Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om föreningar, lag om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 § strafflagen, lag om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken, lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen om tioårig preskription och om årsstämning den 4 mars 1862 samt lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom den 4 maj 1906

1910-03-04 · 195 sidor, varav 191 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 191 av 195 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1910:83, Med förslag till lag om föreningar, lag om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 § strafflagen, lag om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken, lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen om tioårig preskription och om årsstämning den 4 mars 1862 samt lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom den 4 maj 1906

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

1

N:o 83.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag om föreningar, lag om ändrad lydelse af 22 kap.

14 § och 23 kap. 4 § strafflagen, lag om ändrad lydelse

af 11 kap. 15 § rättegångsbalken, lag om ändrad lydelse

af 10 § i förordningen om tioårig preskription och om

årsstämning den 4 mars 1862 samt lag om ändrad

lydelse af 8 § i lagen angående förbud i vissa fall för

bolag och förening att förvärfva fast egendom den 4 maj

1906; gifven Stockholms slott den 4 mars 1910.

Under åberopande af bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om föreningar;

2) lag om ändrad lydese af 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 § strafflagen

;

3) lag om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken;

4) lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen om tioårig preskription

och om årsstämning den 4 mars 1862 samt

5) lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen angående förbud i vissa

fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom den 4 maj 1906.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

Albert Petersson.

Bih. till Eiksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 61 Käft.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 83.

Förslag
till
Lagom

föreningar.

I kap. Om registrerade föreningar.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Förening med ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska

intressen genom att

anskaffa lifsmedel eller andra förnödenheter åt medlemmarna eller

afsätta alster af medlemmarnas verksamhet eller

bereda höstäder åt medlemmarna eller

anskaffa lån åt medlemmarna eller

idka annan ekonomisk verksamhet

må kunna i enlighet med hvad i denna lag sägs varda registrerad

såsom ekonomisk förening.

Hvad nu är stadgadt skall ock gälla om förening, som genom

idkande af handel eller annan verksamhet, hvarmed följer skyldighet

att föra handelsbocker, vill vinna annat ändamål än främjande af medlemmarnas

ekonomiska intressen.

2 §•

Förening, som fullföljer ett religiöst, välgörande, politiskt, socialt,

vetenskapligt, konstnärligt eller sällskapligt syfte eller afser vårdande

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

af yrkesangelägenheter eller eljest har annat ändamål än att genom

ekonomisk verksamhet främja medlemmarnas ekonomiska intressen, må

med det undantag, som framgår af 1 § 2 inom., kunna i enlighet med

hvad i denna lag sägs varda registrerad såsom ideell förening. Förening,

som i föregående punkt afses, stånde ock öppet att i stället varda i

enlighet med hvad i denna lag sägs registrerad såsom ekonomisk förening.

3 §•

Ekonomisk förening, som idkar handel eller annan verksamhet,

hvarmed följer skyldighet att föra handelsböcker, må allenast mot

kontant betalning försälja till andra än medlemmar i föreningen. Hvad

sålunda stadgats äge dock ej tillämpning i fråga om förening, som

hufvudsakligen afsatter alster af medlemmarnas eller föreningens verksamhet.

Ideell förening må icke idka handel eller annan verksamhet, hvarmed

följer skyldighet att föra handelsböcker, eller för främjande af medlemmarnas

ekonomiska intressen eljest idka ekonomisk verksamhet.

4 §•

Registrerad förening äger förvärfva rättigheter och ikläda sig skyldigheter

samt inför domstol och annan myndighet söka, kära och svara.

Om förenings bildande.

5 §.

Förening skall för att kunna vinna registrering bestå af minst

fem medlemmar samt i enlighet med denna lag hafva antagit stadgar

och utsett styrelse.

Ej må den omständigheten, att förenings medlemmar, uteslutande

eller till en del, utgöras af bolag, föreningar, kommuner eller andra

samfälligheter, vara hinder mot föreningens registrering.

6 §•

Ansökning om förenings registrering skall göras af dess styrelse.

I sådan ansökning skola uppgifvas

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 83.

dels styrelseledamöternas samt, där suppleanter i styrelsen ntsetts,

deras fullständiga namn äfvensom nationalitet och hemvist,

dels ock, där befogenhet att teckna föreningens firma ej skall

utöfvas allenast af styrelsen, hvilken eller hvilka, hvar för sig eller

gemensamt, sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än styrelseledamot eller suppleant äga nämnda befogenhet,

varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn och

hemvist.

Vid ansökningen skola fogas

1) två af notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga,

bevittnade namnunderskrifter styrkta exemplar af föreningens

stadgar äfvensom, där ej hvad i 78 § är stadgadt äger tillämpning, en

med styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter

försedd försäkran, att medlemmarnas antal uppgår till minst fem;

2) på enahanda sätt, som under 1) sägs, till riktigheten styrkt

afskrift af protokoll vid sammanträde med föreningens medlemmar,

utvisande, att stadgarna blifvit antagna och styrelse utsedd.

7 §•

Vilja vid ekonomisk förenings bildande medlemmarna åtaga sig

personlig ansvarighet för föreningens förbindelser, skall denna ansvarighet

begränsas till visst belopp. Hafva medlemmarna ej iklädt sig

personlig ansvarighet för föreningens förbindelser, häfte för dessa allenast

föreningens tillgångar, förfallna men ej guldna insatser och andra

afgifter inräknade.

För ideell förenings förbindelser häfte allenast föreningens tillgångar,

förfallna men ej guldna afgifter inräknade.

8 §•

Ekonomisk förenings stadgar skola angifva

1) föreningens firma;

2) föremålet för föreningens verksamhet;

8) den ort inom riket, där föreningens styrelse skall hafva sitt säte;

4) den insats, med hvilken hvarje medlem skall deltaga i föreningen,

huru insatserna skola göras, samt huruvida medlem må deltaga

i föreningen med högre belopp än enkel insats;

5) där andra afgifter till föreningen skola förekomma, afgifternas

belopp eller det högsta belopp, hvartill de må bestämmas;

6) där ej för föreningens förbindelser skola häfta allenast dess

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

tillgångar, det belopp, intill hvilket medlemmarna åtaga sig personlig

ansvarighet för föreningens förbindelser;

7) huru stor del af föreningens årsvinst skall afsättas till reservfond,

och till hvilket belopp reservfonden skall uppgå för att afsättning

af årsvinst ej skall behöfva äga rum;

8) huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess

beslutförhet;

9) huru revision af styrelsens förvaltning skall ske;

10) huruvida räkenskapsafslutning skall ske för år eller oftare

samt tiden därför;

11) huru ofta ordinarie sammanträde skall hållas;

12) det sätt, hvarpå kallelse till sammanträde skall ske och andra

meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom, äfvensom den tid

före sammanträde, då föreskrifna kallelseåtgärder senast skola vara

vidtagna.

9 §•

Ideell förenings stadgar skola angifva

1) föreningens firma;

2) föremålet för föreningens verksamhet;

3) den ort inom riket, där föreningens styrelse skall hafva sitt säte;

4) de regelbundna afgifterna till föreningen, där sådana skola

förekomma;

5) huruvida uttaxering å medlemmarna skall vara medgifven;

6) huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess

beslutförhet;

7) huru revision af styrelsens förvaltning skall ske;

8) tiden för räkenskapsafslutning;

9) huru ofta ordinarie sammanträde skall hållas;

10) det sätt, hvarpå kallelse till sammanträde skall ske och andra

meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom, äfvensom den tid

före sammanträde, då föreskrifna kallelseåtgärder senast skola vara

vidtagna;

11) huru i händelse af föreningens upplösning med behållna tillgångar

skall förfaras.

10 §.

Ekonomisk förenings firma skall innehålla ordet »förening» samt,

där medlemmarna ej åtaga sig personlig ansvarighet, orden »utan per
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

sonlig ansvarighet» eller förkortning af dessa ord (»u. p. a.» eller dylikt),

och, där medlemmarna åtaga sig till visst belopp begränsad personlig

ansvarighet, orden »med begränsad personlig ansvarighet» eller förkortning

af dessa ord (»m. b. p. a.» eller dylikt).

Ideell förenings firma skall innehålla ordet »förening» och må

ej innehålla ordet »ekonomisk», ej heller något, som har afseende å personlig

ansvarighet för medlemmarna eller frihet från sådan ansvarighet.

I förenings firma må ordet »bolag» eller eljest något, som

betecknar ett bolagsförhållande, ej intagas på sådant sätt, att däraf

kan föranledas det misstag, att firman innehafves af ett bolag.

Ny firma skall tydligt skilja sig från andra, hos samma, myndighet

förut i laga ordning registrerade, ännu bestående föreningsfirmor.

Angående förbud för förening att i sin firma använda ordet bank

är särskildt stadgadt.

Om förteckning öfver föreningsmedlemmarna.

U §•

Öfver förenings medlemmar skall genom styrelsens försorg hållas

förteckning.

Sådan förteckning skall, där den afser ekonomisk förening, af styrelsen

hållas tillgänglig för en hvar, som vill taga kännedom om

densamma.

Om föreningsmedlems intagande och afgång.

Förening må när som helst antaga nya medlemmar, och ankomme

på styrelsen att pröfva frågor om medlems antagande. Är i stadgarna

annorlunda bestämdt, lände det till efterrättelse.

I ekonomisk förening må ej någon antagas till medlem annorledes

än efter egenhändigt undertecknad ansökning.

13 §.

Medlem i ekonomisk förening äge att, efter egenhändigt underskrifven

uppsägning, utträda ur föreningen; dock må i stadgarna

kunna förcskrifvas. att uppsägning ej får ske förrän efter viss tid,

högst två år, från inträdet i föreningen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

7

14 §.

Medlem i ideell förening äge att efter egenhändigt underskrifven

anmälan när som helst utträda ur föreningen; dock må, där stadgarna

icke innehålla sådana bestämmelser, att afgifter kunna beslutas utan

begränsning till visst belopp, i stadgarna föreskrifvas viss tid, högst

sex månader, hvarunder medlem efter anmälan om utträde skall kvarstå

i föreningen.

15 §.

Medlem i förening må, där han genom laga kraft ägande dom

förklarats förlustig medborgerligt förtroende eller blifvit ställd under

framtiden för brott, som kan medföra sådan påföljd, så ock eljest på

grund, som kan vara bestämd i stadgarna, uteslutas ur föreningen.

16 §.

Afliden medlems make eller arfvinge vare ej berättigad att i den

aflidnes ställe inträda såsom medlem i förening, där ej annorlunda

finnes bestämdt i stadgarna.

17 §•

I fråga om afgång ur ekonomisk förening samt om afgången medlems

rättigheter och skyldigheter gälle:

1) Afgång ur föreningen skall anses äga rum vid den tid för

räkenskapsafslutning, som infaller näst efter en månad eller efter den

i stadgarna bestämda längre tid, högst sex månader, sedan medlemmen

uppsagt sig till utträde, uteslutits eller aflidit, eller annan omständighet,

som föranledt afgången, inträffat.

Medlem, som blifvit, efter ty i 15 § sägs, ur föreningen utesluten,

vare genast förlustig rättigheten att deltaga i öfverläggningar och

beslut om föreningens angelägenheter.

2) Då medlem afgått, äge han eller hans rättsinnehafvare utfå ej

mindre, sex månader från afgången, den inbetalda insatsen, i den mån

föreningens behållna tillgångar, enligt den vid tiden för afgången uppgjorda

räkenskapsafslutning, därtill förslå utan anlitande af reservfond

eller förnärmande af öfriga medlemmars lika rätt, än ock, i samma

ordning som öfriga medlemmarna, hvad på den afgångne belöper af

beslutad vinstutdelning. Träder föreningen i likvidation inom sex

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 83.

månader från det medlem afgått, eller varder inom samma tid konkursansökning

af föreningen till rätten eller domaren ingifven eller i anledning

af borgenärers ansökning om konkurs offentlig stämning utfärdad,

skall den afgångnes rätt att utfå insats bedömas efter de i 71 ocb

72 §§ om skifte af förenings tillgångar gifna föreskrifter.

Innehålla förenings stadgar inskränkning i afgående medlems rätt,

hvarom nu är sagdt, lände den till efterrättelse.

3) Afträdes föreningens egendom till konkurs, som börjar inom

ett år från det medlem afgick, vare den afgångne pliktig, såvidt föreningens

borgenärers rätt rörer, att återbära hvad han utfått af sin

insats.

18 §.

Har någon genom annat fång än arf eller giftorätt förvärfvat

medlems andel i ekonomisk förening, och vill han ej inträda i föreningen,

eller vägras honom inträde, då han begär sådant, äge samma rätt till

uppsägning som medlem; och gälle, där uppsägning sker, om hans

rätt att utfå insats och vinst, så ock om hans skyldighet att i visst

fall återbära insatsen hvad i 17 § under 2) och 3) finnes stadgadt

angående afgången medlem.

19 §.

Har medlem i ideell förening utträdt eller uteslutits, vare han

ändock, såframt ej i stadgarna är annorledes föreskrifvet, pliktig att

erlägga därförinnan beslutad eller i stadgarna till beloppet bestämd

afgift för löpande året. Skall afgift gäldas mer än en gång under året,

äge föreningen ej rätt till mer än det belopp, som efter afgången förts

förfaller.

Är ej i stadgarna beloppet af de afgifter, som må ifrågakomma,

begränsadt och fattas beslut om afgifts utkräfvande, vare medlem, som

ej biträdt beslutet och som ofördröjligen anmäler sig till utträde, ej pliktig

att erlägga den beslutade afgiften.

Aflider medlem, gälle om föreningens rätt till afgifter hvad ofvan

stadgats i afseende å medlem, som utträdt eller uteslutits.

Yid medlems afgång äge han eller hans rättsinnehafvare icke,

med mindre annorlunda är bestämdt i stadgarna, rätt att utfå någon

del af föreningens behållna tillgångar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

9

Om vinstutdelning.

20 §.

Ej må utdelning af ekonomisk förenings vinst göras i vidsträcktare

mån, än att återstående tillgångarna, enligt föreningens behörigen

granskade räkenskaper, öfverskjuta skulderna med minst det belopp,

som motsvarar insatserna, i den mån de redan inbetalts eller äro till

betalning förfallna, jämte reservfond. Varder vinstutdelning beslutad

och verkställd i strid med hvad sålunda stadgats eller med bestämmelse

i föreningens stadgar, vare de, som uppburit sådan utdelning,

skyldige att återbära densamma; och ansvare därjämte de, som deltagit

i beslutet, en för alla och alla för en, för den brist, som vid återbäringen

kan uppkomma.

21 §.

Öfver förenings vinstmedel eller öfriga tillgångar må föreningssammanträde

ej förfoga för ändamål, som uppenbarligen är för föreningens

verksamhet främmande; föreningssammanträde dock obetaget att

till allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål använda tillgång,

som i förhållande till föreningens ställning är af ringa betydenhet.

Om styrelse och firmateckning.

22 §.

För förening skall finnas en styrelse, bestående af en eller flere

ledamöter.

Styrelsen äge i enlighet med hvad i denna lag är stadgadt förvalta

föreningens angelägenheter.

23 §.

Styrelsen väljes å föreningssammanträde; dock må i stadgarna kunna

bestämmas, att en eller flere ledamöter af styrelsen skola på annat

sätt utses.

Styrelseledamot skall vara här i riket bosatt svensk medborgare,

där ej Konungen för viss förening medgifver undantag.

Bih. till Riksd. Prat. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 61 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Ledamot af styrelsen för ekonomisk förening skall vara medlem i

föreningen; dock må, där bolag eller annan samfällighet är medlem i

föreningen, ledamot af den samfällighets styrelse eller, om sådan styrelse

ej finnes, delägare i samfälligheten vara ledamot af föreningens

styrelse.

24 §.

Ledamot af styrelsen för ekonomisk förening må, ändå att den tid,

för hvilken han blifvit utsedd, ej gått till ända, skiljas från uppdraget

genom beslut af den, som utsett honom. Samma lag vare i fråga om

ledamot af styrelsen för ideell förening; där ej i stadgarna är annorlunda

bestämdt.

Ledamot af styrelsen för ekonomisk förening må ej utses för längre

tid än två år.

25 §.

Afgår å föreningssammanträde vald styrelseledamot, innan den tid,

för hvilken han blifvit vald, gått till ända, och finnes ej suppleant, åligger

det öfriga styrelseledamöter att ofördröjligen föranstalta om val af ny

ledamot. Utan hinder af hvad nu stadgats må dock, där föreningens

stadgar sådant medgifva, med valet kunna anstå till nästa ordinarie

föreningssammanträde, såframt styrelsen är beslutför med kvarstående

ledamöter.

26 §.

Styrelsen, så ock den eller de särskilda styrelseledamöter, som

bemyndigats teckna föreningens firma, äge att själfva eller genom ombud

ej mindre i förhållande till tredje man handla å föreningens vägnar

än äfven inför domstolar och andra myndigheter företräda föreningen.

Inskränkning i den befogenhet, som sålunda tillkommer styrelsen eller

viss styrelseledamot, vare, i den mån ej annat följer af hvad i denna

lag stadgas, utan verkan mot tredje man, med mindre han ägt eller

bort äga kännedom om inskränkningen. Bestämmelse, innefattande

sådan inskränkning, må ej registreras.

27 §.

I förhållande till föreningen vare styrelsen och de styrelseledamöter,

som, efter ty i 26 § är sagdt, äga företräda föreningen, pliktiga

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kuncjl. Maj As Nåd. Proposition N:o 83.

att i sin förvaltning af föreningens angelägenheter ställa sig till efterrättelse

de särskilda föreskrifter, som i stadgarna eller af föreningssammanträde

eller, såvidt rörer styrelseledamot, af styrelsen meddelas.

Styrelsen eller styrelseledamot må dock ej efterkomma föreningssammanträdes

föreskrift, där den finnes strida mot denna lag eller

föreningens stadgar.

28 §.

Bemyndigande för styrelseledamot att teckna föreningens firma

må, där ej annat blifvit bestämdt i stadgarna eller af föreningssammanträde,

meddelas af styrelsen.

Ej må sådant bemyndigande meddelas af föreningssammanträde,

med mindre stadgarna innehålla bestämmelse i sådant afseende.

29 §.

Är enligt stadgarna styrelsen beslutför, utan att samtliga ledamöter

äro tillstädes, må likväl ärende, som ankommer på styrelsen, ej

företagas, utan att, såvidt ske kunnat, samtliga erhållit tillfälle att

deltaga i ärendets behandling; men vare i förhållande till tredje man,

som är i god tro, föreningen i hvarje fall bunden af åtgärd, som af

beslutfört antal vidtages.

30 §.

Såsom styrelsens beslut galle, där ej annorlunda är bestämdt i

stadgarna, den mening, om hvilken vid sammanträde de flesta röstande

förena sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes af ordföranden

vid sammanträdet.

Ledamot af styrelsen äge ej deltaga i behandling af fråga rörande

aftal mellan honom och föreningen. Ej heller må han deltaga i behandling

af fråga om aftal mellan föreningen och tredje man, där han

i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot föreningens.

Hvad sålunda är stadgadt äge motsvarande tillämpning

beträffande gåfva från föreningens sida, så ock beträffande rättegång

eller annan talan mot styrelseledamoten eller tredje man.

31 §.

I stadgarna må bestämmas, att styrelsen äger bemyndiga annan

än styrelseledamot att teckna föreningens firma; och äge jämväl för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

eningssammanträde tillåta styrelsen att meddela sådant bemyndigande.

I fråga om den, som sålunda erhållit rätt att teckna föreningens firma,

skall tillämpas hvad som enligt 26 och 27 §§ gäller beträffande styrelseledamot,

som äger teckna firman.

32 §.

Vid meddelande af rätt till firmateckning må kunna föreskrifvas,

att denna rätt får utöfvas endast af flere gemensamt.

33 §.

Sker ändring i styrelsens sammansättning eller i fråga om rätten

att teckna föreningens firma, skall styrelsens ordförande därom ofördröjligen

göra anmälan för registrering. Vid anmälan om ändring i

styrelsens sammansättning skall fogas styrkt afskrift af protokoll eller

annan handling, som bestyrker ändringen.

34 §.

Den, som äger företräda förening, må ej ikläda föreningen förpliktelser

eller eljest förfoga öfver dess tillgångar i vidare mån än

sådant enligt 21 § är för föreningssammanträde medgifvet. Hvad sålunda

är stadgadt må dock ej åberopas mot tredje man, med mindre han

insett eller bort inse, att stadgandet ägt tillämpning.

Utan föreningssammanträdes bemyndigande må den, som äger

företräda föreningen, ej föryttra föreningens fasta egendom eller föryttra

eller under nyttjanderätt upplåta all föreningens egendom eller den

väsentligaste delen däraf, med mindre sådan föryttring eller upplåtelse

enligt stadgarna ingår i föremålet för föreningens verksamhet.

35 §.

Skriftlig handling, som utfärdas för förening, bör undertecknas

med föreningens firma. Vid firmateckning skola de, som teckna firman,

äfven underskrifva sina namn.

Har handlingen ej undertecknats med föreningens firma och

framgår ej af dess innehåll, att den utfärdats å föreningens vägnar,

vare de, som underskrifvit handlingen, ehvad densamma pröfvas vara

för föreningen bindande eller ej, ansvarige för hvad genom handlingen

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83. 13

må hafva slutits, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

Samma lag vare, där i handling, som utfärdats för ekonomisk förening

utan personlig ansvarighet, föreningen betecknats på ett sätt, som

utmärker, att personlig ansvarighet förekommer, samt där i handling,

som utfärdats för ideell förening, föreningen betecknats såsom vore den

ekonomisk förening.

36 §.

Angående befogenhet för styrelseledamot, så ock för den, som eljest,

ensam eller gemensamt med annan, berättigats teckna föreningens

firma, att för föreningen mottaga stämning är stadgadt i rättegångsbalken

; och skall hvad i sådant afseende gäller äga tillämpning jämväl,

då annat meddelande skall delgifvas föreningen.

Till styrelsen kära till föreningen, kalle styrelsen föreningens

medlemmar till sammanträde för val af ombud att i den tvist föra föreningens

talan. Stämning skall anses delgifven, då den blifvit föredragen

å sammanträdet.

37 §.

Minst en månad före det föreningssammanträde, där revisorernas

berättelse skall framläggas, aflämne styrelsen till revisorerna en af

styrelsens ledamöter underskrifven förvaltningsberättelse.

38 §.

Styrelseledamöter, som genom att öfverträda denna lag eller föreningens

stadgar eller eljest uppsåtligen eller af vårdslöshet tillskynda

föreningen skada, svare för skadan, en för alla och alla för en.

Angående styrelseledamöters skadeståndsansvar gentemot tredje

man stadgas i 103 §.

39 §.

Hvad i denna lag finnes stadgadt om styrelseledamot äge motsvarande

tillämpning å suppleant i styrelsen.

Har suppleant utöfvat styrelseledamots befogenhet, vare den omständighet,

att förutsättningen för hans inträde i styrelsen saknats,

utan verkan mot en hvar, som ej visas hafva ägt kännedom därom.

Bestämmelse rörande den förutsättning, under hvilken suppleant

äger utöfva styrelseledamots befogenhet, må ej registreras.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Om revision.

40 §.

Styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skola granskas

af en eller flere revisorer.

Revisorerna väljas å föreningssammanträde; dock må i stadgarna

kunna bestämmas, att en eller flere revisorer skola på annat

sått utses att jämte de å föreningssammanträde valda deltaga i granskningen.

Till revisor må ej utses den, som är i föreningens eller styrelseledamots

tjänst.

Den tid, för hvilken revisor utses, må ej utgå före nästa ordinarie

föreningssammanträde och, såvidt angår revisor i ekonomisk förening,

ej omfatta längre tid än två år. Revisor må, ändå att den tid, för

hvilken han blifvit utsedd, ej gått till ända, skiljas från uppdraget

genom beslut af den, som utsett honom.

Afgår å föreningssammanträde vald revisor, innan den tid, för

hvilken han blifvit vald, gått till ända, och finnes ej suppleant, åligger

det styrelsen att ofördröjligen föranstalta om val af ny revisor.

41 §.

Hos Konungens befallningshafvande i länet må påkallas utseende

af en revisor att med öfriga revisorer deltaga i dem åliggande granskning

af styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper eller i

granskning af vissa räkenskaper. Förslag härom skall väckas å föreningssammanträde.

Har förslaget å föreningssammanträde antagits eller

ock biträdts af minst en tiondedel af samtliga föreningsmedlemmarna,

åligger det styrelsen att inom en vecka hos Konungens befallningshafvande

göra framställning om utseende af revisor. Underlåter styrelsen

det, stånde hvarje föreningsmedlem fritt att göra dylik framställning.

Hvad i 40 § 3 mom. och 4 mom. 2 punkten är stadgadt

galle ock om revisor, som utses af Konungens befallningshafvande;

och vare sådan revisor berättigad att af föreningen erhålla skäligt

arfvode.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. ''Proposition N:o 83.

15

42 §.

Styrelsen skall bereda revisor tillfälle att när som helst inventera

föreningens kassa och öfriga tillgångar samt granska föreningens alla

böcker, räkenskaper och andra handlingar; och må af revisor begärd

upplysning angående förvaltningen ej af styrelsen förvägras.

Vid fullgörande af sitt uppdrag hafva revisorerna att ställa sig

till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som af föreningen meddelas

och ej afse inskränkning i deras i lag stadgade befogenhet eller eljest

strida mot lag eller författning eller mot föreningens stadgar.

Revisorerna skola å föreningssammanträde framlägga en a.f dem

underskrifven berättelse öfver granskningen och därvid foga styrelsens

förvaltningsberättelse.

Angående revisorers befogenhet att påkalla sammankallande af

extra föreningssammanträde stadgas i 47 §.

43 §.

Hafva revisorer i sin berättelse eller annan handling, som framlägges

å föreningssammanträde, mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift

eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift

i handling, som af dem granskats, eller vid fullgörandet af sitt uppdrag

visat vårdslöshet, vare de, som låtit sådant komma sig till last, föreningen

ansvariga för all däraf uppkommande skada, en för alla och

alla för en.

Om föreningssammanträde.

44 §.

Föreningsmedlems rätt att deltaga i handhafvandet af föreningens

angelägenheter utöfvas å föreningssammanträde.

Ej må någon själf eller genom ombud eller såsom ombud för

annan deltaga i behandling af fråga rörande aftal mellan honom och

föreningen. Ej heller må han deltaga i behandling af fråga om aftal

mellan föreningen och tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt

intresse, som kan vara stridande mot föreningens. Hvad sålunda stadgats

äge motsvarande tillämpning beträffande gåfva från föreningens sida, så

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

ock beträffande rättegång eller annan talan mot honom eller tredje

man. Styrelseledamot må ej deltaga i beslut om ansvarsfrihet för förv

alt ni ngsätgärd. för hvilken han är ansvarig, eller i val af revisor.

A föreningssammanträde må ärende, som ej i kallelsen till sammanträdet

blifvit angifvet, ej till afgörande företagas, där det ej enligt

stadgarna skall förekomma å sammanträdet eller omedelbart föranledes

af ärende, som där skall afgöras.

Öfver beslut, som å föreningssammanträde fattas, skall genom

styrelsens försorg föras protokoll. Senast två veckor efter sammanträdet

skall protokollet vara tillgängligt för föreningsmedlemmarna.

45 §.

Jämte hvad i 44, 53 och 55 §§ är stadgadt om utöfvande af rösträtt

och fattande af beslut å sammanträde med ekonomisk förenings

medlemmar gälle, där ej annorlunda finnes bestämdt i stadgarna:

att hvarje medlem äger deltaga i handhafvandet af föreningens

angelägenheter;

att hvarje medlem äger en röst;

att medlem är berättigad att öfverlåta sin rösträtt å annan

medlem;

att ingen må på grund af fullmakt utöfva rösträtt för mer än

en medlem;

att såsom föreningens beslut gäller den mening, för hvilken de

flesta rösterna afgifvas; och

att, vid lika röstetal, val afgöres genom lottning, men i andra

frågor den mening gäller, som biträdes af ordföranden vid sammanträdet.

46 §.

Jämte hvad i 44, 54 och 55 §§ är stadgadt om utöfvande af rösträtt

och fattande af beslut å sammanträde med ideell förenings medlemmar

gälle, där ej annorlunda finnes bestämdt i stadgarna:

att hvarje medlem äger deltaga i handhafvandet af föreningens

angelägenheter;

att hvarje medlem äger en röst;

att medlem icke är berättigad att öfverlåta sin rösträtt på annan;

att såsom föreningens beslut gäller den mening, för hvilken de

flesta rösterna afgifvas; och

att, vid lika röstetal, val afgöres genom lottning, men i andra

frågor den mening gäller, som biträdes af ordföranden vid sammanträdet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts NådJ Proposition N:o 83.

17

47 §.

Styrelsen äge, när den finner lämpligt, kalla föreningens medlemmar

till extra föreningssammanträde.

Revisorerna må, om deras granskning föranleder därtill, skriftligen

med angifvande af skälet påfordra, att styrelsen skall utlysa extra

föreningssammanträde att hållas så snart det med iakttagande af föreskrifven

kallelsetid kan ske. Efterkommer styrelsen ej inom en vecka

sådan påfordran, äge revisorerna själfva utlysa föreningssammanträde.

Äro ej samtliga revisorer ense om sammanträdets utlysande, galle den

mening, hvarom de flesta förena sig, eller vid lika röstetal deras

mening, som anse extra sammanträde ej böra hållas.

Extra föreningssammanträde skall ock af styrelsen utlysas, då det

för uppgifvet ändamål skriftligen påfordras af minst en tiondedel af

samtliga föreningsmedlemmarna eller det mindre antal, som må vara

bestämdt i stadgarna.

48 §.

Underlåter styrelsen att i föreskrifven ordning kalla föreningens

medlemmar till ordinarie sammanträde, eller har styrelsen ej senast två

veckor efter påfordran, hvarom i 47 § B mom. är sagdt, utlyst sammanträde

att hållas så snart det med iakttagande af föreskrifven kallelsetid

kan ske, har magistrat eller kronofogde i orten att på anmälan af

föreningsmedlem ofördröjligen utlysa sammanträde.

49 §.

A det föreningssammanträde, där revisorernas berättelse framlägges,

skall frågan om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen för den

tid berättelsen omfattar företagas till afgörande.

Frågan om ansvarsfrihets beviljande må uppskjutas till afgörande

vid nytt sammanträde.

Om talan mot styrelse eller revisorer.

50 §.

Varder talan å styrelsens förvaltning under den tid revisorernas

berättelse omfattar ej anställd inom ett år från det berättelsen framlades

å föreningssammanträde, vare så ansedt, som om ansvarsfrihet

blifvit styrelsen beviljad.

Bih. till Riksd. Prot. 1910. 1 Samt. 1 Afd. 61 Häft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl Majds Nåd. Proposition N:o 83.

Utan hinder däraf, att ansvarsfrihet beviljats, må sådan talan å

förvaltningen, som grundas därpå, att styrelseledamot begått brottslig

handling, kunna mot honom anställas, där ej ansvarsfriheten uppenbarligen

afsett äfven den handling.

51 §.

Talan mot revisorer enligt 43 § må ej anställas, sedan två år förflutit

från det revisorernas berättelse framlades å föreningssammanträde,

utan så är, att talan grundas därpå, att brottslig handling blifvit begången.

52 §.

Afträdes förenings egendom till konkurs, som börjar inom två

år från det revisorernas berättelse framlades å föreningssammanträde,

äge konkursboet att anställa klander å förvaltningen för den tid berättelsen

afser, ändå att ansvarsfrihet blifvit styrelsen beviljad, äfvensom

att mot revisorerna anställa sådan talan, som omförmäles i 43 §.

Talan, hvarom ofvan i denna paragraf sägs, skall anhängiggöras

inom en månad från inställelsedagen eller, där tiden för talans anställande

af föreningen då ännu ej gått till ända, inom utgången af den

tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

Om ändring af förenings stadgar och vissa andra fall, då särskild

röstpluralitet å föreningssammanträde erfordras.

53 §.

Beslut, hvarigenom den ansvarighet för ekonomisk förenings förbindelser,

som kan åligga föreningens medlemmar, skärpes, vare ej giltigt,

med mindre samtliga medlemmarna förenat sig därom.

Beslut afseende ändring af ekonomisk förenings stadgar i fråga om

medlems rättighet att utträda ur föreningen eller sådan ändring af

stadgarna, att afgående medlems rätt, hvarom i 17 § under 2) är

sagdt, inskränkes, vare, där ändringen skall afse jämväl dem, som vid

frågans afgörande voro medlemmar i föreningen, ej giltigt, med mindre

samtliga medlemmarna förenat sig därom eller beslutet fattats å två

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 83.

på hvarandra följande föreningssannnanträden, däraf minst ett ordinarie,

och å det sammanträde, som sist hålles, biträdts af samtliga

röstande. Ej heller äge beslut om sådan ändring af stadgarna, att medlems

rätt till årsvinst eller till föreningens behållna tillgångar vid dess

upplösning inskränkes, giltighet, med mindre beslutet fattats i enlighet

med hvad nu är sagdt.

Beslut om annan ändring af stadgarna vare ej giltigt, med mindre

samtliga medlemmarna förenat sig därom eller beslutet fattats a två

på hvarandra följande föreningssammanträden, däraf minst ett ordinarie,

och å det sammanträde, som sist hålles, biträdts af minst två tredjedelar

af de röstande.

Är för giltighet af beslut, hvarom ofvan är sagdt, något ytterligare

villkor bestämdt i stadgarna, lände ock det till efterrättelse.

Har i stadgarna intagits bestämmelse, enligt hvilken annan bestämmelse

ej må ändras, utan att Konungen därtill lämnat medgifvande,

må ej heller den förra bestämmelsen utan Konungens medgifvande

ändras.

54 §.

Beslut afseende ändring af ideell förenings stadgar i fråga om afgående

medlems rätt att utfå någon del af föreningens tillgångar, såvidt

denna ändring skall afse jämväl dem, som vid frågans afgörande

voro medlemmar i föreningen, så ock beslut om sådan ändring af stadgarna

att medlems rätt till föreningens behållna tillgångar vid dess

upplösning inskränkes, vare ej giltigt, med mindre samtliga medlemmarna

förenat sig därom eller beslutet fattats å två på hvarandra följande

föreningssammanträden, däraf minst ett ordinarie, och å det

sammanträde, som sist hålles, biträdts af samtliga röstande.

I fråga om beslut afseende annan ändring af stadgarna, vare lag,

som i 53 § B mom. sägs.

Hvad i 53 § 4 och 5 mom. finnes stadgadt skall ock äga tilllämpning

i fråga om ändring af ideell förenings stadgar.

55 §.

I fråga om giltighet af beslut om förenings trädande i likvidation

i andra fall än i 60 § sägs eller om föryttring eller upplåtelse

under nyttjanderätt af all förenings egendom eller den väsentligaste

delen däraf eller om sådant bemyndigande åt styrelsen, som innefattar

befogenhet till dylik föryttring eller upplåtelse, vare lag, som i 53 § 3

och 4 mom. sägs.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

56 §.

Beslut om ändring af förenings stadgar skall af styrelsens ordförande

ofördröjligen anmälas för registrering och må ej gå i verkställighet,

innan registrering skett. Vid anmälan fogas, i två exemplar, af

notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade

namnunderskrifter styrkt afskrift af protokoll, som förts i ärendet.

Beslut om sådan ändring af förenings stadgar, att medlemmarnas

förpliktelse att erlägga afgifter till föreningen ökas, må ej tillämpas

mot medlem, som icke bidragit till beslutet och uppsäger eller anmäler

sig till utträde ur föreningen inom fyra veckor från det beslutet

fattades eller, såvidt angår medlem i ekonomisk förening, enligt hvars

stadgar medlem vid utgången af sagda tid ännu icke äger uppsäga

sig till utträde, vidtager sådan åtgärd, så snart han är därtill berättigad.

Beslut, som innefattar nedsättning af de i ekonomisk förening gjorda

insatsernas belopp eller lindring af den i sådan förening medlemmarna

enligt stadgarna åliggande skyldighet att i föreningen göra insats eller

inskränkning i den personliga ansvarighet för föreningens förbindelser

de enligt stadgarna åtagit sig, må ej gå i verkställighet förr än ett

år förflutit från det beslutet registrerades.

Om klander af beslut å föreningssammanträde.

hl §.

Menar styrelsen eller ledamot däraf eller föreningsmedlem, att

beslut, som fattats å föreningssammanträde, icke tillkommit i behörig

ordning eller eljest strider mot denna lag eller föreningens stadgar,

äge därå tala genom stämning å föreningen inom två månader från

beslutets dag. Försummas det, vare rätt till klandertalan öfver beslutet

förlorad.

Klandertalan, grundad därpå, att beslut å föreningssammanträde

strider mot bestämmelserna i 21 §, må ej anställas, med mindre de, som

föra talan, utgöra minst en tiondedel af samtliga föreningsmedlemmarna.

Vill styrelsen anhängiggöra klandertalan, vare lag, som i 86 §

2 mom. sägs; dock skall styrelsens rätt till talan anses bevarad, om

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o S3.

det där omförmälda sammanträdet inom ofvan i denna paragraf stadgad

tid blifvit utlyst att hållas så snart det med iakttagande af föreskrifven

kallelsetid kan ske.

Har klandertalan ankängiggjorts, äge domstolen, när skäl därtill

förekommer, att, innan slutligt utslag i målet meddelas, förordna, att

klandrade beslutet ej må verkställas. Om förordnandet skall, där

klandrade beslutet är af beskaffenhet, att det bör registreras, underrättelse

ofördröjligen genom rättens eller domarens försorg afsändas

för registrering.

Domstols utslag, hvarigenom beslut å föreningssammanträde upphäfts

eller ändrats, galle jämväl för de föreningsmedlemmar, som ej

instämt klandertalan.

Om likvidation och upplösning.

58 §.

Finnes förenings verksamhet vara lagstridig eller uppenbart osedlig,

äge rätten, på ansökning af ombud, som justitiekanslern eller Konungens

befallningshafvande förordnar att sådan talan utföra, förklara föreningen

skyldig att träda i likvidation; och förordne rätten i sådant fall en

eller flere likvidatorer att verkställa likvidationen.

Hvad sålunda är föreskrifvet gälle ej i det fall, att ekonomisk

förenings verksamhet finnes strida mot bestämmelserna i 3 § 1 mom.

59 §.

Saknar förening till registret anmäld, behörig styrelse, vare föreningsmedlem

eller borgenär, så ock en hvar annan, hvars rätt kan

vara beroende däraf, att någon finnes, som äger företräda föreningen,

berättigad att hos rätten eller domaren göra ansökning, att föreningen må

förklaras skyldig att träda i likvidation. Kungörelse om ansökningen

med uppgift om tiden, när densamma kommer att pröfvas af rätten,

skall af rätten eller domaren utfärdas och minst tre månader före

nämnda tid införas i allmänna tidningarna, så ock i tidning inom

orten. Rätten eller domaren äge ock, där så äskas, förordna en eller

flere syssloman att emellertid taga föreningens egendom under vård

och bevaka dess angelägenheter. Styrkes på utsatta tiden, att anmärkta

förhållandet fortfar, förklare rätten, att föreningen skall träda i likvidation,

och förordne en eller flere likvidatorer att verkställa densamma.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 83.

Om förordnande af syssloman skall underrättelse ofördröjligen

genom rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.

60 §.

Förening skall ock träda i likvidation,

1) då antalet föreningsmedlemmar nedgått under fem ocli tillräckligt

antal medlemmar ej inträdt inom tre månader;

2) då förhållande inträffat, på grund hvaraf enligt bestämmelse

i stadgarna föreningen skall upphöra med sin verksamhet.

61 §.

Har i enlighet med 55 § beslutats, att förening skall träda i

likvidation, eller skall eljest af anledning, som i 60 § sägs, likvidation

verkställas, varde å föreningssammanträde en eller flere likvidatorer

valda att verkställa likvidationen.

I stadgarna må kunna bestämmas, att en eller flere likvidatorer

skola på annat sätt utses att jämte de å föreningssammanträde valda

deltaga i likvidationen.

62 §.

Utser förening ej likvidatorer, ehuru sådant förhållande inträffat,

som jämlikt bestämmelsen i 60 § under 1) påkallar likvidation, svare

de, som med vetskap om förhållandet deltaga i beslut om fortsättande

af föreningens verksamhet eller handla å dess vägnar, för uppkommande

förbindelser, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

63 §.

Har sådant förhållande inträffat, som jämlikt bestämmelse i 60 §

påkallar likvidation, och varder ej inom en månad därefter till registret,

enligt hvad nedan sägs, anmäldt, att föreningen trädt i likvidation,

förklare rätten, på ansökan af föreningsmedlem eller styrelseledamot

och efter föreningens hörande, att föreningen skall träda i likvidation;

och förelägge rätten föreningen att inom viss tid, ej understigande en

månad, utse en eller flere likvidatorer vid äfventyr, att förordnande i

sådant hänseende eljest meddelas af rätten.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

23

64 §.

Finnes förening, som enligt anmälan till registret trädt i likvidation,

sedermera sakna till registret anmälda, behöriga likvidatorer, vare

föreningsmedlem eller borgenär, så ock en livar annan, hvars rätt kan

vara beroende däraf, att någon finnes, som äger företräda föreningen,

berättigad att hos rätten eller domaren göra ansökning om utseende

af likvidatorer; och skall i öfrigt hvad i 59 § är stadgadt i tillämpliga

delar lända till efterrättelse.

65 §.

Likvidator skall vara här i riket bosatt svensk medborgare, där

ej Konungen för viss förening medgifver undantag.

Uppdraget att vara likvidator anses gälla intill dess likvidationen

blifvit afslutad, men må när som helst återkallas af den, som meddelat

uppdraget.

Afgår å föreningssammanträde vald likvidator, innan han fullgjort

sitt uppdrag, och finnes ej suppleant, åligger det öfriga likvidatorer

att ofördröjligen föranstalta om val af ny likvidator.

66 §.

Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla, att

föreningen trädt i likvidation. Därvid skola uppgifvas

dels likvidatorernas samt, där suppleanter utsetts, deras fullständiga

namn äfvensom nationalitet och hemvist,

dels ock, där befogenhet att teckna föreningens firma ej skall

utöfvas allenast af likvidatorerna gemensamt, hvilken eller hvilka, hvar

för sig eller gemensamt, sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än likvidator eller suppleant äga nämnda befogenhet,

varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn och hemvist.

Afgår likvidator eller suppleant eller utses ny sådan eller sker

ändring i fråga om rätten att teckna föreningens firma, skall ock därom

anmälan för registrering ofördröjligen göras af likvidatorerna.

Yid anmälan, att likvidator eller suppleant utsetts, skall fogas

styrkt afskrift af protokoll eller annan handling, som bestyrker anmälans

riktighet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 83.

67 §.

Då likvidatorer utsetts, göre styrelsen ofördröjligen redo för sin

förvaltning under den tid, för hvilken densamma ej förut blifvit granskad.

Styrelsens redovisning skall af likvidatorerna ofördröjligen öfverlämnas

till revisorerna, som hafva att granska densamma och däröfver

inom fyra veckor afgifva skriftlig berättelse. Redovisningen jämte

revisorernas berättelse framlägges af likvidatorerna, så snart ske kan,

å föreningssammanträde; och skall å det sammanträde till behandling

företagas frågan om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen för den

tid redovisningen omfattar. Om behandling af denna fråga samt om

rätt att tala å styrelsens förvaltning äge hvad i 49, 50 och 52

§§ finnes stadgadt motsvarande tillämpning.

68 §.

Likvidatorerna åligger att ofördröjligen söka årsstämning å föreningens

okända borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och

skulder.

I den mån sådant erfordras för likvidationens verkställande och

så snart det utan uppenbar skada kan ske; skall föreningens egendom

förvandlas i penningar.

69 §.

Likvidatorerna äge ej utan särskildt, af föreningen erhållet bemyndigande

afyttra dess fasta egendom annorledes än genom försäljning

å offentlig auktion. Hafva likvidatorerna förordnats enligt 58 §, må

ej heller lös egendom utan föreningens särskilda bemyndigande af dem

försäljas på annat sätt än nu är sagdt; och må, innan beslutet om

förordnandet vunnit laga kraft, likvidatorerna ej utan föreningens samtycke

vidtaga några likvidationsåtgärder utan allenast taga föreningens

egendom under vård och bevaka dess angelägenheter.

I öfrigt skall om likvidatorers befogenhet att företräda förening

och om deras rättigheter, så ock om deras skyldigheter gälla i tilllämpliga

delar hvad angående styrelse eller styrelseledamot i denna lag

är stadgadt; dock att hvad i 27 § är stadgadt ej skall äga tillämpning å

likvidatorer, som förordnats enligt 58 §.

70 §.

Under likvidation skall föreningens firma tecknas med tillägg af

orden »i likvidation».

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 83.

I öfrigt skall hvad i 35 § finnes föreskrifvet i fråga om underskrifvande

af handling, som å föreningens vägnar utfärdas, äga motsvarande

tillämpning under föreningens likvidation.

Har under handlingen ej föreningens firma tecknats på sätt, som

ofvan i 1 mom. sägs, och framgår ej af handlingens innehåll såväl, att den

utfärdats å föreningens vägnar, som ock att föreningen är i likvidation,

vare de, som underskrifvit handlingen, ehvad densamma pröfvas vara

för föreningen bindande eller ej, ansvarige för hvad genom handlingen

må hafva slutits, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

Hvad i 35 § 2 mom. 2 punkten är stadgadt skall gälla jämväl i

afseende å handling, som under förenings likvidation å dess vägnar

utfärdas.

71 §■

Sedan den i årsstämningen utsatta inställelsedag är förbi och all

veterlig gäld blifvit betald, skola föreningens tillgångar skiftas mellan

medlemmarna eller öfverlämnas till den, som på grund af stadgarna

eller medlemmarnas beslut må vara berättigad att öfvertaga tillgångarna.

Är någon del af gälden tvistig eller ej förfallen och kan förty eller af

annan orsak betalning ej ske, skola till samma gälds betalning erforderliga

medel innehållas och med återstoden så förfaras, som nyss sagts.

Ej må annorledes än nu är sagdt skifte äga rum eller föreningens

tillgångar öfverlämnas till den därtill berättigade.. Sker det eller befinnas

innehållna medel ej lämna tillgång till gälds betalning, vare i händelse

af föreningens oförmåga att fullgöra sina förbindelser den, som något

uppburit, skyldig att återbära hvad han bekommit.

72 §.

Där ekonomisk förenings behållna tillgångar enligt stadgarnas bestämmelse

kunna fördelas bland dem, som vid föreningens trädande

i likvidation voro medlemmar af föreningen, äge medlemmarna återbekomma

en hvar sin insats eller, om tillgångarna ej därtill förslå,

hvad på insatsen belöper. Uppstår öfverskott, skall det fördelas efter

hufvudtalet, där ej annan grund finnes bestämd i stadgarna, eller

öfverskottet enligt stadgarna skall användas för annat ändamål.

73 §.

Sedan likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag, skola de, så snart ske

kan, å föreningssammanträde framlägga redovisning för sin förvaltning.

Bih. till Biksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 61 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

74 §.

Åtnöjes föreningsmedlem ej med likvidatorernas redovisning, skall

lian genom stämning anhängiggöra sin talan hos domstol inom ett år

från den dag, då redovisningen framlades å föreningssammanträde.

Försummas det, hafve han förlorat sin talan.

75 §.

Då likvidatorerna å föreningssammanträde framlagt redovisning

för sin förvaltning, anses föreningen upplöst; och skola likvidatorerna

ofördröjligen därom göra anmälan för registrering.

Yid anmälan skall fogas bestyrkt afskrift af protokoll, som förts

i ärendet, äfvensom bevis om dagen för årsstämningens utfärdande.

76 §.

Afträdes förenings egendom till konkurs, skall underrättelse om

den offentliga stämningen samtidigt med kungörelsen därom genom

rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.

Under konkursen företrädes föreningen såsom konkursgäldenär

af styrelsen eller, där vid konkursens början syssloman enligt 59 §

eller likvidatorer varit utsedda, af dessa. Under konkursens fortgång

må dock i behörig ordning kunna utses styrelse i stället för syssloman,

som förordnats enligt nämnda paragraf, äfvensom utses nya styrelseledamöter

eller nya likvidatorer.

77 §.

Finnes efter konkursens afslutande ej öfverskott, anses föreningen

upplöst, då konkursen afslutats. Det åligger dem, som under konkursen

sist företrädt föreningen såsom konkursgäldenär, att om föreningens

sålunda skedda upplösning ofördröjligen göra anmälan till registret.

Var föreningen ej i likvidation, då dess egendom afträddes till

konkurs, och finnes efter konkursens afslutande öfverskott, skall å

föreningssammanträde, hvilket bör ofördröjligen utlysas af styrelsen,

beslutas, huruvida föreningen skall fortsätta sin verksamhet eller träda

i likvidation. Där föreningen träder i likvidation inom fyra veckor

efter konkursens afslutande, äge i afseende å likvidationen ej tillämpning

hvad i 68, 71 och 75 §§ är stadgadt om årsstämning.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

27

Bestämmelser afseende allenast ekonomiska föreningar med

personligen ansvariga medlemmar.

78 §.

Är i ekonomisk förenings stadgar bestämdt, att medlemmarna åtaga

sig till visst belopp begränsad personlig ansvarighet för föreningens förbindelser,

skola stadgarna, då de för registrering ingifvas, vara försedda

med samtlige medlemmarnas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter.

79 §•

Ansökning om inträde i föreningen eller uppsägning till afgång

därur skall göras i två exemplar; skolande inträdesansökning innehålla

uttryckligt förklarande, att sökanden för föreningens förbindelser åtager

sig den personliga ansvarighet, som är bestämd i stadgarna.

Ej må i stadgarna meddelas sådan föreskrift, hvarom i 13 §

förmäles.

80 §.

Om medlems inträde i föreningen eller afgång därur skall styrelsen

ofördröjligen göra anmälan för registrering.

Vid anmälan om inträde eller om afgång på grund af uppsägning

skola fogas bägge exemplaren af den om inträdet eller afgången

gjorda framställning; det ena exemplaret skall, försedt med bevis om

registreringen, återställas till styrelsen. Yid anmälan om inträde skall

ock fogas styrkt afskrift af protokoll rörande beslut, hvarigenom

inträdesansökning bifallits.

Är afgången föranledd af medlems död eller af hans uteslutande

ur föreningen, efter ty i 15 § sägs, skall anmälan vara åtföljd, i förra

fallet, af vederbörlig dödsattest och, i det senare, af styrkt afskrift af

protokoll rörande det beslut, som fattats angående medlemmens uteslutande.

Skedde afgången på grund af annat förhållande, skall vid

anmälan fogas handling, hvarigenom förhållandet styrkes.

Anmälan, hvarom nu är sagdt, må kunna göras af inträdande

eller afgående medlem eller hans rättsinnehafvare.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

81 §.

Inom utgången af januari månad hvarje år skall styrelsen till

registreringsmyndigheten ingifva med styrelseledamöternas egenhändiga

namnunderskrifter styrkt, i bokstafsföljd ordnad förteckning å dem.

som vid årets början voro medlemmar af föreningen.

82 §.

Inträdande medlem svare för alla förbindelser, hvari föreningen

vid tiden för inträdet häftar.

Afgår medlem, svare han ej för föreningens därefter uppkommande

förbindelser, där den, med hvilken afhandlats, ägde vetskap om afgången.

83 §.

Medlems ansvarighet må göras gällande endast i den mån vid

konkurs föreningens tillgångar ej förslå till gäldande af dess skulder

samt allenast i den ordning, som i 84 och 85 §§ sägs.

Afgången medlem vare från sin ansvarighet fri, där ej föreningens

tillgångar afträdas till konkurs, som börjar inom ett år från det

anmälan om afgången, efter verkställd registrering, kungjordes i ortstidningen.

84 §.

A det sammanträde i föreningens konkurs, då förslag till sista

utdelningen af föreningens tillgångar framlägges, skall, där brist för

borgenärerna uppstår, af konkursförvaltningen jämväl framläggas förslag

till uttaxering å föreningsmedlemmarna, så långt deras ansvarighet

räcker, af det för bristens täckande erforderliga belopp, ökadt med

högst en fjärdedel.

Öfver detta förslag, som skall genom konkursförvaltningens försorg

hållas tillgängligt, må klandertalan föras i samma ordning, som - angående klander af utdelningsförslag finnes stadgad i konkurslagen.

Sådan talan må anställas jämväl af föreningsmedlem.

85 §.

Sedan förslaget till uttaxering vunnit laga kraft eller blifvit af

första domstolen i konkurssaken pröfvadt, åligger det sysslomännen i

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

konkursen att ofördröjligen i den ordning, som finnes stadgad för

kungörande af meddelanden åt föreningens medlemmar, infordra uttaxerade

beloppen.

Infordradt belopp, som ej erlägges å utsatt tid, skall utsökas af

sysslomannen; och vare vid utsökningen förslaget till uttaxering lika

gällande som domstols laga kraft ägande dom.

Finnes vid utmätning föreningsmedlem sakna genast utmätningsbar

tillgång till utsökta beloppets fulla gäldande, eller varder föreningsmedlems

egendom afträdd till konkurs, må, i förra fallet, hvad som

brister, och, i senare fallet, hvad å medlemmen belöper uttagas hos

öfriga medlemmar, så långt deras ansvarighet räcker. I ty fall skola

de vid första uttaxeringsförslaget stadgade grunder lända till efterrättelse.

Är ej förslaget till uttaxering af alla borgenärerna och föreningsmedlemmarna

gilladt, må utdelning ej ske, innan tid för klanders anställande

är försutten. Kar förslaget öfverklagats, må ej belopp, som

klandret afser, annorledes än mot borgen utdelas, förrän slutlig dom

öfver klandret fallit.

Om registrering.

86 §.

Hos Konungens befallningshafvande skola föras särskilda register,

afseende dels ekonomiska föreningar och dels ideella föreningar, för inskrifning

af de uppgifter, hvilka enligt denna lag skola för registreringanmälas,

eller hvilkas intagande i registren eljest är eller varder föreskrifvet.

87 §.

Anmälan till föreningsregister skall göras skriftligen och vara

åtföljd af stadgade afgifter för registreringen och dess kungörande.

Aflämnas anmälan genom ombud, eller insändes den med posten,

skall underskriften vara af vittnen styrkt.

Då förenings registrering sökes, skall hvarje styrelseledamot och

suppleant, så ock i öfrigt eu hvar, som, ensam eller gemensamt med

annan, är berättigad att teckna föreningens firma, på samma gång

egenhändigt inskrifva sin namnteckning i registret eller i särskildt

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

bihang till detta, såframt ej namnteckningen förefinnes å anmälningsskriften

och blifvit af vittnen styrkt. På enahanda sätt skall förfaras,

då anmälan sedermera sker därom, att styrelseledamot eller suppleant

blifvit utsedd, eller att eljest någon, ensam eller gemensamt med annan,

blifvit berättigad att teckna firman.

88 §.

Är ej, då anmälan efter 80 § 4 mom. göres, anmälda förhållandet

så styrkt, som för hvarje fall finnes föreskrifvet, meddele Konungens

befallningshafvande styrelsens ledamöter föreläggande, vid vite, att

afgifva förklaring, så ock, när omständigheterna därtill föranleda, att

insända de handlingar, som för ärendets pröfning må vara erforderliga.

Har eljest den anmälande icke iakttagit de föreskrifter, som finnas

för hvarje särskildt fall stadgade, eller pröfvas förenings stadgar eller

beslut, som anmäles för registrering, icke hafva tillkommit i föreskrifven

ordning, eller ej stå i öfverensstämmelse med föreskrifterna i denna

lag, eller åsyfta lagstridig eller uppenbart osedlig verksamhet eller eljest

strida mot lag eller författning, skall registrering vägras. Samma lag

vare, där beslut om sådan ändring af förenings stadgar, att styrelsens

säte skall flyttas från ett län till ett annat, för registrering anmäles

och Konungens befallningshafvande i det senare länet på förfrågan

meddelar, att föreningens firma jämlikt stadgandet i 10 § 4 mom. utgör

hinder för föreningens upptagande i detta läns föreningsregister.

Vägras registrering, skall Konungens befallningshafvande ofördröjligen

hålla sökanden till handa eller, om han uppgifvit postadress,

till honom med allmänna posten öfversända skriftlig underrättelse

om beslutet med skälen därför.

89''§.

Har registrering af förening vägrats på den grund, att det

stadgarna angifna föremålet för föreningens verksamhet är lagstridigt

eller uppenbart osedligt, äge sökanden, där han är missnöjd med beslutet,

att å landet senast vid det lagtima ting, som infaller näst efter

sextio dagar från beslutets dag, och i stad inom sextio dagar från

samma dag genom ansökning hos rätten i den ort, där föreningens

styrelse enligt stadgarna skall hafva sitt säte, påkalla pröfning, huruvida

hinder, som nu är sagdt, möter mot föreningens registrering. Sådan

ansökning skall af rätten eller domaren delgifvas Konungens befallnings
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

hafvande, som förordnar ombud att i målet föra det allmännas talan.

Finner rätten hinder, som ofvan sägs, ej möta mot föreningens registrering,

skall, sedan beslutet härom vunnit laga kraft, Konungens befallningshafvande,

om i öfrigt hinder ej möter, på anmälan af föreningens

styrelse bevilja registrering.

Är sökanden missnöjd med annat Konungens befallningshafvandes

beslut, hvarigenom registrering vägrats, äge sökanden att, vid talans

förlust, innan klockan tolf å sextionde dagen från beslutets dag däröfver

anföra besvär hos Konungen.

90 §.

Beviljas förenings registrering, läte Konungens befallningshafvande

i vederbörande register införa:

1) dagen för stadgarnas antagande;

2) föreningens firma;

3) föremålet för föreningens verksamhet;

4) den ort, där styrelsen har sitt säte;

5) tiden för räkenskapsafslutning;

6) hvarje styrelseledamots och suppleants samt, där eljest någon,

ensam eller gemensamt med annan, är berättigad att teckna föreningens

firma, dennes fullständiga namn och hemvist;

7) där befogenhet att teckna firman ej skall utöfvas allenast af

styrelsen, hvilken eller hvilka, hvar för sig eller gemensamt, sådan

befogenhet tillkommer;

8) det sätt, hvarpå kallelse till föreningssammanträde skall ske

och andra meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom, äfvensom

den tid före sammanträde, då föreskrifna kallelseåtgärder senast skola,

vara vidtagna.

Dessutom skall, om föreningen är ekonomisk förening, hvars medlemmar

åtagit sig personlig ansvarighet för föreningens förbindelser, i

registret införas uppgift å det belopp, intill hvilket medlemmarna åtagit

sig sådan ansvarighet, äfvensom förteckning å medlemmarna.

Det ena exemplaret af stadgarna skall förses med bevis om registreringen

och återställas till sökanden.

0 O

91 §.

Anmäles ändring i förhållande, hvarom inskrifning i vederbörande

register skett, skall den ändring, där registrering beviljas, anmärkas

1 registret.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Registreras ändring i förenings stadgar, skall ena exemplaret af

det protokoll, som innehåller beslutet om ändringen, till sökanden

återställas försedt med bevis om registreringen.

Sker ändring i förenings firma, skall ny fullständig inskrifning i

vederbörande register göras.

Beslutar förening, att styrelsens säte skall flyttas från ett län till

ett annat, har Konungens befallningshafvande, sedan beslutet härom

registrerats, att afföra föreningen ur vederbörande register och, för

föreningens registrering i det senare länet, till Konungens befallningshafvande

därstädes öfversända utdrag af registret med dithörande bilagor.

92 §.

Hvad i föreningsregister införes med undantag af underrättelse

om konkurs, hvarom förmäles i 76 §, skall genom Konungens befallningshafvandes

försorg ofördröjligen kungöras så väl i allmänna tidningarna

som ock i den stads tidning, där Konungens befallningshafvande

har sitt säte, eller, om flera tidningar där utgifvas, i den af

dessa, där allmänna påbud för staden vanligen meddelas.

En samling för hela riket af hvad sålunda i allmänna tidningarna

kungjorts skall genom det allmännas försorg efter hand befordras till

trycket och förses med register för hvarje år.

I den mån nyssnämnda samling tryckes skall den öfversändas till

hvarje domstol, Konungens befallningshafvande och öfverexekutor.

Anmälningsskrifter med därvid fogade handlingar äfvensom ingifna

medlemsförteckningar skola, särskildt för hvarje förening, förvaras

såsom bilagor till vederbörande register.

93 §.

Närmare föreskrifter om registrens förande, de i 92 § stadgade

kungörelser, afgifterna för registreringen och för dess kungörande samt tid

och sätt för utgifvande af den i nämnda paragraf omförmälda samling

och dess öfversändande till vissa myndigheter meddelas af Konungen.

94 §.

Företer förenings registrerade firma likhet med en i handelsregister,

föreningsregister eller aktiebolagsregistret tidigare införd firma, och

lider därigenom innehafvare!! af sistnämnda firma förfång, äge domstol

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

på talan af denne förbjuda föreningen att efter viss tid använda förstnämnda

firma äfvensom ålägga föreningen det skadestånd, som pröfvas

skäligt.

95 §.

Har genom laga kraft ägande dom blifvit förklaradt, att en i

föreningsregister införd firma ej vidare må begagnas, eller att beslut,

som registrerats, är ogiltigt, eller att eljest visst förhållande, hvarom

inskrifning skett, ej föreligger, skall på begäran af någondera parten

anteckning därom göras i registret. Underrättelse om sådan anteckning

skall så kungöras, som i 92 § sägs.

Yarder, sedan i vederbörande register gjorts anteckning om förenings

konkurs, af öfverrätt förklaradt, att offentlig stämning ej bort

utfärdas, skall anteckningen på därom gjord ansökning afföras ur registret.

96 §.

Det, som i enlighet med denna lag blifvit infördt i föreningsregister

och kungjordt i ortstidningen, skall anses hafva kommit till

tredje mans kännedom, där ej af omständigheterna framgår, att han

hvarken haft eller bort hafva kunskap därom.

Innan sådant kungörande skett, kan det förhållande, som blifvit

eller bort blifva antecknadt i registret, icke med laga verkan åberopas

mot annan än den, som visas hafva ägt vetskap därom.

97 §.

Företer den, som inför domstol, Konungens befallningshafvande

eller öfverexekutor företräder förening, bevis utvisande, att han den

dag, beviset utfärdades, enligt vederbörande föreningsregister var behörig

att företräda föreningen, och är det bevis ej äldre än ett år,

åligger det myndigheten att ur den i 92 § omförmälda tryckta samling

inhämta upplysning, huruvida förändring beträffande behörigheten ägt

rum. Hvad i sådant afseende nyssnämnda samling i den mån den

kommit myndigheten tillhanda utvisar, skall för myndigheten äga vitsord,

där ej annat förhållande visas vara för handen.

98 §.

Öfverensstämmer ej förteckning, hvarom förmäles i 81 §, med

inkomna anmälningar om inträde i ekonomisk förening eller afgång

Bih. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 61 Käft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 83.

därur, förelägge Konungens befallningshafvande styrelsens ledamöter vid

vite att afgifva förklaring och insända de handlingar, som för åstadkommande

af rättelse kunna vara erforderliga.

Straffbestämmelser.

99 §.

Med böter från och med tjugofem till och med fem tusen kronor straffes

1) styrelseledamot eller annan, som vid anmälan till registrering

mot bättre vetande meddelar oriktig uppgift;

2) styrelseledamot eller likvidator, där han mot bättre vetande i

handling, som framlägges å föreningssammanträde, rörande föreningens

angelägenheter meddelar oriktig uppgift;

3) styrelseledamot, som uppsåtligen i strid med bestämmelserna

1 20 § 1 punkten låter verkställa utbetalning af föreningens tillgångar;

4) revisor, där han i berättelse eller annan handling, som framlägges

å föreningssammanträde, mot bättre vetande lämnar oriktig

uppgift rörande föreningens angelägenheter eller uppsåtligen underlåter

att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling, som af honom

granskats;

5) revisor, som, utan att det med nödvändighet erfordras för

fullgörande af hans uppdrag, yppar något af hvad vid granskningen af

styrelsens förvaltning eller föreningens räkenskaper kommer till hans

kännedom.

Ej må straff, som ofvan är stadgadt, tillämpas, där förseelsen

enligt allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

100 §.

Åsidosättes föreskrift, som i 33 §, 42 § 1 mom., 44 § 4 mom.,

56 § 1 mom., 77 § 1 mom., 80 § 1 mom. eller 81 § är meddelad,

straffes den försumlige med böter från och med fem till och med

fem hundra kronor.

Samma lag vare

om likvidator, som ej fullgör hvad honom enligt 66 §, 67 §

2 mom. eller 75 § åligger,

samt om ledamot af styrelsen för ekonomisk förening, där han

underlåter iakttaga föreskrift, som är i 11 § meddelad.

Förseelse mot 42 § 1 mom., 44 § 4 mom. eller 67 § 2 mom.

må åtalas allenast af målsägande; och skall härvid såsom målsägande

anses såväl föreningen som hvarje medlem däri.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majt:s Nåd. Proposition N:o 83.

35

101 §.

Böter ocli viten, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böters eller vitens fulla gäldande, skall förvandling

ske enligt allmänna strafflagen.

Särskilda bestämmelser.

102 §.

Den omständighet, att förening registrerats såsom ekonomisk eller

ideell förening, utgöre ej hinder för föreningen att, såframt härför erforderlig

ändring af stadgarna vidtages, i stället vinna registrering såsom

förening af det andra slaget; dock att, såvidt angår ekonomisk förenings

öfvergång till ideell förening, beslutet om ändring af stadgarna ej må

gå i verkställighet förr än ett år förflutit från det beslutet antecknades i

registret för ekonomiska föreningar.

103 §.

Föreningsmedlemmar, som genom att öfverträda denna lag eller

föreningens stadgar tillskynda föreningen skada, svare för skadan, en

för alla och alla för en.

Öfverträda styrelseledamöter, likvidatorer eller föreningsmedlemmar

denna lag eller föreningens stadgar och tillskyndas tredje man

därigenom skada, vare de, som låtit sådant komma sig till last, ansvarige

för skadan, en för alla och alla för en.

Har ekonomisk förening i strid med stadgandet i 3 § 1 mom. försålt

annorledes än mot kontant betalning, vare den, som förestått

rörelsen, ansvarig för all skada, som uppkommer af den sålunda skedda

försäljningen. Talan om sådant skadestånd må, där föreningens egendom

afträdts till konkurs, af konkursboet anställas utan hinder däraf, att

föreningen frikallat den, som förestått rörelsen, från skadeståndsskyldighet.

104 §.

Förening vare uti de mål, för hvilka ej annorlunda genom lag

stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort, där styrelsen enligt

stadgarna har sitt säte.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

105 §.

Försummelse att enligt bestämmelse i denna lag göra anmälan

för registrering skall åtalas vid allmän underrätt i den ort, där föreningens

styrelse enligt stadgarna liar sitt säte.

106 §.

Innehålla förenings stadgar förbehåll, att tvister mellan föreningen

och styrelsen eller ledamot däraf eller föreningsmedlem skola hänskjutas

till afgörande af en eller flere skiljemän, äge det förbehåll

samma verkan, som tillkommer skiljeaftal; och gälle om påkallande

af förbehållets tillämpning hvad om stämning i denna lag finnes stadgadt.

2 kap. Om oregistrerade föreningar.

107 §.

Förening, hvilken ej blifvit registrerad, kan ej förvärfva fast

egendom, ej heller inför domstol eller annan myndighet göra fordran

eller annan rättighet gällande.

108 §.

Handla ledamöter af oregistrerad förenings styrelse eller medlemmar

i föreningen eller andra å föreningens vägnar, svare de, som i

åtgärden eller beslut därom deltagit, för uppkommande förbindelser

såsom för annan sin gäld, en för alla och alla för en.

3 kap. Om undantag från lagens tillämplighetsområde.

109 §.

Därest förening, som äger bestånd, då denna lag träder i kraft,

och håller sina stadgar hemliga, vill utan iakttagande af föreskrifterna

i denna lag vinna förmåga att såsom ideell förening förvärfva rättigheter

och ikläda sig skyldigheter samt inför domstol och annan myndighet

söka, kära och svara, göre därom ansökning hos Konungen.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

110 §.

Hvad i denna lag är föreskrifvet skall ej äga tillämpning å

1) sparbanker;

2) sjukkassor, understödsföreningar eller andra försäkringsföreningar;

3) föreningar för anskaffande af lån mot säkerhet af inteckning

i fast egendom, å 11 vilka gällande bestämmelser om hypoteksföreningar

äga tillämpning;

4) af främmande kristna eller mosaiska trosbekännare bildade

församlingar, som äga rätt till offentlig religionsöfning;

5) nationsföreningar eller med dem likställda föreningar vid rikets

universitet eller högskolor eller sammanslutningar af sådana föreningar;

6) föreningar, hvilkas stadgar blifvit af Konungen stadfästade,

innan denna lag träder i kraft.

Ej heller göres genom denna lag ändring i hvad om föreningar

för visst ändamål eljest är i lag eller författning särskildt stadgadt.

111 §.

Genom denna lag npphäfves lagen om registrerade föreningar för

ekonomisk verksamhet den 28 juni 1895.

112 §.

Denna lag skall träda i kraft den — — — —--— — —

Rättigheter och skyldigheter, som uppkommit dessförinnan, bedömas

efter äldre lag; dock att rättigheter, som nu sagts, ej må vid

domstol eller annan myndighet göras gällande af förening, som ej

blifvit registrerad.

Har förening, som afses i 1 § af lagen om registrerade föreningar

för ekonomisk verksamhet den 28 juni 1895, antagit stadgar och utsett

styrelse, innan denna lag trädt i kraft, må föreningen registreras

enligt bestämmelserna i sagda lag. Har förening blifvit i enlighet med

sistnämnda lags bestämmelser upplöst, skola i fråga om likvidationen

gälla bestämmelserna i samma lag, men i öfrigt skall denna lag äga

tillämpning jämväl å föreningar, som äga bestånd, då lagen träder i

kraft.

I fråga om styrelseledamot eller suppleant, som enligt äldre lag

berättigats teckna förenings firma, skola bestämmelserna i 26 och 27 §§

lända till efterrättelse.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 28 kap. 4 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 § strafflagen

skola erhålla följande ändrade lydelse:

22 Kap.

14 §.

Går fullmäktig i sak, den honom betrodd är, svikligen hufvudmannens

vederpart tillhanda, vare sig med skrifts uppsättande, eller

med råd eller skäl, eller eljest till hufvudmannens skada främjar sin

eller andras nytta, eller begår syssloman vid annat uppdrags utförande

trolöshet emot hufvudman; vare lag som i 11 § sägs; och varde fullmäktig,

som med sådant brott beträdes, dömd ovärdig att vidare föra

andras talan inför rätta.

Såsom syssloman skall ock straffas, efter ty nu sagdt är, ledamot

i styrelse för bolag eller förening, så ock annan, som är satt att leda

bolagets eller föreningens angelägenheter.

Förleder man, i sviklig afsikt, annan till oskälig rättegång; straffes

med böter.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

39

23 Kap.

4 §•

Har bolag eller förening kommit i konkurstillstånd, och finnes

styrelseledamot eller annan, som är satt att leda bolagets eller föreningens

angelägenbeter, hafva mot borgenärerna sig förbrutit, som här

ofvan sägs; då skall han straffas, som vore han gäldenär i konkursen.

Denna lag träder i kraft den —

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 11 kap. 15 § rättegångsbalken skall erhålla

följande ändrade lydelse:

Är stämning tagen å bolag, förening eller annat samfund, eller å

stiftelse eller annan sådan inrättning, varde stämningen, där ej för särskildt

fall är annorlunda stadgadt, delgifven den, som äger att företräda

samfundet eller inrättningen, eller, där flere, hvar för sig eller

gemensamt, äro därtill behörige, någon af dem.

Är ej någon satt att företräda samfund, som stämmas skall, men

finnes någon, som äger sammankalla dem, hvilka hafva att öfver samfundets

angelägenheter besluta, skall stämningen honom delgifvas.

Denna lag träder i kraft den —

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

41

Förslag

till

Lagom

ändrad lydelse af 10 § i förordningen om tioårig

preskription och om årsstämning den 1 mars 1862.

Härigenom förordnas, att 10 § i förordningen om tioårig preskription

"och om årsstämning den 4 mars 1862 skall erhålla följande ändrade

lydelse:

Då makar varda i äktenskapet skilda,

eller handelsbolag eller annat bolag, som, enligt hvad särskildt

är stadgadt, allmänt kungjordt varit, eller registrerad förening träder i

likvidation eller försättes i konkurs,

eller myndig person varder under förmyndare ställd,

må ock kallelse å okända borgenärer så sökas, som i 9 § sagdt är.

Denna lag träder i kraft den---

Bih. till Biksd. Prat. 1910. 1 Sami. 1 Åfd. 61 Höft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Förslag

till

Lagom

ändrad lydelse af 8 § 1 lagen angående förbud i vissa

fall för bolag och förening att förvärfva fast

egendom den 4 maj 1906.

Härigenom förordnas, att 8 § i lagen angående förbud i vissa fall

för bolag och förening att förvärfva fast egendom den 4 maj 1906

skall erhålla följande ändrade lydelse:

Med bolag afses i denna lag icke enkelt bolag eller bolag, som

drifver bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse.

Med förening afses i denna lag förening, hvilken icke drifver

rörelse, som nyss sagts.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

43

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet

å Stockholms slott onsdagen den 27 mars 1907.

Närvarande:

Hans excellens lierr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Tingsten,

Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Dyrssen,

Hammarskjöld,

Roos,

Juhlin,

SWARTZ.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson anförde

i underdånighet:

»Sedan Kungl. Maj:t den 29 november 1901 behagat uppdraga

åt särskilda kommitterade att utarbeta förslag till lagbestämmelser

dels angående den rättsliga ställning, som kunde pröfvas böra tillkomma

annan förening än sådan, som hade ekonomisk verksamhet till

sin uppgift, dels ock beträffande kontroll öfver vården och förvaltningen

af s. k. fromma stiftelser,

afgåfvo kommitterade den 21 december 1903 underdånigt betänkande

med förslag till

lag om registrerade föreningar för annan än ekonomisk verksamhet;

lag om offentligen erkända stiftelser;

lag om ändrad lydelse af 11 kap. 9 §, 22 kap. 14 § och 23 kap.

4 § strafflagen;

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

lag om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken;

lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen om tioårig preskription

och om år sstämning den 4 mars 1862; samt

cirkulär till domkapitlen om skyldighet att till kammarrätten insända

redovisning för stiftelser.

Öfver dessa förslag hafva öfverståthållareämbetet och Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i länen afgifvit infordrade underdåniga utlåtanden.

Härjämte hafva domkapitlen i riket, hofkonsistorium och Stockholms

stads konsistorium äfvensom kanslersämbetet för universiteten och karolinska

mediko-kirurgiska institutet, efter hörande af de akademinska

konsistorierna och lärarekollegiet vid nämnda institut, fått i underdånighet

yttra sig öfver förslaget till lag om offentligen erkända stiftelser,

i samband hvarmed några af sistberörda myndigheter afgifvit

underdåniga yttranden jämväl öfver förslaget till lag om registrerade

föreningar för annan än ekonomisk verksamhet samt direktionen för

Uppsala studentkår beträffande samma lagförslag till kanslersämbetet

inkommit med en framställning, som ämbetet jämte yttrande af större

akademiska konsistoriet i Uppsala och eget underdånigt utlåtande till

Kungl. Maj:t öfverlämnat.

Omförmälda lagförslag hafva därefter inom justitiedepartementet

gjorts till föremål för en öfverarbetning, hvilken numera är afslutad i

fråga om förslaget till lag om registrerade föreningar för annan än

ekonomisk verksamhet och de lagförslag, som därmed stå i omedelbart

sammanhang. Då hinder ej synes möta att låta denna del af den lagstiftning,

kommitterade föreslagit, oberoende af den öfriga blifva föremål

för de åtgärder, som äro erforderliga för att den må kunna föreläggas

Riksdagen, har jag ansett för tids vinnande lämpligt att nu

upptaga berörda del af kommitterades förslag till fortsatt behandling.:;

Efter redogörelse för handligarnas innehåll, i hvad de afse ifrågavarande

del af kommitterades förslag, anförde departementschefen vidare:

>Hvad först beträffar förslaget till lag om registrerade föreningar

för annan än ekonomisk verksamhet, har den företagna granskningen af

detta förslag icke föranledt någon rubbning af hufvudgrunderna för

detsamma utan endast vissa jämkningar i dess detaljbestämmelser.

Dessa jämkningar — frånsedt några sådana af helt och hållet eller

öfvervägande redaktionell beskaffenhet — äro följande.

1 § andra stycket i förslaget har ansetts lämpligen kunna erhålla

eu lydelse, som öfverensstämmer med lydelsen af motsvarande stadgande

i 1 § andra stycket af lagen om registrerade föreningar för ekonomisk

verksamhet den 28 juni 1895.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Äfven 3 § andra stycket i förslaget liar delvis bragts till större

likhet med motsvarande bestämmelser i 3 § andra stycket i omförmälda

lag. Dessutom hafva några uttryck förtydligats och fullständigats, hufvudsaklmen

i enlighet med önskningar, som framställts af de i ärendet hörda

myndigheterna. Villkoren för att vinna registrering hafva förenklats så

till vida, som man eftergifvit anspråket på, att registreringsansökning

skall innehålla uppgift å den eller dem af styrelsens ledamöter, som

äro berättigade att underteckna de skriftliga afhandlingar, som för föreningen

ingås. Denna förenkling sammanhänger med en i 16 § vidtagen

ändring i fråga om handlingars undertecknande med styrelseledamöters

namn.

I 4 § har under 10) införts bestämmelse, att stadgarna skola ano-ifva,

huruvida och under hvilka villkor föreningsmedlemmar må påfordra

extra’ sammanträde. Enligt kommitterades förslag tillkommer sådan rätt

föreningsmedlemmar endast om den är i stadgarna föreskrifven. Berörda

rätt har emellertid synts vara af så stor betydelse för medlemmarna, att,

om de vilja afstå därifrån, detta bör ske genom en uttrycklig bestämmelse

i stadgarna. Skall åter dylik rätt finnas, erfordras i stadgarna ett angifvande

af villkoren för dess utöfvande, då, såsom kommitterade framhållit,

förhållandena i nu förevarande föreningar äro så växlande, att

någon allmän regel, motsvarande den i 20 § andra stycket af lagen om

registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet meddelade, icke lämpligen

kan införas i förslaget.

Andra punkten i 7 § första stycket af kommitterades föislag hai

uteslutits, enär den där gifna bestämmelsen, enligt hvilken utfästelse att

under viss tid erlägga afgifter under alla förhållanden skulle äga bindande

verkan, ansetts äfventyra utöfningen af den föreningsmedlem tillerkända

rätt att när som helst utgå ur föreningen. _

I 8 § har vidtagits den förändring, att för giltigheten af beslut

om ändring af stadgarna eller om föreningens upplösning skola, där annat

ej föreskrifvits i stadgarna, gälla samma villkor som enligt 17 § andra

stycket i lagen om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet.

Den förändrade lydelsen af 10 § utgör en följd af motsvarande

förändringar i 3 §. .

Likaså står den i 14 § fjärde stycket vidtagna uteslutning åt bestämmelsen

om skyldighet för styrelsens ordförande att för registrering

anmäla förändringar i befogenheten att underteckna de skriftliga afhandlingar,

som för föreningen ingås, i sammanhang därmed att enligt

företagen ändring i 3 § andra stycket registreringsansökning ej skall

innehålla uppgift å de styrelseledamöter, som äga sådan befogenhet.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Den sålunda i 14 § beredda lättnaden bar, liksom den motsvarande

i 3 §, sin grund i den förenkling, som i 16 § genomförts beträffande

handlingars undertecknande med styrelseledamöters namn. Det har

ansetts, att i föreningar för annan än ekonomisk verksamhet anspråket

på en personlig underskrift är tillräckligt tillgodosedt, om blott någon

styrelseledamot undertecknat handlingen med sitt namn. Äfven med

denna enklare form vinnes hvad som i allt fall torde vara det väsentliga,

nämligen att den för föreningen gjorda underskriften icke kan få en

fullkomligt opersonlig karaktär, genom endast en stämpel e. d., utan

man vid uppstående tvist har någon styrelseledamot att hålla sig till.

Att i 27 § af kommitterades förslag efter ordet »ortstidning»

orden »genom hvilken kallelse till sammanträde skall bringas till föreningsmedlemmarnas

kännedom» uteslutits har berott på en erinran

som en af de i ärendet hörda myndigheterna framställt därom, att för

tillämpning af det föreslagna stadgandet det stundom kunde blifva behöfligt

att från föreningen inhämta närmare upplysningar än dess stadgar

innehölle beträffande sättet för kungörande af kallelser till föreningssammanträden,

men att sådant kunde möta svårigheter i förevarande

fall, då det vore antagligt, att föreningen saknade styrelse. I likhet

med hvad på annat håll i lag förekommer, synes det kunna öfverlåtas

åt rätten eller domaren att bestämma, i hvilken ortstidning de föreslagna

kungörelserna skola införas.

I en ny §, 30 §, har stadgats rätt för Konungen att upplösa

förening, som utöfvar politisk verksamhet inom främmande stat. Det

sålunda meddelade stadgandet öfverensstämmer i hufvudsak med hvad

som föreslagits i en vid kommitterades betänkande fogad reservation,

hvilken vunnit understöd af åtskilliga bland de i ärendet hörda myndigheterna.

För att undvika förändring af nummerbeteckningen å de efterföljande

paragraferna hafva 29 och 30 §§ i kommitterades förslag sammanförts

till en §.

Upplösning enligt 30 §, med den lydelse denna § nu erhållit, har i

31 § bort upptagas bland de fall, som utgöra undantag från den allmänna

regeln, att vid förenings upplösning likvidation skall verkställas af styrelsens

ledamöter såsom likvidatorer. De förändringar, som vidtagits i 31 § andra

stycket, hafva afsett att äfven för likvidatorerna genomföra befrielse från

skyldigheten att till registret lämna uppgifter angående befogenheten att

underteckna de skriftliga afhandlingar, som för föreningen ingås.

Enligt kommitterades förslag, 33 §, är likvidatorernas befogenhet

vidsträcktare än styrelsens så till vida, som de förra äga att utan särskild!,

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Majt.s Nåd. Proposition N:o 83.

af föreningen erhållet bemyndigande försälja fast egendom å offentlig

auktion. Till stöd för detta förslag hafva kommitterade anfört, att, då

förenings tillgångar stode under likvidation, det ofta läge i sakens

natur, att dylik försäljning skulle ske. Äfven om försäljning erfordras,

hvilket i ideella föreningar icke torde så regelbundet vara händelsen

som i ekonomiska, lärer emellertid ett bemyndigande af föreningen att

företaga försäljningen utan olägenhet kunna afvaktas, och berörda bestämmelse

har därför uteslutits.

Bland de uppgifter, som vid förenings registrering skola införas

i registret, upptager 42 § i kommitterades förslag under punkten 5)

följande: »hvilken eller hvilka bland styrelseledamöterna äro berättigade

att underteckna de skriftliga afhandlingar, som för föreningen ingås.»

Då enligt den ändrade lydelsen af B § någon anmälan om berörda

förhållande icke skall ingå i registreringsansökningen, är det gifvet

att nämnda punkt bör utgå. Äfven punkten 6) »huru kallelse till

sammanträde skall ske och andra meddelanden bringas till medlemmarnas

kännedom» har uteslutits, då de däri angifna förhållanden icke

äro af den vikt, att en anteckning om dem kan anses behöflig i registret,

hvars betydelse starkt begränsats därigenom att, i öfverensstämmelse

med kommitterades förslag, något kungörande i tidningarna

af registrets innehåll ej föreskrifves.

Genom den vidgade omfattning, som gifvits åt 50 § första stycket,

har man tillmötesgått önskningar, som akademiska myndigheter och

Uppsala studentkårs direktion uttalat angående studentkårs behandling

enligt samma grunder, som föreslagits för nationsförening. Likställda

med nationsföreningar äro enligt Kungl. Maj:ts nådiga beslut den

8 december 1904 och den 18 januari 1907 medicinska föreningen

vid karolinska mediko-kirurgiska institutet och Göteborgs högskolas

studentkår.

Såsom ett andra stycke i samma § har införts ett stadgande, som

har sin motsvarighet i 70 § andra stycket af lagen om registrerade

föreningar för ekonomisk verksamhet, nämligen att genom den föreslagna

lagen ej göres ändring i hvad om föreningar för visst ändamål

eljest är i lag särskildt stadgadt. En sådan bestämmelse torde vara

lämplig för att utesluta möjligheten af den missuppfattning, att genom

den föreslagna lagen skulle göras rubbning i vissa äldre bestämmelser

om föreningar eller dem närstående rättsbildningar, t. ex. de stadganden,

som innefattas i 13 och 14 §§ i förordningen angående utvidgad näringsfrihet

den 18 juni 1864 samt i förordningen angående främmande trosbekännare

och deras religionsöfning den 31 oktober 1873.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Det tillagda tredje stycket i 50 § afser att i enlighet med en

hemställan, som gjorts af några bland de i ärendet hörda myndigheterna

bereda nu bestående föreningar, som hålla sina stadgar hemliga,

möjlighet att vinna rättspersonlighet utan att stadgarna blifva för

allmänheten tillgängliga. Detta syfte kan icke uppnås genom att

från området för lagens tillämpning undantaga dylika föreningar i

likhet med de i första stycket af samma § omförmälda. Häraf skulle

nämligen följa, att föreningens rättspersonlighet blefve beroende på

särskild pröfning, när fråga därom uppstode, och en sådan pröfning

skulle icke kunna verkställas, utan att stadgarna framlades. Det har

därför öfverlämnats åt Konungen att medgifva föreningar af nämnda

slag rättspersonlighet.

I förslaget till lag om ändrad lydelse af 11 kap. 9 §, 22 kap.

14 § och 23 kap. 4 § straffllagen har hvad som afser 11 kap.. 9 §

uteslutits. Förslaget i denna del har nämligen icke något direkt

sammanhang med det lagstiftningsarbete, som åsyftar att bereda föreningar

för annan än ekonomisk verksamhet en tryggad rättslig

ställning, utan har af kommitterade utarbetats på grund af ett särskildt

uppdrag, som de genom Kungl. Maj:ts nådiga beslut den 21 februari

1902 erhållit. Till följd af berörda uteslutning har förslagets rubrik

blifvit förslag till lag om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23 kap.

4 § strafflagen.

De förändringar, som i öfrigt vidtagits i sistnämnda lagförslag,

hafva blifvit behöfliga på den grund att icke, såsom kommitterade

förutsatt, förslaget till lag om offentligen erkända stiftelser samtidigt

företages till behandling.

Förlagen till lag om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken

och till lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen om tioårig

preskription och om årsstämning den 4 mars 1862 äro oförändrade.

Då det synts behöfligt att, i samband med förevarande lagstiftningsarbete,

till föreningar för annan än ekonomisk verksamhet utsträcka

gällande förbud för bolag och föreningar att utom i särskildt

angifna fall förvärfva fast egendom å landet inom vissa delar af vårt

land, har inom justitiedepartementet utarbetats ett förslag till lag om

ändrad lydelse af 8 § i lagen angående förbud i vissa fall för bolag och

förening att förvärfva fast egendom den 4 maj 1906.»

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Departementschefen uppläste härefter ifrågavarande lagförslag af

den lydelse bilagorna A—E vid detta protokoll utvisa och hemställde

i underdånighet, att högsta domstolens utlåtande öfver förslagen måtte

för det ändamål, § 87 regeringformen omförmäler, genom utdrag ur

protokollet inhämtas.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

i nåder lämna bifall.

Vid protokollet

Erik Öländer.

Bill. till Rilcsd. Prot. 1910. 1 Sami.

1 Afd. 61 Höft.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Majis Nåd. Proposition N:o 83.

Bil. Å.

Förslag

till

Lagom

registrerade föreningar för annan än ekonomisk

verksamhet.

1 §•

Förening, som fullföljer ett religiöst, välgörande, politiskt, socialt,

vetenskapligt, konstnärligt eller sällskapligt syfte eller afser vårdande

af yrkesangelägenheter eller eljest icke har ekonomisk verksamhet till

sin uppgift, må, där stadgar blifvit antagna och styrelse utsedd, kunna,

i enlighet med hvad här nedan sägs, varda registrerad.

Ej må den omständigheten, att förenings medlemmar, uteslutande

eller till en del, utgöras af bolag, föreningar, kommuner eller andra

samfälligheter, vara hinder mot föreningens registrering.

Är ej i stadgarna annorlunda bestämdt, medför medlemskap i

föreningen ej rätt till andel i föreningens tillgångar.

2 §•

Innan förening blifvit registrerad, kan den ej förvärfva rättigheter

eller ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol eller annan

myndighet söka, kära eller svara.

Ingå förbindelse å förenings vägnar, innan den blifvit registrerad,

vare de, som ingått förbindelsen, ansvariga därför såsom för annan sin

gäld, en för alla och alla för en.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

51

3 §•

Ansökning om förenings registrering skall göras af styrelsens ordförande.

Sådan ansökning skall innehålla uppgift å styrelseledamöternas

fullständiga namn äfvensom om deras nationalitet och hemvist samt

vara åtföljd af:

1) två med ordförandens egenhändiga, bevittnade namnunderskrift

till riktigheten styrkta exemplar af föreningens stadgar;

2) protokoll vid sammanträde med föreningens medlemmar, utvisande

att styrelse blifvit utsedd och stadgarna antagna, samt, där

särskild stadfästelse är för stadgarnas giltighet förutsatt, bevis att sådan

stadfästelse meddelats.

4 §•

Föreningens stadgar skola angifva:

1) föreningens benämning;

2) föreningens ändamål;

3) den ort, där föreningens styrelse skall hafva sitt säte;

4) villkoren för inträde i föreningen ;

5) afgifterna till föreningen, där sådana skola förekomma;

6) huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess

beslutförhet;

7) huru revision af styrelsens förvaltning skall ske;

8) tiden för räkenskapsafslutning;

9) huru ofta ordinarie sammanträde skall hållas;

10) huruvida och under hvilka villkor medlemmar må påfordra

extra sammanträde;

11) huru kallelse till sammanträde skall ske och andra meddelanden

bringas till medlemmarnas kännedom;

12) huru i händelse af föreningens upplösning med behållna tillgångar

skall förfaras.

Ej må i stadgarna intagas bestämmelse, att medlemmarna personligen

ansvara för föreningens förbindelser.

5 §•

Förenings benämning skall vara så affattad, att föreningen därigenom

tydligt skiljer sig från andra kända föreningar.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

6 §.

Medlem af förening äger att när som helst efter skriftlig anmälan

hos styrelsen eller dess ordförande utträda nr föreningen.

Ej må medlem uteslutas ur föreningen annorledes än stadgarna

angifva.

7 §•

Medlem, som utträder eller uteslutes ur förening, är ändock skyldig

att för löpande året betala årsafgift. Innehålla stadgarna härutinnan

lindrigare bestämmelser, lände det till efterrättelse.

Aflider medlem, vare stärbhusdelägarna icke ansvariga för hans

afgifter till föreningen.

8 §•

Är ej annat i stadgarna bestämdt, gälle:

att en hvar af föreningens medlemmar äger att å sammanträde

deltaga i handhafvandet af föreningens angelägenheter;

att hvarje medlem därvid äger en röst;

att medlem icke är berättigad att sin rösträtt å annan öfverlåta;

att såsom föreningens beslut gäller den mening, för hvilken de

flesta rösterna afgifvas;

att, vid lika röstetal, val afgöres genom lottning, men i andra

frågor den mening gäller, som biträdes af ordföranden vid sammanträdet;

och

att beslut om ändring af stadgarna eller om föreningens upplösning

icke är giltigt, med mindre samtliga medlemmarna förenat sig

därom, eller beslutet fattats å två på hvarandra följande sammanträden,

däraf minst ett ordinarie, och å det sammanträde, som sist hålles,

biträdts af minst två tredjedelar af de röstande.

Öfver beslut, som fattas å sammanträde, skall genom styrelsens

försorg föras protokoll.

9 §•

Ej må någon deltaga i afgörande af sådan föreningens angelägenhet,

hvari hans enskilda rätt är mot föreningens stridande; och

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

må förty ledamot af styrelsen ej deltaga i beslut om ansvarsfrihet för

förvaltningsåtgärd, för hvilken han är ansvarig, ej heller i val af

revisor.

10 §.

Beslut om ändring af stadgarna skall registreras. Styrelsens ordförande

skall härom ofördröjligen göra ansökning och därvid foga:

1) i två exemplar, med ordförandens egenhändiga, bevittnade

namnunderskrift styrkta utdrag af protokoll, som i det ärende förts;

2) där särskild stadfästelse å ändringen är för dess giltighet

förutsatt, bevis att sådan stadfästelse meddelats.

11 §•

Styrelsen äge, när den finner lämpligt, kalla föreningens medlemmar

till extra sammanträde.

12 §•

Underlåter styrelsen eller den '' eljest vederbör att i föreskrifven

ordning kalla föreningens medlemmar till sammanträde, då sådant enligt

stadgarna skall hållas, och bestämma ej stadgarna, huru i sådant

fall skall förfaras, har magistrat eller kronofogde i orten att, på anmälan

af föreningsmedlem, ofördröjligen utlysa sammanträde.

13 §.

Menar styrelsen eller ledamot däraf eller föreningsmedlem, att

beslut, som fattats å sammanträde, icke i behörig ordning tillkommit

eller eljest strider mot lag eller författning eller mot föreningens

stadgar, äge därå tala genom stämning å föreningen inom två månader

från beslutets dag. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

14 §.

Föreningen företrädes af styrelsen, som kan bestå af en eller flera

personer. Består styrelsen af endast en person, har han att fullgöra

hvad enligt denna lag åligger styrelsens ordförande.

Ledamot af styrelsen skall vara i Sverige bosatt svensk undersåte,

där ej Konungen för viss förening medgifver undantag.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition N:o 83.

Där ej i stadgarna blifvit annorlunda bestämdt, må styrelseledamot,

ändå att den tid, för hvilken han blifvit vald, ej gått till

ända, kunna genom beslut å sammanträde från uppdraget skiljas.

Ändring i styrelsens sammansättning skall af styrelsens ordförande

ofördröjligen anmälas för registrering.

15 §.

Angående styrelseledamots befogenhet att för föreningen mottaga

stämning är stadgadt i rättegångsbalken; och skall hvad i sådant afseende

gäller äga tillämpning, jämväl då annat offentlig myndighets bud

skall delgifvas föreningen.

Vill styrelsen eller ledamot däraf klandra beslut, som fattats å

sammanträde, eller eljest kära till föreningen, delgifve stämningen

föreningens revisor eller, där flere revisorer äro utsedda, någon af dem,

och åligge den, som erhållit del af stämningen, att ofördröjligen kalla

föreningens medlemmar till sammanträde för val af ombud att i den

tvist föra föreningens talan.

16 §.

Fullmakt eller afhandling, som för förening skriftligen utfärdas,

skall undertecknas å dess vägnar och med utsättande af dess benämning

samt med tillägg af orden »förening för annan än ekonomisk

verksamhet»; och skall minst en styrelseledamot jämväl underskrifva

sitt namn.

Är fullmakt eller afhandling, som för föreningen utfärdas, ej behörigen

underskrifven å dess vägnar, svare de, som handlingen underskrift,

en för alla och alla för en såsom för egen skuld, för hvad på

grund af fullmakten^eller genom afhandlingen slutits.

17 §•

Styrelsen må ej utan särskildt, af föreningen erhållit bemyndigande

afyttra eller med inteckning för gäld belasta föreningens fasta egendom.

Annan inskränkning i styrelsens befogenhet att företräda föreningen

vare utan verkan mot en hvar, som ej visas hafva om den

inskränkning ägt kännedom.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

55

18 §.

Såsom styrelsens beslut galle, där ej annorlunda är i stadgarna

bestämdt, den mening, om hvilken vid sammanträde de flesta röstande

förenat sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes af ordföranden

vid sammanträdet.

Ledamot af styrelsen äge ej deltaga i afgörande af fråga, hvari

hans enskilda rätt är mot föreningens stridande.

19 §.

Styrelsen åligge att vid fullgörandet af sitt uppdrag ställa sig

till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som meddelas af föreningen

och ej strida mot lag eller författning eller mot föreningens stadgar.

20 §.

Öfver förenings medlemmar skall genom styrelsens försoi’g hållas

förteckning.

21 §.

Styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skola granskas

af en eller flere revisorer. Öfver granskningen skall afgifvas utlåtande.

Revisor må, ändå att den tid, för hvilken han blifvit vald, ej gått

till ända, kunna genom beslut å sammanträde skiljas från uppdraget.

Hvad i 19 § är stadgadt om styrelse skall äga motsvarande tilllämpning

å revisorer.

22 §.

Revisor skall äga ständig tillgång till föreningens alla böcker,

räkenskaper och andra handlingar; och må af honom begärd upplysning

angående förvaltningen ej af styrelsen förvägras.

Revisorerna äge kalla föreningens medlemmar till extra sammanträde,

när de finna omständigheterna det påfordra.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

23 §.

Revisorernas utlåtande skall framläggas å sammanträde. Fråga

om beviljande af ansvarsfrihet för styrelsen för den tid, utlåtandet omfattar,

må kunna uppskjutas till afgörande vid nytt sammanträde.

Yarder talan å förvaltningen under den tid, utlåtandet omfattar,

ej anställd inom ett år, från det utlåtandet å sammanträde framlades,

vare så ansedt, som om ansvarsfrihet blifvit beviljad.

Utan hinder däraf att ansvarsfrihet beviljats, äge föreningen att

inom två år, från det utlåtandet å sammanträde framlades, i afseende

å förvaltningen anställa talan mot styrelseledamot, som visas hafva vid

redogörelse för förvaltningen mot bättre vetande meddelat oriktig uppgift,

där denna kan antagas hafva inverkat å beslutet om ansvarsfrihet.

24 §.

Hafva revisorer i sitt utlåtande mot bättre vetande lämnat oriktig

uppgift eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik

uppgift, som styrelsen vid redogörelse för förvaltningen meddelat, eller

vid fullgörandet af sitt uppdrag visat grof vårdslöshet, vare de, som

låtit sådant komma sig till last, föreningen ansvariga för all däraf

uppkommande skada, en för alla och alla för en. Ej må dock talan

härom anställas, sedan två år förflutit från det revisorernas utlåtande

framlades å sammanträde.

25 §.

Afträdes förenings egendom till konkurs, som börjar inom två år,

från det revisorernas utlåtande framlades å sammanträde, äge konkursboet

att anställa klander å förvaltningen för den tid, utlåtandet afser,

ändå att ansvarsfrihet blifvit styrelsen beviljad, äfvensom att mot revisorerna

föra sådan talan, som i 24 § sägs.

Talan enligt denna § skall anhängiggöras inom en månad från

inställelsedagen eller, där tiden för talans anställande af föreningen,

efter ty ofvan är sagdt, då ännu ej gått till ända, inom utgången af

den tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

57

26 §.

Finnes förenings verksamhet strida mot lag eller författning eller

sedlighet eller det i föreningens stadgar angifna syfte, äge rätten att

på yrkande af allmän åklagare eller föreningsmedlem förklara föreningen

upplöst; och förordne rätten i sådant fall en eller flere likvidatorer

att verkställa föreningens likvidation.

27 §.

Saknar förening till registret anmäld, behörig styrelse, äge föreningsmedlem

eller borgenär hos rätten eller domaren göra ansökning om

föreningens upplösning. Kungörelse härom med uppgift om tiden, när

ansökningen kommer att af rätten pröfvas, skall af rätten eller domaren

utfärdas och minst tre månader före nämnda tid införas i allmänna

tidningarna samt i ortstidning. Rätten eller domaren äge ock, där så

äskas, förordna en eller flere gode män att emellertid såsom likvidatorer

företräda föreningen. Styrkes på utsatta tiden, att anmärkta förhållandet

fortfar, förklare rätten föreningen upplöst och förordne en eller flere

likvidator att verkställa dess likvidation.

28 §.

Om rättens beslut, hvarigenom föreningen förklarats upplöst, så ock

om förordnande, som enligt 26 eller 27 § meddelats, skall underrättelse

ofördröjligen genom rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.

29 §.

Afträdes förenings egendom till konkurs, skall föreningen anses

upplöst den dag, då dess konkursansökning ingafs till rätten eller

domaren, eller, i anledning af borgenärs ansökning om konkurs, offentlig

stämning utfärdades. Underrättelse om den offentliga stämningen skall,

samtidigt med kungörelsen därom, genom rättens eller domarens försorg

afsändas för registrering.

Under konkursen företrädes föreningen såsom konkursgäldenär af

styrelsen eller, där föreningen vid konkursens början var upplöst, af

likvidatorerna; dock må ny styrelse eller nya likvidatorer kunna under

konkursens fortgång i behörig ordning utses.

Bih. till Riksd. Prot. 1910. 1 Samt. 1 Afd. 61 Höft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

30

Utöfvar föreningen politisk verksamhet inom främmande stat, må

Konungen förklara föreningen upplöst. Efter erhållen underrättelse om

beslutet har Konungens befallningshafvande att förordna en eller flere

likvidatorer att verkställa föreningens likvidation.

31 §.

Upplöses förening af annan anledning än i 26, 27, 29 eller 30 §

sägs, skall likvidation verkställas af styrelsens ledamöter såsom likvidatorer,

där ej, till följd af stadgarnas bestämmelse eller föreningens

beslut, en eller flere särskilda likvidatorer utses. Uppdraget att vara

likvidatorer anses gälla, intill dess likvidationen blifvit afslutad, men

må när som helst kunna af föreningen återkallas.

Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla upplösning,

hvarom i denna § sägs, med uppgift å dem, som äga verkställa

likvidationen. Afgår likvidator eller utses ny sådan, skall ock därom

anmälan för registrering ofördröjligen göras.

32 §.

Likvidatorerna åligge att ofördröjligen söka årsstämning å föreningens

okända borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och skulder.

33 §.

Om likvidatorers befogenhet att företräda förening och deras

skyldigheter gälle i tillämpliga delar, hvad angående styrelse är stadgadt.

34 §.

Under likvidation skall fullmakt eller afhandling, som för förening

skriftligen utfärdas, underskrifvas på sätt i 16 § 1 mom. sägs med

tillägg af orden »i likvidation».

Hvad i 16 § 2 mom. finnes föreskrifvet skall äga motsvarande

tillämpning under föreningens likvidation.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

59

35 §.

Föreskrift, som jämlikt 4 § 12) meddelats om användningen af

förenings tillgångar, må ej gå i verkställighet, innan den i årsstämn

i ngen utsätta dag är förbi och all veterlig gäld blifvit betald.

Då likvidationen afslutats, skola likvidatorerna ofördröjligen göra

anmälan därom för registrering.

36 §.

Åtnöjes medlem ej med åtgärd, som under likvidationen vidtagits,

skall han anhängiggöra sin talan hos domstol inom ett år från den

dag, likvidationen afslutades. Försummas det, kåfve han förlorat sin talan.

37 §.

Förening vare uti de mål, för hvilka ej annorlunda genom lag

stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort, där styrelsen enligt

stadgarna har sitt säte.

Innehålla stadgarna föreskrift, att tvister mellan föreningen och

styrelsen eller ledamot däraf eller föreningsmedlem skola hänskjutas

till afgörande af en eller flere skiljemän, äge den föreskrift samma

verkan, som skiljeaftal tillkommer, och gälle om påkallande af föreskriftens

tillämpning hvad om stämning i denna lag finnes stadgadt.

38 §.

Öfverträda styrelseledamöter, likvidatorer eller föreningsmedlemmar

denna lag eller föreningens stadgar, svare de för all däraf uppkommande

skada, en för alla och alla för en.

39 §.

Hos Konungens befallningshafvande skall föras föreningsregister

för inskrifning af de uppgifter, hvilka enligt denna lag skola för

registrering anmälas.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts Nåd Proposition N:o 83.

40 §.

Anmälan till registret skall lios Konungens befallningshafvande i

det län, inom hvilket styrelsen skall hafva sitt säte, göras skriftligen,

med uttryckligt tillkännagifvande, att föreningen icke har ekonomisk

verksamhet till sin uppgift, och vara åtföljd af stadgade afgifter för

registreringen.

Anmälningsskrifter med därtill hörande handlingar skola, särskildt

för hvarje förening, förvaras såsom bilagor till registret.

41 §.

Har den anmälande icke iakttagit de föreskrifter, som finnas för

hvarje särskildt fall stadgade, eller pröfvas förenings stadgar eller beslut,

som för registrering anmäles, icke hafva i föreskrifven ordning tillkommit

eller ej stå i öfverensstämmelse med föreskrifterna i denna lag eller

eljest strida mot lag eller författning, skall registrering vägras.

Vägras registrering, skall Konungens befallningshafvande ofördröjligen

hålla sökanden tillhanda eller, om han uppgifvit fullständig adress,

till honom med allmänna posten öfversända skriftlig underrättelse om

beslutet med skälen därför.

Är sökanden med beslutet missnöjd, äge lian att, vid talans förlust,

innan klockan tolf å sextionde dagen från beslutets dag däröfver anföra

besvär hos Konungen.

42 §.

Beviljas förenings registrering, läte Konungens befallningshafvande

i registret införa:

1) föreningens benämning;

2) föreningens ändamål;

3) den ort, där styrelsen har sitt säte;

4) styrelseledamöternas fullständiga namn och hemvist.

Det ena exemplaret af stadgarna skall, försedt med bevis om

registreringen, till sökanden återställas.

43 §.

Anmäles ändring i förhållande, hvarom inskrifning i registret

skett, skall den, om registrering beviljas, anmärkas i registret.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Registreras ändring i förenings stadgar, skall ena exemplaret af

det protokoll, som innehåller beslutet om ändringen, till sökanden

återställas, försedt med bevis om registreringen.

Sker ändring i föreningens benämning, skall ny fullständig inskrifning

i registret göras.

Besluter förening, att styrelsens säte skall flyttas från ett län till

annat, har Konungens befallningshafvande, sedan beslutet härom registrerats,

att afföra föreningen ur sitt register och, för föreningens

registrering i det senare länet, till Konungens befallningshafvande därstädes

öfversända utdrag af registret med dithörande bilagor.

44 §.

Närmare föreskrifter om registrets förande och afgifterna för

registreringen meddelas af Konungen.

45 §.

Menar någon, att en i registret verkställd inskrifning länder honom

till förfång, må talan om registreringens upphäfvande föras vid rådstufvurätten

i den stad, där Konungens befallningshafvande har sitt säte.

Is»

46 §.

Har genom laga kraft ägande dom blifvit förklaradt, att en i

registret gjord inskrifning ej bort ske, eller att något förhållande,

hvarom inskrifning skett, ändrats eller upphört, skall, på begäran af

någondera parten, anteckning därom göras i registret.

Varder, sedan i registret gjorts anteckning om förenings konkurs

eller jämlikt 26 eller 27 § beslutad upplösning, af öfverrätt förklaradt,

att offentlig stämning ej bort utfärdas eller att upplösning ej skolat

ske, skall anteckningen, på därom gjord ansökning, ur registret afföras.

47 §.

Den, som i anmälan till registrering mot bättre vetande meddelar

oriktig uppgift, straffes med böter från och med tjugufem till och med

ett tusen kronor, där ej å förseelsen straff är utsatt i allmänna strafflagen.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

48 §.

Åsidosattes föreskrift, som är meddelad i 10 §, il4§4 mom.,

31 § 2 mom. eller 35 § 2 mom., straffes den försumlige med böter

från och med fem till och med tre hundra kronor.

49 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas

tillgång till fulla gäldandet af böterna, skola de förvandlas enligt allmän

strafflag.

50 §.

Hvad i denna lag är föreskrifvet skall ej äga tillämpning å nationsföreningar

eller med dem likställda föreningar vid rikets universitet

eller högskolor eller å sammanslutningar af sådana föreningar eller å föreningar,

hvilkas stadgar blifvit eller framdeles kunna varda af Konungen

stadfästade.

Ej heller göres genom denna lag ändring i hvad om föreningar

för visst ändamål eljest är i lag eller författning särskildt stadgadt.

Därest förening, som äger bestånd, då denna lag träder i kraft,

och håller sina stadgar hemliga, vill utan iakttagande af föreskrifterna

i denna lag vinna förmåga att förvärfva rättigheter och ikläda sig

skyldigheter samt inför domstol och annan myndighet söka, kära och

svara, göre därom ansökning hos Konungen,

51 §.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 190 och äga tillämpning

jämväl å då bestående föreningar; dock skola rättigheter och

skyldigheter, som dessförmnan uppkommit, bedömas efter äldre lag.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

63

Bil. B.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23 kap.

4 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 § strafflagen

skola erhålla följande ändrade lydelse:

22 kap.

14 §.

Går fullmäktig i sak, den honom betrodd är, svikligen hufvudmannens

vederpart till handa, vare sig med skrifts uppsättande, eller

med råd eller skäl, eller eljest till hufvudmannens skada främjar sin

eller andras nytta, eller begår syssloman vid annat uppdrags utförande

trolöshet emot hufvudman: vare lag som i 11 § sägs; och varde fullmäktig,

som med sådant brott beträdes, dömd ovärdig att vidare föra

andras talan inför rätta.

Såsom syssloman skall ock stralfas, efter ty nn sagdt är, ledamot

i styrelse för aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag eller registrerad

förening, så ock annan, som är satt att leda bolagets eller föreningens

angelägenheter.

Förleder man, i sviklig afsikt, annan till oskälig rättegång: straffes

med böter.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

23 kap.

4 §•

Har aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag eller registrerad förening

kommit i konkurstillstånd, och finnes styrelseledamot eller annan,

som är satt att leda bolagets eller föreningens angelägenheter, hafva

mot borgenärerna sig förbrutit, som här ofvan sägs; då skall han straffas,

som vore han gäldenär i konkursen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 190 .

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

65

Bil. C.

Förslag
till
Lag''
-

om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 11 kap. 15 § rättegångsbalken skall erhålla

följande ändrade lydelse:

Är stämning tagen å bolag, förening eller annat samfund, eller

å stiftelse eller annan sådan inrättning, värde stämningen delgifven

den, som äger att företräda samfundet eller inrättningen, eller, där

flere, hvar för sig eller gemensamt, äro därtill behörige, någon af

dem.’ Huru stämning skall delgifvas, där styrelse för aktiebolag, ömsesidigt

försäkringsbolag eller registrerad förening vill kära till bolaget

eller föreningen, därom är särskildt stadgadt.

Är ej någon satt att företräda samfund, som stämmas skall, men

finnes någon, som äger sammankalla dem, hvilka hafva att öfver samfundets

angelägenheter besluta, skall stämningen honom delgifvas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 190 .

Bih. till Riksd. Prot. 1810. 1 Sami. 1 Åfd. 61 Höft.

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Bil. D.

Förslag
till
Lagom

ändrad lydelse af 10 § i Kungl. förordningen om tioårig

preskription ocli om årsstämning den 1 mars 1802.

Härigenom förordnas, att 10 § i Kungl. förordningen om tioårig

preskription och. om årsstämning den 4 mars 1862 skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Varda makar i äktenskapet skilda;

eller upplöses handelsbolag eller annat bolag, som, enligt hvad

särskildt är stadgadt, allmänt kungjordt varit, eller registrerad förening;

eller varder myndig person under förmyndare ställd;

då må ock kallelse å okända borgenärer så sökas, som i 9 §

sagdt är.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 190 .

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

67

Bil. E.

Förslag

till

L a g*

om ändrad lydelse af 8 § i lagen angående förbud i vissa

fall för bolag och förening att förvärfva fast

egendom den 4 maj 11)06.

Härigenom förordnas, att 8 § i lagen angående förbud i vissa

fall för bolag ocb förening att förvärfva fast egendom den 4 maj 1906

skall erhålla följande ändrade lydelse:

Med bolag afses i denna lag icke enkelt bolag eller bolag, som

drifver bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse.

Med förening afses i denna lag förening, hvilken icke drifver

rörelse, som nyss sagts.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kungl. Maj:ts

högsta domstol torsdagen den 28 november 1907.

Tredje rummet.

Närvarande:

Justitieråden

Billin g,

Ramstedt,

Westring,

friherre Marks

Sundberg.

VON WURTEMBERG,

Sedan jämlikt högsta domstolens beslut den 27 april 1907 handlingarna

rörande de till högsta domstolen för afgifvande af utlåtande

öfverlämnade, vid detta protokoll fogade förslag till lag om registrerade

föreningar för annan än ekonomisk verksamhet jämte därmed sammanhängande

lagförslag cirkulerat emellan högsta domstolens ofvanbemälde

ledamöter, företogs nu detta ärende till slutlig behandling.

Förslagen föranledde följande anmärkningar:

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

69

Förslag

till

Lag om registrerade föreningar för annan än ekonomisk verksamhet.

1 §•

Justitierådet friherre Marks von Wurtemberg yttrade:

»Den lagstiftning på föreningsväsendets område, som, i samband

med lagarne om handelsbolag och enkla bolag äfvensom om aktiebolag,

kom till stånd år 1895, afsåg allenast föreningar, som hade till syfte

att genom ekonomisk verksamhet främja medlemmarnes ekonomiska

intressen. De mångfaldiga grupper af föreningar, som verkade för

andra syften än medlemmarnes ekonomiska intressen (såsom för uppbyggelse,

välgörenhet, forskning, sällskaplig underhållning m. m.) eller

hvilkas verksamhet, om ock ytterst riktad på ekonomiska intressen,

dock icke omedelbart var af ekonomisk natur (såsom fackföreningarne),

lämnades alldeles oberörda af nämnda lagstiftning. Dessa s. k. ideella

föreningars rättsliga ställning förblef densamma som förut. Likasom man

under tiden närmast före tillkomsten af 1895 års lag — utan tvifvel

med fullt fog — ansett sig berättigad att, så framt en förening af

detta slag antagit stadgar af en viss fullständighet, tillerkänna föreningen

rättspersonlighet, d. v. s. förmåga att förvärfva rättigheter

och "ikläda sig förpliktelser äfvensom kära och svara inför domstol,

måste en sådan förening äfven sedermera under nyss angifna förutsättning

betraktas såsom ett rättssubjekt. Den tvekan härom, som

stundom yppats, synes mig alldeles ogrundad och, såvidt jag har mig

bekant, föreligger ej heller något domslut, där möjligheten af en ideell

förenings rättspersonlighet blifvit förnekad af den högsta lagskipande

myndigheten. Att en förening af denna art åtnjuter erkännande så
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

som rättssubjekt alldeles oberoende af registrering, medan däremot

jämlikt 1895 års lagstiftning en ekonomisk förening först genom registrering

kan vinna rättspersonlighet, må synas mindre följdriktigt men

har sin naturliga förklaring däri, att man vid genomförande af nämnda

lagstiftning afsiktligt lämnade å sido det vidsträckta område af föreningsväsendet,

som upptages af de ideella föreningarne.

Tämligen tvifvelaktigt är däremot ett annat, närliggande spörsmål.

Enligt 1 § af 1895 års lag angående ekonomiska föreningar är

möjlighet att vinna registrering och därmed rättspersonlighet icke öppnad

för alla föreningar, som åsyfta ekonomisk verksamhet för medlemmarnes

ekonomiska intressen, utan för lagens tillämplighet fordras, att det sätt,

hvarpå nämnda intressen skola främjas, är något af vissa i lagen uttryckligen

angifna (anskaffande af förnödenheter åt medlemmarne, beredande

af bostäder åt dem, afsättning af deras arbetsprodukter) eller

något därmed jämförligt. År en associations syfte icke att anse såsom

jämförligt med något af de i lagen uppräknade, kan det, med hänsyn

till paragrafens affattning, tydligen icke låta sig göra att tillämpa 1895

års lag på denna association. Qm således en sammanslutning har till

syfte t. ex. att för ernående af ekonomisk vinst uppföra bostäder åt

andra än medlemmarne eller att anskaffa förnödenheter äfven åt andra,

eller om dess verksamhet är riktad på något helt annat än produktion,

konsumtion eller beredande af bostäder, lärer den ej kunna registreras

såsom förening. Huruvida den åter må, änskönt oregistrerad, erkännas

såsom rättspersonlighet, är ytterst ovisst. De förarbeten, som ligga

till grund för 1895 års lag, tyda möjligen på, att man på vissa håll

öfver hufvud ej velat till föreningar hänföra sammanslutningar, sådana

som de nyss antydda, utan trott dem böra betraktas såsom bolag af

ett eller annat slag, hvaraf skulle följa, att de endast under form af

aktiebolag eller handelsbolag kunde vinna rättspersonlighet; men någon

säker ledning för spörsmålets besvarande torde hvarken stå att vinna

i dessa förarbeten eller i själfva lagen.

Det nu föreliggande lagförslaget, som afser de ideella föreningarne,

torde hafva till ändamål att, sammanställdt med 1895 års lag, lämna

en fullständig reglering af föreningsrätten, i den mån den ej enligt

särskilda undantagsbestämmelser hänvisas till speciallagstiftning. Att

sådant varit åsyftadt framgår af motiven till det kommittéförslag, hvarå

det föreliggande förslaget i allt väsentligt är grundad! Det vore i

själfva verket också föga rimligt att, när man för de två stora tänkbara

hufvudgrupperna af föreningar — de ekonomiska och de ideella —

finge till stånd en utförlig, på registreringsprincipen grundad lagstift
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 83.

ning, låta ett eller annat slag- af föreningar, för livilka speciallagstiftning

ej vore påkallad, falla utanför såväl den ena som den andra

hufvudgruppen. Vid en i viss mån afslutande behandling af föreningsrätten,

sådan som nu är i fråga, bör det uppenbarligen tillses, att en

lucka af dylik art ej utan verkligt skäl uppstår, utan att lagstiftningen

om ideella föreningar i afseende å sin omfattning fullt ansluter sig

till 1895 års lag.

Det torde alltså vara af nöden, att i sammanhang med den nu

tillämnade lagstiftningens genomförande bestämdt afgöres, huruvida nyss

omförmälda, under 1895 års lag ej hänförliga associationer för ekonomiska

intressen böra betraktas såsom föreningar, och, om så skall ske, huruvida

de böra inordnas under den ena eller den andra af lagarna för

föreningsväsendet.

Med hänsyn till ifrågavarande associationers syften och verksamhet

lärer det emellertid utan vidare vara klart, att de ej kunna hänföras

till ideella föreningar. Man torde alltså finna sig hänvisad till att

antingen utesluta dem från föreningarnes område eller, i den mån speciallagstiftning

ej må ifrågakomma, inordna dem under 1895 års lag, d. v. s.

låta denna omfatta alla föreningar, hvilkas syfte är att genom ekonomisk

verksamhet främja medlemmarnes ekonomiska intressen, detta må nu

ske på ett sätt, som kan anses jämförligt med de i lagen för närvarande

angifna, eller under någon annan form.

Hvilkendera af dessa senare utvägar bör föredragas, torde i

väsentlig grad bero däraf, huruvida man från rättslig eller nationalekonomisk

synpunkt finner afgörande betänkligheter föreligga mot att

låta handelsverksamhet bedrifvas under föreningsväsendets former. Den

i praktiskt hänseende viktigaste associationstyp, som genom den nuvarande

affattningen af 1 § i 1895 års lag uteslutits från möjligheten

af registrering, utgöres nämligen af konsumtionsföreningar, som afyttra

förnödenheter äfven till andra än medlemmarne. Skulle det ur den

allmänna kreditens synpunkt eller af andra skäl anses böra förhindras,

att en på dylik handelsverksamhet riktad association kunde ikläda sig

formen af en förening, torde detta böra ske genom ett tydligt uttalande

i nämnda §.

För min del har jag emellertid ej kunnat inse nödvändigheten af,

att från föreningarnes område utesluta associationer med nyssnämnda

uppgift. Såvidt jag kunnat finna, har man i främmande länder i allmänhet

ej dragit i betänkande att tillerkänna rättspersonlighet åt konsumtionsföreningar,

som afyttra varor åt allmänheten. Det stora uppsving,

som den s. k. kooperativa rörelsen under senare tider tagit i

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

flere länder, synes till stor del bero på möjligheten för konsumtionsföreningarne

att drifva oinskränkt handelsrörelse. Där lagstiftningen

undantagsvis, såsom i Tyskland, beröfvat konsumtionsföreningarne denna

möjlighet, synes skälet härtill hafva legat, icke i några betänkligheter

af rättslig art eller omsorg om den allmänna krediten, utan i vissa,

såsom det vill synas, föga berättigade hänsyn till detaljhandlareintresset.

Hvad särskildt angår den rättsliga sidan, torde några principiella

betänkligheter mot lconsumtionsföreningarnes mera utsträckta handelsverksamhet

desto mindre kunna från svensk lagstiftningssynpunkt göras

gällande, som för en annan af 1895 års lag erkänd art af föreningar,

nämligen produktionsföreningarne, afsättning till allmänheten tydligen

ligger i förhållandenas natur och måste anses vara af lagen medgifven.

Beträffande den tredje af de i 1895 års lag uppräknade föreningstyperna

— bostadsföreningarne —- lärer lika litet som i fråga om konsumtionsföreningarne

något rättsligt hinder möta för en sådan ändring

i 1895 års lag, att en förening kan vinna registrering enligt nämnda

lag, äfven när i dess verksamhet ingår beredandet af bostäder åt andra

än medlemmarne, och någon annan betänklighet mot en dylik ändring

föreställer jag mig ej kunna föreligga.

Ej heller kan jag i fråga om andra associationer, som uppfylla

det i 1895 års lag förutsatta hufvudvillkoret, att för medlemmarnes

ekonomiska intressen drifva ekonomisk verksamhet, finna något hinder

mot att uppgifva det för registrering jämväl uppställda villkoret af

jämförlighet med någon af de i lagen nämnda föreningstyperna.

Under dessa förhållanden hyser jag för min del ingen tvekan att

hemställa om sådan ändring i 1 § af 1895 års lag, att sistnämnda villkor

uteslutes.

Kommer en dylik ändring till stånd, är möjlighet öppnad att låta

gränserna för de ideella och de ekonomiska föreningarnes särskilda

områden fullt ansluta sig till hvarandra. Härför tarfvas då allenast den

jämkning i 1 § af det remitterade förslaget, att orden: »eljest icke har

ekonomisk verksamhet till sin uppgift» utbytas mot »eljest har annat

syfte än att genom ekonomisk verksamhet främja medlemmarnes ekonomiska

intressen».

En dylik jämkning synes emellertid böra vidtagas äfven om 1895

års lag skulle lämnas orubbad. En förening med ideellt syfte kan lätt

tänkas hafva till »uppgift» att för detta syftes vinnande drifva en verksamhet,

som efter gängse språkbruk är af ekonomisk art. Såsom exempel

må nämnas en förening, som verkar för musiklifvets höjande genom

konserter, vid hvilka inträdesafgift upptages, eller en bostadsförening,

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

som bildats i filantropiskt syfte men dock upptager hyror. Huruvida

med en formulering af 1 § sådan, som det remitterade förslaget innehåller,

dylika föreningar skulle falla under den nya lagens bestämmelser,

är åtminstone synnerligen tvifvelaktigt.

Äfven om lagstiftningen söker att så skarpt som möjligt uppdraga

gränsen mellan ekonomiska och ideella föreningar, lärer det emellertid

ej kunna förebyggas, att i många fäll tvekan kommer att uppstå rörande

en förenings hänförlighet till den ena eller andra gruppen. Redan

möjligheten att vid en förenings bildande kombinera syften af ekonomisk

och ideell natur måste ofta nog kunna föranleda dylik tvekan. Om t. ex.

en konsumtions-, produktions- eller bostadsförening tillika skulle hafva

att tillvarataga ett yrkesintresse eller att fullfölja ett bildningssyfte,

kunde det ifrågasättas, huruvida den borde falla under den ena eller

den andra lagstiftningen eller möjligen under båda. Sistnämnda alternativ,

hvithet under lagens tystnad onekligen skulle ligga närmast till

hands, vore emellertid från lagstiftningssynpunkt föga rimligt. Riktigast

torde vara att, så snart en förening i något hänseende är hänförlig

under 1895 års lag, denna ensam må vinna tillämpning å föreningen.

De för ekonomiska föreningar gällande bestämmelserna äro nämligen

i åtskilliga fäll strängare än de, som ansetts nödiga för de ideella föreningarne,

och ideella syftens kombinerande med de ekonomiska torde

vid sådant förhållande ej i något fäll böra föranleda befrielse från dessa

strängare bestämmelser. Till förebyggande af osäkerhet och ojämnhet

i lagtillämpningen lärer det vara af nöden att bestämmelser

i nu angifna riktning införas i förslaget och eventuellt äfven i 1895

års lag.

Den pröfning af en associations väsen, som äger rum när den

skall registreras såsom förening, torde böra vara i så måtto bindande

att, sedan associationen införts i det ena eller andra registret, därmed,

oberoende af pröfningens sakliga riktighet, är fastslaget att associationen

är ett rättssubjekt, hvarå föreningslagstiftningen äger tillämpning, och

tillhör den hufvudgrupp af föreningar, för hvilken registret är afsedt.

Uttryckliga stadganden härom torde vara erforderliga.

Med hänsyn till de olikheter i rättsläge, som skola förekomma

mellan ekonomiska och ideella föreningar, lärer det ej kunna tillåtas att,

sedan en förening blifvit registrerad i den ena eller andra egenskapen

och tilläfventyrs i denna egenskap trädt i rättsförhållande till utanför

stående, föreningen genom ändring af sina stadgar öfvergår till en

rättspersonlighet af annan natur. Till förekommande häraf torde erfordras

Bih. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Åfd. 61 Käft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 83.

att såväl i förslaget som i 1895 års lag införes förbud mot dylik

stadgeändring.

Äfven i fråga om de ideella föreningarne torde det måhända möta

någon svårighet att bestämma gränsen gent emot associationer af bolags

natur. Det är redan framhållet, hurusom en i ideellt syfte bildad association

ofta nog kan komma att drifva ekonomisk verksamhet. Någon

gång kan denna antaga form af ren handelsrörelse. Exempelvis må

allenast erinras om associationer, som i syfte af konstsinnets utvecklande

tagit till uppgift att försälja alster af konstindustri eller konsthandtverk

(»Handarbetets vänner» och liknande sällskap). Äfven här yppar sig

alltså spörsmålet, huruvida associationer för handelsrörelse kunna betraktas

såsom föreningar. Skulle, i strid med hvad jag för min del

antagit, afgörande betänkligheter häremot anses föreligga, torde i lagförslagets

1 § böra införas ett förbehåll, hvarigenom för dylika associationer

göres undantag från bestämmelsen om rätt till registrering. Ett

förbehåll i denna riktning torde under den antagna förutsättningen här

vara än mera af nöden än i 1 § af 1895 års lag, där redan genom det

för registrerings vinnande uppställda villkoret af jämförlighet med uttryckligen

nämnda föreningstyper registrering af en ren handelsförening

uteslutes.

Den i tredje stycket af 1 § intagna bestämmelse, att föreningsmedlem

i allmänhet ej äger rätt till andel i föreningens tillgångar,

torde, såvidt den skali innebära att under föreningens bestånd något

slags samäganderättsförhållande ej äger rum, vara öfverflödig och måhända

ägnad att på andra områden grumla uppfattningen af hvad som

ligger i en associations egenskap af rättssubjekt. S}Htar bestämmelsen

åter på föreningens upplösning, lärer den jämväl vara öfverflödig, då

jämlikt 4 § förenings stadgar för dylikt fall skola innehålla föreskrifter

om förfarandet med behållna tillgångar. Möjligen erfordras däremot

med hänsyn till medlems utträde eller uteslutande ur förening en uttrycklig

föreskrift i den föreslagna riktningen, men denna föreskrift

torde då lämpligen böra införas i 7 §, som innehåller andra bestämmelser

rörande medlems afgång. Jag hemställer alltså, att sista stycket

af 1 § utgår.»

Justitierådet Westring, med hvilken justitieråden Billing, Bamstedt

och Sundberg instämde, yttrade:

»Jag delar den åsikt, som af justitierådet friherre Marks von

Wurtemberg uttalats, att sådana föreningar, som i förevarande lagfor''

slag afses, böra enligt nu gällande rätt anses hafva rättskapacitet, under

förutsättning att de organiserat sig genom antagande af stadgar af

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

viss fullständighet. I afseende å sådana föreningar koinme således den

nya lagstiftningen att innebära den förändring, att rättskapacitet icke

tillerkännes en förening, med mindre den låter registrera sig. Enligt

lagen den 28 juni 1895 om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet

gäller samma grundsats beträffande de föreningar, som i nämnda

lag afses. Och det torde vara otvifvelaktigt, att samma eller likartadt

villkor för rättskapacitetens vinnande bör uppställas beträffande alla

privata associationer, i den mån deras rättsliga ställning varder genom

uttrycklig lag reglerad. Nyssnämnda lag af 1895 medgifver emellertid,

såsom förut erinrats, icke registrering af alla föreningar, som hafva

till syfte att genom ekonomisk verksamhet främja sina medlemmars

intressen, och det synes icke vara klart, huruvida dessa sålunda från

rätten att vinna registrering uteslutna ekonomiska föreningar skola

kunna, likasom för närvarande de ideella föreningarna, genom antagande

af stadgar erhålla rättskapacitet eller de skola vara alldeles utestängda

från att vinna denna förmån. På sätt förut påpekats, synes i sammanhang

med den nu ifrågasatta lagstiftningen sagda ovisshet böra undanröjas

och närmare bestämmelser om nu antydda art af föreningar sålunda

meddelas. Med hänsyn till önskvärdheten af reda och ordning i lagstiftningen

och till förekommande af skadlig rättsosäkerhet synes det

nämligen vara af stor vikt, att lagen om ekonomiska föreningar och lagen

om ideella föreningar så ansluta sig till hvarandra, att de bägge lagarna

tillsammans komma att omfatta alla föreningar, livilka kunna vinna

erkännande såsom särskilda rättssubjekt, med undantag allenast för

sådana arter, som med hänsyn till redan existerande eller ock förestående

speciallagstiftning eller af annan särskild anledning uttryckligen

ställas utom lagarnes tillämpningsområde. Anses det sålunda, att

de föreningar med ekonomiskt syfte, livilka icke kunna registreras

enligt 1895 års lag, icke böra erkännas såsom föreningar eller i allt fall

icke erhålla rättssubjekti vitet, bör detta uttryckligen utsägas; i annat

fall böra de inordnas under den ena eller den andra gruppen.

Då föreningar af den art, som i förevarande lagförslag afses,

otvifvelaktigt kunna drifva omfattande ekonomisk verksamhet, synes,

på sätt redan erinrats, i hvarje fall en jämkning i den uti 1 § intagna

definitionen å de föreningar, som skola falla under lagen, vara önskvärd;

och bör därvid tagas i öfvervägande huruvida icke särskild bestämmelse

erfordras om och under hvilka villkor en förening, som

faller under förevarande lag, kan tillåtas idka handel.

För att förebygga tvekan vid tillämpningen torde, såsom jämväl

redan erinrats, böra meddelas uttrycklig bestämmelse angående det fall,

s. 76 Kontrollera mot PDF

76 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

att en förening har sådant syfte, att den skulle kunna hänföras under

bägge lagarne.

I afseende å paragrafens tredje stycke är jag ense med justitierådet

friherre Marks von Wurtemberg.»

3 §•

Justitierådet friherre Marks von Wurtemberg, med hvilken justitieråden

Billing, Bamstedt och Wesiring förenade sig, yttrade:

»Med hänsyn till de viktiga rättsföljder, som en förenings registrering

medför, synes det ej böra ankomma på ordföranden i föreningens

styrelse att utan medverkan af öfrige styrelseledamöter söka registrering,

utan torde i anslutning till 3 § i 1895 års lag böra stadgas, att

ansökan om registrering skall göras af styrelsen.»

4 §•

Högsta domstolen anförde:

»Frågan om rätt att medelst uttaxering å en förenings medlemmar

upptaga bidrag, som utöfver ordinarie afgifter finnas behöfliga för

föreningens verksamhet, är icke berörd i förslaget. Då det emellertid

för föreningsmedlemmarne måste vara af synnerlig vikt, att en för dem

veterlig begränsning förefinnes i deras afgiftsplikt gent emot föreningen,

synes vara nödigt föreskrifva, att stadgarna skola i sammanhang med

bestämmelsen om afgifter till föreningen innehålla uttryckligt angifvande,

huruvida och i hvad mån uttaxering å medlemmarne är medgifven.»

5 §•

Justitierådet Sundberg yttrade:

»Uppenbarligen är det af stor vikt, att själfva namnet å en ideell

förening innehåller något ord, afsedt att angifva den art af sammanslutning,

hvarom fråga är. Särskildt synes man böra tillse, att den

ideella föreningen genom sin benämning skiljes från de ekonomiska

föreningarna, enär den inbördes likhet, som i många afseenden förefinnes

mellan dessa båda arter af sammanslutningar, lätt kan för en

utomstående gifva anledning till förväxling dem emellan. Med en

tydligt särskiljande benämning blir ock uteslutet, att registreringsmyndigheten

— hvilken enligt förslaget skall vara densamma för de

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

ideella som för de ekonomiska föreningarna — kan komma att införa

en förening, hvars registrering ifrågasattes, i annat register, än föreningen

själf önskar.

En god svensk beteckning, som för ändamålet synes fullt lämplig,

hafva vi i ordet »sällskap», hvilket ord redan förekommer i namnet å

en stor mängd af de föreningar, hvarom nu är fråga, och utan olägenhet

torde kunna införas i alla de öfriga ideella föreningarnes namn.

Jag hemställer därför, att i förevarande förslag måtte intagas

föreskrift därom, att benämningen å sådan sammanslutning, som i förslaget

afses, skall innehålla ordet »sällskap» samt att intetdera af orden

»bolag» och »förening» må i samma benämning förekomma.

Vid bifall härtill torde, sedan i 1 § af förslaget lämnats en

definition å hvad med sällskap förstås, detta ord böra i förslaget genomgående

användas i stället för förening, hvarjämte dels förslagets rubrik

bör lämpligen ändras dels ock stadgandet i 16 §, att vid undertecknande

af fullmakt eller afhandling till benämningen skola läggas orden

»förening för annan än ekonomisk verksamhet», och föreskriften i 40 §

därom att vid anmälan till registret uttryckligen skall tillkännagifvas,

att föreningen icke har ekonomisk verksamhet till sin uppgift, böra ur

förslaget utgå.»

Justitierådet friherre Maries von Wurtemberg, med hvilken justitierådet

Bamstedt instämde, anförde:

»Då det är önskvärd!, att en ideell förening genom själfva sin benämning

kan särskiljas från såväl bolag som ekonomiska föreningar,

synes i förevarande § böra inflyta stadgande, att i benämningen alltid

skall ingå ordet »förening», men att till sagda ord ej må fogas något

tillägg, som har afseende å medlemmarnes personliga ansvarighet. Härigenom

vunnes den beaktansvarda fördelen, att ur förslagets 16 § kunde

uteslutas hvad samma § innehåller om att underskrift, som tecknas å

förenings vägnar, skall angifva föreningens natur af ideell — en föreskrift,

som helt visst alltför lätt skulle blifva förbisedd.»

Justitierådet Wesiring yttrade:

»Angående förenings benämning synas böra meddelas sådana föreskrifter,

att det redan af namnet framgår, att den hör under förevarande

lag. Önskligt är dock att därvid undvikes ett sådant långt

och obekvämt tillägg, som i 16 § föreskrifves. Stora fördelar skulle

det otvifvelaktigt medföra om, såsom justitierådet Sundberg föreslagit,

en alldeles särskild benämning för ifrågavarande föreningar kunde

stadgas. Det torde dock möta allvarsamma betänkligheter att pålägga

en mängd bestående associationer, som nu verka under förenings
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

namnet, att nr sin benämning utesluta detta ord och i stället antaga

benämningen »sällskap» eller något dylikt. Det återstår därför måhända

icke någon annan utväg än att, såsom justitierådet friherre Marks von

Wurtemberg föreslagit, stadga, att i namnet skall ingå ordet »förening»

men att därtill icke må fogas något sådant tillägg angående medlemmarnes

ansvarighet, som i afseende å de ekonomiska föreningarna är

obligatoriskt. Härigenom uppstode alltid en skillnad mellan benämningarne

å de olika arterna af föreningar, ehuru denna skillnad icke

blefve så i ögonen fallande som önskligt vore.»

Justitierådet Billing anförde:

»Jag delar uppfattningen om önskvärdheten däraf att de bägge

hufvudgrupperna af föreningar redan genom benämningarne på ett

i ögonen fallande sätt särskiljas från hvarandra. För min del anser

jag det vara mest praktiskt att fastslå de benämningar, hvilka redan i

allmänna språkbruket synas hafva vunnit burskap, nämligen »ekonomiska

föreningar» för sådana, som afses i lagen den 28 juni 1895, och

»ideella föreningar» för dem, hvilka skola utgöra föremål för nu ifrågasatta

lagstiftning; — och anser jag den nära till hands liggande invändningen

att jämväl ideella föreningar stundom idka ekonomisk verksamhet

icke vara af beskaffenhet att böra utgöra hinder för den af

mig föreslagna anordningen. Skulle emellertid afseende härvid ej fästas,

förenar jag mig i den af justitierådet friherre Marks von Wurtemberg

gjorda hemställan.»

6 §.

Högsta domstolen anförde:

»Samma skäl, som föranledt det i 9 § af lagen om registrerade

föreningar för ekonomisk verksamhet gifna stadgandet, att medlem må

kunna uteslutas ur föreningen, där han genom laga kraft ägande dom

förklarats förlustig medborgerligt förtroende eller blifvit ställd under

framtiden för brott, som kan medföra sådan påföljd, torde tala för att

här meddela en motsvarande bestämmelse.»

7 §•

Justitierådet Sundberg yttrade:

»Det bör icke skäligen åläggas medlem, som utträder eller uteslutes

ur en förening, att efter utträdet eller uteslutningen betala andra

afgifter till föreningen än därförinnan beslutad eller i stadgarne till

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

beloppet bestämd afgift för löpande året. Detta torde ock vara hvad

som afses med första punkten i paragrafen; men synes, till undvikande

af missförstånd härutinnan, en omredigering af samma punkt böra vidtagas.

»

Justitierådet Westring, med hvilken justitierådet Sundberg förenade

sig, anförde:

»I kommittéförslaget fanns uttryckligen stadgadt, att om den, som

utträder ur förening, särskilat utfäst sig att erlägga afgifter under

viss tid, han är bunden af sådan utfästelse. Denna bestämmelse har

uteslutits ur det remitterade förslaget, af skäl, enligt hvad departementschefens

yttrande innehåller, att densamma ansetts äfventyra utöfningen

af den föreningsmedlem tillerkända rätt att när som helst utgå ur

föreningen. C4enom den lydelse, första stycket nu erhållit, har emellertid

heller icke utsagts att eller under hvilka villkor en sådan utfästelse,

som i kommittéförslaget omförmäles, skulle vara ogiltig. I följd af

ändringen torde uppstå ovisshet, hvilken verkan en utfästelse af berörda

innehåll skall hafva. Då det emellertid är af vikt att denna ovisshet

aflägsnas, hemställes att bestämdt stadgande meddelas angående

giltigheten eller ogiltigheten af sådan utfästelse, som nu omförmälts.»

Justitierådet Biliing, med hvilken justitieråden Ramstedt och friherre

Maries von Wurtemberg instämde, yttrade:

»Det synes vara nödigt att genom lagbestämmelse förebygga den

missuppfattning, att föreningsmedlem, som särskildt utfäst sig att erlägga

afgifter under viss tid, må godtyckligt kunna genom utträde ur

föreningen frigöra sig från sådan utfästelse. Men å andra sidan vill

det synas obilligt, om utfästelsen skulle gälla äfven för det fall att

syftet med föreningens verksamhet så väsentligt förändrats, att medlemmen

haft giltigt skäl för sitt utträde. I denna riktning torde den

af mig ifrågasatta lagbestämmelsen böra affattas.»

Vidare anförde justitierådet friherre Marks von Wurtemberg, med

hvilken högsta domstolens öfriga ledamöter instämde:

»Stadgandet i paragrafens senare stycke innebär efter sin ordalydelse,

att afliden föreningsmedlems stärbhusdelägare äro fria från personlig

ansvarighet för hans afgifter till föreningen. Ått uttala något

härom kan emellertid näppeligen hafva varit åsyftadt, då personlig ansvarighet

för afgifterna ej kan ifrågakomma annorledes än på grund

af underlåtenhet i afseende å urarfvagörelse men, där sådan underlåtenhet

föreligger, bör inträda i enlighet med de allmänna grundsatserna

om stärbhusdelägares ansvarighet för gäld.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Hvad som med stadgandet afsetts torde vara, att icke ens ur den

aflidnes efterlämnade tillgångar afgifter på grund af hans medlemskap

i föreningen må utkräfvas. Såvidt rörer afgifter, som redan vid dödsfallet

varit förfallna till betalning, synes emellertid en dylik regel, trots

de skäl som af kommittén anförts till stöd för densamma, föga hållbar;

och icke heller i afseende å afgifter, som förfalla under löpande året

eller som längre fram skolat på grund af särskildt åtagande, därest

giltighet tillerkännes sådant åtagande, erläggas oberoende af medlemskap,

torde giltig anledning föreligga att befria dödsboet från ansvarighet,

utan synes, då medlem aflider, förenings rätt i fråga om afgifter

böra vara densamma som då han under lifstiden utträdt eller uteslutits.

Ett stadgande i denna riktning torde alltså böra sättas i stället för det,

som paragrafens senare stycke innehåller.

Slutligen hemställer jag, under hänvisning till hvad af mig blifvit

anfördt angående bestämmelsen i sista stycket af 1 §, huruvida det

icke, i händelse af sagda bestämmelses uteslutande, må anses nödigt

att i nu förevarande § intaga en föreskrift af innehåll, att vid medlems

afgång ur föreningen han eller hans rättsinnehafvare icke, med mindre

i stadgarne är annorledes bestämdt, äga utfå någon del af föreningens

tillgångar.);

8 §•

Högsta domstolen anförde:

»Att, såsom paragrafen innebär, förening skulle äga i stadgarna

bestämma huru lindriga villkor som helst för giltigheten af beslut om

ändring i stadgarne eller om föreningens upplösning synes icke stå väl

tillsammans med de anspråk, som med skäl kunna ställas på fastheten

af en rättspersonlig förenings organisation. Hvad paragrafen innehåller

angående dylika beslut torde, liksom den motsvarande bestämmelsen

i 17 § andra stycket af lagen om registrerade föreningar för

ekonomisk verksamhet, böra vara tvingande så till vida, att de föreskrifna

villkoren väl kunna skärpas men ej få förmildras genom stadgarna.»

16 §.

Justitierådet friherre Maris von Wurtemberg, med hvilken justitierådet

Bamstedt instämde, anförde:

»Med åberopande af hvad jag anfört vid 5 § hemställer jag, att ur

16 § måtte uteslutas hvad däri förekommer om att i underskrift för

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83. 81

ideell förening skola inflyta orden ''förening för annan än ekonomisk

verksamhet’.

Hvad paragrafén innehåller därom, att minst en styrelseledamot

skall underskrifva sitt namn å fullmakt eller afhandling, som för föreningen

utfärdas, innebär, bland annat, att hvarje styrelseledamot skulle

äga att utan de öfrigas medverkan underteckna handlingar å föreningens

vägnar. Något sådant anser jag mig icke kunna tillstyrka.

Att enhvar styrelseledamot skulle utan något särskildt uppdrag kunna

på egen hand ikläda föreningen de mest vidtgående förpliktelser, synes

mig icke stå i öfverensstämmelse med den i 14 § uttalade regeln, att

föreningen företrädes af styrelsen, och ej vara utan vådor. Någon befogenhet

för enskilda stjrrelseledamöter att utan samverkan med de

öfriga underteckna handlingar å föreningens vägnar synes mig här lika

litet som på andra besläktade lagstiftningsområden böra ifrågakomma i

vidare mån än såvidt den grundar sig på stadgarna eller på beslut af

föreningen eller styrelsen.

Ifrågavarande bestämmelse torde alltså ej böra bibehållas. Den

regel, som däri innefattas, om skyldighet för utfärdare af handling att

å densamma utsätta sitt namn lärer emellertid böra i lagen inflyta.

Jag hemställer alltså, att hvad paragrafen nu innehåller om handlings

undertecknande af minst en styrelseledamot utbytes mot föreskrift,

att de, som för förening utfärda fullmakt eller afhandling, skola underteckna

sina namn.

Uttryckliga stadgariden i fråga om de olika sätten för meddelande

af uppdrag åt vissa särskilda ledamöter att underteckna handlingar

torde lika litet som i 1895 års lagstiftning om föreningar och aktiebolag

erfordras i förevarande lag. Beträffande registrering af sådant

uppdrag skall jag i annat sammanhang uttala mig.»

Justitierådet Sundberg instämde i livad justitierådet friherre Marks

von Wiirtemberg anmärkt i fråga om styrelseledamots underskrift.

Justitierådet Westring, med hvilken justitierådet Billing förenade

sig, anförde:

»Därest, såsom vid 5 § hemställts, stadgande meddelas, att föreningens

egenskap af att hemfalla under förevarande lag skall genom

dess benämning utmärkas, erfordras naturligtvis icke någon föreskrift

om särskildt tillägg till benämningen vid underskrifvandet af fullmakt

eller afhandling.

Hvad justitierådet friherre Marks von Wiirtemberg anmärkt i

fråga om styrelseledamots underskrift biträdes af mig.»

Bih. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 61 Höft.

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

17 §.

Justitierådet friherre Marks von Wiirtemberg, med hvilken justitieråd

en Billina, Bamstedt och Westring förenade sig, anförde:

»Fast egendom torde i betydelse för en förenings ekonomi numera

knappast äga sådant företräde att tillräcklig anledning finnes att i afseende

å densamma göra inskränkning i styrelsens allmänna befogenhet

att företräda föreningen. Jag hemställer alltså, att paragrafens första

stycke må uteslutas och i andra stycket vidtagas den jämkning, som

däraf föranledes.»

2G §.

Justitierådet Sundberg anförde:

»Uttrycket ''sedlighet’ är ett sväfvande begrepp, i hvilket, om det

ej i någon mån begränsas, kan komma att inläggas en mycket vidsträckt

betydelse. För att tydligt utmärka, att upplösningsrätten i

förevarande fall är afsedd att användas endast då en förenings verksamhet

verkligt kränker den allmänna sedlighetskänslan, synes det vara

lämpligt jämka den föreslagna bestämmelsen därhän, att såsom anledning

till upplösning angifves, att föreningens verksamhet är uppenbart

osedlig.

Den tredje af de i paragrafen föreslagna upplösningsgrunderna,

nämligen att förenings verksamhet strider mot det i stadgarna angifna

syfte, är, i motsats mot de båda andra, betingad allenast af hänsyn

till de enskilda föreningsmedlemmarnas intresse. Då emellertid enligt

13 § i förslaget enskild fö ren in gs m e d 1 e m tillerkänts rätt att föra talan

mot beslut, som strider mot föreningens stadgar, samt i allt fall stadgarne

kunna jämväl i fråga om föreningens ändamål undergå ändring genom

beslut i vederbörlig ordning, synes det hvarken belröfligt eller lämpligt,

att tvångsupplösning af nu ifrågavarande grund må förekomma.

Vid borttagande af omförmälda upplösningsgrund torde befogenhet

att föra talan i enlighet med förevarande § böra tillerkännas allenast

allmän åklagare.

Rättens beslut om förenings upplösning enligt såväl denna § som

27 § torde utan hinder af däremot förd klagan gå i verkställighet,

ehuru någon uttrycklig bestämmelse härom ej föreslagits. De af rätten

förordnade likvidatorerna skola alltså äga att omedelbart omhändertaga

föreningens egendom. Innan upplösningsbeslutet vunnit laga kraft,

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

böra de emellertid icke utan föreningens samtycke få realisera egendomen

i vidsträcktare mån, än sådant är af nöden för betalande af

förfallen gäld. Ett stadgande härom synes vara erforderligt.

Sättet för anhängiggörande af talan enligt förevarande § torde

böra i förslaget angifvas; och synes i afseende härå lämpligast, att,

talan må anhängiggöras genom ansökning.»

Justitierådet, friherre Marks von Wiirtemberg yttrade:

»De i förevarande § intagna bestämmelserna om förenings upplösning

efter domstols förordnande innebära naturligen icke något ingrepp

i rätten att — med de inskränkningar, som följa af strafflagstiftningen

— ingå sammanslutningar för gemensamma syften utan

afse allenast möjlighet för samhället att i vissa, i paragrafen angifna

fall fråntaga en association den genom registrering uppkomna förmånen

af rättspersonlighet, hvaraf, med hänsyn till dem, som stå i rättsförhållande

till associationen, måste följa eu afveckling genom likvidation.

Men fastän innebörden af en tvångsupplösning inskränker sig härtill,

är det af vikt att tillse, det samhället icke annat än nödfallsvis sålunda

inskrider mot en förening. Att en association af staten erkännes såsom

rättspersonlighet innebär naturligtvis icke något gillande från statens

sida af associationens syften och verksamhet. Staten kan i allmänhet

icke inlåta sig i något bedömande af associationers gagnelighet eller

skadlighet och göra sitt erkännande häraf beroende. Ett dylikt förmynderskap

skulle stå i fullständig strid med hos oss rådande uppfattning

af statsmaktens uppgifter. Endast i vissa ytterliga, fall, där

en förenings verksamhet står i synnerligt skarp strid med intressen,

som staten har att vårda, och ett erkännande från statens sida därför

skulle framstå såsom uppenbart stötande och oförenligt med statens

värdighet, synes återkallande af erkännandet böra ifrågakomma. Iakttages

icke varsamhet härutinnan, kan det befaras att man snarare skadar

än gagnar de syften man vill främja. Att i hvarje fall intet nämnvärdi

vinnes genom upplösning af en såsom skadlig betraktad förening,

är tydligt, då det, såsom nyss framhållits, måste stå medlemmarne

fritt att, i den mån deras verksamhet ej innebär straffbara handlingar,

fortsätta därmed: oberoende af rättspersonlighetens upphörande. ITpplösningsåtgärden’-

kommer alltså — frånsedt tvångsrealisationen af tillgångarne,

där sådan ifrågakommer — att innebära hufvudsakligen en

protest mot föreningens verksamhet; och olämpligheten af att statsmakten

annat än i ytterlighetsfall inlåter sig härpå torde ligga i öppen dag.

Undersöker man från nu antydda synpunkter de villkor för tvångs
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

upplösning förslaget uppställer, vill det synas, som om desamma i viss

mån tarfvade inskränkning.

Sålunda synes bestämmelsen om upplösning af förening, hvars

verksamhet finnes strida mot lag och författning, gå något för långt.

Så till vida som fråga är om verksamhet med brottsligt syfte, torde

intet vara att anmärka mot bestämmelsen. Att däremot statsmakten

skulle kunna, på sätt som här afses, inskrida mot en förening, om dess

verksamhet, utan att vara brottslig, stode i strid mot lag eller författning,

synes ej mera påkalladt än ett liknande förfarande mot en ekonomisk

förening eller ett bolag, som läte dylik lagstridighet komma

sig till last. Fullt klart är ej heller hvad som skulle inrymmas under

dylik lagstridighet, och jag anser det ej uteslutet, att dit kunde komma

att räknas upprepad underlåtenhet att fullgöra åtagna förpliktelser, något

som näppeligen kan vara lämpligt eller torde vara åsyftadt. Jag hemställer

alltså, att ifrågavarande bestämmelse måtte ändras därhän, att

för upplösning förutsättes verksamhet, som afser straffbara handlingar.

Hvad angår upplösning af förening, hvars verksamhet finnes strida

mot sedlighet, är det uppenbarligen ytterst vanskligt att bedöma, vid

hvilken punkt samhällets inskridande bör betraktas såsom nödvändigt,

och den farhågan är ej utesluten, att med förslagets affattning ett dylikt

inskridande kunde ifrågakomma, där det ej vore oundgängligen påkalladt

och mera skadade än gagnade. För att i någon mån förebygga

sådant, torde det vara lämpligt att, på sätt justitierådet Sundberg hemställt,

såsom villkor för upplösning kräfva, att verksamheten är uppenbart

osedlig.

Beträffande slutligen det i paragrafen berörda förhållandet, att

förenings verksamhet strider mot dess i stadgarna angifna syfte, är det

svårt att inse, huru från det allmännas synpunkt ett dylikt förhållande

skulle kunna påkalla det ingripande, som här åsyftas. Näppeligen torde

man kunna såsom tillräcklig grund för ett stadgande i denna riktning

åberopa omsorgen om tillförlitligheten af de anteckningar föreningsregistret

skall innehålla angående föreningars ändamål; och att något

intresse af offentlig natur eljest skulle uti ifrågavarande fall kräfva

tvångsupplösning, synes mig uteslutet. Det torde alltså under ingå" förhållanden

böra ankomma på offentlig myndighet att väcka fråga om

förenings upplösning på grund af förhållande, som nu berörts.

Förslagets bestämmelser om tvångsupplösning hvila j emellertid

tydligen icke allenast på grunder af offentligrättslig natur. Enligt

förslaget tillkommer det nämligen i hvarje fall icke allenast myndighet

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Majrts Nåd. Proposition N:o 83.

utan äfven föreningsmedlem att framställa yrkande om tvångsupplösning

enligt 26 §. Denna ståndpunkt synes dock föga hållbar. Att

lagstridighet eller osedlighet i föreningens verksamhet skulle kunna

gifva medlem berättigadt anspråk på fullständig upplösning af föreningen

är svårt att inse, då det enligt förslaget står medlem fritt att när som

helst utträda ur föreningen; och äfven för det fall, att föreningen i sin

verksamhet afviker från det i stadgarne fastställda syftet, torde detsamma

gälla, hvarjämte bör uppmärksammas, att 1895 års lag, änskönt

rätten till utträde ej enligt dess föreskrifter är lika obegränsad som

enligt förslaget, icke känner någon befogenhet för medlem att i motsvarande

fall kräfva upplösning.

Af det anförda följer, att jag i likhet med justitierådet Sundberg

hemställer om sådan ändring i förevarande §, att stridighet mellan

föreningens verksamhet och dess i stadgarna angifua syfte ej upptages

såsom upplösningsgrund, samt befogenhet att af annan anledning påyrka

upplösning förbehålles offentlig myndighet.

Den myndighet, som dylik befogenhet skulle tillkomma, är enligt

förslaget allmän åklagare. Med hänsyn till åklagareväsendets organisation

i vårt land torde man emellertid icke hos underordnade allmänna

åklagare städse kunna påräkna den urskillning och omdömesförmåga,

som förn (sättes för ett rätt handhafvande af den grannlaga uppgift,

hvarom här är fråga. Jag hemställer därför att på öfverordnad myndighet

må ankomma att förordna om anställande af talan angående

tvångsupplösning äfvensom utse allmänt ombud för sådan talans utförande

och eventuella fullföljande i högre instans.

Fråga om upplösning torde, på sätt justitierådet Sundberg hemställt,

böra få anhängiggöras genom ansökning hos rätten. Ett stadgande

härom medför bland annat den fördel, att talan i högre instans

kommer att fullföljas genom besvär, hvarigenom en något skyndsammare

behandling står att uppnå och vissa, i mål af förevarande beskaffenhet

mindre lämpliga rättegångsafgifter kunna undgås.»

Justitierådet Westring yttrade:

»Jag anser, att tvångsupplösning af den anledning att föreningens

verksamhet strider mot det i stadgarna angifna syfte icke bör förekomma,

samt att vid uteslutande af denna upplösningsgrund befogenhet

att föra talan i enlighet med förevarande paragraf icke bör tillkomma

enskild föreningsmedlem; hvarjämte jag instämmer i justitierådet friherre

Marks von Wiirtembergs hemställan, att det bör bero på öfverordnad

myndighets pröfning, huruvida talan å det allmännas vägnar skall anställas.

»

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

I detta yttrande instämde justitierådet Bamstedt, som för öfrigt

biträdde justitierådet friherre Marks von Wurtembergs yttrande i fråga

om sättet för anhängiggörande af talan om tvångsupplösning.

Justitierådet Billing var ense med justitierådet Sundberg utom

i fråga om befogenhet för allmän åklagare att föra talan, i hvilket

hänseende justitierådet biträdde den inom högsta domstolen uttalade

åsikt, att det bör bero på öfverordnad myndighets pröfning, huruvida

talan som i denna § afses skall å det allmännas vägnar anställas.

30 §.

Justitierådet friherre Marks von Wurtemberg, med hvilken justitieråden

Billing, Bamstedt och Westring förenade sig, yttrade:

»Enligt motiven har detta stadgande föranledts däraf att en förenings

verksamhet kan tänkas vara af beskaffenhet att däraf kan uppstå

misshällighet med främmande stat. Det synes böra i lagen utsättas,

att det endast är för detta fall, som Konungens upplösningsrätt inträder;

däremot torde, då fara i nämnda hänseende kan uppkomma, äfven om

föreningen idkar siu verksamhet inom Sverige, upplösningsrätten icke

böra begränsas till det fall att föreningen utöfvar verksamhet inom

främmande stat.»

33 §.

Högsta domstolen anförde:

»Då stadgandet i 19 § af förslaget icke lärer vara tillämpligt å

likvidatorer, som förordnats på grund af bestämmelserna i 26 eller 30

§, synes någon jämkning af förevarande § böra vidtagas.»

Justitierådet friherre Marks von Wurtemberg, med hvilken justitieråden

Billing, Bamstedt och Westring instämde, tilläde:

»Därest, såsom vid 17 § blifvit hemställdt, ideell förenings styrelse

erhåller befogenhet att utan särskild! uppdrag afjdtra fäst egendom,

lärer häraf likväl ej böra följa, att åt likvidatorer gifves lika vidsträckt

befogenhet, utan torde i enlighet med hvad som jämlikt 42 § i 1895

års lag gäller för ekonomiska föreningar likvidatorerna ej böra äga att

utan särskildt bemyndigande af föreningen afyttra fastighet annorledes

än å offentlig auktion. För likvidatorer, som förordnats enligt 26 eller

30 §, torde en dylik inskränkning i likvidatorernas befogenhet böra

stadgas beträffande såväl lös som fast egendom, hvarjämte i afseende

å upplösning enligt 26 § synes böra föreskrifvas, att likvidatorerna ej

utan föreningens bemyndigande äga försälja något slags egendom förr

än beslutet om upplösningen vunnit laga kraft.»

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 83.

36 8.

87

Högsta domstolen anförde:

»Enligt bestämmelse i stadgarna kunna medlemmarne äga rätt till

andel i föreningens tillgångar; och då för sådant fall kan erfordras skifte

af tillgångarne, synes anledning saknas att i affattningen af förevarande

§ afvika från lydelsen af 45 § i lagen om registrerade föreningar för

ekonomisk verksamhet.»

40 §.

Högsta domstolen anförde:

»Då kungörande i tidningarna af hvad som införes i registret

enligt förslaget ej skall förekomma, och de kostnader, som omedelbart

föranledas af registreringen, alltså blifva ganska obetydliga, torde några

afgifter för registreringen ej behöfva upptagas, i hvilket fall de i förevarande

§ och 44 § meddelade föreskrifter angående afgifter skulle ur

förslaget uteslutas.»

Justitierådet friherre Marks von Wurtemberg tilläde:

»Den skriftliga uppgift angående arten af föreningens verksamhet,

som enligt förslaget skall lämnas vid registreringsanmälan, synes, såvidt

anmälan rörer en redan registrerad förening, vara helt och hållet öfverflödig.

Hvad åter angår en förenings första registrering bortfaller

uppenbarligen behofvet af en dylik uppgift, om, på sätt vid 5 § föreslagits,

ett stadgande meddelas i syfte att en ideell förening i hvarje

fall skall genom själfva sin benämning skilja sig från en ekonomisk.

Vid sådant förhållande hemställes att denna föreskrift må helt och

hållet utgå.»

I detta yttrande instämde justitieråden Billing, Bamstedt och Westring.

41 §.

Justitierådet Sundberg anförde:

»Det kan icke vara förenadt med god ordning att tillåta registrering

af en förening med sådant i sfadgarne angifvet syfte, att, så snart

föreningen träder i verksamhet, dess upplösning kan påkallas enligt

bestämmelserna i 26 §. Förevarande § torde ock antagligen afse att

inrymma befogenhet för registreringsmyndigheten att i dylikt fäll

vägra registrering; men synes, till undanröjande af hvarje tvekan härutinnan,

paragrafen böra genom erforderlig jämkning förtydligas, så att

den till ordalagen kommer i öfverensstämmelse med 26 §.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Frågan om rätt att i omförmälda hänseende ingå i pröfning af

stadgarne är emellertid af ytterst grannlaga natur. Fördenskull och i

öfverensstämmelse med innebörden af 26 § kan ifrågasättas, om icke

lämpligt vore att, därest administrativ myndighet på nu ifrågavarande

grund vägrat registrering, åt domstolarne öfverlämna det definitiva afgörandet

af denna fråga efter ansökan därom af föreningens styrelse

och sedan allmän åklagare blifvit i ärendet hörd. Härvid må erinras,

att en bestämmelse i sådant hänseende torde böra medföra motsvarande

ändring i 58 § af lagen om registrerade föreningar för ekonomisk

verksamhet.))

1 detta yttrande instämde justitieråden Billing, Bamstedt och

Westring, dock att, enligt dessa justitieråds åsikt, i detta fall likasom

i det, som afses i 26 §, det allmänna borde företrädas af särskildt föror

dnadt ombud.

Justitierådet friherre Marks von Wiirtemberg yttrade:

»Huruvida den pröfning af förenings stadgar, som enligt förevarande

§ skall föregå registrering, bör omfatta de i 26 § berörda

frågorna om brottslighet eller osedlighet i föreningens verksamhet,

synes mig ej med tydlighet framgå af den föreslagna affattningen. I

likhet med justitierådet Sundberg anser jag det emellertid ej vara med

god ordning öfverensstämmande att tillåta registrering af en sammanslutning,

hvars syfte är sådant, att den på grund däraf kan komma

att omedelbart upplösas; och jämväl från synpunkten af statens värdighet

finner jag det olämpligt att tillåta registrering af en förening med

brottsligt eller uppenbart osedligt syfte. Då man alltså efter min tanke

ej kan undgå att åt registreringsmyndigheten anförtro en pröfning af

nyss antydda art, anser äfven jag, att i paragrafen bör tydligt angifvas,

att sådan pröfning skall äga rum i registreringsärendet.

Såsom justitierådet Sundberg framhållit, är emellertid denna pröfning

af mycket grannlaga natur, och dess öfverlämnande åt administrativ

myndighet erbjuder därför vissa betänkligheter, bland annat ur den

synpunkt, att något slags förhandling mellan tvistande parter ej kan

ifrågakomma. För afhjälpande häraf ser jag ej någon annan utväg

än att låta registreringssökande, som är missnöjd med registreringsmyndiglietens

pröfning, i rättegångsväg utföra sin talan vid allmän

domstol, därvid åt ett särskildt förordnadt ombud skulle uppdragas att

bevaka det allmännas intressen. Jag hemställer därför om införande

i förslaget al bestämmelser syftande därhän: att i händelse registreringvägras

på den grund att förenings i stadgarne angifna syfte pröfvas

brottsligt eller uppenbart osedligt, den som är missnöjd med beslutet

9

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

ej må äga att hos högre myndighet föra klagan däröfver men i stället

inom viss i lagen utsatt tid genom ansökning hos allmän domstol

i den ort, där föreningen skulle hafva sitt säte, påkalla pröfning af

frågan, huruvida hinder af nämnda art möter för registrering, samt

att ansökning härom skall delgifvas registreringsmyndigheten, hvarefter

denna myndighet skall utse allmänt ombud i målet.

Det låter tänka sig att, när en förening blifvit upplöst i följd af

brottslighet eller uppenbar osedlighet i dess verksamhet eller ock enligt

30 §, dess målsmän eller medlemmar finna lämpligt att på rent trots

söka ny registrering af föreningen, vare sig utan någon förändring i

dess benämning och stadgar eller efter vidtagande af någon uppenbart

oväsentlig jämkning. Att under dylika omständigheter tillåta registrering

förefaller motbjudande, men med hänsyn till de skiftande utvägar,

som tydligen stå till buds för den, som sträfvar att på nyssnämnda

sätt gäcka upplösningsbeslutet, erbjuder det stora svårigheter att utfinna

bestämmelser, som, utan att innebära fara för godtycke och Övergrepp,

omöjliggöra dylikt trots. Möjligen skulle någon viss tid kunna

bestämmas, inom hvilken efter en förenings upplösning enligt 2G eller

30 § registrering ej finge äga rum af en förening med samma eller

liknande benämning, samt därjämte kunna föreskrifvas, att registrering

sluille vägras, om den inom sålunda bestämd tid söktes af förening,

hvars stadgar vore af väsentligen samma innehåll som den upplösta föreningens,

och i hvars styrelse någon af denna förenings styrelseledamöter

ingiuge. Jag har härvid ej förbisett, att registrering kan komma att

sökas hos annan myndighet än den, hos hvilken den upplösta föreningen

varit inskrifven, och att den myndighet, där den nya registreringen

sökes, skulle kunna tänkas sakna kännedom om upplösningen; men

då de ifrågasatta bestämmelsernas ändamål allenast skulle vara att

förebygga ett mera uppseendeväckande trots mot upplösningsbeslut,

torde det anförda förhållandet ej vara af större betydelse.»

42 §.

Justitierådet friherre Marks von Wurtemberg, med hvilken högsta

domstolens öfriga ledamöter förenade sig, anförde:

»Därest, såsom jag vid 16 § tillstyrkt, befogenhet att för föreningunderteckna

handlingar icke i allmänhet utan endast på grund af föreskrift

i stadgarne eller bemyndigande skall tillkomma särskilda styrelseledamöter,

torde vid föreningens registrering böra i registret intagas

anteckning om den befogenhet, som i berörda hänseenden kan tillkomma

Bill. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Åfd. 61 Höft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Mctj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

en eller flera af styrelseledamöterna, hvarom föreskrift alltså bör i denna

§ inflyta; och bör i sammanhang härmed i 3 § stadgas, att ansökning

om registrering skall, så framt ej fullmakter eller afhandlingar, som

utfärdas å föreningens vägnar, skola undertecknas af styrelsens alla ledamöter

gemensamt, innehålla uppgift å den eller de ledamöter, som äro

berättigade att underteckna dylik handling, hvarjämte i afseende å

likvidatorer bör i 31 § vidtagas en ändring i liknande syfte.»

Justitierådet Bamstedt tilläde:

»Föreskriften i 1895 års lag, att i registret skall införas dagen

för stadgames antagande, återfinnes ej i förslaget. En följd häraf är,

att i registret icke heller skulle komma att inflyta, när ändringar i

stadgarne vidtoges. Det torde dock vara i sin ordning, att, om ett

register skall föras, detta innehåller sådana uppgifter, som göra det

möjligt att erhålla säker upplysning om innehållet af de stadgar, som

å hvarje särskild tidpunkt gällt eller gälla för föreningen. Nyssnämnda

bestämmelse i 1895 års lag bör således enligt min mening upptagas i

förslaget. Därigenom skulle äfven undanröjas en i förslaget befintlig

inkonsekvens. I 10 § föreskrifves nämligen, att beslut om ändring i

stadgarne skall registreras, men enligt förevarande paragraf skall anteckning

i registret om sådan ändring ej ske i andra fall än då ändringen

afser föreningens benämning eller ändamål eller orten, där styrelsen har

sitt säte. Registrering af ändringsbeslut skulle således, ehuru den i

10 § uppställda regeln är ovillkorlig, i verkligheten endast undantagsvis

komma att äga rum. Upptages däremot i förslaget bestämmelsen

om anteckning i registret af dagen för stadgarnes antagande, lärer på

grund af föreskriften i 43 §, att i registret skall anmärkas ändring i

förhållande, hvarom inskrifning i registret skett, anteckning däri komma

att äga rum äfven om de dagar, då ändring i stadgarne beslutats.»

I detta yttrande instämde justitieråden Billing, Westring och friherre

Marks von Wurtemberg.

Justitierådet Sundberg ansåg, lika med högsta domstolens öfriga

ledamöter, det lämpligen böra föreskrifvas, att i registret skall införas

dagen för stadgarnes antagande.

43 §.

Högsta domstolen anförde:

»Förslaget saknar motsvarighet till de i 61 och 65 §§ af 1895 års

lag gifna bestämmelser om kungörande i tidningar af hvad som i registret

införts samt om den med registrerandet och kungörandet förbundna

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 83.

rättsverkan; och då ej heller eljest föreskrift meddelats om den rättsliga

betydelsen af de i registret gjorda anteckningarne, torde registret enligt

förslaget knappast äga någon annan uppgift än att tjäna såsom förteckning

öfver de föreningar, som i följd af registrering äga rättspersonlighet.

Vill man fasthålla denna ståndpunkt, torde registret kunna

betydligt förenklas. Det kan då ifrågasättas, hvartill det tjänar vare

sig att i registret intaga de ursprungliga styrelseledamöternas namn

eller att låta anmäla och anteckna personalförändringar i afseende å

föreningens företrädande (nya styrelseledamöter, likvidatorer) eller

stadgeändringar. Att frånkänna registret hvarje annan betydelse än

den nyss angifna synes emellertid vara att gå längre än som behöfver

följa däraf att kungörande af dess innehåll ej skall äga rum. Visserligen

kan utan sådant kungörande icke med registreringen förknippas

den verkan, att registrets innehåll anses vara af tredje man kändt,

men däremot synes intet hindra men åtskilligt tala för att tillerkänna

registret vitsord så till vida, att sedan ett förhållande blifvit antecknadt

i registret, förändring i detta förhållande icke kan, innan den registrerats,

med laga verkan åberopas mot annan än den, som visas hafva

ägt kännedom om förändringen. En bestämmelse härom torde alltså

böra inflyta i denna § eller på annat ställe i förslaget.

Därest, på sätt vid 42 § blifvit föreslaget, i registret anmärkes

den befogenhet som må tillkomma särskilda styrelseledamöter och likvidatorer

att underteckna handlingar å föreningens vägnar, torde i 14 och

31 §§ böra införas bestämmelser om åliggande för styrelse eller likvidatorer

att göra anmälan om ändring i sådant förhållande.

Åtgärder på grund af bestämmelserna i 30 § torde utan särskild

.anmälan böra anmärkas i registret. Föreskrift härom synes vara behöflig.

»

44 §.

Justitierådet friherre Marks von Wiirtemberg erinrade om hvad

som vid 40 § blifvit yttradt angående obehöfligheten af registreringsafgifter.

50 §.

Justitierådet friherre Marks von Wiirtemberg, med hvilken högsta

domstolens öfriga ledamöter förenade sig, yttrade:

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

»Det synes olämpligt att, såsom enligt paragrafens första stycke

skulle blifva fallet, åt Konungen uppdrages en oinskränkt befogenhet

att genom stadfästelse af föreningsstadgar dispensera från registrering

och iakttagande af hvad eljest enligt lagen anses nödigt för vinnande

af rättspersonlighet; och då, såvidt jag kan finna, en dylik dispensationsmöjlighet

ej påkallas af något verkligt behof, hemställer jag om sådan

ändring i första stycket, att stadfästelse å stadgar, som framdeles kan

ifrågakomma, ej må medföra undantag från lagens tillämpning.

Till de i andra stycket åsyftade bestämmelser angående föreningar

för visst ändamål — hvilka bestämmelser enligt förslaget lämnas orubbade

af den nya lagstiftningen — äro, såsom chefen för justitiedepartementet

framhållit, att räkna bland annat förordningen den 31 oktober 1873

angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning. Hvad

det innebär, att den nya lagen ej medför ändring i denna förordning,

är emellertid ej fullt klart. Det kan nämligen ifrågasättas, huruvida

förslaget åsyftar, att främmande trossamfund, som jämlikt förordningen

vunnit statens erkännande eller vid dess tillkomst varit på grund af

äldre bestämmelser lagligen bestående, skola falla helt och hållet utanför

förslagets område, eller om för dessa samfund likaväl som för ideella

föreningar i allmänhet registrering skall utgöra villkor för erhållande

af rättspersonlighet. Denna otydlighet synes böra afhjälpas, och torde

med hänsyn till den offentligrättsliga karaktär, som tillkommer ifrågavarande

samfund, dessa, äfvensom mosaiska församlingar, böra vara fria

från registrering. Jag hemställer alltså, att erkända församlingar af

främmande trosbekännare upptagas bland de i första stycket omnämnda

föreningar, å hvilka lagen öfver hufvud ej äger tillämpning.

Dissenterförsamlingar, som ej vunnit erkännande i enlighet med

1873 års förordning, böra däremot tydligen falla inom den föreslagna

lagstiftningens ram men tillika vara underkastade bestämmelserna i

nämnda förordning, i den mån de hittills varit att anse såsom tillämpliga

å dylika församlingar. I hvad omfattning detta varit fallet är

emellertid långt ifrån tydligt, och önskvärdt vore utan tvifvel om denna

otydlighet kunde afhjälpas, särskildt i hvad den rörer frågan om församlings

rätt att förvärfva fastighet. Då emellertid detta ämne icke

står i ovillkorligt samband med den föreslagna lagstiftningen, anser

jag mig ej böra göra någon bestämd hemställan i nämnda hänseende.»

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

93

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 § strafflagen.

22 kap.

14 §.

Justitierådet Sundberg, med hvilken justitieråden Billing, Bamstedt

och Westring instämde, anförde:

»Till förebyggande för framtiden af den olägenhet, att antagandet

af ny lagstiftning på föreningsväsendets område eller rörande närliggande

ämnen måste påkalla ändring af ifrågavarande §, synes lämpligt

aft åt densamma gifva en mera allmänt affattad lydelse än förslaget

innehåller, något som jämväl påkallas däraf att efter förslagets genomförande

skulle, såsom 50 § utvisar, finnas åtskilliga oregistrerade men

likväl såsom rättssubjekt erkända föreningar, å hvilkas styrelse paragrafen

bör äga tillämpning; och hemställes i sådant hänseende, att orden

''aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag eller registrerad förening’ i

andra stycket utbytas mot orden ''bolag eller förening’.»

Justitierådet friherre Marks von Wurtemberg hemställde på de af

justitierådet Sundberg anförda skäl, att paragrafens andra stycke måtte

utgå och i första stycket ordet »syssloman» utbytas mot »någon».

23 kap.

4'' §•

Justitierådet Sundberg, med hvilken justitieråden Billing, Bamstedt

och Westring instämde, yttrade:

»Med hänvisning till hvad som anförts i fråga om 22 kap. 14 §

strafflagen hemställes, att orden ''aktiebolag, ömsesidigt försäkrings
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 83.

bolag eller registrerad förening’ måtte utbytas mot orden ''bolag eller

förening’.»

Justitierådet friherre Marks von Wurtemberg yttrade:

»Då, såsom vid det näst förut behandlade lagförslaget blifvit anmärkt,

icke registrerade föreningar i åtskilliga fall komma att äfven

för framtiden betraktas såsom rättssubjekt, och ledamöter i dylik förenings

styrelse böra vara underkastade ansvar efter denna §, torde paragrafen

böra erhålla en allmännare affattning än förslaget innebär; och instämmer

jag förty i den af justitierådet Sundberg gjorda hemställan.»

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken.

Justitierådet friherre Marks von Wurtemberg anförde:

»Efter den nu föreslagna utvidgningen af föreningslagstiftningen

torde begreppet ''samfund’ i detta sammanhang icke innefatta något

utöfver bolag och föreningar; och orden ''eller annat samfund’ synas

därför böra utgå ur första stycket.

I samband härmed synes i andra stycket uttrycket ''samfund, som

stämmas skall’ lämpligen kunna utbytas mot ''bolag eller förening,

som stämmas skall’.»

Ur protokollet:

Lennart Berglöf.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

95

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

torsdagen den 27 maj 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Swartz,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvärd,

Malm,

Lindström,

Nyländer.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Petersson anmälde i

underdånighet det af särskilda kommitterade — den så kallade aktiebolagskommittén

— den 5 februari 1908 afgifna underdåniga betänkande

med förslag, bland annat, till

lag om aktiebolag,

lag om vissa ändringar i lagen om handelsbolag och enkla bolag

den 28 juni 1895,

lag om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet,

lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen om tioårig preskription

och om årsstämning den 4 mars 1862,

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungi. Maj$8 Nåd. Proposition N:o 83.

lag angående förbud i vissa fall för aktiebolag att förvärfva fast

egendom eller idka grufdrift jämte ett till sistnämnda lagförslag hörande

alternativt förslag till lydelse af 6, 26, 28, 50, 89, 90, 91, 126 och

128 §§ äfvensom af öfverskriften till 50 § i förslaget till lag om aktiebolag.

Efter att i korthet hafva redogjort för det hufvudsakliga innehållet

i ofvannämnda lagförslag anförde departementschefen vidare:

»I förslagen till lag om aktiebolag, till lag om vissa ändringar i

lagen om handelsbolag och enkla bolag den 28 juni 1895 samt till lag

angående förbud i vissa fall för aktiebolag att förvärfva fast egendom

eller idka grufdrift jämte det till sistnämnda lagförslag hörande alternativa

förslaget till lydelse af vissa paragrafer äfvensom af öfverskriften till

50 § i förslaget till lag om aktiebolag har jag ej funnit anledning

att göra någon ändring, innan desamma öfverlämnas till lagrådet för

granskning.

De återstående två lagförslagen stå i nära samband med ett annat

lagstiftningsarbete, för hvilket jag ånyo torde få påkalla Eders Kungl.

Maj: ts upp m ärksamhet.

Den 21 december 1903 afgåfvo särskilda kommitterade — den så

kallade föreningskommitten — underdånigt betänkande med förslag,

bland annat, till

lag om registrerade föreningar för annan än ekonomisk verksamhet,

lag om ändrad lydelse af 11 kap. 9 §, 22 kap. 14 § och 23 kap.

4 § strafflagen,

lag om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken samt

lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen om tioårig preskription

och om årsstämning den 4 mars 1862.

Sedan öfver dessa lagförslag åtskilliga myndigheter afgifvit underdåniga

utlåtanden, samt förslagen till lag om registrerade föreningar

för annan än ekonomisk verksamhet och till lag om ändrad lydelse af

11 kap. 9 §, 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 § strafflagen inom justitiedepartementet

blifvit omarbetade i vissa delar, hvarvid sistnämnda lagförslag,

efter uteslutning därur af hvad som afsåg 11 kap. 9 §, erhållit

till rubrik lag om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 §

strafflagen, beslöt Eders Kungl. Maj:t den 27 mars 1907, att högsta

domstolens utlåtande skulle inhämtas öfver de sålunda omarbetade lagförslagen

samt öfver föreningskommitténs förslag till lag om ändrad

lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken och till lag om ändrad lydelse

af 10 § i förordningen om tioårig preskription och om årsstämning den

4 mars 1862 äfvensom öfver ett inom justitiedepartementet utarbetadt

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 83.

förslag till lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen angående förbud i

vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom den 4

maj 1906.

Högsta domstolens utlåtande afgafs den 28 november 1907, men,

innan lagförslagen hunnit att inom justitiedepartementet undergå den

omarbetning, hvartill högsta domstolens anmärkningar mot desamma

kunde föranleda, hade aktiebolagskommittén afgifvit sitt betänkande

med de däri upptagna, af mig förut omnämnda lagförslag. Då förslaget

till lag om föreningar för ekonomisk verksamhet utgör en af

förslaget till lag om aktiebolag föranledd, i åtskilliga afseenden ganska

vidtgående omarbetning af gällande lag om föreningar för ekonomisk

verksamhet, samt denna senare lag i hufvudsak legat till grund för det

till högsta domstolen remitterade förslaget till lag om föreningar för

annan än ekonomisk verksamhet, måste jag gifvetvis taga under ompröfning,

om och i hvad mån den sålunda företagna omarbetningen af

gällande föreningslag bör föranleda en motsvarande omarbetning af

sistnämnda lagförslag, hvarvid jag af helt naturliga skäl ansett mig

höra jämväl undersöka, huruvida icke de båda tillämnade föreningslagarna

lämpligen kunde sammanföras till en enda lag om föreningar.

Den företagna granskningen af de båda förslagen till föreningslagar

har gifvit vid handen ej mindre att förslaget till lag om föreningar

för annan än ekonomisk verksamhet bör omarbetas i öfverensstämmelse

med aktiebolagskommitténs förslag till föreningslag, än ock att ett

sammanförande af de båda föreningslagarna till en enda lag icke blott

utan svårighet låter sig göra utan äfven torde leda till stor reda och

öfverskådlighet.

Jag har därför låtit inom justitiedepartementet utarbeta ett förslag

till lag om föreningar, omfattande båda de olika slagen af föreningar,

hvilka jag i likhet med en ledamot i högsta domstolen anser lämpligen

kunna jämväl i lagen särskiljas med de benämningar, som synas hafva

vunnit burskap i allmänna språkbruket, nämligen »ekonomiska föreningar»

och »ideella föreningar».

Vid bestämmande af denna lags tillämplighetsområde har jag i

den utsträckning och på de skäl, som här nedan skola närmare utvecklas,

ansett mig böra gifva detsamma, såvidt angår ekonomiska föreningar, en

större omfattning än enligt såväl gällande föreningslag som aktiebolagskommitténs

förslag.

Såsom af sistnämnda kommittés betänkande framgår hafva olika

meningar yppat sig beträffande frågan, huruvida konsumtionsförening

bör äga rätt att sälja till andra än medlemmar i föreningen. Man har

Bih. till Eiksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Åfd. 61 Häft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

från åtskilliga håll framhållit först och främst, att en utsträckning

af föreningens verksamhet till utomstående skulle strida mot själfva

föreningsbegreppet. Föreningens ändamål vore nämligen att med

förenade krafter söka främja medlemmarnas ekonomi genom att i görligaste

måtto antingen minska medlemmarnas utgifter för anskaffande

af lifsmedel eller andra förnödenheter, bostäder, förlagskapital m. m.

eller nedbringa omkostnaderna för försäljningen af deras produkter.

Genom det anförda skälet torde man dock enligt mitt förmenande allt

för mycket offrat åt en teoretisk konstruktion. Väl torde en förening i

regel bildas i syfte att främja medlemmarnas ekonomi på något af de

angifna sätten, men föreningens hufvudsyfte är dock: förbättrad ekonomi

åt medlemmarna, och för medlemmarna själfva måste detta gifvetvis framstå

såsom hufvudsaken. Kan föreningen genom att utsträcka sin verksamhet

till utomstående uppnå det resultat, att medlemmarnas ekonomi

genom ökad utdelning å gjorda insatser eller på annat sätt i afsevärd

mån förbättras, lärer det framför allt för medlemmarna själfva framstå

såsom något obegripligt, att ett dylikt förfarande skulle stå i strid med

föreningsbegreppet.

Ett annat vida mer beaktansvärdt skäl mot en utsträckning af konsumtionsförenings

verksamhet till icke-medlemmar är det, att då föreningen

icke äger ett visst fixeradt och med rättsliga garantier omgärdadt kapital

och dess medlemmar ej heller utan inskränkning personligen ansvara

för föreningens förbindelser, en tillåtelse för föreningen att utsträcka

sin verksamhet till utomstående, hvilket i själfva verket innebär rätt

för föreningen att idka handelsverksamhet i hvilken omfattning som

helst, skulle innebära en allvarsam fara för den allmänna krediten.

Häremot skulle visserligen kunna invändas, att vetskapen om att en

förening saknar betryggande kreditbas borde vara ett tillräckligt hämmande

band mot kreditgifning till föreningen, åtminstone i större utsträckning.

Erfarenheten torde dock hafva gifvit vid handen, att denna

invändning icke kan tillmätas någon större betydelse. Stark konkurrens

och äfven andra omständigheter — framförallt den, att föreningen visat

sig såsom »god betalare» d. v. s. i rätt tid betalt sina fakturor och

infriat sina växlar — verka ofta därhän, att föreningens leverantörer

förbise den stora risk, för hvilken de i själfva verket utsätta sig genom

att gifva kredit åt en förening, som drifver oinskränkt handelsrörelse. Vid

dessa förhållanden och då en dylik förenings verksamhet, enligt hvad erfarenheten

särskildt från England utvisar, kan taga ett oerhördt omfång,

torde omsorgen om den allmänna krediten göra det till en bjudande

nödvändighet att genom lagstiftningsåtgärd söka undanröja den fara för

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

densamma, som konsumtionsföreningars handelsverksamhet, då den utsträckes

till icke-medlemmar, kan medföra.

Att detta icke bör ske genom ett totalt förbud för konsumtionsförening

att idka handel med utomstående, därom är jag fullt ense

med aktiebolagskommittén. Ett sådant förbud skulle, såsom kommittén

framhållit, säkerligen i hög grad hämma föreningsväsendets utveckling

samt särskildt för föreningar, som idka försäljning i öppen bod, föranleda

till ständiga åtal och trakasserier.

Det återstår att tillse, huruvida man genom att medgifva konsumtionsförening

en begränsad rätt att sälja till utomstående kan, om ej

helt undanröja, så dock i afsevärd mån förringa faran i angifna hänseende

af en obegränsad försäljningsrätt.

Aktiebolagskommittén har för sin del ansett, att en dylik begränsning

kan och bör genomföras så, att försäljningen till utomstående

under ett kalenderår får omfatta allenast en viss bråkdel — en fjärdedel

— af hela omsättningen. För att möjliggöra en kontroll öfver att

denna försäljningsrätt ej öfverskrides, har kommittén föreslagit, att föreningens

styrelse skall tre månader efter hvarje kalenderårs slut till

registreringsmyndigheten ingifva en uppgift å dels hela omsättningssumman

under året och dels försäljningssumman för de förnödenheter,

som försålts till andra än medlemmar, och att vid uppgiften skall fogas

utdrag af räkenskaperna till bestyrkande af uppgiftens riktighet. Visar

det sig, att föreningen öfverskridit sin försäljningsrätt, är enligt kommitténs

förslag styrelseledamot, med hvars vetskap det skett eller som

underlåtit att hålia nödig uppsikt öfver föreningens rörelse, förfallen

till straff (böter från och med 5 till och med 500 kronor).

Kommittén framhåller emellertid själf, att det föreslagna sättet att

begränsa konsumtionsförenings försäljningsrätt medför stora praktiska

olägenheter. Äfven om det vore möjligt att under året kontrollera, i

hvilken omfattning försäljning ägt rum till medlemmar och till ickemedlemmar,

vore likväl klart att en dylik kontroll vore förenad med

mycket stort besvär, i synnerhet om försäljning skedde jämväl på kredit.

Vid hvarje kontrollundersökning måste ett bokslut göras för utrönande

af hela omsättningens storlek. Det föreslagna sättet att begränsa försäljningsrätten

kunde vidare komma att medföra, att förening under

senare delen af ett kalenderår måste alldeles upphöra med försäljning

till utomstående för att ej äfventyra att öfverskrida den fastställda

gränsen.

Det viktigaste och afgörande skälet mot kommitténs förslag är

emellertid enligt min åsikt, att den af kommittén anordnade kontrollen

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

öfver att försäljningsrätten ej öfverskrides torde vara fullständigt illusorisk,

ocli att det öfver hufvud torde vara alldeles omöjligt att i sådant

afseende praktiskt genomföra en effektiv kontroll. Om nämligen styrelsen

för en förening vid en någon kort tid före kalenderårets slut företagen

undersökning skulle finna, att försäljningsrätten öfverskridits om än

aldrig så mycket, lärer väl styrelsen ej underlåta att tillgripa den nära

till hands liggande utvägen att förmå föreningsmedlemmarna att kontant

eller på kredit inköpa så mycket varor, att proportionen mellan försäljningen

till utomstående och omsättningen i sin helhet ej öfverstiger den

i lag tillåtna. Att föreningen efter kalenderårets slut återköper hvad

föreningsmedlemmarna ej kunna för eget behof använda, lärer knappast

kunna förhindras.

Af nu anförda skäl anser jag, att aktiebolagskommitténs förslag

icke kan läggas till grund för lagstiftning i ämnet, Däremot torde ett

annat jämväl af kommittén omnämndt sätt att begränsa konsumtionsförenings

försäljningsrätt förtjäna att tagas under noggrann ompröfning.

Jag åsyftar det från ett par håll framställda förslaget att endast så till

vida inskränka denna rätt, att försäljning till utomstående må ske

allenast mot kontant betalning. I själfva verket torde genom ett

dylikt förbud mot kreditförsäljning till andra än medlemmar i föreningen

den fara, som för den allmänna krediten kan anses ligga däri, att konsumtionsförening

berättigas sälja till utomstående, vara i det stora hela

afvärjd. Erfarenheten lärer nämligen hafva gifvit vid handen, att då

konsumtionsförening råkat på obestånd, anledningen härtill i regel varit

den, att utborgning i allt för stor omfattning ägt rum till personer, om

hvilkas betalningsförmåga den eller de, som förestått föreningens rörelse,

saknat tillförlitlig kännedom. Tillätes kreditförsäljning allenast till föreningens

egna medlemmar torde nämnda, den vanligaste anledningen

till föreningens insolvens bortfalla.

Från konsumtionsföreningarnas egen synpunkt sedt lärer så

mycket mindre möta några betänkligheter mot en dylik inskränkning i

deras försäljningsrätt, som det numera bland dem torde vara allmän

regel, att försäljning må äga rum allenast mot kontant betalning.

Vid ofvan upptagna förhållanden synes mig aktiebolagskommitténs

förslag rörande konsumtionsförenings försäljningsrätt böra ersättas

med ett stadgande af innehåll, att dylik förening må allenast

mot kontant betalning försälja till andra än medlemmar i föreningen.

Att anordna en kontroll öfver efterlefnaden af detta stadgande torde

vara obehöfligt. Tillräckligt torde vara att den, som förestår föreningens

rörelse, blir skyldig att ansvara för all den skada, som uppkommer af

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

den skedda försäljningen, ock sålunda blir personligen ansvarig för inbetalning

af sådan föreningens fordran, som uppkommer genom kreditförsäljning

till utomstående.

Hvad angår produktionsföreningar torde ur den allmänna kreditens

synpunkt icke finnas något skäl att inskränka dylika föreningars försäljningsrätt,

så länge de uteslutande eller åtminstone hufvudsakligen

försälja alster af medlemmarnas tillverkning. Föreningens medlemmar

äro nämligen tillika dess leverantörer och lära därför i allmänhet själfva

ordna försäljningen på ett för leverantörerna betryggande sätt. Så snart

emellertid försäljningen af alster, tillverkade af föreningens egna medlemmar,

icke längre utgör hufvudsaken — föreningen kan då anses

hafva förlorat sin karaktär af produktionsförening —, bör föreningen

vara underkastad samma inskränkning i försäljningsrätten som en konsumtionsförening.

Att utan vidare låta bostadsföreningar utsträcka sin verksamhet

till utomstående lärer ej vara förenadt med några betänkligheter ur den

allmänna kreditens synpunkt. Den kredit, som en dylik förening för

fullföljande af sitt syfte kan nödgas anlita, torde nästan undantagslöst

afse så lång tid och så stora belopp, att den icke beviljas föreningen

annorledes än mot särskild säkerhet (realsäkerhet, borgen).

Däremot lära kreditförening ar — föreningar för anskaffande af lån —

böra helt och hållet förbjudas att utsträcka sin verksamhet till utomstående.

En dylik utsträckning af verksamheten kan nämligen, enligt

hvad erfarenheten visat, lätteligen öfvergå till bankrörelse, för hvars bedrifvande

en förening gifvetvis icke är en lämplig associationsform. Påföljden,

om kreditförening öfverskrider sagda förbud, torde lämpligen

böra vara den, att föreningen på yrkande af allmänt ombud kan af

domstol förklaras skyldig att träda i likvidation.

Med de undantag, som framgå af det föregående, torde det i öfrigt

icke möta några betänkligheter att låta hvarje association med syfte att

genom ekonomisk verksamhet främja medlemmarnas ekonomiska intressen

vinna erkännande såsom ekonomisk förening.

Hvad angår gränsen mellan ekonomiska och ideella föreningar,

hvilka senare såväl enligt föreningskommitténs förslag som enligt det

nu utarbetade förslaget till lag om föreningar skola vara underkastade

mindre stränga bestämmelser än de förra, så synes mig denna gräns

lämpligen böra dragas så, att under den förra gruppen falla alla föreningar

med syfte att genom ekonomisk verksamhet främja medlemmarnas

ekonomiska intressen och under den senare gruppen alla föreningar, som

fullfölja ett religiöst, välgörande, politiskt, socialt, vetenskapligt, konst
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

närligt eller sällskapligt syfte eller afse vårdande af yrkesangelägenheter

eller hafva annat ändamål än att genom ekonomisk verksamhet främja

medlemmarnas ekonomiska intressen, dock med det undantag, att föreningar,

som idka handel eller annan rörelse, hvarmed följer skyldighet att föra

handelsböcker, skola — oafsedt deras ändamål — falla under greppen

ekonomiska föreningar.

I öfverensstämmelse med de af mig sålunda uttalade åsikter hafva

i förslaget till lag om föreningar bestämmelserna uti 1 och 2 §§ samt

3 § 1 och 2 mom. affattats. Af dessa bestämmelser, jämförda med

förslagets 4 § 1 mom. och 120 §, torde oförtydbart framgå, att lagen

åsyftar att omfatta alla föreningar, hvilka kunna vinna erkännande

såsom särskilda rättssubjekt, med undantag af vissa arter, som af lagen

själf ställas utom dess tillämplighetsområde. En association, som ej

faller under lagens bestämmelser och ej heller tillhör någon af nyssberörda

arter, måste alltså för att blifva erkänd såsom särskildt rättssubjekt

anlita en annan med rättskapacitet förlänad associationsform än

föreningsformen.

Det torde böra i lagen direkt utsägas, att en förening, som vunnit

erkännande såsom ideell förening, icke får, ens såsom biändamål, idka

handel eller annan rörelse, hvarmed följer skyldighet att föra handelsböcker,

eller för främjande af medlemmarnas ekonomiska intressen eljest

idka ekonomisk verksamhet (lagförslagets 3 § 3 mom.) Häraf följer

indirekt, att om exempelvis en förening, hvars liufvudsyfte är af ideell

art, har ett aldrig så ringa biändamål, som åsyftar ett främjande af medlemmarnas

ekonomiska intressen genom ekonomisk verksamhet, sådan

förening icke får registreras såsom ideell förening men väl såsom

ekonomisk förening. Påföljden, därest registrerad ideell förening öfverskrider

sitt af lagen utstakade verksamhetsområde, torde böra vara den,

att föreningen på yrkande af allmänt ombud kan af domstol förpliktas

att träda i likvidation (49 och 94 §§).

Förening kan enligt det utarbetade förslaget till lag om föreningar

(4 §) liksom enligt gällande lag och kommittéförslagen icke, innan

föreningen registrerats, förvärfva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter,

ej heller inför domstol eller annan myndighet, söka, kära och svara.

Resultatet häraf för tredje man, som på en eller annan grund förvärfvat

fordran hos en icke registrerad förening eller, juridiskt sedt

rättare uttryckt, hos föreningsmedlemmarna såsom sådana, är emellertid

det, att därest den eller de, som möjligen äro ansvariga för fordringens

gäldande såsom för egen skuld (jfr förslagets 4 § 2 mom.), äro insolventa

och fordringsägaren följaktligen vill söka betalning för sin

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

fordran ur den föreningsmedlemmarna såsom sådana tillhöriga egendomen,

måste han anhängiggöra sin talan mot alla föreningsmedlemmarna. Detta

kan emellertid vara förenadt med så stora svårigheter, att fordran, praktiskt

taget, är värdelös, oaktadt föreningstillgångar finnas af betydande

värde. En förening skulle således genom att underlåta att söka inregistrering

kunna undandraga sig fullgörande af sina förpliktelser eller åtminstone

för fordringsägarna försvåra deras utkräfvande. Ett dylikt

resultat är -—- särskildt med hänsyn därtill, att inånga föreningar för sin

verksamhet icke äro i behof af rättskapacitet och därför säkerligen ej

sällan komme att underlåta att söka registrering, — uppenbarligen icke

tillfredsställande och innebär ju i viss mån en försämring af gällande

rätt, som icke beträffande ideell förening fordrar registrering såsom

villkor för rättskapacitets erhållande.

Det har därför synts mig nödvändigt att söka ordna saken så,

att tredje man icke blir lidande genom förenings underlåtenhet att

söka registrering; och har jag trott, att detta bäst skulle kunna ske

genom att meddela föreskrifter af innehåll, att om någon vill kära till

medlemmarna i en icke registrerad förening, stämningen må delgifvas

föreningens styrelse eller, där styrelsen består af flera ledamöter,

någon af dem; att styrelsen äger utan särskildt uppdrag att i rättegången

föra föreningsmedlemmarnas talan, och att hvad sålunda stadgats

om delgifning af stämning skall äga tillämpning jämväl då annat

meddelande skall delgifvas medlemmarna i föreningen (4 § 3 mom.).

Då hvarken i stämningen eller i domen föreningsmedlemmarnas namn

behöfva angifvas samt vid utmätning i föreningstillgångarna sådan underrättelse,

som enligt 59 och 60 §§ utsökningslagen skall före utmätningen

delgifvas gäldenären, må med laga verkan delgifvas styrelseledamot,

synas alla olägenheter för tredje man däraf, att föreningen icke registrerats,

vara i hufvudsak undanröjda.

Den i jämförelse med såväl gällande föreningslags som kommittéförslagens

motsvarande stadgande ändrade lydelsen af 4 § 2 mom. i

förslaget till lag om föreningar är endast af redaktionell natur och

åsyftar att tydliggöra, att stadgandets tillämplighet icke är inskränkt

till det fall, då aftal ingås å icke registrerad förenings vägnar, utan

äger sin giltighet i alla de fall, då någon uppträder och handlar å

sådan förenings vägnar.

De i sistnämnda lagförslag upptagna bestämmelserna om ekonomiska

föreningar öfverensstämma i hufvudsak med aktiebolagskommitténs förslag

till lag om föreningar för ekonomisk verksamhet. För bestämmelserna om

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

ideella föreningar ligger till grund det till högsta domstolen remitterade

förslaget till lag om föreningar för annan än ekonomisk verksamhet. De

häri gjorda ändringarna hafva i allmänhet antingen påkallats af de i

högsta domstolen mot förslaget gjorda anmärkningarna eller ock föranledts

af omarbetningen af förslagets bestämmelser i öfverensstämmelse

med aktiebolagskommitténs förutnämnda förslag. Vid denna omarbetning

hafva bestämmelserna om de båda olika slagen af föreningar bringats

till full öfverensstämmelse med hvarandra äfven i några fall, då olikhet

förelegat mellan gällande föreningslag eller aktiebolagskommitténs förslag

och det till högsta domstolen remitterade förslaget. Dessa senare förändringar

äro dock antingen utan innebörd i materiellt hänseende eller

ock af obetydlig sådan men hafva i åtskilliga afseenden förenklat

det nya förslagets affattning. Till dessa ändringar höra exempelvis, att

anmälan för registrering af ändring i fråga om styrelsens för ekonomisk

förening sammansättning och om rätten att teckna sådan förenings firma,

samt anmälan för registrering af beslut om ändring af sådan förenings

stadgar skola göras af styrelsens ordförande, att uttrycket »ideell förenings

benämning» utbytts mot »ideell förenings firma», att ideell

förenings styrelse ålagts att å sammanträde afgifva förvaltningsredogörelse,

och att revisorernas utlåtande öfver styrelsens för ideell förening

förvaltning ej behöfver vara skriftligen affattadt.

Utöfver hvad sålunda anförts torde endast i följande fall de olikheter,

som förefinnas mellan å ena sidan förslaget till lag om föreningar

och å andi''a sidan aktiebolagskommitténs förslag till lag om föreningar

för ekonomisk verksamhet och det till högsta domstolen remitterade

förslaget till lag om föreningar för annan än ekonomisk verksamhet,

erfordra ett särskildt omnämnande.

Bestämmelsen i 49 § af förslaget till lag om föreningar, att om

ekonomisk förenings verksamhet befinnes strida mot lag eller författning

eller vara uppenbart osedlig, rätten äger på ansökan af allmänt ombud

förklara föreningen skyldig att träda i likvidation, saknar motsvarighet

såväl i gällande föreningslag som i aktiebolagskommitténs förslag och

leder sitt ursprung från 26 § i föreningskommitténs förslag, hvilken

paragraf oförändrad influtit i det till högsta domstolen remitterade förslaget.

Mot denna paragraf gjordes inom högsta domstolen åtskilliga

anmärkningar oeh hafva dessa föranledt att åt ifrågavarande bestämmelse

gifvits den affattning förutnämnda 49 § utvisar. Att bestämmelsen

förklarats skola gälla icke blott ideella föreningar utan ock ekonomiska

föreningar har sin grund däri, att sådan verksamhet, som ansetts böra

föranleda tvångsupplösning för ideella föreningar, lika väl kan utöfvas af

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

ekonomiska föreningar, och att det icke finnes någon rimlig anledning

att i förevarande afseende vara strängare mot de förra än mot de senare.

I sammanhang med införande af nyssberörda stadgande bland de

för ekonomiska föreningar gällande bestämmelserna bar i förslagets

100 § registreringsmyndigbeten berättigats att — på sätt, i anledning af

hvad högsta domstolens flesta ledamöter hemställt, stadgats i fråga om

ideella föreningar, — vägra registrering af ekonomisk förening, om föreningens

stadgar åsyfta lagstridig eller uppenbart osedlig verksamhet

eller eljest strida mot lag eller författning, bvarjämte sökanden berättigats

att vid domstol påkalla pröfning af registreringsmyndighetens beslut att

på sådan grund vägra registrering af föreningen.

I det till högsta domstolen remitterade förslaget till lag om föreningar

för annan än ekonomisk verksamhet fanns upptaget ett stadgande

af innehåll, att om förening utöfvade politisk verksamhet inom

främmande stat, Konungen ägde förklara föreningen upplöst. Högsta

domstolens flesta ledamöter hafva mot detta stadgade anmärkt, att det

borde i lagen utsättas, att Konungen endast för det fall, att föreningens

verksamhet vore af beskaffenhet att däraf kunde uppstå misshällighet

med främmande stat, ägde upplösa föreningen, samt att, då fara i

nämnda hänseende kunde uppkomma, Konungens upplösningsrätt icke

borde begränsas till det fall, då föreningen utöfvade verksamhet inom

främmande stat. Med hänsyn till de betänkligheter, som kunna anföras

mot ett stadgande med det af högsta domstolens flesta ledamöter förordade

innehållet, enligt hvilket Konungen skulle äga rätt att upplösa en

förening därför, att den utöfvade viss politisk verksamhet här i landet,

och då i allt fall intet lagligt hinder finnes för föreningsmedlemmarna

att efter föreningens upplösning fortsätta sin verksamhet, därest denna

ej enligt lag är straffbar, samt en upplösning, hvilken ej medför den

åsyftade verkan — undertryckande af den för främmande stat misshagliga

verksamheten —, snarare är ägnad att framkalla än förhindra misshällighet

med den främmande staten, har jag ansett mig icke böra i

förslaget till lag om föreningar upptaga något stadgande om rätt för

Konungen att af hänsyn till främmande stat upplösa en förening.

I förslaget till lag om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23 kap.

4 § strafflagen hafva de ändringar vidtagits, hvarom högsta domstolens

flesta ledamöter hemställt.

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken

har undergått den ändring, att i första styckets andra punkt

Bih. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 61 Höft. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

hänvisning lämnats därom, att särskildt stadgande finnes meddeladt för

det fall, att någon vill kära till medlemmarna i förening, som icke registrerats,

hvarförutom, då jämväl i gällande lag angående solidariska bankbolag

den 18 september 1903 finnes särskildt stadgadt, huru stämning

skall delgifvas, där styrelsen för sådant bolag vill kära till bolaget, den

i första styckets andra punkt nu förefintliga hänvisningen med anledning

af sagda förhållande fullständigats.

Det till högsta domstolen remitterade och utan anmärkning lämnade

förslaget till lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen om

tioårig preskription och om årsstämning den 4 mars 1862 har ändrats

till öfvereusstämmelse med aktiebolagskommitténs förslag, dock med

bibehållande af den enligt det remitterade förslaget i paragrafens nuvarande

ordalydelse gjorda ändringen af uttrycket »registrerad förening

för ekonomisk verksamhet» till endast »registrerad förening».

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen angående

förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom

den 4 maj 1906, hvilket förslag af högsta domstolen lämnats utan anmärkning,

har icke i anledning af den gjorda omarbetningen af de föreslagna

föreningslagarna eller af annan orsak tarfvat någon ändring.»

Departementschefen hemställde härefter i underdånighet, att Kungl.

Maj:t behagade för det ändamål, § 87 regeringsformen omförmäler, inhämta

lagrådets utlåtande öfver

dels de af aktiebolagskommittén utarbetade, i dess betänkande

upptagna förslagen till

lag om aktiebolag;

lag om vissa ändringar i lagen om handelsbolag och enkla bolag den

28 juni 1895;

lag angående förbud i vissa fall för aktiebolag att förvärfva fast

egendom eller idka grufdrift jämte det till sistnämnda lagförslag hörande

alternativa förslaget till lydelse af 6, 26, 28, 50, 89, 90, 91, 126 och

128 §§ äfvensom af öfverskriften till 50 § i förslaget till lag om aktiebolag,

och dels följande såsom bilagor till detta protokoll fogade, inom

justitiedepartementet utarbetade förslag till

lag om föreningar;

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

lag om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 § strafflagen:

lag om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken;

lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen om tioårig preskription

och om årsstämning den 4 mars 1862; samt

lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen angående förbud i vissa fall

för bolag och förening att förvärfva fast egendom den 4 maj 1906.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i

nåder lämna bifall.

Ur protokollet

Erik Öländer.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Förslag

till

Lag

om föreningar.

Inledande bestämmelser.

1 §‘

Förening med ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen

genom att

anskaffa lifsmedel eller andra förnödenheter åt medlemmarna eller

afsätta alster af medlemmarnas verksamhet eller

bereda bostäder åt medlemmarna eller

anskaffa lån åt medlemmarna eller

idka annan ekonomisk verksamhet

må kunna i enlighet med hvad i denna lag sägs varda registrerad

såsom ekonomisk förening.

Hvad nu är stadgadt skall ock gälla om förening, som genom

idkande af handel eller annan rörelse, hvarmed följer skyldighet att

föra handelsbocker, vill vinna annat ändamål än främjande af medlemmarnas

ekonomiska intressen.

2 §•

Förening, som fullföljer ett réligiöst, välgörande, politiskt, socialt,

vetenskapligt, konstnärligt eller sällskapligt syfte eller afser vårdande af

yrkes angelägenheter eller eljest har annat ändamål än att genom ekonomisk

verksamhet främja medlemmarnas ekonomiska intressen, må med

det undantag, som framgår af 1 § 2 mom., kunna i enlighet med hvad

i denna lag sägs varda registrerad såsom ideell förening.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

109

3 §•

Ekonomisk förening, som idkar handel eller annan rörelse, hvarmed

följer skyldighet att föra handelsböcker, må allenast mot kontant

betalning försälja till andra än medlemmar i föreningen. Hvad sålunda

stadgats äge dock ej tillämpning i fråga om förening, som hufvudsakligen

afsätter alster af medlemmarnas verksamhet.

Ekonomisk förening för anskaffande af lån må icke utsträcka sin

verksamhet till andra än medlemmar i föreningen.

Ideell förening får icke idka handel eller annan rörelse, hvarmed

följer skyldighet att föra handelsböcker, eller för främjande af medlemmarnas

ekonomiska intressen eljest idka ekonomisk verksamhet.

4§-

Innan förening blifvit registrerad, kan den ej förvärfva rättigheter

eller ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol eller annan myndighet

söka, kära eller svara.

Handla ledamöter af förenings styrelse eller andra å föreningens

vägnar, innan den blifvit registrerad, svare för däraf uppkommande förbindelse

såsom för annan sin gäld, en för alla och alla för en.

Vill någon kära till medlemmarna i förening, innan den registrerats,

varde stämningen delgifven föreningens styrelse eller, där styrelsen

består af flere ledamöter, någon af dem; och äge styrelsen utan särskildt

uppdrag att i rättegången föra föreningsmedlemmarnas talan. Hvad

sålunda är stadgadt om delgifvande af stämning skall äga tillämpning

jämväl, då annat meddelande skall delgifvas medlemmarna i föreningen.

I. Om ekonomiska föreningar.

Om förenings bildande.

5 §•

Förening, som vill vinna registrering såsom ekonomisk förening,

skall bestå af minst fem medlemmar samt i enlighet med denna lag

hafva antagit stadgar och utsett styrelse.

Ej må den omständigheten, att föreningens medlemmar, uteslutande

eller till en del, utgöras af bolag, föreningar, kommuner eller andra

samfälligheter, vara hinder mot föreningens registrering.

6 §.

Ansökning om föreningens registrering skall göras af dess styrelse.

I sådan ansökning skola uppgifvas

s. 110 Kontrollera mot PDF

110

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

dels styrelseledamöternas samt, där suppleanter i styrelsen utsetts,

deras fullständiga namn äfvensom nationalitet och hemvist,

dels ock, där befogenhet att teckna föreningens firma ej skall

utöfvas allenast af styrelsen, hvilken eller hvilka, hvar för sig eller

gemensamt, sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än styrelseledamot eller suppleant äga nämnda befogenhet,

varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn och

hemvist.

Vid ansökningen skola fogas

1) två af notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga,

bevittnade namnunderskrifter styrkta exemplar af föreningens

stadgar äfvensom på enahanda sätt styrkt förteckning å föreningens

medlemmar;

2) på enahanda sätt, som under 1) sägs, till riktigheten styrkt

afskrift af protokoll vid sammanträde med föreningens medlemmar, utvisande,

att stadgarna blifvit antagna och styrelse utsedd.

7 §•

Vid föreningens bildande skola medlemmarna bestämma, huruvida

allenast föreningens tillgångar, förfallna men ej guldna insatser och

andra afgifter inräknade, skola häfta för dess förbindelser, eller medlemmarna

åtaga sig till visst belopp begränsad personlig ansvarighet

för föreningens förbindelser.

8 §.

Föreningens stadgar skola angifva

1) föreningens firma;

2) föremålet för föreningens verksamhet;

3) den ort inom riket, där föreningens styrelse skall hafva sitt säte;

4) den insats, med hvilken hvarje medlem skall deltaga i föreningen,

huru insatserna skola göras, samt huruvida medlem må deltaga

i föreningen med högre belopp än enkel insats;

5) huru för föreningens förbindelser skall ansvaras;

6) huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess

beslutförhet;

7) huru revision af styrelsens förvaltning skall ske;

8) huruvida räkenskapsafslutning skall ske för år eller oftare samt

tiden därför.

s. 111 Kontrollera mot PDF

111

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

9) huru ofta ordinarie sammanträde skall hållas;

10) det sätt, hvarpå kallelse till sammanträde skall ske och andra

meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom, äfvensom den tid

före sammanträde, då föreskrifna kallelseåtgärder senast skola vara

vidtagna.

9 §•

Ekonomisk förenings firma skall innehålla orden »ekonomisk förening»

samt, där medlemmarna ej åtaga sig personlig ansvarighet, orden

»utan personlig ansvarighet», och där medlemmarna åtaga sig till visst

belopp begränsad personlig ansvarighet, orden »med begränsad personlig

ansvarighet». Ej må firman innehålla personnamn eller ordet »bolag».

Ny firma skall tydligt skilja sig från andra, hos samma myndighet

förut i laga ordning registrerade, ännu bestående firmor.

Angående förbud för förening, som är att anse såsom penninginrättning,

att i sin firma använda ordet bank, är särskildt stadgadt.

Om förteckning öfver föreningsmedlemmarna.

10 §.

Öfver ekonomisk förenings medlemmar skall genom styrelsens försorg

hållas förteckning. Styrelsen åligge att hålla förteckningen tillgänglig

för en hvar, som vill taga kännedom om densamma.

Om medlems intagande i och afgång ur förening.

11 §•

Nya medlemmar må när som helst, efter ansökning, kunna intagas

i ekonomisk förening. Ansökningen, som skall vara försedd med

sökandens egenhändiga, bevittnade underskrift, pröfvas af styrelsen, där

ej annorlunda är bestämdt i stadgarna.

is §.

Medlem äge att, efter uppsägning, som skall vara försedd med

hans egenhändiga, bevittnade underskrift, utträda ur föreningen; dock

må i stadgarna kunna föreskrifvas, att uppsägning ej får ske förrän

efter viss tid, högst två år, från inträdet i föreningen.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

13 §.

Medlem må kunna, där han genom laga kraft ägande dom förklarats

förlustig medborgerligt förtroende eller blifvit ställd under framtiden

för brott, som kan medföra sådan påföljd, så ock eljest på grund,

som kan vara bestämd i stadgarna, uteslutas ur föreningen.

14 §.

Afliden medlems make eller arfvinge vare ej berättigad att i den

aflidnes ställe inträda såsom medlem i föreningen, där ej annorlunda

finnes bestämdt i stadgarna.

15 §.

Afgång ur föreningen skall anses äga rum vid den tid för räkenskapsafslutning,

som infaller näst efter en månad, sedan medlemmen

uppsagt sig till utträde, uteslutits eller aflidit, eller annan omständighet,

som föranledt afgången, inträffat.

Medlem, som blifvit, efter ty i 13 § sägs, ur föreningen utesluten,

vare genast förlustig rättigheten att deltaga i öfverläggningar och beslut

om föreningens angelägenheter.

16 §.

Då medlem afgått, äge han eller hans rättsinnehafvare utfå ej

mindre, sex månader från afgången, den inbetalda insatsen, i den mån

föreningens behållna tillgångar, enligt den vid tiden för afgången uppgjorda

räkenskapsafslutning, därtill förslå utan anlitande af reservfond

eller förnärmande af öfriga medlemmars lika rätt, än ock, i samma

ordning som öfriga medlemmarna, hvad på den afgångne belöper af

beslutad vinstutdelning. Träder föreningen i likvidation inom sex

månader från det medlem afgått, eller varder inom samma tid konkursansökning

af föreningen till rätten eller domaren ingifven eller i anledning

af borgenärers ansökning om konkurs offentlig stämning utfärdad,

skall dock den afgångnes rätt att utfå insats bedömas efter de i 62

och 63 §§ om skifte af förenings tillgångar gifna föreskrifter.

Innehålla förenings stadgar inskränkning i afgående medlems rätt,

hvarom nu är sagdt, lände den till efterrättelse.

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

17 §•

Afträdes föreningens egendom till konkurs, som börjar inom ett

år från det medlem afgick, vare den afgångne pliktig, såvidt föreningens

borgenärers rätt rörer, att återbära hvad han utfått af sin insats.

18 §.

Har någon genom annat fång än arf eller giftorätt förvärfvat

medlems andel i föreningen, och vill han ej inträda i föreningen, eller

vägras honom inträde, då han begär sådant, äge samma rätt till uppsägning

som medlem; och gälle, där uppsägning sker, om hans rätt att

utfå insats och vinst, så ock om hans skyldighet att i visst fäll återbära

insatsen hvad i 16 och 17 §§ finnes stadgadt angående afgången

medlem.

Om vinstutdelning.

19 §.

Under ekonomisk förenings bestånd må ej vinstutdelning göras i

vidsträcktare mån, *än att återstående tillgångarna, enligt föreningens

behörigen granskade räkenskaper, öfverskjuta skulderna med minst det

belopp, som motsvarar insatserna, i den mån de redan inbetalts eller äro

till betalning förfallna, jämte reservfond.

Varder vinstutdelning beslutad och verkställd i strid med hvad

ofvan stadgats eller med bestämmelse i föreningens stadgar, vare de,

som uppburit sådan utdelning, skyldige att återbära densamma; och

ansvare därjämte de, som deltagit i beslutet, en för alla och alla för en,

för den brist, som vid återbäringen kan uppkomma.

Om styrelse och firmateckning.

20 §.

För ekonomisk förening skall finnas en styrelse, bestående af en

eller flere ledamöter. Består styrelsen af endast en ledamot, har han

att fullgöra hvad enligt denna lag åligger styrelsens ordförande.

Bih. till Piksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 61 Häft.

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Styrelsen äge, i enlighet med hvad i denna lag är stadgadt, förvalta

föreningens angelägenheter, så ock företräda föreningen.

Styrelsen väljes å sammanträde; dock må i stadgarna kunna

bestämmas, att en eller flere ledamöter af styrelsen skola på annat

sätt utses.

Styrelseledamot skall vara medlem i föreningen; dock må, där bolag

eller annan samfällighet är medlem i föreningen, ledamot af den samfällighets

styrelse eller, om sådan styrelse ej finnes, delägare i samfälligheten

vara ledamot af föreningens styrelse.

Ledamot af styrelsen skall vara här i riket bosatt svensk undersåte.

Styrelseledamot må ej utses för längre tid än två år. Styrelseledamot

må, ändå att den tid, för hvilken han blifvit utsedd, ej gått

till ända, kunna genom beslut af den, som utsett honom, skiljas från

uppdraget.

Afgår å sammanträde vald styrelseledamot, innan den tid, för

hvilken han blifvit vald, gått till ända, och finnes ej suppleant, åligge

öfriga styrelseledamöter att ofördröjligen föranstalta om val af ny ledamot.

Utan hinder af hvad nu stadgats må dock, där föreningens stadgar

sådant medgifva, med valet kunna anstå till nästa ordinarie sammanträde,

så framt styrelsen är beslutför med kvarstående ledamöter.

Ändring i styrelsens sammansättning skall ofördröjligen af styrelsens

ordförande anmälas för registrering.

21 §.

Styrelsens rätt att företräda föreningen innebär befogenhet för

styrelsen att själf eller genom ombud ej mindre i förhållande till tredje

man handla å föreningens vägnar än äfven inför domstolar och andra

myndigheter föra dess talan.

22 §.

Såsom styrelsens beslut galle, där ej annorlunda är bestämdt i

stadgarna, den mening, om hvilken vid sammanträde de flesta röstande

förena sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes af ordföranden

vid sammanträdet.

Ledamot af styrelsen äge ej deltaga i afgörande af fråga, hvari

hans enskilda rätt är stridande mot föreningens; och må han förty ej

deltaga i beslut om ingående af aftal mellan honom och föreningen eller

om afslutande af annat aftal, så framt han däraf annorledes än såsom

medlem i föreningen kan vänta synnerlig nytta eller skada.

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 83.

23 §.

Styrelsen åligge att vid fullgörande af sitt uppdrag ställa sig till

efterrättelse de särskilda föreskrifter, som meddelas af föreningen och

ej strida mot lag eller författning eller mot föreningens stadgar.

24 §.

Styrelsen må ej föryttra eller upplåta nyttjanderätt till all föreningens

egendom eller den väsentligaste delen däraf, med mindre bemyndigande

därtill gifvits å sammanträde. Ej heller må styrelsen utan

sådant bemyndigande bestämma löneförmåner åt tjänsteman i föreningen,

där denne tillika är styrelseledamot.

25 §.

Af föreningen gjord inskränkning i styrelsens rätt att företräda

föreningen vare utan verkan mot en hvar, som ej visas hafva ägt kännedom

om inskränkningen.

Bestämmelse, innefattande sådan inskränkning, må ej registreras.

26 §.

Styrelsens rätt att företräda föreningen utöfvas genom styrelsens

alla ledamöter gemensamt eller, där styrelsen är beslutför med visst

mindre antal, genom detta antal ledamöter gemensamt.

27 §.

Föreningen, så ock styrelsen, där ej annat blifvit af föreningen

bestämdt, äge bemyndiga en eller flere bland styrelsens ledamöter att

teckna föreningens firma. Äfven annan än styrelseledamot kan af föreningen

eller med dess tillstånd af styrelsen bemyndigas att teckna firman.

Vid meddelande af rätt till firmateckning må kunna föreskrifvas, att

denna rätt får utöfvas endast af flere gemensamt.

Rätt att teckna föreningens firma innebär befogenhet att företräda

föreningen på sätt i 21 § sägs.

Hvad i denna lag är föreskrifvet i fråga om inskränkning i

styrelsens befogenhet att företräda föreningen äge motsvarande tilllämpning

i afseende å den befogenhet därtill, som tillkommer dem,

opaginerad Kontrollera mot PDF

116 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

hvilka, enligt livad ofvan i denna paragraf sägs, bemyndigats att teckna

firman.

Ändring i fråga om rätten att teckna föreningens firma skall ofördröjligen

af styrelsens ordförande anmälas för registrering.

28 §.

Skriftlig handling, som utfärdas för ekonomisk förening, bör undertecknas

med föreningens firma. Vid firmateckning skola de, som teckna

firman, äfven underskrifva sina namn.

Har handlingen ej undertecknats med föreningens firma och fram

går ej af dess innehåll, att den utfärdats å föreningens vägnar, svare

de, som underskrifvit handlingen, för hvad genom densamma må hafva

slutits, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

29 §.

Hvad om delgifning af stämning å förening är stadgadt i 11 kapitlet

15 § rättegångsbalken skall äga tillämpning jämväl, då annat

meddelande skall delgifvas föreningen.

Vill styrelsen kära till föreningen, delgifve stämningen föreningens

revisor eller, där flere revisorer äro utsedda, någon af dem; och åligge

det den, som af stämningen erhållit del, att ofördröjligen kalla föreningens

inedlemmar till sammanträde för val af ombud att i den tvist

föra föreningens talan.

30 §.

Styrelsen skall å sammanträde afgifva förvaltningsredogörelse.

31 §.

Styrelseledamöter, som genom att öfverträda denna lag eller föreningens

stadgar eller eljest uppsåtligen eller af vårdslöshet förorsaka

skada, svare för skadan, en för alla och alla för en.

32 §.

Hvad i denna lag finnes stadgadt om styrelseledamot äge motsvarande

tillämpning å suppleant i styrelsen.

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 83.

Har suppleant utöfvat styrelseledamots befogenhet, vare den omständighet,

att förutsättningen för hans inträde i styrelsen saknats, utan

verkan mot en hvar, som ej visas hafva ägt kännedom därom.

Bestämmelse rörande den förutsättning, under hvilken suppleant

äger utöfva styrelseledamots befogenhet, må ej registreras.

Om revision.

33 §.

Styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skola granskas

af en eller flere revisorer.

Revisorerna väljas å sammanträde; dock må i stadgarna kunna

bestämmas, att en eller flere revisorer skola på annat sätt utses att jämte

de å sammanträde valda deltaga i granskningen.

Till revisor må ej utses deri, som är i föreningens eller styrelseledamots

tjänst.

Revisor må ej utses för längre tid än två år. Revisor må, ändå

att den tid, för hvilken han blifvit utsedd, ej gått till ända, kunna genom

beslut af den, som utsett honom, skiljas från uppdraget.

Afgår å sammanträde vald revisor, innan den tid, för hvilken han

blifvit vald, gått till ända, och finnes ej suppleant, åligge det styrelsen

att ofördröjligen föranstalta om val af ny revisor.

34 §.

Förening äge, efter därom å sammanträde fattadt beslut, att hos

öfverexekutor i orten påkalla utseende af en revisor att jämte öfriga

revisorer deltaga i granskningen af styrelsens förvaltning och föreningens

räkenskaper för pågående räkenskapsperiod. Har förslag att hos öfverexekutor

begära utsende af revisor ej antagits å sammanträde, men en

minoritet, utgörande minst en tiondedel af samtlige föreningsmedlemmar,

röstat för förslaget, vare till minoriteten hörande medlemmar, uppgående

till nämnda antal, berättigade att hos öfverexekutor påkalla utseende

af revisor.

Finnes för granskning af förvaltningen och räkenskaperna under

en räkenskapsperiod revisor af öfverexekutor utsedd, må ej för den

räkenskapsperiod vidare utseende af revisor hos öfverexekutor påkallas.

Hvad i 33 § 3 mom. och 4 mom. 2 punkten är stadgadt gälle

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 83.

ock om revisor, som utses af öfverexekutor; och vare sådan revisor

berättigad att af föreningen erhålla skäligt afvode.

35 §.

Revisor skall af styrelsen beredas tillfälle att när som helst inventera

föreningens kassa och öfriga tillgångar samt granska föreningens

alla böcker, räkenskaper och andra handlingar; och må af revisor begärd

upplysning angående förvaltningen ej af styrelsen förvägras.

Vid fullgörande af sitt uppdrag hafva revisorerna att ställa sig

till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som af föreningen meddelas

och ej afse inskränkning i deras i lag stadgade befogenhet eller eljest

strida mot lag eller författning eller mot föreningens stadgar.

Revisorerna skola å sammanträde afgifva utlåtande öfver granskningen.

36 §.

Hafva revisorer i sitt utlåtande mot bättre vetande lämnat oriktig

uppgift eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik, i

förvaltningsredogörelse meddelad uppgift, eller vid fullgörandet af sitt

uppdrag visat grof vårdslöshet, vare de, som låtit sådant komma sig till

last, föreningen ansvariga för all däraf uppkommande skada, en för alla

och alla för en.

Om föreningssammanträde.

37 §.

Föreningsmedlems rätt att deltaga i handhafvandet af föreningens

angelägenheter utöfvas å sammanträde. Här äge hvarje medlem, som

anmäler sig till deltagande i förhandlingarna, rösträtt. I stadgarna må

dock kunna bestämmas, att rösträtt ej må utöfvas af den, som ej fullgjort

hvad honom såsom medlem åligger.

Ej må någon själf eller genom ombud eller såsom ombud för

annan deltaga i afgörande af fråga, hvari hans enskilda rätt är stridande

mot föreningens; och må förty ej någon deltaga i beslut om ingående

af aftal mellan honom och föreningen eller om afslutande af annat aftal,

så framt han däraf annorledes än såsom medlem i föreningen kan vänta

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83-

119

synnerlig nytta eller skada; ej heller må ledamot af styrelsen deltaga i

beslut om ansvarsfrihet för förvaltningsåtgärd, för hvilken han är ansvarig,

eller i val af revisor.

Öfver beslut, som å sammanträde fattas, skall genom styrelsens

försorg föras protokoll. Senast två veckor efter sammanträdet skall

protokollet vara tillgängligt för föreningsmedlemmarna.

38 §.

Jämte hvad i 37, 45 och 46 §§ är stadgadt om utöfvande af rösträtt

och fattande af beslut å sammanträde galle, där ej annorlunda finnes

bestämdt i stadgarna:

att hvarje medlem äger en röst;

att medlem är berättigad att öfverlåta sin rösträtt å annan

medlem;

att ingen må på grund af fullmakt utöfva rösträtt för mer än

en medlem;

att såsom föreningens beslut gäller den mening, för hvilken de

flesta rösterna afgifvas; och

att, vid lika röstetal, val afgöres genom lottning, men i andra

frågor den mening gäller, som biträdes af ordföranden vid sammanträdet.

39 §.

Styrelsen äge, när den finner lämpligt, kalla föreningens medlemmar

till extra sammanträde.

Sådant sammanträde må ock utlysas af revisorerna, när de finna

omständigheterna det påfordra. Åro ej samtlige revisorer ense om sammanträdes

utlysande, galle den mening, hvarom de fleste förena sig,

eller vid lika röstetal deras mening, som anse extra sammanträde ej

böra hållas.

Extra sammanträde skall af styrelsen utlysas, då det för uppgifvet

ändamål skriftligen påfordras af minst en tiondedel af samtlige föreningsmedlemmarna

eller det mindre antal, som må vara bestämdt i stadgarna.

40 §.

Underlåter styrelsen att i föreskrifven ordning kalla föreningens

medlemmar till ordinarie sammanträde, eller har styrelsen ej senast två

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

veckor efter påfordran, hvarom i 89 § 3 mom. är sagdt, utlyst sammanträde

att hållas så snart det med iakttagande af föreskrifven kallelsetid

kan ske, har magistrat eller kronofogde i orten att på anmälan af

föreningsmedlem ofördröjligen utlysa sammanträde.

41 §.

A det sammanträde, där styrelsen afgifver förvaltningsredogörelse,

skall frågan om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid redogörelsen

omfattar företagas till afgörande.

Frågan om ansvarsfrihets beviljande må kunna uppskjutas till afgörande

vid nytt sammanträde.

Om talan mot styrelse och revisorer.

42 §.

Varder talan å styrelsens förvaltning under den tid förvaltningsredogörelsen

omfattar ej anställd inom ett år från det redogörelsen afgafs

å sammanträde, vare så ansedt, som om ansvarsfrihet blifvit styrelsen

beviljad.

Utan hinder däraf, att ansvarsfrihet beviljats, må sådan talan å

förvaltningen, som grundas därpå, att styrelseledamot begått brottslig

handling, kunna af föreningen mot honom anställas, där ej ansvarsfriheten

uttryckligen förklarats skola afse äfven den handling.

43 §.

Talan mot revisorer enligt 36 § må ej anställas, sedan två år

förflutit från det revisorernas utlåtande afgafs å sammanträde, utan så

är, att talan grundas därpå, att brottslig handling blifvit begången.

44 §.

Afträdes förenings egendom till konkurs, som börjar inom två år

från det förvaltningsredogörelsen afgafs å sammanträde, äge konkursboet,

ändå att ansvarsfrihet blifvit styrelsen beviljad, anställa klander å förvaltningen

för den tid redogörelsen afser. Inträffar konkurs inom två

år från det revisorernas utlåtande afgafs å sammanträde, stånde kon
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

121

kursboet öppet att mot dem anställa sådan talan, som omförmäles i

36 §. Talan, som grundas därpå, att föreningens verksamhet utöfvats

i strid med hvad i 3 § stadgas, eller på brottslig handling, är dock ej

bunden vid dessa villkor beträffande tiden för konkursens inträffande.

År rätt att anställa talan, som ofvan sägs, beroende däraf, att

konkurs börjar inom viss tid, skall den talan anhängiggöras inom en

månad från inställelsedagen eller, där tiden för talans anställande af

föreningen, efter ty ofvan är sagdt, då ännu ej gått till ända, inom

utgången af den tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

Om ändring af förenings stadgar och vissa andra fall, då särskild

röstpluralitet å sammanträde erfordras.

45 §.

Beslut, hvarigenom medlemmarnas ansvarighet för föreningens

förbindelser skärpes, vare ej giltigt, med mindre samtlige medlemmarna

förenat sig därom.

Beslut afseende ändring af stadgarna i fråga om föremålet för

föreningens verksamhet, om medlems rättighet att efter uppsägning

utträda ur föreningen, om grunderna för medlems uteslutande ur föreningen,

om grunderna för utöfvande af rösträtt och för fattande af

beslut å sammanträde eller om användande af årsvinst eller föreningens

behållna tillgångar vid dess upplösning, så ock beslut om sådan ändring

af stadgarna, att däri intages förbehåll enligt 118 § om tvisters hänskjutande

till skiljemän, eller att afgående medlems rätt, hvarom i

16 § är sagdt, inskränkes, vare ej giltigt, med mindre samtlige medlemmarna

förenat sig därom eller beslutet fattats å två på hvarandra

följande sammanträden, däraf minst ett ordinarie, och å det sammanträde,

som sist hålles, biträdts ,af samtlige röstande.

Beslut om annan ändring af stadgarna vare ej giltigt, med mindre

samtliga medlemmarna förenat sig därom eller beslutet fattats å två

på hvarandra följande sammanträden, däraf minst ett ordinarie, och å

det sammanträde, som sist hålles, biträdts af minst två tredjedelar af

de röstande.

År för giltighet af beslut, hvarom ofvan är sagdt, något ytterligare

villkor bestämdt i stadgarna, lände ock det till efterrättelse.

Bih. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 61 Höft. 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 83.

46 §.

I fråga om giltighet af beslut om föreningens trädande i likvidation

i andra fall än i 51 § sägs eller om föryttring af all föreningens

egendom eller den väsentligaste delen däraf eller om upplåtelse af

nyttjanderätt därtill vare lag, som i 45 § 3 och 4 mom. sägs.

47 §.

Beslut om ändring af stadgarna skall af styrelsens ordförande

ofördröjligen anmälas för registrering. Vid anmälan fogas, i två

exemplar, af notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga,

bevittnade namnunderskrifter styrkt afskrift af protokoll, som

förts i ärendet.

Beslut, som innefattar lindring af den medlemmarna enligt stadgarna

åliggande skyldighet att i föreningen göra insats eller inskränkning

i den personliga ansvarighet för föreningens förbindelser de enligt

stadgarna åtagit sig, må ej gå i verkställighet förr än ett år förflutit

från det beslutet registrerades.

Om klander af beslut å sammanträde.

48 §.

Menar styrelsen eller ledamot däraf eller föreningsmedlem, att

beslut, som fattats å sammanträde, icke tillkommit i behörig ordning

eller eljest strider mot lag eller författning eller mot föreningens stadgar,

äge därå tala genom stämning å föreningen inom två månader från

beslutets dag. Försummas det, vare rätt till klagan öfver beslutet

förlorad.

Vill styrelsen anhängiggöra klandertalan, vare lag, som i 29 §

2 mom. sägs.

Har klandertalan anhängiggjorts, äge domstolen, när skäl därtill

förekommer, att, innan slutligt utslag i målet meddelas, förordna, att

klandrade beslutet ej må verkställas. Om förordnandet skall, där

klandrade beslutet är af beskaffenhet att det bör registreras, underrättelse

ofördröjligen genom rättens eller domarens försorg afsändas för

registrering.

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Domstols utslag, hvarigenom beslut å sammanträde upphäfts eller

ändrats, galle jämväl för de medlemmar, som ej instämt klandertalan.

Om likvidation och upplösning.

49 §.

Finnes ekonomisk förenings verksamhet strida mot lag eller författning

eller vara uppenbart osedlig, äge rätten, på ansökning af ombud,

som justitiekanslern eller Konungens befallningshafvande förordnar att

sådan talan utföra, förklara föreningen skyldig att träda i likvidation;

och förordne rätten i sådant fall en eller flere likvidatorer att verkställa

likvidationen.

Hvad sålunda är föreskrifvet gälle ej i det fall, att i strid med stadgandet

i 3 § 1 mom. försäljning ägt rum annorledes än mot kontant betalning.

50 §.

Saknar föreningen till registret anmäld, behörig styrelse, äge föreningsmedlem

eller borgenär bos rätten eller domaren göra ansökning,

att föreningen må förklaras skyldig att träda i likvidation. Kungörelse

om ansökningen med uppgift om tiden, när densamma kommer att

pröfvas af rätten, skall af rätten eller domaren utfärdas och minst tre

månader före nämnda tid införas i allmänna tidningarna, så ock i

tidning inom orten. Rätten eller domaren äge ock, där så äskas, förordna

en eller flere syssloman att emellertid taga bolagets egendom under

vård och bevaka dess angelägenheter. Styrkes på utsatta tiden, att

anmärkta förhållandet fortfar, förklare rätten, att föreningen skall träda

i likvidation, och förordne en eller flere likvidatorer att verkställa

densamma.

Om förordnande af syssloman skall underrättelse ofördröjligen

genom rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.

51 §.

Föreningen skall ock träda i likvidation,

1) då antalet föreningsmedlemmar nedgått under fem och tillräckligt

antal medlemmar ej inträdt inom tre månader;

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

2) då förhållande inträffat, på grund hvaraf enligt bestämmelse i

stadgarna föreningen skall upphöra med sin verksamhet.

52 §. ''

Har i enlighet med 46 § beslutats, att föreningen skall träda i

likvidation, eller skall eljest af annan anledning än i 49 eller 50 §

sägs likvidation verkställas, varde å sammanträde en eller flere likvidatorer

valda att verkställa likvidationen.

I stadgarna må kunna bestämmas, att en eller flere likvidatorer

skola på annat sätt utses att jämte de å sammanträde valda deltaga

i likvidationen.

53 §.

Utser föreningen ej likvidatorer, ehuru sådant förhållande inträffat,

som jämlikt bestämmelsen i 51 § under 1) påkallar likvidation, svare

de, som med vetskap om förhållandet deltaga i beslut om fortsättande

af föreningens verksamhet eller handla å dess vägnar, för uppkommande

förbindelser, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

54 §.

Har sådant förhållande inträffat, som jämlikt bestämmelse i 51 §

påkallar likvidation, och varder ej inom en månad därefter till registret,

enligt hvad nedan sägs, anmäldt, att föreningen trädt i likvidation,

förklare rätten, på ansökan af föreningsmedlem eller styrelseledamot

och efter föreningens hörande, att föreflingen skall träda i likvidation;

och förelägge rätten föreningen att inom viss tid, ej understigande en

månad, utse en eller flere likvidatorer vid äfventyr, att förordnande i

sådant hänseende eljest meddelas af rätten.

55 §.

Finnes förening, som enligt anmälan till registret trädt i likvidation,

sedermera sakna till registret anmälda, behöriga likvidatorer, äge

föreningsmedlem eller borgenär hos rätten eller domaren göra ansökning

om utseende af likvidatorer; och skall i öfrigt hvad i 50 § är stadgadt

i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 83.

125

56 §.

Likvidator skall vara kär i riket bosatt svensk undersåte.

Uppdraget att vara likvidator anses gälla intill dess likvidationen

blifvit afslutad, men må när som helst kunna återkallas af den, som

meddelat uppdraget.

Afgår å sammanträde vald likvidator, innan han fullgjort sitt

uppdrag, och finnes ej suppleant, åligge öfriga likvidatorer att ofördröjligen

föranstalta om val af ny likvidator.

Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla, att

föreningen trädt i likvidation. Därvid skola uppgifvas

dels likvidatorernas samt, där suppleanter utsetts, deras fullständiga

namn äfvensom nationalitet och hemvist,

dels ock, där befogenhet att teckna föreningens firma ej skall

utöfvas allenast af likvidatorerna gemensamt, hvilken eller hvilka, hvarför

sig eller gemensamt, sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än likvidator eller suppleant äga nämnda befogenhet,

varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn och hemvist.

Afgår likvidator eller suppleant eller utses ny sådan eller sker

ändring i fråga om rätten att teckna föreningens firma, skall ock därom

anmälan för registrering ofördröjligen göras af likvidatorerna.

58 §.

Då likvidatorer utsetts, skall styrelsen ofördröjligen å sammanträde,

som det åligger likvidatorerna att utlysa, göra redo för sin förvaltning

under den tid, för hvilken ej förut förvaltningsredogörelse

afgifvits å sammanträde.

Styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper under ofvannämnda

tid skola granskas af revisorerna, hvilka det åligger att däröfver

afgifva utlåtande å sammanträde, och skall å det sammanträde

till afgörande företagas frågan om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen

för den tid redovisningen omfattar. Om behandling af denna fråga

samt om talan å styrelsens förvaltning äge hvad i 41, 42 och 44 §§

finnes stadgadt motsvarande tillämpning.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

, Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

59 §.

Likvidatorerna åligge att ofördröjligen söka årsstämning å föreningens

okända borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och skulder.

Så snart utan uppenbar skada kan ske, skall föreningens egendom

förvandlas i penningar. Där ej föreningen förklarats skyldig att

träda i likvidation på grund, som i 49 § omförmäles, må dock föreningens

verksamhet kunna fortsättas i den mån det är nödvändigt för

en ändamålsenlig afveckling af föreningens affärer.

60 §.

Likvidatorerna äge ej utan särskildt, af föreningen erhållet bemyndigande

afyttra dess fasta egendom annorledes än genom försäljning å

offentlig auktion. Hafva likvidatorerna förordnats enligt 49 § må ej

heller lös egendom utan föreningens särskilda bemyndigande af dem

försäljas på annat sätt, än nu är sagdt, och äge likvidatorerna ej, innan

beslutet att föreningen skall träda i likvidation vunnit laga kraft, utan

dylikt bemyndigande försälja någon föreningens egendom, där ej sådant

är af nöden för betalande af förfallen gäld.

Eljest skall om likvidatorers befogenhet att företräda förening

och om deras rättigheter i öfrigt, så ock om deras skyldigheter gälla i

tillämpliga delar hvad angående styrelse eller styrelseledamot är stadgadt;

dock att hvad i 23 § är stadgadt ej skall äga tillämpning å likvidatorer,

som förordnats enligt 49 §.

61 §.

Under likvidation skall föreningens firma tecknas med tillägg af

orden »i likvidation».

I öfrigt skall hvad i 28 § finnes föreskrifvet i fråga om underskrifvande

af handling, som under föreningens bestånd å dess vägnar

utfärdas, så ock om påföljd för försummelse härutinnan äga motsvarande

tillämpning under föreningens likvidation.

62 §.

Innan den i årsstämningen utsatta inställelsedag är förbi och all

veterlig gäld blifvit betald eller erforderliga medel därtill afsätta, må

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 83.

föreningens tillgångar ej skiftas mellan medlemmarna. Sker det, vare

i händelse af föreningens oförmåga att fullgöra sina förbindelser medlem

skyldig att återbära hvad han bekommit.

63 §.

Finnas, sedan föreningens alla å den i årsstämningen utsatta

inställelsedag anmälda eller eljest kända skulder blifvit guldna eller

erforderliga medel därtill afsätta, tillgångar, de där enligt stadgarnas

bestämmelse kunna fördelas bland dem, som vid föreningens trädande

i likvidation voro medlemmar af föreningen, äge medlemmarna återbekomma

en hvar sin insats eller, om tillgångarna ej därtill förslå,

hvad på insatsen belöper. Uppstår öfverskott, skall det fördelas efter

hufvudtalet, där ej annan grund finnes bestämd i stadgarna, eller

öfverskottet enligt stadgarna skall användas för annat ändamål.

64 §.

Sedan likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag, skola de, så snart ske

kan, å sammanträde afgifva redovisning för sin förvaltning.

65 §.

Åtnöjes medlem ej med likvidatorernas redovisning, skall han

genom stämning anhängiggöra sin talan bos domstol inom ett år från

den dag, då redovisuingen afgafs å sammanträde. Försummas det,

hafve han förlorat sin talan.

66 §.

Då likvidatorerna å sammanträde afgifvit redovisning för sin förvaltning,

anses föreningen upplöst; och skola likvidatorerna ofördröjligen

göra anmälan därom för registrering.

Vid anmälan skall fogas bevis om dagen för årsstämningens utfärdande.

67 §.

Afträdes förenings egendom till konkurs, skall xmderrättelse om

den offentliga stämningen samtidigt med kungörelsen därom genom

rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83-

Under konkursen företrädes föreningen såsom konkursgäldenär

af styrelsen eller, där vid konkursens början syssloman enligt 50 § eller

likvidatorer varit utsedda, af dessa. Under konkursens fortgång må

dock i behörig ordning kunna utses styrelse i stället för syssloman,

som förordnats enligt nämnda paragraf, äfvensom väljas nya styrelseledamöter

eller nya likvidatorer.

68 §.

Finnes efter konkursens afslutande öfverskott för föreningen, skall

likvidation verkställas i enlighet med bestämmelserna i 52, 55—57

och 59—66 §§. Har ej inom en månad efter konkursens afslutande

till registret anmälts, att föreningen trädt i likvidation, vare lag, som

i 54 § sägs.

Finnes ej öfverskott, anses föreningen upplöst, då konkursen

afslutats. Det åligger dem, som under konkursen företrädt föreningen

såsom konkursgäldenär, att om föreningens sålunda skedda upplösning

ofördröjligen göra anmälan till registret.

Bestämmelser afseende allenast ekonomiska föreningar med

personligen ansvariga medlemmar.

69 §.

År i ekonomisk förenings stadgar bestämdt, att medlemmarna åtaga

sig till visst belopp begränsad nersonlig ansvarighet för föreningens förbindelser,

skola stadgarna, då de för registrering ingifvas, vara försedda med

samtlige medlemmarnas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter.

70 §.

Ansökning om inträde i föreningen eller uppsägning till afgång

därur skall göras i två exemplar; skolande inträdesansökning innehålla

uttryckligt förklarande, att sökanden för föreningens förbindelser åtager

sig den personliga ansvarighet, som är bestämd i stadgarna.

Ej må i stadgarna meddelas sådan föreskrift, hvarom i 12 §:

förmäles.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

129

u §•

Om medlems inträde i föreningen eller afgång därur skall styrrelsen

ofördröjligen göra anmälan för registrering.

Vid anmälan om inträde eller om afgång på grund af uppsägning

skola fogas bägge exemplaren af den om inträdet eller afgången gjorda

framställning; det ena exemplaret skall, försedt med bevis om registreringen,

återställas till styrelsen. Vid anmälan om inträde skall ock

fogas styrkt afskrift af protokoll rörande beslut, hvarigenom inträdesansökning

bifallits.

År afgången föranledd af medlems död eller af hans uteslutande

ur föreningen, efter ty i 13 § sägs, skall anmälan vara åtföljd, i förra

fallet, af vederbörlig dödsattest och, i det senare, af styrkt afskrift af

protokoll rörande det beslut, som fattats angående medlemmens uteslutande.

Skedde afgången på grund af annat förhållande, skall vid

anmälan fogas handling, hvarigenom förhållandet styrkes.

Anmälan, hvarom nu är sagdt, må kunna göras af inträdande

eller afgående medlem eller hans rättsinnehafvare.

72 §.

Inom utgången af jannan månad hvarje år skall styrelsen till

registreringsmyndigheten ingifva med styrelseledamöternas egenhändiga

namnunderskrifter styrkt, i bokstafsföljd ordnad förteckning å dem, som

vid årets början voro medlemmar af föreningen.

73 §.

Inträdande medlem svare för alla förbindelser, hvari föreningen

vid tiden för inträdet häftar.

Afgår medlem, svare han ej för föreningens därefter uppkommande

förbindelser, där den, med hvilken afhandlats, ägde vetskap om

afgången.

74 §.

Medlems ansvarighet må göras gällande endast i den mån vid

konkurs föreningens tillgångar ej förslå till gäldande af dess skulder

samt allenast i den ordning, som i 75 och 76 §§ sägs.

Bih. till RiJcsd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Åfd. 61 Höft.

17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Afgången medlem vare från sin ansvarighet fri, där ej föreningens

tillgångar afträdas till konkurs, som börjar inom ett år från det

anmälan om afgången, efter verkställd registrering, kungjordes i ortstidningen.

75 §.

Å det sammanträde i föreningens konkurs, då förslag till sista

utdelningen af föreningens tillgångar framläggas, skall, där brist för

borgenärerna uppstår, af konkursförvaltningen jämväl framläggas förslag

till uttaxering å föreningsmedlemmarna, så långt deras ansvarighet

räcker, af det för bristens täckande erforderliga belopp, ökadt med

högst en fjärdedel.

Öfver detta förslag, som skall genom konkursförvaltningens försorg

hållas tillgängligt, må klandertalan föras i samma ordning, som

angående klander af utdelningsförslag finnes stadgad i konkurslagen.

Sådan talan må anställas jämväl af föreningsmedlem.

76 §.

Sedan förslaget till uttaxering vunnit laga kraft eller blifvit af

första domstolen i konkurssaken pröfvadt, åligge det sysslomännen i

konkursen att ofördröjligen i den ordning, som finnes stadgad för

kungörande af meddelanden åt föreningens medlemmar, infordra uttaxerade

beloppen.

Infordradt belopp, som ej erlägges å utsatt tid, skall utsökas af

sysslomännen; och vare vid utsökningen förslaget till uttaxering lika

gällande som domstols laga kraft ägande dom.

Finnes vid utmätning föreningsmedlem sakna genast utmätningsbar

tillgång till utsökta beloppets fulla gäldande, eller varder föreningsmedlems

egendom afträdd till konkurs, må, i förra fallet, hvad som

brister, och, i senare fallet, hvad å medlemmen belöper uttagas hos

öfriga medlemmar, så långt deras ansvarighet räcker. I ty fall skola

de vid första uttaxeringsförslaget stadgade grunder lända till efterrättelse.

År ej förslaget till uttaxering af alla borgenärerna och föreningsmedlemmarna

gilladt, må utdelning ej ske, innan tid för klanders anställande

är försutten. Har förslaget öfverklagats, må ej belopp, som

klandret afser, annorledes än mot borgen utdelas, förrän slutlig dom

öfver klandret fallit.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

131

II. Om ideella föreningar.

Om förenings bildande.

77 §.

Förening, som vill vinna registrering såsom ideell förening, skall

i enlighet med denna lag hafva antagit stadgar och ntsett styrelse.

Ej må den omständigheten, att föreningens medlemmar, uteslutande

eller till en del, utgöras af bolag, föreningar, kommuner eller

andra samfälligheter, vara hinder mot föreningens registrering.

78 §.

I fråga om ansökning om ideell förenings registrering skola de

i 6 § meddelade bestämmelserna lända till efterrättelse; dock att hvad i

4 mom. är föreskrifvet om skyldighet att vid ansökningen foga förteckning

öfver föreningsmedlemmarna ej skall äga tillämpning. Där enligt stadgarna

särskild stadfästelse utgör förutsättning för deras giltighet, skall vid

ansökningen fogas jämväl bevis, att sådan stadfästelse meddelats.

79 §.

Ideell förenings stadgar skola angifva

1) föreningens firma;

2) föremålet för föreningens verksamhet;

3) den ort inom riket, där föreningens styrelse skall hafva sitt säte;

4) villkoren för inträde i föreningen;

5) afgifterna till föreningen, där sådana skola förekomma, med

särskildt angifvande, huruvida och i hvad mån uttaxering å medlemmarna

skall vara medgifven;

6) huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess

beslutförhet;

7) huru revision af styrelsens förvaltning skall ske;

8) tiden för räkenskapsafslutning;

9) huru ofta ordinarie sammanträde skall hållas;

10) huruvida och under hvilka villkor medlemmar må påfordra

extra sammanträde;

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maids Nåd. Proposition N:o 83.

11) det sätt, hvarpå kallelse till sammanträde skall ske och andra

meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom, äfvensom den tid

före sammanträde, då föreskrifna kallelseåtgärder senast skola vara

vidtagna;

12) huru i händelse af föreningens upplösning med behållna tillgångar

skall förfaras.

Ej må i stadgarna intagas bestämmelse, att medlemmarna personligen

ansvara för föreningens förbindelser.

80 §.

Ideell förenings firma skall innehålla orden »ideell förening» och

vara så affattad, att föreningen tydligt skiljer sig från andra kända

föreningar.

Om förteckning öfver föreningsmedlemmarna.

81 §.

öfver ideell förenings medlemmar skall genom styrelsens försorg

hållas förteckning.

Om medlems afgång ur förening.

82 §.

Medlem äge att, efter skriftlig anmälan hos styrelsen eller dess

ordförande, när som helst utträda ur föreningen.

83 §.

I fråga om medlems uteslutande ur ideell förening skall hvad i

13 § finnes stadgadt äga motsvarande tillämpning.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mav.ts Nåd. Proposition N:o 83.

133

84 §.

Då medlem utträdt eller uteslutits, äge föreningen ändock rätt till

därförinnan beslutad eller i stadgarna till beloppet bestämd afgift för

löpande året.

Har den, som utträder, särskildt utfäst sig att erlägga afgifter

under viss tid, skall hans ansvarighet för den utfästelse bedömas efter

allmän lag.

Aflider medlem, gälle om föreningens rätt till afgifter hvad nyss

stadgats i afseende å medlem, som utträdt eller uteslutits.

Vid medlems afgång äge han eller hans rättsinnehafvare icke,

med mindre annorlunda är bestämdt i stadgarna, rätt att utfå någon

del af föreningens tillgångar.

Om styrelse och firmateckning.

85 §.

I fråga om ideell förenings styrelse och om teckning af sådan förenings

firma vare lag, som i 20—32 §§ sägs; dock gälle, att för behörighet

att vara styrelseledamot icke erfordras att vara medlem i

föreningen eller eljest ledamot i sådan samfällighets styrelse eller delägare

i sådan samfällighet, som i 20 § 4 mom. sägs; att Konungen äger

för viss förening medgifva undantag från bestämmelsen, att ledamot åt

styrelsen skall vara här i riket bosatt svensk undersåte; att styrelseledamot

må utses för längre tid än två år; och att hvad 20 § 6 mom. innehåller

om rätt att skilja styrelseledamot från uppdraget ej äger tillämpning,

där annorlunda är bestämdt i stadgarna.

Om revision.

86 §.

Bestämmelserna i 33—36 §§ om ekonomisk förenings revision

skola äga motsvarande tillämpning i afseende å ideell förening; dock

må revisor utses för längre tid än två år.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Om förening ssammanträde.

87 §.

Föreningsmedlems rätt att deltaga i handhafvandet af föreningens

angelägenheter utöfvas å sammanträde.

Jämte hvad i 88 och 92 §§ är stadgadt om utöfvande af rösträtt

och fattande af beslut å sammanträde gälle, där ej annorlunda finnes

bestämdt i stadgarna:

att hvarje medlem äger att deltaga i handhafvandet af föreningens

angelägenheter;

att hvarje medlem äger en röst;

att medlem icke är berättigad att öfverlåta sin rösträtt på annan;

att såsom föreningens beslut gäller den mening, för hvilken de

flesta rösterna afgifvas; och

att, vid lika röstetal, val afgöres genom lottning, men i andra

frågor den mening gäller, som biträdes af ordföranden vid sammanträdet.

88 §.

I fråga om föreningsmedlems behörighet att deltaga i afgörande

af fråga å sammanträde med ideell förenings medlemmar, om protokoll

vid sådant sammanträde och om sammankallande af ideell förenings

medlemmar till extra sammanträde skall hvad i 37 § 2 och 3 mom. samt

39 § 1 och 2 mom. finnes stadgadt äga motsvarande tillämpning.

89 §.

Underlåter styrelsen eller den eljest vederbör att i föreskrifven

ordning kalla föreningens medlemmar till sammanträde, då sådant enligt

stadgarna skall hållas, och bestämma ej stadgarna, huru i sådant fall

skall förfaras, har magistrat eller kronofogde i orten att, på anmälan af

föreningsmedlem, ofördröjligen utlysa sammanträde.

90 §.

Angående behandling af fråga om ansvarsfrihets beviljande åt

styrelsen vare lag, som i 41 § finnes i afseende å ekonomisk förening

föreskrifvet.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 83-

135

Om talan mot styrelse och revisorer.

91 §.

I fråga om talan mot ideell förenings styrelse och revisorer skall

hvad i 42—44 §§ är föreskrifvet äga motsvarande tillämpning.

Om ändring af förenings stadgar och vissa andra fall, då särskild röstpluralitet

å sammanträde erfordras.

92 §.

Beslut afseende ändring af ideell förenings stadgar i fråga om föremålet

för föreningens verksamhet, om grunderna för medlems uteslutande

ur föreningen, om afgående medlems eller hans rättsinnehafvares rätt

att utfå någon del af föreningens tillgångar, om grunderna för utöfvande

af rösträtt och för fattande af beslut å sammanträde eller om

förfarande med föreningens behållna tillgångar vid dess upplösning, så

ock beslut om sådan ändring af stadgarna, att däri intages förbehåll

enligt 118 § om tvisters hänskjutande till skiljemän, vare ej giltigt,

med mindre samtlige medlemmarna förenat sig därom eller beslutet

fattats å två på hvarandra följande sammanträden, däraf minst ett ordinarie,

och å det sammanträde, som sist hålles, biträdts af samtlige

röstande.

I öfrigt skola i fråga om giltighet af beslut om ändring af ideell

förenings stadgar, om föreningens trädande i likvidation i andra fall, än

då förhållande inträffat, på grund hvaraf enligt bestämmelse i stadgarna

föreningen skall upphöra med sin verksamhet, eller om föryttring af all

föreningens egendom eller den väsentligaste delen däraf eller om upplåtelse

af nyttjanderätt därtill äfvensom i fråga om anmälan af beslut

för registrering de i 45 § 3 och 4 mom., 46 § samt 47 § 1 mom. för

ekonomisk förening gifna stadgandena äga motsvarande tillämpning.

Där särskild stadfästelse å ändring af ideell förenings stadgar utgör

förutsättning för dess giltighet, skall vid anmälan för registrering

af beslut om ändringen fogas jämväl bevis, att sådan stadfästelse

meddelats.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 83-

Om klander af beslut å sammanträde.

93 §.

I fråga om klander af beslut å sammanträde med ideell förenings

medlemmar skall hvad i 48 § är stadgadt äga motsvarande tillämpning.

Om likvidation och upplösning.

94 §.

Jämte hvad här nedan i 95 och 96 §§ är stadgadt skola i fråga

om ideell förenings likvidation och upplösning de i 49 § 1 mom.,

50 §, 51 §, 52 §, 54 §, 55 §, 56 § 2 och 3 mom., 57 §, 58 §, 59 §

1 mom., 60 §, 61 § samt 64—66 §§ gifna stadgandena lända till efterrättelse;

dock att hvad 51 och 54 §§ innehålla om skyldighet för ekonomisk

förening att träda i likvidation, då antalet föreningsmedlemmar nedgått

under fem och tillräckligt antal medlemmar ej inom viss tid inträdt, ej

skall äga tillämpning.

95 §.

Likvidator skall vara här i riket bosatt svensk undersåte, där ej

Konungen för särskildt fall medghYer undantag.

96 §.

Föreskrift angående användningen af föreningens tillgångar,

hvarom i 79 § under 12) sägs, må ej gå i verkställighet, innan den i årsstämningen

utsatta inställelsedag är förbi och all veterlig gäld blifvit betald

eller erforderliga medel därtill afsätta. Har i strid med hvad sålunda

stadgats utbetalning af tillgångarna gjorts till föreningsmedlem, vare

denne i händelse af föreningens oförmåga att fullgöra sina förbindelser

skyldig att återbära hvad han bekommit.

97 §.

Afträdes ideell förenings egendom till konkurs, galle hvad i 67 §

är stadgadt.

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Finnes efter konkursens afslutande öfverskott för föreningen, skall

likvidation verkställas, och skola därvid dels bestämmelserna i 52 §,

55 §, 56 § 2 och 3 inom., 57 §, 59 § 1 mom., 60 §, 61 § och 64—66 §§

äga motsvarande tillämpning, dels ock stadgandena i 95 och 96 §§ lända

till efterrättelse. Där ej inom en månad efter konkursens afslutande

till registret anmälts, att föreningen trädt i likvidation, vare lag, som i

54 § sägs.

Finnes ej öfverskott, skall hvad i 68 § 2 mom. är stadgadt äga

motsvarande tillämpning.

III. Om registrering.

98 §.

Hos Konungens befallningshafvande skola föras särskilda register,

afseende dels ekonomiska föreningar och dels ideella föreningar, för inskrifning

af de uppgifter, hvilka enligt denna lag skola för registrering

anmälas, eller hvilkas intagande i registren eljest är eller varder föreskrifvet.

99 §.

Anmälan till föreningsregister skall göras skriftligen.

Aflämnas anmälan genom ombud, eller insändes den med posten,

skall underskriften vara af vittnen styrkt.

Afser anmälan ekonomisk förening, skall den vara åtföljd af stadgade

afgifter för registreringen och dess kungörande.

Då ekonomisk förenings registrering sökes, skall hvarje styrelseledamot

och suppleant, så ock i öfrigt en hvar, som, ensam eller gemensamt

med annan, är berättigad att teckna föreningens firma, på samma

gång egenhändigt inskrifva sin namnteckning i registret eller i särskildt

bihang till detta, så framt ej namnteckningen förefinnes å anmälningsskriften

och blifvit af vittnen styrkt. På enahanda sätt skall förfaras,

då anmälan sedermera sker därom, att styrelseledamot eller suppleant

blifvit vald, eller att eljest någon, ensam eller gemensamt med annan,

blifvit berättigad att teckna firman.

100 §.

Ar ej, då anmälan efter 71 § 4 mom. göres, anmälda förhållandet

så styrkt, som för hvarje fäll finnes föreskrifvet, meddele Konungens

Bih. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 61 Häft. 18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83-

befallningshafvande styrelsens ledamöter föreläggande, vid vite, att afgifva

förklaring, så ock, när omständigheterna därtill föranleda, att insända

de handlingar, som för ärendets pröfning må vara erforderliga.

Har eljest den anmälande icke iakttagit de föreskrifter, som finnas

för hvarje särskildt fall stadgade, eller pröfvas förenings stadgar eller

beslut, som anmäles för registrering, icke hafva i föreskrifven ordning

tillkommit eller ej stå i öfverensstämmelse med föreskrifterna i denna

lag eller åsyfta lagstridig eller uppenbart osedlig verksamhet eller eljest

strida mot lag eller författning, skall registrering vägras.

Vägras registrering, skall Konungens befallningshafvande ofördröjligen

hålla sökanden till handa eller, om han uppgifvit adress, till

honom med allmänna posten öfversända skriftlig underrättelse om beslutet

med skälen därför.

101 §.

Har registrering af förening vägrats på den grund, att det i stadgarna

angifna föremålet för föreningens verksamhet strider mot lag eller

författning eller är uppenbart osedligt, äge sökanden, där han är missnöjd

med beslutet, att å landet senast vid det lagtima ting, som infaller näst

efter sextio dagar från beslutets dag, och i stad inom sextio dagar från

samma dag genom ansökning hos rätten i den ort, där föreningens

styrelse enligt stadgarna skall hafva sitt säte, påkalla pröfning, huruvida

hinder, som nu är sagdt, möter mot föreningens registrering. Sådan

ansökning skall af rätten eller domaren delgifvas Konungens befallningshafvande,

som förordnar ombud att i målet fora det allmännas talan.

Finner rätten hinder, som ofvan sägs, ej möta mot föreningens registrering,

skall, sedan beslutet härom vunnit laga kraft, Konungens befallningshafvande,

om i öfrigt hinder ej möter, på anmälan af föreningens

styrelse bevilja registrering.

År sökanden missnöjd med annat Konungens befallningshafvandes

beslut, hvarigenom registrering vägrats, äge sökanden att vid talans

förlust, innan klockan tolf å sextionde dagen från beslutets dag däröfver

anföra besvär hos Konungen.

102 §.

Beviljas ekonomisk förenings registrering, låte Konungens befallningshafvande

i vederbörande register införa:

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

1) dagen för stadgarnas antagande;

2) föreningens firma;

3) föremålet för föreningens verksamhet;

4) den ort, där styrelsen har sitt säte;

5) om och i hvad mån föreningens medlemmar åtaga sig personlig

ansvarighet för föreningens förbindelser;

6) huruvida räkenskapsafslutning skall ske för år eller oftare samt

tiden därför;

7) hvarje styrelseledamots och suppleants samt, där eljest någon

är berättigad att teckna föreningens firma, dennes fullständiga namn och

hemvist;

8) där befogenhet att teckna firman ej skall utöfvas allenast af

styrelsen, hvilken eller hvilka, hvar för sig eller gemensamt, sådan befogenhet

tillkommer;

9) det sätt, hvarpå kallelse till sammanträde skall ske och andra

meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom, äfvensom den tid före

sammanträde, då föreskrifna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna.

Dessutom skall, om föreningens medlemmar åtaga sig till visst

belopp begränsad personlig ansvarighet för föreningens förbindelser,

förteckning å medlemmarna införas i registret.

Det ena exemplaret af stadgarna skall förses med bevis om registreringen

och återställas till sökanden.

103 §.

Beviljas ideell förenings registrering, läte Konungens befallningshafvande

i vederbörande register införa:

1) dagen för stadgarnas antagande;

2) föreningens firma;

3) föremålet för föreningens verksamhet;

4) den ort, där styrelsen har sitt säte;

5) hvarje styrelseledamots och suppleants samt, där eljest någon

är berättigad att teckna föreningens firma, dennes fullständiga namn

och hemvist;

6) där befogenhet att teckna firman ej skall utöfvas allenast af

styrelsen, hvilken eller hvilka, hvar för sig eller gemensamt, sådan

befogenhet tillkommer.

Det ena exemplaret af stadgarna skall förses med bevis om registreringen

och återställas till sökanden.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 83.

104 §.

Anmäles ändring i förhållande, hvarom inskrifning i vederbörande

register skett, skall den ändring, där registrering beviljas, anmärkas

i registret.

Registreras ändring i förenings stadgar, skall ena exemplaret af

det protokoll, som innehåller beslutet om ändringen, till sökanden återställas,

försedt med bevis om registreringen.

Sker ändring i förenings firma, skall ny fullständig inskrifning i

vederbörande register göras.

Flyttas ekonomisk förenings rörelse från en kommun till en annan,

varde jämväl ny fullständig inskrifning i vederbörande register gjord.

Beslutar ideell förening, att styrelsens säte skall flyttas från ett

län till ett annat, har Konungens befallningshafvande, sedan beslutet

härom registrerats, att afföra föreningen ur registret och, för föreningens

registrering i det senare länet, till Konungens befallningshafvande därstädes

öfversända utdrag af registret med dithörande bilagor.

105 §.

Anmälningsskrifter med därtill hörande handlingar äfvensom ingifna

medlemsförteckningar skola, särskildt för hvarje förening, förvaras

såsom bilagor till vederbörande register.

Hvad i det ekonomiska föreningar afseende registret införes med

undantag af imderrättelse om konkurs, hvarom förmäles i 67 §, skall

genom Konungens befallningshafvandes försorg ofördröjligen kungöras

så väl i allmänna tidningarna som ock i den stads tidning, där Konungens

befallningshafvande har sitt säte, eller, om flera tidningar där utgifvas,

i den af dessa, där allmänna påbud för staden vanligen meddelas.

En samling för hela riket af hvad sålunda i allmänna tidningarna

kungjorts skall genom det allmännas försorg efter hand befordras till

trycket och förses med register för hvarje år.

106 §.

Närmare föreskrifter om registrens förande, de i 105 § stadgade

kungörelser, afgifter för registrering och för dess kungörande samt

tid och sätt för utgifvande af den i nämnda paragraf omförmälda samling

meddelas af Konungen.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 83-

141

107 §.

Menar någon, att en i föreningsregister verkställd inskrifning

länder honom till förfång, må talan om registreringens upphäfvande

föras vid rådstufvurätten i den stad, där Konungens befallningshafvande

har sitt säte.

108 §.

Har genom laga kraft ägande dom blifvit förklaradt, att en i föreningsregister

gjord inskrifning ej bort ske, eller att något förhållande,

hvarom inskrifning skett-, ändrats eller upphört, skall på begäran af

någondera parten anteckning därom göras i registret. Underrättelse om

sådan anteckning skall, där fråga är om ekonomisk förening, så kungöras

som i 105 § sägs.

Varder, sedan i vederbörande register gjorts anteckning om förenings

konkurs, af öfverrätt förklaradt, att offentlig- stämning ej bort

utfärdas, skall anteckningen på därom gjord ansökning afföras ur registret.

109 §.

Det, som i enlighet med denna lag blifvit infördt i det ekonomiska

föreningar afseende registret och kungjordt i ortstidningen, skall anses

hafva kommit till tredje mans kännedom, där ej af omständigheterna

framgår, att han hvarken haft eller bort hafva kunskap därom.

Innan sådant kungörande skett, kan det förhållande, som blifvit

eller bort blifva i registret antecknadt, icke med laga verkan åberopas

mot annan än den, som visas hafva ägt vetskap därom.

Ändring i ett förhållande, hvilket det ideella föreningar afseende

registret utvisar, kan icke med laga verkan åberopas mot annan än den,

som visas hafva ägt vetskap om ändringen.

110 §.

Ofverensstämmer ej förteckning, hvarom förmäles i 72 §, med

inkomna anmälningar om inträde i ekonomisk förening eller afgång

därur, förelägge Konungens befallningshafvande styrelsens ledamöter vid

vite att afgifva förklaring och insända de handlingar, som för åstadkommande

af rättelse kunna vara erforderliga.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83-

IY. Ansvarsbestämmelser.

111 §.

Med böter från och med tjugofem till och med fem tusen kronor

straffes

1) styrelseledamot eller likvidator, som mot bättre vetande i förvaltningsredogörelse

eller redovisning rörande föreningens angelägenheter

skriftligen eller muntligen meddelar oriktig uppgift;

2) styrelseledamot eller likvidator, som uppsåtligen i strid med

bestämmelserna i 19 § 1 mom., 62 § 1 punkten eller 96 § 1 punkten

låter verkställa utbetalning af föreningens tillgångar;

3) revisor, där han i utlåtande, som enligt bestämmelse i denna

lag skall afgifvas å sammanträde, mot bättre vetande skriftligen eller

muntligen lämnar oriktig uppgift rörande föreningens angelägenheter

eller uppsåtligen underlåter att göra anmärkning mot dylik uppgift i

förvaltningsredogörelse eller i handling, som af honom granskats.

Hvad ofvan är stadgadt gälle dock ej, där straff å förseelsen är

utsatt i allmänna strafflagen.

112 §.

Hvar, som i anmälan till registrering mot bättre vetande meddelar

oriktig uppgift, straffes med böter från och med tjugufem till

och med ett tusen kronor, där ej straff å förseelsen är utsatt i allmänna

strafflagen.

113 §.

Åsidosättes föreskrift, som i 10 §, 20 § 8 mom., 27 § 4 mom.,

35 § 1 mom., 37 § 3 inom., 47 § 1 mom., 68 § 2 mom., 71 § 1 mom.,

72 § eller 92 § 2 mom. 2 punkten är meddelad,

straffes den försumlige med böter från och med fem till och med

fem hundra kronor.

Samma lag vare om likvidator, som ej fullgör hvad honom enligt

57 §, 58 § 1 mom. eller 66 § åligger.

Förseelse mot 35 § 1 mom., 37 § 3 mom. eller 58 § 1 mom. må

åtalas allenast af föreningen eller medlem däri.

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

114 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas

tillgång till fulla gäldande af böterna eller af vite, hvartill någon på

grund af denna lag fälles, skall förvandling ske enligt allmän strafflag.

Y. Särskilda bestämmelser.

115 §.

Öfverträda föreningsmedlemmar denna lag eller föreningens stadgar,

svare de för all däraf uppkommande skada, en för alla och alla för en.

klar ekonomisk förening i strid med stadgandet i 3 § 1 mom.

försålt annorledes än mot kontant betalning, vare den, som förestått

rörelsen, ansvarig för all skada, som uppkommer af den sålunda skedda

försäljningen. Talan om sådant skadestånd må, där föreningens egendom

afträdts till konkurs, af konkursboet anställas utan hinder däraf, att

den, som förestått rörelsen, af föreningen erhållit ansvarsfrihet för sin

förvaltning.

116 §.

Förening vare uti de mål, för hvilka ej annorlunda genom lag

stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort, där styrelsen enligt

stadgarna har sitt säte.

117 §.

Försummelse att enligt bestämmelse i denna lag göra anmälan

för registrering skall åtalas vid allmän underrätt i den ort, där föreningens

styrelse har sitt säte.

118 §.

Innehålla förenings stadgar förbehåll, att tvister mellan föreningen

och styrelsen eller ledamot däraf eller föreningsmedlem skola hänskjutas

till afgörande af en eller flere skiljemän, äge det förbehåll samma verkan,

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

som tillkommer skiljeaftal; och galle om påkallande af förbehållets tilllämpning

hvad om stämning i denna lag finnes stadgadt.

119 §.

Därest förening, som äger bestånd, då denna lag träder i kraft,

och håller sina stadgar hemliga, vill utan iakttagande af föreskrifterna

i denna lag vinna förmåga att såsom ideell förening förvärfva rättigheter

och ikläda sig skyldigheter samt inför domstol och annan myndighet

söka, kära och svara, göre därom ansökning hos Konungen.

120 §.

Hvad i denna lag är föreskrifvet skall ej äga tillämpning å

1) sparbanker;

2) försäkringsföreningar;

3) föreningar för anskaffande af lån mot säkerhet af inteckning i

fast egendom;

4) af främmande kristna eller mosaiska trosbekännare bildade församlingar,

som äga rätt till offentlig religionsöfning;

5) nationsföreningar eller med dem likställda föreningar vid rikets

universitet eller högskolor eller sammanslutningar af sådana föreningar;

6) föreningar, hvilka fullfölja sådant ändamål, som i 2 § sägs, och

hvilkas stadgar blifvit af Konungen stadfästade, innan denna lag träder

i kraft.

Ej heller göres genom denna lag ändring i hvad om föreningar

för visst ändamål eljest är i lag eller författning särskildt stadgadt.

121 §.

Genom denna lag upphäfvas

lagen om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet den

28 juni 1895 och

lagarna den 10 juli 1899, den 24 juli 1903, den 30 september

1904 samt den 7 och den 27 april 1906 angående ändring i vissa delar

af lagen den 28 juni 1895.

122 §.

Denna lag skall träda i kraft den — — — — — — — — —

Rättigheter och skyldigheter, som uppkommit dessförinnan, bedömas

efter äldre lag.

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kiingl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Har förening med sådant ändamål, som i 1 § 1 mom. sägs, antagit

stadgar och utsett styrelse, innan denna lag trädt i kraft, må föreningen

registreras enligt bestämmelserna i äldre lag, och skola, då sådan förening

blifvit i enlighet med sistnämnda lags bestämmelser upplöst, i fråga om

likvidationen gälla bestämmelserna i samma lag, men i öfrigt skall denna

lag äga tillämpning jämväl å föreningar, som äga bestånd, då lagen

träder i kraft.

De, som enligt äldre lag berättigats teckna förenings firma, skola

anses hafva erhållit sådant bemyndigande, som i 27 § 2 mom. afses.

Bih. till Bik-sd. Prot. 1910

1 Samt. 1 Afd. 61 Häft.

19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 22 kap, 14 § och 23 kap. 4 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 § strafflagen

skola erhålla följande ändrade lydelse:

22 Kap.

14 §.

Går fullmäktig i sak, den honom betrodd är, svikligen hufvudman

nens vederpart tillhanda, vare sig med skrifts uppsättande, eller

med råd eller skäl, eller eljest till hufvudmannens skada främjar sin

eller andras nytta, eller begår syssloman vid annat uppdrags utförande

trolöshet emot hufvudman; vare lag som i 11 § sägs; och varde fullmäktig,

som med sådant brott beträdes, dömd ovärdig att vidare föra

andras talan inför rätta.

Såsom syssloman skall ock straffas, efter ty nu sagdt, är, ledamot

i styrelse för bolag eller förening, så ock annan, som är satt att leda

bolagets eller föreningens angelägenheter.

Förleder man, i sviklig afsikt, annan till oskälig rättegång; straffes

med böter.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

147

23 Kap.

4 §•

Har bolag eller förening kommit i konkurstillstånd, och finnes

styrelseledamot eller annan, som är satt att leda bolagets eller föreningens

angelägenheter, hafva mot borgenärerna sig förbrutit, som här

ofvan sägs; då skall han straffas, som vore han gäldenär i konkursen.

Denna lag träder i kraft den — — —

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 83.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 11 kap. 15 § rättegångsbalken skall erhålla

följande ändrade lydelse:

Ar stämning tagen å bolag, förening eller annat samfund, eller å

stiftelse eller annan sådan inrättning, värde stämningen delgifven den,

som äger att företräda samfundet eller inrättningen, eller, där flere, hvar

för sig eller gemensamt, äro därtill behörige, någon af dem. Huru

stämning skall delgifvas, där styrelse för aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag,

solidariskt bankbolag eller registrerad förening vill kära till bolaget

eller föreningen, eller där någon vill kära till medlemmarna i förening,

innan den registrerats, därom är särskildt stadgadt.

År ej någon satt att företräda samfund, som stämmas skall, men

finnes någon, som äger sammankalla dem, hvilka hafva att öfver samfundets

angelägenheter besluta, skall stämningen honom delgifvas.

Denna lag träder i kraft den

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj:ts Nåd, Proposition N:o 83.

149

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 10 § i förordningen om tioårig

preskription och om årsstämning den 4 mars 1862.

Härigenom förordnas, att 10 § i förordningen om tioårig preskription

och om årsstämning den 4 mars 1862 skall erhålla följande ändrade

lydelse:

Då makar varda i äktenskapet skilda,

eller handelsbolag eller annat bolag, som, enligt hvad särskildt

är stadgadt, allmänt kungjordt varit, eller registrerad förening träder i

likvidation eller försättes i konkurs,

eller myndig person varder under förmyndare ställd,

må ock kallelse å okända borgenärer så sökas, som i 9 § sagdt är.

Denna lag träder i kraft den

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Majis Nåd. Proposition N:o 83.

Förslag
till
Lag
om

ändrad lydelse af 8 § i lagen angående förbud i vissa

fall för bolag ocli förening'' att förvärfva fast

egendom den I maj 1906.

Härigenom förordnas, att 8 § i lagen angående förbud i vissa fall

för bolag och förening att förvärfva fast egendom den 4 maj 1906

skall erhålla följande ändrade lydelse:

Med bolag afses i denna lag icke enkelt bolag eller bolag, som

drifver bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse.

Med förening afses i denna lag förening, hvilken icke drifver

rörelse, som nyss sagts.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 83.

151

Utdrag af protokoll, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd fredagen den

31 december 1909.

Närvarande:

Justitieråden: QUENSEL,

friherre Marks VON WtTRTEMBERG.

Petrén,

Regeringsrådet Wall.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag af protokollet öfver

justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 27 maj 1909. hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas

öfver de inom justitiedepartementet utarbetade förslag till lag om

föreningar, lag om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 §

strafflagen, lag om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken,

lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen om tioårig preskription

och om årsstämning den 4 mars 1862 samt lag om ändrad lydelse af

8 § i lagen angående förbud i vissa fall för bolag och förening att

förvärfva fast egendom den 4 maj 1906.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits af konstituerade revisionssekreteraren Einar Rergelmer; och

blefvo desamma nu företagna till slutlig behandling.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N;o 83.

Förslaget till lag om föreningar.

Lagrådet yttrade beträffande

2 §.

De ekonomiska föreningarna kännetecknas enligt förslaget däraf,

att de i ändamål att främja medlemmarnes ekonomiska intressen idka

ekonomisk verksamhet. Ideell är en förening, då dessa kännetecken

eller ett att dem saknas. Ideell är således en förening, som idkar

ekonomisk verksamhet, om den därmed har annat ändamål än att

främja medlemmarnes ekonomiska intressen. Blir denna ekonomiska

verksamhet af sådan art, att därmed följer skyldighet att föra handelsböcker,

får den dock icke utöfvas, med mindre föreningen registreras

såsom ekonomisk. Enligt dessa bestämmelser kan med afseende å såväl

ändamålets beskaffenhet som verksamhetens art ett uppdragande af

gränsen mellan den ekonomiska och den ideella föreningen i många

fall blifva vanskligt; och redan vid bildandet af en förening, som

obestridligen har karaktären af ideell, kan blifva förutsedt, att den

snart nog kommer att förändra sin verksamhet så, att sagda gräns

öfverskrides. Med hänsyn härtill och då annans intresse än föreningens

eget icke beröres, om en förening, som i själfva verket är ideell, föredrager

att underkasta sig de strängare bestämmelser, som gälla för de

ekonomiska föreningarna, tillstyrkes sådant tillägg till förslagets inledande

bestämmelser, att förening må, utan hinder däraf, att den ej

är af beskaffenhet, som i 1 § sägs, registreras såsom ekonomisk förening,

där stadgarna i Öfrigt innehålla hvad för sådan förening finnes

föreskrifvet.

Då förslagets bestämmelser —• frånsedt dem, som afse allenast

ekonomiska föreningar med personligen ansvariga medlemmar — i allmänhet

äro gemensamma för de ekonomiska och de ideella föreningarna

och allenast i ett mindre antal fall gälla särskildt endera slaget, och

sålunda de ekonomiska och de ideella föreningarna synas utgöra jämförelsevis

obetydligt skilda arter af en och samma liufvudform för

sammanslutningar, framställer sig frågan, huruvida icke en förening

af ena slaget bör kunna utan att öfvergå till nytt rättssubjekt omdanas

till en förening af det andra.

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Denna fråga saknar ej praktisk betydelse. Yäl torde näppeligen

för en ekonomisk förening i egentlig mening kunna tänkas något behof

af omdaning till ideell. Men en förening, som för annat ändamål än

främjande af medlemmarnes ekonomiska intressen idkar handel såsom

underordnadt medel för vinnande af sitt syfte och därför låtit registrera

sig såsom ekonomisk förening, kan vilja uppgifva handeln men i öfrigt

fortsätta sin verksamhet under de former, som äro medgifna de ideella

föreningarna. Å andra sidan kan en förening, registrerad såsom ideell,

finna det med sin fördel förenligt att utvidga sin verksamhet jämväl

till drifvande af handel och för sådant ändamål öfvergå till ekonomisk

förening.

Uppenbarligen vore det olägligt, om sådan öfvergång ej kunde

ske annorledes än genom föreningens upplösande, all gälds betalande,

afhändande af föreningens behållna tillgångar samt därpå följande

bildande af en ny förening.

Hvad beträffar ideell förenings öfvergång till ekonomisk, synes

därigenom tredje mans rätt ej äfventyras, då denna är bättre tryggad

hos en förening af sistnämnda slag. Ej heller från annan synpunkttorde

hinder möta att, där föreningsmedlemmarna så önska, en dylik

ombildning äger rum utan andra villkor, än att nödiga ändringar i

stadgarna vidtagas för ernående af föreningens registrering såsom

ekonomisk.

År åter fråga om öfvergång från ekonomisk förening till ideell,

erfordras någon garanti för att borgenärernas rätt ej därigenom äfventyras.

I sådant afseende kunde ifrågasättas, att ombildningen föreginges

af årsstämning å okända borgenärer, och att, sedan den däri

utsatta tid gått till ända, all veterlig gäld blefve betald eller borgenärerna

till ombildningen lämnade sitt samtycke. Då emellertid utan

sådant förfarande beslut, som innefattar lindring af den medlemmarne

i en ekonomisk förening enligt stadgarne åliggande skyldighet att i

föreningen göra insats eller inskränkning i den personliga ansvarighet

för föreningens förbindelser, de enligt stadgarna åtagit sig, må enligt

47 § gå i verkställighet, då ett år förflutit från det beslutet registrerades,

synes följdriktigt ej heller för öfvergång från ekonomisk till ideell

förening böra erfordras mera, än att stadgarne undergå nödig ändring,

samt att beslutet om ändringen medför laga verkan först ett år efter

registrering af beslutet.

Bestämmelser af sålunda angifvet innehåll torde böra på lämpligt

ställe i förslaget införas.

Bih. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 61 Höft.

20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

3 §•

Enligt paragrafens första stycke må ekonomisk förening, som

drifver rörelse, hvarmed följer bokföringsskyldighet, ej på kredit sälja

varor till andra än föreningsmedlemmar. Från denna regel göres

undantag allenast för förening, som hufvudsakligen afsätter alster af

medlemmarnes verksamhet. Härmed torde afses föreningar, som åsyfta

afsättande, i förädlad eller oförädlad form, af hvad medlemmarne hvar

för sig producerat, och således icke föreningar för samfälld produktion

af förnödenheter. Äfven föreningar af sistnämnda art torde emellertid

böra inbegripas under undantaget. Dylika föreningar — s. k. produktionsföreningar

i egentlig mening — synas visserligen hittills icke hafva

i nämnvärd omfattning förekommit i vårt land, men uteslutet är icke,

att de i framtiden skulle kunna erhålla större betydelse. En förutsättning

härför är emellertid tydligen, att de äga oinskränkt rätt att till

utomstående afsätta alstren af sin verksamhet, och någon anledning

att frånkänna dem denna rätt synes ej föreligga. Ifrågavarande

undantagsbestämmelse i paragrafens första stycke torde alltså böra

jämkas, så att den kommer att omfatta jämväl förening, som afsätter

alster af föreningens verksamhet.

Det i paragrafens andra stycke förekommande förbudet för s. k.

kreditföreningar att utsträcka sin verksamhet till andra än föreningsmedlemmar

motiveras af chefen för justitiedepartementet därmed, att en

dylik verksamhet lätt kan öfvergå till bankrörelse, och att förening icke

vore en lämplig associationsform för dylik rörelse. Olämpligheten af, att

förening bedrifver bankverksamhet, skall ingalunda förnekas, men till

förebyggande af, att sådant förekommer, synes det vara tillfyllest, om,

såsom det till lagrådet remitterade förslaget till lag om bankrörelse

innebär, dylik rörelses utöfvande af förening varder vid straffpåföljd

förbjudet. Stadgandet i andra stycket af förevarande paragraf torde

alltså under förutsättning af nyssnämnda lagförslags antagande kunna

utan olägenhet uteslutas. Detta torde också desto hellre böra ske, som

stadgandet tilläfventyrs skulle kunna lägga hinder i vägen för utlåningsverksamhet

i filantropiskt syfte.

Härefter yttrade vid

4 §•

Justitierådet friherre Marks von Wurtemberg:

Den i paragrafens första stycke intagna bestämmelsen om oregi
-

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

strerad förenings oförmåga att förvärfva rättigheter eller ikläda sig

förpliktelser eller inför domstol eller annan myndighet söka, kära eller

svara är hämtad från gällande lag om föreningar för ekonomisk verksamhet,

och jämväl hvad i andra stycket förekommer om personlig

ansvarighet för dem, som handla å oregistrerad förenings vägnar, äger

i sak motsvarighet i nämnda lag.

Omförmälda nu gällande bestämmelser torde innebära, att den,

som inlåter sig i aftal med representanter för en oregistrerad förening,

har att hålla sig allenast till dem, med hvilka han förhandlat. Så

hafva dessa bestämmelser tolkats i motiven till det kommittéförslag,

hvari de hafva sitt upphof, och en sådan tolkning torde med hänsyn

till ordalag och sammanhang vara den naturliga. Uppträder å en

oregistrerad förenings vägnar dess styrelse såsom kontrahent, ådrager

den sig personlig ansvarighet. Skulle dess åtgöranden grunda sig på

ett å föreningssammanträde lämnadt bemyndigande, torde, åtminstone

om detta af styrelsen åberopas gent emot tredje man eller är för denne

kändt, få antagas, att personligt ansvar inträder äfven för de föreningsmedlemmar,

som medverkat till beslutet. Däremot kan det icke antagas,

att medlemskap i oregistrerad förening skulle i och för sig medföra

-något slags ansvarighet för hvad å föreningens vägnar aftalats, så

att medlem, oberoende af deltagande i beslut om dylikt aftal, kan

förpliktas att med några sina tillgångar gälda förbindelser, som uppkomma

genom aftalet.

Hvad paragrafens tredje stycke innehåller om behörighet för

oregistrerad förenings styrelse att beträffande käromål mot medlemmarna

mottaga stämning och svara är emellertid byggdt på en härifrån

afvikande uppfattning. Själfva lagtexten utmärker icke tydligt hvad

slags käromål här är i fråga. Af ordalagen vill närmast synas, som

om det vore något normalt, att samtlige medlemmar i en förening vore

personligen förpliktade gent emot tredje man, och som om den talan

här afsåges gällde utkräfvande af dylik förpliktelse. Men af hvad som

beträffande paragrafen blifvit till statsrådsprotokollet anfördt torde

framgå, att någon personlig ansvarighet i vanlig mening ej är åsyftad,

utan att det käromål, hvarom här stadgas, tänkes gå ut på betalning ur

den föreningsmedlemmarne såsom sådana tillhöriga egendomen. Man torde

alltså hafva ansett det följa af allmänna rättsgrundsatser, att den, som

slutit aftal med representanter för oregistrerad förening, städse kunde

göra fordran på grund af aftalet gällande i de samfälda föreningstillgångarne.

För den, som icke kan dela en sådan uppfattning, måste det te

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

sig nödvändigt, att, därest en regel om medlemmarnes ansvarighet med

föreningstillgångarne anses böra vinna tillämpning, densamma varder

uttalad i själfva lagen, och att i sammanhang därmed de processuella

stadgandena tydligare än i förslaget skett begränsas till det fall, att

tredje man, med åberopande af nämnda regel, vill utkräfva fordran ur

föreningsmedlemmarnes samfällda tillgångar.

Rättsregler af sådant innehåll skulle emellertid i själfva verket

innefatta en genomgripande brytning med den i paragrafens första

stycke uttalade grundsatsen, att s. k. rättskapacitet vinnes endast

genom registrering, en grundsats som hittills betraktats såsom själfva

hörnstenen i all nyare svensk lagstiftning å bolags- och föreningsväsendets

område. En samtliga föreningsmedlemmarna åliggande ansvarighet

med föreningens tillgångar och en därmed sammanhängande

behörighet för styrelsen att gent emot tredje man representera medlemmarne

torde nämligen endast med största subtilitet kunna skiljas

från sådan ansvarighet och behörighet att svara, som enligt första

stycket icke skulle kunna ifrågakomma för oregistrerad förening.

Hvad det i sak gäller att undersöka är alltså i verkligheten, huruvida

någon rubbning i första styckets bestämmelser är af nöden.

Till statsrådsprotokollet har anförts, att, i händelse dessa bestämmelser

utan vidare genomfördes, en förening skulle kunna genom underlåtenhet

att söka registrering undandraga sig ansvarighet för förpliktelser,

som å dess vägnar ingåtts, eller åtminstone för fordringsägare

försvåra deras utkräfvande, samt att, om så blefve fallet, förslaget

skulle komma att i viss mån innebära en försämring af gällande rätt,

hvilken icke beträffande ideell förening fordrade registrering såsom

villkor för rättskapacitets erhållande.

För min del förstår jag väl, att det på föreningsväsendets område

såväl som annorstädes stundom kan te sig fördelaktigt för en

kontrahent att ingå en öfverenskommelse under sådana förhållanden,

att någon rättslig bundenhet ej därigenom uppstår utan den enda

garantin ligger i rätts- och hederskänslan hos kontrahenterna eller dem

de företräda, och jag kan äfven tänka mig fall, där vid en öfverenskommelses

afslutande den ena kontrahenten befinner sig i den ställning,

att han emot medkontrahentens önskan förmår att åt öfverenskommelsen

gifva nyssnämnda karaktär, något som, därest öfverenskommelsen rörer

viktigare frågor, naturligtvis från rättssamhällets ståndpunkt måste

anses mindre önskvärdt. Men hvad jag har svårt att tänka mig är,

att det för en förening, som hade att ingå viktiga öfverenskommelser

och önskade därvid ställa sig fri från juridisk ansvarighet, skulle vara

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

af någon större betydelse, huruvida enligt lagen allt slags rättskapacitet

vore beroende af registrering eller icke. Till och med för en registrerad

och alltså med full rättskapacitet utrustad förening lärer, juridiskt

sedt, möjlighet alltid förefinnas att vid löftens afgifvande helt

och hållet eller i viss omfattning fritaga sig från rättslig ansvarighet för

deras fullgörande. Huruvida en medkontrahent måste låta sig nöja

med sådana, lagligen oförbindande löften, beror på omständigheter,

öfver hvilka lagstiftningen näppeligen äger någon makt.

Från den af föredragande departementschefen antydda utgångspunkten

kan jag alltså för min del ej finna giltig anledning att göra

någon jämkning i grundsatsen, att en förening, som underlåtit att

söka registrering, saknar rättskapacitet. Snarare kan från en helt

annan synpunkt sådan jämkning ifrågasättas. Ideella föreningar med

någorlunda fast organisation torde för närvarande, änskönt oregistrerade,

få anses äga rättskapacitet, och de rättsförhållanden, hvari

de vid den nya lagstiftningens tillkomst ställt sig, måste, såsom ock i

förslagets 122 § uttalats, lämnas orubbade. Härmed kan synas oförenligt

att å dylika äldre föreningar tillämpa regeln om rättskapacitets

beroende af registrering; och onekligt är, att åtskilliga oegentligheter

kunna uppkomma af att lagstiftningen, på samma gång den erkänner

uppkomna rtittsförhållandens fortbestånd, i öfrigt fråntager oregistrerade

föreningar den rättskapacitet de förut ägt. Dessa oegentligheter synas

mig dock i väsentlig mån kunna undanröjas därigenom att, på sätt i

själfva verket torde varit med förslaget åsyftadt, processuell rättskapacitet

tillerkännes oregistrerad förening i afseende å rättigheter och skyldigheter,

som uppkommit före den nya lagens ikraftträdande; och jag kan, därest

så sker, ej heller i nu anförda omständighet finna tillräckligt skäl att

i vidare mån rubba grundsatsen om rättskapacitetens beroende af

registrering.

För den händelse emellertid sådan rubbning skulle anses nödig —

vare sig på de af departementschefen anförda skäl eller med hänsyn

till konsekvenserna af stadgandet om redan uppkomna rättigheters och

skyldigheters bestånd — måste jag i hvarje fall bestämdt afstyrka att,

såsom tilläfventyrs kunde anses ligga närmast till hands, regeln om

registrering såsom villkor för rättskapacitet helt och hållet uppgifves.

I registreringen ligger i själfva verket den enda praktiskt genomförbara

utvägen för samhället att åt en lagstiftning om föreningar

bereda någon effektivitet, och för så vidt man i likhet med mig anser

det utgöra ett samhällsintresse, att sådana föreningar, som skola i större

omfattning träda i rättsförhållande till utomstående, inrättas och verka

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

i enlighet med vissa af lagstiftningen uppställda hufvudprinciper, är

det alltså af vikt, att de driffjädrar, som skola framkalla registrering,

icke försvagas. Detta skulle emellertid tydligen blifva fallet, därest

full rättskapacitet tillerkändes äfven oregistrerade föreningar. Rättskapacitet

är naturligtvis — äfven om den under vissa säregna omständigheter

skulle betraktas såsom ett ondt — dock för det stora

antalet associationer att anse såsom en förmån och utgör ofta, framför

allt för ekonomisk förening, en nödvändig förutsättning för utöfvande

af den verksamhet föreningen gjort till sin uppgift. Skulle allt samband

mellan registrering och rättskapacitet upphöra, kvarstode såsom

anledning att söka registrering endast stadgandet om personlig ansvarighet

för dem, som handla å oregistrerad förenings vägnar; och detta

stadgande torde, om ock i regel effektivt, dock icke under alla förhållanden

vara ägnadt att framkalla registrering, där sådan borde

komma till stånd, i det omständigheterna mången gång äfven i föreningar

med större omfattning och affärsförbindelser kunna vara sådana,

att den personliga ansvarigheten ej skulle medföra någon verklig risk

för föreningsrepresentanterna.

Snarare torde, om någon rättskapacitet utöfver den af mig beträffande

äldre föreningar förordade skall ifrågakomma för oregistrerade

föreningar, böra tagas under öfvervägande, huruvida icke skillnaden

mellan registrerade och oregistrerade föreningar härutinnan skulle kunna

inskränkas därtill, att åt de registrerade förbehölles rätten att hos domstol

eller annan myndighet göra fordran eller annan rättighet gällande. De

oregistrerade föreningarne skulle med andra ord kunna icke blott förplikta

sig och svara i fråga om ingångna förpliktelser utan äfven förvärfva

rättigheter, men för att kunna utkräfva dessa senare skulle de

vara nödsakade att söka registrering. Skulle en dylik anordning

komma under öfvervägande, synes emellertid med hänsyn till vikten

af stadga och säkerhet i fastighetsväsendet vara af nöden, att fastighetsförvärf

undantages från området för oregistrerade föreningars rättskapacitet.

Utöfver hvad nu blifvit anfördt föranleder 4 § den hufvudsakligen

redaktionella erinran, att bestämmelsen i andra stycket bör erhålla

den affattning, som förordats beträffande motsvarande stadgande i 22 §

af förslaget till lag om aktiebolag.

Justitierådet Petrén;

Föreningar, som icke falla under lagen om registrerade föreningar

för ekonomisk verksamhet och således för närvarande icke

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition No 83.

kunna vinna registrering, äro dock enligt rådande rättsuppfattning

att betrakta som juridiska personer med full rättskapacitet, därest de

antagit stadgar af en viss fullständighet. Det torde också finnas en

mångfald dylika, icke registrerade föreningar, som förvärfvat fastigheter

eller i öfrigt trädt i rättsförhållanden till utomstående.

En ny lagstiftning, som beredde dessa föreningar möjlighet att

vinna registrering, men, för den händelse de ej begagnade sig däraf,

helt och hållet beröfvade dem den rättskapacitet, de hittills ägt, måste

vara byggd på den förutsättning, att hvarje förening, som i någon

afsevärdare mån trädt i rättsförhållande till utomstående, skulle finna

sig föranlåten att söka registrering. Därest så ej blefve fallet, skulle

en sådan lagstiftning tydligen vara ägnad att vålla rättsosäkerhet och

rättsförluster. Visserligen kunde i någon mån rådas bot härför genom

meddelande af bestämmelser, enligt hvilka föreningar, såvidt anginge

rättigheter och skyldigheter, som uppkommit före nya lagens trädande

i kraft, bibehölles vid sin nuvarande rättskapacitet. Härmed vore

emellertid olägenheterna ingalunda undanröjda. Uppenbarligen skulle

det ofta kunna komma att möta svårighet att afgöra när en rättighet

eller skyldighet uppkommit; och den, som, under det en förening ägde

rättskapacitet, trädt i affärsförbindelse med densamma, kunde af omständigheternas

makt blifva nödgad att fortsätta förbindelsen, sedan föreningen

genom underlåten registrering förlorat rättskapaciteten. En förening,

som, innan nya lagen trädt i kraft, förvärfvat fastighet och sedan

underläte att söka registrering, måste i fråga om alla rättsförhållanden,

som hade afseende å fastigheten, fortfara att äga rättskapacitet, under

det att den i öfrigt skulle betraktas såsom saknande rättspersonligliet.

Huru betänkligt det vore att låta en förening intaga en dylik dubbelställning,

ligger i öppen dag.

Att på förhand med någon grad af visshet bedöma, huruvida de

förmåner, som ägandet af rättskapacitet medför, samt stadgandet om

personligt ansvar för dem, som handla å oregistrerad förenings vägnar,

skulle komma att utgöra tillräckligt verksamma medel för att förmå

föreningar, som träda i rättsförhållanden till utomstående, att söka

registrering, låter sig svårligen göra, men anledning saknas ej att

befara, att så icke alltid skulle blifva förhållandet. Den omständigheten,

att man vid stiftandet af nu gällande lag om registrerade föreningar

för ekonomisk verksamhet ansåg sig kunna utgå från att

andra medel icke skulle vara erforderliga, synes härvidlag icke vara

af någon afgörande betydelse, då de föreningar, som falla under nämnda

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

lag, äro af den beskaffenhet, att det icke gärna kunde vara möjligt

för dem att söka undandraga sig registrering.

Till förekommande af de vådor, som skulle följa däraf att föreningar

underläte att registrera sig, har i det remitterade förslaget,

utöfver föreskriften om personligt ansvar för dem, som handla å oregistrerad

förenings vägnar, införts stadgandet i tredje stycket af förevarande

paragraf. Beträffande detta stadgande är jag ense med justitierådet

friherre Marks von Wiirtemberg i hvad af honom anförts därom,

att det icke kan anses följa af allmänna rättsgrundsatser, att den, som

slutit aftal med representanter för oregistrerad förening, städse kan

göra fordran på grund af aftalet gällande i de samfällda föreningstillgångarna,

att följaktligen regeln om samtliga medlemmars ansvarighet,

om den skall vinna tillämpning, måste tydligt uttalas i själfva lagen,

äfvensom att i sammanhang därmed de processuella föreskrifterna böra

tydligare än i förslaget skett begränsas till det fall, att tredje man

vill ur föreningsmedlemmarnas samfällda tillgångar utkräfva fordran af

ifrågavarande beskaffenhet.

Äfven om stadgandet blefve omarbetadt i nu angifven riktning,

synes detsamma emellertid vara föga tillfredsställande. I sådant afseende

må endast framhållas, å ena sidan att stadgandet kunde komma att

medföra obillig stränghet mot de oregistrerade föreningarna, då detsamma

icke torde bereda möjlighet att mot ett kraf åberopa en föreningsmedlemmarnas

gemensamma genfordran, och å andra sidan att stadgandet

torde komma att sakna nödig effektivitet, då en oregistrerad förening

icke kunde försättas i konkurs och verksamt medel således skulle saknas

att framskaffa de gemensamma tillgångarna, om de undanhölles.

För att vinna det åsyftade ändamålet torde därför annan utväg

böra väljas. En anordning sådan som den, hvilken justitierådet friherre

Marks von ''Wiirtemberg, för den händelse stadgande i angifna syftetskulle

finnas nödigt, ansett böra ifrågakomma, synes minst ägnad

att väcka betänkligheter. Denna anordning skulle bereda tredje man

fullt tillfredsställande skydd och torde, därest man blott tillser, att

villkoren för vinnande af registrering ej göras onödigt betungande, icke

kunna anses obillig mot föreningarna, då de, utom i fråga om fast egendom,

skulle bibehållas vid sin förmåga att förvärfva rättigheter och,

endast i händelse de behöfde göra dem gällande vid domstol eller hos

annan myndighet, skulle vara nödsakade att låta registrera sig. Visserligen

komme den viktiga, i föreningslagstiftningen hittills följda principen

om rättskapacitetens förknippande med registrering att i viss mån eftergifvas.

I realiteten lärer dock detta icke komma att blifva af någon större

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 83.

betydelse, ty då en förening icke skulle kunna bereda sig någon fördel

genom underlåtenhet att registrera sig, torde väl hvarje förening, som

i någon afsevärd mån träder i rättsföidiållande till utomstående, komma

att söka registrering och således det mål, man med lagstiftningen vill

vinna, också komma att ernås.

I fråga om stadgandet i paragrafens andra stycke, hvilket i hvarje

händelse bör bibehållas, instämmer jag i den af justitierådet friherre

Marks von Wiirtemberg gjorda erinran.

Justitierådet Quensel, med hvilken regeringsrådet Wall instämde:

Lika med justitierådet friherre Marks von Wiirtemberg anser jag

icke kunna ur allmänna rättsgrundsatser härledas, att den, som slutit

aftal med representanter för en förening, må, oaktadt föreningen icke

erkännes såsom juridisk person, göra fordran på grund af aftalet gällande

i de samfällda föreningstillgångarna. Icke heller anser jag en sådan

princip böra genom uttryckligt lagbud införas.

Under det att lagstiftningen hittills sysselsatt sig med föreningar

endast af ett visst slag, hafva jämte dessa förekommit en mängd föreningar,

hvilka, ehuru de ej registrerats eller kunnat registreras, erkänts

såsom rättssubjekt. Dessa skulle, om registrering beträffande alla föreningar

göres till villkor för deras rättskapacitet, vid underlåten registrering

mista en befogenhet, som de nu innehafva. Häremot skulle

väl ej möta betänkligheter, om man kunde antaga, att alla föreningar

funne sig föranlåtna att söka registrering, eller om i annat fall andra

intressen än föreningens ej berördes. Bland föreningar, som skulle falla

under den nya lagen, torde emellertid äfven finnas de, för hvilka rätten

att söka och kära är af underordnad betydelse, men hvilka blott motvilligt

underkasta sig juridiskt bindande förpliktelser. Beträffande dessa

kan ej förväntas, att de skola af eget intresse drifvas att söka registrering,

helst det kan motses, att tredje man icke alltid låter sig af

den omständighet, att föreningen ej registrerats, afhålla från att med

densamma ingå aftal. Härtill kommer, att föreningen kan under nu

bestående förhållanden hafva iklädt sig juridiskt bindande förpliktelser

mot tredje man, och att det ej kan lämnas åt föreningen att afgöra,

huruvida dessa förpliktelser skola kunna utkräfvas. Att helt och hållet

binda rättskapaciteten vid registreringen synes alltså ej görligt.

Att å andra sidan oberoende af registrering tillerkänna föreningarna

obetingad rättskapacitet vore att frånträda en princip, som

hittills gjort sig gällande i vår lagstiftning. Denna princip, som afser

att genom registrering åstadkomma icke blott tillförlitlig öfversikt af

Bill. till Biksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 61 Häft. 21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

de aftalsmyndiga föreningarna utan äfven garanti för, att deras stadgar

innehålla vissa såsom väsentliga ansedda bestämmelser, torde ej böra

helt uppgifvas.

Det lärer då ej återstå annat än att mellan berörda två ytterligheter

söka en medelväg. Den bästa möjliga, som enligt mitt förmenande

står till buds, är att väl tillerkänna äfven de oregistrerade

föreningarna rättskapacitet men att göra registrering till villkor för

statens medverkan till realiserande af de föreningen tillkommande

rättigheter, d. v. s. att förbjuda oregistrerad förening att söka och kära.

Dock torde, såsom redan blifvit inom lagrådet framhållet, förvärf af

fast egendom böra undantagas från området för oregistrerad förenings

rättskapacitet.

Ensamt härvid lärer man dock ej böra stanna. Då för tredje

man, som vill inlåta sig med en oregistrerad förening, svårighet möter

att afgöra, huruvida denna äger den juridiska personens kriterier, och

då i allt fall med afseende å sådan förening några bestämmelser, afsedda

att vid föreningens upplösning trygga tredje mans rätt, ej är o att påräkna,

böra, där det handlas å oregistrerad förenings vägnar, de, som deltagit

i åtgärden eller i beslutet därom, ansvara för däraf uppkommande förbindelser

såsom för annan sin gäld, en för alla och alla för en, jämte

det föreningen, om den finnes besitta de egenskaper, som erfordras för

att göra den till rättssubjekt, med sina tillgångar ansvarar för förbindelsen.

Lagrådet yttrade beträffande

6 §•

Ändamålet med den i denna paragraf meddelade föreskrift, att

vid ansökning om registrering af ekonomisk förening skall fogas styrkt

förteckning å föreningens medlemmar, synes, då fråga är om ekonomisk

förening utan personlig ansvarighet, icke vara annat än att sätta

registreringsmyndigheten i tillfälle att kontrollera, att föreningsmedlemmarnas

antal vid registreringen icke understiger fem. Föreskriften

kan medföra ett ganska afsevärdt besvär för styrelsen, särskildt om

ansökningen afser en sedan längre tid befintlig, till sitt hufvudsakliga

syfte ideell förening, som dock enligt sista stycket af 1 § skall registreras

såsom ekonomisk förening. Det åsyftade ändamålet synes kunna, med undvikande

af denna olägenhet, vinnas genom en föreskrift, att registreringsansökning

skall åtföljas af en utaf styrelseledamöterna egenhändigt

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl■ Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

under skrifveri, bevittnad försäkran, att medlemmarnas antal uppgår till

minst fem. Den föreslagna bestämmelsen synes också mindre följdriktig,

då nya medlemmars inträde i ekonomisk förening utan personlig

ansvarighet och medlemmars afgång ur sådan förening icke registreras.

I fråga om föreningar med personligen ansvariga medlemmar

erfordras icke någon förteckning eller försäkran af nu ifrågavarande

beskaffenhet, då enligt 69 § föreningens stadgar skola, då de för

registrering ingifvas, vara försedda med samtliga medlemmarnas egenhändiga,

bevittnade namnunderskrifter.

8 §•

Af 7 § framgår, att förutom den under 4) i förevarande paragraf

omförmälda insats kunna ifrågakomma andra afgifter till föreningen.

Då det för rnedlemmarne är af vikt att kunna på förhand bedöma den

ansvarighet, de härutinnan äro underkastade, torde vara nödigt, att,

där dylika afgifter skola få upptagas, den föreskrift, stadgarne därom

innehålla, tillika skall angifva afgifternas belopp eller det högsta belopp,

hvartill desamma må bestämmas.

Att i stadgarna angifva, huru för föreningens förbindelser skall

ansvaras, synes ej erforderligt för annat fall, än då personlig ansvarighet

skall åligga rnedlemmarne, enär vid stadgarnas tystnad i berörda hänseende

är själffallet, att allenast föreningens tillgångar häfta för dess

förbindelser.

9 §.

Föreskriften, att i ekonomisk förenings firma skall ingå uttrycket

»ekonomisk förening», förefaller mindre lämplig. Oftast torde ordet

»förening» i en eller annan sammansättning (»konsumtionsförening»,

»bostadsförening» etc.) komma att ingå i förenings benämning, och i

dylika fall skulle nämnda föreskrift medföra alltför stor vidlyftighet i

firmabeteckningen och antagligen ofta blifva vid firmans tecknande

åsidosatt. Härtill kommer, att då en dylik föreskrift icke kunde vinna

tillämpning å det stora antal föreningar, som redan före lagens tillkomst

vunnit registrering, dessa såsom hittills komme att betecknas

med ordet »förening» utan tillägg af »ekonomisk». Fasthålles, att

ordet »förening» skall på ett eller annat sätt ingå i firman, och att

till den egentliga benämningen skall fogas sådant tillägg rörande den

personliga ansvarigheten, som i paragrafen afses, lärer, under förutsättning

af någon jämkning i de föreslagna bestämmelserna om ideell

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 83.

förenings firma, vara tillräckligt sörjdt för, att förenings liänförlighet

under den ena eller andra föreningstypen framgår af firmabeteckningen.

I stället för uttrycken »utan personlig ansvarighet» och »med

begränsad personlig ansvarighet» synes böra i firman få intagas en eller

annan förkortning af sådant uttryck (»u. p. a.», »m. b. p. a.» eller

dylikt). Erfarenheten lärer hafva visat, huru förkortningar af denna

art i hvarje händelse komma till användning, och det förefaller riktigast

att gifva dem lagens uttryckliga erkännande.

Förbudet att i föreningsfirma intaga personnamn synes mindre

behöfligt, och då ett dylikt förbud enligt förslaget ej skulle ifrågakomma

för ideella föreningar, torde, för undvikande af onödig skiljaktighet

mellan de båda föreningstyperna, hvad 9 § i detta hänseende innehåller

böra utgå.

Ett ovillkorligt förbud att i ekonomisk förenings firma intaga

ordet »bolag» synes ej heller vara behöfligt. Det låter tänka sig, att

ordet upptages i sådan förbindelse, att det omöjligen kan gifva anledning

till något missförstånd om firmainnehafvarens egenskap af förening.

Att t. ex. förhindra registrering af en firmabeteckning sådan som »X-by

aktiebolags arbetares bostadsförening» eller dylikt, är tydligen mindre

lämpligt. Tillfyllest torde vara att förbjuda upptagande af ordet »bolag»

på sådant sätt, att däraf kan vållas missförstånd. I denna riktning

torde paragrafen böra ändras, i sammanhang hvarmed motsvarande

ändring synes böra i afseende å ideella föreningar vidtagas i 80 §.

Hvad paragrafens andra stycke innehåller om, att ny firma skall

skilja sig från vissa förut bestående firmor, torde afse allenast att förebygga

förväxling mellan särskilda föreningsfirmor. För att tydligt

utmärka detta synes emellertid någon redaktionell jämkning vara nödig.

Under förutsättning att, såsom synes lämpligt, den tillämnade

nya lagen om bankrörelse kommer att innehålla förbud för förening i

allmänhet att i sin firma använda ordet »bank», bör den i tredje stycket

af förevarande paragraf intagna hänvisningen till nämnda lag i någon

mån jämkas.

11

Paragrafen torde böra omredigeras så, att däraf tydligt framgår,

att, såsom åsyftadt är, den i första punkten innefattade regeln om

ekonomisk förenings rätt att när som helst antaga nya medlemmar

gäller endast för det fall, att ej annat är i stadgarna bestämdt.

Vidare erinras, att tillräcklig anledning icke synes föreligga att,

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

såsom i paragrafen skett, uppställa den fordran, att å ansökning om

inträde i förening sökandens underskrift skall vara bevittnad. Föreskriften

härom, som saknar motsvarighet i aktiebolagslagen beträffande

aktietecknare, kan ofta blifva betungande och torde i vissa

fall t. ex. i fråga om större föreningar, som i själfva verket är o att

anse såsom ideella men på grund af stadgandet i sista punkten af

1 § nödgas låta registrera sig såsom ekonomiska, komma att medföra

verkliga olägenheter.

12 §.

Under hänvisning till hvad som blifvit anmärkt vid närmast föregående

paragraf hemställes, att föreskriften, att medlems underskrift

under uppsägning skall vara bevittnad, måtte utgå.

15 §.

Enligt paragrafens första stycke skulle afgång ur förening kunna

komma att äga rum redan en eller annan månad efter det uppsägning

skett eller omständighet eljest inträffat, som föranledt afgången. För

de flesta fall synes häremot ej vara något att erinra, men föreningar

kunna utan tvifvel finnas, för hvilka det skulle kunna medföra stora

olägenheter, att medlemmar ägde utträda så godt som omedelbart efter

därom gjordt tillkännagifvande. Med hänsyn härtill hemställes, att i

paragrafen må införas ett tillägg om rätt för förening att i stadgarne

intaga sådana bestämmelser, att afgång kommer att äga rum vid senare

tid för räkenskapsafslutning än den i förslaget angifna, dock att ej

genom dylika bestämmelser afgången må framskjutas längre än till

den räkenskapsafslutningstid, som infaller näst efter sex månader sedan

omständighet, som föranledt afgången, inträffat.

19 §.

Äfven om det icke med afseende å den ekonomiska föreningen,

såsom i fråga om aktiebolag, gäller, att dess verksamhet bör, till

säkerhet för tredje man, äga ett öfverskådligt underlag af vissa fonder,

hvilka till förhindrande af deras användande för annat än i lagen angifvet

ändamål omgärdats med särskilda bestämmelser, lära dock, med

hänsyn till den omfattning, de ekonomiska föreningarnas affärsverksamhet

antagit eller lätteligen kan antaga, föreskrifter ej böra helt

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

saknas i syfte att åt de ekonomiska föreningarna bereda ett ekonomiskt

underlag, i någon mån liknande aktiebolagens. I detta afseende innehåller

ock förslaget beträffande förhållandena under föreningens bestånd,

att hvarje medlem i en ekonomisk förening skall deltaga med viss i

stadgarna bestämd insats, och att vinstutdelning ej må äga rum i

vidare mån, än att återstående tillgångarna öfverskjuta skulderna med

minst det belopp, som motsvarar insatserna jämte reservfond. Ehuru

förslaget sålunda förutsätter, att reservfond kan, måhända att den bör

finnas, har uttrycklig föreskrift om reservfonds bildande icke meddelats.

Det torde dock böra tagas i öfvervägande, huruvida icke sådan föreskrift

lämpligen må i förslaget inflyta. Med hänsyn till föreningarnas

växlande beskaffenhet lärer icke kunna i lagen fastslås någon viss afsättning

till reservfonden utan endast meddelas bestämmelse, att stadgarna

skola därom innehålla föreskrift.

20—27 §§.

Hvad som blifvit erinradt i afseende å 55—62 §§ i förslaget till

lag om aktiebolag, gäller i tillämpliga delar äfven beträffande nu förevarande

paragrafer; dock torde skyldighet att anmäla ändring i styrelseledamots

eller firmatecknares hemvist ej böra åläggas styrelsen.

Enligt 55 § i förslaget till lag om aktiebolag skall vid registreringsanmälan

om ändring i styrelsens sammansättning fogas styrkt afskrift

af protokoll eller annan handling, som bestyrker ändringen.

Motsvarande föreskrift saknas i afseende å den i 2 0 § af nu förevarande

förslag stadgade registreringsanmälan. Giltig grund till denna olikhet

synes emellertid ej föreligga, utan torde de båda paragraferna böra på

ett eller annat sätt bringas till öfverensstämmelse. Skulle detta ske

genom införande i 20 § föreningslagen af en bestämmelse, som motsvarar

den i fråga om aktiebolag föreslagna, torde enahanda bestämmelse

böra inflyta jämväl i 57 och 66 §§ af nu förevarande lagförslag.

Bestämmelsen i andra punkten af första stycket i 20 § torde

såsom öfverflödig böra utgå.

För ideell förening skall enligt 85 § Konungen äga medgifva

undantag från regeln, att styrelseledamot skall vara här i riket bosatt

svensk undersåte, en befogenhet som däremot enligt denna paragraf ej

skulle tillkomma honom i afseende å ekonomisk förening. En dylik

åtskillnad synes ej vara nödig eller lämplig, och då äfven i afseende

å ekonomiska föreningar fall kunna tänkas, i hvilka dispens från

lagens regel skäligen kan ifrågakomma, torde förevarande paragraf

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

böra i sådant syfte ändras, hvarmed lärer böra följa motsvarande

jämkning af den i 56 § förekommande bestämmelsen om likvidators

nationalitet.

28 §.

Hvad som blifvit anfördt vid 63 § i förslaget till lag om aktiebolag

äger tillämpning äfven i afseende å förevarande paragraf. Därjämte

erinras, att sådan personlig ansvarighet, som afses i paragrafens

andra stycke, torde böra stadgas jämväl för dem, som vid utfärdande

af en handling för förening utan personlig ansvarighet i handlingen

betecknat föreningen på ett sätt, som utmärker, att dylik ansvarighet

förekommer.

29 §.

Hvarje anledning synes saknas att, för det fall att styrelsen vill

kära till föreningen, föreskrifva annat förfarande än det i 64 § 2 mom.

i förslaget till lag om aktiebolag omförmälda.

En bestämmelse, att styrelsen i sådant fall äger kalla föreningsmedlemmarna

till stämma för val af ombud att i tvisten föra föreningens

talan, medför, att i 48 § bör införas ett stadgande, motsvarande

3 mom. i 92 § i förslaget till lag om aktiebolag.

30 §.

Den i paragrafen omförmälda förvaltningsredogörelse synes böra

vara skriftlig och af styrelseledamöterna undertecknad. I annat fall

kan ovisshet uppkomma, huruvida vissa yttranden, som vid sammanträde

afgifvits af styrelseledamöter, äro att hänföra till redogörelse,

och sålunda osäkerhet yppas angående utgångspunkten för den i 42 §

bestämda tid för klander af styrelsens förvaltning.

Med afseende å den i 111 § meddelade bestämmelse om ansvar

för oriktig uppgift i förvaltningsredogörelse är uppenbarligen ock af

vikt att kunna medelst den skriftliga formen konstatera redogörelsens

innehåll, hvarjämte samtliga styrelseledamöternas underskrift å redogörelsen

för dem alla medför ett mera oförtydbart ansvar för redogörelsens

innehåll, än där denna muntligen afgifvits af en styrelseledamot

under de öfrigas stillatigande. *

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 83.

Föreskrift bör tillika meddelas, att redogörelsen skall till revisorerna

aflämnas viss tid innan dessa hafva att framlägga sin berättelse,

bvarjämte någon jämkning blir af nöden i 41, 42 och 44 §§.

35 §.

Af enahanda skäl, som vid 30 § anförts för stadgande af skriftlig

form för styrelsens förvaltningsredogörelse, torde revisorernas utlåtande

böra skriftligen affattas och af dem undertecknas.

37 §.

Förslaget innehåller, att hvarje medlem, som anmäler sig till

deltagande i förhandlingarna, äger rösträtt å sammanträde, utan att

härifrån medgifves annat undantag, än att i stadgarna må kunna bestämmas,

att rösträtt ej får utöfvas af den, som ej fullgjort hvad

honom såsom medlem åligger.

Uppenbarligen kunna emellertid i en ekonomisk förening de

röstandes personliga egenskaper äga väsentlig betydelse; det kan sålunda

vara af vikt, att genom bestämmelse i stadgarna från rösträtt

må uteslutas omyndiga, de som ej under viss minimitid tillhört föreningen

o. s. v. Anledning synes därför saknas att i detta hänseende

för de ekonomiska föreningarna meddela andra föreskrifter än dem,

förslaget beträffande de ideella föreningarna innehåller i 87 §, d. v. s.

att föreningen äger i stadgarna uppställa villkoren för utöfvande af

rösträtt å sammanträde.

Af första stycket i 37 § synes alltså böra bibehållas allenast

första punkten, innehållande, att föreningsmedlems rätt att deltaga i

handhafvandet af föreningens angelägenheter utöfvas å sammanträde,

hvaremot de öfriga två punkterna i samma stycke torde böra utgå

och 38 § undergå någon jämkning.

Beträffande andra stycket åberopas hvad som blifvit erinradt med

afseende å 74 § och 57 § andra stycket i förslaget till lag om aktiebolag.

39 §.

Medgifves revisorerna rätt att med förbigående af styrelsen utlysa

sammanträde, kan inträffa, att revisorérna och styrelsen hvar för sig

af samma anledning utfärda kallelse till särskilda sammanträden. Paragrafens

andra stycke synes därför böra affattas i öfverensstämmelse

med andra stycket af 80 § i förslaget till lag om aktiebolag.

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Till förekommande af öfverrumpling bör stadgas, att å föreningssammanträde

ej må till afgörande företagas ärende, som éj i kallelsen

till sammanträdet blifvit angifvet, där det ej enligt stadgarna skall

förekomma å sammanträdet eller omedelbart föranledes af ärende, som

där skall afgöras.

45 §.

I fråga om de villkor, under livilka ekonomisk förenings stadgar

må ändras, innebär förslaget en väsentlig skärpning i jämförelse med

de i sådant hänseende nu gällande bestämmelser. I alla de fall, som

angifvas i andra stycket af förevarande paragraf, skulle enligt förslaget

en enda föreningsmedlem äga makt att motsätta sig ändringens genomförande,

under det att gällande lag för dessa fall liksom i fråga om

alla andra stadgeändringar, frånsedt sådana som innefatta skärpning

af medlemmarnas ansvarighet för föreningens förbindelser, åtnöjer sig

med bestämmelser af samma innehåll, som de i tredje stycket af

paragrafen upptagna.

Det torde emellertid med fog kunna ifrågasättas, huruvida en så

omfattande skärpning i detta afseende är gagnelig eller af behofvet

påkallad. Att på sådant sätt inskränka föreningarnas rörelsefrihet och

lägga i hvarje enskild medlems hand att t. ex. förhindra en nödig och

nyttig utvidgning af föreningens verksamhetsområde synes i hög grad

ägnadt att väcka betänkligheter och icke böra ske utan tvingande

skäl. Behofvet att skydda de enskilda medlemmarnas intressen, hvilket

anförts såsom motiv för den föreslagna skärpningen, torde icke

utgöra tillräcklig anledning att i alla de fall, som angifvas i andra

stycket, uppställa fordran på enstämmigt beslut för genomförande af

stadgeändring. En förening är i regel en öppen association, i hvilken

nya medlemmar alltjämt kunna vinna inträde, ofta till obegränsadt

antal. Det ekonomiska intresse, som för en medlem är förenadt med

att kvarstå i en förening af denna art, kan i allmänhet icke vara af

någon större betydelse, och i många fall innebär därför blotta rätten

att utträda ur föreningen tillräckligt skydd mot rättskränkning genom

stadgeändring. I fråga om föreningar, som äro slutna eller i realiteten

närma sig de slutna, ställa sig visserligen förhållandena annorlunda,

men att affatta lagens bestämmelser rörande de villkor, under

hvilka ändring af stadgarna må ske, efter dessa föreningars behof synes

så mycket mindre böra ifrågakomma, som det ju står dem, hvilka bilda

en förening, öppet att i detta hänseende uppställa så stränga villkor

som helst.

Bih. till Riksd, Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 61 Höft.

22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 83.

I anslutning till det anförda hemställes, att ur paragrafens andra

stycke måtte af där omförmälda stadgeändringar uteslutas de, som afse

föremålet för föreningens verksamhet, grunderna för medlems uteslutande

ur föreningen, för utöfvande af rösträtt och för fattande af

beslut å sammanträde äfvensom intagande af förbehåll om tvisters hänskjutande

till skiljemän, samt att beträffande ändringar i dessa hänseenden

de i tredje stycket upptagna lindrigare bestämmelserna i

stället måtte vinna tillämpning. Vidkommande åter ändring i fråga

om medlems rättighet att efter uppsägning utträda ur föreningen

samt ändring, som innebär inskränkning i afgående medlems rätt,

hvarom i 16 § stadgas, synas dylika ändringar, såvidt de skola afse

jämväl dem, som vid frågans afgörande redan voro medlemmar af föreningen,

icke böra kunna genomföras mot någon medlems bestridande.

Däremot torde hinder ej möta för sådan anordning, att ändring af

stadgarna i dessa ämnen, såvidt rörer nytillträdande medlemmar, får

ske under de i tredje stycket angifna villkor. Hvad beträffar användande

af årsvinst eller föreningens behållna tillgångar vid dess upplösning,

torde ej heller härutinnan rubbning i redan befintliga medlemmars

rätt böra kunna ske mot någon medlems bestridande; och då

det ej lärer vara lämpligt att i dessa hänseenden gifva olika grupper

af medlemmar olika rätt, synes fråga om stadgeändring, som innebär

inskränkning i medlemmarnas rätt till årsvinst eller till föreningens

behållna tillgångar vid dess upplösning, böra falla under paragrafens

andra stycke. Skulle åter, såsom stundom är fallet, stadgarna innehålla

bestämmelser, enligt hvilka någon rätt till årsvinst eller till föreningens

tillgångar vid dess upplösning tillkommer annan än medlemmarna,

exempelvis välgörande inrättning eller dylikt, kunna lätt sådana

förhållanden inträffa, att det är önskvärdt eller rent af nödvändigt,

att ändring i dessa bestämmelser sker, och torde därför i fråga om

dylik ändring, såvidt genom densamma ej göres inskränkning i medlemmarnas

rätt, föreskrifterna i tredje stycket böra gälla.

I paragrafen omnämnes ej särskildt beslut om stadgeändring, afseende

ökad förpliktelse för medlemmarna att erlägga afgifter till föreningen,

och skulle följaktligen i fråga om villkoren för sådan ändringkomma

att gälla, hvad tredje stycket innehåller. Häremot torde icke

vara något att erinra, men rättvisan synes kräfva, att de medlemmar,

som ej vilja underkasta sig beslutet utan föredraga att utgå ur föreningen,

icke må betungas med den förhöjda afgiften under den tid,

som förflyter, innan afgången kan äga rum. Ett stadgande synes därför

böra införas af hufvudsakligt innehåll, att beslut, som nu är sagdt,

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

ej må tillämpas mot medlem, som icke bidragit till beslutet och anmäler

sig till utträde ur föreningen antingen inom viss kort tid, exempelvis

en månad, från det beslutet fattades, eller — i händelse lian

vid utgången af den tid enligt stadgarna ännu icke äger att uppsäga

sig — så snart han därtill är berättigad.

47 §.

Andra stycket innebär, att förening kan utan borgenärernas hörande

besluta sådan ändring af stadgarna, att föreningsmedlemmarnes

skyldighet att göra insats lindras eller dem åliggande personlig ansvarighet

inskränkes. Borgenärernas rätt har nämligen ansetts tillräckligt

tillgodosedd genom föreskriften, att dylikt beslut ej må gå i

verkställighet förr än ett år efter skedd registrering.

En dylik anordning måste principiellt sedt förefalla i viss mån

betänklig, men till dess försvar kan anföras, att föreningar, såsom i

det hela saknande en fast legal kreditbas, i allmänhet ej kunna bygga

sin verksamhet på längre tids kredit; och då det stadgande i gällande

lag, med hvilket det nu ifrågavarande fullständigt öfverensstämmer,

icke synes hafva medfört någon olägenhet, torde giltig anledning saknas

att nu uppställa strängare villkor för här afsedda stadgeändringar.

Emellertid synes föreskriften böra i sä måtto förtydligas, att

något tvifvel ej kan råda om, att densamma, såsom torde varit afsedt,

äger tillämplighet icke allenast i afseende å lindring af medlemmarnes

skyldighet att inbetala ännu ej erlagda afgifter, utan äfven när

fråga är om partiell återbetalning af erlagda insatser.

I öfrigt erinras, att hvad som blifvit anmärkt vid 91 § i förslaget

till lag om aktiebolag äger tillämpning äfven beträffande föreningar.

48 §.

I afseende å paragrafens första stycke erinras om den vid första

stycket af 92 § i förslaget till lag om aktiebolag gjorda hemställan,

hvilken synes böra föranleda motsvarande ändring i förevarande paragraf.

Därest, såsom vid 53 § i förslaget till lag om aktiebolag blifvit

hemställdt, i nämnda förslag införes förbud för bolagsstämma att förfoga

öfver bolagets egendom på ett sätt, som uppenbarligen strider

mot bolagets ändamål eller är för detsamma främmande, synes ett liknande

förbud böra meddelas beträffande föreningar. Om så sker, torde,

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

i analogi med hvad jämväl blifvit hemställdt vid nyssberörda paragraf

i förslaget till lag om aktiebolag, i nu förevarande paragraf böra stadgas,

att klagan på grundval af omförmälda förbudsbestämmelse ej må

anställas, med mindre den biträdes af minst en tiondedel af samtliga

föreningsmedlemmar.

49 §.

Enligt förslaget kan förening förklaras skyldig att träda i likvidation

bland annat i det fall, att dess verksamhet finnes strida mot

lag eller författning. Så till vida som detta stadgande åsyftar tvångsupplösning

af förening, hvars verksamhet pröfvas vara brottslig, föranleder

stadgandet ej någon erinran. Hvad detsamma härutöfver innebär,

är otydligt. Då paragrafens sista stycke utvisar, hurusom det

ansetts nödigt att från stadgandets tillämpning särskildt undantaga ett

fall, sådant som det, att förening idkat kreditförsäljning i strid med

föreskrifterna i 3 § 1 mom., lärer det få antagas, att öfverträdelse af

det i andra mom. af samma paragraf upptagna förbudet för kreditförening

att utsträcka sin verksamhet till andra än medlemmar faller

under regeln i 49 §, likasom att ideell förening, om den emot 3 mom.

i 3 § idkar verksamhet, som är förbehållen ekonomisk förening, hemfaller

under den mot 49 § svarande bestämmelsen i 94 §. Härtill lärer

dock innebörden af nu förevarande stadgande näppeligen kunna inskränkas.

Nära tillhands ligger att till sådan lagstridig verksamhet,

som här afses, hänföra, om icke hvarje slags civil orätt, åtminstone

den, som består i upprepadt öfverträdande af ett uttryckligt lagbud.

Föga rimligt vore emellertid att, såsom med en dylik tolkning blefve

fallet, anordna ett inskridande från det allmännas sida mot förening

därför, att den gjort sig skyldig till åsidosättande af sådana privaträttsliga

stadganden som exempelvis dem, hvilka reglera köpares skyldigheter

mot säljare eller hyresgästs mot hyresvärd. Skulle man i känslan

häraf vilja åt stadgandet gifva en närmare begränsning, är det svårt att

finna någon annan sådan än den, att stadgandet afsåge verksamhet,

som strede mot själfva föreningslagstiftningen. Äfven med en så inskränkt

innebörd vore stadgandet emellertid föga lämpligt. Frånsedt

de öfverträdelser af 2 och 3 mom. i 3 §, hvilka på sätt förut är nämndt

tydligen enligt förslaget kunna föranleda tvångslikvidation, nämnas i

förslagets 50 och 51 §§ vissa fall, där en förening kan på yrkande af

medlem eller annan rättägande förpliktas att träda i likvidation på

den grund, att den ej uppfyller vissa föreningslagens föreskrifter. Men

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

att öka antalet af dylika fall ock än mer att låta allmänt ombud

erhålla befogenhet att påkalla likvidation lärer vara olämpligt, då för

beredande af nödig effektivitet åt föreningslagens föreskrifter andra

utvägar — såsom straff eller skadeståndspåföljder samt rätt till klagan

öfver föreningsbeslut — i allmänhet stå till buds.

Med hänsyn till det sålunda anförda hemställes, att stadgandet

1 första stycket af förevarande paragraf måtte begränsas till de fall,

att förenings verksamhet finnes vara brottslig eller uppenbart osedlig,

samt att paragrafens andra stycke måtte utgå; dock lärer, i händelse

2 mom. af 3 § skulle, emot hvad förut blifvit hemställdt, komma att

kvarstå, sådant förfarande, som där afses, böra i förevarande paragraf

särskildt upptagas såsom anledning till tvångslikvidation.

58 §.

Den slutliga redovisning, som i 58 § omförmäles, torde böra afgifvas

skriftligen. En föreskrift härom skulle medföra, att 58 § kunde

bringas till önsklig öfverensstämmelse med 102 § i förslaget till lag

om aktiebolag.

59 §.

Hvad som vid 104 § i förslaget till lag om aktiebolag blifvit

anmärkt därom, att sista punkten i andra stycket borde utgå och

första punkten i samma stycke modifieras, äger motsvarande tillämpning

i fråga om andra stycket af förevarande paragraf.

60 §.

I andra punkten af 1 mom. meddelas särskilda bestämmelser om

den befogenhet, som skall tillkomma likvidatorer, hvilka jämlikt 49 §

1 mom förordnats af rätten i sammanhang med beslut om föreningens

trädande i likvidation. Förslaget förutsätter härvid, att dessa likvidatorer

omedelbart efter beslutets meddelande skola inträda i utöfning af

sitt uppdrag, men inskränker tillika deras befogande under den tid,

som förflyter, till dess beslutet vinner laga kraft. Häremot torde i

hufvudsak icke vara något att erinra. Emellertid synes inskränkningen

lämpligast kunna göras så, att likvidatorerna icke må, innan beslutet

vunnit laga kraft, annorledes än med föreningens samtycke vidtaga

några likvidationsåtgärder utan allenast taga föreningens egendom

under vård och bevaka dess angelägenheter.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83-

62 §.

I fråga om denna paragraf hänvisas till den vid 108 § i förslaget

till lag om aktiebolag gjorda anmärkning såsom i hufvudsak tillämplig

jämväl beträffande föreningar. Härvid torde särskildt böra påpekas, att

i stadgarna för en förening, äfven om densamma registrerats såsom

ekonomisk, oftare än i en aktiebolagsordning lärer förekomma föreskrift,

att vid upplösning de behållna tillgångarna skola öfver]ämnas

till annat rättssubjekt, hvilket förhållande bör vid paragrafens affattande

beaktas.

64 §.

Bestämmelsen, att likvidatorerna skola å sammanträde afgifva

redovisning, utesluter icke, att redovisningen kan ske i muntlig form.

Då sådant emellertid synes olämpligt, torde paragrafen böra affattas

på ett sätt, som utmärker, att redovisningen skall afgifvas skriftligt.

68 §.

Yar föreningen ej i likvidation redan vid den tid, då dess egendom

afträddes till konkurs, och finnes efter konkursens afslutande

öfverskott, synes det ej vara oundgängligen nödigt, att likvidation äger

rum, utan torde det för sådan händelse böra ankomma på föreningen

att själf afgöra, huruvida den skall fortsätta sin verksamhet eller träda

i likvidation. Föreskrifterna i första stycket af paragrafen synas därför

böra utbytas mot ett stadgande i nu antydda riktning.

Därest denna anmärkning vinner afseende, torde därjämte böra

meddelas en föreskrift af innehåll, att om föreningen inom viss kort

tid, exempelvis en månad, efter konkursens afslutande beslutar att träda

i likvidation, hvad i lagen är stadgadt om årsstämning i samband med

likvidation icke skall äga tillämpning.

77 §.

Då lagen medgifvit dem, som ingå vissa sammanslutningar, att

för de förbindelser, de gemensamt ikläda sig mot tredje man, ansvara

endast med de samfällda tillgångarna, hafva för åtnjutande af en

sådan förmån uppställts vissa villkor. Bland dessa finnes i gällande lag

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

och föreliggande lagförslag såväl för aktiebolag som för de ekonomiska

föreningarna upptaget, att de skola utgöras af minst fem medlemmar,

att om antalet medlemmar nedgår under det sålunda bestämda och ej

inom viss kortare tid åter fylles, bolaget eller föreningen skall träda

i likvidation, och att, där så ej sker, de, som med vetskap om förhållandet

deltaga i beslut om fortsättande af bolagets eller föreningens

verksamhet eller handla å dess vägnar, personligen svara för uppkommande

förbindelser.

Giltigt skäl synes ej föreligga att i olikhet härmed medgifva, att

ideella föreningar bildas eller fortbestå med mindre antal medlemmar.

Än mindre är det lämpligt att, på sätt i förslaget skett, på denna art

af föreningar ställa allenast sådana fordringar, att — om ock i föreningens

begrepp må anses ligga, att den ej kan bildas af endast en

individ — den uppfattning likväl ej uteslutes, att en behörigen bildad

förening må såsom rättssubjekt fortbestå, äfven om medlemmarnas

antal nedgått till en.

Väl är, på sätt förslaget torde innebära, den förteckning öfver

ideell förenings medlemmar, som skall genom styrelsens försorg hållas,

icke underkastad samma offentlighet som förteckningen öfver medlemmar

i en ekonomisk förening, och sålunda kommer ej alltid samma

medel, som då fråga är om en ekonomisk förening, att stå till buds

för kontrollerande af medlemmarnas antal i den ideella föreningen.

Men i de flesta fall lärer blotta tillvaron af de ofvanberörda föreskrifterna

kunna antagas medföra åsyftad verkan. Vid ansökning om

registrering af en ideell förening torde därjämte kunna fordras sådan

försäkran beträffande medlemmarnas antal, som vid 6 § i förslaget

blifvit förordad. Och skulle föreningsmedlemmar eller styrelseledamöter

vilja föra talan, för hvilken förutsättes, att medlemsantalet kan

konstateras, lärer, där för utredning i sagda afseende så erfordras, tillgång

till medlemsförteckningen ej lagligen kunna förvägras. Att den

frågan lämnas öppen, huru en borgenär, som vill af anledning, att

medlemsantalet nedgått under det föreskrifna, hålla sig till enskilda

medlemmar af föreningen, skall kunna styrka, att förutsättningarna

för en sådan rätt äro för handen, torde ej innefatta tillräcklig anledning

att låta de ideella föreningarna i ifrågavarande hänseende intaga

en särställning.

77 § synes alltså böra bringas till fullständig öfverensstämmelse

med 5 §; hvarjämte 78 paragrafens hänvisning till 6 § bör, under

förutsättning att hvad vid den sistnämnda blifvit hemställdt vinner be
-

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

aktande, afse denna i dess lielliet. Tillika lärer ur 94 § böra uteslutas

hvad densamma innehåller beträffande inskränkning i tillämpningen

af 51 och 54 §§ men däremot i 94 § böra upptagas, att jämväl

de i 53 § gifna stadganden skola i fråga om ideell förening lända till

efterrättelse.

78 §.

Därest enligt stadgarna särskild stadfästelse utgör förutsättning

för deras giltighet, lärer utan uttrycklig lagbestämmelse vara själffallet,

att giltiga stadgar ej kunna anses föreligga, med mindre det

visas, att förutsättningen blifvit uppfylld. Sista punkten i paragrafen

torde därför böra utgå, hvilket föranleder, att jämväl sista punkten i

92 § uteslutes. I allt fall synes anledning saknas att i förevarande

hänseende meddela särskilda bestämmelser allenast för de ideella föreningarna.

79 §.

I fråga om ekonomisk förening erfordras enligt förslaget icke,

att stadgarna skola innehålla bestämmelse angående villkoren för inträde

i föreningen, utan skall, därest dylik bestämmelse saknas, gälla

hvad i 11 § finnes stadgadt. Något giltigt skäl synes icke finnas att

i motsats härtill beträffande ideella föreningar ovillkorligen fordra, att

i stadgarna meddelas föreskrift i nämnda afseende. Saknas sådan föreskrift,

torde för ideell förening kunna gälla detsamma som för ekonomisk

med det undantag allenast, att skriftlig ansökning om inträde

icke bör erfordras. I enlighet härmed hemställes, att bestämmelsen

under 4) i förevarande paragraf utgår och i stället å vederbörlig plats

i afdelningen om ideella föreningar införes ett stadgande af samma

innehåll som 11 § med nyssnämnda undantag.

Beträffande frågan, huruvida och under hvilka villkor medlemmar

i förening må påkalla extra sammanträde, synes hinder ej möta att

låta samma bestämmelser gälla för ideell förening som för ekonomisk;

och torde i följd däraf hvad under 10) i paragrafen finnes stadgadt

böra utgå och i stället tredje stycket af 39 § göras tillämpligt jämväl

å ideell förening.

Den under 12) upptagna bestämmelsen, att stadgarna skola angifva,

huru i händelse af föreningens upplösning med behållna tillgångar

skall förfaras, har oförändrad influtit från det af den s. k.

föreningskommittén utarbetade förslag, och liar kommittén rörande

denna bestämmelse i sina motiv anfört, bland annat, att åt densamma

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

gifvits en så allmän affattning, att det jämväl, om så anses lämpligt,

kan uppdragas åt föreningsmedlemmarna eller annan, som i stadgarna

angifves, att vid upplösningen besluta rörande tillgångarnas användning.

Emellertid synes bestämmelsen svårligen kunna tolkas så, att

genom en blott föreskrift, att föreningsmedlemmarna äga besluta om

tillgångarnas användning, lagbudet skulle anses uppfylldt, utan torde

åtminstone erfordras, att någon begränsning göres i medlemmarnas

beslutanderätt, t. ex. att tillgångarna skola användas till något välgörande

ändamål, som föreningen bestämmer, eller dylikt. Under förutsättning

af nu angifna tolkning af bestämmelsen synes densamma icke

föranleda någon erinran.

Enligt hvad under 5) sägs skulle ideell förenings stadgar angifva,

förutom afgifterna till föreningen, där sådana skola förekomma, tillika,

huruvida och i hvad mån uttaxering å medlemmarne skall vara medgifven.

De sålunda använda ordalagen synas utesluta befogenhet att

i en ideell förenings stadgar upptaga bestämmelser om rätt för föreningen

att, utöfver de regelmässiga afgifterna, uttaxera ytterligare tillskott,

med mindre dessa till beloppet begränsas i stadgarne. Att bestämmelser.

som medgifva uttaxering utan att tillika angifva dess

maximum, kunna leda till missbruk, är onekligt. Men det får ej heller

förbises, hurusom möjligheten att under vissa förhållanden verkställa

uttaxeringar, hvilkas storlek ej kan på förhand bedömas, inom många

ideella föreningar betraktas såsom nödvändig för föreningens ändamål,

samt att i ett stort antal nu befintliga föreningar sådan möjlighet

finnes beredd. Därest lagen skulle lägga hinder i vägen för registrering

af ideell förening, hvars stadgar medgifva rätt till obegränsad

uttaxering, kan förty befaras, att föreningar, hellre än att uppgifva

sagda rätt, skulle i större omfattning afhålla sig från att söka registrering.

Yid sådant förhållande torde man hellre än att utesluta

möjligheten af obegränsad uttaxering böra söka bereda något korrektiv

mot missbruk af denna möjlighet. Ett dylikt korrektiv synes i själfva

verket stå att finna i bestämmelse om rätt för medlem att genom utträde

ur föreningen undandraga sig tillämpning af uttaxeringsbeslut.

Under förutsättning att sådan bestämmelse varder i annat sammanhang

införd, hemställes därför om sådan ändring i förevarande paragraf, att

det lämnas förening öppet att i stadgarne intaga bestämmelser, som

möjliggöra uttaxering utan begränsning till visst belopp, hvilket synes

kunna ske därigenom att ur hvad som förekommer under 5) orden »i

hvad mån» uteslutas.

Bih. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sand. 1 Afd. 61 Käft. - ■'' ■ 23...

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

80 §.

Af skäl, som framgå af hvad vid 9 § blifvit erinradt, torde det

ej böra föreskrifvas, att ideell förenings firma skall innehålla ordet

»ideell >. Att kräfva sådant lärer desto mindre vara lämpligt, som uttrycket

»ideell förening», om ock i brist af bättre benämning användbart

i själfva lagen, där det erhåller närmare förklaring, dock svårligen,

så länge det ej vunnit insteg i språket, ägnar sig att användas i

firmabeteckning.

Då det emellertid är önskvärdt, att ideell förening genom sin

firmabeteckning åtskiljes från ekonomiska föreningar, hemställes, att i

paragrafen införes stadgande därom, att i ideell förenings firma ej må

inflyta ordet »ekonomisk» ej heller något, som har afseende å personlig

ansvarighet för medlemmarne eller frihet från sådan ansvarighet.

I afseende å rätten att i föreningsfirma intaga ordet bolag hänvisas

till hvad i fråga därom blifvit hemställdt vid 9 §. Äfven om

denna hemställan ej godkännes, lärer i hvarje fall öfverensstämmelse i

förevarande hänseende mellan 9 och 80 §§ böra bringas till stånd.

Medan enligt 9 § ekonomisk förenings firma för att kunna registreras

behöfver skilja sig allenast från annan föreningsfirma, som tidigare

blifvit registrerad hos samma myndighet, innebär förevarande

paragraf, att registrering af ideell förenings firma skall vägras, jämväl

om den företer större likhet med föreningsfirma, som registrerats hos

annan myndighet, eller med benämning å förening, hvilken alls ej registrerats

men är för registreringsmyndigheten känd. Tillräcklig anledning att

i dessa hänseenden göra afvikelse från stadgandena i 9 § synes ej föreligga.

Vid 18 och 123 §§ i förslaget till lag om aktiebolag har hemställts

om stadgande rörande befogenhet för domstol att, när en af aktiebolag

antagen firma finnes kunna leda till förväxling med tidigare

registrerad firma af ett eller annat slag och därigenom vålla dess innehafvare

skada, förbjuda vidare användande af förstnämnda firma samt

utdöma skadestånd. Vinner denna hemställan afseende, bör naturligen

en motsvarande regel införas i lagen om föreningar, och det kan då

ej gärna tänkas, att en förening skulle känna sig frestad att låta inregistrera

en firmabeteckning, hvars begagnande skulle kunna medföra

påföljder, sådana som de nyss nämnda.

82 §.

Enligt 29 §, hvilken efter hänvisning i 85 § gäller äfven de ideella

föreningarna, skall hvad om delgifning af stämning å förening är

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 83.

stadgadt i 11 kap. 15 § rättegångsbalken äga tillämpning, jämväl då

annat meddelande skall delgilvas föreningen. Såsom allmän regel

gäller alltså, att ett meddelande till föreningen kan delgifvas hvilken

styrelseledamot som helst. Anledning synes saknas att från denna

regel göra det undantag, som innefattas i 82 paragrafens föreskrift, att

där ifrågavarande anmälan skall göras hos styrelsen eller dess ordförande.

Denna föreskrift torde därför böra utgå, hvarigenom ock

önsklig öfverenstämmelse med 12 § skulle härutinnan ernås.

De skäl, som åberopats till stöd för den vid 15 § gjorda hemställan,

synas böra föranleda, att i förevarande paragraf införes ett tillägg om

rätt för förening att i stadgarne intaga sådana bestämmelser, att utträde

ej kommer att äga rum genast, då anmälan därom sker, utan

först viss tid därefter, och torde maximum för den tid, som i sådant

afseende må bestämmas, böra sättas till sex månader.

Yarder, såsom vid 79 § hemställts, utväg öppnad att i stadgarne

intaga bestämmelser, som möjliggöra uttaxering utan begränsning till

visst belopp, lärer emellertid ej böra tillåtas förening, som vill begagna

sig af nämnda utväg, att tillika antaga föreskrifter, hvarigenom

afgång ur föreningen framskjutes till senare tid än den, då anmälan

om utträde göres.

84 §.

Den i första stycket upptagna regeln om medlems skyldighet att

efter utträde eller uteslutning gälda afgift för löpande året synes afpassad

allenast för det fall, att afgift utgår en enda gång hvarje år.

Stundom förekommer emellertid, att afgifter upptagas för kortare tid

(kvartal, månad eller till och med vecka). I dylikt fall synes det ej

böra åläggas afgången medlem att gälda afgifter för hela återstoden

af året, utan torde hans betalningsskyldighet böra begränsas till det

belopp, som efter afgången först förfaller. Föreskrift härom torde böra

fogas till första stycket.

Därjämte synes afgången medlems skyldighet att erlägga afgift

böra göras beroende af att stadgarne ej innehalla bestämmelse^ som

ytterligare begränsar hans betalningsskyldighet.

Såsom vid 79 § antydts, lärer det, i fall stadgarne skola få innehålla

bestämmelser, som möjliggöra uttaxering utan begränsning till

visst belopp, vara nödvändigt, att, när sådana bestämmelser förekomma

och beslut fattats om afgifts utkräfvande, medlem, som ej biträdt beslutet

och ofördröjligen anmäler sig till utträde, frikallas från erläggande

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 83.

af den beslutade afgiften. Den i sådant afseende erforderliga föreskriften

synes böra kafva sin plats i denna paragraf.

För det fall, att medlem, som utträdt ur förening, särskildt utfäst

sig att erlägga afgifter under viss tid, innehåller paragrafens andra

stycke, att hans ansvarighet för utfästelsen skall bedömas efter allmän

lag. Med detta stadgande lärer hafva afsetts att antyda, hurusom en

dylik utfästelse i allmänhet är giltig men kan förlora sin giltighet,

därest föreningen genom att ändra arten af sin verksamhet eller annorledes

undanröjer de förutsättningar, under hvilka utfästelsen gjorts.

Den antydan härom, som må vara af nöden, torde emellertid lämpligare

kunna gifvas genom ett uttalande i paragrafen, att dess stadganden

om förenings rätt att efter medlems afgång utkräfva å honom belöpande

afgifter icke beröra den förpliktelse, som på grund af särskildt

åtagande kan åligga medlem att gälda afgift, oberoende af afgång ur

föreningen.

85 §.

Af ungefärligen samma skäl, som föranledt den vid 28 § gjorda

hemställan om stadgande af påföljd för den, som åt ekonomisk förening

utan personlig ansvarighet gifver beteckning, hvarigenom sken

af dylik ansvarighet uppstår, lärer för den eller dem, som å ideell förenings

vägnar utfärda handling, hvari föreningen betecknas såsom vore

den ekonomisk, böra stadgas sådan personlig ansvarighet, som afses i

andra stycket af 28 §.

87 — 90 §§.

Därest, på sätt vid 79 § blifvit hemställdt, i fråga om medlemmarnas

rätt att påkalla extra sammanträde enahanda regler komma

att gälla för ideell förening som för ekonomisk, synas jämväl de i 89

§ upptagna bestämmelserna om de fall, i hvilka det skall åligga kronofogde

eller magistrat att utlysa sammanträde med ideell förenings

medlemmar, böra bringas till öfverensstämmelse med hvad 40 § i

sådant hänseende innehåller beträffande ekonomisk förening.

Om nu angifna ändringar vidtagas, och dessutom hvad vid 37 §

blifvit anmärkt vinner afseende, skulle mellan de bestämmelser, som

under rubriken »om föreningssammanträde» äro upptagna i fråga om

ekonomisk förening under 37—41 §§ och i fråga om ideell förening

under 87—90 §§, ej komma att i sak kvarstå andra olikheter, än att

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

dels, hvad angår de fall, då särskilda villkor äro uppställda för besluts

fattande å föreningssammanträde, för ekonomisk förening skulle hänvisas

till bestämmelserna i 45 och 46 §§ och för ideell förening till bestämmelserna

i 92 §, dels ock, i händelse stadgarne sakna föreskrift

om rätten att vid sammanträde rösta genom ombud, för ekonomisk

förening skulle gälla, att medlem är berättigad öfverlåta sin rösträtt

å annan medlem, och för ideell förening, att medlem icke är berättigad

att öfverlåta sin rösträtt på annan. Vid sådant förhållande synas

87—90 §§ kunna utbytas mot ett stadgande, som hänvisar till 37—41

§§ med angifvande af olikheterna.

92 §.

Hvad vid 45 § blifvit i fråga om de ekonomiska föreningarna

anfördt om olämpligheten af att inskränka deras rörelsefrihet genom

uppställande af allt för stränga villkor för genomförande af ändringar

i stadgarna gäller tydligen i än högre grad beträffande de ideella föreningarna.

Jämväl i fråga om dessa hemställes därför, att enstämmighet

icke måtte fordras för stadgeändringar, som angå föremålet för

föreningens verksamhet, grunderna för medlems uteslutande ur föreningen,

för utöfvande af rösträtt och för fattande af beslut å sammanträde

eller intagande af förbehåll om tvisters hänskjutande till skiljemän,

utan att ändringar i dessa hänseenden måtte kunna ske under

de i tredje stycket af 45 § angifna lindrigare villkor.

Vidkommande beslut, afseende ändring i ideell förenings stadgar

i fråga om afgående medlems rätt att utfå någon del af föreningens

tillgångar och om förfarande med föreningens behållna tillgångar

vid dess upplösning, hemställes, under hänvisning till hvad vid 45 §

föreslagits, att reglerna i första stycket af förevarande paragraf måtte

vinna tillämpning å beslut af förstnämnda art, allenast såvidt ändringen

skall angå dem, som vid beslutets fattande voro medlemmar af föreningen,

och å beslut af sistnämnda art, allenast i händelse ändringen

innebär inskränkning af rätt, som enligt stadgarna tillkommer medlemmarna,

men att för genomförande af ändringar i nu angifna hänseenden

i öfrigt föreskrifterna i tredje stycket af 45 § måtte blifva

gällande.

Slutligen erinras, att hvad i fråga om ekonomisk förening vid

45 § yttrats angående sådan ändring i stadgarna, som afser ökad förpliktelse

för medlemmarna att erlägga afgifter till föreningen, i hufvudsak

äger tillämpning jämväl å ideell förening.

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

94 §.

Om ideell förening utöfvar verksamhet, som enligt sista stycket

af 3 § ej får idkas af dylik förening, torde den böra i den ordning,

49 § stadgar, kunna förklaras skyldig att träda i likvidation. Enligt

den föreslagna lydelsen af 49 §, jämförd med förevarande paragraf,

skulle detta ock blifva iallet. Om åter stadgandet i 49 § begränsas

på sätt af lagrådet blifvit vid nämnda paragraf hemställdt, erfordras

särskild bestämmelse om tvångslikvidation i här förutsatta fall. Yarder

ett dylikt stadgande upptaget i förevarande paragraf, och skola tillika,

såsom förslaget åsyftar, bestämmelserna i 60 § kunna förklaras tilllämpliga

å tvångslikvidation af nämnda anledning, erfordras någon

redaktionell jämkning i 60 §.

95—97 §§.

Därest 56, 62 och 68 §§ ändras på sätt i det föregående blifvit

hemställdt, kunna 95, 96 och 97 §§ ersättas af hänvisningar till förstnämnda

paragrafer jämte 67 §.

99 §.

Då registrering sökes för ideell förening, torde böra gälla enahanda

föreskrifter, som i sista stycket af 99 § finnas för ekonomiska

föreningar upptagna angående styrelseledamots, suppleants och firmatecknares

namnteckning.

102 och 103 §§.

Under erinran om den vid 8 § gjorda anmärkning om obeköfligheten,

att i stadgarna för ekonomisk förening angifves, huru för föreningens

förbindelser skall ansvaras för annat fall, än då personlig

ansvarighet skall åligga medlemmarna, hemställes, att ej heller i registret

må för annat fall än det nyssnämnda införas något om ansvarigheten.

Iakttages detta, skulle beträffande förslagets bestämmelser om, hvad i

föreningsregistret skall införas, — frånsedt hvad som gäller allenast

ekonomiska föreningar med personlig ansvarighet — icke återstå annan

olikhet mellan de ekonomiska och de ideella föreningarna, än att

endast för de förra gäller hvad 102 § under 6) och 9) innehåller beträffande

räkenskapsafslutning och sättet för kallelse till sammanträde

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 83.

m. m. Då emellertid bestämmelser i dessa afseenden synas i lika mån

påkallade för de ideella föreningarna, torde den för vinnande af enkelhet

i förslaget förmånliga anordning kunna vidtagas, att i en och samma

paragraf meddelas för såväl ekonomiska som ideella föreningar gemensamma

bestämmelser om hvad i registret skall införas, och därefter

angifves hvad särskildt om ekonomiska föreningar med personlig ansvarighet

skall därutöfver antecknas. Med hänsyn till, att räkenskapsafslutningen

i ideella föreningar kan ske för längre tid än ett år,

torde vid den sålunda förordade sammanslagningen af 102 och 103 §§

förstnämnda paragrafs mom. 6) böra erhålla en något förändrad, jämväl

för ideella föreningar afpassad lydelse.

104 §.

Anledning torde ej föreligga att, på sätt paragrafen innehåller,

stadga ny inskrifning i registret, då ekonomisk förenings rörelse flyttas

från en kommun till en annan. Föreskriften härom torde alltså böra

utgå, hvaremot bestämmelsen i paragrafens sista stycke, som afser

den händelse, att styrelsens säte flyttas till annat län, lärer böra

omfatta jämväl de ekonomiska föreningarna. Hvad angår sistnämnda

bestämmelse, beröres densamma af anmärkningen vid 9 och 80 §§

angående förenings firma. Därest, såsom i anmärkningen blifvit hemställdt,

registrering af hvarje föreningsfirma göres beroende däraf, att

densamma skiljer sig från andra inom länet registrerade föreningsfirmor,

bör vid ifrågasatt flyttning af föreningsstyrelsens säte från

ett län till ett annat föreningen ej afföras ur registret i det förra

länet, med mindre visshet vunnits därom, att från synpunkten af

firmans likhet med någon i det andra länet registrerad föreningsfirma

hinder ej möter för föreningens införande i sistnämnda läns

register. Underrättelse i detta afseende torde böra inhämtas genom

skriftväxling mellan Konungens befallningshafvande i de respektive

länen, hvilken skriftväxling tydligen bör föregå registrering af den för

flyttningen erforderliga ändring i föreningens stadgar.

105 §.

Förslagets föreskrift om kungörande af hvad i registret införes

afser icke de ideella föreningarna. Anledningen härtill lärer varit,

att dessa föreningar ansetts böra befrias från de med registreringen

och därmed sammanhängande åtgärder förenade kostnader, och att

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 83.

kungörandet på det allmännas bekostnad icke kan ifrågasättas. Då

sagda kostnader emellertid uppgå till jämförelsevis obetydliga belopp,

och kungörandet kan äfven i fråga om de ideella föreningarna, särskildt

med afseende å deras företrädande, vara af väsentlig betydelse för

utomstående, synes någon skillnad mellan de olika slagen af föreningar

ej böra härutinnan uppställas, utan 105 § i sin helhet böra gälla

dem båda. Ett iakttagande häraf medför någon ändring i 99, 108

och 109 §§.

107 §.

Under hänvisning till, hvad som erinrats vid 18 och 123 §§ i

förslaget till lag om aktiebolag, hemställes, att bestämmelsen i förevarande

paragraf måtte utbytas mot föreskrift om befogenhet för domstol

att, när i följd af namnlikhet mellan förenings firma och firma,

som tidigare införts i annat register, skada uppkommit för den tidigare

registrerade firmans innehafvare, ej mindre förbjuda föreningen att

efter viss tid, som af domstolen bestämmes, begagna den af föreningen

antagna firman än äfven ålägga föreningen det skadestånd,

som pröfvas skäligt.

I sammanhang härmed torde någon jämkning i 108 § böra äga rum.

111 §.

Varder, såsom vid 30, 35 och 58 §§ förordats, i lagen stadgadt,

att styrelsens förvaltningsredogörelse, revisorernas utlåtande och likvidatorernas

redovisning skola afgifvas skriftligen, bör ur förevarande

paragraf uteslutas hvad däri förekommer om ansvar för muntligen

lämnad oriktig uppgift. Ett stadgande om förvaltningsberättelses

skriftliga affattande föranleder äfven någon jämkning i hvad under 3)

förekommer.

Däremot torde, i öfverensstämmelse med hvad som erinrats vid

126 § i förslaget till lag om aktiebolag, bestämmelsen om ansvar för

falsk uppgift böra i så måtto utsträckas, att den kommer att gälla

uppgifter i alla handlingar, som framläggas å föreningssammanträde,

och ej blott de i förslaget nämnda.

Att med ansvar belägga förseelse mot 62 § 1 punkten eller 96 §

1 punkten torde, af skäl som anförts i afseende å motsvarande bestämmelser

i 126 § af förslaget till lag om aktiebolag, få anses öfverflödigt.

Under åberopande af hvad som erinrats i afseende å sista stycket

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

af 126 § i förslaget till lag om aktiebolag hemställes, att sista stycket

i förevarande paragraf måtte ändras därhän, att straff enligt paragrafen

ej må ådömas, där förseelsen enligt allmänna strafflagen bör beläggas

med högre straff.

112 §.

Förseelser, som här afses, torde skäligen böra föranleda enahanda

ansvar som de i 111 § nämnda förseelser.

113 §.

Sista stycket torde böra undergå enahanda förtydligande, som

förordats beträffande sista stycket af 128 § i förslaget till lag om

aktiebolag.

120 §.

Stadgandet under 3) i denna paragraf, enligt hvilket från lagens

tillämpningsområde undantagas föreningar för anskaffande af lån mot

säkerhet af inteckning i fast egendom, synes vara för vidsträckt. För

vissa hypoteksföreningar såsom dem, hvilka äro delägare i allmänna

hypoteksbanken, konungariket Sveriges hypotekskassa eller allmänna

hypotekskassan för Sveriges städer, gälla visserligen särskilda bestämmelser

af sådant innehåll, att de utgöra hinder för att låta dessa föreningar

falla under lagen, men åtskilliga föreningar för anskaffande

af lån mot inteckningssäkerhet finnas, i fråga om hvilka sådant hinder

ej möter. Särskildt må erinras, att för förening, som har till ändamål

att förmedla egnahemslån, är såsom villkor för rättigheten att erhålla

statslån från egnahemslånefonden stadgadt, att föreningen skall vara

behörigen registrerad såsom förening för ekonomisk verksamhet.

Det hemställes därför, att stadgandet under 3) måtte inskränkas

till att afse allenast hypoteksföreningar, å hvilka särskilda, nu gällande

bestämmelser äga tillämpning.

Härefter yttrade vid:

122 §.

Justitierådet friherre Marks von Wurtemberg:

Af hvad jag vid 4 § anfört framgår, att, för den händelse

enligt min hemställan tredje stycket af nämnda § utgår och första

Bih. till Biksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 61 Höft. 24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83-

stycket lämnas i sak oförändradt, till andra stycket af 122 § bör fogas

ett tillägg, som tydligt utmärker, att i afseende å rättsförhållande, som

uppkommit innan lagen träder i kraft, förening, utan hinder af att

den ej registrerats, äger söka, kära eller svara.

Lagrådets öfrig a ledamöter:

Därest i fråga om oregistrerade föreningars rättskapacitet meddelas

sådana bestämmelser, som vid 4 § föreslagits, torde till det i

andra stycket af förevarande paragraf gifna stadgandet om tidigare

uppkomna rättigheters och skyldigheters bedömande efter äldre lag

böra göras det tillägg, att sådana rättigheter dock icke må vid domstol

eller annan myndighet göras gällande af förening, som ej vunnit registrering.

Slutligen anförde lagrådet:

Hvad som blifvit anmärkt vid 67, 69, 70, 72, 88, 90, 95, 99,

107 och 125 §§ i förslaget till lag om aktiebolag gäller i tillämpliga

delar i fråga om motsvarande paragrafer i förslaget till lag om föreningar.

Den systematiska grupperingen af förslagets bestämmelser synes i

vissa delar ej vara fullt lycklig. Man har i detta afseende gått så till

väga, att — medan vissa hufvudafdelningar i förslaget innehålla bestämmelser

för såväl ekonomiska som ideella föreningar — största delen af

de materiella föreskrifterna för hvardera föreningstypen fått bilda hvar

sin hufvudafdelning. Af dessa innehåller allenast den, som rörer ekonomiska

föreningar, fullt utförda bestämmelser. I den afdelning, som

handlar om ideella föreningar, har man åter i stor omfattning hänvisat

till paragrafer eller delar af paragrafer, som angå ekonomiska

föreningar, och vid dessa hänvisningar har man nödgats göra talrika

förbehåll och inskränkningar. Såsom exempel härpå må särskildt framhållas

85 och 94 §§. Afdelningen om ideella föreningar ter sig i följd

af detta förfarande ganska svår att till sitt innehåll öfverskåda, och det

kan befaras, att den i sitt föreliggande skick skulle blifva tämligen

otillgänglig för mindre lagkunniga personer, något som desto mera vore

att beklaga, som denna del af lagen mer än många andra beliöfde vara

någorlunda lättfattlig, för menige man. För afhjälpande af denna brist

hos förslaget torde böra tagas i öfvervägande, huruvida icke de båda

afdelningarne om ekonomiska föreningar och om ideella föreningar

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Kungl. Maj.is Nåd Proposition N:o 83.

kunna samarbetas på det sätt, att, där en regel i själfva verket är gemensam

för båda föreningstyperna, en enda för dem båda afsedd bestämmelse

meddelas, men i fall, der olika regler skola gälla, de särskilda

bestämmelserna upptagas i omedelbart sammanhang.

En uppställning af denna beskaffenhet synes ej kunna möta större

svårigheter och underlättas i hvarje fall om — såsom ett iakttagande

af lagrådets erinringar skulle föranleda — olikheterna mellan reglerna

för ekonomiska och för ideella föreningar varda väsentligen färre än

enligt förslaget.

I systematiskt hänseende kan äfven ifrågasättas, huruvida icke —

särskildt om bestämmelser rörande en viss rättskapacitet för oregistrerade

föreningar skola meddelas — en fristående afdelning om oregistrerade

föreningar bör upptagas i slutet af förslaget.

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och

23 kap. 4 § strafflagen.

Lagrådet yttrade:

De bestämmelser, i hvilka ändring skulle äga rum — nämligen

andra stycket i 22 kap. 14 § strafflagen samt 4 § i 23 kap. samma

lag — äro strängt taget öfverflödiga. Ty utan uttryckligt stadgande

bör det vara klart, såväl att juridiska personer och deras representanter

i sitt inbördes rättsförhållande intaga ställningen af hufvudman

och sysslomän, som ock att dylika representanter, likaväl som

målsmän för individuella personer, kunna, om de i utöfningen af sitt

representantskap göra sig saker till handlingar, som, begångna af

gäldenär, äro straffbara enligt 23 kap. strafflagen, fällas till sådant

ansvar, som i nämnda kapitel stadgas. Det synes alltså kunna

ifrågasättas, huruvida icke förevarande bestämmelser borde ur lagen

uteslutas, helst deras bibehållande tilläfventyrs kunde gifva anledning

till den missuppfattning, att representanter för andra juridiska

personer än de i lagen nämnda icke vore i de hänseenden, hvarom

fråga är, straffbara, hvartill kommer olägenheten, att för hvarje gång

lagstiftning kommer till stånd i fråga om någon förut ej reglerad grupp

af juridiska personer, ändring uti ifrågavarande lagrum finnes nödig.

Skulle det emellertid med hänsyn till planlagd allmän revision af

strafflagen eller af annan anledning anses olämpligt att nu upphäfva

här omhandlade bestämmelser, föranleder det föreliggande ändringsförslaget

ej någon erinran.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 11 kap. 15 §

rättegångsbalken.

Lagrådet yttrade:

Hvad i paragrafens andra punkt förekommer beträffande käromål

mot medlemmarne i oregistrerad förening står i samband med bestämmelsen

i tredje stycket af 4 § i förslaget till lag om föreningar och bör, i

händelse sistnämnda bestämmelse varder i enlighet med lagrådets hemställan

utesluten, likaledes utgå.

Hvad beträffar den, jämväl i andra punkten förekommande hänvisningen

till särskilda bestämmelser om stämnings delgifvande i det

fall, att styrelse för aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag, solidariskt

bankbolag eller registrerad förening vill kära till bolaget eller föreningen,

torde denna bestämmelse lämpligen kunna utbytas mot en i

första punkten införd erinran om tillvaron af särskilda från sagda

punkt afvikande bestämmelser för vissa fall. Härigenom vinnes den

fördelen, att paragrafen icke, såsom eljest synes blifva fallet, behöfver

ändras, så ofta lagstiftning kommer till stånd rörande någon förut ej

af lagen behandlad grupp af juridiska personer.

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen

om tioårig preskription och om årsstämning den 4 mars 1862.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen angående

förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva

fast egendom den 4 maj 1906.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet

Erik Öländer.

s. 189 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

189

Utdrag af protokollet öfver just i tied epartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet

å Stockholms slott fredagen den 4 mars 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvärd,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Petersson anmälde i

underdånighet lagrådets den 31 december 1909 afgifna utlåtanden öfver

de inom justitiedepartementet utarbetade förslagen till

lag om föreningar,

lag om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 § strafflagen,

lag om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken,

lag om ändrad lydelse af 10 § i förordningen om tioårig preskrip
tion

och om årsstämning den 4 mars 1862 samt

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen angående förbud i vissa

fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom den 4 maj 1906,

äfvensom i sammanhang därmed dels kooperativa förbundets underdåniga

framställning den 27 januari 1910 om rätt för konsumtionsförening

att sälja till andra än medlemmar i föreningen m. m., i hvilken

framställning 484 kooperativa föreningar med 86,510 medlemmar instämt,

dels ock skytteförbundens öfverstyrelses underdåniga framställning den 1

februari 1910 om skytteförbundens och skytteföreningarnas undantagande

från den ifrågasatta föreningslagens tillämplighetsområde.

Sedan departementschefen i korthet redogjort för det hufvudsakliga

innehållet i lagrådets utlåtanden och i ofvanberörda underdåniga

framställningar samt meddelat, att lagrådet lämnats tillfälle att taga

del af dels Sveriges allmänna handelsförenings underdåniga skrifvelse

den 11 mars 1909, hvari handelsföreningen anhållit, bland annat, att

konsumtionsförening måtte frånkännas rätt att sälja till andra än medlemmar

i föreningen, och dels skytteförbundens öfverstyrelses underdåniga

skrifvelse den 3 november 1909, däri öfverstyrelsen hemställt, att icke

blott öfverstyrelsen utan äfven skytteförbunden och skytteföreningarna

måtte erhålla full rättskapacitet utan att vara underkastade bestämmelserna

i den ifrågasatta lagen om föreningar, yttrade departementschefen

vidare:,

»Lagrådet har ej haft något att anmärka mot de grunder, efter

hvilka i förslaget till lag om föreningar samtliga föreningar, i den mån

de icke undantagits från lagens tillämplighetsområde, fördelats i två

hufvudgrupper, ekonomiska föreningar och ideella föreningar, för hvilka

meddelats i åtskilliga afseenden olika bestämmelser, strängare för de

förra än för de senare. Lagrådet har emellertid hemställt dels att de föreningar,

som enligt förslaget skulle registreras såsom ideella föreningar,

måtte erhålla rätt att, därest de så önska och deras stadgar innehålla

härför erforderliga bestämmelser, blifva registrerade såsom ekonomiska

föreningar, och dels att föreskrifter måtte meddelas, som möjliggöra för

förening af det ena slaget att utan föregående likvidation och upplösning

öfvergå till det andra slaget. Mot hvad lagrådet sålunda hemställt torde

icke vara något att erinra. De anmärkningar, som af lagrådet eller dess flesta

ledamöter framställts mot ifrågavarande förslags detaljbestämmelser, synas

mig ock — med ett par undantag, för hvilka här nedan skall närmare

redogöras — böra föranleda ändring af förslaget. Vid den omarbetning

förslagets bestämmelser i följd häraf undergått har jag undersökt möjligheten

att, på sätt lagrådet jämväl hemställt, sammanföra bestämmelserna

om de båda slagen af föreningar under gemensamma rubriker;

s. 191 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83. 191

och . då härför ej mött några större svårigheter, särskildt med hänsyn

därtill att, efter vidtagande al de utaf lagrådet föreslagna ändringarna1

det ojämförligt största antalet bestämmelser äro gemensamma för de

båda. slagen af föreningar, har lagrådets hemställan äfven i denna del

blifvit följd, hvarigenom förslaget otvifvelaktigt vunnit i lättfattlighet

ocn öfverskådlighet. För att underlätta en jämförelse mellan det sålunda

omarbetade och det till lagrådet remitterade förslaget har jag låtit upprätta

en tabell utvisande, hvilka bestämmelser i de båda förslagen motsvara

hvarandra; och torde denna tabell få fogas till detta protokoll

(Bilaga A).

Lagrådet har på anförda skäl afstyrkt bestämmelserna i 4 § 3 mom.

a,t det remitterade förslaget. Då syftet med dessa bestämmelser, nämligen

att, i händelse styrelsen för en oregistrerad förening vid fullgörande

af. sitt iippdrag ådragit föreningsmedlemmarna förpliktelser,

bereda möjlighet för dessas utkräfvande ur de åt föreningsmedlemmarna

sammanskjutna och dem gemensamt tillhöriga tillgångarna, synes bättre

vinnas genom det af lagrådet gifna uppslaget att i lagen tillerkänna oregistrerad

förening viss partiell rättskapacitet, har jag ej någon anledning

att här närmare ingå på en granskning af de betänkligheter, som

åt lagrådet anföits mot ifrågavarande bestämmelser. Dessa hafva i det

omarbetade förslaget blifvit ersatta af stadgandena i 107 §.

Vid 49 § af det remitterade förslaget (58 § i det omarbetade förslaget)

har lagrådet hemställt, att för upplösning pa grund af lagstndig

verksamhet skulle förutsättas, att verksamheten vore brottslig. Det

synes emellertid icke vara uteslutet, att en verksamhet kan såsom lagstridig

böra föranleda upplösning utan att i och för sig utgöra något

brott,, t. ex. om verksamheten inskränker sig till förberedande åtgärder,

som icke äro straffbara. Att under lagstridig verksamhet skulle komma

att såsom lagrådet framhållit — inbegripas upprepadt åsidosättande

al rena privaträttsliga förpliktelser, t. ex. upprepad underlåtenhet att

betala hyra, synes mig icke vara att befara, då det väl ej kan sägas,

att föreningens verksamhet går ut på ett dylikt förfarande''. Jag anser

mig därför icke kunna tillstyrka någon ändring af förslaget i denna del.

En dylik ändring torde för öfrigt så mycket mindre vara behöflig,

som. det, särskildt med hänsyn till de betryggande formerna för upplösningsfrågans

upptagande och åtgörande," icke lärer kunna antagas,

att den föreslagna bestämmelsen skall komma att erhålla en ej åsyftad

tillämpning å handlingar, som innebära uteslutande civil orätt och ej

kränka något af lag skyddadt allmänt intresse. Härförutom torde det

näppeligen vara följdriktigt att förhindra, jämlikt 100 § i det remitterade

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

förslaget (88 § i det omarbetade förslaget), registrering af förening,

hvars ändamål går ut på lagstridig verksamhet, men icke medgifva

tvångsupplösning i det fall, att föreningens verksamhet ådagalägger,

att dess syfte — trots ett annat i stadgarna angifvet ändamål — är en

verksamhet af lagstridig beskaffenhet.

Det torde böra framhållas, att den i 69 § 1 mom. af det omarbetade

förslaget i enlighet med lagrådets hemställan meddelade bestämmelsen

i fråga om de där omförmälda, af rätten förordnade likvidatorernas

befogenhet icke bör tolkas så inskränkt, att likvidatorerna,

innan beslutet om förordnandet vunnit laga kraft, ej skulle utan föreningens

samtycke äga föryttra lös egendom i fall, då ett afvaktande

af föreningens samtycke skulle medföra en väsentlig värdeminskning af

egendomen t. ex. genom förskämning, snar förstörelse eller dylikt.

Likvidatorernas befogenhet och skyldighet till ett raskt ingripande i

i sådant fall följer af den vårdnadsplikt, som åligger dem beträffande

föreningens tillgångar.

Den i 2 mom. af 84 § i det remitterade förslaget meddelade

bestämmelsen, mot hvars affattning lagrådet framställt anmärkning, har

jag ansett kunna såsom skäligen öfverflödig ur förslaget uteslutas.

Beträffande skälen till de i 21 och 97 §§ i det omarbetade förslaget

införda bestämmelserna och till de ändringar, som vidtagits i 24,

45, 46, 62, 92 och 96 §§ i det remitterade förslaget (34, 53, 54, 55

och 71 §§ i det omarbetade förslaget), i den mån dessa bestämmelser

och ändringar ej stå i öfverensstämmelse med hvad lagrådet hemställt,

torde jag få hänvisa till hvad jag i statsrådsprotokollet för den 28

januari 1910 yttrat i fråga om motsvarande paragrafer i det då till

Riksdagen genom nådig proposition aflåtna förslaget till lag om aktiebolag.

Med hänsyn till förestående allmän revision af strafflagen torde

det näppeligen vara lämpligt att, såsom lagrådet vid förslaget till lag om

ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 § strafflagen ifrågasatt,

nu upphäfva det senare lagrummet äfvensom andra stycket af det förra.

De i förslaget till lag om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken

vidtagna jämkningarna hafva föranledts af lagrådets anmärkningar.

I

I de båda öfriga lagförslagen, hvilka af lagrådet lämnats utan

anmärkning, hafva ej vidtagits några ändringar.»

s. 193 Kontrollera mot PDF

193

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Departementschefen uppläste härefter omförmälda förslag- till

tag om föreningar;

lag om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 § strafflagen
lag

om andrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken: ’

lag om andrad lydelse af 10 § i förordningen om tioårig preskription

och om arsstämning den 4 mars 1862; y pr esnripnon

för J?9 Z fndrad lyddSJ af 8 § *'' la9en gående förbud i vissa fall

för bolag och förening att förvärfva fast egendom den 4 maj 1906•

samt hemställde, att desamma måtte, jämlikt 8 87 regerino-sformen,

genom nådig proposition föreläggas Riksdagen till antagande.

, denna af statsrådets öfriga ledamöter bi
trädda

hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprmsen-Regenten

lämna bifall; och skulle till Riksdagen

aflåtas nådig proposition af den lydelse bilagan

R. vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet

Israel Myrberg.

Bih. till Biksd. Prot. 1910. 1 Sami

1 Afä. 61 Höft.

25

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 83.

Bilaga A.

Tabell

utvisande, h vilka bestämmelser i det för Riksdagen framlagda förslaget

till lag om föreningar (I) ocli i det till lagrådet remitterade förslaget

(II) motsvara hvarandra.

I

§§

II

§§

I

§§

ii

§§

I

§§

II

§§

I

§§

II

§§

1

1

29

26, 85

57

48, 93

85

76

2

2

30

22, 85

58

49, 94

86

98

3

3

31

27: 1 mom. 2 p„ 85

59

50, 94

87

99

4

4: 1 mom. (delvis)

32

27: 1 mom. 3 p., 85

60

51, 94

88

100

5

5, 77

33

20: 8 mom., 27:4 mom., 85

61

52, 94

89

101

6

6, 78

34

24, 85

62

63

90

102,103

7

7, 79: 2 mom.

35

28, 85

63

54, 94

91

104

8

8

36

29, 85

64

55, 94

92

105

9

79

37

30, 85

65

56, 94, 95

93

106

10

9, 80

38

31, 85

66

57, 94

94

107

11

10, 81

39

32, 85

67

58, 94

95

108

12

11, 79: 1 mom. 4)

40

33, 86

68

59, 94

96

109

13

12

41

34, 86

69

60, 94

97 (ny

14

82

42

35, 86

70

61, 94

98

110

15

13, 83

43

36, 86

71

62, 96

99

1! I, 112

16

14

44

37, 87: 1 mom., 88

72

63

100

113

17

15, 16, 17

45

38

73

64, 94

101

114

18

18

46

87: 2 mom.

74

65, 94

i 02 (ny)

—

19

84

47

39, 79: 1 mom. 10), 88

75

66, 94

103

115

20

19

48

40, 89

76

67, 97: 1 mom.

104

116

21 (ny)

—

49

41, 90

77

68, 97: 2,3 mom.

105

117

22

20: 1, 2 mom., 85

50

42, 91

78

69

106

118

23

20: 3—5 mom., 85

51

43, 91

79

70

107

4: 1, 3 mom.1

24

20: 6 mom., 85

52

44, 91

80

71

108

4: 2 mom.

25

20: 7 mom., 85

53

45

81

72

109

119

26

21,25,27:2 mom., 85

54

92

82

73

110

120

27

28, 27: 3 mom,, 85

55

46, 92: 2 mom.

83

74

111

121

28

27: 1 mom. 1 p., 85

56

47, 92: 2 mom.

84

75

112

122

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1910.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rättelser

i Kangl. Maj.is nådiga ■proposition n:o 83.

Å sid. 37 rad. 16 nedifrån

» » 39 » 1 »

» » 40 » 1 »

»»41» 1 »

står: den — — —

läs: den 1 januari 191

Bik. till Biksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 61 Haft.

Doktrin (4)

  1. Dan Hanqvist, Levande charader eller hela havet stormar? Om organisationsnummer och förvaltningsmyndigheternas dispenspraxis, FT 2011 nr 3 s. 451, på s. 453 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  2. Oscar Augustsson, Enmannaföreningars rättsliga möjligheter i synnerhet, och ideella föreningars rättskapacitet i allmänhet, FT 2009 nr 3 s. 311, på s. 316 · Fritt tillgänglig
  3. Dan Hanqvist, Förfogar föreningsledningen över föreningsmedlemskapet?, SvJT 2008 s. 466, på s. 468 · Fritt tillgänglig
  4. Dan Hanqvist, Gammalt vin i lappade läglar - staten och trossamfunden, FT 2003 nr 3 s. 417, på s. 422 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

6 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1910:181 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om föreningar, lag om, ändrad lydelse af 22 kap. 14 § och 23 kap. 4 § str s. 1 i texten
  2. LU 1910:50 Lagutskottets Utlåtande Nr 50 s. 1 i texten

Doktrin (4)

4 kopplingar.

  1. FT 2011 s. 451 Dan Hanqvist, Levande charader eller hela havet stormar? Om organisationsnummer och förvaltningsmyndigheternas dispenspraxis s. 453 i texten
  2. FT 2009 s. 311 Oscar Augustsson, Enmannaföreningars rättsliga möjligheter i synnerhet, och ideella föreningars rättskapacitet i allmänhet s. 316 i texten
  3. SvJT 2008 s. 466 Dan Hanqvist, Förfogar föreningsledningen över föreningsmedlemskapet? s. 468 i texten
  4. FT 2003 s. 417 Dan Hanqvist, Gammalt vin i lappade läglar - staten och trossamfunden s. 422 i texten