt.
Land
1851-60
1861-70
1871-80 1881-90
1891-
1900
1891-95
1896-
1900
Kaffe.
Sverige ............................
15.i
17.3
23.3
30.4
41.3
34.5
48.1
Norge................................
—
—
34.0
36.3
42.8
38.6
47.o
Danmark ........................
—
—
24.3
26.9
32.5
30.5
34.5
Finland ............................
—
—
—
22.5
27.7
22.3
33.o
Storbritannien och Irland
5.7
4.8
4.4
3.9
3.2
3.3
3.2
Holland............................
—
—
64.3
71.2
78.i
67.3
88.9
Belgien ............................
—
—
42.7
42.4
41.o
38.6
43.3
Tyskland ........................
16.8
20.4
23.0
24.1
25.5
24.i
26.9
Österrike-Ungern............
5.7
6.6
9.i
8.9
9.1
8.7
9.4
Schweiz...........................
—
—
30.5
30.o
29.9
28.6
31.2
Frankrike........................
7.i
12.7
12.4
17.6
19.4
18.4
20.4
Italien ............................
—
—
4.7
5.i
4.2
4.2
4.2
Spanien............................
—
—
1.9
2.8
3.4
3.1
3.6
Portugal ........................
—
—
—
_
4,1
3.9
4.2
Ryssland ........................
0.7
0.8
1.0
0.6
0.6
0.5
0.7
Rumänien ........................
—
—
—
3.o
2.7
3.2
Serbien ............................
—
—
—
—
2.5
2.4
2.5
Bulgarien ........................
—
—
_
_
2.8
2.7
2.8
Grekland ........................
—
—
—
—
4.6
5.3
3.9
1901-05
55.9
53.2
42.9
39.5
3.2
64.6
51.2
30.1
9.8
29.4
22.9
5.3
5.4
5.1
0.8
3.3
3.o
3.3
6.5
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
Dessa siffror, enligt hvilka Sverige, om man frånser Holland, där
på grund af kolonialpolitiska skäl kaffe är tullfritt, står främst i afseende
å konsumtionen af kaffe, torde äfven ur andra synpunkter än
sådana, som äro bestämmande för min ställning till förevarande fråga,
kunna anses vara icke så litet tänkvärda. Då emellertid dessa synpunkter
icke varit eller äro vägledande för min framställning i ämnet,
skall jag genast öfvergå att angifva de särskilda skäl, som föranledt
mig att för täckande af statskassans behof nu föreslå böjning af
tullen å kaffe.
Till kassaartiklar i statsfinansiell mening äro, hvad Sverige beträffar,
väl närmast att räkna, utom kaffe, socker, tobak, vin och andra spritvaror.
Att sistnämnda varor icke nu höra för statskassans ökade
behof ifrågakomma, är så mycket mera själffallet som år 1909 i anledning
af en Riksdagens framställning i ämnet tillsatts en kommitté för
åstadkommande af utredning rörande statens, kommunernas, landstingens
och hushållningssällskapens frigörande i större eller mindre omfattning
från deras ekonomiska beroende af från rusdryckshandteringen
härflytande medel. Tobaken åter är ovedersägligen en artikel, som tål
vid ytterligare beskattning. Men äfven om den utredning, som för
sådant ändamål igångsatts, redan nu vore afslutad, torde i allt fall
den ökade afkastning, en omreglering af tobaksbeskattningen kunde
lämna, böra reserveras för mötande af kraf af mera allmän och omfattande
natur. Hvad slutligen socker beträffar, har beskattningen
af denna vara helt nyligen varit föremål för eu reglering. Utom
det att för öfrigt denna reglering förutsatte en fyraårig öfvergångsperiod,
hvilken icke ännu tilländalupit, kan ej heller förbises, att
beskattningen procentiskt taget redan trycker sockerkonsumtionen
betydligt mera än hvad förhållandet är beträffande konsumtionen af
kaffe. För raffineradt socker utgå sålunda, för kilogram räknadt, tull
och accis med sammanlagdt BO öre eller bortåt 50 procent af varans
värde i öppna marknaden. Vidkommande åter kaffe stannar skattebelastningen
vid ungefärligen 15 procent af det pris, hvari varan i
allmänhet torde stå konsumenten.
Rörande kaffepriset åberopar jag en utredning, som återfinnes i
häfte 9, 10 af meddelanden från kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik.
Denna utredning afser tiden 1861—1907 och innehåller en
jämförelse mellan prisen i Sverige och å Hamburgs börs under samma tid.
Utredningen, som kompletterats med en till finansdepartementet från
nämnda afdelning i kommerskollegium inkommen uppgift för åren
1908 och 1909, är med nämnda tillägg af följande lydelse:
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
Kaffepriser i Stockholm och Hamburg årenfl.861—1907,
9
År.
Pris pr kg.
å prima
Santos i
Stockholm *)
Pris pr kg.
å “bra- silianskt"
kaffe i
Hamburg *)
Ökning (+) eller minsk- ning (—) i priset från
näst föregående år
Priset å l:a
Santos i
Stockholm
öfvers tiger
priset å “bra- silianskt“
kaffe i Ham- burg med
Stockholm
Hamburg
Ört
Öre
%
%
%
1881 ...............
145
101
—
_
43.6
1882 ...............
117
77
— 23.9
— 31.2
51.9
1883 ...............
126
79
+ 7.7
+ 2.6
59,5
1884 ...............
133
82
+ 5.c
+ 3.8
62.2
1885 ...............
118
72
— 12.7
— 13.9
63.9
1886 .............
135
83
+ 14.4
+ 15.3
62.7
1887 ...............
191
134
-i- 41.5
+ 61.4
42.5
1888 ...............
173
115
— 10.4
— 16.5
50.4
1889 ..............
184
139
+ 6.4
+ 20.9
32.4
1890 ..............
201
148
+ 9.2
+ 6.5
35.8
1891 ...............
168
138
— 19.6
— 7.2
21.7
1892 ...............
165
125
— 1.8
— 10.4
32.0
1893 ..............
175
141
+ 6.1
+ 12.8
24.1
1894 ...............
174
133
— 0.6
— 6.0
30.8
1 1895 ...............
166
136
— 4.8
+ 2.3
22.1
1896 ..............
139
112
— 19.4
— 21.4
24.1
1897 ..............
91
86
— 52.7
— 30.2
5.8
I 1898 ...............
86
65
— 5.8
— 32.3
32. s
1899 ...............
83
61
— 3.o
— 6.c
36.1
1900 ...............
100
76
+ 20.5
+ 24.6
31.6
1901 ...............
93
62
— 7.0
— 22.6
50. o
1902 ...............
89
60
— 4.3
— 3.3
48.3
1903 ...............
86
58
— 3.4
— 3.4
48.3
1904 ...............
97
71
+ 12.8
+ 22.4
36.7
1905 ..............
100
73
+ 3.1
+ 2.8
37.0
1906 ...............
97
71
— 3.o
— 2.7
36.7
1907 ...............
89
63
— 8.3
— 11.2
41.8
1908 ...............
92
69
+ 3.4
+ 9.5
33.8
1909 ...............
95
—
+ 3.3
—
—
1861-65 .........
159
109
—
—
45.9
1866-70 .........
138
85
— 13.2
— 22.o
62.3
1871 75 ........
187
145
-j~ 3o,5
+ 70.»
29.o
1876-80 ........
178
125
— 4.8
— 13.8
42.4
1881-85 .........
128
82
— 28.1
— 34.4
56.1
1886-90 .........
177
124
+ 38.8
+ 51.2
42.7
1891-95 .........
170
135
— 4.o
+ 8.9
25.9
1896-1900 ......
100
80
— 41.2
— 40.7
25.0
1901-05 .........
93
63
— 7.o
— 18.8
43.1
*) I svenskt pris
inräknas tullafgift, men e
i priset å Hamburgs börs
.
Bih. till Rilcsd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 22 Höft.
2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
Denna utredning kan gifva anledning till åtskilliga betraktelser.
För egen del skall jag först konstatera, att af de prisbildande faktorerna
tullafgiften, hvad Sverige beträffar, spelar en underordnad roll.
Sålunda finner man, att, trots det att tullen å kaffe från den 1 januari
1889 nedsattes med 14 öre eller från 26 öre till 12 öre per kilogram,
priset å kaffe år 1889 med 11 öre eller 6.4 procent öfversteg priset
å kaffe under nästföregående år. Går man längre fram i tiden, finner
man tillika, att kaffet varit föremål för ett väsentligt och varaktigt
prisfall. Skillnaden i pris mellan år 1888 och 1909 uppgår sålunda
till 78 öre, motsvarande en minskning i priset af öfver 45 procent.
Medan den skattelindring, 1888 års Riksdag velat bereda kaffekonsumenterna,
inskränkte sig att motsvara ungefärligen 8 procent af då
gällande kaffepris, hafva alltså kaffekonsumenterna i verkligheten oberoende
af tullnedsättningen kommit i åtnjutande af en prisnedsättning,
om man stannar vid grosshandelsprisen, af 45—8 procent eller ungefärligen
37 procent. Äfven vid ett återställande af tullen för kaffe
till samma belopp som gällde före år 1889, skulle alltså den önskan,
som uppbar 1888 års Riksdags beslut, kunna sägas vara mera än
uppfylld. Nu är emellertid som bekant icke fråga om höjning af
tullen å kaffe med 14 öre för kilogram utan allenast med 6 öre.
En sådan höjning skulle, om man utgår från 1909 års prisförhållanden,
betyda en ökning i priset af bortåt 7 procent. Och kaffepriset för
år 1909 ökadt med 6 öre eller till 101 öre skulle i allt fall understiga
priset under år 1888 med 72 öre eller något öfver 40 procent.
Bredvid kaffeprisen i Sverige hafva i omförmälda publikation ställts
prisen å kaffe i Hamburg under motsvarande tider. Denna jämförelse
är så till vida haltande, som, utom det att prisen kunna, såsom i
publikationen framhålles, afse skilda kvaliteter kaffe, i det svenska
priset ingår tullafgift, medan detta icke är förhållandet beträffande
priset å kaffe å Hamburgs börs. Detta pris betyder alltså icke inlandspriset
i Tyskland. Där liksom i flertalet öfriga länder, från det
protektionistiska Frankrike till det frihandelsvänliga England, har den
artikel, hvarom nu är fråga, belagts med höga tullafgifter.
För öfverskådlighetens skull har jag låtit i tablå sammanställa
de tullsatser för kaffe, rått samt brändt eller makt, som för närvarande
äro gällande i de skilda europeiska länderna med undantag af Turkiet,
hvarom uppgift saknas. Vid läsningen af denna tablå torde emellertid
uppmärksammas, att i de länder, som finnas upptagna under strecket
i tablån, kaffetullen icke är att förlikna vid finanstull.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 24.
11
1
Land.
Kaffetullar i
öre per kg. |
rått
brändt eller j
målet
Nederländerna ............................
fritt
fritt
Sverige ........................................
12
20
Norge............................................
30*) 50**)
50*) 75**)
Belgien ........................................
fritt
7.2
Danmark ....................................
17
20.7
Finland .......................................
29
43
Tyskland ..................................
53
76
Schweiz......................................
1.44
5.04
Frankrike ................................
98*) 216**)
288
Österrike-Ungern........................
72.2
91.2
Grekland ....................................
56.25
101.25
Spanien .......................................
75.6 å 100.8
180
Italien............................................
93.6*) 108**)
194.4
Portugal........................................
72.72
161.6
Rumänien ....................................
21.6
57.6
Bulgarien ....................................
21.6
43.2
Storbritannien och Irland ........
25
33.3
Serbien ........................................
36
108
Ryssland.......................................
54 +
71 +
| 30 % tilläggstull
50 % tillägg
*) mimmitull.
**) maximitull.
Äfven om man icke älskar att uppställa skatteförhållanden i
främmande länder såsom i stort och smått lämpliga förebilder för vårt
land, kan man dock icke undgå att fästa sin uppmärksamhet därå, att
skillnaden i kaffebeskattningen här i riket och i flertalet öfriga länder
är så stor, att, äfven efter en höjning i tullen af 6 öre för kilogram,
samma beskattning här i riket skulle komma att fortfarande understiga
beskattningen af rått kaffe i Norge med 12 öre, i Finland med
11 öre, i Tyskland med 35 öre, i Frankrike med 80 öre, i ÖsterrikeUngern
med 54.2 öre, i Grekland med 38.26 öre, i Spanien med 57.6 öre
å 82.s öre, i Italien med 75.6 öre, i Portugal med 54.72 öre, i Rumänien
med 3.6 öre, i Bulgarien med likaledes 3.6 öre, i England med 7 öre,
i Serbien med 18 öre och i Ryssland, oafsedt tilläggstull, med 36 öre.
De omständigheter, som föranleda mig att föreslå en höjning af
kaffetullen, har jag nu angifvit samt öfvergår att beräkna den före
-
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
slagna tullförhöjningens finansiella resultat. Vid denna beräkning lämnar
jag införseln under år 1909 å sido. Under de därförut senast förflutna
fyra åren uppgick importen till sammanlagdt närmare 128,000,000 kilogram
eller i medeltal till ungefärligen 32,000,000 kilogram, motsvarande
i tullafgift efter nu gällande grunder eller 12 öre
för kilogram .............................................................. kronor 3,840,000: —
och efter 18 öre för kilogram................................... ,, 5,760,000:—.
Skillnaden kronor 1,920,000: —,
skulle alltså motsvara merinkomsterna på kaffetullen efter den af mig
föreslagna tullförhöjningen af 6 öre per kilogram.
Redan den 31 december 1909 framhöll jag såsom min åsikt, att
i anslutning till nämnda tullsats äfven tullen å brändt kaffe och kaffesurrogat
borde höjas med 6 öre från 20 öre till 26 öre, allt för kilogram
räknadt.
I anledning af detta förslag har Sveriges minuthandlares riksförbund
genom dess arbetsutskott i en till finansdepartementet ställd
skrift velat fästa uppmärksamhet å en fara, som säkerligen snart nog
blefve kännbar, därest tullen icke skulle komma att mer än föreslagits
höjas å det brända eller till bryggning färdiga kaffet. I öfre Sverige
hade, anför riksförbundet vidare, måhända bruket af det senare ännu
icke nått en så stor utsträckning som i landets sydligare delar. Där
köpte emellertid allmänheten endast i försvinnande få fall rått kaffe,
hvilket bäst framginge af den lifliga kafferostningsindustri, som, söderifrån
spridande sig alltmera norrut, gjorde, att allt större inländskt
kapital däri engagerades, och att sålunda denna industri blefve alltmera
inhemsk. Den hittillsvarande tullsatsen å kaffe hade varit så
olämpligt fördelad, att en afsevärdt stor import af brändt och malet
kaffe ägt rum från utländsk frihamn, hvarigenom svenska köpmän och
rosterier haft och hade en ganska svår konkurrens att bestå. Vid
kaffets rostande inom exempelvis dansk frihamn undginge det affall:
stenar, kvistar, skal m. m., som särskildt de billigare kaffesorterna
utmärkte sig för, att blifva förtulladt, något som däremot inträffade
för den svenske importören, därigenom afknappande hans konkurrensmöjligheter.
Afsevärdare vore emellertid disproportionen i tullen å de olika
kaffesorterna: det råa och det förarbetade. Denna disproportion komme
med all säkerhet att verka därhän, att ju högre tullen å rått kaffe
sattes utan att skillnaden i tullen mellan detta och det brända kaffet
ändrades, ju större fördel blefve det att importera till förbrukning
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 24.
färdigt kaffe, och därmed vore det högst troligt, att Köpenhamns och
Hamburgs frihamnar komme att förse åtminstone södra delen af Sverige
med dess behof af till förbrukning färdigt kaffe.
Enligt hvad riksförbundet vidare meddelar, skulle vid röstningen
af kaffe omkring 20 procent af varans vikt förloras. Det syntes därför
vara med billighet förenadt, att denna viktförlust lades som norm för
tull å det brända och malda kaffet, och att detta sålunda — därest
tullen å råvaran höjdes med 6 öre per kilogram — belädes med en
tullförhöjning af 10 öre per kilogram. I annat fall riskerade man,
såsom ofvan antydts, att en ny, i köpmännens händer befintlig industri
komme att tillintetgöras.
I detta sammanhang tillåter jag mig meddela, hurusom tulltaxekommittén
i sitt förslag till ny tulltaxa, som jag inom kort torde få
anmäla inför Eders Kungl. Maj:t, föreslagit tullen för kaffe till 12 öre
per kilogram samt för kaffe, brändt eller rostadt, äfven malet, samt
kaffesurrogat, alla slag, till 30 öre per kilogram.
I afseende å detta förslag har kommittén, under erinran att det
tullskydd, som kafferostningsindustrien åtnjöte här i landet, uppginge
till 8 öre per kilogram, om man frånsåge viktförlusten vid röstningen,
anfört, att detta skydd vore anmärkningsvärdt lågt och att i flera
främmande länder skillnaden mellan tullarna å obrändt och brändt
kaffe vore betydligt större. I Norge utgjorde densamma 20 öre, i
Tyskland 20 pf. och i Österrike-Ungern minst 25 h., allt per kilogram
räknadt. Den inhemska kafferostningsindustrien hade ock rönt olägenhet
af det anmärkta förhållandet, och representanter för denna industri
hade i en till kommittén inlämnad framställning begärt, att tullen å
rostadt kaffe måtte höjas från 20 till 30 öre per kilogram, då sålunda
tullsatsen för brändt eller rostadt kaffe skulle komma att öfverskjuta
tullen å det obrända med 18 öre per kilogram. Till stöd för denna
framställning hade hufvudsakligen åberopats, att industrien i fråga vore
jämförelsevis ny och arbetade under ogynnsamma förhållanden, samt
att, sedan den tyska kafferostningsindustrien helt nyligen erhållit betydande
lättnader i afseende å villkoren för tullrestitutionen vid export
af rostadt kaffe, det vore att befara, att en för den svenska industrien
ödesdiger konkurrens från Tyskland skulle uppstå, om ej nu gällande
skydd skulle ökas. Under erinran att kommittén i annat sammanhang
beräknat, att till 100 kilogram brändt eller rostadt kaffe åtginge 120
kilogram oberedd vara, har kommittén därefter för egen del förklarat,
att, då den gjorda framställningen synts kommittén befogad, kommittén
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
funnit sig böra för brändt eller rostadt kaffe i förslaget upptaga en
tull af 30 öre per kilogram. Någon anledning att icke låta kaffesurrogat
fortfarande draga samma tull som den vara, hvilken den afsåge
att ersätta, hade kommittén icke funnit föreligga.
När jag år 1909 först framkom med förslag till höjning af kaffetullen,
betraktade jag denna fråga allenast ur statsfinansiell synpunkt,
och ansåg mig på denna grund icke hafva anledning föreslå annan
skillnad mellan tullen å rått och brändt kaffe än den redan gällande
eller 8 öre per kilogram. Sedan jag numera fått mottaga nyss återgifna
framställning från minuthandlarnas riksförbund samt tillika fått tillfälle
att närmare granska tulltaxekommitténs förslag i förevarande och
andra afseenden, har jag jämväl tagit i öfvervägande frågans skyddspolitiska
sida. Därvid har jag icke kunnat frånse, att skyddet för
kafferostningsindustrien utomlands i allmänhet är större än här i landet
och, sedan tulltaxekommittén afgifvit sitt betänkande, vidkommande
Tysldand, ytterligare, på sätt den af mig lämnade utredningen visar,
höjts. Tillika visar, synes det mig, importen af brändt kaffe till Sverige
en stigande tendens. Särskilda statistiska siffror för dylikt kaffe stå
visserligen blott till buds för tiden efter år 1906. Dessförinnan skiljer
nämligen icke statistiken mellan brändt kaffe och kaffesurrogat, som
sammanlagdt importerats, i runda tal räknadt, år 1904 med 69,000
kilogram, år 1905 med 70,700 kilogram, år 1906 med 69,700 kilogram,
år 1907 med 75,278 kilogram och år 1908 med 94,300 kilogram.
Emellertid visar statistiken för de båda åren 1907 och 1908, under
hvilka år statistiken skiljer mellan brändt kaffe och kaffesurrogat, att,
medan importen af sistnämnda artikel varit mera konstant, nämligen
respektive 19,700 och 21,100 kilogram, importen af brändt kaffe uppgått
år 1907 till 55,500 kilogram och år 1908 till 73,100 kilogram. Med
afseende härå och å den utredning, som i öfrigt förebragts, synes mig
skyddet, som för närvarande är bestämdt till 8 öre per kilogram, väl
lågt och böra något höjas. Därvid har jag trott mig böra stanna vid
12 öre per kilogram, i följd hvaraf tullsatsen för brändt kaffe skulle
uppgå till 30 öre per kilogram. Och har jag lika litet som tulltaxekommittén
funnit anledning att i afseende å tullen göra skillnad
mellan brändt kaffe och kaffesurrogat.
Såsom jag den 31 december 1909 antydde, hade jag tänkt mig,
att bristen i 1909 års statsreglering skulle delvis mötas därigenom,
att nya eller höjda bevillningar, som beslötes af 1910 års Riksdag,
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
trädde i kraft redan under samma år ock därigenom tillförde detta
års statsreglering en tillgång utöfver hvad vid dess uppgörande för
dess egen räkning påräknats; ock skall jag senare i dag vid beräkningen
af inkomsterna för år 1911 söka visa, kurusom det är erforderligt
att i dylik ordning anskaffa ett belopp af omkring 1,700,000
kronor.
Vidkommande den ifrågasatta tullförköjningen föreslog jag för
sådant ändamål, att densamma skulle tillämpas från 1910 års början.
Det afsedda resultatet af denna anordning torde emellertid på grund
af de stora förtullningar af kaffe, som gjorts redan under år 1909,
delvis komma att gäckas. Hela den förtullade kaffemängden uppgick,
enligt uppgift från generaltullstyrelsen, nämnda år till 42,115,963 "kilogram.
Af detta belopp förtullades år 1909 mellan jul ock nyår 3,879,996
kilogram. Då emellertid det normala årsbekofvet motsvarar, såsom
redan angifvits, ungefärligen 32,000,000 kilogram, kade alltså redan
tidigare under år 1909 förtullats kaffe långt utöfver årsbekofvet. Anledningen
kärtill torde vara att söka ej blott i förväntan på höjda
tullar utan äfven ock ej minst i kaffemarknadens säregna läge. Genom
det valorisationssystem, som numera tillämpas i afseende å det brasilianska
kaffet, har uppstått en begränsning i tillgången af detta kaffe,
som inom vida kretsar befarats föranleda till höjning i priset. Detta
jämte andra förhållanden lär kafva verkat därhän, att, utom grossister,
ej blott detaljister utan äfven den konsumerande allmänheten försett
sig med ovanligt stora lager af ifrågakomna vara. På grund häraf
har visserligen uppbörden af tullmedel år 1909 ökats och därigenom
något minskat bristen i samma års statsreglering, men å andra sidan
verkar denna omständighet till ej oväsentlig minskning af det öfverskott,
som vid tullförhöjningen eljest hade kunnat beräknas skola tillflyta
tullmedlen för år 1910. Skulle den verkliga konsumtionen åren 1909
och 1910 icke öfverstiga medeltalet för de senaste fyra åren, kan
konsumtionen för bägge åren sammanlagdt beräknas till 64,000,000
kilogram. Af detta belopp hafva redan 42,000,000 kilogram förtullats
år 1909. Återstoden eller 22,000,000 kilogram skulle alltså kunna förväntas
blifva förtullade år 1910. Vid beräknande af tullmedlen för
samma år torde få anses hafva ingått tullafgift för 32,000,000 kilogram
kaffe å 12 öre per kilogram med......................... kronor 3,840,000
Den verkliga uppbörden skulle emellertid vid bifall
till förevarande förslag motsvara tullafgift för
22,000,000 kilogram å 18 öre per kilogram med „ 3,960,000
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24-
Öfverskottet eller kronor 120,000 skulle alltså motsvara den
merinkomst å kaffe, som genom tullförhöjningen skulle komma statsverket
till godo under år 1910. Med hänsyn till hvad jag ofvan anfört
i fråga om valorisationssystemets inverkan på kaffemarknaden, torde
dock kunna antagas, att kaffeförtullningarna under år 1910 komma att
öfverstiga nämnda belopp om 22,000,000 kilogram. Merinkomsten å
tulluppbörden lärer man därför vid beslutad tullförhöjning kunna beräkna
till åtminstone 200,000 kronor. Betydelsen af tullförhöjningen för
år 1910 är emellertid mycket större än detta belopp angifver. Utan
tullförhöjning skulle man nämligen under förhandenvarande förhållanden
icke kunna påräkna ens den tulluppbörd, kaffetullen under normala
omständigheter lämnar. Efter en tullsats af allenast 12 öre pr kilogram
skulle nämligen den för år 1910 påräknade importen icke kunna
uppskattas på långt när lämna tullinkomst, motsvarande tullafgiften
för ett helt årsbehof.
Jämväl den tullförhöjning till 26 öre för kilogram, som jag den 31
december 1909 ifrågasatte med afseende å kaffe, brändt, och kaffesurrogat,
alla slag, allt för kilogram räknadt, förutsatte jag skola
retroaktivt tillämpas från och med den 1 januari 1910. Någon ändring
därutinnan bör naturligen icke ifrågakomma, men å andra sidan förefinnes
ju ingen anledning att längre än nödigt är uppskjuta tillämpningen
af den af mig numera föreslagna tullsatsen af 30 öre å kaffe,
brändt, och kaffesurrogat, alla slag. Denna tullsats synes mig på grund
häraf lämpligen böra vinna tillämpning från och med den dag, då
proposition i ämnet framlägges för Riksdagen.
Äfven i afseende å rubriken för det bearbetade kaffet skulle jag
helst hafva velat redan nu föreslå en ändrad lydelse i anslutning till
hvad tulltaxekommittén i sådant afseende hemställt. I anledning af
de efterdebiteringar, som vid bifall till mitt förslag till reglering af
tullsatserna måste äga rum, synes det emellertid, som om rubriken icke
bör undergå förändring, förrän i sammanhang med den nya tulltaxans
fastställande. Då denna är afsedd att tillämpas från och med den 1
december 1911, torde under sådana förhållanden vara lämpligt, att de
ändringar, som nu föreslås i förevarande ämne, förklaras skola gälla
allenast för tiden till nämnda dag.
På grund af hvad sålunda anförts, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen^!) esluta,
17
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 24.
dels att rubrikerna n:ris 257 och 258 i gällande tulltaxa skola
för tiden till och med den 30 november 1911 erhålla följande förändrade
lydelse:
Kvantitet för tull-
Tullsats.
beräkningen
Kronor
öre
257. Kaffe....................................
1 kilogram
18
258. brändt, och kaffesurrogat, alla slag
1 kilogram
—
30
dels att nämnda tullsats a kaffe skall anses gälla från och med
den 1 januari 1910,
dels med afseende å tullen å kaffe, brändt, och kaffesurrogat, alla
slag, att ofvan angifna tullsats af 30 öre för kilogram skall anses
gälla från och.med den 29 januari 1910 och att en tullsats af 26 öre
för kilogram skall anses gälla under tiden från och med den 1 till
och med den 28 i samma månad,
dels ock att för hvarje förtullning af kaffe eller kaffesurrogat,
som ägt rum från 1910 års ingång efter annan än nu angifna grunder,
af vederbörande skall till tullverket erläggas skillnadsbeloppet mellan
den föi förtullningen bestämda tullafgiften och tullafgift, som vid
tillämpning af ofvan angifna tullsatser skolat utgå vid tiden för förtullningen.
lill denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall; och skulle proposition af den lydelse,
bilaga litt. vid detta protokoll utvisar, till Riksdagen
afl åtas.
Ur protokollet:
Axel Alexander son.
Bill. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 22 Höft.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1910:190 Skrifvelse till Konungen, angående tullsatserna för kaffe och kaffesurrogat. s. 1 i texten
- BevU 1910:39 Betänkande angående tullbestämmelserna för kafé och kaffesurrogat. s. 1 i texten
- BevU 1910:3 Betänkande, i anledning af dels Kungl. Maj ds proposition angående ändring af tullsatserna för kaffe och kaffesurrogat, dels ock en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten