Sök i Ratio Lex

Angående bildande af en fond för att underlätta åstadkommande af bibanor inom vissa delar af riket

1911-02-17 · 34 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 27 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1911:96, Angående bildande af en fond för att underlätta åstadkommande af bibanor inom vissa delar af riket

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Nr 96.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

bildande af en fond för att underlätta åstadkommande

af bibanor inom vissa delar af riket; gifven Stockholms

slott den 17 februari 1911.

Under åberopande af bifogade utdrag af protokollet öfver civilärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå Riksdagen

dels besluta, att för att underlätta åstadkommandet af bibanor inom

västra delarna af Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands län samt delar

af Bohuslän och Dalsland skall bildas eu fond af 5,000,000 kronor att afsättas

under fem år från och med år 1912 med 1,000,000 kronor årligen,

dock så att belopp, som ej blifvit till utgående under ett af dessa år

anvisadt, må för ett efterföljande år af samma femårsperiod disponeras,

med rätt för Kung]. Maj:t att från denna fond till understödjande åt

nya, ännu ej påbörjade enskilda järnvägsanläggningar, om livilka här

är fråga, anvisa bidrag i form af statslån och statsanslag utan återbetalningsskyldighet;
dels

ock för afsättning till berörda fond bevilja ett anslag för år

1912 af 1,000,000 kronor.

I afseende å statslånet föreslår Kungl. Maj:t Riksdagen att föreskrifva

följande villkor och bestämmelser:

l:o) Kostnadsförslag och arbetsplan skola fastställas af Kung]. Maj:t,

som ock närmare bestämmer de ställen, hvilka järnväg skall beröra; och

är det sökande bolaget skyldigt att godtgöra de särskilda kostnaderna

för möjligen erforderliga kontrollundersökningar, besiktningar, extra biträdens

användande med mera dylikt, hvilka kunna af kostnadsförslagets

och arbetsplanens granskning föranledas.

2:o) Det lånesökande bolaget skall, för att kunna erhålla statslån,

vara skyldigt hos Kungl. Maj:t styrka, att det förfogar öfver ett kapital,

som jämte statslånet är fullt tillräckligt till järnvägsanläggningens utförande

på sätt arbetsplan och kostnadsförslag innehålla och hvaraf

minst så stor del, som motsvarar hälften af den beräknade anläggningsBih.

till Rilcsd. Prof,. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 58 Haft. (Nr 96.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 96.

kostnaden, bör utgöras af inbetaldt eller tecknadt aktiebelopp eller eljest

utan återbetalningsskyldighet lärnnadt tillskott till järnvägsanläggningens

utförande.

3:o) Statslånet må utgöra högst hälften af anläggningskostnaden

efter det fastställda kostnadsförslaget samt lyftas i mån af arbetets fortgång

på sätt och å tider, som Kungl. Maj:t bestämmer, dock med iakttagande

däraf, att inbetalningarna å den del af anläggningskapitalet, som

bör utgöras af aktiekapital eller eljest utan återbetalningsskyldighet

lärnnadt tillskott, skola ske i förhållande till de andelar af lånesumman,

som lyftas, och före lyftningen af dessa låneandelar. En tiondedel af

den beviljade låneförsträckningen skall innestå, till dess besiktning af

järnvägsanläggningen blifvit i öfverensstämmelse med § 2 mom. 2 af

kungl. kungörelsen den 11 december 1874 angående ordningen för

afsyning och besiktning af enskilda järnvägar och deras upplåtande för

allmän trafik förrättad samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat

tillstånd till. banans öppnande för allmän trafik.

4:o) Med afseende å ifrågavarande försträckningar skall iakttagas:

a) att annuiteten för statslånets återgäldande beräknas till fem procent

å ursprungliga försträckningsbeloppet, af hvilken annuitet först

godtgöres ränta efter fyra och en half procent å oguldet kapitalbelopp

och återstoden utgör afbetalning därå;

b) att beträffande den ränta, som å lyftade lånebelopp upplöper

under eu tid, omfattande högst fyra år från lyftningsdagarna men dock

ej sträckande sig utöfver två år från den dag, då järnvägen enligt

Kungl. Maj:ts bestämmande senast skall vara färdig och öppnad för

trafik, må medgifvas anstånd med betalningen på det sätt, att denna

ränta, benämnd anståndsränta, genom fortsatt annuitetslikvid erlägges

till staten först sedan i stadgad ordning såväl all annan ränta som ock

hela lånekapitalet inbetalts;

c) att, så snart å lyftadt lånebelopp upplupit ett års ränta, som

icke är att hänföra till anståndsränta, förstnämnda räntas belopp skall

inbetalas till staten;

d) att kapitalafbetalning skall genom erläggande af fullständig

annuitet vidtaga fyra år efter den dag, då järnvägen enligt Kungl. Maj:ts

bestämmande senast skall vara färdig och öppnad för trafik; skolande i

sammanhang härmed likvid ske af all därförinnan upplupen, obetald

ränta, som icke är att hänföra till anståndsränta; och

e) att, därest till betalning förfallet belopp icke i föreskrifven ordning

erlägges, låntagaren skall därå gälda tern procent ränta, intill dess

samma belopp varder behörigen inbetaldt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

3

5:o) Järnvägsanläggningen med alla därtill hörande byggnader och

materiel äfvensom all bolagets öfriga egendom skall utgöra säkerhet för

den af staten lämnade försträckning och staten till säkerhet för sin

fordrans utbekommande erhålla inteckning med förmånsrätt framför

hvarje annan fordran i den järnväg, för hvars anläggning den ifrågavarande

försträckningen beviljats; och bör en tredjedel af det beviljade

statslånet innestå, till dess inteckning med ofvan stadgad förmånsrätt i

bolagets järnväg meddelats för förut lyftade andelar af lånet; hvarjämte

ofvanberörda sista tredjedel ej må utbekommas, förrän inteckning för

dess belopp med förmånsrätt framför hvarje annan fordran än statens

blifvit i bolagets järnväg behörigen meddelad.

6:o) Kungl. Maj:t skall insätta en med särskild instruktion försedd

ledamot i direktionen för hvarje järnvägsbolag, som innehar lån af

staten, och utse en revisor att deltaga uti granskningen af bolagets

förvaltning och räkenskaper. Arfvode till sålunda utsedd direktör och

revisor skall bekostas af bolaget.

7:o) Hvarje järnvägsbolag, som erhållit statslån, skall vara skyldigt

underkasta sig såväl de bestämmelser i fråga om samtrafik, hvilka Kungl.

Magt kan finna godt för bolaget bestämma, som ock i öfrigt alla de

villkor och kontroller, som af Kungl. Maj:t pröfvas lämpliga och nödiga.

Beträffande statsanslaget föreslår Kungl. Majit Riksdagen stadga,

att för sådant anslags åtnjutande skola, utöfver hvad här ofvan under

l:o), 2:o), 6:o) och 7:o) föreskrifves, gälla följande villkor och bestämmelser:
Ro)

Behofvet af banbyggnaden, särskilt dess vikt i nationalekonomiskt

hänseende, skall genom tillfredsställande utredning vara ådagalagdt.

" ö

2:o) Förslaget till banbyggnaden, som bör afse så billig anläggning,

som är förenlig med den uppgift banbyggnaden har att fylla, skall

vara uppgjordt enligt tekniska bestämmelser, som af Kungl. Maj:t godkännas.

?>:o) Kostnadsförslag^ och de undersökningar, hvarpå detta grundar

sig, skola vara så omsorgsfullt gjorda och så specificerade, att fullständig

ledning däraf kan erhållas för bedömande af den beräknade kostnadssummans

tillräcklighet.

4:o) Byggnaden skall utföras under statens kontroll.

5:o) Statsanslaget må bestämmas till högst en fjärdedel af anläggningskostnaden

efter det fastställda kostnadsförslaget samt lyftas i mån

af arbetets fortgång på sätt och å tider, som Kungl. Maj:t bestämmer.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 96.

6:o) Vid beviljande af statsanslag skall, där Ktmgl. Maj:t icke finner

undantag böra äga rum, iakttagas, att, om verkliga kostnaden för arbetets

utförande skulle befinnas understiga den i det fastställda kostnadsförslaget

beräknade kostnaden, det beviljade statsanslaget minskas med

så stor del af den ifrågavarande besparingen, som det beviljade statsanslaget

utgjort af den beräknade kostnadssumman.

7:o) Därest något år å uppkommande nettobehållning ifrågakommer

utdelning till aktieägarna, skall denna fördelas mellan staten och aktieägarna

efter storleken af statsanslaget i förhållande till aktiekapitalet.

8:o) Ökning af bolagets aktiekapital må ej ske utan Kung!. Maj:ts

medgifvande.

9:o) I händelse staten inlöser järnvägsanläggningen, skall vid beräkning

i enlighet med koncessionsbestämmelserna af inlösningsbeloppet

staten erhålla afräkning för det beviljade anslaget.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kung! Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Hugo Hamilton.

s. 5 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

5

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17

februari 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SwARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton anförde:

Redan innan tanken på att framdraga en statsbana genom det inre

Norrland tog sig uttryck i de vid 1900 års Riksdag i ämnet väckta

motioner, framhöllo en del ledamöter af Riksdagens andra kammare i

skrifvelse till Kungl. Maj:t önskvärdheten af att medelst en statsbana

längs gränsen mot Norge förbinda bohuslänska kusten med öfre Dalarna.

Denna skrifvelse, som ingafs i maj månad 1899, efterföljdes af

underdåniga skrivelser den 10 maj 1900 och den 23 april 1901 från ett

antal ledamöter af Riksdagens andra kammare med begäran, att Kungl.

Maj:t måtte uppdraga åt järnvägsstyrelsen att på deras bekostnad låta

Fond för

åstadkommande

af

bikanor i

vissa delar

af riket.

Första tanken

på södra inlandsbanan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

G Kung!. Majrts Nåd, Proposition Nr 96.

verkställa en förberedande undersökning och utredning lör en normalspår

i g järnväg lör tung trafik från någon lämplig exporthamn i bohuslän.

till Mora—Vänerns järnvägslinje. Sedan järnvägsstyrelsen öfver

dessa skrivelser afgifvit anbefallda utlåtanden, bemyndigades nämnda

styrelse genom nådiga beslut den 15 juni 1900 och den 24 maj 1901

att låta verkställa de af sökandena begärda undersökningarna, dock under

uttryckligt förklarande att det gima bemyndigandet icke finge föranleda

till antagande däraf, att anslag eller understöd för utförande af den ifrågasatta

järnvägsanläggningen skulle kunna påräknas i form af statsmedel.

De sålunda beslutade förberedande undersökningarna utfördes under

åren 1900—1902 på järnvägsstyrelsens uppdrag af civilingenjören, filosofie

licentiaten Erik Wmell. Hufvudresultaten åt ifrågavarande Undersöknin gai

framlades af Winell genom en den 10 april 1902 daterad kortfattad framställning,

som vidare utvecklades i en i december samma år utgifven skrift

med titel: »Undersökningar och utredningar angående järn vägsförslaget

Dalarne—Bohuslän».

Jag anser det icke nödigt att här närmare beröra Winells undersökningar

utan vill endast erinra därom, att det föreliggande kommunikationsförslaget

af honom beräknades draga en anläggningskostnad af omkring

34- millioner kronor, hvarå enbart den rena lokaltrafiken påräknades

lämna en årlig nettoinkomst af minst omkring 3 procent.

Med anledning af de för förslagets genomförande gynnsamma resultat,

hvartill den af Winell i april 1902 framlagda förberedande undersökningen

kommit, hemställde Värmlands läns landsting i skrifvelse den

18 september 1902, att Kring!. Maj:t, sa. snart ske kunde, matte låta

verkställa fullständiga undersökningar med uppgörande af plan och profilritningar

samt kostnadsförslag för den föreslagna järnvägen. I en i september

1902 undertecknad skrifvelse gjorde landshöfdingarna i Göteborgs

och Bohus län, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs och Gäfleborgs

län jämte tolf ledamöter af Riksdagen framställning i enananda syfte som

Värmlands läns landsting. Den 31 januari 1903 afgaf järnvägsstyrelsen

anbefalldt utlåtande såväl öfver dessa skrivelser som öfver vissa rörande

den tilltänkta statsbanan genom det inre Norrland till styrelsen remitterade

handlingar och föreslog därvid, att detaljerade undersökningar

och kostnadsberäkningar skulle på statens bekostnad utföras för båda

de stora järnvägs förslagen. Därefter afgaf chefen för generalstaben

den 27 februari 1904 underdånigt utlåtande öfver de ifrågasatta järnvägarna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung], Maj:ts Nåd. Proposition Nr 06. 7

Genom proposition den 11 mars 1904 föreslog Kung!. Magt Riksdagen

att bevilja nödiga medel för de begärda undersökningarna

och. utredningarna i hvad desamma afsågo en normalspårig järnväg

mellan bohuslänska kusten och lämplig punkt i Dalarna samt därifrån

till Sveg i Härjedalen. Denna sistnämnda plats antogs nämligen under

alla förhållanden skola komma att beröras åt statsbanan genom det inre

Norrland, för hvilken bana undersökningarna dock tillsvidare ansågos

böra anstå.

Inom Riksdagen framträdde emellertid störa, sympatier för ett omedelbart

igångsättande åt undersökningarna rörande statsbanan genom det

inre Norrland. Riksdagens statsutskott fann det ingalunda vara ådagalagdt,

att järnvägen Bohuslänska kusten—Sveg vore af den betydelse,

att staten borde direkt inskrida för att bringa den till utförande. Utskottet

påpekade sålunda, att en stor del af de områden, denna bana

skulle genomgå, redan är jämförelsevis väl försedd med kommunikationer

samt att för andra delar af områdena i fråga järnvägsförbindelse i många

fall torde kunna på enskild väg beredas genom utsträckning af det redan

befintliga järnbanenätet. Om alltså enligt utskottets mening staten

icke hade anledning att af hänsyn till orternas behof af förbättrade kommunikationer

taga denna bananläggning om hand, så torde detta ej

heller få anses vara påkalladt af militära skäl. Under hänvisning till

chefens för generalstaben af mig nyss omnämnda utlåtande häfdade utskottet,

. att åt ifrågavarande bana icke kunde tillmätas något större

\Tärde för försvaret och att de militära fördelar, som under vissa förutsättningar

skulle kunna dragas af densamma, ej vore af sådan art, att

deras tillgodoseende i någon män borde tillåtas föranleda åsidosättande

af andra viktigare kommunikationsintressen. Under sådana förhållanden

fann utskottet icke skäl tillstyrka, att undersökningar genom statens försorg

då igångsattes rörande omförmälda järnväg. Hvad däremot angick

den ifrågasatta järnvägen från Sveg norrut ansåg utskottet uppenbart,

att synnerligen stora allmänna intressen knöto sig till en djdik banas

anläggande, och sedan utskottet i korthet framhållit dessa intressen,

föreslog utskottet, att Riksdagen, med alslag å Kungl. Maj:ts proposition,

måtte bevilja nödigt anslag lör verkställande åt fullständiga undersökningar

beträffande den ifrågaställda järnvägen genom det inre Norrland.

Emot detta utskottets utlåtande afgafs en reservation, hvari yrkades, att

utskottet bort tillstyrka Riksdagen att bevilja anslag för fullständig

undersökning beträffande en normalspårig järnväg från hamnplats a

bohuslänska kusten öfver Sveg och Ströms vattudal till lämplig punkt

å Gällivarebanan eller med andra ord för såväl den ifrågasatta järnvägen

Frågans behandling

vid

1904 års

Riksdag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 90.

Dalarna—Bohuslän som för banan genom det inre Norrland. Sedan

kamrarna vid ärendets behandling stannat i olika beslut, afgjordes detsamma

genom gemensam omröstning, därvid Riksdagen beslöt, att undersökningen

skulle komma att omfatta hela sträckningen från ballivare

till bohuslänska kusten och att undersökningen skulle påbörjas och fortgå

samtidigt på bandelen söder om Sveg och på bandelen norr om samma

plats, så att om möjligt undersökningsarbetena å bandelarna kunde ungefärligen

vid samma tid afslutas. Riksdagens sålunda fattade beslut biel

af Kund. Makt den 3 juni 1904 godkändt i hvad det skilde sig tran

det förslag, som innefattades i den till Riksdagen aflåtna propositionen.

Undersökningarnas

resultat.

De undersökningar, som på grund af statsmakternas omtormalda

beslut igångsattes och som under de närmast följande aren voro föremål

för Kniio-l. Makts och Riksdagens supplementära behandling, »dagande

på ett jämförelsevis tidigt stadium, att utredningen af jarnvägsforslaget

Dalarna—Bohuslän var ett synnerligen inveckladt problem. Järnvägsstyrelsen,

å hvilken verkställandet af undersökningarna enligt Kungl.

Makts beslut hvilade, öfverlämnade till Kung!. Maj:t med skrifvelse den

25 april 190fi eu på styrelsens uppdrag af föreståndaren för dess statistiska

kontor, filosofie doktorn K. Key-lberg utförd ekonomisk-statistisk

undersökning rörande vissa alternativt ifrågaställda sträckning^ af banan

o-enom Dalsland och Värmland. Redan af denna mera prelimmara utredning

af de ekonomiska och kommersiella förhållanden, som voro förknippade

med det ifrågaställda jarnvägsforslaget, syntes framgå, att de

förhoppningar, man förut ansett sig kunna hysa med afseende a orslagets

räntabilitet, näppeligen skulle kunna realiseras i verkligheten.

På samma gång framhölls i den förebragta utredningen, att naturlaggnino-en

och kulturförhållandena hos de undersökta landskapsomradena

voro sådana, att det syntes vara angelägnast, att ett antal bibanor komme

till stånd i de på folk, odling och industri rika flod- och sjodalarna,

och att sådana bibanor ingalunda gjordes öfverflödiga af en bana långs

norska gränsen. Däremot ansågs med fog kunna ifrågasätta^, huruvi a

det icke, om sådana bibanor i tillräckligt antal och å lämpliga sträckor

åstadkommes, öfverhufvud skulle visa sig vara mindre af behof vet pakalladt

att bygga en gränsbana, då nämligen göda utförselvagai Jo ''

banorna redan erbjöde sig i enkannerligen Bergslagernas och Mora

Vänerns järnvägar. ... . ,, A„

De förberedande resultat, hvartill berörda undersökning sålunda

kommit, bestyrktes af den sammanfattande ekonomisk-statistiska undersökning

rörande hela järnvägsförslaget Dalarna-Bohuslan, hvilken af

opaginerad Kontrollera mot PDF

!)

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 06.

järnvägsstyrelsen öfverlämnades till Eders Kungl. Maj:t med underdånig

skrifvelse den 20 augusti 1908. Såsom hufvudresultat af denna undersökning

framgick, att den ur ekonomisk synpunkt fördelaktigaste liksom

äfven den kortaste af samtliga ifrågaställda sträckningar af den

tilltänkta banan vore den, som med utgångspunkt i staden Uddevalla

norrut till en början i det hela sammanfölle med Uddevalla—Lelångens

nuvarande smalspåriga järnväg, därefter framginge i den s. k. Silbodalslinjens

direktion öfver Torsby och därifrån fortsatte vidare förbi

Särnasjön till Sveg. Ifrågavarande linje har jag låtit inlägga å en

karta, som torde få såsom bilaga fogas vid detta protokoll. Denna

sträckning, hvilken skulle få en längd af omkring 573 kilometer,

beräknades kunna skänka eu årlig bruttoinkomst af omkring 1,756,000

kronor, utgörande bortåt 3,100 kronor för bankilometer. En sådan

bruttoinkomst betäcker emellertid o icke ens tillnärmelsevis driftkostnaden

vid exempelvis statsbanan Ange—Storvik eller vid statsbanorna

norr om Storvik i genomsnitt och understiger äfven med icke mindre

än omkring 4,450 kronor 1908 och 1909 årens driftkostnad i medeltal

för bankilometer vid statsbaniinjerna norr om Storvik med afräkning af

de gifvande norrbottniska grufbanorna. Bansträckningens anläggningskostnad

har af järnvägsstyrelsen beräknats uppgå till 58,411,000 kronor,

hvartill emellertid komma kostnader för ordnandet af Uddevalla hamn,

hvilka kostnader redan i första byggnadsstadiet enligt järnvägsstyrelsens

beräkning torde uppgå till omkring 5,300,000 kronor. I allt som allt

rör sig anläggningskostnaden sålunda omkring 64,000,000 kronor. Järnvägen

skulle enligt trafikberäkningarna icke allenast icke lämna den

minsta ränta å detta belopp utan därtill årligen åsamka staten betydande

förluster i form af driftkostnad. Nu har visserligen järnvägsstyrelsen

ansett sig hafva skäl antaga, att, vid det förhållandet att Key-Åberg

hållit för osannolikt att någon större sågverksindustri skulle genom banan

frambringas vid Särnasjön, de af honom gjorda trafikutredningarna skulle

vara ogynnsammare än verkligheten skulle komma att visa, Key-Åberg

har emellertid i eu senare undersökning rörande bibanan Limedsforsen—

Sårna vidhållit sin af vederbörande skogsstatstjänstemän och med ortförliållandena

synnerligen förtrogna industriidkare delade uppfattning. Oafsedt

alla kommunikationsförbindelser och fraktkalkyler står det nog också

last, hvad Key-Åberg å liera ställen i sina undersökningar framhäft

beträffande de från Särnasjön behärskade skogarna, nämligen att de dit

hänförliga skogarna i Norge redan äro nästan slutdrifna för långa tider

framåt samt att Särnaskogarna sj kifva såsom varande af fjällskogsnatur

och stående under utsvningstvång näppeligen lämpa sig för att ensamma

uppbära någon större exportdrifvande sågverksindustri.

Bih. till Biksä. Prat. 1911. 1 Sami. 1 Åfd. 58 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Frågan om

bibanor.

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

De gjorda utredningarna torde sålunda gifva vid handen, att järnvägsförslaget

Dalarna—Bohuslän eller, såsom detta efter 1904 ars riksdagsbeslut

gemenligen kallas, inlandsbanans södra del till och med i sin

fördelaktigaste sträckning har att uppvisa mycket klena bärighetsutsikter.

Det lärer därför icke vara tillrådligt, att staten på något sätt ingriper

för banans förverkligande, och detta så mycket mindre, som jagär

öfvertygad om, att det behof af förbättrade kommunikationer, som

oförnekligen förefinnes för de öfre och västligare delarna af Bohuslän,

Dalsland, Värmland, Dalarna och Härjedalen, lämpligen kan tillräckligen

tillgodoses genom ett antal bibanor till redan befintliga utförselvägar.

Ö Undersökning af dylika bibanor i hvad beträffar Värmlands, Kopparbergs

och Jämtlands län tillstyrktes också af 1906 års Riksdag, och med

anledning däraf anbefallde Kungl. Maj:t den 5 oktober 1906 järnvägsstyrelsen

att verkställa sådan undersökning. I underdånig skrifvelse den

13 mars 1907 anförde järnvägsstyrelsen, att blott förberedande undersökning

af vidrörda fråga dittills hunnit företagas. Därjämte ansåg

sig styrelsen böra ifrågasätta äfven bibanor i vissa trakter af Bohuslän

och Dalsland, hvarest undersökningar för en inlandsbanas framdragande

blifvit verkställda. Äfven i dessa trakter förefunnes nämligen behof af

förbättrade kommunikationer, hvilket genom anläggande af bibanor borde

tillgodoses, för den händelse en inlandsbana därstädes icke komme till

utförande. Uti en till Riksdagen den 19 april 1907 aflåten proposition

föreslog därefter Kungl. M.aj:t Riksdagen att bevilja medel till fortsätta

utredningar rörande bibanor med den utsträckning,, som järnvägsstyrelsen

i sin sist anförda skrifvelse förordat. Sedan Riksdagen beviljat det

för ändamålet äskade anslaget, anbefalldes järnvägsstyrelsen genom

nådigt bref den 31 december 1907 att verkställa okulära linjeundersökningar,

ekonomiska utredningar och utredning om elektrisk drift beträffande

bibanor i berörda landsdelar. _ . o

Jag tillåter mig i detta sammanhang erinra, att jag, på sätt jagtill

statsrådsprotokollet den 20 november 1908 uttalat, vid den resa, hans

excellens herr statsministern och jag under sommaren 1908 jämlikt nådigt

bemyndigande töretogo genom vissa trakter af V ärmland, Dalsland och

Bohuslän, kommit till den bestämda uppfattningen, att en del af dessa

trakters behof af järn vägskommunikationer under alla förhallanden måste

fyllas genom åstadkommande af tvärbanor och att sådana banor i dessa

jämförelsevis folkfattiga landsändar inom en öfverskådlig framtid i tillfyllestgörande

omfattning icke kunde komma till stånd, därest de skulle byggas

och trafikeras lika dyrt, som i allmänhet hittills varit fallet i vårt land.

Järnvägsstyrelsen erhöll också -på min hemställan den 20 november 1908

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 96.

11

i uppdrag att, efter samråd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, uppgöra

plan för utredning af byggnads- och trafikeringskostnader för sekundär-

och tertiärbanor med 1,435 och 0,891 meters spårvidd. Härvid

borde förutsättas så enkla byggnader och anordningar i öfrigt såväl vid

stationer som å banorna, som förhållandena kunna medgifva med hänsyn

till det ändamål, hvarje olika bantyp bör uppfylla, den hastighet, som

påräknas, och trafiksäkerhetens fordringar.

Med skrifvelse den 13 februari 1909 har järnvägsstyrelsen till Eders

Kung]. Maj:t öfverlämnat på styrelsens uppdrag af filosofie doktorn

Key-Aberg i samråd med ett stort antal förtroendemän i orterna verkställda

ekonomiska utredningar beträffande bibanor inom ifrågavarande

landsdelar. Med ledning af dessa utredningar och verkställda okulära

undersökningar anser järnvägsstyrelsen, enligt hvad jag inhämtat, att

följande bibanor — oafsedt banan Tors by—Kil, hvarå koncession meddelats

den 18 oktober 1907 och hvilken med statslån understödda bana

redan är under byggnad — äro mer eller mindre nödvändiga för ett

tillfredsställande tillgodoseende af trakternas kommunikationsbehof, nämligen:
Åt.

Smedberg—Ed—Billingsfors,

Aa. Strömstad—Ed,

B. Billingsfors—Silbodal—Koppom—Ottebol,

C. Ottebol—Åmål,

D. Torsby(Olebyn)—H vitsand,

E. Torsby—Östmark,

F. Edebäck—Vingängsjön,

G. Limedsforsen—Sårna,

H. Ålfdalen—Vansjön och

I. Lillherrdal—Sveg.

Dessa bibanor finnas inlagda å en karta, som torde såsom bilaga få fogas

vid detta protokoll.

Om inlandsbanans södra del i sin Särnalinje skulle komma till utförande,

skulle af angifna bibanor endast de med Ai, B, D, G och I

betecknade blifva öfverflödiga, men de återstående ändock vara oumbärliga

för ett tillfredsställande ordnande af de respektive orternas kommunikationsförbindelser.

Förutom här upptagna bibanor har af Key-Åberg blifvit ifrågasatt

en bibana mellan Ottebol och Vansbro samt en alternativ linje mellan

Koppom och Åmot.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 06.

Vidare liar järnvägsstyrelsen, efter samråd med väg- cell vattenbyggnadsstyrelsen,

med skrifvelse den 14 maj 1910 till Eders Kungl. Maj:t

inkommit med den anbefallda planen för utredning af byggnads- och

trafikeringskostnad för sekundär- och tertiärbanor samt därvid tillika

anmält, att styrelsen låtit verkställa okulära linjeundersökningar beträffande

ett antal bibanor inom Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands

län samt delar af Bohuslän och Dalsland. Bland dessa bibanor återfinnas

samtliga de linjer, som förut betecknats med bokstäfverna Åt till

och med I med undantag för sträckan Smedberg—Ed, som i annat sammanhang

definitivt undersökts. Omförmälda utredning har sedermera

blifvit genom tryck offentliggjord och spridd i de trakter, som äro mest

intresserade däraf.

De sålunda ifrågasatta bibanorna måste gifvetvis anläggas efter

billigast möjliga typ och äfven trafikeras efter mycket sparsamma principer.

Jag meddelar här en från järnvägsstyrelsen infordrad approximativ

uppgift på längder och kostnader för nyssnämnda bibanor, hvilka

tänkas höra ersätta södra inlandsbanan:

Spår-

vidd.

Längd.

Kostnad.

Kostnad

pr km. i

rundt tal.

11."

Km.

Kr.

Kr. |

j Ai Smedberg—Ed—Billingsfors .................................

1.43 5

82

5,000,000

61,000

1 A2 Strömstad—Ed ...................................................

0.S91

70

3,500,000

50,000

| B Billingsfors—Sidodal--Koppom—Ottebol.................,

1.435

112

6,700,000

59,500

! C Ottebol—Åmål......................................................

1.435

96

5,500,000

57,000

D Torsby (Olcbyn)—Hvitsand ....................................

1.435

23

1,200,000

52,000

E Torsby—Östmark ................................................

1.435

23

1,100,000

48,000

| E Edebäck—Vingängsjön ..........................................

0.891

86

3,800,000

44,000

1 G Limedsforsen— Sårna ............................................

1.435

103

4,800,000

46,500

1 H Älfdalen—Vansjön................................................

1.435

42

2,000,000

47,500

I Lillherrdal—Sveg ................................................

1.435

32

1,300,000

40,500

Summa

—

669

34,900,000

—

1

I runda tal

—

670

35,000,000

52,000

De genom järnvägsstyrelsens försorg i ämnet utförda undersökningarna

och utredningarna synas mig hafva ställt utom tvifvel, att efter

landskapens naturbeskaffenhet och allmänna kulturförhållanden anpassade

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

bibanor till redan befintliga utförselvägar skola kunna åtminstone för en

lång tid framåt tillfredsställande upphjälpa de ifrågavarande landsdelarnas

kommunikationsförbindelser, utan att någon statsbana längs gränsen

mot Norge anlägges, äfvensom att dessa bibanor, byggda och trafikerade

enligt det i hvarje fall billigast möjliga system, måste draga högst

betydligt mindre anläggningskostnad än inlandsbanans södra del med

till densamma behöfliga sidobanor och tillika erhålla bättre utsikter att

kunna skänka skälig afkastning å det nedlagda byggnadskapitalet.

I mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 21 oktober 1910, då på min

hemställan järnvägsstyrelsen anbefalldes att utarbeta eu plan för bedrifvande

af statens järnvägsbyggnader under ett antal år framåt, påpekade

jag också, att södra delen af den ifrågasatta inlandsbanan skulle komma

att framdragas genom landsändar, som i sin längdriktning redan genomkorsas

af järnvägar och andra kommunikationsleder, samt att allmänna

meningen alltmer torde börjat luta däråt, att de trakter, som berördes

af inlandsbanans södra del, skulle för sitt trafikbehof blifva bättre tillgodosedda

genom byggandet af tvärbanor till redan befintliga järnvägar.

ggandet af sådana bibanor som de nu ifrågasatta synes mig, jämlikt

de principer, som alltifrån början följts vid järnvägsanläggningar i

vårt land, böra öfverlåtas åt den enskilda företagsamheten. I betraktande

af ortsbefolkningens ringa antal och i allmänhet mindre goda

ekonomiska ställning finner jag det dock vara nödvändigt, att staten i

detta fäll för ändamålets snara vinnande kraftigare än vanligt understödjer

de enskildas företagsamhet. Härför talar också behofvet att söka

rycka upp dessa trakter, hvilka särskildt i afseende å folkmängd visa

tillbakagång. Som bekant har nämligen emigrationen här vant ovanligt

stark, något som haft till följd att folkmängden mångenstädes minskats

i hög grad. Dessa förhållanden belysas närmare i det af emigrationsutredningen

nyligen offentliggjorda arbetet: »bygdestatistik». Slutligen

synes ett sådant kraftigare understöd påkalladt äfven däraf, att staten

flerstädes inom ifrågavarande trakter äger jordbruksegendom, skogar och

vattenfall af stort värde.

Vid föredragning den 10 juni 1910 af järnvägsstyrelsens underdåniga

skrifvelse den 14 maj 1910 med utredning rörande sekundär- och

tertiärbanor anbefalldes också järnvägsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

att inkomma med gemensamt yttrande och förslag,

huruvida och under hvilka villkor tvärbanor, som genom enskildas försorg

kunde komma att anläggas inom västra delarna af Värmlands,

Kopparbergs och Jämtlands län samt delar af Bohuslän och Dalsland,

Statsunderstöd

för

bibanor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 06.

borde från statens sida kraftigare understödjas än genom beviljande åt

statslån i vanlig ordning från det af Riksdagen anvisade anslag till

låneunderstöd för enskilda järnvägsanläggningar.

De båda styrelserna hafva den 14- oktober 1910 afgifvit det sålunda

infordrade utlåtandet och hafva därvid uttalat i vissa afseende!! skiljaktiga

meningar. Styrelserna äro emellertid eniga uti, att staten åt ifrågavarande

järnvägar bör kunna bevilja lån till högst halfva anläggningskostnaden

samt dessutom lämna understöd med högst en fjärdedel af

anläggningskostnaden. Meningsskiljaktigheterna afse egentligen blott

de närmare villkor och bestämmelser, som böra fästas vid statsunderstödets

åtnjutande. Fullmäktige i riksgäldskontoret hafva därefter den

2 februari 1911 afgifvit underdånigt yttrande i ärendet. Till denna

fråga skall jag i det följande återkomma.

Den sammanlagda anläggningskostnaden för de förut åt mig omnämnda,

med bokstäfverna Åt till och med I betecknade bibanorna torde

såsom nämndt kunna anslås till omkring 35,000,000 kronor. Gifvetvis

är att förutsätta, att mer eller mindre afsevärda förändringar kunna

komma att äga rum i de ifrågasatta bibanornas hittills planerade sträckningar,

till följd hvaraf någon afvikelse från de beräknade anläggningskostnaderna

kan inträda,

Jag ber här tillika få påpeka, att den förut angifna uppräkningen af

bibanor, som skulle blifva beliöfliga, ingalunda gör anspråk på fullständighet,

ej heller får det anses redan på förhand gifvet, att en hvar af dessa

banor är af beskaffenhet att böra komma till stånd och med statsmedel

understödjas. I hvarje särskildt fall bör gifvetvis en ytterligare pröfning

af alla på saken inverkande förhållanden äga rum. 1 ppenbart är emellertid,

att högst betydande kraf måste ställas på statens offervillighet för

att de för kommunikationsbehofvet i dessa trakter beliöfliga bibanor

skola blifva eu verklighet. Å andra sidan är tydligt, att byggandet af

dessa banor, hvilkas åstadkommande i första hand skulle bero på det

enskilda initiativet, kommer och måste komma att utsträckas öfver en

jämförelsevis lång tidsperiod och att följaktligen statens bidrag kommer

att fördelas på eu följd af år. Hur jag tänkt mig detta, blir jag i tillfälle

att senare omnämna.

Om sålunda statens uppoffringar måste blifva jämförelsevis betydliga,

är det å andra sidan uppenbart, att dessa uppoffringar icke skola vara

förgäfves. Det är nämligen min öfvertygelse, att ifrågavarande landsdelar

med kraftig hjälp från statens sida skola kunna på ett tillfredsställande

sätt ordna sina hittills efterblifna kommunikationsförbindelser,

och jag är förvissad om, att det system, som härvid är förutsatt, skall

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 96.

verksamt bidraga att hålla fast våra västliga landamäre]! vid svenska

kultur- och affärsintressen.

Innan jag går in på frågan om sättet för statsunderstödet, ber

jag slutligen få tillägga, att tiden ännu icke synes mig vara inne

att upptaga den lifligt omhandlade frågan, huruvida staten bör inköpa

någon eller några af de enskilda järnvägar, som för närvarande

förmedla de ifrågavarande trakternas ut- och införsel öfver västkusten.

Jag finner det försiktigast och klokast att låta det planerade bibanesystemet

först taga gestalt i verkligheten, innan något i den frågan

definitivt åtgöres. Sagda fråga sammanhänger onekligen med fortsättandet

söderut af statsbanan genom det inre Norrland samt med

Trollhätte kanals ombyggnad, och för den händelse det skulle visa sig

ensidigt eller nödvändigt med hänsyn till trafikens skötsel och omhänderhafvande,

att frågan bringas till afgörande, innan angifna byggnadsföretag

blifvit utförda, torde de föreslagna bibanornas tillblifvelse i

och för sig icke resa något hinder för antydda statsinköp. Gjorda kalkyler

synas också gifva vid handen, att ett framskjutande af frågan om

dylikt statsinköp ingalunda bör ställa sig för staten ekonomiskt ofördelaktigt.

Såsom nämnts hafva såväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som

järnvägsstyrelsen föreslagit, att till understödjande af sådana enskilda

järnvägsanläggningar, som här äro i fråga, skulle kunna lämnas statsbidrag

dels såsom lån intill hälften af den beräknade anläggningskostnaden,

dels ock i form af anslag till belopp af högst en fjärdedel af

samma kostnad.

Till en början tillåter jag mig erinra om innehållet af de i Riksdagen,

på sätt i dess skrifvelse den 24 maj 1910 anmälts, senast bestämda

villkoren för låneunderstöd till enskilda järnvägsanläggningar.

Sålunda har föreskrifvits:

l:o) att kostnadsförslag och arbetsplan fastställas af Eders Kung!.

Maj:t, som ock närmare bestämmer de ställen, hvilka järnväg skall beröra;

varande det sökande bolaget skyldigt att godtgöra de särskilda

kostnaderna för möjligen erforderliga kontrollundersökningar, besiktningar,

extra biträdens användande med mera dylikt, hvilka kunna af

kostnadsförslagets och arbetsplanens granskning föranledas;

2:o) att det lånesökande bolaget, för att kunna erhålla statsunderstöd,

skall vara skyldigt hos Eders Kung!. Maj:t styrka, att det för
-

Frågan om

inköp af enskilda

järnvägar.

Sättet för

statsunderstödet.

Statslån.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 96.

fogar öfver ett kapital, som jämte statslånet är fullt tillräckligt till

järnvägsanläggningens utförande, på sätt arbetsplan och kostnadsförslag

''innehålla, och hvaraf minst så stor del, som motsvarar hälften af den

beräknade anläggningskostnaden, bör utgöras af inbetaldt eller tecknadt

aktiebelopp eller eljest utan återbetalningsskyldighet lämnadt tillskott

till järnvägsanläggningens utförande;

3:o) att låneunderstödet må utgöra högst hälften af anläggningskostnaden

efter det fastställda kostnads förslaget samt lyftas i män af

arbetets fortgång på sätt och å tider, som Eders Kungl. Maj:t bestämmer,

dock med iakttagande däraf, att inbetalningarna å den del af anläggningskapitalet,

som bör utgöras åt aktiekapital eller eljest utan

återbetalningsskyldighet lämnadt tillskott, skola ske i förhållande till

de andelar af lånesumman, som lyftas, och före lyftningen af dessa

låneandelar; skolande härjämte en tiondedel af den beviljade låneförsträckningen

innestå, till dess besiktning af järnvägsanläggningen blifva

i öfverensstämmelse med § 2 mom. 2 af kungl. kungörelsen den 11

december 1874 angående ordningen för afsyning och besiktning af enskilda

järnvägar och deras upplåtande för allmän trafik förrättad samt

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat tillstånd till banans öppnande

för allmän trafik;

4:o) att med afseende å ifrågavarande försträckningar skall iakttagas:
a)

att annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknas till

fem procent å ursprungliga försträckningsbeloppet, af hvilken annuitet

först godtgöres ränta efter fyra och en halt procent å oguldet kapitalbelopp

och återstoden utgör afbetalning därå;

b) att beträffande den ränta, som å lyftade lånebelopp upplöper

under en tid, omfattande högst tre år från lyftningsdagarna men dock

ej sträckande sig utöfver ett år från den dag, då järnvägen enligt

Éders Kungl. Maj:ts bestämmande senast skall vara färdig och öppnad

för trafik, må medgifvas anstånd med betalningen på det sätt, att denna

ränta, benämnd anståndsränta, genom fortsatt annuitetslikvid erlägges

till staten först sedan i stadgad ordning såväl all annan ränta som ock

hela lånekapitalet inbetalts;

c) att, så snart å lyftadt lånebelopp upplupit ett års ränta, som

icke är att hänföra till anståndsränta, förstnämnda räntas belopp skall

inbetalas till staten;

d) att kapitalafbetalning skall genom erläggande af fullständig annuitet

vidtaga tre år efter den dag, då järnvägen enligt Eders Kungl.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96''. IT

Majrts bestämmande senast skall vara färdig och öppnad för trafik;

skolande i sammanhang härmed likvid ske af all därförinnan upplupen,

obetald ränta, som icke är att hänföra till anståndsränta; och

e) att, därest till betalning förfallet belopp icke i föreskrifven ordning

erlägges, låntagaren skall därå gälda fem procent ränta, intill dess

samma belopp varder behörigen inbetaldt;

5:o) att järnvägsanläggningen med alla därtill hörande byggnader

och materiel äfvensom all bolagets öfriga egendom skall utgöra säkerhet

för den af staten lämnade försträckning och staten till säkerhet för

sin fordrans utbekommande erhålla inteckning med förmånsrätt framför

hvarje annan fordran i den järnväg, för hvars anläggning den ifrågavarande

försträckningen beviljats; börande ej mindre såsom villkor för

statslånets erhållande och tillgodonjutande i bolagsordningen intagas

stadgande om bolagets skyldighet att till säkerhet för statens fordran

inteckna bolagets järnväg med förmånsrätt för samma fordran framför

hvarje annan fordran hos bolaget, än ock en tredjedel af det beviljade

statslånet innestå, till dess inteckning med ofvan stadgad förmånsrätt

i bolagets järnväg meddelats för förut lyftade andelar af lånet; hvarjämte

ofvanberörda sista tredjedel ej må utbekommas, förrän inteckning

för dess belopp med förmånsrätt framför hvarje annan fordran än statens

blifvit i bolagets järnväg behörigen meddelad;

6:o) att Eders Kungl. Maj:t skall insätta en med särskild instruktion

försedd ledamot i direktionen för hvarje järnvägsbolag, som innehar

lån af staten, och utse en revisor att deltaga uti granskningen af

bolagets förvaltning och räkenskaper, samt att arfvode till sålunda utsedd

direktör och revisor skall bekostas af bolaget;

7:o) att hvarje järnvägsbolag, som erhållit statsunderstöd, skall

vara skyldigt underkasta sig såväl de bestämmelser i fråga om samtrafik,

hvilka Eders Kungl. Maj:t kan finna god! för bolaget bestämma,

som ock i öfrigt alla de villkor och kontroller, som af Eders Kungl.

Maj:t pröfvas lämpliga och nödiga.

Därjämte har föreskrifvits, att hvarje sådant bolag, som nu nämnts,

må, då .Eders Kungl. Maj:t så pröfvar lämpligt, erhålla upplåtelse af

den för . järnvägsanläggningen erforderliga, kronan tillhöriga jord m. in.

på vanliga villkor.

Beträffande statslån till de nu ifrågavarande bibanorna bär järnvägsstyrelsen

ansett någon vidare rubbning af de utaf Riksdagen för

statslån till enskilda järnvägsanläggningar i allmänhet bestämda villBih.

till Biksd. Pvc1. 1911. 1 Sami 1 Afd. 63 Höft. 3

Järnvägs

styrelsen

s. 18 Kontrollera mot PDF

Väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen.

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

koren icke böra ifrågakomma; dock har styrelsen ifrågasatt något lägre

räntefot, exempelvis fyra procent.

Väg-- och vattenbyggnadsstyrelsen, som i likhet med järnvägsstyrelsen

förutsatt, att lån ej beviljas till högre belopp än halfva den beräknade

anläggningskostnaden, bär emellertid föreslagit väsentliga lindringar

i villkoren för lånet. Sålunda har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

bestämdt tillstyrkt nedsättning i räntefoten till 4 procent,

därvid åberopande, att staten själf erlägger allra högst nämnda och i

allmänhet lägre ränta på sina lån. Enahanda ränta anser styrelsen

höra erläggas äfven för det fall, att till betalning förfallet belopp icke

i föreskrifven ordning erlägges.

Vidare anser sistnämnda styrelse mindre lämpligt, att en järnväg genast

i början af driften har att erlägga ej blott den ränta, som under året

upplöper, utan i de fall, då byggnadstiden är längre än tre år, jämväl

räntor, som uppstått och förfallit under byggnadstiden. Äfven i de

fall, då detta ej sker, lär det dock enligt styrelsens mening sällan vara

möjligt för en järnväg att förränta kapitalet under första trafikåren, hvarför

det synes '' önskvärd!, att ingen ränta förfölle till betalning, förr

än eu någorlunda lång tid, förslagsvis två år, förflutit efter järnvägens

öppnande för trafik.

Äfven anser väg- och vattenbyggnadsstyrelsen en amorteringsplan

kunna användas, som ställer sig fördelaktigare för järnvägen under de

första trafikåren än den hittills använda. Nu användes nämligen under

cirka 53 år en konstant annuitet af 5 % af ursprungliga lånebeloppet,

men torde det enligt styrelsens mening verka underlättande att i stället

amortera statslånet med annuiteter, som i början äro låga och sedan

ökas. Eu lämplig amortering i dylikt afseende skulle enligt styrelsens

åsikt vara den, att med den ofvan angifna räntefoten af 4 % förränta

och amortera kapitalet på 50 år på sådant sätt, att annuiteten under

de första 10 åren sättes till 3,5 % af ursprungliga beloppet, under de

följande 10 åren till 4,5 % och under återstående 30 åren till 6,0 % af

ursprungliga beloppet, f fall ett dylikt amorteringssätt tillämpas, anser

styrelsen den intill förutnämnda tidpunkt, två år efter järnvägens öppnande

för trafik, upplupna ränta böra läggas till kapitalet och hela

summan amorteras enligt denna princip. I detta sammanhang erinrar

styrelsen om Eders Kung! Maj:ts nådiga resolution den 29 april 1910,

däri på ansökan af Östra Blekinge järnvägsaktiebolag och efter Riksdagens

hörande dels medgifvits, att förfallna annuitets- och räntebelopp

å järnvägsbolagets lån finge kapitaliseras såsom särskild! lån, som på

angifvet sätt skulle förräntas och amorteras, dock med rätt för bolaget

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. 19

att när som helst, om det så önskade, öka amorteringen å lånet, dels,

bland annat, som villkor stadgats, att staten som säkerhet för denna

fordrans utbekommande skulle erhålla särskild inteckning i bolagets

järnväg.

Vidare anser väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kunna ifrågasättas,

huruvida ej föreskriften, att en tredjedel af statslånet skall innestå, tills

inteckning blifvit beviljad för den föregående delen af statslånet, skulle

kunna ändras så, att endast en femtedel behöfde på sådant sätt innestå.

Det har nämligen, säger styrelsen, ofta visat sig svårt och medförande

extra kapitalanskaffningskostnad att mot slutet af järnvägsbyggnaden,

då aktiekapitalet i regel är förbrukadt, skaffa återstående

erforderliga medel för arbetets slutförande, enär ej hela anläggningskapitalet

är för företaget tillgängligt.

Beträffande den utaf väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sålunda

förordade amorteringsplanen anse fullmäktige i riksgäldskontor densamma

vara mera invecklad än önskligt är; och framhålla fullmäktige

särskild! det mindre tilltalande uti, att enligt denna plan lånekapitalet

komme att under en lång följd af år oafbrutet ökas genom tillägg af

oguldna räntor. Detta komme nämligen att ske äfven sedan annuitetslikviderna

börjat, enär dessa under de första tio åren skulle utgå med

endast 3 1/s V, under det att räntan af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

föreslagits till 4 %. Enligt fullmäktiges mening äro de nu

gällande grunderna för förräntning och amortering af järnvägslån gifvet

att föredraga framför den af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordade

planen. Då man emellertid, såsom nämnda styrelse framhållit,

knappast torde kunna påräkna, att en järnväg under de första trafikåren

skall kunna lämna ränta å kapitalet, anse fullmäktige böra tagas

under öfvervägande, huruvida icke med afseende å de järnvägsanläggningar,

som nu äro i fråga, tiden för anståndsräntans beräkning borde

förlängas med förslagsvis ett år och likaledes tidpunkten för verkställande

af den första kapitalafbetalningen framskjutas ett år eller

sålunda till fyra år efter den dag, då järnvägen enligt Eders Kungl.

Maj ris bestämmande senast skall vara färdig och öppnad för trafik.

Någon annan ändring i de vanliga lånevillkoren anse sig fullmäktige

icke hafva skäl tillstyrka. Hvad särskildt angår räntefoten å

lånen, torde den enligt fullmäktiges mening knappast kunna sänkas

under den nu bestämda af 4 Va %■, så vidt statens ränteutgift för lånemedlens

anskaffande skall blifva betäckt. Man får nämligen, anmärka

fullmäktige, icke förbise, att den järnvägsbolagen medgifna förmånen

Fullmäktige

i riksgäldskontoret.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Departements
chefen.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 96.

med beräknande af anståndsränta, hvilken inbetalas först sedan hela

kapitalet blifvit amorteradt, föranleder en högst betydlig nedsättning i

den effektiva räntan å lånet. För ett järnvägslån med vanliga betalningsvillkor

— sålunda med 4 7* % föreskrifven ränta — har den

effektiva räntan beräknats utgöra endast 4,141 %. Om, såsom fullmäktige

ifrågasatt, anståndsränta skulle beräknas för ett år mer än

vanligt, komme därigenom den effektiva räntan att ytterligare ej

oväsentligt nedbringas, så att den nätt och jämnt torde motsvara den

ränteutgift, staten får vidkännas för sin upplåning. Vidkommande den

s. k. öfverräntan (ränta å förfallna, icke inbetalda annuitetsbelopp), anse

fullmäktige betänkligheter möta mot nedsättning af denna ränta under

5 så länge andra af staten understödda järnvägsföretag få vidkännas

öfverränta efter denna procent. Icke heller synes det fullmäktige vara

lämpligt, att, på sätt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit, mer

än två tredjedelar af statslånet skulle få lyftas, innan inteckning för

detsamma blifvit beviljad, utan anse fullmäktige, att äfven i denna

punkt de vanliga villkoren böra tillämpas.

Med hänsyn till hvad fullmäktige i riksgäldskontoret anfört, anser

jag mig icke kunna för nu förevarande statslån förorda andra lindringar

i de vanliga lånevillkoren än de af fullmäktige ifrågasatta. Med betalningen

af den ränta — anståndsränta — som å lyftade lånebelopp

upplöper under en tid, omfattande högst fyra (enligt de vanliga villkoren

tre) år från lyftningsdagarna, men dock ej sträckande sig utöfver

två (enligt de vanliga villkoren ett) år från den dag, då järnvägen

senast skall vara färdig och öppnad för trafik, skulle sålunda få anstå

och denna ränta genom fortsatt annuitetslikvid erläggas först sedan all

annan ränta och hela lånekapitalet inbetalts. Kapitalafbetalning skulle

vidtaga först fyra (enligt de vanliga villkoren tre) år efter den dag,

då järnvägen senast skulle vara färdig och öppnad för trafik.

Fn annan jämkning af uteslutande formell natur synes mig därjämte

böra vidtagas i de eljest vanliga lånevillkoren. Enligt dessa

skall i bolagsordningen intagas stadgande om skyldighet för det bolag,

som erhållit statsunderstöd, att till säkerhet för statens fordran inteckna

bolagets järnväg med förmånsrätt framför hvarje annan fordran

hos bolaget.

Ett järnvägsaktiebolag — Södra Dalarnes järnvägsaktiebolag —

som beviljats lån för utförande af en järnvägsanläggning, har emellertid

hos Eders Kungl. Maj:t anhållit, att nyssberörda, såsom villkor för

statslånets tillgodonjutande meddelade föreskrift om intagande i bolags
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96-

ordningen af stadgande om inteckning med viss förmånsrätt måtte få

utgå. Såsom skäl härför har bolaget anfört, att fullgörande af detta

villkor skulle medföra stor tidsutdräkt, då för ändring af bolagsordningen

erfordras, att beslut därom godkännes af såväl en ordinarie som

en extra bolagsstämma.

På grund af nådig remiss bär justitiekanslern afgifvit utlåtande

och därvid erinrat, att enligt gällande bestämmelser i det kontrakt om

järnvägsanläggningens utförande, som skall afslutas mellan kronan och

bolaget, skall intagas bolagets alla förbindelser och rättigheter enligt

meddelade beslut, samt att följaktligen där äfven skola intagas de bolaget

åliggande förbindelser i fråga om inteckning i järnvägen med

viss förmånsrätt för statens fordringar. Justitiekanslern anser därför

till tryggande af Eders Kungl. Maj:ts och kronans rätt icke vara

nödigt, att stadgande därom intages jämväl i den för bolaget gällande

ordning.

På enahanda bestämmelser som de af justitiekanslern omnämnda

alltid torde intagas i det kontrakt, som upprättas rörande järnvägsanläggningens

utförande, synes intagande i bolagsordningen af en särskild

bestämmelse sådan som den här afsedda icke vara af behofvet

påkallad, en bestämmelse, som dessutom under vissa förhållanden kan

medföra tidsutdräkt och onödiga formaliteter.

Skulle denna uppfattning delas af Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen,

lärer hinder ej möta att bifalla Södra Dalarnes järnvägsaktiebolags

förut omnämnda framställning eller att i blifvande resolutioner

angående beviljande åt statsunderstöd ur den vanliga järnvägslånefonden

utesluta nu ifrågavarande villkor.

Då Riksdagen lämnat ett allmänt medgifvande om rätt för Eders

Kungl. Maj:t att upplåta kronojord m. m., då det erfordras för enskild

järnvägsanläggning, lärer särskild! bemyndigande i sådant afseende icke

erfordras i detta sammanhang:.

1 fråga om det ytterligare statsbidrag, som borde ifrågakomma för

att underlätta åstadkommande af bibanor i de trakter, hvarom nu är

fråga, hafva, såsom nämndt, såväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som

järnvägsstyrelsen tillstyrkt, att detta måtte ske i form af statsanslag

till ett belopp åt högst eu fjärdedel af den beräknade anläggningskostnaden.

Beträffande frågan, huruvida detta statsanslag bör lämnas med

eller utan återbetalningsskyldighet, anför järnvägsstyrelsen, hurusom

Statsansla

Järnvägssty

relsen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 96.

däryid är att beakta, att, därest det förra stadie äga rum och alltså beviljande

af större lån än halfva kostnaden ifrågakomma, järnvägen

otvifvelaktigt efter dess öppnande för trafik komrne att i högre grad,

än som redan nu plägar vara fallet, kämpa med stora svårigheter för

förräntande af skulden.

Att å andra sidan lämna ett rent statsanslag utan vidare villkor, om

ock endast till viss mindre andel af anläggningskostnaden, anser järnvägsstyrelsen

vara att i högre grad än behöfligt tillgodose de enskildas

intressen på bekostnad af statens. Den möjligheten är ju, anmärker

styrelsen, icke utesluten, att i en framtid järnvägsföretaget kan blifva

bärande eller rent af blifva ett mycket godt affärsföretag, i hvilket fall

det ju icke kan anses skäligt, att statsverket afsagd sig alla anspråk

på andel i vinsten såsom ersättning för de direkta uppoffringar, staten

lätt vidkännas, för att företaget skulle kunna komma till stånd. Järnvägsstyrelsen

anser därför böra stipuleras, att, därest något år å uppkommande

nettobehållning skulle ifrågakomma utdelning till aktieägarna,

denna skall fördelas mellan staten och aktieägarna efter storleken af

statsanslaget ifråga i förhållande till aktiekapitalet.

Styrelsen påpekar i detta sammanhang, att för en rätt tillämpning

af detta villkor torde erfordras i bolagsordningen förbehåll om Eders

Kungl. Maj:ts medgifvande till ökad aktieteckning samt att, därest nu

föreslaget kraftigare understöd skulle en järnväg beviljas, den från

statens sida utsedda revisorn helst bör vara fackman inom järnvägstrafiken.

För att staten må erhålla full garanti, för att företagets tillkomst

är uppburet af allmänt intresse i den ort, hvarest företaget skall komma

till stånd, anser j ä rn vägs styrelsen viss medverkan från landsting eller

kommuner böra påfordran. I sådant afseende finner styrelsen skäligen

böra föreslås, att bidrag till järnvägens utförande skall utgå med minsten

tolftedel af anläggningskostnaden. Vid beräknande af storleken af

detta bidrag borde dock bortses från kostnaden för anskaffande af mark,

hvarom särskild! villkor föreslagits.

Slutligen har järnvägsstyrelsen ansett sig böra föreslå följande

allmänna villkor för ifrågavarande statsbidrags utgående:

Do) Behofvet af banbyggnaden, särskilt dess vikt i nationalekonomiskt

hänseende, skall genom tillfredsställande utredning vara

ådagalagdt.

2:o) Förslaget till banbyggnaden, som bör afse så billig anläggning,

som är förenligt med den uppgift, banbyggnaden bär att fylla,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 90. 23

skall vara uppgjordt enligt tekniska bestämmelser, som af Eders Kung].

Maj:t godkännas.

3:o) Kostnadsförslaget och de undersökningar, hvarpå detta grundar

sig, skola vara så omsorgsfullt gjorda och så specificerade, att fullständig

ledning däraf kan erhållas för bedömande af den beräknade kostnadssummans

tillräcklighet.

4:o) Byggnaden utföres under statens kontroll.

5:o) Landsting, kommuner eller enskilda utfästa sig att kostnadsfritt

upplåta mark och lämna ersättning för husflyttningar och olägenheter

enligt de närmare bestämmelser härom, som under senare tid

stadgats i fråga om statens järnvägsbyggnader.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har för sin del visserligen funnit

det kunna ifrågasättas, att statsverket skulle förbehålla sig viss afkastning

i likhet med aktieägarna å det lämnade statsanslaget, då företaget

ernått sådan ställning, att utdelning å de enskildas kapital kan inträda.

Styrelsen anser emellertid, att fördelen häraf blefve tvifvelaktig och

vinsten i verkligheten mycket ringa samt ej svarande mot de för dess

erhållande sannolikt erforderliga nya uppoffringarna. En sådan anordning

synes dessutom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen äga karaktären

af ett slags maskerad aktieteckning och i öfrigt blifva en åtgärd, som

skulle verka i rakt motsatt riktning till nu ifrågasatta kraftigare understödet

för åstadkommande af järnvägar i mindre väl lottade bygder.

Det torde ock, säger styrelsen, få anses följdriktigt, att staten i sådant

fall jämväl finge bära visst ansvar för järnvägens förvaltning. För

statsverket erhålles enligt styrelsens mening i alla händelser afkastning

å det lämnade anslaget indirekt genom järnvägsnätets utsträckning samt

den odling och det uppsving, som därmed skapas i de ifrågavarande

landsdelarna. Styrelsen anser sig därför icke böra förorda, att för

staten törbehåll göres om andel i afkastningen å det penningbelopp,

som lämnats såsom anslag utan återbetalningsskyldighet.

Därest emellertid statsanslag utan återbetalningsskyldighet beviljas,

bör enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens åsikt särskild t föreskrifvas,

att, i händelse af banans inlösning af staten, vid beräkning i enlighet

med koncessionsbestämmelserna af inlösningsbeloppet för banan, staten

skall erhålla afräkning för det beviljade anslaget.

Det af järnvägsstyrelsen framlagda förslaget därom, att en tolftedel

af anläggningskostnaden bör utgå från landsting eller kommuner, anser

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen innebära en begränsning i möjligheten

att anskaffa de för företaget utöfver statsbidragen erforderliga

Väg- och

vatten byggnadsstyrelsen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

medlen och sålunda jämväl en minskning i utsikterna för järnvägens

tillkomst, hvarför eu sådan bestämmelse enligt styrelsens mening icke

lärer böra fastställas, med mindre tillräckliga skäl kunna härför anföras.

Ehuruväl intresset för tillkomsten och fortvaron af en järnvägsanläggning

från ortens sida måste anses önskvärd!, lärer detta intresse,

framhåller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, likväl vara underlägset de

större nationalekonomiska och statsintressen, som kunna vara förbundna

med eu järnväg, som, utan att vara synnerligen behöflig för orten,

likväl kommer att medföra långt vidsträcktare gagn för det allmänna

och staten, exempelvis såsom genomfartsbana. Om därför det begränsade

ortsintresset för en sådan bana också icke är tillräckligt att framkalla

penningbidrag, något som i vissa fall kan vara obehöflig!, då

medlen på annat sätt äro tillgängliga, anser styrelsen eu dylik omständighet

ej'' höra få utgöra hinder för statsmakterna att låta anläggningen

komma till stånd. Då i öfrigt ortsintresset redan före koncessionens

meddelande utredts genom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

försorg, finner styrelsen det ifrågasatta villkoret om landstings- och

kommunalbidrag såsom obehöflig! och onödigt betungande samt gagnlöst

icke böra fastställas såsom villkor för tillkomsten af här ifrågasätta

järnvägar.

Beträffande det af järnvägsstyrelsen föreslagna villkoret att benofvet

af banbyggnaden, särskildt dess vikt i nationalekonomiskt hänseende,

skall genom tillfredsställande utredning vara ådagalagdt, anför

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att detta villkor är uppfylldt redan

vid den pröfning, som Eders Kungl. Maj:t låtit ärendet undergå, innan

koncession beviljats för järnvägen, hvadan ej bör påfordras ett upprepande

af sådan utredning. I öfrigt lärer, anmärker väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

Eders Kungl. Maj:t i hvarje fall särskildt pröfva,

hvilken omfattning den önskade utredningen bör hafva, så mycket mera

som erfarenheten visat, att utförda vidlyftiga, tidsödande och kostsamma

så kallade trafikuiredningar i fråga om enskilda järnvägar icke kunnat

tillmätas synnerlig betydelse och icke motsvarat verkligheten, då de

i alla händelser i vissa fall helt omkastats allenast genom tillkomsten

af någon ny vid beräkningarnas uppgörande ej påräknad kommunikationsled

eller genom ändringar i gällande samtrafiksregler.

Hvad angår de af järnvägsstyrelsen ifrågasatta, bär förut under

2:o) 3:o) och 4:o) upptagna villkor rörande de tekniska bestämmelserna

för banbyggnaden, sättet för kostnadsförslagets uppgörande och undersökningarnas

verkställande samt kontroll å byggnaden från statens sida,

anmärker väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att dessa villkor ingå i de

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kimgl. Maj tfa Nåd. Proposition Nr 96.

vanliga allmänna koncessions- och stat slånevillkoren, som i första hand

skulle här tillämpas, hvarför de ej böra upprepas såsom särskilda

villkor.

Beträffande det af järnvägsstyrelsen under 5:o) upptagna villkoret

om fri mark med mera erinrar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att

därmed skulle följa en ny, icke ringa svårighet af ekonomisk art för

åvägabringandet af det redan förut svagt uppburna företaget, och att

således villkoret är ägnadt försvåra tillkomsten af det slags järnvägar,

för hvars åstadkommande här skulle föreslås lämpliga utvägar. Af

denna anledning anser väg- och vattenbyggnadsstyrelsen villkoret icke

nu böra vinna fastställelse.

Mot hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sålunda anmärkt har

järnvägsstyrelsen anfört, att det synes vara af synnerlig vikt, att samtliga

de under l:o)—3:o) upptagna allmänna förutsättningar för statsanslagets

utgående äro kända af de enskilda, som ämna utföra en järnvägsanläggning,

hvarom här är fråga, så att undersökningarna rörande

behofvet af banbyggnaden och arbetet med uppgörandet af förslagen

för dess utförande redan från början inriktas på uppfyllande af dessa

allmänna förutsättningar, hvarförutan statsanslag ej skulle ifrågakomma.

Intressenterna skulle, menar järnvägsstyrelsen, i annat fall kanske rätt

ofta blifva ställda inför den eventualiteten, att, när till pröfning föreligger

fråga, huruvida anslag bör till företaget utgå, utredningen och

förslagen anses ofullständiga eller dessa senare till och med uppgjorda

efter helt andra grunder än som skäligen böra ifrågakomma för ett

järnvägsföretag, som skall på detta sätt af staten befrämjas. Hvad

särskildt angår det under l:o) upptagna villkoret, att tillfredsställande

utredning skall föreligga rörande behofvet af banbyggnaden, framför allt

ur nationalekonomisk synpunkt, torde, säger järnvägsstyrelsen, då här

gäller fråga om statsanslag, ligga vikt däruppå, att det påfordras fullständigare

utredning i förevarande hänseende än då fråga är om ett

uteslutande af enskilda bekostadt järnvägsföretag; och i all synnerhet klätt

beakta, att banans vikt i nationalekonomiskt hänseende bör tillfredsställande

utredas. Villkoret om att byggnaden skall utföras under

statens kontroll anser järnvägsstyrelsen böra föreskrifvas såsom ej ingående

i de allmänna villkoren, Riksdagen senast föreskrifvit i sin skrifvelse

den 24 maj 1910 rörande anslag till låneunderstöd åt enskilda

järnvägar. Riksdagen har, påpekar styrelsen, väl i sin berörda skrifvelse

uttalat, att Riksdagen vore öfvertygad därom, att Eders Kung!.

Maj:t beträffande statslånen ifråga vidtoge åtgärder för att ifråga om

Bih. till Piket!. Prat. 1911. 1 Sami. 1 Afä. ÖS Höft. .4

Järnvägs
styrelsen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Klint;!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Fullmäktige

riksgäl dskontoret.

26

de enskilda järnvägar, som kunde komma i åtnjutande af lån, åstadkomma,

i den mån en blifvande utredning kunde därtill föranleda, en

betryggande teknisk-ekonomisk kontroll såväl beträffande själfva anläggningens

planerande och genomförande som ock hvad anginge därmed

sammanhängande förvaltningsåtgärder; och hafva i anledning häraf i

några därefter förekommande fall vid beviljandet af låneunderstöd

skärpta kontrollbestämmelser rörande banbyggnadens utförande föreskri

fvits, Det torde dock enligt järnvägsstyrelsens mening ej vara utvägen

att, då här gäller ytterligare statsbidrag, såsom allmänt villkor

föreskrifva dylik kontroll. Slutligen anmärker järnvägsstyrelsen beträffande

samtliga villkoren under l:o)—4:o), att den möjligheten ej är

utesluten, att de enskilda se sig i stånd på annat sätt än genom statslån

eller sålunda på enskild väg uppbringa däremot svarande lån, men

det oaktadt anse sig berättigade att komma i åtnjutande af det statsanslag,

hvarom i detta ärende nu är fråga, för hvithet fall det otvetydigt

synes erfordras uppfyllande af de nu föreslagna villkoren.

i Fullmäktige i riksgäldskontor dela järnvägsstyrelsens mening, att

med afseende å det ifrågasatta statsanslaget bör göras förbehåll därom,

att vid ifrågakommande utdelning af uppkommen nettobehållning å

järnvägen , utdelningsbeloppet skall fördelas mellan staten och aktieägarna

efter storleken af statsanslaget i förhållande till aktiekapitalet.

Likaledes anse fullmäktige, att goda skäl blifvit anförda för att såsom

villkor för erhållande och tillgodonjutande af ifrågavarande statsbidraguppställas

de fordringar, som järnvägsstyrelsen i sådant hänseende föreslagit.

Slutligen hafva fullmäktige i detta sammanhang framhållit önskvärdheten

af att vid beviljandet af statsbidrag till sådan järnvägsanläggning,

som nu är i fråga, en så vidt möjligt tillförlitlig utredningföreligger

om utsikterna för järnvägsföretaget att kunna förränta och

amortera den del af bidraget, som lämnas i form af lån. Den erfarenhet,

som vunnits med afseende å de från riksgäldskontor et utlämnade

järn vägslånen, visar, anföra fullmäktige, nogsamt behöfligheten af att

framdeles mer än hittills omsorg ägnas åt utredningar i berörda hänseende

liksom ock åt beräkningarna öfver anläggningskostnaden. Det

har nämligen, enligt hvad fullmäktige meddela, visat sig, att många af

de med statslån understödda enskilda järnvägsanläggningarna lämnat så

ringa nettobehållning, att den icke på långt när varit tillräcklig för

gäldande af föreskrifven ränta och amortering å lånen från riksgäldskontoret.

Restantierna å järnvägslånen hafva sålunda år för år ökats

s. 27 Kontrollera mot PDF

Ktmgl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 96.

27

och uppgingo vid början af år 1911 till en summa af mer än 4,300,000

kronor, häruti icke inberäknade obetalda öfverräntor, som vid samma

tidpunkt belöpte sig till omkring 260,000 kronor.

Såsom jag redan förut anfört, torde för att möjliggöra åstadkommande

af bibanor i de trakter, om hvilka bär är fråga, vara nödvändigt,

att staten äfven på annat sätt än genom statslån understöd jer

företagen. Hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och järnvägsstyrelsen

i sådant hänseende föreslagit, eller att detta understöd skulle utgå i form

af statsanslag utan återbetalningsskyldighet till ett belopp af högst en

fjärdedel af den beräknade anläggningskostnaden, synes mig vara lämpligt.

Emellertid torde, därest den verkliga kostnaden skulle befinnas

understiga den beräknade, eu proportionell minskning af statsanslaget

böra ske. Jag delar till fullo den af järnvägsstyrelsen uttalade uppfattningen

att, därest något år skulle ifrågakomma utdelning till aktieägarna

i ett sålunda statsunderstödt järnvägsföretag, denna utdelning bör

fördelas mellan staten och aktieägarna efter storleken af statsanslaget i

förhållande till aktiekapitalet. Under förutsättning att ett dylikt villkor

stadgas, torde, för att statens rätt i förevarande hänseende genom ökning

af aktiekapitalet icke må eftersättas, böra föreskrifvas, att ökning af

aktiekapitalet ej må ske utan Eders Kungl. Maj:ts medgifvande.

I enlighet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hemställan synes

böra stadgas, att, i händelse staten inlöser järnvägsanläggningen,

det beviljade statsanslaget skall afräknas å inlösningsbeloppet.

Järnvägsstyrelsen har vidare för ifrågavarande statsbidrags utgående

föreslagit vissa allmänna villkor beträffande utredningen angående

behofvet af banbyggnaden, de tekniska bestämmelserna för densamma,

sättet för kostnadsförslagets uppgörande och undersökningarnas verkställande

samt kontroll å byggnaden från statens sida. Nu är det ju

visserligen, såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen påpekat, sant, att

dessa af järnvägsstj^relsen såsom villkor föreslagna bestämmelser säkerligen

vinna beaktande vid pröfning af koncessionsansökningen och ansökan

om statslån. Men å andra sidan torde det icke vara ur vägen,

att, när det nu gäller ett direkt statsanslag, Eders Kungl. Maj:t och

Riksdagen gemensamt fastslå dessa bestämmelser, som ju utan tvifvel

äro af grundläggande betydelse för sakens bedömande. Härigenom vinnes

också den beaktansvärda fördelen, att dessa allmänna förutsättningar

för statsanslagets utgående blifva mera allmänt kända af dem, som ha

för afsikt att utföra en järnvägsanläggning af här afsedt slag.

Ån vidare har järnvägsstyrelsen, i syfte att vinna full garanti för

att ett tillämnadt järnvägsföretag uppbäres af ett allmänt ortsintresse,

Departements
chefen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Fondens

storlek.

28 Klingl. Maj .in Nåd. Proposition Nr 96.

hemställt, att såsom villkor för statsanslag måtte stadgas, att landsting

eller kommuner bidraga till järnvägens utförande med minst en tolftedel

af anläggningskostnaden samt att landsting, kommuner eller enskilda

utfästa sig att kostnadsfritt upplåta mark för järnvägsanläggningen

samt lämna ersättning för af densamma föranledda husflyttningar

och" olägenheter. Det lärer icke vara tvifvel underkastadt, att landsting

och i hvarje fall kommuner skola finnas villiga att lämna ekonomisk

medverkan för att bringa de ifrågasatta bibanorna till stånd, likasom

att de, som taga initiativet till ett sådant järnvägsföretag, skola låta

sig angeläget vara att söka anskaffa den för järnvägsanläggningen erforderliga

marken utan ersättning. Att i sådant hänseende föreskrifva

några villkor synes mig emellertid för statens vidkommande icke vara

nödigt, särskild! med hänsyn till den pröfning angående järnvägsanläggningens

behöflighet, framför allt ur nationalekonomisk synpunkt,

som skall föregå anslagets beviljande. Skulle i ett särskild! fall tillräckliga

medel kunna anskaffas utan medverkan af landsting och enskilda,

synes detta icke i och för sig böra utgöra hinder för statsanslagets

utgående.

Jag tillåter mig slutligen anmärka, att det under mom. 2:o) i Riksdagens

senaste skrifvelse af den 24 maj 1910 rörande anslag till låneunderstöd

åt enskilda järnvägar stadgade villkor synes utan ändring i

ordalagen kunna antagas, då äfven nu ifrågavarande statsbidrag intill

en fjärdedel af anläggningskostnaden, såsom det föreslagits, torde falla

under begreppet »utan återbetalningsskyldighet lämnadt tillskott till

jäi-nvägsanläggningens utförande».

1 mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 13 januari 1911 i fråga

om utgifter för kapitalökning anmärkte jag, att förslaget om åtgärder

från statens sida för att underlätta åstadkommande af bibanor inom

västra delarna af Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands län samt delar

af Bohuslän och Dalsland torde komma att innefatta anordnande af

en särskild lånefond för ifrågavarande ändamål; och föreslog, i enlighet

med min hemställan, Eders Kungl. Maj:t Riksdagen att, i afvaktan

på den nådiga proposition, som kunde komma att aflåtas angående inrättande

af en lånefond för åstadkommande af bibanor inom vissa

delar af riket, för ändamålet beräkna ett anslag för år 1912 af 1,000,000

kronor.

Detta synes mig fortfarande lämpligt, och torde till en början böra

bestämmas, att för ändamålet skall afsättas 5,000,000 kronor att utgå

med 1,000,000 kronor om året under femårsperioden 1912—1916.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 9(1.

^ alltså i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t Departement

IXlclttG IÖresla JA/lksdagen chefens

dels besluta, att för att underlätta åstadkommandet af bibanor inom hemstäUan''

västra delarna af Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands län samt delar

åt Bohuslän och Dalsland skall bildas en fond af 5,000,000 kronor att afmattas

under fem år från och med år 1912 med 1,000,000 kronor årligen,

dock sa att belopp, som ej blindt till utgående under ett af dessa år

anvisadt, må för ett efterföljande år af samma femårsperiod disponeras,

med lätt för Kungl. Maj:t att från denna fond till understödjande af

nVb ännu ej påbörjade enskilda järnvägsanläggningar, om indika hälar

fråga, anvisa bidrag i form af statslån och statsanslag utan återbetalmngsskyldighet;
dds

ock för afsättning till berörda fond bevilja ett anslag för år

1912 af 1,000,000 kronor.

1 afseende å statslånen hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t

matte föreslå Riksdagen att föreskrifva följande villkor och bestämmelser:
.

I-0) Kostnadsförslag och arbetsplan skola fastställas af Kungl.

Maj:t, som ock närmare bestämmer de ställen, Indika järnväg skall beföra,

och är det sökande bolaget skyldigt att godtgöra de särskilda

kostnaderna för möjligen erforderliga kontrollundersökningar, besiktningar,

extra biträdens användande med mera dylikt, Indika kunna af

kostnadsförslagets och arbetsplanens granskning föranledas.

2:o) Det lånesökande bolaget skall, för att kunna erhålla statslån,

vara skyldigt hos Kungl. Maj:t styrka, att det förfogar öfver ett kapital,

som jämte statslånet är fullt tillräckligt till järnvägsanläggningens

utförande på sätt arbetsplan och kostnadsförslag innehålla och hvaraf

minst så stor del, som motsvarar hälften af den beräknade anläggningskostnaden,

bör utgöras af inbetaldt eller tecknadt aktiebelopp eller eljest

utan återbetalningsskyldighet lämnadt tillskott till järnvägsanläggningens

utförande. oö ö

o.o) Statslånet må utgöra högst hälften af anläggningskostnaden

etter det fastställda kostnadsförslag^ samt lyftas i mån af arbetets fortgang

på sätt och å tider, som Kungl. Maj:t bestämmer, dock med iakttagande

däraf, att inbetalningarna å den del af anläggningskapitalet

som bör utgöras af aktiekapital eller eljest utan återbetalningsskyldio-- het lämnadt tillskott, skola ske i förhållande till de andelar af lånesummarn

som lyftas, och före lyftningen af dessa låneandelar. En tiondedel

af den beviljade låneförsträckningen skall innestå, till dess besi

rtning af järnvägsanläggningen blifvit i öfverensstämmelse med § 2

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

mom. 2 af kungl. kungörelsen deu 11 december 1874 angående ordningen

för afsyning och besiktning af enskilda järnvägar och deras upplåtande

för allmän trafik förrättad samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

meddelat tillstånd till banans öppnande för allmän trafik.

4:o) Med afseende å ifrågavarande försträckningar skall iakttagas:

a) att annuiteten för statslånets återgäldande beräknas till fem

procent å ursprungliga försträckningsbeloppet, af hvilken annuitet först

godtgöres ränta efter fyra och en half procent å oguldet kapitalbelopp

och återstoden utgör afbetalning därå;

b) att beträffande den ränta, som å lyftade lånebelopp upplöper under

en tid, omfattande högst fyra år från lyftningsdagarna men dock ej sträckande

sig utöfver två år från den dag, då järnvägen enligt Kungl. Maj:ts

bestämmande senast skall vara färdig och öppnad för trafik, må medgifvas

anstånd med betalningen på det sätt, att denna ränta, benämnd

anståndsränta, genom fortsatt annuitetslikvid erlägges till staten först

sedan i stadgad ordning såväl all annan ränta som ock hela lånekapitalet

inbetalts;

c) att så snart å lyftadt lånebelopp upplupit ett års ränta, som icke

är att hänföra till anståndsränta, förstnämnda räntas belopp skall mbetalas

till staten; __

d) att kapitalafbetalning skall genom erläggande af fullständig annuitet

vidtaga fyra år efter den dag, då järnvägen enligt Kungl. Majt.s

bestämmande senast skall vara färdig och öppnad för trafik, skolande

i sammanhang härmed likvid ske af afl därförinnan upplupen, obetald

ränta, som icke är att hänföra till anståndsränta; och

e) att, därest till betalning förfallet belopp icke i föreskritven ordning

erlägges, låntagaren skall därå gälda lem procent ränta, intill

dess samma belopp varder behörigen inbetaldt.

5:o) Järnvägsanläggningen med alla därtill hörande byggnader och

materiel äfvensom all bolagets öfriga egendom skall utgöra säkerhet föi

den af staten lämnade" försträckning och staten till säkerhet för sm fordrans

utbekommande erhålla inteckning med förmånsrätt framför hvarje

annan fordran i den järnväg, för hvars anläggning den ifrågavarande

försträckningen beviljats; och bör en tredjedel af det beviljade statslånet

innestå, till dess inteckning med ofvan stadgad förmånsrätt i

bolagets järnväg meddelats för förut lyftade andelar af lånet; hvaijämte

ofvanberörda sista tredjedel ej ma utbekommas, förrän inteckning

för dess belopp med förmånsrätt framför hvarje annan fordran än statens

blifvit i bolagets järnväg behörigen meddelad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

o 1

eJl

,^;0l Kung], Maj:t, skall insätta en med särskild instruktion för
p

tJ 1 dlrektl0nen för hv;ir.]''e järnvägsbolag, som innehar lån

af staten, och utse en revisor att deltaga uti granskningen af bolagets

förvaltning och räkenskaper. Arfvode till sålunda utsedd direktör och

revisor skall bekostas åt bolaget.

, 7:0) hvarje Järnvägsbolag, som erhållit statslån, skall vara skyligt

underkasta, sig saval de bestämmelser i fråga om samtrafik, hvilka

ungl. Maj:t kan finna godt för bolaget bestämma, som ock i öfrigt

och nödiJa ^ °Ch k°ntroUer’ som af KuQg‘L Maj:t pröfvas lämplig

„ HeHäffa^de statsanslaget hemställer jag, att Eders Kungl. Makt

matte föreslå Riksdagen stadga, att för sådant anslags åtnjutande skola,

S:o)'' och 7:o)

_l:o) Behofvet af banbyggnaden, särskildt dess vikt i nationalekokgdt

* ianSeende’ ska11 genom tillfredsställande utredning vara ådaga
-

2:o)

ning, som

Forslaget till banbyggnaden, som bör afse så billig anlägg,

vp T 1 ar förenlig med den uppgift, banbyggnaden har att fylla,

godkännas UPPgJ°rdt Gn lgt tekniska bestämmelser, som af Kungl. Maj:t

o:o) Kostnadsförslaget och de undersökningar, hvarpå detta grundar

sig, skola vara sa omsorgsfullt gjorda och så specificerade, att fuJlstän!g’

ledning daraf kan erhållas för bedömande af den beräknade kostnadssummans

tillräcklighet.

Byggnaden skall utföras under statens kontroll.

Statsanslaget må bestämmas till högst en fjärdedel af an
-

4:o)

Siol

. / ~ to-" an Högst eu liardedei åt

aggmngskostnaden efter det fastställda kostnadsförslaget samt lyfti

man af arbetets fortgång på sätt och å tider, som Kungl. Mar t

stämmer. 7 6 J

as i

be
-

man

stämmer.

6:o) Vid beviljande af statsanslag skall, där Kungl. Maj:t icke finXvtdan5g

bGra fgn ru“’ iakttagas, att, om verkliga kostnaden för

lUtf°+r?de-i8kU 16, befinnas understiga den i det fastställda bostad

beraknade kostnaden, det beviljade statsanslaget minskas

cte+L i * + df af de,n ifrågavarande besparingen, som det beviljade

statsanslaget utgjort af den beräknade kostnadssumman.

7:o) Därest något år å uppkommande nettobehållning ifrågakommer

utdelning till aktieagarna, skall denna fördelas mellan staten och

aktieagai na efter storleken af statsanslaget i förhållande till aktieka
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr

8;o) Ökning af bolagets aktiekapital ma ej ske utan Kungl. Maj.ts

medgifvande. .

9:o) I händelse staten inlöser järnvägsanläggningen, skall vid beräkning

i enlighet med koncessionsbestämmelserna af inlösningsbeloppet

staten erhålla afräkning för det beviljade anslaget.

Hvad departementschefen sålunda hemställt, däri

statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans

Maj:t Konungen bifalla samt förordnade, att proposition

i ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skulle aflåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

Solve Berger.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1911.

opaginerad Kontrollera mot PDF

éco/ls ,-oS/ClXCV 3>Z%fA/\AÅ)CA/vX’

/^/tXiX^C&VVwv^, /3/<3/l^V, ,Mjwk?

<WV^XiV- /sÄ^VV^vttV/t /\X/wd/&\o£ÅsX<Xs, fy/d/v~

/0.x3/0ik/} -ct^

:V‘ ■> -

.va

Ståla.

i 1000000

50 Jölome ter

m^ms

Gausdai

h£&

vTrysiL

YÄamot

''Furu

■\fl%

IrV loa

+Vdrdal [i

*Romr/la/

ange?

+-Aas

*yviv

H.r.S5s

BoU

■i..}..:>

ydsvohl \

*.Tm>rmker

0=r\

fem?;

Ström

Östmto

Nännestndt

„

iLfkvuttur

Gjerdnan,

frnsaker

ti/fumförsfÖTy \

Jxitteda

Sörum

-d.mun

y l/rskog

rriANiA.''

Asker

jXoi''d^rörrg.i

hmdottiu?)

Sumtr/n

Munk,

. SkiJlirul

WftUlfflt

K&txité-'' /!

Lyd/Mn/ts.

Drilla

x cx;

''+JJa flint %

SpiWf/jtiryi

i j ttö<ti

0\fs\\v)\A»\'' )/

rltlfi’tr*rp. VA''

''•^Sakkestiuti

ti./H

> .^v;J4/>v

_4%j/

fybrsvik

ut tidt in

Kontrröame-x

j&Jfyumöi A / )

\. ;./ \

Uttrötta t

"K

rw

mlw. *

gäN^

''**"1111

^.''/"X''. fjt

v IMJW

\

iftwffiäi v;

&■•’''Vv1 .< v;

£Ml^S

Wtit/rröt trut''’

''tands Ö

Orinstud- ikmbura

km.uvf „

Artr&w

Autrby/

‘Kottnif

ti druid

[3Bm&b

Kutig sham.

W$7L''-3b\

BHi

asaw»

tiS*sy

i&M

5JP5

sni

Generalstabens Litografiska Anstalt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lpxff. '' P

pS’4- *

W &

Sbseb&cXvviÅ/vufya/i''.

»xn £A&<xnot hvit ixz^vvtkti^a.

ofåyOA. usnAuyi &A£fyywcLb ''V-cvzxi/n&e &*wiov.

£L i. SmcA&.e/t^ ~ SA ~

£L ft. SAtAi*v>fcaA - SA

,*&. &i££i/n^:^oi*~St£6oA*i£ - ^So|£)|ooirt- Dtte&ct

C. ötka&oZ ~ <ft wi<l£,

5. c^o''t^''6^ - OD/in/hxmA.

6. cTo^A-^ -

tf: bA-e^Aicfe ~ vt.

g. - ^-ä-vvui.

cO. cl£f£a£e/vv ~ Va/wyjS-w.

3. tA-O-C "SxtfeCjx.

■1 cRnA-c''i. cvn£ä^^nyuvi^ o-a/txctvtAe. ^ä/t/nä^a-v

SmeAfWtcjf DU£ ~ ofo^A^

S ka 1 a. iTTörtöiTö

u^r^wS^

Ufrri 3fe#}

sr?»

-4LÄ

Faxe fjäll *4#S

■Trysil

://ih,h

T(l.s‘fi(n)tij^i

teka

f*%W0i

r>0 Kilometer

mMRm

•fRomerlal

+Hof

+Aas

''r

jAvyv.&Y^ve

Koff

Knott

l/W/tl/7H

^loda

\Orue*

''h/s köp.,

y*K

t- \

töräfi v

Gratis

ydsvold \

•slör,''!

\Tcevrutker

1727“

hfsjii/ork I*

fest tas

S^^Ström

/Kitta g rf

Na/i/iest/it

*L eknt

JAVA.AV

len.i åker

In,fe$C

GpVa/fti

W/t» ia/eh</irt\‘

^Boe/e/tskap.1

Jfi/tet/ei

Spruta

Sats ten

•ulsnutj

TJrskorj

rr«s

i ko*!/.feber

Asket

\ ’, iblunkthret

S&M/r/u/t

Efih„/Zf/f

■ ''i/f/>u,/,t,

ro./xktA,,

Dröbl

(inbita.

■Jr rn.ilcitfj

.Sy.i v/,

''J > ''/ ■

^£t»\j.\VV\\«*v Avu

, (in.**

• +Jftr/rX?e&tiu/1

I A *''

''.’ ~Fr>ivi

*w trijtseiret

C^hit/nf

yVu»j;aa>-«l <

-'' K}>

Lv.iristai

a'' '' /.,*

V 5# . tf&dN

(trutor.

''Stgeörrg)

Klistir! eli;

*>.$.\iw<

^yrpefl

o C rf • tor/.vfibÅ*

''.JliWtn5

OjutUo

cffyj?/r^ery

^Wtsr it''

i t.stut/tf
-

qiot/rhfsov '' ''JlrfZ

ta;,^.J„/; X;,,

tkHiuis/iety^SfVy'' Si

< >ft<Urn ^ <\

jKtutteroamr.\

So.tf/YtilJd

unnstVt

''''''W-^Kolapi/^f

''mpf

HotvoZ

•j/i/mnfii

Z it oört \C i

\i«y

*1 W«A.n f’ i’''

''Ofri ni

SäJrfo1.

IM

iluvi»?st:ul

ÄM

jf^TV •;

Wti. tertiär nr

U/^/J

rw <?*

hIAr

.Kkt,\G<

\Avr/rutil,t, I

/i

t i eif ten t

VT®.

! \-;v

e£ji Jj«a >w t:

Kflnmttitti 1^ .''^T

ä **■£££.)

''‘/ KUTr.tOui+örf ''

''Z+Wt/iet/fiTf \

/ Z^‘'' yi+Nornit,.''-," ,

//e YrttuinSe 1 2}i/f

irutetbrv f''

: TiMrtir*

k^x:/ 7ai!^<

•luborje

y+Z*ka’Gn

jr laWiMity

fesgg

&XKreti.

''/tillfr- bftt<^<i ‘ '' 1

Tpvelett ’/J

.Kung sitfirrt/t.r Käft.

j,/.’t putt

Ilig,no ep

A v/v/A-,

''ffirmU

Wf?f .Vfttiii

Generalstabens Litografisna Anstalt

;V-''-aA

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1911:243 Skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag till låneunderstöd för enskilda järnvägar, s. 2 i texten
  2. SU 1911:100 Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Majds i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag till låneunderstöd för enskilda järnvägar dels Kungl. Majds s. 1 i texten