Med förslag till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i värnpliktslagen den 14 juni 1901
1911-03-03 · 67 sidor, varav 63 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 63 av 67 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1911:98, Med förslag till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i värnpliktslagen den 14 juni 1901
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.
1
Nr 98.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i värnpliktslagen
den 14 juni 1901; gifven Stockholms slott den 3
mars 1911.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att antaga eu så lydande
Lag
om ändrad lydelse af vissa paragrafer i värnpliktslagen den 14 juni 1901.
Härigenom förordnas, att §§ 13, 17, 18, 19, 22, 26, 32 och 45
värnpliktslagen skola erhålla följande ändrade lydelse:
§ 13.
1. Hvarje år skall inom de särskilda rullföringsområdena och för Värnpliktigs
de särskilda sjömanshusen å tider och ställen, som, efter det vederbörande inskrifning.
inskrifningsområdes- eller sjörullföringsområdesbefälhafvare blifvit hörd,
bestämmas af Konungens Befallningshafvande i det län, till hvilket rullföringsområdet
eller största delen däraf hörer, eller hvarinom vederbörligt
sjömanshus är beläget, inskrifning förrättas med de värnpliktiga, som under
året fylla tjuguett år, samt med de äldre värnpliktiga, hvilka icke
förut blifvit inskrift^ eller frikallade.
2. Inkallelse till inskrifningsförrättning verkställes af Konungens
Befallningshafvande genom kungörelse och offentligt anslag inom hvarje
kommun.
Bihang till Riksd. prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 60 Höft. (AV 98.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.
§ 17.
Uppskof med 1. Uppskof till nästföljande år med den i § 27 föreskrifna första
tjänstgöring tjänstgöring kan vid inskrifningen inedgifvas:
a) å sjömanshus inskrifven värnpliktig, som enligt intyg från sjömanshusombudsmannen
är förhyrd för längre utrikes resa å handelsfartyg
och som till följd däraf icke utan väsentlig olägenhet kan, så länge resan
fortvarar, inställa sig;
b) värnpliktig, som själf förvaltar och brukar honom tillhörig fast
egendom eller själf drifver honom tillhörig handels-, fabriks- eller annan
industriell rörelse och af en eller annan anledning icke varit i tillfälle att
på lämpligt sätt ordna om fastighetens eller rörelsens skötande under den
tid, han för sin militära tjänstgöring skulle blifva frånvarande; samt
c) värnpliktig, som visar annat giltigt skäl för uppskofs beviljande,
såsom att tjänstgöringens fullgörande skulle medföra afsevärdt afbräck i
fortskriden lärokurs eller eljest bereda honom eller af hans arbete beroende
nära anhöriga väsentliga svårigheter eller olägenheter.
Fortfar anledning till uppskof med den i § 27 stadgade första tjänstgöring,
må förlängdt uppskof, hvarje gång för ett år, af vederbörande inskrifningsnämnd
den värnpliktige beviljas; dock att tjänstgöringen, utom i fall,
som i mom. 5 nedan afses, skall taga sin början senast det år, under hvilket
han fyller tjugufyra år.
2. Yppas för inskrifven värnpliktig, efter det inskrifningsförrättningarna
afslutats, sådan anledning till uppskof med den i § 27 föreskrifna
första tjänstgöring, hvarom i mom. 1 här ofvan förmäles, må uppskof
med nämnda tjänstgöring till nästföljande år den värnpliktige medgifvas
i den ordning, Konungen bestämmer; åliggande den värnpliktige, där
han önskar ytterligare uppskof med samma tjänstgöring, att vid följande
årets inskrifningsförrättning hos vederbörande inskrifningsnämnd därom
göra framställning.
3. Uppskof till nästföljande år med i § 27 föreskrifven repetitionsöfning
må beviljas i den ordning, Konungen bestämmer.
4. Från redan påbörjad tjänstgöring må i den ordning, Konungen
bestämmer, hemförlofvas värnpliktig, för hvilken efter tjänstgöringens början
i anledning af dödsfall eller annan af honom oberoende händelse inträdt
förhållande, på grund hvaraf han är att likställa med här ofvan i
mom. 1 b) eller c) omförmäld värnpliktig. Huruvida och i hvad mån sålunda
hemförlofvad värnpliktig må anses hafva fullgjort nämnda tjänstgöring,
äfvensom i hvilken ordning honom åliggande återstående tjänstgöring
skall fullgöras, därom förordnar Konungen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.
3
Fortfar sådant förfall, som nu blifvit sagdt, och Önskar den värnpliktige
på grund däraf uppskof med den tjänstgöring, som icke anses af
honom fullgjord, göre därom framställning hos vederbörande inskrifningsnämnd
vid den inskrifningsförrättning, som infaller näst efter det han
hemförlofvats.
5. År anledning till uppskof med eller hemförlofning från tjänstgöring,
hvarom ofvan i denna § sägs, af beskaffenhet, som i § 16 inom.
2 omförmäles, och förefinnes anledningen ännu tre år efter det, då den
värnpliktige erhöll uppskof eller hemförlofvades, galle hvad i mom. 3 af
samma § är stadgadt.
§ 18.
1. För rullföringsområde skall finnas en inskrifningsnämnd, bestående
af en regementsofficer såsom ordförande samt fyra ledamöter, nämligen
en af Konungens Befallningshafvande i det län, till hvilket området
eller största delen däraf hörer, därtill förordnad lagfaren man, äfvensom
rullföringsområdesbefälhafvaren samt två inom samma område bosatta, icke
militära personer, hvilka jämte ett lika antal suppleanter väljas hvarje
gång för två år af landstinget eller, där rullföringsområde utgöres af stad,
som ej under landsting lyder, af stadsfullmäktige. En af de sålunda utsedda
ledamöterna och en af suppleanterna afgå dock efter lottning vid
slutet af det år, då denna lag vunnit tillämpning, hvarefter en ledamot
och en suppleant årligen väljas. Omfattar rullföringsområde landsdelar,
hörande under olika landsting, eller landsdel och stad, som ej under landsting
lyder, väljas särskild! för hvarje sådan landsdel eller stad två ledamöter
i nämnden jämte lika antal suppleanter. De af landsting eller stadsfullmäktige
valda ledamöter eller, i händelse de äro hindrade, deras suppleanter
deltaga i nämndens förrättningar endast i hvad angår det område, för
hvilket de blifvit valda.
För större rullföringsområde må, där Konungen så bestämmer, finnas
två eller flera inskrifningsnämnder, hvar och eu för viss del af rullföringsområdet,
sammansatta såsom ofvan är föreskrifvet, dock att i stället
för rullföringsområdesbefälhafvaren må träda annan officer.
Vid sammanträde af inskrifningsnämnd för rullföringsområde, från
hvilket ett större antal värnpliktiga inskrifvas i flottan, må officer af marinen
närvara för att lämna nämnden erforderliga upplysningar och göra
de yrkanden, som han finner behöfliga i fråga om inskrifningen af värnpliktig
till tjänst eller särskild befattning vid flottan, dock utan rätt att
i nämndens beslut deltaga.
Inskrifning
snämncls
sammansättning.
4
Inskrif
nings
nämnds
åligganden.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.
2. För sjömanshus skall finnas en inskrifningsnämnd, bestående af
en regementsofficer såsom ordförande och fyra ledamöter, nämligen en af
Konungens Befallningshafvande i det län, inom hvilket sjömanshuset är
beläget, därtill förordnad lagfaren man äfvensom sjörullföringsområdesbefälhafvaren
och två inom staden, där sjömanshuset är beläget, bosatta,
icke militära personer, hvilka järnte ett lika antal suppleanter väljas på
sätt i mom. 1 är för hvarje fall stadgadt.
I de fall Konungen bestämmer, må i stället för sjörullföringsområdesbefälhafvare
trilda annan officer.
3. För att beslut må kunna af nämnden fattas, erfordras, att minst
tre ledamöter, däribland en militär samt den af Konungens Befallningshafvande
förordnade ledamoten, äro tillstädes. Falla vid omröstning till
beslut rösterna lika, galle ordförandens eller, vid förfall för denne, områdesbefälhafvarens
mening.
Nämnden biträdes af en läkare.
§ 19.
1. Inskrifningsnämnd för rullföringsområde sammankallas af Konungens
Befallningshafvande i det län, hvartill området eller största delen
däraf hörer. Sådan nämnd åligger:
a) att verkställa behörig inskrifning af de värnpliktiga;
b) att pröfva och besluta om de i §§ 4, 16 och 17 omnämnda frikallelser
och uppskof;
c) att, därest för frånvarande värnpliktig företes intyg om kroppslig
eller andlig brist af sådan beskaffenhet, att den synes nämnden till fullo
ådagalägga hans oförmögenhet till tjänst vid rikets försvar, utan hinder
af den värnpliktiges frånvaro besluta hans frikallelse från värnpliktens
fullgörande;
d) att mottaga de värnpliktigas anmälningar rörande det truppslag
vid hären eller den tjänst vid flottan, hvari de önska blifva inskrifna;
e) att, efter pröfning af de värnpliktigas lämplighet för olika truppslag,
tjänster eller särskilda befattningar, tilldela de olika truppslagen
och tjänsterna dem, som inskrifvits, hvarvid vid lika lämplighet i första
rummet uttagas de, hvilka därtill anmält sig; dock att, i de fall Konungen
bestämmer, sådan tilldelning må verkställas af inskrifningsrevision;
f) att tillställa de inskrifna den i § 14 omnämnda inskrifningsbok,
i hvilken nämndens beslut bör vara antecknadt; samt
g) att förordna om de värnpliktigas öfverförande vid behörig tid från
första till andra uppbådet i beväringen och från beväringen till landstormen.
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.
Öfver nämndens beslut föres protokoll af den utaf Konungens Befallningshafvande
förordnade ledamoten, därvid från beslut afvikande mening,
som blifvit framställd af ordförande eller ledamot inom nämnden,
eller från beslut afvikande yrkande, som blifvit gjordt af den i § 18 mom.
1 omförmälde officer af marinen, antecknas till protokollet; och skola,
innan nämnden åtskiljes, såväl inskrifningslängderna som protokollet af
nämnden underskrifvas.
2. Inskrifningsnämnd för sjömanshus sammankallas af Konungens
Befallningshafvande i det län, där sjömanshuset är beläget, och gäller för
sådan inskrifningsnämnd i tillämpliga delar hvad för den i mom. 1 omförmälda
inskrifningsnämnd är föreskrifvet.
3. Under den del af året, som infaller emellan inskrifningsnämndens
och inskrifningsrevisionens sammanträden, må för inskrifning af värnpliktiga,
som uteblifvit från den i § 13 omförmälda inskrifningförrättning, de
åligganden och befogenheter, som enligt mom. 1 tillhöra inskrifningsnämnd,
i den omfattning och i enlighet med de närmare föreskrifter, Konungen
meddelar, utöfvas af inskrifningsområdesbefälhafvaren eller, beträffande å
sjömanshus inskrifna värnpliktiga, af sjörullföringsområdesbefälhafvaren.
Beslut, som af områdesbefälhafvaren i sådant ärende meddelas, skal!
underställas inskrifningsrevisionen och må ej gälla förrän detsamma blifvit
af revisionen pröfvadt.
4. Sjörullföringsområdesbefälhafvare må, äfven under den del af
året, som infaller emellan inskrifningsrevisions sammanträde och näst infallande
inskrifningsförrättning, utöfva ofvan i mom. 3 omförmälda åligganden
och befogenheter beträffande å sjömanshus inskrifven värnpliktig,
som med laga förfall varit frånvarande från inskrifningsförrättning för sjömanshus.
Beslut, som af honom i sådant fall meddelas, skall gälla till dess
detsamma blifvit af inskrifningsnämnden pröfvadt.
§ 22.
Inskrifningsrevision sammanträder på kallelse af ordföranden. Revisionen
åligger:
a) att pröfva och afdöma besvär mot inskrifningsnämnds beslut;
b) att granska och, där så skäligt finnes, ändra sådana inskrifningsnämnds
beslut, rörande hvilka afvikande meningar eller yrkanden äro till
protokollet antecknade, äfvensom hvarje beslut rörande ärende, som omförmäles
i § 19 mom. 1 c);
Insk‘rifning
srevisions
åligganden.
6
Tilldelning
till olika
truppslag.
Mönstring.
Böters påförande.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.
c) att granska och, där så skäligt tinnes, ändra inskrifningsområdeseller
sjörullföringsområdesbefälhafvares beslut i ärende, som jämlikt § 19
mom. 3 blifvit revisionen undersälldt; samt
d) att, i de fall Konungen bestämmer, verkställa tilldelning af värnpliktiga
till visst truppslag eller viss tjänst.
Inskrifningsrevisionens beslut öfverlämnas till Konungens Befallningshafvande
för att genom dess försorg vederbörande kungöras.
§ 26.
Värnpliktiga tilldelas fotfolket, rytteriet, artilleriet, ingenjörtrupperna
och trängen samt tjänst i flottan, på sätt §§ 19 och 22 bestämma.
§ 32.
1. Hvarje år skall mönstring, som i denna paragraf omförmäles,
hållas med till beväringen hörande värnpliktiga, med undantag af dem,
som under årets lopp varit i tjänstgöring eller som äro å sjömanshus inskrifna
och till sjöfart inmönstrade.
2. Med värnpliktiga, utom dem, som äro å sjömanshus inskrifna
och tillhöra flottan, hålles mönstringen inom hvarje rullföringsområde.
För sådan mönstring är hvarje värnpliktig skyldig att, i enlighet med de
närmare föreskrifter Konungen meddelar, till befälet afgifva tillförlitlig
skriftlig uppgift om bostad och yrke, den värnpliktige dock medgifvet att
under tiden för mönstringen iakttaga personlig inställelse och därvid
muntligen afgifva nämnda uppgift.
3. Med värnpliktiga, som äro å sjömanshus inskrifna och tillhöra
flottan, hålles mönstringen vid sjömanshus. För sådan mönstring är
hvarje värnpliktig skyldig att, i enlighet med de närmare föreskrifter
Konungen meddelar, till sjömanshusombudsman afgifva tillförlitlig skriftlig
uppgift om bostad och sysselsättning, den värnpliktige dock medgifvet att
under tiden för mönstringen iakttaga personlig inställelse och därvid muntligen
afgifva nämnda uppgift.
4. Kallelse till mönstring verkställes genom kungörelse, som skall
införas i en eller flera af ortens tidningar och uppläsas minst två gånger
i kyrkorna samt offentligen anslås inom vederbörande kommuner.
§ 45.
1. Öfver värnpliktiga, hvilka utan anmäldt laga förfall uteblifvit
från inskrifningsförrättning och icke, oaktadt sin frånvaro, blifvit inskrifna
7
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 98.
eller från värnpliktens fullgörande frikallade, eller som underlåtit att fullgöra
hvad dem enligt § 32 och § 33 mom. 2 eller 3 åligger, skola förteckningar
länsvis uppgöras och till Konungens Befallningshafvande insändas;
skolande å förteckningarna för hvarje värnpliktig angifvas hans
bostad, där denna är känd, samt, till ledning vid ansvars bestämmande,
tillgängliga upplysningar rörande försummelsens beskaffenhet.
Uppgörande och insändande af dylik förteckning åligger vid inskrifningsförrättning
den af Konungens Befallningshafvande förordnade ledamot,
som öfver inskrifningsnämndens beslut förer protokoll; skolande inskrifningsnämnden,
innan den åtskiljes, sagda förteckning granska och underteckna.
Upprättande och insändande af förteckningar öfver försummelser mot
lagbuden i § 32 mom. 2 och § 33 mom. 2 åligger befälhafvare, som förrättat
mönstringen, eller hos hvilken anmälan bort göras.
Upprättande af förteckningar öfver försummelser mot lagbuden i §
32 mom. 3 och § 33 mom. 3 åligger sjömanshusombudsman, hvilken
öfversänder dem till sjörullföringsområdesbefälhafvaren, som, efter att
hafva granskat och påtecknat desamma, insänder dem till Konungens Befallningshafvande.
2. Af de enligt mom. 1 inkommande förteckningar öfver värnpliktiga
skola särskilda utdrag, upptagande dem, hvilka Konungens Befallningshafvande
finner sig böra påföra böter enligt § 40 eller § 41, till vederböi’ande
kronofogdar och magistrater öfversändas, försedda med Konungens
Befallningshafvandes resolution, att de i utdragen upptagna böter må hos
de värnpliktiga omedelbarligen uttagas, därest de icke däremot något invända,
men att, därest de vilja för uteblifvandet eller försummelsen styrka
laga förfall eller eljest åberopa någon omständighet, som kan leda till
deras frikännande från bötesansvar, i hvilken händelse de äga undfå skriftlig
del af resolutionen i hvad dem rörer, de skola inom trettio dagar därefter
till vederbörande kronofogde eller magistrat ingifva de bevis, som till
styrkande af deras mot böternas indrifvande gjorda invändningar åberopas,
vid påföljd för uraktlåtenhet häraf, att böterna utan hinder af samma invändningar
må i laga ordning uttagas. Inkommande bevis skola ofördröjligen
insändas till Konungens Befallningshafvande, som, efter pröfning af
förekommande omständigheter, meddelar beslut i saken.
3. Atnöjes värnpliktig icke med Konungens Befallningshafvandes
beslut, hvarigenom böter blifvit honom slutligen påförda, äger han att
inom trettio dagar efter erhållen del af beslutet till Konungens Befallningshafvande
ingifva sina till Konungen ställda, underdåniga besvär, hvilka
härpå af Konungens Befallningshafvande jämte eget yttrande till Landt
-
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.
försvars- eller Sjöförsvarsdepartementet insändas. Besvären må äfven till
Konungens Befallningshafvande med posten insändas; och skall i sådant
fall behörigen styrkas, att den klagande egenhändigt undertecknat besvärsskriften
eller att densamma på hans begäran eller med hans samtycke
blifvit uppsatt.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
G U 8 T A F.
0. B. Malm.
Kung],. Majds Nåd. Proposition Nr 98.
9
Utdrag af protokoll öfver landtförsv av särenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3
mars 1911.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,
Statsråden: Hederstierna,
Syvartz,
grefve Hamilton,
Malm,
Lindström,
Nyländer,
von Sydow,
von Krusenstierna.
Departementschefen, statsrådet Malm, förmälde sig vilja Kungl Maj:ts
pröfning underställa vissa frågor angående ändring i värnpliktslagen, hvilka
frågor varit föremål för pröfning dels af den utaf Kungi. Maj:t 1906 förordnade
s. k. »värnpliktskommissionen», dels af 1907 års s. k. »generalskommission»
dels slutligen af 1907 års försvarskommitté. Dessa frågor,
hvilka varit föremål för gemensam beredning i landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementen,
berörde:
nedbringandet af kostnaderna för mönstringar med de värnpliktiga;
nedbringandet af kostnaderna för inskrifning af värnpliktiga, som
äro inskrifna å vissa sjömanshus;
utsträckning af frikallelse från värnpliktens fullgörande i beväringen
under fredstid för vissa värnpliktiga på grund af ömmande familjeskäl;
Bihang till Riksd. prat. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 60 Höft. 2
10
1894 ars
riksdagsskrifvelse.
t. f. Chefem
för generalstaben
utlåtande.
Kungl.
Maj:ts ställ
ning till
fragan.
1898 års
kommitté.
1899 års
Riksdag.
Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 98.
underlättandet af inskrifning för vissa värnpliktiga, som äro inskrift^
å sjömanshus; samt
inskrifningsnämnds och inskritningsrevisions åligganden.
Beträffande eu livar af dessa frågor yttrade föredragande departementschefen
:
Nedbringandet
af kostnaderna för mönstringar med de
värnpliktiga.
Med anledning af i ämnet väckt motion anhöll 1894 års Riksdag i
skrifvelse till Kungl. Maj:t om utredning, huruvida den i § 32 värnpliktslagen
stadgade mönstring med bcväringen skulle kunna upphöra, och af
Riksdagen ifrågasattes, att den personliga inställelsen vid mönstring skulle
utbytas mot ovillkorlig skyldighet att aflämna tillförlitlig bostadsuppgift.
t. f. Chefen för generalstaben förklarade sig på anförda skäl icke
kunna tillråda den ifrågasatta förändringen.
Kungl. Maj:t fann, på af t. f. chefen för generalstaben anförda skäl,
riksdagsskrifvelsen ej böra till vidare åtgärd föranleda.
Den år 1898 tillsatta kommittén för utredning, bland annat, i hvad
mån genom ändring af värnpliktslagens bestämmelser antalet öfverträdelse!’
af samma lag skulle kunna nedbringas, fann visserligen alltför slöra
betänkligheter icke böra möta mot vidtagande af den ändring, att skyldigheten
att årligen inställa sig till mönstring eller ock lämna bostadsuppgift
icke vidare korame att gälla för de beväringsmän, som tillhörde andra
uppbådet, men betonade däremot vikten af mönstringsskyldighetens bibehållande
beträffande beväringens första uppbåd.
Vid 1899 års Riksdag väcktes ånyo motioner om beväringsmönstringarnas
afskaffande.
Lagutskottet anförde, att, då Kungl. Maj:t tillsatt eu kommitté med
uppdrag, bland annat, att verkställa utredning, i hvad man genom ändring
af värnpliktslagens bestämmelser antalet öfverträdelse!’ af samma lag måtte
opaginerad Kontrollera mot PDF
Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98. ] 1
kunna nedbringas, hithörande fråga af samma kommitté skulle närmare
utredas, hvarför någon särskild åtgärd af Riksdagen för det dåvarande ej
borde vidtagas.
Motionen blef af Riksdagen afslagen.
Vid 1901 års Riksdag var frågan föremål för pröfning af det särskilda
utskott, som till behandling förehade Kung!. Maj:ts proposition om
ny härordning och ny värnpliktslag in. in. Utskottet faun emellertid
emot de af Kungl. Maj:t i ämnet föreslagna, nu gällande bestämmelser i
hufvudsak intet att erinra.
Vid 1902 års Riksdag väcktes ånyo motion om mönstringarnas afskaffande.
Lagutskottet afstyrkte en ändring hufvudsakligen af två skäl: ä ena
sidan syntes utskottet de värnpliktigas personliga inställelse vara af vikt
särskildt därutinnan, att den stärkte sambandet mellan dem och befälet
samt hos de förra vidmabthölle uppfattningen om deras egenskap af krigsmän,
på samma gång som åt befälet gåfves ökadt tillfälle att lämna erforderliga
upplysningar om de värnpliktigas tjänsteställning samt för dem
klargöra hithörande frågor, ä andra sidan skulle det enligt utskottets
mening icke vara välbetänkt att, innan genom tillämpning af de nya bestämmelserna
erfarenhet rörande deras verkningar vunnits, i dessa bestämmelser
företaga en ändring af då föreslagen innebörd.
Motionen blef af Riksdagen afslagen.
Vid 1905 års Riksdag väcktes ånyo motion om mönstringarnas afskaffande.
Lagutskottet anförde, att, efter den erfarenhet, som den efter den
nya värn pliktslagens antagande förflutna tiden medfört om dess verkningar
i olika afseende!], det syntes fortfarande föreligga skäl till anmärkningar
mot ifrågavarande mönstringar. Och dessa anmärkningar förlorade, enligt
utskottets uppfattning, icke i betydelse genom det förmenta värdet
af den personliga beröringen mellan de värnpliktiga och befälet vid berörda
tillfällen. Sedan det medgifvits värnpliktig att i stället för personlig
inställelse aflänma adressanmälan per post, hade de värnpliktiga begagnat
sig däraf i den utsträckning, att endast ett obetydligt antal personligen
inställde sig vid dessa. s. k. höst mönstringar. Att vid dylikt förhållande
tala om värdet af personlig beröring mellan värnpliktig och befäl
såsom grund för dessa mönstringars bibehållande vore uppenbarligen icke
1901 års
Riksdag.
1902 års
Riksdag.
1905 års
Riksdag.
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.
längre möjligt. Följden af det nuvarande systemet blefve således, att
vederbörande mönstringsförrättare stundom vore den enda närvarande förutom
möjligen tillstädesvarande kronobetjänt, och de upplysningar angående
de värnpliktigas förhållanden lian därvid kunde vinna utöfver de genom
pastorsämbeten m. fl. myndigheter till buds stående, torde vara få och
ingalunda motsvara de med hans resa för det allmänna förbundna omkostnader.
Att under sådana förhållanden bibehålla de nuvarande mönstringarna
jämlikt § 82 värnpliktslagen syntes utskottet icke vara välbetänkt
eller öfverensstämmande med grunderna för en god statshushållning. Då
härtill komme, att utskottet icke kunnat undgå att vid granskningen af
denna fråga uppmärksamma, hurusom jämväl andra missförhållanden å
detta område gjort sig gällande, särskild! hvad anginge den dryga kostnaden
för inskrifning af värnpliktiga å sjömanshus — något, hvarom jämväl
föregående års statsrevisorer erinrat —. hade utskottet icke velat undandraga
sig att, i hvad på utskottet i här förevarande afseende ankornme,
lämna hvarje sträfvande till rättelse sitt understöd.
På grund af hvad utskottet sålunda anfört, hemställde utskottet, att
Riksdagen ville i skrifvelse till.Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.
Maj:t taga under ompröfning, under hvilka villkor den i § 32 värnpliktslagen
stadgade mönstring må kunna upphöra och för Riksdagen
framlägga förslag till de ändringar i värnpliktslagen, som däraf kunna
påkallas.
Med bifall härtill beslöt Riksdagen att till Kungl. Maj:t aflåta
skrifvelse i enlighet med utskottets hemställan.
Med anledning häraf infordrade Kungl. Maj:t genom skrifvelse den
30. mars samma, år af arméfördelning-cheferna, militärbefälhafvaren på
Gottiand och stationsbefälhafvarna vid flottans stationer underdåniga utlåtanden
angående det ifrågasatta afskaffandet af de i § 82 värnpliktslagen
föreskrifna mönstringarna samt angående de villkor, under hvilka dessa
mönstringar skulle kunna upphöra. För myndigheternas utlåtanden lämnas
här nedan en redogörelse.
Chefen för Chefen för I. arméfördelningen anförde, att på grund af formule
1^dehiinen
r^nSen § 32 de värnpliktiga naturligtvis måste finna det med sin fördel
förenligt att fullgöra sin mönstringsskyldighet genom afgifvande af skriftlig
uppgift om bostad och yrke.
Däremot torde man kunna hysa berättigad! tvifvel, om icke borttagandet
af den kontroll öfver de värnpliktiga, som upphäfvande! af mönstringsskyldigheten
innebure, skulle på ett betänkligt sätt rubba statur all nr nas
tillförlitlighet och därigenom försvåra härens mobilisering.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98. lo
Uti riksdagsskrifvelsen anfördes visserligen, att förmånen att befrias
från personlig inställelse vid dessa mönstringar mot insändande af adressanmälan
»kommit att begagnas i sådan utsträckning, att endast ett obetydligt
antal inställer sig». Men erfarenheten bekräftade icke allestädes
detta påstående. Inom ett af arméfördelningens inskrifningsområden —
Malmöhus norra — hade under år 1904 dessa mönstringar följande resultat.
Utaf 11,500 mönstringsskyldiga hade endast 1,886 man före mönstringen
insändt skriftliga anmälningar, 1,871 uteblefvo helt och hållet, och
åt de återstående 7,748 man fullgjorde en del sin mönstringsskyldighet
på det sätt, att inskrifningsboken jämte skriftlig mönstringsanmälan företeddes
af närvarande kronobetjaning eller annan person, men det stora
öfvervägande antalet var ''personligen tillstädes.
I detta fall — som helt visst icke vore allenastående — hade alltså
det med lagens bestämmelse i nämnda § 32 åsyftade målet i fullt mått
vunnits.
Det läte sig ej heller förnekas, att icke mönstringarna hittills ägt
betydelse såsom en ganska viktig kontroll öfver riktigheten af de insända
uppgifterna. Under dessa resor hade nämligen rullföringsområdesbefälhafvarna
blifvit satta i tillfälle att genom direkt meddelande med prästerskapet,
kronobetjäningen och befolkningen utreda många tvifvelaktiga fall.
Genom det i lagen inryckta medgifvandet, att värnpliktig genom
skriftlig anmälan befriades från personlig inställelse vid mönstringen, hade
emellertid det syfte, som ursprungligen varit därmed afsedt, blifvit i väsentlig
grad förfeladt. Stora ojämnheter hade ock uppstått, i det att, såsom
erfarenheten visat, denna förmån kommit hufvudsakligen de bildade
klasserna tillgodo, under det att det stora flertalet visat sig icke
kunna, på nöjaktigt sätt fullgöra ifrågavarande anmälningsskyldighet. I
följd häraf hade ock den personliga inställelseskyldigheten, såsom drabbande
alltför ojämnt, blifvit. impopulär och den ofvannämnda riksdagsskrifvelsen
framkallats.
Under sådana förhållanden torde det — sä beklagligt det än månde
vara, att ett af de svaga band, som förenade de värnpliktiga och de militära
myndigheterna afklippas — vara svårt att i längden upprätthålla bestämmelsen
om den personliga inställelseskyldigheten vid dessa mönstringar.
Men skulle denna, borttagas, så blefvo det af högsta, vikt med hänsyn till
stamrullornas noggranna förande, de värnpliktigas ordnade och snabba
samling vid mobilisering samt i allmänhet för redovisningen och kontrollen
af de värnpliktiga, att betryggande åtgärder vidtoges för att den i § 32
omförm Sida anmälningsskyldigheten verkligen blefve fullgjord.
14
Kunxjl. Map.ts Nåd. Proposition Nr 98.
Härtill fogades förslag till ändrad formulering af §§ 32 och 41 värnpliktslagen,
hvaruti uttrycket »undergå mönstring» var ersatt af uttrycket
»muntligt eller skriftligt afgifva tillförlitlig uppgift om bostad och yrke
eller sysselsättning».
för Efter en redogörelse för mönstringsbestämmelsernas tillkomst och
en''syftemål anförde chefen för II. arméfördelningen, att de värnpliktiga utan
tvifvel motsåge de årligen återkommande mönstringarna med en viss ovilja.
Också vore de ej sällan för dem förenade med kostnader, såväl direkta
för skjuts m, m. som indirekta genom förloradt arbete, samt medförde både
för områdesbefälet och för Ivungl. Maj:ts Befallningshafvande samt kronobetjäningen
— för den sistnämnda i synnerhet genom bötespåföringarna
— ett ej ringa arbete, hvarför, om mönstringarna utan afsevärda olägenheter
kunde borttagas eller åtminstone förenklas, stora skäl härför syntes
förefinnas.
Hvad beträffade mönstringens fullgörande genom personlig inställelse,
syntes inom 11. arméfördelningsområdet fortfarande ett beaktansvärdt antal
beväringsmän personligen inställa sig, nämligen:
inom Jönköpings I. O. i medeltal..........26 %
» Kalmar 1. O. » » 50 %
» öfriga områden öfver.............50 %
Iakttagandet af personlig inställelse syntes föranledt dels af önskan
att erhålla muntliga upplysningar om vissa värnpliktsangelägenheter, dels
af boningsortens närhet till mönstringsstället och dels af allmogens obenägenhet
att uppsätta skriftlig adressanmälan. Visst vore ock, att, då
skriftliga adressanmälningar förekomme, dessa, till stort antal vore synnerligen
otillförlitliga och otillfredsställande. Så anmäldes däri ej sällan den
tillfälliga bostaden, ej den kyrkoskrifna, hvarjämte saknaden af namn eller
inskrifningsnummer eller läsbart sådant, angifvandet af orätt nummer m. m.
dylikt föranledde en betydlig expedition och kostnad i postporto.
Redan af denna anledning syntes tillräckliga skäl saknas för utbyte
af den nu föreskrifna personliga mönstringsskyldigheten eller skriftliga
adressanmälan mot obligatorisk skriftlig anmälan. Dessutom skulle ett
dylikt sätt för mönstringens fullgörande genom därmed förenade ökade
kostnader för postporto och skrifmaterialier ej medföra någon nämnvärd
ekonomisk vinst för staten och arbetet i områdesexpeditionerna skulle stiga
i en alltför betungande grad, utan sannolikhet för att någon minskning i
Kung!. Majtts Nåd. Proposition Nr 98. 15
bötespåföringar för försummad anmälan, men snarare motsatsen skulle
blifva följden.
En uträkning af skillnaden i kostnad för obligatorisk personlig
mönstring och obligatorisk skriftlig anmälan inom ett af arméfördelningens
rullföringsområden under av 1904 gåfve vid handen, att kostnaden
för mönstrings resor na uppgått till 321 kr., medan kostnaden för postporton
för försändelser såväl till som från rullföringsområdesexpeditionen beräknades
uppgå, till 490 kr. På samma gång denna beräkning visade, att
mönstringskostnaderna hufvudsakligen läge i postbefordringsafgifterna och ej
i mönstringsförrättarnas resor, framginge häraf visserligen jämväl, att det
för staten kostsammaste sättet för mönstringarnas förrättande vore det
nu föreskrift^, samt att kostnaderna stege med antalet mönstringsskyldiga,
som härvid använde sig af skriftlig anmälan.
Då emellertid på ofvan anförda skäl obligatorisk skriftlig anmälan
ej torde kunna fylla det med mönstringen i allmänhet afsedda ändamålet,
syntes frågan därför böra gälla, om mönstringarna helt och hållet eller
åtminstone delvis kunde borttagas utan att ersättas af skriftlig anmälningsskyldighet.
Mönstringarna såsom hjälp för den värnpligtig^ torde på senare
tiden tagits ganska ringa i anspråk. Genom längre vapenöfningar och
därunder erhållen undervisning om värnpliktsförhållandena hade den värnpliktige
nog i regel kännedom om sina skyldigheter in. m. i stort sedt,
hvarförutom det ju alltid återstode honom att för upplysningars erhållande
vända sig till rullföringsområdesbefälet. Värdet af dessa mönstringar vore
numera hufvudsakligen rent militärt.
Såsom grund för stamrullans upprättande och kompletterande läge
dels de vid inskrifningsförrättningarna förda inskrifningslängderna, dels
de af pastorsämbetena månatligen insända anmälningslistorna (inskrifningsförordningen
§ 85), dels de vid mönstringarna förda anteckningarna. Då
anmälningslistorna skulle upptaga alla genom in- och utflyttning, dödsfall
in. in. under månaden inträffade ändringar bland församlingens värnpliktiga,
omfattade kompletteringen vid mönstringarna hufvudsakligen ändring
af bostad inom församlingen, hvilken bostadsändring för den värnpliktiges
inkallande till tjänstgöring m. in. förlorat i betydelse, anteckning om yrkesändringar
och om ådragen kroppsskada, sjuklighet in. in. dylikt.
Oafsedt mönstringarna torde stamrullorna kunna något så när tillfredsställande
föras med hjälp af pastorsämbetenas anmälningslistor, men
dock ej med den tillförlitlighet, att de ej tid efter annan, d. v. s. med
några års mellanrum, tarfvade en omsorgsfullare revidering, hvilken revidering
med all sannolikhet fordrade ovillkorlig personlig inställelse.
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.
Beträffande slutligen det återstående skälet för mönstringarnas införande
och bibehållande, nämligen den personliga beröringen mellan å
ena sidan militärbefälet och å den andra sidan de värnpliktiga, kronobetjäningen
in. fl., torde värdet af detta efter det på senare tiden antagna
sättet för beväringens inkallande vid mobilisering in. fl. tillfällen minskats,
hvarjämte jo alltid personlig beröring med kronobetjäningen och områdets
öfriga inbyggare i viss man erhölles under inskrifningsförrättningarna.
Enligt arméfördelningschefens förmenande vore mönstringarna, sa
vidt de utfördes genom skriftlig anmälan, till ringa nytta, men om de
utfördes genom personlig inställelse värdefulla, ehuruväl ej för hvarje år
oeftergifliga. De kunde utan risk, om ej fullständigt borttagas, likväl
mera sällan än hvad nu är fallet återkomma, under förutsättning'' likväl
af obligatorisk personlig inställelse, enär de skriftliga anmälningarna i
allmänhet vore mindre tillförlitliga.
Med en fastare; organisation af landstormen torde, i händelse de
omkostnader staten härför ville ikläda sig skulle bära full frukt, mönstringsskyldighet
höra införas jämväl för detta uppbåd.
Tidens längd mellan mönstringarna torde böra bestämmas till 3,
högst 4 år, på det ej möjliga oregelbundenheter i stamrullorna in. in.
måtte, innan de rättas, få en allt för stor betydelse och tillväxt.
Med eu mellanperiod af 3 år skulle emellertid ej endast sammanlagda
antalet mönstringar för värnpliktiga, som på normalt sätt fullgjorde
sin värnplikt, efter genomförd organisationsändring blifva olika, utan dessa
dessutom falla olika för de särskilda årsklasserna inom de olika uppbåden
och inom landstormen, hvaremot med mönstring hvart fjärde år en dylik
skulle infalla med de värnpliktiga af hvardera första och andra uppbådet
och två med landstormen, under förutsättning att såsom hitintills mönstringsskyldighet
ej ålades de år den värnpliktige varit inkallad i tjänstgöring
samt att denna skyldighet ej inträdde för värnpliktiga tillhörande
rytteriet, fältartilleriet, fältingenjör- och fälttele graf trupperna samt flottan
tidigare än för samma årsklass värnpliktiga vid fotfolket.
Enligt nu gällande bestämmelser uppfördes icke på pastorsämbetenas
månatliga anmälningslistor förflyttningar inom församlingarna. Ej häller
förefunnes för den värnpliktige, såsom § 33 värnpliktslagen hitintills i
allmänhet uppfattats, någon adressanmälningsskyldighet vid ombyte af
vistelseort inom socknen, hvarför stamrullans komplettering i detta hänseende
endast kunnat, ske vid mönstringarna. Visserligen vore kännedomen
om dylika förflyttningar, sedan personlig inkallelseorder numera
endast undantagsvis användes, mindre nödvändig, ehuru ej värdelös, hvarför
ifrågasättas kunde, huruvida, under förutsättning att mönstringarna ej
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 98.
17
årligen återkomma, sådana lagbestämmelser borde införas, att anmälning om
dessa adressändringar på annat sätt kunde komma till rullföringsbefälets
vetskap.
Två sätt syntes härför kunna användas, nämligen antingen genom
åläggande för pastorsämbetena att, om ej månatligen med anmälningslistorna,
dock åtminstone en gång om året upprätta listor häröfver, eller
ock genom att utsträcka de värnpliktigas skyldighet till att äfven anmäla
dylikt ombyte af boningsort. Att utan någon slags ersättning ytterligare
öka prästerskapets arbete för de värnpliktigas redovisning torde dock kanske
ej vara tillrådligt, hvaremot någon tvekan att lägga denna skyldighet på
de värnpliktiga själfva knappast behöfde förefinnas.
I öfverensstämmelse med hvad sålunda anförts lämnades af arméfördelningschefen
förslag till ändrad formulering af behöriga §§ i värnpliktslagen.
Uti af chefen för III. arméfördelningen från underlydande inskrifningsområdesbefälhafvare
infordrade yttranden hade tvenne af nämnda
befälhafvare tillstyrkt den af Riksdagen i utsikt ställda förändringen, en
ansett, att mönstringarna kunde inskränkas till exempelvis eu gång under
hvarje femårsperiod, under det att en befälhafvare hållit före, att mönstringarna
borde bibehållas för möjliggörande af personlig beröring mellan
rullföringsområdesbefälhafvaren och de värnpliktiga samt för att på ett
tillfredsställande sätt kunna kontrollera och revidera stamrullorna.
Hvad arméfördelningschefen själ! beträffade, ville han genast såsom
sin mening uttala ett instämmande med de inskrifningsoinrådesbefälhafvare,
som ansåge den personliga mönstringsskyldigheten kunna bortfalla.
De förhållanden, som på sin tid föranledt därtill, att Kungl. Maj:t
fann 1904 års riksdagsskrivelse angående mönstringarnas borttagande ej
höra till någon vidare åtgärd föranleda, hade sedan dess betydligt ändrats.
Det inkallelsesätt vid mobilisering, som då användes, vore omedelbar
order; kompaniområdesbefälhafvarna utgjordes af i tjänst varande militärer,
som i regel skulle vid mobilisering under sitt befäl erhålla just de
värnpliktiga, som hörde till deras kompaniområde. Sättet för inkallelsen
nödvändiggjorde en ytterst noggrann kunskap om de värnpliktigas adresser,
hvilken — jämförelsevis nytt som inskrifningsväsendet var — ej med
säkerhet kunde vinnas utan inställelse af de värnpliktiga till mönstring.
Den personliga beröringen vid mönstringarna mellan kompaniområdesbefälhafvaren
och de värnpliktiga hade då också sitt fulla berättigande och
sin betydelse.
Bihang till Riksd. prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 60 Häft.
Chefen för
III. arméfördelningen.
3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.
Chefen för
IV. arméfördelningen.
Dessa skäl för mönstringarnas bibehållande förefunnes dock ej nu.
Inkallelse vid mobilisering skedde snart sagdt öfverallt ej genom omedelbar
order, utan endast genom kungörelser, hvarigenom de värnpliktigas
adresser ej hade samma betydelse som fordom. Rullföringsområdesbefälhafvaren
— kompaniområdesbefälhafvarens efterträdare — vore officer i
reserven, hvilken ej hade någon som helst befattning med de värnpliktigas
utbildning. Den personliga beröringen mellan honom och dem vore därför
ej att tillmäta betydelse — allt omständigheter hvilka underlättade
mönstringarnas borttagande.
Den i § 82 värnpliktslagen stadgade mönstringen ägde den värnpliktige
fullgöra på ettdera af tvenne sätt: antingen genom personlig inställelse
eller genom insändande af s. k. adressanmälan. Enligt af arméfördelningschefen
infordrade uppgifter växte år från år antalet adressanmälningar
på bekostnad af antalet personliga mönstringar. Någon olägenhet
af enbart adressanmälan hade, arméfördelningschefen veterligen, ej
försports.
Då lagen sålunda redan tilläte mönstring utan personlig inställelse
och detta sätt syntes i praktiken allt mer komma till användning samt då
numera några verkliga skäl ej syntes förefinnas för den personliga inställelsen,
ville arméfördelningschefen tillstyrka, att den personliga mönstringsskyldigheten
enligt § 82 värnpliktslagen måtte upphöra.
Arméfördelningschefen ansåge sig dock under inga förhållanden kunna
tillråda ett borttagande af mönstringsskyldigheten medelst adressanmälan.
Ej mindre för att kunna kontrollera och revidera stamrullorna — hvilkas
ordentliga förande vore ett grundvillkor för hela inskrifningsväsendet :—
än äfven för att årligen göra den värnpliktige påmint om hans plikt att
i farans stund inställa sig under fanorna borde denna anmälan kvarstå.
I stället för den i § 32 värnpliktslagen anbefallda mönstringen borde
det sålunda åligga de i nämnda § omnämnda värnpliktiga att till rullföringsområdesbefälhafvaren
insända eller personligen aflämna sådan uppgift,
som omförmäles i § 120 inskrifningsförordningen, inom tid som i
denna § säges, affattad i noggrann öfverensstämmelse med formulär 21 a)
samma förordning''.
Chefen för IV. arméfördelningen framhöll, att genom medgifvandet
för de mönstringsskyldiga värnpliktiga att insända adressanmälan antalet
af dem, som personligen inställde sig, vore i ständigt aftagande, på grund
hvaraf dessa mönstringar ej längre fyllde den med dem afsedda uppgiften
att ställa befäl och värnpliktiga i personlig beröring med hvarandra.
Denna personliga beröring vore emellertid af den allra största betydelse
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 98.
19
såväl för landets befolkning som för armén, ty endast härigenom vunnes,
att det band och den samhörighetskänsla, som böra förena de hemförlofvade
värnpliktiga med truppförbanden, kunde bibehållas. Om, såsom
nu vore fallet, den personliga inställelseskyldigheten finge ersättas med
adressanmälan, torde ganska snart inträffa, att den värnpliktige glömde de
skyldigheter, hvilka ålåge honom såsom sådan, i all synnerhet som någon
kontroll öfver, huru denna adressanmälan fullgjordes, ej kunde utöfvas;
ej heller hörde det till ovanligheterna, att annan person mot kontant ersättning
förvarade de värnpliktigas inskrifningsböcker för att sedermera i
behörig tid insända adressanmälningarna. Genom personlig inställelse
vunnes den i öfrigt därmed afsedda fördelen, att den värnpliktige lättare
kunde förskaffa sig klarhet i för honom ovissa förhållanden rörande hans
värnplikt, än om han sände skriftlig förfrågan.
Vikten af personlig inställelse till mönstring hade äfven beaktats inom
främmande arméer, bland annat i Norge, där de värnpliktiga vore skyldiga
att årligen efter kallelse inställa sig till mönstring — med vissa skedde
sådan mönstring till och med tvenne gånger årligen — men vore de dessförutan!
pliktiga att äfven insända adressanmälan en gång om året.
Arméfördelningschefen vore öfvertygad om, att, för den händelse
personlig inställelse till mönstring skulle blifva en skyldighet för de värnpliktiga,
omkostnaderna för dessa mönstringar väl skulle uppvägas af värdet
ej blott af de upplysningar mönstringsförrättaren vid dem kunde vinna
utöfver de genom pastorsämbeten m. fl. myndigheter till buds stående,
utan äfven af de upplysningar de värnpliktiga själfva vid tillfället i fråga
erhölle.
Då det emellertid för mången, hvilkens hemvist vore långt aflägset
från mönstringsorten, torde blifva allt för betungande att personligen inställa
sig, syntes likväl i sådana fall, då den värnpliktige vistades utom
den stad eller landtförsamlig, där han vore kyrkobokförd, den personliga inställelsen
böra få ersättas med insändande af adressanmälan enligt särskildt
bifogadt formulär jämte inskrifningsbok.
Chefen för V. arméfördelningen anförde, att af Riksdagens skrifvelse Chefen för
ej tydligt framginge, om Riksdagens tanke vore, att mönstringarna skulle VcieinZfen"
kunna helt och hållet borttagas eller upphöra endast i form af samling å särskilda
samlingsplatser, men fortfarande bestå såsom skriftlig anmälan. På
grund af riksdagsskrifvelsens motivering antoge arméfördelningschefen det
senare vara meningen och att alltså de skriftliga mönstringsanmälningarna,
eventuellt i förbindelse med andra kontrollåtgärder, skulle träda i stället
för den personliga mönstringen.
20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.
En verkställd utredning af förhållandena inom V. arméfördelningsområdet
under år 1004 gåfve vid handen, att nämnda år 19,352 värnpliktiga
iakttagit personlig inställelse vid mönstringsförråttning, medan 13,873 insändt
skriftlig adressanmälan, hvaraf framginge, att mönstringsresorna inom detta
arméfördelningsområde ingalunda vore så betydelselösa, som Riksdagen
ansåge.
Hvad anginge de skriftliga mönstringsanmälningarna, så gåfve yttrandena
från arméfördelningschefen underlydande myndigheter enstämmigt
vid handen, att dessa anmälningar i stor utsträckning vore bristfälliga och
endast gåfve ringa tillfälle till kontroll öfver de värnpliktigas förhållanden.
Skulle de personliga mönstringarna ersättas med skriftliga anmälningar,
komme säkerligen de felaktiga anmälningarna att till antalet högst väsentligt
ökas till stort men för ordningen inom värnpliktsredovisningen. Många
värnpliktiga komme sig ej för med att skrifva och anmälningsförsummelserna
skulle därför äfven komma att i hög grad ökas.
Den personliga mönstringen erbjöde stora företräden framför den
skriftliga anmälningen. De värnpliktiga hade behof af att få sina värnpliktsförhållanden
utredda vid ett personligt sammanträffande med ruliföringsområdesbefälet,
ty många af dem hade svårt att genom skriftväxling
klargöra sin ställning. Att tillfälle funnes till personlig mönstring
vore sålunda en icke obetydlig förmån för de värnpliktiga.
Därest de personliga mönstringarna bortfölle, blefve det nödvändigt
att i större utsträckning än nu genom skriftväxling med pastorsämbetena
och andra myndigheter söka komplettera och rätta de skriftliga mönstringsanmälningarna,
men på denna väg kunde ej såsom vid personliga mönstringar
alla behöfiiga upplysningar vinnas hvarken för de värnpliktiga eller
för rullföringsbefälet. Ej heller borde förbises, att pastorsämbetena redan
nu vore mycket betungade med skriftväxling i värnpliktsangelägenheter,
och rullföringsbefälet erhölle ej under nuvarande förhållanden alltid så
tillräckliga upplysningar från dessa ämbeten, som erforderligt vore. Borttoges
de personliga mönstringarna, blefve skriftväxlingen långt mera omfattande
än nu, pastorsämbetena blefve mera betungade och komme att
sträfva efter att erhålla biträden i arbetet och ersättning för detsamma
— och likväl blefve bristfälligheterna i redovisningsväsendet större än nu.
Äfven i rullföringsexpeditionerna blefve arbetet drygare och krafvet
på ökning af de alltför ringa aflöningsförmånerna ännu större En mycket
erfaren rullföringsområdesbefälhafvare hade framhållit, att, om mönstringsresorna
afskaffades, så måste rullföringsområdesbefälhafvarna i alla fall
beredas tillfälle att efter höstflyttningarna sammanträffa med vederbörande
pastorer och kronobetjäning för att åstadkomma nödvändiga rättelser i re
-
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.
21
dovisningen, och i så fall blefve den ekonomiska besparingen af mönstringsresornas
upphörande ringa.
Riksdagen hade särskild! ur ekonomisk synpunkt framhållit lämpligheten
af mönstringsresornas upphörande. Af det föregående framginge,
att besparingen torde blifva ringa eller ingen, under det att kontrollen
blefve sämre. Betecknande vore äfven befälhafvare^ för Kopparbergs inskrifningsområde
uträkning, att med de personliga mönstringarnas borttagande
skulle ökningen i utgifter för postporton blifva större än minskningen
i kostnad genom mönstringsresornas försvinnande; utgifterna för
postporton ginge ju emellertid blott ur statens ena hand i den andra.
Mönstringsresorna medförde nu en fördel, som kanske ej hittills
tillbörligen beaktats, nämligen att rullföringsområdesbefälhafvarna komme
i tillfälle att personligen med kronobetjäningen samtala om dennas arbete
vid mobilisering, hvilket ej kunde medhinnas under inskrifningsförrättningarna
med deras brådskande och maktpåliggande arbete. Och detta
vore af ej ringa vikt, då kronobetjäningen vid mobilisering hade ett svårt
och opröfvadt arbete, som läge så pass vid sidan af dess vanliga sysselsättning,
att det i fred lätt bortglömdes eller att de nödvändiga förberedelserna
i fred undanskötes, om ej rall för i ngsbefälet genom frågor och
samtal hölle uppmärksamheten därpå vid Rf.
En jämförelse med de norska bestämmelserna för »distriktstjänsten»
gåfve tydligen vid handen, att vi i Sverige icke borde eller ens kunde
ytterligare försvaga de värnpliktigas samhörighet med armén, utan att den
i stället måste stärkas.
Arméfördelningschefen ville därför afstyrka borttagandet af de personliga
mönstringarna. Dock torde inom andra uppbådet 10. och 12.
årsklasserna kunna fritagas från personlig inställelse, hvaremot inom landstormen
13., 16. och 19. årsklasserna borde åläggas personlig inönstringsskyldighet.
Alla årsklasser, som vore frikallade från personlig mönstring,
borde åläggas insändande af skriftlig mönstringsanmälan.
Chefen för YL arméfördelningen anförde, att af underlydande inskrifningsoinrådesbefälhafvares
yttranden framginge, det tvenne af dem,
nämligen befälhafvarna för Jämtlands och Västerbottens inskrifningsområden,
ansåge, att de ifrågavarande mönstringarna borde bibehållas, under
det att de öfriga hölle före, att desamma kunde utan olägenhet under vissa
villkor afskaffa. Ehuruväl arméfördelningschefen så till vida måste instämma
med befälhafvaren för Västerbottens inskri fningsområde, att ur
rent militär synpynkt det bästa vore. att samtliga mönstringsskyldiga förpliktades
att iakttaga personlig inställelse, insåge han dock till fullo, att,
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.
då lättnaden i mönstringsskyldigheten hade tillkommit redan i 1885 års
värnpliktslag, dess borttagande nu efter 20 år tvärt emot Riksdagens
gjorda framställning icke kunde ifrågasättas. Sådana mönstringarna nu
vore, kunde de emellertid ingalunda ansts fylla sin uppgift att ställa rullföringsbefäl
och värnpliktiga i personlig beröring med hvarandra, enär
den personliga inställelsen för den, som så önskade, kunde ersättas af skriftlig
anmälan. Under sådana förhållanden anslöte sig arméfördelningschefen
till de inskrifningsområdesbefälhafvares mening, hvilka ansåge mönstringarnas
afskaffande utan olägenhet kunna äga rum. Härvid ville dock arméfördelningschefen
betona, att anmälningsskyldigheten i alla händelser borde
kvarstå, och framför allt att de värnpliktiga måste vara skyldiga att vid
anmälan af adressen äfven insända sina inskrifningsböcker, på det att rullföringsområdesbefälhafvarna
måtte kunna årligen granska desamma och
hålla dem i komplett skick. Förnekas kunde ju icke, att vissa missbruk
kunde förekomma, exempelvis sålunda att mönstringsanmälningarna ofta
skrefves af ombud, hvilka syntes betrakta ombestyrandet af anmälningarnas
ingifvande som en god inkomstkälla, att inskrifningsböckerna ofta förvarades
hos dessa mönstringsanmälare o. s. v., men sådant torde dock i alla
händelser vara undantagsfall. Missbruken innebure ju för öfrigt ett falsarium,
hvilket, där så ske kunde, borde beifras. Att, såsom befälhafvaren för
Gäfleborgs inskrifningsområde framhållit, göromålen för postverket och för
rullföringsområdesbefälet, därest mönstringarna borttoges, komme att i afsevärd
grad ökas, hade arméfördelningschefen ingalunda förbisett, men
detta torde icke kunna undvikas. Inskrifningsböckernas årliga insändande
till rullföringsområdesbefälhafvaren för komplettering vore nödvändigt, för
så vidt rullföringen skulle kunna bibehållas effektiv.
MMtärbe- Militärbefälhafvaren på Gottland framhöll, att, i likhet med hvad
på^Gottland. Aera gånger vid föreliggande frågas behandling uttalats inom Riksdagen,
den personliga inställelsen vore af stor betydelse därutinnan, att den
stärkte sambandet mellan de värnpliktiga och befälet samt hos de förra
vidmakthölle uppfattningen om deras egenskap som krigsmän, på samma
gång som åt befälet gåfves ökadt tillfälle att lämna erforderliga upplysningar
om de värnpliktigas tjänsteställning samt klargöra hithörande frågor.
Det syntes därför föga välbetänkt att genom ett upphäfvande af § 32
värnpliktslagen borttaga dessa tillfällen för befälet, åtminstone icke förr
än öfningstiden blifvit så förlängd, att äfven beväringens andra uppbåd
blifvit häraf delaktigt.
Ur militär synpunkt ansåge sig därför militärbefälhafvaren icke
kunna annat än afstyrka ifrågavarande förslag.
23
ICungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.
Stationsbefälhafvaren vid flottans station i Karlskrona erinrade, att stationsbemönstring
med personlig inställelse hade sin stora betydelse med afseende fälhafvaren
på stärkande af sambandet mellan de värnpliktiga å ena sidan och befälet Station i"
å den andra, samt att därvid många värdefulla upplysningar m. in. kunde Karlskrona.
genom befälet personligen meddelas de värnpliktiga. Men då nu värnpliktslagen
redan medgifvit befrielse från personlig inställelse vid mönstring
och tillåtit skriftlig anmälan, syntes det stationsbefälhafvaren, att dess
ursprungliga karaktär redan vore frångången.
11 örund häraf ansåge stationsbefälhafvaren, i öfverenstämmelse med
respektive befälhafvares infordrade yttranden, att det numera vore lämpligt
att, för undvikande af olika bestämmelser, afskaffa mönstringar enligt § 32
värnpliktslagen och i stället införa endast skriftlig anmälningsskyldighet,
förenad med bötespåföljd för underlåtenhet.
Stationsbefälhafvaren vid flottans station i Stockholm anförde, att, statiombeenligt
samstämmig uppgift från befälhafvarna för stationen tillhörande fälhafvaren
sjörullföringsområden, inställde sig till de i § 32 värnpliktslagen före- Station T
skrifna mönstringarna endast ett fåtal af flottan tillhörande å sjömanshus Stockholm.
inskrifna värnpliktiga, detta beroende på, dels att sjöfart förhindrade dem
från personlig inställelse, dels att de, som ej vore till sjöfart inmönstrade,
föredroge att begagna sig af rättigheten att insända uppgift om bostad
och sysselsättning.
Då någon olägenhet icke förmärkts af, att dylik anmälan begagnats
i stället för personlig inställelse till mönstring, torde föreskriften om den senare
kunna utgå ur värnpliktslagen, under förutsättning att en bestämmelse om
den förra blefve antagen som regel.
o o
1907 års generalskommission yttrade beträffande värnpliktslagen § 32: mrårs
»Från flera håll hafva yrkanden framställts på att mönstringarna helt generalsoch
hållet skulle afskaffas ‘ samt ersättas med skriftlig adressanmälan.kommissionSåsom
skal härför har framhållits, att den längre och på flera år fördelande
tjänstgöringen för de värnpliktiga bör göra mönstringarna obehöfliga,
att jordbruket och öfriga näringar gå miste om arbetskraft under
mönstringsdagarna, att mönstringarna ofta gifva anledning till oordningar,
att olägenheter uppstå för de värnpliktiga, hvilka vistas utom rullföringso™rådet,
samt att bötespåföringarna för försummad mönstring gifva anledning
till trakasserier. Å. andra sidan göres gällande, att mönstringarna,
såsom ock torde framgå af § 122 inskrifningsförordningen, hafva en verkli ooch
därtill ganska viktig uppgift, hvilken de icke kunna fylla med mindre
personlig inställelse blir regel, samt att de band, hvilka fästa de värn
-
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.
pliktiga, Härsk il dt de äldre årsklasserna, vid hären och flottan, äro så svaga,
att det vore alldeles felaktigt lossa på något af dem, hvilka verkligen förefinnas.
Slutligen torde landstormens organisation kräfva, att mönstringar
under formen af mobiliseringsöfningar i vissa fall stadgas äfven för dess
årsklasser. Det skulle därför förefalla oegentligt att afskaffa mönstringsskyldigheten
för beväringen, samtidigt med att den påbjudes för landstormen.
Generalskommissionen, som tagit dessa olika skäl i betraktande, anser,
att den nuvarande formen för mönstringarna är otillfredsställande och att
personlig inställelse bär fordras. För att undanrödja vissa af de anmärkta
olägenheterna bör stadgas, att de mönstringsskyldiga, i enlighet med hvad
under § 31 förordats, ställas under kriminallag för krigsmakten vid förrättningen,
äfvensom under viss tid före och efter densamma.»
1907 års för- 1907 års försvarskommitté yttrade i fråga om mönstringsskyldigheten:
svarskorn- »För svar skommittén kan icke biträda tanken på en befrielse för be
väringsklasser
från mönstringsskyldighet. Då redan under nuvarande förhållanden,
under hvilka ingen organisation af reservtrupper ur andra uppbådet
är afsedd och sålunda kontroll öfver dessa värnpliktiga icke är behöflig ur
synpunkten af deras användning i krig, mönstringsskyldighet dock är dem
ålagd, synes krafvet på denna skyldighets kvarstående framträda med ökad
skärpa i och med det, att uppbådet afses att organiseras vid mobilisering.
Den omständigheten, att försvarskommittén, såsom i annat sammanhang
anföres, funnit sig böra afstå från yrkandet på repetitionsöfning för årsklass
ur andra uppbådet, gör krafvet på inönstringsskyldighetens kvarstående
för detta uppbåd ännu starkare. Ett borttagande af den kontroll
af beväringsmännen, som ligger uti mönstringsinstitutionen, skulle återverka
ofördelaktigt äfven på landstormen, då nämligen uppgifterna angående
de värnpliktiga i detta från all mönstring befriade uppbåd måste
blifva mindre tillförlitliga ju flera år som förgått efter det landstormsmännen
senast undergått mönstring.
I själfva verket torde det omak, som åsamkas den värnpliktige genom
fullgörandet af mönstringsskyldigheten, vara ytterst ringa, då numera den
personliga anmälningsskyldigheten kan ersättas af adressanmälan.»
Departe- Vissa af de myndigheter, för hvilkas yttranden redogörelse här ofvan
mentsehefensbliFvit: lämnad, hafva påpekat, att det af 1905 års riksdagsskrivelse icke
y ,an e'' skulle otvetydigt framgå, huruvida de af Riksdagen gjorda erinringarna
mot mönstringar i enlighet med § 32 värnpliktslagen rikta sig mot
mönstringsinstitutionen i dess helhet eller allenast mot det fortsatta an
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.
25
ordnandet af de nu brukliga mönstringsresorna. För en tolkning af riksdagsskrifvelsens
innebörd uti den sistnämnda riktningen talar icke allenast
motiveringen till Iden motion, som föranledt skrifvelsen, utan jämväl motiveringen
till denna sistnämnda, hvaraf framgår, att det varit ej mindre
tvekan angående värdet af den personliga beröringen mellan de värnpliktiga
och områdesbefälet, än äfven hänsynen till de med mönstringsförrättarnas
resor för det allmänna förbundna omkostnaderna, som gifvit
anledning till den af Riksdagen gjorda erinran.
I själfva verket är ett borttagande ur värnpliktslagen af hvarje
skyldighet för de beväringsmän, som ej under året vapenöfvats, att undergå
mönstring i någon form liktydigt med att afsåga sig den effektivaste
formen för kontroll af rullföringen med. hänsyn till beväringsklassernas
användning i krig. Mönstringsinstitutionen är ett för krigsberedskapens
vidmakthållande nödvändigt led uti en väl ordnad härorganisation; den uti
vår svenska värnpliktslag § 32 stadgade mönstringsskyldigheten för beväringsman,
som under året icke vapenöfvats, är ett värdefullt och nödvändigt
komplement till föreskriften uti § 27 angående värnpliktigs tjänstgöringsskyldighet.
Jag anser mig på den grund böra med bestämdhet
häfda, att under nuvarande förhållanden ett borttagande af mönstringsinstitutionen
icke är ur militär synpunkt tillrådlig.
Då emellertid hela anordningen med mönstringsresorna haft till syftemål
det personliga sammanförandet af befäl och värnpliktiga, hvilket med
ett eventuellt inställande af dessa resor sannolikt kommer att i väsentlig
grad inskränkas för att i stället ersättas af skriftliga meddelanden, såwtorde
en sammanfattande framställning af det utmärkande för den personliga mönstringen
och för den skriftliga vara på sin plats. Så mycket mera torde
detta vara behöfligt, som vissa af de militära myndigheter, hvilka yttrat
sig i mönstringsfrågan, synas hafva tillmätt densamma en större räckvidd
än som varit afsedd.
Vid en jämförelse mellan personlig och skriftlig mönstring torde,
då densamma, hvilken form som än användes, utgör ett meddelande
mellan den värnpliktige å ena sidan och en statsmyndighetens företrädare
å den andra, frågan lämpligen kunna skärskådas ur tvenne synpunkter:
den värnpliktiges och det allmännas.
Hvad först den värnpliktige beträffar, är det gifvet, att upplysningar
angående för honom möjligen tvifvelaktiga förhållanden rörande hans värnplikt
kunna gifvas med större lätthet och fullständighet vid personligt
sammanträffande än genom skriftligt meddelande. 1 samma mån som
tjänstgöringstiden för de värnpliktiga Blifvit utsträckt, har emellertid
undervisningen angående deras i värnpliktslagen stadgade skyldigheter
Bihang till Piksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 60 Håft. 4
26
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 98.
kunnat blifva grundligare och mera fruktbärande än under forna tiders
kortvariga öfningar. Utbildningen omfattar numera ej allenast inlärandet
af de militära färdigheterna, utan sträcker sig jämväl till omdömets danande
och eftertankens skärpande. Uti nu gällande utbildningsföreskrifter
ingår bland annat ett noggrant inskärpande af åliggandena under den
tid, då de värnpliktiga äro hemförlofvade. Flera af de myndigheter, som
yttrat sig i mönstringsfrågan, framhålla, att det personliga sammanträffandet
med mönstringsförrättaren har för den värnpliktiges eget vidkommande
förlorat i värde i den mån tjänstgöringstiden blifvit utsträckt till
nuvarande längd och se i dess bibehållande hufvudsakligen en rent militär
fördel ur rullföringens synpunkt. Af yttrandena synes äfven framgå, att
antalet förfrågningar, som vid mönstringsförrättningarna framställts af de
värnpliktiga, är i aftagande.
För den värnpliktige är personlig inställelse vid mönstringsförrättning
gifvetvis ett större åtagande än insändande af mönstringsanmälan.
Detta åtagande kan emellertid inom vidsträckta rallföringsområden, såsom
inom VI. arméfördelningsområdet och delar af V., blifva förenad! med
vissa olägenheter, såsom frånvaro under några dagar från den värnpliktiges
borgerliga sysselsättning, möjligen äfven förlust af eljest tillgodonjuten
arbetsförtjänst under denna tid. Då reseersättning utgår endast
för det fall, att afståndet från den värnpliktiges hemvist till
mönstringsstället öfverstiger 5 nymil, kan inställelsen i vissa fall blifva
förenad med omkostnader, för hvilkas gäldande den värnpliktige ej kan
tillgodonjuta ersättning af allmänna medel. Insändandet af skriftlig
mönstringsanmälan en gång om året är däremot ett åtagande af så ringa
omfattning, att det icke under något förhållande kan kännas påkostande.
Då blanketter till mönstringsanmälan äro bifogade inskrifningsboken och
då försändelsen till rullföringsområdesbefälhafvaren är portofri, blir omkostnaden
praktiskt taget ingen. Uti denna lätthet att fullgöra mönstringsplikten
— hvilken varit medgifven alltifrån ikraftträdandet af 1885 års
värnpliktslag och sålunda nu har mer än 25-årig häfd — torde böra sökas
den förnämligaste anledningen till, att detta mönstringssätt efter hand
vunnit allt större tillämpning, på samma gång som den personliga inställelsen
blifvit mera sällsynt.
Bevis, att värnpliktig fullgjort sin mönstringsskyldighet, förefinnes
vid personlig inställelse uti den anteckning härom, som af mönstringsförrättaren
införes uti inskrifningsboken, äfvensom i stamrullan. Vid
skriftlig mönstringsanmälan är det icke uteslutet, att försändelsen kan
förkomma, i hvilket fall den värnpliktige f. n. är i saknad af möjlighet
att bevisa, det han fullgjort sin skyldighet, för den händelse han skulle,
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr ,98.
27
för förment uraktlåtenhet däråt'', blifva uppförd å bötesförteckning. Möjlighet
torde dock icke vara utesluten att, för styrkande af fullgjord mönstringsplikt,
å vederbörlig postanstalt erhålla behörigt kvitto, hvilket emellertid
förutsätter förständigande för poststationsföreståndare att på begäran
utfärda sådant.
Ur det allmännas synpunkt framträder inönstringsinstitutionens största
betydelse. Den är, såsom ofvan anförts, ett viktigt led uti krigsförberedelsen,
i hvad denna omfattar beräkningen af storleken utaf de värnpliktiga
årsklasser, som vid mobilisering ingå uti armén och marinen. De
flesta af de i ärendet hörda myndigheterna hafva enstämmigt uttalat, att
den kontrollåtgärd, som ligger uti prästerskapets månatliga anmälningar
til! områdesbefälet, icke är tillfyllest för en effektiv kontroll af stamrullorna
öfver de värnpliktiga. Prästerskapets anmälningslistor skola upptaga
alla genom in- och utflyttning till och ur församlingen, dödsfall in. in.
under månaden inträffade ändringar bland församlingens värnpliktiga. Då
emellertid ett stort antal flyttningar mellan församlingarna på grund af
värnpliktigas försumlighet att i behörig tid göra anmälan icke komma att
upptagas på dessa listor, och då vidare såväl flyttningar inom församlingarna
som yrkesändringar, ådragna kroppsskador, iråkad sjuklighet m. in.
icke behöfva af prästerskapet anmälas, varder följden, att stamrullan öfver
de värnpliktiga, för så vidt dess förande skall grundas allenast på dessa
listor, varder i hög grad ofullständig och vilseledande. En beräkning af
mobiliseringstillgången inom de olika årsklasserna endast med stöd af sålunda
kompletterade stamrullor kan i själfva verket medföra så betänkliga
följder, att vissa truppförband vid mobilisering befinnas icke kunna
uppsätta det i vederbörliga planer förutsatta antalet underafdelningar.
Ville man fullt utdraga konsekvensen af den rådande osäkerheten i
fråga om stamrullornas tillförlitlighet, finge man i likhet med cheferna
för IL, IV. och V. arméfördelningarna påyrka obligatorisk personlig
mönstringsskyldighet. Uti denna låge utan tvifvel, teoretiskt sedt, det
säkraste korrektivet, då därigenom rullföringsområdesbefälhafvaren blefve
i tillfälle att se och utfråga hvarje man — i hvarje fall eu hvar som
hörsammade kallelsen.
Tillämpandet i full utsträckning af ett så radikalt ändringsförslag
hafva emellertid förslagsställarna synbarligen funnit innebära ett allt
för stort åläggande för de värnpliktiga. Chefen för II. arméfördelningen,
hvilken underkänt den skriftliga mönstringens betydelse, har sålunda
yrkat på personlig inställelse endast vissa år, chefen för IV. arméfördelningen
har från den personliga inställelsen velat frikalla värnpliktiga, som
vistas utom den stad eller landtförsamling, i hvilken de äro kyrkobokförda
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.
och chefen för V. arméfördelningen har ansett, att vissa årsklasser i beväringen
skulle kunna befrias, hvaremot personlig mönstringsskyldighet
borde åläggas icke allenast beväringsklasser, utan jämväl tre klasser i
landstormen.
Äfven under förutsättning att en eller annan klass eller kategori
värnpliktiga skulle kunna frikallas från personlig inställelse, kan jag icke
finna förhållandena med nödvändighet betinga en sålunda ifrågasatt väsentlig
skärpning af mönstringsplikten. Den skulle innebära ett säkerligen
inyeket kännbart åtstramande af de band, som redan genom 1885 års
lagbestämmelser gifvits den nu gällande jämförelsevis milda formen. Den
går därjämte i alldeles motsatt riktning mot 1905 års riksdagsuttalande,
hvaruti göres gällande, att den personliga inställelseskyldigheten skulle
kunna borttagas.
De myndigheter, hvilkas yttranden gått i samma riktning som nämnda
riksdagsuttalande, hafva hufvudsakligen gjort gällande, att det personliga
sammanträffandet mellan områdesbefälhafvaren och de värnpliktiga numera
icke är, ur militär synpunkt sedt, af samma betydelse som vid tidpunkten
för de gällande mönstringsföreskrifternas ikraftträdande. Jag kan icke
undgå att vitsorda hvad af dessa myndigheter uttalats. Så länge infanteriets
kompanichefer samtidigt voro kompaniområdesbefälhafvare, innebar
den personliga mönstringen ett sammanträffande ej allenast med områdesbefälhafvaren
utan jämväl med den chef, hvilken skulle i krig föra det
militära befälet öfver flertalet af områdets värnpliktiga. Då emellertid
från och med år 1902 rullföringsområdesbefälhafvarna äro officerare i
regementenas reserver och truppbefälet står alldeles utanför rullföringsväsendet,
har den personliga inställelsen till mönstring förlorat en ej ringa
del af sitt värde.
Likvisst skulle orubbad kvarstå fördelen, att rullföringsområdesbefälhafvaren
vore i tillfälle att sammanträffa med de värnpliktiga — dvs. med
dem, som iakttaga inställelse. Värdet häraf är gifvetvis beroende utaf
den utsträckning, hvaruti de värnpliktiga begagna sig af det personliga
mönstringssättet. Uti Riksdagens skrifvelse framhölls, att det inträffat,
att vid vissa mönstringsförrättningar områdesbefälet jämte kronobetjaning
varit de enda tillstädesvarande. Om äfven dylika fall, att döma af de
militära myndigheternas uttalanden, varit undantagsfall, och äfven om inom
vissa områden, särskild! tillhörande II. och V. arméfördelningarna, personlig
inställelse fortfarande kan förekomma uti lika stor utsträckning som
skriftlig anmälan, så framgår dock otvetydigt, att det förra mönstringssättet
efter hand blifvit allt mer utträngdt af det senare. Denna erfarenhet
bestyrkes äfven af de uppgifter jag infordrat angående utfallet i här
29
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.
berördt afseende af mönstringsförrättningarna inom landtrullföringsområdena
år 1910.
Af dessa uppgifter framgår, att inom rullföringsområden, hvilka
innefatta större stadssamhällen, dit rullföringsexpeditionerna äro förlagda,
den personliga mönstringen förekommit i mer eller mindre stor utsträckning.
Inom Stockholms stads rullföringsområde hafva sålunda personligen
mönstrat 13,900 och skriftligen 5,900 värnpliktiga, inom Örebro rullföringsområde
3,500 personligen och 1,000 skriftligen, inom Hälsingborgs
rullföringsområde 2,800 personligen och 1,200 skriftligen, inom Halmstads
rullföringsområde 980 personligen och 3,004 skriftligen. Inom flertalet
andra områden däremot är den skriftliga mönstringen öfvervägande. Sålunda
mönstrade i Engelholms område 250 personligen och 2,500 skriftligen,
inom Yernamo område 550 personligen och 2,500 skriftligen, inom
Askersunds område 420 personligen och 2,200 skriftligen, inom Bollnäs
område 100 personligen och 3,550 skriftligen, inom Norrtälje område
520 personligen och 2,700 skriftligen o. s. v. Inom flera områden utvisa
siffrorna ungefär lika antal af båda kategorierna, men är detta, såsom
af gjorda anteckningar framgår, beroende däraf, att till de personligen
mönstrande har räknats jämväl det betydande antal, hvilka icke själfva
iakttagit inställelse, utan för hvilka särskild! anlitade ombud (fjärdingsmän,
polisuppsyningsman eller arbetsgifvare) insändt inskrifningsböcker jämte
skriftliga förteckningar med behöriga upplysningar. Då mönstringar af
detta slag gifvetvis måste räknas såsom skriftliga och då antalet sålunda
mönstrande värnpliktiga icke kunnat särskilt angifvas, blifva de för
ifrågavarande områden lämnade siffrorna icke belysande.
Då emellertid af den verkställda utredningen otvetydigt framgår, att
mönstring genom skriftlig anmälan för hvarje år blifvit i alltmera ökad
grad tillämpad, finner jag knappast någon betänklighet längre kunna resas
mot, att, såsom uti 1905 års riksdagsskrifvelse blifvit ifrågasatt och af
ett flertal militära myndigheter tillstyrkt, afskaffa de nu föreskrifna
mönstringsresorna.
Ur det allmännas synpunkt skulle ett sådant inställande medföra en
afsevärd kostnadsbesparing. Uti förslaget till riksstat för år 1912 äro
mönstringskostnaderna förslagsvis upptagna till 25,000 kronor. Det år dock
icke uteslutet, att de kunna öfverskrida detta belopp. Chefen för II. arméfördelningen
har sålunda uppgifva, att kostnaden för mönstringsresorna
inom ett af arméfördelningens rullföringsområden under år 1904 uppgått till
320 kr. Af befälhafvare^ för Kopparbergs inskrifningsområde skrifvelse
framgår, att motsvarande kostnad under samma år i medeltal uppgått till
550 kr. per rullföringsområde. Under antagande att medelkostnaden per
30
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.
rullföringsområde i hela riket skulle uppgå till 425 kronor, hvilket i betraktande
af de norrländska områdenas vidsträckthet, nödvändigheten att
inom desamma i stor utsträckning färdas med skjuts och mönstringsresornas
långvarighet torde vara lågt beräknadt, skulle genom mönstringsresornas
inställande göras en årlig besparing af omkring 35,000 kr. Vid öfvervägandet
af kostnadsfrågan hafva vissa myndigheter velat förringa kostnadsbesparingen
för staten på den grund, att postportot för återsändandet
af inskrifningsböckerna till de genom skriftlig anmälan mönstrande värnpliktiga
skulle komma att i väsentlig mån ökas. Detta komme gifvetvis
att blifva fallet, men härvid torde böra anmärkas, att ifrågavarande kostnad
endast är skenbar, då ju staten med den ena handen återtager hvad den
med den andra utlägger. Postbefordringsafgifternas stegring faller således
utom den föreliggande frågan.
Det har vidare anmärkts, att behandlingen inom rullföringsexpeditionerna
af det störa antalet skriftliga anmälningar skulle blifva alltför
betungande för områdesbefälet och framkalla yrkande från dess sida på
ökad ersättning. Ett dylikt antagande synes innebära en öfverdrift. De
mönstringsanmälningar, hvilka nu inkomma till rullföringsexpeditionerna
under pågående mönstringsresor, få i allmänhet ligga oexpedierade till
resans afsilande, då arbetet i stället måste bedrifvas med forcerad kraft.
Genom resornas inställande kunna anmälningarna däremot i allmänhet
hinna expedieras efter hand som de inkomma, hvadan farhågan för ett
betungande arbete för områdesbefälet knappast torde vara välgrundad.
Inom områden, hvilka innefatta städer och andra större samhällen, till
hvilka rullföringsexpeditionerna äro förlagda, torde därjämte med all sannolikhet
fortfarande ett ej ringa antal värnpliktiga komma att iakttaga
personlig inställelse.
Af alla de myndigheter, hvilka uttalat sig i föreliggande ämne, har
ingen ifrågasatt mönstringarnas fullständiga afskaffande, i det nämligen
alla de, som tillstyrkt mönstringsresornas borttagande, utan undantag
och med bestämdhet påyrkat obligatorisk skriftlig anmälningsskyldighet.
Då jag för egen del ansett mig kunna biträda förslaget om mönstringsresornas
inställande, har detta, såsom redan tidigare påpekats, skett
under den bestämda förutsättningen, att mönstringsskyldigheten orubbad
kvarstår för alla värnpliktiga, som ej under året vapenöfvats, så länge
de tillhöra i beväringen ingående åldersklasser. Därvid anser jag emellertid,
att mönstring genom personlig inställelse bör fortfarande vara
medgifven för alla värnpliktiga, hvilka af en eller annan anledning
föredraga detta sätt, medan mönstring genom skriftlig anmälan bör
vara obligatorisk för alla, som icke personligen inställa sig. Jag an
-
31
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.
ser nämligen —. och jag åberopar till stöd härför enhälliga uttalanden af
arméns och marinens högre myndigheter — mönstringsinstitutionens bibehållande.
vara ett nödvändigt villkor för en ordnad rullföring och därmed
för möjligheten att med tillförlitlighet beräkna mobiliseringstillgången inom
till beväringen hörande årsklasser. Det nu tillämpade systemet med inkallelse
vid allmän mobilisering genom offentligen anslagna kungörelser i
stället för det förut i regel tillämpade systemet med personliga order kan
visserligen, såsom af vissa myndigheter blifvit påvisadt, synas göra adressuppgifterna
mindre nödvändiga, men härvid torde höra iakttagas, att ordersystemet
kan fortfarande behöfva användas såväl vid annan än allmän
mobilisering, som äfven i hvarje fäll inom sådana trakter, där spridandet
af order om mobilisering genom enbart kungörelser icke låter sig verkställa.
Det allmänna afskaffande! af mönstringsresorna förutsätter en viss
omredigering af värnpliktslagen § 32.
32
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.
Riksdagens
år 1904 för
samlade re
visorers berättelse.
Nedbringandet af kostnaderna för inskrifning af värnpliktiga,
som äro inskrifna å vissa sjömaiislms.
Riksdagens år 1904 församlade revisorer erinrade uti afgifven berättelse,
hurusom det stundom inträffat, att vid de inskrifningsförrättningar,
som ägde rum för de mindre sjömanshusen, endast ett jämförelsevis obetydligt0
antal värnpliktiga blefve föremål för inskrifning. Sålunda hade
under revisionsåret af vederbörande inskrifningsnämnder för sjömanshusen
i Lidköping, Vadstena och Haparanda inskrifvits respektive 6, 5 och 8
värnpliktiga och vid 1904 års enahanda förrättningar 7, 4.och 1.
Gifvet vore, att dessa årligen återkommande förrättningar för statsverket
medförde ganska betydande utgifter. Det borde därför enligt revisorernas
mening ur sparsamhetssynpunkt tagas under ompröfning, huruvida
icke genom vidtagande af lämpliga åtgärder ifrågavarande utgifter
skulle kunna minskas. I allt fall borde tillses, att dessa utgifter icke
o-jordes större, än som vore nödvändigt. Det hade nämligen ådragit sig
revisorernas uppmärksamhet, att vid 1903 års inskrifningsförråttning för
sjömanshusen inom Hernösands sjörullföringsområde, omfattande sjömanshusen
inom Gäfleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens
län, till biträdande läkare beordrats en marinläkarstipendiat, bosatt å ort
inom södra delen af Älfsborgs län; och hade ersättning för berörda förrättning
utgått ensamt till läkaren med tillhopa 870 kronor 65 öre.
Då inskrifningsnämnd för rullföringsområde hade sig ålagdt, bland
annat, att pröfva och yttra sig om värnpliktigs lämplighet för den ena
eller den andra tjänsten eller för särskild befattning vid hären eller flottan,
och då vidare det ofta nog inträffade, att förevarande båda inskrifningsnämnder
hölle sina sammanträden ungefär samtidigt, hade det synts revisorerna
med fog kunna ifragasättas, att här omförmälda bestyr med
inskrifning af de å sjömanshus inskrifna värnpliktiga i vissa fall skulle
kunna öfverflyttas på inskrifningsnämnd en för det rullföringsområde, inom
hvilket vederbörligt sjömanshus vore beläget; och hade revisorerna ansett
sig böra fästa Riksdagens uppmärksamhet å omförmälda förhållanden.
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 98.
33
1905 års Riksdag uttalade i skrifvelse den 12. maj samma år, n:r
119, att, såsom revisorerna erinrat, det sätt, hvarpå inskrifningen af de
värnpliktiga, som vore inskrifna å sjömanshus, ägde rum, medfört öfver
höfvan stora kostnader. Riksdagen ansåge därför, dels att i sammanhang
med en af Riksdagen ifrågasatt ändring i värnpliktslagens 32 § i syfte
att den däri föreskrifna mönstring måtte upphöra, borde tagas i öfvervägande,
huruvida icke ändrade bestämmelser till förenkling i förfaringssättet
vid förenämnda inskrifning borde i lagen införas, dels äfven att
åtgärder i öfrigt borde vidtagas till nedbringande af ofvanberörda inskfifningskostnader.
Riksdagen anhöll med anledning häraf, att Kungl. Maj:t täcktes
taga under ompröfning, hvilka åtgärder lämpligen borde vidtagas till
nedbringande af kostnaderna för inskrifning af de värnpliktiga, som vore
å sjömanshus inskrifna.
Den af Kungl. Maj:t förordnade s. k. »värnpliktskommissionen»
hade till uppgift bland annat att taga under ompröfning, huruvida armén
och flottan kunde hafva gemensamma inskrifningsförrättningar samt huruvida
sjörullföringsområdena kunde afskaffas.
Beträffande det sistnämnda spörsmålet, huruvida sjörullföringsområdena
kunde afskaffas, var kommissionen af den åsikten, att en dylik
åtgärd icke vore lämplig, och erinrade till stöd härför om de för rikets
indelning i sjörullföringsområden anförda skäl, hvilka återfunnes i dåvarande
chefens för Kungl. Sjöförsvarsdepartementet yttrande i statsrådet
den 7. januari 1901 (sid. 51 och 52 af Kungl. Maj:ts nådiga proposition
n:r 3 till samma års Riksdag) och hvilka kommissionen ansåge alltjämt
äga full giltighet.
Därjämte påpekades, att en öfverflyttning till rullföringsexpeditionerna
af sjörullföringsexpeditionernas arbeten ovillkorligen skulle i de förra
kräfva en ökning af arbetskrafterna, hvilken i sin ordning torde komma
att medföra lika stor kostnad som den nuvarande organisationen, men
icke den ordning, reda och krigsberedskap, som denna vore ägnad att
åstadkomma.
Beträffande frågan om gemensamma inskrifningsförrättningar för
armén och flottan torde denna hafva framkommit med anledning af Riksdagens
påpekande af de dryga kostnader, som förorsakades af inskrifningsförrättningarna
för sjömanshus — väl då i förhållande till det ringa antalet
vid vissa sjömanshus pröfvade värnpliktiga.
Hade beträffande vissa sjömanshus så varit fallet, så hade emellertid
inskrifningsförrättningarna för andra sjömanshus varit så omfattande,
Bihang till Riksd. prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 60 Höft.
1905 års
Riksdags
skrifvelse
n:r 119
Värnpliktskommissionens
förslag
den 28. januari
1907.
O
34
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.
att de för desammas utförande vidtagna anordningarna och följaktligen
äfven de däraf föranledda kostnaderna stått i full öfverensstämmelse med
förrättningarnas omfattning. Dessa senare kunde icke utföras af inskrifningsnämnderna
för rullföringsområdena utan att förorsaka såväl väsentliga
olägenheter i allmänhet som ock särskilt eu tidsutdräkt, hvilken
komme att äfventyra inskrifningarnas afstötande inom erforderlig tid.
f hvad vidkomme dessa sistnämnda förrättningar torde därför frågan
om gemensamhet uti berörda hänseende af sig själf förfalla; och då det,
med hänsyn till den för inskrifningsväsendets rätta och effektiva handhafvande
oundgängligen nödvändiga ordningen och redan, icke kunde vara
lämpligt, att olika tillvägagångssätt tillämpades beträffande här ifrågavarande
värnpliktigas inskrifning, hade kommissionen icke heller beträffande
de öfriga förrättningarna för sjömanshusen ansett sig kunna förorda
sådan gemensamhet, att de å nämnda sjömanshus inskrift^ skulle erhålla
sina värnpliktsförhållanden pröfvade af rullföringsområdenas inskrifningsnämnder
och sålunda de för dessa sjömanshus hittills befintliga särskilda
nämnderna kunna helt och hållet bortfalla. Kommissionen ansåge därför,
att den nuvarande anordningen — särskilda nämnder för inskrifningsförrättningarna
för sjömanshusen — alltjämt borde bibehållas.
Däremot hade kommissionen trott sig kunna på annan väg tillmötesgå
önskemålet om kostnadernas nedbringande.
Enligt nuvarande bestämmelser skulle inskrifningsnämnden för sjömanshus
bestå af en regementsofficer såsom ordförande, en af Kungl.
Maj:ts Befallningshafvande i det län, där sjörullföringsexpeditionen vore
belägen, förordnad lagfaren man, sjörullföringsområdesbefälhafvaren samt
två inom staden, där sjömanshuset vore beläget, bosatta icke militära personer,
hvarjämte en läkare äfvensom i kommun do väg beordrad personal
skulle biträda nämnden.
Enär hvarje sjörullföringsområde omfattade sjömanshus belägna inom
ett, särskildt i de norra delarna af landet, mycket utsträckt område, vore
det gifvet, att dessa inskrifningsförrättningar för närvarande blefve förenade
med vidsträckta resor för den del af nämnden, som icke vore bosatt inom
den stad, där sjömanshuset vore beläget. Den väsentligaste delen af de med
dessa inskrifningar förenade kostnaderna härflöte äfven från de resor, som
ordföranden, den lagfarne ledamoten, sjörullföringsområdesbefälhafvaren
samt läkaren och den i kommandoväg beordrade personalen på denna
Sprund måste företaga.
Då samtliga sjömanshus vore belägna i städer samt då, på ett enda
undantag när, i alla dessa äfven inskrifningsförrättningar inom rullföringsområdena
ägde rum, syntes det kommissionen, som om flera eller färre af
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98. 35 .
do personer, som inginge i rullföringsområdenas uti samma städer sammanträdande
nämnder, äfven skulle, utan att den för förrättningarna för sjömanshusen
erforderliga särskilda fackkunskapen behöfde gå förlorad, kunna
ingå i nämnderna för sådana sjömanshus, där förrättningen vore af så
ringa omfattning, att därigenom slutförandet i rätt tid af rullföringsomrädenas
inskrifningsnämnders arbeten icke äfventyrades.
Beträffande ordföranden, läkaren och den i kommandoväg beordrade
personalen lade värnpliktslagen intet hinder i vägen för eu dylik anordning.
Rörande den lagfarne ledamoten åter inträffade detta i de fall, då
sjörullföringsexpeditionen icke vore belägen inom det län, hvars Kungl.
Maj:ts Befallningshafvande utsett lagfaren ledamot i inskrifningsnämnden
för rullföringsområdet. För undanröjande af detta hinder ville kommissionen
föreslå, att den ifrågavarande ledamoten i stället skulle utses af
Kungl. Maj:ts Befallningshafvande i det län, inom hvilket sjömanshuset
vore beläget.
I fråga om sjörullföringsområdesbefälhafvaren vore det visserligen
fördelaktigt, om denne, såsom nu är i värnpliktslagen föreskrifvet, alltid
kunde inga i nämnden. Då det emellertid kunde med visshet förutses,
att detta icke kunde ske, på den grund att inskrifningsförrättningarna
börja och pågå ungefär samtidigt inom de olika rullföringsområdena, hade
kommissionen föreslagit, att annan officer måtte kunna träda i sjörullföringsområdesbefälhafvarens
ställe.
Hvarest och i hvilken utsträckning nu nämnda anordningar borde
tillämpas måste gifvetvis efter pröfning af hvarje särskildt fall bestämmas
af Konungen.
'' idkommande de icke militära ledamöterna syntes ingen ändring
behöflig. De utsåges redan nu inom den stad, där sjömanshuset vore beläget,
och ingen kostnad uppstode för deras tillkallande.
Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt föreslog värnpliktskommissionen
vissa ändringar uti §§ 13, 18 och 19 af värn pliktslagen,1)
hvilka, jämte den nuvarande lydelsen af motsvarande lagrum här nedan
angifvas.
§ 13 mom. 1.
Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse.
Hvarje år skall inom de sär- Hvarje år skall inom de särskilda
rullföringsområdena och för skilda rullföringsområdena och för
de särskilda sjömanshusen å tider de särskilda sjömanshusen å tider
1) Förutom de här angifua ändringarna föreslogos vissa namnförändringar m. m.,
hvilka ej stå i samband med den berörda frågan och därför här uteslutits.
36
Kungl. Maj:ts Nåd.
Nuvarande lydelse.
och ställen, som, efter det vederbörande
inskrifningsområdes- eller sjörullföringsområdesbefälhafvare
blifvit
hörd, bestämmas af Konungens
Befallningshafvande i det län, till
hvilket rullföringsområdet eller
största delen däraf hörer, eller hvarinom
sjörullföring sområdesbefälhafvarens
expedition är belägen, inskrifning
förrättas med de värnpliktiga,
som under året fylla tjuguett
år, samt med de äldre värnpliktiga,
hvilka icke förut blifvit inskrifna
eller frikallade.
§ 18
För sjömanshus skall finnas en
inskrifningsnämnd, bestående af en
regementsofficer såsom ordförande
och fyra ledamöter, nämligen en åt
Konungens Befallningshafvande i det
län, inom hvilket sj(trullf''äringsområdesbefälhafvarens
expedition är belägen,
därtill förordnad lagfaren man
äfvensom nämnda befälhafvare och
va inom staden, där sjömanshuset
är beläget, bosatta, icke militära
personer, hvilka jämte ett lika antal
suppleanter väljas på sätt i mom.
1 är för hvarje fall stadgadt.
§ 19
Inskrifningsnämnd för sjömanshus
sammankallas af Konungens Be
-
.Proposition Nr 98.
Föreslagen lydelse.
och ställen, som, efter det vederbörande
inskrifningsområdes- eller sjörullföringsområdesbefälhafvare
blifvit
hörd, bestämmas af Konungens
Befallningshafvande i det län, till
hvilket rullföringsområdet eller
största delen däraf hörer, eller hvarinom
vederbörligt sjömanshus är
beläget, inskrifning förrättas med
de värnpliktiga, som under året
fylla tjuguett år, samt med de
äldre värnpliktiga, hvilka icke förut
blifvit inskrifna eller frikallade.
För sjömanshus skall finnas en
inskrifningsnämnd, bestående af en
regementsofficer såsom ordförande
och fyra ledamöter, nämligen en
af Konungens Befallningshafvande i
det län, inom hvilket sjömanshuset
är beläget, därtill förordnad lagfaren
man äfvensom sjömil/Öringsområdesbefalkafvaren
och två inom
staden, där sjömanshuset är beläget,
bosatta, icke militära personer, hvilka
jämte ett lika antal suppleanter
väljas på sätt i mom. 1 är för hvarje
fall stadgadt.
I de fall Konungen bestämmer,
ma i stället för sjörullföringsomrädesbefKlilaf
vare träda annan officer.
mom. 2.
Inskrifningsnämnd för sjömanshus
sammankallas af Konungens Be
-
37
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.
Nuvarande lydelse.
Föreslagen lydelse.
fallningshafvande i det län, där sjörå
l Iför ing sområdes befä Utaf v arens expedition
är belägen, och gäller för
sådan inskrifningsnämnd i tillämpliga
delar hvad för den i mom. 1
omförmälda inskrifningsnämnd är
föreskrifvet.
fallningshafvande i det län, där sjömanshuset
är beläget, och gäller för
sådan inskrifningsnämnd i tillämpliga
delar hvad för den i mom. 1
omförmälda inskrifningsnämnd är
föreskrifvet.
Generalskommissionen hade intet att erinra mot de af värnplikts- Gteneralskommissionen
föreslagna ändringarna uti värnpliktslagen §§ 13, 18 och nens unf
19. Generalskommissionens delegerade afgåfvo den 25. maj 1908 förslag tande den
till de ändringar uti inskrifningsförordningen, som betingades af berörda 1907
lagändringar.
Uti af chefen för Kungl. Sjöförsvarsdepartementet infordradt yttrande O’/- Chefens
rörande denna fråga anförde tjf. chefen för marinstaben, i skrifvelse den stabTn^ytt16.
juni 1910, att han, på grund af den i ärendet förebrakta utredningen, rande den 16.
icke hade något att erinra mot det af värnpliktskommissionen föreslagna JHn1''
och af generalskommissionen tillstyrkta förslaget till ändringar uti värnpliktslagen.
För att närmare kunna bedöma den omfattning, i hvilken den föreslagna
omläggningen af sättet för inskrifning vid vissa sjömanshus lämpligen
skulle kunna verkställas hade tjf. chefen för marinstaben låtit utarbeta
en statistik öfver antalet värnpliktiga, som inskrifvits vid inskrifningsförrättningarna
för de olika sjömanshusen under femårsperioden
1906—1910.
En granskning af denna statistik gåfve vid handen, att inskrifningsförrättningarna
vid nedanstående sjömanshus, där antalet årligen inskrifna
varit ringa, borde kunna utföras på sätt, som af värnpliktskommissionen
för sådana fall blifvit föreslaget.
En tillämpning af värn pliktskommissionens förslag till inskrifning
vid sådana sjömanshus som de ofvan angifna syntes tjf. chefen för marinstaben
icke i nämnvärd grad behöfva hindra rullföringsområdesnämndernas
arbeten. Inskrifningarna vid dessa sjömanshus, i hvilka skulle deltaga en
del af den i rullföringsområdesnämnderna ingående personalen, kunde
nämligen äga rum under denna personals vanliga uppehåll på platsen och
torde behöfva taga endast en mycket ringa tid i anspråk, hvartill komine
38 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.
Sjöruliföringsområde.
Sjömanshus.
Medeltal under
åren 1906—1910
pröfvade värn- pliktiga, som varit
närvarande.
Rnllföringsområde, inom
hvilket sjömanshuset
är beläget.
Strömstads.......
Karlstad n:r 203 .....
10
Karlstads östra n:r 50. i
Kungälf n:r 206 .....
0
Göteborgs norra n:r 29.
1
Lidköping n:r SOS ....
5
Mariestads n:r 38.
Göteborgs.......x
Varberg n:r 209 .....
4
jVarbergs n:r 9.
Falkenberg n:r 210 . . .
2
Halmstad n:r 211 . . . .
11
Halmstads n:r 8.
Trelleborg n:r 215 ....
12
iYstads n:r 1.
Ystad n:r 2i6......
7
Malmö........
Simrishamn n:r 217 . . .
31
Tomelilla n:r 4.
Kristianstad n:r 218 . . .
6
Kristianstads n:r 10.
/
Sölvesborg- n:r 219 ....
15
_
^Karlshamns n:r 11.
.
Ronneby n:r 221.....
O
Karlskrona......
Söderköping n:r 226 . . .
4
Norrköpings norra n:r 26. ,
Linköping n:r 228 ....
2
Linköpings n:r 23.
Vadstena n;r 229 ....
4
Motala n:r 24.
Jönköping n:r 230 ....
4
Jönköpings n:r 20.
j
Nyköping n:r 231 ....
8
Nyköpings n:r 43.
Stockholms......1
Södertälje n:r 232 ....
2
Stoekh. landt. n:r 46.
i
Västerås n:r 234 .....
5
Västerås n:r 53.
1
Uppsala n:r 235 .....
4
Uppsala södra n:r 54.
Söderhamn n:r 238 ....
13
Bollnäs n:r 61.
i
Hudiksvall n:r 239 . . .
8
Ljusdals n:r 62.
|
Örnsköldsvik n:r 242 . . .
10
Örnsköldsviks n:r 68.
Umeå n:r 243 ......
4
Umeå n:r 69.
Hernösands......;
1
Skellefteå n:r 244 ....
4
Skellefteå n:r 71.
Piteå n:r 245 ......
2
Piteå n:r 72.
Luleå n:r 246 ......
4
Bodens n:r 73.
Haparanda n:r 247 ....
6
Kalix n:r 74.
att denna personal i de allra flesta fall skulle komma att tagas i anspråk
endast för en dylik extra förrättning.
För att inskrifningsarbetet måtte kunna omläggas på föreslaget sätt
måste emellertid värnpliktslagen och inskrifningsförordningen ändras i
vissa delar, nämligen:
39
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.
värnpliktslagen i hvad afsåge §§ 13 mom. 1, 18 mom. 2 och 19
mom. 2; samt
inskrifningsförordningen i hvad afsåge §§ 46, 47, 49, 50, 53 och 54.
Då den åsyftade reformen, utan att medföra några afsevärda olägenheter,
gifvetvis skulle åstadkomma vissa besparingar för statsverket, ville
tjf. chefen för marinstaben tillstyrka dess genomförande samt för ändamålet
föreslå, att erforderliga åtgärder måtte vidtagas, så att de nämnda
delarna åt värnpliktslagen och inskrifningsförordningen blefve, i hvad desamma
berördes af den föreliggande frågan, ändrade i enlighet med
generalskommissionens och dess delegerades förslag.
Genom remiss från Kungl. Landtförsvarsdepartementet den 27. de- Utlåtanden
cember 1910 anbefalldes arméfördelningscheferna samt militärbefälhafvaren af TtT
på Gottland att inkomma med utlåtande öfver tjf. chefens för marin-^ ^
staben ofvan refererade skrifvelse den 16. juni 1910.
Chefen för 1. arméfördelningen anförde, att han funne det af 1906
ars värnpliktskommission framställda förslaget att låta rullföringsområdenas
inskrifningsnämnder, fullständigade på sätt förslaget angåfve, verkställa inskrifningarna
å vissa sjömanshus väl egnadt att åstadkomma förenkling och
att nedbringa kostnaderna vid inskrifningen. På grund häraf ville arméfördelnmgschefen
tillstyrka förslagets genomförande samt vidtagandet af sådana
åtgärder, att vårnpliktslagen och inskrifningsförordningen blefve, i hvad desamma
berördes af den föreliggande frågan, ändrade i enlighet med 1907 års
generalskommissions utlåtande den 21. december 1907 och dess delegera des
förslag den 25. maj 1908.
Chefen för II. arméfördelningen anförde, att då förslaget innebära
eu minskning af kostnaderna för de ifrågavarande inskrifningsförrättningarna
och då inskrifningen i vederbörande rullföringsområden icke i nämnvärd
män kunde komma att deraf försvåras eller fördröjas, han icke
nade något att för sin del erinra emot en förändring af den art remisshandlingen
angåfve.
, o Chefen för III. arméfördelningen anförde, att han saknade anledning
frångå . den af generalskommissionen intagna ståndpunkten i frågan och
följaktligen ej hade något att anföra beträffande tjf. chefens för°marinstaben
yrkande.
i hvad namnda förslag gällde sådana sjömanshus, vid hvilka medeltalet
pröfvade per år vore mycket . ringa — ett tiotal eller därunder
torde man kunna utan vidare biträda detsamma, då med all sannolikhet
icke i något fåll ett så litet antal torde föranleda, att för rullförino-sområdet
inskrifningsförrättningen på platsen däraf fördröjdes, äfven om
40
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 98.
sagda förrättning skulle omfatta endast en dag. Men äfven beträffande
sådana sjömanshus (såsom Halmstads, Simrishamns och Söderhamns), vid
Indika medeltalet pröfvade uppgå till ett 20-tal eller däröfver, dvs. omkring
hälften af det antal värnpliktiga, som anses hinna på en dag pröfvas,
torde rullföringsnärondernas delvisa ingående i nämnderna för dessa sjömanshus
icke komma att förlänga tiden för inskrifningsförrättningarna inom
ett inskrifningsområde i dess helhet med mera ån eu, högst två dagar,
då nämligen i de allra flesta fall rullföringsnämndernas personal skulle
komma att tagas i anspråk för endast en sådan förrättning. Slutförandet
i rätt tid af nämndernas arbeten torde därmed kunna anses icke vara i
någon mån äfventyradt.
Chefen för IV. arméfördelningen både intet att erinra mot förslaget.
Chefen '' för V. arméfördelningen hade, beträffande anordnandet åt
inskrifningsförrättning enligt föreslagna grunder vid de inom V. arrnéfördelningsområdet
belägna mindre sjömanshusen, intet att erinra.
Chef en för VI. arméfördelningen hade intet att erinra mot förslaget.
Miiitärbefälhafvaren på Gottland hade icke något annat att erinra
mot förslaget, än att förenkling och nedbringande af kostnaderna vid inskrifningarna
ytterligare skulle utan olägenhet kunna vinnas, om de å det
afsides belägna Visby sjömanshus inskrifna värnpliktiga jämställdes med
de i handlingarna uppräknade.
Chefen för generalstaben tillstyrkte i hufvudsak det föreliggande förslaget.
Med anledning af militärbefälhafvarens på Gottland uttalande, att
inskrifningsförrättning med å Visby sjömanshus inskrifna värnpliktiga jämväl
skulle kunna äga rum på sätt generalskommissionen föreslagit, uttalade
chefen för generalstaben, att, såvida från marinens myndigheters sida intet
vore att däremot erinra, den föreslagna anordningen syntes böra gälla äfven
i fråga om Visby sjömanshus.
Departe- Såsom af Riksdagens år 1904 församlade revisorer framhållits, är
mentschefens ^et ur SynpUnkten af sparsamhet med statens medel_ synnerligen önskV
raU e värdi att genom förändrade anordningar för inskrifningsförrättningarna
vid de mindre sjömanshusen söka nedbringa de härför nu utgående ganska
dryga kostnaderna, så mycket mera som antalet värnpliktiga, Indika inskrifvas
å de mindre sjömanshusen, är jämförelsevis ringa. 1905 ars
Riksdag har äfven, i anslutning till den af revisorerna gjorda erinran, uti
särskild skrifvelse framhållit, att det borde tagas under öfvervägande,
huruvida icke ändrade bestämmelser till förenkling i förfaringssättet vid
förenämnda inskrifning borde införas i värnpliktslagen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.
41
1906 års »värnpliktskommission» har uti den 28. januari 1907 afgifvet
förslag hemställt om vidtagandet af sådana ändringar uti §§ 13, 18
och 19 värnpliktslagen, som skola möjliggöra, att inskrifningsförrättningarna
vid de mindre sjömanshusen må kunna verkställas med anlitande
hufvudsakligen af samma personer, som ingå uti landtrullföringsområdenas
inskrifningsnämnder, hvilka i hvarje fall hafva förrättningar sig ålagda
inom de orter, där sjömanshusen äro belägna. Härigenom skulle vinnas,
att de dryga reseersättningar, hvilka nu utgå för ordförande, vissa ledamöter,
läkare och annan biträdande personal uti inskrifningsnämnderna
för sjömanshusen, skulle kunna betydligt nedbringas.
Af de utlåtanden, som afgifvits öfver detta förslag såväl af 1907
års generalskommission som af arméns och marinens myndigheter, framgår,
att den vinst med hänsyn till kostnadernas nedbringande, som genom
förslaget står att vinna, kan ernås utan några som helst afsevärda olägenheter
beträffande inskrifningsförrättningarnas anordning inom landtrullföringsområdena.
Jag får därför för egen del i underdånighet tillstyrka
förslaget.
I sammanhang härmed torde jag emellertid höra erinra därom, att
den af mig biträdda anordningen i fråga om inskrifningsförrättning för
de mindre sjömanshusen icke kan tillämpas beträffande de sjömanshus, där
de värnpliktiga, som skola inskrifvas, uppgå till ett större antal. Vid
dessa äro nämligen förrättningarna, af sådan omfattning, att landtrullföringsområdenas
inskrifningsnämnder icke kunna därmed betungas, utan
att häraf vållas en tidsutdräkt, hvilken komme att äfventyra inskrifningarnas
afslutande inom behörig tid. Ej heller stå kostnaderna för tillsättandet
af särskilda nämnder för dessa sjömanshus i missproportion till
förrättningarnas omfattning. I hvarje fall torde emellertid, därest de af
mig nu föreslagna lagändringarna blifva antagna, tid efter annan noga
böra tillses, att till kostnadernas nedbringande inskrifningsförrättningarna
för sjömanshus blifva i så stor utsträckning som ske kan utförda genom
på förut angifvet sätt sammansatta nämnder.
Bihang till Piksd. prof. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 60 Höft.
6
42
Kung!.. Maj:t$ Nåd. Proposition Nr 98.
Utsträckning af frikallelse från värnpliktens fullgörande i
beväringen under fredstid för vissa värnpliktiga på grund af
ömmande familjeskäl.
Nu gälUindc Enligt nu gällande bestämmelser skall värnpliktig i vissa fall fri
esg™me"
kallas från värnpliktens fullgörande i beväringen under fredstid. Föreskrifter
för dessa fall lämnas dels uti § 16 mom. 5 och 6, hvilka beröra frikallelse
för utländingar, som genom naturalisation upptagits till svenska medborgare,
äfvensom för från riket afflyttade, som åter hit inflyttat, dels
äfven uti § 16 mom. 3 samt § 17 mom. 4, hvilka beröra frikallelse för
värnpliktiga på grund af hälso- och familj eskäl.
Frikallelse enligt § 16 mom. 3 hänför sig till föreskrifterna angående
uppskof enligt samma § mom. 1 och 2. Enligt § 16 mom. 1 kan uppskof
med inskrifning till nästföljande års inskrifningsförrättning meddelas
värnpliktig, hvilken af eu eller annan möjligen öfvergående anledning,
såsom tillfällig sjukdom, försenad kroppsutveckling eller dylikt, vid inskrifningsförrättningen
befinnes till tjänstgöring oförmögen eller olämplig. Enligt
§ 16 mom. 2 kan enahanda uppskof beviljas ende arbetsföre sonen, sonsonen
eller dottersonen till orkeslös eller vanför fader, farfader, morfader eller
till änka eller ogift kvinna, ende arbetsföre fostersonen till orkeslös eller
vanför fosterfader eller till fostermoder, äfvensom ende arbetsföre brodern
till ett eller flera minderåriga eller vanföra faderlösa syskon, dock endast
såvida sagda föräldrar, far- eller morföräldrar eller fosterföräldrar eller
syskon äro af hans arbete för sitt uppehälle väsentligen beroende. Enligt
mom. 3 af samma § skall den värnpliktige, därest anledning till befrielse
enligt mom. 1 eller 2 förefinnes ännu vid inskrifningsförrättningen det är,
under hvilket han fyller 24 år, frikallas från värnpliktens fullgörande i
beväringen under fredstid.
Enligt § 17 mom. 4 slutligen skall enahanda frikallelse medgifvas
värnpliktig i det fall, att efter redan påbörjad tjänstgöring sådant förfall
för honom inträdt, som omförmäles i § 16 mom. 2 och därest ifrågavarande
förfall förefinnes ännu det år, under hvilket han fyller 24 år.
Frikallelse på grund af ömmande familjeskäl kan sålunda enligt detta mo
-
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 98.
43
ment medgifvas värnpliktig endast under förutsättning, att förfallet inträdt
efter det att tjänstgöringen för honom tagit sin början.
Den s. k. »värnpliktskommissionen» påvisade uti sitt den 28. januari Värnplikts1907
afgifna förslag, att, på det sätt § 17 värnpliktslagen nu vore aflat-nens förslag
tad, kunde enligt mom. 4, sista stycket, i tjänstgöring varande värnplik-den 1907■
tig, hvilken på grund af visst förfall blifvit hemförlofvad, icke endast, därest
förfallet fortfore, erhålla uppskof med återstående tjänstgöring, utan äfven,
om förfallet vore af den beskaffenhet som omnämnes i § 16 mom. 2 och
förefunnes ännu det år den värnpliktige fyllde 24 år, varda frikallad från
värnpliktens fullgörande i beväringen under fredstid.
Yppade sig åter dylikt och lika långvarigt förfall för inskrifven värnpliktig
vid en tidpunkt, då han icke vore i tjänst, kunde han väl erhålla uppskof
med den förestående tjänstgöringen, men däremot kunde han, på grund
af paragrafens uppställning och affattning, icke befrias från värnpliktens fullgörande
i beväringen under fredstid. Vore nämligen den förestående tjänstgöringen
tillika »första tjänstgöring», skulle densamma, oberoende af förfallets
beskaffenhet, jämlikt paragrafens mom. 1 taga sin början senast det
år den värnpliktige fyllde 24 år; och gällde frågan eu repetitionsöfning,
föreskrefves blott, att uppskof kunde beviljas till nästföljande år. Otvifvelaktigt
borde dock — synnerligast om man erinrade sig Riksdagens, i
dess år 1901 aflåtna, skrifvelse, n:r 120, vid behandlingen af här ifrågavarande
paragraf afgifna förklaring, att det i § 16 mom. 2 afsedda fallet
vore att hänföra under § 17 mom. 1 b) och c) — bestämmelsen i sista
stycket af mom. 4 gälla icke blott det i sistnämnda mom. afhandlade utan
äfven de öfriga i § 17 omnämnda fallen.
Att liknande förfarande jämväl borde kunna äga rum, därest här omnämndt
förfall, utan att förut hafva förekommit, inträffade först det år
den värnpliktige fyllde 24 år och vare sig fråga vore om »första tjänstgöring»
eller om repetitionsöfning, syntes endast vara öfverensstämmande
med den i § 16 mom. 2 framställda grundsatsen.
Af ofvan nämnda orsaker föreslog kommissionen, att sista stycket af
mom. 4 skulle af skilj as samt i något omredigerad form intagas såsom ett
hela paragrafen åsyftande inom. 5. Eu mindre omredigering af mom. 1
borde i sammanhang härmed göras. I öfverensstämmelse härmed skulle §
17 erhålla nedanstående förändrade lydelse:
»1. Uppskof — — — —• — — — — — — — — medgifvas:
44
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.
Fortfar anledning till uppskof med den i § 27 stadgade första tjänstgöring,
må förlängdt uppskof, hvarje gång för ett år, af vederbörande inskrifningsnämnd
den värnpliktige beviljas; dock att tjänstgöringen, utom
1 fall som i mom. 5 nedan afses, skall taga sin början senast det år, under
hvilket han fyller tjugu fyra år.
4. Från redan påbörjad------— — han hemförlofvats.
5. År anledning till uppskof med eller hemförlofning från tjänstgöring,
hvarom ofvan i denna § sägs, af beskaffenhet, som i § 16 mom.
2 omförmäles, och förefinnes densamma det år, under hvilket den värnpliktige
fyller tjugufyra år, galle hvad i mom. 3 af samma § är stadgadt.»
Generalskommissionens
utlåtande
den
-V: 2 1907.
Generalskommissionen anförde uti sitt den 21. december 1907 afgifva
utlåtande, att, enligt den år 1901 antagna lydelsen af värnpliktslagen
§§16 och 17, värnpliktig kunde på grund af anledning, som omförmäldes
i § 16 mom. 2, frikallas från värnpliktens fullgörande i beväringen under
fredstid, därest anledningen yppat sig före inskrifningen eller under redan
påbörjad tjänstgöring, såvida den förefunnes ännu det år, under hvilket
den värnpliktige fyllde tjugufyra år. Inträdde däremot sådan anledning
för inskrifven värnpliktig vid tidpunkt, då han icke vore i tjänstgöring,
kunde han väl erhålla uppskof med förestående tjänstgöring, men icke befrielse
från densamma. Det syntes emellertid icke föreligga något hållbart
skäl för denna olikhet, utan förfallet borde, i öfverensstämmelse med
hvad värnpliktskommissionen föreslagit, kunna medföra befrielse från tjänstgöringen,
vid hvilken tidpunkt det än inträdde.
Däremot torde stadgandet, att frikallelsen skulle äga rum det år,
under hvilket den värnpliktige fyllde tjugufyra år, vara mindre ändamålsenligt.
Befrielse från tjänstgöring borde nämligen icke bestämmas efter
den värnpliktiges ålder, utan på grund af förfallets varaktighet.
Någon bestämmelse om befrielse från tjänstgöring på grund af här
ifrågavarande anledning förekom enligt 1885 års värnpliktslag endast i
§16, och åsyftade tydligen, att förfallet skulle förefunnits i tre år för den,
hvilken på grund af detsamma erhållit uppskof med inskrifningen intill
det år, under hvilket han fyllde tjugufyra år. Redan vid tillämpningen af
§16 kunde det emellertid inträffa, att anledningen till befrielse icke förelegat
så länge som tre år, emedan värnpliktig första gången kunde inställa sig
till inskrifning senare än det år, under hvilket han fyllde tjuguett år. Och
om, såsom föreslagits af värnpliktskommissionen, frikallelse från tjänstgöring
skulle ske det år, under hvilket den värnpliktige fyllde tjugufyra
Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.
45
av, äfven då anledningen yppat sig efter inskrifningen, komme frikallelsen
i regeln att äga rum, innan förfallet förelegat under tre år.
Med anledning häraf föreslog generalskommissionen, att det moment
af § 17 värnpliktslagen, hvaruti berörda bestämmelse borde inflyta, skulle
erhålla följande lydelse:
»5. År anledning till uppskof med eller hemförlofning från tjänstgöring,
hvarom ofvan i denna paragraf sägs, af beskaffenhet som i § 16
mom. 2 omförmäles, och förefinnes anledningen ännu tre år efter det, då
den värnpliktige erhöll uppskof eller hemförlofvades, galle hvad i mom. 3
af samma § är stadgadt.»
Af hvad såväl af värn pliktskommissionen som generalskommissionen uti ^eparte
jl
O TV PHT^P/IP
den
berörda frågan anförts synes framgå, att en lucka förefinnes uti be- fens yttstämmelserna
angående frikallelse från värnpliktens fullgörande i bevärin- ran<!egen
under fredstid. Medan sådan frikallelse kan tillgodonjutas af värnpliktig,
för hvilken förfallet inträdt vare sig före inskrifningen eller efter
det att tjänstgöringen påbörjats, så saknas möjlighet till sådan frikallelse
för värnpliktig, för hvilken förfall inträdt efter det han blifvit inskrifven
men under en tid af året, då han icke är inkallad till tjänstgöring.
Ett exempel torde kunna belysa den olika ställning, hvaruti värnpliktiga
kunna försättas på grund af de nuvarande bestämmelsernas ofullständighet.
För tvenne värnpliktiga ur samma socken och tilldelade samma
truppförband inträffar på grund af dödsfall i familjerna sådant förhållande,
att deras närmaste anhöriga blifva för sitt uppehälle väsentligen beroende
af de bägge värnpliktigas arbete. Dödsfallen hafva inträffat efter det att
de värnpliktiga inskrifvits, men i den ena familjen någon tid före, i den
andra någon tid efter den första tjänstgöringens början. Den af de båda
värnpliktiga, för hvilken förfallet inträffade vid den förra tidpunkten, erhåller
enligt värnpliktslagen § 17 mom. 2 uppskof med den första tjänstgöringen,
deri, för hvilken förfallet inträffade senare, blir jämlikt § 17 mom.
4 hemförlofvad. För bägge de värnpliktiga fortfar förfallet, och de erhålla
af vederbörande inskrifningsnämnd förnyadt uppskof tvenne gånger. Slutligen
inställa de sig för tredje gången till inskrifningsförrättningen. Fortfar
förfallet äfven detta år, blir följden, att den ene skall jämlikt § 17 mom.
1 inkallas till första tjänstgöring, medan den andre i enlighet med samma
§ mom. 4 frikallas från värnpliktens fullgörande i beväringen under fredstid.
Det synes uppenbart, att den här påvisade olikheten med hänsyn
till det slutliga afgörandet af värnpliktsförhållandena icke kan vara afsigtlig,
då det ju är förfallets beskaffenhet och icke tidpunkten då detsamma,
46 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 98.
utan något den värnpliktiges förvållande, kommit att yppa sig, som bör
vara afgörande.
Jag finner vid sådant förhållande det af såväl värnplikts- som generalskommissionen
påvisade behofvet af ett fullständigande af föreskrifterna
angående frikallelse vara välgrundad!. Beträffande villkoret för frikallelsens
tillgodonjutande synes mig generalskommissionens förslag vara att förorda
framför värnpliktskommissionens. Ett stadgande, att frikallelse skulle inträda,
därest förfallet förcfunnes det år, under kvilket den värnpliktige
fyllde tjugofyra år, skulle nämligen kunna leda till en sådan oegentlighet,
som att en värnpliktig, hvilken underlåtit att inställa sig till tjänstgöring
intill dess han fyllt tjugofyra år, men då kunde åberopa sådant förfall,
hvarom här är fråga, skulle omedelbart frikallas. Det synes i motsats
härtill vara af vikt att fasthålla, det förfallet skall hafva visat sig vara af
bestående art. Då den af generalskommissionen föreslagna formuleringen
är grundad på denna uppfattning, får jag i underdånighet tillstyrka densamma.
Ändamålsenligt synes vara, såsom af båda kommissionerna föreslagits,
att bestämmelsen angående frikallelse utbrvtes såsom ett särskildt moment
af § 17.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.
47
Underlättandet af inskrifning för vissa värnpliktiga, som äro
inskrift^ å sjömanshus.
Enligt § 14 värnpliktslagen är hvarje till inskrifningsförrättning inkalla.
cl värnpliktig med undantag af den, som är ä sjömanshus inskrift en
och till sjöfart inmönstrad, skyldig att personligen inställa sig. Utan personlig
inställelse må dock inskrifvas värnpliktig, som i den ordning Konungen
föreskrifter styrker, att han är till krigstjänst duglig, och som
antingen finnes enligt § 43 mom. 1 hafva för uteblifvandet visat laga förfall
eller ock innehar anställning utomlands eller därstädes uppehåller sig
för idkande af studier eller för utbildning i sitt yrke.
De värnpliktiga inkallas till inskrifningsförrättning genom kungörelse
och offentligt anslag inom hvarje kommun, och äro till sådan förrättning
skyldiga att inställa sig såväl de värnpliktiga, som under året fylla 21 år,
som de äldre värnpliktiga, hvilka icke förut blifvit in skrifta eller'' frikallade.
Härjämte må jämlikt § 19 mom. 3 under den del af året, som infaller
mellan inskrifningsnämndens och inskrifningsrevisionens sammanträden,
för inskrifning af värnpliktiga, som ute blifvit från nyssnämnda inskrifningsförrättning,
de åligganden och befogenheter, som enligt mom. 1 i
samma § tillhöra inskrifningsnämnd, i den omfattning och i enlighet med
de närmare föreskrifter Konungen meddelar, utöfvas af inskrifningsområdesbefälhafvaren
eller, beträffande å sjömanshus inskrifna värnpliktiga,
af sj ör ullföringsomr ådesb efälh af v aren. Beslut, som af områdesbefälhafvaren
i sådant ärende meddelas, skall dock underställas inskrifningsrevisionen och
må ej gälla förrän detsamma blifvit af revisionen pröfvadt.
Dä inskrifningsrevision skall börja sin verksamhet så snart lämpligen
ske kali, sedan tiden för anförande af besvär — 14 dagar — öfver årets
sista inskrifningsförrättning inom inskrifningsområdet jämte inom detsamma
belägna sjömanshus gått till ända, och vederbörande områdesbefälhafvare
jämlikt § 19 mom. 3 värnpliktslagen icke må verkställa inskrifning senare
än å sjunde dagen före inskrifningsrevisionens första sammanträde^ är den
tid, under hvilken områdes befälet äger rättighet att verkställa inskrifning,
f. n. begränsad till omkring en och en half vecka.
Nu gällande
bestämmelser
angående
inställelse
till inskrifning.
48 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.
Värnplikts- Värnpliktskommissionen har föreslagit sådan utvidgning af den
nenTförtla jämlikt § 19 inom. 3 värnpliktslagen åt inskrifnings-, respektive sjörulli9ol!
''föringsområdesbefälhafvare lämnade rättigheten att verkställa inskrifning
af värnpliktiga, att nämnde befälhafvare skulle under hela den tid af året,
då inskrifningsförrättning icke pågår, kunna företaga inskrifning af från
förrättning förut uteblifna värnpliktiga. Kommissionen anförde härvid i
hufvudsak, att den sålunda föreslagna ändringen vore af samma innebörd
som det förslag, hvilket framställdes uti Kungl. Maj ds proposition till
1901 års riksdag angående ny härordning. Detta förslag, som då var eu
nyhet för vår värnpliktslagstiftning, hade emellertid vunnit Riksdagens
bifall endast i så måtto, att den rätt för inskrifningsområdesbefälhafvaren
att verkställa inskrifning, hvarom sägs i nyssnämnda § 19 mom. o, medgafs
blott för tiden mellan nämndens och revisionens sammanträden.
Ändamålet med den af kommissionen föreslagna bestämmelsen vore
att söka erhålla en fullständigare inskrifning af de värnpliktiga än hvad
nu vore fallet.
Då frågan första gången var före, hyste Riksdagen emellertid betänkligheter
mot densamma bland annat, enligt dess skrifvelse n:r 120 af år
1901, af tvenne skäl, nämligen dels att inskrifningsnämndens ställning
pa detta sätt skulle förryckas samt oordning och oreda härigenom alstras
inom inskrifningsväsendet, dels att inskrifningsområdesbefälhafvarna blefve
för mycket betungade med inskrifningsgöromål till men för deras främsta
och egentliga uppgift, den militära utbildningen af under deras befäl
stående trupp.
Häremot anförde värnpliktskommissionen, att de värnpliktigas uraktlåtenhet
att inställa sig till inskrifningsförrättning jämförelsevis sällan torde
bero på förhandenvarande laga förfall, utan vid de flesta tillfällen på obenägenhet
att ställa sig lagbestämmelserna till efterrättelse, hvilken obenägenhet
rent af uppmuntrades af såväl den med nuvarande bestämmelser förefintliga
stora lättheten att undandraga sig inskrifningen _ som af den ringa
straffpåföljden för dylik förseelse. Utsträcktes däremot möjligheten till inskrifning
till en längre tid — hela året om — borde utsikten att lyckas undanhålla
sig''och följaktligen äfven lusten därtill betydligt förminskas. Redan denna
omständighet syntes vara ägnad att inskränka antalet förfallolöst uteblifna
till hufvudsakligast de fall, då verkligen full afsikt att helt och hållet undandraga
sig värnpliktstjänstgöringen kunde antagas föreligga. I stället för
att förrycka inskrifningsnämndens ställning borde enligt kommissionens
mening de föreslagna bestämmelserna verka därhän, att de inskrifningsskyldiga
manades att noggrannare inställa sig vid de af nämnden hållna
förrättningarna. Inskrifningsområdesbefälhafvarens inskrifningsrätt blefve
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.
49
då endast ett komplement till nämndens. Att det under sådana förhållanden
ej kunde blifva tal om, att inskrifningsområdesbefälhafvaren betungades
nämnvärdt mera än nu vore fallet, borde vara tydligt. Därjämte hade
kommissionen tänkt sig, att detta sätt för inskrifning skulle inskränka sig
till de tillfällen, då antingen laga förfall varit anledning till uteblifvande
från den ordinarie förrättningen eller då tredska kunde förmodas föreligga.
A ena sidan afsåge förslaget sålunda en lättnad för de värnpliktiga, å den
andra åter ett tvingande till efterlefnad af lagens föreskrifter.
Beträffande den af värnpliktskommissionen i § 19 mom. 3 föreslagna
utsträckningen af medgifvandet för inskrifnings- och sjörullföringsområdesbefälhafvare
att verkställa inskrifning, då inskrifningsförrättning icke
pågår, yttrade generalskommissionen uti sitt den 21. december 1907 afgifva
utlåtande följande:
»Värnpliktskommissionen söker hufvudsakligen bemöta erinringarna
mot den föreslagna bestämmelsen därmed, att densamma skulle förmå de
inskrifningsskyldiga att noggrannare inställa sig vid de af nämnderna
hållna förrättningarna. Generalskommissionen är icke öfvertygad om, att
förslaget skulle erhålla denna påföljd, sedan under öfvergångstiden bestämmelsen
angående de olika tjänstgöringstiderna trädt i kraft, särskildt om,
enligt förslaget under mom. 1 e), tilldelningen skall verkställas af inskrifningsnämnden.
* Värnpliktskommissionen förutsätter visserligen, att tilldelningen
till truppslag och tjänst af de värnpliktiga, hvilka inskrifvas genom
inskrifningsområdesbefälhafvaren, skall verkställas af inskrifningsrevisionen,
men i praktiken torde ifrågavarande värnpliktiga så godt som alltid
komma att tilldelas infanteriet, dvs. uttagas till den kortaste tjänstgöringstiden.
Med hänsyn härtill samt på grund af de skål, hvilka anföras i Riksdagens
skrifvelse till Konungen den 2. juni 1901 i anledning af Kungl.
Maj:ts propositioner angående ny härordning och med förslag till ny värnpliktslag,
afstyrka- generalskommissionen värnpliktskommissionens förslagtill
lydelse af mom. 3. Undantag bör dock göras beträffande å sjömanshus
inskrift^ värnpliktiga, som med laga förfall varit frånvarande från inskrifningsförrättning
på sjömanshus.»
Ehuruväl jag anser, att af principiella skäl inskrifning af värnpliktiga
genom vederbörande militära myndigheter icke gärna torde böra utsträckas
utöfver hvad i värnpliktslagen § 19 mom. 3 nu är föreskrifvet,
finner jag emellertid de skal, som af värnplikts- och generalskommissionerna
* Se sid. 57 af denna proposition.
Bihang till Rilisd. prat. 1911. 1 Sand. 1 Afd. SO ffåft.
Generalskommissionens
utlåtande
den
s\/» 1907.
Departement
schefens
yttrande.
50
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.
anförts för raedgifvandet åt vederbörande sjörullföringsområdesbefälhafvare
af utsträckt rättighet att inskrifva värnpliktiga vara af praktiska skäl betingadt.
I § 14 mom. 1 af gällande värnpliktslag medgifna undantagsbestämmelser
synas därför i viss mån erfordra komplettering, då endast
en del af de värnpliktiga, för hvilka undantag i sådant afseende är
behöfligt, kan komma i åtnjutande af den lättnad, som man velat bereda
dessa värnpliktiga. Många af dem idka nämligen sjöfart af sådan art, att
inmönstring» icke förekommer, och åter andra hafva till stort antal i unga
år lämnat fäderneslandet för tjänst å utländska fartyg. För de förra kan
det vara förenadt med stora svårigheter att under tiden för de ordinarie
inskrifningarna infinna sig till vederbörlig förrättning, och begagna de sig
af rättigheten att inställa sig å annat förrättningsställe, skola de, om ock
intyg från sjömanshusombudsman, såsom af mig nedan förordas, kan komma
att ersättas med sjöfartsbok, i alla händelser anskaffa prästbetyg, hvilket
säkerligen i många fall för sjömannen erbjuder svårigheter och medför
tidsutdräkt. I än högre grad drabbas dock sådana värnpliktiga, som tagit
anställning å utländska fartyg, af att tiden för värnpliktsinskrifningarna i
hufvudsak är inskränkt till de få veckor, under hvilka inskrifningsnämnderna
äro i verksamhet. Okunniga om formerna, långt borta från fäderneslandet
och utan någon att rådgöra med hafva dessa värnpliktiga praktiskt
taget ingen möjlighet att fylla lagens föreskrifter för erhållande af
inskrifning. När så en dylik värnpliktig efter längre eller kortare tids
frånvaro möjligen önskar återknyta bandet med fäderneslandet, väntar honom
först fullgörandet af tjänstgöringen i fredstid, innan han därefter kan
vara fri att ägna sig åt arbete uti sitt yrke. Med någon kännedom om
den vanliga inryckningstiden söker den sjöfarande värnpliktige vanligen
så afpassa förhyrningen, att densamma slutar ungefär vid nyssnämnda tid,
i förhoppning att han då omedelbart kan få påbörja fredstjänstgöringen.
Den värnpliktige måste under sådana förhållanden känna bitter missräkning
att i stället blifva afvisad på grund af ännu icke undergången inskrifning.
För denna formalitet åsamkas honom ett dröjsmål med tjänstgöringens
påbörjande af ett helt år, så mycket mera betungande som erfarenheten
visar, att ifrågavarande värnpliktiga oftast utgöras af till mera
framskriden ålder komna personer, för hvilka det kan vara af stor vikt
att snarast möjligt få tjänstgöringen fullbordad. Såsom ett talande exempel
på, att allvarsamma olägenheter lätt kunna uppstå för sjömansyrket
tillhörande värnpliktiga i följd af den ringa tänjbarhet, som för närvarande
kännetecknar organisationen af inskrifningarna, må anföras följande utdrag
ur en i november månad år 1909 af en värnpliktig ingifven underdånig
ansökan om befrielse från vapenöfning i fredstid.
51
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.
»Undertecknad, som är född den 12. mars 1882 och sålunda 27 år,
bär af sjöresa varit hindrad att fullgöra min värnplikt. Hemkommen på
våren 1907 från en längre sjöresa, inställde jag mig i Karlskrona och anhöll
att få inträda i tjänstgöring, men förvägrades detta, enär jag icke
förut hade blifvit inskrifven. Den 10. mars 1908 blef jag inskrifven och
tilldelad flottan, men då jag för mitt uppehälle måste taga hyra som sjöman,
kunde jag icke inställa mig till tjänstgöring. Jag har nu ånyo hemkommit
och skall sålunda inställa mig till tjänstgöring innevarande år.
Jag har emellertid ingått äktenskap och har ett minderårigt barn att försörja.»
De allvarsamma olägenheter, som kunna uppstå för värnpliktiga på
grund af ofvan omförmälda förhållanden, hafva föranledt, att Eders Kungl.
Maj:t, efter därom gjorda underdåniga framställningar, i vissa fall medgifvit
sådana värnpliktiga rätt att påbörja sin tjänstgöring, ehuruväl de ännu icke
blifvit inskrifna. 1 hvarje fall bär emellertid inskrifning skett vid näst
infallande inskrifningsförrättning.
Uti den af generalskommissionen uttalade meningen, att värnplikts*
kommissionens förslag till ändring uti § 19 mom. 3 värnpliktslagen icke
bör omfatta andra än sådana å sjömanshus inskrifna värnpliktiga, hvilka
haft laga förfall för uteblifvande från inskrifningsförrättning, instämmer
jag till fullo. På så sätt begränsad torde emellertid den ifrågasatta utvidgningen
af områdesbefälets befogenheter med inskrifningen af de värnpliktiga
kunna till stor fördel för sjöfolket genomföras, utan att därmed
följa farliga konsekvenser i några afseenden.
För" de värnpliktiga själfva torde den föreslagna anordningen medföra
uteslutande fördelar. Den afser nämligen endast sådana, som själfmant
inställa sig hos sjörullföringsområdesbefälhafvaren för undergående af
inskrifning, och hämtning genom kronobetjäningens försorg af hemmavarande
sjöfarande värnpliktiga till undergående af sådan inskrifning, som
här förutsättes, kan ej ifrågakomma.
I betraktande af hvad ofvan blifvit anfördt, får jag i underdånighet
förorda sådan ändring af §§ 15, 19 och 40 värnpliktslagen, som utgör
villkoret för beredandet af föreslagna lättnader åt de här ofvan berörda
värnpliktiga.
52
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.
Insferiftmigsnäiimds och inskrifningsrevisions åligganden.
Nu gällande N u gällande bestämmelse!* angående inskrifningsnämnds och inskrif
bestämmel-
ningsrevisions åligganden återfinnas, de förra i § 19, de senare i § 22
värnpliktslagen.
Enligt § 19 mom. 1 e) tillkommer det inskrifningsnämnd »att pröfva
och yttra sig om värnpliktigs lämplighet för det ena eller andra truppslaget,
för den ena eller andra tjänsten eller för särskild befattning vid
hären eller flottan». Af denna formulering- framgår, att det åligger inskrifningsnämnd
att pröfva och yttra sig om de värnpliktigas lämplighet för samtliga
truppslag, tjänster och särskilda befattningar. Enligt samma § mom.
1 f) åligger det vidare inskrifningsnämnd »att tillställa de inskrifna den i §
14 omnämnda inskrifningsbok, i hvilken nämndens beslut bör vara antecknadt».
Häraf kan det synas framgå, att nämnden jämväl skulle äga befogenhet
fatta beslut angående de värnpliktigas tilldelning eller uttagning
till samtliga truppslag, tjänster och särskilda befattningar.
Att det emellertid icke varit lagstiftarens mening att tilldela nämnden
en så vidtgående befogenhet framgår af föreskriften i § 22 angående
inskrifningsrevisions åligganden. Enligt nämnda § skall nämligen inskrifningsrevision
»bland de värnpliktiga, som enligt § 19 därtill pröfvats lämpliga,
uttaga det antal, som skall tilldelas särskilda truppslag vid hären,
viss tjänst vid flottan eller särskild befattning vid hären eller flottan, hvarvid,
vid lika lämplighet, i första rummet uttagas de, hvilka därtill sig
anmält».
Innebörden af det i sistnämnda § använda ordet »uttaga» framgår
emellertid af § 28, hvaruti föreskrifves, att »värnpliktiga uttagas till rytteriet,
artilleriet, ingenjörtrupperna och trängen samt till tjänst vid flottan,
på sätt §§19 och 22 bestämma, hvarefter öfriga värnpliktiga tilldelas fotfolket».
Af § 22 jämförd med § 26 torde framgå, att det åligger revisionen
att verkställa uttagningen till specialtruppslagen vid hären och de olika
53
Kungl. MajUs A7åd. Proposition Nr 98.
tjänsterna vid flottan, hvarjämte den slutsats möjligen kan dragas, att tilldelningen
till fotfolket sker genom nämndens försorg. Tvifvel angående
riktigheten af sistnämnda slutsats skulle dock kunna uppstå på grund af
den uti § 26 förekommande tidsbestämningen, hvilken icke synes passande,
i det att tilldelningen till fotfolket genom nämndens försorg verkställes
tidigare än den genom revisionen verkställda uttagningen till härens specialtrupp
slag och flottans tjänster.
Uti inskrifningsförordningen § 31 stadgas emellertid beträffande inskrifningsförrättning
inom rullföringsområde, att genom inskrifningsnätnndens
försorg de vapenföra värnpliktiga skola antingen inskrifvas i hären
och antecknas såsom lämpliga för visst truppslag annat än infanteriet eller
ock inskrifvas utan att tilldelas hären eller flottan och antecknas såsom
lämpliga för viss särskild tjänst vid flottan, medan öfrig t vapenföra värnpliktiga
inskrifvas i hären och uttagas till infanteriet, hvarjämte värnpliktiga,
som äro icke vapenföra, skola inskrifvas utan att tilldelas hären eller
flottan och antecknas såsom lämpliga för viss särskild befattning äfvensom,
i särskildt angifvet fall, för visst truppslag eller för viss särskild tjänst
vid flottan.
I öfverensstämmelse härmed föreskrifves uti inskrifningsförordningen
§61 mom. 2, att, beträffande värnpliktiga, som inskrifvits af inskrifningsnämnd
inom rullföringsområde, inskrifningsre visionen skall bestämma:
a) hvilka bland dem, som antecknats såsom lämpliga för visst truppslag
och tjänstegren vid hären eller för viss särskild tjänst vid flottan, skola
därtill uttagas, samt hvilken truppafdelning eller station de skola tilldelas;
samt
b) till hvilka särskilda befattningar, äfvensom truppslag och tjänstegrenar
vid hären eller tjänst vid flottan icke vapenföra, som inskrifvits
utan att tilldelas hären eller flottan, skola uttagas, äfvensom för dem, som
tillhöra inskrifningsområdet, den truppafdelning eller station vid flottan,
de skola tilldelas.
De uti inskrifningsförordningen lämnade, värnpliktslagens i viss mån
oklara bestämmelser fullständigande föreskrifterna gifva sålunda uppenbarligen
vid handen:
att inskrifning »nämnden verkställer tilldelning af vapenföra till fotfolket,
äfvensom af såväl vapenföra som vissa icke vapenföra till flottan i
allmän tjänst; samt
att inskrifningsrevisionen verkställer uttagning af vapenföra till specialtruppslagen
vid hären och tjänsterna vid flottan (med ofvan nämndt
undantag), äfvensom i de flesta fall af icke vapenföra, allt med ledning
54
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 08.
af de anteckningar angående lämplighet in. in., som gjorts af inskrifnings
nämnden.
, „ ,
I öfverensstämmelse med den redan före 1901 ars värnplifelslag
tillämpade grundsatsen, att i fråga om uttagning till specialtruppslagen
m. m. den lägre inskrifningsmyndigheten skulle »pröfva» och »anteckna»
samt den högre »uttaga», hafva bestämmelser i kommandoväg varit utfärdade,
genom hvilka nämnda uttagning storlek reglerats, och har därvid
antalet värnpliktiga, som skulle af inskrifningsnämnderna antecknas såsom
lämpliga till hvarje truppförband af specialtruppslagen m. m. i hvarje fall
fixerats till något högre siffror än de, som angifvit den slutliga uttagningen,
hvilken skolat verkställas af inskrifningsrevisionerna.
Vid tillämpningen af dessa bestämmelser har det emellertid visat,
sig, att möjlighet saknades för inskrifningsrevisionerna att finna en rättvis
grund, enligt hvilken gallringen bland de »antecknade» borde ske. De
upplysningar angående de värpliktigas såväl lämplighet som egna önskningar,
hvilka stode inskrifningsrevisionerna till buds med hänsyn till en
ändamålsenlig uttagning, kunde icke blifva fullständigare an de, som legat
till grund för nämndernas pröfning och anteckning. Revisionerna voro ej
ens i tillfälle att, såsom nämnderna, hämta stöd för sitt afgörande genom
undersökning och jämförelse mellan de värnpliktiga, bland hvilka de skulle
göra urval. Värnpliktiga, hvilka på grund åt egen begäran blifvit af nämnderna
antecknade såsom lämpliga till specialtruppslag eller tjänst vid
flottan, sago
ofta sina förhoppningar svikna
genom
v v VVV*., w - ---- ^ ^ . , Ö
tvungna åtgärd att uttaga de öfvertaliga till fotfolket.
revisionernas nöd
-
Det var
ålunda endast uttrycket för en på erfarenheten stödd in
sikt om inskrifningsrevisionens olämplighet såsom en högre uttagningsinstans,
som föranledde bestämmelsen uti generalorder deri 2. januari 1903,
n:r 1, att anteckningen i fråga om lämplighet för uttagning till specialtruppslag
m. m. skulle inskränkas till samma antal man som det, hvithet
af revisionen skulle uttagas. Denna bestämmelse har under alla följande
år utan olägenhet tillämpats. Inskrifningsrevisionen är sålunda, i enlighet
med värnpliktslagens föreskrift, visserligen alltjämt cien afgörande myndigheten,
men afgörandet är i regeln inskränkt till ett konfirmerande åt
inskrifningsnämndens förslag. Inskrifningsrevisionen kan icke vidtaga
mmra förändringar i rloT'' n+ »lömnflpn föreslagna uttagningen i andra tall
e
än om
ar namnuen loresiagua unagumg,
___ revisionen, efter pröfning af från värnpliktiga eventuellt inkomna
besvärsskrifvelser, finner nämnden hafva i något fall förfarit felaktigt eller
om tvenne till olika truppslag antecknade värnpliktiga skulle inkomma med
framställning om byte.
55
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 98.
Beträffande förandet af inskrifningslängder och protokoll vid inskrifningsnämnds
sammanträden föreskrifves uti § 19 mom. 1, att såväl det
förra som det senare skola af nämnden underskrifvas, innan den lämnar
hvart och ett af de olika förrättningsställena.
Värnpliktskommissionen erinrade uti sitt den 28. januari 1907 af- Värnpliktsgifna
förslag, hurusom uti en till kommissionen öfverlämnad P. M. fram- nenTförsla
hållits, beträffande inskrifningsrevisionens och inskrifningsnämndens ålig- den 1007.
ganden, att den förra borde förvandlas till hufvudsakligast klagoinstans
och att den senare i öfverensstämmelse härmed borde verkställa såväl inskrifning
som tilldelning icke blott, såsom för närvarande, uteslutande till
fotfolket, utan jämväl till öfriga truppslag och till flottan. Enahanda förändring
hade jämväl framhållits såsom önskemål i ett flertal af de yttranden
från olika myndigheter, som till kommissionen inkommit.
Den ändring af § 19 inom. 1 e), som af kommissionen föreslagits,
utgjorde ock ett öfverflyttande till inskrifningsnämnden af den del af revisionens
åligganden, som — nu upptagna i § 22 d) — omfattade nämnda
uttagning och tilldelning.
Enligt nu gällande bestämmelser skulle nämnden omedelbart verkställa
tilldelning af värnpliktiga till fotfolket. Beträffande öfriga trupper
och tjänster skulle nämnden pröfva och yttra sig om de värnpliktigas
lämplighet samt anteckna det på förhand bestämda antal, som från
rullföringsområdet skulle tilldelas rytteriet, artilleriet, ingenjörtrupperna
och trängen eller tjänst i flottan. De sålunda antecknade tilldelades af
revisionen därefter de olika truppslagen och tjänsterna.
Det af kommissionen afgifna förslaget innebure, att den nämnda anteckningen
skulle bortfalla, samt att nämnden, utom i vissa af kommissionen
särskilt angifna fall, skulle verkställa äfven den revisionen nu
åliggande tilldelningen, hvarigenom den senare hufvudsakligen blefve en
myndighet, hos hvilken klagomål anfördes och afgjordes. Härigenom
vunnes såväl väsentlig förenkling som ett snabbare afgörande af samtliga
de i samband med inskrifningen stående ärendena. Kommissionen ville
emellertid uttryckligen framhålla, att med det föreslagna tillvägagångssättet
icke någon ändring skedde i de faktiska förhållanden, som hittills
förefunnits i fråga om revisionens befogenhet att ändra inskrifningsnämnds
beslut. Samma garantier för den värnpliktige* rätt som hittills förefunnits
komme sålunda att allt fortfarande och oförändrade vara förhanden.
För vinnande af möjlighet att på lämpligaste sätt fördela vissa värnpliktiga
- särskildt de yrkeskunniga och de å sjömanshus inskrifna, som
inskrefves i hären — hade kommissionen emellertid ansett lämpligt, att
56
Visso, myndigheters
yttranden
öfver värnpliktshommissionens
första
i/.
Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.
denna fördelning i vissa fall uppdroges åt revisionen och därför föreslagit
ett inskjutande i texten af orden: »såvidt Konungen ej för vissa värnpliktiga
annorlunda bestämmer».
Motsvarande ändring vore föreslagen i § 22 d).
I gista stycket af inom. 1 hade kommissionen föreslagit den ändringen,
att i n slätfil i n gsl än gder och protokoll skulle af nämnden undersknfvas
»innan nämnden åtskiljes» i stället för »innan nämnden lämnar
förrätt-ningsstället». Den nuvarande bestämmelsen medförde nämligen, bland
annat, den olägenheten, att de, som af en eller annan anledning inställde
sig till inskrifning vid annan förrättning inom eget rullföringsområde än
den, där de bort närvara, måste ånyo uppföras i inskrifningslängden. Med
den af kommissionen föreslagna lydelsen kunde däremot erforderliga antcökningar
för dvlika värnpliktiga införas a det ställe i längden, där dessa
från början blifvit uppförda — en förenkling som ock af flera myndigheter
framställts såsom önskvärd.
Enligt kommissionens förslag skulle § 19 mom. 1 e) erhålla följande
ändrade lydelse:
xe) att, efter pröfning af de värnpliktigas lämplighet för olika truppslag,
tjänster eller särskilda befattningar, tilldela de olika ^uppslagen och
tjänsterna dem, som inskrifvits, hvarvid vid lika lämplighet i första rummet
uttagas de, hvilka därtill anmält sig; dock att, i de fall Konungen bestämmer,
sådan tilldelning må verkställas af inskrifningsrevisjonen;»
I öfverensstämmelse härmed skulle § 22 d) erhålla följande lydelse:
xd) att, i de fall Konungen bestämmer, verkställa tilldelning af värnpliktiga
till visst truppslag eller viss tjänst.»
Genom värnpliktskommissionens föranstaltande öfverlämnades af densamma
utarbetade förslag till ändringar uti värnpliktslagen och inskiifningsförordningen,
innan desamma blefvo till chefen för Landtförsvarsdepartementet
insända, till vissa militära myndigheter, hvilka öfver desamma
afgåfvo yttranden.
Beträffande den här förevarande frågan yttrade chefen för Iv. arméfördelningen,
att den af kommissionen väl motiverade förändringen af
§§ 19 och 22 värnpliktslagen med afseende på inskrifningsnämnds och inskrifningsrevisions
åligganden samt inbördes förhållande obetingadt innebure
störa företräden gent emot de nu rådande, något oklara förhållandena
vid de värnpliktigas inskrifning. Förslaget innebure ett fullt logiskt begränsande
af såväl nämndens som revisionens befogenhetsområden.
Chefen för Värmlands regemente anförde, att ett öfverflyttande till
inskrifningsnämndernas slutliga behandling af t älfva uttagning^! af man
-
57
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.
skap till olika vapen och befattningar kunde vara förenadt med vissa svårigheter,
då fördelningen på förhand mellan ett inskrifningsområdes olika
rullföringsområden kan vara svår att uppgöra. Det syntes vara kommissionens
mening, att alla, hvilka skulle uttagas till endast ett ringa antal,
såsom handtverkare in. fl., skulle komma uttagas af revisionen. Det vore
väl då enklast, att uttagningen i dess helhet fortfarande gjordes af revisionen,
hvarvid erforderliga flyttningar och jämkningar kunde göras.
Generalskommissionen anförde uti sitt den 21. december 1907 afglida
utlåtande, att kommissionen i hufvudsak biträdde värnpliktskommissionens
förslag till ändrad lydelse af värnpliktslagen § 19 mom. 1 e) och
§ 22 d). Formuleringen borde dock affattas något olika. Generalskommissionen
biträdde vidare värnpliktskommissionens förslag, att inskrifningslängderna
och protokollet icke skulle behöfva underskrifvas å hvarje förrättningsställe.
Enligt generalskommissionen skulle § 19 mom. 1 e) erhålla följande
lydelse:
»e) att, efter pröfning af de värnpliktigas lämplighet, fördela dem
på de olika truppslagen samt tilldela vissa af dem de tjänster eller särskilda
befattningar vid hären och flottan, som af Konungen bestämmas,
hvarvid vid lika lämplighet i första rummat uttagas de, hvilka därtill anmält
sig; dock att i de fall Konungen föreskrifver, sådan tilldelning i stället
må verkställas af inskrifningsrevisionen;»
§ 22 d) skulle lyda sålunda:
»d) att i de fall Konungen jämlikt § 19 mom. 1 e) bestämmer
verkställa tilldelning af värnpliktiga till visst truppslag eller viss tjänst.»
Af den ofvan lämnade redogörelsen för tillkomsten af nu gällande
bestämmelser för uttagning af värnpliktiga till specialtruppslagen in. m.
torde hafva framgått, att inskrifningsrevisionens inflytande på skälfva uttagningen
blifvit i regeln inskränkt till ett fastställande af inskrifningsnämndens
förslag. Någon utsträcktare befogenhet med hänsyn till sjRifva
uttagningen torde. ej heller kunna tilldelas revisionen, under förutsättning
att, nämnderna ej skola såsom lämpliga anteckna ett större antal än det,
hvilket enligt i kommandoväg utfärdade föreskrifter skall uttagas.
Det bär visserligen varit ifrågasatt att återgå till det ursprungliga
tillvägagångssättet, enligt hvilket anteckningen rörande lämplighet för de
dika truppslagen gjordes inom hvarje rullföringsområde till ett större antal
än det, som skulle därur uttagas, hvarefter revisionen med ledning af
de olika nämndernas anteckningar bestämde den slutliga uttagningen inom
Bihang till Rilcsd. prat. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 60 Höft. 8
Generalskommissionens
utlåtande
den
-V12 1907.
Departe
ments
chefens
yttrande.
58
Kungil. Majds Nåd. Proposition Nr 98.
de olika rullföringsområdena. En sådan återgång till ett på grund åt
vunnen erfarenhet öfvergifvet tillvägagångssätt skulle med all sannolikhet
icke leda till en förbättrad uttagning, huru omsorgsfulla än de af nämnderna
gjorda anteckningarna kunde vara. Inskrifningsrevisionen, hvilken,
i saknad af möjlighet att själf se och pröfva det stora antalet värnpliktiga,
som af nämnderna antecknats såsom lämpliga till visst truppslag, torde
vid den gallring, som med stöd allenast af skriftliga anteckningar skulle
företagas, i flera fall ej kunna undgå att göra sig skyldig till misstag.
Så länge icke de värnpliktiga äro underkastade en förnyad inställelseskyldighet,
blir förvisso sofrande! genom en högre uttagningsmyndighet bland
de af en lägre såsom lämpliga befunna värnpliktiga icke fritaget för berättigade
anmärkningar. Vid sådant förhållande synes mig det af värnpliktskommissionen
framlagda förslaget att såsom regel till inskrifningsnämnderna
öfverlåta uttagningen äfven till specialtruppslagen och flottan
vara att förorda.
Äfven ur de värnpliktigas egen synpunkt torde en sådan anordning
medföra fördelar, då nämligen därigenom de, som uttagits till specialtruppslagen
och flottan, i likhet med dein, som tilldelas fotfolket, redan
vid inskrifningsförrättningen erhålla vetskap om längden af dem åliggande
tjänstgöringstid och dess fördelning mellan första tjänstgöring och
repetitionsöfningar samt datum för inryckningen till den förra. De kunna
sålunda i god tid inrätta sig för den förestående värnpliktstjänstgöringen.
Emellertid synes, såsom äfven värnpliktskommissionen förordat, tilldelningen
böra i vissa fall, som af Konungen närmare bestämmas, förbehållas
åt inskrifningsrevisionen. Sådana fall hänföra sig särskildt till fördelningen
af de icke vapenföra värnpliktiga, hvilken bär ske uti viss åt behofvet
betingad proportion mellan de olika truppförbanden. Om det nämligen
inträffade, att antalet icke vapenföra inom ett rullföringsornråde vore synnerligen
stort, men uttagning inom detta område icke ägde rum till vissa
specialtruppslag eller tjänstegrenar af sådana, medan inom ett annat rullföringsområde,
där de icke vapenföra endast voro sparsamt företrädda,
sådan uttagning skulle ske, blefve följden, att nämnda specialtruppslag
komme att missgynnas i fråga om uttagning åt yrkesmän och militärarbetare.
Fördelningen af dylika värnpliktiga, hvilkas antal inom ett och
samma område är underkastad t ej obetydliga och ofta oberäkneliga fluktuationer
under olika år, bör gifvetvis, i likhet med hvad nu är förhållandet,
bestämmas för inskrifningsområdet i dess helhet och alltså ske genom
inskrifningsrevisionen. Detsamma gäller i hufvudsak fördelningen af de a
sjömanshus inskrifna värnpliktiga, som inskrifvas i hären, äfvensom värnpliktiga
med högre allmänbildning.
59
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.
Såsom af värnpliktskommissionen uttryckligen framhållits, innebär
förslaget om inskränkning af inskrifningsrevisionens åligganden icke någon
som hälst ändring uti de faktiska förhållanden, som hittills förefunnits i
fråga om revisionens befogenhet att ändra inskrifningsnämnds beslut. Samma
garantier för den värnpliktiges rätt, som hittilts förefunnits, komma sålunda
att allt fortfarande och oförändrade vara för handen.
I fråga om formuleringen af lagtexten i § 19 förefinnes en mindre
olikhet uti de båda kommissionernas förslag. Jag anser den af värnpliktskommissionen
förordade vara att föredraga.
I sammanhang med borttagandet af olikheten mellan de hittills använda
uttrycken »tilldela» (till fotfolket) och »uttaga» (till specialtruppslag
vid hären och tjänster vid flottan) bör värnpliktslagen § 26 erhålla den
affattning, som af såväl värnplikts- som generalskommissionen förordats.
Den af kommissionerna förordade ändringen beträffande underskrifning
af inskrifningslängder och protokoll vid inskrifningsförrättning finner
jag betingad af praktiska hänsyn och förordar densamma.
60
Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.
På grund af hvad jag sålunda anfört får jag i underdånighet hemställa,
det Eders Kungl. Maj:t täckes föreslå Riksdagen att antaga en så
lydande
Lag
om ändrad lydelse af vissa paragrafer i viirupliktslagen den it juni 1901.
Härigenom förordnas, att §§ 13, 17, 18, 19, 22, 26, 32 och 45 värnpliktslagen
skola erhålla följande ändrade lydelse:
§ 13.
Värnpliktig* 1. Hvarje år skall inom de särskilda rullföringsområdena och för
inskrifning. gärgkj](ia sjömanshusen å tider och ställen, som, efter det vederbörande
inskrifningsområdes- eller sjörullföringsområdesbefälhafvare blifvit hörd,
bestämmas af Konungens Befallningshafvande i det län, till hvilket rullföringsområdet
eller största delen däraf hörer, eller hvarinom vederbörligt
sjömanshus är beläget, inskrifning förrättas med de värnpliktiga, som under
året fylla tjuguett år, samt med de äldre värnpliktiga, hvilka icke förut
blifvit inskrifna eller frikallade.
2. Inkallelse till inskrifningsförrättning verkställes af Konungens
Befallningshafvande genom kungörelse och offentligt anslag inom hvarje
kommun.
§ 17.
Uppskof med 1. Uppskof till nästföljande år med den i § 27 föreskrifna första
tjamtgormg tjänstgöring kan vid inskrifningen medgifvas:
a) å sjömanshus inskrifven värnpliktig, som enligt intyg från sjömanshusombudsmannen
är förhyrd för längre utrikes resa å handelsfartyg
och som till följd däraf icke utan väsentlig olägenhet kan, så länge resan
fortvara]'', inställa sig;
b) värnpliktig, som själf förvaltar och brukar honom tillhörig fast
egendom eller själf drifver honom tillhörig handels-, fabriks- eller annan
61
Kungl. Maj:t-s Nåd. Proposition Nr 98.
industriel! rörelse och af eu eller annan anledning icke varit i tillfälle att
på lämpligt sätt ordna om fastighetens eller rörelsens skötande under den
tid, han för sin militära tjänstgöring skulle blifva frånvarande; samt
c) värnpliktig, som visar annat giltigt skäl för uppskofs beviljande,
såsom . att tjänstgöringens fullgörande skulle medföra afsevärdt afbräck i
fortskriden lärokurs eller eljest bereda honom eller af hans arbete beroende
nära anhöriga väsentliga svårigheter eller olägenheter.
Fortfar anledningen till uppskof med den i § 27 stadgade första
tjänstgöring, må förlängdt uppskof, hvarje gång för ett år, af vederbörande
inskrifningsnämnd den värnpliktige beviljas; dock att tjänstgöringen, utom
1 fall, som i inom. 5 nedan afses, skall taga sin början senast det år, under
hvilket han fyller tjugufyra år.
2. Yppas för inskrifven värnpliktig, efter det inskrifningsförrättningarna
afslutats, sådan anledning till uppskof med den i §27 föreskritna
första tjänstgöring, hvarom i mom. 1 här ofvan förmäles, må uppskof
med nämnda tjänstgöring till nästföljande år den värnpliktige medgifva8
i deri ordning, Konungen bestämmer; åliggande den värnpliktige, där
han önskar ytterligare uppskof med samma tjänstgöring, att vid följande
årets inskrifningsförrättning hos vederbörande inskrifningsnämnd därom
göra framställning.
3. Uppskof till nästföljande år med i § 27 föreskrifven repetitionsöfning
må beviljas i den ordning, Konungen bestämmer.
4. Från redan påbörjad tjänstgöring må i den ordning, Konungen
bestämmer, hemförlofvas värnpliktig, för hvilken efter tjänstgöringens början
i anledning af dödsfall eller annan åt honom oberoende händelse inträdt
förhållande, på grund hvaraf lian är att likställa med här ofvan i
mom. 1 b) eller c) omförmäld värnpliktig. Huruvida och i hvad mån sålunda
hemförlofvad värnpliktig må anses hafva fullgjort nämnda tjänstgöring,
äfvensom i hvilken ordning honom åliggande återstående tjänstgöring
skall fullgöras, därom förordnar Konungen.
Fortfar sådant förfall, som nu blifvit sagdt, och önskar den värnpliktige
på grund däraf uppskof med den tjänstgöring, som icke anses af
honom fullgjord, göre därom framställning hos vederbörande inskrifningsnämnd
vid den inskrifningsförrättning, som infaller näst efter det han
hemförlofvats.
5. År anledning till uppskof med eller hemförlofning från tjänstgöring,
hvarom ofvan i denna § sägs, af beskaffenhet, som "i § 16 mom.
2 omförmäles, och förefinnes anledningen ännu tre år efter det, då den
värnpliktige erhöll uppskof eller hemförlofvades, galle hvad i mom. 3 af
samma § är stadgadt.
62
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 98.
Inskrif
nings
nämnds
samman
sättning.
§ 18.
1. För rullföringsområde skall finnas en inskrifningsnämnd, bestående
af en regementsofficer såsom ordförande samt fyra ledamöter, nämligen
en af Konungens Befallningshafvande i det län, till hvilket området
eller största delen däraf hörer, därtill förordnad lagfaren man, äfvensom
rullföringsområdesbefälhafvaren samt två inom samma område bosatta, icke
militära personer, hvilka jämte ett lika antal suppleanter väljas hvarje
gång för två år af landstinget eller, där rullföringsområde utgöres af stad,
som ej under landsting lyder, af stadsfullmäktige. En af de sålunda utsedda
ledamöterna och en af suppleanterna afgå dock efter lottning vid
slutet af det år, då denna lag vunnit tillämpning, hvarefter en ledamot
och eu suppleant årligen väljas. Omfattar rullföringsområde landsdelar,
hörande under olika landsting, eller landsdel och stad, som ej under landsting
lyder, väljas särskilt för hvarje sådan landsdel eller stad två ledamöter
i nämnden jämte lika antal suppleanter. De af landsting eller stadsfullmäktige
valda ledamöter eller, i händelse de äro hindrade, deras suppleanter
deltaga i nämndens förrättningar endast i hvad angår det område, för
hvilket de blifvit valda.
För större rullföringsområde må, där Konungen så bestämmer, finnas
två eller flera inskrifningsnämnder, hvar och en för viss del af rullföringsområdet,
sammansatta såsom ofvan är föreskrifvet, dock att i stället
för rullföringsområdesbefalhafvaren må träda annan officer.
Vid sammanträde af inskrifningsnämnd för rullföringsområde, från
hvilket ett större antal värnpliktiga inskrifvas i flottan, må officer af marinen
närvara för att lämna nämnden erforderliga upplysningar och göra
de yrkanden, som lian finner behöflig;! i fråga om inskrifningen af värnpliktig
till tjänst eller särskild befattning vid flottan, dock utan rätt att
i nämndens beslut deltaga.
2. För sjömanshus skall finnas en inskrifningsnämnd, bestående åt
en regementsofficer såsom ordförande och fyra ledamöter, nämligen en af
Konungens Befallningshafvande i det län, inom hvilket sjömanshuset är
beläget, därtill förordnad lagfaren man äfvensom sjörullföringsområdesbefälhafvaren
och två inom staden, där sjömanshuset är beläget, bosatta,
icke militära personer, hvilka jämte ett lika antal suppleanter väljas på
sätt i mom. 1 är för hvarje fall stadgadt.
I de fall Konungen bestämmer, må i stället för sjörullföringsområdesbefälhafvare
träda annan officer.
Kungl. MajUs Nåd. Proposition Nr 98.
63
3. För att beslut må kunna af nämnden fattas, erfordras, att minst
tre ledamöter, däribland en militär samt den af Konungens Befallningshafvande
förordnade ledamoten, äro tillstädes. Falla vid omröstning till
beslut rösterna lika, galle ordförandens eller, vid förfall för denne, områdesbefälhafvarens
in ening.
Nämnden biträdes af en läkare.
§ 19.
1. Inskrifningsnämnd för rullföringsområde sammankallas af Konungens
Befallningshafvande i det län, hvartill området eller största delen
däraf hörer. Sådan nämnd åligger:
a) att verkställa behörig inskrifning af de värnpliktiga;
b) att pröfva och besluta om de i §§ 4, 16 och 17 omnämnda frikallelse!''
och uppskof;
c) att, därest för frånvarande värnpliktig företes intyg om kroppslig
eller andlig brist af sådan beskaffenhet, att den synes nämnden till fullo
ådagalägga hans oförmögenhet till tjänst vid rikets försvar, utan hinder
af den värnpliktiges frånvaro besluta lians frikallelse från värnpliktens
fullgörande;
d) att mottaga de värnpliktigas anmälningar rörande det truppslag
vid hären eller den tjänst vid flottan, hvari de önska blifva inskrifna;
e) att, efter pröfning af de värnpliktigas lämplighet för olika truppslag,
tjänster eller särskilda befattningar, tilldela de olika truppslagen
och tjänsterna dem, som inskrifvits, hvarvid vid lika lämplighet i första
rummet uttagas de, hvilka därtill anmält sig; dock att, i de fall Konungen
bestämmer, sådan tilldelning må verkställas af inskrifningsrevision;
f) att tillställa de inskrifna den i § 14 omnämnda inskrifningsbok,
i hvilken nämndens beslut bör vara antecknadt; samt
g) att förordna om de värnpliktigas öfverförande vid behörig tid
från första till andra uppbådet i beväringen och från beväringen till landstormen.
Öfver nämndens beslut föres protokoll af den utaf Konungens Befallningshafvande
förordnade ledamoten, därvid från beslut afvikande mening,
som blifvit framställd af ordförande eller ledamot inom nämnden,
eller från beslut afvikande yrkande, som blifvit gjordt af den i § 18 mom.
1 omförmälde officer af marinen, antecknas till protokollet; och skola,
innan nämnden åtskiljes, såväl inskrifningslängderna som protokollet af
nämn den u lider skråf vas.
Inskrif
nings
nämnds
åligganden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 08.
Inskrifningsrevisions
åligganden.
CA
2. Inskrifningsnämnd för sjömanshus sammankallas af Konungens
Befallningshafvande i det län, där sjömanshuset är beläget, och gäller för
sådan inskrifningsnämnd i tillämpliga delar hvad för den i mom. 1 omförmälda
inskrifningsnämnd är föreskrifvet.
3. Under den del af året, som infaller emellan inskrifningsnämndens
och inskrifningsrevisionens sammanträden, må för inskrifning af värnpliktiga,
som uteblifvit från den i § 13 omförmälda inskrifningförrättning, de
åligganden och befogenheter, som enligt mom. 1 tillhöra inskrifningsnämnd,
i den omfattning och i enlighet med de närmare föreskrifter, Konungen
meddelar, utöfvas af inskrifningsområdesbefälhafvaren eller, beträffande å
sjömanshus inskrifna värnpliktiga, af sjörullföringsområdesbefälhafvaren.
Beslut, som af områdesbefälhafvaren i sådant ärende meddelas, skall
underställas inskrifningsrevisionen och må ej gälla förrän detsamma blifvit
af revisionen pröfvadt.
4. Sjörullföringsområdesbefälhafvare må, äfven under den del af
året, som infaller emellan inskrifningsrevisions sammanträde och näst infallande
inskrifningsförrättning, utöfva ofvan i mom. 3 omförmälda åligganden
och befogenheter beträffande å sjömanshus inskrifven värnpliktig,
som med laga förfall varit frånvarande från inskrifningsförrättning för
sjömanhus.
Beslut, som af honom i sådant fall meddelas, skall gälla till dess
detsamma blifvit af inskrifningsnämnden pröfvadt.
§ 22.
Inskrifningsrevision sammanträder på kallelse af ordföranden. Revisionen
åligger:
a) att pröfva och afdöma besvär mot inskrifningsnämnds beslut;
b) att granska och, där så skäligt finnes, ändra sådana inskrifningsnämnds
beslut, rörande hvilka afvikande meningar eller yrkanden äro till
protokollet antecknade, äfvensom hvarje beslut rörande ärende, som omförmäles
i § 19 mom. 1 c);
c) att granska och, där så skäligt finnes, ändra inskrifningsområdeseller
sjörullföringsområdesbefälhafvares beslut i ärende, som jämlikt § 19
mom. 3 blifvit revisionen underställdt; samt
d) att, i de fall Konungen bestämmer, verkställa tilldelning af värnpliktiga
till visst truppslag eller viss tjänst.
Inskrifningsrevisionens beslut öfverlämnas till Konungens Befallningshafvande
för att genom dess försorg vederbörande kungöras.
Kungi. May.ts Nåd. Proposition Nr 98.
65
§ 26.
Värnpliktiga tilldelas fotfolket, rytteriet, artilleriet, ingenjörtrupperna
och trängen samt tjänst i flottan, på sätt §§ 19 och 22 bestämma.
§ 32.
J. Hvarje år skall mönstring, som i denna paragraf omförmäles,
hållas med till beväringen hörande värnpliktiga, med undantag af dem, som
under årets_ lopp varit i tjänstgöring eller som äro å sjömanshus inskrifna
och till sjöfart inmönstrade.
2. Med värnpliktiga, utom dem, som äro å sjömanshus inskrifna
och tillhöra flottan, hålles mönstringen inom hvarje rullföringsområde.
För sådan mönstring är hvarje värnpliktig skyldig att, i enlighet med de
närmare föreskrifter Konungen meddelar, till befälet afgifva tillförlitlig
skriftlig uppgift om bostad och yrke, den värnpliktige dock medgifvet att
under tiden för mönstringen iakttaga personlig inställelse och därvid muntligen
afgifva nämnda uppgift.
3. Med värnpliktiga, som äro å sjömanshus inskrifna och tillhöra
flottan, hålles mönstringen vid sjömanshus. För sådan mönstring är hvarje
värnpliktig skyldig att, i enlighet med de närmare föreskrifter Konungen
meddelar, till sjömanshusombudsman afgifva tillförlitlig skriftlig uppgift
om bostad och sysselsättning, den värnpliktige dock medgifvet att under
tiden för mönstringen iakttaga personlig inställelse och därvid muntligen
afgifva nämnda uppgift.
4. Kallelse till mönstring verkställes genom kungörelse, som skall
införas i eu eller flera af ortens tidningar och uppläsas minst två gånger
i kyrkorna samt offentligen anslås inom vederbörande kommuner.
§ 45.
1. Öfver värnpliktiga, hvilka utan anmäldt laga förfall uteblifvit
från inskrifningsförrättning och icke, oaktadt sin frånvaro, blifvit inskrifna
eller från värnpliktens fullgörande frikallade, eller som underlåtit att fullgöra
hvad dem enligt § 32 och § 33 mom. 2 eller 3 åligger, skola förteckningar
länsvis uppgöras och till Konungens Befallningshafvande insändas;
skolande å förteckningarna för hvarje värnpliktig angifvas hans
bostad, där denna är känd, samt, till ledning vid ansvars bestämmande,
tillgängliga upplysningar rörande försummelsens beskaffenhet.
Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afä. SO Höft.
Tilldelning
till olika
truppslag.
Mönstring.
Böters påförande.
9
66
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.
Uppgörande och insändande af dylik förteckning åligger vid inskrifningsförrättning
den af Konungens Befallningshafvande förordnade ledamot,
som öfver inskrifningsnämndens beslut förer protokoll; skolande inskrifningsnämnden,
innan den åtskiljes, sagda förteckning granska och underteckna.
Upprättande och insändande af förteckningar öfver försummelser mot
lagbuden i § 32 inom. 2 och § 33 mom. 2 åligger befälhafvare, som förrättat
mönstringen, eller hos hvilken anmälan bort göras.
Upprättande af förteckningar öfver försummelser mot lagbuden i §
32 mom. 3 och § 33 mom. 3 åligger sjömanshusombudsman, hvilken
öfversänder dem till sjörullföringsområdesbefälhafvaren, som, efter att
hafva granskat och påtecknat desamma, insänder dem till Konungens Befallningshafvande.
2. Af de enligt inom. i inkommande förteckningar öfver värnpliktiga
skola särskilda utdrag, upptagande dem, Indika Konungens Befallningshafvande
finner sig böra påföra böter enligt § 40 eller § 41, till vederbörande
kronofogdar och magistrater öfversändas, försedda med Konungens
Befallningshafvandes resolution, att de i utdragen upptagna böter må hos
de värnpliktiga omedelbarligen uttagas, därest de icke däremot något invända,
men att, därest de vilja för uteblifvandet eller försummelsen styrka
laga förfall eller eljest åberopa någon omständighet, som kan leda till
deras frikännande från bötesansvar, i hvilken händelse de äga undfå skriftlig
del af resolutionen i hvad dem rörer, de skola inom trettio dagar därefter
till vederbörande kronofogde eller magistrat ingifva de bevis, som till
styrkande af deras mot böternas indrifvande gjorda invändningar åberopas,
vid påföljd för uraktlåtenhet däraf, att böterna utan hinder af samma invändningar
må i laga ordning uttagas. Inkommande bevis skola ofördröjligen
insändas till Konungens Befallningshafvande, som, efter pröfning af
förekommande omständigheter, meddelar beslut i saken.
3. Åtnöjes värnpliktig icke med Konungens Befallningshafvandes
beslut, hvarigenom böter blifvit honom slutligen påförda, äger han att
inom trettio dagar efter erhållen del af beslutet till Konungens Befallningshafvande
ingifva sina till Konungen ställda, underdåniga besvär, hvilka
därpå af Konungens Befallningshafvande jämte eget yttrande till Landtförsvars-
eller Sjöförsvarsdepartementet insändas. Besvären må äfven till
Konungens Befallningshafvande med posten insändas; och skall i sådant
fall behörigen styrkas, att den klagande egenhändigt undertecknat besvärsskriften
eller att densamma på hans begäran eller med hans samtycke
blifvit uppsatt.
Till denna departementschefens, af statsrådets öfriga
ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.
67
Konungen lämna nådigt bifall, och skulle nådig proposition
till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
A ii Söderhjelm.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1911:115 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Majits proposition nr 98 med förslag till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i värnpliktslagen den 14 juni s. 1 i texten
- LU 1911:39 Utlåtande, i anledning af dels Rungl. Maj:ts proposition nr 98 med förslag till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i värnpliktslagen den 14 juni 1901, de s. 1 i texten