Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse af 5 § i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension

1911-04-07 · 19 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1911:173, Med förslag till lag om ändrad lydelse af 5 § i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 173.

1

N:o 173.

Kungi. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag om ändrad lydelse af 5 § i lagen den 11 oktober

1907 angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension;

gifven Stockholms slott den 7 april 1911.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att antaga närlagda förslag till lag om ändrad lydelse af 5 § i

lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares rätt till

pension.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Carl Swartz.

Bihang till Riksd. prof-. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 117 Käft. (N:o 173.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 173,

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 5 § i lagen den 11 oktober 1907 angående civila

tjänstinnehafvares rätt till pension.

Rätt att komma i åtnjutande af liel pension inträder:

för manlig tjänstinnehafvare vid uppnådda sextiosju lefnadsår och

trettiofem tjänstår;

för kvinnlig tjänstinnehafvare vid uppnådda sextio lefnadsår och

trettio tjänstår;

dock att sådan rätt inträder:

a) för ämneslärarinna vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet,

folkskoleseminarierna samt blindundervisningsanstalterna: vid

femtiofem lefnads- och tjugufem tjänstår;

b) för tjänsteman, som varit anställd vid beskickning eller konsulat

i Ostasien minst tio år: vid sextio lefnads- och trettio tjänstår;

c) för provinsialläkare och förste provinsialläkare, som tillika är

provinsialläkare: vid sextiotvå lefnads- och tjugu tjänstår;

d) för läkare vid hospital eller asyl för sinnessjuka, bet jänta vid

tullverkets kust- och gränsbevakning, gymnastiklärare, de vid blindundervisningsanstalterna

anställda lärare äfvensom beridare vid hingstdepå:

vid sextiotvå lefnadsår och trettio tjänstår;

e) för förste provinsialläkare, som icke tillika är provinsialläkare:

vid sextiofem lefnads- och tjugutre tjänstår;

f) för lärare vid universiteten, karolinska mediko-kirurgiska institutet,

tekniska högskolan, gymnastiska centralinstitutet, farmaeeutiska

institutet, tandläkarinstitutet, undervisningsanstalterna för barnmorskor,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 173.

veterinärinstitutet, fria konsternas akademi och musikaliska akademiens

konservatorium samt landtbruksinstitutet vid Ultima och landtbruks- och

mejeriinstitutet vid Alnarp, för föreståndare och öfverassistenter vid

centralanstalten för försökväsendet på jordbruksområdet äfvensom för

statskonsulenter i olika grenar af landthushållningen samt länsveterinärer:

vid sextiofem lefnads- och tjugufem tjänstår;

g) för bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna, postvaktbetjänte,

betjänte vid tullverkets lokalförvaltning, andra ämnes- och

öfningslärare vid statens läroverk än de under d) och f) särskild! angifna

äfvensom geologer vid Sveriges geologiska undersökning, landtbruksingenjörer

och distriktslandtmätare samt tjänstemän och betjänte

vid den lokala skogsförvaltniugen: vid sextiofem lefnads- och trettiofem

tjänstår;

h) för chefen för landtbruksstyrelsen: vid sextiosju lefnadsår och

tio tjänstår såsom chef för samma styrelse;

i) för byråchefen för landtbruksärenden i landtbruksstyrelsen:

vid sextiosju lefnadsår och tjugufem tjänstår.

Denna lag träder i kraft, hvad angår f) och i) omedelbart efter

utfärdandet och i öfrigt den 1 januari 1912.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 173.

Chefens för

medicinalstyrelsen

pensionsrätt.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms

slott den 7 april 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

Swartz,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Efter gemensam beredning med cheferna för civil- och jordbruksdepartementen

anmälde chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz,

härefter uppkomna förslag till ändringar i lagen den 11 oktober 1907

angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension samt anförde i sådant

afseende följande.

Enligt 5 § g) i pensionslagen inträder för chefen för medicinalstyrelsen

rätt att komma i åtnjutande af pension vid sextiosju lefnadsår

och tio tjänstår såsom chef för nämnda styrelse.

I den till innevarande års Riksdag aflåtna statsverkspropositionen,

däld Kungl. Magt under sjätte hufvudtiteln framlagt förslag till om
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-M Nåd. Proposition N:o 173

5

organisation af och lönereglering för medicinalstyrelsen, har Kungl. Maj:t

emellertid, bland annat, föreslagit, att beträffande generaldirektören och

chefen för medicinalstyrelsen, hvilken borde förordnas hvarje gång allenast

för en tid af sex år, liknande föreskrifter i pensioneringshänseende måtte

införas som de, hvilka träffats i fråga om pensionering af cheferna förpost-,

telegraf- och järnvägsstyrelserna.

Generaldirektör, hvilken minst 12 år innehaft generaldirektörs förordnande,

skulle sålunda vara berättigad att i pension uppbära 6,000

kronor. Om generaldirektör, innan han uppnått 12 tjänstår, antingen

på grund af sjukdom befunnes oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring

eller ock utan egen begäran nödgades afgå från sin befattning

utan att på grund af tjänstefel hafva förverkat densamma, skulle han

vara berättigad att i pension uppbära 5,000 kronor, då afgången skedde

före eller vid 6 tjänstår, samt 5,500 kronor, då afgången skedde efter

6 men före 12 tjänstår. Denna pension skulle utgå å allmänna indragningsstaten.

Då dessa pensionsbestämmelser blifvit intagna i de för befattningshafvare

vid medicinalstyrelsen föreslagna lönevillkoren, påkallas vid bifall

till hvad sålunda föreslagits sådan ändring af nämnda lagrum, att bestämmelsen

om chefen för medicinalstyrelsen därifrån uteslutes.

I det vid nämnda statsverksproposition fogade utdrag af statsrådsprotokollet

rörande sjätte hufvud titeln har statsrådet och chefen för civildepartementet

erinrat därom, att den s. k. provinsialläkarkommittén

framlagt vissa förslag angående ordnandet af pensionsförhållandena för

provinsialläkare.

Kommittén bär härutinnan till en början föreslagit, att förste provinsialläkare

eller provinsialläkare, som innehaft extra provinsialläkartjänst

eller sådan stads-, köpings- eller municipalläk ar tjänst, med hvilken varit

förenad rätt att vid befordran räkna tjänstår lika med civila läkare i

statens tjänst, skall såsom till pension berättigande tjänstår tillgodoräknas

fem af de år, hvarunder han innehaft dylik tjänst.

I detta hänseende har kommittén lämnat följande utredning.

Vid 1904 års Riksdag hemställde Kungl. Maj:t om rätt för extra

provinsialläkare att efter befordran till ordinarie provinsialläkare få för

pension räkna sig till godo fem af sina tjänstår såsom extra provinsialläkare.

Framställningen grundade sig på eu särskild begäran i en år

1900 af 140 extra provinsialläkare genom utsedda ombud till Kungl.

Maj:t ingifven underdånig framställning. Som stöd för denna begäran

anfördes af sökandena, att, med dåvarande bestämmelser om rätt till

Tjänstårsberäkning

för

provinsialläkare.

Provimial
läkarhom
mittén.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 173.

provinsialläkarpension, en extra provinsialläkare, som erhållit provinsialläkartjänst,

i regel måste innehafva sistnämnda befattning i 25 år för

att kunna erhålla pension, enär han endast i undantagsfall före befordringen

bestridt statstjänst i egentlig mening — t. ex. militär-,

fängelse- eller järnvägsläkartjänst. I betraktande häraf och enär det

knappast funnes någon möjlighet att före 42—45 års ålder blifva provinsialläkare,

skulle endast ett fåtal af de befordrade lefva till pensionsåldern

och ännu färre hafva förmåga och kraft att så länge nöjaktigt

uppehålla tjänsten.

I häröfver infordradt yttrande förklarade medicinalstyrelsen sig

anse det vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande, att såväl

extra provinsialläkare — i första rummet de, till hvilkas aflönande statsbidrag

utginge, men äfven de ölriga — som ock stadsläkare tillerkändes

rätt att vid öfvergång till provinsialläkartjänst beräkna fem af sina

tjänstår i de resp. tjänsterna såsom tjänstår i statens tjänst, berättigande

till pension. Båda dessa kategorier af läkare vore nämligen enligt

gällande läkarinstruktion pliktiga att inom sina tjänstområden fullgöra

en provinsialläkare åliggande tjänstförrättningar. Styrelsen framhöll

äfvenledes den redan af petitionärerna påpekade omständigheten, att den

af dem nu begärda förmånen tillkomme andra läkare med mindre omfattande

verksamhet, såsom fängelse- och järn vägsläkare. Beviljandet

af ifrågavarande förmån skulle dessutom medföra, att ändamålet med

den dåvarande pensionsordningen bättre ernåddes, i det att mången

provinsialläkare då ej behöfde kvarstå i tjänst så länge som nu vore

fallet, till skada för läkarvården på landsbygden, hvilken fordrade rörliga

och kraftiga läkare.

Äfven statskontoret, hvars yttrande jämväl infordrats, fann sig,

hufvudsakligen på samma grunder som medicinalstyrelsen, böra tillstyrka

framställningen, dock under villkor, att med de befattningar, på grund

åt hvilka de fem årens tjänstgöring bestridts, varit förenad rätt att vid

befordran räkna tjänstår lika med civila läkare i statens tjänst.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit hemställdes i den till

Riksdagen aflåtna propositionen om den förändring, bland andra, i bestämmelserna

om provinsialläkarpensions utgående, »att provinsialläkare,

som uppnått 60 år och tjänstgjort i 25 år, af hvilka minst 20 år såsom

provinsialläkare och återstående tiden i annan statens tjänst eller i extra

provinsialläkartjänst eller sådan stadsläkarbefattning, med hvilken varit

förenad rätt att vid befordran räkna tjänstår lika med civila läkare i

statens tjänst, skall vara berättigad att vid afgång från tjänsten erhålla

pension å allmänna indragningsstaten till belopp af 4,000 kronor.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

n

i

Kungl. Maj:ts‘ Nåd. Proposition No 173.

Statsutskottet, som hade att yttra sig öfver Kungl. Maj:ts sålunda

gjorda förslag, förklarade sig ej hafva funnit anledning till erinran mot

detsamma och hemställde därför om Riksdagens bifall. Reservation

häremot var emellertid anförd af 10 utskottsledainöter från Andra kammaren,

hvilka yrkade afslag, enär det vore »olämpligt att nu, beträffande

provinsialläkarnes pensionering, fastslå bestämmelser, som tilläfventyrs

kunde komma att stå i strid med grunderna i det allmänna förslag till

civila tjänstemäns pensionering, hvilket inom den närmaste framtiden

torde vara att förvänta».

Förslaget blef ej af Riksdagen bifallet. *~

Kommittén har härefter anfört följande:

»Förhållandena äro numera visserligen i många stycken förändrade

genom den nya pensionslagens bestämmelser. Men fordringarna på vissa

tjänstår för att komma i åtnjutande af statspension finnas fortfarande

och skulle, om ej särskilda mått och steg vidtoges, bringa de extra

provinsialläkarne i en till och med ogynnsammare ställning än förut,

enär de efter befordran till provinsialläkartjänst skulle nödgas afgå vid

G2 års ålder, huru ringa den ’afkortade’ pensionens belopp än kunde

blifva. I viss mån skulle denna olägenhet afhjälp as genom kommitténs

förslag till pensionskassa för extra provinsialläkare. Kassans ena uppgift

skulle nämligen blifva att bereda tilläggspension åt sådana delägare,

som vid afgången från provinsialläkartjänst ej komme i åtnjutande af

hel statspension å 4,000 kronor. Denna tilläggspension skulle för hvarje

delägare, för hvilken afgifterna till kassan blifvit ordentligen guldna,

blifva så stor, att den tillsammans med den af kortade statspensionen

uppginge till förut nämnda belopp af 4,000 kronor. Härigenom skulle

också behofvet att såsom till pension berättigande tjänstår få räkna extra

provinsialläkartjänstgöring bortfalla för nytillkommande extra provinsialläkare,

som före fyllda 35 år erhölle tjänst.

Erfarenheten har dock visat, att en stor del extra provinsialläkare

först sedan de fyllt 35 år, många långt senare, erhålla sina tjänster.

Tidvis råder nämligen stort missförhållande mellan tilloppet af nyå läkare

och antalet tillgängliga platser. Vid en i samband med uppgörandet

af förslaget till pensionskassa företagen undersökning visade det sig,

att af 163 extra provinsialläkare ej mindre än 76 voro i nämnda afseende

öfveråriga. Alla dessa måste till den ifrågasatta pensionskassan

betala mer eller mindre dryga tilläggsafgifter för att erhålla den beräknade

tilläggspensionen vid afgången från en eventuellt erhållen

ordinarie provinsialläkartjänst; ingen af dem skulle hinna förvärfva de

föreskrifna 27 åren i statstjänsten. Redan för den, som exempelvis nätt

opaginerad Kontrollera mot PDF

"8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 173.

40 år, innan han såsom extra provinsialläkare kunnat vinna delägarrätt

i kassan, blefve tilläggsafgiften så stor, att läkaren väl i allmänhet,

helst om lian vore belastad med studieskuld, nödgades välja den formen

för tilläggets inbetalning, som består i årliga afgifter under hela tjänstetiden.

Utom den ordinarie årsafgiften (200 kronor), under tjänstgöring

såsom extra, och den årliga pensionsafgiften (160 kronor), under tjänstgöring

såsom ordinarie provinsialläkare, måste han då betala ett tillägg

af 276 kronor för år. Från sistnämnda börda kunde han, efter vunnen

befordran till statstjänst, i afsevärd mån befrias genom den åsyftade

beräkningen af 5 tjänstår för pension.

Då tjänstgöringen såsom extra provinsial- eller stadsläkare i mycket

är likställd med den såsom provinsialläkare — hvilket ock i viss mån

erkänts af Kungl. Maj:t och Riksdagen genom den nyss refererade behandlingen

af ifrågavarande ärende vid 1904 års riksdag — så synas

dessa läkare med någon rätt kunna begära att äfven i pensionshänseende

få tillgodoräkna sig en del af sin tjänstgöring före befordran till en

statens tjänst, så mycket mera som den nya pensionslagen uttryckligen

medgifver, att äfven tiden för extra anställning eller förordnanden i

statens tjänst får medtagas vid beräknande af tjänstår för pension.

I likhet med de myndigheter, hvilkas yttranden här ofvan anförts,

finner kommittén det sålunda vara med billigheten öfverensstämmande,

att fem års tjänstgöring såsom extra provinsialläkare eller stadsläkare få

i pensionshänseende räknas som tjänstår.))

Kommittén har i detta sammanhang härjämte föreslagit, att vissa

äldre nuvarande extra provinsialläkare skulle i pensionshänseende få tillgodoräkna

sig än liera tjänstår såsom extra provinsialläkare.

I denna fråga har inom kommittén afvikande mening uttalats dels

af två kommittéledamöter, hvilka föreslagit, att provinsialläkare skulle få

för statspension tillgodoräkna sig alla år, de tjänstgjort såsom extra

provinsialläkare, och dels af en annan ledamot af kommittén, som ansett,

att provinsialläkare ej borde i förevarande afseende få tillgodoräkna sig

något af sina tjänstår som extra provinsialläkare.

Till den förra af dessa från kommitténs förslag afvikande meningar

har, bland andra, svenska provinsialläkarföreningen anslutit sig.

Medicinalstyrelsen.

Medicinalstyrelsen, som den 25 maj 1910 afgifvit infordradt underdånigt

utlåtande öfver det af provinsialläkarkommittén framlagda betänkandet,

bär i här ifrågavarande del i hufvudsak biträdt kommitténs

förslag.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 173.

Jämväl statskontoret har öfver kommitténs förslag blifvit hördt.

I den 8 november 1910 afgifvet underdånigt utlåtande i ämnet har statskontoret

därvid efter omnämnande af frågans föregående behandling

framhållit, att densamma måste anses hafva kommit i ett helt annat läge

dels genom det af provinsialläkarkommittén afgifna förslaget till pensionskassa

för beredande bland annat af tilläggspension åt provinsialläkare,

som till följd af tjänstårens antal icke erhåller hel pension, dels ock

genom bestämmelserna i lagen den 11 oktober 1907 angående civila

tjänstinnehafvares rätt till pension. Redan nu vore jämlikt nådiga

kungörelsen den 31 mars 1900 nämnda lag tillämplig å ett stort antal

provinsialläkare; och därest ny lönestat såsom kommittén föreslagit

komme till stånd, blefve lagens föreskrifter gällande för alla, som ingång^

på den nya staten. För provinsialläkares rätt till pension från

allmänna indragningsstaten enligt bestämmelserna i nådiga brefvet den

10 juli 1884 erfordrades — utom att hafva uppnått en lefnadsålder af

60 år — 25 års tjänstgöring i statens tjänst, af livilka 20 år såsom

provinsialläkare; och hade befintligheten af nämnda jämförelsevis stränga

fordran på 20 års tjänst såsom provinsialläkare i icke ringa grad medverkat

till förmån för det tidigare förslaget att något nedsätta fordringarna,

hvad de öfriga erforderliga 5 tjänståren beträffade. Enligt de i förenämnda

lag fastslagna pensioneringsgrunderna däremot ägde provinsialläkare

att vid uppnådda 62 lefnads- och 27 tjänstår komma i åtnjutande

af hel pension samt att vid mindre antal tjänstår, dock minst 10, erhålla

afkorta^ pension; såsom tjänstår finge icke beräknas annan tid än

den, under hvilken tjänstinnehafvaren innehaft statstjänst eller ock i

statens tjänst haft extra ordinarie anställning eller förordnande; hvaremot

visst antal år i provinsialläkartjänst icke enligt pensionslagen erfordrades.

Under sådana förhållanden och med hänsyn särskildt därtill

att enligt nämnda lags bestämmelser sålunda funnes utsikt för eu vid

framskriden ålder dock icke efter fyllda 52 år till provinsialläkare utnämnd

extra provinsialläkare att erhålla pension om än afkortad, ansåge

statskontoret ifrågavarande förslag icke böra bifallas. Att medgifva

undantag från pensionslagens bestämmelser om hvad med tjänstår helpension

afsåges, syntes kunna skapa ett betänkligt precedensfall, med

hänsyn hvartill man svårligen skulle kunna motsätta sig beviljandet af

dylik förmån i andra liknande fall, exempelvis på undervisningens område.

I framtiden, då provinsialläkaren hade att från pensionskassan

påräkna tilläggspension för de år, lian tillbragt såsom extra provinsialläkare,

blefve i allt fall den föreslagna tjänstår srätten af mindre beBihang

till Riksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 117 Höft. 2

Statskontoret.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Departements*

chefen.

10 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 173.

tydelse; och i oförändrad form skulle förslaget dessutom medföra den

oegentlighet, att år, för Indika staten för en extra provinsialläkare erlagt

bidrag till pensionskassan, skulle af denne såsom befordrad till provinsialläkare

få räknas såsom tjänstår för pension och staten sålunda få vidkännas

dubbel pensionskostnad, med resultat i vissa fall att pensionskassan

skulle blifva den enda vinnande på förmånen af tjänstårsberäkningen.

Om exempelvis en person, som vid 35 års ålder anställts såsom

extra provinsialläkare och sålunda blifvit delägare i den föreslagna

pensionskassan, fem år därefter befordrats till provinsialläkare, skulle

denne enligt kommitténs förslag vid 62 års ålder räkna, utom 22 år

såsom provinsialläkare, 5 tjanstår för pension tillbragta i extra provins!alläkarbefattniug,

sålunda tillhopa 27 år eller det för hel pension erforderliga

antalet tjänstår; då hel pension af statsmedel alltså skulle utgå,

kunde någon tilläggspension från kassan icke ifrågakomma; och genom

den föreslagna bestämmelsen om tjänstårsberäkningen för pension skulle

således i själfva verket staten få i detta fall betala den tilläggspension,

som eljest ålegat kassan på grund af inbetalta afgifter.

Då emellertid föreliggande statistiska uppgifter gåfve vid handen,

att befordran till provinsialläkare tenderade att allmänt mer och mer

försenas, ville det synas statskontoret, som om något borde göras för

att icke statspension för provinsialläkare af sådan anledning och på

grund af pensionslagens stadgande om skyldighet att från provinsialläkartjänst

afgå vid uppnådd ålder af 62 år skulle blifva alltför knapp.

Till afhjälpande af denna olägenhet och för att jämväl bereda provinsialläkare,

som förut varit extra provinsialläkare, någon lättnad i fråga om

de dryga tilläggsafgifterna till kassan ansåge sig statskontoret böra ifrågasätta,

huruvida icke en nedsättning i det enligt pensionslagen erforderliga

antalet tjänstår för hel pension åt provinsialläkare lämpligen borde

vidtagas, dock icke under 20 år. Med en sådan bestämmelse i förening

med de af kommittén föreslagna ändrade grunderna för befordran till

provinsialläkartjänst i syfte att till sådan tjänst i viss mån gifva extra

provinsialläkare företräde, syntes alla rimliga anspråk blifva tillgodosedda.

Aflöningen till extra provinsialläkare bär hittills hufvudsakligen

bestridts af kommuner och landsting. Till vissa extra provinsialläkare

har därjämte utgått statsbidrag från ett af Riksdagen för ändamålet

beviljadt förslagsanslag. Enligt det af Kungl. Maj:t för innevarande

års Riksdag framlagda förslaget till omorganisation af provinsialläkarväsendet

skulle nämnda sätt för ifrågavarande läkares aflönande bibehållas.

Den extra pro vinsi alläkartjänsten torde sålunda icke vara att hän
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 173.

föra till sådan extra ordinarie anställning'' i statens tjänst, som afses i

17 § af gällande pensionslag. Häraf följer åter att ett inslående på

den af kommittén i förevarande afseende föreslagna vägen skulle innebära

en afvikelse från den i nämnda paragraf fastslagna principen,

något som jag, i likhet med statskontoret, anser kunna medföra betänkliga

konsekvenser och oegentligheter.

Ändamålet med kommitténs förslag angående viss utsträckt rätt

för provinsialläkare att räkna tjänsteår har ju varit att bereda större

möjligheter för provinsialläkare att komma i åtnjutande af hel statspension.

Denna angelägenhet synes mig få en tillfredsställande lösning

på det af statskontoret angifna sättet, till livilket jag helt ansluter

mig.

För provinsialläkare äfvensom för sådan första provinsialläkare,

soin jämväl innehar provinsialläkarebefattning och som i pensionshänseende

är likställd med provinsialläkare, skulle sålunda rätten att komma

i åtnjutande af hel pension inträda vid sextiotvå lefnads- och tjugu

tjänstår.

För vinnande af detta syfte erfordras ändring af 5 § mom. c i

pensionslagen.

Provinsialläkarkommittén har vidare föreslagit, att den ålder då

eu förste provinsialläkare borde tilldelas rätt att komma i åtnjutande

af hel pension, skulle sättas lika med den, som i pensionslagen bestämts

för, bland andra, universitetslärare och länsveterinärer, således

sextiofem lefnads- och tjugufem tjänstår.

Beträffande detta förslag hafva olika meningar uttalats af de läkare,

som härom yttrat sig. Eu och annan har önskat, att förste provinsialläkare

skulle kunna afgå med pension vid en lefnadsålder af 60 år,

andra vilja sätta pensionsåldern till 62 eller 63 år. Flertalet hafva dock

icke erinrat något mot kommitténs förslag.

Medicinalstyrelsen har i sitt förutnämnda underdåniga utlåtande

jämväl anslutit sig till kommitténs förslag dock med den inskränkningen,

att den af kommittén föreslagna pensionsåldern allenast skulle

gälla sådana förste provinsialläkare, som icke samtidigt bestrede provinsialläkartjänst.

Statskontoret har i ett den 23 nästlidna mars afgifvet underdånigt

utlåtande yttrat sig i förevarande fråga. Utgående från att i öfver
-

Förste provinsialläkares

pensionsålder.

Trovinsiallukar

kommittén.

Medicinalsty
relsen.

Statskontoret.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 173.

Bestämmelse med livad statskontoret, såsom förut nämnts, ifrågasatt

angående pensionsbestämmelserna för provinsialläkare, minst tjugu

tjänstår borde, med bibehållande af föreskriften om pensionsålder af 62

år, stadgas såsom erforderliga för rätt till hel pension icke blott för

provinsialläkare utan äfven för sådana förste provinsialläkare, som tillika

vore provinsialläkare, har statskontoret, som för sin del icke haft något

att erinra mot medicinalstyrelsens förslag om pensionsålderns för öfriga

förste provinsialläkare bestämmande till 65 år, därvid förklarat sig anse,

att, om detta förslag godkändes, häraf skulle följa att för förste provinsialläkare

af sistnämnda slaget borde föreskrifvas ett antal af 23

tjänstår såsom erforderliga för rätt till hel pension.

Departements
chefen.

Jämväl i denna fråga har jag funnit mig böra biträda statskontorets

mening, enligt hvilken för förste provinsialläkare, som icke tillika är

provinsialläkare, rätten till hel pension skulle inträda vid sextiofem lefnadsår

och tjugutre tjänstår.

Bestämmelserna härom torde böra införas i 5 § af pensionslagen

såsom ett nytt moment, hvilket lämpligen bör i paragrafen intagas såsom

moment e). Till följd häraf lära nuvarande momenten e), f) och g) i

stället böra betecknas såsom respektive f), g) och h) och hänvisningen

i blifvande mom. g) göres till d) och f) i stället för till d) och e).

De af mig hittills förordade ändringarna i pensionslagen böra

gifvetvis träda i kraft samtidigt med de lönestater, till Indika de ansluta

sig, eller den 1 januari 1912.

Pensionsål- Enligt 5 § nämnda lag inträder rätt att komma i åtnjutande af

d chefen för3"^10^ Pensi°n för manlig tjänstinnehafvare vid uppnådda 67 lefnadsår och

landtbruks- 35 tjänstår. För vissa tjänstinnehafvare har emellertid, såsom redan är

landtbruk,!- framhållet, en nedsättning af såväl lefnads- som tjänståldern medgifvits.

styrelsen, lä- Sålunda inträder förenämnda rätt enligt 5 § e) för, bland andra, lärare

rbruks1nsti-t" universiteten, tekniska högskolan, farmaceutislca institutet, tandläkartuten,

stats- institutet, undervisningsanstalterna för barnmorskor, veterinärinstitutet,

oinfa''grenar'' fiaa konsternas akademi och musikaliska akademiens konservatorium

af landthus- samt för länsveterinärer redan vid 65 lefnads- och 25 tjänstår.

hållningen

samt för

föreståndare

och öfverassistenter

vid centralanstalten

för

försöksväsendet

på jordbruksområdet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 173.

Landtbruksstyrelsen liar nu i underdånig skrifvelse den 16 november

1910 anfört, hurusom skälet till denna olikhet beträffande antalet

tjänstår, som erfordras för erhållande af hel pension, syntes vara, att

de tjänstemän, för hvilka nedsättning i tjänsteåren medgifvits, erhölle

sina befattningar så sent, att de i allmänhet icke kunde tänkas, då de

uppnått de för hel pensions åtnjutande stadgade lefnadsåren, hafva nått

den stadgade tjänståldern af 35 år.

Samma förhållande ägde emellertid rum äfven med vissa grupper

af tjänstemän, som hörde under landtbruksstyrelsens ämbetsförvaltning,

nämligen lärare vid laudtbruksinstituten samt statskonsulenterna i olika

grenar af landthushållningen, för hvilka rätt att komma i åtnjutande af

hel pension, hvad tjänståldern beträffar, ej inträffade förr än vid uppnådda

35 tjänstår.

Hvad lärarna vid landtbruksinstituten anginge, så rekryterades åtminstone

vissa af dessa, såsom lärarna i jordbrukslära, husdjursskötsel

och andra tekniska ämnen, oftast bland personer, som först i och med

erhållandet af sin befattning vid instituten inträdde i statens tjänst,

och statskonsulenterna komme nästan alltid att utses bland dylika, företrädesvis

bland hushållningssällskapens konsulenter. Det syntes därför

landtbruksstyrelsen med rättvisa och billighet öfverensstämmande samt

för möjligheten att erhålla dugliga tjänstemän synnerligen önskligt, att

den för erhållande af hel pension äfven för dessa tjänstemän stadgade

tjänståldern bestämdes till 25 år.

I sammanhang härmed har landtbruksstyrelsen äfven framhållit,

att byråchefen för landtbruksärenden inom styrelsen, för hvilken befattnings

erhållande erfordrades, bland annat, att vara i landthushållning

erkänd t kunnig och förfaren, väl undantagslöst komme att utses bland

personer, hvilka icke vid den för hel pensions erhållande stadgade lefnadsåldern

kunde tänkas hafva uppnått 35 tjänstår. Äfven för denne

tjänsteman syntes alltså i förevarande afseende den föreskrift!a tjänståldern

rättvisligen och lämpligen böra nedsättas med 10 år eller till

25 tjänstår.

På grund af hvad sålunda hlifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen

hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes göra framställning till Riksdagen

om sådan ändring i gällande pensionslag, att rätt att komma i åtnjutande

af hel pension måtte inträda för byråchefen för landtbruksärenden

i landtbruksstyrelsen och statskonsulenter i olika grenar af

landthushållningen vid uppnådda 67 lefnads- och 25 tjänstår samt för

lärare vid statens landtbruksinstitut vid 65 lefnads- och 25 tjänstår.

Landtbruks*

styrelser}.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Styrelsen för

centralanstalten

för

försöksväsendet

på jordbruksområdet.

Sl« t skön törel.

Kungl. Maj :ts Nåd. Proposition N:o 173.

Äfven styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet

bär i underdånig skrifvelse den 9 november 1910 riktat

uppmärksamheten på, att vid centralanstalten anställda föreståndare och

öfverassistenter icke kunde beräknas hafva inträdt i statstjänst så tidigt,

att de vid den för pensionsrätt i allmänhet för civila tjänstinnehafvare

fastställda lefnadsålder af 67 år kunde hafva tjänstgjort i 35 år. I

anslutning . härtill har styrelsen vidare framhållit, hurusom på tjänstemännen

vid anstaltens afdelningar för landtbrukskemi, botanik och

entomologi samt föreståndaren för det bakteriologiska laboratoriet ställdes

fullt sa stora fordringar pa vetenskaplig utbildning och före tjänstens

tillträdande genom vetenskapliga arbeten ådagalagd kompetens, som

på innehafvare af de i förenämnda 5 § e) nämnda lärarbefattningar.

Om åter fordringarna i afseende på vetenskaplig utbildning i regel

kunde ställas något lägre på öfriga tjänstemän vid centralanstalten, så

tillkomme emellertid där i stället clen väl behöfliga och i stadgarna för

centralanstalten uppställda fordran på praktisk erfarenhet i landthushållning,

hvithet hade till följd, att endast sådana, som efter teoretiska

studier under flerårig praktisk verksamhet vunnit den erforderliga erfarenheten,

med framgång kunde uppträda såsom sökande till ifrågavarande

tjänster. Vid en granskning af de nuvarande innehafvarnas

af ifrågavarande tjänster lefnads- och tjänstålder visade det sig ock, att

endast en af dessa enligt nu gällande bestämmelser om pensionsrätt

kunde blifva berättigad att erhålla full pension vid uppnådda 67 lefnadsår,

under det de öfriga uppnådde erforderliga 35 tjänstår först

vid resp. 77, 72, 75, 68, 72 och 71 års ålder. Uppenbarligen kunde

det icke anses rättvist, att anstaltens tjänstemän vid sin afgång från

tjänsten i regel icke erhölle full pension, och för centralanstalten innebure

detta minskade utsikter att i täflan med andra institutioner draga

till sig genom begåfning och föregående verksamhet framstående personel’.

1 detta afseende vore anstaltens konkurrensförmåga så mycket

mindre, som dess tjänster icke erbjöde utsikt till några andra fördelaktigare

anställningar.

På grund af det sålunda anförda har styrelsen för centralanstalten

hemställt om sådan ändring i nu gällande pensionslag, att föreståndare

och öfverassistenter vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet

blefve berättigade att erhålla full pension vid uppnådda 67 lefnads-

och 25 tjänstår.

I infordradt underdånigt utlåtande den 8 december 1910 öfver

landtbruksstyrelsens förenämnda skrifvelse har statskontoret erinrat, att

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 173.

1899 års pensionskommitté i sitt betänkande den 7 november 1902

angående förändradt ordnande af det civila pensionsväsendet anfört, att

en nedsättning i den för hel pension i allmänhet stadgade tjänståldern

vore på sin plats, när mer än vanligt långa förberedelser kräfdes för

att vinna och ådagalägga nödig kompetens för tjänstens behöriga skötande,

men tillika förklarat, att det vore angeläget att begränsa undantagen

till det minsta möjliga antal grupper af tjänstinnehafvare samt

att under en och samma bestämmelse sammanföra alla tjänstinnehafvare

med något så när likformig verksamhet och kompetens.

Dessa principer, som läge till grund för bestämmelserna i 5 § af

lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares rätt till

pension vore, enligt statskontorets mening, fullt riktiga. Att under sådana

förhållanden bland nu ifrågavarande tjänstinnehafvare liksom bland

öfriga grupper af befattningshafvare kunde förekomma fall, då vid tidpunkten

för tvungen afgång från tjänsten ännu åtskilliga år fattades i

den för rätt till hel pension stadgade tjänståldern, kunde icke undvikas,

och detta syntes, så länge ett sådant förhållande icke vore regel

inom viss tjänstemannagrupp, icke böra föranleda någon undantagsbestämmelse.

Huruvida en dylik undantagsbestämmelse kunde anses på grund

af hvad landtbruksstjn-elsen nu anfört vara på sin plats vare sig i fråga

om nyssnämnda föredragande eller beträffande öfriga nu ifrågavarande

tjänstinnehafvare, kunde statskontoret med ledning af tillgängliga handlingar

icke bedöma; men statskontoret, som visserligen ansåge sig böra

vidhålla sina principiella betänkligheter mot rubbningar af pensionslagens

bestämmelser i förevarande hänseende, ville emellertid framhålla,

att, därest det visade sig, att de nuvarande bestämmelserna medförde

svårigheter för behörig rekrytering af dessa tjänster eller åstadkomme,

att innehafvarna af dessa tjänster i regel icke lomme i åtnjutande af

skälig pension, samt således måste anses lända till obillighet för dem vid

jämförelse med andra tjänstinnehafvare, omständigheter syntes föreligga

af beskaffenhet att berörda principiella betänkligheter måste vika.

Sedermera har statskontoret i den 22 december 1910 afgifvet underdånigt

utlåtande öfver styrelsens öfver nämnda centralanstalt framställning

åberopat sitt nyssberörda underdåniga utlåtande den 8 i samma

månad.

Såsom redan i det föregående blifvit angifvet, har i 1907 års pen- Departementssionslag

tillfälle blifvit vissa tjänstemän beredt att erhålla full pension chefenvid

något tidigare lefnadsår och vid afsevärdt lägre tjänstålder än som

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 173.

är stadgadt för civila tjänstinnehafvare i allmänhet. Dessa tjänstemän

intogo redan före den nya pensionslagens utfärdande dylik undantagsställning

på grund däraf, att deras tjänstgöring ansågs vara af mera

ansträngande natur eller därför att det för dem kräfdes mer än vanligt

långa förberedelser för att vinna och ådagalägga nödig kompetens för

respektive tjänsters behöriga skötande.

Bland dessa tjänstinnehafvare äro lärarna vid rikets universitet

och vid vissa andra särskild! angifna högskolor, med hvilka lärare såväl

lärarna vid landtbruksinstituten som centralanstaltens tjänstemän i här

ifrågavarande hänseende med fullt skäl synas kunna likställas. Beträffande

sistberörda lärare och tjänstemän är i sammanhang med fastställandet

af vederbörande lönestater respektive 1905 och 1906 föreskrifvet. att de

skulle vara skyldiga att afgå vid uppnådda 65 lefnadsår och 85 tjänstår.

Om de vid nämnda lefnadsålder icke innehade erforderligt antal tjänstår

för erhållande af pension, ägde de sålunda enligt ifrågavarande bestämmelse

kvarstå i tjänsten, till dess de stadgade tjänståren voro uppnådda.

Då emellertid bland villkoren för löneförmånernas åtnjutande därjämte

förekom, att vederbörande tjänstemän voro underkastade de förändrade

bestämmelser, som ifråga om pension kunde varda utfärdade,

äro de numera, i enlighet med den nya pensionslagens föreskrifter,

skyldiga att afgå vid 67 lefnadsår, vare sig den stadgade tjänståldern

af 35 år då blifvit uppnådd eller ej.

Vid besättande af såväl lärarbefattningar vid landtbruksinstituten

som föreståndare- och öfverassistentplatser vid centralanstalten kan det

i många fall vara önskvärdt att kunna påräkna sökande från universiteten,

i vissa fall äfven från veterinärinstitutets och tekniska högskolans

lärarkårer. Utsikterna härför äro emellertid för närvarande synnerligen

små, då pensionsförhållandena vid dessa sistnämnda läroanstalter äro

så ojämförligt mycket fördelaktigare än vid landtbruksinstituten och

centralanstalten. Och att detta kan komma att inverka i hög grad menligt

såväl på landtbruksuudervisningens tidsenliga bedrifvande som på

utvecklingen af den viktiga försöksverksamheten på jordbruksområdet

iir uppenbart.

Olägenheten häraf blir än mera kännbar, då de stora fordringar

på såväl framstående vetenskapliga insikter som praktisk erfarenhet och

duglighet, hvilka måste ställas på här ifrågavarande lärare och försöksledare,

hafva till gifven följd, att äfven sökande från andra verksamhetsområden

endast i ett eller annat sällsynt undantagsfall kunna påräkna

att vid så unga år erhålla anställning vid vare sig landtbruksinstitut

eller centralanstalten, att de vid uppnådda 67 lefnadsår innehafva

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 173.

nu erforderligt antal tjänstår. Af de för närvarande vid landtbruksinstituten

anställda 16 ordinarie lärare kunna enligt nu för dem gällande bestämmelser

endast 8 påräkna att erhålla full pension. De öfriga uppnå

erforderliga 35 tjänstår först vid 68—80 års ålder, 6 af dem först efter

uppnådda 73 år. För centralanstaltens tjänstemän ställa sig, såsom i

det föregående blifvit anfördt, gällande pensionsbestämmelser ännu ogynnsammare.

Fullgiltiga skäl synas mig sålunda föreligga att bereda såväl landtbruksinstitutens

lärare som centralanstaltens tjänstemän motsvarande förmåner

ifråga om pension, som lärare vid universiteten och vissa andra

i pension slagen angifna högskolor nu åtnjuta.

Centralanstaltens styrelse har beträffande lefnadsåldern föreslagit

bibehållandet för anstaltens tjänstemän af nu gällande åldersgräns eller

67 år. Då emellertid dessa tjänstemän härigenom skulle komma att

intaga en undantagsställning, som alltid i viss mån skulle kunna medföra

olägenheter sådana som jag ofvan an tv dt, och då därtill ytterligare

kommer, att tjänstgöringen vid centralanstalten torde kunna anses vara

af mera ansträngande natur på grund af de resor, som tjänstemännen

i stor utsträckning måste företaga för att vid försöksverksamhetens bedrifvande

skapa det samarbete med det praktiska jordbruket, som med

rätta framhållits såsom ett önskemål, synes mig åldersgränsen äfven för

dessa tjänstemän böra bestämmas till 65 år.

Den nu gällande lönestaten för statskonsulenterna fastställdes vid

1005 års riksdag och äfven för dem stadgades då ifråga om pension

detsamma som för lärarne vid landtbruksinstituten. De voro sålunda

före den nya pensionslagens ikraftträdande pensionsberättigade vid 65

lefnadsår och 35 tjänstår och de måste nu afgå vid 67 års ålder, oberoende

af det antal tjänstår de hunnit intjäna. Då deras tjänstgöring på grund

af ansträngande resor, som de under så godt som hela året måste företaga,

är synnerligen betungande och uppslitande, torde de beträffande

den för skyldighet att afgå föreskrift^ lefnadsåldern närmast böra likställas

med landtbruksingenjörer och distriktslandtmätare och densamma

sålunda äfven för dem bestämmas till 65 år. Då de emellertid i motsats

till dessa sistnämnda tjänstemän, som ganska tidigt kunna vinna

sådan anställning, som berättigar till tjänstår sberäkning, i allmänhet först

vid utnämning till statskonsulent — och då i regel vid jämförelsevis

högre ålder — inträda i statens tjänst, finner jag landtbruksstyrelsens

framställning, att de redan vid uppnådda 25 tjänstår skola vara pensionsberättigade,

fullt befogad. De skulle under sådana förhållanden komma

Bihang till Biksd. prof. 1911. 1 Sami 1 Afd. 117 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition No 173.

att inrymmas i samma grupp af tjänstinneh afvare som länsveterinärerna*

hvilka, äfven de, först vid mera framskriden ålder, kunna påräkna att

vinna befordran till denna tjänst och först då få börja att räkna tjänstår:

som berättiga till pension.

De af mig nu ifrågasatta ändringarna i förevarande § af pensionslagdn

lära böra få sin plats i det nya mom. f), motsvarande nuvarande

mom. e).

Hvad slutligen angår byråchefen för landtbruksärenden i landtbruksstyrelsen,

intar denne i så måtto en särställning, att till befattningsåsom

sådan kan utses endast en i praktiska värf pröfvad, med jordbruket

och dess binäringar fullt förtrogen man. En sådan person torde

ytterst sällan förut innehaft statstjänst och i hvilket fall som helst vid

sin befordran till ifrågavarande byråchefstjänst hafva nått en mognare

ålder, died nuvarande bestämmelser lärer han därför i allmänhet icke

kunna beräknas komma i åtnjutande af hel pension. En sänkning i den

till dylik pension berättigande tjänståldern synes mig sålunda äfven här

vara af behofvet påkallad, om man skall kunna påräkna att till denna

för landets jordbruk så viktiga befattning erhålla lämplig person med

önskvärda förutsättningar att tillföra landtbruksstyrelsen den erfarenhet

och sakkunskap, som knifvas för att det praktiska jordbrukets intressen

skola blifva på nöjaktigt sätt inom styrelsen tillgodosedda. Anledning

till att för denna tjänstinnehafvare sänka den nu för skyldighet att afgå

stadgade lefnadsåldern — 07 år — anser jag, lika med landtbruksstyrelsen,

icke föreligga.

Hvad jag ifrågasatt beträffande byråchefen för landtbruksärenden

i landtbruksstyrelsen torde lämpligen böra erhålla sin plats i ett nytt

mom. i) i förevarande §.

I full öfverensstämmelse med hvad statskontoret i sina utlåtanden

öfver de här förevarande framställningarna anfört, anser äfven jag, att

afvikelser från de i nu gällande pensionslag gjorda grundstadgandena

endast undantagsvis böra förekomma och alltid begränsas till endast de

■fall, där särskild! viktiga skäl påkalla undantagsbestämmelser. Sådana

skäl synas mig i de bär angifna fallen vara förhanden. Med de för

här ifrågavarande befattningar nu gällande pensionsförmåner kunna

afsevärda svårigheter uppstå att få befattningarna på fullt tillfredsställande

sätt besatta. Och innehafvarna af dem torde, såsom jag i det

föregående påvisat, i regel icke kunna tillträda dessa vid så tidig ålder,

att de, då de uppnått den lefnadsålder, vid hvilken de enligt nu gällande

bestämmelser måste afgå, hunnit intjäna nu för dem stadgade tjänstår.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 173.

De ändringar i pensionslagen, som föranledas af hvad jag nu

föreslagit, böra införas i lagens 5 § och omedelbart träda i kraft.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ett i enlighet

med de af honom uttalade åsikter affattadt förslag till lag om

ändrad lydelse af 5 § i pensionslagen, hemställde departementschefen,

att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att antaga

nämnda förslag.

Till denna af statsrådet öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall; och skulle nådig proposition

till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bil. litt. •—- vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olof Ljungberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1911:247 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 5 § i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjän s. 3 i texten
  2. BU 1911:46 Memorial, i anledning af kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande viss del af utskottets utlåtande nr 43 i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag ti s. 1 i texten
  3. BU 1911:43 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 5 § i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares s. 1 i texten