Angående Iconserveringsarbeten för Källa ödekyrka
1911-02-10 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1911:97, Angående Iconserveringsarbeten för Källa ödekyrka
Dokumentets text
Rungl. Måy.ts Nåd. Proposition Nr 97.
1
Nr 97.
Rungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående Iconserveringsarbeten
för Källa ödekyrka; gifven Stockholms slott
den 10 februari 1911.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att till bekostande af åtgärder för konserverande af Källa ödekyrka
på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af 2,500 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
P. E. Lindström.
Bihang till ttihsd. prof. 1911. 1 Sand. 1 Afd. 59 Haft. (Nr 91.)
1
2
Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition Nr 97.
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj it Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10
februari 1911.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Petersson,
Hederstierna,
SwARTZ,
grefve Hamilton,
Malm,
Lindström,
Nyländer,
von Sydow,
von Krusenstierna.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Lindström, anförde.
I underdånig skrifvelse den 6 september 1910 har vitterhets-, historieoch
antikvitetsakademien anhållit, det Eders Kungl. Maj:t täcktes af 1911
års Riksdag äska ett anslag å 2,500 kronor att enligt skrifvelsen bifogadt
kostnadsförslag användas för konservering af Källa ödekyrka på Öland.
Akademien bär därvid öfverlämnat en af antikvarien hos akademien
Emil Ekhoff utarbetad promemoria angående nämnda kyrka och tillika
åberopat de uti densamma anförda skäl för utförande af ifrågavarande konserveringsarbete.
I berörda promemoria anföres följande:
»Källa gamla, för gudstjänst ej längre använda kyrka på Öland är en
af Sveriges märkligaste ödekyrkor. Den är nämligen ett af de fullödigaste
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 97. 3
exemplen på den art af kyrkor, som inom. kultur- och arkitekturforskningen
fått namn af försvarskyrkor, det vill säga kyrkor utrustade med
försvarsanordningar sådana som den medeltida krigföringen kräfde, till
exempel tinnar, hourdage, yttre skyttegångar in. m. Dylika försvarskyrkor
träffas spridda kring största delen af Europa, såväl inne i städerna som
ute på landsbygden. Oftast, ehuru ej uteslutande, förekomma de i trakter,
som i högre grad voro utsatta för fientliga anfall, såsom öar, kuster
och landgränser mot främmande områden.
»Äfven i Sverige voro fordomdags många af våra kyrkor försvarskyrkor.
Sedan genom ändrade förhållanden behofvet af dylika ej längre förefanns,
* har man emellertid i de flesta fall afklädt kyrkorna dessa krigiska
attribut, och de forna fästningskyrkorna framstå nu i allmänhet som helt
fredliga byggnader. De få spår af den forna utrustningen, som återstå,
behöfves det oftast ett vant öga och en noggrann undersökning för att
upptäcka och påvisa. Så mycket mer är det önskligt att i orubbadt skick
pietetsfullt för kommande tider bevara de få kyrkor, som i afsevärd grad
bibehållit något af den forna krigiska karaktären. Detta är, som af det
nedanstående framgår, i ovanligt hög grad fallet med Källa kyrka.
»Hvad Källa kyrka beträffar tillkommer ännu ett tungt vägande skäl
att söka bevara densamma, nämligen att den är belägen på Öland. Som
ofvan nämndes återfinnas försvarskyrkorna hufvudsakligen i gränsområden
och andra för anfall särskildt utsatta trakter. Det långsträckta, smala
Öland, där ingen punkt är särdeles aflägsen från allfarvägen: hafvet, var
naturligen, och som vi äfven af historiska meddelanden känna, just ett
sådant område, utsatt för ständiga strandhugg och infall, såväl af sjöröfvare
som ock af rikets fiender under krigstider. Ett mycket betydande
antal af öns trettiotre kyrkor har därför varit försvarskyrkor. Af dessa
hafva många, troligen halfva antalet eller mera, haft den för Öland karaktäristiska
form, som kallas klöfsadelskyrkor, det vill säga med som vanligt
ett torn i väster, men därtill ett motsvarande något mindre torn i
öster, uppdraget öfver korets murar.
» Vår tid har kommit till den uppfattningen, att det från fädren mottagna
arfvet bör noggrant vårdas. Så var det ej förr. Hänsynslöst nedbröt
och undanskaffade man det betydelsefulla gamla för att ersätta det med
ofta intetsägande nyheter. Särskildt öfver Öland gick under början af
förra århundradet och något där förut ett förstörelseraseri, våldsammare,
kan man med skäl säga, än öfver något annat svenskt landskap. Af dess
synnerligen märkliga och för ön och dess historia karaktäristiska klöfsadelskyrkor
har ingen enda fått bibehålla sin ursprungliga form. Ingen enda
har fått bevara klöfsadelskvrkornas karaktäristiska silhuett med ett torn
4
Runtjl. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 97.
uppstigande vid hvardera ändan af det mellanliggande långhuset. Och
ännu mer, af hela antalet af öns kyrkor äro de flesta helt och hållet nyeller
till större eller mindre del ombyggda. Af Ölands en gång så märkliga
och från det öfriga Sverige så afvikande kyrkor är således ytterst litet
bevaradt till våra dagar.
»Källa kyrka består af ett enskeppigt långhus, kor i öster samt torn
i väster, alla tre lika breda och nu lika höga samt täckta af ett gemensamt
sadeltak. Till det yttre visar sig kyrkan endast genom den stora
höjden vara af någon ovanligare beskaffenhet. Så mycket märkligare är
det inre.
»Långhuset och koret hafva nämligen haft tre våningar. Bottnarna dem
emellan äro nu till största delen nedfallna, så att hela kyrkans inre bildar
ett enda väldigt rum, och den forna anordningen är synlig endast genom
de kvarvarande spåren.
»Den nedre våningen, den egentliga gudstjänstlokalen, har varit täckt
af ett väldigt tunnhvalf med anfang i norr och söder, hvilket tunnhvalf
varit genomsatt af tre parallella tunnor med anfang i öster och väster, således
bildande ett slags stickkappor. I dessa transversal tunnors södra
sköldmurar ha långhusets enda ursprungliga två små romanska fönster
funnits. Kyrkan har således varit mer än halfmörk.
»Andra våningen, öfver den nedre våningens hvalf har legat en betongmassa
af små omkring knytnäfsstora rullstenar och lermurbruk, hvilken
betongmassa nedgående i svicklarna mellan hvalfven har bildat eu
jämn öfveryta, som utgjort andra våningens (mellanvåningens) golf. Denna
våning, som varit omkring 2 meter hög, har varit upplyst af tre små
fönster sittande liksom nedervåningens i södra muren. Äfven inellanvåningen
har således varit i hög grad mörk.
»Tredje våningen år den egentliga försvarsvåningen. Norra och södra
långmuren hafva, nämligen, fullkomligt som ett världsligt fäste, väl bevarade
tinnar, hvilkas mellanrum nu äro tillsatta med en tunn mur i ytterlifvet.
Tinnarna äro således ej för närvarande synliga utifrån.
»Korets östra mur har varit dubbel och i densamma har på norra sidan
uppledt en trappa till försvarsvåningen. Vid murens södra ända har
funnits ett litet, ungefär 1 meter bredt, tunnhvälfdt rum med en ljusglugg
i södra kormuren. Gluggen är ännu synlig inifrån men ej utifrån.
Nyssnämnda trappa, som löper i den dubbla altarväggen, har vid dennas
norra sida bildat vinkel och i den nedtill förtjockade norra korväggen nedgått
till kyrkans nedersta våning. Här har emellertid en förändring vidtagits.
Man har afbrutit trappans nedre del och här åstadkommit en liten
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung!. Nåd. Proposition Nr 97.
S
uppåtstigande trappa täckt af ett uppåtstigande tunnhvalf; hela anordningen
ledande till den senare predikstolen.
»På korets norra sida ligger en tillbyggd, men i alla händelser gammal,
ÖO ./OO 7 O"
sakristia täckt af tunnhvalf med anfang i öster-väster. Sakristians vattentak
består af stora fyrsidiga kalkstensflis.
»T långhusets södra vägg åt väster finnes den gamla ursprungliga ingångsöppningen,
sittande ungefär midt på södra väggen. Portalen är
ytterst enkel och består på hvardera sidan af ett murhörn och post. Murhörnen
upplöpa i rundbåge af väl huggna bågstenar, omfattande ett slätt
halfrundt tympanon af en häll. Portalen är samtidig med kyrkan, men
själfva dörren, af furu, med sparsamma järnbeslag är gotisk och två till
tre hundra år yngre än portalen. Utanför portalen finnes ett senare vapenhus
med sadeltak af kalkstensflis liksom på sakristian. Vapenhusets
dörr har märkvärdigt nog samma anordning som portalen och har möjligen
ursprungligen suttit på annat ställe i kyrkan.
»I tornets västra vägg åt norra sidan samt i korets södra vägg finnas
små portaler med samma anordning som föregående.
»Det enda fönstret i nedre delen af murarna ledande till ett litet rum
i nordöstra hörnet af kyrkan har, såsom i en försvarskyrka naturligt är,
ytterst små dimensioner.»
Sedan öfverintendentsämbetet i infordradt utlåtande förklarat sig efter
granskning af ärendet icke för sin del hafva funnit anledning till anmärkning,
har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kalmar län anbefallts
att efter vederbörandes hörande afgifva utlåtande i ämnet och därvid upplysa,
om och i hvad mån bidrag till omförmälda konserveringsarbete kunde
påräknas från den ort, som vore närmast intresserad af ifrågavarande fornminnes
bevarande.
T anledning häraf har Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande i ärendet
låtit höra Källa församling och kronofogden i orten. Församlingen
har därvid meddelat, att kyrkan vore församlingens egendom, under det
att den till kyrkan hörande mark eller den s. k. gamla kyrkplanen ägdes
af Kungl. Majd och kronan, samt att församlingen, som vore hårdt betungad
af kommunala skattebördor, icke vore i stånd att bidraga till utförandet
af arbetet med kyrkans konservering.
Kronofogden har upplyst, att enligt inhämtade upplysningar från
ortsbefolkningen och länsmannen i orten bidrag till det ifrågasatta konserveringsarbetet
inom orten kunde erhållas endast från ett fåtal enskilda
personer och till obetydliga belopp.
6 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 97.
För egen del har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande på det Rfligaste
tillstyrkt bifall till akademiens ifrågavarande framställning.
I likhet med vitterhetsakademien anser jag, att Källa ödekyrka på
''Öland med hänsyn till såväl sin ålder som ock sitt stora kulturhistoriska
intresse bör bevaras från ytterligare förstörelse. Kostnadsförslaget, som
uppgjorts af antikvarien Ekhoff och en byggmästare, gifver vid handen, att
konserveringsåtgärderna äro afsedda att hufvudsakligen bestå i omläggning
af kyrkans tak, hvilket är i hög grad skadadt af röta och delvis alldeles
borta. Såsom villkor för beviljande af statsanslag till konservering af fornlämningar
har understundom föreskrifvits, att den ort, som är närmast
intresserad af fornminnets bevarande, skall lämna bidrag till bestridande
af de därför erforderliga kostnaderna. Men då, såsom i förevarande fall,
vederbörande kommun är betungad af synnerligen stora skatter — enligt
statistiska centralbyråns berättelse om kommunernas fattigvård och
finanser utgjorde under år 1908 inom Källa kommun antalet fyrk 2,848
och utdebiteringen 1 krona 38 öre för fyrk — synes man icke kunna
fordra något bidrag från kommunen. Då ej heller från enskilda personer
något afsevärdt bidrag för ändamålet torde vara att påräkna, synes någon
annan utväg för företagets utförande ej återstå, än att detsamma bekostas
af staten. Emot det enligt kostnadsförslaget för konserveringsarbetets
utförande beräknade beloppet 2,500 kronor har jag intet att erinra. Jag
hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t behagade i nådig proposition
föreslå Riksdagen
att till bekostande af åtgärder för konserverande af Källa ödekyrka
på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af 2,500 kronor.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i nåder lämna
bifall; och skulle till Riksdagen aflåtas nådig proposition
i ämnet af den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Christer d''Albedyhll.
Stockholm, Ivar Heeggströms Boktryckeri Ä. B., 1911.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1911:26 Statsutskottets utlåtande Nr 26 a1 i texten