Sök i Ratio Lex

Angående viss förmån för revisionssekreterare, som utnämnes till hofrättsråd, i fråga om ålderstillägg å hofrättsrådslönen

1911-03-31 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1911:168, Angående viss förmån för revisionssekreterare, som utnämnes till hofrättsråd, i fråga om ålderstillägg å hofrättsrådslönen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 168.

1

N:o 168.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående viss

förmån för revisionssekreterare, som utnämnes till hofrättsråd,

i fråga om ålderstillägg å hofrättsrådslönen;

gifven Stockholms slott den Öl mars 1911.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver

justitiedepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed

föreslå Riksdagen medgifva, att, därest revisionssekreterare, som vid

utnämningen till ämbetet var ledamot i någon af rikets hofrätter, ånyo

utnämnes till ledamot i samma hofrätt, han må för erhållande af ålderstillägg

å hofrättsrådslönen tillgodoräkna sig ej blott den tid, han förut

varit, ledamot i hofrätten, utan äfven den tid intill fem år, hvarunder

han innehaft revisionssekreterarämbetet.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Albert Petersson.

Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 112 Höft. (N:o 168.) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

Utdrag ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 31 mars 1911.

Närvarande:

Hans excellens lierr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström.

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Departementschefen statsrådet Petersson anförde:

»Då jag i statsrådet den 13 sistlidna januari inför Eders Kungl.

Maj:t föredrog ärendet om reglering af löneförhållandena m. m. vid

nedre justitierevisionen, i hvilket ärende då fattades nådigt beslut om

proposition till Riksdagen i enlighet med hvad af mig blifvit hemställdt,

hade jag äfven att behandla frågan om antalet ordinarie revisionssekreterare

i förhållande till antalet konstituerade.

Löneregleringskommittén hade uti sitt i ärendet afgifna betänkande

såsom en omständighet, hvilken talade för att ett större antal

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168. 3

revisionssekreterarämbeten borde tillsättas allenast med konstitutorial,

framhållit, att dessa ämbeten fått karaktär af öfvergångsplatser, hvilkas

innehafvare i allmänhet icke lämpligen borde kvarstanna i tjänsten

längre än en begränsad följd af år; vore de ordinarie revisionssekreterarna

allt för många, kunde svårighet möta att i rätt tid bereda

dem öfvergång till andra tjänster, för hvilka de kunde vara skickade.

Till minskande af dessa betänkligheter ifrågasatte jag en anordning,

som jag emellertid fann lämplig äfven ur andra synpunkter.

Jag erinrade, att de allra flesta revisionssekreterarna, då de mottoge

förordnande i nedre revisionen, vore ledamöter i hofrätterna.

Sådan revisionssekreterare kvarstode, om han vore hofrättsråd eller

under tjänstgöringen i nedre revisionen blefve det, vid hofrättsrådstjänsten

såsom sin ordinarie befattning, så länge han ännu endast innehade

förordnande eller konstitutorial i nedre revisionen; han kunde

under denna tid när som helst återinträda i hofrätten efter den tjänstålder,

han där innehade, och med oförändrad rätt till åtnjutande af

ålderstillägg å hofrättsrådslönen. Men i och med att han erhölle fullmakt

å revisionssekreterareänst, lämnade han definitivt hofrätten. Att

han sedermera skulle få återgå till sin verksamhet i hofrätten, torde

hittills hafva ansetts uteslutet; i allt fall ägde han ej räkna sig den

tid, han varit ordinarie revisionssekreterare, till godo i fråga om rätt

till ålderstillägg i hofrätten, och någon bestämmelse, som tillförsäkrade

honom att i fråga om det företräde, äldre ledamot i särskilda hänseenden

hade framför yngre, få räkna tjänstålder från dagen för sin först,a

fullmakt som ledamot i hofrätten, funnes icke.

Häri förklarade jag mig anse ändring böra ske. Det borde så

anordnas, att i fall, då omständigheterna gjorde det önskligt, äfven en

ordinarie revisionssekreterare kunde, när vakans i hofrätten uppstode,

återtaga sitt hofrättsrådsämbete utan att af brottet i hans tjänstgöring

i hofrätten räknades honom till last i nyssÄberörda hänseenden. Min

mening vore naturligtvis icke, att] sådan ?återgångi till hofrätterna

skulle blifva regal. Tvärtom komme nog, framdeles som hittills, i de

flesta fall andra vägar att stå den afgående revisionssekreteraren öppna.

Att honom bereddes äfven den^möjlighetenfatt åter ägna sig åt hofrättstjänsten,

skulle enligt min åsikt visa sig ur flera synpunkter fördelaktigt.

Sär skridt ville jag härmed framhålla, att det för hofrätten

kunde vara en förmån att återfå en ledamot med den vidgade erfarenhet,

en längre tids tjänstgöring såsom revisionssekreterare skänkte.

Angående de för den föreslagna anordningen erforderliga ändringar

i gällande bestämmelser erinrade jag, att jag ej i det sammanhang

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

hvari frågan sålunda af mig blifvit väckt, hade att derutinnan framlägga

förslag; ändringarna borde nämligen vidtagas i föreskrifter, som

gällde för hofrätterna, ej för justitierevisionen. Sedan hofrätterna

beredts tillfälle att yttra sig i frågan, skulle jag anhålla att få återkomma

till densamma.

Efter nådig remiss hafva rikets hofrätter numera afgifvit underdåniga

utlåtanden i ämnet.

Innan jag redogör för dessa yttrandens innehåll, torde jag emellertid

få erinra, att, då statsutskottet i sitt utlåtande i anledning af

Eders Kung!. Maj:ts förslag om ny lönereglering för nedre justitierevisionen

förklarat sig anse, att med hänsyn till en blifvande rättegångsreform

antalet ordinarie revisionssekreterare, som af Eders Kungl. Maj:t

föreslagits till femton, icke borde sättas så högt utan till tolf, utskottet

tillika uttalat sig om ifrågavarande af mig i utsikt ställda anordning,

i det utskottet yttrat, att, då lämpligheten af en sådan anordning,

hvarmed gifvetvis skulle beredas möjlighet till en hastigare omsättning

af de ordinarie revisionssekreterarna, syntes, såsom menligt inverkande

på befordringsmöjligheterna inom vederbörande hofrätt, kunna ifrågasättas,

utskottet ansett sig vid bestämmandet af de ordinarie revisionssekreterarnas

antal icke böra taga i beräkning en dylik anordning.

Då löneregleringsfrågan den 25 februari behandlades af Riksdagen,

uttalades väl i andra kammaren sympatier för att tillfälle bereddes

ordinarie revisionssekreterare att återgå till hofrätterna, men i statsutskottets

af mig återgifna yttrande föreslogs ej någon ändring. För

egen del gaf jag uttryck åt den förhoppning, att denna fråga icke

skulle vara bragt ur världen genom hvad statsutskottet däri yttrat.

Om, såsom jag sade mig hafva anledning antaga, hofrätterna icke skulle

komma att ställa sig afvisande till tanken, vore det min afsikt att

upptaga frågan till förnyadt öfvervägande.

Min förmodan om hofrätternas ställning till den af mig ifrågasatta

anordningen har visat sig grundad. Göta hofrätt har, utan särskild

motivering, förklarat sig icke hafva något att erinra mot förslaget,

och äfven de båda andra hofrätterna hafva funnit detsamma böra godkännas,

dock med viss modifikation.

Sålunda har hofrätten öfver Skåne och Blekinge funnit anordningen,

såsom erbjudande beaktansvärda fördelar såväl för hofrätterna

som för vederbörande tjänsteman, böra åvägabringas, men, då de ändrade

bestämmelserna syntes komma att medföra ökad osäkerhet i

befordringsutsikterna inom hofrätterna, isynnerhet om återgång till

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

hofrätt icke inskränktes till sällsynta fall, föreslagit, att till förminskande

af olägenheterna i detta hänseende — hvilka olägenheter

blefve desto mera kännbara ju ringare antalet ledamöter i hofrätten

vore — viss tid skulle fastställas, inom hvilken återgång till hofrätt

borde äga rum, därest vederbörande skulle blifva delaktig af omförmälda

förmåner.

I samma riktning har jämväl Svea hofrätt uttalat sig. Efter att

hafva framhållit de fördelar, den tilltänkta anordningen komme att

medföra såväl därutinnan, att den i sin mån vore ägnad att betrygga

den bästa möjliga rekrytering af nedre revisionen — och en sådan

rekrytering vore för rättsskipningen i högsta instans af synnerlig vikt

— som ock för hofrätten, som därigenom någon gång komme att få

återbörda en ledamot med framstående erfarenhet, öfvergår hofrätten

till frågan om förändringens inverkan på befordringsutsikterna inom

hofrätterna. Det måste — yttrar hofrätten — i allmänhet betecknas

såsom önskvärd!, att befordringsutsikterna vid ett ämbetsverk kunde

åtminstone någorlunda tillförlitligt bedömas af dem, som ägnade detsamma

sitt arbete. Uppenbart vore emellertid, att den förändrade anordning,

hvarom fråga vore, skulle därest den i någon större utsträckning

komme att vinna tillämpning, på ett fullkomligt oberäkneligt

sätt verka förtryckande på befordringsmöjligheterna inom hofrätterna.

Detta innebure efter hofrättens tanke en fara, ty otvifvelaktigt skulle

de ovissa befordringsförhållandena verka hämmande på tillströmningen

af arbetskraft, och detta skulle åter innebära ökad svårighet att på

tillfredsställande sätt rekrytera såväl hofrätterna som medelbart äfven

nedre revisionen. Det blefve därför nödvändigt att i nämnda hänseende

åvägabringa någon stadga och säkerhet genom att till viss

tid begränsa den rätt till återinträde i hofrätten, som skulle tillkomma

ordinarie revisionssekreterare. Blefve antalet ordinarie revisionssekreterare

bestämdt till femton och i följd däraf tjänstgöringen

i nedre revisionen före fast anställning inskränkt till ett par år, syntes

nämnda tid kunna sättas till fem år från utnämningen till ordinarie

revisionssekreterare, men, därest antalet stannade vid tolf, syntes den

böra begränsas till tre år från sagda tidpunkt. Äfven med sålunda

föreslagen begränsning syntes det intresse, man med nämnda anordning

ville främja, blifva tillgodosedt, utan att rubbningen i hofrättens befordringsförhållanden

blefve alltför betungande. Genom dylik tidsbegränsning

skulle äfven vinnas, att, då revisionssekreterare återtoge

hofrättstjänstgöringen, afbrottet i hans verksamhet inom hofrätten

aldrig varat så länge, att han icke kunde antagas komma att med

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

oförminskad kraft och intresse åter ägna sig åt hofrättsarbetet. Slutligen

framhåller hofrätten, att den ifrågasatta anordningen icke kunde

anses antaglig under annan förutsättning än den, som legat till grund

för mitt yttrande i frågan inför Eders Kungl. Maj:t, eller att densamma

afsåge revisionssekreterares öfverflyttning till hofrättsrådsämbetet allenast

i den hofrätt, han vid utnämningen till revisionssekreterare tillhörde.

Äfven statskontoret har afgifvit infordradt utlåtande i ärendet,

men har därvid inskränkt sig till att undersöka, hvilka förändringar

i gällande författningar kunde kräfvas för förslagets genomförande.

Med de yttranden, hvilka nu föreligga från hofrätterna, torde

det vara all anledning att fullfölja tanken att för revisionssekreterare,

som innehaft hofrättsrådsämbete, möjliggöra återgång till ledamotskap

i hofrätten. Att väsentliga fördelar genom en dylik anordning skulle

vinnas, därom synas meningarna ej vara delade; och om, på sätt Svea

hofrätt samt hofrätten öfver Skåne och Blekinge ifrågasatt och äfven

jag finner lämpligt, de förmåner, som skulle tillförsäkras den till hofrätten

återvändande revisionssekreteraren göras beroende af att återgången

sker inom viss tid efter utnämningen till ordinarie revisionssekreterare,

torde betänkligheterna i fråga om anordningens menliga

inverkan på befordringsutsikterna i hofrätterna blifva i det väsentliga

undanröjda. I hvarje särskildt fall bör naturligtvis för öfrigt vid behandling

af revisionssekreterares ansökning om utnämning ånyo till

ledamot i den hofrätt, han förut tillhört, hänsyn tagas till befordringsförhållandena

i hofrätten vid den ifrågavarande tiden. Med sagda

modifikation och med nödig varsamhet i tillämpningen böra sålunda

enligt min mening de olägenheter, förändringen kunde i berörda hänseende

medföra, blifva förebyggda.

Den åtgärd, som närmast bör vidtagas för förändringens genomförande,

är, att hos Riksdagen göres framställning om erforderlig bestämmelse

angående rätt för revisionssekreterare, som återgår till

hofrätt, att i viss utsträckning räkna sig revisionssekreterartjänstgöringen

till godo för tillträde till ålderstillägg i hofrätten. Jag tillåter mig i

sådant afseende hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

medgifva, att, därest revisionssekreterare, som vid utnämningen till

ämbetet var ledamot i någon af rikets hofrätter, ånyo utnämnes till

ledamot i samma hofrätt, han må för erhållande af ålderstillägg å

hofrättsrådslönen tillgodoräkna sig ej blott den tid. han förut varit leda
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 168.

mot i hofrätten, utan äfven den tid intill fem år. hvarunder han innehaft

revisionssekreterarämbetet. >

Med bifall till denna af statsrådets öfriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att nådig proposition af den lydelse,

bilagan . . . vid delta protokoll utvisar, skulle aflåtas

till Riksdagen.

Ur protokollet:

Israel Myrberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1911:73 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående viss förmån för revisionssekreterare, som utnämnes till hofrättsråd, i fråga om ålde s. 1 i texten