Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående införsel, tillverkning och försäljning af sackar in m. m

1911-03-10 · 29 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 27 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1911:172, Med förslag till förordning angående införsel, tillverkning och försäljning af sackar in m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

I

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 172.

1

N:o

172.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

förordning angående införsel, tillverkning och försäljning

af sackar in m. m.; gifven Stockholms slott den 10 mars

1911.

Under åberopande af bilagda protokoll öfver finansärenden för

denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade

förslag till förordning angående införsel, tillverkning och försäljning

af sackarin in. in.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Carl Sivartz.

Bihang till Riksd. prot. 1911. 1 Samt. 1 Afl. 116 Käft. (N;o 172.) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

q

Klingl. Majds Nåd. Proposition N:o 172.

Förslag

till

Förordning angående införsel, tillverkning och försäljning

af sackarin m. in.

1 §.

Med sackarin förstås i denna förordning alla konstgjorda ämnen,

hvilka kunna användas som sötmedel och hafva högre sötma än raffineradt

rör- eller betsocker men icke motsvarande näringsvärde.

Förutom i fall, som i 3, 4 och 5 §§ stadgas, är det förbjudet

a) att till riket införa sackarin och sackarinhaltiga närings- och

njutningsmedel;

b) att tillverka sackarin;

c) att vid yrkesmässig tillverkning af närings- och njutningsmedel

tillsätta sackarin; samt

d) att till salu hålla eller utlämna sackarin och sackarinhaltiga

närings- och njutningsmedel.

3 8.

Sackarin må af apotek sföreståndare i riket införas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 172.

4 §•

Inom landet må tillverkning af sackarin äga rum under de

villkor och den kontroll, Kungl. Maj:t för hvarje särskildt fall föreskrifver;

dock må den tillverkade varan, såvidt den ej blifver föremål

för utförsel, endast försäljas eller utlämnas till apoteksföreståndare.

5 S.

Sackarin må hållas till salu å apotek samt därifrån försäljas eller

utlämnas, dock icke annorledes än:

a) till föreståndare för annan apoteksinrättning mot hans egenhändiga

kvitto;

b) för medicinskt ändamål till namngifven person på af behörig

läkare, tandläkare eller veterinär i föreskrifven form utfärdadt och

företedt originalrecept; och skall den erhållna mängden sackarin kvitteras

af mottagaren vid hvarje expedition af receptet;

c) i sackarintabletter af på sin höjd 110-faldig sötma, i originalförpackning

(glasrör) från fabrik eller apotek, till ett antal hvarje

gång af högst 100 stycken, innehållande tillsammans ej öfver 1,6 gram

rent sackarin, mot rekvirentens egenhändigt undertecknade, daterade

kvitto, hvarvid recept ej erfordras;

d) för vetenskapligt ändamål på rekvisition af föreståndare för

vetenskaplig institution, lydande under någon af rikets akademier

eller högskolor, eller ock

annan vetenskaplig institution eller offentligt undersökningslaboratorium,

som åtnjuter understöd af stat eller kommun;

och skola dylika rekvisitioner vara försedda med rekvirentens

egenhändiga namnteckning samt, med utsättande af år och dag, af

honom personligen kvitterade;

e) till fabrikant, som af kommerskollegium erhållit tillståndsbevis

att för tillverkning af andra varor än närings- och njutningsmedel

från visst apotek inköpa sackarin, mot rekvirentens egenhändigt

undertecknade, daterade kvitto, hvarvid för hvarje gång skall å tillståndsbeviset

antecknas den utlämnade mängden sackarin och dagen för

utlämnandet, bestyrkt genom apoteksföreståndarens egenhändiga namn
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majits Nåd. Proposition No 172.

teckning. Sådant tillståndsbevis må endast för ett år i sänder utfärdas

oclx skall innehålla uppgift på den största mängd sackarin, som under

nämnda tid må inköpas.

6 §•

Den, som till riket inför eller försöker att dit införa sackarin

utan att vara därtill berättigad, äfvensom den, som inför eller försöker

införa sackarinhaltiga närings- och njutningsmedel, böte från och med

20 till och med 500 kronor och hafve förbrutit varan.

7 §■

1. Idkar någon tillverkning af sackarin utan att vara därtill

berättigad eller tillsätter någon sackarin vid yrkesmässig tillverkning

af närings- och njutningsmedel, böte från och med 50 till och med

500 kronor och hafve förbrutit den olofligen tillverkade varan.

2. Bryter den, som enligt 4 § fått tillstånd att tillverka sackarin,

mot de för sådan tillverkning föreskrifna villkor eller försäljer eller

utlämnar han den tillverkade varan inom landet till annan än apoteksföreståndare,

böte från och med 50 till och med 500 kronor.

8 §•

1. Den, som håller till salu, säljer eller utlämnar sackarin utan

att vara därtill berättigad, äfvensom den, som idkar försäljning af

närings- och njutningsmedel, tillsatta med sackarin, böte från och med

100 till och med 500 kronor och hafve förbrutit det sackarin och de

sackarinhaltiga varor, som af honom innehafvas.

2. Bryter den, som enligt 5 § är berättigad att sälja eller utlämna

sackarin, mot föreskrifterna i samma §, böte från och med 50

till och med 500 kronor.

B. Finnes medhjälpare å apoteksinrättning saker till förseelse,

som i mom. 2 sägs, böte i enlighet med hvad där stadgas, och vare

apoteksföreståndaren, där han icke pröfvas delaktig i öfverträdelsen,

fri från ansvar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 172.

5

9 §.

Beträdes någon med att innehafva sackarin utan att kunna visa

behörig åtkomst därtill enligt de vid tiden för dess anskaffande gällande

stadgande^ böte från och med 5 till och med 50 kronor och hafve

förbrutit varan.

10 §.

Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förbrytelse

mot denna förordning, fortsätter samma förbrytelse, skall, när han

lagligen varder förvunnen härtill, för hvarje gång stämning utfärdats

och delgifvits, fällas till de böter, som äro stadgade för sådan förbrytelse.

11 §■

1. Allmän åklagare skall, då enligt denna förordning vara är

att anse såsom förbruten, verkställa beslag därå.

2. Tulltjänsteman åligger att, då införsel af sackarin eller sackarinhaltiga

varor befinnes ske i strid mot denna förordnings föreskrifter,

belägga varan med beslag.

12 §.

Åtal för öfverträdelse af föreskrifterna i denna förordning anhängiggöres

vid allmän domstol och utföres af allmän åklagare.

13 §.

1. Böter, som ådömas enligt denna förordning, äfvensom det

för förbrutet gods erhållna belopp, därest detsamma varder försåldt,

tillfälle med en tredjedel kronan och med två tredjedelar åklagaren.

Är åklagaren icke tillika beslagare, tage denne hälften af åklagarens

andel.

2. Saknas tillgång till böternas gäldande, förvandlas de efter

allmän strafflag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 172.

14 §.

De närmare föreskrifter, hvilka, utöfver livad denna förordning

innehåller, må erfordras för tillsyn å efterlefnaden af densamma, meddelas

af konungen.

den

Denna förordning skall lända till efterrättelse från och med

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.-ts Nåd. Proposition No 172.

7

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Kommgen i statsrådet å Stockholms slott den 10

mars 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube

Statsråden: Hederstierna,

Swartz,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

yon Sydow,

von Krusenstierna.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde vidare:

Med ^hänledande af särskilda vid 1902 års Riksdag af Hj. Sjövall Riksdagens

och H. Pantzarhielm inom Andra kammaren väckta motioner anhöll ^Z^iso»

Riksdagen i skrifvelse den 20 maj 1902 — under framhållande af att,

såväl af statsfinansiella skäl som af hänsyn till industriens och jordbrukets

berättigade intressen samt i ändamål att skydda allmänheten

mot förfalskning af närings- och njutningsmedel, statsmakterna borde

vidtaga åtgärder beträffande rörelsen med sackarin och andra artificiella

sötämnen — att Kungl. Magt måtte låta utreda, hvilka särskilda

åtgärder beträffande importen af och rörelsen med artificiella sötämnen

s. 8 Kontrollera mot PDF

Kommerskollegiura.

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 172.

borde vidtagas, samt därefter för Riksdagen framlägga förslag till de

närmare bestämmelser, hvartill denna utredning kunde föranleda.

I anledning häraf anbefallde Kungl. Magt kommerskollegium

att verkställa den sålunda begärda utredningen, med rätt för kollegium

att för utredningens åstadkommande anlita biträde af sakkunniga

personer, samt därefter till Kungl. Maj:t inkomma med förslag i

ämnet. . .

Sedan kommerskollegium genom sakkunnig person låtit prötva

metoderna för påvisande af sackarin i konsumtionsvaror samt från eu

annan sakkunnig, professorn vid tekniska högskolan P. Klason, efter

anmodan erhållit ett preliminärt förslag till föreskrifter i förevarande

fråga, framlade kollegium med underdånig skrifvelse den 29 december

1903 motiveradt förslag till sackarinlag.

Öfver detta förslag afgaf medicinalstyrelsen, efter att hafva inhämtat

yttrande från apotekaresocietetens direktion, den 23 september 1904

infordradt underdånigt utlåtande, hvar jämte svenska teknologförenmgens

afdelning för kemi och bergsvetenskap, som till diskussion förehaft

kommerskollegii berörda förslag, till Kungl. Maj:t öfversändt det rörande

diskussionen förda protokollet. .

I sin underdåniga skrifvelse — för hvars innehåll jag liar endast

i största korthet skall redogöra, då kommerskollegii utredning i det

väsentliga blifvit tillgodogjord i det utlåtande, som af kontrollstyrelsen

i ärendet afgifvits och hvilket jag längre fram kommer att mera utförligt

beröra — har kollegium, bland annat, lämnat en redogörelse för resultatet

af verkställda undersökningar rörande förekomsten af sackarin

eller andra artificiella sötämnen i näringsmedel här i landet. Denna

utredning har emellertid, då kollegium ansett de i Pantzarhielms berörda

motion omförmälda undersökningar, till Indika jag äfven anhaller fa

hänvisa, vara tillräckligt belysande i fråga om sackarinets användning

inom landet i svagdricka och andra läskedrycker, inskränkts till att

omfatta endast sackarinets förekomst i sötsaker och bakverk. Af denna

undersökning, som verkställts af ett flertal handels- och stadskemistålsamt

föreståndare för kemiska stationer, inhämtas, att icke något enda

af de undersökta profven innehållit sackarin eller annat artificiellt sötämne.

Eu sammanfattning af resultatet af den utredning, som vunnits

rörande de artificiella sötämnenas användning i vårt land, utvisade alltså,

framhåller kollegium, att dylika ämnen i afse värd man begagnades vid

tillverkningen af läskedrycker, samt att särskild^ i fråga om svagdricka - tillverkningen användningen därvid af sackarin syntes vara betydlig,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 172.

men att däremot artificiella sötämnen, i motsats till livad som antagits,

endast undantagsvis förekomme i konditorivaror och bakverk.

Sedan kommerskollegium därefter redogjort för det af professor

Klason utarbetade förslag till förordning i ämnet, anför kollegium, att

kollegium, med hänsyn till hvad under ärendets behandling inom såväl

Riksdagen som hos kollegium förekommit, ansåge, att omständigheterna

kräfde, att särskilda åtgärder beträffande importen af och rörelsen med

artificiella sötämnen snarast vidtoges. Det torde nämligen vara ovedersägligt,

att under de senaste åren sackarin i vårt land fått en vidsträckt

användning vid tillverkning af närings- och njutningsmedel, företrädesvis

af malt- och läskedrycker, och att till följd däraf såväl allmänheten

i stor utsträckning blifvit förledd att köpa och förtära dylika varor,

Indika i afseende på näringsvärde varit af vida sämre beskaffenhet än

hvad de af köparen ansetts vara och måst betalas med ett pris, långt

öfver deras verkliga värde, som ock sackarinet därigenom på ett otillbörligt

sätt konkurrerat med det vanliga sockret och menligt inverkat

på både sockerindustrien och landtbruket samt icke oväsentligt nedsatt

statens inkomst af accisen på hvitbetor.

Visserligen hade genom föreskrifterna uti nådiga förordningen angående

tillverkning och beskattning af maltdrycker den 17 juni 1903

eu förändring uti dessa förhållanden inträdt i det att förbud utfärdats

för användande af, bland annat, sackarin vid tillverkning af sådana

drycker, och syntes också importen af sackarin hafva under nämnda år

väsentligt förminskats i jämförelse med förhållandena under år 1902. I betraktande

af såväl sackarinets stora sötförmåga och de relativt små kvantiteter

af denna vara, hvilka till följd däraf skulle vid en dylik tillverkning

erfordras, som ock den lätthet, hvarmed sackarin nu kunde anskaffas,

torde emellertid kontrollen å efterlefnad en af denna förordnings

föreskrifter blifva i sådant hänseende särdeles svår, och, för att densamma

skulle blifva verkligt effektiv, torde det jämväl vara nödigt att

åtkomsten af sackarin väsentligen försvårades, en åtgärd som, enligt

kollegii förmenande, helt visst skulle kunna vidtagas, utan att det därföre

skulle blifva nödigt att träda de medicinska och vetenskapliga intressena

för sackarinets användning för nära.

Beträffande innehållet och omfattningen af de bestämmelser, som

för detta ändamål skulle blifva erforderliga, ansåge sig kollegium kunna

i hufvudsak ansluta sig till det förslag, som i detta hänseende af

professor Klason afgifvits.

Enligt detta skulle sackarin, hvarmed förstodes alla konstgjorda

sötämnen, som kunde användas såsom sötmedel, men saknade näringsBihang

till Riksd. prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 116 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Medicinalstyrelsens

utlåtande den

28 september

1904.

10 Kungl. Ma) ds Nåd. Proposition N:o 172.

värde, icke få till landet införas af andra än apoteksföreståndare livarjämte

tillverkare inom landet endast till apoteksföreståndare skulle få försälja eller

utlämna sina varor. Från apoteksinrättning skulle sackarinhaltiga läkemedel

och sackarin blott få försäljas eller utlämnas till antingen personer,

som på grund af sjukdom vore i behof häraf, eller till föreståndare

för sjukhus, eller slutligen för vetenskapligt ändamål till kemiskt

laboratorium. För åstadkommande af nödig kontroll vore vidare stränga

föreskrifter i sådant syfte meddelade.

Med ledning af verkställda beräkningar har slutligen kollegium

hemställt att, om de af kollegium uppgjorda bestämmelserna i ämnet

blefve i hufvudsak godkända och fastställda till efterlefnad, sackarin

måtte vid införsel i riket beläggas med en tullsats af 20 kronor per

kilogram, äfvensom att vid ett eventuellt tillstånd till inhemsk tillverkning

af sackarin måtte bestämmas en tillverkningsskatt af enahanda belopp.

Då det förslag till föreskrifter i ämnet, jag ämnar förelägga Eders Kungl.

Maj: t till godkännande, utarbetats under förutsättning att sackarin blefve

tullfritt, har jag ansett det vara tillfyllest att här endast omnämna

ifrågavarande beräkningar.

Medicinalstyrelsen, som ansett sig icke böra inlåta sig på frågan

om behofvet eller lämpligheten af särskilda bestämmelser rörande importen

af och rörelsen med artificiella sötämnen ur annan synpunkt än

den sanitära, har i sitt omförmälda den 23 september 1904 afgifna utlåtande

beträffande sackarinets hälsomenlighet åberopat ett af styrelsen

till vederbörande utskott vid 1902 års Riksdag i frågan afgifvet yttrande

samt därjämte mot kollegii förslag till bestämmelser i ämnet framställt

vissa erinringar, därvid i fråga om hvad i författningen skulle förstås

med sackarin styrelsen anfört, att huruvida i handeln förekommande

konstgjorda sötämnen helt och hållet saknade näringsvärde icke torde

vara på experimentell väg fastställdt. Ännu mindre visste man, om icke

förr eller senare något konstgjord! sötämne komme att framställas,

hvilket, utan att i näringsvärde kunna likställas med socker, likväl i viss

grad ägde näringsvärde. Uttrycket syntes alltså vara godtyckligt valdt

och dessutom ägnadt att föranleda missförstånd.

I likhet med apotekaresocietetens direktion och svenska teknologfi

ironi ngen s afdelning för kemi och bergsvetenskap har medicinalstyrelsen

därjämte ansett sig böra afstyrka, att tull åsattes sackarin eller sackarinhaltiga

ämnen. Såsom skäl härför har styrelsen framhållit, att, därest

artificiella sötämnens användande i närings- och njutningsmedel komme

att förbjudas, blefve importen af dessa varor uppenbarligen så ringa, att

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 172.

statens inkomst på en eventuell tull å desamma icke skulle blifva

nämnvärd. Och under samma förutsättning skulle ju sackarinet upphöra

att konkurrera med det vanliga sockret, vid hvithet förhållande

tullen tillika syntes vara obehöflig. För framtiden skulle sackarinet

blifva helt och hållet en apoteksvara, och då tull icke vore åsatt apoteksvaror

för att icke onödigtvis fördyra desamma, syntes samma princip

böra tillämpas å förevarande apoteksvara, synnerligast som Riksdagens

Andra kammare för icke länge sedan bestämdt uttalat sig mot hvarje

fördyrande af våra läkemedel.

Sedan därefter från svenska bryggareföreningen till Eders Ivungl.

Maj:t inkommit en framställning om åtgärders vidtagande för reglering

af rörelsen med sackarin och andra artificiella sötmedel, infordrades genom

nådig remiss utlåtande i ärendet från kontrollstyrelsen.

I sitt i anledning häraf afgifna utlåtande erinrar kontrollstyrelsen

till eu början, att redan år 1903 ett betydande steg till inskränkning i

sackarinets användning tagits i och genom förordningen den 17 juni 1903

angående tillverkning och beskattning af maltdrycker, hvars bestämmelser

därom ännu gällde och åt erfunnes i förordningen af den 7 augusti

1907 i dess 20 och 28 §§, hvilken senare i 2 mom. stadgade:

»I skattefritt bryggeri må vid tillverkning af svagdricka ej användas

sackarin eller liknande sötämne, och må dylikt ej finnas i bryggeriet

eller därtill hörande lägenheter».

I förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning af vin och

Öl stadgades i 3 §: »Vin eller Öl, som är försatt med något för hälsan

skadligt ämne eller med sackarin, får ej hållas till salu», och slutligen

förekomme i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning af

tillagade alkoholfria drycker samt svagdricka följande stadgande i 7 §:

»att drickat ej må vara försatt med något för hälsan skadligt ämne eller

med sackarin».

Kontrollstyrelsen anför därefter, att kommerskollegii utredning

hade gifvit vid handen, att sackarin vid den tiden (1902—1903) mycket

användes i svagdricka och läskedrycker, däremot endast undantagsvis i

konditorivaror och bakverk. Sedan genom ofvannämnda förordningar

den 17 juni 1903 och den 9 juni 1905 användning af sackarin i vin,

öl och svagdricka blifvit vid bötesstraff förbjuden, återstode dess användning

till läskedrycker, hvilken ännu syntes pågå i stor omfattning.

Läskedryckstillverkningen bedrefves såväl vid själfständiga, uteslutande

därför afsedda fabriker, som vid bryggerier, både skattepliktiga och skattefria;

och hade svenska bryggareföreningen med rätta framhållit, att,

Kontrollstyrelsen.

.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N;o 172.

emedan sackarin ej finge finnas i bryggerier eller därtill hörande lägenheter,

de läskedryckstillverkande bryggerierna intoge en ogynnsam ställning

i konkurrensen med de själfständiga läskedrycksfabrikerna, hvilka

såsom försötningsmedel kunde använda det billiga sackarinet.

I Sverige tillverkades ej sackarin, och den från utlandet importerade

mängden däraf hade enligt uppgifter från tullverket följande

värden i runda tal:

ir

1898 ............

............ 69,800

kronor

))

1899 ............

........... 166,600

»

))

1900 ............

............ 86,400

»

))

1901 ............

............ 87,300

»

))

1902 ............

............ 115,900

»

))

1903 ............

............. 58,000

))

1904 ...........

............ 2,706

»

»

1905 ..........

.......... 7,681

»

1906 ............

........... 24,427

»

»

1907 .........

.......... 35,235

» 3,915 kilogram

))

1908 ............

............ 33,597

» 3,733 )>

))

1909 ............

............ 33,543

» 3,727 »

Först med 1907 hade i tullverket antecknats icke blott värdet

utan också mängden af det importerade sackarinet, hvilket i tulltaxan

hörde under rubriken: apoteksvaror.

Sackarinets sötma uppskattades, alltefter beskaffenheten något olika,

från 400 till 500 gånger sockrets och torde kunna antagas till 450

gånger. Under åren 1907, 1908 och 1909 importerades 3,700 å 3,900

kilogram, och häraf torde minst 3,500 kilogram hafva förbrukats inom

industrien, medan återstoden torde erfordrats för medicinskt behof. Med

en sötma af 450 gånger sockrets motsvarade 3,500 kilogram sackarin

1,575,000 kilogram socker, som undandroges landets sockerindustri, och

hvarå skatten, efter 15 öre per kilogram, skulle utgöra 236,250 kronor.

Enligt den erfarenhet, som vunnits genom kommerskollegii och

senare utredningar, användes sackarin numera så godt som uteslutande

till läskedrycker, och det torde med skäl kunna ifrågasättas, om icke

ett förbud mot användning af sackarin skulle vara till gagn för den del

af allmänheten, som konsumerade dylika.

Efter att med afseende på sackarinets hälsofarlighet hafva erinrat

om, att medicinalstyrelsen i sitt utlåtande den 15 mars 1902 till det

Andra kammarens tillfälliga utskott, som vid denna Riksdag behandlade

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 172.

sackarinfrågan, uttalat som sin mening, att sackarin ej vore att betrakta

som hälsomenligt, samt tillika redogjort för de skilda uppfattningarna

i utlandet om sackarinets skadlighet, framhåller kontrollstyrelsen,

att, då meningarna om sackarinets direkta hälsovådlighet tycktes vara

delade, talade detta för att denna ej kunde vara af större betydelse. En

lagstiftningsåtgärd, innebärande totalt förbud mot användningen af sackarin,

torde därför ej kunna grundas uteslutande härpå. Men ur allmän

sundhetssynpunkt kunde dock användningen af sackarin blifva indirekt

hälsovådlig, i samma mån det komme att undantränga sockret vid tillredning

af drycker och lifsmedel. Sackarinet saknade nämligen allt näringsvärde,

och dess billiga pris måste i många fall leda till dess föredragande

framför sockret, helst som den stora allmänheten i sockret endast

såge ett sötmedel, en krydda, och förbisåge dess, isynnerhet i senare

tider erkända, stora betydelse som näringsmedel. De mindre bemedlade,

för hvilka prisbilligheten ofta vore af afgörande betydelse, gånge härigenom

miste om sockret och finge i stället det i näringshänseende värdelösa

och i sanitärt hänseende ej alldeles oskadliga sackarinet.

Angående denna indirekta hälsovådlighet påvisar kontrollstyrelsen,

att på densamma vore den danska sackarinlagstiftningen grundad, samt

att den äfven bidragit till lagligt ordnande af handeln med konstgjorda

sötmedel i Tyskland, i hvars näringslagstiftning liksom i Österrikes

hvarje användning af konstgjorda sötmedel i saluhållna närings- och njutningsmedel,

utan tillkännagifvande därom, ansåges såsom förfalskning.

Af de på senare tiden gjorda undersökningar framginge otvetydigt,

att i vårt land bedrefves en omfattande tillverkning af läskedrycker, i

hvilka sackarin utan någon som helst deklaration användes som hufvudsakligt

sötmedel, och konsumtionen af dylika läskedrycker, hvilkas verkliga

värde på intet sätt motsvarade deras pris, vore för närvarande stadd

i stark ökning. Dessa förhållanden syntes med nödvändighet fordra ett

ingripande från statsmakternas sida såväl till skydd för allmänheten som

till förebyggande af den illojala konkurrens, för hvilken de bättre alstren

af denna industri vore utsatta från de med sackarin arbetande läskedrycksfabrikernas

sida. Af samma skäl som det läge i statens intresse

att förhindra användningen af surrogat för malt, borde det vara i dess

intresse att förbjuda surrogat för socker.

Att det under nuvarande förhållanden, d. v. s. med förbud mot sackarins

användning i maltdrycker men i öfrigt med frånvaron af en verklig

sackarinlag, vore svårt, att icke säga omöjligt, att genomföra förbudet

mot sackarinets användning i maltdrycker, särskildt svagdricka, fram
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 172.

ginge däraf, att sackarin alltemellanåt anträffades i de prof, som tillsyningsmännen

vid svagdricksbryggerierna vore skyldiga att insända till

kontrollstyrelsen, när smak eller andra omständigheter läte misstänka

en tillsats af sackarin. Det förekomme dock mera sällan, att en sådan

tillsats gjordes i själfva bryggeriet, hvaremot det vore allmänt bekant,

att förbudet i stor utsträckning kringginges på det sättet, att köparen

utan ersättning erhölle af bryggaren ett litet paket sackarin till att efter

behof söta drickat.

Såsom förut omnämnts hade importen af sackarin under de senare

åren utgjort omkring 3,800 kilogram, men denna siffra betecknade säkerligen

icke på långt när den verkliga förbrukningen inom landet, ty dels

torde det för läskedrycksfabrikanter och andra ej möta svårigheter att

direkt från utlandet få sig tillsända smärre postpaket med sackarin t. ex.

under namn af »prof utan värde», dels förekomme under namn af »kristallessens»

en lösning af sackarin, hvilken ej heller torde gå genom apoteken,

utan direkt genom reseagenter erbjödes fabrikanterna. Äfven andra sätt,

såsom uppblandning med socker eller sirap, kunde tänkas använda för

att kringgå apoteken. Med ett ord, många skäl talade för, att den i

tullverket på apoteksvaror registrerade mängden sackarin blott vore en

del af den verkligen importerade, som sålunda undandroge sig all noggrannare

beräkning. Om man ansloge den till det dubbla mot den

registrerade, både man säkerligen ej satt den för högt. Med en sackarinmängd

af 7,000 kilogram kunde man vid eu sötma af 450 gånger

sockrets ersätta 3,150,000 kilogram socker, motsvarande, efter 15 öre

per kilogram, en skattesumma af 472,500 kronor. Genom sackarinimporten,

hvilken ej gåfve staten någon behållning, gånge staten sålunda

miste om närmare V3 miljon kronor i sockerskatt. Den lilla mängd

sackarin, som åtginge till medicinska ändamål, hade härvid lämnats

utan afseende.

Kontrollstyrelsen bär vidare lämnat en utförlig redogörelse för

sackarinlagstiftningen i Österrike-Ungern, Frankrike, Tyskland och Danmark.

Då emellertid denna redogörelse, hvad de tre förstnämnda länderna

beträffar, innehåller föga utöfver hvad som därom finnes intaget

i vederbörande motioner och utskottsbetänkande i frågan vid 1902 års

Riksdag, skall jag här endast uppehålla mig vid kontrollstyrelsens utredning

rörande hithörande bestämmelser i Tyskland och Danmark,

hvilken utredning torde få såsom bilaga vidfogas detta protokoll.

Departementschefen uppläste därpå kontrollstyrelsens ifrågavarande

redogörelse samt yttrade härefter:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 172. 15

Med framhållande af att Riksdagens mening syntes hafva varit

att lagstiftningen rörande handeln med sackarin borde på ett fullt effektivt

sått inskränka sackarinet till medicinskt och vetenskapligt bruk och

då detta mål, enligt erfarenheten från andra länder, ej kunde vinnas på

annat sätt än att sackarinet gjordes till en hufvudsakligen för medicinskt

bruk afsedd apoteksvara, befriad från tull och skatt, har kontrollstyrelsen,

delvis i anslutning till kommerskollegii förslag af den 29

decembei 1903 och i vissa fall i öfverensstämmelse med den tyska la^en

af år 1902, som redan varit tillämpad i 7 år och därunder visat Isig

på ett fullt effektivt sätt motsvara de af svenska Riksdagen uppställda

önskemålen, utarbetat förslag till förordning i ämnet.

Öfver detta förslag hafva infordrade underdåniga utlåtanden afgifvits

af medicinalstyrelsen och generaltullstyrelsen.

Medicinalstyrelsen, som med afseende på omfattningen af den

granskning, styrelsen ansett sig böra ägna det förevarande förslaget,

hänvisat till hvad styrelsen i sitt den 23 september 1904 afgifna utlåtande

yttrat, har i utlåtande den 31 oktober 1910 beträffande omfattningen

af det föreslagna införselförbudet anfört, att de varor, som i

föreliggande förslag till lagstiftning borde förbjudas till införsel, syntes

styrelsen vara dels de artificiella sötämnena i oblandad form, dels af

dessa medelst tillblandning af indifferenta ämnen formade beredningar

(tabletter), dels med konstgjorda sötämnen försatta närings- och njutningsmedel.

Däremot syntes lagen icke behöfva förbjuda införsel af

andra med sackarin försatta varor än närings- och ''njutningsmedel.

Denna omfattning af införselförbudet öfverensstämde äfven med den

tyska lagens af 1902. Enligt denna vore således det i Sverige tillverkade

munvattnet stomatol tillåtet till införsel i Tyskland, oaktadt det

innehölle sackarin. Det syntes styrelsen mindre lämpligt, att en svensk

lag skulle förbjuda införsel hit till landet af på liknande sätt som

stomatol sammansatta kosmetiska medel. Något behof af ett sådant

förbud syntes styrelsen ej heller föreligga från kontrollsynpunkt. Det

syntes _ så mycket mindre lämpligt att förbjuda import af andra sackarinhaltiga

varor än närings- och njutningsmedel, som sackarinet i

förstnämnda varor ej torde kunna ersättas med socker.

Medicinalstyrelsen har vidare i likhet med generaltullstyrelsen framställt

vissa erinringar mot de föreslagna särskilda bestämmelserna hvartill

jag längre fram skall återkomma.

Medicinalstyrelsens

utlåtande den

31 oktober

1910.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 172.

Innan jag nu går vidare, torde jag få med några ord redogöra

för sättet för framställningen af ämnet sackarin, det enda af de i handeln

förekommande artificiella sötämnena, som för närvarande synes vara

af någon betydelse, äfvensom för sammansättningen af ämnet.

Sackarinet, som är ett hvitt kristalliniskt pulver och anses vara

mellan 400—500 gånger sötare än socker, framställes ur det i stenkolstjäran

förekommande kolvätet toluol. Det i handeln förekommande

sackarinet är aldrig fullt ren vara och går under olika namn, allt efter

de fabriker, som framställt detsamma, såsom sackarin, sackarina, sackarinos,

krystallos, sykorin, sykos, suclcrin, suckerin m. m. Efter hvad

utredningen i ärendet utvisar, torde det ej vara direkt hälsofarligt men

däremot sakna allt näringsvärde.

Såsom icke specificerad apoteksvara får sackarin införas tullfritt

af apotekare samt efter vissa myndigheters hörande af vetenskapsmän

och, efter kommerskollegii pröfning, af näringsidkare, som styrka

sig hafva behof af dylika ämnen för åstadkommande af sina tillverkningar.

. . 0 .

De artificiella sötämnena hafva emellertid i vårt land ej endast

nyttjats för’ farmaceutiska och medicinska ändamål, utan jämväl, enligt

hvad den verkställda utredningen gifver vid handen, här funnit en

vidsträckt användning vid tillverkningen af närings- och njutningsmedel.

Statsmakterna hafva ock redan förut sökt träffa anstalter föi

att hindra sackarinets utbredning i vissa hänseenden, där missbruket

särskildt framträdt. Jag syftar härmed på de af kontrollstyrelsen omnämnda

bestämmelser, hvarigenom man sökt förhindra sackarinets bruk

vid beredning och försäljning af maltdrycker. Såsom nyss nämnts har

sackarinet emellertid allt fortfarande för andra än farmaceutiska och

medicinska ändamål en afsevärd användning här i landet, framföiallt

vid tillverkningen af läskedrycker; och torde man förvisso hafva afl

anledning befara, att detsamma skall på allt flera områden uttränga

sockret.

Iivilka följder detta kan hafva för vår inhemska sockerindustri

och därmed sammanhörande näringar, synes mig ligga i öppen dag;

och dessa följder skulle ej minst ur statsfinansiell synpunkt vara

ogynnsamma. . _

Statens inkomster från sockerindustrien spela i vår statsreglering

en betydande roll. Faran af en minskning i dessa inkomstei genom

en ökad sackarinanvändning framgår med all önskvärd tydlighet af de

beräkninsrar. som lämnats af, bland andra, kontrollstyrelsen. Enligt

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 172.

dessa skulle den förlust, som statsverket tillskyndas genom införsel af

sackarin för industriellt ändamål, för närvarande kunna beräknas till

omkring V2 miljon kronor årligen.

Äfven med hänsyn till jordbrukets och sockerindustriens berättigade

intressen är en inskränkning af trafiken med sackarin erforderlig,

en synpunkt som Riksdagen i sin förberörda skrifvelse jämväl betonat.

Utom de direkta fördelar den blomstrande sockerindustrien bringar joidbruket

i de delar af landet, som i betodlingen hafva sin mest gifvande

förvärfskälla, vidgar industrien därjämte i väsentlig grad arbetsmarknaden.

Med den ökade användning af sackarinet, hvartill utvecklingen

tenderar, skulle utan tvifvel härutinnan ur många synpunkter oförmånliga

förändringar vara att befara. En utländsk vara skulle undantränga

inhemska industriprodukter, och därigenom skulle också själffallet

inträda en inskränkning i arbetstillfällena inom landet.

Kommer så härtill det förhållandet, att sackarin, som, enligt

hvad förut är framhållet, torde sakna allt näringsvärde, användes

vid tillverkning af närings- och njutningsmedel, utan att detta på

något sätt angifves. Denna omständighet har Riksdagen med rätta tillmätt

den allra största betydelse. Riksdagen har härutinnan betonat, att

enär sackarinet erhölles till betydligt billigare pris än socker — nämligen

då hänsyn toges till söthalten per viktsenhet — vore det ett lätt

förklarligt sakförhållande, att en del näringsidkare vid tillverkningen af

varor, för hvilka erfordrades sötmedel, härtill skulle använda sackarin i

stället för socker. Då nu allmänheten köpte dessa varor i tanke att de

innehölle socker, uppstode ett tvåfaldigt missförhållande, nämligen dels

illojal konkurrens olika näringsidkare emellan, dels att allmänheten

lockades att köpa eu vara, som utgåfves vara något annat än den i

verkligheten vore. Sålunda vore det icke blott sockertillverkaren, som

genom sackarinhandeln utsattes för illojal konkurrens, utan tillika alla

näringsidkare, indika för sina tillverkningar behöfde sötämne och härtill

använde det dyrare, men äfven närande sockret. Genom att begagna

billigare och, med afseende på näringsvärde, sämre ingredienser blefve

den mindre samvetsgranne näringsidkaren i tillfälle att sälja sina varor

billigare och därigenom utvidga sin kundkrets på sin ärligare konkurrents

bekostnad.

Hvad Riksdagen här framhållit har svenska bryggareföreningen

i sin förenämnda underdåniga skrifvelse jämväl betonat. Bryggareföreningen,

som låtit verkställa undersökningar i fråga om sackarinets förekomst

i läskedrycker, har därvid framhållit, att under de senaste åren

läskedrycksindustrien utvecklats betydligt inom vårt land; särskildt hade

Bihang till Biksd. prof. 1911- 1 Sami. 1 Afd. 116 Käft- 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition N:o 172.

våra skattepliktiga bryggerier ägnat sig åt denna tillverkning i stor

utsträckning. Då sackarin icke iinge finnas i ett bryggeri eller därtill

hörande lägenheter, måste vid tillverkningen af läskedrycker i bryggerier

användas socker som uteslutande sötmedel, under det att konkurrenter,

som icke samtidigt drefve bryggerirörelse, ägde rätt att som sötmedel

använda det långt billigare sackarinet. Att denna utväg i stor utsträckning

användes, framginge af vid framställningen fogade analysresultat.

Af 115 analyserade prof från läskedrycksfabriker, som icke drefves i

samband med bryggerirörelse, vore endast 35 stycken eller cirka 33

procent fria från sackarin. Analysmaterialet utvisade dessutom att af

18 prof å läskedrycker från bryggerier 5 stycken innehölle sackarin.

Af det anförda analysmaterialet framginge äfven, att de sackarinhaltiga

läskedryckerna innehölle endast cirka hälften så mycket socker som de

sackarinfria.

Dessa af svenska bryggareföreningen lämnade uppgifter, som äfven

bestyrkas af kontrollstyrelsen, synas mig gifva vid handen, att ifråga

om rörelsen med sackarin förefinnas missförhållanden, på hvilka det tillkommer

lagstiftningen att råda bot.

Till en början synes det mig beaktansvärdt, att, enligt hvad

kontrollstyrelsen framhållit, det visat sig vara omöjligt att med nu gällande

föreskrifter fullt genomföra förbudet mot användningen af sackarin

i maltdrycker, särskildt hvad svagdricka beträffar.

Det framstår vidare, särskildt ur nykterhetssynpunkt, såsom ett

önskemål, att de alkoholfria dryckerna icke varda försämrade vare sig

till smak eller näringsvärde, och det måste öfver hufvud taget med hänsyn

till folkhälsan vara att beklaga, om sackarinet i mera afsevärd omfattning

komme att ersätta sockret. Detta vore så mycket betänkligare,

som man svårligen synes kunna vinna någon garanti för att allmänheten

icke skall för närings- och njutningsmedel, tillsatta med sackarin,

få betala samma pris, som om varornas sötmedel vore socker.

Enligt mitt förmenande och, såsom jag redan antydt, tala de af

mig nu anförda synpunkter, hvilka äfven Riksdagen i sin omförmälda

skrifvelse den 20 maj 1902 i hufvudsak framhållit, för nödvändigheten

att, i likhet med hvad som redan i flertalet europeiska stater ägt rum,

äfven i vårt land genom lagstiftning ordna rörelsen med sackarin.

Samtliga i ärendet hörda myndigheter hafva ock med stöd af den vunna

utredningen ansett ett sådant behof föreligga.

I sin berörda skrifvelse har Riksdagen såsom sin mening uttalat,

att det först efter eu allsidig utredning, som toge hänsyn till alla berättigade

intressen, så att inga dylika blefve lidande genom den ifråga
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 172.

satta lagstiftningen, kunde afgöras, om Sverige för sin del skulle från

utlandet hämta mönstret för de åtgöranden, som borde vidtagas. Den

utredning, som i ärendet vunnits, synes mig vara fullt belysande, och

finner jag mig, med stöd af de erfarenheter som vunnits i Tyskland,

kunna i likhet med kontrollstyrelsen tillstyrka, att bestämmelserna i den

tyska sackarinlagen af 1902 i hufvudsak tagas till förebild för ifrågavarande

lagstiftning här i landet.

I anslutning härtill skulle således restriktiva föreskrifter utfärdas

beträffande rörelsen med sackarin, hvarmed skulle förstås artificiella

sötmedel med högre sötma än raffineradt rör- eller betsocker men utan

motsvarande näringsvärde. De artificiella sötmedel, som alltså skulle

komma att falla utanför lagbestämmelserna, lära svårligen ur praktisk

synpunkt kunna få någon betydelse såsom konkurrent till socker.

Införseln och försäljningen af sackarin skulle uteslutande anförtros

åt apoteken, och borde tillverkningen inom landet, hvilken som regel

skulle förbjudas, med hänsyn till att sackarin skulle få inom landet

försäljas, dock lämpligen tillåtas under de villkor och den kontroll,

Eders Kungl. Maj:t för hvarje särskild! fall pröfvade erforderliga.

Hvad jag rörande införsel af sackarin sålunda föreslår, nödvändiggör

ändring i visst afseende af tulltaxan den 4 juli 1910. Enligt föreskrift

i anm. under rubriken 1187 »apoteksvaror, ej särskild! nämnda enkla

eller sammansatta, sackarin härunder inbegripen» må nämligen hit

hänförliga varor införas af apoteksföreståndare eller, efter medicinalstyrelsens,

vetenskapsakademiens, vederbörande universitetsfakultets eller

karolinska institutets eller tekniska högskolans lärarkollegiers hörande,

af vetenskapsmän till begagnande för vetenskapliga ändamål, eller ock,

efter kommerskollegii pröfning, af näringsidkare, som styrka sig hafva

behof af dylika varor för åstadkommande af sina tillverkningar. Såvidt

denna bestämmelse rör sackarin, lärer den böra upphäfvas, och är det

min afsikt att i annat sammanhang föreslå Eders Kungl. Maj:t att förelägga

innevarande års Riksdag proposition härom.

Det kan sättas ifråga, huruvida icke ur principiell synpunkt alla

med sackarin tillsatta varor borde behandlas som sackarinet själft, men

af skäl medicinalstyrelsen anfört lärer sackarinförbudet i denna del böra,

på sätt jämväl skett i Tyskland, inskränkas till att omfatta endast

sackarinhaltiga närings- och njutningsmedel. Någon olägenhet ur hälsovårdssynpunkt

af en sådan begränsning är, enligt hvad jag inhämtat

från medicinalstyrelsen, icke att befara.

I stort sedt torde sackarinets användning böra begränsas till

medicinska och vetenskapliga ändamål. Men därjämte lärer, i likhet

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 172.

med förhållandet i Tyskland, möjlighet böra beredas för fabrikant af

annan vara än närings- och njutningsmedel att, om han för sin fabrikation

ar i behof af att använda sackarin, kunna erhålla sådant från

apotek. Behofvet häraf har medicinalstyrelsen jämväl framhållit och

därvid anfört att i Sverige förekomme åtminstone eu fabrikation af detta

slag, nämligen tillverkningen af munvattnet stomatol. I detta munvatten,

som vore afsedt att verka antiseptiskt, vore sackarin tillsatt i

dubbel afsikt, nämligen dels såsom antiseptikum dels såsom sötmedel.

Då en tillsats af socker kunde gifva anledning till jäsningsprocesser,

kunde sackarinet i nämnda munvatten ej ersättas med socker, och öfver

hufvud taget syntes det omöjligt att tillverka stomatol utan att en ringa

mängd sackarin finge tillsättas. Huruvida andra sådana varor funnes i

handeln, kände styrelsen ej, och tiden hade ej medgifva en utredning

i detta afseende. En fabrikation af denna eller liknande art skulle

kunna omintetgöras, därest ej en bestämmelse infördes, som för fabrikanten

möjliggjorde åtkomsten af sackarin.

En fråga, som jag hittills endast i förbigående berört, är spörsmålet,

huruvida tull eller tillverkningsskatt borde åsättas • sackarin. På

denna fråga bär Riksdagen i sin skrifvelse den 20 maj 1902 icke ingått,

utan endast i samband med betonandet däraf, att, med hänsyn till

sackarinets användning såsom läkemedel, priset å sackarin, äfven om

en hög tull eller eventuell skatt åsattes detsamma, dock på grund af

dess starka sötma icke behöfde blifva relativt högre än sockrets, velat

erinra, att en verksam lagstiftning mot missbruk på detta område icke

behöfde onödigt försvåra erhållandet af sackarin på apoteken. Med de

grunder för bestämmelser i ämnet jag angifvit skulle sackarinet blifva

uteslutande eu apoteksvara, hvilket äfven torde hafva varit Riksdagens

mening. Då den ringa mängd sackarin, som för sådant ändamål torde

vara erforderlig, icke skulle i beskattningsafseende komma att lämna

staten någon nämnvärd inkomst, samt sackarinet såsom läkemedel

uppenbarligen icke bör fördyras, synes mig häraf följa, att sackarin

bör såsom hittills åtnjuta tullfrihet. I det jag sålunda ansluter mig

till den mening, som, bland andra, de i ärendet hörda medicinska

myndigheterna häfdat, är äfven min ståndpunkt beträffande eu tillverkningsskatt

å sackarin gifven. Samma skäl, som tala för en tullfri införsel

af sackarin, äga ju ifråga om tillverkningsskatt jämväl tillämpning.

Utöfver de straffrättsliga bestämmelser, som böra förekomma i en

författning sådan som den här ifrågasatta och till hvilka jag strax skall

återkomma, lärer för tillsynen å dess efterlefnad erfordras åtskilliga

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kitngl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 172.

detalj bestämmelser. Dessa synas lämpligen böra meddelas af Konungen,

och bör härom en uttrycklig föreskrift inflyta i ifrågavarande författning.

I öfverensstämmelse med nu angifna allmänna principer har inom

finansdepartementet utarbetats förslag till författning i ämnet.

Sedan departementschefen härefter uppläst berörda förslag, anförde

han vidare:

Då några af de föreslagna bestämmelserna torde kräfva särskild

motivering, tillåter jag mig i sådant hänseende lämna följande förklaringar.

5 §•

Bestämmelserna i denna paragraf hafva erhållit sin lydelse i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad medicinalstyrelsen föreslagit.

För utbekommande af oblandadt saekarin har det ansetts nödigt

att stadga strängare bestämmelser än i fråga om sackarintabletter.

Beträffande oblandadt saekarin har därför föreskrifvits, att detta

icke tår utlämnas annat än mot till namngifven person utfärdadt orginalrecept,

hvilket recept emellertid, såsom varande rekvirentens egendom,

får af denne behållas för att allt framgent användas vid förnyade

rekvisitioner. Dock skall för kontrollens skull den erhållna mängden

saekarin af mottagaren vid hvarje expedition kvitteras.

Hvad sackarintabletter däremot angår har för utlämning af dylika

recept icke ansetts erforderligt, utan endast krafts kvitto från rekvirenten.

I fråga om den kvantitet sackarintabletter, som skulle få utlämnas,

har af såväl medicinalstyrelsen som apotekaresocietetens direktion uttalats

önskvärdheten däraf, att denna måtte sättas något högre, än hvad

funnes medgifvet i den tyska lagstiftningen. Medicinalstyrelsen har i

sådant afseende anfört, att ett antal af 25 tabletter af mången diabetiker

förbrukades på 3 å 4 dagar. Med det långa afståndet mellan apoteken

i vårt land syntes ett förråd, som vore tillräckligt för två veckor, ur

synpunkten af allmänhetens bekvämlighet böra medgifvas och äfven

kunna medgifvas utan fara för missbruk. Hvad medicinalstyrelsen här

framhållit synes värdt allt beaktande; och har bestämmelsen fått den

lydelse medicinalstyrelsen föreslagit.

Bestämmelserna i d) halva på grund af medicinalstyrelsens hemställan

utarbetats i hufvudsaklig anslutning till hvad som i fråga om

införsel af gifter af första klassen är föreskrifvet i giftstadgan af den

7 december 1906.

Enligt tulltaxan den 4 juli 1910 äga, som förut är nämndt, efter

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 172.

kommerskollegii pröfning, näringsidkare, som styrka sig hafva behof

af apoteksvaror, sackarin därunder inbegripet, för åstadkommande af

sina tillverkningar i riket införa dylika varor. Såsom jag jämväl förut

framhållit, förutsätter mitt förslag, att rätten att i riket införa sackarin

skulle tillkomma allenast apoteksföreståndare och att nyssberörda bestämmelse

i tulltaxan skulle underkastas i anledning häraf erforderlig

förändring. Berörda bestämmelse i tulltaxan, såvidt den rör sackarin,

skulle i stället ersättas af det i e) intagna stadgandet.

6-13 §§.

De i dessa paragrafer innefattade ansvarsbestämmelser och föreskrifter

i öfrigt af straff- och processrättslig natur hafva i tillämpliga

delar på framställning af medicinalstyrelsen affattats i hufvudsaklig

anslutning till motsvarande stadganden i giftstadgan af den / december

1906.

Åberopande hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet,

att Eders Kungl.'' Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen

att antaga förenämnda af mig upplästa förslag till förordning

angående införsel, tillverkning och försäljning af sackarin in. m.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle

nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse,

bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olof Ljungberg.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 172.

23

Bilaga.

Redogörelse för sackarmlagstiftningen i Tyskland och Danmark.

Tyskland.

Då sackarinet först började få större användning som surrogat

för socker i Tyskland, var man där af den åsikten, att den redan

befintliga näringsmedelslagstiftningen (Gesetz betreffend den Verkehr

mit Nahrungsmitteln lind Gebrauchsgegenständen von 14 Mai 1879}

var tillräcklig, äfven när det gällde att förekomma missbruk af sackarin.

Denna lag förbjuder nämligen i § 10 vid straff af fängelse eller böter

1) att i bedräglig afsikt eftergöra eller förfalska närings- eller

njutningsmedel, 2) att under bedräglig beteckning sälja närings- eller

njutningsmedel, kvilka äro förskämda eller eftergjorda eller förfalskade

under afsiktligt förtigande af denna omständighet.

I synnerhet sedan rikskansleren 1890 i en rundskrifvelse uppmanat

de förbundna regeringarne till inskridande mot sackarin med

tillhjälp af denna lag, började man tillämpa den, och en mängd åtal

för missbruk af sackarin följde, hvarvid i de flesta fall de åtalade

fälldes. Detta hade emellertid blott till följd, att de, som behöfde

sackarin, sökte efter sätt att kringgå lagen och äfven lyckades häri.

Ofta tillgick detta på så sätt, att allmänheten genom cirkulär eller

etiketter underrättade^ om användningen af sackarin och tillika, att

varan betydligt förbättrades genom sackarintillsats. Å konstgjorda

bärsafter, bestående af essens, färgämne, vinsten, vatten och sackarin,

användes exempelvis påskriften »utan so eker tillsats» för att därigenom

gorå troligt, att varan utgjordes af ren bärsaft. Det blef också snart

tydligt, att sackarinanvändningen, lagen till trots, förekom i stor

utsträckning särskildt inom bryggeriindustrien och att den befintliga

lagen ej gjorde tillfyllest.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 172.

Det fordrades en lag, sona särskild! tog hänsyn till sackarinet,

och en sådan tillkom också 1898. Hufvudpunkterna i lagen af den

6 juli 1898 voro följande:

1) Det är förbjudet att använda konstgjorda sötmedel vid yrkesmässig

framställning af Öl, vin, fruktsafter, likörer etc. äfvensom

att saluhålla sådana njutningsmedel, som innehålla konstgjorda sötmedel;

samt

2) Närings- och njutningsmedel, vid hvilkas framställning konstgjorda

sötmedel användts, fa endast saluhallas under en beteckning,

hvaraf detta förhållande tydligt framgår.

Erfarenheten visade emellertid snart, att denna lag var fullständigt

förfelad, hvilket äfven oförbehållsamt erkändes af regeringen. Någon

sådan deklaration, som omnämnes i inom. 2) förekom öfverhufvudtaget

ej. Däremot konstaterades, att sackarinförbrukningen inom landet fördubblats

under åren närmast efter lagens ikraftträdande. Hvad kunde

väl vara orsaken härtill om icke den omständigheten, att den fria

rörelsen med sackarin, dess framställning och försäljning ej på något

sätt inskränktes eller lagligen reglerades. Till följd häraf kunde dess

användning inom olika yrken svårligen hindras, och allmänheten kunde

efter som före lagens tillkomst använda sackarin i hvilken utsträckning

som helst. En ny lag var följaktligen af bekofvet påkallad. Ett

regeringsförslag därom framlades för 1901 ars riksdag.

Detta lagförslag innehöll tämligen liberala bestämmelser i afseende

å rörelsen med artificiella sötämnen och afsåg härutinnan hufvudsakligen

att förebygga de missbruk beträffande tillhandahållande af

med ”dylika ämnen tillsatta närings- och njutningsämnen, Indika enligt

hvad erfarenheten utvisade kunde äga rum utan hinder af bestämmelserna

i 1898 års lag. Något förbud mot tillverkning eller införsel af

sötämnen förekom icke i lagförslaget. Däremot funnos i detsamma

införda stadganden om en tillverkningsskatt å 80 mark för kilogiam

samt en tullsats af 8,000 för 100 kilogram.

Ifrågavarande lagförslag blef vid första läsningen vid 1901 åis

Riksdag hänvisadt till en kommitté af 21 ledamöter. Inom kommittén

undergick lagförslaget åtskilliga smärre förändringar, bland annat därutinnan

att tillverkningsskatten föreslogs till 00 i stället för 80 mark

för kilogram, i öfverensstämmelse hvarmed tullen nedsattes flan 8,000

till 6,000 mark för 100 kilogram.

Då lagförslaget i denna form förekom vid 1902 års Riksdagremitterades

detsamma till den kommitté, som tillsatts för afgifvande

af utlåtande rörande Bryssel-sockerkonventionen och det därmed sam
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 172.

m anhållande förslaget till förändring af sockerbeskattningslagen. Inom

denna kommitté blef förslaget fullständigt omarbetadt; sålunda infördes

i detsamma förbud, med vissa undantag emot tillverkning, införsel

och handel med artificiella sötämnen, hvaremot bestämmelserna om tillverkningsskatt

och tull borttogos. Efter vidlyftiga förhandlingar inom

Riksdagen, därunder mot detta förslag anmärktes, bland annat, dels

att detsamma hufvudsakligen tillkommit för att gynna de agrariska

intressena, dels ock att förslaget innebure, icke blott ett oberättigadt

åsidosättande af den uppblomstrande sötämnesindustriens intressen utan

äfven en orättvisa inot den fattigaste befolkningen, hvilken icke hade

råd att använda det dyra sockret utan vore för hushållsändamål hänvisade

till sackarinet, blef emellertid förslaget, i det närmaste oförändradt,

af Riksdagen antaget.

Ur de tyska riksdagsförhandlingarne framgår, att följande omständigheter

spelat en viktig roll vid ifrågavarande sackarinlags antagande.

1) Sackarinets indirekt hälsovådliga egenskaper. Inom de mindre

bemedlade folkklasserna i vissa trakter af Tyskland hade konsumtionen

af sackarin stegrats så, att mat och dryck uteslutande sötades därmed

och bruket af socker alldeles upphört. Faran häraf, särskildt vid uppfödningen

af barn, inom befolkningslager, som saknade kännedom om

sackarinets verkliga egenskaper, var påtaglig och fordrade ett ingripande

från statens sida.

2) Det bedrägeri inom tillverkningen af närings- och njutningsmedel,

som enligt vunnen erfarenhet ej kunde förhindras genom förut

anlitade lagstiftningsåtgärder.

3) Den gynnsamma ställning, som den fria användningen af

sackarin gåfve stärkelsesockret och stärkelsesirupen i jämförelse med

rörsockret. Det hade nämligen visat sig, att stärkelsesockret ofta

sötades med sackarin, hvarigenom en produkt med samma eller större

sötma och af tillnärmelsevis samma näringsvärde som rörsockret kunde

erhållas, hvilket möjliggjorde en betänklig konkurrens med det starkt

beskattade rörsockret. Det gick så långt, att eu sackarinfabrik till en

början samarbetade med en stärkelsesockerfabrik under mycken reklam

för »sackarinerad» stärkelsesirup. Tillvaron af dylika produkter under

de rådande sockerbeskattningsförhållandena påkallade med nödvändighet

en reglering af sackarinanvänclningen.

4) Faran af minskad sockerbetsodling och minskad sockerproduktion,

därest sackarinkonsumtionen finge tilltaga.

5) Statskassans minskade inkomster.

Bihang till Biksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 116 Raft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 172.

Den tyska lagen om sötämnen är utfärdad den 7 juli 1902 och

trädde densamma i kraft den 1 april 1903. Lagens § 1 innehåller eu

definition på ordet »sötämnen» enligt lagens mening; och förstås därmed

hvarje på konstladt sätt erhållet ämne, som kan användas såsom

försötningsmedel och som har högre söthetsgrad än raffineradt röreller

betsocker men icke motsvarande näringsvärde. Enligt § 2 förbjudes,

med vissa i lagen angifna undantag, att tillverka sötämne eller

vid den yrkesmässiga tillverkningen af närings- eller njutningsmedel

tillsätta dylikt ämne; att från utlandet införa sötämne eller sötämneshaltiga

närings- eller njutningsmedel; samt att tillhandahålla eller försälja

sötämne eller sötämneshaltiga närings- eller njutningsmedel. Efter

förbundsrådets närmare bestämmelser kan tillstånd till tillverkning eller

införsel af sötämne gifvas åt en eller flere yrkesidkare (§ 3). Detta

tillstånd kan återkallas när som helst; och skall tillverkningen stå

under offentlig kontroll, hvarjämte förbundsrådet äger att bestämma,

att ett visst pris icke får öfverskridas. Inom landet tillverkadt eller

dit importera dt sötämne får (enligt § 4) endast utlämnas af apotekare

och sådana personer, hvilka hafva myndigheternas tillstånd att rekvirera

sötämne. Sådant tillstånd kan endast tilldelas:

1) personer, hvilka skola använda sötämnet för vetenskapliga

ändamål;

2) yrkesidkare för tillverkning af vissa bestämda varor, hvilka

kräfva tillsättning af sötämne, därför att socker icke får i desamma

förekomma;

3) föreståndare för sjuk-, kur-, vård- och dylika anstalter, att

användas af personer, som vistas därstädes;

4) innehafvare af restauranter vid kurorter, hvilkas besökare äro

af läkare förbjudna att använda med socker sötade lifsmedel, till användning

af de personer, som uppehålla sig på kurorten. Äfven detta

slags tillstånd kan när som helst återkallas. Utlämnandet från apoteken

af sötämne till nyssnämnda tillståndsberättigade personer får endast

ske på villkor, som af förbundsrådet bestämmas (§ 5). De här ofvan

under 2) omförmälda tillståndsberättigade (yrkesidkare) få använda sötämnet

endast för tillverkning af de utaf vederbörande myndigheter

tillåtna varor samt utlämna dessa blott till köpare, hvilka uttryckligen

begära på sådant sätt tillverkade varor. Förbundsrådet kan bestämma,

att dessa varor skola till salu hållas och utlämnas under vissa beteckningar

samt på visst sätt förpackade. I §§ 7 och 8 förekomma straffbestämmelser

i enlighet hvarmed den, som bryter mot föreskrifterna

i § 2, straffas med fängelse i högst sex månader och böter till högst

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 172.

1,500 mark eller med ettdera af dessa straff. För förseelser på grund

af vårdslöshet ådömes böter till högst 150 mark eller frihetsstraff.

Enligt § 9 skola de varor, med afseende å hvilka det olagliga förfarandet

ägt ram, dömas förbrutna. Slutligen innehåller lagen bestämmelser

om skadestånd till innehafvarne af sådana sötämnesfabriker, vid

hvilka pa grund af lagens införande sötämnestillverkningen skall

upphöra.

I enlighet med det i lagen af den 7 juli 1902 förbundsrådet gifna

bemyndigande att meddela närmare bestämmelser för rörelsen med sötämnen

hafva af detsamma särskilda verkställighetsföreskrifter i afseende

å lagen utfärdats den'' 5 mars 1903. Kungörelsen härom innehaller

utförliga stadgande!! beträffande kontrollen vid tillverkning’ af

och rörelsen med sötämnen. Endast en fabrik, tillhörig aktiebolaget

Fahlberg, List & C:o i Solblce-Westerhiisen, har lämnats tillstånd att

tillverka sötämnen, därvid fabriken emellertid är underkastad en ingående

kontroll från myndigheternas sida, Maximipriset för raffineradt

sackarin är bestämdt till 30 mark per kilogram vid försäljning till

inhemska kunder. Priset för andra sötämnen fastställes af rikskanslären

på grund af detta enhetspris. Export af sötämnen må från fabriken

äga rum på vissa föreskrifna villkor. Rekvisition af sötämnen

får af apotekare och andra tillståndsberättigade personer endast göras

efter det af vederbörande myndighet utfärdats skriftligt befogenhetsbevis

för rekvirenten, hvilket bevis är giltigt endast för ett kalenderår

i sänder. Från apoteken får sötämne utlämnas antingen mot företeende

af nyssnämnda bevis, åtföljdt af skriftlig efter visst formulär affattad

beställning eller mot läkarerecept. Högst 50 gram sötämne får

utlämnas på ett recept. Utan läkarerecept kunna tabletter om tiofaldig

sötma till ett antal af högst 25 stycken, innehållande sammanlagd^

högst 0,4 gram sötämne, utlämnas från apoteken. Apotekare är

skyldig att öfver utlämning af sötämne föra och för hvarje kalenderår

afsluta särskild bok, vid hvilken såsom bilagor skola fogas samtliga

beställningar och läkarerecept.

Vidare är sackarin skattefritt, en naturlig följd däraf, att det

enligt lagen är en apoteksvara, och därför ej kan betraktas som

surrogat för socker, utom för medicinskt ändamål.

Att den tyska lagen af den 7 juli 1902 medfört åsyftad verkan,

kan man finna af de talrika undersökningar på närings- och njutningsmedel,

hvilka utförts i Tyskland under åren 1903 —1908, och sammanställts

af kaiserliches Gesundheitsamt i Berlin. Dessa undersökningar,

som utförts för att kontrollera lagens efterlefnad, visa, att lagstridig

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 172-

användning af sackarin numera ytterst sällan förekommer. Saväl allmänheten

som myndigheterna äro fullt belåtna med lagen, och Tysklands

representant på den internationella sackarinkongressen i Paris

1909 kunde å sin regerings vägnar förklara, att lagen i alla afseenden

visat sig tillfredsställande.

Danmark.

Den danska sackarinlagen är af den 14 april 1905 och innehåller

följande bestämmelser.

§ I
Det

är förbjudet att vid yrkesmässig framställning af näringsoch

njutningsmedel använda konstgjorda sötmedel. Likaledes är det

förbjudet att försälja på så sätt behandlade närings- och njutningsmedel.

Detta förbud gäller alla sådana på konstgjord väg erhållna

ämnen, hvilka kunna tjäna som sötmedel och hafva högre sötkraft än

raffmeradt rör- eller betsocker men icke motsvarande näringsvärde.

2.

Detta förbud gäller ej läkemedel eller sådana närings- och njutningsmedel,

som aro afsedda för personer, hvilka på grund af sjukdom

ej tåla naturligt socker. Skulle det till förebyggande af missbruk af

detta undantag visa sig nödvändigt, kan det framdeles bestämmas, att

sådana ämnen hänföras under de för apoteksvaror gällande regler.

§ 3.

Öfverträdelser af denna lag behandlas enligt bestämmelserna i

lagen rörande undersökning af lifsmedel af den 27 mars 1903.

I motiveringen till denna lag framhålles, att i ofvannämnda lag

af 1903 införts bestämmelser för att hindra bedräglig användning af

sackarin, i det att § 5 anger straff för den, som i sviklig afsikt eftergör

eller förfalskar lifsmedel, eller som underkastar förskämda lifsmedel en

behandling, som är afsedd att dölja denna deras beskaffenhet, äfvensom

för den, som i sviklig afsikt saluhåller lifsmedel, om hvilka han vet,

att de undergått någon af ofvannämnda behandlingar. Vidare stipuleras

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 172.

i § 6 straff för den, som utan sviklig afsikt men likväl medveten om

att ett ämne tiar undergått någon af de i § 5 omnämnda behandlingar,

säljer det som lifsmedel utan att på lämpligt sätt angifva dess beskaffenhet.

I samband härmed är i § 7 införd den bestämmelsen, att,

med afseende pa ämnen, som vid beredning af lifsmedel användas som

surrogat för andra vanligen förekommande ämnen af väsentligt högre

näringsvärde, kan justitieministern i särskild förordning träffa bestämmelser

om det sätt, hvarpå bruket af sådana bör angifvas. Sådan förordning''

utfärdades också den 25 september 1903, innehållande närmare

bestämmelser om på hvilket sätt det skall angifvas, då vid framställning

af Öl användes konstgjorda sötmedel.

Särskildt inom bryggeriindustrien yppade sig emellertid starkt

missnöje med dessa bestämmelser, hvarigenom användningen af sackarin

och därigenom en genomgående försämring af ölets beskaffenhet och

därmed sammanhängande osund konkurrens legaliserades. Äfven framhölls

den fara i sanitärt hänseende, som ligger däri, att allmänheten i

sina, närings- och njutningsmedel erhåller sackarin i stället för det som

näringsämne synnerligen viktiga sockret. Dessa synpunkter framhöllos

särskildt i eu till regeringen inlämnad petition.

Med anledning häraf infordrade regeringen yttrande från kungl.

sundhetskollegium, hvars utlåtande i denna fråga utmynnade däri, att

pa grund af den skada i sanitärt hänseende, som tillfogas förbrukare

af med sackarin sötade närings- och njutningsmedel, då de sakna

kännedom om den minskning i näringsvärde, dessa ämnen undergått,

torde förbud mot användnig af sackarin i till försäljning afsedda lifsmedel

vara önskvärdt. Det af regeringen utarbetade lagförslaget tillstyrktes

af sundhetskollegiet.

Af motiveringen framgår, att lagen hufvudsakligen tillkommit

af sanitära skäl, hvilket också af regeringen framhölls vid riksdagsförhandlingarne.

Denna lag ansluter sig nära till den tyska afår 1898. Den torde

följaktligen lika litet som denna vara ägnad att förekomma missbruk

af sackarin, och erfarenheten har redan visat, att den kringgås.

Bihang till Biksd, prof. 1911. 1 Sami. 1 Åfd. 116 Raft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1911:203 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Majds proposition med förslag till ändrad lydelse af vissa §§ i förordningarna den 9 juni 1905 angående försäljn s. 14 i texten
  2. Rskr. 1911:200 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl, Maj:ts proposition med förslag till förordning angående införsel, tillverkning och försäljning af sackarin m. m. a1 i texten
  3. BevU 1911:34 Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslå,g till ändrad lydelse af vissa §§ i förordningarna den 9 juni 1905 angående försäljning af vin o s. 4 i texten
  4. BevU 1911:24 Bevillning iutskottets betänkande Nr 24 a1 i texten