Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i värnpliktslagen den 14 juni 1901

1911-03-03 · 67 sidor, varav 63 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 63 av 67 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1911:98, Med förslag till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i värnpliktslagen den 14 juni 1901

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

1

Nr 98.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i värnpliktslagen

den 14 juni 1901; gifven Stockholms slott den 3

mars 1911.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

landtförsvarsärenden denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att antaga eu så lydande

Lag

om ändrad lydelse af vissa paragrafer i värnpliktslagen den 14 juni 1901.

Härigenom förordnas, att §§ 13, 17, 18, 19, 22, 26, 32 och 45

värnpliktslagen skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 13.

1. Hvarje år skall inom de särskilda rullföringsområdena och för Värnpliktigs

de särskilda sjömanshusen å tider och ställen, som, efter det vederbörande inskrifning.

inskrifningsområdes- eller sjörullföringsområdesbefälhafvare blifvit hörd,

bestämmas af Konungens Befallningshafvande i det län, till hvilket rullföringsområdet

eller största delen däraf hörer, eller hvarinom vederbörligt

sjömanshus är beläget, inskrifning förrättas med de värnpliktiga, som under

året fylla tjuguett år, samt med de äldre värnpliktiga, hvilka icke

förut blifvit inskrift^ eller frikallade.

2. Inkallelse till inskrifningsförrättning verkställes af Konungens

Befallningshafvande genom kungörelse och offentligt anslag inom hvarje

kommun.

Bihang till Riksd. prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 60 Höft. (AV 98.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

§ 17.

Uppskof med 1. Uppskof till nästföljande år med den i § 27 föreskrifna första

tjänstgöring tjänstgöring kan vid inskrifningen inedgifvas:

a) å sjömanshus inskrifven värnpliktig, som enligt intyg från sjömanshusombudsmannen

är förhyrd för längre utrikes resa å handelsfartyg

och som till följd däraf icke utan väsentlig olägenhet kan, så länge resan

fortvarar, inställa sig;

b) värnpliktig, som själf förvaltar och brukar honom tillhörig fast

egendom eller själf drifver honom tillhörig handels-, fabriks- eller annan

industriell rörelse och af en eller annan anledning icke varit i tillfälle att

på lämpligt sätt ordna om fastighetens eller rörelsens skötande under den

tid, han för sin militära tjänstgöring skulle blifva frånvarande; samt

c) värnpliktig, som visar annat giltigt skäl för uppskofs beviljande,

såsom att tjänstgöringens fullgörande skulle medföra afsevärdt afbräck i

fortskriden lärokurs eller eljest bereda honom eller af hans arbete beroende

nära anhöriga väsentliga svårigheter eller olägenheter.

Fortfar anledning till uppskof med den i § 27 stadgade första tjänstgöring,

må förlängdt uppskof, hvarje gång för ett år, af vederbörande inskrifningsnämnd

den värnpliktige beviljas; dock att tjänstgöringen, utom i fall,

som i mom. 5 nedan afses, skall taga sin början senast det år, under hvilket

han fyller tjugufyra år.

2. Yppas för inskrifven värnpliktig, efter det inskrifningsförrättningarna

afslutats, sådan anledning till uppskof med den i § 27 föreskrifna

första tjänstgöring, hvarom i mom. 1 här ofvan förmäles, må uppskof

med nämnda tjänstgöring till nästföljande år den värnpliktige medgifvas

i den ordning, Konungen bestämmer; åliggande den värnpliktige, där

han önskar ytterligare uppskof med samma tjänstgöring, att vid följande

årets inskrifningsförrättning hos vederbörande inskrifningsnämnd därom

göra framställning.

3. Uppskof till nästföljande år med i § 27 föreskrifven repetitionsöfning

må beviljas i den ordning, Konungen bestämmer.

4. Från redan påbörjad tjänstgöring må i den ordning, Konungen

bestämmer, hemförlofvas värnpliktig, för hvilken efter tjänstgöringens början

i anledning af dödsfall eller annan af honom oberoende händelse inträdt

förhållande, på grund hvaraf han är att likställa med här ofvan i

mom. 1 b) eller c) omförmäld värnpliktig. Huruvida och i hvad mån sålunda

hemförlofvad värnpliktig må anses hafva fullgjort nämnda tjänstgöring,

äfvensom i hvilken ordning honom åliggande återstående tjänstgöring

skall fullgöras, därom förordnar Konungen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

3

Fortfar sådant förfall, som nu blifvit sagdt, och Önskar den värnpliktige

på grund däraf uppskof med den tjänstgöring, som icke anses af

honom fullgjord, göre därom framställning hos vederbörande inskrifningsnämnd

vid den inskrifningsförrättning, som infaller näst efter det han

hemförlofvats.

5. År anledning till uppskof med eller hemförlofning från tjänstgöring,

hvarom ofvan i denna § sägs, af beskaffenhet, som i § 16 inom.

2 omförmäles, och förefinnes anledningen ännu tre år efter det, då den

värnpliktige erhöll uppskof eller hemförlofvades, galle hvad i mom. 3 af

samma § är stadgadt.

§ 18.

1. För rullföringsområde skall finnas en inskrifningsnämnd, bestående

af en regementsofficer såsom ordförande samt fyra ledamöter, nämligen

en af Konungens Befallningshafvande i det län, till hvilket området

eller största delen däraf hörer, därtill förordnad lagfaren man, äfvensom

rullföringsområdesbefälhafvaren samt två inom samma område bosatta, icke

militära personer, hvilka jämte ett lika antal suppleanter väljas hvarje

gång för två år af landstinget eller, där rullföringsområde utgöres af stad,

som ej under landsting lyder, af stadsfullmäktige. En af de sålunda utsedda

ledamöterna och en af suppleanterna afgå dock efter lottning vid

slutet af det år, då denna lag vunnit tillämpning, hvarefter en ledamot

och en suppleant årligen väljas. Omfattar rullföringsområde landsdelar,

hörande under olika landsting, eller landsdel och stad, som ej under landsting

lyder, väljas särskild! för hvarje sådan landsdel eller stad två ledamöter

i nämnden jämte lika antal suppleanter. De af landsting eller stadsfullmäktige

valda ledamöter eller, i händelse de äro hindrade, deras suppleanter

deltaga i nämndens förrättningar endast i hvad angår det område, för

hvilket de blifvit valda.

För större rullföringsområde må, där Konungen så bestämmer, finnas

två eller flera inskrifningsnämnder, hvar och eu för viss del af rullföringsområdet,

sammansatta såsom ofvan är föreskrifvet, dock att i stället

för rullföringsområdesbefälhafvaren må träda annan officer.

Vid sammanträde af inskrifningsnämnd för rullföringsområde, från

hvilket ett större antal värnpliktiga inskrifvas i flottan, må officer af marinen

närvara för att lämna nämnden erforderliga upplysningar och göra

de yrkanden, som han finner behöfliga i fråga om inskrifningen af värnpliktig

till tjänst eller särskild befattning vid flottan, dock utan rätt att

i nämndens beslut deltaga.

Inskrifning

snämncls

sammansättning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Inskrif
nings
nämnds
åligganden.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

2. För sjömanshus skall finnas en inskrifningsnämnd, bestående af

en regementsofficer såsom ordförande och fyra ledamöter, nämligen en af

Konungens Befallningshafvande i det län, inom hvilket sjömanshuset är

beläget, därtill förordnad lagfaren man äfvensom sjörullföringsområdesbefälhafvaren

och två inom staden, där sjömanshuset är beläget, bosatta,

icke militära personer, hvilka järnte ett lika antal suppleanter väljas på

sätt i mom. 1 är för hvarje fall stadgadt.

I de fall Konungen bestämmer, må i stället för sjörullföringsområdesbefälhafvare

trilda annan officer.

3. För att beslut må kunna af nämnden fattas, erfordras, att minst

tre ledamöter, däribland en militär samt den af Konungens Befallningshafvande

förordnade ledamoten, äro tillstädes. Falla vid omröstning till

beslut rösterna lika, galle ordförandens eller, vid förfall för denne, områdesbefälhafvarens

mening.

Nämnden biträdes af en läkare.

§ 19.

1. Inskrifningsnämnd för rullföringsområde sammankallas af Konungens

Befallningshafvande i det län, hvartill området eller största delen

däraf hörer. Sådan nämnd åligger:

a) att verkställa behörig inskrifning af de värnpliktiga;

b) att pröfva och besluta om de i §§ 4, 16 och 17 omnämnda frikallelser

och uppskof;

c) att, därest för frånvarande värnpliktig företes intyg om kroppslig

eller andlig brist af sådan beskaffenhet, att den synes nämnden till fullo

ådagalägga hans oförmögenhet till tjänst vid rikets försvar, utan hinder

af den värnpliktiges frånvaro besluta hans frikallelse från värnpliktens

fullgörande;

d) att mottaga de värnpliktigas anmälningar rörande det truppslag

vid hären eller den tjänst vid flottan, hvari de önska blifva inskrifna;

e) att, efter pröfning af de värnpliktigas lämplighet för olika truppslag,

tjänster eller särskilda befattningar, tilldela de olika truppslagen

och tjänsterna dem, som inskrifvits, hvarvid vid lika lämplighet i första

rummet uttagas de, hvilka därtill anmält sig; dock att, i de fall Konungen

bestämmer, sådan tilldelning må verkställas af inskrifningsrevision;

f) att tillställa de inskrifna den i § 14 omnämnda inskrifningsbok,

i hvilken nämndens beslut bör vara antecknadt; samt

g) att förordna om de värnpliktigas öfverförande vid behörig tid från

första till andra uppbådet i beväringen och från beväringen till landstormen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

Öfver nämndens beslut föres protokoll af den utaf Konungens Befallningshafvande

förordnade ledamoten, därvid från beslut afvikande mening,

som blifvit framställd af ordförande eller ledamot inom nämnden,

eller från beslut afvikande yrkande, som blifvit gjordt af den i § 18 mom.

1 omförmälde officer af marinen, antecknas till protokollet; och skola,

innan nämnden åtskiljes, såväl inskrifningslängderna som protokollet af

nämnden underskrifvas.

2. Inskrifningsnämnd för sjömanshus sammankallas af Konungens

Befallningshafvande i det län, där sjömanshuset är beläget, och gäller för

sådan inskrifningsnämnd i tillämpliga delar hvad för den i mom. 1 omförmälda

inskrifningsnämnd är föreskrifvet.

3. Under den del af året, som infaller emellan inskrifningsnämndens

och inskrifningsrevisionens sammanträden, må för inskrifning af värnpliktiga,

som uteblifvit från den i § 13 omförmälda inskrifningförrättning, de

åligganden och befogenheter, som enligt mom. 1 tillhöra inskrifningsnämnd,

i den omfattning och i enlighet med de närmare föreskrifter, Konungen

meddelar, utöfvas af inskrifningsområdesbefälhafvaren eller, beträffande å

sjömanshus inskrifna värnpliktiga, af sjörullföringsområdesbefälhafvaren.

Beslut, som af områdesbefälhafvaren i sådant ärende meddelas, skal!

underställas inskrifningsrevisionen och må ej gälla förrän detsamma blifvit

af revisionen pröfvadt.

4. Sjörullföringsområdesbefälhafvare må, äfven under den del af

året, som infaller emellan inskrifningsrevisions sammanträde och näst infallande

inskrifningsförrättning, utöfva ofvan i mom. 3 omförmälda åligganden

och befogenheter beträffande å sjömanshus inskrifven värnpliktig,

som med laga förfall varit frånvarande från inskrifningsförrättning för sjömanshus.

Beslut, som af honom i sådant fall meddelas, skall gälla till dess

detsamma blifvit af inskrifningsnämnden pröfvadt.

§ 22.

Inskrifningsrevision sammanträder på kallelse af ordföranden. Revisionen

åligger:

a) att pröfva och afdöma besvär mot inskrifningsnämnds beslut;

b) att granska och, där så skäligt finnes, ändra sådana inskrifningsnämnds

beslut, rörande hvilka afvikande meningar eller yrkanden äro till

protokollet antecknade, äfvensom hvarje beslut rörande ärende, som omförmäles

i § 19 mom. 1 c);

Insk‘rifning

srevisions

åligganden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tilldelning

till olika

truppslag.

Mönstring.

Böters påförande.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

c) att granska och, där så skäligt tinnes, ändra inskrifningsområdeseller

sjörullföringsområdesbefälhafvares beslut i ärende, som jämlikt § 19

mom. 3 blifvit revisionen undersälldt; samt

d) att, i de fall Konungen bestämmer, verkställa tilldelning af värnpliktiga

till visst truppslag eller viss tjänst.

Inskrifningsrevisionens beslut öfverlämnas till Konungens Befallningshafvande

för att genom dess försorg vederbörande kungöras.

§ 26.

Värnpliktiga tilldelas fotfolket, rytteriet, artilleriet, ingenjörtrupperna

och trängen samt tjänst i flottan, på sätt §§ 19 och 22 bestämma.

§ 32.

1. Hvarje år skall mönstring, som i denna paragraf omförmäles,

hållas med till beväringen hörande värnpliktiga, med undantag af dem,

som under årets lopp varit i tjänstgöring eller som äro å sjömanshus inskrifna

och till sjöfart inmönstrade.

2. Med värnpliktiga, utom dem, som äro å sjömanshus inskrifna

och tillhöra flottan, hålles mönstringen inom hvarje rullföringsområde.

För sådan mönstring är hvarje värnpliktig skyldig att, i enlighet med de

närmare föreskrifter Konungen meddelar, till befälet afgifva tillförlitlig

skriftlig uppgift om bostad och yrke, den värnpliktige dock medgifvet att

under tiden för mönstringen iakttaga personlig inställelse och därvid

muntligen afgifva nämnda uppgift.

3. Med värnpliktiga, som äro å sjömanshus inskrifna och tillhöra

flottan, hålles mönstringen vid sjömanshus. För sådan mönstring är

hvarje värnpliktig skyldig att, i enlighet med de närmare föreskrifter

Konungen meddelar, till sjömanshusombudsman afgifva tillförlitlig skriftlig

uppgift om bostad och sysselsättning, den värnpliktige dock medgifvet att

under tiden för mönstringen iakttaga personlig inställelse och därvid muntligen

afgifva nämnda uppgift.

4. Kallelse till mönstring verkställes genom kungörelse, som skall

införas i en eller flera af ortens tidningar och uppläsas minst två gånger

i kyrkorna samt offentligen anslås inom vederbörande kommuner.

§ 45.

1. Öfver värnpliktiga, hvilka utan anmäldt laga förfall uteblifvit

från inskrifningsförrättning och icke, oaktadt sin frånvaro, blifvit inskrifna

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 98.

eller från värnpliktens fullgörande frikallade, eller som underlåtit att fullgöra

hvad dem enligt § 32 och § 33 mom. 2 eller 3 åligger, skola förteckningar

länsvis uppgöras och till Konungens Befallningshafvande insändas;

skolande å förteckningarna för hvarje värnpliktig angifvas hans

bostad, där denna är känd, samt, till ledning vid ansvars bestämmande,

tillgängliga upplysningar rörande försummelsens beskaffenhet.

Uppgörande och insändande af dylik förteckning åligger vid inskrifningsförrättning

den af Konungens Befallningshafvande förordnade ledamot,

som öfver inskrifningsnämndens beslut förer protokoll; skolande inskrifningsnämnden,

innan den åtskiljes, sagda förteckning granska och underteckna.

Upprättande och insändande af förteckningar öfver försummelser mot

lagbuden i § 32 mom. 2 och § 33 mom. 2 åligger befälhafvare, som förrättat

mönstringen, eller hos hvilken anmälan bort göras.

Upprättande af förteckningar öfver försummelser mot lagbuden i §

32 mom. 3 och § 33 mom. 3 åligger sjömanshusombudsman, hvilken

öfversänder dem till sjörullföringsområdesbefälhafvaren, som, efter att

hafva granskat och påtecknat desamma, insänder dem till Konungens Befallningshafvande.

2. Af de enligt mom. 1 inkommande förteckningar öfver värnpliktiga

skola särskilda utdrag, upptagande dem, hvilka Konungens Befallningshafvande

finner sig böra påföra böter enligt § 40 eller § 41, till vederböi’ande

kronofogdar och magistrater öfversändas, försedda med Konungens

Befallningshafvandes resolution, att de i utdragen upptagna böter må hos

de värnpliktiga omedelbarligen uttagas, därest de icke däremot något invända,

men att, därest de vilja för uteblifvandet eller försummelsen styrka

laga förfall eller eljest åberopa någon omständighet, som kan leda till

deras frikännande från bötesansvar, i hvilken händelse de äga undfå skriftlig

del af resolutionen i hvad dem rörer, de skola inom trettio dagar därefter

till vederbörande kronofogde eller magistrat ingifva de bevis, som till

styrkande af deras mot böternas indrifvande gjorda invändningar åberopas,

vid påföljd för uraktlåtenhet häraf, att böterna utan hinder af samma invändningar

må i laga ordning uttagas. Inkommande bevis skola ofördröjligen

insändas till Konungens Befallningshafvande, som, efter pröfning af

förekommande omständigheter, meddelar beslut i saken.

3. Atnöjes värnpliktig icke med Konungens Befallningshafvandes

beslut, hvarigenom böter blifvit honom slutligen påförda, äger han att

inom trettio dagar efter erhållen del af beslutet till Konungens Befallningshafvande

ingifva sina till Konungen ställda, underdåniga besvär, hvilka

härpå af Konungens Befallningshafvande jämte eget yttrande till Landt
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

försvars- eller Sjöförsvarsdepartementet insändas. Besvären må äfven till

Konungens Befallningshafvande med posten insändas; och skall i sådant

fall behörigen styrkas, att den klagande egenhändigt undertecknat besvärsskriften

eller att densamma på hans begäran eller med hans samtycke

blifvit uppsatt.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

G U 8 T A F.

0. B. Malm.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung],. Majds Nåd. Proposition Nr 98.

9

Utdrag af protokoll öfver landtförsv av särenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3

mars 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Hederstierna,

Syvartz,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Departementschefen, statsrådet Malm, förmälde sig vilja Kungl Maj:ts

pröfning underställa vissa frågor angående ändring i värnpliktslagen, hvilka

frågor varit föremål för pröfning dels af den utaf Kungi. Maj:t 1906 förordnade

s. k. »värnpliktskommissionen», dels af 1907 års s. k. »generalskommission»

dels slutligen af 1907 års försvarskommitté. Dessa frågor,

hvilka varit föremål för gemensam beredning i landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementen,

berörde:

nedbringandet af kostnaderna för mönstringar med de värnpliktiga;

nedbringandet af kostnaderna för inskrifning af värnpliktiga, som

äro inskrifna å vissa sjömanshus;

utsträckning af frikallelse från värnpliktens fullgörande i beväringen

under fredstid för vissa värnpliktiga på grund af ömmande familjeskäl;

Bihang till Riksd. prat. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 60 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

1894 ars

riksdagsskrifvelse.

t. f. Chefem

för generalstaben

utlåtande.

Kungl.

Maj:ts ställ

ning till

fragan.

1898 års

kommitté.

1899 års

Riksdag.

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 98.

underlättandet af inskrifning för vissa värnpliktiga, som äro inskrift^

å sjömanshus; samt

inskrifningsnämnds och inskritningsrevisions åligganden.

Beträffande eu livar af dessa frågor yttrade föredragande departementschefen

:

Nedbringandet

af kostnaderna för mönstringar med de

värnpliktiga.

Med anledning af i ämnet väckt motion anhöll 1894 års Riksdag i

skrifvelse till Kungl. Maj:t om utredning, huruvida den i § 32 värnpliktslagen

stadgade mönstring med bcväringen skulle kunna upphöra, och af

Riksdagen ifrågasattes, att den personliga inställelsen vid mönstring skulle

utbytas mot ovillkorlig skyldighet att aflämna tillförlitlig bostadsuppgift.

t. f. Chefen för generalstaben förklarade sig på anförda skäl icke

kunna tillråda den ifrågasatta förändringen.

Kungl. Maj:t fann, på af t. f. chefen för generalstaben anförda skäl,

riksdagsskrifvelsen ej böra till vidare åtgärd föranleda.

Den år 1898 tillsatta kommittén för utredning, bland annat, i hvad

mån genom ändring af värnpliktslagens bestämmelser antalet öfverträdelse!’

af samma lag skulle kunna nedbringas, fann visserligen alltför slöra

betänkligheter icke böra möta mot vidtagande af den ändring, att skyldigheten

att årligen inställa sig till mönstring eller ock lämna bostadsuppgift

icke vidare korame att gälla för de beväringsmän, som tillhörde andra

uppbådet, men betonade däremot vikten af mönstringsskyldighetens bibehållande

beträffande beväringens första uppbåd.

Vid 1899 års Riksdag väcktes ånyo motioner om beväringsmönstringarnas

afskaffande.

Lagutskottet anförde, att, då Kungl. Maj:t tillsatt eu kommitté med

uppdrag, bland annat, att verkställa utredning, i hvad man genom ändring

af värnpliktslagens bestämmelser antalet öfverträdelse!’ af samma lag måtte

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98. ] 1

kunna nedbringas, hithörande fråga af samma kommitté skulle närmare

utredas, hvarför någon särskild åtgärd af Riksdagen för det dåvarande ej

borde vidtagas.

Motionen blef af Riksdagen afslagen.

Vid 1901 års Riksdag var frågan föremål för pröfning af det särskilda

utskott, som till behandling förehade Kung!. Maj:ts proposition om

ny härordning och ny värnpliktslag in. in. Utskottet faun emellertid

emot de af Kungl. Maj:t i ämnet föreslagna, nu gällande bestämmelser i

hufvudsak intet att erinra.

Vid 1902 års Riksdag väcktes ånyo motion om mönstringarnas afskaffande.

Lagutskottet afstyrkte en ändring hufvudsakligen af två skäl: ä ena

sidan syntes utskottet de värnpliktigas personliga inställelse vara af vikt

särskildt därutinnan, att den stärkte sambandet mellan dem och befälet

samt hos de förra vidmabthölle uppfattningen om deras egenskap af krigsmän,

på samma gång som åt befälet gåfves ökadt tillfälle att lämna erforderliga

upplysningar om de värnpliktigas tjänsteställning samt för dem

klargöra hithörande frågor, ä andra sidan skulle det enligt utskottets

mening icke vara välbetänkt att, innan genom tillämpning af de nya bestämmelserna

erfarenhet rörande deras verkningar vunnits, i dessa bestämmelser

företaga en ändring af då föreslagen innebörd.

Motionen blef af Riksdagen afslagen.

Vid 1905 års Riksdag väcktes ånyo motion om mönstringarnas afskaffande.

Lagutskottet anförde, att, efter den erfarenhet, som den efter den

nya värn pliktslagens antagande förflutna tiden medfört om dess verkningar

i olika afseende!], det syntes fortfarande föreligga skäl till anmärkningar

mot ifrågavarande mönstringar. Och dessa anmärkningar förlorade, enligt

utskottets uppfattning, icke i betydelse genom det förmenta värdet

af den personliga beröringen mellan de värnpliktiga och befälet vid berörda

tillfällen. Sedan det medgifvits värnpliktig att i stället för personlig

inställelse aflänma adressanmälan per post, hade de värnpliktiga begagnat

sig däraf i den utsträckning, att endast ett obetydligt antal personligen

inställde sig vid dessa. s. k. höst mönstringar. Att vid dylikt förhållande

tala om värdet af personlig beröring mellan värnpliktig och befäl

såsom grund för dessa mönstringars bibehållande vore uppenbarligen icke

1901 års

Riksdag.

1902 års

Riksdag.

1905 års

Riksdag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

längre möjligt. Följden af det nuvarande systemet blefve således, att

vederbörande mönstringsförrättare stundom vore den enda närvarande förutom

möjligen tillstädesvarande kronobetjänt, och de upplysningar angående

de värnpliktigas förhållanden lian därvid kunde vinna utöfver de genom

pastorsämbeten m. fl. myndigheter till buds stående, torde vara få och

ingalunda motsvara de med hans resa för det allmänna förbundna omkostnader.

Att under sådana förhållanden bibehålla de nuvarande mönstringarna

jämlikt § 82 värnpliktslagen syntes utskottet icke vara välbetänkt

eller öfverensstämmande med grunderna för en god statshushållning. Då

härtill komme, att utskottet icke kunnat undgå att vid granskningen af

denna fråga uppmärksamma, hurusom jämväl andra missförhållanden å

detta område gjort sig gällande, särskild! hvad anginge den dryga kostnaden

för inskrifning af värnpliktiga å sjömanshus — något, hvarom jämväl

föregående års statsrevisorer erinrat —. hade utskottet icke velat undandraga

sig att, i hvad på utskottet i här förevarande afseende ankornme,

lämna hvarje sträfvande till rättelse sitt understöd.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, hemställde utskottet, att

Riksdagen ville i skrifvelse till.Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.

Maj:t taga under ompröfning, under hvilka villkor den i § 32 värnpliktslagen

stadgade mönstring må kunna upphöra och för Riksdagen

framlägga förslag till de ändringar i värnpliktslagen, som däraf kunna

påkallas.

Med bifall härtill beslöt Riksdagen att till Kungl. Maj:t aflåta

skrifvelse i enlighet med utskottets hemställan.

Med anledning häraf infordrade Kungl. Maj:t genom skrifvelse den

30. mars samma, år af arméfördelning-cheferna, militärbefälhafvaren på

Gottiand och stationsbefälhafvarna vid flottans stationer underdåniga utlåtanden

angående det ifrågasatta afskaffandet af de i § 82 värnpliktslagen

föreskrifna mönstringarna samt angående de villkor, under hvilka dessa

mönstringar skulle kunna upphöra. För myndigheternas utlåtanden lämnas

här nedan en redogörelse.

Chefen för Chefen för I. arméfördelningen anförde, att på grund af formule
1^dehiinen

r^nSen § 32 de värnpliktiga naturligtvis måste finna det med sin fördel

förenligt att fullgöra sin mönstringsskyldighet genom afgifvande af skriftlig

uppgift om bostad och yrke.

Däremot torde man kunna hysa berättigad! tvifvel, om icke borttagandet

af den kontroll öfver de värnpliktiga, som upphäfvande! af mönstringsskyldigheten

innebure, skulle på ett betänkligt sätt rubba statur all nr nas

tillförlitlighet och därigenom försvåra härens mobilisering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98. lo

Uti riksdagsskrifvelsen anfördes visserligen, att förmånen att befrias

från personlig inställelse vid dessa mönstringar mot insändande af adressanmälan

»kommit att begagnas i sådan utsträckning, att endast ett obetydligt

antal inställer sig». Men erfarenheten bekräftade icke allestädes

detta påstående. Inom ett af arméfördelningens inskrifningsområden —

Malmöhus norra — hade under år 1904 dessa mönstringar följande resultat.

Utaf 11,500 mönstringsskyldiga hade endast 1,886 man före mönstringen

insändt skriftliga anmälningar, 1,871 uteblefvo helt och hållet, och

åt de återstående 7,748 man fullgjorde en del sin mönstringsskyldighet

på det sätt, att inskrifningsboken jämte skriftlig mönstringsanmälan företeddes

af närvarande kronobetjaning eller annan person, men det stora

öfvervägande antalet var ''personligen tillstädes.

I detta fall — som helt visst icke vore allenastående — hade alltså

det med lagens bestämmelse i nämnda § 32 åsyftade målet i fullt mått

vunnits.

Det läte sig ej heller förnekas, att icke mönstringarna hittills ägt

betydelse såsom en ganska viktig kontroll öfver riktigheten af de insända

uppgifterna. Under dessa resor hade nämligen rullföringsområdesbefälhafvarna

blifvit satta i tillfälle att genom direkt meddelande med prästerskapet,

kronobetjäningen och befolkningen utreda många tvifvelaktiga fall.

Genom det i lagen inryckta medgifvandet, att värnpliktig genom

skriftlig anmälan befriades från personlig inställelse vid mönstringen, hade

emellertid det syfte, som ursprungligen varit därmed afsedt, blifvit i väsentlig

grad förfeladt. Stora ojämnheter hade ock uppstått, i det att, såsom

erfarenheten visat, denna förmån kommit hufvudsakligen de bildade

klasserna tillgodo, under det att det stora flertalet visat sig icke

kunna, på nöjaktigt sätt fullgöra ifrågavarande anmälningsskyldighet. I

följd häraf hade ock den personliga inställelseskyldigheten, såsom drabbande

alltför ojämnt, blifvit. impopulär och den ofvannämnda riksdagsskrifvelsen

framkallats.

Under sådana förhållanden torde det — sä beklagligt det än månde

vara, att ett af de svaga band, som förenade de värnpliktiga och de militära

myndigheterna afklippas — vara svårt att i längden upprätthålla bestämmelsen

om den personliga inställelseskyldigheten vid dessa mönstringar.

Men skulle denna, borttagas, så blefvo det af högsta, vikt med hänsyn till

stamrullornas noggranna förande, de värnpliktigas ordnade och snabba

samling vid mobilisering samt i allmänhet för redovisningen och kontrollen

af de värnpliktiga, att betryggande åtgärder vidtoges för att den i § 32

omförm Sida anmälningsskyldigheten verkligen blefve fullgjord.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kunxjl. Map.ts Nåd. Proposition Nr 98.

Härtill fogades förslag till ändrad formulering af §§ 32 och 41 värnpliktslagen,

hvaruti uttrycket »undergå mönstring» var ersatt af uttrycket

»muntligt eller skriftligt afgifva tillförlitlig uppgift om bostad och yrke

eller sysselsättning».

för Efter en redogörelse för mönstringsbestämmelsernas tillkomst och

en''syftemål anförde chefen för II. arméfördelningen, att de värnpliktiga utan

tvifvel motsåge de årligen återkommande mönstringarna med en viss ovilja.

Också vore de ej sällan för dem förenade med kostnader, såväl direkta

för skjuts m, m. som indirekta genom förloradt arbete, samt medförde både

för områdesbefälet och för Ivungl. Maj:ts Befallningshafvande samt kronobetjäningen

— för den sistnämnda i synnerhet genom bötespåföringarna

— ett ej ringa arbete, hvarför, om mönstringarna utan afsevärda olägenheter

kunde borttagas eller åtminstone förenklas, stora skäl härför syntes

förefinnas.

Hvad beträffade mönstringens fullgörande genom personlig inställelse,

syntes inom 11. arméfördelningsområdet fortfarande ett beaktansvärdt antal

beväringsmän personligen inställa sig, nämligen:

inom Jönköpings I. O. i medeltal..........26 %

» Kalmar 1. O. » » 50 %

» öfriga områden öfver.............50 %

Iakttagandet af personlig inställelse syntes föranledt dels af önskan

att erhålla muntliga upplysningar om vissa värnpliktsangelägenheter, dels

af boningsortens närhet till mönstringsstället och dels af allmogens obenägenhet

att uppsätta skriftlig adressanmälan. Visst vore ock, att, då

skriftliga adressanmälningar förekomme, dessa, till stort antal vore synnerligen

otillförlitliga och otillfredsställande. Så anmäldes däri ej sällan den

tillfälliga bostaden, ej den kyrkoskrifna, hvarjämte saknaden af namn eller

inskrifningsnummer eller läsbart sådant, angifvandet af orätt nummer m. m.

dylikt föranledde en betydlig expedition och kostnad i postporto.

Redan af denna anledning syntes tillräckliga skäl saknas för utbyte

af den nu föreskrifna personliga mönstringsskyldigheten eller skriftliga

adressanmälan mot obligatorisk skriftlig anmälan. Dessutom skulle ett

dylikt sätt för mönstringens fullgörande genom därmed förenade ökade

kostnader för postporto och skrifmaterialier ej medföra någon nämnvärd

ekonomisk vinst för staten och arbetet i områdesexpeditionerna skulle stiga

i en alltför betungande grad, utan sannolikhet för att någon minskning i

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kung!. Majtts Nåd. Proposition Nr 98. 15

bötespåföringar för försummad anmälan, men snarare motsatsen skulle

blifva följden.

En uträkning af skillnaden i kostnad för obligatorisk personlig

mönstring och obligatorisk skriftlig anmälan inom ett af arméfördelningens

rullföringsområden under av 1904 gåfve vid handen, att kostnaden

för mönstrings resor na uppgått till 321 kr., medan kostnaden för postporton

för försändelser såväl till som från rullföringsområdesexpeditionen beräknades

uppgå, till 490 kr. På samma gång denna beräkning visade, att

mönstringskostnaderna hufvudsakligen läge i postbefordringsafgifterna och ej

i mönstringsförrättarnas resor, framginge häraf visserligen jämväl, att det

för staten kostsammaste sättet för mönstringarnas förrättande vore det

nu föreskrift^, samt att kostnaderna stege med antalet mönstringsskyldiga,

som härvid använde sig af skriftlig anmälan.

Då emellertid på ofvan anförda skäl obligatorisk skriftlig anmälan

ej torde kunna fylla det med mönstringen i allmänhet afsedda ändamålet,

syntes frågan därför böra gälla, om mönstringarna helt och hållet eller

åtminstone delvis kunde borttagas utan att ersättas af skriftlig anmälningsskyldighet.

Mönstringarna såsom hjälp för den värnpligtig^ torde på senare

tiden tagits ganska ringa i anspråk. Genom längre vapenöfningar och

därunder erhållen undervisning om värnpliktsförhållandena hade den värnpliktige

nog i regel kännedom om sina skyldigheter in. m. i stort sedt,

hvarförutom det ju alltid återstode honom att för upplysningars erhållande

vända sig till rullföringsområdesbefälet. Värdet af dessa mönstringar vore

numera hufvudsakligen rent militärt.

Såsom grund för stamrullans upprättande och kompletterande läge

dels de vid inskrifningsförrättningarna förda inskrifningslängderna, dels

de af pastorsämbetena månatligen insända anmälningslistorna (inskrifningsförordningen

§ 85), dels de vid mönstringarna förda anteckningarna. Då

anmälningslistorna skulle upptaga alla genom in- och utflyttning, dödsfall

in. in. under månaden inträffade ändringar bland församlingens värnpliktiga,

omfattade kompletteringen vid mönstringarna hufvudsakligen ändring

af bostad inom församlingen, hvilken bostadsändring för den värnpliktiges

inkallande till tjänstgöring m. in. förlorat i betydelse, anteckning om yrkesändringar

och om ådragen kroppsskada, sjuklighet in. in. dylikt.

Oafsedt mönstringarna torde stamrullorna kunna något så när tillfredsställande

föras med hjälp af pastorsämbetenas anmälningslistor, men

dock ej med den tillförlitlighet, att de ej tid efter annan, d. v. s. med

några års mellanrum, tarfvade en omsorgsfullare revidering, hvilken revidering

med all sannolikhet fordrade ovillkorlig personlig inställelse.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

Beträffande slutligen det återstående skälet för mönstringarnas införande

och bibehållande, nämligen den personliga beröringen mellan å

ena sidan militärbefälet och å den andra sidan de värnpliktiga, kronobetjäningen

in. fl., torde värdet af detta efter det på senare tiden antagna

sättet för beväringens inkallande vid mobilisering in. fl. tillfällen minskats,

hvarjämte jo alltid personlig beröring med kronobetjäningen och områdets

öfriga inbyggare i viss man erhölles under inskrifningsförrättningarna.

Enligt arméfördelningschefens förmenande vore mönstringarna, sa

vidt de utfördes genom skriftlig anmälan, till ringa nytta, men om de

utfördes genom personlig inställelse värdefulla, ehuruväl ej för hvarje år

oeftergifliga. De kunde utan risk, om ej fullständigt borttagas, likväl

mera sällan än hvad nu är fallet återkomma, under förutsättning'' likväl

af obligatorisk personlig inställelse, enär de skriftliga anmälningarna i

allmänhet vore mindre tillförlitliga.

Med en fastare; organisation af landstormen torde, i händelse de

omkostnader staten härför ville ikläda sig skulle bära full frukt, mönstringsskyldighet

höra införas jämväl för detta uppbåd.

Tidens längd mellan mönstringarna torde böra bestämmas till 3,

högst 4 år, på det ej möjliga oregelbundenheter i stamrullorna in. in.

måtte, innan de rättas, få en allt för stor betydelse och tillväxt.

Med eu mellanperiod af 3 år skulle emellertid ej endast sammanlagda

antalet mönstringar för värnpliktiga, som på normalt sätt fullgjorde

sin värnplikt, efter genomförd organisationsändring blifva olika, utan dessa

dessutom falla olika för de särskilda årsklasserna inom de olika uppbåden

och inom landstormen, hvaremot med mönstring hvart fjärde år en dylik

skulle infalla med de värnpliktiga af hvardera första och andra uppbådet

och två med landstormen, under förutsättning att såsom hitintills mönstringsskyldighet

ej ålades de år den värnpliktige varit inkallad i tjänstgöring

samt att denna skyldighet ej inträdde för värnpliktiga tillhörande

rytteriet, fältartilleriet, fältingenjör- och fälttele graf trupperna samt flottan

tidigare än för samma årsklass värnpliktiga vid fotfolket.

Enligt nu gällande bestämmelser uppfördes icke på pastorsämbetenas

månatliga anmälningslistor förflyttningar inom församlingarna. Ej häller

förefunnes för den värnpliktige, såsom § 33 värnpliktslagen hitintills i

allmänhet uppfattats, någon adressanmälningsskyldighet vid ombyte af

vistelseort inom socknen, hvarför stamrullans komplettering i detta hänseende

endast kunnat, ske vid mönstringarna. Visserligen vore kännedomen

om dylika förflyttningar, sedan personlig inkallelseorder numera

endast undantagsvis användes, mindre nödvändig, ehuru ej värdelös, hvarför

ifrågasättas kunde, huruvida, under förutsättning att mönstringarna ej

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 98.

17

årligen återkomma, sådana lagbestämmelser borde införas, att anmälning om

dessa adressändringar på annat sätt kunde komma till rullföringsbefälets

vetskap.

Två sätt syntes härför kunna användas, nämligen antingen genom

åläggande för pastorsämbetena att, om ej månatligen med anmälningslistorna,

dock åtminstone en gång om året upprätta listor häröfver, eller

ock genom att utsträcka de värnpliktigas skyldighet till att äfven anmäla

dylikt ombyte af boningsort. Att utan någon slags ersättning ytterligare

öka prästerskapets arbete för de värnpliktigas redovisning torde dock kanske

ej vara tillrådligt, hvaremot någon tvekan att lägga denna skyldighet på

de värnpliktiga själfva knappast behöfde förefinnas.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda anförts lämnades af arméfördelningschefen

förslag till ändrad formulering af behöriga §§ i värnpliktslagen.

Uti af chefen för III. arméfördelningen från underlydande inskrifningsområdesbefälhafvare

infordrade yttranden hade tvenne af nämnda

befälhafvare tillstyrkt den af Riksdagen i utsikt ställda förändringen, en

ansett, att mönstringarna kunde inskränkas till exempelvis eu gång under

hvarje femårsperiod, under det att en befälhafvare hållit före, att mönstringarna

borde bibehållas för möjliggörande af personlig beröring mellan

rullföringsområdesbefälhafvaren och de värnpliktiga samt för att på ett

tillfredsställande sätt kunna kontrollera och revidera stamrullorna.

Hvad arméfördelningschefen själ! beträffade, ville han genast såsom

sin mening uttala ett instämmande med de inskrifningsoinrådesbefälhafvare,

som ansåge den personliga mönstringsskyldigheten kunna bortfalla.

De förhållanden, som på sin tid föranledt därtill, att Kungl. Maj:t

fann 1904 års riksdagsskrivelse angående mönstringarnas borttagande ej

höra till någon vidare åtgärd föranleda, hade sedan dess betydligt ändrats.

Det inkallelsesätt vid mobilisering, som då användes, vore omedelbar

order; kompaniområdesbefälhafvarna utgjordes af i tjänst varande militärer,

som i regel skulle vid mobilisering under sitt befäl erhålla just de

värnpliktiga, som hörde till deras kompaniområde. Sättet för inkallelsen

nödvändiggjorde en ytterst noggrann kunskap om de värnpliktigas adresser,

hvilken — jämförelsevis nytt som inskrifningsväsendet var — ej med

säkerhet kunde vinnas utan inställelse af de värnpliktiga till mönstring.

Den personliga beröringen vid mönstringarna mellan kompaniområdesbefälhafvaren

och de värnpliktiga hade då också sitt fulla berättigande och

sin betydelse.

Bihang till Riksd. prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 60 Häft.

Chefen för

III. arméfördelningen.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

Chefen för

IV. arméfördelningen.

Dessa skäl för mönstringarnas bibehållande förefunnes dock ej nu.

Inkallelse vid mobilisering skedde snart sagdt öfverallt ej genom omedelbar

order, utan endast genom kungörelser, hvarigenom de värnpliktigas

adresser ej hade samma betydelse som fordom. Rullföringsområdesbefälhafvaren

— kompaniområdesbefälhafvarens efterträdare — vore officer i

reserven, hvilken ej hade någon som helst befattning med de värnpliktigas

utbildning. Den personliga beröringen mellan honom och dem vore därför

ej att tillmäta betydelse — allt omständigheter hvilka underlättade

mönstringarnas borttagande.

Den i § 82 värnpliktslagen stadgade mönstringen ägde den värnpliktige

fullgöra på ettdera af tvenne sätt: antingen genom personlig inställelse

eller genom insändande af s. k. adressanmälan. Enligt af arméfördelningschefen

infordrade uppgifter växte år från år antalet adressanmälningar

på bekostnad af antalet personliga mönstringar. Någon olägenhet

af enbart adressanmälan hade, arméfördelningschefen veterligen, ej

försports.

Då lagen sålunda redan tilläte mönstring utan personlig inställelse

och detta sätt syntes i praktiken allt mer komma till användning samt då

numera några verkliga skäl ej syntes förefinnas för den personliga inställelsen,

ville arméfördelningschefen tillstyrka, att den personliga mönstringsskyldigheten

enligt § 82 värnpliktslagen måtte upphöra.

Arméfördelningschefen ansåge sig dock under inga förhållanden kunna

tillråda ett borttagande af mönstringsskyldigheten medelst adressanmälan.

Ej mindre för att kunna kontrollera och revidera stamrullorna — hvilkas

ordentliga förande vore ett grundvillkor för hela inskrifningsväsendet :—

än äfven för att årligen göra den värnpliktige påmint om hans plikt att

i farans stund inställa sig under fanorna borde denna anmälan kvarstå.

I stället för den i § 32 värnpliktslagen anbefallda mönstringen borde

det sålunda åligga de i nämnda § omnämnda värnpliktiga att till rullföringsområdesbefälhafvaren

insända eller personligen aflämna sådan uppgift,

som omförmäles i § 120 inskrifningsförordningen, inom tid som i

denna § säges, affattad i noggrann öfverensstämmelse med formulär 21 a)

samma förordning''.

Chefen för IV. arméfördelningen framhöll, att genom medgifvandet

för de mönstringsskyldiga värnpliktiga att insända adressanmälan antalet

af dem, som personligen inställde sig, vore i ständigt aftagande, på grund

hvaraf dessa mönstringar ej längre fyllde den med dem afsedda uppgiften

att ställa befäl och värnpliktiga i personlig beröring med hvarandra.

Denna personliga beröring vore emellertid af den allra största betydelse

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 98.

19

såväl för landets befolkning som för armén, ty endast härigenom vunnes,

att det band och den samhörighetskänsla, som böra förena de hemförlofvade

värnpliktiga med truppförbanden, kunde bibehållas. Om, såsom

nu vore fallet, den personliga inställelseskyldigheten finge ersättas med

adressanmälan, torde ganska snart inträffa, att den värnpliktige glömde de

skyldigheter, hvilka ålåge honom såsom sådan, i all synnerhet som någon

kontroll öfver, huru denna adressanmälan fullgjordes, ej kunde utöfvas;

ej heller hörde det till ovanligheterna, att annan person mot kontant ersättning

förvarade de värnpliktigas inskrifningsböcker för att sedermera i

behörig tid insända adressanmälningarna. Genom personlig inställelse

vunnes den i öfrigt därmed afsedda fördelen, att den värnpliktige lättare

kunde förskaffa sig klarhet i för honom ovissa förhållanden rörande hans

värnplikt, än om han sände skriftlig förfrågan.

Vikten af personlig inställelse till mönstring hade äfven beaktats inom

främmande arméer, bland annat i Norge, där de värnpliktiga vore skyldiga

att årligen efter kallelse inställa sig till mönstring — med vissa skedde

sådan mönstring till och med tvenne gånger årligen — men vore de dessförutan!

pliktiga att äfven insända adressanmälan en gång om året.

Arméfördelningschefen vore öfvertygad om, att, för den händelse

personlig inställelse till mönstring skulle blifva en skyldighet för de värnpliktiga,

omkostnaderna för dessa mönstringar väl skulle uppvägas af värdet

ej blott af de upplysningar mönstringsförrättaren vid dem kunde vinna

utöfver de genom pastorsämbeten m. fl. myndigheter till buds stående,

utan äfven af de upplysningar de värnpliktiga själfva vid tillfället i fråga

erhölle.

Då det emellertid för mången, hvilkens hemvist vore långt aflägset

från mönstringsorten, torde blifva allt för betungande att personligen inställa

sig, syntes likväl i sådana fall, då den värnpliktige vistades utom

den stad eller landtförsamlig, där han vore kyrkobokförd, den personliga inställelsen

böra få ersättas med insändande af adressanmälan enligt särskildt

bifogadt formulär jämte inskrifningsbok.

Chefen för V. arméfördelningen anförde, att af Riksdagens skrifvelse Chefen för

ej tydligt framginge, om Riksdagens tanke vore, att mönstringarna skulle VcieinZfen"

kunna helt och hållet borttagas eller upphöra endast i form af samling å särskilda

samlingsplatser, men fortfarande bestå såsom skriftlig anmälan. På

grund af riksdagsskrifvelsens motivering antoge arméfördelningschefen det

senare vara meningen och att alltså de skriftliga mönstringsanmälningarna,

eventuellt i förbindelse med andra kontrollåtgärder, skulle träda i stället

för den personliga mönstringen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

En verkställd utredning af förhållandena inom V. arméfördelningsområdet

under år 1004 gåfve vid handen, att nämnda år 19,352 värnpliktiga

iakttagit personlig inställelse vid mönstringsförråttning, medan 13,873 insändt

skriftlig adressanmälan, hvaraf framginge, att mönstringsresorna inom detta

arméfördelningsområde ingalunda vore så betydelselösa, som Riksdagen

ansåge.

Hvad anginge de skriftliga mönstringsanmälningarna, så gåfve yttrandena

från arméfördelningschefen underlydande myndigheter enstämmigt

vid handen, att dessa anmälningar i stor utsträckning vore bristfälliga och

endast gåfve ringa tillfälle till kontroll öfver de värnpliktigas förhållanden.

Skulle de personliga mönstringarna ersättas med skriftliga anmälningar,

komme säkerligen de felaktiga anmälningarna att till antalet högst väsentligt

ökas till stort men för ordningen inom värnpliktsredovisningen. Många

värnpliktiga komme sig ej för med att skrifva och anmälningsförsummelserna

skulle därför äfven komma att i hög grad ökas.

Den personliga mönstringen erbjöde stora företräden framför den

skriftliga anmälningen. De värnpliktiga hade behof af att få sina värnpliktsförhållanden

utredda vid ett personligt sammanträffande med ruliföringsområdesbefälet,

ty många af dem hade svårt att genom skriftväxling

klargöra sin ställning. Att tillfälle funnes till personlig mönstring

vore sålunda en icke obetydlig förmån för de värnpliktiga.

Därest de personliga mönstringarna bortfölle, blefve det nödvändigt

att i större utsträckning än nu genom skriftväxling med pastorsämbetena

och andra myndigheter söka komplettera och rätta de skriftliga mönstringsanmälningarna,

men på denna väg kunde ej såsom vid personliga mönstringar

alla behöfiiga upplysningar vinnas hvarken för de värnpliktiga eller

för rullföringsbefälet. Ej heller borde förbises, att pastorsämbetena redan

nu vore mycket betungade med skriftväxling i värnpliktsangelägenheter,

och rullföringsbefälet erhölle ej under nuvarande förhållanden alltid så

tillräckliga upplysningar från dessa ämbeten, som erforderligt vore. Borttoges

de personliga mönstringarna, blefve skriftväxlingen långt mera omfattande

än nu, pastorsämbetena blefve mera betungade och komme att

sträfva efter att erhålla biträden i arbetet och ersättning för detsamma

— och likväl blefve bristfälligheterna i redovisningsväsendet större än nu.

Äfven i rullföringsexpeditionerna blefve arbetet drygare och krafvet

på ökning af de alltför ringa aflöningsförmånerna ännu större En mycket

erfaren rullföringsområdesbefälhafvare hade framhållit, att, om mönstringsresorna

afskaffades, så måste rullföringsområdesbefälhafvarna i alla fall

beredas tillfälle att efter höstflyttningarna sammanträffa med vederbörande

pastorer och kronobetjäning för att åstadkomma nödvändiga rättelser i re
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

21

dovisningen, och i så fall blefve den ekonomiska besparingen af mönstringsresornas

upphörande ringa.

Riksdagen hade särskild! ur ekonomisk synpunkt framhållit lämpligheten

af mönstringsresornas upphörande. Af det föregående framginge,

att besparingen torde blifva ringa eller ingen, under det att kontrollen

blefve sämre. Betecknande vore äfven befälhafvare^ för Kopparbergs inskrifningsområde

uträkning, att med de personliga mönstringarnas borttagande

skulle ökningen i utgifter för postporton blifva större än minskningen

i kostnad genom mönstringsresornas försvinnande; utgifterna för

postporton ginge ju emellertid blott ur statens ena hand i den andra.

Mönstringsresorna medförde nu en fördel, som kanske ej hittills

tillbörligen beaktats, nämligen att rullföringsområdesbefälhafvarna komme

i tillfälle att personligen med kronobetjäningen samtala om dennas arbete

vid mobilisering, hvilket ej kunde medhinnas under inskrifningsförrättningarna

med deras brådskande och maktpåliggande arbete. Och detta

vore af ej ringa vikt, då kronobetjäningen vid mobilisering hade ett svårt

och opröfvadt arbete, som läge så pass vid sidan af dess vanliga sysselsättning,

att det i fred lätt bortglömdes eller att de nödvändiga förberedelserna

i fred undanskötes, om ej rall för i ngsbefälet genom frågor och

samtal hölle uppmärksamheten därpå vid Rf.

En jämförelse med de norska bestämmelserna för »distriktstjänsten»

gåfve tydligen vid handen, att vi i Sverige icke borde eller ens kunde

ytterligare försvaga de värnpliktigas samhörighet med armén, utan att den

i stället måste stärkas.

Arméfördelningschefen ville därför afstyrka borttagandet af de personliga

mönstringarna. Dock torde inom andra uppbådet 10. och 12.

årsklasserna kunna fritagas från personlig inställelse, hvaremot inom landstormen

13., 16. och 19. årsklasserna borde åläggas personlig inönstringsskyldighet.

Alla årsklasser, som vore frikallade från personlig mönstring,

borde åläggas insändande af skriftlig mönstringsanmälan.

Chefen för YL arméfördelningen anförde, att af underlydande inskrifningsoinrådesbefälhafvares

yttranden framginge, det tvenne af dem,

nämligen befälhafvarna för Jämtlands och Västerbottens inskrifningsområden,

ansåge, att de ifrågavarande mönstringarna borde bibehållas, under

det att de öfriga hölle före, att desamma kunde utan olägenhet under vissa

villkor afskaffa. Ehuruväl arméfördelningschefen så till vida måste instämma

med befälhafvaren för Västerbottens inskri fningsområde, att ur

rent militär synpynkt det bästa vore. att samtliga mönstringsskyldiga förpliktades

att iakttaga personlig inställelse, insåge han dock till fullo, att,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

då lättnaden i mönstringsskyldigheten hade tillkommit redan i 1885 års

värnpliktslag, dess borttagande nu efter 20 år tvärt emot Riksdagens

gjorda framställning icke kunde ifrågasättas. Sådana mönstringarna nu

vore, kunde de emellertid ingalunda ansts fylla sin uppgift att ställa rullföringsbefäl

och värnpliktiga i personlig beröring med hvarandra, enär

den personliga inställelsen för den, som så önskade, kunde ersättas af skriftlig

anmälan. Under sådana förhållanden anslöte sig arméfördelningschefen

till de inskrifningsområdesbefälhafvares mening, hvilka ansåge mönstringarnas

afskaffande utan olägenhet kunna äga rum. Härvid ville dock arméfördelningschefen

betona, att anmälningsskyldigheten i alla händelser borde

kvarstå, och framför allt att de värnpliktiga måste vara skyldiga att vid

anmälan af adressen äfven insända sina inskrifningsböcker, på det att rullföringsområdesbefälhafvarna

måtte kunna årligen granska desamma och

hålla dem i komplett skick. Förnekas kunde ju icke, att vissa missbruk

kunde förekomma, exempelvis sålunda att mönstringsanmälningarna ofta

skrefves af ombud, hvilka syntes betrakta ombestyrandet af anmälningarnas

ingifvande som en god inkomstkälla, att inskrifningsböckerna ofta förvarades

hos dessa mönstringsanmälare o. s. v., men sådant torde dock i alla

händelser vara undantagsfall. Missbruken innebure ju för öfrigt ett falsarium,

hvilket, där så ske kunde, borde beifras. Att, såsom befälhafvaren för

Gäfleborgs inskrifningsområde framhållit, göromålen för postverket och för

rullföringsområdesbefälet, därest mönstringarna borttoges, komme att i afsevärd

grad ökas, hade arméfördelningschefen ingalunda förbisett, men

detta torde icke kunna undvikas. Inskrifningsböckernas årliga insändande

till rullföringsområdesbefälhafvaren för komplettering vore nödvändigt, för

så vidt rullföringen skulle kunna bibehållas effektiv.

MMtärbe- Militärbefälhafvaren på Gottland framhöll, att, i likhet med hvad

på^Gottland. Aera gånger vid föreliggande frågas behandling uttalats inom Riksdagen,

den personliga inställelsen vore af stor betydelse därutinnan, att den

stärkte sambandet mellan de värnpliktiga och befälet samt hos de förra

vidmakthölle uppfattningen om deras egenskap som krigsmän, på samma

gång som åt befälet gåfves ökadt tillfälle att lämna erforderliga upplysningar

om de värnpliktigas tjänsteställning samt klargöra hithörande frågor.

Det syntes därför föga välbetänkt att genom ett upphäfvande af § 32

värnpliktslagen borttaga dessa tillfällen för befälet, åtminstone icke förr

än öfningstiden blifvit så förlängd, att äfven beväringens andra uppbåd

blifvit häraf delaktigt.

Ur militär synpunkt ansåge sig därför militärbefälhafvaren icke

kunna annat än afstyrka ifrågavarande förslag.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

ICungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

Stationsbefälhafvaren vid flottans station i Karlskrona erinrade, att stationsbemönstring

med personlig inställelse hade sin stora betydelse med afseende fälhafvaren

på stärkande af sambandet mellan de värnpliktiga å ena sidan och befälet Station i"

å den andra, samt att därvid många värdefulla upplysningar m. in. kunde Karlskrona.

genom befälet personligen meddelas de värnpliktiga. Men då nu värnpliktslagen

redan medgifvit befrielse från personlig inställelse vid mönstring

och tillåtit skriftlig anmälan, syntes det stationsbefälhafvaren, att dess

ursprungliga karaktär redan vore frångången.

11 örund häraf ansåge stationsbefälhafvaren, i öfverenstämmelse med

respektive befälhafvares infordrade yttranden, att det numera vore lämpligt

att, för undvikande af olika bestämmelser, afskaffa mönstringar enligt § 32

värnpliktslagen och i stället införa endast skriftlig anmälningsskyldighet,

förenad med bötespåföljd för underlåtenhet.

Stationsbefälhafvaren vid flottans station i Stockholm anförde, att, statiombeenligt

samstämmig uppgift från befälhafvarna för stationen tillhörande fälhafvaren

sjörullföringsområden, inställde sig till de i § 32 värnpliktslagen före- Station T

skrifna mönstringarna endast ett fåtal af flottan tillhörande å sjömanshus Stockholm.

inskrifna värnpliktiga, detta beroende på, dels att sjöfart förhindrade dem

från personlig inställelse, dels att de, som ej vore till sjöfart inmönstrade,

föredroge att begagna sig af rättigheten att insända uppgift om bostad

och sysselsättning.

Då någon olägenhet icke förmärkts af, att dylik anmälan begagnats

i stället för personlig inställelse till mönstring, torde föreskriften om den senare

kunna utgå ur värnpliktslagen, under förutsättning att en bestämmelse om

den förra blefve antagen som regel.

o o

1907 års generalskommission yttrade beträffande värnpliktslagen § 32: mrårs

»Från flera håll hafva yrkanden framställts på att mönstringarna helt generalsoch

hållet skulle afskaffas ‘ samt ersättas med skriftlig adressanmälan.kommissionSåsom

skal härför har framhållits, att den längre och på flera år fördelande

tjänstgöringen för de värnpliktiga bör göra mönstringarna obehöfliga,

att jordbruket och öfriga näringar gå miste om arbetskraft under

mönstringsdagarna, att mönstringarna ofta gifva anledning till oordningar,

att olägenheter uppstå för de värnpliktiga, hvilka vistas utom rullföringso™rådet,

samt att bötespåföringarna för försummad mönstring gifva anledning

till trakasserier. Å. andra sidan göres gällande, att mönstringarna,

såsom ock torde framgå af § 122 inskrifningsförordningen, hafva en verkli ooch

därtill ganska viktig uppgift, hvilken de icke kunna fylla med mindre

personlig inställelse blir regel, samt att de band, hvilka fästa de värn
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

pliktiga, Härsk il dt de äldre årsklasserna, vid hären och flottan, äro så svaga,

att det vore alldeles felaktigt lossa på något af dem, hvilka verkligen förefinnas.

Slutligen torde landstormens organisation kräfva, att mönstringar

under formen af mobiliseringsöfningar i vissa fall stadgas äfven för dess

årsklasser. Det skulle därför förefalla oegentligt att afskaffa mönstringsskyldigheten

för beväringen, samtidigt med att den påbjudes för landstormen.

Generalskommissionen, som tagit dessa olika skäl i betraktande, anser,

att den nuvarande formen för mönstringarna är otillfredsställande och att

personlig inställelse bär fordras. För att undanrödja vissa af de anmärkta

olägenheterna bör stadgas, att de mönstringsskyldiga, i enlighet med hvad

under § 31 förordats, ställas under kriminallag för krigsmakten vid förrättningen,

äfvensom under viss tid före och efter densamma.»

1907 års för- 1907 års försvarskommitté yttrade i fråga om mönstringsskyldigheten:

svarskorn- »För svar skommittén kan icke biträda tanken på en befrielse för be
väringsklasser

från mönstringsskyldighet. Då redan under nuvarande förhållanden,

under hvilka ingen organisation af reservtrupper ur andra uppbådet

är afsedd och sålunda kontroll öfver dessa värnpliktiga icke är behöflig ur

synpunkten af deras användning i krig, mönstringsskyldighet dock är dem

ålagd, synes krafvet på denna skyldighets kvarstående framträda med ökad

skärpa i och med det, att uppbådet afses att organiseras vid mobilisering.

Den omständigheten, att försvarskommittén, såsom i annat sammanhang

anföres, funnit sig böra afstå från yrkandet på repetitionsöfning för årsklass

ur andra uppbådet, gör krafvet på inönstringsskyldighetens kvarstående

för detta uppbåd ännu starkare. Ett borttagande af den kontroll

af beväringsmännen, som ligger uti mönstringsinstitutionen, skulle återverka

ofördelaktigt äfven på landstormen, då nämligen uppgifterna angående

de värnpliktiga i detta från all mönstring befriade uppbåd måste

blifva mindre tillförlitliga ju flera år som förgått efter det landstormsmännen

senast undergått mönstring.

I själfva verket torde det omak, som åsamkas den värnpliktige genom

fullgörandet af mönstringsskyldigheten, vara ytterst ringa, då numera den

personliga anmälningsskyldigheten kan ersättas af adressanmälan.»

Departe- Vissa af de myndigheter, för hvilkas yttranden redogörelse här ofvan

mentsehefensbliFvit: lämnad, hafva påpekat, att det af 1905 års riksdagsskrivelse icke

y ,an e'' skulle otvetydigt framgå, huruvida de af Riksdagen gjorda erinringarna

mot mönstringar i enlighet med § 32 värnpliktslagen rikta sig mot

mönstringsinstitutionen i dess helhet eller allenast mot det fortsatta an
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

25

ordnandet af de nu brukliga mönstringsresorna. För en tolkning af riksdagsskrifvelsens

innebörd uti den sistnämnda riktningen talar icke allenast

motiveringen till Iden motion, som föranledt skrifvelsen, utan jämväl motiveringen

till denna sistnämnda, hvaraf framgår, att det varit ej mindre

tvekan angående värdet af den personliga beröringen mellan de värnpliktiga

och områdesbefälet, än äfven hänsynen till de med mönstringsförrättarnas

resor för det allmänna förbundna omkostnaderna, som gifvit

anledning till den af Riksdagen gjorda erinran.

I själfva verket är ett borttagande ur värnpliktslagen af hvarje

skyldighet för de beväringsmän, som ej under året vapenöfvats, att undergå

mönstring i någon form liktydigt med att afsåga sig den effektivaste

formen för kontroll af rullföringen med. hänsyn till beväringsklassernas

användning i krig. Mönstringsinstitutionen är ett för krigsberedskapens

vidmakthållande nödvändigt led uti en väl ordnad härorganisation; den uti

vår svenska värnpliktslag § 32 stadgade mönstringsskyldigheten för beväringsman,

som under året icke vapenöfvats, är ett värdefullt och nödvändigt

komplement till föreskriften uti § 27 angående värnpliktigs tjänstgöringsskyldighet.

Jag anser mig på den grund böra med bestämdhet

häfda, att under nuvarande förhållanden ett borttagande af mönstringsinstitutionen

icke är ur militär synpunkt tillrådlig.

Då emellertid hela anordningen med mönstringsresorna haft till syftemål

det personliga sammanförandet af befäl och värnpliktiga, hvilket med

ett eventuellt inställande af dessa resor sannolikt kommer att i väsentlig

grad inskränkas för att i stället ersättas af skriftliga meddelanden, såwtorde

en sammanfattande framställning af det utmärkande för den personliga mönstringen

och för den skriftliga vara på sin plats. Så mycket mera torde

detta vara behöfligt, som vissa af de militära myndigheter, hvilka yttrat

sig i mönstringsfrågan, synas hafva tillmätt densamma en större räckvidd

än som varit afsedd.

Vid en jämförelse mellan personlig och skriftlig mönstring torde,

då densamma, hvilken form som än användes, utgör ett meddelande

mellan den värnpliktige å ena sidan och en statsmyndighetens företrädare

å den andra, frågan lämpligen kunna skärskådas ur tvenne synpunkter:

den värnpliktiges och det allmännas.

Hvad först den värnpliktige beträffar, är det gifvet, att upplysningar

angående för honom möjligen tvifvelaktiga förhållanden rörande hans värnplikt

kunna gifvas med större lätthet och fullständighet vid personligt

sammanträffande än genom skriftligt meddelande. 1 samma mån som

tjänstgöringstiden för de värnpliktiga Blifvit utsträckt, har emellertid

undervisningen angående deras i värnpliktslagen stadgade skyldigheter

Bihang till Piksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 60 Håft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 98.

kunnat blifva grundligare och mera fruktbärande än under forna tiders

kortvariga öfningar. Utbildningen omfattar numera ej allenast inlärandet

af de militära färdigheterna, utan sträcker sig jämväl till omdömets danande

och eftertankens skärpande. Uti nu gällande utbildningsföreskrifter

ingår bland annat ett noggrant inskärpande af åliggandena under den

tid, då de värnpliktiga äro hemförlofvade. Flera af de myndigheter, som

yttrat sig i mönstringsfrågan, framhålla, att det personliga sammanträffandet

med mönstringsförrättaren har för den värnpliktiges eget vidkommande

förlorat i värde i den mån tjänstgöringstiden blifvit utsträckt till

nuvarande längd och se i dess bibehållande hufvudsakligen en rent militär

fördel ur rullföringens synpunkt. Af yttrandena synes äfven framgå, att

antalet förfrågningar, som vid mönstringsförrättningarna framställts af de

värnpliktiga, är i aftagande.

För den värnpliktige är personlig inställelse vid mönstringsförrättning

gifvetvis ett större åtagande än insändande af mönstringsanmälan.

Detta åtagande kan emellertid inom vidsträckta rallföringsområden, såsom

inom VI. arméfördelningsområdet och delar af V., blifva förenad! med

vissa olägenheter, såsom frånvaro under några dagar från den värnpliktiges

borgerliga sysselsättning, möjligen äfven förlust af eljest tillgodonjuten

arbetsförtjänst under denna tid. Då reseersättning utgår endast

för det fall, att afståndet från den värnpliktiges hemvist till

mönstringsstället öfverstiger 5 nymil, kan inställelsen i vissa fall blifva

förenad med omkostnader, för hvilkas gäldande den värnpliktige ej kan

tillgodonjuta ersättning af allmänna medel. Insändandet af skriftlig

mönstringsanmälan en gång om året är däremot ett åtagande af så ringa

omfattning, att det icke under något förhållande kan kännas påkostande.

Då blanketter till mönstringsanmälan äro bifogade inskrifningsboken och

då försändelsen till rullföringsområdesbefälhafvaren är portofri, blir omkostnaden

praktiskt taget ingen. Uti denna lätthet att fullgöra mönstringsplikten

— hvilken varit medgifven alltifrån ikraftträdandet af 1885 års

värnpliktslag och sålunda nu har mer än 25-årig häfd — torde böra sökas

den förnämligaste anledningen till, att detta mönstringssätt efter hand

vunnit allt större tillämpning, på samma gång som den personliga inställelsen

blifvit mera sällsynt.

Bevis, att värnpliktig fullgjort sin mönstringsskyldighet, förefinnes

vid personlig inställelse uti den anteckning härom, som af mönstringsförrättaren

införes uti inskrifningsboken, äfvensom i stamrullan. Vid

skriftlig mönstringsanmälan är det icke uteslutet, att försändelsen kan

förkomma, i hvilket fall den värnpliktige f. n. är i saknad af möjlighet

att bevisa, det han fullgjort sin skyldighet, för den händelse han skulle,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr ,98.

27

för förment uraktlåtenhet däråt'', blifva uppförd å bötesförteckning. Möjlighet

torde dock icke vara utesluten att, för styrkande af fullgjord mönstringsplikt,

å vederbörlig postanstalt erhålla behörigt kvitto, hvilket emellertid

förutsätter förständigande för poststationsföreståndare att på begäran

utfärda sådant.

Ur det allmännas synpunkt framträder inönstringsinstitutionens största

betydelse. Den är, såsom ofvan anförts, ett viktigt led uti krigsförberedelsen,

i hvad denna omfattar beräkningen af storleken utaf de värnpliktiga

årsklasser, som vid mobilisering ingå uti armén och marinen. De

flesta af de i ärendet hörda myndigheterna hafva enstämmigt uttalat, att

den kontrollåtgärd, som ligger uti prästerskapets månatliga anmälningar

til! områdesbefälet, icke är tillfyllest för en effektiv kontroll af stamrullorna

öfver de värnpliktiga. Prästerskapets anmälningslistor skola upptaga

alla genom in- och utflyttning till och ur församlingen, dödsfall in. in.

under månaden inträffade ändringar bland församlingens värnpliktiga. Då

emellertid ett stort antal flyttningar mellan församlingarna på grund af

värnpliktigas försumlighet att i behörig tid göra anmälan icke komma att

upptagas på dessa listor, och då vidare såväl flyttningar inom församlingarna

som yrkesändringar, ådragna kroppsskador, iråkad sjuklighet m. in.

icke behöfva af prästerskapet anmälas, varder följden, att stamrullan öfver

de värnpliktiga, för så vidt dess förande skall grundas allenast på dessa

listor, varder i hög grad ofullständig och vilseledande. En beräkning af

mobiliseringstillgången inom de olika årsklasserna endast med stöd af sålunda

kompletterade stamrullor kan i själfva verket medföra så betänkliga

följder, att vissa truppförband vid mobilisering befinnas icke kunna

uppsätta det i vederbörliga planer förutsatta antalet underafdelningar.

Ville man fullt utdraga konsekvensen af den rådande osäkerheten i

fråga om stamrullornas tillförlitlighet, finge man i likhet med cheferna

för IL, IV. och V. arméfördelningarna påyrka obligatorisk personlig

mönstringsskyldighet. Uti denna låge utan tvifvel, teoretiskt sedt, det

säkraste korrektivet, då därigenom rullföringsområdesbefälhafvaren blefve

i tillfälle att se och utfråga hvarje man — i hvarje fall eu hvar som

hörsammade kallelsen.

Tillämpandet i full utsträckning af ett så radikalt ändringsförslag

hafva emellertid förslagsställarna synbarligen funnit innebära ett allt

för stort åläggande för de värnpliktiga. Chefen för II. arméfördelningen,

hvilken underkänt den skriftliga mönstringens betydelse, har sålunda

yrkat på personlig inställelse endast vissa år, chefen för IV. arméfördelningen

har från den personliga inställelsen velat frikalla värnpliktiga, som

vistas utom den stad eller landtförsamling, i hvilken de äro kyrkobokförda

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

och chefen för V. arméfördelningen har ansett, att vissa årsklasser i beväringen

skulle kunna befrias, hvaremot personlig mönstringsskyldighet

borde åläggas icke allenast beväringsklasser, utan jämväl tre klasser i

landstormen.

Äfven under förutsättning att en eller annan klass eller kategori

värnpliktiga skulle kunna frikallas från personlig inställelse, kan jag icke

finna förhållandena med nödvändighet betinga en sålunda ifrågasatt väsentlig

skärpning af mönstringsplikten. Den skulle innebära ett säkerligen

inyeket kännbart åtstramande af de band, som redan genom 1885 års

lagbestämmelser gifvits den nu gällande jämförelsevis milda formen. Den

går därjämte i alldeles motsatt riktning mot 1905 års riksdagsuttalande,

hvaruti göres gällande, att den personliga inställelseskyldigheten skulle

kunna borttagas.

De myndigheter, hvilkas yttranden gått i samma riktning som nämnda

riksdagsuttalande, hafva hufvudsakligen gjort gällande, att det personliga

sammanträffandet mellan områdesbefälhafvaren och de värnpliktiga numera

icke är, ur militär synpunkt sedt, af samma betydelse som vid tidpunkten

för de gällande mönstringsföreskrifternas ikraftträdande. Jag kan icke

undgå att vitsorda hvad af dessa myndigheter uttalats. Så länge infanteriets

kompanichefer samtidigt voro kompaniområdesbefälhafvare, innebar

den personliga mönstringen ett sammanträffande ej allenast med områdesbefälhafvaren

utan jämväl med den chef, hvilken skulle i krig föra det

militära befälet öfver flertalet af områdets värnpliktiga. Då emellertid

från och med år 1902 rullföringsområdesbefälhafvarna äro officerare i

regementenas reserver och truppbefälet står alldeles utanför rullföringsväsendet,

har den personliga inställelsen till mönstring förlorat en ej ringa

del af sitt värde.

Likvisst skulle orubbad kvarstå fördelen, att rullföringsområdesbefälhafvaren

vore i tillfälle att sammanträffa med de värnpliktiga — dvs. med

dem, som iakttaga inställelse. Värdet häraf är gifvetvis beroende utaf

den utsträckning, hvaruti de värnpliktiga begagna sig af det personliga

mönstringssättet. Uti Riksdagens skrifvelse framhölls, att det inträffat,

att vid vissa mönstringsförrättningar områdesbefälet jämte kronobetjaning

varit de enda tillstädesvarande. Om äfven dylika fall, att döma af de

militära myndigheternas uttalanden, varit undantagsfall, och äfven om inom

vissa områden, särskild! tillhörande II. och V. arméfördelningarna, personlig

inställelse fortfarande kan förekomma uti lika stor utsträckning som

skriftlig anmälan, så framgår dock otvetydigt, att det förra mönstringssättet

efter hand blifvit allt mer utträngdt af det senare. Denna erfarenhet

bestyrkes äfven af de uppgifter jag infordrat angående utfallet i här

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

berördt afseende af mönstringsförrättningarna inom landtrullföringsområdena

år 1910.

Af dessa uppgifter framgår, att inom rullföringsområden, hvilka

innefatta större stadssamhällen, dit rullföringsexpeditionerna äro förlagda,

den personliga mönstringen förekommit i mer eller mindre stor utsträckning.

Inom Stockholms stads rullföringsområde hafva sålunda personligen

mönstrat 13,900 och skriftligen 5,900 värnpliktiga, inom Örebro rullföringsområde

3,500 personligen och 1,000 skriftligen, inom Hälsingborgs

rullföringsområde 2,800 personligen och 1,200 skriftligen, inom Halmstads

rullföringsområde 980 personligen och 3,004 skriftligen. Inom flertalet

andra områden däremot är den skriftliga mönstringen öfvervägande. Sålunda

mönstrade i Engelholms område 250 personligen och 2,500 skriftligen,

inom Yernamo område 550 personligen och 2,500 skriftligen, inom

Askersunds område 420 personligen och 2,200 skriftligen, inom Bollnäs

område 100 personligen och 3,550 skriftligen, inom Norrtälje område

520 personligen och 2,700 skriftligen o. s. v. Inom flera områden utvisa

siffrorna ungefär lika antal af båda kategorierna, men är detta, såsom

af gjorda anteckningar framgår, beroende däraf, att till de personligen

mönstrande har räknats jämväl det betydande antal, hvilka icke själfva

iakttagit inställelse, utan för hvilka särskild! anlitade ombud (fjärdingsmän,

polisuppsyningsman eller arbetsgifvare) insändt inskrifningsböcker jämte

skriftliga förteckningar med behöriga upplysningar. Då mönstringar af

detta slag gifvetvis måste räknas såsom skriftliga och då antalet sålunda

mönstrande värnpliktiga icke kunnat särskilt angifvas, blifva de för

ifrågavarande områden lämnade siffrorna icke belysande.

Då emellertid af den verkställda utredningen otvetydigt framgår, att

mönstring genom skriftlig anmälan för hvarje år blifvit i alltmera ökad

grad tillämpad, finner jag knappast någon betänklighet längre kunna resas

mot, att, såsom uti 1905 års riksdagsskrifvelse blifvit ifrågasatt och af

ett flertal militära myndigheter tillstyrkt, afskaffa de nu föreskrifna

mönstringsresorna.

Ur det allmännas synpunkt skulle ett sådant inställande medföra en

afsevärd kostnadsbesparing. Uti förslaget till riksstat för år 1912 äro

mönstringskostnaderna förslagsvis upptagna till 25,000 kronor. Det år dock

icke uteslutet, att de kunna öfverskrida detta belopp. Chefen för II. arméfördelningen

har sålunda uppgifva, att kostnaden för mönstringsresorna

inom ett af arméfördelningens rullföringsområden under år 1904 uppgått till

320 kr. Af befälhafvare^ för Kopparbergs inskrifningsområde skrifvelse

framgår, att motsvarande kostnad under samma år i medeltal uppgått till

550 kr. per rullföringsområde. Under antagande att medelkostnaden per

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

rullföringsområde i hela riket skulle uppgå till 425 kronor, hvilket i betraktande

af de norrländska områdenas vidsträckthet, nödvändigheten att

inom desamma i stor utsträckning färdas med skjuts och mönstringsresornas

långvarighet torde vara lågt beräknadt, skulle genom mönstringsresornas

inställande göras en årlig besparing af omkring 35,000 kr. Vid öfvervägandet

af kostnadsfrågan hafva vissa myndigheter velat förringa kostnadsbesparingen

för staten på den grund, att postportot för återsändandet

af inskrifningsböckerna till de genom skriftlig anmälan mönstrande värnpliktiga

skulle komma att i väsentlig mån ökas. Detta komme gifvetvis

att blifva fallet, men härvid torde böra anmärkas, att ifrågavarande kostnad

endast är skenbar, då ju staten med den ena handen återtager hvad den

med den andra utlägger. Postbefordringsafgifternas stegring faller således

utom den föreliggande frågan.

Det har vidare anmärkts, att behandlingen inom rullföringsexpeditionerna

af det störa antalet skriftliga anmälningar skulle blifva alltför

betungande för områdesbefälet och framkalla yrkande från dess sida på

ökad ersättning. Ett dylikt antagande synes innebära en öfverdrift. De

mönstringsanmälningar, hvilka nu inkomma till rullföringsexpeditionerna

under pågående mönstringsresor, få i allmänhet ligga oexpedierade till

resans afsilande, då arbetet i stället måste bedrifvas med forcerad kraft.

Genom resornas inställande kunna anmälningarna däremot i allmänhet

hinna expedieras efter hand som de inkomma, hvadan farhågan för ett

betungande arbete för områdesbefälet knappast torde vara välgrundad.

Inom områden, hvilka innefatta städer och andra större samhällen, till

hvilka rullföringsexpeditionerna äro förlagda, torde därjämte med all sannolikhet

fortfarande ett ej ringa antal värnpliktiga komma att iakttaga

personlig inställelse.

Af alla de myndigheter, hvilka uttalat sig i föreliggande ämne, har

ingen ifrågasatt mönstringarnas fullständiga afskaffande, i det nämligen

alla de, som tillstyrkt mönstringsresornas borttagande, utan undantag

och med bestämdhet påyrkat obligatorisk skriftlig anmälningsskyldighet.

Då jag för egen del ansett mig kunna biträda förslaget om mönstringsresornas

inställande, har detta, såsom redan tidigare påpekats, skett

under den bestämda förutsättningen, att mönstringsskyldigheten orubbad

kvarstår för alla värnpliktiga, som ej under året vapenöfvats, så länge

de tillhöra i beväringen ingående åldersklasser. Därvid anser jag emellertid,

att mönstring genom personlig inställelse bör fortfarande vara

medgifven för alla värnpliktiga, hvilka af en eller annan anledning

föredraga detta sätt, medan mönstring genom skriftlig anmälan bör

vara obligatorisk för alla, som icke personligen inställa sig. Jag an
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

ser nämligen —. och jag åberopar till stöd härför enhälliga uttalanden af

arméns och marinens högre myndigheter — mönstringsinstitutionens bibehållande.

vara ett nödvändigt villkor för en ordnad rullföring och därmed

för möjligheten att med tillförlitlighet beräkna mobiliseringstillgången inom

till beväringen hörande årsklasser. Det nu tillämpade systemet med inkallelse

vid allmän mobilisering genom offentligen anslagna kungörelser i

stället för det förut i regel tillämpade systemet med personliga order kan

visserligen, såsom af vissa myndigheter blifvit påvisadt, synas göra adressuppgifterna

mindre nödvändiga, men härvid torde höra iakttagas, att ordersystemet

kan fortfarande behöfva användas såväl vid annan än allmän

mobilisering, som äfven i hvarje fäll inom sådana trakter, där spridandet

af order om mobilisering genom enbart kungörelser icke låter sig verkställa.

Det allmänna afskaffande! af mönstringsresorna förutsätter en viss

omredigering af värnpliktslagen § 32.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

Riksdagens

år 1904 för

samlade re

visorers berättelse.

Nedbringandet af kostnaderna för inskrifning af värnpliktiga,

som äro inskrifna å vissa sjömaiislms.

Riksdagens år 1904 församlade revisorer erinrade uti afgifven berättelse,

hurusom det stundom inträffat, att vid de inskrifningsförrättningar,

som ägde rum för de mindre sjömanshusen, endast ett jämförelsevis obetydligt0

antal värnpliktiga blefve föremål för inskrifning. Sålunda hade

under revisionsåret af vederbörande inskrifningsnämnder för sjömanshusen

i Lidköping, Vadstena och Haparanda inskrifvits respektive 6, 5 och 8

värnpliktiga och vid 1904 års enahanda förrättningar 7, 4.och 1.

Gifvet vore, att dessa årligen återkommande förrättningar för statsverket

medförde ganska betydande utgifter. Det borde därför enligt revisorernas

mening ur sparsamhetssynpunkt tagas under ompröfning, huruvida

icke genom vidtagande af lämpliga åtgärder ifrågavarande utgifter

skulle kunna minskas. I allt fall borde tillses, att dessa utgifter icke

o-jordes större, än som vore nödvändigt. Det hade nämligen ådragit sig

revisorernas uppmärksamhet, att vid 1903 års inskrifningsförråttning för

sjömanshusen inom Hernösands sjörullföringsområde, omfattande sjömanshusen

inom Gäfleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens

län, till biträdande läkare beordrats en marinläkarstipendiat, bosatt å ort

inom södra delen af Älfsborgs län; och hade ersättning för berörda förrättning

utgått ensamt till läkaren med tillhopa 870 kronor 65 öre.

Då inskrifningsnämnd för rullföringsområde hade sig ålagdt, bland

annat, att pröfva och yttra sig om värnpliktigs lämplighet för den ena

eller den andra tjänsten eller för särskild befattning vid hären eller flottan,

och då vidare det ofta nog inträffade, att förevarande båda inskrifningsnämnder

hölle sina sammanträden ungefär samtidigt, hade det synts revisorerna

med fog kunna ifragasättas, att här omförmälda bestyr med

inskrifning af de å sjömanshus inskrifna värnpliktiga i vissa fall skulle

kunna öfverflyttas på inskrifningsnämnd en för det rullföringsområde, inom

hvilket vederbörligt sjömanshus vore beläget; och hade revisorerna ansett

sig böra fästa Riksdagens uppmärksamhet å omförmälda förhållanden.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 98.

33

1905 års Riksdag uttalade i skrifvelse den 12. maj samma år, n:r

119, att, såsom revisorerna erinrat, det sätt, hvarpå inskrifningen af de

värnpliktiga, som vore inskrifna å sjömanshus, ägde rum, medfört öfver

höfvan stora kostnader. Riksdagen ansåge därför, dels att i sammanhang

med en af Riksdagen ifrågasatt ändring i värnpliktslagens 32 § i syfte

att den däri föreskrifna mönstring måtte upphöra, borde tagas i öfvervägande,

huruvida icke ändrade bestämmelser till förenkling i förfaringssättet

vid förenämnda inskrifning borde i lagen införas, dels äfven att

åtgärder i öfrigt borde vidtagas till nedbringande af ofvanberörda inskfifningskostnader.

Riksdagen anhöll med anledning häraf, att Kungl. Maj:t täcktes

taga under ompröfning, hvilka åtgärder lämpligen borde vidtagas till

nedbringande af kostnaderna för inskrifning af de värnpliktiga, som vore

å sjömanshus inskrifna.

Den af Kungl. Maj:t förordnade s. k. »värnpliktskommissionen»

hade till uppgift bland annat att taga under ompröfning, huruvida armén

och flottan kunde hafva gemensamma inskrifningsförrättningar samt huruvida

sjörullföringsområdena kunde afskaffas.

Beträffande det sistnämnda spörsmålet, huruvida sjörullföringsområdena

kunde afskaffas, var kommissionen af den åsikten, att en dylik

åtgärd icke vore lämplig, och erinrade till stöd härför om de för rikets

indelning i sjörullföringsområden anförda skäl, hvilka återfunnes i dåvarande

chefens för Kungl. Sjöförsvarsdepartementet yttrande i statsrådet

den 7. januari 1901 (sid. 51 och 52 af Kungl. Maj:ts nådiga proposition

n:r 3 till samma års Riksdag) och hvilka kommissionen ansåge alltjämt

äga full giltighet.

Därjämte påpekades, att en öfverflyttning till rullföringsexpeditionerna

af sjörullföringsexpeditionernas arbeten ovillkorligen skulle i de förra

kräfva en ökning af arbetskrafterna, hvilken i sin ordning torde komma

att medföra lika stor kostnad som den nuvarande organisationen, men

icke den ordning, reda och krigsberedskap, som denna vore ägnad att

åstadkomma.

Beträffande frågan om gemensamma inskrifningsförrättningar för

armén och flottan torde denna hafva framkommit med anledning af Riksdagens

påpekande af de dryga kostnader, som förorsakades af inskrifningsförrättningarna

för sjömanshus — väl då i förhållande till det ringa antalet

vid vissa sjömanshus pröfvade värnpliktiga.

Hade beträffande vissa sjömanshus så varit fallet, så hade emellertid

inskrifningsförrättningarna för andra sjömanshus varit så omfattande,

Bihang till Riksd. prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 60 Höft.

1905 års

Riksdags

skrifvelse

n:r 119

Värnpliktskommissionens

förslag

den 28. januari

1907.

O

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

att de för desammas utförande vidtagna anordningarna och följaktligen

äfven de däraf föranledda kostnaderna stått i full öfverensstämmelse med

förrättningarnas omfattning. Dessa senare kunde icke utföras af inskrifningsnämnderna

för rullföringsområdena utan att förorsaka såväl väsentliga

olägenheter i allmänhet som ock särskilt eu tidsutdräkt, hvilken

komme att äfventyra inskrifningarnas afstötande inom erforderlig tid.

f hvad vidkomme dessa sistnämnda förrättningar torde därför frågan

om gemensamhet uti berörda hänseende af sig själf förfalla; och då det,

med hänsyn till den för inskrifningsväsendets rätta och effektiva handhafvande

oundgängligen nödvändiga ordningen och redan, icke kunde vara

lämpligt, att olika tillvägagångssätt tillämpades beträffande här ifrågavarande

värnpliktigas inskrifning, hade kommissionen icke heller beträffande

de öfriga förrättningarna för sjömanshusen ansett sig kunna förorda

sådan gemensamhet, att de å nämnda sjömanshus inskrift^ skulle erhålla

sina värnpliktsförhållanden pröfvade af rullföringsområdenas inskrifningsnämnder

och sålunda de för dessa sjömanshus hittills befintliga särskilda

nämnderna kunna helt och hållet bortfalla. Kommissionen ansåge därför,

att den nuvarande anordningen — särskilda nämnder för inskrifningsförrättningarna

för sjömanshusen — alltjämt borde bibehållas.

Däremot hade kommissionen trott sig kunna på annan väg tillmötesgå

önskemålet om kostnadernas nedbringande.

Enligt nuvarande bestämmelser skulle inskrifningsnämnden för sjömanshus

bestå af en regementsofficer såsom ordförande, en af Kungl.

Maj:ts Befallningshafvande i det län, där sjörullföringsexpeditionen vore

belägen, förordnad lagfaren man, sjörullföringsområdesbefälhafvaren samt

två inom staden, där sjömanshuset vore beläget, bosatta icke militära personer,

hvarjämte en läkare äfvensom i kommun do väg beordrad personal

skulle biträda nämnden.

Enär hvarje sjörullföringsområde omfattade sjömanshus belägna inom

ett, särskildt i de norra delarna af landet, mycket utsträckt område, vore

det gifvet, att dessa inskrifningsförrättningar för närvarande blefve förenade

med vidsträckta resor för den del af nämnden, som icke vore bosatt inom

den stad, där sjömanshuset vore beläget. Den väsentligaste delen af de med

dessa inskrifningar förenade kostnaderna härflöte äfven från de resor, som

ordföranden, den lagfarne ledamoten, sjörullföringsområdesbefälhafvaren

samt läkaren och den i kommandoväg beordrade personalen på denna

Sprund måste företaga.

Då samtliga sjömanshus vore belägna i städer samt då, på ett enda

undantag när, i alla dessa äfven inskrifningsförrättningar inom rullföringsområdena

ägde rum, syntes det kommissionen, som om flera eller färre af

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98. 35 .

do personer, som inginge i rullföringsområdenas uti samma städer sammanträdande

nämnder, äfven skulle, utan att den för förrättningarna för sjömanshusen

erforderliga särskilda fackkunskapen behöfde gå förlorad, kunna

ingå i nämnderna för sådana sjömanshus, där förrättningen vore af så

ringa omfattning, att därigenom slutförandet i rätt tid af rullföringsomrädenas

inskrifningsnämnders arbeten icke äfventyrades.

Beträffande ordföranden, läkaren och den i kommandoväg beordrade

personalen lade värnpliktslagen intet hinder i vägen för eu dylik anordning.

Rörande den lagfarne ledamoten åter inträffade detta i de fall, då

sjörullföringsexpeditionen icke vore belägen inom det län, hvars Kungl.

Maj:ts Befallningshafvande utsett lagfaren ledamot i inskrifningsnämnden

för rullföringsområdet. För undanröjande af detta hinder ville kommissionen

föreslå, att den ifrågavarande ledamoten i stället skulle utses af

Kungl. Maj:ts Befallningshafvande i det län, inom hvilket sjömanshuset

vore beläget.

I fråga om sjörullföringsområdesbefälhafvaren vore det visserligen

fördelaktigt, om denne, såsom nu är i värnpliktslagen föreskrifvet, alltid

kunde inga i nämnden. Då det emellertid kunde med visshet förutses,

att detta icke kunde ske, på den grund att inskrifningsförrättningarna

börja och pågå ungefär samtidigt inom de olika rullföringsområdena, hade

kommissionen föreslagit, att annan officer måtte kunna träda i sjörullföringsområdesbefälhafvarens

ställe.

Hvarest och i hvilken utsträckning nu nämnda anordningar borde

tillämpas måste gifvetvis efter pröfning af hvarje särskildt fall bestämmas

af Konungen.

'' idkommande de icke militära ledamöterna syntes ingen ändring

behöflig. De utsåges redan nu inom den stad, där sjömanshuset vore beläget,

och ingen kostnad uppstode för deras tillkallande.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt föreslog värnpliktskommissionen

vissa ändringar uti §§ 13, 18 och 19 af värn pliktslagen,1)

hvilka, jämte den nuvarande lydelsen af motsvarande lagrum här nedan

angifvas.

§ 13 mom. 1.

Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse.

Hvarje år skall inom de sär- Hvarje år skall inom de särskilda

rullföringsområdena och för skilda rullföringsområdena och för

de särskilda sjömanshusen å tider de särskilda sjömanshusen å tider

1) Förutom de här angifua ändringarna föreslogos vissa namnförändringar m. m.,

hvilka ej stå i samband med den berörda frågan och därför här uteslutits.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd.

Nuvarande lydelse.

och ställen, som, efter det vederbörande

inskrifningsområdes- eller sjörullföringsområdesbefälhafvare

blifvit

hörd, bestämmas af Konungens

Befallningshafvande i det län, till

hvilket rullföringsområdet eller

största delen däraf hörer, eller hvarinom

sjörullföring sområdesbefälhafvarens

expedition är belägen, inskrifning

förrättas med de värnpliktiga,

som under året fylla tjuguett

år, samt med de äldre värnpliktiga,

hvilka icke förut blifvit inskrifna

eller frikallade.

§ 18

För sjömanshus skall finnas en

inskrifningsnämnd, bestående af en

regementsofficer såsom ordförande

och fyra ledamöter, nämligen en åt

Konungens Befallningshafvande i det

län, inom hvilket sj(trullf''äringsområdesbefälhafvarens

expedition är belägen,

därtill förordnad lagfaren man

äfvensom nämnda befälhafvare och

va inom staden, där sjömanshuset

är beläget, bosatta, icke militära

personer, hvilka jämte ett lika antal

suppleanter väljas på sätt i mom.

1 är för hvarje fall stadgadt.

§ 19

Inskrifningsnämnd för sjömanshus

sammankallas af Konungens Be
-

.Proposition Nr 98.

Föreslagen lydelse.

och ställen, som, efter det vederbörande

inskrifningsområdes- eller sjörullföringsområdesbefälhafvare

blifvit

hörd, bestämmas af Konungens

Befallningshafvande i det län, till

hvilket rullföringsområdet eller

största delen däraf hörer, eller hvarinom

vederbörligt sjömanshus är

beläget, inskrifning förrättas med

de värnpliktiga, som under året

fylla tjuguett år, samt med de

äldre värnpliktiga, hvilka icke förut

blifvit inskrifna eller frikallade.

För sjömanshus skall finnas en

inskrifningsnämnd, bestående af en

regementsofficer såsom ordförande

och fyra ledamöter, nämligen en

af Konungens Befallningshafvande i

det län, inom hvilket sjömanshuset

är beläget, därtill förordnad lagfaren

man äfvensom sjömil/Öringsområdesbefalkafvaren

och två inom

staden, där sjömanshuset är beläget,

bosatta, icke militära personer, hvilka

jämte ett lika antal suppleanter

väljas på sätt i mom. 1 är för hvarje

fall stadgadt.

I de fall Konungen bestämmer,

ma i stället för sjörullföringsomrädesbefKlilaf

vare träda annan officer.

mom. 2.

Inskrifningsnämnd för sjömanshus

sammankallas af Konungens Be
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

Nuvarande lydelse.

Föreslagen lydelse.

fallningshafvande i det län, där sjörå

l Iför ing sområdes befä Utaf v arens expedition

är belägen, och gäller för

sådan inskrifningsnämnd i tillämpliga

delar hvad för den i mom. 1

omförmälda inskrifningsnämnd är

föreskrifvet.

fallningshafvande i det län, där sjömanshuset

är beläget, och gäller för

sådan inskrifningsnämnd i tillämpliga

delar hvad för den i mom. 1

omförmälda inskrifningsnämnd är

föreskrifvet.

Generalskommissionen hade intet att erinra mot de af värnplikts- Gteneralskommissionen

föreslagna ändringarna uti värnpliktslagen §§ 13, 18 och nens unf

19. Generalskommissionens delegerade afgåfvo den 25. maj 1908 förslag tande den

till de ändringar uti inskrifningsförordningen, som betingades af berörda 1907

lagändringar.

Uti af chefen för Kungl. Sjöförsvarsdepartementet infordradt yttrande O’/- Chefens

rörande denna fråga anförde tjf. chefen för marinstaben, i skrifvelse den stabTn^ytt16.

juni 1910, att han, på grund af den i ärendet förebrakta utredningen, rande den 16.

icke hade något att erinra mot det af värnpliktskommissionen föreslagna JHn1''

och af generalskommissionen tillstyrkta förslaget till ändringar uti värnpliktslagen.

För att närmare kunna bedöma den omfattning, i hvilken den föreslagna

omläggningen af sättet för inskrifning vid vissa sjömanshus lämpligen

skulle kunna verkställas hade tjf. chefen för marinstaben låtit utarbeta

en statistik öfver antalet värnpliktiga, som inskrifvits vid inskrifningsförrättningarna

för de olika sjömanshusen under femårsperioden

1906—1910.

En granskning af denna statistik gåfve vid handen, att inskrifningsförrättningarna

vid nedanstående sjömanshus, där antalet årligen inskrifna

varit ringa, borde kunna utföras på sätt, som af värnpliktskommissionen

för sådana fall blifvit föreslaget.

En tillämpning af värn pliktskommissionens förslag till inskrifning

vid sådana sjömanshus som de ofvan angifna syntes tjf. chefen för marinstaben

icke i nämnvärd grad behöfva hindra rullföringsområdesnämndernas

arbeten. Inskrifningarna vid dessa sjömanshus, i hvilka skulle deltaga en

del af den i rullföringsområdesnämnderna ingående personalen, kunde

nämligen äga rum under denna personals vanliga uppehåll på platsen och

torde behöfva taga endast en mycket ringa tid i anspråk, hvartill komine

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

Sjöruliföringsområde.

Sjömanshus.

Medeltal under

åren 1906—1910

pröfvade värn- pliktiga, som varit

närvarande.

Rnllföringsområde, inom

hvilket sjömanshuset

är beläget.

Strömstads.......

Karlstad n:r 203 .....

10

Karlstads östra n:r 50. i

Kungälf n:r 206 .....

0

Göteborgs norra n:r 29.

1

Lidköping n:r SOS ....

5

Mariestads n:r 38.

Göteborgs.......x

Varberg n:r 209 .....

4

jVarbergs n:r 9.

Falkenberg n:r 210 . . .

2

Halmstad n:r 211 . . . .

11

Halmstads n:r 8.

Trelleborg n:r 215 ....

12

iYstads n:r 1.

Ystad n:r 2i6......

7

Malmö........

Simrishamn n:r 217 . . .

31

Tomelilla n:r 4.

Kristianstad n:r 218 . . .

6

Kristianstads n:r 10.

/

Sölvesborg- n:r 219 ....

15

_

^Karlshamns n:r 11.

.

Ronneby n:r 221.....

O

Karlskrona......

Söderköping n:r 226 . . .

4

Norrköpings norra n:r 26. ,

Linköping n:r 228 ....

2

Linköpings n:r 23.

Vadstena n;r 229 ....

4

Motala n:r 24.

Jönköping n:r 230 ....

4

Jönköpings n:r 20.

j

Nyköping n:r 231 ....

8

Nyköpings n:r 43.

Stockholms......1

Södertälje n:r 232 ....

2

Stoekh. landt. n:r 46.

i

Västerås n:r 234 .....

5

Västerås n:r 53.

1

Uppsala n:r 235 .....

4

Uppsala södra n:r 54.

Söderhamn n:r 238 ....

13

Bollnäs n:r 61.

i

Hudiksvall n:r 239 . . .

8

Ljusdals n:r 62.

|

Örnsköldsvik n:r 242 . . .

10

Örnsköldsviks n:r 68.

Umeå n:r 243 ......

4

Umeå n:r 69.

Hernösands......;

1

Skellefteå n:r 244 ....

4

Skellefteå n:r 71.

Piteå n:r 245 ......

2

Piteå n:r 72.

Luleå n:r 246 ......

4

Bodens n:r 73.

Haparanda n:r 247 ....

6

Kalix n:r 74.

att denna personal i de allra flesta fall skulle komma att tagas i anspråk

endast för en dylik extra förrättning.

För att inskrifningsarbetet måtte kunna omläggas på föreslaget sätt

måste emellertid värnpliktslagen och inskrifningsförordningen ändras i

vissa delar, nämligen:

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

värnpliktslagen i hvad afsåge §§ 13 mom. 1, 18 mom. 2 och 19

mom. 2; samt

inskrifningsförordningen i hvad afsåge §§ 46, 47, 49, 50, 53 och 54.

Då den åsyftade reformen, utan att medföra några afsevärda olägenheter,

gifvetvis skulle åstadkomma vissa besparingar för statsverket, ville

tjf. chefen för marinstaben tillstyrka dess genomförande samt för ändamålet

föreslå, att erforderliga åtgärder måtte vidtagas, så att de nämnda

delarna åt värnpliktslagen och inskrifningsförordningen blefve, i hvad desamma

berördes af den föreliggande frågan, ändrade i enlighet med

generalskommissionens och dess delegerades förslag.

Genom remiss från Kungl. Landtförsvarsdepartementet den 27. de- Utlåtanden

cember 1910 anbefalldes arméfördelningscheferna samt militärbefälhafvaren af TtT

på Gottland att inkomma med utlåtande öfver tjf. chefens för marin-^ ^

staben ofvan refererade skrifvelse den 16. juni 1910.

Chefen för 1. arméfördelningen anförde, att han funne det af 1906

ars värnpliktskommission framställda förslaget att låta rullföringsområdenas

inskrifningsnämnder, fullständigade på sätt förslaget angåfve, verkställa inskrifningarna

å vissa sjömanshus väl egnadt att åstadkomma förenkling och

att nedbringa kostnaderna vid inskrifningen. På grund häraf ville arméfördelnmgschefen

tillstyrka förslagets genomförande samt vidtagandet af sådana

åtgärder, att vårnpliktslagen och inskrifningsförordningen blefve, i hvad desamma

berördes af den föreliggande frågan, ändrade i enlighet med 1907 års

generalskommissions utlåtande den 21. december 1907 och dess delegera des

förslag den 25. maj 1908.

Chefen för II. arméfördelningen anförde, att då förslaget innebära

eu minskning af kostnaderna för de ifrågavarande inskrifningsförrättningarna

och då inskrifningen i vederbörande rullföringsområden icke i nämnvärd

män kunde komma att deraf försvåras eller fördröjas, han icke

nade något att för sin del erinra emot en förändring af den art remisshandlingen

angåfve.

, o Chefen för III. arméfördelningen anförde, att han saknade anledning

frångå . den af generalskommissionen intagna ståndpunkten i frågan och

följaktligen ej hade något att anföra beträffande tjf. chefens för°marinstaben

yrkande.

i hvad namnda förslag gällde sådana sjömanshus, vid hvilka medeltalet

pröfvade per år vore mycket . ringa — ett tiotal eller därunder

torde man kunna utan vidare biträda detsamma, då med all sannolikhet

icke i något fåll ett så litet antal torde föranleda, att för rullförino-sområdet

inskrifningsförrättningen på platsen däraf fördröjdes, äfven om

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 98.

sagda förrättning skulle omfatta endast en dag. Men äfven beträffande

sådana sjömanshus (såsom Halmstads, Simrishamns och Söderhamns), vid

Indika medeltalet pröfvade uppgå till ett 20-tal eller däröfver, dvs. omkring

hälften af det antal värnpliktiga, som anses hinna på en dag pröfvas,

torde rullföringsnärondernas delvisa ingående i nämnderna för dessa sjömanshus

icke komma att förlänga tiden för inskrifningsförrättningarna inom

ett inskrifningsområde i dess helhet med mera ån eu, högst två dagar,

då nämligen i de allra flesta fall rullföringsnämndernas personal skulle

komma att tagas i anspråk för endast en sådan förrättning. Slutförandet

i rätt tid af nämndernas arbeten torde därmed kunna anses icke vara i

någon mån äfventyradt.

Chefen för IV. arméfördelningen både intet att erinra mot förslaget.

Chefen '' för V. arméfördelningen hade, beträffande anordnandet åt

inskrifningsförrättning enligt föreslagna grunder vid de inom V. arrnéfördelningsområdet

belägna mindre sjömanshusen, intet att erinra.

Chef en för VI. arméfördelningen hade intet att erinra mot förslaget.

Miiitärbefälhafvaren på Gottland hade icke något annat att erinra

mot förslaget, än att förenkling och nedbringande af kostnaderna vid inskrifningarna

ytterligare skulle utan olägenhet kunna vinnas, om de å det

afsides belägna Visby sjömanshus inskrifna värnpliktiga jämställdes med

de i handlingarna uppräknade.

Chefen för generalstaben tillstyrkte i hufvudsak det föreliggande förslaget.

Med anledning af militärbefälhafvarens på Gottland uttalande, att

inskrifningsförrättning med å Visby sjömanshus inskrifna värnpliktiga jämväl

skulle kunna äga rum på sätt generalskommissionen föreslagit, uttalade

chefen för generalstaben, att, såvida från marinens myndigheters sida intet

vore att däremot erinra, den föreslagna anordningen syntes böra gälla äfven

i fråga om Visby sjömanshus.

Departe- Såsom af Riksdagens år 1904 församlade revisorer framhållits, är

mentschefens ^et ur SynpUnkten af sparsamhet med statens medel_ synnerligen önskV

raU e värdi att genom förändrade anordningar för inskrifningsförrättningarna

vid de mindre sjömanshusen söka nedbringa de härför nu utgående ganska

dryga kostnaderna, så mycket mera som antalet värnpliktiga, Indika inskrifvas

å de mindre sjömanshusen, är jämförelsevis ringa. 1905 ars

Riksdag har äfven, i anslutning till den af revisorerna gjorda erinran, uti

särskild skrifvelse framhållit, att det borde tagas under öfvervägande,

huruvida icke ändrade bestämmelser till förenkling i förfaringssättet vid

förenämnda inskrifning borde införas i värnpliktslagen.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

41

1906 års »värnpliktskommission» har uti den 28. januari 1907 afgifvet

förslag hemställt om vidtagandet af sådana ändringar uti §§ 13, 18

och 19 värnpliktslagen, som skola möjliggöra, att inskrifningsförrättningarna

vid de mindre sjömanshusen må kunna verkställas med anlitande

hufvudsakligen af samma personer, som ingå uti landtrullföringsområdenas

inskrifningsnämnder, hvilka i hvarje fall hafva förrättningar sig ålagda

inom de orter, där sjömanshusen äro belägna. Härigenom skulle vinnas,

att de dryga reseersättningar, hvilka nu utgå för ordförande, vissa ledamöter,

läkare och annan biträdande personal uti inskrifningsnämnderna

för sjömanshusen, skulle kunna betydligt nedbringas.

Af de utlåtanden, som afgifvits öfver detta förslag såväl af 1907

års generalskommission som af arméns och marinens myndigheter, framgår,

att den vinst med hänsyn till kostnadernas nedbringande, som genom

förslaget står att vinna, kan ernås utan några som helst afsevärda olägenheter

beträffande inskrifningsförrättningarnas anordning inom landtrullföringsområdena.

Jag får därför för egen del i underdånighet tillstyrka

förslaget.

I sammanhang härmed torde jag emellertid höra erinra därom, att

den af mig biträdda anordningen i fråga om inskrifningsförrättning för

de mindre sjömanshusen icke kan tillämpas beträffande de sjömanshus, där

de värnpliktiga, som skola inskrifvas, uppgå till ett större antal. Vid

dessa äro nämligen förrättningarna, af sådan omfattning, att landtrullföringsområdenas

inskrifningsnämnder icke kunna därmed betungas, utan

att häraf vållas en tidsutdräkt, hvilken komme att äfventyra inskrifningarnas

afslutande inom behörig tid. Ej heller stå kostnaderna för tillsättandet

af särskilda nämnder för dessa sjömanshus i missproportion till

förrättningarnas omfattning. I hvarje fall torde emellertid, därest de af

mig nu föreslagna lagändringarna blifva antagna, tid efter annan noga

böra tillses, att till kostnadernas nedbringande inskrifningsförrättningarna

för sjömanshus blifva i så stor utsträckning som ske kan utförda genom

på förut angifvet sätt sammansatta nämnder.

Bihang till Piksd. prof. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 60 Höft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kung!.. Maj:t$ Nåd. Proposition Nr 98.

Utsträckning af frikallelse från värnpliktens fullgörande i

beväringen under fredstid för vissa värnpliktiga på grund af

ömmande familjeskäl.

Nu gälUindc Enligt nu gällande bestämmelser skall värnpliktig i vissa fall fri
esg™me"

kallas från värnpliktens fullgörande i beväringen under fredstid. Föreskrifter

för dessa fall lämnas dels uti § 16 mom. 5 och 6, hvilka beröra frikallelse

för utländingar, som genom naturalisation upptagits till svenska medborgare,

äfvensom för från riket afflyttade, som åter hit inflyttat, dels

äfven uti § 16 mom. 3 samt § 17 mom. 4, hvilka beröra frikallelse för

värnpliktiga på grund af hälso- och familj eskäl.

Frikallelse enligt § 16 mom. 3 hänför sig till föreskrifterna angående

uppskof enligt samma § mom. 1 och 2. Enligt § 16 mom. 1 kan uppskof

med inskrifning till nästföljande års inskrifningsförrättning meddelas

värnpliktig, hvilken af eu eller annan möjligen öfvergående anledning,

såsom tillfällig sjukdom, försenad kroppsutveckling eller dylikt, vid inskrifningsförrättningen

befinnes till tjänstgöring oförmögen eller olämplig. Enligt

§ 16 mom. 2 kan enahanda uppskof beviljas ende arbetsföre sonen, sonsonen

eller dottersonen till orkeslös eller vanför fader, farfader, morfader eller

till änka eller ogift kvinna, ende arbetsföre fostersonen till orkeslös eller

vanför fosterfader eller till fostermoder, äfvensom ende arbetsföre brodern

till ett eller flera minderåriga eller vanföra faderlösa syskon, dock endast

såvida sagda föräldrar, far- eller morföräldrar eller fosterföräldrar eller

syskon äro af hans arbete för sitt uppehälle väsentligen beroende. Enligt

mom. 3 af samma § skall den värnpliktige, därest anledning till befrielse

enligt mom. 1 eller 2 förefinnes ännu vid inskrifningsförrättningen det är,

under hvilket han fyller 24 år, frikallas från värnpliktens fullgörande i

beväringen under fredstid.

Enligt § 17 mom. 4 slutligen skall enahanda frikallelse medgifvas

värnpliktig i det fall, att efter redan påbörjad tjänstgöring sådant förfall

för honom inträdt, som omförmäles i § 16 mom. 2 och därest ifrågavarande

förfall förefinnes ännu det år, under hvilket han fyller 24 år.

Frikallelse på grund af ömmande familjeskäl kan sålunda enligt detta mo
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 98.

43

ment medgifvas värnpliktig endast under förutsättning, att förfallet inträdt

efter det att tjänstgöringen för honom tagit sin början.

Den s. k. »värnpliktskommissionen» påvisade uti sitt den 28. januari Värnplikts1907

afgifna förslag, att, på det sätt § 17 värnpliktslagen nu vore aflat-nens förslag

tad, kunde enligt mom. 4, sista stycket, i tjänstgöring varande värnplik-den 1907■

tig, hvilken på grund af visst förfall blifvit hemförlofvad, icke endast, därest

förfallet fortfore, erhålla uppskof med återstående tjänstgöring, utan äfven,

om förfallet vore af den beskaffenhet som omnämnes i § 16 mom. 2 och

förefunnes ännu det år den värnpliktige fyllde 24 år, varda frikallad från

värnpliktens fullgörande i beväringen under fredstid.

Yppade sig åter dylikt och lika långvarigt förfall för inskrifven värnpliktig

vid en tidpunkt, då han icke vore i tjänst, kunde han väl erhålla uppskof

med den förestående tjänstgöringen, men däremot kunde han, på grund

af paragrafens uppställning och affattning, icke befrias från värnpliktens fullgörande

i beväringen under fredstid. Vore nämligen den förestående tjänstgöringen

tillika »första tjänstgöring», skulle densamma, oberoende af förfallets

beskaffenhet, jämlikt paragrafens mom. 1 taga sin början senast det

år den värnpliktige fyllde 24 år; och gällde frågan eu repetitionsöfning,

föreskrefves blott, att uppskof kunde beviljas till nästföljande år. Otvifvelaktigt

borde dock — synnerligast om man erinrade sig Riksdagens, i

dess år 1901 aflåtna, skrifvelse, n:r 120, vid behandlingen af här ifrågavarande

paragraf afgifna förklaring, att det i § 16 mom. 2 afsedda fallet

vore att hänföra under § 17 mom. 1 b) och c) — bestämmelsen i sista

stycket af mom. 4 gälla icke blott det i sistnämnda mom. afhandlade utan

äfven de öfriga i § 17 omnämnda fallen.

Att liknande förfarande jämväl borde kunna äga rum, därest här omnämndt

förfall, utan att förut hafva förekommit, inträffade först det år

den värnpliktige fyllde 24 år och vare sig fråga vore om »första tjänstgöring»

eller om repetitionsöfning, syntes endast vara öfverensstämmande

med den i § 16 mom. 2 framställda grundsatsen.

Af ofvan nämnda orsaker föreslog kommissionen, att sista stycket af

mom. 4 skulle af skilj as samt i något omredigerad form intagas såsom ett

hela paragrafen åsyftande inom. 5. Eu mindre omredigering af mom. 1

borde i sammanhang härmed göras. I öfverensstämmelse härmed skulle §

17 erhålla nedanstående förändrade lydelse:

»1. Uppskof — — — —• — — — — — — — — medgifvas:

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

Fortfar anledning till uppskof med den i § 27 stadgade första tjänstgöring,

må förlängdt uppskof, hvarje gång för ett år, af vederbörande inskrifningsnämnd

den värnpliktige beviljas; dock att tjänstgöringen, utom

1 fall som i mom. 5 nedan afses, skall taga sin början senast det år, under

hvilket han fyller tjugu fyra år.

4. Från redan påbörjad------— — han hemförlofvats.

5. År anledning till uppskof med eller hemförlofning från tjänstgöring,

hvarom ofvan i denna § sägs, af beskaffenhet, som i § 16 mom.

2 omförmäles, och förefinnes densamma det år, under hvilket den värnpliktige

fyller tjugufyra år, galle hvad i mom. 3 af samma § är stadgadt.»

Generalskommissionens

utlåtande

den

-V: 2 1907.

Generalskommissionen anförde uti sitt den 21. december 1907 afgifva

utlåtande, att, enligt den år 1901 antagna lydelsen af värnpliktslagen

§§16 och 17, värnpliktig kunde på grund af anledning, som omförmäldes

i § 16 mom. 2, frikallas från värnpliktens fullgörande i beväringen under

fredstid, därest anledningen yppat sig före inskrifningen eller under redan

påbörjad tjänstgöring, såvida den förefunnes ännu det år, under hvilket

den värnpliktige fyllde tjugufyra år. Inträdde däremot sådan anledning

för inskrifven värnpliktig vid tidpunkt, då han icke vore i tjänstgöring,

kunde han väl erhålla uppskof med förestående tjänstgöring, men icke befrielse

från densamma. Det syntes emellertid icke föreligga något hållbart

skäl för denna olikhet, utan förfallet borde, i öfverensstämmelse med

hvad värnpliktskommissionen föreslagit, kunna medföra befrielse från tjänstgöringen,

vid hvilken tidpunkt det än inträdde.

Däremot torde stadgandet, att frikallelsen skulle äga rum det år,

under hvilket den värnpliktige fyllde tjugufyra år, vara mindre ändamålsenligt.

Befrielse från tjänstgöring borde nämligen icke bestämmas efter

den värnpliktiges ålder, utan på grund af förfallets varaktighet.

Någon bestämmelse om befrielse från tjänstgöring på grund af här

ifrågavarande anledning förekom enligt 1885 års värnpliktslag endast i

§16, och åsyftade tydligen, att förfallet skulle förefunnits i tre år för den,

hvilken på grund af detsamma erhållit uppskof med inskrifningen intill

det år, under hvilket han fyllde tjugufyra år. Redan vid tillämpningen af

§16 kunde det emellertid inträffa, att anledningen till befrielse icke förelegat

så länge som tre år, emedan värnpliktig första gången kunde inställa sig

till inskrifning senare än det år, under hvilket han fyllde tjuguett år. Och

om, såsom föreslagits af värnpliktskommissionen, frikallelse från tjänstgöring

skulle ske det år, under hvilket den värnpliktige fyllde tjugufyra

s. 45 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

45

av, äfven då anledningen yppat sig efter inskrifningen, komme frikallelsen

i regeln att äga rum, innan förfallet förelegat under tre år.

Med anledning häraf föreslog generalskommissionen, att det moment

af § 17 värnpliktslagen, hvaruti berörda bestämmelse borde inflyta, skulle

erhålla följande lydelse:

»5. År anledning till uppskof med eller hemförlofning från tjänstgöring,

hvarom ofvan i denna paragraf sägs, af beskaffenhet som i § 16

mom. 2 omförmäles, och förefinnes anledningen ännu tre år efter det, då

den värnpliktige erhöll uppskof eller hemförlofvades, galle hvad i mom. 3

af samma § är stadgadt.»

Af hvad såväl af värn pliktskommissionen som generalskommissionen uti ^eparte
jl

O TV PHT^P/IP
den

berörda frågan anförts synes framgå, att en lucka förefinnes uti be- fens yttstämmelserna

angående frikallelse från värnpliktens fullgörande i bevärin- ran<!egen

under fredstid. Medan sådan frikallelse kan tillgodonjutas af värnpliktig,

för hvilken förfallet inträdt vare sig före inskrifningen eller efter

det att tjänstgöringen påbörjats, så saknas möjlighet till sådan frikallelse

för värnpliktig, för hvilken förfall inträdt efter det han blifvit inskrifven

men under en tid af året, då han icke är inkallad till tjänstgöring.

Ett exempel torde kunna belysa den olika ställning, hvaruti värnpliktiga

kunna försättas på grund af de nuvarande bestämmelsernas ofullständighet.

För tvenne värnpliktiga ur samma socken och tilldelade samma

truppförband inträffar på grund af dödsfall i familjerna sådant förhållande,

att deras närmaste anhöriga blifva för sitt uppehälle väsentligen beroende

af de bägge värnpliktigas arbete. Dödsfallen hafva inträffat efter det att

de värnpliktiga inskrifvits, men i den ena familjen någon tid före, i den

andra någon tid efter den första tjänstgöringens början. Den af de båda

värnpliktiga, för hvilken förfallet inträffade vid den förra tidpunkten, erhåller

enligt värnpliktslagen § 17 mom. 2 uppskof med den första tjänstgöringen,

deri, för hvilken förfallet inträffade senare, blir jämlikt § 17 mom.

4 hemförlofvad. För bägge de värnpliktiga fortfar förfallet, och de erhålla

af vederbörande inskrifningsnämnd förnyadt uppskof tvenne gånger. Slutligen

inställa de sig för tredje gången till inskrifningsförrättningen. Fortfar

förfallet äfven detta år, blir följden, att den ene skall jämlikt § 17 mom.

1 inkallas till första tjänstgöring, medan den andre i enlighet med samma

§ mom. 4 frikallas från värnpliktens fullgörande i beväringen under fredstid.

Det synes uppenbart, att den här påvisade olikheten med hänsyn

till det slutliga afgörandet af värnpliktsförhållandena icke kan vara afsigtlig,

då det ju är förfallets beskaffenhet och icke tidpunkten då detsamma,

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 98.

utan något den värnpliktiges förvållande, kommit att yppa sig, som bör

vara afgörande.

Jag finner vid sådant förhållande det af såväl värnplikts- som generalskommissionen

påvisade behofvet af ett fullständigande af föreskrifterna

angående frikallelse vara välgrundad!. Beträffande villkoret för frikallelsens

tillgodonjutande synes mig generalskommissionens förslag vara att förorda

framför värnpliktskommissionens. Ett stadgande, att frikallelse skulle inträda,

därest förfallet förcfunnes det år, under kvilket den värnpliktige

fyllde tjugofyra år, skulle nämligen kunna leda till en sådan oegentlighet,

som att en värnpliktig, hvilken underlåtit att inställa sig till tjänstgöring

intill dess han fyllt tjugofyra år, men då kunde åberopa sådant förfall,

hvarom här är fråga, skulle omedelbart frikallas. Det synes i motsats

härtill vara af vikt att fasthålla, det förfallet skall hafva visat sig vara af

bestående art. Då den af generalskommissionen föreslagna formuleringen

är grundad på denna uppfattning, får jag i underdånighet tillstyrka densamma.

Ändamålsenligt synes vara, såsom af båda kommissionerna föreslagits,

att bestämmelsen angående frikallelse utbrvtes såsom ett särskildt moment

af § 17.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

47

Underlättandet af inskrifning för vissa värnpliktiga, som äro

inskrift^ å sjömanshus.

Enligt § 14 värnpliktslagen är hvarje till inskrifningsförrättning inkalla.

cl värnpliktig med undantag af den, som är ä sjömanshus inskrift en

och till sjöfart inmönstrad, skyldig att personligen inställa sig. Utan personlig

inställelse må dock inskrifvas värnpliktig, som i den ordning Konungen

föreskrifter styrker, att han är till krigstjänst duglig, och som

antingen finnes enligt § 43 mom. 1 hafva för uteblifvandet visat laga förfall

eller ock innehar anställning utomlands eller därstädes uppehåller sig

för idkande af studier eller för utbildning i sitt yrke.

De värnpliktiga inkallas till inskrifningsförrättning genom kungörelse

och offentligt anslag inom hvarje kommun, och äro till sådan förrättning

skyldiga att inställa sig såväl de värnpliktiga, som under året fylla 21 år,

som de äldre värnpliktiga, hvilka icke förut blifvit in skrifta eller'' frikallade.

Härjämte må jämlikt § 19 mom. 3 under den del af året, som infaller

mellan inskrifningsnämndens och inskrifningsrevisionens sammanträden,

för inskrifning af värnpliktiga, som ute blifvit från nyssnämnda inskrifningsförrättning,

de åligganden och befogenheter, som enligt mom. 1 i

samma § tillhöra inskrifningsnämnd, i den omfattning och i enlighet med

de närmare föreskrifter Konungen meddelar, utöfvas af inskrifningsområdesbefälhafvaren

eller, beträffande å sjömanshus inskrifna värnpliktiga,

af sj ör ullföringsomr ådesb efälh af v aren. Beslut, som af områdesbefälhafvaren

i sådant ärende meddelas, skall dock underställas inskrifningsrevisionen och

må ej gälla förrän detsamma blifvit af revisionen pröfvadt.

Dä inskrifningsrevision skall börja sin verksamhet så snart lämpligen

ske kali, sedan tiden för anförande af besvär — 14 dagar — öfver årets

sista inskrifningsförrättning inom inskrifningsområdet jämte inom detsamma

belägna sjömanshus gått till ända, och vederbörande områdesbefälhafvare

jämlikt § 19 mom. 3 värnpliktslagen icke må verkställa inskrifning senare

än å sjunde dagen före inskrifningsrevisionens första sammanträde^ är den

tid, under hvilken områdes befälet äger rättighet att verkställa inskrifning,

f. n. begränsad till omkring en och en half vecka.

Nu gällande

bestämmelser

angående

inställelse

till inskrifning.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

Värnplikts- Värnpliktskommissionen har föreslagit sådan utvidgning af den

nenTförtla jämlikt § 19 inom. 3 värnpliktslagen åt inskrifnings-, respektive sjörulli9ol!

''föringsområdesbefälhafvare lämnade rättigheten att verkställa inskrifning

af värnpliktiga, att nämnde befälhafvare skulle under hela den tid af året,

då inskrifningsförrättning icke pågår, kunna företaga inskrifning af från

förrättning förut uteblifna värnpliktiga. Kommissionen anförde härvid i

hufvudsak, att den sålunda föreslagna ändringen vore af samma innebörd

som det förslag, hvilket framställdes uti Kungl. Maj ds proposition till

1901 års riksdag angående ny härordning. Detta förslag, som då var eu

nyhet för vår värnpliktslagstiftning, hade emellertid vunnit Riksdagens

bifall endast i så måtto, att den rätt för inskrifningsområdesbefälhafvaren

att verkställa inskrifning, hvarom sägs i nyssnämnda § 19 mom. o, medgafs

blott för tiden mellan nämndens och revisionens sammanträden.

Ändamålet med den af kommissionen föreslagna bestämmelsen vore

att söka erhålla en fullständigare inskrifning af de värnpliktiga än hvad

nu vore fallet.

Då frågan första gången var före, hyste Riksdagen emellertid betänkligheter

mot densamma bland annat, enligt dess skrifvelse n:r 120 af år

1901, af tvenne skäl, nämligen dels att inskrifningsnämndens ställning

pa detta sätt skulle förryckas samt oordning och oreda härigenom alstras

inom inskrifningsväsendet, dels att inskrifningsområdesbefälhafvarna blefve

för mycket betungade med inskrifningsgöromål till men för deras främsta

och egentliga uppgift, den militära utbildningen af under deras befäl

stående trupp.

Häremot anförde värnpliktskommissionen, att de värnpliktigas uraktlåtenhet

att inställa sig till inskrifningsförrättning jämförelsevis sällan torde

bero på förhandenvarande laga förfall, utan vid de flesta tillfällen på obenägenhet

att ställa sig lagbestämmelserna till efterrättelse, hvilken obenägenhet

rent af uppmuntrades af såväl den med nuvarande bestämmelser förefintliga

stora lättheten att undandraga sig inskrifningen _ som af den ringa

straffpåföljden för dylik förseelse. Utsträcktes däremot möjligheten till inskrifning

till en längre tid — hela året om — borde utsikten att lyckas undanhålla

sig''och följaktligen äfven lusten därtill betydligt förminskas. Redan denna

omständighet syntes vara ägnad att inskränka antalet förfallolöst uteblifna

till hufvudsakligast de fall, då verkligen full afsikt att helt och hållet undandraga

sig värnpliktstjänstgöringen kunde antagas föreligga. I stället för

att förrycka inskrifningsnämndens ställning borde enligt kommissionens

mening de föreslagna bestämmelserna verka därhän, att de inskrifningsskyldiga

manades att noggrannare inställa sig vid de af nämnden hållna

förrättningarna. Inskrifningsområdesbefälhafvarens inskrifningsrätt blefve

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

49

då endast ett komplement till nämndens. Att det under sådana förhållanden

ej kunde blifva tal om, att inskrifningsområdesbefälhafvaren betungades

nämnvärdt mera än nu vore fallet, borde vara tydligt. Därjämte hade

kommissionen tänkt sig, att detta sätt för inskrifning skulle inskränka sig

till de tillfällen, då antingen laga förfall varit anledning till uteblifvande

från den ordinarie förrättningen eller då tredska kunde förmodas föreligga.

A ena sidan afsåge förslaget sålunda en lättnad för de värnpliktiga, å den

andra åter ett tvingande till efterlefnad af lagens föreskrifter.

Beträffande den af värnpliktskommissionen i § 19 mom. 3 föreslagna

utsträckningen af medgifvandet för inskrifnings- och sjörullföringsområdesbefälhafvare

att verkställa inskrifning, då inskrifningsförrättning icke

pågår, yttrade generalskommissionen uti sitt den 21. december 1907 afgifva

utlåtande följande:

»Värnpliktskommissionen söker hufvudsakligen bemöta erinringarna

mot den föreslagna bestämmelsen därmed, att densamma skulle förmå de

inskrifningsskyldiga att noggrannare inställa sig vid de af nämnderna

hållna förrättningarna. Generalskommissionen är icke öfvertygad om, att

förslaget skulle erhålla denna påföljd, sedan under öfvergångstiden bestämmelsen

angående de olika tjänstgöringstiderna trädt i kraft, särskildt om,

enligt förslaget under mom. 1 e), tilldelningen skall verkställas af inskrifningsnämnden.

* Värnpliktskommissionen förutsätter visserligen, att tilldelningen

till truppslag och tjänst af de värnpliktiga, hvilka inskrifvas genom

inskrifningsområdesbefälhafvaren, skall verkställas af inskrifningsrevisionen,

men i praktiken torde ifrågavarande värnpliktiga så godt som alltid

komma att tilldelas infanteriet, dvs. uttagas till den kortaste tjänstgöringstiden.

Med hänsyn härtill samt på grund af de skål, hvilka anföras i Riksdagens

skrifvelse till Konungen den 2. juni 1901 i anledning af Kungl.

Maj:ts propositioner angående ny härordning och med förslag till ny värnpliktslag,

afstyrka- generalskommissionen värnpliktskommissionens förslagtill

lydelse af mom. 3. Undantag bör dock göras beträffande å sjömanshus

inskrift^ värnpliktiga, som med laga förfall varit frånvarande från inskrifningsförrättning

på sjömanshus.»

Ehuruväl jag anser, att af principiella skäl inskrifning af värnpliktiga

genom vederbörande militära myndigheter icke gärna torde böra utsträckas

utöfver hvad i värnpliktslagen § 19 mom. 3 nu är föreskrifvet,

finner jag emellertid de skal, som af värnplikts- och generalskommissionerna

* Se sid. 57 af denna proposition.

Bihang till Rilisd. prat. 1911. 1 Sand. 1 Afd. SO ffåft.

Generalskommissionens

utlåtande

den

s\/» 1907.

Departement

schefens

yttrande.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

anförts för raedgifvandet åt vederbörande sjörullföringsområdesbefälhafvare

af utsträckt rättighet att inskrifva värnpliktiga vara af praktiska skäl betingadt.

I § 14 mom. 1 af gällande värnpliktslag medgifna undantagsbestämmelser

synas därför i viss mån erfordra komplettering, då endast

en del af de värnpliktiga, för hvilka undantag i sådant afseende är

behöfligt, kan komma i åtnjutande af den lättnad, som man velat bereda

dessa värnpliktiga. Många af dem idka nämligen sjöfart af sådan art, att

inmönstring» icke förekommer, och åter andra hafva till stort antal i unga

år lämnat fäderneslandet för tjänst å utländska fartyg. För de förra kan

det vara förenadt med stora svårigheter att under tiden för de ordinarie

inskrifningarna infinna sig till vederbörlig förrättning, och begagna de sig

af rättigheten att inställa sig å annat förrättningsställe, skola de, om ock

intyg från sjömanshusombudsman, såsom af mig nedan förordas, kan komma

att ersättas med sjöfartsbok, i alla händelser anskaffa prästbetyg, hvilket

säkerligen i många fall för sjömannen erbjuder svårigheter och medför

tidsutdräkt. I än högre grad drabbas dock sådana värnpliktiga, som tagit

anställning å utländska fartyg, af att tiden för värnpliktsinskrifningarna i

hufvudsak är inskränkt till de få veckor, under hvilka inskrifningsnämnderna

äro i verksamhet. Okunniga om formerna, långt borta från fäderneslandet

och utan någon att rådgöra med hafva dessa värnpliktiga praktiskt

taget ingen möjlighet att fylla lagens föreskrifter för erhållande af

inskrifning. När så en dylik värnpliktig efter längre eller kortare tids

frånvaro möjligen önskar återknyta bandet med fäderneslandet, väntar honom

först fullgörandet af tjänstgöringen i fredstid, innan han därefter kan

vara fri att ägna sig åt arbete uti sitt yrke. Med någon kännedom om

den vanliga inryckningstiden söker den sjöfarande värnpliktige vanligen

så afpassa förhyrningen, att densamma slutar ungefär vid nyssnämnda tid,

i förhoppning att han då omedelbart kan få påbörja fredstjänstgöringen.

Den värnpliktige måste under sådana förhållanden känna bitter missräkning

att i stället blifva afvisad på grund af ännu icke undergången inskrifning.

För denna formalitet åsamkas honom ett dröjsmål med tjänstgöringens

påbörjande af ett helt år, så mycket mera betungande som erfarenheten

visar, att ifrågavarande värnpliktiga oftast utgöras af till mera

framskriden ålder komna personer, för hvilka det kan vara af stor vikt

att snarast möjligt få tjänstgöringen fullbordad. Såsom ett talande exempel

på, att allvarsamma olägenheter lätt kunna uppstå för sjömansyrket

tillhörande värnpliktiga i följd af den ringa tänjbarhet, som för närvarande

kännetecknar organisationen af inskrifningarna, må anföras följande utdrag

ur en i november månad år 1909 af en värnpliktig ingifven underdånig

ansökan om befrielse från vapenöfning i fredstid.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

»Undertecknad, som är född den 12. mars 1882 och sålunda 27 år,

bär af sjöresa varit hindrad att fullgöra min värnplikt. Hemkommen på

våren 1907 från en längre sjöresa, inställde jag mig i Karlskrona och anhöll

att få inträda i tjänstgöring, men förvägrades detta, enär jag icke

förut hade blifvit inskrifven. Den 10. mars 1908 blef jag inskrifven och

tilldelad flottan, men då jag för mitt uppehälle måste taga hyra som sjöman,

kunde jag icke inställa mig till tjänstgöring. Jag har nu ånyo hemkommit

och skall sålunda inställa mig till tjänstgöring innevarande år.

Jag har emellertid ingått äktenskap och har ett minderårigt barn att försörja.»

De allvarsamma olägenheter, som kunna uppstå för värnpliktiga på

grund af ofvan omförmälda förhållanden, hafva föranledt, att Eders Kungl.

Maj:t, efter därom gjorda underdåniga framställningar, i vissa fall medgifvit

sådana värnpliktiga rätt att påbörja sin tjänstgöring, ehuruväl de ännu icke

blifvit inskrifna. 1 hvarje fall bär emellertid inskrifning skett vid näst

infallande inskrifningsförrättning.

Uti den af generalskommissionen uttalade meningen, att värnplikts*

kommissionens förslag till ändring uti § 19 mom. 3 värnpliktslagen icke

bör omfatta andra än sådana å sjömanshus inskrifna värnpliktiga, hvilka

haft laga förfall för uteblifvande från inskrifningsförrättning, instämmer

jag till fullo. På så sätt begränsad torde emellertid den ifrågasatta utvidgningen

af områdesbefälets befogenheter med inskrifningen af de värnpliktiga

kunna till stor fördel för sjöfolket genomföras, utan att därmed

följa farliga konsekvenser i några afseenden.

För" de värnpliktiga själfva torde den föreslagna anordningen medföra

uteslutande fördelar. Den afser nämligen endast sådana, som själfmant

inställa sig hos sjörullföringsområdesbefälhafvaren för undergående af

inskrifning, och hämtning genom kronobetjäningens försorg af hemmavarande

sjöfarande värnpliktiga till undergående af sådan inskrifning, som

här förutsättes, kan ej ifrågakomma.

I betraktande af hvad ofvan blifvit anfördt, får jag i underdånighet

förorda sådan ändring af §§ 15, 19 och 40 värnpliktslagen, som utgör

villkoret för beredandet af föreslagna lättnader åt de här ofvan berörda

värnpliktiga.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

Insferiftmigsnäiimds och inskrifningsrevisions åligganden.

Nu gällande N u gällande bestämmelse!* angående inskrifningsnämnds och inskrif
bestämmel-

ningsrevisions åligganden återfinnas, de förra i § 19, de senare i § 22

värnpliktslagen.

Enligt § 19 mom. 1 e) tillkommer det inskrifningsnämnd »att pröfva

och yttra sig om värnpliktigs lämplighet för det ena eller andra truppslaget,

för den ena eller andra tjänsten eller för särskild befattning vid

hären eller flottan». Af denna formulering- framgår, att det åligger inskrifningsnämnd

att pröfva och yttra sig om de värnpliktigas lämplighet för samtliga

truppslag, tjänster och särskilda befattningar. Enligt samma § mom.

1 f) åligger det vidare inskrifningsnämnd »att tillställa de inskrifna den i §

14 omnämnda inskrifningsbok, i hvilken nämndens beslut bör vara antecknadt».

Häraf kan det synas framgå, att nämnden jämväl skulle äga befogenhet

fatta beslut angående de värnpliktigas tilldelning eller uttagning

till samtliga truppslag, tjänster och särskilda befattningar.

Att det emellertid icke varit lagstiftarens mening att tilldela nämnden

en så vidtgående befogenhet framgår af föreskriften i § 22 angående

inskrifningsrevisions åligganden. Enligt nämnda § skall nämligen inskrifningsrevision

»bland de värnpliktiga, som enligt § 19 därtill pröfvats lämpliga,

uttaga det antal, som skall tilldelas särskilda truppslag vid hären,

viss tjänst vid flottan eller särskild befattning vid hären eller flottan, hvarvid,

vid lika lämplighet, i första rummet uttagas de, hvilka därtill sig

anmält».

Innebörden af det i sistnämnda § använda ordet »uttaga» framgår

emellertid af § 28, hvaruti föreskrifves, att »värnpliktiga uttagas till rytteriet,

artilleriet, ingenjörtrupperna och trängen samt till tjänst vid flottan,

på sätt §§19 och 22 bestämma, hvarefter öfriga värnpliktiga tilldelas fotfolket».

Af § 22 jämförd med § 26 torde framgå, att det åligger revisionen

att verkställa uttagningen till specialtruppslagen vid hären och de olika

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. MajUs A7åd. Proposition Nr 98.

tjänsterna vid flottan, hvarjämte den slutsats möjligen kan dragas, att tilldelningen

till fotfolket sker genom nämndens försorg. Tvifvel angående

riktigheten af sistnämnda slutsats skulle dock kunna uppstå på grund af

den uti § 26 förekommande tidsbestämningen, hvilken icke synes passande,

i det att tilldelningen till fotfolket genom nämndens försorg verkställes

tidigare än den genom revisionen verkställda uttagningen till härens specialtrupp

slag och flottans tjänster.

Uti inskrifningsförordningen § 31 stadgas emellertid beträffande inskrifningsförrättning

inom rullföringsområde, att genom inskrifningsnätnndens

försorg de vapenföra värnpliktiga skola antingen inskrifvas i hären

och antecknas såsom lämpliga för visst truppslag annat än infanteriet eller

ock inskrifvas utan att tilldelas hären eller flottan och antecknas såsom

lämpliga för viss särskild tjänst vid flottan, medan öfrig t vapenföra värnpliktiga

inskrifvas i hären och uttagas till infanteriet, hvarjämte värnpliktiga,

som äro icke vapenföra, skola inskrifvas utan att tilldelas hären eller

flottan och antecknas såsom lämpliga för viss särskild befattning äfvensom,

i särskildt angifvet fall, för visst truppslag eller för viss särskild tjänst

vid flottan.

I öfverensstämmelse härmed föreskrifves uti inskrifningsförordningen

§61 mom. 2, att, beträffande värnpliktiga, som inskrifvits af inskrifningsnämnd

inom rullföringsområde, inskrifningsre visionen skall bestämma:

a) hvilka bland dem, som antecknats såsom lämpliga för visst truppslag

och tjänstegren vid hären eller för viss särskild tjänst vid flottan, skola

därtill uttagas, samt hvilken truppafdelning eller station de skola tilldelas;

samt

b) till hvilka särskilda befattningar, äfvensom truppslag och tjänstegrenar

vid hären eller tjänst vid flottan icke vapenföra, som inskrifvits

utan att tilldelas hären eller flottan, skola uttagas, äfvensom för dem, som

tillhöra inskrifningsområdet, den truppafdelning eller station vid flottan,

de skola tilldelas.

De uti inskrifningsförordningen lämnade, värnpliktslagens i viss mån

oklara bestämmelser fullständigande föreskrifterna gifva sålunda uppenbarligen

vid handen:

att inskrifning »nämnden verkställer tilldelning af vapenföra till fotfolket,

äfvensom af såväl vapenföra som vissa icke vapenföra till flottan i

allmän tjänst; samt

att inskrifningsrevisionen verkställer uttagning af vapenföra till specialtruppslagen

vid hären och tjänsterna vid flottan (med ofvan nämndt

undantag), äfvensom i de flesta fall af icke vapenföra, allt med ledning

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 08.

af de anteckningar angående lämplighet in. in., som gjorts af inskrifnings
nämnden.

, „ ,

I öfverensstämmelse med den redan före 1901 ars värnplifelslag

tillämpade grundsatsen, att i fråga om uttagning till specialtruppslagen

m. m. den lägre inskrifningsmyndigheten skulle »pröfva» och »anteckna»

samt den högre »uttaga», hafva bestämmelser i kommandoväg varit utfärdade,

genom hvilka nämnda uttagning storlek reglerats, och har därvid

antalet värnpliktiga, som skulle af inskrifningsnämnderna antecknas såsom

lämpliga till hvarje truppförband af specialtruppslagen m. m. i hvarje fall

fixerats till något högre siffror än de, som angifvit den slutliga uttagningen,

hvilken skolat verkställas af inskrifningsrevisionerna.

Vid tillämpningen af dessa bestämmelser har det emellertid visat,

sig, att möjlighet saknades för inskrifningsrevisionerna att finna en rättvis

grund, enligt hvilken gallringen bland de »antecknade» borde ske. De

upplysningar angående de värpliktigas såväl lämplighet som egna önskningar,

hvilka stode inskrifningsrevisionerna till buds med hänsyn till en

ändamålsenlig uttagning, kunde icke blifva fullständigare an de, som legat

till grund för nämndernas pröfning och anteckning. Revisionerna voro ej

ens i tillfälle att, såsom nämnderna, hämta stöd för sitt afgörande genom

undersökning och jämförelse mellan de värnpliktiga, bland hvilka de skulle

göra urval. Värnpliktiga, hvilka på grund åt egen begäran blifvit af nämnderna

antecknade såsom lämpliga till specialtruppslag eller tjänst vid

flottan, sago

ofta sina förhoppningar svikna

genom

v v VVV*., w - ---- ^ ^ . , Ö

tvungna åtgärd att uttaga de öfvertaliga till fotfolket.

revisionernas nöd
-

Det var

ålunda endast uttrycket för en på erfarenheten stödd in

sikt om inskrifningsrevisionens olämplighet såsom en högre uttagningsinstans,

som föranledde bestämmelsen uti generalorder deri 2. januari 1903,

n:r 1, att anteckningen i fråga om lämplighet för uttagning till specialtruppslag

m. m. skulle inskränkas till samma antal man som det, hvithet

af revisionen skulle uttagas. Denna bestämmelse har under alla följande

år utan olägenhet tillämpats. Inskrifningsrevisionen är sålunda, i enlighet

med värnpliktslagens föreskrift, visserligen alltjämt cien afgörande myndigheten,

men afgörandet är i regeln inskränkt till ett konfirmerande åt

inskrifningsnämndens förslag. Inskrifningsrevisionen kan icke vidtaga

mmra förändringar i rloT'' n+ »lömnflpn föreslagna uttagningen i andra tall

e

än om

ar namnuen loresiagua unagumg,

___ revisionen, efter pröfning af från värnpliktiga eventuellt inkomna

besvärsskrifvelser, finner nämnden hafva i något fall förfarit felaktigt eller

om tvenne till olika truppslag antecknade värnpliktiga skulle inkomma med

framställning om byte.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 98.

Beträffande förandet af inskrifningslängder och protokoll vid inskrifningsnämnds

sammanträden föreskrifves uti § 19 mom. 1, att såväl det

förra som det senare skola af nämnden underskrifvas, innan den lämnar

hvart och ett af de olika förrättningsställena.

Värnpliktskommissionen erinrade uti sitt den 28. januari 1907 af- Värnpliktsgifna

förslag, hurusom uti en till kommissionen öfverlämnad P. M. fram- nenTförsla

hållits, beträffande inskrifningsrevisionens och inskrifningsnämndens ålig- den 1007.

ganden, att den förra borde förvandlas till hufvudsakligast klagoinstans

och att den senare i öfverensstämmelse härmed borde verkställa såväl inskrifning

som tilldelning icke blott, såsom för närvarande, uteslutande till

fotfolket, utan jämväl till öfriga truppslag och till flottan. Enahanda förändring

hade jämväl framhållits såsom önskemål i ett flertal af de yttranden

från olika myndigheter, som till kommissionen inkommit.

Den ändring af § 19 inom. 1 e), som af kommissionen föreslagits,

utgjorde ock ett öfverflyttande till inskrifningsnämnden af den del af revisionens

åligganden, som — nu upptagna i § 22 d) — omfattade nämnda

uttagning och tilldelning.

Enligt nu gällande bestämmelser skulle nämnden omedelbart verkställa

tilldelning af värnpliktiga till fotfolket. Beträffande öfriga trupper

och tjänster skulle nämnden pröfva och yttra sig om de värnpliktigas

lämplighet samt anteckna det på förhand bestämda antal, som från

rullföringsområdet skulle tilldelas rytteriet, artilleriet, ingenjörtrupperna

och trängen eller tjänst i flottan. De sålunda antecknade tilldelades af

revisionen därefter de olika truppslagen och tjänsterna.

Det af kommissionen afgifna förslaget innebure, att den nämnda anteckningen

skulle bortfalla, samt att nämnden, utom i vissa af kommissionen

särskilt angifna fall, skulle verkställa äfven den revisionen nu

åliggande tilldelningen, hvarigenom den senare hufvudsakligen blefve en

myndighet, hos hvilken klagomål anfördes och afgjordes. Härigenom

vunnes såväl väsentlig förenkling som ett snabbare afgörande af samtliga

de i samband med inskrifningen stående ärendena. Kommissionen ville

emellertid uttryckligen framhålla, att med det föreslagna tillvägagångssättet

icke någon ändring skedde i de faktiska förhållanden, som hittills

förefunnits i fråga om revisionens befogenhet att ändra inskrifningsnämnds

beslut. Samma garantier för den värnpliktige* rätt som hittills förefunnits

komme sålunda att allt fortfarande och oförändrade vara förhanden.

För vinnande af möjlighet att på lämpligaste sätt fördela vissa värnpliktiga

- särskildt de yrkeskunniga och de å sjömanshus inskrifna, som

inskrefves i hären — hade kommissionen emellertid ansett lämpligt, att

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Visso, myndigheters

yttranden

öfver värnpliktshommissionens
första

i/.

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

denna fördelning i vissa fall uppdroges åt revisionen och därför föreslagit

ett inskjutande i texten af orden: »såvidt Konungen ej för vissa värnpliktiga

annorlunda bestämmer».

Motsvarande ändring vore föreslagen i § 22 d).

I gista stycket af inom. 1 hade kommissionen föreslagit den ändringen,

att i n slätfil i n gsl än gder och protokoll skulle af nämnden undersknfvas

»innan nämnden åtskiljes» i stället för »innan nämnden lämnar

förrätt-ningsstället». Den nuvarande bestämmelsen medförde nämligen, bland

annat, den olägenheten, att de, som af en eller annan anledning inställde

sig till inskrifning vid annan förrättning inom eget rullföringsområde än

den, där de bort närvara, måste ånyo uppföras i inskrifningslängden. Med

den af kommissionen föreslagna lydelsen kunde däremot erforderliga antcökningar

för dvlika värnpliktiga införas a det ställe i längden, där dessa

från början blifvit uppförda — en förenkling som ock af flera myndigheter

framställts såsom önskvärd.

Enligt kommissionens förslag skulle § 19 mom. 1 e) erhålla följande

ändrade lydelse:

xe) att, efter pröfning af de värnpliktigas lämplighet för olika truppslag,

tjänster eller särskilda befattningar, tilldela de olika ^uppslagen och

tjänsterna dem, som inskrifvits, hvarvid vid lika lämplighet i första rummet

uttagas de, hvilka därtill anmält sig; dock att, i de fall Konungen bestämmer,

sådan tilldelning må verkställas af inskrifningsrevisjonen;»

I öfverensstämmelse härmed skulle § 22 d) erhålla följande lydelse:

xd) att, i de fall Konungen bestämmer, verkställa tilldelning af värnpliktiga

till visst truppslag eller viss tjänst.»

Genom värnpliktskommissionens föranstaltande öfverlämnades af densamma

utarbetade förslag till ändringar uti värnpliktslagen och inskiifningsförordningen,

innan desamma blefvo till chefen för Landtförsvarsdepartementet

insända, till vissa militära myndigheter, hvilka öfver desamma

afgåfvo yttranden.

Beträffande den här förevarande frågan yttrade chefen för Iv. arméfördelningen,

att den af kommissionen väl motiverade förändringen af

§§ 19 och 22 värnpliktslagen med afseende på inskrifningsnämnds och inskrifningsrevisions

åligganden samt inbördes förhållande obetingadt innebure

störa företräden gent emot de nu rådande, något oklara förhållandena

vid de värnpliktigas inskrifning. Förslaget innebure ett fullt logiskt begränsande

af såväl nämndens som revisionens befogenhetsområden.

Chefen för Värmlands regemente anförde, att ett öfverflyttande till

inskrifningsnämndernas slutliga behandling af t älfva uttagning^! af man
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

skap till olika vapen och befattningar kunde vara förenadt med vissa svårigheter,

då fördelningen på förhand mellan ett inskrifningsområdes olika

rullföringsområden kan vara svår att uppgöra. Det syntes vara kommissionens

mening, att alla, hvilka skulle uttagas till endast ett ringa antal,

såsom handtverkare in. fl., skulle komma uttagas af revisionen. Det vore

väl då enklast, att uttagningen i dess helhet fortfarande gjordes af revisionen,

hvarvid erforderliga flyttningar och jämkningar kunde göras.

Generalskommissionen anförde uti sitt den 21. december 1907 afglida

utlåtande, att kommissionen i hufvudsak biträdde värnpliktskommissionens

förslag till ändrad lydelse af värnpliktslagen § 19 mom. 1 e) och

§ 22 d). Formuleringen borde dock affattas något olika. Generalskommissionen

biträdde vidare värnpliktskommissionens förslag, att inskrifningslängderna

och protokollet icke skulle behöfva underskrifvas å hvarje förrättningsställe.

Enligt generalskommissionen skulle § 19 mom. 1 e) erhålla följande

lydelse:

»e) att, efter pröfning af de värnpliktigas lämplighet, fördela dem

på de olika truppslagen samt tilldela vissa af dem de tjänster eller särskilda

befattningar vid hären och flottan, som af Konungen bestämmas,

hvarvid vid lika lämplighet i första rummat uttagas de, hvilka därtill anmält

sig; dock att i de fall Konungen föreskrifver, sådan tilldelning i stället

må verkställas af inskrifningsrevisionen;»

§ 22 d) skulle lyda sålunda:

»d) att i de fall Konungen jämlikt § 19 mom. 1 e) bestämmer

verkställa tilldelning af värnpliktiga till visst truppslag eller viss tjänst.»

Af den ofvan lämnade redogörelsen för tillkomsten af nu gällande

bestämmelser för uttagning af värnpliktiga till specialtruppslagen in. m.

torde hafva framgått, att inskrifningsrevisionens inflytande på skälfva uttagningen

blifvit i regeln inskränkt till ett fastställande af inskrifningsnämndens

förslag. Någon utsträcktare befogenhet med hänsyn till sjRifva

uttagningen torde. ej heller kunna tilldelas revisionen, under förutsättning

att, nämnderna ej skola såsom lämpliga anteckna ett större antal än det,

hvilket enligt i kommandoväg utfärdade föreskrifter skall uttagas.

Det bär visserligen varit ifrågasatt att återgå till det ursprungliga

tillvägagångssättet, enligt hvilket anteckningen rörande lämplighet för de

dika truppslagen gjordes inom hvarje rullföringsområde till ett större antal

än det, som skulle därur uttagas, hvarefter revisionen med ledning af

de olika nämndernas anteckningar bestämde den slutliga uttagningen inom

Bihang till Rilcsd. prat. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 60 Höft. 8

Generalskommissionens

utlåtande

den

-V12 1907.

Departe
ments
chefens
yttrande.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungil. Majds Nåd. Proposition Nr 98.

de olika rullföringsområdena. En sådan återgång till ett på grund åt

vunnen erfarenhet öfvergifvet tillvägagångssätt skulle med all sannolikhet

icke leda till en förbättrad uttagning, huru omsorgsfulla än de af nämnderna

gjorda anteckningarna kunde vara. Inskrifningsrevisionen, hvilken,

i saknad af möjlighet att själf se och pröfva det stora antalet värnpliktiga,

som af nämnderna antecknats såsom lämpliga till visst truppslag, torde

vid den gallring, som med stöd allenast af skriftliga anteckningar skulle

företagas, i flera fall ej kunna undgå att göra sig skyldig till misstag.

Så länge icke de värnpliktiga äro underkastade en förnyad inställelseskyldighet,

blir förvisso sofrande! genom en högre uttagningsmyndighet bland

de af en lägre såsom lämpliga befunna värnpliktiga icke fritaget för berättigade

anmärkningar. Vid sådant förhållande synes mig det af värnpliktskommissionen

framlagda förslaget att såsom regel till inskrifningsnämnderna

öfverlåta uttagningen äfven till specialtruppslagen och flottan

vara att förorda.

Äfven ur de värnpliktigas egen synpunkt torde en sådan anordning

medföra fördelar, då nämligen därigenom de, som uttagits till specialtruppslagen

och flottan, i likhet med dein, som tilldelas fotfolket, redan

vid inskrifningsförrättningen erhålla vetskap om längden af dem åliggande

tjänstgöringstid och dess fördelning mellan första tjänstgöring och

repetitionsöfningar samt datum för inryckningen till den förra. De kunna

sålunda i god tid inrätta sig för den förestående värnpliktstjänstgöringen.

Emellertid synes, såsom äfven värnpliktskommissionen förordat, tilldelningen

böra i vissa fall, som af Konungen närmare bestämmas, förbehållas

åt inskrifningsrevisionen. Sådana fall hänföra sig särskildt till fördelningen

af de icke vapenföra värnpliktiga, hvilken bär ske uti viss åt behofvet

betingad proportion mellan de olika truppförbanden. Om det nämligen

inträffade, att antalet icke vapenföra inom ett rullföringsornråde vore synnerligen

stort, men uttagning inom detta område icke ägde rum till vissa

specialtruppslag eller tjänstegrenar af sådana, medan inom ett annat rullföringsområde,

där de icke vapenföra endast voro sparsamt företrädda,

sådan uttagning skulle ske, blefve följden, att nämnda specialtruppslag

komme att missgynnas i fråga om uttagning åt yrkesmän och militärarbetare.

Fördelningen af dylika värnpliktiga, hvilkas antal inom ett och

samma område är underkastad t ej obetydliga och ofta oberäkneliga fluktuationer

under olika år, bör gifvetvis, i likhet med hvad nu är förhållandet,

bestämmas för inskrifningsområdet i dess helhet och alltså ske genom

inskrifningsrevisionen. Detsamma gäller i hufvudsak fördelningen af de a

sjömanshus inskrifna värnpliktiga, som inskrifvas i hären, äfvensom värnpliktiga

med högre allmänbildning.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

Såsom af värnpliktskommissionen uttryckligen framhållits, innebär

förslaget om inskränkning af inskrifningsrevisionens åligganden icke någon

som hälst ändring uti de faktiska förhållanden, som hittills förefunnits i

fråga om revisionens befogenhet att ändra inskrifningsnämnds beslut. Samma

garantier för den värnpliktiges rätt, som hittilts förefunnits, komma sålunda

att allt fortfarande och oförändrade vara för handen.

I fråga om formuleringen af lagtexten i § 19 förefinnes en mindre

olikhet uti de båda kommissionernas förslag. Jag anser den af värnpliktskommissionen

förordade vara att föredraga.

I sammanhang med borttagandet af olikheten mellan de hittills använda

uttrycken »tilldela» (till fotfolket) och »uttaga» (till specialtruppslag

vid hären och tjänster vid flottan) bör värnpliktslagen § 26 erhålla den

affattning, som af såväl värnplikts- som generalskommissionen förordats.

Den af kommissionerna förordade ändringen beträffande underskrifning

af inskrifningslängder och protokoll vid inskrifningsförrättning finner

jag betingad af praktiska hänsyn och förordar densamma.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag i underdånighet hemställa,

det Eders Kungl. Maj:t täckes föreslå Riksdagen att antaga en så

lydande

Lag

om ändrad lydelse af vissa paragrafer i viirupliktslagen den it juni 1901.

Härigenom förordnas, att §§ 13, 17, 18, 19, 22, 26, 32 och 45 värnpliktslagen

skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 13.

Värnpliktig* 1. Hvarje år skall inom de särskilda rullföringsområdena och för

inskrifning. gärgkj](ia sjömanshusen å tider och ställen, som, efter det vederbörande

inskrifningsområdes- eller sjörullföringsområdesbefälhafvare blifvit hörd,

bestämmas af Konungens Befallningshafvande i det län, till hvilket rullföringsområdet

eller största delen däraf hörer, eller hvarinom vederbörligt

sjömanshus är beläget, inskrifning förrättas med de värnpliktiga, som under

året fylla tjuguett år, samt med de äldre värnpliktiga, hvilka icke förut

blifvit inskrifna eller frikallade.

2. Inkallelse till inskrifningsförrättning verkställes af Konungens

Befallningshafvande genom kungörelse och offentligt anslag inom hvarje

kommun.

§ 17.

Uppskof med 1. Uppskof till nästföljande år med den i § 27 föreskrifna första

tjamtgormg tjänstgöring kan vid inskrifningen medgifvas:

a) å sjömanshus inskrifven värnpliktig, som enligt intyg från sjömanshusombudsmannen

är förhyrd för längre utrikes resa å handelsfartyg

och som till följd däraf icke utan väsentlig olägenhet kan, så länge resan

fortvara]'', inställa sig;

b) värnpliktig, som själf förvaltar och brukar honom tillhörig fast

egendom eller själf drifver honom tillhörig handels-, fabriks- eller annan

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:t-s Nåd. Proposition Nr 98.

industriel! rörelse och af eu eller annan anledning icke varit i tillfälle att

på lämpligt sätt ordna om fastighetens eller rörelsens skötande under den

tid, han för sin militära tjänstgöring skulle blifva frånvarande; samt

c) värnpliktig, som visar annat giltigt skäl för uppskofs beviljande,

såsom . att tjänstgöringens fullgörande skulle medföra afsevärdt afbräck i

fortskriden lärokurs eller eljest bereda honom eller af hans arbete beroende

nära anhöriga väsentliga svårigheter eller olägenheter.

Fortfar anledningen till uppskof med den i § 27 stadgade första

tjänstgöring, må förlängdt uppskof, hvarje gång för ett år, af vederbörande

inskrifningsnämnd den värnpliktige beviljas; dock att tjänstgöringen, utom

1 fall, som i inom. 5 nedan afses, skall taga sin början senast det år, under

hvilket han fyller tjugufyra år.

2. Yppas för inskrifven värnpliktig, efter det inskrifningsförrättningarna

afslutats, sådan anledning till uppskof med den i §27 föreskritna

första tjänstgöring, hvarom i mom. 1 här ofvan förmäles, må uppskof

med nämnda tjänstgöring till nästföljande år den värnpliktige medgifva8

i deri ordning, Konungen bestämmer; åliggande den värnpliktige, där

han önskar ytterligare uppskof med samma tjänstgöring, att vid följande

årets inskrifningsförrättning hos vederbörande inskrifningsnämnd därom

göra framställning.

3. Uppskof till nästföljande år med i § 27 föreskrifven repetitionsöfning

må beviljas i den ordning, Konungen bestämmer.

4. Från redan påbörjad tjänstgöring må i den ordning, Konungen

bestämmer, hemförlofvas värnpliktig, för hvilken efter tjänstgöringens början

i anledning af dödsfall eller annan åt honom oberoende händelse inträdt

förhållande, på grund hvaraf lian är att likställa med här ofvan i

mom. 1 b) eller c) omförmäld värnpliktig. Huruvida och i hvad mån sålunda

hemförlofvad värnpliktig må anses hafva fullgjort nämnda tjänstgöring,

äfvensom i hvilken ordning honom åliggande återstående tjänstgöring

skall fullgöras, därom förordnar Konungen.

Fortfar sådant förfall, som nu blifvit sagdt, och önskar den värnpliktige

på grund däraf uppskof med den tjänstgöring, som icke anses af

honom fullgjord, göre därom framställning hos vederbörande inskrifningsnämnd

vid den inskrifningsförrättning, som infaller näst efter det han

hemförlofvats.

5. År anledning till uppskof med eller hemförlofning från tjänstgöring,

hvarom ofvan i denna § sägs, af beskaffenhet, som "i § 16 mom.

2 omförmäles, och förefinnes anledningen ännu tre år efter det, då den

värnpliktige erhöll uppskof eller hemförlofvades, galle hvad i mom. 3 af

samma § är stadgadt.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 98.

Inskrif
nings
nämnds
samman
sättning.

§ 18.

1. För rullföringsområde skall finnas en inskrifningsnämnd, bestående

af en regementsofficer såsom ordförande samt fyra ledamöter, nämligen

en af Konungens Befallningshafvande i det län, till hvilket området

eller största delen däraf hörer, därtill förordnad lagfaren man, äfvensom

rullföringsområdesbefälhafvaren samt två inom samma område bosatta, icke

militära personer, hvilka jämte ett lika antal suppleanter väljas hvarje

gång för två år af landstinget eller, där rullföringsområde utgöres af stad,

som ej under landsting lyder, af stadsfullmäktige. En af de sålunda utsedda

ledamöterna och en af suppleanterna afgå dock efter lottning vid

slutet af det år, då denna lag vunnit tillämpning, hvarefter en ledamot

och eu suppleant årligen väljas. Omfattar rullföringsområde landsdelar,

hörande under olika landsting, eller landsdel och stad, som ej under landsting

lyder, väljas särskilt för hvarje sådan landsdel eller stad två ledamöter

i nämnden jämte lika antal suppleanter. De af landsting eller stadsfullmäktige

valda ledamöter eller, i händelse de äro hindrade, deras suppleanter

deltaga i nämndens förrättningar endast i hvad angår det område, för

hvilket de blifvit valda.

För större rullföringsområde må, där Konungen så bestämmer, finnas

två eller flera inskrifningsnämnder, hvar och en för viss del af rullföringsområdet,

sammansatta såsom ofvan är föreskrifvet, dock att i stället

för rullföringsområdesbefalhafvaren må träda annan officer.

Vid sammanträde af inskrifningsnämnd för rullföringsområde, från

hvilket ett större antal värnpliktiga inskrifvas i flottan, må officer af marinen

närvara för att lämna nämnden erforderliga upplysningar och göra

de yrkanden, som lian finner behöflig;! i fråga om inskrifningen af värnpliktig

till tjänst eller särskild befattning vid flottan, dock utan rätt att

i nämndens beslut deltaga.

2. För sjömanshus skall finnas en inskrifningsnämnd, bestående åt

en regementsofficer såsom ordförande och fyra ledamöter, nämligen en af

Konungens Befallningshafvande i det län, inom hvilket sjömanshuset är

beläget, därtill förordnad lagfaren man äfvensom sjörullföringsområdesbefälhafvaren

och två inom staden, där sjömanshuset är beläget, bosatta,

icke militära personer, hvilka jämte ett lika antal suppleanter väljas på

sätt i mom. 1 är för hvarje fall stadgadt.

I de fall Konungen bestämmer, må i stället för sjörullföringsområdesbefälhafvare

träda annan officer.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. MajUs Nåd. Proposition Nr 98.

63

3. För att beslut må kunna af nämnden fattas, erfordras, att minst

tre ledamöter, däribland en militär samt den af Konungens Befallningshafvande

förordnade ledamoten, äro tillstädes. Falla vid omröstning till

beslut rösterna lika, galle ordförandens eller, vid förfall för denne, områdesbefälhafvarens

in ening.

Nämnden biträdes af en läkare.

§ 19.

1. Inskrifningsnämnd för rullföringsområde sammankallas af Konungens

Befallningshafvande i det län, hvartill området eller största delen

däraf hörer. Sådan nämnd åligger:

a) att verkställa behörig inskrifning af de värnpliktiga;

b) att pröfva och besluta om de i §§ 4, 16 och 17 omnämnda frikallelse!''

och uppskof;

c) att, därest för frånvarande värnpliktig företes intyg om kroppslig

eller andlig brist af sådan beskaffenhet, att den synes nämnden till fullo

ådagalägga hans oförmögenhet till tjänst vid rikets försvar, utan hinder

af den värnpliktiges frånvaro besluta lians frikallelse från värnpliktens

fullgörande;

d) att mottaga de värnpliktigas anmälningar rörande det truppslag

vid hären eller den tjänst vid flottan, hvari de önska blifva inskrifna;

e) att, efter pröfning af de värnpliktigas lämplighet för olika truppslag,

tjänster eller särskilda befattningar, tilldela de olika truppslagen

och tjänsterna dem, som inskrifvits, hvarvid vid lika lämplighet i första

rummet uttagas de, hvilka därtill anmält sig; dock att, i de fall Konungen

bestämmer, sådan tilldelning må verkställas af inskrifningsrevision;

f) att tillställa de inskrifna den i § 14 omnämnda inskrifningsbok,

i hvilken nämndens beslut bör vara antecknadt; samt

g) att förordna om de värnpliktigas öfverförande vid behörig tid

från första till andra uppbådet i beväringen och från beväringen till landstormen.

Öfver nämndens beslut föres protokoll af den utaf Konungens Befallningshafvande

förordnade ledamoten, därvid från beslut afvikande mening,

som blifvit framställd af ordförande eller ledamot inom nämnden,

eller från beslut afvikande yrkande, som blifvit gjordt af den i § 18 mom.

1 omförmälde officer af marinen, antecknas till protokollet; och skola,

innan nämnden åtskiljes, såväl inskrifningslängderna som protokollet af

nämn den u lider skråf vas.

Inskrif
nings
nämnds
åligganden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 08.

Inskrifningsrevisions

åligganden.

CA

2. Inskrifningsnämnd för sjömanshus sammankallas af Konungens

Befallningshafvande i det län, där sjömanshuset är beläget, och gäller för

sådan inskrifningsnämnd i tillämpliga delar hvad för den i mom. 1 omförmälda

inskrifningsnämnd är föreskrifvet.

3. Under den del af året, som infaller emellan inskrifningsnämndens

och inskrifningsrevisionens sammanträden, må för inskrifning af värnpliktiga,

som uteblifvit från den i § 13 omförmälda inskrifningförrättning, de

åligganden och befogenheter, som enligt mom. 1 tillhöra inskrifningsnämnd,

i den omfattning och i enlighet med de närmare föreskrifter, Konungen

meddelar, utöfvas af inskrifningsområdesbefälhafvaren eller, beträffande å

sjömanshus inskrifna värnpliktiga, af sjörullföringsområdesbefälhafvaren.

Beslut, som af områdesbefälhafvaren i sådant ärende meddelas, skall

underställas inskrifningsrevisionen och må ej gälla förrän detsamma blifvit

af revisionen pröfvadt.

4. Sjörullföringsområdesbefälhafvare må, äfven under den del af

året, som infaller emellan inskrifningsrevisions sammanträde och näst infallande

inskrifningsförrättning, utöfva ofvan i mom. 3 omförmälda åligganden

och befogenheter beträffande å sjömanshus inskrifven värnpliktig,

som med laga förfall varit frånvarande från inskrifningsförrättning för

sjömanhus.

Beslut, som af honom i sådant fall meddelas, skall gälla till dess

detsamma blifvit af inskrifningsnämnden pröfvadt.

§ 22.

Inskrifningsrevision sammanträder på kallelse af ordföranden. Revisionen

åligger:

a) att pröfva och afdöma besvär mot inskrifningsnämnds beslut;

b) att granska och, där så skäligt finnes, ändra sådana inskrifningsnämnds

beslut, rörande hvilka afvikande meningar eller yrkanden äro till

protokollet antecknade, äfvensom hvarje beslut rörande ärende, som omförmäles

i § 19 mom. 1 c);

c) att granska och, där så skäligt finnes, ändra inskrifningsområdeseller

sjörullföringsområdesbefälhafvares beslut i ärende, som jämlikt § 19

mom. 3 blifvit revisionen underställdt; samt

d) att, i de fall Konungen bestämmer, verkställa tilldelning af värnpliktiga

till visst truppslag eller viss tjänst.

Inskrifningsrevisionens beslut öfverlämnas till Konungens Befallningshafvande

för att genom dess försorg vederbörande kungöras.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungi. May.ts Nåd. Proposition Nr 98.

65

§ 26.

Värnpliktiga tilldelas fotfolket, rytteriet, artilleriet, ingenjörtrupperna

och trängen samt tjänst i flottan, på sätt §§ 19 och 22 bestämma.

§ 32.

J. Hvarje år skall mönstring, som i denna paragraf omförmäles,

hållas med till beväringen hörande värnpliktiga, med undantag af dem, som

under årets_ lopp varit i tjänstgöring eller som äro å sjömanshus inskrifna

och till sjöfart inmönstrade.

2. Med värnpliktiga, utom dem, som äro å sjömanshus inskrifna

och tillhöra flottan, hålles mönstringen inom hvarje rullföringsområde.

För sådan mönstring är hvarje värnpliktig skyldig att, i enlighet med de

närmare föreskrifter Konungen meddelar, till befälet afgifva tillförlitlig

skriftlig uppgift om bostad och yrke, den värnpliktige dock medgifvet att

under tiden för mönstringen iakttaga personlig inställelse och därvid muntligen

afgifva nämnda uppgift.

3. Med värnpliktiga, som äro å sjömanshus inskrifna och tillhöra

flottan, hålles mönstringen vid sjömanshus. För sådan mönstring är hvarje

värnpliktig skyldig att, i enlighet med de närmare föreskrifter Konungen

meddelar, till sjömanshusombudsman afgifva tillförlitlig skriftlig uppgift

om bostad och sysselsättning, den värnpliktige dock medgifvet att under

tiden för mönstringen iakttaga personlig inställelse och därvid muntligen

afgifva nämnda uppgift.

4. Kallelse till mönstring verkställes genom kungörelse, som skall

införas i eu eller flera af ortens tidningar och uppläsas minst två gånger

i kyrkorna samt offentligen anslås inom vederbörande kommuner.

§ 45.

1. Öfver värnpliktiga, hvilka utan anmäldt laga förfall uteblifvit

från inskrifningsförrättning och icke, oaktadt sin frånvaro, blifvit inskrifna

eller från värnpliktens fullgörande frikallade, eller som underlåtit att fullgöra

hvad dem enligt § 32 och § 33 mom. 2 eller 3 åligger, skola förteckningar

länsvis uppgöras och till Konungens Befallningshafvande insändas;

skolande å förteckningarna för hvarje värnpliktig angifvas hans

bostad, där denna är känd, samt, till ledning vid ansvars bestämmande,

tillgängliga upplysningar rörande försummelsens beskaffenhet.

Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afä. SO Höft.

Tilldelning

till olika

truppslag.

Mönstring.

Böters påförande.

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

Uppgörande och insändande af dylik förteckning åligger vid inskrifningsförrättning

den af Konungens Befallningshafvande förordnade ledamot,

som öfver inskrifningsnämndens beslut förer protokoll; skolande inskrifningsnämnden,

innan den åtskiljes, sagda förteckning granska och underteckna.

Upprättande och insändande af förteckningar öfver försummelser mot

lagbuden i § 32 inom. 2 och § 33 mom. 2 åligger befälhafvare, som förrättat

mönstringen, eller hos hvilken anmälan bort göras.

Upprättande af förteckningar öfver försummelser mot lagbuden i §

32 mom. 3 och § 33 mom. 3 åligger sjömanshusombudsman, hvilken

öfversänder dem till sjörullföringsområdesbefälhafvaren, som, efter att

hafva granskat och påtecknat desamma, insänder dem till Konungens Befallningshafvande.

2. Af de enligt inom. i inkommande förteckningar öfver värnpliktiga

skola särskilda utdrag, upptagande dem, Indika Konungens Befallningshafvande

finner sig böra påföra böter enligt § 40 eller § 41, till vederbörande

kronofogdar och magistrater öfversändas, försedda med Konungens

Befallningshafvandes resolution, att de i utdragen upptagna böter må hos

de värnpliktiga omedelbarligen uttagas, därest de icke däremot något invända,

men att, därest de vilja för uteblifvandet eller försummelsen styrka

laga förfall eller eljest åberopa någon omständighet, som kan leda till

deras frikännande från bötesansvar, i hvilken händelse de äga undfå skriftlig

del af resolutionen i hvad dem rörer, de skola inom trettio dagar därefter

till vederbörande kronofogde eller magistrat ingifva de bevis, som till

styrkande af deras mot böternas indrifvande gjorda invändningar åberopas,

vid påföljd för uraktlåtenhet däraf, att böterna utan hinder af samma invändningar

må i laga ordning uttagas. Inkommande bevis skola ofördröjligen

insändas till Konungens Befallningshafvande, som, efter pröfning af

förekommande omständigheter, meddelar beslut i saken.

3. Åtnöjes värnpliktig icke med Konungens Befallningshafvandes

beslut, hvarigenom böter blifvit honom slutligen påförda, äger han att

inom trettio dagar efter erhållen del af beslutet till Konungens Befallningshafvande

ingifva sina till Konungen ställda, underdåniga besvär, hvilka

därpå af Konungens Befallningshafvande jämte eget yttrande till Landtförsvars-

eller Sjöförsvarsdepartementet insändas. Besvären må äfven till

Konungens Befallningshafvande med posten insändas; och skall i sådant

fall behörigen styrkas, att den klagande egenhändigt undertecknat besvärsskriften

eller att densamma på hans begäran eller med hans samtycke

blifvit uppsatt.

Till denna departementschefens, af statsrådets öfriga

ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 98.

67

Konungen lämna nådigt bifall, och skulle nådig proposition

till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

A ii Söderhjelm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1911:115 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Majits proposition nr 98 med förslag till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i värnpliktslagen den 14 juni s. 1 i texten
  2. LU 1911:39 Utlåtande, i anledning af dels Rungl. Maj:ts proposition nr 98 med förslag till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i värnpliktslagen den 14 juni 1901, de s. 1 i texten