Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 88

1911-02-10 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1911:88, Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 88

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 88.

1

N:o 88.

Kung!. Maj:ts nådiga proposition till .Riksdagen angående ändrad

lydelse af 6 § i förordningen angående försäljning af

brännvin den 9 juni 1905: gifven Stockholms slott den

10 februari 1911.

Under åberopande af härvid fogade utdrag af statsrådsprotokollet

öfver finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå

Riksdagen besluta, att 6 § i förordningen angående försäljning af brännvin

den 9 juni 1905 skall från och med dag, som Kungl. Maj:t bestämmer,

erhålla följande ändrade lydelse:

6 §•

1. Rättighet — — — utöfvande.

2. Detaljhandel — — — stallet.

3. Rättighet — — — förmäles.

4. Apotekare må ej annorledes än som delägare eller styrelseledamot

i bolag, som nyss är nämndt, tilldelas rättighet till detaljhandel

med brännvin. Sådant må dock å apotek säljas dels för medicinskt

ändamål på behörig läkares recept, dels ock, därest det innehåller minst

92 volymprocent alkohol, efter skriftlig rekvisition till föreståndare för

sjelfständigt apotek; börande recept och rekvisition kvarlämnas ocli

förvaras å det apotek, från hvilket försäljningen sker.

I afseende å försäljning af sådana läkemedel, som innehålla brännvin,

gäller hvad medicinalförfattningarna föreskrifva.

Bihang till Riksd. prat. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 51 Höft. (N:o 88.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 88.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kung!. Magt förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

(Jarl Swartz.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majdi Nåd. Proposition N:o 88.

O

O

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Mans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10

februari 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Petersson,

PIederstierxa,

SwARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz, anförde härefter:

Med underdånig skrifvelse den 17 oktober 1910 har medicinalstyrelsen

öfverlämnat eu af Göteborgs apotekareförening gjord framställning

angående ändring i gällande bestämmelser om apoteksinnehafvares

rätt till försäljning af brännvin äfvensom ett af apotekaresocietetens

direktion däröfver afgifvet utlåtande.

I nämnda framställning har Göteborgs apotekareförening betonat

de afsevärda olägenheter, som vore förknippade med anskaffandet af

alkohol till apoteken därigenom att denna vara, föreningen veterligen,

ej tillverkades inom landet och ej heller funnes att tillgå å brännvinsförsäljningsställen,

hvartill kommé, att droghandlare icke enligt gällande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 88.

förordning ägde rätt att försälja nämnda artikel. Föreningen liar med

anledning däraf hemställt, att medicinalstyrelsen måtte vidtaga erforderliga

_ åtgärder för att få nämnda förordning ändrad i så måtto, att

apoteksinnehafvare, som tillika vore droghandlare, tilldelades rättighet

att till apoteksföreståndare försälja alkohol.

Apotekaresocietetens direktion har i sitt omförmälda utlåtande

instämt i denna framställning, men ansett att berörda rättighet borde

utsträckas till alla apoteksinnehafvare och omfatta äfven för apoteksbehof

afsedd ren sprit — svenska farmakopéns Spiritus concentratus.

Direktionen har vidare anfört, att enligt gällande lagstiftning finge

tran apotek icke utlämnas alkohol eller sprit utan efter läkares recept

och till medicinskt ändamål. Denna bestämmelse hade hitintills inom

apotekarkåren tolkats så, att detta förbud gällde allenast utlämnandet

till allmänheten, men ej afsåge utlämnandet från en apoteksinrättning

till eu annan, och hade de smärre apoteken sålunda kunnat från de

större i mån af behof erhålla det kvantum sprit och alkohol, som de

för rörelsens bedrifvande behöft inköpa.

I följd af vissa under senare tiden inträffade händelser hade

emellertid nu såväl de större apoteken som droghandlarna funnit sig

böra frånträda omnämnda tolkning, och hade härigenom stora svårigheter

inträdt för de mindre apoteken. Utskänkningsställena förde

nämligen icke ren alkohol och icke heller i allmänhet sprit, som motsvarade

farmakopéns fordringar på renhet och styrka. Innehafvarna af

de små apoteken kunde därför icke förskaffa sig sitt behof af apotekssprit

på annat sätt än att på en gång inköpa 250 liter, en kvantitet

vida öfverstigande ett, ja kanske flera års behof, och medförande en

utgift, som för dem måste vara synnerligen betungande; och då alkohol

numera endast kunde förskaffas från utlandet, hade ytterligare svårighet

uppstått för de smärre apoteken att förskaffa sig denna för dem i vissa

fall nödvändiga vara.

På grund häraf hemställde direktionen om vidtagande af åtgärder

till vinnande af den ändring i brännvinsförsäljningsförordningen, att

apoteksföreståndare finge utan hinder af förordningens bestämmelser

till annan apoteksföreståndare försälja alkohol och för apoteksbehof

afsedd ren sprit.

Direktionen har vidare anfört, att det för en del industriidkare

och vetenskapsmän vore nödvändigt att vid utöfvandet af deras näring

eller vetenskap begagna sig af ren alkohol eller sprit, hållande farmakopéns

prof. Då dessa varor icke kunnat erhållas annorledes än på

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 88.

apoteken, hade den praxis utbildats, att vederbörande förskaffat sig

behörigt läkarrecept på sitt behof af bemälta varor och, med företeende

af detta, fyllt behofvet från närmaste apotek. Som emellertid af vissa

af medicinalstyrelsen på senare tiden vidtagna åtgärder syntes framgå,

att denna praxis ej vidare kunde tillämpas, och då det syntes vara

högst nödvändigt, att ofvannämnda personer kunde erhålla den sprit

respektive alkohol, de behöfde för sin näring eller för utöfningen af

sin vetenskap, ansåge sig direktionen böra till styrelsens bepröfvande

hänskjuta frågan, huruvida icke åtgärder borde vidtagas för att i brännvinsförsäljningsförordningen

få inryckt eu bestämmelse angående försäljning

af alkohol och sprit från apoteken af ungefär enahanda innehåll,

som i § 9 i giftstadgan, af den 7 december 1906 föreskrifves

rörande apoteksföreståndares försäljning af giftigt ämne af första klassen.

För egen del anför medicinalstyrelsen.

Det syntes styrelsen orimligt att antaga, att lagstiftarna vid lagens

affattning afsett, att den skulle komma att utgöra ett hinder för utöfning

af yrke eller vetenskap. Styrelsen funne sig därför böra i underdånighet

hemställa om vederbörande författnings ändring på sådant

sätt, att de uppkomna olägenheterna så vidt möjligt afhjälptes. Hvad

anginge styrelsens verksamhetsområde vore det af största vikt, att

handeln med rent brännvin af de slag, som funnes upptagna i svenska

farmakopé!!, blefve tillåten apoteken emellan, så att de små apoteken,

hvilkas ekonomi i allmänhet vore skäligen dålig, icke belastades med

större kostnader än nödvändigt vore. Medgifvandet till dylik handel

kunde dock utan olägenhet inskränkas därhän, att endast föreståndare

för själfständiga apotek erhölle rätt att i mindre partier än 250 liter

inköpa alkohol och sprit från annan apoteksföreståndare. Äfven den af

apotekarsocietetens direktion påyrkade ändringen af ifrågavarande förordning,

hvarigenom det skulle blifva möjligt för näringsidkare och

vetenskapsmän att inköpa sprit och alkohol från apoteksinrättning,

syntes styrelsen önskvärd. De villkor, som föreslagits för sådan försäljning,

vore äfven betryggande. Dock ville styrelsen för sin del hemställa,

att bestämmelser motsvarande dem, som omförmäldes i giftstadgans

§§ 9 och 11 angående försäljning af gifter af första klass,

skulle vid sådan försäljning tillämpas.

På grund häraf hemställde medicinalstyrelsen, att Eders Kungl.

Magt täcktes vidtaga sådan ändring i förordningen angående försäljning

af brännvin den 6 juni 1905, att § C mom. 4 erhölle följande förändrade

lydelse:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 88.

Apotekare må ej annorledes än som delägare eller styrelseledamot

i bolag, som nyss är nämndt, tilldelas rättighet till detaljhandel

med brännvin.

Från apoteksinrättning må dock försäljas:

dels brännvin och sprit för medicinskt ändamål på behörig läkares

recept, h vilket bör kvarlämnas och förvaras å apoteket;

dels läkemedel, som innehåller brännvin eller sprit, med iakttagande

likväl af hvad medicinalförfattningarna föreskrifva i afseende på försäljning

af sådana läkemedel;

dels och alkohol samt sprit af minst 86 viktsprocent alkoholhalt;

skolande vid försäljning af alkohol eller sprit, då det ej sker för medicinskt

ändamål, iakttagas samma bestämmelser, som i nådiga giftstadgan

den 7 december 1906 §§ 9 och 11 äro gifna för försäljning eller utlämnande

från apotek af giftigt ämne af första klassen.

Kontrollstyrelsen, som den 8 november 1910 i detta ärende afgifvit

infordradt underdånigt utlåtande, har därvid i sak tillstyrkt bifall

till medicinalstyrelsens hemställan i hvad densamma afser rätt för föreståndare

för själfständiga apotek att i mindre partier än 250 liter försälja

alkohol och sprit till annan apoteksföreståndare. .

Beträffande det af apotekaresocieteiens direktion väckta och af medicinalstyrelsen

tillstyrkta förslaget om inrymmande af rätt för apoteksföreståndare

till försäljning af brännvin för tekniskt och vetenskapligt

ändamål har kontrollstyrelsen anfört följande.

Enligt § 36 i förordningen angående villkoren för försäljning af

brännvin m. m. den 29 maj 1885, där bestämmelsen i fråga hade samma

lydelse, som den på grund af sundhetskollegii underdåniga förslag erhållit

i 1866 års förordning i ämnet (§ 27), vore det tillåtet att å apotek

sälja brännvin eller sprit för tekniskt behof, då detsamma styrktes medelst

intyg af magistratsledamot, kronobetjänt, kommunalstämmas eller kommunalnämnds

ordförande eller vice ordförande, samt för vetenskapligt ändamål

uppå skriftlig rekvisition af känd vetenskapsidkare, och skulle intyg

och rekvisition å apoteken kvarhållas och där förvaras.

När sedermera i Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen den 7

mars 1890 angående förändrade bestämmelser i fråga om denaturering

af brännvin förslag afgifvits om införande i lagstiftningen af en i vissa

afseenden utsträckt rätt till denaturering af brännvin, hade äfven frågan

om rätten för apotekare att för tekniska eller vetenskapliga ändamål

sälja brännvin eller sprit upptagits. Stadgandet om denna rätt hade dä

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 88.

förklarats, enär skatterestitution erhållits för denatureradt brännvin, böra

såsom obehöflig! utgå. Så hade älven blifvit Riksdagens beslut, och

både genom kungörelse den 28 november 1890 angående ändring i,

bland annat, § 36 af 1885 års ofvan åberopade förordning föreskrifvits:

å apotek må brännvin säljas endast för medicinskt ändamål på behörig

läkares recept, livilket bör å apoteket kvarlämnas och förvaras; och

galle hvad medicinalförfattningarna föreskrifva i afseende å försäljning

af sådana läkemedel, som innehålla brännvin. Denna bestämmelse vore

fortfarande gällande.

I likhet med medicinalstyrelsen ansåge kontrollstyrelsen det vara

orimligt, om lagstiftningen skulle hindra näringsidkare och vetenskapsmän

att utöfva sin näring eller vetenskap, men kontrollstyrelsen ansåge

deras behof, hvad beträffade åtkomsten till sprit, vara tillräckligt tillgodosedt

genom gällande förordning angående denaturering af brännvin

och hade styrelsen styrkts i denna sin åsikt af den omständigheten, att

styrelsen under de 20 år, som förflutit, sedan förordningen utfärdades,

ej afhört några klagomål öfver gällande bestämmelser.

För yrkesidkare vore det medgifvet att vid denaturering använda

förutom det allmänna särdeles illaluktande denatureringsmedlet äfven

lindrigare dylika medel, särskild! af passade för olika yrken. För denaturering

vid allmänna undervisnings- och sjukvård sanstalter, museer och

laboratorier ägde kontrollstyrelsen meddela särskilda föreskrifter om

denatureringsmedlets myckenhet och beskaffenhet, och plägade styrelsen

för sådan denaturering föreskrifva en half procent eter. Sprit funnes

åtminstone i Stockholm och Göteborg att tillgå på härvarande Göteborgssystembolags

minuthandelsställen till en styrka af respektive 95 och 96

volymprocent, och skulle, därest i annan stad något nämnvärdt behof

af stark sprit skulle yppa sig, härvarande bränn vinsförsäljningsbolag

säkerligen tillhandagå vederbörande med anskaffande häraf. I sammanhang

härmed erinrade styrelsen därom, att enligt förordningen den 12

september 1910 om ändrad lydelse af 15 § i förordningen den 9 juni

1905 angående försäljning af brännvin brännvinsförsäljningsbolag hade

rättighet att sälja sprit af minst 92 volymprocents styrka till pris, som

understege bolagets i öfrigt bestämda pris för sprit, när försäljningen

skedde för tekniska eller likartade ändamål.

Under dessa förhållanden syntes tillräckliga skäl icke vara anförda

för bifall till den nu ifrågavarande af apotekaresocietetens direktion

föreslagna och af medicinalstyrelsen förordade ändringen af 6 § 4 mom.

i förordningen angående försäljning af brännvin.

Medicinalstyrelsen hade i sitt förslag till ny lydelse af nämnda

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung/. Maj ds Nåd. Proposition N:o 88.

paragraf anväudt uttrycken »brännvin och sprit» samt »alkohol och sprit»,

men i båda fallen skulle enbart ordet brännvin kunna användas, emedan

enligt brännvinsförsäljningsförordningens 1 § 2 inom. med brännvin

afsåges äfven sprit. Likaså borde bestämmelsen om spritens styrka

uttryckas i volymprocent, som i (ifrigt användes i förordningen. Mot

Sfi viktsprocent svarade ungefär 90 volymprocent, men då det i förut

omnämnda förordning af den 12 september 1910 gjorda medgifvandet

afsåge brännvin af minst 92 procent styrka, syntes samma gräns böra

för likformighetens skull föreskrifvas i 6 §.

På grund af hvad sålunda anförts hemställde kontrollstyrelsen,

det täcktes Eders Kung!. Maj:t till Riksdagen afgifva förslag om ändring

i den af styrelsen förordade riktning i 6 § 4 mom. af nådiga förordningen

angående försäljning af brännvin den 9 juni 1905.

Då jag i allt väsentligt kan ansluta mig till hvad kontrollstyrelsen

i anledning af de i ärendet gjorda framställningarna anfört, har jag på

grundvalen af kontrollstyrelsens utlåtande låtit utarbeta förslag till ändrad

lydelse af nämnda §.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst förslag till

ändrad lydelse af G § i gällande förordning angående försäljning af

brännvin, hemställde departementschefen, att Kung!. Maj:t täcktes genom

nådig proposition föreslå Riksdagen att antaga samma förslag att gälla

från och med den dag, Kung!. Maj:t bestämde.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle

nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse

bilagan litt. vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Schumacher.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1911.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1911:49 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad lydelse af 6 § i förordningen angående försäljning af brännvin den 9 juni 190 a1 i texten
  2. BevU 1911:10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 10 s. 1 i texten