Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om vissa ändringar i 8 och 50 §§ af förordningen den 18 september 1908 angående stämpelafgiften

1911-04-07 · 36 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 34 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1911:193, Med förslag till förordning om vissa ändringar i 8 och 50 §§ af förordningen den 18 september 1908 angående stämpelafgiften

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 193.

1

N:o 193.

Kungl. Majds nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

förordning om vissa ändringar i 8 och 50 §§ af förordningen

den 18 september 1908 angående stämpelafgiften;

gifven Stockholms slott den 7 april 1911.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att antaga närlagda förslag till förordning om vissa ändringar i 8 och

50 §§ af förordningen den 18 september 1908 angående stämpelafgiften

äfvensom besluta, att de ändrade bestämmelserna skola träda i kraft å

den tid eller de skilda tider, Kommgen bestämmer.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Carl Swartz.

Bihang till Biksd. prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 130 Häft. (N:o 193—194.) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 193.

Förslag

till

förordning- om vissa ändringar i 8 och 50 §§ af förordningen

den 18 september 1908 angående stämpelafgiften.

II art. Om stämpel till enskilda handlingar.

8 §. Följande enskilda handlingar skola förses med stämpel på

sätt här nedan stadgas.

A. Bouppteckning:

Bouppteckning skall, då den för inregistrering hos domstol företes,

förses med stämpel till belopp, motsvarande hvad sammanlagdt belöper

å värdet af samtliga arfvingars och testamentstagares andelar af behållningen

i boet.

Bouppteckning skall vid ingifvandet för inregistrering vara åtföljd

af uppgift å gåfva, hvarom i mom. 26 här nedan förmäles.

Vid stämpelberäkningen skall iakttagas:

2. Bland boets tillgångar skola inräknas, utom sådan gåfva, hvarom

i mom. 26 förmäles,

a) lös egendom, som den aflidne innehaft såsom fideikommiss;

b) värdet af förmån eller rättighet, som i följd af dödsfallet på grund

af fideikommissbref skall tillfalla annan än den nye fideikommissarien;

c) hemföljd, som lämnats till delägare i boet under sådana förhållanden,

att den vid skifte af boet skall dit återbäras.

3. Bland boets tillgångar —----—--— — — —

24. Stämpelafgift beräknas icke för andel, som på grund af arf

eller testamente tillkommer bröstarfvinge eller på grund af testamente

efterlefvande make eller bröstarfvinges afkomling, där samma andels

värde understiger 1,000 kronor, ej heller för annan andel, som icke

uppgår till ett värde af 200 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 193.

I öfrigt beräknas stämpelafgiften enligt denna

3

T a r i f f.

Klass I. För andel, som på grund af arf eller testamente tillkommer

bröstarfvinge eller på grund af testamente efterlefvande make

eller bröstarfvinges afkomling.

Åndelsbelopp

Procenttal

Stämpelafgift

Ökning för hvarje fullt 100-lal

kronor, som faller mellan

de i kol. 1 angifna

kronor

kronor

andelsbeloppen

1,000

2,000

0.6 0

6

kronor

*

1.00

0.80

16

1.2 0

4,000

1.00

40

1.60

6,000

1.20

72

2.oo

8,000

1.40

112

2.40

. 10,000

1.60

160

O

CO

cn

12,000

1.80

216

2.80

15,000

2.oo

300

2.80

20,000

2.2 0

440

2.80

30,000

2.40

720

3.40

50.000

75.000

2.80

1,400

3.40

3.oo

2,250

3.80

100,000

3.20

3,200

3.80

150,000

3.4 0

5,100

4.oo

225.000

325.000

3.60

8,100

4.2 5

3.80

12,350

4.50

450,000

—

—

—

För andel, som uppgår till 450,000 kronor eller därutöfver, utgör

stämpelafgiften 4 kronor för hvarje fulla 100 kronor.

Klass II. För andel, som på grund af arf eller testamente tillkommer

fader, moder, broder (halfbroder), syster (halfsyster) eller broders

(halfbroders) eller systers (halfsysters) afkomling eller på grund af testamente

akademi, vetenskapligt samfund, allmänt undervisningsverk,

stipendiefond eller pensionsanstalt, likasom ock sjuk- eller fattigvårdsinrättning

eller annan from stiftelse.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 193.

Ökning för hvarje fullt 100-tal

Andelsbelopp

kronor

Procenttal

Stämpelafgift

kronor

kronor, som faller mellan

de i kol. 1 angiftia

andelsbeloppen

kronor

200

0.6

1.20

0.90

500

0.8

4.—

1.20

1,000

1.0

10.—

1.80

2,000

1.4

28.-

2.6 0

3,000

1.8

54.—

3.40

4,000

2.2

88.—

4.20

5,000

2.6

130.—

5.oo

6,000

3.0

ISO.—

5.50

10,000

4.0

400.—

5.60

25,000

5.0

1,250.—

7.oo

50,000

6.0

3,000.—

7.5 0

150,000

7.0

10,500.—

8.70

365,000

—

—

För andel, som uppgår till 365,000 kronor eller därutöfver, utgör

stämpelafgiften 8 kronor för hvarje fulla 100 kronor.

Klass III. För andel, som tillkommer kyrka, landsting, kommun

eller hushållningssällskap.

200

1.—

500

1.5

1,000

2._

2,000

3.—

3,000

4.—

4,000

5.—

5,000

6.—

6,000

7.—

7,500

8.—

10,000

8.5

30,000

9.5

60,000

10.5

175,000

11.5

260,000

—

2._

1.80

7.50

2.50

20.—

4.—

60.—

6.—

120.—

8.—

200.—

10.—

300.—

12.—

420.—

12.—

600.—

10.—

850.—

10.-

2,850.—

11.50

6,300.—

12.—

20,125.—

13.—

För andel, som uppgår till 260,000 kronor eller därutöfver, utgör

stämpelafgiften 12 kronor för hvarje fulla 100 kronor.

Klass TV. F ör andel, som tillkommer annan arfvinge eller testamentstagare

än sådan, som omförmäles i klass I, klass IT eller klass

III, så ock för andel, som är danaarf.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 193.

Andelsbelopp

Procenttal

Stämpelafgift

Ökning för hvarje fullt 100-tal

kronor, som faller mellan

de i kol. 1 angifna

kronor

kronor

andelsbeloppen

200

1 __

U _

kronor

1.80

500

1.5

7.50

2.50

1.000

2.__

20.—

4.—

2,000

60.—

6.—

3,000

4.—

120.—

8.—

4,000

5.—

200.—

10.—

5,000

6.—

300.—

22._

6.000

r*

i.—

420.—

12.—

io''ooo

9.—

900.—

12.—

30,000

11.—

3,300.—

15.—

60,000

13.—

7,800.—

16.—

175,000

15.—

26,250.—

18.—

260,000

—

—

—

För andel, som uppgår till 260,000 kronor eller där utöfver, utgör

stämpelafgiften 16 kronor för hvarje fulla 100 kronor.

25. Till ledning vid uträknandet af stämpelafgift enligt den i

mom. 24 intagna tariff utfärdar Kungl. Maj:t erforderliga tabeller.

26. Har arfvinge eller testamentstagare inom två år före arflåtarens

dödsfall af honom erhållit gåfva, skall värdet häraf sammanläggas

med det värde, hvartill arfvingens eller testamentstagarens andel

af kvarlåtenskapen enligt förut stadgade grunder fastställts, och stämpelafgiften

beräknas som om allt vore på en gång arffallet. För stämpelafgift,

som för sådan gåfva tidigare utgjorts, skall afdrag ske.

Egendom, som erhållits såsom gåfva, upptages till det värde, som

egendomen efter förut angifna grunder för värdering af arffallen och

testamenterad egendom kan anses hafva haft vid mottagandet. Har

stämpelafgift för gåfvan tidigare utgjorts, upptages egendomen till det

värde, efter hvithet stämpelafgiften beräknats.

Stämpelafgift äger icke rum

a) för gåfva af möbler, husgeråd och andra lösören, som äro afsedda

för gåfvotagarens eller lians familjs personliga bruk eller till

prydande af offentliga byggnader eller deras förseende med inredning,

äfvensom gåfva af föremål, som afser prydande af allmän plats eller

skänkes till offentligt museum, bibliotek eller annan därmed jämförlig

samling för att däld ingå, samt ej heller

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 193.

b) för hvad någon erhållit såsom bidrag till undervisning eller

uppfostran, för periodiskt understöd eller eljest för gåfva, som enligt

gällande författningar angående skatt å inkomst skall inräknas i gåfvotagarens

beskattningsbara årsmtäkter.

B. Fideikommissbref om fast egendom, Gåfvobref, Morgongåfvobref,

Testamente och Äktenskapsförord:

50 §.

Hvad i denna art. är stadgadt om försäljningsman gälle äfven i

fråga om ämbets- eller tjänsteman, hvilken jämlikt 35 § för sin tjänsteutöfning

erhållit stämplar; dock med iakttagande, förutom af den i 35 §

tredje stycket gifna föreskriften om inleverering af förskottsvis uppburna

stämpelmedel,

dels att domhafvande å landet må, äfven om han är boende i

Stockholm, tillgodoföra sig provision med tre procent af det belopp, för

hvilket stämplar försålts, till och med en årlig försäljningssumma af

20,000 kronor,

dels att, där samma ämbete eller tjänst under ett kalenderår

uppehållits af flera personer, hvilka hvar för sig begagnat den ämbetsoch

tjänsteman medgifna rätt att mot ställd säkerhet erhålla stämplar,

provisionen för de stämplar, som blifvit af dessa personer tillsammans

försålda, skall beräknas såsom om alla stämplarna försålts af endast en

person, hvarefter det härvid uppkommande samfällda provisionsbeloppet

skall fördelas mellan de olika redogörarna efter förhållandet mellan de

belopp, hvartill provisionen för en hvar af dem skulle hafva uppgått,

därest den beräknats allenast på hans försäljningssumma,

dels ock att ämbets- eller tjänsteman må i sin försäljningssumma inräkna

jämväl de belopp, för hvilka, med stöd af de i förordningen angående

anstånd med erläggande af stämpelafgift för arffallen egendom gifna

bestämmelser, anstånd medgifvits och för hvilka han styrker sig hafva

öfverlämnat behöriga skuldförbindelser till Kungl. Maj:ts vederbörande

befallnings!) afvande.

Skall provisionsbelopp fördelas mellan flera redogörare på sätt

här ofvan sägs, äge statskontoret att, sedan samtliga dessa redogörelser

för det ifrågavarande året inkommit och blifvit granskade, samt bruttoförsäljningssumman

för under året försålda stämplar behörigen in
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 193. 7

levererats, till en hvar af redogörarna från vederbörligt anslag utbetala

den honom tillkommande andel i det samfällda provisionsbeloppet.

Har ämbets- eller tjänsteman, som begagnat sig af den honom i

35 § medgifna rätt att för sin tjänsteutöfning utbekomma stämplar, tillhandahållit

annan ämbets- eller tjänsteman stämplar i syfte att på detta

sätt bereda sig eller den andre stämpelprovision till högre belopp än

som skolat utgå, därest hvar för sig varit redogörare, straffes såsom

för tjänstefel efter allmän lag.

Detsamma gälle ock, om ämbets- eller tjänsteman, som på grund

af bestämmelsen i 35 § fått stämplar till sig utlämnade, försäljer till

allmänheten stämplar, hvilka icke varit erforderliga vid hans tjänsteutöfning,

i syfte att därigenom bereda sig förmånen af provision å de

sålunda försålda stämplarna.

Där särskilda bestämmelser äro meddelade om provision för tjänsteman,

hvilken vid ämbetsverk erhållit förordnande att verkställa stämpelbeläggning

af expeditioner, gäller hvad sålunda är stadgadt.

Öfvergångsstadgande.

Hvad i 8 § 26 mom. stadgas därom, att vid stämpelafgifts beräkning

hänsyn skall tagas till vissa tidigare gjorda gåfvor, äger icke

tillämpning å gåfva, som fullbordats före den 20 april 1911, ej heller för

annan gåfva, som fullbordats, innan denna förordning trädt i kraft, för

såvidt stämpelafgift för gåfvan utgjorts.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 193.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 7 april 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: PETERSSON,

Hederstierna,

SWARTZ,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde:

På Kungl. Maj:ts pröfning äro för närvarande beroende åtskilliga

frågor rörande stämpelbeskattningen.

Till en början erinrar jag då om Riksdagens skrifvelse den 27

februari 1901, däri Riksdagen anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes efter

verkställd utredning för en kommande Riksdag framlägga förslag till

bestämmelser angående arfsskatts utgörande dels för egendom, som utländsk

undersåte efterlämnade i Sverige, dels ock för egendom, som

svensk undersåte efterlämnade i utlandet, äfvensom till de lagbestämmelser

i öfrigt, som för reglerande af frågan om arfsskattens föremål

kunde finnas erforderliga.

Vidare har Riksdagen i skrifvelse den 8 mars 1907 anhållit, att

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 193.

Ktmgl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning, huruvida genom förändrade

eller förenklade bestämmelser rörande sättet för verkställande

af stämpelbeläggning af stämpelpliktiga handlingar skulle kunna utan

ökade kostnader för det allmänna åstadkommas en fullständigare kännedom

om hvad de särskilda stämpelafgifterna inbringade åt statsverket

äfvensom en mer tillfredsställande kontroll öfver att stadgade afgifter

behörigen erlades, samt efter verkställd utredning till Riksdagen inkomma

med de förslag, hvartill en dylik utredning kunde gifva anledning.

Öfver denna framställning har statskontoret den 31 december

1908 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, hvarefter sakkunniga,

som den 27 maj 1909 tillkallats att uppgöra förslag i syfte att genom

allmän utveckling af stämpelbeskattningen åt staten bereda ökade inkomster

under denna skattetitel, i betänkande den 29 december samma

år jämväl yttrat sig öfver Riksdagens omförmälda framställning.

Vidare erinrar jag därom, att Riksdagen i skrifvelse den 22 maj

1908 anhållit, det Kungl. Maj:t måtte låta utreda, om och i hvad mån

stämpelafgift borde utgå vid köp och byte af lotter i kommanditbolag,

rederibolag, grufbolag och andra liknande sammanslutningar samt för

Riksdagen framlägga det förslag, hvartill en sådan utredning kunde

föranleda.

Öfver denna framställning hafva ej mindre åtskilliga myndigheter

än äfven törenämnda sakkunniga blifvit hörda.

Beträffande öfriga frågor af betydelse, som jag nu går att anmäla,

torde det tillåtas mig att i hufvudsak återgifva, hvad jag anförde den

14 maj 1910, då Kungl. Magt på mitt förslag bemyndigade mig att

tillkalla ett antal sakkunniga personer för att biträda med revision af

vissa delar af stämpelbeskattningen.

Vid nämnda tillfälle erinrade jag, hurusom jag vid tillstyrkandet

den 14 januari 1910 af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning

om ändrad lydelse af vissa §§ i allmänna stämpelförordningen

framhållit, att jag under år 1909 gått i författning om revision af gällande

bestämmelser rörande bouppteckningsstämpeln eller den så kallade

arfsskatten. Därvid hade afsikten varit att ur allmänna stämpelförordningen

utbryta alla bestämmelser rörande samma stämpel och sammanföra

dem i en särskild författning. Detta hade, såsom jag vid förstnämnda

tillfälle angifvit, fallit sig så mycket naturligare, som i och

med arfsskattens ökade belastning en del spörsmål af kompletterande

natur framträdde, som borde, om ock icke nödtvunget i sammanhang

med nämnda revision, dock utan längre dröjsmål erhålla sin lösning.

Bihang till Itiksd. prof. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 130 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 193-

Till dessa spörsmål hörde frågan om revision af gåfvostämpel samt

frågan om. anstånd med arfsskattens utgörande.

Tid och arbetskrafter hade emellertid icke räckt till för arbetets

slutförande. Allenast ett första utkast till förordning om arfsskatt m. in.

förelåg utarbetadt vid 1910 års början. Härtill hade kommit, att ett

spörsmål af stor räckvidd och ingående betydelse vid granskningen af

stämpelförordningen, som hösten år 1909 väckts, icke syntes kunna

lämnas obeaktadt vid affattande! af ett särskilt författningsförslag angående

arfsskatt. Genom ett af generalpostdirektören J. Juhlin i afgifven

promemoria väckt förslag, att postverket skulle öfvertaga bestyret

med försäljning af stämpelmärken och redovisning af stämpeluppbörden,

hade frågan om stämpelförsäljningsväsendets fullständiga omläggning

kommit upp på dagordningen.

Ännu en fråga återstode att undersöka. Under de senare åren,

då stämpelbeskattningen vunnit en större utveckling och utsträckts att

mera direkt beröra näringslifvets skilda grenar, hade saknaden af en

offentlig myndighet med rätt och skyldighet att lämna bindande upplysningar

i stämpelbeskattningsärenden blifvit alltmera kännbar. Oupphörligen

hade under hand till finansdepartementet riktats förfrågningar

i afseende å tolkningen af stämpelskattebestämmelser, särskildt beträffande

stadganden rörande fond- och emissionsstämplarna. Äfven om i de

fall, där svar på dessa förfrågningar med vederbörlig reservation lämnats,

de, hvilka framställt frågorna, följt lämnade råd och anvisningar,

vore som bekant vederbörande icke därigenom skyddade mot efterräkningar.

En fullt tillförlitlig tolkning af ifrågavarande bestämmelser

torde nämligen för närvarande icke kunna vinnas annorledes än i domstolsväg,

det vill säga genom vägledande beslut i mål angående underlåten

eller felaktig stämpelbeläggning. Det syntes emellertid vara en

billig fordran, att de stämpelpliktige kunde genom statens omedelbara

medverkan erhålla tillfyllestgörande upplysningar rörande skyldigheten

i fråga om stämpelplikt i förekommande fall.

Innan förslag afgåfves till den ordning, hvari utredning i förut

omförmälda afseenden syntes böra verkställas, tilläte jag mig, anförde

jag vidare, — under erinran att Kungl. Maj:t med föranledande af Riksdagens

skrifvelse den 22 april 1910, hvari Riksdagen i anledning af förut

omförmälda proposition tillkännagifvit sitt beslut om vissa ändringar i

förordningen den 18 september 1908 angående stämpelafgiften, den 23

nämnda april utfärdat förordning om ändrad lydelse af 3, 8, 41 och 58

§§ af stämpelförordningen — anmäla, att Riksdagen i samma skrifvelse

af anförda skäl anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes, för såvidt hinder där
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 193.

emot ej mötte, till 1911 års Riksdag afgifva förslag dels i syfte att

åt arfs- och testamentstagare måtte kunna i vissa fall medgifvas anstånd

med stämpelskattens erläggande, då boets tillgångar utgjordes hufvudsakligen

af fastighet med tillbehör eller annan egendom, som ur anståndssynpunkt

skäligen borde därmed likställas, dels ock i syfte att

förhindra att genom gåfva förmögenhet undandroges arfsbeskattning.

Af hvad nu anförts torde, framhöll jag slutligen, framgå, att å

stämpelbeskattningens område förestode, dels att utarbeta förslag till en

särskild författning om arfsskatt med iakttagande därvid af Riksdagens

i afseende å skattens anordning uttalade önskemål, dels i sammanhang

med detta arbete att verkställa revision af bestämmelserna rörande stämpel

för gåfva, dels att uppgöra förslag till ordning, hvarigenom bindande

förhandsupplysningar rörande stämpelskyldigheten i förekommande fall

skulle kunna lämnas allmänheten, dels ock att utreda, om och i hvad

mån en fullständig omläggning af stämpelförsäljningsväsendet lämpligen

kunde äga rum i syfte att, jämte det stämplarna gjordes lätt tillgängliga

för de stämpelskatteskyldiga, begränsa statsverkets med försäljningen

förenade kostnader. I fråga om gåfvostämpel torde under utredningsarbetet,

framhöll jag, böra tagas under öfvervägande, huruvida stadgandena

beträffande denna stämpel borde bibehållas i allmänna stämpelförordningen

eller inarbetas i författningen om arfsskatt.

Verkställandet af utredningen i nu nämnda hänseenden samt utarbetandet

af de förslag, hvartill utredningarna kunde föranleda, skulle,

enligt Kungl. Maj:ts beslut, anförtros åt ett antal sakkunniga personer.

De i anledning häraf tillkallade kommitterade, generaldirektören

grefve Hans Wacktmeister, häradshöfdingen Carl Emanuel Bengtsson,

land skamrer ar en Otto Wilhelm Landén, hofrättssekreteraren Louis Ljungberg

och grosshandlaren Erik Röing hafva inkommit med utredning och

förslag i alla omförmälda delar utom med afseende å omläggningen af

stämpelförsäljningsväsendet. Sistnämnda fråga är alltjämt beroende på

kommitterades utredning och förslag.

Kommitterade hafva öfverlämnat

med skrifvelse den 19 november 1910 förslag till förordning om

arfsskatt och skatt å gåfva,

med skrifvelse den 15 december 1910 förslag till förordning angående

stämpelafgiften,

med skrifvelse den 31 december 1910 förslag till förordning angående

rätt att hos statskontoret erhålla upplysning i fråga om skyldighet

att utgöra stämpelafgift, samt

med skrifvelse den 19 januari 1911 hjälptabeller för beräkning

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 193.

af arfsskatten och i sammanhang därmed förslag till ändrad lydelse af

19 § i förstnämnda författningsförslag.

Yttranden öfver förstnämnda förslag eller förslaget till förordning om,

arfsskatt och skatt för gåfva hafva infordrats från rikets hofrätter och

samtliga Kling!. Maj:ts befallningshafvande, hvarjämte statskontoret afgifvit

underdåniga utlåtanden ej blott öfver samma förslag utan äfven

öfver förslagen till förordning angående stämpelafgiften samt till förordning

angående rätt att hos statskontoret erhålla upplysning i fråga

om skyldighet att utgöra stämpelafgift.

De frågor, som föreligga till pröfning, beröra alltså mer eller

mindre hela området för stämpelbeskattningen. Lösningen af frågorna

kräfver också, såsom af utredningen uppenbarligen framgår, ej blott en

omarbetning af allmänna stämpelförordningen och komplettering af förordningen

angående särskild stämpelafgift vid köp och byte af fondpapper

utan äfven tillskapandet af en ny förordning, däri arfsskattebestämmelser,

delvis helt och hållet nya, skulle systematiskt ordnas samt

därjämte så godt som fullständigt nya stadganden om skatt för gåfva

upptagas. År ämnet vidtomfattande, är utredningen det icke mindre.

Ett synnerligen rikhaltigt material har anskaffats för det förestående

revisionsarbetet. De af kommitterade utarbetade skilda förslagen synas

mig visserligen vid den öfverblick, jag hittills kunnat förskaffa mig

öfver desamma, vara synnerligen förtjänstfulla och åtminstone i stora

väsentliga delar ägnade att läggas till grund för nya författningar i

ämnet. Men den tid, som kunnat användas för materialets och förslagens

granskning, har emellertid varit allt för knapp, för att jag nu skulle

kunna yttra mig öfver de skilda författningsförslagen i deras helhet,

ännu mindre för att kunna åstadkomma den ytterligare utredning, som

med hänsyn till förslagens stora räckvidd tilläfventyrs skulle finnas erforderlig.

Under sådana förhållanden skulle det måhända kunna synas

lämpligast att först vid en senare tidpunkt anmäla de arbeten, hvarom

jag nyss talade.

Med hänsyn till angelägenheten däraf, att vissa frågor, som mer

eller mindre sammanhänga med den väsentliga förhöjning af bouppteckningsstämpeln,

hvarom 1910 års Riksdag fattade beslut, redan nu vinna

sin, om ock icke slutliga, så dock interimistiska lösning, har jag likväl

ansett mig böra hos Kungl. Maj:t hemställa om framläggande för innevarande

års Riksdag af propositioner dels om vissa ändringar i förordningen

angående stämpelafgiften i syfte såväl att åstadkomma en viss

reglering af skattesatserna för bouppteckningsstämpeln som ock att möta

den befarade benägenheten hos skattskyldiga att genom gåfvor med

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 193.

varm hand undandraga förmögenhet arfsbeskattningen, dels bestämmelser

om rätt till anstånd vid utgörande af bouppteckningsstämpeln, dels ock

stadganden för möjliggörande för stämpelskatteskyldiga att erhålla bindande

förhandsupplysningar i stämpelskattefrågor. Jag finner mig hafva

så mycket större anledning att utan dröjsmål anmäla vissa af nu

nämnda frågor till omedelbar behandling, som Riksdagen själf år 1910

förutsatte, att samma frågor skulle erhålla sin lösning redan år 1911.

De frågor, jag härmed åsyftar, afse reglering af skattesatserna

och bestämmelser rörande dels gåfvas sammanräknande i vissa fall med

arfsskatt, dels ock anstånd med utgörande af bouppteckningsstämpeln.

När jag nu går att söka vinna eu lösning af dessa frågor utan större

ändringar i stämpellagstiftningen, har jag, såsom naturligt är, begagnat

mig af kommitterades förslag till förordning om arfsskatt och skatt för

gåfva. Ur detta författningsförslag hafva sålunda i hufvudsak utbrutits

bestämmelserna rörande skattetariffen samt de stadganden angående

gåfva och anstånd, som hafva afseende å bouppteckningsstämpeln eller

arfsskatten. Däremot har beträffande gåfva och anstånd i detta sammanhang

bortsetts från alla bestämmelser, som syfta på eu sj anständig

gåvoskatt. För de stadganden rörande gåfva, som här skola behandlas,

har kunnat utan svårighet beredas plats i allmänna stämpelförordningen.

Bestämmelserna om anstånd åter synas mig för enkelhetens

skull tills vidare böra inrymmas i eu särskild förordning samt sedermera

åter inarbetas i det förslag till förordning om arfsskatt och skatt för

gåfva, som väl antagligen kommer att föreläggas nästa års Riksdag.

Redan vid tillstyrkandet af propositionen till 1910 års Riksdag om

förhöjning af bouppteckningsstämpeln fäste jag uppmärksamheten därå,

att med en förhöjd beskattning å kvarlåtenskap måhända skulle uppstå

eu ökad benägenhet att genom gåfva med varm hand undandraga förmögenhet

dylik beskattning.

Under framhållande att den närmaste anledningen till den revision

af gåfvostämpeln, som anbefallts, sålunda vore den höjda arfsskatten, och

att det uppdrag, som beträffande berörda stämpel i detta sammanhang

ålåge kommitterade, innebure att verkställa utredning om hvad som

kunde göras, för att staten icke genom gåfvor med varm hand ginge

miste om en del af de inkomster, som arfsskatten afsåge att inbringa,

hafva kommitterade, som det tillika ålåge att underkasta gåfvostämpeln

granskning jämväl oafsedt dess förhållande till arfsskatten, i korthet

redogjort för hvad i några våra grannländers lagstiftning på ifrågavarande

område förekommer. Denna redogörelse lyder sålunda.

Beskattning

af gåfva.

KommitUra&e.

opaginerad Kontrollera mot PDF

l4 Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 193.

De danska och norska arfsskattelagarna likasom det finska lagförslaget

innehålla bestämmelser, som åsyfta att förhindra att genom

gåfva skatten undvikes. Bestämmelserna innebära, att vid uttagande af

skatt för arf skatt ålägges jämväl vissa angifna kategorier af gåfvor,

hvilka anses höra i beskattningshänseende likställas med ar.f.

I Danmark gäller, att samma skatt som för arf erlägges, bland

annat, för

a) legater och gåfvor för dödsfalls skull (dödsgaver);

b) förskott på arf äfvensom vissa till bröstarfvingar lämnade försträckningar,

hvilka afräknas på arfvet;

c) gåfvor, af hvilka gifvaren förbehållit sig afkomsten eller nyttjanderätten

under sin lifstid eller för en tidrymd, som icke utlupit vid hans

död; samt

d) öfverlåtelse]-, som skett för att undgå arfsskatt.

Vid bestämmandet af de särskilda arfslotternas storlek skall allt,

som samma person erhåller från samma arflåtare, betraktas som en

samlad arfslott. Har en arfvinge eller testamentstagare tidigare mottagit

arf, legat eller skattepliktigt förskott eller försträckningar från

samma arflåtare, skall såsom följd häraf hvad sålunda mottagits medräknas

vid bestämmandet af den skattepliktiga lotten, men från den

arfsskatt, som härvid framkommer, må afräknas den skatt, som redan

kan vara erlagd.

I den norska kungörelsen om arfsskattens belopp, hvilken årligen

utfärdas och sedan år 1904 icke undergått någon förändring, stadgas,

att med arf skall likställas förskott på arf, vidare legater och gåfvor,

som tillfalla någon vid dödsfall, därunder innefattade kontraktsenliga

gåfvor, hvilka ej äro fullbordade vid gifvarens död, gåfvor på dödsbädden

eller i den sista månaden före gifvarens död samt slutligen

alla gåfvor, hvilkas afkastning eller disposition gifvaren för sin lifstid

förbehållit sig.

Ofvan omförmälda finska lagförslag innehåller följande bestämmelser.

Har arflåtare gifvit arfvinge något förut, som skall afräknas på

arfvet, så skall denne därför erlägga arfsskatt, såsom om sådan gåfva

vore arffällen på en gång jämte arfvet.

Har någon inom de två senaste åren, förrän han aflider, till annan,

skyld eller oskyld, gjort gåfva, skall ock arfsskatt därför erläggas. Detsamma

gäller, där någon till annan gör gåfva med det villkor, att densamma

skall förblifva i gifvarens besittning till hans död. Har stämpelskatt

redan erlagts för gåfvobref, må densamma afdragas från arfsskatten.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 193.

Falla arf, testamente och sådan skattepliktig gåfva i en hand eller

erhåller någon efter samma arflåtare egendom genom två eller flera sådana

fång, skall arfsskatt härför beräknas, som om allt vore på en gång arffallet.

Enligt den tyska arfsskattelagen äro gåfvor (Schenkungen nnter

Lebenden) underkastade samma skatt som arf, med iakttagande att

i stället för förhållandet mellan arflåtaren eller testamentsgifvaren,

å ena sidan, och arfvingen eller testamentstagaren, å den andra, förhållandet

mellan gifvaren och mottagaren skall lända till efterrättelse

vid skattens beräknande.

Hvad någon i en eller flera poster förvärfvat från samma arflåtare

under fem år före arflåtarens dödsfall, skall med afseende å skattskyldigheten

anses såsom ett förvärf, om det är antagligt, att sådan

fördelning af arfvet skett för att undgå skatt eller för att undvika

skattens beräkning efter en högre skatteprocent.

I Frankrike gäller enligt lag den 25 februari 1901, att gåfva

beskattas progressivt efter aflägsenheten i släktskap mellan gifvare och

mottagare enligt en särskild skala, men däremot icke progressivt efter

gåfvans storlek. Skatten erlägges såsom inregistreringsafgift.

Kommitterade, som efter denna redogörelse, utförligt yttrat sig

öfver ett af kommitterade uppgjordt förslag till ordnande af gåfvobeskattningen,

hafva därvid anmärkt, att kommitterade, som icke lämnat

åsido det förhållandet, att gåfva, som inom viss kort tid före arflåtarens

dödsfall gifvits till arfvinge eller testamentstagare, kunde hafva

skett i syfte att åstadkomma lindring i arfsbeskattningen, fördenskull i

förslaget upptagit stadgande, att till skattepliktiga gåfvor åt arfvingar

eller testamenttagare, som skett inom två år före arflåtares dödsfall,

skulle tagas hänsyn vid beräkning af skatten å gåfvotagarnas arfsandelar.

Emot detta grundläggande stadgande för beskattning af gåfva i

sammanhang med utmätande af arfsskatten har jag i likhet med statskontoret

icke något att anmärka. Det sammanfaller ungefärligen med de

tankar i ämnet, åt hvilka jag gaf uttryck vid tillstyrkandet af omförmälda

proposition till 1910 års Riksdag.

Vissa till förslaget hörande detaljer gifva emellertid anledning till

erinringar.

Enligt 4 § i författningsförslaget skulle egendom, som utgör föremål

för arfsskatt, i regel upptagas till dess värde vid dödstillfället.

Denna regel skulle äfven vara tillämplig i afseende å gåfva, som inräknas

i arfslott. En sådan ordning blefve dock mindre tillfredsställande. Värde

å egendom, som bortgifvits, bör nämligen uppenbarligen, på sätt kom
-

Departementschefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kanyl. Maj As Nåd. Proposition N:o 193.

mitterade äfven föreslagit med afseende å den rena gåfvoskatten, hänföra sig

till den tidpunkt, då gåfvan ägde rum, alltså till tiden för gåfvans mottagande.

Ett annat förfarande skulle för öfrigt esomoftast leda dithän, att

samma gåfva vid skilda tillfällen beskattades efter skilda värdeberäkningar.

Den värdesättning af den bortgifna egendomen, som skett i och för beräkning

af gåfvostämpel, skulle nämligen helt säkert vid den af kommitterade i

förevarande afseende föreslagna regel i flertalet fall, där gåfvan icke bestått

af reda penningar, icke komma att oförändradt vinna tillämpning vid

bestämmandet af arfsskatt för arfslott, däri samma egendom upptagits.

I det förslag till ändrad lydelse af 8 § i stämpelförordningen, som

jag strax skall uppläsa, har af nu angifna skäl föreskrifvits, att egendom,

som gifvits såsom gåfva, skall vid beräkning af arfsskatt upptagas

till det värde, egendomen hade vid den tidpunkt, då gåfvan mottogs,

samt i fall, där gåfvan dragit särskild stämpelafgift, till det värde, hvarefter

samma afgift beräknats.

Från den egentliga gåfvoskatten, hvarom här icke är fråga, hafva

kommitterade gjort åtskilliga undantag. I två fall skulle dessa undantag

äfven vara tillämpliga å gåfvor, hvartill hänsyn skall tagas vid

arfsskattens bestämmande. Enligt kommitterades förslag skulle skattskyldighet

sålunda icke äga rum för

a) gåfva af möbler, husgeråd och andra lösören, som äro afsedda

för gåfvotagarens eller hans familjs personliga bruk eller till prydande

af offentliga byggnader eller deras förseende med inredning;

b) hvad någon erhållit under form af periodiskt understöd eller

såsom bidrag till undervisning eller uppfostran.

Mot dessa bestämmelser gör jag följande erinringar, som iakttagits

i det inom finansdepartementet uppgjorda förslaget.

Till en början synes det mig, att förstnämnda undantag bör, i

hufvudsak på sätt statskontoret föreslagit, jämväl omfatta gåfva af föremål,

som afser prydande af allmän plats eller skänkes till offentligt

museum, bibliotek eller annan därmed jämförlig samling för att däri ingå.

Med de under b) angifna undantag är uppenbarligen afsedt, bland

annat, att träffa det fall, där gåfva är af natur att böra enligt författningar

om skatt å inkomst räknas till beskattningsbar intäkt. Att dylik

gåfva icke bör belastas med särskild skatt för gåfva blir så mycket

mera själffallet, som inkomstens belastning i form af stats- och ännu

mera kommunalutskylder i det stora flertalet fall torde vara långt kännbarare

än den föreslagna skatten för gåfva.

Det lärer emellertid kunna ifrågasättas, huruvida kommitterade helt

vunnit syftemålet med sin undantagsbestämmelse. Enligt prejudikat,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kung i. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 193.

grina i beskattningsmål, räknas nämligen till inkomst vissa slags gåfvor,

som dock icke utan uttrycklig bestämmelse lära kunna undgå gåfvostämpeln.

De gåfvor, som allt emellanåt gifvas åt personer i och för

deras tjänst i form af gratifikationer eller eljest till belöning af förhållandet

i tjänsten, skola nämligen i regel inräknas i vederbörandes

inkomst af tjänst och alltså draga såväl inkomstskatt som ock den på

bevillning grundade skattskyldighet. Under sådana förhållanden torde

det böra under b) uttryckligen utsägas, att skattskyldighet i förevarande

afseende icke äger rum för gåfva, som enligt gällande författningar om

skatt å inkomst skall inräknas i gåfvotagarens beskattningsbara årsintäkter.

Om jag sålunda i vissa nu nämnda afseenden ansett skäl föreligga

att något begränsa gåfvoskattens räckvidd, sådan densamma blifvit

angifven i kommitterades förslag, har jag återigen i annan del funnit

mig böra gå något strängare till väga än kommitterade.

I kommitterades förslag har såsom regel fastslagits, att vid bestämmande

af arfsskatt eller skatt för gåfva sammanläggning skall

ske af gåfvor, som gifvits arfvinge eller testamentstagare eller annan

person under de två senaste åren före arflåtarens eller testator död

eller före mottagandet af den gåfva, hvarom vid tillfället närmast är

fråga.

I öfvergångsstadgande, som fogats till författningsförslaget, förordnas

emellertid, att hvad i nämnda afseende stadgas därom, att vid

•skatts beräkning hänsyn skall tagas till vissa tidigare gjorda gåfvor,

icke skulle äga tillämpning å gåfva, som fullbordats, innan förordning

i ämnet träd t i kraft. Kommitterade hålla nämligen före, att ifrågavarande

i författningen gima bestämmelser icke böra erhålla retroaktiv

verkan med afseende å gåfvor, som skett före nyssnämnda tidpunkt.

Ehuru detta förslag icke fullt sammanfaller med den plan för

gåfvoskattens ikraftträdande, som jag antydde vid tillstyrkande af propositionen

till 1910 års riksdag om höjning af arfsskatten, kan jag

dock icke frånse de betänkligheter, som kunna anföras mot ett förfarande,

hvarigenom gåfva, som enligt bestämmelser, gällande vid gåfvans

fullbordande, dragit skatt eller varit från skatt befriad, skulle

retroaktivt påföras skattskyldighet. Ett uppskof med tillämpningen af

nu föreslagna bestämmelser rörande gåfvobeskattningen, till dess samma

bestämmelser trädt i kraft, skulle emellertid möjligen kunna väcka

benägenhet att under mellantiden vidtaga dispositioner, som i vissa fall

skulle kunna helt och hållet beröfva bouppteckningsstämpeln dess

■effektivitet.

Bihang till Biksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 130 Höft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Skatte
tariffen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 193.

Under sådana förhållanden synes mig den utvägen återstå att låta

de nya bestämmelserna retroaktivt träda i kraft först från dag, då desamma

genom propositions i ämnet framläggande för Riksdagen blifvit

för allmänheten kunniga. Så torde kunna anses vara förhållandet från

och med den 20 innevarande april.

Denna af mig sålunda förordade retroaktivitet kan dock icke skäligen

ifrågasättas i fall, där stämpelafgift enligt nu gällande författning

redan ägt rum. tiar afhandling om gåfva vare sig vid lagfart eller

eljest stämpelbelagts, har nämligen galvotagaren redan uppfyllt sina

förpliktelser i förevarande afseende.

I anslutning till hvad jag nu anfört har det öfvergangsstadgande,

hvarom fråga är, omredigerats.

De nu angifna bestämmelserna rörande skatt för gåfva äro ju

afsedda att vara komplement till gällande stadganden för bouppteckningsstämpeln.

I anledning häraf hafva bestämmelserna erhållit sin plats i

8 § af stämpelförordningen. Men äfven i annat afseende torde detta

lagrum böra undergå ändring.

De i 1910 års proposition föreslagna och af Riksdagen sedermera

beslutade skatteskalorna för bouppteckningsstämpeln anslöto sig i fråga

om uppställningen helt och hållet till då gällande skattetariff. Denna

anordning lämnades emellertid icke utan anmärkning. I en inom Riksdagen

väckt motion framkastades, vidkommande skatteskalorna och den

i dem föreslagna progressionen, den tanken, att för undvikande. åt

olämpliga språng i stegringen och åstadkommande af kontinuerliga

skattesatser en omläggning af skatteskalorna borde ske i öfverensstämmelse

med den progressionsmetod, som vunnit tillämpning i gällande

inkomstskatteförordning. 1 anledning häraf uttalade bevillningsutskottet

i sitt öfver propositionen afgifna betänkande, att utskottet visserligen

funne, att en riktig tillämpning af den ifrågasatta metoden skulle aflägsna

nyssnämnda i motionen antydda olägenheter och att i följd häraf den

af motionären framhållna synpunkten vore förtjänt af beaktande. _ Då

emellertid tillräckliga skäl att frångå den hittills använda progressionsmetoden

ej kunde anses förebragta, hade utskottet anslutit sig till Ivungk

Maj:ts förslag i denna del. Utskottet hade emellertid icke kunnat undgå

att'' beakta, hurusom det kungl. förslaget i denna del företedde afsevärda

språng i skatteskalorna. Förslag hade ock inom utskottet framställts,

hvilka utan att principiellt afvika från nuvarande anordning varit ägnade

att i väsentlig mån af hjälpa denna brist, men da i andra afseenden

anmärkningar framkommit mot samma förslag och det i hufvudsak borde

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 193.

vara fråga allenast om en formell förbättring af den nuvarande tariffen,

både det synts utskottet lämpligast, att frågan finge underkastas en mera

ingående behandling i samband med det arbete, som, enligt hvad departementschefen

till det vid berörda proposition fogade statsrådsprotokollet

omförmält, påginge i och för en formell omgestaltning af bestämmelserna

rörande arfsskatten. Utskottet hade nämligen ansett sig kunna

antaga, att, sedan uppmärksamheten riktats å nu ifrågavarande olägenhet,

Kungl. Maj:t icke skulle underlåta att i samband med omförmälda arfsbeskattningen

rörande arbete vidtaga erforderliga åtgärder till olägenhetens

afhjälpande.

I anledning af dessa uttalanden hade kommitterade, anföra dessa, Kmmiaerodt.

låtit utarbeta nya skatteskalor efter en progressionsmetod, som tämligen

nära öfverensstämde med den metod, som tillämpades i den år 1902

antagna förordningen om inkomstskatt. Genom de af kommitterade sålunda

föreslagna skatteskalorna åstadkommes — utan väsentlig rubbning

af skattesatserna för de andelsbelopp, som inledde de särskilda skattegrupper,

hvari andelarna med hänsyn till sin storlek blifvit indelade —

en kontinuerlig stegring af skatten för hvarje hundratal kronor inom

hvarje sådan grupp, och de stora språng i stegringen, som i gällande

skatteskalor framträdde vid öfvergången, särskild! från de högre andelsbeloppen

i en lägre grupp till de andelsbelopp, hvarmed närmast högre

grupp begynte, hafva undanröjts, om än ojämnheter icke kunnat helt

och hållet undvikas.

Vidkommande sjkifva förslaget anföra kommitterade vidare:

rf)e nya skatteskalorna äro så anordnade, att hvarje ökning af

arfslotten med 100 kronor inom hvarje intervall framkallar en proportionsvis

skeende ökning af skatteprocenten. För att med ledning af

skalan i klass I uträkna skatten å en arfsandel af t. ex. 5,900 kronor

förfar man på följande sätt: Skatten på det i skalan upptagna närmast

lägre andels beloppet 4,000 kronor är 40 kronor. För hvarje hundratal

kronor, hvarmed det föreliggande andelsbeloppet öfverstiger nyssnämnda

andelsbelopp, ökas skatten med 1 krona 60 öre, i det valda exemplet

alltså med 19 x 1.6 0 = 30 kronor 40 öre. Lägger man tillsammans de

två skattebeloppen 40 kronor och 30 kronor 40 öre erhåller man den

sökta skatten å 5,900 kronor, som utgör 70 kronor 40 öre.

Huru de föreslagna nya skatteskalorna verka vid jämförelse med de

nu gällande skalorna framgår af här intagna tablå, hvilken särskild! afser

att visa, huru förhållandet ställer sig vid öfvergången från en intervall

till en annan. Äf densamma torde framgå, att den nu anmärkningsvärd!

ojämna stegringen vid dessa öfvergångar i det stora hela försvunnit.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 193.

Jämförelse mellan de nu gällande och de föreslagna skattesatserna beträffande

vissa andelsbelopp.

Andelsbelopp

Klass I

Klass II

Klas

s III

|

1

a

b

a

b

a

b

200

_

i

20

1

20

2

2

300

—

—

—

—

i

80

2

10

3

—

3

80

400

—

—

—

—

2

40

Q

O

—

4

—

5

60

500

—

—

—

—

4

—

4

—

7

50

7

50

600

—

—

—

—

4

80

5

20

9

—

10

—

700

—

—

—

—

5

60

6

40

10

50

12

50

800

—

—

—

—

6

40

7

60

12

—

15

—

900

—

—

—

—

7

20

8

SO

13

50

17

50

1,000

6

—

6

—

10

—

10

—

20

—

20

—

1,100

6

60

7

—

11

—

11

80

22

—

24

—

1,200

7

20

8

—

12

—

13

60

24

—

28

—

1,300

7

80

9

—

13

—

15

40

26

—

32

—

1,400

8

40

10

—

14

—

17

20

28

—

36

—

1,500

9

—

11

—

18

—

19

37

50

40

—

1,600

9

60

12

—

19

20

20

80

40

—

44

—

1,700

10

20

13

—

20

40

22

60

42

50

48

—

1,800

10

80

14

—

21

60

24

40

45

—

52

—

1,900

11

40

15

_

22

80

26

20

47

50

56

—

2,000

16

—

16

—

28

—

28

—

60

—

60

—

2,100

16

80

17

20

29

40

30

60

63

—

66

—

3,900

31

20

38

80

78

_

84

60

175

50

192

_

4,000

40

—

40

—

88

—

88

—

200

—

200

—

4,100

41

—

41

60

90

20

92

20

205

—

210

—

5,900

59

_

70

40

165

20

175

_

383

50

408

—

6,000

72

—

72

—

180

—

180

—

420

—

420

—

6,100

73

20

74

—

183

—

185

50

427

—

432

—

a) enligt kungl. förordningen den 23 april 1910.

b) enligt förslaget.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 193.

21

Andelsbelopp

Klass I

Klass II

K]

a s s III

a

b

a

a

b

7,900

94

80

no

284

40

284

50

671

50

648

8,000

112

—

112

—

304

—

290

—

680

—

660

_

8,100

113

40

114

40

307

80

295

50

688

50

672

—

9.900

138

60

157

60

396

_

394

50

841

50

888

10,000

160

—

160

—

420

—

400

—

900

—

900

_

10,100

161

60

162

80

424

20

405

60

909

—

912

—

14,900

268

20

297

20

655

60

674

40

1,341

1,488

• 15,000

300

—

300

—

690

—

680

—

1.425

—

1.500

_

15,100

302

—

302

SO

694

60

685

60

1,434

50

1,512

—

20,000

440

—

440

—

960

—

960

—

2,000

—

2,100

—

24,900

547

80

577

20

1,195

20

1,234

40

2,490

2,688

25,000

600

—

580

—

1,250

—

1,250

—

2,625

—

2,700

—

25,100

602

40

582

80

1,255

_

1,257

—

2,635

50

2 712

30,000

720

-

720

—

1,560

—

1,600

—

3,300

—

3,300

—

50,000

1,300

—

1,400

—

3,000

—

3,000

—

6,250

—

6,300

—

59,900

1,677

20

1,736

60

3,594

_

3,742

50

7,487

50

7,785

60,000

1,680

—

1,740

—

3,720

—

3,750

—

7.500

—

7.800

_

60,100

1,682

80

1,743

40

3,726

20

3,757

50

7,512

50

7,816

—

74.900

2,097

20

2,246

60

4,643

80

4,867

50

9,737

10,184

75,000

2,250

—

2,250

—

4,800

—

4,875

—

9,750

—

10,200

—

99,900

2,997

_

3,196

20

6,593

40

6,742

5 0

13,486

50

14.184

100,000

3,200

—

3,200

—

6,600

—

6,750

—

13,500

—

14,200

—

149,900

4,796

80

5,096

20

10.193

20

10,492

50

21,735

50

22,184

150,000

5,100

—

5,100

—

10,500

—

10,500

—

21,750

—

22,200

—

150,100

5,103

40

5,104

—

10,507

—

10,508

70

21,764

50

22,216

—

174,900

5,946

60

6,096

_

12,243

_

12,666

30

25,360

50

26,184

175,000

5,950

—

6,100

—

12,250

—

12,675

—

26,250

—

26,250

—

175,100

5,953

40

6.104

—

12,257

—

12,683

70

26,265

—

26,268

—

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 193.

Andelsbelopp

Kla

s s I

Klass II

Klass III

a

b

a

b

a

b

224,900

7,646

60

8,096

16,192

so

17,016

30

34.859

50

35,232

_

225,000

8,100

—

8,100

—

16,650

—

17,025

—

34,875

—

35,250

—

225,100

8,103

60

8,104

25

16,657

40

17,033

70

34,890

5 0

35,268

—

259,900

9.356

40

9,583

25

19,232

60

20.061

30

40,284

50

41,532

—

260,000

9,360

—

9,587

50

19,240

—

20.070

—

41.600

—

41,600

—

260,100

9,363

60

9,591

75

19,247

40

20,078

70

41,616

—

41,616

—

324,900

11,696

40

12,345

75

25,342

20

25,716

30

51.984

—

51,984

—

325,000

12,350

—

12,350

—

25,350

—

25,725

—

52,000

—

52,000

—

325,100

12,353

80

12,354

50

25,357

80

25,733

70

52,016

—

52,016

—

364,900

13,866

20

14,145

50

28,462

20

29,196

30

58,384

—

58,384

—

365.000

13,870

—

14,150

—

28,470

—

29,200

—

58,400

—

58,400

—

365,100

13,873

80

14,154

50

28,477

80

29,208

—

58,416

—

58,416

—

449,900

17,096

_

17,970

50

35,992

_

35,992

_

71,984

—

71.984

—

450,000

18,000

—

18,000

—

36,000

—

36,000

—

72,000

—

72,000

—

450,100

18,004

—

18,004

—

36,008

—

36.008

—

72,016

—

72.016

—

Den nya anordningen för emellertid med sig ändrade skattesatser

för de flesta andelsbelopp under de gränser, vid Indika skatten når sitt

maximum, och kan med anledning häraf jämväl antagas åstadkomma

någon förändring i skattens beräknade afkastning. För utredning om

de nya skalornas sannolika verkningar i detta afseende hafva kommitterade

låtit verkställa en beräkning på grundvalen af tillgängliga uppgifter

för åren 1906—1908, hvars resultat framgår af följande af docenten

Gustaf Kobb upprättade tablå:

Ökning i skattebeloppen enligt den föreslagna nya skalan.

190G 1907

Klass I 88,267 kr. 4 % 105,712 kr.

„ II 26,617 „ 2.4% 44,648 „

_ _III 50,201 „ 5.7 % 48,103 „

Summa 165,085 kr. 3.9 % 198,463 kr.

medeltal — 191,388 kr., 3.4 %•

1908

2.9 % 101,407 kr. 2.7 %

4.g % 45,490 „ 3.1 %

4.2 %_63,718 „ 3.8 %

3.5 % 210,615 kr. 3.1 %

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 193.

De af kommitterade föreslagna nja skatteskalorna torde böra

kompletteras med hjälptabeller och kommitterade hafva gått i författning

om sådana tabellers utarbetande. Nämnda arbete har emellertid

ej hunnit blifva färdigt så tidigt, att tabellerna kunna biläggas detta

betänkande, utan skola de särskild! öfver lämnas.»

Själfva klassindelningen har icke på något sätt rubbats genom nu

omförmälda förslag. Klass I omfattar sålunda andel, som på grund af

arf eller testamente tillkommer bröstarfvinge eller på grund af testamente

efterlefvande make eller bröstarfvinges afkomling. Under klass

II fallen andel, som på grund af arf eller testamente tillkommer fader,

moder, broder (halfbroder), syster (halfsyster) eller broders (halfbroders)

eller systers (halfsyster) afkomling eller på grund af testamente akademi,

vetenskapligt samfund, allmänt undervisningsverk, stipendiefond

eller pensionsanstalt, liksom ock sjuk- och fattigvårdsinrättning eller

annan from stiftelse. Klass III slutligen omfattar andel, som tillkommer

annan arfvinge eller testamentstagare än sådan, som omförmäles under

klass I eller klass II, så ock andel, som är danaarf. Beträffande klass

III föreskrifves därjämte, att tillkommer andel kyrka, landsting, kommun

eller hushållningssällskap och uppgår andelen till 7,500 kronor eller

därutöfver, nedsättes skatten med hälften af det belopp, hvarmed densamma

enligt ofvan angifna grunder öfverstigit åtta procent af andelens hela belopp.

I den skrifvelse, hvarmed de af kommitterade utarbetade hjälptabellerna

öfverlämnats, hafva kommitterade emellertid meddelat, att det

vid tabellernas utarbetande visat sig nödvändigt att uppdela klass III i

tariffen i tvenne afdelningar, af hvilka den ena, benämnd klass III a),

skulle omfatta andel, som tillkomme kyrka, landsting, kommun eller

hushållningssällskap, och den andra, betecknad såsom klass III b),

skulle omfatta andel, som tillkomme annan arfvinge eller testamentstagare

än sådan, som omförmäldes i någon af de föregående klasserna,

så ock för andel, som vore danaarf. Af denna ändrade uppdelning

föranleddes eu något ändrad lydelse af 19 § i författningsförslaget,

hvartill kommitterade ock afgifvit förslag.

Emot nu omförmälda, af kommitterade upprättade förslag till

lydelse af 19 § i förslaget, motsvarande 8 § 24 mom. i stämpelförordningen,

har jag ej annat att erinra än att det synes mig i likhet med

statskontoret lämpligt att underafdelningarna i klass III betecknas såsom

själfständiga klasser, i följd hvaraf klass III a) skulle benämnas klass

III och klass III b) klass IV. Den af kommitterade föreslagna klassindelningen

har nämligen allenast historiskt värde, i det den på sitt

Departements
chefen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Om anstånd

med stämpelpliktens

fullgörande.

24 Kunrjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 193.

sätt angifver det historiska sammanhanget mellan de två sista klasserna.

Men med den uppställning, kommitterade gifva klass III efter uppdelningen

i underafdelningar, saknas i verkligheten allt reellt samband

mellan nämnda afdelningar.

Hvad hjälptabellerna angår, torde desamma böra i likhet med motsvarande

tabeller för inkomst- och förmögenhetsskatten utfärdas af Kungl.

Maj:t. Bestämmelse härom har införts i författningsförslaget såsom ett

nytt moment i 8 § stämpelförordningen.

Till de ändringar med afseende å 8 § i nyssnämnda författning,

b vilka, enligt hvad jag hittills angifvit, skulle vara erforderliga, kommer

ytterligare en ändring i författningen, som berör stadgandena för stämpelprovision.

För innebörden af denna ändring, som sammanhänger med

den af mig tidigare omförmälda fråga angående rätt till anstånd med

utgörande af stämpelafgift för arffallen egendom, skall jag tillåta mig

redogöra vid behandlingen af förstnämnda fråga.

Ehuru de uttalanden och förslag i ämnet, som framställts af stämpelkommitterade

och statskontoret, afse såväl arfsskatt som skatt för gåfva,

hafva dock bestämmelserna om anstånd, äfven sådana de af kommitterade

och statskontoret formulerats, sin egentliga betydelse med afseende å

arfsskatten. Och då grunderna för arfsskatten enligt kommitterades förslag

icke afvika från gällande grunder för bouppteckningsstämpeln, hafva de

ifrågasatta nya bestämmelserna om anstånd sin fulla tillämplighet jämväl

i afseende å stämpelskatteskyldigheten enligt allmänna stämpeliörordningen.

Med denna anmärkning öfvergår jag att redogöra för utredningen

af nu förevarande fråga.

1 och med det att förslag uppgjordes att väsentligt förhöja de

före år 1910 gällande skattesatser för bouppteckningsstämpeln måste,

såsom jag framhöll vid tillstyrkandet åt'' Kungl. Maj:ts proposition i

nämnda syfte till 1910 års Riksdag, upptagas till pröfning frågan om

anstånd med skattens erläggande. För egen del hade jag särskild! fäst

mig vid detta behof i fall, då på arfslott folie fast egendom. I den

skrifvelse, hvari Riksdagen tillkännagaf sina beslut i anledning af nämnda

proposition, framhäfde Riksdagen ytterligare angelägenheten att tillgodose

nämnda behof samt anförde därvid, att det icke torde kunna förnekas,

att i åtskilliga fall, såsom då arfs- eller testamentslott utgjordes hufvudsakligen

af fäst egendom med inventarier, särskild! af fideikommissnatur,

eller af egendom, som vore bunden i affärsrörelse eller eljest icke med

lätthet kunde realiseras, svårigheter kunde uppstå för vederbörande att

titan direkt skuldsättning på eu gång utgöra den å lotten belöpande

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 193.

stämpelafgiften. Det torde fördenskull, framhåller Riksdagen vidare, få

anses med billighet öfverensstämmande, att något gjordes till minskande

af de antydda svårigheterna. På dessa och i öfrigt anförda skäl, anhöll

Riksdagen, att vid den utredning, som torde komma att föregå det

i utsikt ställda förslaget till särskild förordning om arfsskatt, hänsyn

skulle tagas till icke allenast sådana fall, då boets tillgångar utgjordes

hufvudsakligen af fastighet med tillbehör, utan äfven då tillgångarna

bestode af annan egendom, som ur anståndssvnpunkt skäligen borde

därmed likställas.

Efter det att kommitterade återgifvit hvad sålunda i ärendet förekommit

samt lämnat redogörelse för bestämmelser om anstånd med

arfsskatt, som gälla i vissa främmande länder, anföra kommitterade för

egen del, att vid tillämpning af nutidens i förhållande till den arffallna

egendomens storlek och skyldskapens aflägsenhet progressiva arfsskatter

kunde ej sällan inträffa fall, då skatten uppginge till så höga belopp, att

densamma, på grund af den särskilda arten af den egendom, af hvilken

skatten skulle utgå, i brist på medel till skattskyldighetens fullgörande

icke kunde utgå eller åtminstone drabbade oskäligt hårdt.

I syfte att förebygga dylika obilliga verkningar af arfsskatten hade

i utländsk lagstiftning i ganska stor omfattning beredts möjlighet för

de skattskyldiga att i en eller annan form erhålla anstånd med skattens

erläggande. Hvad våld land beträffade, kunde redan vid tillämpningen

af de före den 1 maj 1910 gällande bestämmelser om arfsskatt svårigheter

i nu . angifna hänseende uppstå och torde väl äfven hafva i ett

eller annat fall uppstått. Men en helt annan räckvidd hade dessa svårigheter

erhållit, sedan genom nådiga förordningen den 23 april 1910

en högst väsentlig höjning i skattesatserna inträdt.

Särskild! med hänsyn härtill torde det vara af synnerlig vikt, att

äfven i vår lagstiftning infördes bestämmelser om anstånd med erläggande

af arfsskatt.

Beträffande frågan om den utsträckning, hvari anstånd borde kunna

medgifvas, hade kommitterade att ställa sig till efterrättelse Riksdagens

anvisning,. att hänsyn härvid borde tagas icke allenast till sådana fall,

då boets tillgångar utgjordes hufvudsakligen af fastighet med tillbehör,

utan äfven till sådana, där tillgångarna bestode af annan egendom,

som ur anståndssynpunkt skäligen borde därmed likställas.

Då kommitterade haft att i öfverensstämmelse härmed affatta sitt

förslag, både först den utvägen erbjudit sig att, såsom flerstädes i utländsk

lagstiftning tillämpades, åt vederbörande myndighets fria pröfning i hvarje

särskild! fäll öfverlämna, huruvida för den skattskyldige så afsevärda

Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 130 Höft. 4

Kommitterade.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 193.

svårigheter kunde anses vara förbundna med hela skattens omedelbara

erläggande, att anstånd borde honom beviljas. En sådan affattning af

bestämmelserna om anstånd hade kommitterade emellertid ansett sig

icke böra förorda och detta redan af den anledning, _ att enligt kommitterades

mening vissa fall förekomme, då det näppeligen vore skäligt

att låta anstånds medgifvande bero på myndighets fria pröfning, utan

där det, under gifna objektiva förutsättningar, borde vara den skattskyldiges

ovillkorliga rätt att erhålla anstånd. Kommitterade afsage därvid

i främsta rummet fideikommiss. Riksdagen hade ju äfven i sin ofvan

anförda skrifvelse framhållit, att svårigheterna vid den förhöjda arfsskattens

erläggande i särskild! hög grad komme att framträda i fråga

om fideikommitterad egendom.

Efter att därefter hafva framhållit, hurusom starka skäl talade

för, att sättet för uttagande af arfsskatt för fideikommiss städse borde

anpassas efter den arffallna egendomens särskilda natur och att sålunda

tillträdande fideikommissarie borde få åtnjuta ovillkorlig rätt till anstånd

med skattens erläggande, anföra kommitterade vidaie, att något principiellt

skäl, hvarför en sådan anpassning icke skulle äga ruin, icke

torde förefinnas. 1 detta sammanhang torde icke, framhålla kommitterade,

vara nr vägen att erinra, att, i olikhet med hvad i åtskilliga andra länder

äger rum, familjefideikommissinstitutionen i Sverige icke. i någon man

grundade sig på något slags länsrätt eller privilegielagstiftning, utan hade

en helt och hållet privaträttslig karaktär, i det att samtliga svenska

fideikommiss utgjordes af egendom, som innehafts under enskild äganderätt

och med stöd af allmän lag, för alla samhällsklasser lika^ gällande,

förklarats skola gå i arf enligt särskildt bestämd årsföljd. Skedde en

sådan anpassning på ett väl afvägdt sätt, torde densamma komma att

leda icke allenast till billighet mot den skattskyldige, utan äfven till

ökad inkomst för statsverket, i det att de stundom mycket stora skattebelopp,

om hvilka här vore fråga, åtminstone till större delen kunde

antagas komma att verkligen inflyta, hvilket, såsom ofvan blifvit nämndt,

med tillämpning af nu gällande bestämmelser säkerligen ganska ofta

icke skulle blifva fallet.

Under det att staten för utfående af skatt för fideikommiss vore

uteslutande hänvisad till fideikommissariens skatteförmåga, ägde staten i

fråga om skatt för annan arffallen egendom att anlita hela boets skattekraft.

När det gällde en annan skattskyldig än fideikommissarie, syntes

därför såsom villkor för ovillkorlig rätt att erhålla anstånd böra upp
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition No 193.

ställas, att boets ställning’ i det hela vore sådan, att skattebeloppet icke

utan obillig hårdhet kunde ur detsamma genast uttagas. Huruvida så vore

fallet, torde kunna anses bero af förhållandet mellan, å ena sidan, beloppet

af den skatt, som skulle erläggas, och å andra sidan, värdet af de kontanta

eller lätt realiserbara tillgångar, som inginge i boet, Emellertid

torde, äfven om boets tillgångar utvisade ett ogynnsamt förhållande i

berörda hänseende, anstånd icke böra få medgifvas skattskyldig, därest

icke tillika den skatt, som af honom skulle utgöras, uppginge till ett

tämligen högt belopp. Anskaffandet af ett mindre belopp kunde nämligen,

enligt kommitterades mening, icke förutsättas medföra så stora svårigheter,

att dess omedelbara utkräfvande kunde anses såsom en obillighet.

Och det vore af största vikt att tillse, att anståndsinstitutets tillämpning

icke utsträcktes till sådana fall, där det icke vore af verkligt behof påkalladt

utan endast af bekvämlighetshänsyn kunde anses för den skattskyldige

önskvärdt. Man finge nämligen icke förbise, att anståndsförfarandet

vållade dels genom den pröfning, som hvarje särskild! fall

förutsatte, dels ock genom de på kanske ett flertal år fördelade inbetalningarna

ej ringa möda och tidspillan för de myndigheter, som

skulle taga befattning därmed.

Kommitterade hade emellertid icke ansett sig böra stanna vid nu

omförmälda förslag i fråga om anstånd. Het torde nämligen kunna

förekomma åtskilliga fall, på hvilka de förutsättningar, som hittills uppställts,

icke passade in och som dock vore val ägnade att göras till föremål

för anståndsinstitutets tillämpning. Het kunde nämligen inträffa, att ett

dödsbo omfattade betydande värden af sådan natur, att de lått kunde

realiseras, under det att en testamentstagare på sin lott erhållit endast

fast egendom eller ock eu nyttjande- eller afköra sträft till fast egendom.

Om än staten hade rätt att för sin skattefordran hos hvarje enskild andelsägare

i dödsbo hålla sig till boet i dess helhet, bjöde dock billigheten,

att staten äfven toge hänsyn till den enskilde skattskyldig^ och såge till,

att denne icke oskäligt hardt drabbades af skatten. Henna synpunkt måste

gorå sig gällande med särskild styrka i eu lagstiftning, hvilken sökte

såvidt möjligt genomföra den rena arfsskatten och vid skattesatsernas

beräknande toge hänsyn till den enskilda andelsägarens skattekraft.

Ben, som genom testamente på lifstid erhållit nyttjanderätt eller rätt

till ränta, afkomst eller annan förmån, vore visserligen i regeln icke i samma

ofördelaktiga läge i fråga om tillgång till skattens erläggande som

fideikommissarie. Hels utginge skatten endast efter rättighetens kapitaliserade

värde, dels ägde rättighetsinnehafvaren dispositionsrätt öfver

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 193.

nämnda värde. Men rättighetens verkliga kapitalvärde vore alltid beroende

af en tillfällig omständighet, nämligen innehafvare^ lifstid, och kunde

därför oftast blott i ringa omfattning tagas i anspråk för anskaffande

af kontanta medel. Enda utvägen för rättighetsinnehafvaren att komma

ut med arfsskatten kunde under ogynnsamma omständigheter blifva rättighetens

försäljning.

Äfven för den, som med äganderätt erhållit fast egendom, kunde det

vålla svårigheter att omedelbart anskaffa medel till skattens erläggande.

För bägge nu nämnda fall, i livilka den enskilde andelsägaren i

dödsbo med afseende på de möjligheter att skaffa reda penningar, hans

andel erbjöde, vore ofördelaktigare ställd än boet i det hela, torde det

sålunda var nödvändigt att bereda möjlighet till anstånd. Men utom

dessa kunde många andra fäll af liknande natur förekomma. Kommitterade

hade också afsett, att äfven vid fråga om skatt för gåfva anstånd,

då sådant kunde anses erforderligt, skulle kunna medgifvas, om än kornmitterade

liyste den uppfattningen, att tvingande behof däraf mera sällan

komme att göra sig gällande. Med afseende på alla dessa fall förmenade

kommitterade, att man icke utan att komma till en för snäf begränsning

kunde närmare precisera de förutsättningar, under hvilka anstånd borde få

meddelas. Det torde i stället kunna öfverlämnas till vederbörande

myndighet att i dessa fall afgöra, huruvida hela skattens omedelbara

erläggande skulle för den skattskyldig^ vara förenad! med afsevärd

svårighet, och att, om så funnes vara förhållandet, medgifva anstånd.

Vid den fria pröfning af hithörande fall, som sålunda enligt förslaget

skulle ankomma på vederbörande myndigheter, torde dessa icke underlåta

att taga ledning af de särskilda förutsättningar, som enligt livad ofvan

vore utredt ansetts böra för vissa fall medföra ovillkorlig rätt till anstånd.

Såsom den lämpligaste formen för anstånd hade kommitterade

tänkt sig skattens erläggande genom flera lika inbetalningar, fördelade

med ett års mellantid. Antalet inbetalningar skulle bero på domarens

pröfning, därvid för flertalet fall en maximigräns af fem inbetalningar

ansetts kunna sättas. Då skatten utginge för nyttjanderätt eller rätt till

ränta, afkomst eller annan förmån eller för egendom af fideikommissnatur,

hade denna gräns dock synts kunna vara för låg i fall, då skatten

kunde uppgå till särskild! höga belopp i förhållande till rättighetens årliga

afkastning, såsom förhållandet vore då klass II eller klass III i tariffen

komme till tillämpning. För dessa fall hade därför föreslagits en maximigräns

af tio inbetalningar.

Med anstånds beviljande borde infriandet af statens skattefordran

icke äfventyras. Därför måste i regel knifvas, att säkerhet ställdes, som

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 193. 29

kunde af vederbörande myndighet godkännas. Att uppställa några föreskrifter

beträffande arten af sådan säkerhet hade icke synts kommitterade

erforderligt.

1 Assa fall torde staten dock icke böra fordra säkerhet. Om man

utgmge därifrån, att skattebeloppet vid en förmögenhetsskatt icke fino-e

sättas högre, än att, detsamma verkligen kunde utgå af den befintliga

förmögenheten, sä kunde. med samma skäl sägas, att staten icke utan

0 i lignet kunde för ett visst skattebelopp fordra en säkerhet, som icke

kunde, utgå ur den egendom, för hvilken skatten skulle erläggas. Erkändes.

riktigheten häraf,. torde därmed också vara gifvet, att hvad ofvan

anförts beträffande fideikommiss äfvensom i fråga om nyttjanderätt och

rätt till ränta, afkomst eller annan förmån innefattade "tillräckliga skäl

för att eftergifva statens anspråk på säkerhet för skatt, som skulle ut^å

för fideikommiss eller rättighet af nyss berörda slag. Det torde° i

munga. fall, kanske de flesta, medföra lika stor svårighet för fideikommissarie

eller rättighetsinnehafvare att ställa antaglig säkerhet för anstånd

som att anskaffa det erforderliga kontanta beloppet.

_ I enlighet med hvad kommitterade anfört, har 45 § i kommitterades

förslag formulerats sålunda:

.. _Z mom. . A.. Uppgå i dödsbo beloppet af kontanta medel samt

väldet . af o bliga doner och andra lätt realiserbara värdepapper sammanlagdt

icke till dubbla beloppet af den arfsskatt, som för behållningen

1 boet skall erläggas, eller föreligger i andra fall för någon, som är

skattskyldig enligt denna förordning, afsevärd svårighet att genast erlägga

hela. den skatt, som belöper på honom tillfallen egendom, vare

lian berättigad, såvida skatten uppgår till minst femhundra kronor, att

betala densamma genom högst fem lika årliga inbetalningar efter domarens

eller Konungens befallningshafvandes pröfning.

B. Skall skatt utgå för nyttjanderätt eller rätt till ränta, afkomst

ellei annan förman och pröfvas afsevärd svårighet föreligga att genast

erlägga skattebeloppet. eller skall skatt utgå för egendom af fideikommissnatur,

äge skattskyldig jämväl rätt till anstånd såsom ofvan sägs; och

må, där den skattskyldige tillhör klass II eller klass III i tariffen, anståndet

kunna utsträckas till högst tio årliga inbetalninger.

2 inom. Önskar skattskyldig erhålla anstånd enligt denna paragraf,

skall begäran därom skriftligen göras senast vid ingifvandet af den

handling, som lägges till grund för skattens beräkning; skolande, därest

ansökningen skall vinna afseende, vid densamma fogas behörig till

Kungl. Maj.t och kronan utfärdad skuldförbindelse å skattebeloppet. I

s. 30 Kontrollera mot PDF

Staiikontoret.

30 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 193.

fall, som afses i 1 mom. A, skall därjämte ställas säkerhet, som af

domaren eller Kung]. Maj:ts befallningshafvande godkännes.

3 mom. Sedan skattskyldig erhållit anstånd med skatts erläggande,

vare han berättigad att, mot afkunnande af den godkända skuldförbindelsen

med därtill i förekommande fall hörande säkerhet, hos

stämpelförsäljare erhålla stämplar till det belopp, hvarför anstånd lämnats.

Skuldförbindelsen med säkerhet skall vid stämpelförsäljares redovisning

till statskontoret gälla såsom kontant betalning.

4 inom. Skattskyldig, som erhållit anstånd med skatts erläggande,

vare pliktig göra första inbetalningen vid tillfälle, som afses i 40 §, samt

att vid hvarje följande inbetalning erlägga ränta efter fem för hundra

om året för oguldet belopp.

Skattskyldig vare berättigad att gorå inbetalning jämväl före förfallodag.

Varder genom löftesmäns död eller af annan orsak den ställda

säkerheten minskad och lämnas icke efter tillsägelse annan nöjaktig

säkerhet, vare ogulden del af skatten genast till betalning förfallen.

5 inom. Konungen äger utfärda närmare föreskrifter angående

ordningen för inbetalningar, hvarom i denna paragraf sägs.

I sitt underdåniga utlåtande har statskontoret, med tillkännagifvande

att de förutsättningar, kommitterade uppställt för att anståndsinstitutet

hos oss skulle komma till användning, synts statskontoret

riktiga, vidare anfört, att statskontoret ingenting hade att anmärka mot

det sakliga innehållet i 45 § 1 och 2 inom., men att det syntes statskontoret

önskvärdt, om i förevarande § kunde intagas så fullständiga föreskrifter

om anståndsförfarandet och hvad därmed ägde sammanhang, att

ytterligare bestämmelser härutinnan skulle kunna undvaras.

I anslutning härtill har statskontoret, med vidtagande af några

redaktionella ändringar af 1 och 2 mom. i sagda §, omarbetat och kompletterat

öfriga moment i ofvan angifvet syfte. 1 afseende å detta statskontorets

förslag anför statskontoret, hurusom i 3 mom. behandlades

frågan om de tider, å hvilka oguldna skattebelopp skulle inbetalas, samt

den andel af skatten, som hvarje gång skulle erläggas, äfvensom skyldigheten

att å oguldet belopp godtgöra ränta.

1 4—7 mom. meddelades föreskrifter om hvad vederbörande ärnbetsmyndigheter

hade att iakttaga. Sålunda föreskrefves, att kontant

inbetaldt belopp skulle förvandlas i stämplar, som åsattes den handling,

hvilken läge till grund för skattens beräkning, samt att denna handling

skulle — under förutsättning att å återstående oguldna skattebeloppet

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 193.

aflämnats behörig skuldförbindelse samt, där så erfordrades, godkänd

säkerhet för förbindelsens riktiga fullgörande — försåges med påskrift

därom, att för felande skattebelopp aflämnats skuldförbindelse. Förfaringssättet

innebure — i olikhet med kommitterades förslag — att uppdebitering

af skatt, hvarom här vore fråga, icke finge äga rum i vidare

mån, än skatten verkligen influtit i kronans kassa. Sådana anståndsmedel

borde betraktas såsom utestående, ännu ej förfallen uppbörd, men

i kronoräkenskapen intagas inom linjen. Häraf följde äfven, att alla

skuld- och säkerhetsförbindelser för skatt, med hvars erläggande anstånd

medgifvits, skulle förvaras hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande resp.

öfverståthållarämbetet för uppbördsärenden. I den män sådana handlingar

inkommit till och godkänts af domare, borde de alltså af denne

öfverlämnas till Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande resp.

öfverståthållarämbetet för att förvaras och bevakas samt, där så nödigt

funnes, åtföljas af det meddelade anståndsbeslutet. öfver mottagandet

af sålunda inkomna handlingar borde erkännande genast tillställas domaren,

som det torde komma att åligga att ej mindre i det till hofrätt

ingående renovationsprotokollet anteckna, att skatten, i den män stämpelverifikationer

icke bifogats, uttoges genom Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

försorg, än äfven till styrkande af denna uppgift bilägga det

från Kungl. Maj:ts befallningshafvande mottagna kvitto.

Enligt detta statskontorets förslag skulle alltså en del af aids- och

gåfvoskatten icke komma att utgå i stämpelform. Ett sådant tillvägagående

vore emellertid icke för vår stämpellagstiftning främmande, i ty

att enligt äldre stämpelförordningar i fråga om större skattebelopp likvid

erlades genom företeende af bevis om beloppets insättning i riksbanken

för statsverkets räkning, och någon stämpelbeläggning af handlingen

komme i sådant fall icke i fråga. Om genom det af statskontoret förordade

förfaringssättet också skulle förorsakas vederbörande uppbördsmyndigheter

något mera besvär i vissa fall, syntes detta dock icke blifva

mera afsevärdt samt under alla omständigheter uppvägas af icke obetydliga

fördelar. Dit torde i främsta rummet böra räknas den, att man

härigenom sluppe att i räkenskaperna såsom skatteuppbörd upptaga utestående

fordringar, till Indika statsverket jämlikt nästföljande paragraf

icke ägde ovillkorlig rätt.

Statskontoret hade, anför statskontoret vidare, icke förbisett, att

genom det af statskontoret här förordade tillvägagåendet vederbörande

domare skulle komma att gå i mistning af en väsentlig del af den

ersättning, som i form af provision å försålda stämplar tillförsäkrats dem

för det besvär och det ansvar, som vore förenade med arfsskattens upp
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 193.

tagande på na föreskrifvet sätt. Då eu sådan minskning i inkomst

måste betraktas såsom orättmätig, åtminstone intill dess vid nya löneregleringar

förhållandet kunnat beaktas, vore statskontoret betänkt att

i den nya förordningen om stämpelafgiften, hvartill förslag förelåge till

statskontorets utlåtande, föreslå bestämmelser, ägnade att tillgodose "dessa

stämpelredogörares • intressen; och hade statskontoret ansett detta vara

så mycket angelägnare, som genom deklarationsförfarandet en helt säkert

icke obetydlig del af den stämpeluppbörd, hvilken nu inflöte genom

domstolarna, komme att förläggas till länsstyrelserna.

Genom det fullständigare innehåll, som enligt statskontorets förslagborde

gifvas åt förevarande 45 §, skulle, såvidt statskontoret kunnat finna,

några vidare föreskrifter i afseende å ordningen för inbetalningarna af

anståndsskatt icke blifva erforderliga; hvadan innehållet i kommittéförslagets

5 mom. af statskontoret uteslutits.

Att med den väsentliga förhöjning af bouppteckningsstämpeln, som

förra året vidtogs, krafvel:, på anstånd med stämpelpliktens fullgörande

i många fall gör sig starkt gällande, torde vara ovedersägligt. Ett

tillmötesgående härutinnan från statens sida är så mycket angelägnare,

som det ur det allmännas synpunkt skulle vara allt annat än lämpligt,

om stämpelpliktens utgörande skulle vara förenadt med sådana olägenheter,

att vid arflåtares död en eljest sund och ekonomiskt väl grundad

verksamhet skulle hotas eller mötas af väsentliga svårigheter. Blefve

detta förhållandet, skulle statens skattenppbörd af förevarande slag

icke blott i det enskilda fallet kännas oskäligt hård och verka förlamande

på den enskildes verksamhet utan äfven, nationalekonomiskt

sedt, i längden måhända icke uppväga de förluster, som genom ett strängt

förfaringssätt kunde inträffa.

Såsom jag tidigare framhållit, tränger sig krafvet på anstånd särskilt

fram, när fråga är om arf af fast egendom. Men jag är den första

att erkänna, att fall allt emellanåt kunna inträffa, då arfslott, omfattande

allenast eller till större delen lös egendom, äfvenledes icke utan stora

svårigheter skall kunna omedelbarligen bära en skattskyldighet af nu

gällande omfattning.

Hvad kommitterade i förevarande afseende föreslagit, lämnar jag

utan erinran. Visserligen har jag icke förbisett, att den minimigräns i

afseende å skattebeloppet — eller 500 kronor — som kommitterade

såsom regel angifvit för rätten till anstånd, måste såsom eu hvar gräns

i förevarande fall vara mer eller mindre godtyckligt vald.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd-. Proposition N:o 193.

Att emellertid, på sätt en reservant i statskontoret föreslagit, gorå

rätten till anstånd i alla fall oberoende af skattens belopp låter sig näppeligen

åstadkomma, åtminstone icke utan en föregående utredning. Det

torde nämligen kunna ifrågasättas, huruvida icke i afseende å de mindre

och alltså ojämförligt talrikast förekommande fallen det skulle blifva

ekonomiskt fördelaktigare för staten att afstå från skatten än att draga

kostnader för det ökade arbete, som otvifvelaktigt skulle vara förenad!

med indrifning och bevakning af kronans vid dylikt medgifvande säkerligen

mycket talrikt uppkommande fordringar af ringa värde. Då under

sådana förhållanden enligt min mening en gräns måste sättas, finner jag

mig icke hafva skäl att frångå hvad kommitterade i sådant afseende

föreslagit.

I fråga om förfaringssättet vid stämpelbeläggning, redovisning

och uppbörd i de fall, där anstånd med stämpelpliktens fullgörande

medgifvits, hafva, såsom den redan lämnade redogörelsen i ämnet visar,

skilda meningar gjort sig gällande hos kommitterade och hos statskontoret.

Innan jag redogör för de skilda förslagen, tillåter jag mig

erinra, hurusom den myndighet, som medgåfve anståndet, jämväl samtidigt

skulle fastställa betalningsterminerna. Med afseende härå gäller,

att skatten skall betalas genom fem lika stora årliga afbetalningar,

dock med rätt för myndigheten att i vissa fall utsträcka anståndet

till högst tio årliga inbetalningar.

Sedan myndighetens medgifvande till anstånd med skattebetalningen

lämnats, skulle det, enligt kommitterades förslag, stå den skattskyldige

fritt att hos vederbörande stämpelförsäljare erhålla hela stämpelbeloppet

mot afkunnande, hvad angår den del, med hvars inbetalning

anstånd medgifvits, af skuldförbindelse och i förekommande fall säkerhet.

Stämpelförsäljaren, som utlämnat stämplar mot skuldförbindelse,

skulle hos statskontoret redovisa det oguldna beloppet genom afkunnande

af samma förbindelser jämte den säkerhet, som kunde hafva ställts.

Statskontoret, som i räkenskaperna skulle uppföra äfven de icke till

betalning förfallna beloppen såsom stämpelmedel, ålåge det därefter att

genom myndigheter i orterna indrifva och bevaka kronans sålunda

utestående fordringar.

Statskontoret åter föreslår, att handling, hvarpå stämpelplikten

grundas, vid anstånd belägges med stämplar allenast till belopp, motsvarande

hvad den stämpelskattepliktige inbetalt i reda penningar.

Skuldförbindelsen skulle öfverlämnas till Kung! Maj:ts befallningshafvande

och allenast i mån, som de däri förskrift^ beloppen förfölle

Bihang till Biksd. prof. 1911. 1 Sond. 1 Afd. 130 Höft.

ä

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 193.

till betalning och inflöte, skulle desamma i kronans räkenskaper redovisas

såsom till staten influtna stämpelmedel.

Vid närmare granskning af de skilda förslagen lian jag funnit

mig böra biträda det af statskontoret uppgjorda. Statskontorets förslag

leder till mindre omgång vid indrifning och bevakning af kronans på

grund af anståndsmedgifvanden uppkomna fordringar. Härjämte erfordrar

den af statskontoret föreslagna ordning icke någon som helst

komplettering'' af administrativa bestämmelser, något som åter skulle

blifva nödvändigt vid bifall till kommitterades förslag. Om jag sålunda

på nu angifna skäl gifver företräde åt statskontorets förslag, vill jag

dock icke underlåta framhålla, att den af statskontoret föreslagna

anordningen, såsom statskontoret antydt, till väsentlig del är betingad

af kommitterades förslag i eu fråga, med hvars lösning dock torde

böra något anstå. Denna fråga afser eftergift af skatt. Enligt kommitterades

förslag skulle skatt eftergifvas, dels då arf- eller testamentstagaren

aflider inom viss kort tid efter arflatarens eller testators död

dels ock i vissa andra fall, då fråga är om skattskyldighet för fideikommiss

eller eljest för nyttjanderätt eller rått till ränta, afkomst ellei

annan förmån.

Såsom jag redan anfört, har jag emellertid ansett lämpligt, att

revisionen af stämpellagstiftningen för närvarande begränsas till vissa

af mig angifna frågor. Visserligen och icke utan skäl skulle det dock

kunna sägas, att frågan om eftergift af skatt hade, särskildt som dylik

eftergift "i viss mån måste kombineras med anståndsförfarandet, bort

utan dröjsmål upptagas till pröfning.

Häremot må dock, utom det allmänna skäl för uppskof, hvarom

jag redan talat, ytterligare anföras, att äfven kommitterade i fråga

om eftergift af skatt stannat i något skilda meningar, något som

jämte det förhållandet, att sagda fråga måste förenas, på sätt kommitterade

föreslagit, med utförliga bestämmelser om restitution,^ gör eu

»rundlig granskning af förevarande fråga ännu mera af behofvet påkallad.

Ehuru jag under nu angifna förhållanden anser granskningen af

förslaget i nyssnämnda delar tarfva alltför lång tid, för att frågan

skulle kunna framläggas för innevarande års Riksdag till pröfning, är

jag dock så till vida fullt ense med samtliga kommitterade och statskontoret,

att eftergift af skatt i vissa fall bör medgifvas. I anledning

häraf finner jag mig böra för anståndsförfarandet föreslå eu sådan form,

att detsamma utan rubbning kunde komma till användning, äfven då

under nästa år, såsom jag hoppas, fråga om eftergift af skatt vunnit

sin lösning. En sådan form bjuder statskontorets förslag.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 193.

Ty om en ovillkorlig rätt till eftergift af skatt skulle komma

att i vissa fall medgifvas, bör gifvetvis icke skattebelopp, som på

grund af anståndsbeslut förfalla till betalning vid eu senare tidpunkt,

dessförinnan upptagas såsom influtna stämpelmedel. Kommitterades

förslag skulle emellertid leda dithän.

På sätt jag redan anfört hafva bestämmelserna om anstånd införts

i ett sjanständigt författningsförslag.

Då emellertid detta förslag i afseende å förfaringssättet vid uppbörd

in. in. uppbyggts i enlighet med statskontorets förslag, påkallas

i sammanhang därmed en mindre ändring i 50 § af allmänna stämpelförordningen.

I sitt öfver kommitterades förslag till förordning angående stämpelafgiften

den 31 januari 1911 afgifna underdåniga utlåtande erinrar

sålunda statskontoret, hurusom statskontoret i sitt den 19 i samma

månad afgifna underdåniga utlåtande angående förslag till förordning

om arfsskatt och skatt för gåfva uttalat sig för en sådan anordning

af skatteuppbörden i de fall, där anstånd med erläggande af viss del

af skattebeloppet medgifvits, att endast den del af skatten, med hvars

erläggande anstånd icke finge äga rum, skulle utgå i stämpelform. Då

statskontoret förordade ett sådant tillvägagående, förklarade sig statskontoret

icke hafva förbisett, att vederbörande domare därigenom skulle

komma att gå i mistning af en väsentlig del af den ersättning, som i

form af provision å försålda stämplar tillförsäkrats dem för det besvär

och det ansvar, som vore förenade med det nu föreskrifna sättet för

arfsskattens upptagande. Under framhållande att eu sådan minskning

i inkomst måste betraktas såsom orättmätig, åtminstone intill dess

vid nya löneregleringar förhållandet kunnat beaktas, meddelade statskontoret,

att statskontoret vore betänkt att i den nya förordningen

om stämpelafgiften, hvartill förslag förelågo till statskontorets utlåtande,

föreslå bestämmelser, ägnade att tillgodose dessa stämpelredogörares

intressen; och statskontoret tilläde, att detta syntes vara så mycket

angelägnare, som genom deklarationsförfarandet en helt säkert icke

obetydlig del af den stämpeluppbörd, hvilken nu inflöte genom domstolarna,

komme att förläggas till länsstyrelserna.

I anslutning till hvad sålunda blifvit anfördt syntes det, anför

statskontoret vidare i sitt utlåtande af den 31 januari 1911, ämbetsverket

vara billigt, om i allmänna stämpelförordningen infördes en

bestämmelse därom, att i den redovisning för stämpeluppbörd, hvilken

af ämbets- eller tjänsteman afgåfves, denne finge i sin försäljningssumma

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 193.

inräkna jämväl de belopp, hvilka egentligen bort utgå i stämpelform,

men med livilkas erläggande på grund af bestämmelse i förordningen

om arfsskatt och skatt för gåfva anstånd medgifvits och för hvilka

styrktes, att behöriga skuldförbindelser aflämnats till Kungl. Maj:ts

vederbörande befallningshafvande.

Mot statskontorets i förevarande afseende uppgjorda förslag,

åsyftande ändring i förut omförmälda författningsriun i allmänna

stämpelförordningen, har jag i sak ingen erinran att göra.

Hvad angår tiden, då ändringarna i stämpelförordningen samt

bestämmelserna rörande anstånd böra träda i kraft, synes det mig icke

vara annat än en rimlig begäran, att åt de personer, hvilka närmast

hafva att taga befattning med stämpelskatteväsendet, beredes någon

tid att studera de nya stadgandena. Om denna tid, hvad angår skatteskalorna,

utsträckes till instundande kalenderår, torde däremot icke

vara något att erinra. Vidkommande bestämmelsen om anstånd åter

skulle det väl antagligen icke vara lämpligt att under hela år 1911

förhålla den skattepliktiga allmänheten den förmån, som är förenad

med anståndsinstitutet. Bestämmelserna därom jämte därmed sammanhängande

ändring i allmänna stämpelförordningen synas mig därför

böra träda i kraft å dag under år 1911, som Konungen bestämmer.

Liknande tidsbestämning synes mig också kunna ifrågasättas beträffande

stadgandena om beskattning af gåfva i sammanhang med arf.

Sedan departementschefen härefter uppläst inom finansdepartementet

utarbetade förslag till förordningar dels om vissa ändringar i 8

och 50 §§ af förordningen den 18 september 1908 angående stämpelafgiften

dels om rätt till anstånd med utgörande af bouppteckningsstämpeln,

hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte i

särskilda nådiga propositioner föreslå Riksdagen att antaga sagda förslag

äfvensom besluta, att de nya bestämmelserna skulle träda i kraft

å den tid eller de skilda tider, Ivouungen bestämde.

Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifalla; och skulle nådiga propositioner af

den lydelse, bilagorna litt. — vid detta protokoll

utvisa, till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet:

Olof Ljungberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1911:144 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående anstånd i vissa fall med erläggande af stämpelafgift för a1 i texten
  2. Rskr. 1911:143 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om vissa ändringar i 8 och 50 §§ af förordningen den 18 september a1 i texten
  3. BevU 1911:25 Betänkande, i anledning af Kuvgl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om vissa ändringar i 8 och 50 §§ af förordningen den 18 september 1908 angående s. 1 i texten