Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69

1911-02-10 · 75 sidor, varav 65 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 65 av 75 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1911:69, Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

1

Nr 69.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition angående anläggning

af statsbana från Ströms vattudal till Angermanälfven;

gifven Stockholms slott den 10 februari 1911.

Under åberopande af bifogade utdrag af protokollet öfver civilärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att,

under förbehåll att de i statsrådsprotokollet förutsatta villkor om kostnadsfri

upplåtelse af mark m. m. iakttagas,

dels besluta anläggning af en statsbana från Ströms vattudal (Ulriksfors)

till Ångermanälfven (Volgsjön) för en beräknad kostnad af 9,050,000

kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att närmare förordna om de orter,

järnvägen bör genomgå,

dels ock för banans påbörjande bevilja ett anslag för år 1912 af

900,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1911 af

tillgängliga medel förskottsvis utanordna 200,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Hugo Hamilton.

Bin. till Riksd. Prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 46 Höft. (Nr 69.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Maj it Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10

februari 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Plan för

statens järnmgsbyggfläder.

Departementschefens

yttrande den

21 oktober

1910.

Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton anförde:

Inför Eders Kung!. Maj:t anhåller jag nu att få framlägga en för

vårt land synnerligen betydelsefull fråga, fortsättning af norra inlandsbanan.

Innan jag går närmare in på saken, torde det emellertid tillåtas

mig att förelägga Eders Kungl. Maj:t en plan för bedrifvande af statens

järnvägsbyggnader under ett antal år framåt.

Redan den 21 oktober 1910 hade jag tillfälle att härom yttra mig.

Jag anförde då, att det af många skäl syntes mig angeläget, att en

dylik plan i tid uppgjordes, en plan som sedermera kunde blifva föremål

för granskning jämväl ur synpunkten af landets förmåga att bära

kostnaderna för dess genomförande. Denna plan borde icke omfatta

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 69.

de utvidgningar och ombyggnader vid redan befintliga stationer och

banor, som under de närmaste åren äro förestående, om också vid den

antydda granskningen ur ekonomisk synpunkt dessa omständigheter

icke komme att lämnas obeaktade.

I sammanhang härmed upptog jag till behandling, bland annat,

frågan om fortsättning af norra inlandsbanan från Ulriksfors till Porjus.

Jag framhöll därvid, att, om denna bana skulle byggas efter samma

typ som statsbanan mellan Östersund och Ulriksfors, densamma skulle

komma att draga så stora anläggnings- och trafikeringskostnader, att

det väl vore tvifvelaktigt, huruvida statsmakterna skulle anse företaget

ekonomiskt utförbart. Emellertid hade generaldirektören Pegelow meddelat

mig, att man inom järnvägsstyrelsen ansåge hinder ej höra möta

mot att bygga denna del af banan efter en väsentligen billigare typ,

en typ som kommit till användning vid anläggandet af järnvägen Gällivare—Porjus.

Brobyggnader jämte vissa andra anordningar skulle dock

blifva af den beskaffenhet, att järnvägen blefve användbar äfven för

militära ändamål. Denna tanke ansåg jag vara i synnerlig grad tilltalande

och väl värd att göras till föremål för vidare undersökningar.

Då den del af norra inlandsbanan, som ligger mellan Ströms vattudal

(Ulriksfors) och Ångermanälfven (Dalasjö), var den, som enligt den af

förste aktuarien, filosofie doktor Karl Key-Åberg verkställda ekonomiskstatistiska

undersökning skulle gifva det relativt bästa utbytet, fann jag

därför plan för byggande af denna del af banan enligt en dylik billigare

typ först böra uppgöras.

I enlighet med min af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan

beslöt också Eders Kungl. Maj:t anbefalla järnvägsstyrelsen att

dels uppgöra eu plan för anläggning af järnväg med 1,435 meters spårvidd

från Ulriksfors till Dalasjö, därvid borde förutsättas så enkla byggnader

och anordningar i öfrigt, som förhållandena kunde medgifva,

hvilken plan borde åtföljas af beräkningar öfver såväl anläggningsoch

trafikeringskostnaden som de antagliga inkomsterna, dels ock utarbeta

och till Eders Kungl. Magt inkomma med plan för bedrifvande

af statens järnvägsbyggnader under ett antal år framåt.

Till åtlydnad af den sålunda gifna befallningen har järnvägsstyrelsen

dels med underdånig skrifvelse den 20 december 1910 öfverlämnat

plan- och profilritningar med tillhörande kostnadsförslag för eu

statsbana mellan Ströms vattudal (Ulriksfors) och Ångermanälfven

(Volgsjön) dels ock i underdånig skrifvelse den 19 januari 1911 framlagt

en af styrelsen utarbetad, med n:r 1 betecknad plan för bedrifvande

af statens järnvägsbyggnader under tiden 1912—1918 med till
-

Jcirnvägsstyrelsens

förslag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

hörande tablå, märkt med n:r 2, öfver af Riksdagen hittills beviljade

anslag för under byggnad varande statsbanor jämte årliga erforderliga

anslag för tiden från och med år 1912 till och med år 1922 för de i

planen ingående banor.

Beträffande denna plan erinrar styrelsen till en början, att, på sätt

styrelsen vid flera tillfällen framhållit, upprättandet af en dylik plan

enligt styrelsens förmenande är nödvändigt för att afvända de olägenheter,

livilka blifva en följd af tidtals forcerande och tidtals i det närmaste

afstannande af statens järnvägsbyggnader. Under perioder af

forceradt järnvägsbyggande ligger det ju, anmärker sålunda styrelsen,

alltid en synnerligen stor svårighet uti att åter kunna uppbringa den

nödiga befäls- och arbetsstyrkan till erforderlig storlek, om den förut

måst afsevärdt inskränkas af brist på sysselsättning; det ligger då

också nära till hands att antaga, att vid sådana perioder af forcering

vid byggandet af nya statsbanor arbetare och befäl med nödiga kvalifikationer

icke kunna erhållas, hvilket måste vara till skada för arbetsprestationerna,

hvarförutom det ju alltid måste vara lättare att erhålla fullt

kompetenta arbetare och befäl, om dessa med något så när säkerhet

veta sig hafva att påräkna sysselsättning för en följd af år. Därest

det forcerade järn vägsbyggandet inträffar under för landet gynnsamma

konjunkturer, blir, påpekar styrelsen, stegringen uti arbets- och materialpriser

sådan, att för normala förhållanden uppgjorda kostnadsförslag

fullständigt förryckas.

De hufvudsakligaste olägenheterna af en tidtals inträffande afsevärdare

inskränkning i järnvägsbyggandet bestå, enligt hvad styrelsen

vidare framhåller, häruti, att såväl större delen af det förut använda

arbetsbefälet, hvilket under årens lopp förvärfvat mycken god praktisk

erfarenhet, som järnvägsarbetare, uppgående kanske till flera tusental,

måste afskedas. Skedde sådan inskränkning vid en tidpunkt, då till

följd af tryckta konjunkturer kännbar arbetsbrist vore rådande, funnes

för allra största delen af detta befäl och dessa arbetare icke annan utväg

än att utom fosterlandets gränser söka sin utkomst. Med hänsyn

till rådande ovisshet om och när ett återupptagande af järnvägsbyggnadsverksamheten

i större omfattning kunde komma att inträffa, uppstår

också den olägenheten att en stor del af den arbetsredskap, som

varit behöflig för det forcerade järnvägsbyggnadsarbetets bedrifvande

och hvars anskaffande varit förenadt med afsevärda kostnader, måste

realiseras för jämförelsevis obetydliga belopp.

Samtliga dessa olägenheter, hvilka blifva en oundviklig följd af ett

icke planmässigt bedrifvande af järnvägsbyggnaderna för statens räk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69. o

ning och. som äfven utöfva ett menligt inflytande på landet i dess helhet,

skulle, anmärker järnvägsstyrelsen, kunna undanröjas, om en på erforderliga

undersökningar grundad plan för en längre följd af år uppgöres

för de nya järnvägsbyggnader, hvilka, såvidt i förväg kan bedömas,

böra genom statens försorg utföras. Härvid borde gifvetvis nödig hänsyn

tagas till landets förmåga att bära kostnaderna för de nya järnvägsföretagen.

Järnvägsstyrelsen, som visserligen förklarar sig inse, att beslut om anläggning

af nya statsbanor måste i någon mån afpassas efter det statsfinansiella

läget, framhåller emellertid angelägenheten af att så små afvikelser

som möjligt göras från den upprättade planen beträffande det sammanlagda

anslagsbelopp, som i planen beräknats skola utgå för nya statsbanebyggnader

under hvart och ett af de år, planen omlattar. Synnerligen

af behofvet påkalladt är enligt styrelsens mening, att, åtminstone

då beslut fattas om anläggning af hvarje särskild statsbana, det äfven

fastslås hvilket belopp, som är att påräkna för hvart och ett af

de år, under hvilka byggandet af sådan statsbana beräknas komma

att pågå.

Hvad nu sagts torde, anför styrelsen, äga sin betydelse, icke endast

om de nya statsbanorna anläggas genom styrelsens omedelbara

försorg utan äfven, och detta kanske i högre grad, om statens järnvägsbyggnader

utlämnas på generalentreprenad i större omfattning än

hvad som hittills skett.

Vidare framhåller styrelsen såsom sin mening, att det icke kan

vara klokt att under så kallad »lågkonjunktur» väsentligt inskränka statens

arbeten — åtminstone icke sådana, som i allmänhet bedriivas med

användande af lånemedel — för att åter under »högkonjunktur» bedrifva

dem i raskare tempo. Ehuru det ju kan ligga nära till hands

att under lågkonjunktur med åtföljande minskning i statens inkomster

söka i möjligaste mån inskränka statens utgifter, finner styrelsen dock

vara lämpligare att just under sådan period med kraft bedrifva de

arbetsföretag, för hvilkas realiserande i alla händelser lånemedel anses

böra användas. Förutom att under sådan period arbetslöshet brukar

göra sig mera kännbar än eljest, hvilken skulle kunna afsevärdt minskas

genom ett kraftigare bedrifvande af statens arbeten, måste, påpekar

styrelsen, arbetena under period, då såväl arbets- som materialpriser

äro förhållandevis låga, kunna bedrifvas billigare än under period,

då till följd af lifligare verksamhet på den enskilda arbetsmarknaden

såväl arbets- som materialpriser äro mer eller mindre onormalt uppdrifna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

I anslutning härtill anmärker järnvägsstyrelsen, hurusom det torde

vara af intresse att beakta, hur ojämnt i afseende å anslagna medel

statens järnvägsbyggnader bedrifvits under olika perioder af den

gångna tiden, såsom exempelvis med synnerligen små belopp under

åren 1894—1896 och med stora belopp under åren 1898 — 1901. Till

belysande häraf har järnvägsstyrelsen uppgjort följande tablå öfver de

belopp, som Riksdagen beviljat för statens järnvägsbyggnader under

tiden 1877—1910:

o

År

1877

beviljade Riksdagen ....................

..................... 6,000,000 kronor.

»

1878

B

B ....................

...................... 8,350,000 b

b

1879

B

)) ....................

...................... 8,470,000 b

»

1880

B

B ....................

...................... 5,100,000 b

»

1881

B

B .....................

...................... 2,500,000 b

B

1882

B

B .....................

...................... 2,000,000 b

))

1883

B

B .....................

...................... 6,347,000 b

B

1884

B

B .....................

...................... 5,754,000 b

B

1885

B

B .....................

...................... 2,000,000 b

))

1886

B

B

..................... 1,750,000 b

B

1887

))

B .....................

..................... 2,000,000 b

B

1888

B

B .....................

..................... 2,500,000 b

B

1889

B

B .....................

..................... 4,000,000 b

B

1890

B

B .....................

..................... 4,665,000 b

B

1891

»

B .....................

..................... 5,823,000 b

))

1892

B

B .....................

..................... 6,800,000 b

B

1893

B

B .....................

..................... 3,700,000 b

B

1894

B

B .....................

..................... intet anslag.

B

1895

B

B .....................

..................... 2,600,000 b

))

1896

B

B .....................

..................... 1,350,000 b

«

1897

B

B .....................

..................... 4,625,000 b

B

1898

B

B .....................

..................... 11,250,000 b

B

1899

B

B .....................

..................... 8,037,500 b

B

1900

B

B .....................

..................... 14,658,000 b

B

1901

B

B .....................

..................... 13,059,000 b

))

1902

B

B .....................

..................... 4,172,000 b

B

1903

B

B .....................

..................... 3,340''000 b

))

1904

B

B .....................

..................... 4,600,000 b

B

1905

B

B ......................

..................... 2,072,000 b

))

1906

B

B ......................

..................... 730,000 b

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:is Nåd. Proposition Nr 69.

År 1907 beviljade Riksdagen .......................................... 6,083,000 kronor.

» 1908 » j> 7,300,000 »

» 1909 » » 7,061,246 »

» 1910 )> » 8,501,000 ))

I tablån ingå icke de medel, som Riksdagen anvisat för dubbelspåranordningar

eller för nya byggnader och anläggningar vid statens

redan trafikerade järnvägar.

I de af 1883 och 1884 års Riksdagar beviljade belopp ingå köpeskillingarna

för de enskilda järnvägarna Söderhamn—Bergvik och Sundsvall—Torpshammar,

och i anslagen, beviljade år 1904 till och med 1907,

ingå sammanlagdt 510,000 kronor för undersökningar och utredningar

angående inlandsbanan. Däremot äro i de angifna beloppen icke intagna

de summor, som Riksdagen vid olika tillfällen beviljat för inköp af en del

andra enskilda järnvägar samt för förvärf af mark för vissa bangårdar.

Med anledning af mitt anförande till protokollet öfver civilärenden

den 21 oktober 1910 omfattar styrelsens plan för järnvägsbyggnaderna

icke de utvidgningar och ombyggnader vid redan befintliga stationer

och statsbanor, som under tiden 1912—1918 kunna befinnas erforderliga,

utan har styrelsen i planen upptagit endast beräknade kostnader

för dels fullbordande af redan beslutade, under arbete varande

statsbanor dels byggandet af de nya statsbanor, beträffande hvilka,

i den mån nu kan förutses, beslut synes böra fattas under tiden

1912—1918.

Planen angifver dessutom ej mindre de årliga anslagsbelopp, som

hittills beviljats af Riksdagen för under anläggning varande statsbanor,

än äfven de årliga belopp, som efter år 1918 skulle erfordras för afslutande

af arbetena å de nya statsbanor, för hvilka Riksdagen tänkts

hafva beviljat medel att utgå under tiden 1912—1918.

I de angifna kostnadssummorna ingår icke ersättning för erforderlig

mark för banorna, ej heller för intrång och olägenheter med mera

i följd af dessas utförande, enär styrelsen föreställt sig, att, därest

Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen beslutade banornas anläggande på

statens bekostnad, enahanda villkor om kostnadsfri upplåtelse af mark

med mera, som under de senare åren plägat föreskrifvas rörande nya

statsbanor, komma jämväl att hädanefter stadgas för medels beviljande

till sådana banor.

Kostnadsförslagen äro beräknade med hänsyn till för statsbaneanläggningar

för närvarande gällande material- och arbetspriser.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

Vidkommande i planen ingående statsbanor bar styrelsen anfört

följande.

Statsbanan Järna—Norrköping.

Sedan Riksdagen år 1907 beslutat anläggning af en statsbana från

-Tärna station å västra stambanan öfver Vagnhärad och Nyköping förbi

Lunda till Norrköping för en beräknad kostnad af 13,300,000 kronor

med rullande materiel samt till påbörjande af anläggningen anvisat

för år 1908 ett belopp af 2,000,000 kronor, bär Riksdagen för denna

banbyggnad ytterligare anvisat för åren 1909, 1910 och 1911 respektive

1,300,000, 2,000,000 samt 1,000,000 kronor eller tillsammans

6,300,000 kronor.

Enligt den plan för byggnadsarbetenas bedrifvande, som förelåg

då Riksdagen fattade sitt beslut om banans anläggande, skulle densamma

vara fullbordad under år 1912, under förutsättning att under

åren 1908, 1909, 1910, 1911 och 1912 anvisades af Riksdagen för densamma

respektive 2,000,000, 2,300,000,3,200,000, 2,600,000 och 3,200,000

kronor. Emellertid hade Riksdagen vid beslutets fattande såsom sin

mening uttalat, att i detta fall bestämda skäl talade för, att entreprenadsystemet

komme till användning vid banbyggnadsarbetena, och har

Eders Kungl. Magt i nådigt bref den 2 augusti 1907 äfven anbefallt

järnvägsstyrelsen att yttra sig öfver det sålunda ifrågasatta utförandet

af byggnadsarbetena på generalentreprenad samt inkomma till Eders

Kungl. Maj:t med förslag till entreprenadkontrakt.

Enär det var nödvändigt att, innan bananläggningen utbjöds på

generalentreprenad, hafva samtliga undersökningar samt ritningar och

beskrifningar, som skulle ligga till grund för entreprenaden, fullt färdiga

— något som icke varit behöfligt, om banbyggnadsarbetena skulle

utförts, såsom dittills i allmänhet skett, mera direkt genom statens

egen försorg — kunde styrelsen först den 1 mars 1909 till Eders

Kungl. Maj:t öfverlämna definitiv plan vidkommande banans östra del,

Järna—Enstaberga, samt förslag till entreprenadkontrakt med tillhörande

arbetsbeskrifning. I samma skrifvelse hemställde styrelsen om

nådigt bemyndigande att genom allmän kungörelse utbjuda anläggningen

af nämnda handel till utförande på generalentreprenad. Genom

nådigt bref den 23 april 1909 fastställdes sistberörda definitiva plan

och bifölls framställningen om arbetets utbjudande på generalentreprenad.

Sedan Eders Kungl. Magt därefter på framställning af styrelsen i

nådigt bref den 27 augusti 1909 bemyndigat styrelsen att träffa aftal

med aktiebolaget skånska cementgjuteriet om utförande på generalentreprenad

af de hufvudsakligaste arbetena för anläggning af bandelen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

9

i fråga, blef sådant aftal träffadt den 11 september 1909. Arbetena

igångsattes sedermera under hösten samma år.

I entreprenadkontraktet hade styrelsen måst förbinda sig att icke

påfordra arbetenas afslutande förrän tidigast den 1 juli 1913.

Enär de af Riksdagen för tiden till och med år 1911 anvisade

medel icke medgifva arbetenas bedrifvande i någon större utsträckning,

utöfver hvad som blifvit bestämdt genom och i följd af det med aktiebolaget

skånska cementgjuteriet aftalade entreprenadkontrakt, har utbjudandet

af utförandet på generalentreprenad af banans västra del

icke hittills kunnat äga ruin, men är det, enligt hvad styrelsen meddelar,

dess afsikt att, om Eders Kung!. Maj: t finner godt bifalla styrelsens

underdåniga framställning i skrifvelse den 15 oktober 1910

angående, bland annat, sådant utbjudande, därom utfärda allmän kungörelse

vid sådan tid, att arbetena å denna handel kunna påbörjas

under innevarande års senare del. Af nyssberörda underdåniga skrifvelse

den 15 oktober 1910 framgår, att anläggningskostnaderna för

banan under viss förutsättning beräknats komma att uppgå till 16,841,000

kronor. För att banan skulle kunna öppnas för allmän trafik under

år 1915 skulle, då, som förut nämnts, Riksdagen hittills anvisat för

banan 6,300,000 kronor, erfordras för densammas fullbordande under

åren 1912—-1915 10,541,000 kronor. Styrelsen har beräknat, att arbetena

skulle bedrifvas i största omfattning under år 1912 samt fördenskull

under detta år användas afsevärdt större anslagsbelopp än under

åren 1913, 1914 och 1915, och anser därför lämpligt, att 4,000,000

kronor ställas till styrelsens förfogande under år 1912, 3,200,000 kronor

under år 1913, 1,500,000 kronor under år 1914 och 1,841,000 kronor

under år 1915.

Järnvägsstyrelsen, som funnit lämpligt behandla de olika hufvuddelarna

af inlandsbanan hvar för sig, afser i det följande med norra

inlandsbanan sträckorna tvärbanan genom Jämtland—Ströms vattudal,

Ströms vattudal—Ångermanälfven, Angermanälfven—Skellefte älf och

Skellefte älf—statsbanan Luleå—Riksgränsen, med mellersta inlandsbanan

sträckan Sveg—Brunflo samt med södra inlandsbanan delen söder om

Sveg.

Norra inlandsbanan.

Vidkommande denna handel erinrar styrelsen till en början, hurusom

1907 års Riksdag, med bifall till Kungl. Maj:ts därom afgifna

förslag, beslutat anläggning af en statsbana från Östersund till Ströms

vattudal (Ulriksfors) jämte bispår från Ulriksfors till Strömsund för eu

beräknad kostnad af 10,900,000 kronor, samt att Riksdagen för åren

Bih. till Riksd. Fröt. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 43 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majris Nåd. Proposition Nr 09.

1908, 1909, 1910 och 1911 för denna banbyggnad anvisat respektive

2.000. 000, ''3,000,000, 3,000,000 och 1,500,000 kronor. I underdånig

skrifvelse den 31 oktober 1910 har styrelsen föreslagit Eders Kung!.

Maj:t att för samma banbyggnad äska af Riksdagen för år 1912 ett

belopp af 1,400,000 kronor, hvarmed banbyggnaden blir fullbordad.

Arbetena å densamma hafva så fortskridit, att de i allt väsentligt beräknas

blifva afsilande under innevarande år, och är afsedt, att banan

skulle öppnas för allmän trafik under år 1912.

Beträffande statsbanan mellan Ströms vattudal (Ulriksfors) och

Angermanälfven (Volgsjön), hvarom styrelsen i skrifvelse den 20 december

1910 framställt förslag, har styrelsen ansett, att arbetena å

banbyggnaden, som beräknats lä en längd af 120 kilometer och komma

att kosta 9,050,000 kronor, borde bedrifvas så, att banan kan öppnas

för allmän trafik under år 1916, för hvilket ändamål skulle erfordras

för åren 1912, 1913,1914, 1915 och 1916 respektive 1,000,000, 2,000,000,

2.500.000, 2,000,000 och 1,550,000 kronor.

Vidkommande sträckorna Angermanälfven—Skellefte älf och Skellefte

älf—statsbanan Luleå—Riksgränsen hafva, såsom framgår af styrelsens

förut nämnda underdåniga skrifvelse den 20 december 1910,

dessa beräknats få eu längd af respektive 194,6 och 266,2 kilometer

samt komma att kosta respektive 12,000,000 och 14,500,000 kronor

samt således sammanlagd t få en längd af 460,8 kilometer och kosta

26,500,000 kronor. Då emellertid 1910 års Riksdag beviljat ett anslag

af 1,920,000 kronor för ett arbetsspår mellan Gällivare och Porjus,

hvilket spår, efter det vissa kompletteringsarbeten blifvit å detsamma

utförda, beräknas skola ingå såsom en länk i norra inlandsbanan, skulle

för anläggning af de båda nu ifrågavarande sträckorna erfordras omkring

24,580,000 kronor.

Styrelsen håller före, att, äfven om statsverket måste vidkännas

afsevärda direkta uppoffringar för anläggande och under ett antal år

efter banans öppnande för trafik äfven för underhåll och drift af den

del af norra inlandsbanan, som ligger mellan Ångermanälfven och statsbanan

Luleå—Riksgränsen, det dock icke endast ur strategisk utan äfven

ur kulturell och nationalekonomisk synpunkt måste för landet vara af

den allra största betydelse, att äfven denna del af norra inlandsbanan

blifver utförd och därmed järnvägsförbindelse upprättad genom de nu

på kommunikationer i hög grad vanlottade delarna af inre Norrland,

i synnerhet som banan med den riktning, styrelsen nu tänkt sig, och

för hvilken redogörelse i hufvudsak lämnats i styrelsens underdåniga

skrifvelse den 13 mars 1907, skulle komma att beröra de stora sjö
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl Majds Nåd, Proposition Nr 69.

system i det inre Norrland, hvilka under större delen af året i allmänhet

komme att utgöra värdefulla kommunikationsleder i förbindelse med

inlandsbanan.

Styrelsen anför vidare att, såsom styrelsen ofta förut halt anledning

framhålla, det för ett planmässigt och ekonomiskt bedrifvande af statens

järnvägsbyggnader är nödvändigt, att beslut om nya banbyggnader fattas

i sådan ordning, att desamma kunna påbörjas i den mån arbetena vid

de i gång varande banbyggnader na närma sig sin fullbordan, på det

att befäl och arbetare äfvensom arbetsmateriel må kunna etter hand

öfverflyttas från eu banbyggnad till eu annan. Styrelsen. finner på

grund häraf det vara lämpligt, att arbetena med anläggning, af den

mellan Ångermanälfven och statsbanan Luleå—Riksgränsen liggande

delen af norra inlandsbanan bedrifvas såväl norrut från Ångermanälfven

som söderut från Gällivare samt igångsättas a den förstnämnda

sträckan i den mån befäl, arbetare och materiel blifva disponibla från

banbyggnaden Ströms vattudal—Ångermanälfven, och å den sistnämnda,

då så blifver fallet vidkommande banbyggnaden i Norrbotten till och

uti Tornedalen, hvilka banbyggnader styrelsen förutsätter därförut hafva

blifvit beslutade och i det närmaste fullbordade.

För arbetena ä sträckan norrut från Ångermanälfven bör enligt

styrelsens förmenande anvisas för åren 1916, 1917 och 1918 respektive

500 000, 2,000,000 och 2,300,000 kronor, för hvart och ett af åren

1919, 1920 och 1921 2,500,000 kronor samt för år 1922 700,000 kronor,

eller sammanlagdt 13,000,000 kronor, samt för arbetena a stiäckan

söderut från Gällivare för åren 1916, 1917 och 1918 respektive 500,000,

1,500 000 och 2,000,000 kronor, för hvart och ett af åren 1919 och

1920 2,500,000 kronor, för år 1921 2,000,000 kronor samt för år 1922

580,000 kronor eller tillsammans 11,580,000 kronor. Banan skulle

under sådan förutsättning kunna i sin helhet öppnas för allmän trafik

under år 1922.

Mellersta inlandsbanan.

Vidkommande mellersta inlandsbanan erinrar styrelsen om, att

denna del af inlandsbanan enligt den af styrelsen den 13 mars .1907

afgifna underdåniga redogörelsen för undersökningar och utredningar

angående inlandsbanan då beräknats få en längd af .omkring 161,3

kilometer samt draga en anläggningskostnad af omkring 13,842,000

kronor.

Emellertid anser styrelsen numera, att äfven denna banad bor

byggas efter enklare tekniska bestämmelser än de, som legat till grund

för nyss angifna beräknade anläggningskostnad och hvilka finnas åtel
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

gifna i styrelsens ofvannämnda underdåniga redogörelse, samt att för

bandelen i fråga böra tillämpas ungefär samma principer och tekniska

bestämmelser, som tillämpats i styrelsens den 20 december 1910 till

Edeis Kungl. Maj:t aflämnade förslag till statsbana mellan Ströms vattubi

(Ulriksfors) och Ångermanälfven (Volgsjön) dock med de modifikationer,

som betingas af den förutsättningen, att banans trafikförmåga

redan fiån början blir minst lika stor som den enskilda järnvägens

mellan Orsa och Sveg.

Vid de nya kostnadsberäkningar, som nu utförts, delvis efter förändrad

sträckning jämförd med den, som förelåg, då styrelsen afgaf

sin ofvannämnda underdåniga redogörelse den 13 mars 1907, bär banans

längd mellan Sveg och Brunflo beräknats till 161 kilometer och dess

anläggningskostnader till 11,700,000 kronor.

Ehuru styrelsen funnit sig böra i underdånighet föreslå Eders

Kungl. Maj:t att hos 1911 års Riksdag redan för år 1912 äska anslagför

inlandsbanans fortsättning från Ströms vattudal norrut, hvarvid

styrelsen förutsatt, att byggandet af denna bana borde gå framför anläggning

af en bana mellan Sveg och Brunflo, anser styrelsen önskligt,

att äfven denna sistnämnda bana under närmaste framtid kommer till

stånd, alldenstund den måste anses utgöra en naturlig och välbeliöflig

förbindelseled mellan Sveg och järnvägsnätet söder därom å ena sidan

samt tvärbanan genom Jämtland å andra sidan. Arbetena på mellersta

inlandsbanan böra dock enligt styrelsens förmenande icke igångsättas

annat än i den mån omfattningen af arbetena å statsbanan Järna—

Norrköping minskas. Då, såsom styrelsen förut anfört, arbetena å sistnämnda

statsbanas östra del beräknas blifva fullbordade under år

1913, och det är att antaga, att arbetena å banan under sistnämnda år

blifva af mindre omfång än under år 1912, finner styrelsen lämpligt,

att de förberedande arbetena å mellersta inlandsbanan påbörjas under

ar 1913, för att med hänsyn till sin omfattning successivt ökas under

åren 1914, 1915 och 1916. Enligt styrelsens förmenande böra för åren

1913, 1914, 1915, 1916, 1917 och 1918 afses för denna bana respektive

500,000, 1,500,000, 1,800,000, 3,000,000, 3,000,000 och 1,900,000 kronor,

och skulle således banan kunna upplåtas till allmänt begagnande i sin

helhet under år 1918.

Södra inlandsbanan.

Beträffande södra inlandsbanan anser sig styrelsen i det läge, som

denna fråga numera befinner sig, icke böra för det närvarande framlägga

någon plan för denna banas åstadkommande. Det synes nämligen

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

styrelsen finnas skäl antaga, att behofvet af järnvägskommunikationer i de

trakter, som skulle beröras af banan ifråga, kommer att tillgodoses genom

sådana bibanor till redan befintliga järnvägar, som borde åvägabringas

genom enskildas försorg men med afsevärdt ekonomiskt understöd

af staten, samt att, om södra inlandsbanan framdeles skulle komma

till utförande, detta dock synes icke kunna ske förrän under en tidsperiod,

som ligger bortom den, som omfattas af styrelsens nu föreliggande

plan för statens järnvägsbyggnader.

Statsbanor i Tornedalen.

Beträffande norra stambanans framdragande till Torne älfs dalgång

och gränsen mot Finland äfvensom bibanors byggande dels i nämnda

dalgång dels till viss hamnplats säger sig styrelsen hafva för afsikt att

inom kort framlägga fullständig utredning i detta ärende äfvensom anhålla,

att Eders Kung], Maj:t täcktes föreslå 1911 års Riksdag att under

vissa förbehåll besluta anläggning af en statsbana Veittijärvi—Karungi

Haparanda med bibanor mellan Haparanda och Karl Johans stad samt

mellan Karungi och Matarengi, hvilka banor beräknats kosta 5,493,000

kronor, samt att för banornas påbörjande på extra stat för år 1912 anvisa

1,000,000 kronor.

Under erinran hurusom den af Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen

år 1904 beslutade statsbanan Morjärv—Lappträsk är öppnad för allmän

trafik samt kommer att blifva fullbordad under år 1911, äfvensom att

Riksdagen år 1910 beslutat banans fortsättning till Veittijärvi och för

ändamålet anvisat 1,043,000 kronor, har styrelsen vidkommande den

tidrymd, under hvilken den af styrelsen föreslagna statsbanan Veittijärvi—Karungi—Haparanda

samt bibanorna Haparanda—Karl Johans

stad och Karungi—Matarengi böra anläggas, såsom sin mening uttalat,

att det vore klokt anlägga dessa banor i raskare tempo än som hittills

skett beträffande norra stambanans framdragande norr om Boden. Redan

år 1897 påbörjades nämligen denna bana å sträckan mellan Boden

och Morjärv, men dess fortsättning norr om Morjärv beslöts först af

1904 års Riksdag, och kommer banan, såsom förut anförts, att blifva

fullbordad till Lappträsk under år 1911. Med beräkning att den af

Riksdagen beslutade bandelen Lappträsk—Veittijärvi färdigställes under

år 1912, har det sålunda åtgått 15 år för att fullborda den 133 kilometer

långa banan från Boden till Veittijärvi, hvilket utgör endast omkring

9 kilometer för år. Då banan, som från Boden ända till Lappträsk

framgår genom öde bygder på afsevärdt afstånd från de vid kusten

liggande mera bebyggda orterna, i sin fortsättning närmar sig den bör
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

di ga och jämförelsevis tätt befolkade Tornedalen, gör sig, säger styrelsen,

behofvet af banans snara fullbordande till och uti nämnda dal

allt mera kännbart, hvartill kommer, att transitotrafiken af vissa varuslag

till Finland visat stark tendens till ökning i den mån järnvägen

närmat sig gränsen mot Finland, trots det att transitogodsct måst forslas

långa sträckor med foror efter häst. Då vidare, såsom styrelsen

ofta förut i underdånighet framhållit, det enligt styrelsens mening icke

är ekonomiskt att bedrifva eu banbyggnad med allt för små årliga anslag,

har styrelsen, jämväl med tanke på den kraft, hvarmed banbyggnaderna

i Finland bedrifvits uti gränstrakterna mot Sverige, för sm del

föreslagit, att arbetena med de nu afhandlade banbyggnaderna till och

uti Torne älfs dalgång så bedrifvas, att de blifva fullbordade senast

under år 1916. För detta ändamål skulle under tiden 1912—1916

kräfvas ett årligt anslag af i rundt tal 1,100,000 kronor eller icke fullt

samma anslag af i medeltal 1,250,000 kronor, som Riksdagen anvisat

för banan mellan Morjärv och Lappträsk under de tre sista byggnadsåren

för denna bana.

Styrelsen anser sålunda, att för banan V eittij är vi—Kar ungi Haparanda

med bibanor mellan Haparanda och Karl Johans stad samt

mellan Karungi och Matarengi lämpligen böra anvisas för aren 1912, 1916,

1914, 1915 och 1916 respektive 1,000,000, 1,200,000, 1,200,000, 1,200,000

och 893,000 kronor.

Statsbanan Bastuträsk—Skellefteå—Kallholmen.

Beträffande denna bana erinrar styrelsen endast om sin underdåniga

hemställan den 31 oktober 1910, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå

1911 års Riksdag att till fullbordande af donna banbyggnad anvisa för

år 1912 ett belopp af 1,028,000 kronor.

Statsbana Ålfsby—Piteå.

Uti nådig proposition den 19 april 1907 föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen

att under vissa förbehåll besluta anläggning af dels statsbanan

Bastuträsk—Skellefteå—Kallholmen dels en statsbana från Ålfsby station

å norra stambanan till Piteå, men begärdes anslag för påbörjande

endast af förstnämnda bana. För banan Ålfsby—Piteå beräknades kostnaderna

till 4,870,000 kronor. I underdånig skrifvelse den 9 februari

1906 framhöll järnvägsstyrelsen, bland annat, att med hänsyn till andra

delvis mycket omfattande järnvägsbyggnader, som under de närmaste

åren efter år 1906 måste'' verkställas för statens räkning, endast den

ena af de ifrågasatta norrländska tvärbanorna för det dåvarande kunde

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

15

ifrågakomma till utförande med statsmedel, och förordade styrelsen i

sådant afseende Skellefte-banan, men afstyrkte byggande under berörda

tid af bibanan till Piteå.

Vid frågans behandling i statsrådet den 19 april 1907 anslöt sig

dåvarande departementschefen till denna styrelsens åsikt samt föreslog

förty Kungl. Maj:t att visserligen hemställa hos Riksdagen om Pitebanans

utförande för statens räkning men för det dåvarande äska af Riksdagen

endast anslag för statsbanan Bastuträsk—Skellefteå—Kallholmen,

hvilket, såsom förut nämnts, äfven blef Kung]. Maj:ts beslut.

1907 års Riksdag fann icke lämpligt att då fatta beslut om Pitebanans

anläggning, utan förklarade i skrifvelse den 1 juni 1907 sig

anse, att med afgörande af denna fråga borde anstå åtminstone till en

tidpunkt, då icke hinder för utförandet mötte i följd af andra pågående

eller nära förestående banbyggnader.

Frågan bragtes åter på tal vid Riksdagen år 1908 genom enskild

motionär, som hemställde, att Riksdagen måtte besluta anläggning af

banan ifråga på de af Kung!. Maj:t år 1907 angifna villkor samt för

påbörjande däraf för år 1909 anvisa ett belopp af 800,000 kronor.

Motionen afslogs af Riksdagen på samma skäl, som angafs af 1907

års Riksdag.

Järnvägsstyrelsen har emellertid haft den uppfattning, att Riksdagens

ofvan relaterade beslut endast innebar ett uppskof med byggandet

af banan ifråga till lämpligare tidpunkt, och enligt styrelsens förmenande

inträffar en sådan tidpunkt, då vid statsbanebyggnadeu Bastuträsk—Skellefteå—Kallholmen

använda tjänstemän, arbetare och arbetsmateriel

blifva disponibla för annan banbyggnad.

Då, såsom styrelsen förut anfört, arbetena å sistberörda statsbana

beräknas blifva i sin helhet fullbordade under år 1912 och terrasseringsarbetena

redan under år 1911, hvarvid största delen af den vid banbyggnaden

använda befäls- och arbetsstyrkan blifver ledig, säger sig

styrelsen hafva för afsikt att under närmaste tid hos Eders Kung!. Maj :t

göra underdånig framställning därom, att redan till innevarande års

Riksdag aflåtes proposition om anläggning af eu statsbana från Ålfsby

till Piteå, därvid styrelsen samtidigt kommer att redogöra för de tekniska

bestämmelser, som ansetts böra tillämpas vid banans byggande,

och som i åtskilliga delar äro enklare än de, som legat till grund för

förut beräknade anläggningskostnad af 4,870,000 kronor.

Efter de nya beräkningar, styrelsen nu låtit verkställa, skulle banan

från Ålfsby till Piteå med en längd af 55,8 kilometer komma att

kosta 4,010,000 kronor, hvartill skulle komma en kostnad af 270,000

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

kronor för ett 6,5 kilometer långt, af militära skäl erforderligt föreningsspår

mellan en punkt å banan vid södra ändan af Lillkorsträsk

och norra stambanan i närheten af Frostträsk, hvadan banan i sin helhet

beräknats kosta omkring 4,280,000 kronor.

Enligt styrelsens förmenande böra arbetena bedrifvas så, att banan

blifver fullbordad senast under år 1915, och skulle för ändamålet enligt

styrelsens beräkning erfordras för åren 1912, 1913, 1914 och 1915

respektive 500,000, 1,200,000, 1,500,000 och 1,080,000 kronor.

Statsbana Umeå—Holmsund.

Beträffande statsbanans Vännäs—Umeå framdragande till hamnplats

vid Holmsund, beläget vid Ume älfs utflöde i hafvet, erinrar järnvägsstyrelsen

till en början, hurusom 1895 års Riksdag beslutat anläggning

af en bibana från norra stambanan vid Vännäs till Umeå och vidare

till en ifrågasatt hamnplats vid Storsandskär i Ume älf, att banan följande

året blifvit färdigbyggd och öppnad för trafik till Umeå äfvensom

spår framdragits till Storsandskär, men att därefter befunnits, att

nu nämnda hamnplats vid Storsandskär till följd af uppgrundningar

i älfven samt svårighet att anordna och underhålla farled mellan hafvet

och hamnplatsen vore olämplig såsom slutpunkt för bibanan ifråga.

Styrelsen anbefalldes sedermera, i anledning af en från dess sida gjord

framställning, genom nådigt bref den 6 maj 1904 att, efter utredning

på hvad sätt och för hvilken kostnad banan kunde framdragas till

lämplig plats vid hafvet, hvilka fördelar af en sådan järnväg vore

att vänta samt hvilken afkomst en järnväg från Umeå till hafskusten

kunde beräknas gifva, inkomma med underdånigt utlåtande i ärendet,

innefattande jämväl yttrande, huruvida anledning kunde förefinnas för

staten att framdraga banan till hafskusten. I underdånig skrifvelse den

31 december 1904 afgaf styrelsen redogörelse för resultatet af dessa

utredningar samt hemställde, att Kungl. Maj: t måtte föreslå Riksdagen

att, med ändring af Riksdagens beslut angående bibanans framdragande

till Storsandskär, under vissa villkor om kostnadsfri mark med mera dels

besluta anläggning af en statsbana från Umeå till hafvet vid Holmsund

med bispår, kajer och upplagsplatser enligt styrelsens samtidigt öfverlämnade

förslag och banans utrustning med rullande materiel, dels härför

anvisa, förutom då befintlig behållning 59,642 kronor 28 öre af

anslaget till bibanan Vännäs—Umeå—Storsandskär, ytterligare enligt

beräkning erforderliga 1,320,000 kronor.

Vidkommande de verkställda utredningarna anförde styrelsen i

hufvudsak följande.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 69.

Undersökningarna kade gifvit vid kanden, att Holmsund vore den

enda plats vid kafvet, som kunde anses lämplig såsom slutpunkt för

banan. Enligt styrelsens förslag skulle banan på sträckan Umeå—

Norrån sammanfalla med den delvis färdigbyggda banan Umeå—-Storsandskär

men därefter afvika från densamma samt framdragas till eu

punkt, belägen omkring en kilometer nordost om Holmsunds kyrka, där

en bangård skulle anläggas, ock kvarifrån spår borde framdragas dels

till Stormskär, en ö belägen strax utanför Vedkastudden, dels till Djupvik.

De beräknade kostnaderna för banan till Holmsund med spår till

Stormskär ock Djupvik uppginge till 1,162,100 kronor, hvartill borde

läggas dels 213,000 kronor för kaj med tillkörande spår ock upplagsplatser

vid Vedkastudden dels kafda undersökningskostnader 2,888

kronor 22 öre, kvadan kostnaderna i sin kelhet, oberäknadt marklösen,

ansetts komma att uppgå till 1,377,988 kronor 22 öre.

Genom nådigt bref den 22 december 1905 anbefalldes emellertid

styrelsen att afgifva förslag till de åtgärder, som borde vidtagas å den

ofullbordade bandelen Umeå—Storsandskär, under förutsättning att reglering

på statens bekostnad af farleden från Umeå till kafvet icke

komme till stånd. I underdånigt utlåtande den 16 februari 1906 uttalade

styrelsen såsom sin åsikt, att, under nyss angifna förutsättning, endast

spåret från Umeå fram till bron öfver Norrån af vissa angifna skäl

borde få kvarligga, men att däremot nyssnämnda bro jämte spåret till

hamnplatsen å Storsandskär borde rifvas.

Vid ärendets föredragning i statsrådet den 11 mars 1909 anförde

jag, bland annat, att jag visserligen vore ense med järnvägsstyrelsen

''så till vida, att jag ansåge öfvervägande skäl tala för banans framdragande

till Holmsund, men då förhållandena i detta fall vore sådana, att

någon tids uppskof med banans anläggning icke kunde anses medföra några

synnerliga olägenheter, helst det icke vore fråga om att tillgodose nya

trakters behof af samfärdsmedel utan hufvudsakligen förbättra en redan

förefintlig kommunikationsled, fann jag mig icke kunna tillstyrka, att

åtgärder redan då vidtogos för bibanans framdragande till Holmsund.

Eders Kungl. Maj:t föreslog därefter 1909 års Riksdag medgifva, att

bron öfver Norrån å järnvägen Vännäs—Emea—Storsandskär samt det

från norra stranden af nämnda å till den ifrågasatta hamnen vid Storsandskär

utlagda spåret jämte å Storsandskär befintliga sidospår ock

påbörjad hamnbrygga finge borttagas. Detta blef äfven Riksdagens

beslut.

I detta sammanhang meddelar styrelsen, att, sedan nyssnämnda

arbeten med borttagande af spår med mera blifvit verkställda ock

Bill. till Riksd. Prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 43 Iläft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

värdet af därvid återvunna byggnadsmaterialier godtskrifvits statsbanan

Vännäs—Umeå, behållningen af det för denna bana beviljade byggnadsanslaget

nu utgör 86,166 kronor 77 öre.

I likhet med hvad styrelsen förut i detta ärende uttalat anser

styrelsen, att det vore önskvärdt, att nyssnämnda bibana under närmaste

framtiden blefve framdragen till Holmsund, detta med hänsyn

till såväl behofvet för de däraf närmast berörda orterna af förbättrade

kommunikationer mellan Umeå och hafvet som ock behöfligheten af

att bibanan Vännäs—Umeå och därmed äfven angränsande delar af

norra stambanan erhålla direkt järnvägsanslutning till hamnplats vid

hafvet invid mynningen af Ume äll. Då det emellertid synes styrelsen

vara angeläget att i första rummet tillfredsställa behofvet af järnvägskommunikationer

i vissa andra på sådana kommunikationer nu vanlottade

trakter, hvarom _ styrelsen dels redan gjort dels har för afsikt att

inom en nära framtid göra underdånig hemställan, och detta för de

närmaste åren framåt ställer stora kraf på statskassan, anser sig styrelsen

icke höra föreslå Eders Kungl. Maj:t att hos Riksdagen hemställa

om beviljande af medel för en statsbana Umeå—Holmsund förrän

längre fram. Styrelsen har därför beräknat, att denna banbyggnad

borde påbörjas omedelbart efter det att statsbanan Ålfsby—Piteå blifvit

fullbordad eller under år 1916.

Såsom ofvan angifvits, skulle kostnaden för banbyggnaden med

bispår, kajer och upplagsplatser belöpa sig till 1,377,988 kronor 22 öre

och således, med afdrag af nyss angifna behållning af 86,166 kronor

77 öre, ytterligare erfordras ett belopp af 1,291,821 kronor 45 öre,

eller i rundt tal 1,300,000 kronor, hvaraf för år 1916 borde anvisas

1,000,000 kronor och återstoden, 300,000 kronor, ställas till styrelsens

disposition år 1917, då banan borde öppnas för allmän trafik.

Tvärbana mellan norra stambanan och norra inlandsbanan.

I den mån anläggningen af norra inlandsbanan fortskrider och

därmed afståndet mellan banans längst mot norr respektive mot söder

framskjutna delar och tvärbanan genom Jämtland å ena sidan samt

statsbanan Luleå—Riksgränsen å andra sidan ökas, kommer enligt järnvägsstyrelsens

förmenande att allt mera göra sig kännbart behofvet af,

att nämnda delar af norra inlandsbanan blifva medelst tvärbana förbundna

med norra stambanan och på så sätt äfven med någon af de

bibanor till densamma, som leda till kusten. En blick på kartan visar,

säger styrelsen, att den våglängd som gods mellan kusten och de delar af

norra inlandsbanan, hvilka ligga i närheten af Vilhelmina, Stensele eller

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

Sorsele, skulle behöfva tillryggalägga, är betydligt större, om det skall

framgå öfver å ena sidan Östersund och Sundsvall eller å andra sidan

Gällivare och Luleå, än om på lämplig plats en tvärbana vore anlagd

mellan norra stambanan och nyssnämnda delar af norra inlandsbanan.

Intresset för sådan tvärbana har redan visat sig, och är det styrelsen

bekant, att med enskilda medel undersökningar gjorts för olika sträckningar

för sådan bana. Dessa undersökningar hafva emellertid hittills

afsett endast sträckningar, belägna tämligen sydligt och i jämförelsevis

val lottade bygder, exempelvis från Sollefteå till Hoting och från

Örnsköldsvik till Dorotea eller Vilhelmina. Men äfven längre mot norr

har ifrågasatts sådan tvärbana, nämligen en sträckning berörande

Lycksele.

Beträffande denna sistnämnda ifrågasatta sträckning anför styrelsen

följande.

Genom nådig remiss den 13 april 1905 anbefalldes styrelsen att

afgifva underdånigt utlåtande öfver en af A. Th. Frykholm med flera

hos Kungl. Maj:t gjord framställning, hvarmed sökandena öfverlämnat

redogörelse för genom Lycksele och Degerfors kommuners försorg

verkställd okulär undersökning af två alternativa linjer från Lycksele

till norra stambanan, den ena anslutande sig till stambanan vid

Lillmalsjön och den andra vid Tvärålund, hvarjämte sökandena anhållit,

att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt styrelsen att låta upprätta plan

och kostnadsberäkning för framdragande af järnväg från lämplig punkt

å norra stambanan till Lycksele kyrkoby samt verkställa den utredning,

som från statens synpunkt syntes erforderlig för banans förverkligande.

Uti underdånig skrifvelse den 8 maj samma år hemställde styrelsen på

anförda skäl, att den underdåniga framställningen för det dåvarande

icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd, men meddelade tillika,

att, om Kungl. Maj:t skulle finna af sökandena begärda undersökningar

och utredningar böra verkställas på statens bekostnad, det syntes styrelsen,

som om dessa undersökningar och utredningar borde omfatta

den kortare af de båda ofvan omtalade alternativa linjerna nämligen

den, som anslöte sig till norra stambanan vid Lillmalsjön.

Därefter erhöll Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens

län den 26 juli 1905 nådig befallning att afgifva utlåtande i

ärendet. I underdånig skrifvelse den 28 augusti 1909 förklarade sig

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande dela den af styrelsen i förberörda

underdåniga skrifvelse den 8 maj 1905 uttalade meningen beträffande

linjen Lillmalsjön—Lycksele samt hemställde i underdånighet,

att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt styrelsen att låta verkställa erfor
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

derliga undersökningar och utredningar i och för förverkligande af eu

statsbana från Lillmalsjön till Lycksele.

Sedan Eders Kung!. Magt därefter genom nådig remiss den 15 september

1909 anbefallt styrelsen att med anledning af hvad i ärendet

förekommit, sedan styrelsen afgaf sitt förberörda utlåtande, inkomma

med förnyadt underdånigt utlåtande, anhöll styrelsen den 3 februari

1910 hos chefen för generalstaben om yttrande öfver lämpligaste utgångspunkten

å norra stambanan för den ifrågasatta järnvägen till

Lycksele äfvensom öfver hvilken sträckning, som ur militär synpunkt

vore att föredraga för samma järnvägs fortsättning fram till inlandsbanan.

I skrifvelse den 19 februari 1910 meddelade befälhafvaren för

generalstaben, att Lillmalsjön vore ur militär synpunkt lämpligare än

Tvärålund som utgångspunkt å norra stambanan, samt att han beträffande

järnvägens fortsättning från Lycksele till inlandsbanan ansågc,

att de militära intressena knappast hade anledning yrka på någon viss

sträckning utan säkerligen kunde godtaga den, som af andra anledningar

befunnes vara den fördelaktigaste.

I underdånig skrifvelse den 27 maj 1910 anförde järnvägsstyrelsen

därefter hufvudsakligen, att, då det af Eders Kung]. Maj:ts befallningshafvandes

ofvannämnda underdåniga utlåtande framginge, att eu bana

från norra stambanan vid Lillmalsjön till Ljmksele skulle vara af stort

allmänt intresse, och det för det dåvarande endast ifrågasattes en undersökning,

styrelsen ansåg sig böx’a tillstyrka undersökning på statens

bekostnad för en sådan bana. Enligt styrelsens förmenande borde

emellertid undersökning göras äfven för fortsättning af denna bana

fram till inlandsbanan i närheten af Vilhelmina eller eventuellt Stensele.

Styrelsen hemställde på grund häraf om bemyndigande att på

statens bekostnad verkställa dels definitiv undersökning och ekonomisk

utredning för en bana från lämplig punkt å norra stambanan till Lycksele

dels okulär undersökning samt ekonomisk utredning för en järnväg

från Lycksele till lämplig punkt å den ifrågasatta inlandsbanan.

I nådigt bref den 1 juli 1910 lämnade Eders Kungl. Maj:t styrelsen

det sålunda begärda bemyndigandet, och har styrelsen sagda år låtit

verkställa de ifrågavarande undersökningarna.

Då det därvid ansetts, att Lillmalsjön icke vore lämplig utgångspunkt

å norra stambanan, alldenstund detta skulle förutsätta anläggandet

därstädes af en föreningsstation på jämförelsevis kort afstånd från den

förut befintliga stationen Hällnäs, utgår den nu definitivt undersökta

linjen från sistnämnda station, hvarifrån den är framdragen till Lycksele.

Härifrån skulle linjen enligt den okulära undersökningen gå

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 69.

21

vidare längs Ume älf till Kattisafvan vid samma älf, från hvilken plats

älfven är segelbar på en sträcka af omkring 35 kilometer till en punkt,

belägen omkring 3 kilometer utför älfven från Grundfors.

Blåviken, som utmynnar i älfven vid Nya Rusele, omkring 10

kilometer från Kattisafvan, är äfven segelbar från Nya Rusele på eu

längd af omkring 18 kilometer, och Jnktan är segelbar från dess utlopp

i älfven omkring 24 kilometer från Kattisafvan på en sträcka af

omkring 15 kilometer.

Vid Kattisafvan skulle linjen afvika från älfven samt i hufvudsaklig

västlig riktning framgå till en punkt belägen omkring 2 kilometer

söder om Bäsksele i den definitivt undersökta sträckningen för

norra inlandsbanan.

Med stöd af de verkställda undersökningarna kan, enligt hvad

järnvägsstyrelsen meddelar, approximativt beräknas, att banan, som

enligt styrelsens förmenande borde byggas efter så enkla tekniska bestämmelser,

som hänsynen till de militära krafven på banans transportförmåga

kunna tillåta, skulle från norra stambanan vid Hällnäs förbi

Lycksele till inlandsbanan vid Bäsksele få eu längd af omkring 184

kilometer samt komma att kosta i rundt tal omkring 11,650,000 kronor.

Styrelsen anser sig emellertid icke kunna eller böra för närvarande

afgifva definitivt förslag för viss tvärbana mellan norra stambanan

och inlandsbanan på den grund, att de ekonomiska utredningar,

som böra föregå såväl ett utlåtande om sådan banas behöflighet som

fastslående af dess sträckning och anslutningspunkter å norra stambanan

och inlandsbanan, ännu icke blifvit verkställda. Styrelsen finner

dock tungt vägande skäl tala för, att redan nu i planen för statens

järnvägsbyggnader upptagas vissa belopp, som torde komma att framdeles

erfordras för byggande af sådan bana, hvilken skulle bilda en

välbeliöflig förbindelseled mellan de båda ofvannämnda hufvud banorna;

och har styrelsen ansett, att eu sådan tvärbana borde vara fullbordad

ungefär vid den tidpunkt, då det beräknats, att norra inlandsbanan

blifver i sin helhet öppnad för allmän trafik.

Banans byggande borde enligt styrelsens mening påbörjas från

norra stambanan för att, sedan anläggandet af norra inlandsbanan framskridit

till den punkt, hvarifrån tvärbanan skulle utgå, igångsättas

äfven från detta håll. Med hänsyn till de stora kraf, som enligt styrelsens

nu föreliggande plan för statens järnvägsbyggnader skulle ställas

på statskassan under åren 1912, 1913 och 1914, anser styrelsen, att

en sådan tvärbana icke bör ifrågasättas påbörjad från norra stambanan

förrän år 1915, samt att arbetet å banan från inlandsbanan icke bör

igångsättas förrän tidigast år 1917. Under förutsättning att för ban
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

Departements
chefen.

byggnaden anvisas 500,000 kronor för år 1915, 1,000,000 kronor för

år 1916, 1,500,000 kronor för år 1917, 2,000,000 kronor för år 1918,

2.500.000 kronor för år 1919, 2,200,000 kronor för år 1920 samt

1.950.000 kronor för år 1921, skulle banan i sin helhet kunna öppnas

för allmän trafik under sistnämnda år, förutsatt att kostnaderna för en

sådan bana blifva ungefär desamma, som, enligt hvad förut sagts, beräknats

för en bana från Hällnäs öfver Lycksele till Bäsksele, den

enda tvärbanesträckning, för hvilken styrelsen nu är i tillfälle att uppgifva

på vissa undersökningar grundade approximativa kostnader.

Jag tillåter mig i detta sammanhang omnämna, att till Eders Kungl.

Maj:t inkommit underdåniga framställningar den 10 november 1910

från A. Th. Fiykholm och B. Bergström i Lycksele samt den 21 november

1910 från E. A. Lindström med flera personer i Bjurholm och

Örträsk.

I den förra framställningen hemställes, att Eders Kungl. Maj:t

täcktes låta till innevarande års Riksdag framlägga nådig proposition

om omedelbart upptagande af järnvägsbygge från Hällnäs till Lycksele,

så snart statsbanan Bastuträsk—Skellefteå—Kallholmen blifvit fullbordad,

och i den senare, att Eders Kungl. Magt ville i nåder förständiga

vederbörande att föranstalta om undersökning för anläggning af den

ifrågasatta järnvägen från norra stambanan till Lycksele, så att den

komme att framdragas i sträckningen Hörnsjö—Lillarmsjö—Örträsk—

Gäddträsk—Lycksele.

Vidkommande dessa framställningar har järnvägsstyrelsen, som

fått desamma till sig öfverlämnade för att tagas i öfvervägande vid

uppgörande af planen för bedrifvande af statens järnvägsbyggnader,

åberopat hvad styrelsen framhållit angående tiden för åvägabringande

af en tvärbana mellan norra stambanan och norra inlandsbanan samt

hvad styrelsen anfört därom att styrelsen icke vore beredd att för det

närvarande yttra sig angående läget för en sådan tvärbana och dess

utgångspunkt från norra stambanan. Styrelsen har dock redan nu

funnit sig kunna uttala den åsikt, att det icke är lämpligt framdraga

banan i den af Lindström med flera ifrågasatta sträckningen med anknytning

till norra stambanan vid Hörnsjö.

Såsom framgår redan af mitt yttrande till statsrådsprotokollet den

21 sistlidne oktober är jag fullt ense med järnvägsstyrelsen om lämpligheten

för att icke säga nödvändigheten af att, då nu en mängd stora

statsbanebyggnader förestå, uppgöra en plan för arbetenas bedrifvande

under ett antal år framåt.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

Den plan, järnvägsstyrelsen i enlighet med Eders Kung!. Maj:ts

befallning i sådant afseende framlagt, omfattar åren 1912—1922. I

planen äro upptagna dels de redan beslutade men ännu ej fullbordade

statsbanorna Järna—Norrköping, Östersund—Ulriksfors och Bastuträsk

—Skellefteå—Kallholmen, dels ock följande banor, rörande hvilkas

anläggning beslut ännu ej fattats, nämligen fortsättningen af norra inlandsbanan,

Sveg—Brunflo, banorna i Tornedalen, Ålfsby—Piteå, Umeå

—Holmsund samt tvärbana mellan norra stambanan och norra inlandsbanan.

Rörande anslag för år 1912 till banorna Jämo,—Norrköping, Östersund—

Ulriksfors och Bastuträsk—Skellefteå—Kallholmen har Eders Kung!.

Maj:t redan gjort framställning till Riksdagen i öfverensstämmelse med

järnvägsstyrelsens förslag. Med beviljande af sålunda äskade belopp

skulle de två sistnämnda banorna blifva fullbordade. Hvad angår statsbanan

Järna—Norrköping, som enligt den ursprungliga för 1907 års Riksdag

framlagda planen skulle vara färdigbyggd under år 1912, har arbetet

å denna bana på grund af förhållanden, för hvilka järnvägsstyrelsen

närmare redogjort, blifvit fördröj dt. Enligt den nu uppgjorda planen

skulle banan i sin helhet blifva fullbordad först år 1915, och synes

mig för ett lämpligt ordnande af andra ifrågasatta järnvägsbyggnader

arbetet med nämnda bana icke böra i vidare mån forceras.

Beträffande öfriga i planen upptagna banor blir jag strax i tillfälle

att närmare yttra mig om fortsättningen af norra inlandsbanan.

Vidkommande härefter banorna i Tornedalen tillåter jag mig erinra,

att Eders Kungl. Maj: t i innevarande års stats verk sproposition föreslagit

Riksdagen att, i afvaktan på den nådiga proposition, som kan komma

att aflåtas rörande fortsättning af norra stambanan från Veittijärvi, för

ändamålet beräkna ett anslag för år 1912 af 900,000 kronor. ''

Utredningarna rörande denna fråga äro ännu icke afslutade, men

hyser jag fortfarande förhoppning att kunna framlägga desamma inför

Eders Kungl. Maj:t under loppet af nu pågående Riksdag.

Lika med järnvägsstyrelsen är jag af den uppfattning, att järnvägen

Ålfsby—Piteå bör komma till stånd såsom statsbana. På de

grunder styrelsen anfört synes mig också lämpligt, att beslut om denna

järnvägsanläggning fattas redan vid innevarande års Riksdag. Härom har

äfven gjorts framställning i en från Norrbottens läns landsting inkommen

petition. Jag torde sålunda inom kort få förelägga Eders Kungl.

Maj:t förslag rörande denna bana. Redan nu tillåter jag mig omnämna,

att för arbetets påbörjande under år 1912 synas kunna tagas i anspråk

besparingar å anslagen till järnvägsbyggnaderna Östersund—Ulriksfors

och Bastuträsk—Skellefteå—Kallholmen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

Hvad angår järnvägen Sveg—Brunfio. som skulle sammanbinda

Orsa—Svegbanan med norra inlandsbanan, lärer icke kunna råda någon

tvekan därom att densamma bör anläggas åt staten. Det både

ju möjligen kunnat ifrågasättas, huruvida icke arbetet å nu förevarande

järnväg bort igångsättas före påbörjandet af norra inlandsbanans fortsättning

från Ulriksfors. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands

län har också i sitt den 25 januari 1911 afgifna underdåniga utlåtande

öfver järnvägsstyrelsens framställning i fråga ym anläggning

af statsbana mellan Ströms vattudal (Ulriksfors) och Ångermanälfven

(Volgsjön) framhållit, att det är af vikt, att förverkligandet af detta

förslag icke får undanskjuta sammanknytningen af inlandsbanan från

Östersund och norrut med det inre svenska järnvägsnätet genom byggande

af en statsbana från Brunfio till Sveg. Utan en sådan sammanknytning

erhåller nämligen, påpekar Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

den norra delen af inlandsbanan icke den betydelse såsom

kommunikationsled, som med densamma afsetts, hvarken ekonomiskt

eller i andra afseenden. Och äfven statsbanan Sveg—Brunfio skulle

enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes mening tillföra järnvägskommunikationer

åt trakter, särskildt provinsen Härjedalen, Itvilka

äro i mycket stort behof däraf, och hvilka dessutom hafva den förmånen

framför nu ifrågavarande, att deras produkter, förnämligast skogsprodukter,

ligga närmare till för de trakter, där de skola användas

eller hvarifrån de skola medelst inlandsbanan utföras. Allmänna tanken

inom intresserade kretsar torde ock, säger Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

hafva varit, att linjen Sveg—Brunfio är den länk af

inlandsbanan, som näst efter bandelen Östersund—Ulriksfors borde

komma till utförande. Och denna tanke anser Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande icke böra för det nu föreliggande förslaget undanskjutas.

'' I en till Eders Kungl. Maj:t den 15 november 1910 ingifven

skrift hafva därjämte J. Bromée med flera anhållit, att redan till innevarande

års Riksdag måtte aflåtas proposition om anläggning af statsbana

från Brunfio till Sveg.

Å andra sidan hafva representanter för Tåsjö, Dorotea och Vilhelmina

socknar gifvit uttryck åt den förhoppningen att järnvägens fortsättning

från Ulriksfors måtte äga företräde.

Utan att vilja frånkänna de af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

framhållna synpunkterna betydelse, tillåter jag mig emellertid

framhålla, att, då nu den först beslutade delen af norra inlandsbanan

inom kort är färdig, tidpunkten synes mig vara inne att principiellt afföra,

huruvida denna bana i sin helhet skall komma till utförande och

O 7

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 09.

efter hvilka bestämmelser den i så fall bör byggas och trafikeras. Skall

norra inlandsbanan komma till stånd, torde icke vara skäl att afbryta

byggnadsarbetena vid Ulriksfors för att efter något kortare uppehåll

återupptaga desamma, allra helst som, enligt hvad jag längre fram blir

i tillfälle påvisa, behofvet af förbättrade kommunikationer i de trakter,

som skulle beröras af en bana mellan Ulriksfors ochVolgsjön, är minst

lika trängande som i de trakter, mellersta inlandsbanan skulle genomlöpa.

Härtill kommer, att det alltid måste medföra olägenheter och kostnader

att öfverflytta befäl, arbetare och arbetsmateriel från den nu pågående

banbyggnaden mellan Östersund och Ulriksfors, å hvars norra del i

närheten af Ströms vattudal arbetena nu äro koncentrerade, till banbyggnad

i andra trakter för att efter någon tid åter flytta desamma

till Ströms vattudal.

Då dessutom förslaget Ulriksfors—Volgsjön föreligger i utarbetadt

skick, medan så icke är förhållandet med det andra förslaget, utgör detta

ytterligare en anledning att biträda järnvägsstyrelsens hemställan i

i denna del. Härigenom skulle för öfrigt icke vållas mer än ett års uppskof

beträffande Sveg—Brunflobanan. Därest Jämtlands läns landsting

redan under innevarande år beslöte ikläda sig de förpliktelser i afseende

å kostnadsfri upplåtelse af mark med mera, som torde komma att uppställas

såsom villkor för anläggningen af järnvägen såsom statsbana,

skulle i själfva verket uppskofvet med arbetets påbörjande kunna nedbringas

till en obetydlighet.

Hvad vidare beträffar järnvägen Umeä—Holmsund framhöll jag redan

den 11 mars 1909, då fråga förelåg om borttagande af bron öfver Norrån

å statsbanan Vännäs—Umeå—Storsandskär, såsom min åsikt att starka

skäl tala för att framdraga denna järnväg till halm ; vid Holmsund. 1

förhållande till de öfriga kommunikationsbehof, som det nu gäller att

tillgodose, torde dock denna järnvägsfråga vara af underordnad vikt.

Det synes mig därför riktigt, att densamma undanskjutes till en något

senare tidpunkt. Enligt järnvägsstyrelsens förslag skulle denna järnvägsled

påbörjas först år 1916, ett förslag som ej synes gifva anledning

till erinran.

Slutligen har järnvägsstyrelsen i planen upptagit anläggandet af

eu tvärband mellan norra stambanan och norra inlandsbanan. Detta är

en jämförelsevis ny fråga, och jag är gifvetvis icke beredd att i sakens

nu föreliggande skick därom uttala ett slutgiltigt omdöme. Vissa skäl

hafva emellertid anförts för att en dylik tvärbana bör genom statens

försorg anläggas, och. jag finner därför riktigt, att hänsyn därtill tages,

då nu gäller att få en öfversikt öfver statens järnvägsbyggnader under

de närmaste åren.

Bill. till liilcsd. Prat. 1911. 1 Barn!. 1 Afd. 43 Käft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

årliga

belopp, som skulle blifva erforderliga för

•0~*v - i enlighet med den sålunda

dessa af eu vid järnvägsstyrelsen underdåniga

Denna tablå — något jämkad med anledning

1 arnvagsbyggnader

Hvad nu angår de

bedrifvande af statens

angifna planen, framgå

skrifvelse fogad tablå,

däraf att Eders

för år 1912 till järnvägen Ströms vattudal—Angermanälfven samt till

fortsättningen af norra stambanan från Veittijärvi till 900,000 kronor

för hvartdera företaget i stället för af järnvägsstyrelsen upptagna

1,000,000 kronor — torde jämte de skrifvelsen åtföljande grafiska framställningarna,

likaledes af nyssberörda anledning jämkade, få såsom bilagor

fogas vid detta protokoll.

Kungi. Maj:t i statsverkspropositionen beräknat anslagen

-Angermanälfven samt

Såsom tablån

följande belopp:

närmare utvisar, skulle för åren 1912—1922 kräfvas

1912...................

..................................... kr.

8,728,000

—

1913....................

...................................... »

8,200,000

—

1914...................

...................................... »

8,300,000

—

1915.....................

..................................... »

8,421,000

—

1916.....................

..................................... »

8,443,000

—

1917 ................

.................................... )>

8,300,000

—

1918.....................

.................................... »

8,200,000

—

1919...................

...................................... »

7,500,000

—

1920 ....................

.................................... )>

7,200,000

—

1921 ...................

...................................... ))

6,450,000

—

1922 .....................

...................................... »

1,280,000

—

Summa kr.

81,022,000

—

På de särskilda järnvägsföretagen

på följande sätt:

Bastuträsk—Skellefteå—Kallholmen .......

Järn a—Norrköping.......................................

Östersund—Ulriksfors................................

Ulriksfors—Volgsjön....................................

Volgsjön—Gällivare .....................................

Sveg—Brunflo..............................................

Banor i Tornedalen ....................................

Ålfsby—Piteå ..............................................

Umeå—Holmsund.........................................

Tvärbana mellan norra stambanan och

skulle denna summa fördela

sig

................. kr.

1,028,000

—

................. »

10,541,000

—

................. >.’

1,400,000

—

................ )>

9,050,000

—

................ »

24,580,000

—

................. »

11,700,000

—

.................

5,493,000

—

................ ))

4,280,000

—

................ »

1,300,000

—

ndsbanan »

11,650,000

—-

Summa kr.

81,022,000

—

Beträffande det antagliga ekonomiska resultatet af dessa statsbanors

anläggning

är gifvetvis svårt att närmare uttala

sig.

Inom

järnvägs
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition Nr ti!).

styrelsen gjorda kalkyler lämna dock ledning för bedömandet. Det

torde sålunda kunna antagas, att Järna—Norrköpingsbanan och Sveg—

Brunfloj äril vägen skola komma att lämna öfverskott, samt att beträffande

järnvägarna Bastuträsk—Skellefteå—Kallholmen, Ålfsby Pitea,

Östersund—Ulriksfors och Umeå—Holmsund bruttoinkomsterna skola betäcka

driftkostnaderna. Samma antagande synes kunna göras i fråga om

järnvägen Ströms vattudal—Ångermanälfven, dock först några år efter dess

öppnande för trafik. Däremot torde icke vara att förvänta, att bruttoinkomsterna

komma att betäcka driftkostnaderna för vare sig banorna i Toinedalen,

inlandsbanan norr om Ångermanälfven eller tvärbanan mellan

norra5 stambanan och norra inlandsbanan. Dessa förhållanden framgå

närmare af en utredning, hvilken jag strax blir i tillfälle att framlägga.

Såsom jag senare skall närmare utveckla, synes emellertid den

omständigheten att vissa af de ifrågasatta järnvägsanläggningarna komma

att förorsaka statsverket rätt afsevärda direkta förluster, icke i och för

sig böra hindra desammas utförande, om andra viktiga skäl tala därför.

Ett studium af statens tidigare järnvägspolitik visar också, att statsmakterna

ansett sig böra i mycket stor utsträckning anlägga järnvägar,

hvilka långt ifrån att vara räntebärande medfört årliga driftunderskott.

Ja»- meddelar till belysning häraf en sammanställning af de utaf Riksdagen

under tioårsperioderna 1891—1900 och 1901 1910 beviljade

anslag för statens järnvägsbyggnader jämte afkomstprocenten enligt

1908 års officiella statistik för de med dessa anslag anlagda statsbanor,

som före år 1909 upplåtits till allmänt begagnande.

i S t a t a h a n a.

Anslag.

Kronor.

1

Afkomst-

proeent.

1891—1000.

Komplettering af Luleå—Gällivarebanan ..........................................

2,800,000

-t- 2,37

Fortsättande och afkortande af statsbanan Vännäs—Boden..................

11,700,000»

Mellan sel—Örnsköldsvik.................................................................

1,823,000 i

- 2,Cd

Vännäs—Umeå ...........................................................................

2,600,000j

Komplettering af Västkustbanan......................................................

1,075,000

+ 2,14

Boden—Morjärv ...........................................................................

4,371,000

— 3,50

Krylbo—Örebro ...........................................................................

9,624,500

— 0.114

Gällivare—Riksgränsen .................................................................

19,500.000

-I- 7,52

Statsbanan genom Bohuslän............................................................

4,750,000

— 2,4 1'',

Summa

58,843,500

i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 60.

Statsj är iivägarnas

ekonomi åren

1911—1923.

Stats b a n a.

Anslag.

Kronor.

Afkomst-

procent.

1901—1910.

Bodon—Morjärv .................................

653,000

— 3,50

Gällivare—Riksgränsen .............................

10,407,000

-r 7.52

Statsbanan genom Bobuslän......................

14,513,000

Bangårdsanordningar i och invid Stockholm ............

2,513,000

Morjärv—Lappträsk med väganläggning Boden—Lappträsk............

5,261,246

År 1904 beslutade undersökningar för den s. k. inlandsbanan...

510.000

Östersund—Ulriksfors......................................

9,500,000

Bastuträsk—Skellefteå—Kallkolmen

4,300,000

Jama—Norrköping....................................

6,300,000

Gällivare—Porjus...................................

1,920,000

Lappträsk—Veittijärvi ................................................

1,043,000

Summa

56,918,246

Medan sålunda i medeltal under de två senaste tioårspeidoderna på

statens järnvägsbyggnader årligen nedlagts respektive omkring 5,900,000

kronor och 5,700,000 kronor, skulle under de elfva år, som den nu

föreliggande planen omfattar, i medeltal erfordras inemot 7,400,000

kronor om året.

Då det nu galler att pröfva, huruvida genomförande af denna plan

öfver hufvud taget är ekonomiskt möjligt, torde bästa medlet för bedömandet

vara att söka bilda sig en föreställning om, huru statsjärnvägarnas

ekonomi i sin helhet kommer att ställa sig under den tidrymd,

det nu planerade järn vägsbyggandet skulle fortgå.

Jag har därför anmodat generaldirektören Pegelow att uppgöra en

öfverslagsberäkning öfver statens järnvägars inkomster, utgifter, driftsöfverskott

samt afkastning å nedlagdt kapital under tiden 1911—1923,

en beräkning, hvars resultat jag här torde få framlägga.

Gifvetvis måste en sådan beräkning blifva mycket approximativ,

da en mängd faktorer inverka, som visserligen hafva ett väsentligt inflytande

på resultatet men likväl icke kunna tillförlitligt bedömas för

en lång tid framåt. Vid ifrågavarande öfverslagsberäkningar har hänsyn

icke kunnat tagas till de ändringar i person- och godstaxorna, som

den nu arbetande taxekommittén kan komma att föreslå, utan hafva nu

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

29

tillämpade taxor antagits hela tiden vara gällande. Då skäl tinnes att

antaga, att de nya taxor, som komma att framgå nr kommitténs arbete,

skola för statens järnvägar medföra relativt högre inkomster än de nuvarande,

skulle sålunda de nu framlagda beräkningarna med hänsyn till

nyssnämnda förhållande snarare gifva ett för lågt än ett för högt resultat.

Hvad beträffar det i statsbaneaffären nedlagda kapitalet beräknas det

vid 1911 års utgång utgöra 578.10 millioner kronor, i hvilket belopp jämväl

inbegripes material och kassaförlag.

Härtill komma under tiden till år 1923 för nya statsbanebyggnader

enligt den framlagda planen 81.022 millioner kronor jämte beräknade

ökningar i de den 1 januari 1912 trafikerade statsbanornas kapitalvärde

med 153 millioner kronor.

Denna senare kapitalökning för de järnvägslinjer, som den 1 januari

1912 äro öppnade för allmän trafik, redovisas sålunda:

Stockholms in. fl. bangårdar ................................................... kr. ÖO.oo mill.

Dubbelspåranläggningar ............................................................ » 10.00

Nya byggnader och anläggningar......................................... »

Ny rullande materiel ................................................................ »

Elektrifiering af riksgränsbanan ............................................ »

Nya inventarier utom rullande materiel .............................. »

Ökning af material- och

kassaförlag

30.00

40.00

8.30

5.oo

9.70

»

»

»

Summa kr. 153.00 mill.

Det i statsbaneaffären nedlagda kapitalet beräknas under ofvannämnda

förutsättningar vid utgången af hvart och ett af nedan angifna

år utgöra i millioner kronor.

A r.

Trafikerade

banor.

Under

byggnad

varande

banor.

Summa.

1911 ........................................................................

552.70

25.40

578.10

1912 ........................................................................

565.90

35.90

601.80

1913 ........................................................................

595.30

29.40

624.7 9

1914 ....................................................................

608.50

39.2 0

647.7 0

1915 .....................................................................

629.7 0

39.60

669.30

1916 ........................................................................

665.00

26.90

691.90

1917 ........................................................................

692.7 0

20.7 0

713.4 0

*) Af detta belopp äro 2.422 millioner kronor utbetalda under år 1910 och ingå följaktligen

uti det i statsbaneaffären vid ingången af år 1912 nedlagda kapitalet, 578.10 millioner kronor.

Kapital, nedlagdt

i statsbaneaffären.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Inkomster och

utgifter vid

järnvägsdriften.

30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 6.9.

Å r.

Trafikerade

banor.

Under

byggnad

varande

banor.

Summa.

1918 ........................................................................

707.30

27.50

734.80

1919 ......................................................................

732.20

23.30

755.50

1920 ........................................................................

745.40

30.5 0

775.»o

1921 ........................................................................

758. co

36.90

795.50

1922 ........................................................................

783.20

26.50

809. jo

1923 ........................................................................

809.7 0

—

809.70

Hvad därefter angår inkomster och utgifter vid järnvägsdriften, har

beräkningen af trafikinkomsterna blifvit utförd särskildt för de järnvägslinjer,

som under år 1911 beräknas vara öppnade för allmän trafik, och

särskildt för hvar och en af de nya järnvägslinjer, som skulle tillkomma

enligt den uppgjorda byggnadsplanen.

a) Inkomst- och utgiftsh er åkning för under år 1911 trafikerade statsbanor.

Under tidsperioden 1901—1910 har bruttoinkomsten ökats från 45

millioner kronor till 72 millioner kronor. Malmtrafiken å linjen Luleå

—Riksgränsen har medfört en inkomstökning från 3 millioner kronor

till 11 millioner kronor. Inkomsterna af annan trafik än den förenämnda

hafva sålunda stigit från 42 till 61 millioner kronor eller med

19 millioner kronor, utgörande en ökning af omkring 45 % eller i

medeltal per år af 10-årsperioden 4.5 %.

Vid beräkningen har förutsatts, att, sedan år 1914 elektrifieringen

af bandelen Kiruna—Riksgränsen blifvit genomförd, transportmängden

af malm skall år 1915 hafva uppnått sitt maximum. Denna transportmängd

antages fortvara under fortsättningen af här ifrågavarande tidsperiod

och årligen inbringa brutto 13.4 millioner kronor, på sätt

närmare framgår af en vid generaldirektören Pegelows utredning fogad

bilaga.

Hvad angår inkomsten af öfrig trafik har antagits en stegring

från och med 1913 till och med 1922 af 30 millioner kronor, utgörande

omkring 43 % af trafikinkomsten af »öfrig trafik» år 1913 eller i medeltal

en ökning af 4.3 % per år, d. v. s. något mindre än den verkliga

procentuella ökningen under tidsperioden 1901—1910. Driftkostnaderna

hafva med ledning af resultatet för år 1910 beräknats till 70 %

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kung! Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

af bruttoinkomsterna. I detta sammanhang har hänsyn ej tagits till

af sättningar till förnyelsefond, motsvarande nödig afskrifning, samt bidrag

till personalens pensionering.

b) Inkomst- och utgiftsberäkning för under tidsperioden 1912—1922

tillkommande nya bandelar.

Dessa beräkningar måste gifvetvis blifva mycket approximativa.

Inkomsterna för ifrågavarande bandelar hafva uppskattats dels med ledning

af de utredningar rörande inlandsbanan, som blifvit utförda af

förste aktuarien, filosofie doktor Karl Key-Åberg, dels med ledning af

inkomsten å redan trafikerade banor, hvilka kunna anses genomlöpa

likartade trafikområden.

Vid beräkningen af utgifterna har antagits, att Järna—Norrköpingsbanan

kommer att trafikeras enligt samma grunder som statsbanornas

öfriga hufvudlinjer, men att öfriga nya bansträckor skola trafikeras på

möjligast billiga sätt.

På sådant sätt beräknade inkomster och utgifter finnas sammanställda

uti följande tabell.

Bana.

Längd.

Kilometer.

Inkomster.

Milla- kr.

Utgifter.

Mill:r kr.

1. Bastuträsk—Skellefteå—KaUholmen..........................

63.G

0u 9

0.19

2. Jänta—Norrköping ...................................................

no. A

1.40

1.00

3. Östersund—Ströms vattudal (Ulriksfors)........................

Ilo.8

0. ! 1

0.41

4. Ströms vattudal—Ångormanälfven ..............................

120. o

0.18

0.26

5. Norra inlandsbanan från Angermanälfven till Gällivare...

460. s

0-60

0.92

6. Sveg—Brunflo .........................................................

161.0

0.81

0.64

7. Lappträsk—Tornedalen .............................................

107.2

0.11

0.1 G

8. Älfsby —Piteå...........................................................

55.8

0.18

0.18

9. Umeå—Holmsund......................................................

11.9

0.0 2

0.02

10. Tvärbana mellan norra stambanan och inlandsbanan

(Lyckselebanan) ...................................................

184.0

0.18

0.19

Utöfver de löpande trafikkostnaderna bör omkostnadskontot för

järnvägsdriften belastas jämväl med de belopp, som kunna anses motsvara

den värdeminskning, som genom förslitning och tidens inverkan

åstadkommes. Med ledning af de grunder, som finnas angifna i järnvägsstyrelsens

underdåniga yttrande den 1 december 1910 öfver det af

särskilda sakkunniga den 4 oktober 1910 afgifna förslag öfver riks
-

Afsättningar

till förnyelsefond

(afskrifningar).

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

statens uppställning m. m., tiar erforderlig afsättning till förnyelsefond

beräknats. Följande sammanställning angifver närmare de belopp, på

livilka afsättning beräknats och på hvad sätt dessa belopp blifvit bestämda.

Af sättningar till förnyelse fond.

o

A r.

Kapital, å kvilket slitning’

beräknas

%■

Afsättning''.

1911 ..........................................

259.00 milkr

2’23

5.83 milkr

1912 ..........................................

267.7 0 »

—

6.0 3 »

1918 ..........................................

284.03 .»

—

G.-io

1914 ..........................................

293.33 »

—

6.G0 »

1915 ..........................................

302.03 »

—

6.79 »

1916 ..........................................

321.3 7 »

—

7.2 3 »

1917 ..........................................

337.0 7 »

—

7.00 »

1918 ..........................................

353.17 »

—

7.95 »>

1919 ..........................................

367.7 2 »

—

8.27 »

1920 ..........................................

376.42 »

—

8.4 7 »

1921 ..........................................

385.12 »

—

8.0-; »

1922 ..........................................

393.82 »

-

8.8 G »

1923 ..........................................

407.0 7 »

--

9.io »

Af beräknad kapitalökning uti redan nu trafikerade banor hafva

följande belopp antagits blifva nedlagda i byggnader in. m., som äro

utsatta för slitning:

Benämning.

Totalbelopp.

Slitningsbelopp.

Stockholms bangård....................................

30. oo mill-.r

10. oo mill-.r

Göteborg, Malmö m. 11. bangårdar ...............

20. oo »

6 oo »

Dubbelspår................................................

lO.oo »

3.oo »

Rullande materiel.......................................

40 o o

40.0 0 »

Nya inventarier..........................................

5.oo »

—

Öfriga byggnader och anläggningar...............

30. oo »

20.oo »

Elektrifiering.............................................

8.3 0 »

8.30 »

Ökning af förlag .......................................

9.7 0 »

—

Summa

153.00 milkr

87.3 0 milkr

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

33

Häraf beräknas 8.73 millioner böra afsättas för hvardera af åren

1913—1922.

För nytillkommande bandelar beräknas 50 % af anläggningskostnaden,

som innefattar rullande materiel, utgöra värdet af byggnader

m. m., som förslitas, enligt följande tabell:

År.

B a n a.

Totalkostnad.

Slitningsbelopp.

19131

Östersund—Ströms vattudal (Ulriksfors)

10. so

mill:r

1 8.20 milla:

Bastuträsk—Skellefteå—Kallholmen ...

5.30

»

J

1916-J

Järna—Norrköping...........................

16.so

’>

1 10.54 »

Älfsby—Piteå.................................

4.28

))

)

Ströms vattudal—Angermanälfven......

9.0 5

))

> 8.oo »

19171

Lappträsk—Tornedalon.....................

6.90

))

f

19181

Lyckselebanan.................................

11.65

))

l 6.50 »

Umeå—Holmsund ...........................

1.30

n

1

1919

Sveg—Brunflo.................................

11.70

n

5 95 »

1924

Angermanälfven—Gällivare ...............

26.50

»

13.25 »

Bidragen till personalens pensionering hafva för åren 1911 och

1912 upptagits till de belopp, som äro angifna i förslag till kostnadsstater

för samma år. För de följande åren har i denna utgiftspost

antagits en ökning af 100,000 kronor per ar, detta med ledning af

uppgifter i den utredning, som legat till grund för nu gällande pensionslag.

Endast en noggrann matematisk utredning skulle kunna lämna

tillförlitliga siffror härutinnan, men en sådan finnes icke utförd.

Med ledning af hvad i det föregående blifvit anfördt har följande

tablå blifvit upprättad:

Bidrag till

personalens

pensionering.

Slutresultat.

Bill. till Riksd. Prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 43 Haft.

O

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

Jämförelse

med vissa

främmande

länder.

År.

Ncd- lagdt

kapital

i mil- lioner

kronor.

Inkomster

i millioner kronor.

Utgifter

i millioner kronor.

Drift- öfver- skott i

millio- ner

kronor.

Afkast-

ning

i %

å ned- lagdt

kapital.

Inkomst å år

1911 trafike- rade banor.

Inkomst

å banor

öppnade

för trafik

efter år

1911.

Summa

inkomst.

Driftkostnad

Afsätt- ning

till för- nyelse- fond.

Bidrag

till

perso-

nalens

pensio-

nering.

Summa

ut-

gifter.

Malm.

Ofris

trafik.

å är

lön

trafike-

rade

banor.

å banor,

öppnade

för trafik

efter år

1911.

1911.....

578,io

11.6

64.2

75.80

52.73

5.83

1.71

60.27

15.53

2.69

12......

601.80

12.3

67.7

—

SO. oo

55.58''

—

6.02

1.83

63.43

16.57

2.75

13......

624.70

12.7

70.7

O.oo

84.oo

58.58

0 60

6.40

1.93

67.51

16.49

2.64

14......

647.70

13.1

73.7

O.co

87.40

60.70

O.oo

6.00

2.03

69.99

17.41

2.6 9

15......

669.3 0

13.4

76.0

O.oo

90.60

63.oo

O.oo

6.79

2.13

72.52

18.08

2.70

16......

691.90

13.4

79.6

2.18

95.18

65.io

1.78

7.23

2.23

76.34

18,84

2.72

17......

713.do

13.4

82.6

2.4 7

98.47

67.20

2.2 0

7.60

2.33

79.33

19.14

2.68

18......

734.80

13.4

85.o

2.85

101.85

69.30

2.59

7.9 5

2.43

82.2 7

19.58

2.66

19......

755.50

13.4

88.0

3.60

105.6 6

71.40

3.23

8.27

2.53

85.43

20.23

2.08

1920......

775.90

13.4

91.6

3.66

108.6 6

73.50

3.23

8.47

2.63

87.S3

20.8 3

2.68

21......

795.50

13.4

94.0

3.66

111.66

75.60

3.23

8.06

2.73

90-22

21.44

2.70

22......

809.7 0

13.4

97.6

3.60

114.66

77.7 0

3.23

8.86

2.83

92.02

22.04

2.72

23......

809.70

13.4

100. o

4.26

118.20

79.80

4,15

9.16

2.93

96.04

22.22

2-74

Uti denna tablå äro inkomster och utgifter beräknade för åren 1911

—1923, samt afkomstprocenten på hela det i statsbaneaffären nedlagda

kapitalet, således äfven det kapital, som är nedlagdt i under byggnad

varande banor, angifven för hvarje år. År 1923 är medtaget, enär hela

norra delen af inlandsbanan beräknas vara öppnad för trafik detta år,

under hvilket inga statsbanebyggnader i denna utredning beräknats pågå.

Då järnvägsbyggnadsplanen år 1923 blefve genomförd, skulle enligt tablån

afkomstprocenten utgöra 2.74 %. Skulle en ränteafkastning af 3.8 % å

det nedlagda kapitalet anses skäligen kunna fordras, skulle sålunda en förlust

af 1.06 % kunna sägas uppstå, eller å hela kapitalet 809.70 millioner

kronor ett belopp af 8.58 millioner kronor. Detta blefve sålunda den uppoffring,

som statsverket år 1923 skulle göra till förmån för de delar af landet,

där statsbanor äro framdragna, utan att dessa landsdelars åkerbruk och

industri tillföra banorna tillräcklig trafik för att göra desamma räntabla.

För jämförelses skull torde jag här få återge en tablå, som dels

grafiskt, dels i tabellform angifver afkomstprocenten för några af de

angränsande ländernas järnvägar.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

Or a fisk framställning- af afkoinstprocenterna aren 1899—1608 för Sveriges stats] äril vägar,

svenska enskilda norinalspåriga järnvägar, de preussisk-hessiska statsjärnvägarna,

de danska statsbanorna, Sorges järnvägar och Finlands statsjärnvägar.

%

Preussen
-

Sverige: enstUdnjv^r.

Danmark-----

Fin! and..................

Sverige: statsjärnvägar

År 1899 00 Öl 02 03 04 05 06 07 08 09

Afkomstpro center åren 1899—1809.

1899.

1900.

1901.

1902.

1903.

1904.

1905.

1906.

1907.

1908.

1909.

Sveriges statsjärnvägar

Svenska enskilda norm.-

3.73

3.oo

2.37

3.04

3.33

3.45

3.49

4.00

2.76

1.39

1.72

spår. järnvägar......

5.3G

4.74

4.58

4.46

4.03

4.53

4.68

4.76

4.14

3.42

U-

Preussisk-hessiska stats-

järnvägarna *) .......

7.28

7.14

6.41

6.54

7.12

7.17

7.52

7.48

6.53

5.22

2)-

Danska statsbanorna1).

2)-

*)-

25

)

2)-

1.69

2.97

3.8 6

4.22

3.94

2.98

1.33

Norges järnvägar1) ....

2.67

2.18

1.81

1.36

1.49

1.73

1.58

2.08

2.61

2.55

2.08

Finlands statsjärnvägar

3.31

2.85

1.81

1.40

1.92

1.47

1.04

1.84

1.77

1.41

2)-

Anm. Afkomstprocenten är beräknad i den svenska och preussiska statistiken på anläggningskostnaden

i medeltal för året, i Norge och Finland å anläggningskostnaden vid räkenskapsårets slut. i Danmark å anläggningskostnaden

vid räkenskapsårets början.

1) Räkenskapsår 1 april—31 mars. — z) Uppgift saknas.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kung!. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 60.

Af denna tablå framgår, att såväl Norge och Danmark som Finland

icke erhålla full afkastning på det i dessa länders järnvägar nedlagda

kapitalet, och att dessa länder i likhet med Sverige göra uppoffringar

för befordrandet af vissa landsdelars utveckling i kulturellt och ekonomiskt

afseende. Annat är förhållandet med de preussiska järnvägarna,

hvilka lämna icke allenast full ränta på det nedlagda kapitalet, utan

därutöfver lämna betydande öfverskott. Detta förhållande finner sin

naturliga förklaring uti detta lands talrika och tätboende befolkning

samt dess högt stående åkerbruk och industri.

Afkastning å Såsom i järnvägsstyrelsens förut åberopade yttrande öfver riksstats0llafasTgensPkPaer

kommitterades förslag är framhållet, erhålles ingen riktig föreställning

statsbanor, om statsbaneaffären, utan att statsbanelinjerna uppdelas i två grupper,

den ena omfattande sådana, af kvilka skälig afkastning å nedlagdt kapital

kan påräknas, den andra gruppen omfattande sådana banor, af hvilka

tills. vidare icke någon afkastning kan påräknas. Tiden har icke medgift

någon fullständig utredning i detta afseende. Till belysning

häraf må dock tjäna följande af filosofie doktorn Key-Aberg gjorda utredning,

i hvilken en uppdelning af statsbanelinjerna ur nyssnämnda synpunkt

verkställts för åren 1906—1909.

»Afkomstprocenterna vid statsbanedelarna norr om Stockholm och

Hallsberg med tillägg af Bohusbanan men med frånräkning af Luleå—

Gällivare—Riksgränsen ställde sig sålunda:

År 1906

» 1907

* 1908

)> 1909

+ 0.06

— 0.09

— 1.10

— 0.77

Motsvarande tal för bandelarna söder om Stockholm och Hallsberg

—Bohusbanan men + malmbanan voro följande:

År 1906

» 1907

)> 1908

» 1909

“T" 6.14

+ 4.90

+ 3.39

+ 3.92.»

bi utså ta er • ^eu uPP°kh''ing af omkring 8.5 millioner kronor, som statsverket

enligt förenämnda beräkningar skulle för år komma att göra till förmån

för glest befolkade delar af vårt land med ännu outvecklade närings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

Q7

O i

grenar är visserligen i och för sig betydande, men bör dock vid närmare

eftersinnande icke väcka alltför allvarliga betänkligheter. Det understöd,

som vissa delar af landet skulle erhålla, torde medföra en sådan utveckling

af dessa landsdelar, att nationalekonomiskt sedt icke förlust utan i

stället vinst uppstår. Härtill kommer, att omnämnda belopp icke kommer

att uttaxeras på de skattdragande, enär, såsom strax skall visas,

statsbanornas driftsöfverskott är tillräckligt att förränta den del af

den icke amorterade statsskulden, som är nedlagd i statsbaneaffären, och

äfven att betala fortsatt amortering.

Af det i statsbaneaffären vid början af år 1911 nedlagda kapitalet

utgjordes 390,9 millioner kronor af lånemedel. En gjord, gifvetvis

mycket approximerad beräkning t}rder på, att, med hänsyn till de å hela

statsskulden verkställda amorteringar, af nämnda lånemedel skulle kunna

antagas vara amorteradt ett belopp af omkring 63,0 millioner kronor,

hvadan det i statsbaneaffären nedlagda, icke amorterade lånekapitalet

vid angifna tidpunkt lärer kunna beräknas till omkring 328,0 millioner

kronor.

Af de belopp, som enligt föregående utredning beräknas skola till

och med år 1922 ytterligare nedläggas i statsbaneaffären, torde under

de särskilda åren komma att af lånemedel utgå de belopp, som upptagas

i en tabell, hvilken jag strax skall återgifva.

Under antagande att räntan å statsskulden genomsnittligt uppgår

till 3,8 %, och att i ränta och amortering kommer att likaledes genomsnittligt

taget såsom annuitet erläggas 4,5 %: skulle skillnaden mellan

driftöfverskottet å statsjärnvägarna och den annuitet, som belöper på

det vid hvarje års början återstående beloppet af de i statsbaneaffären

nedlagda lånemedel, ställa sig på sätt tabellen närmare utvisar. Denna

tabell ter sig på följande sätt:

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 69.

Fortsättning

af norra inlandsbanan.

Departements
chefen.

År.

Lånemedel

o , I tillkom- ma urets ,

v.. . illa under

b0rjan j året

mill. kr.|mill. kr.

Sum ma

mill. kr.

Ränta

3,8 %

mill. kr.

Annu-

itet

4,5 %

null. kr.

Afbetal-

ning-

mill. kr.

Åter-

står

mill. kr.

Drifts-

öfver-

skott

mill. kr.

Annu-

itet

mill. kr.

Skillnad

1

mill. kr. mill. kr.

+ 1 —

1910......

_-

__

__

_

328.00

1911......

328.0 0

13.50

341.50

12.98

15.37

2.39

339.11

15.53

15.37

0.16

—

1912......

339.11

17.53

356.64

13.55

16.05

2.50

354.14

16.57

16.05

0.52

—

1913......

354.14

17.00

371.14

14.io

16.70

2.60

368.54

16.49

16.70

—

0.21

1914......

368.54

17.io

385.04

14.05

17.35

2.7 0

382.94

17.41

17.35

0.06

—

1915......

382.94

17.22

400.16

15.21

18.oi

2.80

397.3 6

18.08

18.01

0.0 7

—

1916......

397.3 0

17.24

414.60

15.7 0

18.66

2.90

411.70

18.84

18.66

0.18

—

1917......

411.70

17.io

428.80

16.30

19.30

3.oo

425.80

19.14

19.30

—

0.16

1918......

425.80

17.00

442.80

16.83

19.93

o.io

439.70

19.58

19.93

•-

0.35

J 1919......

439.7 0

16.3 0

456.00

17.33

20.52

3.19

452.81

20.23

20.52

—

0.29

1920......

452.81

16.oo

468.81

17.82

21.io

3.28

465.53

20.83

21.10

—

0.27

1921......

465.53

15.25

480.78

18.27

21.64

3.37

477.41

21.44

21.64

■-

0.20

1922......

477.41

10.08

487.4 9

18.53

21.94

3.41

484.08

22.04

21.94

O.io

—

1923......

484.08

—

484. os

18.39

21.78

3.39

480.69

22.22

21.78

0.44

—

1.53

1.48

+ 0.05

Skulle verkligheten visa sig öfverensstämma med beräkningarna,

skulle praktiskt taget debet och kredit gå inköp, och landet sålunda

äfven med den utvidgning af statsbanenätet, som den nu framlagda

planen innebär, få utnjuta de fördelar, ett utveckladt statsbanesystem

medför utan annan belastning af budgeten än de vanliga årliga anslagen

till nya byggnader och anläggningar samt till inventarier och

ökning af kassaförlag, poster som enligt kalkylen årligen skulle sammanlagdt

uppgå till 4,5 millioner kronor.

Om jag sålunda med stöd af de framlagda beräkningarna, hvilka,

såsom jag uttryckligen framhållit, på grund af förhållandenas natur gifvetvis

måste vara mycket approximativa, anser mig kunna förutsätta,

att stats]’ärnvägarnas ekonomi tillåter åstadkommandet af de i förevarande

plan ifrågasatta järnvägsföretagen, återstår att närmare yttra mig om

den fråga, som nu särskild! föreligger till behandling, fortsättningen af

norra inlandsbanan.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

39

De vidsträckta områden af vårt land, som pläga sammanfattas under Norrlands ntbenämningen

Norrland, omfatta en ytvidd af omkring 6/io af den svenska vecklinsjorden

och äro af ungefär samma utsträckning som konungariket Italien.

Länge låg denna stora landmassa som eu obruten utmark. Endast

utefter kusterna och i floddalarna närmast det Bottniska hafvet samt i

de bördiga nejderna kring Storsjön i Jämtland spred sig redan tidigt

nybyggarodling. Men på de breda landbältena mellan älfvarna och i

landets inre för öfrigt utbredde sig urgamla barrskogar och oländiga

myrar samt längst i väster och norr öde fjällvidder, hvilkas här och hvar

förekommande mineralskatter till större delen hvilade i det fördolda.

Det var först de stigande trävaruprisen vid midten af 1800-talet,

närmast framkallade af eu friare handels- och tullpolitik i Västeuropa,

som öppnade Norrland, för en verksammare närings kultur. Landets

skogar, som förut an vän dts nästan uteslutande till jakt-och betesmarker

samt till de fåtaliga nybyggarnas husbehof, fingo i hast- ett handelsVärde.

Vaksamma och förutseende affärsfirmor skyndade att inköpa

skogsvidder och afverkningsrätter, rensa och reglera älfvarna för flottning

af timmer samt anlägga sågverk vid kusten. Skogarna folio i allt

större och större utsträckning, sågverksindustrien och trävaruskeppningen

blefvo allt mer omfattande, medan samtidigt odlingen allt längre

inträngde i landet. År 1859 anslogs värdet af Sveriges hela trävaruskeppning

till allenast 8,5 millioner kronor. Tio år senare värderades

densamma till 52,6 millioner kronor, och i denna ansenliga stegring hade

Norrland gjort den väsentligaste insatsen. Sedermera har trävaruskeppningen

och, i mån den grofva ståndskogen minskats, träm as sefabrikationen

årtionde efter årtionde tilltagit i sådan grad, att det till och med

väckt allvarsam'' oro för de norrländska skogarnas fortbestånd.

Det vaknande industrilifvet i Norrland samt den därmed följande

folkökningen och allmänna kulturstegringen föranledde de svenska statsmakterna

att söka bereda nämnda landområde bekvämare kommunikationer

än de sparsamma landsvägar och den under flera månader

under året af is afstängda sjöfarten hade att erbjuda. Beslutsamt grep

man sig an med byggandet af en bredspårig statsbana genom landets

kustregioner upp mot Finlands gräns. År 1894 var banan helt färdig

till det 1,144 kilometer från Stockholm belägna Boden, där man ock

funnit angeläget resa ett fästningsvärn för det nya kulturlandet. Sedermera

har den stora kustbanan fortsatts än ytterligare norr- och österut.

Men ej nog härmed. I ändamål att påskynda Norrlands ekonomiska

utveckling och dess närmare sammanslutning med landets öfriga delar

fullbordades 1882 den s. k. tvärbanan genom Jämtland, hvarjämte bibanor

från den stora kustbanan utbyggts till de flesta af Norrlands kuststäder.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

Genom svenska och norska folkens gemensamma ansträngningar har

därjämte Boden satts i järnvägsförbindelse med Narvik vid Atlantiska

oceanen. Sistnämnda förbindelse, som öppnades 1902, möjliggjorde

tillgodogörande i stort mått af de norrbottniska malmbergens rikedomar.

Inalles ägde Norrland vid 1909 års slut järnvägar meden sammanlagd

längd af 2,519 kilometer, fördelade på olika län sålunda:

Statsbanor.

Enskilda

järnvägar.

Summa.

Kilometer.

Kilometer.

Kilometer.

Gäfloborgs län............................................................

355

405

760

Yästemorrlands län......................................................

356

105

461

Jämtlands län ............................................................

359

28

387

Västerbottens län.........................................................

273

—

273

Norrbottens län .........................................................

632

6

638

Summa

1,975

514

2,519

Det sist angifna talet, ställdt i relation till landets areal och befolkningsantal

utvisar, att Norrland vid angifna tid ägde 0,96 kilometer

järnvägar per 100 kvadratkilometer och 26,88 kilometer per 10,000

invånare, under det att motsvarande relationstal för det öfriga Sverige

utgjorde respektive 6,24 och 24,42 kilometer.

Att erinra är att, såsom förut omnämnts, under år 1909 statsbanor,

oafsedt den stora norrländska kustbanans fortsättning allt längre österut,

voro under anläggning mellan Bastuträsk och Skellefteå samt mellan

Östersund och Ströms vattudal.

De järnvägsföretag, som vårt folk sålunda drägt till stånd för

Norrlands tidsenliga kultivering, hafva visat sig väl motsvara sitt ändamål.

Landet utvecklar sig raskt i skilda afseenden, och det länder

vårt folk till heder att med sina jämförelsevis små resurser i folk och

kapital hafva kunnat åvägabringa denna utveckling.

Beträffande de hittills uppnådda resultaten af det pågående nydaningsarbetet

tillåter jag mig att efter senast offentliggjorda statistik i

korthet anföra några sifferuppgifter rörande folkmängd och näringar m.m.

Folkmängden, som år 1879 utgjorde 613,597 personer, uppgick vid

1909 års slut till 937,041 och hade sålunda på 30 års tid stigit med

52,7 %. Den samtidiga folkökningen i det öfriga Sverige stannade vid

14,5 %. Den vid 1909 års slut i Norrland bosatta befolkningen utgjorde

närmare 18 % af hela Sveriges folk.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 69.

Den odlade jorden har, trots det hårda klimatet och vidsträckta

regioners otjänlighet för åkerbruk, enligt statistiken ökats från 205,881

hektar i medeltal för åren 1871—1875 till 366,707 hektar år 1908, hvilket

utvisar eu ökning af bortåt 80 %. Den samtidiga ökningen i den

odlade jordarealen i det öfriga Sverige stannade vid omkring 35 %.

Boskapsskötseln har också ansenligen tilltagit under senare årtionden.

Kreatursstocken, reducerad till nötkreatursenheter, räknade sålunda i

Norrland i medeltal för åren 1871—1875 374,631 och år 1908 533,396,

livilket utvisar en ökning af 42 %. Samtidigt ökades kreatursstocken i

det öfriga Sverige med icke fullt 25 %.

Anförda tal ådagalägga oomtvistligen, att jordbruksrörelsen i Norrland

under senare årtionden befunnit sig i raskt framåtskridande. Men

det är dock på det industriella området, som landet framför allt utvecklat

sig. Det är industriens uppsving, som företrädesvis framkallat

den efter våra förhållanden utomordentliga folkökningen.

Hvad först bergshandteringen angår, är dem visserligen hvad

Gäfleborgs län beträffar af gammalt datum, men i de väldiga former,

hvari densamma, hvad öfre Norrland beträffar, för närvarande bedrifves,

förskrifver den sig från öppnandet af järnvägslinjen Luleå—Narvik.

År 1890 brötos i hela Norrland endast 16,239 ton järnmalm,

häraf 5,139 ton i Norrbotten. År 1908 brötos däremot i Norrland icke

mindre än 2,839,120 ton malm, hvaraf 2,827,228 ton i Norrbotten.

Hela värdet vid grufvorna af den brutna malmen uppskattades samma

år till närmare 16 millioner kronor. Arbetarna vid järngrufvorna och

vid anrikningsverk för järnmalm i Norrland uppgingo samma år till

omkring 2,900. Vidtgående prospekt öppna sig ytterligare för den

norrländska järnmalmsproduktionen genom den transporterande järnvägens

beslutade elektrifiering, prospekt som för staten måste te sig än

mera fördelaktiga, sedan den numera är delägare i de största malmfälten.

Af andra bergverk än järngrufvor och anrikningsverk för järnmalm

finnas sådana af någon större betydenhet endast i Gäfleborgs län

samt vid Karlsvik i Norrbotten. Dessa sysselsatte år 1908 tillsammans

omkring 3,000 arbetare.

Beträffande öfrig industri inhämtas af kommerskollegii berättelser

om fabriker och handtverk, hvilka i den fullständighet, de för närvarande

äga, icke gå längre tillbaka i tiden än till år 1896, att i

hela Norrland under sistnämnda år räknades 1,001 anläggningar med

tillsammans 30,721 arbetare och ett sammanlagdt produktionsvärde af

109,2 millioner kronor. År 1908, det senaste år för kvilket officiell

industriberättelse föreligger, hade anläggningarnas antal ökats till 1,445,

arbetarnas antal till 39,812 och det sammanlagda produktionsbeloppet

Bill, till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami 1 Afd. 43 Höft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

Allmänna, motiv

för norra

inlandsbanan.

till 170,3 millioner kronor. Anförda siffror utvisa en tillökning på 12

år i det årliga produktionsvärdet af omkring 61 millioner kronor.

Främst inom den norrländska industrien stå allt fortfarande sågverken,

Indika år 1908 ensamma redovisade ett produktionsvärde af 86,7 millioner

kronor, hvilket värde dock förut varit ansenligt öfverträffadt.

Om sågverken gått tillbaka, ha däremot trämassefabrikerna tilltagit

och redovisade år 1908 ett produktionsvärde af omkring 31 millioner

kronor. Med inräkning af mejerierna, Indika icke ingå i berättelserna

om fabriker och handtverk, och som i Norrland finnas till ett

antal af omkring 275 stycken, torde i hela Norrland år 1908 vid bergverk

och storindustri varit sysselsatta omkring 46,000 arbetare. Lägges

härtill, att under samma år omkring 12,500 personer voro i Norrland

sysselsatta med handtverk, finner man, att bortåt 58,500 personer då

därstädes sysselsattes med industriellt arbete, eller sålunda 63 per 1,000

invånare.

Taxeringsvärdet å fastigheter i Norrland, hvilket år 1879 belöpte

sig till 312,5 millioner kronor, hade år 1909 stigit till 967,3 millioner

kronor, utgörande omkring 12 % af taxeringsvärdet af samtliga fastigheter

i Sverige, och hade sålunda på 30 år ökats med 654,8 millioner

kronor. Den bevillningspliktiga jordbruksfastigheten, tagen för sig,

hade under samma tid ökats från 207,3 millioner kronors värde till

515,6 millioner kronor, medan statens fastighet stigit från ett taxeringsvärde

af 9,1 millioner kronor till 100,1 millioner kronor. Fastighetsbevillningen,

som år 1879 i Norrland utgjorde 102,965 kronor, hade

därsammastädes år 1909 ökats till 472,085 kronor, och den för bevillning

uppskattade inkomsten utgjorde det förra året 35,9 millioner

kronor och det senare 168,6 millioner kronor, utgörande sistnämnda

belopp 13,3 % af hela den för bevillning i Sverige år 1909 uppskattade

inkomsten.

Af de nu anförda siffrorna torde framgå, att Norrland i det hela

under senare årtionden utvecklat sig synnerligen kraftigt. Det förr så

ringaktade och förbisedda landet har blifvit en synnerligen värdefull

del af Sveriges rike, för hvars ytterligare utveckling och försvar allt

hvad som står i vårt folks förmåga synes böra göras. Såsom ett verksamt

medel i nämnda syfte har allt enstämmigare framhållits anläggandet

af inlandsbanan, hvars forsta länk mellan Östersund och Ströms

vattudal snart står färdigbyggd. Ur försvarets synpunkt har chefen

för generalstaben i ett den 27 februari 1904 afgifvet utlåtande betecknat

såsom eu angelägenhet af den allra största vikt, att en järnväg så

snart som möjligt komme till stånd från Sveg öfver Ströms vattudal

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Eungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

till den öfre tvärbanan genom Norrland. Ur ekonomisk kultursynpunkt

bär företrädesvis framhållits, att en dylik bana skulle möjliggöra ett

bättre tillvaratagande af de mycket betydande skogstillgångar, som

ännu finnas i det inre Norrland'' samt därigenom bereda den svenska

järnindustrien i mellersta Sverige en välbehörig.förökad tillförsel af träkol.

Såsom ett hufvudmotiv för ifrågavarande inlandsbana har äfven

påpekats den möjlighet, som därigenom skulle skapas att i industriens

och kommunikationsväsendets tjänst utnyttja de mäktiga och talrika

vattenfall, som de norrländska älfvarna bilda i sina öfre lopp.

De utredningar, som jämlikt 1904 års Riksdags beslut, på Kung!. BananssträckMaj:ts

befallning blifvit genom järnvägsstyrelsens försorg åvägabragla J^or0t°!lre.

rörande den sålunda ifrågasatta banan och hvilka, såsom förut nämnts, må,i m. m.

på järnvägsstyrelsens uppdrag, hvad den ekonomiska delen beträffar,

utförts af förste aktuarien, filosofie doktor Key-Aberg, hafva gifvit vid

handen, att banan från Sveg i söder räknadt fördelaktigast bör framdragas

öster om Storsjön, därefter genomlöpa det jämtländska siluiområdets

längdmidt och'' vidare gå fram efter de stora fjällsjökedjornas

östspetsar till Gällivare.

Banans viktigaste transportföremål torde, enligt den förebragta utredningen,

blifva skogsprodukter, företrädesvis träkol och tjära, limmer

torde 1 regel icke komma att transporteras å banan, enär flottningen

i älfvarna gemenligen ställer sig så billig och trygg, att järnvägen

icke kan med fördel konkurrera med densamma. Ej heller är det antagligt,

att banan kommer att uppamma någon större sågverks- eller

trämasseindustri uppe i lappmarkerna, där banan går fram. Mindre

sågverk för tillgodoseende af lokala behof komma nog alltid att där

uppstå — och sådana finnas för öfrigt redan å flera platser, som skola

korsas af banan — men däremot inga större anläggningar, afsedda för

exportrörelse. Utförda beräkningar hafva nämligen ådagalagt, att trots

den billigare sjöfrakten ut i världshandeln från Hommelvik och Trondhjem

än från hamnarna vid Bottenhafvet, trots sjunkning af timmei

vid flottningarna och trots lagringsränta under den tid, Bottenhafvet

ligger tillfruset, det i regel bör till följd af flottledernas relativa transportbillighet

ställa sig fördelaktigare ätt drifva sågverks- och trämasseindustri

nere vid kusten än uppe vid inlandsbanan. Dessa beräkningar

bestyrkas äfven af det förhållandet, att en trävaruindustri öfver hufvud

taget så stor, som det öfre Norrlands skogar förmå uthålligt bära,

redan är i full verksamhet vid Östersjökusten och älfvarnas mynningar.

Hvad fjällregionen angår, är också vid frågans afgörande att erinra,

att staten där är den största skogsägaren, samt att skogarna i nämnda

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 69.

region äro underkastade särskilda afverkningen hämmande lagbestämmelser

och dessutom, åtminstone norr om Stensele, näppeligen äga den

växtlighet och det täta bestånd, att de ensamma utan tillhjälp af den

nedom liggande skogsregionens vidder skulle förmå uthålligt underhålla

en i större skala arbetande sågverks- eller trämasseindustri. Om man

sålunda icke torde hafva att för banan motse några större transporter

af timmer, sågadt virke eller trämassa, torde man däremot hafva att förvänta

stora kvantiteter kol och tjära, enär det virke, som användes till

framställning af dessa produkter, icke tål vid så lång flottning, som

här är nödvändig. Enligt uppgifter och beräkningar af vederbörande

revirförvaltare kan man beräkna, att banan från Sveg till Gällivare i

förening med den af stora statsmedel understödda järnvägen Orsa—

Sveg skall under de första 20 åren, då skogarna rensas från gammalt

vrak, stubbar o. d., motse en årlig transport af omkring 800,000 stigar

kol å 20 hektoliter samt sedermera, då man har att räkna endast med

den årliga tillväxten, ungefär hälften så mycket. Den öfvervägande

delen af denna produktion torde kunna komma Bergslagens järnindustri

till godo, då nämligen utredningen ådagalagt, att kol för Bergslagens

räkning torde med förtjänst kunna tillverkas ända uppe i Jokkmokk.

Den stora tillförseln af träkol, som beräknats gifva omkring hälften af

banans bruttoinkomster, synes möjliggöra icke allenast en afsevärd, bestående

utveckling af den svenska järnhandteringen utan ock en besparande

inskränkning i kolningen inom själfva Bergslagen.

Ur ekonomisk statssynpunkt tillåter jag mig efter den förebragta

utredningen anföra, att staten i de socknar, hvilka direkt skulle komma

att beröras af banan mellan Sveg och Gällivare, år 1904 ägde domaner

till ett taxeringsvärde af omkring 29 millioner kronor, ett

värde, som gifvetvis kommer att genom järnvägen högst väsentligen

ökas, då skogarna kunna ställas under rationell skötsel och som

följd däraf gifva ökad afkastning. Här och hvar i sin tilltänkta linje

berör banan mäktiga vattenfall såsom Åsansforsen söder om Storsjön

om 1,162 hästkrafter, Kattstrupeforsen om 4,400 hästkrafter samt

Skärhällsforsarna i Indalsälfven, Högbroforsen om 1,121 hästkrafter i

Hårkån, Luspforsen om 3,135 hästkrafter i Umeälf, Akkats- och Kajtumfallen

i Lilla Luleälf om tillsammans 9,226 hästkrafter samt slutligen

Paktekuojka och Liggakuojkafallen, Harsprånget och Porjusfallen

i Stora Luleälf. Större delen af dessa fall tillhör helt eller delvis

staten, och jag vill här erinra, att vid de sistnämnda jättefallen för

närvarande är för statens räkning under anläggning en stor elektrisk

kraftstation.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

45

Skogar ocli vattenfall äro sålunda de förnämsta naturtillgångarna

inom den tilltänkta statsbanans trafikområde och därnäst kalk och nyodlingslägenheter.

Några malmtillgångar af brytningsvärd beskaffenhet

äro icke kända och torde näppeligen förefinnas längs banans sträckning.

Det lärer ej heller kunna blifva med ekonomisk fördel förenadt

att å banan nedfrakta järnmalm från malmfälten vid Kiruna och Gällivare.

Af den utredning, som i denna fråga blifvit gjord, synes nämligen

framgå, att så länge de inom själfva Bergslagen befintliga grufvorna,

framom andra Grängesberg, besitta tillräckliga malmtillgångar

lämpliga för den svenska järnhandteringens säregna behof, det icke

är att vänta, att några större malmtransporter från Lappland ned till

nämnda stora industricentrum komma att äga rum. Och för öfrig!

ställer sig den nuvarande kombinerade sjö- och järnvägstransporten

(Narvik-—Göteborg—Vänern, Luleå—Gäfle) så billig, att fraktkostnaden

understiger den beräknade själfkostnaden å inlandsbanan. Befolkningen

inom de trakter, banan skulle komma att beröra, är ytterst gles och

den odlade jorden där mycket ringa.

Lagd i hufvudsakligen den sträckning, jag förut angifvit, har Tidigare

banan från Orsa till Gällivare beräknats efter hand under de första 20 gi01jda <rkok0''

aren gifva eu årlig bruttoinkomst af omkring 3,300 kronor per ban- nmgar.

kilometer, medan sträckan mellan Ulriksfors och Gällivare beräknats

gifva endast 1,845 kronor per bankilometer. Dessa inkomster hade

emellertid med det trafikeringssätt, som då antagits skola, komma till

tillämpning, ingalunda kunnat betäcka driftkostnaderna, hvilka vid statsbanorna

norr om Storvik i genomsnitt icke obetydligt öfverstigit 3,300

kronor per bankilometer.

Enligt de beräkningar, som järnvägsstyrelsen framlade i sin underdåniga

skrifvelse den 13 mars 1907, skulle anläggningskostnaden för

hela sträckan mellan Sveg och Gällivare, utöfver för delen Östersund

-—Ströms vattudal (Ulriksfors) beräknade 10,918,000 kronor, uppgå till

64.656.000 kronor.

Det är sålunda gifvet, att staten skulle fått ikläda sig högst bety- speciella •

dande ekonomiska uppoffringar — en årlig ränteförlust af omkring , motivoföl\

x x o o o banans åstad
2.

500.000 kronor jämte driftunderskott — om järnvägen kommit till kommande.

stånd efter den typ, som sålunda varit planlagd. Och det oaktadt

kunna sympatierna för järnvägens åstadkommande sägas hafva varit

mycket stora. Härvid hafva, såsom jag redan förut antydt, i främsta

rummet kommit i betraktande banans betydelse från försvarets synpunkt

samt angelägenheten att söka tillvarataga de utvecklingsmöjligheter,

som utan tvifvel äro till finnandes i dessa bygder.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kling]. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

Äfven andra omständigheter äro emellertid härvidlag att beakta.

För närvarande äro nämligen förhållandena där uppe i lappmarken, såsom

allbekant är, bekymmersamma nog.

De norr om Jämtland belägna socknar, som ur befolkningssynpunkt

kunna antagas helt eller delvis komma att verksamt beröras af

inlandsbanan i dess förut angifna tilltänkta sträckning, äro inom Västernorrlands

län: Bodum, Tåsjö, Fjällsjö och Barnsele; inom Västerbottens

län: Dorotea, Åsele, Vilhelmina, Lycksele, Malå, Stensele med Tärna

och Sorsele samt inom Norrbottens län: Arjeplog, Arvidsjaur, Jokkmokk

och Gällivare. Sistnämnda socken kommer gifvetvis att i mindre mån

beröras af banan, och dessutom råda där på grund af de stora malmfältens

belägenhet inom socknen alldeles särskilda förhållanden. Inom de öfrig-a

socknarna har emellertid det allmänna ekonomiska tillståndet alltmer

försämrats, hufvudsakligen beroende därpå att den viktigaste näringskällan,

skogsbruket, gått tillbaka, hvarigenom förvärfsmöjligheterna aftagit.

Fn antydan om den försämring, det ekonomiska tillståndet inom

de ifrågavarande kommunerna — Gällivare socken sålunda undantagen

— de sista åren undergått, finner man i befolkningsstatistikens uppgifter

om emigrationen och omflyttningen i allmänhet. Medan antalet

emigranter från dessa socknar under tioårsperioderna 1881—1890 och

1891—1900 utgjorde respektive 7 70 och 649, steg antalet under de

nio åren 1901—1909 till 1,641. Och under det den förlust, som dessa

kommuner fingo vidkännas genom omflyttningen öfver hufvud taget,

den inrikes och utrikes sammanräknade, under åren 1881—1890 uppgick

till 1,141 och 1891—1900 till endast 581 personer, sprang denna siffra

under åren 1901—1909 upp till 3,542 eller i medeltal för år 393 mot

endast 58 under perioden 1891—1900.

Äfven fattigvårdsstatistikens siffror vittna om en försämring i den

ekonomiska ställningen. Intill år 1900 utgjorde antalet understödstagare

i de ifrågavarande kommunerna i allmänhet en lägre procent af befolkningen

än hvad fallet var på rikets landsbygd i dess helhet. Med

år 1900 ändrades förhållandet. Under det antalet understödstagare på

rikets hela landsbygd successivt minskas från 3,9 % af folkmängden

år 1900 till 3,6 1? år 1909, utgjorde motsvarande siffror för här afsedda

socknar: år 1900 4,2, 1901 likaledes 4,2, 1902 4,9, 1903 5,1, 1904 5,3,

1905 5,5, 1906 5,0, 1907 äfvenledes 5,o, 1908 5,5 och 1909 5,3. Till

betydlig del förorsakas visserligen denna ökning af den enorma tillväxten

af understödstagarnas antal i Årvidsjaur. Men äfven om denna socken

frånräknas, visar sig, att siffran för år 1909 blir betydligt högre i dessa

socknar, 4,6 T, än på landsbygden i allmänhet, 3,6 L. Ännu långt starkare

än understödstagarnas antal hafva fattigvårdskostnaderna i föreva
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 69. 47

rande socknar ökats. Dessa utgjorde nämligen år 1888 42,851 kronor,

år 1898 77,804 kronor och år 1908 178,260 kronor; de hafva sålunda

mer än fyrdubblats på tjugu år.

Ett medel och väl ett bland de förnämsta att råda bot mot dessa

förhållanden lärer utan gensägelse vara skapandet af förbättrade kommunikationer.

Genom framdragande af eu järnväg i dessa trakter beredes

nämligen möjlighet att på ett rationellare sätt tillvarataga skogstillgången,

framför allt de betydande mängder till pappersmassa, ved,

kol och tjära dugligt affall, som nu ruttnar i skogarna. Härigenom

skapas också arbetstillfällen, pengar flyta in i bygderna och lappmarken

blir tillgänglig för kolonisation. Äfven ur landtbrukets synpunkt är

gifvet, att eu järnväg skulle blifva af stor betydelse genom ökade möjligheter

såväl att skaffa billiga gödningsämnen och moderna maskiner

som att erhålla afsättning för landtbrukets produkter. Och till sist bör

ej heller förbises den inverkan järnvägen kan komma att få genom att

sätta befolkningen, som nu lefver i tryckande isolering, i närmare förbindelse

med det öfriga Sverige.

De petitioner, som i denna fråga öfverlämnats till Eders Kung].

Maj:t, bära också tydligt vittnesbörd om den spända förväntan, hvarmed

befolkningen däruppe i lappmarkssocknarna motser den ifrågasatta järnvägen;

»hoppet om den föreslagna banlinjen är en bidan på en fullkomligt

ny tingens ordning», heter det sålunda i en petition.

Vid de öfverläggningar i förevarande ämne, som jag haft med

chefen för statens järnvägar, framstod emellertid snart nog såsom ett

ofrånkomligt faktum, att, därest någon utsikt skulle förefinnas att det

stora järnvägsföretaget skulle förverkligas, man måste slå in på en

annan väg än man förut tänkt. Man måste söka bygga banan efter

en enklare typ och trafikera densamma på billigast möjliga sätt. Såsom

förut nämnts, erhöll också järnvägsstyrelsen den 21 oktober 1910 befallning

att uppgöra planen för järnvägen Ulriksfors—Dalasjö med så enkla

byggnader och anordningar i öfrigt, som förhållandena kunde medgifva.

I den skrifvelse af den 20 december 1910, hvarmed järnvägsstyrelsen

öfverlämnat förslag till anläggning af järnväg mellan Ströms

vattudal och Ångermanälfven, har järnvägsstyrelsen också framhållit

angelägenheten af att tillse, huruvida icke afsevärda besparingar skulle

kunna åstadkommas genom användande af enklare byggnadssätt än det,

som blifvit förutsatt vid de hittills gjorda undersökningarna och kostnadsberäkningarna

för norra inlandsbanan, och har styrelsen närmare

redogjort för de i sådant syfte gjorda utredningarna.

Enklare

byggnads
sätt.

Järnvägs
styrelsen.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

Styrelsen erinrar till en början, hurusom i dess skrifvelse af den

13 mars 1907 kostnaderna för de delar af inlandsbanan, som ligga

norr om Ulriksfors, beräknats på följande sätt:

Längd

kilometer.

Kostnader

summa kronor.

per kilometerbana

kronor.

1) Ulriksfors—Dalasjö ............ 124,8

2) Dalasjö—Kasker.................. 188,9

3) Kasker—Eiksgränsbanan... 266,2

13,139,000: — 105,305: —

16,768,000:— 88,791:— samt

20,907,000:— 78,527: —

Längd, totalkostnad och kostnad per kilometer för dessa delar utgöra

således sammanlagdt respektive 579,9 kilometer, 50,814,000 kronor

och 87,624 kronor.

Styrelsen anför vidare, att det vid trafikering af norra stambanan

norr om Bräcke visat sig, att den därstädes använda tracén med långa

branta stigningar och kurvor med små radier i afsevärd grad försvårar

och fördyrar tågens framförande, hvarför styrelsen anser, att ett förenklande

af det för norra inlandsbanan tilltänkta byggnadssättet bör

ske på sådant sätt, att banans tracé icke kommer att erbjuda så stora

trafiktekniska svårigheter, som fallet är å nyssnämnda stambana, hvarjämte,

enligt styrelsens förmenande, möjlighet bör finnas att framdeles,

då trafiken så krafvel'' och statens finanser det tillåta, förbättra banan

utan allt för stora och dyrbara omläggningar.

Beträffande de tekniska bestämmelser, som varit förutsatta vid hittills

verkställda undersökningar och kostnadsberäkningar, hänvisar stjrrelsen

till sin förenämnda skrifvelse den 13 mars 1907.

I denna skrifvelse anförde styrelsen i förevarande hänseende, bland

annat, att vid användande i redogörelsen af begreppet »maximilutning

10 : 1000» styrelsen afsett, att sådan maximilutning tillämpats å delar

af linjen, liggande i kurvor med en minimiradie af 400 meter, men

att i kurvor med större radier skarpare maximilutning användts ända

upp till 11,9: 1000 i rakt spår på sådant sätt, att sammansatta tågmotståndet

ingenstädes öfverstege det, som förorsakades af bana med lutning

10 : 1000, liggande i kurva med 400 meters radie.

Styrelsen framhöll därefter, att man sträfvat efter att utstaka linjerna

så, att eu maximilutning af 10 : 1000, såvidt möjligt, ej behöfde

öfverskridas, och anförde vidare, att terrängen å sträckan norr om

tvärbanan genom Jämtland i allmänhet vore sådan, att i det stora hela

linjen kunde framdragas med maximilutning 10 : 1000 utan synnerlig

afvikelse från hufvudriktningen för afsevärdt längre sträckor. Endast

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

49

på få ställen skulle man med användande af lutningar upp till 14 : 1000

kunna i någon afsevärd män förkorta linjen.

Beträffande kurvförkållandena påpekade styrelsen, att å banan en

minsta radie af 400 meter blifvit använd med undantag på ett eller

annat ställe dels vid ingång till station dels på fria banan, där man

genom användande af mindre radie kunde i afsevärd mån minska eljest

mycket stora terrasseringsarbeten.

Broarna både beräknats för ett axeltryck af 20 ton, hvar jämte för

öfverbyggnaden förutsatts en rälsvikt af 34 kilogram per meter.

Banbevakningsbostäder både förutsatts skola uppföras för eu hallmästare

på hvar 25 kilometer och för 3 banvakter på 10 kilometer.

Rullande materielen både beräknats till 7,500 kronor per kilometer.

Numera har styrelsen, såsom redan nämnts, tänkt sig, att man vid

anläggning af järnväg mellan Ströms vattudal och statsbanan Luleå—

Riksgränsen borde söka förenkla de tekniska bestämmelserna så, att

banbyggnaden blefve afsevärdt billigare än hvad förut varit beräknadt.

En sådan förenkling skulle enligt* styrelsens mening kunna ske efter i

det följande angifna grunder.

Innan styrelsen emellertid angifvit dessa grunder, påpekar styrelsen

hurusom det befunnits lämpligt att vid angifvande af lutningsförhållandena

utgå från ett visst sådant lutningsförhållande i rakspår med

vederbörlig reducering i kurvor för det af dessa åstadkomna tågmotståndet

i stället för tvärtom, som förut skett. Då det förut omnämnda

lutningsförhållandet 11,9 : 1000, hvilket vid de hittills gjorda undersökningarna

förutsatts såsom största tillåtna lutning i rakspår, praktiskt

taget är detsamma som 12 : 1000, afser styrelsen således i det följande

med »maximilutning 12 : 1000» i själfva verket detsamma, som styrelsen

i förenämnda redogörelse öfver undersökningarna angående inlandsbanan

betecknat med »10 : 1000».

De förenklade grunderna borde enligt styrelsens förmenande vara

följande.

Då det icke synes styrelsen vara lämpligt, att banan omstakas

med användande af skarpare maximilutning på längre sträckor än den

hittills ifrågasatta 12:1000 (11,9:1000), enär genom en sådan åtgärd

för all framtid skulle borttagas möjligheten att utan total omläggning

af vissa delar af linjen nedbringa maximilutningarna till nyssnämnda

tal, anser styrelsen det planläge, som linjen gifvits vid de hittills gjorda

undersökningarna, böra bibehållas och skarpare lutningar användas endast,

så att säga, i detalj för att därigenom i möjligaste mån kunna

minska terrasseringsarbetena. Däremot borde på kortare sträckor samma

maximilutning komma till användning, som finnes angifven för typ Ti

Bill. till Biksd. Broi. 1911. 1 Sami. 1 Afä. 13 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

i den tablå öfver ifrågasatta tekniska bestämmelser för sekundär- och

tertiärbanor, som är bilagd styrelsens underdåniga skrifvelse den 14

maj 1910 angående plan för utredning af byggnads- och trafikeringskostnader

för vissa sekundär- och tertiärbanor. Äfven öfriga för denna

bantyp ifrågasatta tekniska bestämmelser skulle komma till användning

vid byggandet af norra inlandsbanan, dock med vederbörliga modifikationer

med hänsyn till klimatiska förhållanden med mera i de trakter,

banan komme att genomlöpa. Med det af styrelsen sålunda angifna

sättet för vissa maximilutningars användande skulle man erhålla en

bana, som i stort sedt vore byggd med längre genomgående lutningar

af i medeltal högst 12 : 1000 men med användande i detalj af kortare

stigningar med lutningar högst 17 : 1000, allt i rakspår räknadt, med

vederbörlig reduktion för kurvmotstånd. Till jämförelse erinrar styrelsen,

att å norra stambanan norr om Bräcke förekomma på flera ställen

långa sammanhängande stigningar med genomgående lutning af

16 : 1000, oafsedt om banan ligger i kurva eller i rakspår, och, då

mångenstädes kurvor med radie af 360 meter förekomma, uppgår lutningsförhållandet

därstädes, inberäknadt kurvmotståndet, till 18,l : 1000.

Så till exempel är sammansatta stignings- och kurvmotståndet å denna

stambana mellan kilometer 743 och 749, från Stockholm räknadt, å en

sträcka af i det närmaste 6 kilometer i medeltal 17,1 : 1000. Om således

norra inlandsbanan norr om Ströms vattudal bygges med de lutningsförhållanden,

som styrelsen nyss antydt, skulle densamma erhålla en

tracé, som erbjuder afsevärdt mindre motstånd än det, som förekommer

på norra stambanan.

Beträffande kurvförhållandena anför styrelsen vidare, att dessa

borde — såsom en följd af hvad styrelsen yttrat angående bibehållande

af det planläge, som gifvits linjen vid de hittills verkställda undersökningarna

— blifva desamma, som förutsatts vid nyssberörda undersökningar.

Beträffande afståndet mellan mötesplatser för militärtåg äfvensom

mötesspårens längd likasom ock afståndet mellan vattenstationer och

desammas kapacitet anser styrelsen de föreskrifter böra tillämpas, som

finnas angifna i Eders Kung].. Maj:ts nådiga bref den 12 februari 1909

angående vissa allmänna bestämmelser att iakttagas vid ny- och tillbyggnader

vid statens järnvägar.

Såsom styrelsen förut anfört, skulle enligt styrelsens förmenande

å norra inlandsbanan, åtminstone under de första åren efter banans anläggning,

endast tämligen svag trafik vara att förvänta. Styrelsen

finner därför nödvändigt, ej endast att vid banans byggande sådana

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd■ Proposition Nr 69.

51

förenklade anordningar komma till användning, som möjliggöra billigare

anläggningskostnader, utan äfven att trafiken ordnas så, att kostnaderna

för banans frankering blifva så små som möjligt, äfven om bekvämligheten

för de resande därvid ej kan tillfredsställas genom täta tågförbindelser

och dylikt i samma grad, som vid andra statsbanor brukar

vara fallet, och har styrelsen därför tänkt sig, att banans trafikering

skulle kunna ske efter ungefär följande principer.

Personförande tåg, äfven medförande ett mindre antal godsvagnar,

skulle framföras å banan endast 3 gånger i veckan, d. v. s. 3 tåg i

ena riktningen och 3 tåg i den andra, hvarjämte extra godståg skulle

anordnas vid behof. Styrelsen förklarar sig emellertid förutse, att

inom tämligen kort tid efter banans anläggning den resande allmänheten

kan komma att känna sig mindre tillfredsställd med dessa anordningar,

men med tanke på de ytterst otillfredsställande kommunikationer,

som för närvarande finnas i de trakter, banan skulle komma att

genomlöpa, synes det styrelsen, som om den sålunda angifna tåganordningen

kan anses erbjuda så afsevärda förbättringar för befolkningen,

att densamma för rätt lång tid framåt borde vara tillfredsställd med

anordningen.

Med hänsyn till den ringa trafikintensiteten finner styrelsen särskild!

stationsbefäl ej behöfva anställas annat än vid de fullständiga

stationerna samt eventuellt vid håll- och lastplatser, där tågmöten företrädesvis

ägde rum, hvaremot skötandet af trafiken vid andra håll- och

lastplatser skulle uppdragas åt banbevakningspersonalen eller, där så

läte sig göra, aftal därom träffas med i orten boende personer. Likaledes

syntes banbevakning och underhåll kunna ordnas efter billigare

grunder än de, som hittills följts. Styrelsen anser således, att endast

ett fåtal ordinarie banvakter behöfva anställas uteslutande för banans

bevakning, men att därjämte ett antal sådana vakter, afsedda att användas

som arbetsförmän, hvilka med tillhjälp af små arbetslag, sammansatta

vid behof af i orten boende folk, borde handhafva arbetena

med banans underhåll. Under dessa förutsättningar borde banbevakningspersonalen

kunna tilldelas afsevärdt längre sträckor än hvad som

nu plägar vara fallet. För att emellertid underlätta nämnda personals

äfvensom banarbetarnas färder öfver deras tjänstgöringsområden skulle

till deras förfogande ställas erforderligt antal lämpliga motordressiner.

Beträffande de tekniska bestämmelser, som böra blifva gällande för

norra inlandsbanan, lämnar styrelsen under nedanstående rubriker följande

redogörelse.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 69.

Terrasser ing sarbeten.

Banvallens krönbredd antages till 4,8 meter, bvarjämte, med hänsyn

till önskvärdheten af en god dränering såsom bidragande till att minska

bildandet af så kallade frostknölar, skärningsdikenas djup göres

0,4 meter eller något större än hvad som för typ Ti blifvit förutsatt.

Af samma orsak gifves dikesbotten en bredd af 0,5 meter.

Vattengenomlopp.

Genomloppsöppningen för broar och trummor anses icke kunna

göras mindre än som vid hittills gjorda undersökningar blifvit bestämdt,

och för broöfverbyggnaderna synes icke böra beräknas ett mindre lokomotivaxeltryck

än 18 ton. Skulle dessa öfverbyggnader beräknas för

ett axeltryck af exempelvis endast 14 ton, blefve enligt de beräkningar,

styrelsen låtit verkställa, besparingen i kostnaderna för dessa öfverbyggnader

icke mera än omkring 300,000 kronor för hela bansträckan

mellan Ströms vattudal och statsbanan Luleå—Riksgränsen. Men detta

belopp vore enligt styrelsens förmenande allt för obetydligt för att

motsvara de olägenheter, som skulle uppstå, om man framdeles ville

öka banans trafikförmåga genom inläggning af tyngre skenor och på

så sätt möjliggöra användandet af tyngre lokomotiv — något som i

sin tur medförde nödvändigheten att öka broarnas bärighet, hvilket

senare arbete i och för sig alltid förorsakar stora svårigheter och

kostnader.

Vägkorsningar och v äg omläggning ar.

Vägkorsningarna skulle i regel anordnas i banans plan och läggas

i olika plan endast, där förhållandena särskildt lämpade sig därför och

sådan korsning ej blefve dyrare än korsning i banans plan. Vägomläggningar

för eventuell inskränkning af antalet öfvergångar i plan

skulle i regel icke förekomma.

Stationer.

Fullständiga stationer borde enligt styrelsens förmenande anläggas

endast vid de större samhällen, banan passerar, eller där mera afsevärd

trafik är att förvänta, hvaremot man för öfrigt torde kunna nöja sig med

håll- och lastplatser. Stationsanordningarna böra göras så enkla, som

förhållandena medgifva, och bostäder i regel uppföras endast för stationsföreståndarna

men för öfrig personal endast i den mån densamma

ej kan erhålla lämpliga bostäder i orten. Mötesplatser och vattenstationer

skulle dock med hänsyn till de kraf, som kunna ställas på

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Matris Nåd, Proposition Nr (it).

banans trafikförmåga i militärt hänseende, anordnas i öfverensstämmelse

med föreskrifterna i nådiga brefvet den 12 februari 1909.

Öfverbyggnad.

Vid de förut verkställda kostnadsberäkningarna har förutsatts, att

banan belädes med 34 kilograms räler. Emellertid torde, såsom styrelsen

redan framhållit, under åtskilliga år framåt endast svag trafik vara

att vänta. I följd däraf skulle genomgående tåg med större hastighet

icke behöfva anordnas, förrän ett afsevärdt antal år förflutit, efter det

norra inlandsbanan i sin helhet blifvit öppnad för trafik. Med anledning

häraf hafva nu beräknats räler af endast 27,5 kilograms vikt per

meter, upptagna ur trafikerade delar af statsbanorna, där utbyte åt- nu

befintliga räler med denna vikt mot gröfre sådana är önskvardt. basom

ett ytterligare skäl härtill åberopar styrelsen, att enligt Eders kung .

Maj ds beslut bandelen Östersund—Ströms vattudal nu belägges med

begagnade räler med sistnämnda vikt.

Med hänsyn till tågens jämförelsevis långsamma gång har raknats

med sliprar af endast 2,4 meters längd, och har ballastens xronbre&d

minskats till 3 meter. Tjockleken å ballasten har dock med hänsyn

till de klimatiska förhållandena tänkts bibehållen vid cien förut beräknade

eller 0,5 meter.

Stängsel.

Enligt styrelsens förmenande kunde ifragasättas, att banan icke

skulle förses med stängsel. Styrelsen framhåller emellertid, att i de

trakter, banan har att genomlöpa, det ofta förekommer, att kreatur fritt

och utan vaktare sträfva omkring i betesmarkerna. Då detta masm

anses utgöra en viss fara för tågsäkerheten, och då det därjämte visat

sig att kreatur kunna anställa ej ringa skada exempelvis pa banvallen

genom att nedtrampa slänterna, anser styrelsen det icke vara rådligl,

att stängsel helt och hållet uteslutes. Stängsel synes dock styrelsen

vara obehöflig! på långa sträckor af banan, i synnerhet dar denna

framgår öfver myrländig mark, å hvilken kreaturen hafva svart att taga

sio- fram. Styrelsen har därför beräknat, att stängsel skulle anordnas

endast å vissa delar af banan, och att kostnaden för detsamma borde

blifva jämförelsevis ringa, då det är att. vänta, att eu afsevärd de a

för stängslet erforderligt virke erhålles vid uppröjning af linjen genom

skogsmarkerna.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl Majrts Nåd. Proposition Nr 69.

Telegraf och signaler.

En. dubbeltrådig telefonlinje förutsattes anordnad, och skulle densamma

inledas icke endast i stationernas expeditionslokaler utan äfven

i banbevakningspersonalens bostäder.

Banbevakning sbostäder.

Såsom förut framhållits, skulle banpersonalens sträckor kunna göras

^evärdt. längre än hvad. nu i allmänhet är fallet, och har styrelsen

därför förutsatt, att tills vidare hvarje banmästare skulle hafva en afdelmng

af 6 mils längd, samt att de bevakande vakternas sträckor

skulle kunna göras 2 mil långa.

Rullande materiel.

Kostnaden för sådan materiel har vid de förut gjorda beräkningarna

upptagits till ett belopp af 7,500 kronor per kilometer. Vid beräkning

af rullande materiel, erforderlig för upptagande af den trafik

som under de närmaste åren efter banans färdigbyggande vore att påräkna,

har styrelsen funnit, att denna kostnad här bör kunna minskas

till 5,000 kronor per bankilometer.

, de angifva förutsättningarna har styrelsen nu med ledning

åt förut för norra inlandsbanan verkställda undersökningar och därefter

utarbetade profiler och planer låtit dels upprätta förslag med nya profiler

och kostnadsberäkningar för en bana mellan Ströms vattudal och

Angermanälfven, dels ock verkställa nya approximativa kostnadsberäkningar

för sträckningarna Angermanälfven—Skellefte älf samt Skellefte

äif statsbanan Luleå—Riksgränsen.

Resultatet af dessa beräkningar hafva gifvit vid handen, att längder

och kostnader för dessa bandelar skulle blifva de i följande tablå

angifna:

Ströms vattudal—Ångermanälfven...

Ångermanälfven—Skellefte älf.........

Skellefte älf—statsbanan Luleå—

Riksgränsen......................................

Längd-

kilometer.

K o s t n

a d e r

.summa kronor.

per bankilometer

kronor.

119,95

9,050,000: —

75,448: —

194,6

12,000,000: —

61,665: —

266,2

14,500,000: —

54,460: —

Banan mellan Ströms vattudal och statsbanan Luleå—Riksgränsen

skulle sålunda få en längd af omkring 580 kilometer samt komma att

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 69.

kosta, approximativt beräknadt, 32,646,000 kronor utan rullande materiel,

och 35,550,000 kronor med sådan materiel, motsvarande en kostnad

per bankilometer af respektive 56,210 och 61,210 kronor.

Riksdagen har dock, såsom järnvägsstyrelsen erinrar, redan beviljat

1,920,000 kronor för arbetsspåret mellan Gällivare och Porjus,

som utgör en del af norra inlandsbanan.

Den afsevärdt högre kostnaden per bankilometer å delen Ströms

vattudal—Ångermanälfven än å öfriga delarna af norra inlandsbanan

förklarar styrelsen hufvudsakligast bero på det större antal mera betydande

vattendrag, som öfverkorsas af den förra jämfördt med de senare.

Kostnaden per bankilometer för vattengenomlopp beräknas nämligen

för delen Ströms vattudal—Ångermanälfven till omkring 17,170

och för de öfriga delarna till omkring 9,400 kronor.

På grund af nådig remiss har chefen för generalstaben den 16 chefen för

januari 1911 afgifvit yttrande i ärendet.

Då den föreslagna typen för järnvägen otvifvelaktigt maste anses

tillfredsställande ur synpunkten af förbindelselinje, och då de föreslagna

tekniska bestämmelserna äfven ur masstransporternas synpunkt medgifva

eu visserligen e] för en inlandsbana tillfredsställande men dock

aktningsvärd transportförmåga, finner sig generalstabschefen ej heller

böra göra någon erinran mot att man slår in på den föreslagna vägen

till frågans slutliga lösning. Mot förslagets detaljer har han ingenting

att erinra.

Redan af hvad jag tidigare anfört lärer vara tydligt, att jag ar Dep”*®“e”ta''

ense med järnvägsstyrelsen om angelägenheten att söka nedbringa

kostnaderna för ifrågavarande bana. Mot de förenklade tekniska bestämmelser,

som järnvägsstyrelsen föreslagit och hvilka från chefens

för generalstaben sida lämnats utan erinran, har jag,, i den män jag

kunnat bilda mig ett omdöme om desamma, icke funnit anledning till

anmärkning. Genom användande af det nu föreslagna byggnadssättet

skulle anläggningen af järnvägen mellan Ströms vattudal och Gällivare

draga eu kostnad af sammanlagdt 35,550,000 kronor i stället för förut

beräknade 50,814,000 kronor, sålunda en besparing af 15,264,000 kronor

eller omkring 30 procent.

För att närmare åskådliggöra, hvilka förenklingar som åstadkommits,

har jag låtit i en tabell sammanställa en jämförelse mellan de

tekniska bestämmelser, som legat till grund för det af järnvägsstyrelsen

opaginerad Kontrollera mot PDF

5G Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

till Kung],.. Maj:t den 13 mars 1907 öfverlämnade förslag till järnväg

mellan Ulriksfors ocli Dalasjö och. de, efter Indika enligt styrelsens

förslag den 20 december 1910 statsbanan Ströms vattudal (Ulriksfors)—

Angermanälfven (Volgsjön) skulle byggas. Denna tabell ter sig sålunda:

Tekniska bestämmelser.

Spårvidd......................................................

Skenvikt per meter...............................

Antal sliprar på 100 meters bana

Sliperns längd .............................................

Sliperns toppdiameter minst..............................

Sliperns tjocklek mellan de skrädda ytorna

Största stigning på rak bana ...........................

Största stigning i kurva med 400 m. radie

Minsta krökningsradie å fria banan....................

Minsta krökningsradie å station

Banvallens krönbredd å rak bana........................

Jordskärnings bredd i balansplanet.....................

Skärningsdikens djup .......................................

» bottenbredd..............................

Jordskärnings- och bankfyllnads släntlutning

Bergskärnings bredd i balansplanet med ett dike

Bergskärnings bredd i balansplanet med två diken,

Bergskärnings släntlutning..................................

Ballastens krönbredd ........................................

» tjocklek .........................................

Minsta vattenöppning på afloppstrumma .............

Broarna beräknade för ett lokomotivaxeltryck af....

Ulriksfors—

Dalasjö.

Längd 124.7 7

kilometer.

Ströms vattudal

0 (Ulriksfors)—

Angermanälfven

(Volgsjön).

Längd 119.95

kilometer.

1,435

mm.

1,435 mm.

34

kg-

27.5 kg.

140

st.

150 st.

2.7

meter

2.4 meter

225

mm.

200 mm.

160

»

150

11.9

på 1,000

*) 17 på 1,000

10

» 1,000

■t) 15.1 » 1,000

400

meter

400 meter

240

»

240

5.o

»

4.s »

9.o

))

8.2 »

0.5

»

0.4 »

0.5

»

0.5 »

1 : 1.5

1:1.5

4.8

))

4.6 »

5.2

»

5.0 »

10:1

10:1

3.3

))

3.0 »

0.5

((

0.5 »

0.9 X 0.G

m

0.6 x 0.6 m

20

ton

18 ton

P?CU end“t kortare sträckor, hvaremot på längre stigningar i en följd medeltalet af stigningsforhållandet

icke öfverstiger 12.0 resp. 10.0 på 1000.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 69. 57

I afseende å beräknade anläggningskostnader per bankilometer

ställa sig de olika förslagen på följande sätt:

.

Ulriksfors—

Dalasjö.

Längd 124.77

kilometer.

Ströms vattu- dal (Ulriks- fors)—Anger- manälfven

(V olgsjön).

Längd 119.9 5

kilometer.

Ivronor.

öre

Kronor.

öre.

Terrasseringsarbeten .....................................................................

30,674

92

22,384-

58

V attengenomlopp...........................................................................

18,791

18

17,171.

53

Vägkorsningar och väganläggningar................................................

1,198

20

1,042- 13,pf

10

Öfverbyggnad ..............................................................................

20,300

—

Transportväg ..............................................................................

801

47

700

29

Stationer, håll-, last- och mötesplatser.............................................

7,145

80

4,691

50

Stängsel ....................................................................................

1,049

93

537

72

Telegraf och signaler.....................................................................

305

—

305

—

Banbevakningsbostäder..................................................................

2,524

65

437

68

Utredningsinventarier.....................................................................

250

—

475

11

Administration m. m. ..................................................................

14,764

61

9,202

60

Summa

97,805

76

70,448"

11

Bullande materiel ........................................................................

7,500

—

5,000

—

Summa kronor

105,305

76

75,448

11

Härtill kommer, att järnvägen skulle komma att trafikeras på* ett

väsentligen enklare sätt än man tidigare förutsatt, hvarigenom driftkostnaderna

skulle väsentligen nedbringas.

Jag ber nu att få öfvergå till det af järnvägsstyrelsen i dess underdåniga

skrifvelse den 20 december 1910 framlagda detaljerade förslaget

till anläggande af statsbana mellan Ströms vattudal och Angermanälfven.

Vidkommande ifrågavarande banas sträckning erinrar styrel^pn,

hurusom den redan uppstakade linjen framgår från Ulriksfors, beläget

vid Faxälfvens utflöde ur Strömsvattnet, förbi Lö [‘berga vid södra ändan

af Flåsjön och vidare förbi Hoting och Mårdsjön till Angermanälfven,

hvilken korsas vid Råsele, hvarefter linjen fortsätter till Dalasjö, liggande

vid landsvägen mellan Vilhelmina kyrkoby och Asele på ett afstånd

af omkring 13 kilometer från nyssnämnda kyrkoby.

Bill. till Riksd. Prot. 1911. 1 Sami. 1 Åfd. 43 Haft. 8

Järnvägen

Ströms o vattudal—Angermanälfven.

Järnvägs
styrelsen.

Banans

sträckning.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

Emellertid har förslag framställts om förändring i den sålunda utstakade

sträckningen.

I en af F. Hagelbäck med flera den 20 augusti 1910 dagtecknad,

till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västernorrlands län ingifven,

sedermera till Eders Kungl. Maj:t öfverlämnad skrift har nämligen

föreslagits, att den ifrågasatta sträckningen mellan Ulriksfors och

Mårdsjön skulle ändras därhän, att linjen förlädes mera mot öster, i

enlighet med ett af distriktsingenjören löjtnanten A. Tisell uppgjordt

förslag på sådant sätt, att linjen framdroges från Ulriksfors längs Malmsjöns

norra ända öfver Hösjöån och Bergsjöån till sundet mellan Nagasjön

och Rudsjön samt vidare strax norr om Västvattnet, (ifver Fjällsjöälfven

vid Näsforsen, förbi Bodums kyrka och därifrån längs Rörströmsälfven

samt genom Stafsjö by till eu punkt å den förut definitivt

undersökta inlandsbanesträckningen, belägen i närheten af Mårdsjön

omkring 9 kilometer nordost om Dorotea kyrkoby.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande har för sin del framhållit,

att det viktigaste skälet för den sålunda ifrågasatta ändringen af sträckningen

för inlandsbanan vore, att möjligheterna för åstadkommande af

en förbindelsebana i dessa trakter mellan inlandsbanan och norra stambanan

därigenom blefve större till följd af det minskade afståndet mellan

dessa banor och däraf följande mindre kostnader för förbindelsebanans

anläggning, och har Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande

hemställt, att vid det slutliga fastställandet af inlandsbanans sträckning

mellan Ulriksfors och Mårdsjön den ifrågasatta alternativa linjen genom

Bodum jämväl måtte komma under bedömande.

Vidkommande den föreslagna ändringen framhåller järnvägsstyrelsen

såsom sin mening, att det enda skäl, som talar för densamma, hide!

af Eders Kungl. Majds befallningshafvande anförda, eller att därigenom

afståndet mellan norra stambanan och inlandsbanan förkortades

med omkring 27 kilometer, livilket onekligen skulle underlätta tillkomsten

åt eu förbindelsebana mellan de nyssnämnda båda hufvudbanorna.

De skäl åter, som tala emot ändringen, äro enligt styrelsens förmenande

både. många och tungt vägande. Särskild! erinrar styrelsen om

följande. Äfven om, mot styrelsens förmodan, det skulle visa sig, att

eu sådan linje öfver Bodum, som enligt uppgift förorsakar eu förlängning

af 8,5 kilometer, likvisst, såsom uppgifvits af petitionärerna, skulle

blifva omkring 200,000 kronor billigare än den förut definitivt undersökta

linjen, så skulle dock ett sådant förhållande mer än väl komma

att motvägas af de större underhålls- och trafikeringskostnader, som

den längre linjen öfver Bodum skulle medföra, alldenstund motsvarande

ökning i trafikinkomsterna, enligt styrelsens förmenande, icke vore att

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

59

förvänta. Vidare anser styrelsen böra bemärkas, att linjen i den förut

definitivt undersökta sträckningen förbi Flåsjöns södra ända och kloting

i Tåsjö socken framgår genom eller i närheten af trakter, som på

grund af jordmånens kalkrika och i öfrigt godartade beskaffenhet äro

i särskilt hög grad lämpade för jordbruk och boskapsskötsel. I detta

afseende framhåller styrelsen innehållet i ett den 25 februari 1907 afgifvet,

af Tåsjö socknemän åberopadt utlåtande af agronomen filosofie

doktor E. O. Arenander angående jordbruksmöjligheterna längs inlandsbanan,

om sträckningen går genom södra Tåsjö eller Bodums socken.

Doktor Arenander anser nämligen, att jordbruksmöjligheterna i

Tåsjö äro alldeles ovanligt goda, i det att åkerjorden inom. nämnda

socken kan betecknas såsom den rikaste i Västernorrlands län. Hvad

mossarnas beskaffenhet i Tåsjö vidkommer, äro de synnerligen godartade

och lämpade för odling, och skulle uppodling af desamma säkerligen

i afsevärd grad påskyndas, om trakten erhölle järnvägsförbindelser,

hvarigenom transporten af konstgödningsämnen, som äro oumbärliga

för sådan odling, skulle i hög grad underlättas. Äfven på annat

sätt blefve banans sträckning genom Tåsjö af mycket stor betydelse

för jordbruket icke endast i de af banan närmast berörda orterna utan

för vidsträckta trakter längs stora delar af den blifvande inlandsbanan,

där denna framgår genom kalkfattiga orter, därigenom att för jordbruket

i sistnämnda orter skulle öppnas de rika kalkfyndigheterna inom

Tåsjö socken, hvilka innehålla outtömliga förråd af kalk, som antingen

i bränd form eller som kalkstensmjöl skulle få afsättning längs järnvägen,

i stället för att kalk exempelvis till Västernorrlands län nu

måste tagas ifrån Närke.

Vidkommande jordbruksmöjligheterna åter inom Bodums socken

betecknas dessa af doktor Arenander såsom synnerligen torftiga såväl

beträffande själfva åkerjorden som möjligheten för uppodling af myrmarker,

hvarjämte han framhållit, att man genom banans dragande genom

Bodum skulle gå miste om möjligheten att till jordbrukets nytta i vidsträcktare

mån exploatera förutnämnda mycket betydelsefulla kalkfyndigheter.

Styrelsen påpekar i detta sammanhang, att det redan tidigare varit

ifrågasatt att framdraga inlandsbanan förbi Bodumsjön, hvarvid som

skäl framhållits, att denna sjö skulle vara särskild! lämpad såsom uppsamlingsbassäng

för virke. I förberörda, af doktor Key-Åberg verkställda

ekonomisk-statistiska undersökning angående inlandsbanan, anför

nämligen doktor Key-Åberg, att, om järnvägen framdroges förbi Bodumsjön,

ytterligare en beskattningsbar skogsmark af omkring 60,000

hektar skulle vinnas utöfver hvad som vore att påräkna, om banan

framdroges i den redan utstakade definitiva sträckningen förbi Boting;

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

men, då inga andra skogsprodukter torde komma banan tillgodo än

träkol, hvaraf cirka 7,200 läster ansågos kunna uttagas från dessa

60,000 hektar skogsmark, syntes honom påpekade vinning ej för järnvägen

vara af den betydelse, att banan för den skull borde förändras

i sin sträckning, i synnerhet som trakterna norr om Bodum vore ur

landtbrukssynpunkt vida rikare lottade än Bodum. Därjämte erinrar

styrelsen, hurusom i den redogörelse öfver undersökningar och utredningar

angående inlandsbanan, som styrelsen lämnade i den förut nämnda

underdåniga skrifvelsen den 13 mars 1907, styrelsen såsom sin åsikt

framhållit, att, ehuru vissa skäl ur skogshanateringens synpunkt talade för

banans framdragande förbi Bodumsjön, det dock syntes styrelsen, som

om linjens sträckning norr om Ulriksfors — hvarvid linjen dels omedelbart

berörde den stora Flåsjön, vid hvars stränder goda kalkbrott

funnes, och å hvilken ångbåtstrafik ägde rum, dels ock framginge i

närheten af Tåsjön, som äfvenledes erbjöde goda sjökommunikationer —

skulle hafva sådana företräden framför den ifrågasatta östligare sträckningen

förbi Bodumsjön, att styrelsen ej funne sig böra för det dåvarande

förorda undersökning af denna sträckning, allra helst större

delen af det virke, som lämpligen skulle kunna upptagas ur Bodumsjön,

äfven torde kunna uppsamlas vid de platser, där den definitivt undersökta

linjen korsade Bodumsjön närliggande vattendrag.

Styrelsen anser sig nu icke sedan nyssnämnda tidpunkt hafva fått

skäl att frångå den ståndpunkt, styrelsen då intog i denna fråga, och,

enär styrelsen håller före, att, om en förbindelsebana mellan norra

stambanan och inlandsbanan uppbäres af verkligt allmänt intresse, banan

skall komma till stånd, äfven om dess längd icke förkortas genom den

ifrågasatta förändringen af inlandsbanans sträckning, afstyrker styrelsen

den gjorda framställningen beträffande inlandsbanans framdragande förbi

Bodumsjön.

Vidare erinrar styrelsen, hurusom styrelsen i underdånig skrifvelse

den 9 april 1907 hemställt om bemyndigande, bland annat, att låta

undersöka en alternativ sträckning från någon punkt å den utstakade

linjen söder om Angermanälfven förbi Volgsjöns östra ända till lämpliganknytningspunkt

å linjen norr om Dalasjö, samt att Eders Kung!.

Maj:t genom nådigt bref den 31 december 1907 anbefallt styrelsen att

låta verkställa denna undersökning.

Styrelsen meddelar nu, att styrelsen under år 1908 gått i författning

om utförandet af denna undersökning, öfver hvilken styrelsen

kommer att i annat sammanhang lämna Eders Kungl. Maj:t närmare

redogörelse och beträffande hvilken här endast i korthet anföres följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

Med utgång vid Mesjöbäcken från den i redogörelsen för inlandsbanan

den 13 mars 1907 omtalade definitivt undersökta^ linjen, hvilken

bär gör en skarp krök åt öster mot öfvergången af Angermanälfven

vid Meseleforsen, bär den nya linjen i stället framdragits i nordlig

riktning, följande Ångermanälfvens västra strand till älfvens utlopp ur

Volgsjön, hvarest öfvergångsställe valts vid den så kallade Volgsjöforsen.

Härifrån, intagande nästan nordostlig riktning, följer linjen

västra sluttningen af Löfberget, svänger så åt öster, korsar landsvägen

mellan Asele och Vilhelmina, kröker åter mot norr samt öfvergår

Voj mån två gånger, hvarefter den vid Bäsksele, omkring 2 kilometer

norr om andra öfvergången af Vojmån, anknutits till den i ofvannämnda

redogörelse upptagna linjen.

För banans framdragande i här angifna sträckning anser styrelsen

icke möta afsevärda svårigheter, utan är terrängen i hufvudsak

gynnsam.

Vid öfvergång öfver ofvannämnda större vattendrag, Ångermanälfven

och Vojmån, knifvas dock rätt afsevärda broöfverbyggnader, nämligen

för den förstnämnda 1 brospann å 50,o meter och 2 å 25,o meter,

för södra öfvergången öfver Vojmån 1 brospann å 50,o meter och 2 å

20,0 meter samt för den norra öfvergången 1 brospann å 30,o meter

och 2 å 20,o meter.

För upptagande af den trafik, som torde komma att tillföras banan

genom läget intill sjösystemet Volgsjön-Malgomajsjön, har en station

föreslagits vid förstnämnda sjö, 242,5 kilometer från Brunflo räknadt,

omedelbart invid sjöstranden, hvarjämte håll- och lastplatser, äfven anordnade

såsom mötesplatser för militärtåg, ansetts böra förläggas å följande

platser nämligen en 3 kilometer norr om Råsele på Ångermanälfvens

södra sida och en 2 kilometer väster om Dalasjö mellan den i

det föregående omnämnda landsvägsöfvergången och Vojmån på respektive

230,8 och 249,2 kilometers afstånd från Brunflo.

Genom inlandsbanans framdragande i här afhandlade sträckning

vinnes, säger järnvägsstyrelsen — förutom den ur såväl trafik- som

nationalekonomisk synpunkt beaktansvärda fördelen af berörandet af

ett större kanaliserbart sjösystem med i dess vattudal, särskilt hvad

Malgomajsjön beträffar, förefintliga goda odlingsmöjligheter — äfven

eu inbesparing i anläggningskostnad, som enligt verkställd beräkningbelöper

sig till omkring 114,000 kronor, hufvudsakligen beroende på

gynnsammare terräng och jordmån jämte fördelaktigare öfvergång af

Angermanälfven. Lutningsförhållandena ställa sig ungefär enahanda,

hvaremot kurvförhållandena äro något ogynnsammare än i den förut

definitivt undersökta linjen. I afseende å väglängden är linjen förbi

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

Volgsjön likaledes något ofördelaktigare än sistnämnda linje, i det att

eu förlängning af 1 kilometer uppkommit — en omständighet, som

dock synes styrelsen till fullo uppvägas af de fördelar, som nyss framhållits

med afseende å linjens dragande intill stranden af Volgsjön.

För undvikande af de båda öfvergångarna af Vojmån har en alternativ

linje uppstakats, som följer Vojmåns östra strand förbi Dalasjö

till anknytningspunkten vid Bäsksele. Denna linje, som visserligen

genom de båda dyrbara broarnas öfver Vojmån bortfallande — hvarvid

dock en bro öfver Vojmåns biflod Risån tillkommer — skulle i anläggningskostnad

ställa sig något billigare, har emellertid i afseende å våglängden,

som med 2,1 kilometer öfverstiger den förut beskrifna linjen,

visat sig så mycket ofördelaktigare, att den ansetts ej böra ifrågasättas.

Styrelsen anser sig på grund af hvad sålunda anförts böra förorda,

att linjen framdrages på sätt nu blifvit angifvet förbi Volgsjöns

östra ända med öfvergång öfver Ångermanälfven vid dennas utlopp ur

Volgsjön. Styrelsen fäster därvid synnerligt afseende vid, att linjen

skulle komma att direkt beröra den såsom uppsamlingsbassäng för virke

särskildt lämpliga Volgsjön, i stället för att den enligt den förut definitivt

undersökta sträckningen skulle öfvergå Ångermanälfven vid

Meseleforsen, där lämplig sådan bassäng ej förefinnes. Denna omständighet

anser styrelsen mer än väl uppväga olägenheten af, att man

genom linjens framdragande intill Volgsjön skulle, såsom de ekonomiska

utredningarna gifvit vid handen, gå miste om afkastning från

en skogsareal af omkring 15,000 hektar, utgörande cirka 5 procent af

den areal produktiv skogsmark, hvars afkastning framgår till Volgsjön.

Vid de förut gjorda undersökningar, för Indika styrelsen lämnat

redogörelse i sin ofta nämnda underdåniga skrifvelse den 13 mars 1907,

har, enligt hvad styrelsen vidare erinrar, förutsatts, att vid Dalasjö anlägga

eu station, som skulle utgöra, så att säga, slutpunkten för bandelen

Ströms vattudal—Ångermanälfven. Att denna plats valdes för

ifrågavarande stationsläge berodde därpå, att, sedan linjen öfvergått

Ångermanälfven, det icke fanns någon punkt, som motiverade anläggande

af en station bättre än det vid landsvägen belägna Dalasjö. För

den händelse linjen nu i stället komme att framdragas förbi Volgsjöns

östra ända, anseiy stjrrelsen emellertid, att slutstationen för bandelen

Ströms vattudal—Ångermanälfven bör förläggas på ofvan angifven plats

så nära som möjligt intill Ångermanälfvens utlopp ur Volgsjön. Banlinjen

kan från denna station sedan framdragas antingen på nyss angifvet

sätt mot nordost för att strax söder om Bäsksele ansluta till den

förut definitivt undersökta sträckningen Ångermanälfven—Skellefte älf

eller ock mot nordväst längs en ifrågasatt eventuell sträckning förbi

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

Vilhelmina kyrkoby och Vojmsjöns östra ända, och anser styrelsen valet

mellan dessa alternativ böra få bero på fortsatta undersökningar.

Med ledning af de undersökningar och utredningar, som verkställts

för en bana mellan Ströms vattudal (Ulriksfors) och Ångermanälfvou (Vol°’- sj°n), har styrelsen, såsom i det föregående anförts, beräknat, att, om

densamma framdrages till nyssnämnda station vid Volgsjön, banan skulle

få en längd af 119,95 kilometer och komma att kosta 8,450,250 kronor

utan rullande materiel och 9,050,000 kronor med sådan materiel, motsvarande

eu kostnad per bankilometer af respektive 70,448 och 75,448 kronor.

\ idkommande de antagliga inkomsterna äfvensom trafikeringskostnaderna

å en järnväg mellan Ulriksfors och Dalasjö hafva beräkningar

häröfver verkställts af styrelsen beträffande banan från Ulriksfors till

Volgsjön. Styrelsen meddelar nu resultatet af dessa beräkningar.

Såsom i det föregående anförts, hafva tidigare verkställda trafikberäkningar

gifvit vid handen, att bruttoinkomsterna per år och bankilometer

å sträckan mellan Ströms vattudal och Gällivare skulle kunna

antagas till 1,845 kronor. Genom utdrag ur dessa beräkningar kar

man funnit, att för bandelen Ströms vattudal—Ångermanälfven dessa

bruttoinkomster torde komma att uppgå till 3,040 kronor. Vid verkställande

af dessa beräkningar har det emellertid varit förutsatt, att inlandsbanan

vore färdig i sin helhet från Östersund till Gällivare äfvensom

att mellersta Sveriges järnvägsnät vore förbundet med norra inlandsbanan

medelst eu järnväg ifrån Sveg till Brunflo. För den händelse

att dessa förutsättningar emellertid ej komma att förverkligas,

och således trafikberäkningarna måste utföras för bandelen Ströms

vattudal—Angermanälfven som en banenhet för sig, endast i ena ändan

förbunden med bana, den till Östersund, är det gifvet, att bruttoinkomsterna

maste antagas blifva lägre än nyss angifna. Då emellertid å ena

sidan någon särdeles soor genomfartstrafik till eller från de trakter, som

ligga norr om Angermanälfven, ej torde vara att påräkna, och det

dessutom måste förutsättas, att bandelen Sveg—Brunflo under eu närmareo

framtid blifver verklighet, anser styrelsen, att bruttoinkomsterna

per ar och bankilometer å bandelen Ströms vattudal—Angermanälfven

inom^ få år efter bandelens öppnande för trafik torde kunna väntas

uppgå till ett belopp, åtminstone öfverstigande hälften af ofvannämnda

summa af 3,040 kronor eller 1,520 kronor.

sfh(fer sf? härvid, bland annat, därpå, att banan enligt

förenämnda till Eders Ivungl. Makt öfverlämnade ekonomisk-statistiska

undersökning rörande inlandsbanan skulle komma att framgå i trakter,

Byggnads
kostnad.

Inkomster och

trafikeringskostnader.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Anslag för

1912.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 69.

som genom sin kalkrikedom och jordmånens i öfrigt goda beskaffenhet

äro särskildt lämpliga för åkerbruk och boskapsskötsel och där jämväl

god tillgång finnes på skog, som kan väntas använd för kolning, tjärbränning

och dylikt.

Hvad angår kostnaderna för banans trafikering, hafva dessa under

de förutsättningar för driftens ordnande, som förut angifvits, af styrelsen

beräknats till ett belopp af ungefär 2,200 kronor per år och

bankilometer. Driftkostnaderna skulle således komma att öfverstiga

bruttoinkomsterna med omkring 680 kronor per år och bankilometer.

Emellertid framhåller styrelsen, att härvid äfven bör tagas i betraktande

den ökade trafik, som tillföres öfriga statsbanor genom tillkomsten

af den nya banan norr om Ulriksfors. Då storleken af denna

trafik dock icke med önskvärd grad af sannolikhet låter beräkna sig,

fäster sig styrelsen i detta sammanhang endast vid den genomfartstrafik,

som från bandelen Ströms vattudal—Ångermanälfven komme att

tillföras bandelen Östersund—Ströms vattudal (Ulriksfors). Bruttoinkomsten

af denna trafik beräknas till 145,000 kronor och driftkostnaderna

för densamma till 75,000 kronor. Öfverskottet 70,000 kronor kan anses

bidraga till minskandet af den förlust, som enligt ofvanstående skulle

uppstå vid trafikerandet af sträckan Ströms vattudal—Ångermanälfven.

Styrelsen anser sig sålunda hafva skäl förutsätta, att åtminstone

inom få år efter banans öppnande för trafik inkomsterna skola komma

att betäcka driftkostnaderna.

Styrelsen framhåller därjämte den stora nationalekonomiska betydelsen

af att anläggandet af nu omhandlade statsbana mellan Ströms

vattudal och Ångermanälfven med det snaraste kommer till utförande,

och att arbetena med denna banbyggnad påbörjas omedelbart efter det

arbetena å bandelen Östersund—Ströms vattudal (Ulriksfors) aislutats,

och detta särskildt emedan man då skulle få användning för åtminstone

eu del af den materiel, den arbetsstyrka och den uppsättning

af schaktmästare, materialskrifvare och öfrigt underbefäl, som nu användes

för arbetena å sistnämnda bandel.

Då dessa arbeten i allt väsentligt komma att afslutas under år

1911 och till 1912 endast återstå en del husbyggnadsarbeten samt vissa

kompletteringsarbeten, synes det styrelsen angeläget, att för bandelen

Ströms vattudal—Ångermanälfven ett belopp af minst en miljon kronor

finnes tillgängligt för år 1912, hvaraf dock redan under 1911 borde

få disponeras 200,000 kroror för utförande af permanentstakning samt

vissa stenarbeten med flera förberedande arbeten, som böra föregå de

egentliga terrasseringsarbetena under 1912.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kimgl. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 69.

Äfven om för år 1912 för bandelen Ströms vattudal—Ångermaniilfven

ställdes till styrelsens förfogande ett belopp af 1,000,000 kronor,

skulle det, enligt hvad styrelsen framhåller, i alla händelser blifva

nödvändigt afskeda en ej oväsentlig del af den befäls- och arbetsstyrka,

som intill dess varit använd å banbyggnaden Östersund—Ulriksfors.

Vid flera föregående tillfällen, särskildt beträffande statsbanebyggandet

norr om Boden, har styrelsen jämväl framhållit det oekonomiska uti

att en banbyggnad bedrifves med allt för små årliga anslag. Det hade

därför enligt styrelsens mening vant önskvärdt, om för bandelen Ströms

vattudal—Ångermanälfven kunnat påräknas något större belopp för 1912

än en miljon kronor, men har styrelsen med anledning af de stora kraf,

som under år 1912 måste ställas på statskassan, funnit sig böra inskränka

sin begäran till nämnda belopp.

Slutligen meddelar styrelsen, att i samtliga förut angifna kostnadsberäkningar

icke ingår någon ersättning för erforderlig mark för järnvägen

och ej heller för intrång och olägenheter med mera i följd af

järnvägens utförande, enär styrelsen föreställt sig, att, därest Eders

Kungl. Maj:t och Riksdagen beslutade, att järnvägen skall anläggas på

statens bekostnad, enahanda villkor om kostnadsfri upplåtelse af mark

med mera, som under de senare åren plägat föreskrifvas rörande statens

järnvägsbyggnader, jämväl komme att stadgas för järnvägen ifråga.

Med anledning af hvad sålunda anförts hemställer järnvägsstyrelsen,

att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå 1911 års Riksdag att — under

förbehåll att nyssberörda villkor om kostnadsfri mark med mera iakttages

— besluta anläggning af en statsbana mellan Ströms vattudal

(Ulriksfors) och Ångermanälfven (Volgsjön) samt för banans påbörjande

för år 1912 anvisa en miljon kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t

att däraf förskottsvis under år 1911 af tillgängliga medel utanordna

200,000 kronor.

Chefen för generalstaben har i sitt i ärendet den 16 januari 1911 Chefen för

afgifna yttrande förklarat, att det läge, järnvägsstyrelsen föreslagit för ffcneralstaben

den nu närmast ifrågavarande sträckan mellan Ströms vattudal och

Ångermanälfven, uppfyller alla rimliga anspråk på trygghet, hvarför

han icke har något att erinra mot detsamma. I

I sitt af mig förut omnämnda underdåniga utlåtande af den 25 Kungi. Maj:ts

januari 1911 har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands bfrände''

län, med framhållande af det stora behofvet af järnvägskommunikatio- ; Jämtlands,

ner i de trakter banan skulle genomgå och den stora nationalekono- ^naTocT

miska betydelsen af att denna del af vårt land så snart som möjligt Västerbottens

Bill. till Bihsd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 43 Höft. 9 län''

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

indrages i järnvägsnätet, tillstyrkt det af järnvägsstyrelsen i förevarande

afseende framlagda förslaget. Beträffande järnvägslinjens sträckning

mellan Ulriksfors och Mårdsjön ansluter sig Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande obetingadt till den af järnvägsstyrelsen förordade,

därvid hänvisande till de af styrelsen fullständigt framhållna skälen

härför. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande tillägger endast, med

afseende på den del af banan, som skulle tillhöra Jämtlands län, att den

med nyssnämnda sträckning blifver till vida större gagn, än om den

skulle dragas enligt den af löjtnanten Tisell antydda riktningen. Särskilt

måste det vara af stor vikt, att banan berör ett så stort samt

för kommunikationsväsendet och trävarurörelsen betydande vattendrag

som Flåsjön; att aflägsna sig från denna sjö genom att gifva banan

en sydligare och östligare sträckning skulle enligt Eders Kung]. Maj:ts

befallningshafvandes mening vara ett stort misstag med afseende på

dess framtida nytta och bärighet.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västernorrlands län har

i underdånigt utlåtande den 30 januari 1911 framhållit, hurusom de

delar af länet, genom hvilka den ifrågasatta banan är afsedd att framdragas,

äro synnerligen vanlottade på tidsenliga kommunikationsförbindelser,

och att för dessa trakter förefinnes ett verkligt och trängande

behof af den föreslagna banan, som otvifvelaktigt skall kraftigt bidraga

till dessa landsdelars utveckling och förkofran. Hvad sträckningen af

banan angår, har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande åberopat

hvad i dess förut omförmälda underdåniga skrifvelse den 12 november

1910 härom yttrats samt på de skäl järnvägsstyrelsen anfört för linjens

framdragande i nu föreslagen riktning instämt i styrelsens uppfattning

i detta afseende.

Slutligen har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens

län den 26 januari 1911 afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet

och därvid erinrat, att den fortsatta inlandsbanan enligt förslaget

skulle komma att dragas genom länets på kommunikationer vanlottade

vidsträckta lappmark, berörande södra ändarna af de långsträckta stora

lappmarkssjöarna, hvarest båtkommunikationer under den blidare årstiden

skulle förbinda stora sträckor af den öfverstå lappmarken med

den nya järnvägslinjen. Det är, säger Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

uppenbart, hvilken ofantlig betydelse-eu sådan kommunikationsled

skulle hafva för befolkningen och utvecklingen. Också hade,

allt sedan de första undersökningarna och profstakningarna för inlandsbanan

började i dessa trakter, befolkningens alla tankar på utveckling

och ljusare förhållanden varit fast bundna vid hoppet om inlandsbanans

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 69.

förverkligande, hvarom också befolkningen gång efter annan petitionerat

och landstinget senast nästlidet år gjort underdånig framställning.

Beträffande sträckningen för nu ifrågavarande handel inom detta

län är, enligt hvad vidare framhålles, naturligtvis för länet den, som

direkt berör den tätaste bygden och möjliggör direkt anslutning till

båtkommunikationen å de stora sjöarna, den fördelaktigaste. I det afseende!

anser Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande den nu föreslagna

öfvergångsplatsen vid Volgsjöforsen med station vid Volgsjön

vara att föredraga framför den förut ifrågaställda sydligare öfvergången

af Angermanälfven vid Meseleforsen. Genom förläggande af järnvägsstation

omedelbart invid stranden till Volgsjön kommer nämligen, såsom

järnvägsstyrelsen erinrat, banan att beröra ett större kanaliserbart

sjösystem Volgsjön—Malgomajsjön, men Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

anmärker härvid dock, dels att Volgsjön särskildt till sin nedre

del är ganska grund och kan blifva ytterligare uppgrundad och dels

att kanaliseringen af vattenförbindelsen mellan Volgsjön och den där

ofvanför liggande Malgomajsjön torde komma att draga afsevärda kostnader.

En ur sjötrafikens synpunkt ännu mera önskvärd förbindelse

skulle enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes åsikt sannolikt

erhållas, om banan vid dess framtida fortsättning kunde från den såsom

slutstation för den nu ifrågavarande bandelen föreslagna platsen vid

Volgsjön dragas något västerut och öfver Storholmen vid Volgsjöns

öfre ända öfvergå Angermanälfven för att sedermera fortsätta till Vojmsjöns

östra ända. Såsom järnvägsstyrelsen uttalat, bör dock, anmärker

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, om slutstationen för bandelen

Ströms vattudal—Angermanälfven förlägges så nära som möjligt intill

Angermanälfvens utlopp ur Volgsjön, ifrågasatt eventuell sträckning

förbi Vilhelmina kyrkoby och Vojmsjöns östra ända få bero på fortsatta

undersökningar, hvilka ju lämpligen kunna äga rum i sammanhang

med uppgörande af definitivt förslag för banans fortsättning fram till .

Skellefte älf.

Af hvad jag redan anfört torde framgå, att jag lifligt vill förorda D^artmmujärnvägsstyrelsens

förslag att redan vid innevarande års Riksdag begära

anslag till påbörjande af det led i norra inlandsbanan, hvarom nu

är fråga, nämligen mellan Ströms vattudal (Ulriksfors) och Ångermanälfven

(Volgsjön).

Beträffande linjens sträckning hafva, såsom nämnts, olika förslag

framställts, i det järnvägsstyrelsen förordat en mera västlig sträckning

genom Tåsjö socken, medan från Bodums och Fjällsjö socknar yrkats

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

■Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 69.

på en östligare linje genom Bodums socken. Äfven sedan järnvägsstyrelsens

skrifvelse inkommit till Eders Kungl. Maj:t, hafva skrifter

i ärendet ingifvits, hvari de olika synpunkterna häfdats. Hvad därvid förekommit

har emellertid icke gifvit mig anledning att frångå järnvägsstyrelsens

enligt min uppfattning väl motiverade förslag, som tillstyrkts

såväl af chefen för generalstaben som af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Jämtlands och i Yästernorrlands län.

För nu ifrågavarande hanas byggande med statsmedel torde, på

sätt järnvägsstyrelsen ock föreslagit, böra uppställas enahanda villkor

beträffande kostnadsfri upplåtelse af mark med mera, som under de''

senare åren plägat föreskrifvas rörande statens järnvägsbyggnader, kompletterade

med eu föreskrift att i händelse af tvist angående behöfligt

markområdes storlek Eders Kungl. Maj:t därom har att träffa afgörande.

Det synes därför i sådant afseende böra föreskrifvas, att landsting,,

kommuner eller enskilda utfästa sig:

att kostnadsfritt för banan upplåta:

dels för all framtid:

all mark till banbyggnad med därtill hörande afdikningar, vattenafiopp

och paralellvägar;

all mark för banbevakningsområden, bangårdar, håll-, last- och

mötesplatser samt lokomotiv- och vattenstationer med tillhörande ledningar,

hvarvid iakttages i fråga om mark för bangårdar, håll-, lastoch

mötesplatser samt lokomotivstationer, att så stora områden därför

upplåtas, att tillräckligt utrymme erhålles för framtida möjligen erforderliga

utvidgningar samt för rymliga bostäder åt järnvägens personal;

genom skogsmark en bredd af 15 meter å hvardera sidan om

banans medellinje äfvensom, där arbetets beskaffenhet betingar en större

bredd, hvad som i sådant hänseende erfordras, med all å den upplåtna

marken växande skog;

all mark för till följd af banbyggnaden erforderlig anläggning af

nya eller omläggning af gamla, allmänna eller enskilda vägar äfvensom

rätt att efter behof i sjöar och vattendrag taga för järnvägsbyggnaden

och för järnvägens trafikerande med mera erforderligt vatten, samt att,

där område icke anses böra för ändamålet förvärfvas, framdraga och

för framtiden underhålla för vattentagning erforderlig ledning;

skolande, i händelse af tvist angående storleken af markområde,

som för något af ofvan angifna ändamål må vara erforderligt, frågan

därom underställas Kungl. Maj:ts pröfning och afgörande;

dels under arbetets fortgång:

all mark behöflig för dels sidoschaktningar, dels upplag af sten,

jord samt för anläggningen erforderliga materialier och andra effekter,

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 69.

dels sten- och grustäkter, dels vägar och sidospår, dels slutligen

de provisoriska anordningar, af hvad namn och slag de vara må, som

för byggnadsarbetenas utförande befinnas nödiga; allt att vid arbetets

slut aflämnas i då befintligt skick;

att öfverlämna den för järnvägen upplåtna marken gravationsfri;

att upplåtelsen jämväl skall innebära förpliktelser att lämna ersättning

för husflyttningar och olägenheter till följd af försvårad brukning

och förlängda vägar eller andra olägenheter, af hvad namn och beskaffenhet

de vara må, som kunna anses härflyta af det genom anläggningens

utförande orsakade intrång samt

att utan kostnad för staten anskaffa och till järnvägsstyrelsen öfverlämna

alla för erhållande af lagfart å den för anläggningen upplåtna

marken erforderliga handlingar och kartor med mera;

allt med skyldighet för vederbörande att hålla staten skadeslös för hvad

i ett eller annat afseende härutinnan till äfventyrs kan komma att brista.

I afseende å det för år 1912 erforderliga anslaget anser jag mig

icke hafva anledning frångå hvad som i statsverkspropositionen föreslagits

skola beräknas.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Magt måtte föreslå Riksdagen

att, under förbehåll att ofvannämnda villkor om kostnadsfri

upplåtelse af mark in. in. iakttagas,

dels besluta anläggning af en statsbana från Ströms vattudal (Ulriksfors)

till Angermanälfven (Volgsjön) för en beräknad kostnad af 9,050,000

kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att närmare förordna om de orter,

järnvägen bör genomgå,

dels och för banans påbörjande bevilja ett anslag för år 1912 af

900,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan undergår 1911 af

tillgängliga medel förskottsvis utanordna 200,000 kronor.

Till denna, af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,,

skulle aflåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

Henrik Hissen.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.

TA
öfver

dels af Riksdagen hittills beviljade anslag för under byggnad

statens järnvägsbyggnader i enlighet med af järnvägsstyrelsen

Statsbana.

Ban-

Af Riksdagen

beviljade

anslag för

under bygg- nad varande

statsbanor.

Erfor-

längd.

Kilometer.

1912.

Kronor.

1913.

Kronor.

1914.

Kronor.

Bastuträsk— Skellefteå—Kallholmen .........

63, c

4,300,000

1,028,000

_

_

Järna—Norrköping.................................

116,4

6,300,000

4,000,000

3,200,000

1,500,000

Östersund—Ströms vattudal (Ulriksfors) ...

'') 115,8

4) 9,500,000

4) 1,400,000

—

—

Ströms vattudal—Angermanälfven............

120,o

——

900,000

2,000,000

2,600,000

Norra inlandsbanans nedre del från Anger- manälfven ............................

j 460,8 |

Norra inlandsbanans öfre del från Gällivare

1,920,000

—

—

—

Sveg—Brunflo.......................................

161,o

—

—

500,000

1,500,000

Lapp träsk—Veittijärvi ...........................

13,o

1,043,000

—

——

—

Veittij ärvi—Karungi—Hap aranda ............

Haparanda—Karl Johans stad ................

| 94,2

900,000

1,300,000

1,200,000

Karungi—Matarengi ..............................

Älfsby—Piteå .......................................

2) 55,8

___

500,000

1,200,000

1,500,000

Umeå—Holmsnnd .................................

3) 11,9

—

---

—

—

Tvärbana mellan norra stambanan och norra

inlandsbanan....................................

184,0

Summa

—

23,063,000

8,728,000

8,200,000

8,300,000

*) Häri ingå icke längderna af bispåren Jämtlands Sikås—Hammerdal och Ulriksfors—Strömsund.

2) Häri ingå icke längden af föreningsspåret Lillkorsträsk—Frostträsk.

3) Längden af bandclen Norrån—Stormskär.

4) Med bispår till Hammerdal och Strömsund.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Klingl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 69.

71

Bil.

BLÅ

varande statsbanor, dels årliga anslag, erforderliga för bedrifvande af

i underdånig skrifvelse den 19 januari 1911 framlagd plan.

derli

g* a an

slag

u. n d. e

r å r e

n

Summa

anslag.

Kronor.

1915.

Kronor.

1916.

Kronor.

1917.

Kronor.

1918.

Kronor.

1919.

Kronor.

1920.

Kronor.

1921.

Kronor.

1922.

Kronor.

—

_

_

_

_

_

_

5,328,000

1,841,000

—

—

—

—

—

—

—

16,841,000

--

■—•

—

—

—•

—

—

—

4) 10,900,000

2,000,000

1,550,000

—

—

—

—•

—

—

9,050,000

—

500,000

2,000,000

2,300,000

2,500,000

2,500,000

2,500,000

700,000

13,000,000

—

500,000

1,500,000

2,000,000

2,500,000

2,500,000

2,000,000

580,000

13,500,000

1,800,000

3,000,000

3,000,000

1,900,000

—

--

—

—

11,700,000

—

—

—

—

--

■--

---

—

1,043,000

1,200,000

893,000

—

—

--

—

—

—

5,493,000

1,080,000

—

—

—

—

_

_

_

4,280,000

—

1,000,000

300,000

—

—

—

-—-

—

1,300,000

500,000

1,000,000

1,500,000

2,000,000

2,500,000

2,200,000

1,950,000

_

11,650,000

8,421,000

8,443,000

8,300,000

8,200,000

7,500,000

7,200,000

6,450,000

1,280,000

104,085,000

opaginerad Kontrollera mot PDF

ClCSl

216 v

fvi^/WO/V
9
-

•m $0/1/ AvecWw^a-v- i

^$41^ 0W/ ^«4//t^ix^4/ tvvrvZonfyfo/i |

<$Co/n/

/O/fcafomo ^axnvaG^w/i^c^Yi&ch

• & £

/ttcW 0UZ/ ~ OVL

Sa^^/VO/X^WS^ Z/zk&zÅxvvp>> Axfy/O/xåtAs ~

%AAgcKr <m:l^ fyci ^''»''i^i^/vvcv <w -

/VVWÖM/ iW)^*l/«l«1 /V-flU-Ä/Vl^fr j

“Bfero,

C

S^aÄvs}**,affoi Jsv ms*$m2w snmu^v

ilvg&r /swwXji^- %a/v %fAA$$Åjo/vilfoA\~ A**»»*.

.&• -<v$ /V JJ/C«/VV&*V

500.000

500.000

,000,000

<200,000

>200,000

>500.00 0

>.500,000

OM 0.00 0

-i—1—I

■>,000.000

9*0.000

900,000

x* sc ^ Er

W >.100.000 ^ ^ SS

Sx >,500,000 XV X5O0.000 Xx

^---^-----^--I393-

300,000

Z,5oo.ooo

ZjLOO.OOO

\uoo,ooo

S00,000

1950.000

900.000

''000.000

\S00,0QÖ

,800,000

1.000.09 0

lOOO.COC

5.000,000

893,000

I

^2,000,000 ^2,000,

.500.000

.000.000

,000,000

2.000.0o o

*000,00

1.500,000

500,000

>.500.000

,000,000

500.000

oo o, oo o

3,400,000

>000,000

2400,000

2.500.00c

2,500.000

2*o 0,000

1550.000

>,500,000

1500,000

102S.OOC

>000,000

1,000,000

800.000

700.000

^iFTéu

?g->3 )9->» I ws

>903

^ ££?yt

| ~3~lao/uiÄvs/)9AM^.

□ 93<V3/tirti>tCV9/&. -ShjiÅJlifyktå/. •

cKcvXC^j-aXrto^v»/-

J ?Öl/J3/p.t/L<V3/& ~ ^It^fo^Ol/T/V/l/.

If>S<J/W<X Åao^<^VVÄ3/&<!VVUÄ^V>

G^AA, Ö&C $tÖUl Ä*Xf/l.V/<a/U>

□ .S/fct-O/VWS /V/Scfcfcw^/Ol/C “

£Xav^^vvi^i^jiX$V/ä^v.

^ C2J SA^bv^-Öi/W/V ~cÖ -

^ «K.0l/fcf ''Jp^?ÄWVÄ9/tow<>.

cKsi/M/vvi^-^li/a/fc^t^/M/^/v.

1

Sa?/2sC^ ~ Si/lAAAvJ^Xo -

S/vjkrt&asvxGv syvtcÄJLcwv

/VVO/t-rOw /O/totA/VV&SX^VT-StVV oc^7

/VtO/WÄ ArS&O*S\As9/?&0WYCVVV+

ClAfWl&OX —

91vwv AAa^CVVt^Oz&OtAAOl^

&/S& ^/UVW

ÖIaa ^ t^m-oi^A^jl^/V/Ovt'' v

Gen. Stab. Lit Anst.Sfockh

opaginerad Kontrollera mot PDF

A Av V

/nccJen/n
/cw^uj-i^vta

$o/t a -jwviv^^-

4?^cvw ^o?v ^^cvm-v
-

1?>5 >320 >?22

iAoAWljO^tW ^joiu^vv 1911.

0bw*%e£>. ^&*»vv«v<^a9.ty*«&>/*vv?

GEN. STAB. LIT. AltfST.

opaginerad Kontrollera mot PDF

■4r$/ri''cÉfzrfi

t

étiffaäA

B L A l K
-

Narpfjö

mkm

P&a,

^bSsmsL

'' ''- . *:«k%.

bi:

LöitavHte

Tinhiutliy

tfNorrby

iupdoZ sb.

’ränna

iÉM &

U l.m k Krk

''S^s^w&i

HBäåjisjc

\ -

^otrbS^^Uj; %|^-

krön/.

rVJn\

32u

$ andel JiBjitBii

imt/i

%’tr; -■•?.

■ rn.b. *

V*v

V*

-■'': VöTVBher0B

:$%bfr wtudmJjtryvL

rtjpJJjlMi

m4J&

''QfileHlih.

/rrnBirt

(y rjEL tL b OT^SgM

mLmhbe^ft. i''! ,^r''

Q.Onriqjö

WiM

Viktor}^

37P.8?

SfiiJ ! IB7 !

3±l^t/s(rti

Griibbmyros>

Ormsywv

262,7

••nHÄ

/L-5, v/

.v *

•^4S;

l&n-ba^

''RqBliill

grarej

bbnnyrsn

mWm

Wéij&pa
-

%. Jtfinhg.

Sv®

~.'' i

i MtKmrs

g|||

WuWr'''' &fesÄx

täSéfytä Vt.JJjfjÖ : fM

PCÖffi;

''418 »3fk

iu:j Wf-etff.. fy- "''i; •

>rddft‘r\’r-f

280.9

''4£j£S$£?i

mm

Smit
-

J^acifcbT/td
-

i» : J ■ ''"~V\

■ . .. •?!■■.: ■ . .

Urih r-, t I . . .

".'' ■■./■.:.•■• - -w

b*£0&r/s&: - . - t:nfinh'';°°?

>'' ■ ■ ■:. ■ •,■■ <

'' ■■ y *".''f ** ■:

\ ‘“f

.

Lvfirercu

|UrtxnfjärriXi''.

325,8

'' *v( -^É^ffi®^pSaS3

SdBj^öw

frrv 315/> .

0M$!k

''^''SfMafaliulrnch

%

Sålbyö/täs\rt

JGyru

Tia

fofäfilit/Mcn,

»S\\juVs\,

322A

{torr, ele..

K.^«^

Iv''/™* v- >

|g'' Vi

[i^iaSAb

| \4''-;

4 (.• ■^i-omiv''^:''

Stirm/itsmUferV

STuUté

''''■/v/->X_

-^tuiénsjvist

Mips

Är

- > ■ .Cr^,

■ - . -

indaiy

\’.\t\F;yvs\

■rafvnv<y.l\ne\; v<

br udde#

Gay&Äv''.

Ållhobne/L

^f^0J2rhrg''el]''Z -

"L

tStorhol/n&t

iil

<0‘n!.-Yi,

’*VWArK.

ffl WMim

>0 i ■atbiéP''

,wsfSJ

JVIXyÄ''

äilänWMäl

l^a^öu/

liv»

M

IIÄ

•-

Basapy^i

> i''.»,

klass?

; .''ii.1 .\..\\\

SMÉ

opaginerad Kontrollera mot PDF

L ''nr k Ti1-

i term

^.kåims

* • -j ^

f*Jlv//Ö,j7<i

lO''i''i''%''^

;Boct&

l*OX\CyNTcVY»

il.r. 241

ö»1

$*JjSS5jWfc

■Saltdaten

A<ij.«;fåhq
-

U.r.23i

“ •

iöXVoxA

MudUus''

KWY»

r/Vf/i*

H.r.230,

^WSSs

3rt»w/(r

\li.r.224j.

./uot&cÅ

i Nvp;

>rn^(ä^

>Ä Ä

11.1*. 218

■TlfSS

R.T.21V

^Stockb,

Vuyv\vto«£

I®''

■w/w
-

W/FT?

h</0kö

'' ■«\'' sr

»7 7/.v/--■/;</•

fr/?///))

W.SV//W/.

y/jWl>rs

rn/bnt

Vni''.tyV

wwA<»Jr

• ••*"•

»f

Man

ftUmtn

tern™

fjlaik/i,/, it

uwield

istefe»

jfSs

iiJr/iAi

/ ■ -

Skelleftf a

f<(/Ö7«r/7

t4QfoSr

f-ifi/v />//- //•/.;

Skrti/n&iXr

({mun likt ''r

:VT^

t«mj

7^

''Mn0&§L

Avy\y’Cv%Vs

''träi)

9£amfäem

r>r$h

2SA\tea*m

orufr«.\c

y&tX>Nj^&.«Vr«

‘vv\v*y /

w/v^r

;avtro£\

wrtYrm

»X&fs.oÄY&s.y

Äm;

ärduä.

^VuYSyö\\

^ lljgura

pfdlutrls.

Aov%<vxvääS

K

N^AuV V

‘utafi

f.Tohitfy^Hprs

ySätbar 7

''isV\V\\v

bttbért

pcålen>f [K

F/ä/tiji

Söthet.

S.Skåi

mfiseU

Form

iAVvVä sk;

Xo loford

ampelt

dafs
-

ikxiten

toormH

J/w/v/NyV»-

Xstersulnl -"pal

tinne

.Tilra ti

m%CK

[>7i,h.l full. !

(//tfiu/e

1,0ekm

L\V\\S,\W

bvv* *y

(jk

'' \ V •''

<: \\

Pssai

iES»

mm$

Te.‘Kx/,

K22S

RässSSssSI

/ r •

Mxve

#n

RJr

t ;•: T

?. ..

erm,#

oi

■\ \ jf|Å|M$Ke**tam

QxavVew ‘''Jf.

&o/ia#£ei^C/n'' /3/ta.fcc>^^vn;v iSfacsvwp (flAÄxiXxofyosuo) —

<£Xvt^-^vi^n^vic&^sv/2sw („

<?ktt /^/JVt/ /V/t^/3 /^Ä^C

♦«

£j n.^v^ /i/^vwuoc^ SfsX&iAwYici ~

tytnåfoz 4maW-»

/^m^vs/stAir O/fcx^lc^vvCvi^

/Wö»/VKV „

0ö^vi4^tvv/t /ök/^t«^vt^tvv /^/fct^c^vrvvv^ asaF1

Skala i ioooooo

10 5 o 10 '' SO Ä0 40 50 «0

90 ioo Kilometer

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1911:218 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anläggning af statsbana från Ströms vattudal till Angermanälfven. s. 1 i texten
  2. SU 1911:60 Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anläggning af statsbana f rån Ströms vattudal till Angermanälfven samt i dithörande ämnen väckta mot s. 2 i texten