Sök i Ratio Lex

Angående anslag till ett centralt ämbetsverk för sociala ärenden, socialstyrelsen

1912-02-27 · 229 sidor, varav 220 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 220 av 229 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1912:108, Angående anslag till ett centralt ämbetsverk för sociala ärenden, socialstyrelsen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

1

Nr 108.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående anslag

till ett centralt ämbetsverk för sociala ärenden, socialstyrelsen;

gifven Stockholms slott den 22 mars 1912.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att,

dels från och med år 1913, med godkännande af de i samma protokoll

intagna förslag till aflöningsstat samt till allmänna villkor och bestämmelser

för aflöningsförmånernas åtnjutande, i riksstaten under sjätte hufvudtiteln

uppföra ett ordinarie anslag till ett centralt ämbetsverk för sociala

ärenden, socialstyrelsen, å 138,200 kr.,

dels för upprätthållande af socialstyrelsens verksamhet, utöfver anslaget

å ordinarie stat, å extra stat för år 1913 anvisa ett belopp af

35,000 kronor,

dels ock från och med år 1913 från kommerskollegii nuvarande stat

utesluta eu byråchef och föreståndare för det arbetsstatistiska arbetet in. m.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt 82 käft. (Nr 108.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ta nåd. proposition Nr 108.

Motion vid

1905 års

riksdag.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans May.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22 mars

1912.

Närvarande:

Hans Excellens herr statsministern Staaff,

Hans Excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvärd,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström, ''

friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, finans- och

jordbruksdepartementen anförde chefen för civildepartementet statsrådet

Schotte:

Föregående behandling af frågan om en enhetlig socialförvaltning.

Frågan om en enhetlig socialförvaltning har vid flera tillfällen varit

underställd Riksdagens pröfning.

Uti en vid 1905 års lagtima riksdag inom Andra kammaren afgifven

motion hemställdes sålunda af herr A. Hedin jämte 21 andra ledamöter

af Kammaren, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t behagade framlägga förslag till det tillägg i regerings
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

3

formen, att af statsrådets ledamöter en skall vara chef och föredragande

o

för arbetar lagstiftningsdepartemcntet.

I motionen framhölls, efter erinran om den förändring i samhällets

hela inre byggnad, som inträdt genom fabriksindustriens utveckling,

att arbetarlagstiftningen anginge stora områden af samhällslifvet och ställde

lagstiftaren ansikte mot ansikte med så många helt och hållet eller väsentligen

nya frågor och i talrika fall synnerligen vanskliga uppgifter, att

deras bearbetande för lagstiftnings- och andra offentliga åtgärder förutsatte

särskilda insikter, som ej inginge eller ägde någon grundval i den

vanliga ämbetsutbildningen. Grundlagens hänvisning i regeringsformens

§ 10 beträffande regeringsärendenas beredning erbjöde ej Konungens rådgifvare

någon nämnvärd hjälp för dessa nya regeringsärenden. Det alltmer

öfverklagade anlitandet af förberedelser genom kommittéer, i hvilkas

utlåtande vederbörande departementschef haft att själf inhämta någon insikt

i ämnet, hade ansetts fritaga regeringen från behofvet att inom sig

räkna någon medlem, lika förtrogen med arbetarfrågorna, som mången

ansåge det för själfifallet, att t. ex. chefen för justitiedepartementet borde

vara det med reformkrafven inom allmänna lagens, rättsskipningens och

fångvårdens område. En kommitté kunde väl framlägga resultatet af sina

långsamma studier rörande det ämne, som åt den uppdragits, så ordentligt,

att därur en hjälplig bekantskap med detsamma vunnes. Men den

ledande position, som borde tillkomma föredraganden, vunnes alls icke på

detta sätt: han ägde ej den sakkunniga öfverblick öfver de öfriga delarna

af det stora fältet, som behöfdes för en själfständig uppfattning af det

särskilda ämnet. Det vore därför icke något öfverdrifvet anspråk, att ett

statsdepartement finge de sociala angelägenheterna till sin främsta uppgift.

1 sitt utlåtande öfver motionen erkände visserligen konstitutionsutskottet,

att den lagstiftning, som tiade till uppgift att reglera alla de

olika förhållanden, som ägde afseende å kroppsarbetarnas ställning i samhället,

vore af så stor och genomgripande betydelse, att åt densamma borde

ägnas största möjliga uppmärksamhet och omsorg. Utskottet afstyrkte

dock motionen hufvudsakligen af tre skäl: det första, att ett dylikt departement,

därest det endast hade att taga befattning med egentliga arbetarlagstiftningsfrågor,

skulle erhålla ett alltför snäft begränsadt område

för sin verksamhet; det andra, att lagstiftningen å ifrågavarande område i

många fall så nära sammanhängde såväl med den allmänna lagstiftningen

som ock särskildt med näringslagstiftningen, att ett utbrytande därur af

ämnen, som berörde arbetarlagstiftningen, enligt utskottets mening svårligen

skulle låta sig genomföra och i allt fall ingalunda vara gagneligt; samt

det tredje skälet, att den föreslagna riksdagsskrifvelsen vore obehöflig på

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maja» nåd. proposition Nr 108.

Motion vid

1900 års

riksdag.

den grund, att man med skäl kunde förvänta, att Kungl. Maj:t, vid pröfning

af frågan om inrättande af ett nytt departement för handel, industri

och sjöfart, hvarom Riksdagen samma år gjort hemställan, skulle låta sig

angeläget vara att tillse, att de inom dessa viktiga grenar sysselsatta kroppsarbetarnas

intressen blefve inom den högsta statsförvaltningen behörigen

tillvaratagna. Utskottets afstyrkande var dock icke enhälligt. Tre af dess

ledamöter från andra kammaren uttalade i en gemensam reservation den

mening, att Riksdagen borde i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida icke ett särskildt statsdepartement,

hufvudsakligen omfattande sociala ärenden, borde inrättas, samt för Riksdagen

framlägga det förslag, hvartill utredningen kunde gifva anledning.

Vid föredragning i kamrarna bifölls utskottets utlåtande, i första

kammaren utan öfverläggning och votering, i andra kammaren efter öfverläggning

med 79 röster mot 63, som afgåfvos för den nyssnämnda vid

utlåtandet fogade reservationen.

Redan följande året, 1906, kom frågan om ett statsdepartement hufvudsakligen

för sociala ärenden åter upp genom motion i andra kammaren

af herr E. Beckman m. fl., hvilken motion utmynnade i samma yrkande

som den ofvannämnda reservationen till 1905 års konstitutionsutskotts

betänkande. Motionärerna framhöllo först bristerna i nuvarande handläggning

af de sociala ärendena, särskildt med afseende å deras enhetliga ledning,

samt anförde vidare, att det för vinnande af en ändring häri icke

vore tillräckligt att sammanföra dessa ärenden till en enhetlig och sakkunnig

behandling inom ett och samma af de bestående regeringsdepartementen.

Visserligen vore redan detta en högst väsentlig förbättring. Men

dessa frågors stora omfattning och deras utomordentliga vikt för samhället

i dess helhet syntes göra det i hög grad påkalladt, att de inom regeringen

företräddes af en egen representant, hvilkens hufvudsakliga uppgift blefve

handläggandet af sociala frågor och som blefve chef för ett eget statsdepartement

för hufvudsakligen sociala ärenden. Såsom de hufvudsakligaste

ärenden, Indika skulle falla under det nya departementet, angåfvos i motionen

följande: arbetarförsäkringsfrågor (olycksfalls-, sjuk- och ålderdomsförsäkring,

arbetslöshetsförsäkring, pensioner under vissa omständigheter

åt afliden arbetares efterlefvande, hjälpkasseväsendct och därmed besläktade

anordningar för själfhjälp m. m.), fattigvårdslagstiftningen, bostads- och

egnahemsärenden, frågor rörande yrkesinspektion, skydd mot yrkesfara

och yrkessjukdomar, stadgande!! rörande kvinnors och barns användande i

fabriksarbete och grufdrift, föreskrifter om arbetstidens längd o. d., vidare

arbetsförmedlingen, förliknings- och skiljenämndsinstitutioner till förekom
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. MajUs nåd. proposition Nr 108.

5

mande eller mildrande af industriella strider, samt, inom vissa gränser,

ärenden, som berörde åtgärder till främjande af sparsamhet och kooperativa

företag af olika slag, äfvensom vissa slag af yrkesskolor och folkbildningsanstalter.

Vidare erinrades, att till detta departement borde öfverflyttas

kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik, »hvars fruktbringande verksamhet

redan under nuvarande i flera afseenden mindre gynnsamma

förhållanden vunnit erkännande såväl af arbetsgivare som af arbetare,

såsom ett oumbärligt organ i den sociala utvecklingens tjänst, såsom det

opartiska öga, hvarmed arbetsfältet kan öfverskådas, lagstiftning och sociala

företeelser äfven i främmande länder följas och pröfvas samt vägen utstakas

för det socialpolitiska reformarbetet».

Motionärerna anförde härefter, att de angifna, säkerligen ofullständiga

uppgifterna öfver ärenden, som borde sammanföras under ett socialpolitiskt

departement, tillräckligt visade, att de vore nog många och omfattande

för att enligt all sannolikhet taga en departementschefs hela tid

och kraft i anspråk. Skulle det emellertid emot förmodan befinnas, att

departementet skulle erhålla »ett alltför snäft begränsadt område för sin

verksamhet», vore det ju ingen omöjlighet att dit öfverflytta en eller

annan, mera fristående ämnesgrupp och så bereda ytterligare lättnad åt

de nuvarande, under arbetsbördan dignande departementen. En närmare

granskning af de angifna socialpolitiska ärendena visade, att de i stort

sedt nära sammanhängde eller åtminstone ägde så många beröringspunkter

med hvarandra, att redan däruti läge en fingervisning, att de borde utbrytas

och sammanföras under gemensam ledning. Denna kunde kanske

icke göras så fullständig, att icke på vissa punkter ett samarbete med

andra departement måste äga rum, hvilket dock med lätthet borde låta

sig anordna. Motionärerna anförde också slutligen i motionen, att den af

dem gjorda framställningen, jämte de upplysningar om anordningarna å

förevarande administrationsområde i åtskilliga främmande länder, som meddelats

i motionen, gåfve vid handen, att de sociala ärendenas sammanförande

under en enhetlig, sakkunnig ledning äfven för vårt land vore ett

betydelsefullt önskemål. Många skäl talade för, att detta bäst skulle vinnas

genom inrättande af ett nytt statsdepartement, hufvudsakligen omfattande

sociala ärenden. Men redan deras läggande under en särskild afdelning

med sakkunnig chef inom ett och samma departement vore onekligen ett

stort steg i rätt riktning.

Konstitutionsutskottet medgaf i sitt utlåtande öfver motionen, att

de sociala frågorna, och bland dem den s. k. arbetarfrågan, borde från

statsmakternas sida vara föremål för den största uppmärksamhet och omsorg,

att åtgärder borde vidtagas för att dessa mången gång synnerligen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition Nr 108.

svårlösta och på de mest skilda samhällsområden ingripande frågor blefve

behandlade med nödig sakkunskap och så enhetligt som förhållandena

kunde medgifva, äfvensom att förevarande ärendens växande omfattning

syntes kräfva, att åt dem bereddes ökadt utrymme inom den högre och

högsta förvaltningen. Ett sammanförande af de s. k. sociala ärendena

under en sakkunnig och enhetlig ledning af därför särskild!, utbildade

organ fann utskottet sålunda äfven för sin del önskvärd!. Men utskottet

afstyrkte skrifvelseförslaget, hufvudsakligen därför, att en ökning af departementens

antal vore hvarken lämplig eller tillrådlig, att det, enligt

utskottets mening, icke säkert vore till fördel, om alla ärenden, som kunde

anses tillhöra de sociala frågorna, löstes från sitt naturliga sammanhang

med andra ärenden och sammanfördes under samma departement, att anledning

funnes antaga, att de af motionärerna framhållna synpunkter rörande

de sociala ärendenas behandling skulle vinna tillbörligt beaktande

vid den utredning, hvartill Riksdagens år 1905 aflåtna skrifvelse angående

ett nytt departement för handel, industri och sjöfart torde gifva anledning,

samt att inrättandet af den af 1903 års riksdag ifrågasatta högsta

administrativa domstolen, därest denna komme till stånd, otvifvelaktigt

skulle komina att medföra en omgruppering af ärendena mellan statsdepartementen.

Fyra ledamöter från andra kammaren i utskottet ansågo, att konstitutionsutskottet

bort hemställa, att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse

till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t, i samband med utredningen

angående inrättande af ett nytt departement för handel, industri och sjöfart

samt öfriga föreslagna ändringar i fråga om regeringsärendenas handläggning,

äfven villo låta utreda, huruvida ett särskilt statsdepartement,

hufvudsakligen omfattande sociala ärenden, borde inrättas eller, därest

så icke ansåges böra ske, huru de sociala regeringsärendena lämpligast

borde inom annat departement till föredragning i regeringen beredas och

där handläggas.

Inom båda kamrarna framställdes yrkanden såväl på bifall till konstitutionsutskottets

förslag som till reservationen. Bägge kamrarna biföllo

emellertid utskottets förslag, första kammaren utan votering och andra

kammaren med 117 röster mot 77.

Motion vid Redan påföljande år framfördes frågan ånyo. V id 1907 års riksdag

^riksdag, väcktes nämligen i andra kammaren af herr David Bergström, med instämmande

af herr E. Beckman, motion därom, att Riksdagen måtte i

skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t, efter pröfning, i

samband med spörsmålet om inrättande af ett nytt statsdepartement för

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

handel, industri och sjöfart, af frågan om de sociala ärendenas sammanförande

under ett statsdepartement, med angifvande jämväl i dess benämning

af detta dess verksamhetsområde, täcktes till Riksdagen afgifva

de förslag till grundlagsändringar, hvartill denna pröfning kunde föranleda.

I motionen framhölls, hurusom vid de öfverläggningar, som dittills förekommit

i Riksdagen om lämpligaste sättet att åt de sociala ärendena bereda

den plats och den omvårdnad, som med rätta borde tillkomma dem

inom landets regering, en icke ringa oklarhet befunnits råda. Man hade

varit ense om, att de sociala frågorna vore af den stora betydelse för

samhället och dess utveckling, att de från statsmakternas sida borde vara

föremål för den största uppmärksamhet och omsorg. Men så snart det

gällt att eftertänka, huru denna allmänna sats skulle kunna i handling

omsättas, med andra ord, huru det hittills otillräckliga och famlande

initiativet från regeringens sida på hithörande områden skulle kunna utvecklas

till ett kraftigt, bärande, med säkert öga och säker hand ledt reforminitiativ,

hade meningar och tycken gått i sär på ett beklagligt vis.

Att det borde ligga i en mans hand att leda och öfvervaka beredningen

af de sociala regeringsärendena eller i hvarje fall den största och hufvudsakligaste

delen af dem och att sedermera föredraga dessa ärenden inför

Konungen, det syntes böra stå klart för en hvar, som ville och kunde

tänka sig in i dem. Att såsom dittills splittra sönder denna uppgift på

fem olika departementschefer vore ett oting och en otymplighet från såväl

administrationens som lagstiftningens och det parlamentariska ansvarets

synpunkter. Det som emellertid behöfde utredas vore, dels hvilka

ärenden på grund af sin art och sitt inbördes samband borde hänföras

till den sociala gruppen och för den skull utskiljas från det ena eller

andra departementet, dels också huruvida mängden och omfattningen af

dessa regeringsärenden kräfde tillskapandet af ett särskildt statsdepartement

eller om de lämpligen kunde inordnas under något redan befintligt

eller annars tillämnadt departement, och i sådant fall under hvilken Den

utredning, som motionären ifrågasatte, behöfde ej med nödvändighet medföra,

att hvartenda ärende, som kunde betecknas såsom socialt, komme att

förläggas till ett och samma departement. Särskilda vägande skäl kunde föranleda

till, att någon speciell grupp af dylika ärenden finge stanna kvar

inom det departement, dit den för det dåvarande hörde. Motionären

ifrågasatte ej heller, att utredningen med nödvändighet skulle leda till inrättandet

af ett nytt statsdepartement, uteslutande afsedt för de sociala

frågornas handläggande. Motionären kunde mycket väl tänka sig, att man

hos oss, liksom i Belgien, kunde stanna vid att sammanföra de sociala

ärendena under ett redan befintligt departement, hvars chef jämväl svarade

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. MajUs nåd. proposition Nr 108.

föi* någon annan hufvudgrupp af regeringsärenden. Men äfven i sådant

fall höfle motionären för visst, att de sociala ärendena skulle bilda en så

afsevärd del af den uppgift, som ålåge denne departementschef och detta

departement, att i departementets namn också däråt lämpligen borde gifvas

uttryck.

Konstitutionsutskottet upptog denna gång motionen välvilligt samt

tillstyrkte riksdagen att till Kungl. Maj:t aflåta en skrifvelse i motionens

syfte. Allenast en ledamot af utskottet hemställde, i afgifven

reservation, om afslag å motionen närmast af skäl, att kommunikationsärendena,

framför de sociala ärendena, syntes honom kräfva ett särskildt

departement.

Utskottets förslag bifölls af båda kamrarna utan votering. I första

kammaren förekommo afslagsyrkanden dels från reservanten i konstitutionsutskottet,

dels ock af, bland andra, en af kammarens ifrigaste förkämpar

för det nya handelsdepartementet. Den sistnämnde kammarledamoten fann,

att det af utskottet i utsikt ställda sammankopplandet af de sociala ärendena

med ett blifvande handelsdepartement vore olämpligt och skulle leda

till halfmesyrer både för handelsärendena och de sociala ärendena: ett

blifvande departement för handel, industri och sjöfart borde blifva fullkomligt

skildt från det samtidiga handhafvandet af de sociala ärendena.

Riksdagen. °I skrifvelse till Kungl. Maj:t den 20 mars 1907 anmälde Riksdagen

skrifvelse sjtt beslut med den framställning i ämnet, som innefattades i konstitu,

lenm™arStionsutskottets af Riksdagen biträdda hemställan. Efter att hafva erinrat

om ärendets tidigare behandling inom Riksdagen, framhöll Riksdagen såsom

hufvud motiv för sin hemställan, att det icke torde råda mer än en

mening därom, att det sätt, hvarpå de sociala regeringsärendena handlades,

icke vore ägnadt att tillförsäkra dem en behandling, som kunde tillfredsställa

berättigade kraf på enhet och planmässighet och som motsvarade

deras djupt ingripande betydelse för samhället och dess utveckling. Med

de sociala regeringsärendenas splittring på icke mindre än fem af statsdepartementen

vore det uppenbart, att svårigheterna för en sakkunnig och

kraftig ledning af dessa ärenden från regeringens sida skulle vara synnerligen

stora, liksom också den tanken måste ligga nära till hands, att ingen

af statsrådets ledamöter kunde känna sig bära särskildt ansvar för regeringens

åtgöranden på det sociala området. Förklaringen till denna ärendenas

splittring fann Riksdagen ligga däri, att de sociala frågorna, som

först under en senare tid i större omfattning blifvit föremål för statsmakternas

uppmärksamhet, i allmänhet hänförts till det departement, med

hvilkets öfriga ärenden de af en eller annan anledning ansetts äga samband;

stundom hade dock omsorgen att någorlunda jämnt fördela arbets
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108. 9

bördan mellan de olika departementen fått utöfva det bestämmande inflytandet.

Riksdagen hade visserligen uppmärksammat, att såsom skäl för ett

bibehållande af de sociala regeringsärendena under det departement, till

hvilkets handläggning de för det dåvarande i hvarje särskildt fall hörde,

hade anförts, att de skulle stå i ett oskiljaktigt eller åtminstone naturligt

samband med andra ärenden inom vederbörande departement. Riksdagen

ville icke heller förneka, att det i några fall kunde förefinnas en sådan

nära gemenskap mellan de till ett departement förlagda sociala ärendena

och andra regeringsärenden inom samma departement, att de för att erhålla

den lämpligaste och mest sakkunniga behandling alltjämt borde gemensamt

med dessa handläggas. Men enligt Riksdagens åsikt skulle otvifvelaktigt

statens verksamhet på ifrågavarande område blifva mera initiativkraftig,

planmässig och framgångsrik, om frågor af nu afhandlad art i så

stor utsträckning, som kunde befinnas lämpligt, sammanfördes till gemensam

handläggning. Då vidare de sociala frågorna vore af en vidtgåcnde

betydelse för samhällslifvet, syntes det Riksdagen uppenbart, att statens

åtgöranden för lösningen af dessa frågor borde förberedas på sådant sätt,

att den största möjliga trygghet vunnes för ärendenas sakkunniga bedömande

och för tillgripande af de i hvarje särskildt fall lämpligaste åtgärder.

Enligt Riksdagens uppfattning läge det därför makt uppå, att sådana

anstalter utan tidsutdräkt vidtoges, att de sociala regeringsärendenas handläggning

blefve anförtrodd åt därför särskildt ägnade organ. Ett sammanförande

af sociala regeringsärenden i större utsträckning ån dittills

varit fallet skulle tvifvelsutan, såsom påkallande en mera mångsidig sakkunskap

hos dem, som ägde att förbereda dessa ärenden, lämna större

garanti för deras enhetliga och planmässiga behandling. Ett ytterligare

skäl för en dylik anordning fann Riksdagen jämväl i den därigenom uppnådda

fördelen, att på en af statsrådets ledamöter komme att hvila det

närmaste och hufvudsakliga ansvaret för hvad å det sociala området

af regeringen gjordes eller underlätes.

Af det sålunda anförda ansåg Riksdagen klart framgå, att de sociala

ärendenas förläggande under en målmedveten, sakkunnig och enhetlig ledning

af därför särskildt utbildade organ vore önskvärdt. Det gällde då

att tillse, Indika utvägar kunde tillgripas för att vinna det åsyftade ändamålet.

Att, såsom äfven blifvit ifrågasatt, ett särskildt departement borde

inrättas för de sociala ärendena, ansåg sig dock Riksdagen, åtminstone för

det dåvarande, icke kunna förorda. Enligt Riksdagens uppfattning borde

nämligen en ökning af departementens antal vidtagas med den stöi-sta varBihang

till Riksdagens protokoll 1012. 1 samt. 82 höft. (AV 108.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ta nåd. proposition Nr 108.

samhet och endast i de fall, då ett verkligt behof förelåge. Då därjämte

1905 års Riksdag hos Kungl. Maj:t anhållit om utarbetande af förslag till

inrättande af ett nytt departement, omfattande handel, industri och sjöfart,

syntes det Riksdagen än mindre tillrådligt att föreslå en ytterligare ökning

af departementens antal.

En annan utväg för målets vinnande syntes Riksdagen vara, att man

i vårt land, liksom flerstädes i utlandet skett, förläde de sociala regeringsärenden,

som lämpligen kunde sammanföras, till en särskild byrå under

något af departementen. Då det emellertid i sakens dåvarande skick mötte

synnerligen stora svårigheter att afgöra, inom hvilket departement dessa

ärenden lämpligast borde sammanföras, samt den utredning, som för sakens

bedömande vore erforderlig, kunde utföras endast af Kungl. Maj:t, ansåg

sig Riksdagen böra hos Kungl. Maj.-t anhålla om verkställande af utredning

i ämnet. Genom denna borde kunna klargöras, dels hvilka ärenden genom

sin art och sitt inbördes sammanhang borde hänföras till den sociala gruppen

och för den skull utskiljas från det departement, dit de för det dåvarande

hörde, dels ock huruvida dessa sociala regeringsärenden lämpligen

kunde inordnas under något af de redan förefintliga departementen eller

hellre borde förläggas till det föreslagna nya departementet för handel,

industri och sjöfart. Den ifrågavarande utredningen syntes Riksdagen

både kunna och böra lämpligast anordnas i samband med utarbetande af

det förslag till sistnämnda departement, om hvilket Riksdagen redan hos

Kungl. Maj.-t gjort framställning.

Slutligen uttalade Riksdagen den meningen, att de sociala regeringsärendena,

under hvilket departement de än blefve hufvudsakligen sammanförda,

otvifvelaktigt komme att utgöra en synnerligen betydande del af

detta departements uppgift och i viss mån sätta prägel på dess arbete, och

att det därför syntes ligga nära till hands att, såsom motionären jämväl

föreslagit, i departementets namn häråt gifva ett uttryck.

På grund af '' hvad sålunda i skrifvelsen anförts, anhöll Riksdagen,

att Kungl. Maj:t, vid pröfningen af spörsmålet om inrättande af ett nionde

statsdepartement, eller ett departement för handel, industri och sjöfart,

äfven ville taga under ompröfning frågan om sociala regeringsärendens

sammanförande under ifrågavarande eller annat departement, med angifvande

i benämningen å departementet af detta dess verksamhetsområde,

och till Riksdagen afgifva de förslag till grundlagsändringar, hvartill denna

pröfning kunde föranleda.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

Redan ett par år tidigare — genom skrifvelse den 19 maj 1905 — Riksdagens

hade Riksdagen, som nämndt, till Kungl. Maj:t anmält sin anhållan om den^maj

utredning angående inrättandet af ett departement för handel, industri och 1905 och den

sjöfart. Därjämte har Riksdagen senare — i skrifvelse den 22 maj 1908 22 maj 1908''

— påkallat Kungl. Maj:ts uppmärksamhet för utredning af frågan om vidtagande

af lämpliga åtgärder för tillgodoseende af krafvet på en mera enhetlig

och sakkunnig behandling af de ärenden, som angå kommunikationer

och allmänna arbeten.

Verkställandet af de sålunda af Riksdagen begärda utredningarna Departemen

fann sig Kungl. Maj:t böra anförtro åt särskilda kommitterade (departe-

mentalkommittera.de

i uppdrag att afgifva förslag dels till erforderliga eller lämpliga förändrin- kol£$tInm''

gar med afseende å statsdepartementens genom grundlag fastställda indelning,

äfvensom beträffande personalen och arbetssättet inom departementen,

den närmare fördelningen af ärendena departementen emellan samt ordningen

för dessa ärendens beredning och afgörande, dels ock till nja lönestater

för statsdepartementen.

Kort därförut — den 13 november 1908 — hade Kungl. Maj:t tillsatt

en annan kommitté med uppdrag att, efter verkställd utredning, inkomma

med utlåtande och förslag rörande förändrad organisation af kommerskollegium

och reglering af löneförhållandena vid nämnda och eventuellt

annat ämbetsverk in. in. {kommerskollegiikommittén). Sistnämnda

kommittés hufvuduppgift angafs vara att afgifva förslag till kommerskollegii

ombildning till att blifva »det centrala organet för statens hela

näringspolitik», i samband hvarmed kommittén dock jämväl skulle hafva

att bland annat utreda, huru det arbete, som befunnes icke böra falla inom

kommerskollegii omedelbara verksamhetsområde, lämpligast borde ordnas

äfvensom huruvida icke vissa delar af »den för kollegii egentliga verksamhet

mer eller mindre främmande statistiken skulle kunna öfverföras till

annat ämbetsverk eller själfständigt för sig organiseras».

Redan på ett tidigt stadium af sina arbeten funno de nämnda båda

kommittéerna å ömse sidor, att vissa af de beröringspunkter, som förefunnos

mellan deras uppdrag — och hvilka vederbörande departementschefer

vid kommittéernas tillsättande äfven uppmärksammat — voro af

den art och omfattning, att öfverläggningar uti åtskilliga frågor kommittéerna

emellan måste blifva erforderliga. Vid de gemensamma öfverläggningar,

som på grund häraf kommo till stånd, blef det för båda kommittéerna

alltmera tydligt att, äfven om en arbetsuppdelning på dessa om
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

råden kunde äga rum, ett fullständigt särskiljande af kommittéernas uppdrag

icke lämpligen läte sig genomföra, enär dessa i åtskilliga delar icke

allenast berörde utan äfven grepo in i hvarandra. För undvikande af

dubbelarbete och för ernående af ett såvidt möjligt enhetligt resultat af

båda kommittéernas arbeten i sammanfallande delar samt slutligen äfven

för tillgodogörande af den sakkunskap, som inom båda var företrädd, funno

kommittéerna mest ändamålsenligt att i vissa delar träda i ett verkligt

samarbete med hvarandra. Uti detta sitt gemensamma arbete kommo

kommittéerna helt naturligt att först ägna sin uppmärksamhet åt de sociala

frågorna. Kommerskollegiikoinmittén hade nämligen under fortgången åt

sina arbeten snart nog kommit till den bestämda öfvertygelsen, att bland

de ärenden, som för närvarande helt eller delvis tillhöra kommerskollegii

ämbetsförvaltning och hvilka, ehuru de visserligen beröra näringarnas intressen,

enligt kommitténs åsikt icke borde bibehållas inom ett oinorganiseradt

kommerskollegium — vare sig detta skulle komma att ingå såsom

en särskild departementsafdelning inom ett nyinrättadt departement för

handel, industri och sjöfart eller till äfventyrs förblifva ett centralt ämbetsverk

— den största och viktigaste gruppen utgjordes af de sociala frågorna.

Hvart denna numera synnerligen omfattande del af kollega verksamhet

efter dess utbrytning ur kollegium borde förläggas, under hvilka former

den lämpligast borde organiseras samt huru en lönereglering för denna

stora del af kollega nuvarande personal skäligen skulle afvägas, har gifvetvis

varit den icke minst viktiga delen af kommerskollegiikommitténs uppdrag.

Helt naturligt har kommittén därvid äfven måst ägna tillbörlig

uppmärksamhet åt den af Riksdagen hos Kungl. Maj:t gjorda framställningen

om sociala regeringsärendens sammanförande under ett och samma

departement samt den därmed förbundna frågan om, hvilka ärenden på

grund af sin art och sitt inbördes samband borde inordnas uti den sociala

gruppen och inom statsförvaltningen sammanföras till ett helt under sak*

kunnig och enhetlig ledning.

Spörsmålet om de sociala regeringsärenden as sammanförande har det

emellertid mera direkt tillkommit departementalkommitterade att utreda,

såsom ock uttryckligen angifvits i statsrådets och chefens för justitiedepartementet

anförande till statsrådsprotokollet vid nämnda kommitterades

tillsättande den 11 december 1908. Departementalkommitterade hafva ock

därvid haft anledning att, mera ingående än kommerskollegiikommittén,

ägna sin uppmärksamhet åt frågan om öfverflyttning till den föreslagna

enhetliga förvaltningsorganisationen af sådana ärenden af social innebörd,

som för närvarande icke ankomma på kommerskollegii handläggning. Innan

det ofvan omnämnda samarbetet mellan de båda kommittéerna tog sin

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

13

början, förelåg ock ett inom departementalkommittén utarbetadt förberedande

förslag angående de Sociala ärendenas sammanförande till en särskild

afdelning under civildepartementet. Vid sådant förhållande och då ifrågavarande

förslag i väsentliga delar vann kommerskollegiikommitténs gillande,

befanns det som närnndt lämpligast att till en början inrikta samarbetet mellan

de båda kommittéerna på att utarbeta ett gemensamt, fullständigt betänkande

och förslag rörande socialförvaltningens organisation och förläggning.

Ofvertygad om vikten af, att frågan om de sociala ärendenas sammanförande

och mera ändamålsenliga handläggning inom den högsta förvaltningen

snarast möjligt vunne sin lösning, och då jag tillika hade mig

bekant, att kommerskollegiikommitténs och departementalkominitterades

arbeten i denna del voro i det närmaste slutförda, tillät jag mig, i samråd

med cheferna för justitie- och finansdepartementen, anmoda ordförandena

i de båda kommittéerna att medverka till, att kommittéernas

förslag i berörda afseende blefve, där så ske kunde, utan samband med

fullgörande af deras uppdrag i öfrigt, till Kungl. Maj:t afgifvet. Med anledning

häraf hafva de båda kommittéerna den 18 november 1911 afgifvit

gemensamt utlåtande och förslag om upprättande inom ett omorganiseradt

civildepartement af en afdelning för sociala ärenden (socialstyrelsen) m. m.,

hvilket förslag jag hade tillfälle att den 30 december 1911 för Kungl.

Maj:t anmäla.

Genom framläggandet af departementalkominitterades och kommers- Sakkunniga

kollegiikommitténs förevarande förslag föreligger nu material för skapande af ”departeen

enhetlig förläggning och en sakkunnig beredning af flertalet sociala frågor, mentet.

Emellertid är kommittéernas förslag om inrättande af en särskild

socialafdelning (socialstyrelsen), förlagd till och som en särskild afdelning

införlifvad med ett omorganiseradt civildepartement, att betrakta såsom

ett led i departementalkominitterades plan till omgestaltning af statsdepartementen

medelst, bland annat, inflyttning i desamma af flertalet utaf

de större centrala verken. För att förslaget till anordnandet af eu enhetlig

socialförvaltning nu skulle kunna framläggas till genomförande,

utan att vare sig rubba den nuvarande allmänna förvaltningsorganisationen

eller i någon män föregripa den framtida pröfningen eller genomförandet

af departementalkominitterades reformförslag, var det därför nödvändigt, att

kommittéernas berörda förslag till en socialafdelning underginge en öfverarbetning,

åsyftande att, i stället för den af kommittéerna föreslagna departementsafdelningen

inom ett omorganiseradt civildepartement, inrätta

ett under det nuvarande civildepartementet förlagdt centralt ämbetsverk

(socialstyrelsen). I anledning häraf förordnade Kungl. Maj:t den 30

december 1911 en särskild sakkunnig att inom civildepartementet bi
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

träda med ifrågavarande öfverarbetning. Tillika och då i de kommittéer,

som framlagt förslaget till socialafdelning, arbetsgifvarintresset

varit representeradt af flera ledamöter, medan däremot arbetarintresset,

som vid upprättande af ett verk, sådant som det nu ifrågasatta, jämväl

måste i lika mån tillgodoses, där icke baft någon målsman, samt då det

dessutom befanns önskvärd!, att äfven några på vissa andra sociala områden

speciellt sakkunniga redan på utredningsstadiet bereddes tillfälle att

göra sina meningar i frågan gällande, erhöll jag, likaledes den 30 december

1911, Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla högst två arbetarrepresentanter

och högst två andra på särskilda områden sakkunniga för framförande

af speciella synpunkter och önskemål med afseende å den föreliggande

organisationsfrågan.

Myndigheter Med biträde af berörda sakkunniga har under sistlidne januari må
°

tioner™'' na,d inom civildepartementet utarbetats ett förslag till de af förut anförda

förhållanden påkallade ändringar och kompletteringar i kommittéernas

ofvannämnda betänkande; och hafva öfver detta förslag kommerskollegium,

statistiska centralbyrån, försäkringsinspektionen och ålderdomsförsäkringskommittén

afgifvit infordrade utlåtanden, hvarjämte äfven riksförsäkringsanstalten

inkommit med yttrande i anledning af förslaget. Vid kommerskollegii

utlåtande hafva fogats yttranden från centralförbundet för socialt

arbete, nationalföreningen mot emigrationen, kooperativa förbundet, svenska

fattigvårdsförbundet, Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling,

Sveriges handtverksorganisation, svenska arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd,

svenska arbetarförbundet, svenska järnvägsmannaförbundet och

svenska typografförbundet.

Departe- Då såväl kommerskollegiikommitténs och departementalkominitterades

mentschefen. förberörda utlåtande och förslag till eu socialafdelning som det i anslutning

därtill af särskilda sakkunniga inom civildepartementet utarbetade

förslaget till upprättandet under civildepartementet af ett centralt verk

för sociala ärenden (socialstyrelsen) liksom ock de öfver dessa förslag afgifna

utlåtanden och yttranden torde få biläggas den proposition i ärendet

till Riksdagen, hvarom jag nu går att väcka förslag, torde jag här icke behöfva

i detalj genomgå de olika förslagen och yttrandena, utan kunna inskränka

mig till att vid de olika organisationsspörsmålen redogöra för hvad som

därom blifvit från olika håll anfördt samt angifva min mening om det

afseende, som vid dessa yttranden och förslag bör fästas.

Innan jag nu går att framlägga ett detaljeradt förslag till upprättande

under civildepartementet af ett centralt ämbetsverk, socialstyrelsen,

skall jag emellertid tillåta mig några allmänna erinringar i fråga om statens

socialpolitiska uppgifter samt betydelsen, för dessas tillgodoseende, af

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

en enhetlig socialförvaltning in. in., därvid jag jämväl får tillfälle att beröra

eu del spörsmål om sättet och formerna för vinnande af detta mål

samt hvad annat bör härutinnan uppmärksammas. Jag har därvid förmånen

att i det väsentliga kunna ansluta mig till och närmare utföra de

båda kommittéernas och de sakkunnigas uttalanden och framställningar

i ämnet.

Socialpolitikens allmänna uppgifter.

Till en början ber jag då att få gifva uttryck åt min lifliga och

bestämda uppfattning därom, att en af de viktigaste, men på samma gång

en bland de svåraste och mest grannlaga uppgifter, som i vår tid föreligga

för statsmakterna, är den oafvisliga skyldigheten att söka ingående

lära känna de sociala förhållandena samt att genom lämpligt afpassade,

direkta eller indirekta, åtgärder söka undanröja, förebygga eller mildra de

sociala missförhållandena, d. v. s. med andra ord, att bedrifva en vidsynt

och målmedveten socialpolitik.

Med anslutning till de båda ofvannämnda kommittéernas inledningsvis

(komin. bet. sid. 31—36) lämnade framställning af socialpolitikens allmänna

uppgifter, ber jag få erinra om det allbekanta faktum, att samhällsförhållandena

och det ekonomiska lifvet sedan midten af förra århundradet

undergått en fullständig omgestaltning. Icke minst genomgripande

har denna förändring varit med afseende å produktionen och yrkesarbetet.

Under det att medborgarnas alldeles öfvervägande flertal tidigare hade

sin utkomst inom jordbruket, har industrialismen och därmed sammanhängande

förhållanden så småningom dragit en allt större del af befolkningen

till industriella företag, transportverksamhet o. s. v. Därmed har

ock följt en ständig tillväxt på landsbygdens bekostnad af städerna och

andra stadsliknande samhällen, samtidigt med att en öfvergång skett från

natura- till penninghushållning, och ofta nog en ganska osäker sådan hushållning,

för ett allt större antal medborgare. Och jämsides med den sålunda

fortgående inre omflyttningen af befolkningen har vid sökandet af ökade

utkomstmöjligheter framträdt en tidvis starkt stegrad omflyttning länderna

emellan, särskildt en sådan från de europeiska staterna till Amerika.

Gent emot dessa samhällsföreteelser, deras orsaker och verkningar,

intogo statsmakterna, i enlighet med rådande uppfattning om statens uppgifter,

länge nog en nästan uteslutande passiv hållning. Den hastiga

materiella utvecklingen, det därmed ökade välståndet för vissa medborgar
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungt. May.ts nåd. proposition Nr 108.

klasser och den otvetydiga höjningen af lefnadsstandarden öfver hufvud

taget torde ock till en början hafva undanskymt blicken för de missförhållanden

samt de nya och invecklade problem, som den nya tideri och

dess omgestaltning af samhällslifvet haft i följe.

Insikten om, att det allmänna här stod inför nya och omfattande

plikter, särskildt gent emot dess svagare medlemmar, började dock så

småningom klarna. Uti de flesta länder skedde detta helt naturligt först

på det industriella området, där man tidigt nog fick känning af den

hastigt växande industrialismens närmaste konsekvens: den moderna arbe
o
tar

frågan.

De första åtgärder af social natur, som därvidlag vidtogos från det

allmännas sida, torde i regel hafva ägt rum på det s. k. arbetarskyddets

område. Redan i äldre tider hade man visserligen funnit af nöden att söka

skydda det uppväxande släktet genom att i någon mån begränsa arbetsgifvarnas

rätt att i arbete använda barn, förr än de nått viss minimiålder eller visst

mått af kropps- och själsutveckling. Först med industrialismens genombrott

blef dock behofvet af dessa samhällets skyddssträfvanden fullt aktuellt.

Efter vunnen erfarenhet om de rådande, ofta nog upprörande missförhållanden,

som industrialismen skapat, fortgick man därför på den

redan tidigare inslagna vägen att begränsa användningen af barns och

minderårigas arbetskraft. Sedan kom ordningen till kvinnorna, hvilka

såsom kroppsligt svagare än männen och i öfrigt underkastade särskilda

vådor äfvenledes hade grundade anspråk på samhällets skydd. Till sist

befanns det ock nödvändigt att på liknande sätt ingripa till skydd för de

vuxna männen. En mer eller mindre vidtgående arbetarskyddslagstiftning,

hvilken efter hand ytterligare skärpts, samt en ordnad yrkesinspektion

förefinnas och numera i alla kulturländer.

Såsom sträfvanden i samma riktning kunna betecknas de likaledes

öfverallt påbörjade åtgärderna för att ordna socialförsäkringen. På

detta område hafva samhällets uppgifter hastigt vuxit utöfver de ursprungliga

gränserna. Numera gå dessa sträfvanden allt mera bestämdt

ut på att tillförsäkra alla oförvitliga medborgare rätt till ett efter måttet

af tillgängliga ekonomiska resurser afpassadt understöd för alla de fall,

då de utan eget förvållande blifva urståndsätta att försörja sig själfva.

Samhällsmyndigheternas åtgöranden beträffande såväl arbetarskydd

som socialförsäkring voro närmast frukten af den mognade insikten om

det ekonomiskt kloka i att rationellt hushålla med människomaterialet,

samhällets största kraftkälla och dyrbaraste kapital. Till statens positiva

ingripande på dessa områden torde ock i allmänhet hafva medverkat de

allt starkare framträdande vittnesbörden om stora gruppers af de kropps
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

arbetande klasserna osäkra ställning och mindre tillfredsställande lefnadsförhållanden

samt deras däraf alstrade missnöje äfvensom insikten om

de faror för en lugn samhällsutveckling, som detta tillstånd måste innebära.

Till följd häraf hafva statsmakterna också efter hand funnit sig

föranlåtna att ägna sin synnerliga uppmärksamhet åt äfven andra sidor

af arbetarfrågan än de ofvan nämnda. Sålunda har det allmänna uti allt

flera stater i större eller mindre mån börjat ingripa på arbetsmarknadens

område, för reglerande af förhållandet mellan arbetsgivare

och arbetare samt i åtskilliga andra afseenden för förbättrande af de

kroppsarbetande klassernas läge. Den alltjämt ökade uppmärksamhet,

som numera anses böra ägnas åt arbetarfrågorna, har ock nödvändiggjort,

att de utredningar och undersökningar, som tidigare mera tillfälligtvis anordnades

och föregingo de första positiva ingripandena på det ena eller det andra

af dessa områden, i de flesta länder efterföljts af ett fortgående observations;)

rbete till arbetarfrågornas utredning och belysande, hvilket utföres

af för ändamålet upprättade statliga organ för arbetsstatistik. Därmed

har ock skapats en centralpunkt och en sakkunnig vägledning för statens

fortsatta arbete på dessa områden.

I jämbredd med den alltmer vidgade insikten om arbetarfrågornas

stora vikt och betydelse för samhället i dess helhet och sålunda för alla

medborgarklasser har emellertid under de senaste årtiondena i de olika

länderna framvuxit eu allt starkare utvecklad samhällelig pliktkänsla,

hvilken funnit det vara en det allmännas uppgift att så långt som möjligt

söka stödja och skydda de medborgargrupper, som under ett mer eller

mindre tungt arbete emot ett relativt ringa utbyte efter förmåga fylla

sina plikter som samhällsnvttiga medborgare. Arbetarfrågan uppfattas

sålunda numera som en i fullaste mening social fråga, på hvars lyckliga

lösning hela samhällets välfärd beror.

De samhälleliga åtgärderna till förbättrande af de kroppsarbetande

klassernas läge hafva emellertid väsentligt påskyndats af dessa klassers

egna åtgöranden, genom fackliga sammanslutningar och annan organiserad

själfhjälpsverksamhet, genom arbetarpressen samt genom de bredare folklagrens

politiska framryckande och deras allt talrikare direkta representation

i riksförsamlingarna.

Trots allt hvad som för och delvis med arbetarna redan uträttats,

återstår dock ännu mycket att göra för förbättrande af de kroppsarbetande

klassernas läge, för utjämnande af intressemotsättningarna mellan olika

samhällsgrupper samt för stärkandet af alla medborgares känsla af samhörighet

och plikter mot det gemensamma samhället. Staten står här

ölverallt inför synnerligen svåra och omfattande uppgifter. Den enda väg,

Bihang till Riksdagens protokoll 1012. 1 sand. 82 käft. {Nr 108.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

sora kan leda till det åsyftade målet, är gifvetvis den, att staten griper

sig an med ett målmedvetet och vidsynt reformarbete till de lägre folklagrens

höjande, och detta på ett sådant sätt, att det för dessa klasser

blir klargjordt, att staten ägnar denna angelägenhet sin oaflåtliga uppmärksamhet

samt betraktar den såsom en af sina viktigaste uppgifter.

Sker detta, bör det ock vara att emotse, att den starka solidaritetskänsla

och den offervillighet, som uppvuxit inom arbetarskarorna och hvartill

någon motsvarighet näppeligen finnes inom öfriga medborgargrupper, skall

vidgas till att omfatta hela det samhälle, i hvilket de äro medansvariga

och meddelaktiga.

Dessa åtgöranden från statens sida inrikta sig närmast på att söka

förbättra de kroppsarbetande klassernas materiella villkor — såväl positivt

genom ökade utkomstmöjligheter och förmåner samt förbättrade letnadsvillkor

som negativt genom undanröjande af skadliga inflytelser -—

enär endast därigenom de reella förutsättningarna skapas för alla andra

framsteg. Men vid sidan däraf gäller det att skydda och befrämja de

ifrågavarande befolkningsgruppernas moraliska och intellektuella utveckling,

hvilken i sin tur måste stärka och bära upp deras materiella kultur

äfvensom bidraga till att öka deras vilja och förmåga att själfva förbättra

sin och de sinas ställning, hvarigenom hela samhällets förkofran befrämjas.

Att i det allmännas intresse sträfva för de ekonomiskt svagare

samhällsmedlemmarnas höjande och därmed verka för stärkande af alla

medborgares samhörighetskänsla hör sålunda till socialpolitikens innebörd

och uppgift.

Såsom i det föregående antydts, framkallades visserligen den moderna

socialpolitikens första större uppgifter af industrialismen och af behofvet

att skydda fabriksarbetarna, men vidgades dess ram så småningom

till att omfatta äfven jordbruksarbetare och andra kategorier af arbetare,

d. v. s. kroppsarbetarna och med dem jämställda, tjänare, biträden och

tjänstemän i lägre ställning. Socialpolitiken måste ock alltjämt närmast

och direkt inriktas på befrämjandet af de samhällsgruppers välfärd,

hvilka måste använda sin arbetskraft i andras tjänst i oviss

eller beroende yrkes- eller tjänsteställning.

Äfven med fasthållande häraf far man dock icke förbise, att många

andra befolkningsgrupper i vissa afseenden hafva lika trängande behof af

samhällets särskilda stöd och omvårdnad och jämväl kunna därför åberopa

samma principiella skäl. För sådana själfförsörjare som t. ex. mindre

jordbrukare, småhandlare och småhandtverkare, fiskare och åtskilliga

andra är den personliga arbetsdugligheten, i lika hög grad som för

lönarbetaren, den oundgängliga förutsättningen för deras egen och familjens

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

19

existens. Det kan därför icke med näsrot fog göras gällande, att sam*

hällets uppgifter i sådana afseenden skulle vara af principiellt annat slag

beträffande de nu berörda yrkesutöfvarna än i fråga om lönarbetarna.

Endast så till vida föreligger en bestämd skillnad, att sådana själfförsörjare

icke behöfva samhällets socialpolitiska ingripande på alla de områden,

där lönarbetarna måste stödjas och hjälpas.

Redan af det nu anförda torde tydligt framgå, att det näppeligen

låter sig göra att draga några bestämda gränser för socialpolitikens verksamhetsområde.

Klart är också att —- likaväl som, enligt hvad nyss påpekats,

äfven andra medborgargrupper än de egentliga lönarbetarna kunna

i en del afseenden hafva samma berättigade anspråk som dessa senare att

blifva delaktiga af samhällets sociala skyddsarbete — vissa socialpolitiska

åtgärder, som vidtagits närmast för de mindre väl situerade samhällsklassernas

tillgodoseende och höjande, äfven komma de högre ställda samhällslagren

tillgodo. Sålunda äro t. ex. på bostadsfrågans område flertalet

olika samhällslagers intressen så nära förbundna, att åtgärder, som afse

en grupp, med nödvändighet måste direkt eller indirekt inverka äfven på

andra gruppers förhållanden. På samma sätt lärer det icke vara tänkbart

att t. ex. i nykterhetsfrågan bedrifva ett ändamålsenligt socialpolitiskt

reformarbete, med mindre man tager hänsyn till dess egenskap af att beröra

snart sagdt alla samhällets medlemmar. Såsom redan förut antydts,

har man också på socialförsäkringens område redan kommit därhän, att

vissa grenar af dess verksamhet anses principiellt böra tillgodokomma medborgare

ur alla samhällslager.

Ehuru sålunda »arbetarfrågan» framgent som hittills kommer att

utgöra hufvudparten af den »sociala frågan», måste en ändamålsenlig

socialpolitik dock alltid anlägga vidare synpunkter än de speciellt arbetarpoiitiska.

Till de »sociala frågorna», hvilka företrädesvis höra såsom sådana

påkalla statsmakternas synnerliga uppmärksamhet, äro ock numera,

allt efter frågornas natur och deras betydelse uti olika länder, att räkna

en del andra frågor än de egentliga arbetarfrågorna, sålunda t. ex. hos

oss nykterhets- och emigrationsspörsmålen. Klart är emellertid äfven,

att i en målmedveten socialpolitik från statsmakternas sida alltid måste

ingå ett noggrant aktgifvande på, att jämväl den sociala innebörden

blir vederbörligen beaktad vid bedömandet af en mänojd olika samhällsspörsmål,

som till hufvudsaklig del falla inom andra områden, t. ex.

barnauppfostran, fångvården, yrkesundervisning och lärlingsväsen, befrämjande

af sparsamhet, det affärsmässiga försäkringsväsendet o. s. v.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

Redan i detta sammanhang torde det vara på sin plats att uttryckligen

betona att, äfven om sålunda de socialpolitiska synpunkterna måste

komma till sin rätt på åtskilliga andra områden än de i egentlig mening

sociala, däraf ingalunda får dragas den slutsatsen, att andra eller flera

ärenden böra hänföras till den socialpolitiska gruppen och en för dessa

upprättad förvaltningsorganisation än sådana ärenden, som otvetydigt där

höra hemma och icke naturligare böra tilläggas annan förvaltningsorganisation.

Till denna fråga får jag emellertid i det följande tillfälle att utförligare

återkomma.

De sociala ärendena i Sverige,

deras uppkomst ock splittring inom statsförvaltningen.

Efter denna kortfattade öfverblick öfver socialpolitikens innebörd och

uppgifter i allmänhet, öfvergår jag nu till att lämna en likaledes i möjligaste

mån sammanträngd framställning af en del viktigare sociala

frågors och statsförvaltningsärendens uppkomst och nuvarande

läge i Sverige (komm. bet. sid. 37—51).

Som bekant nådde industrialismen vårt land senare än flertalet andra

länder. Den moderna »arbetarfrågan» är därför i Sverige af jämförelsevis

sent datum och kom ej heller att blifva den första sociala fråga, som

mognade för statsmakternas ingripande. Snarare var det nykterlietsfråg

an, som i Sverige tidigast uppfattades som ett socialt spörsmål af

stor räckvidd och betydelse. Det blef dock ej de sociala synpunkterna,

som främst präglade de första ingripandena från statens sida på detta

område, utan de ekonomiska och finansiella. Tack vare den organiserade

nykterhetsrörelsen, till hvilken initiativet ursprungligen utgick från de

högre samhällslagren, men som efter hand vuxit till en verklig folkrörelse,

har dock uppfattningen om nykterhetsfrågan som en af våra största sociala

frågor allt mera slagit igenom och äfven satt sin prägel på lagstiftningen

och andra åtgärder från det allmännas sida till stäfjande af alkoholmissbruket.

För möjliggörande af vidtgående reformåtgärder hafva som bekant

under den senaste tiden anordnats omfattande utredningar rörande frågans

olika delar inom för ändamålet tillsatta kommittéer, inom kommerskollegium

(vissa statistiska utredningar) o. s. v.

Nykterhetsfrågan har emellertid, af ofvan antydda skäl, alltjämt tillhört

och tillhör fortfarande finansdepartementets uppgifter, med undantag

af frågan om de s. k. brännvinsmedlens fördelning, hvilken angelägen
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108. 21

het handlägges af civildepartementet och ecklesiastikdepartementet

i förening.

Vid samma tid som nykterhetsfrågan uppkom — midten af 1800- talet — hade ett annat af våra alltjämt allvarligaste sociala problem, frågan,

emigrationen, redan framträdt i hotfull omfattning. Från statens sida

ägnades emellertid länge nog ingen vidare uppmärksamhet åt denna inassutflyttning

ur riket, utan inskränkte man sig hufvudsakligen till att reglera

de former, under hvilka emigrantagenterna få verka samt emigranterna

afflytta och befordras från landet. Först i våra dagar har man mera

allmänt börjat komma till insikt om emigrationsfrågans stora sociala innebörd,

hvaraf ock föranledts ett af frivilliga krafter organiseradt arbete

mot emigrationen, hvilket numera äfven åtnjuter statens stöd. Därjämte

pågår sedan några år tillbaka en officiell utredning af emigrationsfrågan

och därmed sammanhängande spörsmål.

Handläggningen af emigrationsärendena tillhör nu civildepartementet

(och kommerskollegium), med undantag af ansökningar af unga

män i värnpliktsåldern om tillstånd att afflytta ur riket, hvilka behandlas

af försvarsdepartementen. Emigrationsstatistiken utarbetas af statistiska

centralbyrån.

Ett annat af våra för folket i dess helhet viktigaste sociala spörs- Fattigvårdsmål,

hvilket likaledes dock först i våra dagar börjat uppfattas som ett an''

sådant, är fattigvår ds fr ägan. Krafvel! på den nuvarande fattigvårdens

grundliga omorganiserande och ersättande med en efter nyare tiders humanitära

fordringar mera lämpad vård af åldringar och andra försörjningsoförmögna

hafva dock i det längsta föga beaktats från statsmakternas sida,

hvilket äfven varit fallet med afseende å vidtagandet af positiva åtgärder

till fattigdomens förebyggande. Emellertid har äfven på detta område ett

alltjämt stegradt, intresseradt arbete för ernående af bättre förhållanden

utförts af frivilliga organisationer och enskilda samt äfven af vissa kommuner.

En af Kung]. Maj:t tillsatt kommitté är ock sedan några år tillbaka

sysselsatt med en omfattande utredning af fattigvårdsfrågan och flera

därmed i mer eller mindre nära samband stående frågor (fosterbarnsvården,

uppfostran af vanartade barn, internering af alkoholister samt lösdrifvares

behandling).

Af hithörande ärenden inom statsförvaltningen höra för närvarande

de egentliga fattigvård sfrågorna till jordbruksdepartementet (fattigvårdsstatistiken

utarbetas af statistiska centralbyrån); fosterbarnsärendena

till civildepartementet (och medicinalstyrelsen); ärenden angående

vanartade och i sedligt afseende försummade barn till ecklesiastikdepartementet

— med undantag af frågor om tvångsuppfostran af

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:t$ nåd. proposition Nr 108.

Arbetarskyddsfråg

orna.

minderåriga förbrytare, hvilka tillhöra justitiedepartementet (och fångvårdsstyrelsen)

— lagstiftningen om tvångsinternering af alkoholister närmast

till justitiedepartementet o. s. v.

En djupare och mera allmän insikt om behöfligheten af statens ingripande

uti de eljes mest uppmärksammade sociala frågorna, de speciella

arbetarfrågorna, spåras i Sverige först i medio af 1870-talet, och fram''

träder då närmast på arbetarskyddets område (komm. bet. sid. 39—42).

Af en då anordnad omsorgsfull kommittéutredning framgick som resultat

1881 års författning om minderårigas användande i fabriks- och handtverksarbete,

hvilken efter förnyade utredningar år 1900 ersattes, för de

industriella yrkenas vidkommande, af lagen angående minderårigas och

kvinnors användande till arbete. Sedermera hafva ytterligare tillkommit

1909 års lag, innefattande förbud mot kvinnors nattarbete i vissa industriella

företag, äfvensom vissa specialförfattningar, såsom angående förbud

mot barns arbete (för viss försäljning och vid offentliga förevisningar), angående

butikers stängningstid, angående förekommande af käkbensbrand

o. s. v. Vissa arbetarskyddsbestämmelser återfinnas ock i en del hufvudsakligen

för andra ändamål tillkomna författningar, såsom 1864 års näringsfrihetsförordning,

1874 års hälsovårdsstadga och byggnadsstadga, 1884 års

grufstadga, specialförfattningar rörande explosiva varor, eldfarliga oljor,

elektriska anläggningar o. s. v.

Behofvet af en mera allmängiltig lagstiftning rörande arbetarskydd

hade emellertid äfven i Sverige efter hand gjort sig gällande. Bland andra

frågor, hvilkas utredande anförtroddes åt 1884 års s. k. äldre arbetarförsäkringskommitté,

var därför äfven arbetarskyddsfrågan. Efter ingående utredningar

rörande inom svenska verkstäder timade olycksfall, därstädes rådande

hygieniska förhållanden och redan träffade skyddsanordningar framlade

kommittén ett fullständigt förslag i ämnet, hvaraf resultatet blef 1889 års

lag angående skydd mot yrkesfara samt anställandet af särskilda statens

yrkesinspektörer, till en början tre, men efter hand ökade till åtta. Tillsynen

öfver och ledningen af yrkesinspektörernas verksamhet anförtroddes

samtidigt åt kommerskollegium och närmast dess industribyrå, som

därjämte år 1900 tilldelades en särskild assistent för att biträda vid

yrkesinspektionsärendenas handläggning.

Den sålunda successivt genomförda lagstiftningen på arbetarskyddets

område visade emellertid snart nog väsentliga brister med afseende å enhetlighet

och konsekvens. För att råda bot härför samt vidare utveckla

såväl skyddslagstiftningens innehåll som ock organen för dess öfvervakande

tillsattes 1905 års yrkesfarekommitté, hvilken år 1909 afgaf sitt utlåtande.

Detta innefattade bland annat förslag till lag om arbetarskydd (med

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

23

stadganden såväl om minderårigas och kvinnors användande i arbete som

beträffande skydd mot yrkesfara), afseende en väsentlig utvidgning af

arbetarskydds]agstiftningens tillämplighetsområde äfvensom förslag till lag

om hemindustriellt arbete, förslag till organisation af skyddslagstiftningens

myndigheter (såväl de lokala som den centrala) o. s. v. I anslutning till

nämnda kommittéförslag skall i nu förevarande proposition framläggas

förslag till organiserandet af »yrkesinspektionens chefsmyndighet», hvarjemte

särskilda propositioner komma att aflåtas rörande dels lag om arbetarskydd

och dels organiserandet af yrkesinspektionens lokala arbetskrafter.

Däremot har frågan om lagstiftning rörande hemindustriellt arbete ansetts

böra göras till föremål för en förnyad utredning, i första hand åsyftande

att erhålla närmare kännedom om de förhållanden, hvarunder det hemindustriella

arbetet här i landet bedrifves. Sistnämnda undersökning pågår ock

för närvarande inom kommerskollegium.

Arbetarskyddsärendena, hvilka tidigast blefvo aktuella inom de industriella

yrkena, hafva hittills, som nämndt, tillhört kommerskollegium och

äro, liksom detta, sedan år 1900 hänförda till finansdepartementet efter

att tidigare hafva tillhört civildepartementet.

Om sålunda arbetarskyddet småningom utvecklats och med de nu Socialfö

föreliggande förslagens genomförande bör blifva ordnadt på ett enhetligt säkriniJ<‘

och i stort sedt tillfredsställande sätt, så hafva däremot sträfvandena för

arbetarförsäkringens ordnande i Sverige mött större svårigheter och nått

långt ringare resultat. Redan för några och tjugo år sedan förelågo

visserligen, som resultat af 1884 års arbetarförsäkringskommittés omsorgsfulla

utredningsarbeten, synnerligen beaktansvärda förslag till frågans

nära nog fullständiga lösning — beträffande försäkring för olycksfall

i arbete, sjöfolks olycksfallsförsäkring, ålderdomsförsäkring, sjukkasseväsendet

samt anordnandet af en riksförsäkringsanstalt. Af dessa förslagkom

endast ett, och äfven detta i beskuret skick, till omedelbart utförande,

nämligen förslaget om det frivilliga sjukkasseväsendet (genom 1891 års

lag samt beredande af statsbidrag till registrerade sjukkassor). Under de

följande åren anvisades äfven tid efter annan ökade statsbidrag till sjukkasseväsendets

befrämjande, hvaremot inga direkta åtgärder vidtogos för

rörelsens rationella utveckling. Behofvet, af sådana åtgärder gjorde sig dock

snart allt mera märkbart gällande. Efter upprepade utredningar kom 1910

års lag om sjukkassor till stånd, i samband hvarmed fastställdes nya grunder

för statsbidrag till sjukkassorna samt inrättades en central myndighet för

sjukkasseväsendet, tillsvidare kommerskollegium (som redan 1903 tilldelats

uppgiften att utarbeta sjukkassestatistiken), och utrustades kollegium för

ändamålet med en särskild sjukkassebyrå. Frågan om obligatorisk sjuk
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Knngl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

försäkring, som under de senare åren uppkommit jämväl i vårt land, har

ännu icke upptagits till närmare utredning. Däremot torde, efter verkställd

utredning, förslag till anordnande af viss del af den i intimt

samband med sjukförsäkringen stående modersJcapsförsäkringen komma att

föreläggas innevarande års riksdag.

Förslag till lagstiftning om olycksfallsförsäkring, utarbetade i anslutning

till 1884 års arbetarförsäkringskommittés ofvannämnda förslag i

ämnet, förelädes 1890 och 1891 års riksdagar, men afslogos. Kommitténs

förslag till ålderdomsförsäkring blef däremot aldrig underkastadt Riksdagens

pröfning. I stället uppdrogs år 1891 åt en ny kommitté, den

s. k. nya arbetarförsäkringskommittén, att utarbeta förslag till nu berörda

frågors lösning i ett sammanhang och på den obligatoriska invaliditetsförsäkringens

väg. Tvänne på nämnda kommittés förslag grundade framställningar

afslogos af Riksdagen — åren 1895 och 1898 — förnämligast af

det skäl, att denna icke ville binda sig vid principen om obligatorisk försäkring.

I stället genomfördes omsider, efter förnyade utredningar och

sedan frågan ännu en gång, år 1900, fallit, 1901 års på grundvalen a£ arbetsgifvarnas

ersättningsplikt byggda lag om oly eks fallsersättning. Aret

därpå inrättades riksförsäkringsanstalten (lydande under civildepartementet),

med hufvudsaklig uppgift att vara en statens olycksfallsförsäkringskassa

vid sidan af enskilda sådana. Befattningen med olycksfallsanmälningarna,

olycksfallsstatistiken etc. ansågs redan på grund af denna anstaltens

karaktär ej böra förläggas till riksförsäkringsanstalten, utan anförtroddes

åt kommerskollegium.

Krafven på en genomgående revision af 1901 års olycksfallsersättningslag

hafva emellertid under de senare åren framträdt allt starkare.

Denna fråga är ock numera öfverlämnad till utredning af den år 1907

tillsatta ålderdomsförsäkringskommittén, hvars arbeten ännu ej hunnit

afslutas.

Omnämnas må ock, att Riksdagen för att underlätta ordnandet af

ålderdomsförsäkringen från och med år 1896 årligen anvisat medel till en

s. k. arbetar försäkringsfond, hvilken för närvarande uppgår till c:a 27 millioner

kronor. Slutligen har nyligen igångsatts en utredning angående

lämpligaste sättet för genomförandet af s. k. arbetslöshetsförsäkring. Erinras

må äfven om det förslag till lag om understödsföreningar (sammanslutningar

för beredande af begrafningshjälp, ålderdomsunderstöd eller

mindre lifförsäkringsbelopp, pensioner o. s. v.) samt om införande af statskontroll

öfver dessa föreningar, som förelagts innevarande års riksdag.

Samtliga socialförsäkringsfrågor hafva alltjämt tillhört och tillhöra fortfarande

civildepartementet.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

Såsom redan i det föregående vidrörts, hade i Sverige liksom annorstädes

statens åtgöranden på de sociala områdena föregåtts af specieua

arbetsstatistiska utredningar, af hvilka åtskilliga voro synnerligen omfattande.

Såväl genom dessa som flera på enskildt initiativ utförda liknande

utredningar hade insikten om dylika arbetens stora betydelse för

det sociala reformarbetet efter hand vunnit allt starkare insteg. * Det blef

ock på det arbetsstatistiska området, som administrationen hos oss fick en

af sina första och mera betydande uppgifter å det sociala förvaltningsområdet.

Sedan 1893 års riksdag anhållit om utredning och förslag rörande

lämpligaste sättet för anordnandet af en svensk arbetsstatistik, framlades

året därpå ett af kommerskollegium och statistiska centralbyrån gemensamt

utarbetadt förslag till upprättandet af en fristående socialstatistisk

anstalt med uppgift att åstadkomma »dels en fortlöpande mera

allmän statistik, dels mångsidiga, efter vissa mellantider upprepade detaljundersökningar».

Förslaget kom emellertid, år 1896, endast till utförande

i mindre omfattning, därvid befattningen med arbetsstatistiken tillädes

kommerskollegium, inom hvilket ämbetsverk år 1903 inrättades en särskild

afdelning för arbetsstatistik. Denna afdelnings verksamhetsområde

har därefter som bekant hastigt tillväxt med densamma nära nog

årligen tillagda nya uppgifter. (Jfr komm.bet. sid. 46 och 47 samt koniinerskollegii

här bilagda utlåtande, bil. 1). Dessa uppgifter hafva dels

afsett upptagandet af allt flera områden på arbetsstatistikens program,

dels ock därjämte, särskildt under de senare åren, gällt åtskilliga viktiga

förvaltningsuppgifter på det sociala området.

Bland sådana kunna nämnas ärenden rörande den offentliga arbetsförmedlingen

sedan år 1907, då staten öfvertog ledningen af och började

ekonomiskt understödja denna verksamhet; för detta ändamål samt för

handläggning af en del andra ärenden rörande arbetsmarknaden, arbetslösheten

o. s. v. är numera å afdelningen anställd en särskild arbetsförmedlingsinspektör.

I förbigående må här erinras om, att ärenden rörande

deri affärsmässigt bedrifna platsförmedlingen samt rörande sjömanshusens

arbetsförmedlingsverksamhet äfven handläggas af kommerskollegium, närmast

dess inrikesbyrå. Däremot hör den s. k. civilanställningen närmast

till försvarsdepartementen. Samma år — 1907 — erhöll kommerskollegium

och närmast afdelningen för arbetsstatistik en liknande uppgift med

afseende å ärenden rörande medling i arbetstvister (statens förlikningsman)

enligt 1906 års lag.

I det föregående har redan omnämnts, hurusom kommerskollegium

år 1910 blef tillsynsmyndighet för sj-ukkasseväsendet i riket

och för denna sin uppgift utrustades med en till den arbetsstatistiska

Bihang till Riksdagens protokoll 1012. 1 samt. 82 käft. (Nr 108.) 4

\

Arbetsstati
stiken.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Arbetarråd

or i allmänhet.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

afdelningen anknuten särskild byrå (sjukkassebyrån). Äfven med afseende

å de inånga andra områden, där afdelningen och dess tjänstemän genom

sina statistiska och andra arbeten inhämtat speciell sakkunskap, har dess

medverkan i ökad omfattning tagits i anspi''åk för meddelande af upplysningar

till enskilda, korporationer och myndigheter samt för viktiga utlåtanden

och utredningar i de sociala lagstiftnings- och organisationsfrågor,

hvilka kommerskollegium, till följd af sin häfdvunna befattning med arbetarfrågorna

i allmänhet, haft att afgifva.

Bland sådana allmänna arbetarfrågor torde vara främst att nämna

de svårlösta spörsmål, som pläga sammanfattas under beteckningen förhållandet

mellan arbetsgivare och arbetare (utom arbetarskyddet), nämligen

om arbetsaftal och kollektivaftal, arbetskonflikter, medling och skiljedom

i arbetstvister, arbetsgifvar- och arbetarorganisationer o. s. v. Statens

reglerande ingripande på af talsfrågornas område har med hänsyn till att

föreliggande bestämmelser i 1838 års legostadga och 1864 ars näringsfrihetsförordning

föga motsvara vår tids kraf vid flera tillfällen varit föremål

för uppmärksamhet. Emellertid ledde de förslag till lagar dels om tjänsteaftal

och dels om vissa arbetsaftal, som framlades af en 1899 tillsatt

kommitté, icke till någon påföljd. Och den sedermera år 1907 tillsatta

s. k. aftalskommittén blef som bekant upplöst, innan den hunnit afsluta

sina arbeten. Därefter utarbetades emellertid inom justitiedepartementet

förslag till lagar om kollektivaftal, om vissa arbetsaftal, om arbetsdomstol

o. s. v. (jfr nedan), hvilka förelädes Riksdagen ar 1910 samt, i

omarbetadt skick, äfven det därpå följande året. Förslagen tillvunno sig

dock ej Riksdagens bifall.

En af de frågor, som i samband med sistberörda förslag förelädes Riksdagen

utan att vinna dess godkännande, var äfven den om revision af 1906 års

lag om medling i arbetstvister. I anledning af Riksdagens därom år 1899

gjorda hemstälian fick en kommitté i uppdrag att utarbeta förslag till bestämmelser

om inrättandet af förliknings- och skiljenämnder i tvister mellan

arbetsgivare och arbetare. Förslag i ämnet förelädes därefter 1903 års

riksdag, men afslogs. Efter det ett nytt förslag blifvit utarbetadt af inom

civildepartementet tillkallade sakkunniga, kom 1906 lagen om medling

i arbetstvister till stånd (jfr ofvan).

Af nu senast nämnda frågor, som äro tillagda kommerskollegium

eller genom sin natur ansetts dit hänförliga — arbetarfrågorna och arbetsstatistiken

— hörde samtliga, liksom kollegium i dess helhet, tidigare till

civildepartementet, men äro desamma numera, enligt 1900 års departementalstadga

och sedermera träffade afgöranden, fördelade mellan civildepartementet

och finansdepartementet, till hvilket sistnämnda den

s. 27 Kontrollera mot PDF

Klingl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

27

väsentligaste delen af, dock ej hela, arbetsstatistiken är att hänföra. En*

ligt hvad ofvan antydts hafva dock vissa af dessa frågor, särskildt då det

gällt lagstiftning, handlagts af justitiedepartementet.

Till sist må här endast omnämnas ytterligare ett par större frågor,

hvilkas öfvervägande sociala karaktär är omisskännelig. Främst bland dessa

står bostadsfrågan. På ett af hithörande områden har staten redan, efter

en på begäran af 1899 års riksdag föranstaltad kommittéutredning, vidtagit

omfattande åtgärder, nämligen för befrämjandet af bildandet af egna hem

på landet. Sedan 1911 års riksdag, som kändt, gjort framställning om

verkställandet af en undersökning af de mindre bemedlades bostadsfråga,

har utredningen af bostadsfrågan för de mindre bemedlade i hela dess

vädd anförtrotts åt en särskild kommitté under samverkan med kommerskollegium.

o..

Ärenden angående egna hem på landet höra helt naturligt hemma i

jordbruksdepartementet. I öfrigt har bostadsfrågan som social angelägenhet

ansetts vara att hänföra till civildepartementet. För vissa

utredningar angående bostadsfrågan har under senare åren också påkallats

medverkan från kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik.

Den i nära samband med bostadsfrågan stående frågan om lefnadskostnaderna

och deras nedbringande — något som måste vara af den

största betydelse för höjandet af de mindre bemedlades lefnadsstandard

— bär däremot hittills föga beaktats. Bidrag till belysande af frågan

om lefnadskostnadernas storlek å olika orter i riket hafva dock regelbundet

lämnats i arbetsstatistikens »Meddelanden» och i vissa speciella

utredningar, hvilka sistnämnda i en nära framtid torde komma att fullständigas

genom ingående lefnadskostnadsundersökningar (budgetsstatistik)

m. m. Det synes ock i hög grad nödigt, att staten äfven i andra afseenden

ägnar frågan om lefnadskostnaderna den största uppmärksamhet, en

uppgift, som närmast torde tillkomma civildepartementet.

Slutligen må äfven erinras om den viktiga frågan om föreningsväsendet,

en fråga, hvars sociala innebörd af vissa skäl i Sverige blifvit

vida mindre uppmärksammad än i andra länder. Staten har här inskränkt

sig till att lagstifta rörande '' föreningar för ekonomisk verksamhet —

lag af 22 juni 1911 — att anordna registrering af dessa föreningar

hos ortsmyndigheterna, att genom patent- och registreringsverkets

försorg utgifva en samling af anmälningar till föreningsregistren samt

att låta i kommerskollegium utarbeta statistik öfver en del af dessa

föreningar (arbetarkooperationen). Därjämte har viss del af kooperationen

på jordbruksområdet blifvit delaktig af direkt understöd från det allmännas

sida för befrämjande af de intressen, föreningarna företräda.

Vista andra

sociala

frågor.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

Hvad åter beträffar de s. k. ideella föreningarna, har som bekant

lagstiftning för reglerande af deras verksamhet äfven varit ifrågasatt — åren

1910 och 1911 — men af Riksdagen afböjts. Omnämnas må i detta sammanhang,

att för den utredning rörande ideella föreningars verksamhet,

som åtföljde detta lagförslag, biträde från kommerskollegium anlitades.

Äfven bland dessa föreningar finnas åtskilliga, som kommit i åtnjutande

af offentligt understöd för sin verksamhet.

Med afseende å dessa ärendens hittillsvarande handläggning inom

statsförvaltningen må, utöfver hvad redan anförts, endast erinras om, att

lagstiftningen på området nu tillhör justitiedepartementet samt att speciella

föreningsangelägenheter, understöd till dem åt allmänna medel o. s. v.

handläggas af de olika departementen, allt efter som ärendena på

grund af föremålet för resp. föreningars verksamhet varit att dit hänföra.

Redan i annat sammanhang har påmints om den mer eller mindre

framträdande sociala innebörden uti en mängd andra samhällsspörsmål,

Indika till hufvudsaklig del falla inom andra områden än här ofvan berörda.

Någon närmare utveckling af dessa ärendens betydelse och nuvarande handläggning

synes emellertid här ej vara af nöden. Erinras må endast därom,

att, bland annat, ärenden angående det affärsmässiga försäkringsväsendet

höra till civildepartementet (samt försäkringsinspektionen), angående

sparbanker, lärlingsväsen, sjömanshusen, handelsflottans pensionsanstalt

o. s. v. till finansdepartementet (och bankinspektionen, resp. kommerskollegium),

angående egna hem på landet, enligt hvad ofvan nämnts, till

jordbruksdepartementet, angående yrkesundervisning, populärvetenskapliga

föreläsningar, folkbibliotek, fromma stiftelser, allmänna barnhuset.

Danviks hospital o. s. v, till ecklesiastikdepartementet, angående fångvården

till justitiedepartementet (och fångvårdsstyrelsen), till hvilket

sistnämnda departement äfven hör lagstiftningen i allmänhet, där den är

af civillags natur, angående ersättning för skada under militärtjänstgöring,

civilanställningen m. m. till försvarsdepartementen o. s. v.

Samman- Såsom den i det föregående verkställda schematiska granskningen

fattning, ådagalagt, äro i Sverige de sociala ärendena för närvarande fördelade på

nära nog samtliga statsdepartement. Äfven om flertalet dylika ärenden

redan nu tillhöra civildepartementet, äro dock en del viktiga grupper

af sociala ärenden tilldelade andra departement, särskildt finansdepartementet

och jordbruksdepartementet.

Samma synnerligen oändamålsenliga splittring af dessa ärenden äger

äfven rum mellan de under departementen hörande centrala förvaltningsorganen.

Visserligen har, enligt hvad af det ofvan anförda blifvit åskådliggjordt,

en sträfvan gjort sig gällande att göra kommerskollegium till

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

29

hufvudorgan för de sociala ärendena inom statsförvaltningen. Flertalet

sociala förvaltningsärenden äro nämligen nu antingen direkt tillagda kommerskollegium

eller ock till sin natur att hänföra till dess ämbetsområde.

Därmed är dock icke den enhetliga handläggningen i den högsta förvaltningen

af ens dessa ärenden tillfredsställande tillgodosedd. Först och

främst må nämligen uppmärksammas att, om också hufvudparten af hithörande

ärenden tillhör afdelningen för arbetsstatistik, åtskilliga likväl äro

fördelade på kollegii öfriga byråer, äfvensom att vissa af dem, såsom icke

uttryckligen omnämnda i kollegii instruktion, understundom utredas och

företagas till afgörande, utan att kollegii utlåtande inhämtas. Vidare må

erinras därom, att kollegium beträffande en del af de sociala frågorna icke

har befogenhet till själfständigt initiativ utan endast har att afgifva utlåtande,

då sådant infordras, att kollegii hufvuduppgifter alltjämt falla inom

andra områden samt att kollegii .organisation och arbetskrafter, all förstärkning

af personalen till trots, icke äro tillräckliga och fullt lämpade

att handlägga vissa af de många hithörande nya ärendena. An mera anmärkningsvärdt

är, att de kollegii ämbetsförvaltning uttryckligen tillagda

sociala ärendena, som nämndt, tillhöra olika departement samt att, under

det flertalet kollegium tillagda sociala ärenden höra till civildepartementet,

kollegium som ämbetsverk närmast sorterar under finansdepartementet.

Det förtjänar ock uppmärksammas, såsom i sin mån belysande för

den underordnade vikt, som man hittills tillmätt dessa ärendens handläggning

inom statsförvaltningen, att, ehuru visserligen kommerskollegium efter

hand erhållit för dessa ärendens handläggning speciellt sakkunnig personal,

det hittills ansetts obehöfligt att på liknande sätt utrusta departementen

samt att sålunda bland deras personal icke någon sakkunskap i dessa ärenden,

annat än undantagsvis, varit till finnandes.

Socialförvaltningen i utlandet.

#

För bedömande af den nu föreliggande frågan om afhjälpande af de

mest framträdande bristfälligheterna uti organisationen, eller snarare bristen

på organisation, för handläggningen af de sociala ärendena inom statsförvaltningen

i Sverige — hvilket synes böra ske genom sammanförande af

de nu på olika departement och förvaltningsorgan splittrade sociala ärendena,

i den utsträckning redan nu kan ske, till ett departement och ett under

detta lydande ämbetsverk såsom centralorgan för de sociala ärendena —

bör viss vägledning, åtminstone med afseende å ärendesgrupperingen, kunna

opaginerad Kontrollera mot PDF

3G

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

Frankrike.

Belgien.

Neder
länderna.

hämtas af de i utlandet träffade anordningarna för ernående af en mera

enhetlig socialförvaltning. Uti de båda kommittéernas betänkande (sid. 59

—75) återfinnes ock en öfversiktlig framställning af de sociala ärendenas

förläggning inom statsförvaltningen i vissa främmande länder. Under hänvisning

till denna redogörelse må här konstateras, hurusom i flertalet utländska

stater visserligen, liksom hos oss, ännu saknas ett enhetligt organ

för de sociala ärendena. Äfven i utlandet hafva nämligen dessa ärenden

tidigare icke uppfattats såsom artåtskilda från de Övriga förvaltningsuppgifter,

som tillkommit de olika statsorganen. Men i samma mån

de sociala ärendena hastigt tillväxt i betydelse och deras specifika karaktär

allt tydligare framträda har man funnit sig böra vidtaga särskilda

anordningar för deras behöriga handhafvande, hvilka anordningar i regel,

liksom hos oss, tillkommit successivt och utvecklats i anknytning till de

ämbetsverk, inom hvilkas ram de växt. upp. På senaste tiden har emellertid

i allt flera länder en bestämd sträfvan gjort sig gällande att, så långt

förhållandena medgifvit, sammanföra de sociala ärendena hos något eller

några statsorgan, särskilt afpassade för dithörande uppgifter. Uti dessa

sträfvanden har man ock flerstädes i utlandet hunnit väsentligt

längre än i Sverige.

Bortsedt. från förhållandena i Amerika och Australien, där flerstädes

redan finnas inrättade särskilda socialministerier eller ministerier för

arbetarfrågor (koinm. bet. sid. 67—68 samt 63), är, hvad Europa beträffar,

Frankrike hittills det enda land, som, sedan 1906, äger ett särskildt

socialministerium. Detta består af 1) afdelningen för arbetarfrågor

(arbetarlagstiftning och arbetsstatistik, arbetarskydd och yrkesinspektion,

arbetsaftal, arbetstvister, arbetsförmedling och arbetslöshet, föreningsväsen,

produktionsföreningar m. m.); 2) afdelningen för social

försäkring m. m. (ledningen af socialförsäkringens olika grenar, spai’kasseväsen

och ömsesidiga kreditanstalter, bostadsväsen och det affärsmässiga försäkringsväsendet)

samt 3) afdelningen för själfhjälpskassor. Till socialministeriet

äro ock anknutna ett stort antal sociala råd. Bland ärenden, som

icke tillhöra socialministeriet, utan inrikesministeriet, märkas emigrationen

samt fattigvården, hvilken jämte hälsovården m. in. där bildar en särskild

afdelning (jfr sid. 67). Uti Belgiens industri- och socialministerium sammanhållas

de sociala ärendena inom en socialafdelning, bestående af sex

byråer, nämligen för arbetsstatistik, för arbetarlagstiftning, för arbetarskydd

och yrkesinspektion, för olycksfallsförsäkring, för själf hjälpskassor, bostadsväsen

o. s. v. samt för kooperation, organisationsväsen m. m. I Nederländerna

är den hufvudsakliga delen af de sociala ärendena förlagd till

näringsdepartementet, där för ändamålet äro upprättade tvenne afdelningar

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

nämligen en för arbetarfrågor (arbetarlagstiftning och yrkesinspektion

in. m.) och en för socialförsäkring (under hvilken sistnämnda bl. a.

riksförsäkringsbanken sorterar). Däremot höra bland annat fattigvårds-,

bostads- och nykterhetsfrågor samt statistiska ärenden (jämte hälsovårdsfrågor)

till inrikesdepartementet (dit bl. a. äfven hör statistiska centralbyrån).

Ungefär liknande är organisationen af dessa ärenden anordnad i Italien, där

dock styrelsen för arbetarfrågor jämväl handhar socialstatistiken. 1

Österrike däremot är socialförvaltningen fördelad mellan handels- och inrikesministerierna.

Uti det förstnämnda linnes sålunda en särskild socialpolitisk

afdelning, fördelad på tre byråer, nämligen 1) för sociallagstiftning,

arbetarskydd och arbetsförmedling, 2) för yrkesinspektion, yrkesdomstolar

och olycksfall i arbete och 3) för socialstatistik. Till inrikesministeriet

åter höra ärenden angående arbetarförsäkring, fattigvård (och hälsovård),

emigrationen in. in. 1 Tyska riket äro de sociala spörsmålen, i den män

de äro riksangelägenheter ocli icke handläggas af de särskilda staterna, i

stor utsträckning samlade i inrikesministeriet (under detta sortera bl. a.

statistiska verket, där äfven socialstatistiken är förlagd, samt riksförsäkringsverket

för öfvervakande af socialförsäkringen). Frågan om inrättandet af

ett särskildt ämbetsverk för de socialpolitiska ärendena har här ännu

ej nått fram till sin lösning. Minst genomförda äro koncentreringssträfvandena

på detta område i England, där de sociala ärendena äro fördelade

på handels- och inrikesministerierna samt ministeriet för lokalförvaltningen.

Till det, förstnämndas afdelning för arbetarfrågor höra sålunda arbetsstatistiken,

medling i arbetstvister, arbetsförmedling, arbetslösheten, lönenämnder

m. m.; inrikesministeriet handhar arbetarskyddet och yrkesinspektionen

och till ministeriet för lokalförvaltningen höra fattigvården (och

hälsovården), ålderdomspensioneringen, sjukförsäkringen, bostadsväsen o.

s. v. Omnämnas bör äfven registreringsmyndigheten för själfhjälpsföreningar

(friendly societies) samt de nyligen tillsatta Insurance Commissioners.

För närvarande är emellertid förslag å bane att, efter förebilden

från vissa, engelska kolonialländer, få upprättadt ett särskildt socialministerium,

dit olika sociala ärenden från de ofvannämnda trenne ministerierna

skulle sammanföras.

Hvad till sist beträffar våra nordiska grannländer, äro de flesta sociala

ärenden i Danmark sammanförda till inrikesministeriet och dess byrå

för kommunala och industriella frågor (för handel och sjöfart samt jordbruk

finnas tvänne särskilda ministerier). Den närmaste förvaltningsverksamheten

utöfvas af till ministeriet anknutna särskilda organ (direktoratet

for arbejds- o g fabrikstilsynct, arbejdsraadet, arbejderforsikringsraadet

samt sjukkasse- och arbetslöshetsinspektoraten). Socialstatistiken

Italien.

Österrike.

Tyskland.

England.

Danmark

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

utarbetas af den till finansministeriet hörande statistiska byrån. HufvudNorge.

delen af de sociala ärendena är i Norge förlagd till departementets för

handel, sjöfart och industri afdelning för industri och sociala ärenden,

närmast dess socialbyrå. Till denna höra sålunda arbetarfrågorna och

arbetarlagstiftningen, arbetarskyddet, socialförsäkringen, arbetsförmedlingen

och den officiella statistiken. Hit höra yrkesinspektionen, riksförsäkringsanstalten

och appellkommissionen i försäkringstvister samt statistiska centralbyrån,

som bland annat handhar socialstatistiken. Fattigvårdsärendena och

nvkterhetsfrågan höra däremot till undervisnings- och kyrkodepartementet,

Finland, emigrationsärendena till justitie- och politidepartementet o. s. v. I Finland

slutligen äro de egentliga arbetarfrågorna, arbetarlagstiftningen, arbetsförmedlingen,

socialstatistiken, yrkesinspektionen, socialförsäkringen etc. sammanförda

hos senatens handels- och industriexpedition, där sedan år 1906 finnes

en särskild föredragande för arbetarfrågor, samt den därunder lydande

industristyrelsen (ungefär motsvarande vårt kommerskollegium). Ärenden

angående fattigvård (och hälsovård) höra under civilexpeditionen, nykterhetsfrågor

under ecklesiastikexpeditionen, bostadsfrågan under finansexpeditionen

o. s. v.

Erinras må ock, att i flertalet länder finnas, liksom i Frankrike,

upprättade ett eller flera sociala råd med växlande befogenhet och uppgifter.

Samman- Såsom af denna summariska öfversikt framgår, äro de sociala frå
fattnmy.

^ma och särskilt de egentliga arbetarfrågorna mångenstädes förlagda till

resp. lands industri- och handelsministerier. Å andra sidan hafva

en större eller mindre del af de sociala ärendena äfven tillagts de olika

ländernas inrikes- och kultusministerier.

Vid de sociala ärendenas sammanförande under något eller

några ministerier har det ock i allmänhet ansetts angeläget att inom resp.

ministerium sammanhålla dem till en administrativ enhet. En sådan

anordning har uppenbarligen befunnits påkallad dels af ärendenas inre

samband, dels af det motsatsförhållande, hvari de ofta stå till vissa andra

inom samma ministerium företrädda intressen, dels ock på grund af behofvet

att vinna enhetlighet och planmässighet i statens ingripande på

olika sociala områden. Dessa koncentreringssträfvanden hafva hittills —

om fortfarande förhållandena i nya världen lämnas å sido — ledt till de

största resultaten i Belgien och Frankrike. Det förstnämnda landet har

sålunda inom industri- och socialministeriets afdelning för sociala ärenden

samlat handläggningen af det stora flertalet sådana angelägenheter. Och

i Frankrike sammanhåller socialministeriet den alldeles öfvervägande delen

af statens verksamhet på det sociala området.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108. 33

Särskild! må uppmärksammas, att ärenden angående arbetarskydd

och yrkesinspektion nästan öfverallt äro sammanförda med öfriga arbetarfrågor

till en enhetlig förvaltning. Likaledes hafva socialförsäkringsärendena

i regel förlagts till samma departement som öfriga sociala frågor,

med hvilka de, allt efter sin omfattning, än sammanförts till en enhetlig

förvaltningsorganisation, än sido- eller underordnats i ett särskild!

förvaltningsorgan för den centrala tillsynen öfver de försäkringsdrifvande

organen, statens eller enskilda, o. s. v.

Med afseende å den viktiga grupp af sociala ärenden åter, som omfattar

fattigvård, välgörenhet m. in., har den i åtskilliga länder icke blifvit

sammanförd med öfrig socialförvaltning, utan har, vanligen tillsammans

med hälsovårdsärendena, tillagts annat departement (inrikes- eller kultusministerierna).

Äfven i fråga om socialstatistikens förläggning råda i

olika länder växlande förhållanden; dock är densamma oftast sammanförd

med de sociala förvaltningsärendena.

Vidkommande sådana hos oss synnerligen betydelsefulla ärendesgrupper

som emigrationen, nykterhetsfrågan in. fl. må anmärkas, att desamma

i vissa andra länder icke hafva samma sociala innebörd som hos

oss och till följd häraf äfven behandlas ur andra synpunkter.

Till sist torde böra uppmärksammas, att frågan om de sociala ärendenas

sammanförande och beredandet af en lämplig enhetlig organisation

för deras handläggning är aktuell i åtskilliga främmande länder.

Det omedelbara behofvet af en enhetlig socialförvaltning.

Såsom redan framhölls i Riksdagens ofvan (sid. 8) återgifna skrifvelse

af år 1907, torde det icke kunna råda mer än en mening därom, att

de former, hvari de sociala regeringsärendena i Sverige handläggas, äro

i hög grad otillfredsställande. Det af Riksdagen då uttalade önskemålet,

att dessa ärenden — för möjliggörande af en mera initiativkraftig,

planmässig och framgångsrik verksamhet på ifrågavarande område från

statens sida — »i så stor utsträckning, som kan befinnas lämpligt, sammanföras

till gemensam handläggning» samt att »sådana anstalter utan

tidsutdräkt vidtagas, att de sociala regeringsärendenas handläggning blir

anförtrodd åt därför särskildt ägnade organ», kvarstår alltjämt ouppfylldt.

De båda kommittéer — kommerskollegiikommittén och departementalkoinmitterade

— hvilka bland annat haft sig utredningen af denna angelägenhet

anförtrodd, hafva ock enhälligt omfattat samma mening som RiksBiiiang

till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 82 käft. {Nr 108.). 5

1907 års

riksdagsskrifvelse.

Kommit
téerna.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Ma,j:ts nåd. proposition Nr 108.

dagen i denna fråga. T anslutning till den ofvanberörda riksdagsskrifvelsen

hafva kommittéerna sålunda angående behofvet af en enhetlig socialförvaltning

uttalat sig på följande sätt:

»De sociala ärendenas alltjämt ökade betydelse för samhällsutvecklingen,

deras omfattning och invecklade beskaffenhet, deras inbördes sammanhang

samt svårigheterna att öfverskåda alla deras konsekvenser medföra,

att stora anspråk måste ställas på dessa ärendens sakkunniga, enhetliga

och planmässiga behandling. Utvecklingen på detta område är också

rastlösare än på kanske något annat; nya uppgifter framstå alltjämt, nya

problemställningar uppkomma, befintliga förhållanden behöfva ses i nytt

ljus och nya företeelser utredas.

Att den splittring mellan olika förvaltningsgrenar och den ofta

mindre följdriktiga och lämpliga förläggning i den högsta förvaltningen,

som i vårt land råda med afseende å de sociala ärendena och hvarpå inom

Riksdagen fästs uppmärksamhet, icke kan vara till gagn för dessa ärendens

framförande och behandling, lärer näppeligen möta gensaga. Vi stå på

detta område åtskilligt efter flera af de andra kulturstaterna, där visserligen

liksom hos oss historiska och politiska förhållanden föranledt viss

splittring, men i alla händelser en tydlig sträfvan framträdt att allt mer

koncentrera behandlingen af de sociala ärendena å ett eller endast ett fåtal

ställen inom administrationen.

Det nuvarande tillståndet med afseende å de sociala regeringsärendenas

behandling medför den väsentliga olägenhet, att det nödiga sambandet

mellan de olika frågorna löper fara att förloras, och att ingen af

statsrådets ledamöter kan känna sig bära särskildt ansvar för regeringens

åtgärder på det sociala arbetsfältet. Sakkunskap, vidsynthet och målmedveten

sträfvan fordras för hvarje framgångsrikt ingripande på det sociala

området; möjligheterna häraf ökas väsentligt genom dessa frågors sammanförande

i så stor utsträckning som möjligt till gemensam, enhetlig hand*

läggning. Utan tvifvel skall därmed statens verksamhet för olika sociala

frågors lösning blifva mer initiativrik och framsynt, mera följdriktig och

fruktbringande.

En särskild målsman för de sociala frågorna är också af betydelse

ur den synpunkten, att i en stor del ärenden, hvilka icke kunna räknas

till den sociala gruppen eller hvilka äga det samband med andra ärenden,

att deras utbrytande från dessa icke lämpligen bör ifrågakomma, ingå

sociala moment, som göra det högeligen önskvärdt, att dessa ärenden beredas

i samråd med någon, som har det högsta ansvaret för och ledningen

af de egentliga sociala angelägenheterna och som således äfven vid nyssberörda

ärendens behandling bevakar de sociala synpunkterna och intressena.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

Kommittéerna anse af hufvudsakligen dessa skäl och under hänvisning

till hvad med afseende härå förekommit inom Riksdagen, att de sociala

ärendena böra i största möjliga och lämpliga omfattning sammanföras

under enhetlig förvaltning i ett statsdepartement.•»

Hvad de båda kommittéerna sålunda anfört angående behofvet af en

enhetlig socialförvaltning har icke heller mött någon gensaga från de sak- ”ITkorporakunniga,

som inom civildepartementet varit tillkallade för granskning af tioner.

kommittéförslaget, och ej heller från de myndigheter och korporationer,

som uttalat sig i frågan.

Till den mening, som sålunda allmänt kommit till uttryck, har jag Dcparteäfven

för min del uttalat min fulla tillslutning. Huruvida den lämpligastemen 8C e*en‘

anordningen af en enhetlig socialförvaltning bör vara att vinna genom

densammas inorganiserande såsom en afdelning inom själfva departementet

må här lämnas åsido, då en sådan lösning af frågan är beroende af, huruvida

en mera genomgripande förändring af statsdepartementens nuvarande

organisation, jämte en fullständigare omgruppering af ärendena dem emellan,

kommer till stånd, en fråga, som i allt fall först efter några års förlopp kan

blifva slutligt afgjord. Det må nämligen uppmärksammas, att departementalkommitterades

organisation sförslag, hvaraf blott en del allmänna grunder

hittills offentliggjorts, synes blifva af den omfattning och betydelse, att

dess pröfning och genomförande torde taga en ej ringa tid.

Ett dylikt uppskof med att råda bot för de stora olägenheter, som

äro förenade med de sociala ärendenas nuvarande splittring och otidsenliga

handläggning inom statsförvaltningen, synes mig emellertid icke öfverensstämma

hvarken med hvad Riksdagen i detta hänseende äskat eller med det

trängande behofvet att vinna en mer enhetlig och sakkunnig handläggning

af de skiftande, omfattande -och svårlösta sociala spörsmålen. Under

de år som förflutit, sedan Riksdagen aflat sin ofvanberördä skrifvelse i

ämnet, har också behofvet af de sociala ärendenas sammanförande till

ett departement och till med allsidig sakkunskap i dessa ärenden utrustade

organ framträdt med ökad styrka och gör sig för närvarande

så starkt gällande, att dess tillgodoseende, i den mån nu kan ske, enligt

min mening icke utan våda längre kan undanskjutas. Frågan om tillskapandet

af en mera enhetlig socialförvaltning har därför synts mig

omedelbart böra framföras till sin lösning.

De hufvudsakliga skälen för en sådan åtgärd har jag redan tidigare

haft tillfälle att för Kungl. Maj:t framhålla. Jag tillät mig då i sådant

afseende erinra om, att under de allra närmaste åren med all sannolikhet

många och viktiga åtgärder och reformer på det sociala området äro att

emotse från statsmakternas sida, därvid jag särskildt framhöll arbetar
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 108.

skyddslagstiftningen, socialförsäkringsfrågorna (moderskapsförsäkringen,

olycksfallsförsäkringen, ålderdoms- och invaliditetsförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen,

sjukförsäkringens utveckling m. in.), bostads-, lefnadskostnads-,

fattigvårds-, emigrations- och nykterhetsfrågorna, frågorna om förhållandet

mellan arbetsgifvare och arbetare, om arbetsförmedlingens utveckling

o. s. v. Enligt min mening måste det under sådana förhållanden

vara i hög grad önskvärd!, att ledningen af och ansvaret för dessa ärendens

omsorgsfulla utredning och framförande kom me att, så långt möjligt,

hvila på en och samme departementschef, samt att honom bereddes tillgång

till för ändamålet erforderlig förvaltningspersonal med nödig sakkunskap

i och öfverblick öfver de olika frågorna. För vinnande af möjlighet

till en ändamålsenlig förläggning och organisation af de nya sociala

förvaltningsuppgifter, som möta i och med de förutsedda åtgärdernas

och reformernas genomförande, är det utan tvifvel också af stor betydelse,

att det organ, som är erforderligt för de redan nu på den högsta centralförvaltningen

ankommande sociala förvaltningsuppgifterna, omedelbart

kommer till stånd och blir så anordnadt, att det är färdigt att bereda och

mottaga de år efter år nytillkommande förvaltningsuppgifterna. Dessa

skulle eljes få anförtros åt olika, på dessa områden mindre sakkunniga

myndigheter eller ock föranleda upprättande af nya, fristående förvaltningsorgan,

till afgjordt men för uppgifternas vederbörliga tillgodoseende och

sammanhållande samt säkerligen äfven ur kostnadssynpunkt.

Ett annat synnerligen viktigt skäl för vidtagande af snara åtgärder

till skapande af en mera enhetlig förvaltning för sociala ärenden hänför

sig till kommerskollegium och dess nuvarande verksamhetsområde.

Såsom redan i det föregående omnämnts, hafva under de senare åren allt

flera sociala förvaltningsuppgifter tillagts kommerskollegium, hvilket ämbetsverk,

och närmast dess afdelning för arbetsstatistik med tillhörande

organ, sålunda kommit att utgöra en början till en mera enhetlig organisation

för socialförvaltningen. Denna anordning har dock, förnämligast på

grund af anhopandet hos kommerskollegium af en mängd vidt skilda

arbetsuppgifter och dessas ständiga tillväxt, med hvarje år blifvit allt

mera ohållbar. Då därtill kommer, att för närvarande och under de allra

närmaste åren väsentliga utvidgningar i kollegii organisation måste vidtagas,

för att kollegium skall kunna på ett nöjaktigt sätt fullgöra sina

egentliga, alltjämt ökade åligganden på näringslifvets område, har en omedelbar

uppdelning af kollegii nuvarande, alltför stora och olikartade arbetsuppgifter

på tvenne ämbetsmyndigheter, en för näringsförvaltningen och

en för socialförvaltningen, blifvit i hög grad önskvärd. Behof ve t och

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108. 37

lämpligheten af en sådan åtgärd har kollegium själft ock på det lifligaste

vitsordat, enligt hvad framgår af dess utlåtande i denna fråga (bil. 1).

Kollegium framhåller sålunda däri, att den starka ökningen under de

senare åren af de kollegium tillagda sociala ärendena varit ägnad att störande

inverka på kollega ursprungliga och egentliga uppgift, nämligen

att vara ett organ för näringarna (handel, industri och sjöfart) samt att

det för kollegium framstår såsom ett bestämdt önskemål, att en uppdelning

måtte ske af dess allt mer omfattande och olikartade uppgifter

på tvenne myndigheter. Kollegium förordar därför, på i utlåtandet närmare

angifna skäl, att åtgärder omedelbart vidtagas för afskiljande från kollegium

af den arbetsstatistiska afdelningen m. in. och dess ombildande till en fristående

ämbetsmyndighet. En dylik anordning synes kollegium vara

lämplig jämväl ur synpunkten af en mera rationell handläggning af de

sociala ärenden, som nu tillhöra kollegium; och motiverar kollegium utförligt

de fördelar, som enligt kollegii mening däraf skulle vara att, vinna.

Äfven från alla öfriga håll har förslaget om eu omedelbar lösning

af denna viktiga organisationsfråga vunnit principiell anslutning. För

öfrigt synes det mig ock förtjäna ännu en gång framhållas, att kommerskollegiikominittén

och departementalkommitterade i sitt utlåtande enhälligt

förordat de sociala ärendenas afskiljande från ett omorganiseradt kommerskollegium,

»vare sig detta skulle komma att ingå såsom en särskild

departementsafdelning inom ett nyinrättadt departement för

handel, industri och sjöfart eller tilläfventyrs förblifva ett centralt

ämbetsverk».

Slutligen må äfven påpekas, att för organisationsförslagets genomförande

redan nu jämväl talar det visserligen enbart för sig icke afgörande

skälet, att därmed åtminstone en del af kommerskollegii personal, som

komme att öfvergå till det nya förvaltningsorganet och för hvilken personal

den anbefallda utredningen om ny lönestat blifvit verkställd, kan

beredas en slutlig och definitiv lönereglering samt blifva uppförd på

ordinarie stat, hvilket ä,r så mycket mer önskvärdt som det provisoriska

tillstånd, som hittills rådt med afseende å arbetsstatistiska afdelningen

och dess personal, redan varat i tio år.

Det särskilda ämbetsverk för sociala ärenden, hvilket nu föreslås, är

enligt min mening den mest trängande nydaning på administrationens

område, som på länge ifrågasatts. Dess verksamhet kommer att omfatta

utredandet och handläggandet af en mängd frågor, hvilka äro de kanske

viktigaste och otvifvelaktigt svåraste och mest ingripande på samhällsarbetets

område, som nutiden öfver hufvud erbjuder.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

Kommit
téerna.

I anslutning till hvad redan förut därom anförts vill jag äfven i

detta sammanhang upprepa att, lika viktigt som det, på ofvan anförda

skäl, synes mig vara, att en mera enhetlig socialförvaltning kommer till

stånd, lika angeläget finner jag ock, att genom de anordningar, som i

sådant afseende nu varda träffade, hvarken någon rubbning sker i den

nuvarande allmänna förvaltningsorganisationen eller den framtida pröfningen

och genomförandet af departementalkommitterades i utsikt ställda reformförslag

i någon mån föregripes. Icke heller får därigenom läggas ringaste

hinder i vägen för genomförandet af den om- eller nyorganisation af

socialförvaltningen, som i en närmare eller fjärmare framtid af andra skäl

kan befinnas vara af nöden.

Socialförvaltningens förläggning.

Det nu — i enlighet med de sålunda angifna grunderna, men för

öfrigt i så nära anslutning som möjligt till de båda kommittéernas förslag

— inom civildepartementet med biträde af särskilda sakkunniga utarbetade

förslaget afser, som redan angifvits, de sociala ärendenas sammanförande

till ett departement, nämligen ciiiildeparternentet, och ett under departementet

organiseradt centralt ämbetsverk, socialstyrelsen.

Med afseende å frågan om de sociala ärendenas förläggning vid deras

sammanförande från olika departement hafva de båda kommittéerna

kommit till det resultat, att desamma höra samlas i så stor utsträckning

ske kan till civildepartementet och där bilda en grupp för sig vid sidan

af ärenden rörande landtregering och kommuner, hälso- och sjukvårdsärendena

samt försäkringsväsendet. Eventuellt skulle dock ärendesgruppen

»landtregering och kommuner» kunna förläggas på annat håll och i

stället fångvårdsärendena öfverflyttas till civildepartementet, som därmed,

enligt kommittéernas mening, skulle erhålla »en naturligare omfattning».

Under alla föi''hållanden skulle nämligen civildepartementets nuvarande

öfriga uppgifter, af hvilka den hufvud sakligaste delen utgöres af kommunikationsärendena,

förläggas till ett särskildt, nytt departement. En sådan

gruppering af ärendena, hvarigenom civildepartementet kan blifva ett

rent socialt departement, anse kommittéerna »höra vara målet vid

sträfvandena att bereda de sociala ärendena den plats i förvaltningen, som

de en gång böra intaga».

Frågan om dessa ärendens förläggande till annat departement, antingen

finansdepaiffementet eller ett nyinrättadt handelsdepartement, hafva

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

kommittéerna äfven underkastat en noggrann ompröfning, men hafva de

därvid på närmare anförda grunder (komm. bet. sid. 149—151) kommit

till ett bestämdt, negativt resultat. Särskildt torde förtjäna omnämnas,

att kommittéernas hufvudskål mot socialförvaltningens förläggning till ett

blifvande handelsdepartement varit, att däraf uppenbarligen vore »att befara,

att antingen de sociala ärendena eller ock, kanske snarare, handelns,

industriens och sjöfartens ärenden skulle komma i andra planet». Härtill

foga kommittéerna en erinran därom, att »äfven ur arbetsbördans synpunkt

torde i allmänhet icke en och samma departementschef kunna helt behärska

och göra sig gällande såsom ledare och särskildt initiativtagare på

båda de förevarande områdena.»

Vid sin granskning af det föreliggande kommittébetänkandet hafva Sakkunniga.

de inom civildepartementet tillkallade sakkunniga uppmärksammat och velat

särskildt understryka den af de båda kommittéerna uttalade meningen, att

erhållandet af ett särskildt socialdepartement bör vara slutmålet. l)et har

ock synts dem framdeles böra tagas under närmare ompröfning, huruvida

icke, vid den i utsikt ställda departementalreformen och ökningen af departementens

antal — bland annat för möjliggörande af ett särskildt kommunikationsdepartement

— samt den i samband därmed skeende mera ingående

omgrupperingen af ärendena mellan statsdepartementen, detta mål

skulle kunna ernås på en af de vägar, som kommittéerna antydt, nämligen

genom en öfverflyttning af ärenden rörande »landtregering och kommuner»

från civildepartementet till annat departement, samtidigt med att justitiedepartementets

befattning med fångvårdsärendena öfverginge till civildepartementet.

I samband därmed skulle ock dess benämning, enligt de

sakkunnigas förmenande, lämpligen kunna blifva socialdepartementet.

De tillkallade sakkunniga hafva vidare anfört, att de ingalunda förbisett,

att de båda kommittéernas förordande af den utaf dem föreslagna

sociala förvaltningens förläggning till civildepartementet skett under förutsättning,

att ett särskildt kommunikationsdepartement blir inrättadt, dit

följaktligen civildepartementets befattning med kommunikationsärendena

skulle komma att öfvergå. Den omständigheten, att sistnämnda önskemål

nu ej kan tillgodoses, synes dem dock icke böra utgöra hinder för de

sociala ärendenas sammanförande under civildepartementet redan nu i viss,

något mera begränsad utsträckning, under förutsättning dock att den organisation

för ärendenas handläggning, som nu blifvit ifrågasatt, kommer

till stånd.

Tydligt är, att under de år, som hinna förflyta, innan ett nytt Departedepartement

för kommunikationer och allmänna arbeten kan blifva upp- mentsc,tefen■

rättadt, den arbetsmängd, som kommer att påhvila chefen för civildepar
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

tementet, måste blifvit ganska omfattande. Som emellertid, jämte dessa

och andra ärendesgrupper, största delen af de sociala frågorna redan nu

tillhör civildepartementet och dessa ärendens sammanförande under något

annat af de förefintliga departementen af flera olika skäl icke lärer kunna

ifrågasättas, måste uppenbarligen, fortfarande som hittills, flertalet af de

sociala regeringsärendena och de stora sociala reformfrågorna i alla händelser

komma att påhvila chefen för civildepartementet. Då det tillika, på af

mig ofvan anförda skäl och icke minst med hänsyn till de nu anmärkta

förhållandena, måste vara af vikt, att frågan om de sociala ärendenas

sammanförande till en mera enhetlig handläggning omedelbart bringas till

en i görligaste mån tillfredsställande lösning, synes mig den nu anvisade

utvägen till ernående af en sådan vara den enda möjliga och därför obetingadt

vara att förorda. Dock torde det, såsom i annat sammanhang

skall närmare utvecklas, knappast vara lämpligt att nu föreslå vissa andra

ärendesgruppers förflyttning från civildepartementet till andra departement,

där de eljes till följd af sin natur kunde inordnas.

Civildepartementets eller snarare departementschefens arbetsbörda

blir sålunda, genom vissa andra departement nu åliggande sociala ärendens

öfverflyttning till civildepartementet, enligt hvad nu förordas, ur viss

synpunkt sedt ovedersägligen ökad. Det bör emellertid icke förbises, att

chefen för civildepartementet, på grund af sin befattning med sociala

frågor i allmänhet, redan nu måste anses befogad och skyldig att ägna

sin uppmärksamhet åt dylika frågor, äfven där de nu tillhöra annan departementschefs

närmaste handläggning. Och framför allt bör uppmärksammas,

att genom det nu föreslagna upprättandet i närmaste anslutning

till civildepartementet af en särskild socialstyrelse — hvarifrån skulle bei’edas

omedelbar och direkt tillgång till speciellt sakkunnig personal för

de sociala ärendenas handläggning äfven inom departementet — en faktisk

och icke oväsentlig lättnad måste erhållas uti departementschefens och

äfven vissa af tjänstemännens inom departementet nuvarande arbetsbörda.

Enligt min mening är detta förslags genomförande redan

nu en viktig förutsättning för, att chefen för civildepartementet

skall kunna på ett tillfredsställande sätt fylla de kraf,

som ställas på honom såsom chef för de, om jag så får uttrycka

mig, till ett sammanförda inrikes-, kommunikations- och socialdepartementen.

Till frågan om socialstyrelsens organisation och uppgifter, jämväl

med afseende å ärendenas handläggning inom departementet, får jag tillfälle

återkomma i annat sammanhang.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

41

Socialförvaltningens allmänna omfattning.

Hvad beträffar frågan om socialförvaltningens allmänna omfattning,

har redan inledningsvis antydts den svårighet, som det i vissa fall

alltid måste möta att uppdraga gränsen mellan de ärenden, som måste

anses vara att hänföra till den sociala gruppen, och de ärenden, hvilka,

ehuru delvis af social innebörd, till följd af sin natur alltjämt böra tillhöra

andra förvaltningsområden. I vissa fall blir det närmast fråga om en

lämplighetsåtgärd att afgöra, hvar gränsen skall dragas. De båda kommittéerna

synas emellertid hafva klargjort detta spörsmål så långt möjligt

varit, hvadan deras framställning i denna del torde förtjäna här återgifvas

i sin helhet.

»Vid afgörandet af frågan», yttra kommittéerna, »hvilka sociala ärenden

äro af den natur, att de lämpligen kunna och böra sammanföras till

en enhet inom statsförvaltningen, måste redan från början uppmärksammas,

att några fasta gränser mellan sociala ärenden och andra ärenden näppeligen

äro möjliga att draga. Någon klar och bestämd definition, som ej

ger en alltför vid eller alltför snäf ram, å sociala ärenden i egentlig mening

kan näppeligen heller gifvas. Hvad särskildt förvaltningsärendena

beträffar, ingå uppenbarligen sociala moment i större eller mindre grad

uti en mängd sådana, för hvilkas bedömande och afgörande dock andra

synpunkter företrädesvis måste vara afgörande, eller hvilka eljes till följd

åt sin natur, sin utveckling och sitt nära samband med en annan förvaltningsgrupp

icke gärna synas böra särskiljas från densamma. Bland dessa

sistnämnda finnas dock äfven sådana sociala frågor, som uppenbarligen i

samma eller nära nog samma grad beröra flera olika områden af sam
hällslifvet

och hvilka därför, hellre än att öfverlämnas till ett för

något af dessa områden afsedt speciellt förvaltningsorgan, vid en närmare

ompröfning befinnas böra hänföras till det enhetliga sociala

förvaltningsorganet, såsom varande i högre grad skickadt än andra för
valtningsorgan

att ägna dem en allsidig behandling, ehuru då alltid efter

vederbörligt samråd med resp. fackorgan.

Alltid finnes emellertid en mängd ärenden, för hvilkas bedömande

uteslutande eller i hufvudsaklig mån sociala insikter och synpunkter måste

vara bestämmande och hvilkas förläggande, efter en sådan organisations

genomförande, på annat håll inom förvaltningen omöjligen kan ifrågakomma.

Dessa frågor äro afgjordt så talrika samt af den betydelse, att

de enbart för sig motivera tillskapandet af en enhetlig social förvaltningsBihcmg

till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 1 afd. 82 Käft. (Nr 108.) 6

Kommit
téerna.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:t$ nåd. proposition Nr 108.

organisation. Och hvad beträffar de ärenden, där frågan om deras förläggning

till den enhetliga socialförvaltningen eller till annan förvaltningsgrupp

ej är lika klar, lärer en närmare undersökning lätt nog gifva en

tillräckligt tydlig anvisning, så att endast rörande få af dem kan kvarstå

någon tvekan, om ärendet bör betraktas som företrädesvis socialt eller icke.

Vid den undersökning, kommittéerna i sådant afseende företagit, hafva

kommittéerna sökt strängt fasthålla vid den principen att — huru önskvärdt

det än måste anses vara att sammanföra de sociala ärendena under

gemensam handläggning till beredande af ökade garantier för dessa ärendens

sakkunniga och målmedvetna ledning — till den enhetliga socialförvaltningen

endast höra förläggas sådana ärenden af social natur eller

innebörd, mellan Indika ett verkligt samband kan uppvisas, eller där, med

deras förläggande tillsammans med andra sociala ärenden, en sakkunnigare

behandling och ett bättre tillgodoseende af dem än elfes kan förväntas.»

Departe- De sålunda af de båda kommittéerna anföi’da principerna hafva äfven

mentschefen. SyT1ts mjg höra vara i hufvudsak vägledande vid afgörandet af hvilka ärenden

nu böra sammanföras till den ifrågasatta, enhetliga organisationen för

de sociala ärendenas handläggning. Dock torde några af kommittéerna

föreslagna ärendesgrupper icke böra från början tillföras denna förvaltning.

Med afseende härå har jag till och med ansett mig böra föreslå socialförvaltningens

omfattning något snäfvare än som ansetts lämpligt af de

sakkunniga, hvilka dock i vissa afseenden beskurit kommittéernas förslag.

Jag återkommer längre fram till skälen för detta mitt förslag.

Redan i detta sammanhang synes det mig emellertid lämpligt tillkännagifva

min fulla anslutning till den mening, de båda kommittéerna och jämväl

de sakkunniga omfattat därutinnan, att kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik

med tillhörande organ, hvilken afdelning enligt de båda kommittéernas

enhälliga åsikt bör lösbrytas från kommerskollegium, måste sammanhållas

i sin nuvarande omfattning och blifva kärnan i den nya förvaltning,

som påkallas för sociala ärenden. En sådan anordning synes

äfven under nu gifna förhållanden bestämdt vara att förorda liksom äfven

att, såsom kommittéerna och de sakkunniga hemställt, enligt ofvannämnda

allmänna principer dit öfverflyttas en del för närvarande på olika håll

förlagda ärenden. Tid efter annan uppkommande nya sociala förvaltningsärenden

böra också, där ej i särskilda fall undantag pröfvas lämpligt, dit

hänföras.

Därmed åsyftas naturligtvis ingalunda — såsom man på sina håll

synts föreställa sig — att för de sociala förvaltningsärendena skulle afses

enbart eller hufvudsakligen »statistiskt utbildad» personal. Men det för
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 108.

43

håller sig så, enligt hvad kommittéerna påvisat och äfven af den föregående

framställningen torde vara tydliggjordt, att arbetsstatistiken i Sverige,

liksom i flera främmande länder, gifvit vägledning för och varit

början till olika sociala spörsmåls upptagande till behandling af statsmakterna.

Densamma bör ock, naturligt nog, i sådant afseende äfven för

framtiden vara oumbärlig och blifva af ökad betydelse i den mån den kan

ytterligare utvecklas och fullkomnas. Det förhåller sig vidare så — i

hvilket afseende jag jämväl hänvisar såväl till kommitté- och sakkunnigeutlåtandena

som ock till den föregående öfversiktliga framställningen —

att det öfvervägande flertalet sociala ärenden inom statsförvaltningen, ehuru

fördelade mellan civil- och finansdepartementen, uttryckligen hafva sammanförts

eller eljes ansetts tillhöra kommerskollegii ämbetsområde

samt att dessa ärenden, på några undantag när, handläggas af dess afdelning

för arbetsstatistik eller under dess medverkan. Med de allt mer

vidgade uppgifter, denna afdelning efter hand erhållit, och den arbetspersonal,

hvarmed den utrustats, har afdelningen ock numera hunnit till

den utveckling, att den i själfva verket utgör en första och icke så obetydlig

— ehuru gifvetvis ännu ofullkomlig — början till en mera enhetlig1

socialförvaltningsorganisation. Kommerskollegium har också, såsom

kommittéerna erinrat, för några år sedan, i samband med förslag om

ändring af kollega instruktion, hemställt, att afdelningens numera

tämligen oegentliga benämning måtte, på grund af den väsentligt

utvidgade verksamheten, utbytas mot »sociala eif delningen». Med hänsyn

till den förestående frågan om hela kollega omorganisation kom emellertid

detta förslag icke att för det dåvarande föranleda till någon Kungl. Maj:ts

åtgärd.

A kommerskollegii »arbetsstatistiska» afdelning jämte sjukkassebyrån

in. m. finnes också redan nu, såsom bekant torde vara, samlad en mångsidigt

utbildad personal — tjänstemän med nationalekonomisk, statsvetenskaplig,

statistisk, historisk, matematisk (»försäkringsteknisk»), juridisk

och ingenjörsteknisk utbildning — af hvilka flera, förutom administrativ

erfarenhet och rutin, förvärfvat stor förfarenhet i praktiska värf

och särskildt ingående praktisk kännedom om flera eller färre af våra viktigaste

sociala frågor. Denna fond af teoretisk och praktisk kännedom

om sociala ärenden — större än på något annat håll inom vår statsförvaltning

— skulle i och med socialstyrelsens upprättande öfverflyttas till

denna, hvilket gifvetvis icke i och för sig innebär, att nuvarande personalen

å den arbetsstatistiska afdelningen i kommerskollegium skall hafva

någon ovillkorlig rätt till anställning i det nya verket. Uppenbarligen bör

dock i görlig utsträckning tillses, att den härför lämpliga personalen å den

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

Statistiska

kommittén.

arbetsstatistiska afdelningen vinner den anställning i socialstyrelsen, som med

billighet öfverensstämmer. Men samtidigt därmed måste det nya ämbetsverket,

såsom den i det följande föreslagna organisationen och personaluppsättningen

ock tydligt gifva vid handen, förstärkas med sådan teoretisk

utbildning och praktisk erfarenhet, som nu ej i tillräcklig grad finnes

företrädd och hittills ej behöft vara starkare representerad, inom den »arbetsstatistiska»

afdelningen, närmast med tjänstemän med högre juridisk samt

ingenjörsteknisk utbildning och praktik, äfvensom med medicinskt, tekniskt

och praktiskt sakkunniga.

Efter denna belysning af organisationsfrågan till undvikande af

misstolkningar af förslaget i denna del, ber jag få återgå till själfva

den föreliggande hufvudfrågan och i likhet med de båda kommittéenra

och de sakkunniga konstatera det naturliga däri, att den koncentrering

af de sociala ärendena inom statsförvaltningen — om ock, som

nämndt, hittills i ofullkomlig mån — som redan ägt rum kring den

officiella arbetsstatistiken, bör vidmakthållas och ytterligare fullföljas.

Jag vill med afseende härå ytterligare endast erinra, att kommerskollegium

i afgifvet utlåtande äfven för sin del understrukit denna mening såsom

varande helt naturlig och riktig. Redan i detta sammanhang torde det ock

förtjäna omnämnas, att kollegium förordat det omedelbara öfverförandet

till den nya socialstyrelsen af samtliga nu hos kollegium förlagda sociala

ärenden, d. v. s. äfven sådana, som nu handläggas på kollegii olika

byråer.

Med kommittéerna och de sakkunniga är jag ock enig därom, att det

nu rådande sambandet mellan arbetsstatistiken och socialförvaltningen bör

ytterligare stärkas och utvecklas, så att statistiken pa alla de områden,

hvilka tilläggas den sociala förvaltningen, på lämpligt sätt inorganiseras

uti denna förvaltning.

Med afseende å denna fråga hafva de båda kommittéerna påmint

därom, att 1905 års statistiska kommitté i sitt betänkande den 7 september

1910 icke för sin del föreslagit någon ändring i arbetsstatistikens

organisation eller dess öfverflyttning till det af nämnda kommitté förordade

statistiska centralverket, förnämligast med hänsyn till af mig ofvan angifna

skäl, nämligen det statistiska arbetets nära samband med förvaltningsarbetet

på förevarande område. Och vidkommande vissa med arbetsstatistiken

redan förenade andra grenar af socialstatistiken, nämligen olycksfallsoch

sjukkassestatistiken, inskränkte sig statistiska kommittén till ett konstaterande

af, att upprätthållandet af detta samband fastslagits genom

1910 års riksdags beslut i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag om upp
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

45

rättande i anslutning till kominerskollegii afdelning för arbetsstatistik af

en särskild sjukkassebyrå, dit jämväl utarbetandet af sjukkasse- och olycksfallsstatistiken

blifvit förlagdt. Visserligen har statistiska kommittén tillika

gifvit uttryck åt den meningen, att det äfven på det sociala området i en

framtid torde kunna komma att visa sig nödvändigt att åtskilja statistiskt

arbete och förvaltningsarbete, att de arbetsstatistiska undersökningarna

måste företagas i intimaste känning med vissa grenar af öfrig officiell

statistik, såsom näringsstatistik, jordbruksstatistik, befolkningsstatistik,

förmögenhets- och inkomststatistik m. fl. samt att, därest alla dessa grenar

af statistiken komme att sammanföras till ett enda ämbetsverk, betydande

fördelar kunde vinnas genom en sådan öfverflyttning.

I likhet med statistiska kommittén hafva äfven kommerskollegiikom- Kommittémittén

och departementalkominitterade hållit före, att med hänsyn till det erna"

naturliga behofvet af praktisk arbetsfördelning en viss åtskillnad i organisatoriskt

afseende mellan det statistiska arbetet och det direkta förvaltningsarbetet

på en del områden af det sociala arbetsfältet med tiden kan och bör äga

rum. Kommittéerna häfdade emellertid tillika den enligt min mening riktiga

uppfattningen, att denna åtskillnad icke, utan stor olägenhet såväl för

det statistiska arbetet som förvaltningsarbetet uti ifrågavarande fall, kan

föras längre än att båda arbetsuppgifterna så vidt möjligt bibehållas inom

en och samma större förvaltningsorganisation, där arbetet med socialstatistiken

sålunda samlas till en enhet. Därvid höra ock sådana anordningar

kunna träffas, att den intima känning mellan, socialstatistiken och

öfrig officiell statistik, hvilken äfven kommittéerna ansågo erforderlig, blir

upprätthållen. Ty liksom för social lagstiftning särskilda kunskaper och

en ingående öfverblick af hela det sociala arbetsfältet äro erforderliga, gör

sig detta behof i minst lika hög grad gällande beträffande socialstatistiken.

Denna är ock, som nämndt, helt enkelt oumbärlig för det sociala förvaltningsarbetet,

och för båda förutsattes inom flertalet områden ett så intimt

samarbete och en så nära växelverkan, att ett särskiljande af uppgifterna

till olika förvaltningsorganisationer hvarken kan eller bör ifrågakomma.

I likhet med kommittéerna underskattar jag ingalunda behofvet af, Departeatt

det statistiska arbetet, i stället för att såsom nu ofta utgöra en mindre mentscrieJenoch

underordnad uppgift hos en mängd speciella förvaltningsorganisationer,

blir samladt till ett mindre antal statistiska verk eller afdelningar med

fullt sakkunnig personal. I nu föreliggande fall lärer det sålunda icke

vara lämpligt, att det statistiska arbetet med afseende å hvarje särskild

social ärendesgrupp direkt sammanhålles med densamma och bedrifves

oberoende af det öfriga socialstatistiska arbetet. Däremot synes äfven mig

den lösning af detta organisationsspörsmål, som kommittéerna föreslagit,

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

vai’a att förorda, nämligen att de olika grenarna af socialstatistiken sammanföras

med den afdelning eller byrå inom den enhetliga socialförvaltningsorganisationen,

hvilken af ofvan angifna skäl alltid måste förefinnas för

arbetsstatistiken och flertalet öfriga grenar af socialstatistiken. Hela socialstatistiken

skulle sålunda, möjligen på något enstaka undantag när, blifva

samlad på ett och samma ställe inom statsförvaltningen till afgjord fördel

för dessa arbeten i deras helhet. En sådan koncentrering af det socialstatistiska

arbetet får dock gifvetvis icke lägga hinder i vägen för dess

nödvändiga intima beröring och samverkan med förvaltningsarbetet å olika

n o o

sociala områden.

Till vissa detaljer rörande denna del af organisationsfrågan får jag

i det följande tillfälle att återkomma.

Kommitté
erna.

De sakkunniga.

Hvad åter beträffar det andra af de båda kommittéerna uppställda,

mera principiella krafvet, nämligen att lagstiftningen å alla de områden,

som tillhöra den sociala förvaltningens verksamhet, bör förläggas till denna

förvaltning, äfven där denna lagstiftning är af civillags natur — på vissa

angifna undantag när —, så finner jag, i likhet med de sakkunniga,

detta icke under nuvarande förhållanden kunna genomföras i samma utsträckning,

som blir möjligt och naturligt, om och när förslaget till departementalreform

blir verklighet. Det synes mig dock vara af sitt stora

intresse att här återgifva hvad de båda kommittéerna i denna fråga anfört.

Det heter härom i kommittéutlåtandet bland annat:

»Den speciella erfarenhet, som studiet af och sysslandet med de olika

sociala spörsmålen ger, kan just i lagstiftningsarbetet sätta sina bästa

frukter. All social lagstiftning är en ömtålig planta, som från början

behöfver den rätta jordmånen för sin naturliga utveckling. Särskilda kunskaper

och en ingående öfverblick af hela det sociala arbetsfältet kräfvas

för denna lagstiftning. Den sociala förvaltningens organ lära också med

sina sakkunniga arbetski’after bäst vara i tillfälle att verkställa alla de förberedande

utredningar och studier, som skola ligga till grund för det egentliga

lagstiftningsarbetet. Den specifikt juridiska sakkunskap, som representeras

af justitiedepartementet, skall gifvetvis få sitt behöriga ord med

vid sådan lagstiftning’ å det sociala området, som är att hänföra till allmän

civillag, men detta inflytande bör begränsas till samråd och bevakande

af rättsgrundsatser, som redan fått fast fot i lagstiftningen i öfrigt och

hvilkas möjliga rubbande skulle medföra konsekvenser med afseende å annan

gällande lag. Hvad här uttalats öfverensstämmer också, som nämndt,

bäst med den allmänna grundsats, som departcmentalkommitterade ansett

böra i största möjliga mån genomföras vid en omorganisation af statsde
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Majtts nåd. proposition Nr 108.

partementen, eller att sakkunskapen bör komma till sin fulla rätt inom

den högsta förvaltningen. Det är ej heller någon ny väg, som beträdes

genom den sociala lagstiftningens öfverförande till den sociala förvaltningen,

enär berörda grundsats redan tagit sig uttryck, bland annat,

i de ändringar, som i 1900 års departementalstadga vidtagits genom kungl.

kungörelsen den 30 januari 1903.»

Detta förslag synes mig, som nämndt, icke omedelbart höra Departerealiseras.

För den framtida anordningen i detta afseende, hvarigenom m,ntschtfenden

hufvudsakligaste delen af detta lagstiftningsarbete skulle tillkomma

vederbörande fackdepartement — här civildepartementet — är upprättandet

af ett särskildt departementskansli med af departementalkommitterade

angifna arbetskrafter och uppgifter (jfr härom komm. bet. sid.

20 23) en viktig förutsättning. Och då för närvarande icke synts mig

höra föreslås någon förstärkning af arbetskrafterna inom själfva civildepartementet,

samt det ännu är ovisst, i hvad omfattning den socialstyrelsens

personal, som komme att innehafva speciellt juridisk kompetens,

kan medhinna att utföra större lagstiftningsarbeten på området för socialstyrelsens

verksamhet, lärer en så långt gående öfverflyttning af sociallagstiftningen

till civildepartementet, som de båda kommittéernas förslag

innebär, nu icke vara tillrådlig. I hvad omfattning lagstiftningen på det

sociala området, äfven i hvad den är af civillags natur, kan anförtros åt socialstyrelsen,

lärer således få bero af Kungl. Majrts beslut framdeles. I allt fall

torde dock redan från början åt den nu ifrågasatta organisationens genomförande

— på sätt som beträffande lagstiftning i vissa sociala frågor redan

skett genom de ändringar i 1900 års departementalstadga, som vidtagits

genom nådiga kungörelsen den 30 januari 1903 — civildepartementet böra

tilläggas ytterligare en del af den speciella sociallagstiftningen, äfven där

denna är af civillags natur, hvarom jag längre fram får tillfälle yttra mig.

Vidare anser jag det vara gifvet, att den ifrågasatta nya socialstyrelsens

sakkunniga personal bör tagas i anspråk för de förberedande utredningar

och studier, som erfordras för det egentliga lagstiftningsarbetet på dessa

områden, liksom ock att socialstyrelsens utlåtanden öfver sådana lagförslag,

vare sig de utarbetats inom civildepartementet eller justitiedepartementet,

alltid böra inhämtas. Att för nu antydda lagstiftnings- och utredningsuppgifter

fullt kompetent juridisk sakkunskap måste redan från börfan

ställas till socialstyrelsens förfogande, är uppenbart. Jag återkommer

längre fram till härutinnan påkallade förslag.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

Socialförvaltningens ärendesgrupper.

Departe- Efter att ofvan hafva anfört min mening om socialförvaltningens

mentschefen. allmänna omfattning äfvensom om den inom kommerskollegium förefintlio-a

organisationen för de sociala ärendena såsom en lämplig och naturlig

kärna för den blifvande socialstyrelsen, öfvergår jag till att något

mera i detalj redogöra för de ärenden, som omedelbart från den ifrågasatta,

mera enhetliga socialförvaltningens tillkomst synas mig böra påhvila

densamma. Det torde därvid vara lämpligast att följa den uppdelning af

ärendena, som de båda kommittéerna användt i sin synnerligen utförliga

framställning af socialförvaltningens ärendesgrupper (komin. bet. sid. 82

147) och efter dem de sakkunniga, nämligen i ärenden angående a)

arbetarfrågor i allmänhet, b) arbetarskyddet m. m., c) social{arbetar~)

försäkringen, d) öfriga sociala frågor och e) social upplysning och

representation. För öfverskådlighetcns skull torde det därvid ock vara

lämpligast, att jag för hvarje hufvudgrupp — samt, inom gruppen »öfriga

sociala frågor», för hvarje hufvudfråga först i största möjliga korthet

återgifver hufvudinnehållet af de båda kommittéernas samt de sakkunnigas

utlåtanden och därefter hvad af myndigheter och korporationer kan hafva

andragits samt slutligen angifver, hvad jag i hvarje särskild fråga har att

därutöfver för egen del anföra och föreslå. Efter det alla frågor blifvit

sålunda skärskådade, meddelas (å sid. 101) en sammanfattande tablå öfver

de sociala ärenden, som synas mig böra tilläggas socialförvaltningen (civildepartementet

och socialstyrelsen).

a) Arbeta!-- Bland ärenden inom gruppen a) arbetarfrågor i allmänhet hafva

i kommittéerna främst upptagit de spörsmål, som pläga sammanfattas under

Smmit beteckningen förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare (utom arbetartéerna.

skyddet).

Förhåiian- Kommittéerna hafva härvid rörande det för arbetsförhållandet mellan

arbetsgif- arbetsgivare och arbetare grundläggande arbetsaftalet erinrat, att i stället

vare och föl. (]e förut mera allmänt brukliga tjänsteaftalen numera trädt fria arbetsaftal

Alt i ständigt stigande omfattning samt att vid sidan af de personliga arbetsök

kollek- aftalen under de senaste årtiondena uppväxt systemet med kollektivaftal.

tivaftai. Någon modern och för de praktiska behofven lämpad lagstiftning rörande

dessa aftalsspörsmål finnes icke i vårt land. För de åtgärder härutinnan,

som kunna ifrågakomma, måste en blifvande socialförvaltnings erfarenhet

och sakkunskap blifva af stor betydelse.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

K mini. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

På detta område har närmast för den år 1907 tillsatta arbetsaftalskommitténs

räkning inom kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik

påbörjats ett omfattande statistiskt utredningsarbete. Detta arbete

bör själffallet framgent fullföljas och på sätt hittills skett offentliggöras i

den härför afsedda publikationsserien »Arbetsstatistik: F». Likaså böra fortfarande

resultaten af utländska utredningar och den utländska lagstiftningen

angående arbetsaftal, kollektivaftal m. m. noggrant följas och framläggas

i den officiella sociala tidskriften eller på annat sätt.

Några löpande förvaltningsärenden utöfver dem, som stå i omedelbart

sammanhang med nyssberörda omfattande utredningsarbeten, torde i

afseende å aftalsfrågorna endast undantagsvis förekomma. I den mån

emellertid eu lagstiftning på detta område kommer till stånd, kan en ändring

härutinnan tänkas komma att inträda.

Handläggningen inom statsförvaltningen af ärenden rörande det särskilda

slag af aftal mellan arbetsgivare och arbetare, som i stor omfattning

förekommer inom sjömansyrket, hafva kommittéerna ansett böra,

på grund af det ifrågavarande yrkets säregna karaktär, förläggas till handelsdepartementets

näringsafdelning, ehuru naturligtvis i nära samarbete

med den sociala förvaltningen.

Kommittéerna hafva vidare framhållit angelägenheten såväl för ar- Arbetskonbetsgifvare

och arbetare som för staten däraf, att tvister mellan arhets-fllkter m m

gifvare och arbetare i fråga om arbetsförhållandena så långt möjligt undvikas,

eller, där de förekomma, snarast biläggas. Den sociala förvaltningen

bör hafva till gifven uppgift att med största uppmärksamhet söka följa

alla företeelser af denna art och alla sträfvanden, som åsyfta utjämning

eller slitande af meningsskiljaktigheter mellan arbetsgivare och arbetare.

Härvid komma främst i betraktande olika former af förliknings- och

skiljedomsförfarande. På detta område har lagstiftningen redan ingripit

genom lagen om medling i arbetstvister den 31 dec. 1906 jämte tillhörande

författningsbestämmelser, genom hvilka staten erbjuder arbetsgivare och

arbetare sina under kommerskollegii ledning stående förlikningsmans opartiska

och kostnadsfria medverkan för undanröjandet af meningsskiljaktigheter

och biläggande af tvister rörande arbetsförhållandena. För kommerskollegii

betydelsefulla åligganden med afseende å statens förlikningsmäns

verksamhet (jämte utgifvandet af årspublikationen »Statens förlikningsmäns

verksamhet»), hvilka föreslås skola öfvergå på den sociala förvaltningen,

lämnas redogörelse å sid. 84—85 i kommittéernas betänkande.

Med afseende å hithörande ärenden gäller emellertid i samma mån

som beträffande aftalsfrågorna, att uppmärksamhet måste ägnas åt förberedandet

af ett fortgående lagstiftningsarbete. Uppenbarligen komma ock

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 82 käft. (Nr 108.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

framgent frågorna om ett mera aktivt ingripande från statens sida till förekommande

af arbetstvister och arbetsinställelser att påkalla synnerlig uppmärksamhet

från statsförvaltningens sida.

Såväl för detta ändamål som till följd af de öppna konflikternas

stora betydelse i många riktningar måste därför åt statistiken öfver

arbetsinställelser (>Arbetsstatistik: E») fortfarande ägnas samma intresse

som hittills. Det är här af särskild vikt att noga iakttaga de ständigt

växlande former och förutsättningar, under hvilka kraftmätningarna mellan

arbetsgifvare och arbetare förekomma, samt att därigenom lämna verkligt

aktuellt kunskapsmaterial och vägledning för statsmakternas åtgöranden på

detta ömtåliga och viktiga område. Eu erinran göres här ock om den i

samband härmed stående frågan om arbetsgifvarnas och arbetarnas organisationsväsen.

Arbets- Nu berörda spörsmål äro — framhålla kommittéerna — till sin

“Rarhet!11 natur ganska närstående de arbetarfrågor af allmän art, som gruppera

fö r h å 11 a n- sig kring arbetsmarknaden och dess Läge m. in. (komm. bet. sid. 86).

den- Kommittéerna hafva i detta afseende erinrat, att man redan vid

nldenTtlgé planläggandet år 1903 af den arbetsstatistiska afdelningens arbeten sökt,

så långt förhållandena medgåfvo, tillgodose behofvet af systematiska undersökningar

rörande arbetsmarknadens Läge och hvad därmed står i samband.

Förnämligast för detta ändamål anställdes på ett antal orter i riket särskilda

ombud för det arbetsstatistiska arbetet. Ombudens för hvarje kvartal

till afdelningen för arbetsstatistik afgifna detaljerade rapporter sammanställas,

kompletteras och offentliggöras i den sociala tidskriften.

Eu mera mångsidig undersökning, afseende ett visst tillfälle, verkställdes

å den arbetsstatistiska afdelningen under hösten 1908 på anmodan

af chefen för civildepartementet.

Kommittéerna hafva funnit i hög grad önskvärdt, att detta ej blott

för arbetarna utan för hela vårt näringslif betydelsefulla observationsarbete

fullföljes samt i lämplig mån utvidgas och fullständigas, så att däraf kan vinnas

eu allt intimare kännedom om arbetsmarknadens läge, om de därå inverkande

viktigaste faktorerna samt om de ekonomiska fluktuationernas följder

och betydelse för särskilt arbetarnas ställning.

Arbetslön och I de öfversikter öfver arbetsmarknadens läge, soin tidigare offentlig
»rbetetid.

gjordes i den arbetsstatistiska tidskriften, meddelades jämväl speciella upplysningar

om, bland annat, arbetslön och arbetstid, ehuru man sedermera

funnit lämpligare att icke vidare i nämnda sammanhang ingå på dessa

spörsmål. Den arbetsstatistiska afdelningen har emellertid på flerfaldigt

sätt ägnat uppmärksamhet åt dessa frågor. Så har beträffande de med

.arbetstiden sammanhängande viktigare spörsmålen inom afdelningen utförts

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

en synnerligen omfattande specialundersökning (»Arbetsstatistik A: 10»);

frågorna om såväl arbetslön som arbetstid, i den män de afhandlats i gällande

kollekt!vaftäl, hafva gjorts till föremål för bearbetning i de hittills

utkomna utredningarna om de kollektiva aftalen i Sverige; de verkställda

s. k. specialundersökningarna beträffande särskilda yrkesgrenar (ingående i

serien »Arbetsstatistik A») innehålla ingående upplysningar om arbetstid,

arbetslön in. m.: och genom afdelningens försorg utföras numera regelbundna

och omfattande undersökningar rörande arbetsförhållandena m. in.

inom jordbruket (»Arbetsstatistik L») äfvensom för närvarande en specialundersökning

rörande sjömansyrket (att ingå i serien »Arbetsstatistik A»).

Med hänsyn till den stora betydelsen af att erhålla en mera ingående

allmän lönestatistik, torde ock särskild uppmärksamhet komma att

ägnas åt åstadkommandet af en sådan.

På ifrågavarande områden har den arbetsstatistiska afdelningen sålunda

haft sig förelagda synnerligen omfattande utredningsarbeten af

väsentligen statistisk art. Fullföljandet i mån af tillgängliga resurser af

dylika undersökningar, som hafva till allmänt syfte att utforska samt för

statsmakterna och allmänheten klargöra arbetarnas arbets- och lefnadsvillkor,

måste uppenbarligen blifva en viktig uppgift för den sociala förvaltningen.

Frågorna om arbetsmarknadens läge och arbetarnas i samband därmed

stående arbetsförhållanden hafva hittills endast undantagsvis påkallat

direkta förvaltningsåtgärder. Det bör emellertid erinras, att de ingripanden

från statens sida, som redan ägt rum i afseende å kvinnors och

barns arbetstid, sabbatshvila, butikers stängningstid o. s. v., i allmänhet

påkallats af den kännedom om existerande missförhållanden, som inhämtats

genom statistiska och andra utredningar i dessa ärenden. I detta

afseende erinras bland annat om 1910 års riksdagsskrifvelse om skydd för

söndagshvila, hvilken fråga för närvarande är under behandling i kommerskollegium.

Utan tvifvel kan man förutse, att äfven framgent nya spörsmål

skola uppkomma i afseende å arbetstidens reglerande inom vissa yrken

eller för vissa grupper af arbetare.

En specialfråga, som direkt faller inom arbetsmarknadens område, Användandet

är användandet af utländsk arbetskraft. I samband med den regelbundna arbetlk^aft

årliga säsongvandring af särskilt polska och galiziska jordbruksarbetare

till och från vissa jordbruksområden i södra Sverige, som numera äger

rum och hvilken företeelse af den arbetsstatistiska afdelningen undersökts

och behandlats i en inom serien »Arbetsstatistik» utgifven särskild publikation,

har uppkommit en mängd spörsmål om tillgodoseende af den allmänna

ordningens, hygienens m. fl. nödiga kraf. Då därjämte önske
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Arbetsför
medling.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

mål om restriktiva åtgärder för skyddande af inhemska arbetares förvärfsmöjligheter

från åtskilliga håll uttalats, lärer spörsmålet, som i och för

sig är af allvarlig innebörd, otvifvelaktigt komma att kräfva uppmärksamhet

från deri sociala förvaltningens sida.

I samma mån som arbetsmarknaden vidgats och blifvit mer komplicerad,

näringslifvet industrialiserats och arbetskraften blifvit rörligare,

har allt starkare behof inträdt af anordningar för arbetskraftens distribution.

För att tillgodose detta praktiska behof af arbetsförmedling uppkom

redan tidigt en såsom enskild affär bedrifven platsanskaffningseller

kommissionärsrörelse, hvilken företrädesvis anlitas vid anställning i

enskild tjänst, särskildt af tjänstefolk och jordbruksarbetare. För reglerandet

af denna rörelse har den 28 rrov. 1884 utfärdats eu kungörelse

angående kommissionärer för anskaffande åt tjänstehjon och andra af anställning

inom eller utom riket. Vissa med den affärsmässiga platsförmedlingen

förbundna olägenheter — särskildt dess för arbetstagarna tyngande

afgifter och affärernas brist på samverkan — hafva föranleda kommuner och

landsting att upprätta offentliga anstalter, där arbetsgivare och arbetare

af alla kategorier kostnadsfritt erhålla anvisningar för erhållande af

arbetskraft, resp. arbete. Sedan statsmakterna anvisat medel till understöd

åt sådana anstalter af detta slag, som vilja underkasta sig statens

ledning och kontroll, erhöll kommerskollegium genom kungl. bref den 20

sept. 1907 den viktiga uppgiften att leda, öfvervaka och befrämja den

offentliga arbetsförmedlingen i riket (för kommerskollegii särskilda åligganden

i förevarande afseende re.dogöres å sid. 90—92 i kommittébetänkandet).

Med hänsyn till den offentliga arbetsförmedlingens snabba utveckling

öfverlämnades från och med år 1911 åt en särskild arbetsförmedling

sinspektör (instruktion af den 30 december 1911) den närmaste

handläggningen af de ärenden, som tillkomma kommerskollegium i dess

egenskap af tillsynsmyndighet öfver den offentliga arbetsförmedlingen in. in.

Arbetsförmedlingsinspcktören har därjämte åtskilliga andra åligganden, såsom

utarbetandet och utgifvandet af den veckovis utkommande »riksvakanslistan»,

i hvilken upptagas sådana ansökningar till och anmälningar

om platser, som icke kunnat omedelbart förmedlas vid resp. anstalter, att

handhafva handläggningen af anstalternas ansökningar om statsbidrag m. in.,

att sammanställa månadsstatistiken öfver arbetsförmedlingen i den sociala

tidskriften samt utarbeta årsredogörelser (afsedda att publiceras i serien

»Arbetsstatistik G») samt slutligen att handlägga alla frågor rörande arbetsmarknaden,

arbetslöshet in. in. Samtliga dessa förvaltningsuppgifter äfvensom

förekommande regeringsärenden rörande den offentliga arbetsförmedlingen,

hvilka nu äro förlagda till civildepartementet, böra naturligtvis

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts nåd. -proposition Nr 108.

samlas hos den sociala förvaltningen, inom hvilken sålunda arbetsförmedlingsinspektören

bör placeras. Till dennes verksamhetsområde inom socialförvaltningen

bör jämväl öfverlämnas handläggningen af de ärenden rörande

affärsmässig arbetsförmedling, som redan nu tillhöra central förvaltningen

(civildepartementet samt kommerskollegii s. k. inrikesbvrå) eller

framdeles komma att dit förläggas.

Kommittéerna hafva i detta sammanhang erinrat om den betydelsefulla

uppgift på arbetsförmedlingens område, som tillkommer sjömanshusen.

Kommittéerna hafva visserligen ansett, att den gren af arbetsförmedlingen,

som af sjömanshusen ombesörjes och hvilken är afsedd å ena

sidan för redare och befälhafvare och å andra sidan för sjömän, borde

ställas i närmare samband med den offentliga arbetsförmedlingen i öfrigt,

men då eu sådan nära samverkan torde kunna effektivt anordnas genom

samråd med det organ för sjöfarten, till hvilket sjömanshusens verksamhet

fortfarande bör vara förlagd, hafva kommittéerna icke för närvarande funnit

nödvändigt att från sjömanshusen helt afskilja denna gren.

Otvifvelaktigt har — fortsätta kommittéerna — den offentliga arbetsförmedlingen

vidare en viktig uppgift att fylla med afseende å de minderårigas

anställande i arbete; och kommittéerna hafva förutsatt, att den

offentliga arbetsförmedlingen skall, i samverkan med vederbörande skolmyndigheter

samt handtverksorganisationernas lärlingsnämnder in. fl. intresserade

korporationer, verka för ett systematiskt ordnande af arbetsförmedlingen

för de minderåriga.

Kommittéerna hafva jämväl fäst uppmärksamheten därå, att''den

offentliga arbetsförmedlingen bör kunna tagas i anspråk för ett rationellt

ordnande af den s. k. civilanställningen (beredande af anställning i civil

tjänst åt militärer, som uttjänat sin kapitulationstid) liksom det öfver hufvud

synts kommittéerna naturligt, att statens alla verk och arbetsföretag

vid behof af arbetskraft använda dess medverkan. I sistnämnda afseende

torde böra särskildt uppmärksammas, att äfven vid värfning af fast anställdt

manskap de offentliga anstalterna redan börjat anlitas, hvarigenom

betydliga, till särskilda agenter nu utgående medel inbesparas. Slutligen

hafva kommittéerna med afseende å den offentliga arbetsförmedlingen betonat

vikten af, att densamma, under medverkan af resp. militära myndigheter,

vidtager nödiga åtgärder, för att de värnpliktiga må beredas

hjälp vid sina sträfvanden att efter öfningstidernas slut omedelbart erhålla

anställning.

Studiet af arbetsmarknadens läge och fluktuationer är, enligt hvad

kommittéerna framhålla, af särskild vikt för de olika samhällsmyndigheternas

sträfvanden att motverka arbetslösheten. Till trots af hvad som

Arbetslös
heten.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts nåd. proposition År 108.

genom deri offentliga arbetsförmedlingen, genom statens och kommuners

omsorg om att åt deras arbetare i största möjliga utsträckning bereda stadigvarande

arbetsförtjänst m. fl. åtgärder kunnat uträttas i syfte att bereda

arbetarna jämn sysselsättning, är arbetslöshet nästan ständigt förekommande,

och detta gäller äfven beträffande dugliga och oförvitliga arbetare.

Denna s. k. oförskyllda arbetslöshet är ej blott för de af densamma

drabbade individerna, utan äfven för samhället i dess helhet till så stor

skada, att man öfverallt ansett sig böra ägna allvarligt intresse åt frågan

om att begränsa dess omfattning och lindra dess verkningar.

Den arbetsstatistiska afdelningen har allt från sin tillkomst sökt att,

så långt förhållandena medgifvit och med anlitande af olika till buds stående

uppgifter, belysa arbetslöshetsproblemet och därmed sammanhängande

frågor. Å afdelningen har utförts en utredning angående arbetslösheten

i Sverige hösten 1908 och afdelningen hade sig jämväl anförtrodd ledningen

af de utaf Kungl. Maj:t anbefallda arbetslöshetsräkningarna, som verkställdes

vid början af åren 1909 och 1910 och för hvilkas förlopp och

resultat utförliga redogörelser offentliggjorts (»Arbetsstatistik ID). På

anmodan afgafs därefter af kommerskollegium i början afår 1911 en plan

till mera omfattande och regelbundna statistiska undersökningar för ett

närmare studium af arbetslöshetsproblemet och därmed sammanhängande

frågor, hvilken plan af Kungl. Maj:t den 3 februari samma år godkändes att

försöksvis utföras. Dylika undersökningar hafva därefter under ledning

af arbetsförmedlingsinspektören igångsatts, hvarvid arbetarorganisationernas

medverkan förvärfvats för erhållande af erforderliga primäruppgifter. De

preliminära resultaten af undersökningarna publiceras regelbundet i den

arbetsstatistiska tidskriften, hvarigenom desamma utan tidsutdräkt komma

till allmänhetens kännedom för att tjäna intresserade till ledning. Den

slutliga bearbetningen af primärmaterialet måste emellertid verkställas för

år eller möjligen längre tidsperioder.

Med afseende å speciellt arbetslöshetsfrågan gäller hvad om arbetsmarknadsspörsmålen

i allmänhet ofvan framhållits, nämligen att de

icke för närvarande äro föremål för andra regelbundna förvaltningsåtgärder

än sådana, som direkt påkallas af statistiska och andra utredningsarbeten.

Att döma af det ständigt stegrade intresse och ökade behof

af ingående undersökningar på detta område, som kommit till uttryck

såväl från statsmakternas sida som ock särskildt bland arbetarna själfva,

lärer den sociala förvaltningen böra ägna mycken uppmärksamhet åt dessa

spörsmål.

Sålunda måste på allvar upptagas frågan om att på ett rationellt

sätt trygga arbetarna mot arbetslöshetens svåraste ekonomiska påföljder.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

Genom arbetsförmedlingens raska utveckling samt genom det redan anordnade

systematiska observerandet af arbetsmarknadens läge och särskildt

arbetslösheten hafva redan viktiga förutsättningar skapats för ett framgångsrikt

ingripande äfven på detta område. Handläggningen af samtliga hithörande

spörsmål bör också enligt kommittéernas mening otvifvelaktigt

inom socialförvaltningen sammanhållas, intill dess klarare kan skönjas, under

hvilka former i vårt land ett direkt statsingripande kan ifrågakomma

för arbetares skyddande mot den oförskyllda arbetslöshetens ekonomiska

följder. På detta område — den s. k. arbetslöshetsförsäkringen — råda

nämligen ännu mycket divergerande uppfattningar såväl rörande arten af

och formen för statsmakternas åtgärder som ock i fråga om de lämpligaste

organen för denna försäkrings- eller understödsverksamhet.

Med afseende å de ärenden, soin afse för hällandet mellan arhets-Sakkunniga,

gif vare och arbetare hafva de sakkunniga anfört, att det numera torde Förhållandet

vara tämligen oomtvistligt, att dessa äro att betrakta som sociala frågor, mellan

Vid den här ifrågasatta organisationens genomförande böra följaktligen ochArbetare!

alla till denna grupp hänförliga ärenden, som nu äro eller framdeles kunna

blifva föremål för lagstiftning, statistik eller annan handläggning inom den

högsta statsförvaltningen, i regel tilläggas civildepartementet och den nya

socialstyrelsen. Särskildt hafva de sakkunniga understrukit den blifvande

socialstyrelsens betydelse för statens medverkan till främjande af ett godt

förhållande mellan arbetsgivare och arbetare, biläggande af arbetskonflikter

m. in.

Hithörande ärenden böra emellertid i förekommande fall beredas i

samråd med chefen för justitiedepartementet, resp. cheferna för finanshandels-)

och jordbruksdepartementen.

Ärenden rörande det särskilda slag af aftal mellan arbetsgifvarc och

arbetare, som förekommer inom sjömansyrket, hafva af de sakkunniga, i

enlighet med kommittéernas förslag, ansetts höra bibehållas hos näringsförvaltningen

(kommerskollegium), som dock vid deras handläggning bör

samråda med socialstyrelsen.

De sakkunniga hafva vidare uttalat, att alla de af kommittéerna Arbetsmarkunder

rubriken arbetsmarknaden angifna ärendena böra tilldelas civil- nadei1 m- mdepartementet

och socialstyrelsen. Detta departement synes ock uttryckligen

böra få sig tillagd all lagstiftning på dessa områden äfven i den

mån den kan afse bestämmelser af civillags natur, därvid emellertid samarbete

mellan civildepartementet och justitiedepartementet bör äga ruin.

Härjämte bör äfven, på sätt kommittéerna (sid. 210 i betänkandet) föreslagit,

beträffande såväl denna ärendesgrupp som rörande frågorna angående

förbållandet mellan arbetsgivare och arbetare redan nu träffas sådana an
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

ordningar, att vid viktigare dylikt ärendes handläggning inom socialstyrelsen

alltid kommer att närvara en representant från näringsafdelningen

(kommerskollegium) för bevakande af intressen, som falla under dess verksamhet.

De sakkunniga hafva funnit lämpligast att tillsvidare bibehålla sjömanshusen

och deras verksamhet under näringsförvaltningens ledning, dock

med iakttagande att ärenden angående deras sociala uppgifter och särskildt

arbetsförmedlingen handläggas i samråd med socialstyrelsen.

er Mot den sålunda föreslagna förläggningen till socialstyrelsen af ofvan

a-angifna ärenden har någon gensaga icke blifvit rest. Tvärtom har lämpligheten

däraf allmänt vitsordats. Kommerskollegium har särskildt understrukit

ändamålsenligheten af, att den s. k. affärsmässiga arbetsförmedlingen

blir sammanförd med öfrig arbetsförmedling, samt har därjämte förordat,

att äfven den af sjömanshusen bedrifnä arbetsförmedlingen omedelbart ställes

under socialstyrelsen, »som alltså skall hafva att bland annat meddela

instruktioner angående denna gren af sjömanshusens verksamhet, särskildt i

syfte att befordra dess anknytning till den offentliga arbetsförmedlingen».

Äfven Nationalföreningen mot emigrationen och Sveriges handtverksorganisation

hafva yttrat sig om arbetsförmedlingsspörsmålen ur

olika synpunkter.

Slutligen torde i detta sammanhang äfven böra erinras om den af

Svenska arbetsgifvareföreningarnas förtroenderåd Iramförda åsikten,

att socialstyrelsen, för att icke riskera att förlora sitt anseende för opartiskhet,

»bör undvika att direkt lägga sig i lösningen af tvister mellan arbetsgivare

och arbetare»/ och förtroenderådet föreslår därför, att i socialstyrelsens

instruktion måtte införas förbud för socialstyrelsens chef och tjänstemän

att vara medlemmar icke allenast i skiljenämnder, utan äfven i förliknings-

och förhandlingsnämnder, som hafva att behandla tvister mellan

arbetsgivare och arbetare. I rakt motsatt riktning går ett uttalande af

Svenska järnvägsmannaförbundet, som anser »det vara åt synnerligen

stor betydelse, om någon person inom detta ämbetsverk vid större eventuella

konflikttillfällen är oförhindrad ingripa, då denna säkerligen, genom

institutionens opartiska ställning till såväl arbetare som arbetsgivare samt

den omfattande sakkännedom på dithörande områden, har betydligt större

auktoritet än tillfälligt anlitade enskilda personer, som annars anmodas biträda

under dylika situationer».

Med anledning af detta spörsmåls upptagande anser sig kommerskollegium

böra erinra, dels att i England »board af trade» genom lag

tillagts rättighet och skyldighet att direkt ingripa i arbetskonflikter och

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maja» nåd. proposition Nr 108.

57

dels att under de år, kollegii afdelning för arbetsstatistik ägt bestånd,

medverkan af dess tjänstemän, såsom på området sakkunniga, vid upprepade

tillfällen anlitats, ej minst från arbetsgifvarhåll — samt i öfrigt

äfven från regeringens sida — för lösning af arbetstvister. Att »genom

ett uttryckligt förbud», fortsätter kollegium, »förhindra socialstyrelsen och

dess därtill lämpliga tjänstemän att i förekommande fall fylla dylika viktiga

samhällsfunktioner, för hvilka de på grund af sin verksamhet böra äga

alldeles särskilda förutsättningar, lärer näppeligen kunna komma i fråga.

En annan sak är, att en sådan medverkan i framtiden endast undantagsvis

torde kunna komma att lämnas, åtminstone hvad beträffar socialstyrelsens

chef, på grund af de omfattande uppgifter, som den nya organisationen

innesluter».

Till hvad sålunda anförts beträffande nu förevarande ärendesgrup- Departepers

förläggande till socialstyrelsen är från min sida föga att tillägga.mentschefenHvad

särskildt beträffar frågan om den af sjömanshusen utöfvade arbetsförmedlingen

anser jag, lika med kommerskollegium, att ledningen af

densamma tillsammans med öfriga arbetsförmedlingsärenden bör helt öfverfiyttas

till socialstyrelsen,'' en åtgärd, som säkerligen bör vara ägnad att i

hög grad underlätta ordnandet af hvad man kallat den »maritima arbetsförmedlingen».

Vidkommande socialstyrelsens och dess tjänstemäns ställning till

arbetstvister fordras uppenbarligen stor varsamhet. Jag föreställer mig

emellertid, att denna fråga kan ordnas utan generella bestämmelser, och

att Kungl. Maj:t vill hafva frihet att för hvarje särskildt fall besluta efter

som synes mest gagneligt.

Handläggningen inom den centrala förvaltningen af ärendena rörande k) Arbetararbetarskyddet

in. m. tillkommer — erinra kommittéerna — närmast kom- m m‘

merskollegium och dess industribyrå. Till följd däraf att behofvet af sär- K°éerna.

skilda statsåtgärder för arbetarskydd först framträdde inom de industriella

yrkena, blef det nämligen helt naturligt detta ämbetsverk, som i kraft af

sin allmänna befattning med de industriella näringarna fick mottaga omsorgen

om de efter hand uppkommande spörsmålen på förevarande område.

Kommittéerna hafva (sid. 96 och 97 i betänkandet) redogjort för de Kommersolika

uppgifter, som i förevarande afseende anförtrotts kommerskollegium koll^ff4rupp

enligt följande författningar:

1) lag angående minderårigas och kvinnors användande till arbete i

industriellt yrke den 17 oktober 1900 {mind er avig hetslag eu) ;

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 82 käft. (Nr 108).

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 108.

2) lag angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete

den 5 juli 1901 {ply eks fallser sättning slag en) samt kungörelse den 17 no~

vember 1905 angående anmälan om olycksfall i arbete;

3) lag angående förbud mot kvinnors användande till arbete nattetid

i vissa industriella företag den 20 november 1909; samt

4) instruktion för yrkesinspektörerna den 20 juni 1890.

Den i sistnämnda författning kommerskollegium tilldelade befogenheten

att i allmänhet leda yrkesinspektörernas verksamhet är gifvetvis af

den största vikt. Den innebär nämligen, att kommerskollegium har ansvaret

för och tillsynen öfver, att skyddslagstiftningen å de områden, som

tillagts yrkesinspektörerna*, tillämpas på ett enhetligt sätt. Kommerskollegii

ledning i förevarande afseende utöfvas förnämligast vid de gemensamma

öfverläggningar mellan kollegium och yrkesinspektörerna, som årligen

hållas och af hvilka, bland annat, framgått ett antal viktiga »yrkesinspektionens

cirkulär». Likformigheten i yrkesinspektörernas verksamhet befordras

vidare genom förfrågningar från dem själfva och framställningar från den

intresserade allmänheten in. fl., samt de åtgärder från kollegii sida, som

häraf föranledas. Jämväl erinras om kollegii befattning med yrkesinspektörernas

berättelser (publicerade i den af kollegium utgifna årsberättelsen

öfver »Yrkesinspektionens verksamhet»).

Till kommerskollegii verksamhetsområde hör emellertid i viss mån

äfven den betydande del af arbetarskyddet, som icke omhänderhafves af

yrkesinspektionen. Till denna grupp höra ärenden, som röra eller stå i

sammanhang med, bland annat, följande författningar: förordningen angående

utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864; förordningen

angående minderårigas användande i arbete vid fabrik, handtverk

eller annan handtering den 18 november 1881, hvilken efter

minderårighetslagens iki’aftträdande gäller endast handtverk eller därmed

jämförlig handtering; förordningen angående förbud för barn att

idka viss försäljning den 4 december 1896; förordningen angående

försiktighetsmått till förekommande af käkbensbrand

(fosfornekros) bland arbetare i tändsticksfabriker den 9 december

1896.

Öfvervakandet af tillämpningen af dessa författningar tillkomma

vissa lokala myndigheter, företrädesvis Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

* Yrkesinspektörernas verksamhet är reglerad hufvudsakligen genom lagen angående

skydd mot yrkesfara den 10 maj 1889 (yrkesfarelagen) samt minderårighetalagen och lagen,

om förbud mot kvinnors nattarbete (sid. 97 och 98 i betänkandet).

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

] den mån hithörande ärenden afgöras af Kungl. Maj:t, plägar utlåtande

infordras från kommerskollegium.

Mest maktpåliggande äro emellertid de allmänna utredningar rörande

arbetarskyddsfrågor äfvensom utlåtanden angående lagstiftning på området,

som af Kungl. Maj:t affordras kommerskollegium. För att rätt motsvara

de anspråk på mångsidig sakkunskap, som härvid ställas på den utredande

myndigheten, måste denna väsentligen disponera ej blott teknisk och administrativ

erfarenhet utan äfven förtrogenhet med de sociala förhållandena

i vårt land samt med den sociala lagstiftningen i utlandet. Vid behandlingen

af dylika större arbetarskyddsärenden plägar därför numera äfven

byråchefen å den arbetsstatistiska afdelningen deltaga, hvilken afdelning

■ock tagits i anspråk för vissa af dylikt utlåtande föranledda speciella utredningar.

Redan i detta sammanhang erinra kommittéerna om de yrkesinspektörerna

och kollegium åliggande uppgifterna med afseende å arbetsgifvarnas

anmälningar rörande inträffade olycksfall i arbete samt olycksfallsstatistiken.

Kommittéerna hafva vidare i detta sammanhang erinrat, att den Yrkeefareaf

Kungl. Magt den 20 januari 1905 tillsatta kommittén för revision kon,mlttenaf

lagarna angående skydd mot yrkesfara samt angående minderårigas och

kvinnors användande till arbete i industriellt yrke in. in. (yrkesfarekommittén)

den 9 december 1909 afgifvit förslag till eu väsentligt utvidgad

skyddslagstiftning äfvensom till starkare kontroll från statens sida öfver

dess tillämpning. Enligt detta förslag skulle yrkesinspektionens chefsmyndighet

tillsvidare utgöra eu byrå i kommerskollegium. Med ett genomförande

i större eller mindre omfattning af yrkesfarekommitténs förslag

skulle otvifvelaktigt arbetarskyddsärendena väsentligt ökas och därvid särskild!

de hygieniska och sociala synpunkterna mera än nu träda i förgrunden.

Kommittéerna hafva härefter öfvergått till den viktiga frågan om Arbetararbetarskyddsärendenas

förläggning och uttala därvid till en början såsom ^ena/ba»

sin bestämda uppfattning, att ifrågavarande ärenden — af hvilka för när- sammanvarande

finansdepartementet omhänderhar handläggningen af regerings- Jfigas tui

ärendena rörande skydd mot yrkesfara, minderårigas och kvinnors använ- sociaiforvaitdande

i arbete samt yrkesinspektionen, under det lagstiftningsfrågorna med mn?en

afseende å olycksfall i arbete ankomma på civildepartementet — böra, i

den mån så lämpligen kan ske, läggas under ett och samma departement.

Fråga kan då uppstå — fortsätta kommitterade — huruvida arbetarskyddsärendena

skola föras till den speciella sociala ärendesgruppen och

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kun yl. May.ts nåd. proposition Nr 108.

Arbetarskyddet

eu social

omsorg.

Arbetarskyd

dets Inflytande

på

aäringslifvet

med andra sociala ärenden uppgå i den högre gemenskap, som åsyftas att

tillskapa, eller om deras samband med industrien i hvarje fall påkallar,

att de sammanföras med dennas ärenden till en enhet. Afgörande skäl

hafva därvid synts kommittéerna tala för, att hos oss, liksom nästan

öfverallt i utlandet, sammanföra arbetarskyddsärendena med andra arbetarfrågor

och sociala ärenden. Kommittéerna hafva i denna fråga anfört

följande.

»Undersöker man närmare arten och innebörden af de olika uppgifter,

som tillhopa pläga betecknas såsom arbetarskydd, skall man icke

undgå att finna, att detsamma måste i sin helhet betecknas som en i eminent

grad social omsorg af betydande räckvidd. Det för hithörande ärenden

karakteriserande är deras ändamål att tjäna arbetarna till skydd mot de

olika risker, som kunna härflyta af deras yrkesutöfning. Vid den centrala

förvaltningens hela ämbetsutöfning på detta område — öfvervakandet af

skyddslagstiftningens tillämpning, undersökandet och bedömandet af dess

verkningar, pröfvandet af behofvet af reformer, utredningar för ny eller

förändrad skyddslagstiftning samt initiativ å detta område o. s. v. — är

det arbetarnas behöriga behof och intressen, som måste vara utgångspunkten.

Redan genom denna sin natur äro arbetarskyddsärendena sålunda

ägnade att hänföras till den sociala förvaltningen. Syftet med sammanförandet

af de sociala ärendena och det gagn i allmänhet, som häraf

förväntas, skulle också kunna i icke ringa män förfelas, om ej arbetarskyddsärendena

blefve förda till samma förvaltningsenhet som öfriga arbetarfrågor.

Ty endast härigenom kan för arbetarskyddsfrågorna fullt tillgodogöras

den nödvändiga speciella sakkännedom om arbetarnas intressen och

förhållanden, som den sociala förvaltningen besitter genom sin befattning

med öfriga sociala ärenden, särskildt socialförsäkringen (olycksfalls- och

sjukförsäkring), socialstatistiken (om olycksfall, sjukdomsförhållanden, arbetstidens

längd och anordning, nattarbete, kvinnors och minderårigas användande

i arbete o. s. v.) samt fattigvården.

Själffallet utöfvar arbetarskyddspolitiken ett betydande inflytande

äfven på de näringsgrenar och företag, i hvilka den reglerande

. ingriper. Särskildt yrkesinspektionen har till uttrycklig uppgift att genom

sina af lagstiftningen stödda anvisningar och råd med hänsyn till arbetarskyddet

påverka företagens praktiska och tekniska drift. För den, som

mera vidsynt bedömer denna arbetarskyddets inverkan, står det alldeles

klart, att detsamma måste i längden befrämja näringslifvets intresse af,

att folkmaterialets sundhet skyddas och arbetarstammen upprätthålles vid

den standard, som är oundgänglig för en god arbetsprodukt.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

Men denna arbetarskyddets djupare betydelse för näringslifvet lärer

icke allestädes blifva tillbörligt beaktad och uppskattad. Fastmera ligger

det för mången närmare att endast konstatera, hurusom arbetarskyddet

pålägger vissa bördor, som direkt och indirekt belasta näringslifvet i eko*

nomiskt hänseende.

Näringslifvets ledare samt dess blifvande speciella organ inom statsförvaltningen

(handelsdepartementets näringsafdelning) måste ju ock i

främsta rummet inrikta sina sträfvanden på att tillvarataga och befrämja

näringarnas rent ekonomiska intressen. Vid sidan af dessa skulle arbetarskyddet

helt naturligt komma i andra planet och väsentligen bedömas ur

synpunkten af, att detsamma ej får ställa för långt gående kraf på näringarna.

Det synes då mindre lämpligt att till det blifvande näringsorganet

förlägga omsorgen om det effektiva öfvervakandet af arbetarskyddslagstiftningenosamt

initiativet för dess vidare utvecklande.

A andra sidan har arbetaren intresse af, att trygga förhållanden

skapas på arbetsplatserna, hvarvid han dock ofta fäster alltför underordnadt

afseende vid synpunkten af kostnaderna för företagen. Äfven i

öfrigt lära arbetarna naturligt nog göra anspråk på största möjliga säkerhet

för, att deras arbetskraft ej sättes i fara eller alltför ensidigt utnyttjas

och att, om den brytes i arbetet, ersättning härför lämnas. Om angelägenheten

af, att näringarnas utöfning icke kringgärdas med alltför snafva

och hämmande skrankor, halva arbetarna knappast någon klar uppfattning.

Nu bör man emellertid hysa förhoppning därom, att efter genomförandet

af den mera enhetliga och sakkunniga behandling af de sociala

ärendena, som man med en särskild socialförvaltnings tillkomst afser att

skapa, statsmakternas och administrationens sträfvanden för beredande af

ett ökadt och i möjligaste mån effektivt arbetarskydd — under ständigt

aktgifvande på, att näringslifvets intressen ej trädas för nära — skall hos

den del af befolkningen, arbetarna, hvars intressen det här närmast gäller,

möta större tillit och förståelse än hittills kommit dessa sträfvanden till

del eller framgent skulle vara att påräkna, därest arbetarskyddsärendena

komme att undandragas den sociala förvaltningen. En dylik ökad förståelse

från arbetarnas sida för de olika faktorer, till hvilka hänsyn måste

tagas, är tydligen icke utan sin stora betydelse vid olika arbetarfrågors

utredning och behandling såväl inom den högsta statsförvaltningen som

af dess lokala organ.

Ett synnerligen viktigt moment vid bedömandet af spörsmålet om

arbetarskyddets förläggande är också den omständigheten, att arbetarskyddsfrågorna

icke beröra uteslutande de industriella yrkena. Otvifvelaktigt

komma åtgärder framdeles att vidtagas för arbetarskyddets utsträc
-

Arbetarnas

intresse af

arbetarskyddet.

Arbetarskyddet

berör alla

näringsgrenar.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl.. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

kan de till äfven andra områden, t. ex. jordbruket. Det kan då ej

vara lämpligt att till något af de speciella näringsorganen förlägga sådana

sociala frågor, som angå flera olika näringsgrenar, och därigenom göra

t. ex. statsorganet för industrien till målsman äfven för jordbrukets intressen

i förevarande hänseende. Just i sådana fall som det nu föreliggande,

då frågornas sociala sida är otvetydigt likartad och starkt framträdande,

bör det vara angeläget att låta denna synpunkt bestämma deras

förläggning till den sociala förvaltningen i stället för att splittra dem på

de olika förvaltningar, som de med hänsyn till sitt sakinnehåll i öfrig!

kunde anses tillhöra, eller att förlägga dem alla till en af dem.

Samarbete Ett intimt och regelbundet samarbete måste emellertid i arbetar
med

narm- gkyddsärendena upprätthållas mellan dessa ärendens målsmän i förvaltvattnings-

ningen och näringarnas — handelns, sjöfartens, industriens, bergväsendets

organ. samt jordbrukets och skogshandteringens — speciella förvaltningsorgan.

Då detta samarbete skulle ordnas under fasta och betryggande for
-

mer, då vidare äfven den tekniska sakkunskapen alltid skulle komma att

blifva tillräckligt representerad i den sociala förvaltningen, samt då näringarnas

målsmän, enligt hvad nedan föreslås, skulle beredas tillfälle att

genom representanter i det sociala rådet — eventuellt äfven genom en

s. k. fullmäktig — göra sina synpunkter gällande, så synes den lyckligaste

lösningen af förevarande ganska ömtåliga spörsmål blifva, att arbetarskyddsärendena

läggas till de öfriga sociala ärendena och med dem uppgå i härför

skapad förvaltningsenhet.»

Kommittéerna hafva vidare ansett, att vissa med arbetarskyddsärendena

nära sammanhörande specialfrågor, som föranledt statsmakternas

särskilda uppmärksamhet, böra hänföras till socialförvaltningen. Hit höra

författningarna den 9 dec. 1896 angående försiktighetsmått till förekommande

af käkbensbrand (fosfornekros) bland arbetare i tändsticksfabriker,

den 30 mars 1900 angående förbud mot försäljning inom

riket af tändstickor, i hvilkas tändmassa vanlig fosfor ingår, samt

lag den 5 juni 1909 om förbud mot handels idkande å sockenstricna

arbe- utöfver viss tid Äfven frågor rörande t. ex. hemindustriens arbetartarförhåiian-

förhållanden, butiksbiträdens hvilotillfallen, maximalarbetsdag, söndagshvila

tfa socka- 111 • A- dylika böra enligt kommittéernas mening, därest dessa frågor hos

förvaitnin- oss, liksom flerstädes i utlandet, framdeles komma att föranleda åtgärder

gen- från statsmakternas sida, läggas till socialstyrelsen.

Vissa slag af Däremot hafva kommittéerna (sid. 105 i betänkandet) ansett lämp
fcke^m^ocf-

Agast, att de ärenden, som äga samband med de för sjöfarten, bergväsendet

aiförvaitnin-och elektriska anläggningar gällande specialförfattningar, på grund af dessa

gen'' ärendens öfvervägande ekonomiska karaktär icke böra föras till den sociala

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

förvaltningen utan till det blifvande organet för de ifrågakommande näringsliv

ressena, därvid dock sådana anordningar böra vidtagas, att socialförvaltningen

tillförsäkras behörigt inflytande, i hvad angår arbetarskyddet, samt

får till uppgift att öfvervaka hela området för den allmänna skyddslagstiftningen.

Från kommittéernas motivering och förslag beträffande arbetarskydds* Reservation.

ärendenas förläggning inom statsförvaltningen har en afvikande mening

anförts af två utaf kommerskollegiikommitténs ledamöter. De vilja icke

nestrida, att de idéer, som ligga till grund för arbetarskyddssträfvandena,

aro af väsentligen social karaktär. Men de anse ock otvifvelaktigt, att

vår arbetarskyddslagstiftning äfven med den utvidgning, som under närmaste

tiden kan förväntas, till alldeles öfvervägande del hänför sig till de

yrkesgrenar, som blifva föremål för näringsafdelningens inom handelsdepartementet

verksamhet, att vidare handläggningen af dessa arbetarskyddsärenden

förnämligast kräfver sådan sakkunskap, som i nämnda förvaltning

kommer att blifva starkt representerad, samt att det ur många synpunkter

vore önskvärd t, att inspektionen öfver den allmänna skyddslagstiftningens

tillämpning förlägges till samma ämbetsverk, som handhar de speciella

slagen af inspektion (bergsinspektion, elektrisk inspektion, fartygsinspektion

in. fl.). . Genom en sådan förläggning af arbetarskyddet skulle å ena

sidan bäst tillgodoses krafvet på tillräcklig teknisk kompetens hos yrkesinspektionens

chefsmyndighet och å andra sidan nödig trygghet vinnas

för, att icke arbetarskyddspoli tiken lägger för tunga bördor på industrien,

hvar]ände därigenom ett ytterligare tillskott af teknisk sakkunskap tillföres

näringsafdelningen i sin helhet. Då slutligen de af departementalkommitterade

föreslagna principerna för samarbete mellan olika förvaltningsorgan

lämna tillbörliga garantier för att, om arbetarskyddsärendena tillhöra

den speciella näringsförvaltningen, de sociala synpunkterna därvid i alla

händelser skulle vinna fullt beaktande, hafva nämnda ledamöter ansett

lämpligast, att arbetarskyddsärendena icke öfverflyttas till den sociala förvaltningen,

utan äfven framgent behallas kvar hos näringsförvaltningen.

Emellertid hafva de tillika velat framhålla, att deras betänkligheter

mot arbetarskyddsärendenas förläggning till socialförvaltningen skulle i

icke oväsentlig mån blifva häfda, därest, på sätt kommittéerna i det följande

förorda, dels i samband med genomförandet af föreliggande förslag

till lag om arbetarskydd inom socialstyrelsen en byrå enbart för arbetarskyddsärenden

blir upprättad, och dels, förutom en särskild representant

från handelsdepartementets näringsafdelning, äfven en direkt arbetsaifvarrepresentant

i egenskap af fullmäktig kommer att deltaga i socialstyrelsens

handläggning af viktigare arbetarskyddsärenden.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Sakkunniga.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

De sakkunniga hafva uttalat att, med hänsyn till den utprägladt

sociala karaktären af de uppgifter, som tillhopa pläga betecknas såsom

arbetarskydd, och den bindande utredning, kommittéerna presterat, frågan

om dessa ärendens förläggning borde vara fullt klargjord. De sakkunniga

hafva särskilt vändt sig mot de båda reservanternas uppfattning om

lämpligheten af arbetarskyddets förläggning till näringsförvaltningen och

därvid gjort gällande, att dessa tydligen underskattat de kraf på mångsidig

sakkunskap, som måste ställas på ifrågavarande ärendens handläggning

inom den högsta statsförvaltningen och hvilken sakkunskap icke i alla

delar blir företrädd inom näringsförvaltningen; att de med reservanternas

förslag afsedda önskemål — tillgodoseende af krafvet på tillräcklig

teknisk kompetens hos yrkesinspektionens chefsmyndighet, beredande af

trygghet för, att icke arbetarskyddspolitiken lägger för tunga bördor på

industrien, samt tillförande åt näringsförvaltningen i dess helhet åt ett

ytterligare tillskott af teknisk sakkunskap — enligt de sakkunnigas mening

böra tillgodoses på helt andra vägar; samt att det samarbete mellan näringsförvaltningen

och socialförvaltningen, hvartill reservanterna hänvisa,

icke kan uti förevarande hänseende vara till fyllest, då initiativet och ledningen

af arbetarskyddsärendena i allt fall blefve anförtrodda åt ett annat

departement och en annan förvaltningsafdelning än den, hvartill de enligt

sin natur höra. Hvad slutligen beträffar den af reservanterna framhållna

lämpligheten af, att inspektionen öfver den allmänna skyddslagstiftningens

tillämpning förlägges till samma ämbetsverk, som handhar de speciella,

slagen af inspektion (bergsinspektion, elektrisk inspektion, fartygsinspektion

in. fl.), kan och bör enligt de sakkunnigas mening den omständigheten,

att den personal, som handhar denna speciella inspektion — och

jämte sin uppgift att i viss mån tillgodose arbetarskyddet har andra

utanför socialförvaltningens ram fallande viktiga funktioner att fylla —

icke närmast underordnats denna förvaltning utan näringsförvaltningen,

där den på grund af sitt arbetes natur hufvudsakligen hör hemma,

icke få tagas till intäkt för ett yrkande på, att den allmänna skyddslagstiftningen

och för dess tillämpning afsedd personal förlägges till

annan förvaltning än den för dem enda naturliga, nämligen socialförvaltningen.

Arbetarskyddsärendenas öfverflyttning — i af kommittéerna angifven

omfattning — från finansdepartementet och kommerskollegium till civildepartementet

och den till detsamma anknutna nya socialstyrelsen hafva

de sakkunniga alltså funnit vara eu anordning, om hvars ändamålsenlighet

icke kunde råda någon tvekan.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

De sakkunniga hafva emellertid betonat vikten af, att redan vid den

nu närmast ifrågasatta organisationens genomförande för ifrågavarande

ärendens behandling åvägabringas erforderligt samarbete mellan alla förekommande

förvaltningsorgan. Förutom den gemensamma beredning af

ärenden, som jämlikt departementalstadgan skall, där af ärendenas natur

så betingas, äga rum mellan civildepartementet och det departement, till

hvilket näringsförvaltningen hör (nu finansdepartementet), samt — i lagstiftningsfrågor

— mellan civildepartementet och justitiedepartementet,

böra gifvetvis med afseende å socialstyrelsens handläggning af arbetarskyddsärendena

blifva gällande samma regler för samarbete mellan socialstyrelsen

och näringsförvaltningen (kommerskollegium), som för vissa andra

arbetarfrågor i det föregående omförmälts. Vidare hafva de sakkunniga

bestämdt förordat, att socialstyrelsen omedelbart vid sin tillkomst förstärkes

med ett arbetarskyddsräd (det af kommittéerna föreslagna sociala rådets

sektion för arbetarskydd) äfvensom med både eu arbetsgifmrfullmäktig

och en arbetar full mäktig. De sakkunniga hafva ock ansett sig höra hemställa,

att samtidigt därmed — dock endast i händelse af genomförande

af det föreliggande förslaget till ny lag om arbetarskydd — upprättas en

särskild byrå, enbart afsedd för arbetarskyddsärenden.

Genom ett sammanförande till civildepartementet och den till detta

anslutna socialstyrelsen af samtliga i det föregående behandlade ärenden

komma här — anmärka de sakkunniga — att blifva till ett helt sammanförda

hela den egentliga arbetar- och arbetarskyddslagstiftningen samt arbetsstatistiken

(dock i mera inskränkt bemärkelse), förliknings- och skiljedomsväsendet,

arbetsförmedlingen och yrkesinspektionen in. in., en grupp af

ärenden alltså, som under alla förhållanden måste anses böra sammanhållas

och bilda en naturlig enhet. Då denna grupp af ärenden tillika redan i

och för sig är tillräckligt betydande för att motivera upprättande af eu

enhetlig förvaltningsorganisation för densamma och då statens uppgifter

på dessa områden utan en sådan organisation icke torde kunna på ett

fullt tillfredsställande sätt blifva fullgjorda, ligger, enligt de sakkunnigas

mening, redan däri ett tillräckligt vägande skal för den nu ifrågasatta

förvaltningsorganisationens omedelbara genomförande.

öfver frågan om arbetarskyddsärendenas förläggning föreligga äfven Myndigheter

yttranden från kommerskollegium, centralförbundet för socialt ar- ocrhatf°^°~

bete, Sveriges handtverksorganisation och arbetsgifvareförenin- ’>aioner''

garnas förtroenderåd. Af dessa har endast den sistnämnda korporationen

anslutit sig till de båda reservanternas inom koinmerskollegiikommittén

mening, att dessa ärenden fortfarande borde handläggas af kommerskollegium,

äfven om den nya lagstiftningen om arbetarskydd kommer

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 82 käft. (Nr 108.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

till stånd. Som skäl för denna sin mening anför förtroenderådet, att mera

fortgående kunskap om näringarnas praktiska utöfning och behof synes

vara att förvänta hos kollegium än hos socialstyrelsen. Sveriges handtverksorganisation

åter uttalar visserligen »att det ofta nog gifvits antydningar

om farhåga inom handtverkskretsar, att det skulle blifva alltför

strängt i praktiken, därest hithörande ärenden komme att enbart förläggas till

en socialstyrelse utan ett behörigt samarbete med n ari n gs förval fn i n gen»,

men förklarar sig dock icke »hafva något att erinra däremot, att hithörande

frågor i sin helhet förläggas under socialstyrelsen; dock måste det ernås

en lämplig samverkan med vederbörande näringsidkarekorporationer». Ur

centralförbundets för socialt arbete yttrande må följande anföras:

»Det synes förbundet icke böra råda något tvifvel om, att dessa ärenden

i alldeles särskild grad äro af den natur, att de böra sammanhållas inom

den enhetliga socialförvaltningen. Den sakkunskap, som måste kräfvas

vid handläggandet af arbetarskyddsärendena inom den högsta förvaltningen,

kan icke förutsättas blifva så mångsidigt företrädd inom någon annan gren

af statsstyrelsen som hvad inom socialförvaltningen måste antagas blifva

fallet, där jämte den tekniska äfven den i olika sociala frågor väl bevandrade

sakkunskapen på det fylligaste sätt blifver representerad. Arbetarskyddet

är icke blott eller ens hufvudsakligen ett tekniskt problem, det

är framför allt en fråga af vidtomfattande socialekonomisk betydelse och

>* dess gifna plats sålunda inom den gren af statsstyrelsen, som det tillkommer

att handhafva de sociala frågorna.»

Kommers- Kommerskollegium har helt naturligt ägnat denna fråga en all
kollegium.

^eles särskild uppmärksamhet och därvid enhälligt kommit till det resultat,

att arbetarskyddsärendena böra afskiljas från kollegium och öfverflyttas till

socialstyrelsen. Ur kollcgii tämligen utförliga motivering (jfr bil. 1.)

må här anföras, hurusom kollegium i hufvudsakliga delar ansluter sig

till kommittéernas argumentation i frågan samt vitsordar riktigheten

af deras uppfattning, att de primära och ledande synpunkterna i fråga om

arbetarskyddssträfvandena böra utgå från arbetarnas behof af skydd, ehuru

nödig hänsyn samtidigt måste tagas därtill, att icke de i sådant syfte

vidtagna åtgärder komma att för tungt påhvila resp. näringar. Enligt

kollegii mening låter sig en bestämd gräns mellan de egentliga arbetarskyddsärendena

och öfriga arbetarfrågor svårligen uppdraga; en åtskillnad

dem emellan i organisatoriskt hänseende bör också om möjligt undvikas.

Inom det sociala verket skulle alltså arbetarskyddsfrågorna komma att

behandlas i ett mera omedelbart sammanhang just med de öfriga ärendesgrupper,

med hvilka de på grund af sin natur närmast sammanhöra, något

som måste blifva af än större vikt efter genomförandet af en utvidgad

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

lagstiftning på området. Såsom ytterligare skäl för arbetarskyddsärendenas

öfverflyttning till socialstyrelsen har kollegium framhållit, dels att arbetarskyddet

måste utsträckas till äfven andra näringar än de, som tillhöra

kollega verksamhetsområde, dels ock att arbetarskyddsärendenas fortsatta

bibehållande hos kollegium, då de sociala ärendena i öfrigt därifrån

afskiljas, måste betecknas såsom mindre förenligt med kollega hufvuduppgifter,

hvilka alltmera måste inriktas på, att kollegium blir »det centrala

organet för statens hela näringspolitik». Kollegium framhåller vidare, att

man i utlandet nästan öfverallt sammanfört arbetarskyddsärendena med

andra arbetarfrågor till det särskilda statsorgan, som handlägger sociala

ärenden. Kollegium erinrar äfven därom, att yrkesinspektörerna, som

beredts tillfälle gemensamt öfverlägga om förslaget, uttalat sin enhälliga

anslutning till den ifrågasatta organisationen, under förutsättning, att inom

socialstyrelsen en byrå redan från början kommer till stånd enbart för

arbetarskydd och yrkesinspektion, därvid de ock framhållit vikten af, att

chefen för denna byrå, jämte kännedom om den in- och utländska lagstiftningen

på området, innehar erforderlig kompetens för ledningen af de

lokala inspektionsorganen. Slutligen sammanfattar kollegium sin egen

ståndpunkt i frågan på följande sätt: »Vid öfvervägande af skälen för och

emot arbetarskyddsärendenas frånskiljande från kollegium och öfverflyttande

till socialstyrelsen, har kollegium på ofvan anförda grunder

kommit till den uppfattningen, att arbetarskyddet, såsom varande i främsta

rummet en social omsorg af betydande räckvidd, bör tillsammans med

andra arbetarfrågor och sociala ärenden öfverflyttas till socialförvaltningen,

dock endast under bestämda garantier för, att näringslifvets intressen vid

handläggningen af arbetarskyddsärendena inom socialstyrelsen blifva vederbörligen

beaktade. Till dessa garantier räknar kollegium i främsta rummet,

att en särskild byrå för arbetarskyddsärenden från början anordnas inom

socialstyrelsen, i väsentlig öfverensstämmelse med yrkesinspektörernas här

ofvan anförda uttalande, äfvensom att en arbetsgifvarfullmäktig äger att

deltaga vid behandlingen af viktigare sådana ärenden. Därjämte måste

enligt kollega tanke noga tillses, att socialstyrelsen kommer att i fullt

tillräcklig grad disponera den praktiska och tekniska kompetens, som

erfordras för handhafvandet af arbetarskyddsärendena, samt att det samarbete

mellan socialförvaltningen och näringsförvaltningen, som bör etableras,

ordnas på ett fullt rationellt och för näringsintressenas tillgodoseende betryggande

sätt.»

Kollegium ansluter sig äfven till de båda kommittéernas och de sakkunnigas

mening, att vissa slag af inspektion (bergsinspektion, elektrisk

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

inspektion, fartygsinspektion m. fl.), allt framgent böra bibehållas hos

näringsföryaltningen.

Departe- Vid bedömande af den viktiga frågan om arbetarskyddsärendenas

mentschefen. förläggning har jag kommit till den bestämda öfvertygelsen, att dessa

ärenden icke böra tillhöra näringsförvaltningens, d. v. s. för närvarande

kommerskollegii, uppgifter, utan hafva sin vida riktigare och naturliga

plats tillsammans med öfriga arbetarfrågor uti ett förvaltningsorgan för

de sociala ärendena. Den mest auktoritativa myndigheten på detta område,

kommerskollegium, har också, efter yrkesinspektörernas hörande och

med deras instämmande, uttalat sin fulla anslutning till denna mening och

därvid väsentligen biträdt de skäl härutinnan, som anförts af kommittéerna

och de sakkunniga. Af synnerlig vikt är emellertid att ernå en sådan

lösning af frågan, att alla berättigade intressen därvid blifva tillgodosedda

— i hvilket afseende näringarnas intresse af att icke blifva obehörigen

betungade är det icke minst viktiga. Jag är därför beredd att i allo ansluta

mig till hvad kommerskollegium (och yrkesinspektörerna) därvidlag

föreslagit; och får jag tillfälle utförligare återkomma härtill i det följande

vid behandlingen af olika detaljfrågor beträffande socialförvaltningens organisation,

personal och arbetssätt.

c) Social- Enligt kommittéernas mening böra till den sociala förvaltningen hän
Ifirsäkrin-

^öras de olika spörsmål, som falla under begreppet socialförsäkring. All

gen. lagstiftning på förevarande område torde för närvarande tillhöra civildeKommitté-

partementet, liksom ock de hufvudsakliga förvaltningsärendena, i den mån

ernå. äro regeringsärenden, handläggas i detta departement; öfriga hithörande

förvaltningsärenden äro fördelade på kommerskollegium och riksförsäkringsonstalten.

Kommittéerna hafva särskildt för sig till behandling upptagit sjukförsäkringen,

olycksfallsförsäkringen, ålderdoms- och invaliditetsförsäkringen

samt öfrig socialförsäkring.

SjuMörsäk- Med afseende å sjukförsäkringen hafva kommittéerna till en början

rmgen. erinrat därom, att i samband med 1891 års sjukkasselag, hvilken välgrundad

på frivillig sjukförsäkring, någon central myndighet för registrering

af statsunderstödda sjukkassor ej upprättats. När år 1910 en ny

sjukkasselag — äfven den byggd på frivillighetens grund — kom till

stånd och ökade statsbidrag till sjukkassorna bestämdes skola utgå, blef

den centrala tillsynsmyndighet öfver sjukkasseväsendet i riket, som enligt

den nya lagen skulle inrättas, förlagd till kommerskollegium. För ändamålet

organiserades i anslutning till kollega afdelning för arbetsstatistik

en särskild byrå, sjukkassehyrån. Denna byrå åligger i allmänhet att med

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ta nåd. proposition Nr 108.

uppmärksamhet följa sjukkasseväsendets i riket tillstånd och utveckling

samt att stödja och leda sträfvandena inom detsamma till vinnande af större

enhetlighet och ändamålsenlighet. Beträffande byråns mångahanda och

omfattande speciella uppgifter hänvisas till redogörelsen härför i betänkandet

(sid. 108—110).

Samtliga uppgifter rörande sjukkasseväsendet, hvilka dock uttryckligen

tillagts kommerskollegium endast tillsvidare, äro uppenbarligen —

framhålla kommittéerna — af natur att böra öfverflyttas till och direkt

inläggas i den ifrågasatta sociala förvaltningsorganisationen.

Hit bör äfven blifva att hänföra allt det arbete, som kan komma

att åligga den högsta centralförvaltningen på grund af en framdelesbeslutad

moderskapsförsäkring.

Om och när, vid sidan af det frivilliga sjukkasseväsendet och med

anlitande i större eller mindre mån af detsamma såsom bärare af uppgiften,

en obligatorisk sjukförsäkring under statens medverkan kan blifva

ålagd vissa in edborgarklasser, har äfven dennas ledning här sin gifna plats.

Med andra ord, all handläggning af på den högsta centralförvaltningen

ankommande uppgifter med afseende å hela den sociala sjukförsäkringen,

sådan den nu är och i framtiden kan blifva utvecklad, bör hit förläggas.

Skulle däremot staten själf komma att utöfva direkt försäkringsverksamhet

äfven på detta område, bör denna verksamhet närmast utöfvas af riksförsäkringsanstalten

eller annan anstalt.

Kommittéerna hafva emellertid fäst uppmärksamheten därå, att redan

för närvarande tinnas andra organ än sjukkassorna för meddelande af''

sjukförsäkring, nämligen dels vissa affärsmässigt bedrifna enskilda förs

åkrings an stal t er och dels en mängd s. k. understödsföreningar,

(smärre försäkringsföreningar, begrafnings- och pensionskassor in. fl.).

Af dessa anse kommittéerna de affärsmässigt bedrifna försäkringsanstalterna,

hvilka för öfrigt endast delvis utöfva sin verksamhet inom socialförsäkringen,

på grund af arten af sin verksamhet icke böra direkt hänföras

till socialförvaltningens område utan till försäkringsinspektionens. På

ifrågavarande och andra sjukförsäkringen rörande områden, där beröringspunkter

förefinnas mellan socialförvaltningens och försäkringsinspektionens

uppgifter, bör samarbete dem emellan etableras. Frågan om understödsföreningarna

och deras förläggning behandlas af kommittéerna i annat

sammanhang (jfr sid. 72).

Den för närvarande gällande lagstiftningen på olycksfallsförsäkringens Olycksfalls-,

område — lagen angående ersättning för skada till följd af olycksfall i försäkringen,

arbete den 5 juli 1901 m. fl. författningar — ålägger, erinra kommittéerna,

arbetsgifvarna inom vissa arbetsområden ersättning splikt för skada,

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

som åsamkats deras arbetare genom olycksfall i arbete. Den i samband

med denna lagstiftning år 1902 inrättade statens riksförsäkringsanstalt

sorterar som bekant under civildepartementet, med uppgift att, enligt de

^Tunder och i den omfattning 1901 ars lag stadgai, meddela försäkring

för beredande af ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete m. in.

För riksförsäkringsanstaltens nuvarande åligganden i detta och öfriga afseenden

hafva kommittéerna närmare redogjort å sid. 112—113 i betänkandet.

Fn revision af gällande, i flera afseenden bristfälliga olycksfallsersättningslag

har emellertid länge fortsätta kommittéer na varit af

behofvet påkallad och från olika håll påyrkats, och har Kungl. Maj.t år

1910 uppdragit denna frågas utredning åt den s. k. ålderdomsförsäkringskommittén.

I samband med en dylik revision kunna betydligt vidgade

åligganden beträffande olycksfallsförsäkringen väntas tillkomma en central

förvaltningsmyndighet för socialförsäkringen, annan än och öfverordnad

riksförsäkringsanstalten (komm. bet. sid. 113). Kommittéerna hafva emellertid,

med hänsyn till det åt ålderdomsförsäkringskommittén gifna uppdraget,

velat lämna riksförsäkringsanstaltens ställning, organisation och

åligganden tillsvidare i hufvudsak orubbade. Riksförsäkringsanstalten bör

sålunda fortfarande som hittills bibehålla karaktären af en anstalt utanför

departementet och närmast under det centrala socialförvaltningsorganet,

öfriga försäkringsanstalter, ömsesidighetsföreningar o. d., som utöfva sin

verksamhet endast eller i alldeles öfvervägande grad inom socialförsäkringens

ram, torde äfven höra ställas under socialföl valtningens

kontroll.

Tillsvidare skulle således, enligt kommittéernas förslag, den ifrågasätta

socialförvaltningens uppgifter på förevarande område närmast komma

att bestå i att handhafva de åligganden, som nu ankomma på civildepartementet

— lagstiftningsfrågor och öfriga regeringsärenden i anledning

af framställningar från kommerskollegium och riksförsäkringsanstalten

— äfvensom på kommerskollegium utlåtanden och utredningar på

området samt utarbetandet af den officiella olycksfallsstatistiken o. s. v.

(»Arbetsstatistik C.»).

Med afseende å olycksfallsstatistiken hafva kommittéerna särskilt

fäst uppmärksamheten därå, att sträfvandena för en förbättring och föienkling

af denna statistik måste i hög grad underlättas genom den ifiågasatta

organisationens genomförande äfven i mera begränsad omfattning (i

afvaktan på ålderdomsförsäkringskommitténs blifvande förslag), därvid den

officiella olycksfallsstatistiken jämte öfrig socialstatistik förlägges till det

enhetliga högsta förvaltningsorganet för de sociala ärendena (komm. bet.

sid. 115).

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

71

Till socialförvaltningen böra enligt kommittéernas mening äfven

öfverföras de ärenden, hvilka på grund af olycksfallsersättningslagen och

kungörelsen den 17 nov. 1905 angående anmälan om olycksfall i arbete

nu tillkomma kommerskollegium (fastställande af formulär till sådan anmälan,

mottagande af dessa anmälningar, föranstaltande om undersökning

rörande inträffadt olycksfall samt angifvande till åtal af förseelser rörande

underlåtenhet att afgifva sådan anmälan).

Kommittéerna hafva slutligen betonat vikten af en nära samverkan

mellan socialstyrelsen å ena, samt dels riksförsäkringsanstalten och dels försäkringsinspektionen

å andra sidan, i olycksfallsförsäkringen berörande ärenden,

som hafva afseende å såväl socialstyrelsen som endera af de båda sistnämnda

myndigheterna, af hvilka försäkringsinspektionen enligt kommittéernas

mening skulle bibehållas vid sin nuvarande befattning med vissa

privata försäkringsföretag, som bedrifva olycksfallsförsäkring, understundom

i förening med annan försäkring.

Under hänvisning till den arbetande ålderdomsförsäkringskommittén, Åiderdomsi

hvars förslag ock torde komma att ingå detaljerad anvisning om anord- 0<^tgfgJs^di''

nandet af den säkerligen ganska vidlyftiga förvaltningsorganisation, som ringen (-penför

förslagets genomförande erfordras, hafva kommittéerna inskränkt sig till 9ioBeringen)- att fästa uppmärksamheten på, att jämväl på den högsta förvaltningen ankommande

ärenden rörande ålderdoms- och invaliditets för säkring en (-pensioneringen)

böra tillhöra den enhetliga socialförvaltningen. På denna

synes därvid böra ankomma dels det arbete, som betingas af densamma

tillkommande ledning och öfvervakandc samt vissa afgöranden för försäkringens

fungerande på ett tillfredsställande sätt, dels ock initiativ samt

alla erforderliga utredningar och statistik på folkpensioneringens område.

SjälfFallet böra ock de organ, som kunna komma att fylla eu uppgift

inom den väntade obligatoriska folkpensioneringen, blifva socialförvaltningen

underordnade.

Hvad åter angår redan befintliga pensionsanstalter för statens och

andra offentliga funktionärer äfvensom sådana anstalter och fonder för

understödsverksamhet, som utöfva sin verksamhet inom andra förvaltningsområden,

böra dessa fortfarande som hittills i regel följa den förvaltning,

som vederbörande personal tillhör. Beträffande barnmorskornas pensionsanstalt,

som förvaltas af riksförsäkringsanstalten, torde dess regeringsärenden

böra tillhöra socialförvaltningen i samråd med medicinalförvaltningen.

Ärenden rörande handelsflottans pensionsanstalt böra enligt kommittéernas

mening (sid. 117—118 i betänkandet) tillsvidare följa öfriga

sjöfartsärenden till den högsta förvaltningsmyndigheten för dylika ärenden.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Öfrig socialförsäkring.

Iieliofvet af

en högsta

centralmyndighet

för

socialförsäkringen.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

Särskildt öfvervägande har ock af kommittéerna ägnats frågan, hvart

enskilda understödsföreningar, pensionskassor och en del själflijälpsföreningar

(smärre lifförsäkringsföreningar,begrafningskassor m.fl.) böra hänföras. Denna

fråga hade tidigare varit föremål för utredning af särskilda sakkunniga,

hvilka uti sitt den 10 dec. 1910 afgifna betänkande angående en särskild

lag om understödsföreningar, bland annat, föreslagit inrättandet af en

central registrerings- och tillsynsmyndighet för dylika föreningar samt

uttalat, att försäkringsinspektionen syntes dem mest lämpad att vara tillsynsmyndighet

öfver understödsföreningarna. Kommittéerna hafva

emellertid för sin del på anförda skäl (sid. 118—119 i betänkandet) förordat

att, under förutsättning att den nu ifrågasatta socialförvaltningen

blir upprättad, den tilltänkta centrala registrerings- och tillsynsmyndigheten

öfver understödsföreningar och dessa föreningars angelägenheter i

öfrigt blifva dit förlagda, för att där dock alltid handläggas i närmaste

samråd med försäkringsinspektionen. Därmed skulle ock vinnas den fördelen,

att hela den omfattande s. k. begrafningskasseverksamheten, som nu

i stor utsträckning är förenad med sjukkasseväsendet, komme under tillsyn

af en och samma förvaltningsmyndighet.

Kommittéerna hafva vidare påpekat att, om och när s. k. arbetslöshetsförsäkring

kan komma att i en eller annan form omhändertagas

eller vinna understöd af statsmakterna i vårt land, handläggningen af hithörande

ärenden måste vara att hänföra till den enhetliga socialförvaltningen.

Kommittéerna hafva vidare erinrat, att Kungl. Maj:t den 17 nov.

1911 anbefallt anordnandet af en särskild utredning rörande arbetslöshetsförsäkringens

utveckling samt nuvarande läge i utlandet och i Sverige.

För närvarande kan ej, yttra kommittéerna, med bestämdhet förutses, huruvida

på detta område någon försäkringsverksamhet i egentlig mening kan

tänkas ifrågakomma, eller om endast en statens understödsverksamhet till

befrämjandet af själfhjälpen bör anordnas.

Kommittéerna hafva slutligen framhållit, att socialförsäkringen bland

de sociala frågorna är en af de allra viktigaste och på samma gång den

mest svårlösta, icke minst med hänsyn till de högst afsevärda kostnader,

dess rationella ordnande måste medföra. Om ock dess olika grenar (sjuk-,

moderskaps-, olycksfalls-, ålderdoms- och invaliditetsförsäkring o. s. v.) beträffande

såväl mål och medel som försäkringsformer äro från hvarandra

mer eller mindre afvikande, samt ehuru visserligen svårigheterna för dess

genomförande äro så stora, att samtliga grenar näppeligen på en gång

kunna genomföras, är det dock af den största vikt att fasthålla, att flertalet

af socialförsäkringens olika grenar gripa in i och äro afsedda att komplettera

hvarandra. Samtidigt som man alltså måste vara beredd på, att de

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. May.ta nåd. proposition Nr 108.

successiva och partiella reformernas väg är den mest framkomliga, böra

e anoi dningar, som träffas, vidtagas under nödigt beaktande af de

olika försäkringsgrenarnas nyssberörda samband med hvarandra samt under

en . bestämd och målmedveten sträfvan mot slutmålet, som bör vara en,

såvidt möjligt, gemensam och enhetlig organisation af hela socialförsäkringen.

För denna organisations genomförande och de olika sociala försäkringsfrågornas

handläggning kräfves gifvetvis en lämpligt anordnad

gemensam centralmyndighet, hvilken, på sätt förut omförmälts, bör förenas

med öfrig socialförvaltning inom det till upprättande föreslagna enhetliga

sociala förvaltningsorganet. Inom denna myndighet skulle i en

framtid blifva samlad den ingående kännedom om och öfverblick öfver

hela det sociala arbetsfältet, som jämväl för socialförsäkringens behöriga

handhafvande och utveckling är nödvändig.

Med hänsyn därtill, att de sakkunniga ansett frågan om den slutliga or- Sakkunniga.

ganisationen af den blifvande socialförsäkringens förvaltningsorgan icke för närvarande

kunna med säkerhet bedömas — i hvilket afseende de dock anse tydligt,

att en för olika försäkringsorgan »gemensam, sammanhållande myndighet för

socialförsäkringen» alltid måste blifva erforderlig — hafva de funnit den

nu föreliggande uppgiften i främsta rummet vara att, utan att i någon män

föregripa den blifvande organisationen af socialförsäkringen, åstadkomma

en ändamålsenligare anordning och förläggning af de på den högsta förvaltningen

under nuvarande förhållanden ankommande uppgifterna på området

i fråga. Att socialförsäkringsfrågorna, som redan i sin helhet torde få

anses tillhöra civildepartementet, fortfarande skola där bibehållas, hafva de

sakkunniga ansett gifvet. Äfven efter upprättandet af den nu ifrågasatta

socialstyrelsen bör emellertid riksförsäkringsantalten, hvars framtida organisation

och ställning icke för närvarande kan fullt öfverskådas, åtminstone

tillsvidare förblifva ett med socialstyrelsen sidoordnadt, direkt under civildepartementet

sorterande centralt verk, utan ändring i dess nuvarande

ställning och uppgifter. Icke heller med afseende å försäkringsinspektionens

uppgifter och ställning bör socialstyrelsens inrättande medföra

någon som helst rubbning.

Socialstyrelsens uppgifter med afseende å social fors;) kringsärendena

skulle därför nu i hufvudsak begränsas till att öfvertaga handläggningen

af de förut angifna ärendena beträffande sjukkasseväsendet äfvensom de

ärenden rörande olycksfall i arbete, hvilka nu tillkomma kommerskollegium.

Till den nya socialstyrelsen skulle ock, för såvidt förslag till lagom moderskapsförsäkring

nu blir Riksdagen förelagdt och af denna antaget, komma att höra

centralförvaltningens däraf föranledda uppgifter. I öfrigt borde socialstyrelsens

åligganden med afseende å socialförsäkringen tillsvidare vara begränsade

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 82 höft. (AV 108.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

till att med uppmärksamhet följa utvecklingen i in- och utlandet och framlägga

redogörelser på området samt att verkställa utredningar och afgifva

utlåtanden i hithörande ärenden. Sålunda borde, bland annat, till socialstyrelsen

öfvergå de kommerskollegium nu påhvilande förarbetena i och för

eu planerad arbetslöshetsförsäkring. Slutligen skulle departementschefen uti

alla dessa liksom öfriga sociala ärenden, äfven om de i öfrigt icke tillhöra

socialstyrelsens handläggning, äga anlita biträde af styrelsens personal för

ärendenas beredning till underdånig föredragning.

Med afseende å understödsföreningarna har erinrats, att Kungl.

Maj:t i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag förklarat sig

anse mest ändamålsenligt, åtminstone under nuvarande förhållanden, att

försäkringsinspektionen utses till registrerings- och tillsynsmyndighet öfver

understödsföreningar enligt det förslag till lag om dylika. föreningar,

hvilket ock redan blifvit för Riksdagen framlagdt. De sakkunniga, som vid

sådant förhållande funnit det falla utom sitt uppdrag att närmare utveckla

sin mening med afseende å denna förläggningsfråga, hafva emellertid, under

åberopande af kommitteförslaget, velat uttala att, för såvidt dessa uppgifter

nu skulle blifva tillagda försäkringsinspektionen, frågan om deras

öfverflyttning till socialstyrelsen framdeles synes. böra tagas under förnyadt

öfvervägande. Hvad samarbetet mellan socialstyrelsen och försäkringsinspektionen

i dessa och andra förekommande ärenden beträffar, synes

detta böra blifva af liknande natur som det af de sakkunniga förordade

samarbetet uti vissa arbetarfrågor mellan näringsförvaltningen (kommerskollegium)

och socialstyrelsen.

Myndigheter Med afseende å de sakkunnigas förslag i denna del hafva yttranden

och korpo- af<rifvits af kommerskollegium, riksförsåkringsanstalten, ålderdoms*

rationel. föBrsäkringSkommittén och Sveriges handtverksorganisation, hvarjämte

arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd yttrat sig i en viss

detaljfråga. Slutligen har äfven försäkringsinspektionen i sitt utlåtande

om dess ifrågasatta samarbete med socialstyrelsen något vidrört gränserna

mellan socialförsäkring och privatförsäkring. Försäkringsinspektionen har

därjämte utförligt inlåtit sig på de båda kommittéernas förslag i anslutning

till departementalkoinmitterades blifvande förslag till statistikens handläggning

inom departementen — i fråga om medverkan från socialstyrelsens

sida beträffande försäkringsinspektionens statistik, en fråga som dock nu

ej föreligger och hvars bedömande först kan ske, då departemental
-

»Beträffande de båda

kommitterades förslag fullständigt föreligga.

Alderdomsförsäkringskommittén anför:

områden af socialförsäkringen, som utgöra föremål för kommitténs utredning,

nämligen invaliditets- och ålderdomsförsäkringen samt arbetares för
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

säkring mot olycksfall i arbete, synes med det ifrågavarande förslaget väsentligen

afses att till ett för behandling af sociala frågor under civildepartementet

upprättadt verk, benämndt socialstyrelsen, jämväl förlägga behandlingen

af de försäkringsärenden, som tillhöra Eders Kungl. Maj:ts pröfning och

att bereda departementschefen sakkunnigt biträde vid dessa ärendens handläggning.

Med denna anordning åsyftas ej någon förändring af riksförsäkringsanstaltens

ställning och uppgift eller att bestämma organisationen af

en blifvande ålderdomsförsäkring. Kommittén, som ännu icke afslutat sitt

förelagda arbete och för den skull, beträffande de ofvannämnda försäkringsgrenarna,

ej här kan ingå på frågan om de lämpligaste organisationsformerna,

kan för sin del ej finna, att ofvanberörda med den föreslagna

socialstyrelsen afsedda anordning skulle föregripa den omnämnda organisationsfrågans

framtida lösning.» I motsats häremot vill riksförsäkringsanstalten

göra gällande, att ett dylikt föregripande nu kan befaras ske, därest

den för dessa arbeten afsedda personalen uppföres på ordinarie stat, enär

anstalten förmenar, att ett gemensamt centralt verk vid sidan af socialstyrelsen

i en framtid måste upprättas för socialförsäkringens olika grenar.

Anstalten framhåller ock den nuvarande olycksfallsstatistikens ofullständighet

samt påyrkar, att denna tillsvidare i stället skulle utarbetas dels af

anstalten och dels af försäkringsinspektionen (med afseende å denna detaljfråga

hänvisas till anstaltens utlåtande; bil. 4).

Kommerskollegium åter har inskränkt sig till att i korthet förklara

sig icke hafva något att erinra mot, att socialstyrelsen öfvertager

handläggningen af de ärenden på ifrågavarande område, som för närvarande

åligga kollegium, samt framhåller därjämte, att »socialförsäkringsfrågorna

stå i ett mycket nära samband med öfriga arbetarfrågor, ej minst arbetarskyddsärendena,

och att vissa skäl onekligen tala för eu för dem alla gemensam

handläggning inom den högsta förvaltningen». Sveriges handtverksorganisation

anser det vara af betydelse, »att en myndighet med snaraste

skapas för omhänderhafvande af sådana ämnesgrupper, som omfatta arbetarfrågor

i allmänhet, arbetarskyddet, arbetarförsäkringen samt andra sociala

frågor», och anför vidare, särskild! beträffande understödsföreningar, att

det är »synnerligen behöflig!, att de snart läggas under en socialstyrelse,

ity att desamma hafva en social innebörd, som bör föranleda deras öfvervakande

af och statistikrapportering till den ifrågavarande myndigheten».

Den detaljfråga, arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd upptagit,

gäller olycksfallsanmälningarna, och ifrågasättes i sådant afseende, att

statistiken rörande olycksfall borde förläggas till riksförsäkringsanstalten,

»hvarigenom de arbetsgivare, som hafva sina arbetare försäkrade i denna anstalt,

skulle slippa besväret att gifva dubbla uppgifter». Häremot genmäler

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

emellertid kommerskollegium, att olycksfallsanmälningarnaicke tillkommit

uteslutande i statistiskt syfte utan äfven afse att tjäna till upplysning och

ledning för yrkesinspektionen, samt framhåller, att den lättnad i fråga om

afgifvandet af anmälningar om olycksfall, som arbetsgifvarna funnit önskvärd,

näppeligen kan ernås på den angifna vägen, enär endast en liten del af

arbetarna äro försäkrade i riksförsäkringsanstalten. Kollegium påpekar ock,

huru man riktigast bör förfara för att få sådana anordningar genomförda,

»hvarigenom arbetsgifvarnas ofvanberörda skyldighet att afgifva olycksfallsanmälningar

å ena sidan så långt möjligt förenklas, men ock å den andra

sidan på ett samvetsgrant sätt fnllgöres» — en uppgift, som bör blifva

en af de närmaste för den blifvande socialstyrelsen, i samråd med de båda

fullmäktige och rådet för arbetarskydd samt representanter för kommerskollegium,

riksförsäkringsanstalten och andra olycksfallsförsäkringsorgan

(jfr bil. 1). Under sådana förhållanden och då i öfrig! inga skål föreligga

för att, innan ännu organisationen af den blifvande socialförsäkringen

bestämts, nu ånyo upptaga frågan om en förändrad förläggning af olycksfallsstatistiken,

anser kollegium, att den fortfarande bör sammanhållas med

arbetsstatistiken.

Hvad slutligen beträffar försäkringsinspektionens utlåtande, i

hvad afser frågan om socialförsäkringen, anföres däri, att i förslaget »ingen

utredning lämnas om hvad socialförsäkring är till skillnad från annan försäkring»

samt göres gällande, att »endast om man låter socialförsäkringen

betyda den enligt lag obligatoriska försäkringen, får man den bestämdt

skild från annan försäkring», något som ej skett, då man här önskar »de

frivilliga sjukkassorna ocli understödsföreningarna lagda under socialstyrelsen»

(jfr bil. 3).

Såsom framgår af de föreliggande, ofvan refererade förslagen samt

Departe- de däröfver afgifna yttrandena, har ingen meningsskiljaktighet, annat än

mentschefen. fr^n riksförsäkringsanstaltens sida, varit rådande om lämpligheten däraf,

att socialförsäkringsfrågorna sammanhållas med arbetarfrågor, arbetarskyddsfrågor

och öfriga sociala frågor uti en, såvidt möjligt, enhetlig

socialförvaltning. Att så bör ske, är äfven min bestämda mening.

Socialförsäkringsfrågorna i sin helhet böra sålunda fortfarande tillhöra

civildepartementet, som jämväl uttryckligen bör tilläggas civillagstiftningen

på området, där denna icke redan nu hör dit. Vidare ansluter

jag mig äfven till de sakkunnigas förslag i hvad det afser den mera begränsade

befattning, som tillsvidare skulle tilläggas den blifvande socialstyrelsen

beträffande dessa ärenden. Äfven för mig synes det tämligen

visst att, huru än den blifvande socialförsäkringens förvaltningsorgan

kunna blifva ordnade, eu gemensam, sammanhållande myndighet alltid

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

måste blifva erforderlig. Kan detta behof, såsom jag, i motsats mot

riksförsäkringsanstalten, hoppas, tillgodoses inom ramen af den nu till upprättande

föreslagna socialstyrelsen, synes detta mig vara lämpligt, icke

minst med hänsyn till det ofvan framhållna önskemålet om socialförsäkringsfrågornas

jämte öfriga sociala frågors sammanhållande till en

enhetlig organisation inom den högsta förvaltningen. Äfven ur kostnadssynpunkt

bör säkerligen en sådan anordning vara fördelaktig.

Lika tydligt torde ock vara — såsom kommittéerna och de sakkunniga

framhållit — att den direkta försäkringsverksamhet, som staten

själf utöfvar och framdeles i väsentligt ökad utsträckning kan komma att

utöfva på ett eller flera af socialförsäkringens olika områden, icke kan dit

förläggas, utan måste handhafvas af ett eller flera särskilda organ (försäkringsanstalter

el. dyl.), till hvilka ock under vissa betingelser ledningen

och kontrollen öfver lokala, offentliga eller enskilda organ för verksamheten

kan komma att förläggas.

Afgörandet af dessa frågor måste emellertid anstå, intill dess nu

pågående utredningar hunnit afslutas.

Med nu föreliggande förslag afses därför endast att, såsom de sakkunniga

ock påpekat, ernå en ändamålsenligare anordning och förläggning

af de å den högsta förvaltningen nu ankommande uppgifterna på området

samt att bereda departementschefen direkt och omedelbar tillgång till sakkunnigt

biträde för ifrågavarande ärendens beredning, dock att därvid

samtidigt tillses, att därmed icke den ny- eller omorganisation, som de

yäntade nya uppgifterna kunna göra erforderlig, i minsta mån försvåras.

Älderdomsförsäkringskommittén, som särskildt ur denna synpunkt granskat

det föreliggande förslaget, har ock, som ofvan blifvit nämndt, vitsordat,

att något dylikt föregripande härigenom ej synes kunna ske. Därmed

böra ock de enda sakliga betänkligheter, som till äfventyra eljes kunnat

möta mot förslaget i denna del, vara undanröjda.

Hvad vidare beträffar svårigheterna att skarpt uppdraga gränserna

mellan socialförsäkring och annan försäkring, hvarom försäkringsinspektionen

erinrat, har jag ingalunda förbisett desamma, men synes mig frågan

därom vara af mera teoretiskt än praktiskt intresse, särskildt när det, såsom

här, är fråga om anordnandet af de högsta förvaltningsorganen på området.

Eftersom det onekligen förhåller sig så, som försäkringsinspektionen

själft framhållit, att »hvarje sund försäkring tjänar ett socialt ändamål»,

synes det mig helt naturligt, att det högsta sociala förvaltningsorganet en

gång får vederbörligt inflytande på handläggningen af vissa dylika ärenden

— sådana nämligen, hvari ingå framträdande sociala moment i ofvan angifven,

mera begränsad bemärkelse — äfven då de icke i sin helhet falla

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

O

inom dess direkta verksamhetsområde. A andra sidan synes det mig lika

klart att, därest, såsom jag håller före, ett särskildt försäkringstekniskt organ

för vissa grenar af privatförsäkringen, närmast den s. k. affärsmässiga

— försäkringsinspektionen — alltjämt bör förefinnas, det bör vara synnerligen

lämpligt, att detsamma får samverka med och erhåller vederbörligt

inflytande på det eller de öfriga verk, som mer eller mindre uteslutande

handlägga närliggande ärenden. Att en dylik samverkan mellan olika

ämbetsverk redan med nuvarande gestaltning af vår statsförvaltning med

fördel kunnat etableras, utan att någon »desorganisation» uti det ena eller

det andra verkets uppgifter och verksamhet därmed inträdt, torde vara

allmänt bekant, hvadan försäkringsinspektionens farhågor i sådant afseende

synas mig vara ogrundade. Till denna fråga får jag emellertid tillfälle att

senare i annat sammanhang återkomma.

Vidkommande den nu föreliggande organisationsfrågan vill jag emellertid,

alldeles bortsedt från svårigheterna att draga gränserna mellan

socialförsäkring och privatförsäkring, mellan affärsmässig försäkringsrörelse

och annan, bestämdt vidhålla den mening, att försäkringsinspektionens verksamhet

är och alltjämt bör vara begränsad hufvudsakligen till att, såsom

dess instruktion angifver, utöfva den i lag föreskrifna tillsyn öfver

försäkringsbolag m. fl. dylika sammanslutningar. Hinder bör dock

icke möta att, där praktiska skäl sådant påkalla, förlägga tillsynen öfver äfven

något annat slag af försäkringsverksamhet till försäkringsinspektionen. Att

därjämte på grund af den speciella insikt i s. k. försäkringstekniska frågor,

som där bör vara företrädd, dess medverkan äfven med fördel borde

kunna tagas i anspråk vid viktigare afgöranden på ifrågavarande område

på andra håll inom statsförvaltningen, synes mig dock, som närandt, ligga

nära till hands. Men att därutöfver tillägga försäkringsinspektionen befogenheter

och åligganden, som äro mer eller mindre främmande för dess

speciella uppgift, exempelvis såsom tillsynsmyndighet öfver den frivilliga

sjukkasserörelsen, vore enligt min mening icke välbetänkt.

Vid afgörandet, till hvilket förvaltningsorgan den ena eller den andra

af här afhandlade uppgifter skall böra — bär försäkringsinspektionen eller

socialstyrelsen — kan den af försäkringsinspektionen angifna definitionen

på socialförsäkring (»den enligt lag obligatoriska försäkringen») tydligtvis

ej vara vägledande. Det lärer därför ej kunna undvikas, att vissa gränsområden,

såsom kommittéerna framhållit, alltid måste förefinnas, där

de båda myndigheternas uppgifter i viss mån sammanfalla eller gripa

in i hvarandra, ett förhållande, som det dock icke kan möta svårighet

att ordna.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

79

Till detta gränsområde hör sålunda, bland nu närmast aktuella

frågor, den om handläggningen af ärenden rörande understödsföreningar.

Dessa hafva de båda kommittéerna, på grund af deras samhörighet

i allmänhet med öfriga sociala frågor, velat hafva förlagda till socialstyrelsen,

under det att de sakkunniga, som utarbetade lagförslaget i ämnet

— hvilket afgafs, innan ännu frågan om en socialstyrelse var aktuell —

förordat deras förläggning till försäkringsinspektionen, ett förslag, som

äfven jag för min del biträda I enlighet härmed har jag ock föreslagit

Kungl. Maj:t att under nuvarande förhållanden förlägga den tillsyn

öfver understödsföreningarna, hvarom lagförslaget innehåller närmare bestämmelser,

till försäkringsinspektionen. Den nämnda tillsynen är nämligen

hufvudsakligen inriktad på pensionskassor och understödsföreningar

med godkända stadgar, och närmast af försäkringsteknisk beskaffenhet.

Befinnas förhållandena påkalla en öfverflyttning framdeles till socialstyrelsen

af ifrågavarande tillsyn eller del däraf, kan sådant lätteligen ske;

men för närvarande torde det vara lämpligast att icke belasta socialstyrelsen

med denna uppgift. De från vissa håll befarade olägenheterna för

vissa slag af understödsverksamhet af dessa ärendens förläggande tillsvidare

till försäkringsinspektionen synas mig i alla händelser böra blifva

undanröjda genom det samarbete mellan socialstyrelsen och försäkringsinspektionen,

som kommittéerna och de sakkunniga förordat och hvarom

jag i det följande får tillfälle närmare uttala mig.

Hvad slutligen angår de af arbetsgifvareföreningarnas förtroenderåd

framställda önskemål om viss lindring i skyldigheten att afgifva

olycksfallsanmälningar, äfvensom hvad riksförsäkringsanstalten anfört

om vissa detaljer rörande olycksfallsstatistiken eller annan statistik samt

sättet för dess reformerande, så lärer detta vara ett ämne, hvarom jag i

detta sammanhang icke behöfver uttala mig. Jag tar alldeles för gifvet,

att de brister, som nu tilläfventyrs vidlåda olycksfallsstatistikens organisation,

blifva föremål för uppmärksamhet i sammanhang med den nya

lagstiftning angående ersättning eller försäkring för olycksfall i arbete,

som är under utredning. Vid sådant förhållande synes det också icke

böra ifrågasättas att nu vidtaga några ändringar med afseende å olycksfallsstatistikens

förläggning, utan bör för närvarande denna, på sätt jag

äfvenledes får tillfälle närmare beröra här längre fram, öfverflyttas till

socialstyrelsen.

Den allmänna fattigvården måste, enligt kommittéernas mening,

icke blott med hänsyn till sin egen natur utan äfven genom sin uppenbara

samhörighet med frågorna om arbetarskydd, socialförsäkring m. fl.

d) Öfriga

sociala

frågor.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

1. Allmän

fattigvård,

fosterbarnsvård

och vissa i

samband

därmed

stående

frågor.

Kommit
téerna.

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition Nr 108.

betecknas såsom en utprägladt social omsorg; och kommittéerna hafva

följaktligen föreslagit, att dessa ärenden öfverföras till den sociala förvaltningen.

Beträffande beskaffenheten af de administrativa fattigvårdsärendena,

hvilka för närvarande — med undantag af vissa besvärsmål — handläggas

inom jordbruksdepartementet, äfvensom rörande sättet för dessa ärendens

behandling har redogörelse af kommittéerna lämnats å sid. 123—126 i

kommittébetänkandet. Af denna redogörelse framgår, bland annat, att

ifrågavarande ärenden hufvudsakligen röra dels ersättning af allmänna

medel till understöd åt medellösa personer (hit höra ock de svensk-norska

fattigvårdsärendena), dels hemsändande från Sverige till utlandet af medellösa

utlänningar och mottagande från utrikes ort af medellösa svenskar, dels

ock en del ärenden af skiftande beskaffenhet (rörande testamentariska förordnanden

till förmån för fattigvården, understöd åt nödställda lappar m. in.).

I samband härmed har ock erinrats, att nu gällande fattigvård slagstiftning

är under omarbetning af en för detta ändamål den 21 juni 1907

tillsatt kommitté. Det lärer — anmärka kommittéerna — kunna antagas,

att fattigvårdslagstiftningskominitténs förslag kommer att gå ut på en ej

obetydlig utvidgning af administrationens uppgifter på fattigvårdens fält,

h varjämte fattigvård slagstiftningens allmänna läggning väl kommer att

präglas ej blott af ekonomiska utan äfven och framför allt af sociala synpunkter.

I sådant fall måste fattigvårdsärendenas hänförande till socialförvaltningen

synas än mer naturligt.

Beträffande fattigvårdsstatistiken hafva kommittéerna erinrat om

statistiska kommitténs förslag, att densamma skulle lösgöras från sambandet

med statistiken öfver kommunernas finanser och göras till en själfständig

publikation. Då kommittéerna vidare funnit obestridligt, att fattigvårdsadministrationen

har ett direkt praktiskt intresse af att äga omedelbar

tillgång till denna statistik samt att leda dess utveckling i syfte att

vinna allt mer ingående kännedom om fattigvårdsväsendet, hafva kommittéerna

hemställt om fattigvårdsstatistikens öfverflyttande från statistiska

centralbyrån till socialstyrelsen.

Kommittéerna hafva vidare ansett, att ärenden angående vanartade

och i sedligt afseende försummade barn samt angående fosterbarnsvärden

äro nära sammanhängande med fattigvårdsärendena och af obestridlig

social natur, samt på grund häraf hemställt, att förevarande ärenden måtte,

i sammanhang med fattigvårdsärendena, öfverföras till den sociala förvaltningen.

Då statens uppgift rörande tvångsuppfostran af minderåriga förbrytare

(tvångsarbetsanstalten å Bona) enligt kommittéernas uppfattning så

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

nära sammanhänger med vården af sedligt försummade och vanartade

barn, att ett särskiljande af dessa båda uppfostringsområden knappast

kunde vara att tillråda, hafva jämväl dessa ärenden af kommittéerna föreslagits

öfver flyttade till socialförvaltningen.

Enligt gällande departementalstadga handlaggas — erinra kommittéerna

därefter — ärenden rörande -»milda stiftelser för ändamål, hvilkas

tillgodoseende icke tillkommer under annat departement lydande ämbetsverk

eller förvaltning» i ecklesiastikdepartementet. Rörande sådana stiftelsers

rättsliga ställning och öfriga förhållanden finnes för närvarande

ingen särskild lagstiftning utan endast speciella föreskrifter om vissa

myndigheters åligganden i afseende å stiftelser, som tillhöra deras förvaltningsområde.

Huru mångskiftande de ändamål än kunna vara, som

med dylika stiftelser afses (egentlig fattigvård, barnavård, undervisning,

sjukvård, pensionering etc.), har det dock synts kommittéerna, att flertalet

äger det gemensamma syftet att ekonomiskt bispringa de sämre

lottade, och dylika stiftelser måste därför i regel anses hafva en utprägladt

social karaktär. Kommittéerna hafva med hänsyn härtill funnit

lämpligast, att allmänna ärenden rörande stiftelserna — eventuell lagstiftning

och tillsyn äfvensom statistik, hvilken för närvarande handhafves

af statistiska centralbyrån — böra förläggas till socialstyrelsen.

Däremot böra ärenden, som äro speciella för särskilda grupper af stiftelser,

enligt kommittéernas uppfattning själffallet tillkomma de förvaltningsorgan,

till hvilka dylika ärenden med hänsyn till sin beskaffenhet eljes

närmast äro att hänföra. Bland stiftelser af otvetydigt social karaktär

hafva kommittéerna särskildt omnämnt allmänna barnhuset i Stockholm

och Danviks hospitalsinr ältning.

De i nära samband med nu afhandlade frågor (om fattigvården m. m.)

stående spörsmålen om tvängsinternering af alkoholister (jfr sid. 87) samt

lösdrifvarlagstiftningen behandla kommittéerna i annat sammanhang.

De sakkunniga hafva instämt i kommittéernas förslag, att såväl Sakkunniga.

ärendena rörande den allmänna fattigvården som fattigvård sstatistiken böra

öfverföras till socialstyrelsen. De sakkunniga hafva därvid framhållit, att

de i jordbruksdepartementet nu handlagda fattigvårdsärendena i allmänhet

äro af öfvervägande ekonomisk natur, medan deras sociala betydelse är

mindre starkt framträdande, men att det i allt fall måste anses angeläget

att icke lämna utanför socialstyrelsen denna ärendesgrupp, hvars sociala

karaktär är oomtvistlig och hvars område vid den förestående reformen af

fattigvårdslagstiftningen utan tvifvel kommer att blifva högst väsentligt

utvidgadt.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 82 höft. (Nr 108.)

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

Det har af de sakkunniga ifrågasatts, huruvida icke, vid det förhållande

att fattigvårdsärendena nu handläggas endast i en central instans,

jordbruksdepartementet, dessa ärenden borde vid öfverflyttningen till socialstyrelsen

där slutgiltigt afgöras. Så har emellertid icke funnits lämpligt.

Fråga har ock af de sakkunniga väckts, huruvida underdåniga utlåtanden

höra af socialstyrelsen i dessa ärenden afgifvas eller om ärendena böra

inom styrelsen direkt beredas för föredragning i statsrådsberedningen. De

sakkunniga hafva i detta afseende stannat vid, att socialstyrelsen såsom

centralt verk bör äga tillfälle att närmare följa de företeelser, som i förevarande

ärenden komma till synes, samt att sålunda dess utlåtande bör

inhämtas, innan ärendena företagas till slutligt afgörande. Undantag Inifrån

har dock gjorts för frågor angående hemsändande af utländingar,

där utredningen verkställes utom landet genom vederbörande beskicknings

bemedling, samt beträffande de reciproka ärendena om mottagande af

svenskar från utlandet.

Utan att vilja bestrida sambandet med fattigvårdsärendena hos den

lagstiftning, som i afseende å vanar tade och i sedligt afseende försummade

barn nu gäller, hafva de sakkunniga erinrat om, att samma lagstiftning har

till syfte att bereda ändamålsenlig uppfostran åt sådana barn under viss

ålder. Hithörande ärenden böra därför enligt de sakkunnigas mening, i

den man de afgöras af Kungl. Maj:t, handläggas i ecklesiastikdepartementet,

dit de nu äro förlagda. Och beträffande tvångsuppfostran af minderåriga

förbrytare har det synts de sakkunniga att, äfven om hithörande ärenden

i afsevärd mån äro af social innebörd, det härvidlag i främsta rummet

gäller en särskild form af uppfostran, som samhället bör ägna dessa individer.

Förevarande ärenden lära därför i en framtid böra sammanföras

med de därmed nära förbundna angelägenheterna rörande uppfostran åt

vanartade och i sedligt afseende försummade barn till det departement,

som handlägger öfriga uppfostringsfrågor. Tillsvidare och i afvaktan på

ytterligare utredning böra emellertid i alla händelser förevarande ärenden

efter de sakkunnigas uppfattning bibehållas i det departement, justitiedepartementet,

där de för närvarande äro förlagda.

Vidkommande åter fosterbarnsvärden gäller, påpeka de sakkunniga,

att dess angelägenheter under nuvarande förhållanden närmast sammanhänga

med hälsovården och att hithörande författningar hafva dessa barns

sanitära välbefinnande till syfte. Det synes därför vara lämpligast, att

denna sistnämnda ärendesgrupp, som redan tillhör civildepartementet, tillsvidare

kvarblifver hos det ämbetsverk, medicinalstyrelsen, dit den för närvarande

hör. De sakkunniga hafva emellertid fäst uppmärksamheten

på, att fattigvårdslagstiftningskommittén erhållit i uppdrag att företaga

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

en revision af gällande lagstiftning rörande fosterbarnsvården, därvid

dessa’ frågors sociala moment kunna förutses få ett starkare uttryck

och därmed deras öfverförande till socialförvaltningen blifva en naturlig

åtgärd.

Hvad slutligen angår fromma stiftelser, hafva de sakkunniga anfört

att, då en mycket betydande del af ifrågavarande stiftelser syntes åsyfta

olika slag af undervisning eller i öfrigt afse ändamål, som hänförde sig

till ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde, samt det i alla händelser

just vore dessa grupper af stiftelser, hvilkas löpande ärenden företrädesvis

påkallade handläggning af statsmyndighet, anledning för närvarande

saknades att vidtaga någon ändring med afseende å handläggningen

af hithörande ärenden, helst som någon enhetlig lagstiftning eller

tillsyn för närvarande icke funnes anordnad för de fromma stiftelserna.

Statistiska centralbyrån torde ock, förmena de sakkunniga, tillsvidare böra

bibehållas vid sin befattning med utarbetandet af statistik öfver dessa

stiftelser; och socialstyrelsen skulle alltså tillsvidare med afseende å denna

ärendesgrupp endast komma att handlägga de ärenden, hvilkas sakinnehåll

tillhör styrelsens verksamhetsområde, samt med afseende å viktigare frågor

af allmän art, såsom lagstiftning, statistik o. d., bevaka de sociala synpunkter,

som därvid böra komma i betraktande.

Beträffande handläggningen af de fåtaliga regeringsärenden, som

röra allmänna barnhuset i Stockholm, hafva de sakkunniga emellertid, med

hänsyn till dessa ärendens nära samband med frågorna angående fosterbarnsvården,

ansett nämnda ärenden böra öfverflyttas från ecklesiastikdepartementet

-till civildepartementet.

Rörande de ofvan till en hufvudgrupp sammanförda ärendena hafva Myndigheter

yttranden afgifvits af kommerskollegium, statistiska centralbyrån00 tioner*1*''

och svenska fattigvårdsförbundet. Det sistnämnda vänder sig — efter

att inledningsvis hafva gifvit uttryck åt sin stora tillfredsställelse öfver,

att de sociala frågorna genom socialstyrelsens tillkomst skola kunna erhålla

en sakkunnig och enhetlig ledning — mot de sakkunnigas förslag,

att till socialstyrelsen för närvarande endast skulle öfverföras ärenden

rörande allmän fattigvård och fattigvårdsstatistiken, medan öfriga här ofvan

angifna ärenden, jämte sådana angående tvångsinternering af alkoholister,

tillsvidare skulle stanna utanför. Fördelarna af enbart de förstnämnda

ärendenas öfverflyttning till socialstyrelsen anser fattigvårdsförbundet ej

vara särdeles stora, liksom att ej heller någon naturlig förläggning af dem

inom socialstyrelsen för närvarande står att vinna. Någon sakkunskap vid

ärendenas beredning förmenas socialstyrelsen ej kunna prestera, »då fattigvårdsfrågor

endast i obetydlig utsträckning och barnavårdsfrågor alls icke

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Knuffl. Maj:ta nåd. proposition Nr 108.

dar skulle behandlas». En dylik partiell öfverflyttning af fattigvårdsfrågor

till socialstyrelsen, innan fattigvårdslagstiftningskommittén hunnit ‘framlägga

riktlinjerna för dessa och andra frågors framtida behandling, vore,

enligt hvad fattigvårdsförbundet håller före, en åtgärd, »som kan föregripa

en slutlig lösning af hela frågan». Ehuru under uttalande af, att »fattigvårdsfrågan

gifvetvis måste betraktas som eu social angelägenhet», hemställer

förbundet till sist, att »för närvarande och innan fattigvårdslagstiftningskommittén

framlagt riktlinjerna för fattigvårdens och därmed samhörande

frågors ordnande, ingen förändring måtte ske i fråga om statens

behandling af fattigvårdsfrågor».

Statistiska centralbyrån vitsordar, att intet hinder förefinnes för

fattigvårdsstatistikens öfverflyttning till socialstyrelsen, men anser på

anförda skäl, att fattigvårdsstatistiken, som alltid varit förenad med centralbyrån

och då frågan om statistikens »centralisering eller decentralisering»

ännu ej är afgjord, fortfarande som hittills bör bearbetas och offentliggöras

af densamma. »Ett sådant temporärt ordnande af ärendet blefve desto

mera af behofvet påkallad t, ifall ett beslut ej nu skulle fattas om fattigvårdsärendenas

öfverflyttning till socialstyrelsen.» Icke heller beträffande

statistiken öfver fromma stiftelser anser centralbyrån något skäl förefinnas

för dess skiljande från ämbetsverket.

Kommerskollegium åter anför gent emot fattigvårdsförbundet att,

då detta betecknat fattigvårdsfrågorna jämte en del andra frågor såsom

»en naturlig grupp sociala ärenden», öfverförandet redan nu af de förhanden

varande fattigvårdsfrågorna från jordbruksdepartementet och af

fattigvårdsstatistiken från finansdepartementet (och statistiska centralbyrån)

till civildepartementet (och socialstyrelsen), där de sociala frågorna handläggas

och där sålunda fattigvårdsfrågorna skulle komma att insättas i sitt

naturliga sammanhang, omöjligen kan på något sätt föregripa fattigvårdslagstiftningskommitténs

utredningar. »Med hänsyn äfven därtill», fortsätter

kollegium, »att ärenden angående fosterbarns vård en redan för närvarande

tillhöra civildepartementet och ärenden angående tvångsinternering åt

alkoholister förväntas blifva dit förlagda, skulle för öfrigt ifrågavarande

åtgärd jämväl komma att innebära en begynnande ändamålsenlig koncentrering

af de ärenden, hvilka af fattigvårdsförbundet angifvits tillsammans

bilda en naturlig grupp sociala ärenden». Och kollegium förklarar sig

slutligen, på grund af den ringa omfattning fattigvårdsärendena för närvarande

hafva, för såvidt de ankomma på centralförvaltningen, kunna

lämna utan erinran deras förläggning under en af de föreslagna byråerna

inom socialstyrelsen, vare sig den lista eller den 3:dje,

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts nåd. proposition AV 108.

Såsom af det ofvan anförda framgår, hafva olika meningar gjort Departesig

gällande, huruvida de fattigvårdsärenden, som redan nu kunna öfver- ment8chefen

flyttas till civildepartementet och socialstyrelsen, också böra nu dit förläggas,

eller om med öfverflyttningen bör bero, intill dess fattigvårdslagstiftningskommittén

afslutat sina arbeten. Lämnande åsido den förefintliga

meningsskiljaktigheten mellan å ena sidan de båda kommittéerna och

fattigvårdsförbundet samt de särskildt tillkallade sakkunniga å den andra,

huruvida ärenden angående vanartade och sedligt försummade barn och

minderåriga förbrytare samt fromma stiftelser i en framtid skola tilläggas

socialförvaltningen eller undervisningsförvaltningen, ansluter jag mig till

de sakkunnigas uppfattning, att eu öfverflyttning af dessa ärenden till

socialförvaltningen liksom af fosterbarnsärenden från medicinalstyrelsen

till socialstyrelsen icke för närvarande bör ifrågakomma.

Frågan gäller sålunda nu endast, huruvida fattigvårdsärendena och

fattigvårdsstatistiken skola sammanföras med fosterbarnsärendena till civildepartementet

samt de förstnämnda, jämte statistiken på området, tilläggas socialstyrelsen,

äfvensom slutligen, såsom de sakkunniga jämväl föreslagit, huruvida

ärenden angående allmänna barnhuset samtidigt därmed skola från ecklesiastikdepartementet

öfvergå till civildepartementet. Hvad då först beträffar

frågan om fattigvårdsstatistikens förläggning, synes det mig utan vidare

klart, att den frågan är helt och hållet beroende af, hvilket beslut Kungl.

Maj:t fattar med afseende å fattigvårdsärendena, samt att, därest dessa fortfarande

skola förblifva i jordbruksdepartementet, statistiska centralbyrån

tillsvidare bör fortsätta att utarbeta fattigvårdsstatistiken. Så till vida kan

jag sålunda instämma i hvad byrån härom anfört. Däremot kan jag, i olikhet

mot centralbyrån, icke finna, att fattigvårdsstatistikens öfverflyttning till

socialstyrelsen skulle kunna möta några betänkligheter — på den grund, att

frågan om vissa grenars af statistiken förflyttning från statistiska centralbyrån,

resp. andra grenars förläggande till densamma, ännu är oafgjord

— i all synnerhet som från centralbyråns sida tidigare upplysts, att en

öfverflyttning af ifrågavarande statistik (jämte statistiken öfver fromma

stiftelser, hvarom nu ej är fråga) icke skulle medföra någon förändring i

fråga om centralbyråns personal och organisation.

Hufvudfrågan är emellertid, huruvida fattigvårdsärendena tillsvidare

skola förblifva i jordbruksdepartementet — att de i alla händelser framdeles

jämte närbesläktade frågor skola öfverföras till socialförvaltningen,

därom synes fullständig enighet råda. Väl har det varit mig omöjligt

finna att, såsom fattigvårdsförbundet förmenat, något föregripande af

fattigvårdslagstiftningskommitténs förslag skulle ske genom fattigvårdsärendenas

öfverflyttning redan nu till socialstyrelsen. A andra sidan äro

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

2. Nykterhetsverksamheten

m. m.

Kommitté
erna.

Kungl. Maj:ts nåd. -proposition Nr 108.

fördelarna af enbart de förhanden varande egentliga fattigvårdsärendenas

öfverförande redan nu till socialstyrelsen icke särskild! framträdande.

Hela frågan synes mig för närvarande vara att bedöma ur rent praktiska

synpunkter. Och jag måste då erkänna, att en del svårigheter

af de nuvarande fattigvårdsärendenas förflyttning ej äro uteslutna med

hänsyn till tjänstemännens inom civil- och jordbruksdepartementen arbetsförhållanden.

Jag anser således, att fattigvårdsärendena visserligen

böra i sinom tid öfverföras till civildepartementet och socialstyrelsen, men

att, då lämpligaste tidpunkten härför säkerligen ej sammanfaller med

den tid, då socialstyrelsen träder i verksamhet, Kungl. Maj:t torde bestämma,

när sådant öfverflyttande, efter det lämplig öfvergångstid vunnits,

bör äga rum.

Vid berörda förhållande torde Kungl. Maj:t ock bestämma, när fattigvårdsstatistiken

bör öfverföras till socialstyrelsen från statistiska centralbyrån

— jämväl för sådant öfverflyttande torde nämligen någon öfvergångstid

vara behöflig, i syfte att åstadkomma erforderliga bestämmelser

om denna statistiks skiljande från den kommunala finansstatistiken samt

den förras närmare ordnande.

Enligt kommittéernas mening bör nykterhetsfrägan betraktas såsom

ett af de allra viktigaste spörsmål, som möta statsmakterna vid deras sträfvan

för folkhälsans stärkande och särskildt de lägre befolkningsgruppernas

höjande i ekonomiskt och moraliskt hänseende. Då nykterhetsfrägan sålunda

har en genomgripande social betydelse och därjämte så nära berör

t. ex. fattigvården, hafva kommittéerna ansett, att socialförvaltningen bör

öfvertaga omsorgen om denna fråga. Kommittéerna hafva därvid jämväl

erinrat om föreliggande önskemål om upprättande af en genomförd nykterhetsstatistik,

hvilken, om och när den kommer till stånd, bör förläggas till

den öfriga socialstatistiken. Med afseende särskildt å fördelningen af de

s. k. brännvinsmedlen (enligt brännvinsförsäljningsförordningen årligen afsätta

medel till främjande af nykterhet och motarbetande af dryckenskapens

följder), hvilka ärenden nu handläggas af civildepartementet i förening

med ecklesiastikdepartementet, böra jämväl dessa ärenden tillkomma

socialförvaltningen.

Från regeln att ärenden rörande nykterhetsfrägan skola tillhöra civildepartementet

och socialstyrelsen har dock af kommittéerna för närvarande

undantag gjorts beträffande rusdryckslag stiftning en. Då denna har en så

stor finansiell betydelse, att ej blott statens utan i än högre grad kommunernas,

landstingens och hushållningssällskapens ekonomi däraf är

i väsentlig mån beroende, hafva nämligen kommittéerna ansett denna

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 108.

lagstiftning och vissa därmed sammanhängande ärenden (på Kungl.

Maj:t i statsrådet ankommande besvärsmål rörande rnsdrycksförfattningarnas

tillämpning in. m.) tillsvidare böra förblifva hos finansdepartementet.

I tydligt samband med nykterhetsärendena står — framhålla kommittéerna

— frågan om tvång sinternering af alkoholister. I anledning af

skrifvelse vid 1907 års riksdag öfverlämnades frågan härom till fattigvårdslagstiftningskommittén,

som den 3 december 1910 afgifvit utlåtande och

förslag i ämnet. Ehuru vissa svårigheter mött, när det gällt att afgöra,

hvart dessa ärenden skola förläggas, hafva kommittéerna, då själfva lagstiftningsfrågans

hufvudpunkt angående de förutsättningar, under hvilka

tvångsinternering får tillgripas, synts vara af afgörande social natur samt

med hänsyn ock till nödvändigheten af hithörande ärendens sammanhållande,

stannat vid, att ärenden i fråga om tvångsinternering af alkoholister

förläggas till socialförvaltningen-.

De sakkunniga hafva icke haft något att erinra mot kommittéernas Sakkunniga.

förslag i afseende å nykter hetsärendenas handhafvande, utan därvid endast

påpekat, att föreskrift borde meddelas därom, att ansökningar om understöd

af brännvinsmedlen skola irigifvas till socialstyrelsen för att af denna

pröfvas och med styrelsens yttrande öfverlämnas till civildepartementet. I

öfrigt borde socialstyrelsen, bland annat, få till uppgift att afgifva yttranden

i andra nykterhetsfrågor samt att statistiskt belysa nykterhetsfrågans

viktigare sidor.

Beträffande frågan om tvångsinternering af alkoholister måste bedömandet

af detta spörsmål efter de sakkunnigas mening göras beroende af

den blifvande lagstiftningens slutliga läggning ooh innehåll, men socialstyrelsen

torde i allt fall böra beredas tillfälle att vid viktigare hithörande

ärendens afgörande framhålla de sociala synpunkter, som därvid kräfva

beaktande.

Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling inleder Korporatiositt

yttrande öfver förslaget med att förklara sig »helt dela den af kom- ner•

mittén uttalade meningen, att omsorgen om nykterhetsfrågan i allmänhet

bör öfvertagas af den blifvande socialstyrelsen». Dock ifrågasättes, i motsats

mot hvad kommittéerna och de sakkunniga förutsatt, om icke också lagstiftningen

om rusdryckerna omedelbart borde dit förläggas, eftersom

denna lagstiftning är så nära förbunden med nykterhetsrörelsens sträfvanden.

Och vidare ifrågasättes, om icke nykterhetsrörelsens betydande insats i det

sociala reformarbetet borde motivera en särskild afdelning för dessa ärenden

inom socialförvaltningen eller åtminstone det omedelbara upprättandet

af den sektion för nykterhetsfrågan inom sociala rådet, som i kommitté
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Departe
mentschefen.

7$. Förenlngsväsendet.

Kommitté
erna.

Kung!. M.ajtts nåd. proposition Nr 108.

förslaget omnämnts, men tillsvidare ställts på framtiden. Till sist betonas,

hurusom den lifaktiga nykterhetsverksamheten, »genom det stöd, som

kan gifvas den af den blifvande socialstyrelsen med särskildt organ för

denna verksamhet, otvifvelaktigt bör ha att motse en ännu kraftigare utveckling,

på samma gång som genom sådan liflig förbindelse med nykterhetsrörelsen

socialstyrelsen helt visst skall kunna vinna de syften, för hvilka

den är afsedd».

Utan att vilja bestrida riktigheten af det viktiga önskemål, som

från nykterhetsorganisationernas sida blifvit framhållet angående sammanförande

till socialförvaltningen af alla nykterhetsfrågor, sålunda äfven rusdryckslagstiftningen,

finner jag dock, på af de båda kommittéerna och de

sakkunniga anförda skäl, att därmed tillsvidare bör anstå i afvaktan på

de resultat, hvartill de till en del nyligen afslutade, till en annan del åter

ännu pågående kommittéutredningarna på nykterhetsfrågans område kunna

föranleda. I samband därmed bör det ock, enligt hvad jag vill hoppas,

blifva grundad anledning att gifva socialstyrelsen den starkare utrustning

för nykterhetsfrågornas behandling, som nykterhetsorganisationerna funnit

önskvärd. För fyllande af de mera begränsade, men därför långt ifrån

oviktiga uppgifter med afseende å nykterhetsverksamheten (handläggningen

af frågor om understöd samt verkställandet af anbefallda utredningar och

statistik), som socialstyrelsen för den närmaste tiden skulle få sig tillagda,

bör den dock redan nu förses med därtill kompetent personal samt beredas

tillfälle att träda i nära förbindelse och samverkan med det frivilliga

nykterhetsarbetet.

Kommittéerna hafva i fråga om förening sväsendet betonat, hurusom

redan sträfvandet att genom sammanslutning befrämja gemensamma syften

ger en afgjordt social karaktär åt föreningsväsendet i allmänhet. Det visar

sig ock vid en närmare undersökning af de ändamål, för hvilka föreningarna

verka, att flertalet af dem måste betraktas såsom organ för socialt

själfhjårsarbete på olika områden.

Kommittéerna hafva särskildt för sig behandlat de ideella föreningarna

och föreningarna för ekonomisk verksamhet.

Inom de ideella föreningarnas stora grupp äro de, hvilkas syften

direkt falla inom området för den sociala förvaltningens verksamhet (nykterhets-,

välgörenhets-, sociala, arbetsgifvar- och arbetarföreningar), af

öfvervägande betydelse. Sådana frågor af allmän art, som böra enhetligt

behandlas för samtliga hithörande föreningar — närmast allmän lagstiftning

och statistik — böra följaktligen omhänderhafvas af den sociala

förvaltningen. Däremot måste för de olika grupperna mera speci
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 108. 89

ella ärenden naturligen hänföras till de förvaltningsområden, som däraf

omedelbart beröras.

De ekonomiska föreningarna fördela sig väsentligen på två hufvudgrupper-,

af hvilka den ena, hvilken kan sammanfattas under benämningen

arbetarkooperation, till alldeles öfvervägande del har utprägladt sociala

syften, och den andra, jordbrukarkooperationen, därjämte och i hufvudsak

afser jordbruksekonomiska ändamål. Det har då synts kommittéerna

lämpligast, att särskilda ärenden för den förra gruppen tilläggas

socialförvaltningen och för den senare jordbruksförvaltningen. Men liksom

på de ideella föreningarnas område hafva kommittéerna ansett, att

lagstiftningen äfven rörande de ekonomiska föreningarna bör öfverlämnas

åt socialförvaltningen, dit föreningsväsendets sociala karaktär och speciellt

arbetarkooperationens stora omfattning närmast hänvisa densamma. Med

afseende å statistiken på förevarande områden hafva kommittéerna erinrat,

att utarbetandet af statistik öfver ar betar k ooperationen redan anförtrotts

åt den arbetsstatistiska afdelningen inom kommerskollegium, samt funnit

uppenbart, att detta arbete bör med den öfriga socialstatistiken tillföras

socialförvaltningen.

Kommittéerna hafva vidare förutsatt, att den i gällande lagstiftning

för de ekonomiska föreningarna stadgade registreringen skall framgent

som hittills handhafvas af länsstyrelserna, men att däremot patent- och

registreringsverkets befattning med att sammanställa och publicera registreringsuppgifterna

skall efter ofvan angifna grunder fördelas på den sociala

förvaltningen och jordbruksdepartementet.

Fem af kommerskollegiikommitténs ledamöter hafva i fråga om för- Reservation.

läggningen af den allmänna lagstiftningen rörande såväl ideella

som ekonomiska föreningar anfört en afvikande mening samt förklarat

sig anse, att denna lagstiftning till öfvervägande grad har en sådan karaktär,

att anledning saknas att lägga densamma till socialförvaltningen.

Det intima samband, som förefinnes och otvifvelaktigt äfven framdeles bör

finnas mellan lagstiftningen om ekonomiska föreningar och lagstiftningen

om aktiebolag, synes enligt reservanternas mening äfven föranleda, att

lagstiftningen om bägge dessa former af sammanslutning bör ligga under

samma departement. »Det kan nämligen» — anföra reservanterna vidare

— »ej förbises, att föreningsformen i väsentlig grad låter sig använda

för drifvande af samma arter af rörelse och verksamhet som aktiebolagsformen,

samt att en tendens är för handen i den riktning, att äfven

rena affärsföretag, ofta af betydande omfattning, begagna sig af föreningsformen».

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 82 höft. (Nr 108.)

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kxmgl. Majdi nåd. proposition Nr 108.

Sakkunniga. Kommittéernas nu omförmälda framställningar i fråga om före
ningsväsendet

hafva från de sakkunnigas sida i allmänhet ej gifvit anledning

till erinran. I fråga om lagstiftningen rörande föreningsväsendet

hafva emellertid de sakkunniga erinrat, att den af kommittéernas

flertal omfattade åsikten, att denna lagstiftning skulle handhafvas af socialstyrelsen,

hvilade på den förutsättningen, att nämnda styrelse skulle äga

det direkta stödet af ett departementskansli, organiseradt i enlighet med

de af departementalkommitterade uppställda allmänna grunder. Då denna

förutsättning — fortsätta de sakkunniga — nu ej föreligger och då ur

lagteknisk synpunkt ett nära samband obestridligen förefinnes mellan

aktiebolagslagen och den hittills gällande lagstiftningen på föreningsväsendets

område, lärer justitiedepartementet tillsvidare böra bibehållas vid

sina nuvarande uppgifter med afseende å föreningslagstiftningen, hvarvid

emellertid socialstyrelsens medverkan själffallet bör anlitas för att med

afseende å lagstiftningens sakinnehåll bevaka de sociala intressen, som i

föreningsväsendet taga sig uttryck.

Beträffande registreringen af de ekonomiska föreningarna har, enligt,

hvad af de sakkunniga omförmälts, från representanter för arbetarkooperationen

gjorts gällande, att en centralisering af registreringen vore

nödvändig för åvägabringande af enhetlighet med afseende å föreningslagens

tillämpning och en sakkunnig ledning för föreningarna i registreringsärenden,

samt att dessa syften lättast skulle vinnas därigenom, att

registreringen af samtliga ekonomiska föreningar (både jordbruks- och

arbetarkooperation), jämte all statistik på området, förlädes till socialstyrelsen.

De sakkunniga hafva i detta hänseende förordat, att en utredning

omedelbart anordnas för att redan till nästa år kunna föreligga,

huruvida den ifrågasatta centraliseringen skulle medföra öfvervägande fördelar

samt hvilka kostnader därmed skulle blifva förenade. Om häraf

skulle framgå, att registreringen bör centraliseras till en myndighet, bör

denna enligt de sakkunnigas tanke gifvetvis blifva socialstyrelsen. Vid

den ifrågaställda utredningen bör ock tagas i öfvervägande det från kooperationshåll

framställda förslaget, att icke allenast statistiken öfver arbetarkooperationen,

utan äfven öfrig kooperationsstatistik må utarbetas af

socialstyrelsen.

Myndigheter Frågorna om föreningsväsendet hafva berörts i yttrandena från

°rationer" kommerskollegium, kooperativa förbundet och Sveriges handtverksorganisation.

Den sistnämnda uttalar sig för, att statistiken rörande

de ideella föreningarna förlägges till socialstyrelsen, samt häfdar tillika

den, äfven af kommittéerna och de sakkunniga omfattade åsikten, att

»rent speciella ärenden för särskilda slag af dylika föreningar böra hänföras

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ta nåd. proposition Nr 108.

under den förvaltning, som har till uppgift att bevaka dithörande intressen»,

sålunda i förekommande fall äfven socialstyrelsen. Kooperativa förbundet

förklarar sig — efter att hafva redogjort för den kooperativa rörelsens

omfattning samt dess viktiga sociala uppgifter — vilja »på det kraftigaste

understryka behofvet af en centraliserad och enhetlig handläggning

af samtliga sociala ärenden» samt uttalar »den förhoppningen, att denna

reform måtte kunna i sina hufvuddrag genomföras redan vid innevarande

års Riksdag». Förbundet framhåller vidare, att kooperationen under inga

förhållanden bör få hänföras till handelsförvaltningen. Därefter öfvergår

förbundet till frågan om registreringen samt utvecklar skälen för, att

denna centraliseras hos en enda myndighet, nämligen den blifvande socialstyrelsen

såsom varande »det bästa tänkbara forum». Förbundet uttrycker

ock sin tillfredsställelse öfver, att de sakkunniga upptagit detta från kooperationshåll

framställda yrkande, men anser den af de sakkunniga förordade

utredningen, som borde föregå en dylik anordning, icke böra blifva

mera omfattande än att den kunde omedelbart verkställas och beslut om

reformens genomförande sålunda redan i år blifva fattadt. För att styrka

denna sin uppfattning samt påvisa reformens ändamålsenlighet, de obetydliga

kostnader densamma skulle åsamka statsverket o. s. v., lämnas en del

värdefulla bidrag till en sådan utredning, hvarefter göres följande uttalande:

»Skulle någon direkt ökning i statsverkets kostnader för registreringen uppkomma

genom centraliseringen, torde denna, med hänsyn till hvad vi förut anfört,

blifva högst obetydlig och mångdubbelt uppvägas dels af tidsbesparingen

hos de nuvarande registreringsmyndigheterna och dels af den ökade rättssäkerhet,

som skulle uppstå genom enhetlig och sakkunnig behandling af stadgefrågor».

För uppgiften torde, påpekas det, endast en tjänsteman erfordras,

hvilkens arbetskraft dock icke behöfde tagas i anspråk enbart för

denna uppgift. Något hållbart skäl för att till nästkommande riksdag

uppskjuta förslaget om registreringens centralisering synes därför förbundet,

som näinndt, ej föreligga. Däremot medgifves, att det från kooperationshåll

framställda förslaget om förläggande till socialstyrelsen af hela

statistiken öfver ekonomiska föreningar tarfvar eu ytterligare utredning

och därför måste anstå till år 1913. »Den kooperativa verksamhetens

snabba utveckling» — slutar förbundet — »och dess sociala betydelse

skulle enligt vår mening fullt motivera upprättande inom socialstyrelsen

af eu särskild byrå för dithörande ärendens behandling». Emellertid har

förbundet ansett sig nu ej böra framställa ett sådant kraf, utan inskränker

sig till att påyrka, att kooperationen åtminstone erhåller en representant

inom ett af de föreslagna sociala råden.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Departe
mentschefen
-

4. Emigrationen.

Kommit
téerna.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

Gent emot kooperativa förbundets yrkande, att registreringen af ekonomiska

föreningar måtte genast från början öfverlämnas åt socialstyrelsen,

uttalar kommerskollegium som sin åsikt, att den närmare utredning

härutinnan, som föreslagits af de sakkunniga, bör föregå vidtagandet af

ifrågavarande anordning och verkställas. af socialstyrelsen, helst som frågans

afgörande härigenom skulle behöfva uppskjutas endast ett år.

Socialstyrelsens befattning med ärenden rörande föreningsväsendet

■synes mig tillsvidare böra begränsas på sätt de sakkunniga och kommerskollegium

föreslagit, nämligen till de utredningar på området, som nu

påhvila kommerskollegium samt i öfrigt kunna blifva anbefallda. Det

af kooperativa förbundet framställda önskemålet om centralisering till

socialstyrelsen af registreringen af föreningar för ekonomisk verksamhet,

anser visserligen äfven jag, i likhet med de sakkunniga, vara förtjänt af

beaktande, men finner jag tillika, liksom kommerskollegium, att en utredning

bör föregå vidtagandet af en sådan anordning — därvid bland annat

länsstyrelsernas mening bör inhämtas — hvilken utredning ej nu kunnat

medhinnas. Efter det ifrågavarande utredning, afseende jämväl frågan om

kooperationsstatistiken i dess helhet, igångsatts och afslutats, lärer jag bli

i tillfälle anmäla denna fråga till vidare beslut af Kungl. Maj:t.

Jag instämmer äfven med de sakkunniga däri, att lagstiftningen på

föreningsväsendets område, där den är af civillags natur, tillsvidare bör

förblifva hos justitiedepartementet, ehuru gifvetvis där handläggas i samråd

med civildepartementet och socialstyrelsen. Till sist vill jag, för undanröjande

af hvarje missuppfattning af förslagets innebörd, äfven för min

del hafva understrukit att, äfven om civildepartementet och socialstyrelsen

i eu framtid skulle erhålla den af de båda kommittéerna föreslagna, mera

vidsträckta befattningen med föreningsväsendets angelägenheter, denna

dock icke skall sträcka sig längre än till ärenden af allmän art (lagstiftning,

registrering, statistik o. s. v.), och att sålunda för de olika grupperna

mera speciella ärenden (understöd, reglementen etc.) fortfarande böra hänföras

till de departement och andra förvaltningsorgan, som däraf omedelbart

beröras (sålunda i vissa fall äfven civildepartementet och socialstyrelsen).

Då frågor rörande emigrationen, Indika för närvarande handläggas i

civildepartementet, i vårt land äro af stor social betydelse och böra göras

till föremål för ingående uppmärksamhet, hafva kommittéerna ansett,

att dessa ärenden böra ses i sammanhang med andra tidens sociala företeelser

och därför läggas till den sociala ärendesgruppen.

Genom statistiska centralbyråns försorg offentliggöras för närvarande

eu del preliminära uppgifter om utvandringen, Indika till ämbetsverket

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

insändas från vissa lokalmyndigheter (äfvensom från Norges statistiska centralbyrå).

Jämväl insamlandet och publicerandet af dessa preliminära uppgifter

föreslås af kommittéerna skola öfvertagas af socialförvaltningen, då

dessa löpande uppgifter om den aktuella utvandringen vid hvarje tidpunkt

höra stå till det ämbetsverks direkta förfogande, som i öfrigt handhar hithörande

ärenden. Den egentliga emigrationsstatistiken däremot, hvilken

nära sammanhänger och erhålles i samband med det befolkningsstatistiska

arbetet, bör framgent som hittills handhafvas af statistiska centralbyrån.

Vissa på kommerskollegii utrikesbyrå nu ankommande åligganden

med afseende å tillsynen öfver de agenter, som verka i emigrationssyfte

in. in. (meddelande af tillstånd att verka som utvandraragent,

förordnande om säkerhets ställande af dylik agent in. in.) böra ock på

grund af ärendenas omedelbara samband med emigrationsspörsmålet öfverflyttas

till socialstyrelsen, till hvilken ock enligt kommittéernas förslag de

härmed besläktade ärendena angående kommissionärer för platsanvisning

samt arbetsförmedlingsfrågan i sin helhet skulle förläggas.

De sakkunniga hafva beträffande förevarande spörsmål icke haft Sakkunniga.

någon erinran att framställa mot de af kommittéerna gjorda uttalanden

och förslag.

Med afseende å frågan om emigrationsärendenas förläggning till Myndigheter

socialstyrelsen föreligger ett utlåtande från nationalföreningen mot0™ i1.a>rPoraemigrationen,

hvarjämte kommerskollegium och statistiska cen- l0nerträl

byrån yttrat sig om hvar sin speciella del af frågan.

Nationalföreningen mot emigrationen erinrar till eu början att,

»om ock emigrationen i första rummet är förorsakad af ekonomiska förhållanden,

så måste den dock i väsentlig män betraktas och behandlas som

en social fråga — och som sådan en af våra största.» Äfven om åtskilliga

af de åtgärder, som kunna verka till emigrationens förebyggande

(jordbrukets utveckling, stärkande af industriens konkurrenskraft o. s. v.)

gifvetvis måste ankomma på andra och olika statsorgan — åtgärder som

endast i mindre mån kunna fullföljas,under hänsyn till själfva emigrationsproblemet

— vill det dock synas föreningen, att den sammanhållande ledningen

och initiativet för de statliga sträfvandena till emigrationens förebyggande

lämpligast böra förläggas till den myndighet, som i allmänhet äger

att företräda det sociala arbetet i landet, på hvilken myndighet äfven ankommer

åtskilliga direkta uppgifter, som stå i nära samband med emigrationsspörsmålet.

Visserligen anser föreningen, att emigrationsfrågorna, på

grund af sin omfattande betydelse och säregna karaktär, icke kunna komma

fullt till sin rätt med den ställning inom socialstyrelsen, de enligt för
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj ds nåd. ''proposition Nr 108.

Departe
mentschefen
-

5. Bostadsfrågan,

!efnadskost
-

slaget skulle komma att intaga, men uttalar likväl, att »med den föreslagna

organisationen, genom hvilken emigrationsfrågan så att säga insattes i sin

naturliga miljö, är dock den första förutsättningen gifven för en utveckling,

som småningom ger denna fråga den ställning den bör äga som en

statsangelägenhet af synnerlig betydelse».

Kommerskollegium vitsordar lämpligheten af, att den befattning

med utvandringsärenden (utvandraragenter m. m.), som jämlikt nådiga

förordningen den 4 juni 1884 utöfvas af kollegium, i lämplig utsträckning

öfverflyttas på socialstyrelsen, hvarigenom ifrågavarande ärenden skulle

komma att tillhöra samma myndighet, som handhar de med einigrationsspörsmålen

så nära sammanhörande ärendena angående arbetsmarknadens

läge, arbetslöshet, offentlig arbetsförmedling, platsanskaffning o. s. v. Statistiska

centralbyrån åter afstyrker förslaget, i hvad det afser att de inkommande

preliminära uppgifterna angående emigrationen öfver vissa hamnar,

hvilka uppgifter nu ingå till centralbyrån och publiceras i Post- och

inrikestidningar, i stället skulle insändas till och handläggas af socialstyrelsen.

Detta centralbyråns yrkande är, enligt hvad det vill synas, förnämligast

grundadt på dess uppfattning om det »principiellt oriktiga» uti »att

fördela en statistik öfver samma ämne på två myndigheter».

Emigrationsärendena i allmänhet anses, som bekant, redan nu tillhöra

civildepartementet. Enligt min åsikt bör ock socialstyrelsen omedelbart

vid sitt upprättande tilläggas den befattning med emigrationsärendena,

som med de båda kommittéernas och de sakkunnigas förslag afses. Jag

kan sålunda icke finna de af statistiska centralbyrån anförda invändningarna

uti den i och för sig helt obetydliga detaljfrågan om de preliminära

emigrationsrapporternas inlämnande till socialstyrelsen böra tillmätas afgörande

betydelse i ett fall som detta. Tydligt är nämligen att, när ett

förvaltningsorgan på området nu inrättas, dessa uppgifter närmast böra

vara af intresse för detta och följaktligen böra dit ingå. Kunna emellertid

uppgifterna i fråga sedermera vara till gagn för centralbyrån viddess

utarbetande af emigrationsstatistiken, hvilken som bekant står i nära samband

med befolkningsstatistiken, lärer hinder ej möta för, att desamma

efter hvarje års utgång eller tidigare efter hand af socialstyrelsen öfverlämnas

till centralbyrån. Slutligen vill jag, med instämmande uti hvad

nationalföreningen mot emigrationen därom anfört, framhålla, att socialstyrelsen

säkerligen med tiden blir tilldelad vidgade uppgifter beträffande

emigrationen.

Kommittéerna hafva påvisat, hurusom åstadkommandet af goda och

billiga bostäder utgör en af de viktigaste betingelserna för höjandet af

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 108. <)5

störa samhällslagers allmänna ställning samt skyddandet af deras kroppsliga

och moraliska sundhet. Bostadsfrågan måste därför efter kommittéernas

uppfattning betraktas såsom en af våra viktigaste sociala angelägenheter

och följaktligen hänföras till socialförvaltningen. Om ock statens

uppgifter med afseende å bostadsfrågan såsom socialt problem hittills varit

synnerligen begränsade och hufvudansvaret för den lokala bostadspolitiken

taller på kommunerna, böra sålunda, i den mån statsingripanden i framtiden

påkallas i fråga om bostadsinspektion, bostadsförmedling in. fl. frågor,

detta närmast blifva den sociala förvaltningens sak. Otvifvelaktigt komma

ock störa anspråk att under den närmaste tiden ställas på socialförval tningen

i fråga om utredandet af bostadsfrågan, iakttagandet af utländska

åtgärder på området samt tillhandahållandet af upplysningar till kommuner

korporationer och enskilda.

De för bostadsfrågan synnerligen viktiga grupper af ärenden, som

regleras genom byggnads- och brandstadgan, stadsplanelagen samt hälsovårdsstadgan

för rikets städer, hafva emellertid kommittéerna på grund

åt dessa ärendens speciella natur ansett böra omhändertagas af de andra

förvaltningsorgan, som i dessa afseenden äro särskildt sakkunniga.

Kommittéerna hafva påpekat, att statsmakterna på ett särskildt område

af. bostadsfragan vidtagit omfattande positiva åtgärder, nämligen

genom sin ecjiicLhemslanevevltSQjiiihet* Med afseende härå hafva kommittéerna

fiamkastat den tanken, att i stället för den nuvarande egnahemslånefonden

rnilken är afsedd att underlätta tillkomsten å landsbygden eller å till

stad hörande område, för hvilket stadsplan icke blifvit fastställd, af egna

hem, vare sig såsom jordbrukslägenheter eller såsom bostadslägenheter

borde bildas två särskilda fonder, en för jordbrukslägenheter och en

för bostadslägenheter, såväl å landsbygden som i städerna. De med förstnämnda

fond sammanhängande ärenden borde då handhafvas af jordbruksadministrationen,

under det ärendena angående egna hem för bostadslägenheter

skulle läggas under den sociala förvaltningen. Kommittéerna håfva

emellertid härvid fäst uppmärksamheten därå, att för vidare åtgärders vidtagande

i detta afseende till äfventyr torde böra afvaktas resultaten af

den för hithörande ärenden den 20 januari 1911 anordnade särskilda utredningen.

Under åtskilliga år hafva.— erinra kommittéerna — af kommerskollega

arbetsstatistiska afdelning inhämtats och offentliggjorts uppgifter

om lefnadskostnader in. in. å ett antal orter i riket. Det har synts kornmitteerna

vara synnerligen angeläget, att hela spörsmålet om lefnadskostnaderna

upptages till allsidig belysning snarast möjligt. Att detsamma

på grund af sin natur och de hithörande frågornas beskaffenhet är eu

Kommitté
erna.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

social angelägenhet och följaktligen bör anförtros åt den sociala förvaltningen,

har synts kommittéerna endast behöfva konstateras. För socialförvaltningen

bör undersökandet af arbetarnas lefnadskostnader blifva af alldeles särskild

betydelse så till vida, som endast på detta sätt tillförlitliga upplysningar

kunna vinnas om våra arbetares lefnadsstandard, hvilkens upprätthållande

och höjande måste vara ett synnerligen viktigt sträfvande för den sociala

förvaltningen. 1 x ,

Sakkunniga. De sakkunniga hafva instämt i kommittéernas förslag beträttande

såväl bostadsfrågan i allmänhet som speciellt egnahemsfrågan. Icke heller

hafva de haft något att erinra mot hvad kommittéerna anfört med afseende

å frågan om lefnadskostnaderna o. d. .

Korpora- ‘ I denna fråga har uttalande ytterligare gjorts endast af national
tioner.

föreningen mot emigrationen, som understryker, att hvad betiäffai »egna

hemslånerörelsen för bostadsändamål och i sista hand bostadsfrågan i dess

helhet måste gifvetvis denna vara föremål för särskild! intresse från den

myndighet, som skall närmast omhändérhafva de mindre bemedlades angelägenheter».

Föreningen tillägger emellertid en erinran därom, att en af

d<” viktigaste förutsättningarna för denna gren af byggnadsverksamheten

är en tryggad tillförsel af relativt billigt kapital, samt att för detta, ändamål

torde kräfvas en under statskontroll stående bankmässig organisation,

»åt hvilken gifvetvis måste förbehållas en afsevärd andel af ledning och

rätt till initiativ på detta område». Äfven med afseende a statens uppgifter

beträffande bostadsfrågan har föreningen till sist framhållit, att

socialstyrelsen inom en nära framtid för deras handläggning torde böra

utrustas med särskilda arbetskrafter.

Departe- I hvad sålunda blifvit anfördt angående ärenden rörande bostads
mentschefen.

vi^scn, lefnadskostnader m. m. kan jag i allt väsentligt instämma. Dessa

ärenden tillhöra redan nu i allmänhet civildepartementet och den sociala

förvaltningen, hvadan socialstyrelsens öfvertagande af befattningen med

dessa ärenden, i den utsträckning nu föreslagits, synes mig vara helt naturligt.

Förutom de fortlöpande undersökningarna på området, hvilka med

arbetsstatistiken i öfrigt skola tillkomma socialstyrelsen, lärer dit äfven

böra öfverföras befattningen med de bostadsutredningar, som nu jämlikt

Kungl. Maj:ts beslut den 22 januari 1912 pågå inom kommerskollegium

för bostadskominissionens räkning. Därtill torde inom en nära framtid

komma verkställandet af de omfattande lefnad skostnads utredningar,

hvartill ett fullständigt program nu föreligger utarbetadt, att inom kort

föreläggas Kungl. Maj:t till pröfning. Att så länge den nuvarande egna

hemslånefonden ej är, på sätt kommittéerna ifrågasatt, delad, hela egna
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108. 97

hemslåneverksamheten bör fortfarande tillhöra jordbruksdepartementet,

synes mig uppenbart.

Slutligen vill jag, med anledning af hvad nationalföreningen mot

emigrationen därom andragit, hafva uttalat att, om och när en under

statskontroll ställd bankmässig institution för bostadslån kan blifva upprättad,

en dylik funktion gifvetvis icke kan eller bör tilldelas socialstyrelsen.

Dylika uppgifter måste helt naturligt, liksom på socialförsäkringsområdet,

tilläggas särskilda, ulanför den högsta förvaltningen anordnade

anstalter för bedrifvande af den ifrågak om mande verksamheten.

Kommittéerna hafva vidare förutsatt, att äfven andra sociala frågor^, öfriga

än de af dem i det föregående berörda skola inom en snar framtid fram- ^enden

tråda och påkalla statens uppmärksamhet. \ idare påpekas, hurusom spörs- Kommitté

mål, . hvilka för närvarande anses böra väsentligen bedömas ur speciellt ernafackliga

och tekniska synpunkter, snart nog kunna antaga en så öfvervägande

social prägel, att deras öfverförande till den sociala förvaltningen

kan däraf påkallas. Kommittéerna hafva därför såsom sin uppfattning uttalat,

att jämväl sådana i det föregående icke angifna frågor, som till sin

natur äro öfvervägande sociala och som icke tillagts minan förvaltning,

böra handläggas af den sociala förvaltningen.

De sakkunniga hafva häremot icke haft något att erinra. Sakkunniga.

Icke heller i flertalet yttranden öfver förslaget förekomma i denna Korporadel

några erinringar. Endast svenska arbetsgifvareföreningarnas tioner''

förtroenderåd har ansett, att gränserna för den blifvande socialstyrelsens

verksamhetsområde äro »tämligen sväfvande angifna», hvilket äfven

förtroenderådet till en de! finner helt naturligt, eftersom »lagstiftningen

ännu icke är färdig i fråga om eu del ärenden, som väntas förlagda

till socialstyrelsen». Men äfven med beaktande af denna omständighet

sj nes det förtroenderådet, som om ett mera noggrant angifvande

af socialstyrelsens kompetens skulle vara möjligt och önskligt. Ty »att

efter uppräknande af vissa ärenden förlägga till socialstyrelsen äfven sociala

frågor i öfrigt, såvida de icke tillhöra annan myndighet, är», efter

dess mening, »allt för obestämdt, då någon vedertagen tolkning af begreppet

sociala frågor icke lärer förefinnas, utan hvad som är dit att

hänföra blir till stor del beroende på den individuella uppfattningen».

I likhet med de båda kommittéerna och de sakkunniga finner äfven Deportering

för niin de! det vara att förutse, att tid efter annan nya spörsmål afmentschefenså

uteslutande eller öfvervägande social innebörd kunna komma att framträda

och andra redan förefintliga erhålla en så förändrad karaktär mot

den de nu äga, att deras öfverförande till den sociala förvaltningsgruppen

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 82 käft. (Nr 108.) 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

däraf kan påkallas. Hvad särskild! beträffar svenska arbetsgivareföreningarnas

förtroenderåds mening, att beteckningen »sociala frågor i öfrigt»

är alltför obestämd, vill jag endast erinra, att motsvarande beteckning

»andra sociala frågor» ända sedan år 1900 förefunnits uti gällande departementalstadga

bland ärenden tillhörande civildepartementet, utan att veterligen

hittills erinran gjorts mot densamma eller någon olägenhet. dåra!

förorsakats. Om uti instruktionen för ett sådant verk som socialstyrelsen

dess skyldighet att handlägga sociala ärenden, då de icke tillhöra

annan myndighet, uttryckligen angifves eller icke, synes mig dock

vara tämligen likgiltigt, eftersom dylikt ärende väl i alla händelser lärer

komma att där få handläggas.

Då fråga blir om affattande! af socialstyrelsens instruktion, skall jag

emellertid ägna denna fråga all tillbörlig uppmärksamhet samt därvid

föreslå Kungl. Maj:t att däri, så noggrant ske kan. angifva socialstyrelsens

befogenheter och skyldigheter.

7. Ärenden, Kommittéerna hafva därjämte haft under öfvervägande, huruvida eu

som icke (jgi an(4ra ärendesgrupper, i hvilka sociala moment ingå, böra öfverföras

tursocial till socialförvaltningen eller ej, men på anförda skal (sid. 128, 134,

förvar- ^39 och 140 i kom mittebetänkandet) förklarat sig anse, att ingen åt

Kommit- dessa grupper för närvarande bör dit öfverflyttas. De åsyftade årendestéema.

grupperna angå: lösdriftjärlagstiftning, folkbildningsverksamhet o. d., yrkesundervisning,

befrämjandet af sparsamhet, lotterilagstiftning, truster och karteller

äfvensom lagstiftning rörande immigration.

De sak- De sakkunniga hafva biträdt kommittéernas förslag i fråga om nu

kunniga, omförmäla ärendesgrupper.

Departe- De båda kommittéernas och de sakkunnigas förslag, att ingen af

mentschefen. 0fvan angifna ärendesgrupper nu skall tilltöras socialförvaltningen, biträder

äfven jag. Något vidare utöfver hvad från deras sida anförts har jag ej

heller att tillägga annat än en erinran därom, att vederbörande departement

och förvaltningsorgan, hvilka handläggningen af ifrågavarande ärenden

tillkommer, i förekommande fall höra anlita erforderligt samråd med

och biträde från civildepartementet och socialstyrelsen.

e) Social Kommittéerna hafva framhållit, hurusom den arbetsstatistiska afdel
npplysning

ningen alltifrån sin tillkomst i stor omfattning anlitats såsom allmän social

°sentation. upp lysning sby rå. En ganska väsentlig del af afdelningens tid har sålunda

Kommitté- tagits i anspråk för utförande af utredningar samt meddelande af upplysningar

erna" i ämnen, som falla inom det sociala området, till regering och riksdag, kom
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

mitteer, arbetsgifvares och arbetares organisationer samt institutioner, kommuner,

enskilda personer etc. En liknande informationsverksamhet har äfven

utöfvats gent emot utlandet, visserligen af mindre omfattning, men likväl

både betydelsefull och arbetskräfvande. I sådant afseende är särskildt att

märka uppgiften att, då så påkallas, verkställa utredningar för främmande

statsmyndigheters räkning. 1 samband härmed erinras äfven om det stigande

behofvet af att vid internationella eller nordiska kongresser, konferenser,

utställningar o. d., som behandla olika sociala frågor, tillhandahålla

redogörelser för dessa frågors läge i vårt land.

Kommittéerna, soin funnit det synnerligen angeläget, att särskildt på

detta område tillgång finnes till upplysningar för intresserade myndigheter,

korporationer och enskilda, såväl in- som utländska, hafva för sin del förordat,

att socialförvaltningen tillhandagår med dylik information,

i den utsträckning, som förhållandena medgifva.

Kommittéerna hafva i samband härmed framhållit vikten af, att socialförvaltningen

sättes i tillfälle att såväl inhämta som meddela personlig

information vid in- och utländska kongresser, konferenser, utställningar

och dylika sammanträffanden af personer, som verka på det sociala området.

Slutligen hafva kommittéerna erinrat därom att, liksom den sociala

förvaltningen kommer att tagas i anspråk såsom upplysningsbyrå af sociala

institutioner och organisationer inom landet, densamma själffallet

måste i hög grad anlita deras tillmötesgående och medverkan inom området

af deras verksamhet och resurser, särskildt med afseende å tillhandahållandet

af för olika sociala utredningsarbeten erforderliga priraäruppgifter.

De sakkunniga hafva jämväl betdnat vikten af de synpunkter, som Sakkunniga.

af kommittéerna i dessa afseenden gjorts gällande, samt uttalat, att med

tillkomsten åt ett särskildt verk för sociala ärenden klufven på detta verk

i egenskap af social upplysningsbyrå helt visst komma att än mer växa.

De sakkunniga hafva ock velat erinra, att upprättandet af eu

socialstyrelse och denna statsinstitutions deltagande uti arbetet och dess

medverkan på olika sociala områden ingalunda komma att öfverflödiggöra

eller kringskära det nyttiga arbete på flera af dessa områden, som nu

utföres af olika statliga och kommunala myndigheter, föreningar och

enskilda. Tvärtom bör äfven mellan dessa och det blifvande statsorganet

icke allenast etableras det intimaste samarbete utan ock i åtskilliga fall

äga rum en naturlig arbetsfördelning, därvid den ledande principen bör ''

vara, att andra och större uppgifter icke öfvertagas af statsorganet än som

under gifna förhållanden pröfvas erforderligt och lämpligt. Den ledning

och kontroll, som staten på vissa af dessa områden nu eller framdeles kan

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

finnas böra utöfva genom ett sitt sakkunniga organ, bör ock i väsentlig

mån erhålla karaktären af ett förtroendefullt samarbete med dem, som

i sitt eget välförstådda intresse äro af densamma berörda.

Korpora- I flera af de afgifna yttrandena öfver förslaget har vitsordats veder
tioner.

Ijörande korporationers önskan och villighet att samverka med det nya ämbetsverket.

I sådan riktning hafva sålunda uttalanden gjorts af centralförbundet

för socialt arbete, nationalföreningen mot emigrationen,

kooperativa förbundet, Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling,

Sveriges handtverksorganisation och svenska arbetsgivareföreningarnas

förtroenderåd. För en del af dessa uttalanden har

redan i annat sammanhang redogjorts. Ur de öfriga må här särskildt omförmälas,

att svenska arbetsgifvareföreningarnas förtroenderåd förklarat

sig »instämma i hvad som blifvit yttrat om önskvärdheten af ett samarbete

mellan socialstyrelsen samt representanterna för arbetsgifvare och arbetare.

I fall, såsom rådet hoppas, en fullt opartisk karaktär kommer att förefinnas hos

socialstyrelsen, är rådet också öfvertygadt om, att arbetsgifvarnas olika korporationer

skola låta sig angeläget vara att genom ett beredvilligt meddelande

af äskade upplysningar, statistiska uppgifter o. dyl. tillhandagå socialstyrelsen.

» Och ur centralförbundets för socialt arbete tämligen utförliga

uttalanden i denna del må följande utdrag anföras: »Det torde således böra

komma att framstå såsom en angelägen plikt för representanterna såväl

för det föreslagna statsorganet som för det frivilliga sociala arbetet att

sinsemellan ej blott, om så kan blifva nödvändigt, afgränsa de olika områdena

för deras respektive verksamhet utan ock framför allt att åstadkomma

det närmaste samarbete till ömsesidig båtnad och till gemensamt

gagn för de sociala spörsmålens lyckliga utvecklingsgång i vårt land.»

Nationalföreningen mot emigrationen, för att anföra ännu ett exempel,

uttalar sin »förhoppning om, att den föreslagna styrelsen, om den blir

verklighet, skall låta sig angeläget vara att förtroendefullt stödja och till

det allmännas bästa utnyttja det frivilliga arbete, som redan med framgång

påbörjats inom de här berörda verksamhetsområdena». Äfven i detta

sammanhang må slutligen erinras om Sveriges nykterhetssällskaps

representantförsamlings uttalande, att »genom sådan liflig förbindelse

med nykterhetsrörelsen socialstyrelsen helt visst skall kunna vinna de

syften, för hvilka den är afsedd».

Departe- Utöfver hvad i denna del blifvit föreslaget och anfördt synes mig

mentichefen.n^g0^ vidare vara att från min sida tillägga, utan uttalar jag därtill

min fulla tillslutning. Till frågan om socialstyrelsens nära kontakt med

det praktiska lifvet och samarbete med dem, som beröras af de olika sociala

spörsmålen, får jag i det följande tillfälle att återkomma.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

De ärenden, som enligt min mening närmast böra tilläggas den

nu till upprättande ifrågasatta, mera enhetliga socialförvaltningen (civildepartementet

och socialstyrelsen) — vare sig i sin helhet eller i ofvan

för hvarje slag af ärenden angifven, mer eller mindre begränsad

omfattning — äro sålunda följande:

a) arbetarfrågor i allmänhet.

1. förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare: arbetsaftal och kollektivaftal,

arbetskonflikter, medling och skiljedom i arbetstvister, arbetsgifvar-

och arbetarorganisationer o. s. v.;

2. arbetsmarknaden och arbetsförhållanden: arbetsmarknadens läge,

offentlig och enskild arbetsförmedling, den maritima arbetsförmedlingen,

arbetslöshet, utländsk arbetskrafts användande inom landet o. s. v. Jfr ock

under b), c) och d).

b) arbetarskydd (och yrkesinspektion):

Skydd mot yrkesfara o. d., minderårigas och kvinnors användande i

arbete, arbetshygien, hvilotid, arbetstidens längd och fördelning, arbetslön,

hemindustriellt arbete o. s. v. Jfr ock under a), c) och d).

c) socialförsäkring:

1. sjukförsäkring och sjukkasseväsendet (samt moderskapsförsäkring);

2. olycksfallsförsäkring och ersättning för olycksfall i arbete;

3. ålderdoms- och invaliditetsförsäkring;

4. öfrig socialförsäkring. Jfr ock under a), b) och d).

d) öfriga sociala frågor.

1. allmän fattigvård — från den tidpunkt Kungl. Maj:t bestämmer

— fosterbarnsvärd och vissa i samband därmed stående frågor;

2. nykterhetsverksamheten ,•

3. föreningsväseruiet;

4. emigrationen och tillsynen öfver utvandraragenter;

5. bostadsväsen, lefnadskostnader o. d.;

6. sociala frågor i öfrigt (äfven sådana, som tillhöra annat departement,

då civildepartementets, resp. socialstyrelsens medverkan i förekommande

fall påkallas). Jfr ock under a), b) och c).

e) social upplysning och representation.

Sam inanfattning

af

socialstyrelsens

ärendesgrupper.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

Erforder- I detta sammanhang vill jag slutligen erinra därom att, för såvidt

li9an{ör{?tt''här föreliggande förslag kommer till utförande och sålunda vissa för närändrmgar.

varande till andra departement eller centrala ämbetsmyndigheter nu hörande

uppgifter öfverfiyttas till civildepartementet, resp. socialstyrelsen,

detta äfven bör komma till uttryck genom en del smärre författningsändringar.

Då ifrågavarande författningar i några fall tillkommit under

Riksdagens medverkan, torde Kungl. Maj:t till Riksdagen aflåta proposition

om erforderliga ändringar, hvarom jag kommer att hos

Kungl. Maj:t göra särskild framställning. De lagar, hvari ändringar

sålunda böra ske, äro följande: lagen angående minderårigas och kvinnors

användande till arbete i industriellt yrke den 17 oktober 1900

(hvilken lag, för den händelse i år ny lagstiftning om arbetarskydd

blir genomförd, kommer att ersättas af den nya lagen); lagen angående

medling i arbetstvister den 31 december 1906 och lagen angående förbud

mot kvinnors användande till arbete nattetid i vissa industriella företag

den 20 november 1909. I samtliga dessa tre fall gäller det endast att

på socialstyrelsen få Överflyttad kommerskollegii befattning med vissa

ärenden enligt dessa författningar.

Eventuella ärendesförflyttningar från civildepartementet.

Departe- Vid mitt första framförande af denna organisationsfråga inför

mentschefen. Kullgl. Maj:t den 30 december 1911 förutsatte jag, att i sammanhang

med den öfverflyttning af ärenden till civildepartementet, som blefve

en följd af den nya socialstyrelsens inrättande, äfven borde tagas i öfvervägande,

huruvida och i hvad omfattning en utflyttning af andra ärendesgrupper

från civildepartementet till andra departement samtidigt därmed

kunde äga rum.

Vid den undersökning, som i sådant afseende nu företagits, har

det tydligtvis icke kunnat komma i fråga att till afskiljande från civildepartementet

föreslå någon af departementets nuvarande hufvudgrupper

af ärenden, hvilkas förläggande till annat departement eljes kunde befinnas

önskligt, men näppeligen lärer kunna ske förrän i samband med

eu mera genomgående omgruppering af ärendena mellan departementen

eller tillkomsten åt nya departement. Ett eventuellt afskiljande

af ärenden från civildepartementet har sålunda kunnat tänkas nu ifrågakomma

endast beträffande sådana, som icke tillhöra de stora huivudgrupperna

och Indika redan nu lika naturligt eller kanske till och

med naturligare kunde hänföras till annat departement. Sådana i de
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

103

partementalstadgan under civildepartementet särskild! omnämnda ärenden

äro: ärenden rörande 1) »andra elektriska''anläggningar» (än järnvägar,

spårvägar, telegraf och telefon), 2) eldfarliga oljor samt explosiva

varor och dylikt, 3) riksgränsen och 4) lapparnas särskilda ställning. Inom

gruppen »öfriga civila ärenden», hvilka icke enligt departementalstadgan

tillhöra annat departement, torde ock några sådana ärenden vara att anträffa.

De under 1) och 2) angifna ärenden skulle sålunda kunna ifrågasättas

blifva öfverflyttade till finansdepartementet, de under 3) och 4) till

justitiedepartementet o. s. v.

Af dessa ärendesgrupper föranleda dock de med 2)—4) betecknade

icke något löpande arbete af betydelse, hvadan deras bortflyttning icke

skulle medföra någon större lättnad i departementets arbete. Hvad åter

beträffar ärenden om elektriska anläggningar, vore det ovedersägligen

ur flera synpunkter ändamålsenligt, om de kunde öfverflyttas till finansdepartementet

för att där handläggas tillsammans med öfriga industriella

ärenden, och att chefen för civildepartementet sålunda blefve befriad från

omsorgen om desamma. Men, bortsedt från de elektriska ärendenas omisskänneliga

samband med vissa andra, civildepartementet ännu tillhörande

ärenden, må uppmärksammas, att för deras handläggning nu är anställd

en särskild föredragande, med uppgift tillika att handlägga ärenden angående

allmänna arbeten m. in., hvilka sistnämnda ärenden tillsvidare

böra allt fortfarande tillhöra civildepartementet. En ändrad anordning i

berörda afseende med däraf följande behof af en särskild föredragande

inom ett annat departement för ärenden angående elektriska anläggningar

skulle antagligen komma att föranleda vissa olägenheter och därjämte

äfven ökade utgifter, hvilka, då de icke äro oundgängligen nödvändiga,

synts mig böra undvikas. Någon minskning uti civildepartementets nuvarande

arbetskrafter skulle genom en sådan ärendesförflyttning knappast

möjliggöras. Då slutligen därtill kommer, att den lindring uti departementschefens

egen arbetsbörda, som därigenom skulle kunna beredas, icke

blefve något mera väsentlig, har det synts mig lämpligast, att nu ifrågavarande

ärendens handläggning tillsvidare får kvarblifva i civildepartementet.

En faktor, till hvilken vid bedömande af denna fråga hänsyn bör

tagas, är äfven den, att en nu vidtagen öfverflyttning af de elektriska

ärendena till finansdepartementet knappast kan förväntas blifva annat, än

rent tillfällig. Med tillkomsten af ett handels- och industridepartement

lärer det väl nämligen vara att förutse, att de elektriska ärendenas handläggning

kommer att anförtros detta.

För departementschefen vore det ock tydligen en lättnad, om han

kunde befrias från omsorgen med och ansvaret för den säregna och myc
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kung!.. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

a) Departementsafdelning

eller

centralt

verk.

Kommit
téerna.

ket svårbedömda frågan om lapparnas särskilda ställning. På grund af

denna frågas nära samband med landtregeringsärendena — i viss mån äfven

med de sociala spörsmålen — och då densamma näppeligen för närvarande

torde kunna förväntas blifva bättre omhänderhafd inom något annat

departement, har det dock synts mig böra vid dess nuvarande förläggning

förblifva.

Som af det anförda framgår, har granskningen i nu berörda afseende

gifvit till resultat, att någon afsevärdare lättnad i mängden och

mångfalden af de ärenden, som nu påhvila civildepartementet, eller några

andra fördelar af betydelse icke skulle stå att vinna genom eu öfverflyttning

af några ärendesgrupper från civildepartementet till andra departement

i de få fall, där en sådan utflyttning under nuvarande förhållanden

öfver hufvud taget skulle kunna anses lämplig.

Af nu anförda skäl har det synts mig icke för närvarande

böra ifrågasättas att vidtaga någon förflyttning till annat departement

af civildepartementet nu tillhörande ärenden.

Socialförvaltningens organisation och personal.

Genom den i det föregående lämnade framställningen torde vara

klargjordt, hvilka ärenden af uteslutande eller hufvudsakligen social innebörd

lämpligen böra tilläggas civildepartementet — där de icke redan nu

tillhöra detsamma — samt hvilka uppgifter med afseende å dessa olika

ärenden böra fyllas af den nya socialstyrelsen. Jag öfvergår därför nu

till att mera i detalj angifva, huru socialstyrelsen bör organiseras och

fungera samt hvilken personaluppsättning och hvilka anslag erfordras för

upprätthållande af styrelsens verksamhet.

Såsom redan inledningsvis erinrats, hafva de båda kommittéerna med

sitt förslag afsett, att den af dem förordade enhetliga socialförvaltningen

skulle ernås genom tillskapandet för ändamålet af en social afdelning inom

civildepartementet med den af departementalkommitterade för dylika större

departementsafdelningar föreslagna organisation och arbetsuppgift (komm.

bet. sid. 13—20). Kommittéerna hafva ock med afseende å den af dem

föreslagna socialafdelningen betonat, att — äfven om departementalkommitterades

förslag beträffande flertalet af de centrala verkens inflyttning

såsom särskilda afdelningar i de olika departementen icke skulle komma

till utförande på en gång eller i den omfattning, som de tänkt sig —

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

105

lämpligheten af socialförvaltningens organiserande som en departementsafdelning

syntes dem vara ställd utom allt tvifvel. Att bereda Kungl.

Maj:t och särskildt vederbörande departementschef omedelbar och direkt

tillgång till fullt sakkunniga biträden och föi-edragande i olika sociala

frågor måste nämligen, framhålla kommittéerna, vara en af de hufvudfordringar,

som böra ställas på den nya organisationen för de sociala ärendenas

handläggning. Då det gäller att för framtiden på ett ändamålsenligt

sätt tillgodose de sociala ärendenas handläggning inom statsförvaltningen,

icke minst med afseende å afgöranden och initiativ från Kungl.

Maj:ts sida, måste det, anse kommittéerna, »betecknas som i hög grad

otidsenligt» att anordna organisationen efter den nuvarande gestaltningen

af vår statsförvaltning, »därvid sålunda handläggningen af regeringsärenden

ombesörj es af vederbörande departement, under det att förvaltningen i öfrigt

tillkommer ett eller flera fristående centrala verk, där sakkunskapen på

området är till finnandes». A andra sidan vilja kommittéerna ej heller

förorda, utan tvärtom på angifna grunder »på det bestämdaste afråda»

socialförvaltningens omedelbara inordnande i civildepartementet »i form åt

byråer till det antal, som nu är eller framdeles kan finnas behöflig!». Då,

såsom här, för uppgiftens handhafvande redan från början erfordrades

minst tre byråer, då de olika ärendenas inbördes samband ovillkorligen

kräfde deras sammanhållande till en enhet, då arbetsuppgifterna vidare

voro af stor räckvidd och mycket omdömespröfvande beskaffenhet, samt då

slutligen departementschefen själf uppenbarligen icke i någon större utsträckning

kunde taga befattning med organiserandet och ledningen af allt

detta arbete, erfordrades tydligen, enligt kommittéernas mening, upprättandet

af en särskild departementsafdelning, under en i möjligaste mån

sakkunnig chef, för denna förvaltning. Genom eu sådan anordning, anföra

kommittéerna till sist, skulle största möjliga sakkunskap i de sociala ärendena

blifva samlad i en enhetlig organisation inom själfva departementet

samt allt dubbelarbete och öfver hufvud taget all onödig omgång kunna

undvikas; äfven ur kostnadssynpunkt borde denna organisation vara den

mest fördelaktiga.

Att redan nu och innan departementalkommitterades förslag i sin

helhet föreligger, genomföra förslaget om upprättande af en departementsafdelning

i civildepartementet för sociala ärenden, måste anses

mindre lämpligt. Bortsedt från hvad däremot i öfrigt kan anföras, har

jag, såsom redan förut blifvit framhållet, funnit det vara i hög grad

angeläget undvika hvarje åtgärd, som kunde i någon mån innebära ett

föregripande af den blifvande ingående pröfningen af departementalkommitterades

förebådade förslag till departementalreform i sin helhet.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 82 Käft. (Nr 108.) 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts nåd. proposition År 108.

Då jag emellertid samtidigt, på ofvan anförda skäl, kommit till den bestämda

öfvertygelsen, att med åstadkommandet af en mera enhetlig och öfver

hufvud taget mera tillfredsställande socialförvaltning icke utan betydande

olägenheter längre kan anstå, har jag måst stanna vid att föreslå anordnandet,

för socialförvaltningens vidkommande, af ett nytt centralt ämbetsverk

efter hufvudsaklig förebild af de nu existerande ämbetsverken.

På samma gång har det dock synts mig angeläget tillse, i hvad män

de fördelar, som åsyftats att vinna med de båda kommittéernas förslag i

förevarande organisationsfråga, det oaktadt kunde ernås, särskildt beträffande

det viktiga, äfven i 1907 års riksdagsskrivelse framhållna önskemålet,

att bereda tillgång till erforderlig sakkunskap för de sociala rcgeringsärendenas

beredande och handläggning i öfrigt äfven inom själfva

departementet. En enkel och naturlig utväg för jämväl detta behofs tillgodoseende,

utan att därför behöfde ske något som helst föregripande af

departementalreformen eller öfver hufvud taget göras något principiellt

afsteg från nu gällande förvaltningsformer, ligger ock nära till hands.

Efter förebilden från några under de senare åren upprättade nya verk

— försäkringsinspektionen, bankinspektionen och kontrollstyrelsen — kan

nämligen äfven den nya socialstyrelsen uppenbarligen organiseras såsom

‘ett centralt ämbetsverk med å ena sidan fullt själfständig förvaltningsverksamhet,

men med åliggande å andra sidan för dess chef och öfriga

sakkunniga tjänstemän att inom civildepartementet biträda med sociala

regeringsärendens beredning till underdånig föredragning, uppsättning af

expeditioner i sådana ärenden o. s. v. Då emellertid vissa betänkligheter,

i hvad angår socialstyrelsen, uttalats emot, en sådan lösning, skall jag

här nedan särskildt uttala mig i denna fråga.

b) Befatt- Socialstyrelsen, i likhet med öfriga departementsafdelningar enligt

"egerings- det föreliggande kommittéförslaget, skulle som regel få till uppgift att

1 ärenden, bereda och i statsrådsberedningen föredraga äfvensom expediera ärenden,

Kommit- som afgöras af Kungl. Maj:t i statsrådet — regeringsärenden. (Jfr

téerno. kOImn %et. sid. 16—19 äfvensom deras förslag till instruktion för socialstyrelsen

sid. 202 och följande.)

Sakkunniga. Vid sin granskning och öfverarbetning af kommittéförslaget, i och

för möjliggörande af socialstyrelsens upprättande redan nu oberoende af

den förebådade departementalreformen och utan föregripande af densamma,

hafva de sakkunniga kommit till det resultat, att för sådant ändamål i

nu berörda afseende endast behöfde vidtagas vissa jämkningar i kommittéernas

förslag och hufvudsakligen sådana af formell natur. De hafva

opaginerad Kontrollera mot PDF

JO?

Knuff!. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

sålunda föreslagit, att socialstyrelsen såsom sådan beträffande regeringsärenden

endast skulle få enahanda åligganden som andra centrala ämbetsverk

inom sina resp. verksamhetsområden, d. v. s. hafva att, efter verkställda

utredningar, afgifva utlåtanden och yttranden i vanlig ordning,

ehuru i enklast möjliga form, och detta vare sig sådana infordrats af Kungl.

Maj:t eller departementschefen genom remiss, eller ock, i förekommande

fall jämlikt gällande författningar eller eljes, afgifvas på styrelsens eget

initiativ. »Därjämte bör emellertid» — fortsätta de sakkunniga — »socialstyrelsen

åläggas skyldighet att biträda chefen för civildepartementet ej

mindre med beredande till underdånig föredragning af på Kungl. Maj:ts

pröfning ankommande sociala ärenden än äfven med expediering af Kungl.

Maj:ts beslut i sådana ärenden (jfr instruktionen för försäkringsinspektionen

§ 1). Dessa åligganden komma dock helt naturligt icke att fyllas af socialstyrelsen

såsom sådan, utan böra påhvila i förstnämnda afseende socialstyrelsens

chef eller dess inom olika områden speciellt sakkunniga tjänstemän

(jfr instruktionerna för försäkringsinspektionen § 7, för kontrollstyrelsen

§ 6 och för bankinspektionen §§ 4 och 11) samt i det senare fallet

vissa styrelsens tjänstemän med _ undantag af chefen. Dessa tjänstemän

skulle med afseende å sin tjänstgöring inom departementet hafva att ställa

sig till efterrättelse de föreskrifter utöfver gällande instruktions bestämmelser,

som kunde meddelas af chefen för civildepartementet eller expeditionschefen

i nämnda departement (jfr instruktionen för bankinspektionen

§ 11). Dylik medverkan från socialstyrelsens sida torde i regel böra

ifrågakomma beträffande ärenden, som direkt falla inom socialstyrelsens

verksamhetsområde* där icke fråga är om underdåniga besvär öfver socialstyrelsens

beslut eller departementschefen i något fall finner undantag från

nämnda regel böra ske, men bör äfven kunna förekomma i andra sociala

ärenden, då departementschefen så anser lämpligt.»

Hvad sålunda föreslagits har kommerskollegium särskild! under-Myndigheter

kastat granskning och därvid kommit till det resultat, som framgår af följande ochu^ra''

utdrag ur dess utlåtande: »Om än kollegium icke anser sig höra framställa

någon erinran mot den sålunda ifrågasatta skyldigheten, hvilken, med hänsyn

till det ökade behofvet för departementschefen af sakkunnig hjälp vid bered- ’

ning och föredragning af de sociala ärendena, kan vara af praktiska skäl

påkallad, vill dock kollegium uttryckligen hafva framhållit, att kollegium

icke nu till pröfning upptagit de riktlinjer med afseende härpå, som af

departementalkommitterade angifvits för den blifvande departementalreformen.

Kollegium kan i hvarje fall icke finna, att upprättandet

af en fristående socialstyrelse, på sätt som föreslagits, i något

hänseende föregriper nämnda departementalreform.»

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

Kommerskollegium har vidare till bemötande upptagit de af svenska

arb e t sgif vare föreningar nas förtroenderåd anförda betänkligheter, som

åsyfta denna del af förslaget (farhågor för det blifvande verkets sjelfständighet

samt krafvet på att det »göres oberoende af de politiska växlingarna»

och därför bör »ställas utan samband med något af statsdepartementen»).

Kollegium framhåller, att socialstyrelsens chef och tjänstemän

enligt förslaget "skulle erhålla sina beställningar på ordinarie stat, hvilket

synes kollegium »utgöra en borgen för, att hos socialstyrelsen likaväl som

hos andra centrala ämbetsverk nödig kontinuitet och själfständighet vid

ärendenas handläggning skola bevaras». Förtroenderådets yrkande, att den

föreslagna skyldigheten för socialstyrelsens chef och tjänstemän att medverka

mom civildepartementet med ärendenas föredragning och expediering

icke må komma till stånd, har kollegium därför, under åberopande i öfrigt

af sitt eget ofvan refererade uttalande i frågan, funnit icke böra tillmätas

någon afgörande betydelse.

Särskild Till denna fråga har emellertid en af kommerskollegii ledamöter, t. f.

mening kommerserådet Wernstcdt, intagit en mellanställning så tillvida, att han

visserligen å ena sidan icke velat förorda den för socialstyrelsens tjänstemän

föreslagna skyldigheten att på angifvet sätt biträda inom civildepartementet

— utan borde, enligt hans mening, äfven för de sociala ärendenas

handläggning inom departementet anställas särskilda tjänstemän men å

andra sidan föreslagit, att socialstyrelsens tjänstemän skulle »åläggas att

närvara vid ifrågavarande handläggning för lämnande af erforderliga upplysningar»,

något som måste anses "nödvändigt för att bereda departementschefen3

ökad tillgång till sakkunnigt biträde uti dessa*ärenden. Därmed

skulle, anser han, beredas en »större garanti för framtiden med afseende

å socialstyrelsens själfständighet och ärendenas grundliga behandling hos

statsmyndigheterna».

Departe- Med hänsyn därtill att de enligt min mening helt naturliga nkt
mentschefcn.

för (p,n enhetliga socialförvaltningens organisation och verksamhets
former,

som jag tillät mig att uppdraga uti mitt anförande till statsrådsprotokollet

den 30 december 1911 och hvilka sedermera närmare utvecklats

af de inom civildepartementet tillkallade sakkunniga, redan vunnit

tillämpning inom vissa förvaltningsområden, hade jag knappast väntat mig

någon gensaga på denna punkt. Så mycket torde dock alltid, i trots af och

genom den kritik förslaget undergått i denna del, d. v. s. i hvad det af ser

skyldigheten för socialstyrelsens chef och tjänstemän att direkt biträda vid

de sociala ärendenas handläggning inom departementet, vara klargjordt att,

såsom ock kommerskollegium framhållit, en sådan anordning i alla händelser

»icke i något hänseende föregriper den i utsikt ställda departementalreformen».

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Map.ts nåd. proposition Nr 108.

109

De framförda betänkligheterna hafva afsett att värna socialstyrelsens

själfständighet och ärendenas grundliga behandling äfvensom att göra

socialstyrelsen oberoende af de politiska växlingarna. För min del anser

jag mig dock, liksom kommerskollegium, icke kunna tillmäta dessa gensagor

någon afgörande betydelse, särskildt då jag samtidigt tager i betraktande

de alldeles afgjorda fördelar, som den i berörda afseende föreslagna

anordningen måste medföra — undvikande af dubbelarbete samt,

utan personalökning inom departementet, beredande af eu snabbare och

vida mera sakkunnig behandling af regeringsärendena o. s. v. Det synes

nämligen mig tydligt att, därest, såsom förslaget innebär, socialstyrelsens

chef och tjänstemän sättas på ordinarie stat, den starkaste och för öfrigt

enda erforderliga garantien för verkets och dess • funktionärers själfständighet

och »oberoende af de politiska växlingarna» också vinnes. Ty icke

vill man väl påstå, att departementstjänstemännen kunna anses eller ens

anse sig själfva på grund af denna sin egenskap intaga en mindre själfständig

ställning eller i sin verksamhet mera taga intryck af de politiska

växlingarna än motsvarande tjänstemän i de centrala verken i allmänhet.

Än mindre lärer då det centrala verkets, socialstyrelsens, personal, därest

densamma emellanåt skulle komma att biträda inom departementet, kunna

röna en sådan påverkan, som skulle menligt inverka på dess och därmed

på verkets själfständighet. Snarare synes det mig vara att räkna med en

påverkan, och en sådan af gagnelig art, i rakt motsatt riktning, nämligen

i form af det ökade inflytande på regeringsbeslutens fattande, som efter

den nu föreslagna anordningens genomförande ovedersägligen kommer att

beredas åt den inom administrationen förefintliga sakkunskapen på resp.

områden, ett inflytande, som bör blifva af ökad betydelse i den män statsdepartementens

ledning kommer att, såsom det uttryckts, »växla i enlighet

med de politiska vindkasten».

Grundsatsen om de centrala ämbetsverkens själfständiga ställning

tillhör en af den svenska administrationens bästa traditioner. Och jag

skulle vilja tillägga, att till dessa äfven hör, att ämbetsmännen skola

utses allenast på grund af skicklighet och förtjänst samt oberoende af

politiska åskådningar, äfvensom att de med nit och oväld samt under

en stark känsla af ansvar fullgöra sina åligganden och i lika mån betjäna

det allmänna, hvilken regering än vid olika tillfällen fungerar. För

min del hyser jag ock den bestämda öfvertygelsen, att dessa goda traditioner

alltjämt skola vidmakthållas och till fullo uppskattas äfven inom de

centrala verk, där vissa tjänstemän hafva sig ålagdt att inom vederbörande

departement biträda med handläggning af en del verket vidkommande

ärenden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kung!,. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

c) Socialstyrelsen

som centralt

verk.

Kommittéerna

och sakkunniga.

Härtill vill jag slutligen lägga att, (lä samtidigt härmed ingen

minskning af civildepartementets nuvarande personal skulle äga rum,

då vidare, enligt hvad i det följande skall påvisas, de sociala regeringsärendenas

antal nu och under de närmaste åren icke torde blifva så

synnerligen stort samt då slutligen flertalet af socialstyrelsens personal endast

undantagsvis lärer behöfva tagas i anspråk för biträde inom departementet,

än mindre fog synes mig föreligga för de uttryckta farhågorna.

Jag kommer emellertid att, vid ärendets slutliga pröfning och innan

reglerna för civildepartementets och socialstyrelsens samverkan af Kungl.

Maj:t fastställas, taga i öfvervägande, huru i anledning af de framkomna

erinringarna denna samverkan lämpligast må kunna ordnas, så att därmed

afsedda fördelar vinnas utan att någon ökning af civildepartementets egen

personal ifrågakommer.

1 fråga om socialstyrelsen som centralt verk hafva de allmänna

grunder för organisationen, som de båda kommittéerna uppställt (komm.

bet. sid. 157—158), synts äfven de sakkunniga redan nu böra i sin helhet

vara vägledande. De sakkunniga hafva sålunda i likhet med de båda

kommittéerna funnit det vara uppenbart, att socialstyrelsens uppgift som

förvaltande verk, om ock från början kanske icke kvantitativt så omfattande

som åtskilliga andra verks, alltjämt torde »komma att ökas med lifligare

lagstiftningsarbete och med utsträckt ledning och kontroll från

statens sida på åtskilliga sociala områden» samt att »stora anspråk komma

i hvarje fall alltid att ställas på socialstyrelsens utredande af olika sociala

spörsmål samt på dess initiativ till statsmakternas åtgöranden». Det

har därför ock synts de sakkunniga »vara af stor betydelse, att socialstyrelsen

redan från början erhåller en mot dess kräfvande uppgifter

svarande ställning och utrustning.» »A andra sidan», framhålla de tillika,

»bör styrelsen naturligtvis icke nu förses med större arbetskrafter än som

för de redan föreliggande och närmast förestående förvaltnings- och utredningsuppgifternas

lösning är oundgängligt.»

Den af de båda kommittéerna uppställda principen, ätt för ordinarie

arbete, så långt lämpligen kan ske, skall användas ordinarie personal samt

att för allt arbete skall tillses, att icke öfverkvalificerad arbetskraft

brukas (äfven kvinnlig personal bör anlitas), hafva också de sakkunniga särskildt

understrukit. Äfven de af de båda kommittéerna uppställda öfriga

principerna för ärendenas handläggning inom styrelsen hafva af de

sakkunniga i regel ansetts ändamålsenliga, nämligen att arbetet bör utföras

under möjligast enkla, men dock fullt betryggande förmer,

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

samt att ärendena böra sammanhållas å minsta möjliga antal byråer, men

a andra sidan af görandet, där så ske kan, decentraliseras till de särskilda

byråerna, äfvensom i vissa fall kunna anförtros åt särskilda byråtjänstemän.

Slutligen hafva de sakkunniga äfven förordat komrnittéförslaget i

hvad det afser krafvet på »att socialstyrelsen organiseras så, att den dels

star i lifligaste kontakt med det verkliga lifvet och i samarbete med

dem, som beröras af de växlande sociala spörsmålen, dels ock leder och

handhar de undersökningar och utredningar, som de sociala frågorna erfordra,

samt har tillgång till och behandlar det statistiska material, som i

mångt och mycket blir grundläggande för styrelsens arbeten».

Slutligen har äfven betonats nödvändigheten af, att ett nära samarbete

kommer till stånd med vissa andra förvaltningsorgan samt att detta

samarbete i en del fall måtte anordnas efter fasta och bestämda former.

kitt dyliat samarbete framhålles såsom nödvändigt, enär »många af de sociala

frågor, som komma att falla under socialstyrelsen, intimt beröra

andra förvaltningsområden, under det att å andra sidan socialförvaltningen

också måste erhålla tillbörligt inflytande på behandlingen af en del ärenden

af social innebörd, tillagda andra förvaltningsorgan».

De nu angifna principerna böra ock komma till uttryck i den blifvande

instruktionen för socialstyrelsen, därvid de sakkunniga funnit det

af de båda kommittéerna utarbetade instruktionsförslaget i tillämpliga delar

böra tjäna till hufvudsaklig ledning.

Hvad sålunda blifvit anfördt från de båda kommittéernas och de sak- Departekunnigas

sida, kan jag i allt väsentligt biträda, och får jag i det följande mentsehefentillfälle

att vid behandlingen af de olika detaljerna af organisationsförslaget

närmare angifva min ståndpunkt i hvarje sådan fråga.

Vid upprättandet af ett nytt verk med, såsom här är fallet, delvis d) Nuvarannya

arbetsuppgifter, är det naturligt nog vanskligt att med säkerhet beräkna tLsH-öclI’

arbetets mängd samt personal- och anslagsbehofven. I detta fall gälla ‘ arbetsdessa

svårigheter dock närmast de omedelbart tillkommande nya uppgifterna.

Hufvuddelen af socialstyrelsens ärenden kommer emellertid att

dit sammanföras från andra ämbetsverk. Eu viss vägledning för bedömandet

af de erforderliga arbetskrafterna och anslagen för socialstyrelsen bör

därför vara att hämta af tillgängliga uppgifter öfver nuvarande personal

och anslag för handläggning af sociala ärenden äfvensom angående dessa

ärendens omfattning. I förstnämnda afseende — rörande personalen och

anslagen låter det sig dock endast göra att anföra exakta uppgifter för

kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik, sjukkassebyrån och arbets
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

förmedlingsinspektören samt den hos kollegium anställde yrkesinspektionsassistenten,

men däremot icke för kollegii öfriga personal samt den

personal inom civil-, linans- och jordbruksdepartementen o. s. v., hvilken

endast delvis tages i anspråk för handläggning af sociala ärenden vid sidan

af sina många öfriga åligganden.

Beträffande åter arbetets omfattning kan detsamma i viss, om ock

ofullkomlig mån belysas af de uppgifter rörande antalet mål och ärenden

af social innebörd, som på olika håll förekommit under år 1911.

Afdelning en Göres då början med kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik

statistik jämte sjukkassebyrån in. in., utgjorde antalet under år 1911 diarieförda

jämte sjuk- af gjorda ärenden sammanlagdt icke mindre än 27,611, däraf 513 anka8ffbyfAn

gifvits som större, 2,055 som ordinära och 25,043 som mindre. Den

Antal osedvanligt höga siffran har sin helt naturliga förklaring däri, att en afärenden.

sevärd del af de mindre ärendena utgjordes af rent statistiska sådana. Efter

hufvudgrupper fördelade sig ärendena på följande sätt: utredningar och

publikationer in. in. 29 (22 större); angående medling i arbetstvister 20 (ordinära);

angående arbetsmarknad, arbetslöshet och arbetsförmedling 4,047

(däraf 348 större eller ordinära); angående sjukkasseväsendet 3,194

(däraf 1,386 större eller ordinära); angående olycksfallsanmälningar o. d.

9,924 (däraf 649 ordinära); samt angående den egentliga arbetsstatistiken

m. in. 10,397 (däraf 143 större eller ordinära). Underdåniga utlåtanden

och skrivelser till Kungl. Maj:t utgjorde under året 36. Antalet ärenden,

som under de närmast föregående åren varit tämligen konstant, har under

år 1911 afsevärdt ökats, förnämligast genom sjukkassebyråns tillkomst.

För bedömande af arbetenas omfattning må i öfrigt hänvisas till de

redogörelser, som däröfver lämnats under resp. ärendesgrupper i de båda

kommittéernas betänkande äfvensom i kommerskollegii utlåtande (bil. 1),

däri bland annat konstateras, att »afdelningen redan nu kan sägas hafva eu

högst väsentlig del af sin uppgift förlagd till själfva socialförvaltningen, och

detta oaktadt afdelningens verksamhet äfven på socialstatistikens område

likaledes vidgat sig högst betydligt år för år». Här må endast ytterligare

erinras, att i ofvanstående uppgifter ej ingå vissa tidskräfvande utredningsarbeten

(exempelvis speciella utredningar och uppsatser i »Sociala

Meddelanden»), liksom ej heller däraf belyses arbetet med meddelande

eller mottagande af muntliga upplysningar, arbetena i biblioteket och

arkivet, handläggningen af alla ärenden rörande afdelningens personal och

ekonomi, deltagande i handläggningen af öfriga byråers ärenden o. s. v.

Personal. Personalens antal uppgår nu till c:a 50 (e. o. amanuenser och

kvinnliga biträden däri inräknade), eller inemot hälften af kommerskollegii

hela personal, samt utgöres af 1 byråchef, 1 byrådirektör och sjukkasse
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

113

inspektör, 1 arbetsförmedlingsinspektör, 5 tjänsteman i 2:dra tjänstegraden

(4 förste aktuarier, däraf 1 biträdande, samt 1 sekreterare och inspektörsassistent),

3 tjänstemän i lista tjänstegraden (2 aktuarier samt 1 aktuarie

och registrator), 6 amanuenser, 2 vaktmästare och ett 20-tal kvinnliga biträden,

hvartill slutligen kommer ett antal e. o. tjänstemän och extra biträden.

Därjämte finnas anställda 39 ombud å olika orter i riket för

införskaffande af arbetsstatistiska primäruppgifter m. m.

Den sammanlagda kostnaden för aflöningar till denna personal och

vissa andra af arbetena föranledda utgifter (oberäknadt kostnader för

expenser o. d. samt tryckningskostnader in. m.) är för år 1912 beräknad

att utgå med ett belopp af c:a 12 5,000 kronor efter följande specifikation:
o
1.

A kommerskollegii ordinarie stat:

byråchefen och föreståndaren för det arbetsstatistiska

arbetet m. m................ kronor

Härtill kommer å extra stat uppfördt provisoriskt

aflöningstillägg och förhöjd semesterersättning åt denne,

uppgående till.................. »

samt i kollega ordinarie anslag till vikariatsersättningar

m. in. ingående semesterersättning åt samme

byråchef .................... »

o

2. A extra stat under sjunde hufvudtiteln:

a) för arbetsstatistiska undersökningar:

arfvoden till två förste aktuarier, hvartdera till

belopp af 5,600 kr..........kr. 11,200: —

arfvode till en aktuarie . . ........» 3,900: —

arfvoden till två amanuenser å 1,800 kr. ...» 3,600: —

ersättning till skri!’- och räknebiträden ... » 6,400: —

arfvode till en vaktmästare........» 1,175: —

vikariatsersättningar och gratifikationer samt

ersättningar till tillfälliga biträden och

extra vaktbetjäning..........» 2,500: —

ersättning till ombud i orterna för införskaffande

af primäruppgifter för den allmänna

socialstatistiken........» 12,000: —

Transport kr. 40,775:— 8,112:50

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 82 käft. {Nr 108.) 15

6,400: —

1,462: 50

250: —

Kostnader.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

Transport kr. 40,775: —

ersättning för bekommande af primäruppgifter

för de särskilda specialundersökningarna » 5,000: —

ersättning till särskild! tillkallade sakkunniga

samt till författararfvoden.......» 1,000: —

för utarbetande af statistik öfver den kooperativa

verksamheten i Sverige, beräknadt

per år till.............. 2,000:

b) för statistiska undersökningar rörande landtarbetarnas

lefnads- och arbetsförhållanden:

arfvode till arbetets närmaste ledare (biträdande

förste aktuarie)...........kr. 4,500:

arfvode till amanuens..........» 1,800:

arfvode till extra skrif- och räknebiträden . . > 2,160: —

vikariatsersättningar och extra arfvoden ... » 1,540:

kostnader för primäruppgifternas införskaffande » 1,000:

kostnader för resor............» 1,000:

ersättning till särskilt tillkallade sakkunniga > 500: —

3. A ordinarie stat under sjätte hufvudtiteln

(personalen dock endast anställd på förordnande):

af anslaget till sjukkasseväsendets befrämjande för

bestridande af kostnader för sjukkassebyråns inom

kollegium verksamhet:

arfvode till en byrådirektör och sjukkasse
inspektör.

.............kr. 7,500:

arfvode till en sekreterare och sjukkasse*

inspektörsassistent..........> 5,600:

arfvode till en förste aktuarie.......> 5,600: —

arfvode till en aktuarie och registrator ... » 3,900: —

arfvode till en aktuarie och teknisk assistent . » 3,900: —

arfvode till en amanuens.........> 1,800: —

arfvode till en vaktmästare........» 1,175:

arfvoden till skrif- och räknebiträden .... > 9,440: —

vikariatsersättningar och gratifikationer samt ersättningar

till tillfälliga biträden in. m. . » 4,285: —

Transport kronor

8,112: 50

48,775: —

12,500: —

43,200: —

112,587: 50

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

115

Transport kronor 112,587: 50

c

4. A extra stat under sjätte hufvudtiteln:

af anslaget till befrämjande och organiserande af

den offentliga arbetsförmedlingen i riket (jämlikt

nådigt bref den 30 december 1911):

arfvode till en arbetsförmedlingsinspektör . . kr. 7,000: —

ersättning till skrif- och räknebiträde .... » 800: — 7,800: —

5. Af Kungl. Maj:t särskilt anvisadt anslag:

till regelbundna statistiska undersökningar rörande

arbetslösheten (jämlikt nådigt bref den 19 januari 1912):

arfvode till en amanuens.........kr. 2,400: —

ersättning till skrif- och räknebiträden, för

införskaffande af primäruppgifter m. m. . > 2,600: — 5,000: —

Summa kronor 125,387: 50

Häri ingå emellertid icke kostnaderna för nu pågående, mera tillfälliga

utredningar angående förhållandena inom rusdrycksindustrien, inom

det hemindustriella arbetet samt angående bostadsförhållandena i riket

eller för andra extra utredningar, som kollegium under året kan få sig

anbefalldt att utföra, enär några beräkningar öfver dessa kostnader icke för

närvarande kunnat verkställas.

Hvad vidare beträffar motsvarande uppgifter för kommerskollegium i

(ifrigt, handlades å kollega byråer under år 1911 bland annat 29 emigrationsärenden

(däraf 25 större eller ordinära), 141 ärenden angående arbetarskydd,

yrkesinspektion m. m. (däraf 89 större eller ordinära) och 5 ärenden

angående privat platsanskaffning samt vidare ett antal ärenden, som, ehuru

af mer eller mindre social innebörd, icke äro att hänföra till de ärendesgrupper,

som enligt föreliggande förslag skulle tilläggas socialstyrelsen.

Af personalen å kollegii byråer år endast yrkesinspektionsassistenten

afsedd uteslutande för handläggning af sociala ärenden. Klart är emellertid,

att äfven vissa andra tjänstemän därmed måste taga befattning. Såsom

framhålles i kollegii utlåtande (bil. 1), hav särskild! kollegii chef,

men äfven kommerseråden, (alla viktigare ärenden handläggas nämligen i

plenum) »i jämbredd med den arbetsstatistiska afdelningens snabba tillväxt,

år för år nödgats alltmera ägna tid och arbete åt handläggningen af rent

sociala frågor». Däri påpekas också, hurusom alla ärenden rörande den

Kommerskollegium

i

öfrig t.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Departementen

etc.

Samman
fattning.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

arbetsstatistiska afdelningens stora personal och vidlyftiga ekonomi utgöra

ett icke oväsentligt tillskott i arbetsuppgiften för kollegii inrikesbyrå,

hvilken i sista hand handlägger alla dylika ärenden för kollegium i dess

helhet. Äfven arbetet å kollegii kassakontor är däraf i ganska hög grad

ökadt.

Att beräkna, huru stor del af kostnaderna för kollegii öfnga personal

belöper sig på deras arbete med de sociala ärendenas handläggning,

är tydligen ogörligt. Exakt kunna sålunda endast angifvas utgifterna för

yrkesinspektionsassistenten, hvilkens aflöning utgör 3,000 kronor samt utgår

åf det under sjunde hufvudtiteln uppförda extra anslaget för anordnande af

fabriksinspektion. De båda kommittéerna hafva emellertid beräknat kostnaderna

för enbai''t yrkesinspektionsärendenas handläggning inom kollegium

till c:a 6,000 kronor.

Antalet inom civildepartementet handlagda sociala ärenden uppgick

under år 1911 till 105 (däraf 12 rörande riksförsäkringsanstalten), eller

ungefär dubbelt så många som år 1907. Af dessa ärenden afsågo 25 arbetarfrågor

i allmänhet (arbetskonflikter, arbetsförmedling, arbetsmarknaden

o. s. v.), 51 socialförsäkring m. m. (däraf sjukkasseärenden 24) samt 17 öfriga

sociala frågor (13 nykterhetsärenden och 4 einigrationsärenden). Inom

finansdepartementet handlades under samma år 50 sociala ärenden, däraf

12 rörande arbetarskydd, 9 rörande yrkesinspektion, 25 rörande arbetsstatistik

in. m. och 4 rörande- öfriga sociala frågor. Ecklesiastikdepartementets

nykterhetsärenden belöpte sig till 18 och jordbruksdepartementets fattigvårdsärenden

till 209 (15 angående mottagande af svenskar från utlandet,

88 angående hemsändande af utländingar, 57 angående svensk-norsk

fattigvård och 49 angående svensk fattigvård). Antalet fattigvårdsårenden

har under den senaste femårsperioden varit tämligen konstant. Slutligen

utgjorde i statistiska centralbyrån under år 1911 antalet ärenden angående

fattigvårdsstatistiken inemot 3,000 (af rent statistisk art) och ärenden angående

den preliminära emigrationsstatistiken ett 50-tal.

Icke heller för departementens och statistiska centralbyråns vidkommande

är det möjligt att exakt angifva, huru stor del af personalens arbetskraft

och aflöning tages i anspråk för handläggning af nu angifna sociala

ärenden. Kommittéerna hafva beräknat dessa kostnader till sammanlagdt

c:a 12,000 kronor.

De anvisade anslagen samt de som erforderliga beräknade kostnaderna

för de sociala ärendenas handläggning i nu angifven omfattning

under innevarande år och enligt nuvarande organisation hafva de

båda kommittéerna beräknat uppgå till c:a 146,000 kronor, dåra! c:a

130,000 kronor enbart till kommerskollegium.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

117

Att ensamt med ledning af den här ofvan meddelade sammanställningen

bilda sig en bestämd uppfattning om, huru den blifvande socialstyrelsen

lämpligen bör utrustas, låter sig näppeligen göra. Kommittéerna

och efter dem de sakkunniga hafva därför sökt noggrant pröfva antalet,

arten och omfattningen af de ärenden, som skulle komma att af socialstyrelsen

handläggas, för att få utrönt, huru stor ordinarie arbetsmängd

komme att påhvila det nya verket. Härefter hafva de sökt bilda sig en

så noggrann föreställning som möjligt, om huru många och hvilka slags

olika tjänstemän oundgängligen måste erfordras för dessa ordinarie arbetsuppgifters

fullgörande, därvid såväl kommittéerna som de sakkunniga,

enligt hvad de framhålla, strängt fasthållit vid önskvärdheten af att söka

i möjligaste mån nedbringa kostnaderna för det nya verket.

Kommittéerna framhålla sålunda till en början, att de i fråga ome) Erforderdet

antal byråer, som från början påkallas för styrelsens jämna och obe-li&a byr&er

hindrade verksamhet, icke velat sträcka sig för långt. »Det är här», yttra erna

de bland annat, »fråga om ett nytt verk, hvars uppgifter visserligen äro af

en ofta synnerligen svårlöst beskaffenhet och med säkerhet kunna förutses

komma att hastigt växa, men som dock icke från början behöfver utrustas

med större arbetskrafter, än som för de redan föreliggande arbetsuppgifternas

lösning befinnes oundgängligt. Personalen kan dock icke heller

tillmätas alltför knappt, särskildt om det utbredda och kostsamma kommittéväsendet

äfven på detta område skall kunna i någon mera afsevärd

grad minskas.»

Vid uppgörandet af sitt organisationsförslag hafva kommittéerna utgått

från, att ärendena allt efter sin omfattning och såvidt möjligt efter sitt inbördes

sammanhang böra sammanhållas till ett fåtal byråer, hvilket dock

låter sig göra endast genom att förse hvarje byrå med en något starkare

personalutrustning samt anordna arbetsfördelningen inom byråerna under

något andra former än hittills inom statsförvaltningen varit gällande.

Under sådana förutsättningar hafva kommittéerna funnit sig kunna stanna

vid att föreslå, att socialstyrelsen till en början endast utrustas med tre

— eller eventuellt — fyra byråer. Med de ärendesgrupper och deras nuvarande

omfattning samt med den gruppering i organisatoriskt afseende

beträffande hufvudmängden af dessa ärenden, som redan föreligger inom

kommerskollegium, finna kommittéerna byråindelningen för socialstyrelsen

helt naturligt till en början böra blifva: en byrå för arbetarfrågor, arbetarskydd

och öfriga sociala frågor, en byrå för sjukkasseärenden och öfriga

socialförsäkringsfrågor och en byrå för socialstatistiken och den sociala

upplysningsverksamheten (samt utgifvandet af civildepartementets samtliga

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

publikationer). Att sålunda till den första byrån sammanföra eu mängd

olikartade sociala frågor finna kommittéerna tillsvidare kunna låta sig

göra, enär dessa frågor, ehuru de visserligen måste påkalla statsmakternas

synnerliga uppmärksamhet, dock ännu så länge icke medföra någon större

arbetsmängd inom den högsta förvaltningen. I den mån så kommer att

ske, måste dock en uppdelning af denna byrås uppgifter äfven enligt kommittéernas

mening äga rum, och hafva de i sådant afseende förordat, att

i samband med genomförandet af det föreliggande förslaget till lag om

arbetarskydd en fjärde byrå, enbart afsedd för arbetarskyddsärenden, bör

tillkomma.

Med afseende å ärendesgrupperingen hafva kommittéerna emellertid

uttryckligen betonat, att densamma icke synes böra fastslås genom

uttryckliga instruktionsbestämmelser, utan att en öfverflyttning af

vissa ärenden från en byrå till en annan i mån af behof utan vidare omgång

skall kunna äga rum, samt att ett dagligt och intimt samarbete

mellan de olika byråerna gifvetvis måste förutsättas. Särskildt måste detta

vara fallet mellan den socialstatistiska byrån och öfriga byråer, hvilkas på

olika områden speciellt sakkunniga tjänstemän å ena sidan böra hafva

ständig tillgång till det statistiska material, som för dem äger intresse,

men också å andra sidan böra i största möjliga utsträckning stå till förfogande

för publikations- och upplysningsarbetet samt lämna sakkunnig

medverkan vid det statistiska arbetet äfvensom vara medansvariga för

verkets publikationer inom deras speciella områden.

Sakkunniga. Efter noggrann ompröfning hafva de sakkunniga i fråga om byrå
indelningen

och byråernas antal kommit till i hufvudsak samma resultat

som de båda kommittéerna. De anse sålunda, att, byråernas antal bör

blifva fyra — dock endast i händelse lagen om arbetarskydd blir antagen,

eljes tre — med den för sådant fall af kommittéerna föreslagna gruppering

af arbetsuppgifterna (sålunda äfven en byrå enbart för arbetarskyddsärenden;

jfr deras betänkande sid. 45—46). Därvid hafva de dock förutsatt,

att det, för en jämnare fördelning af uppgifterna äfvensom af andra

skäl, torde kunna vara lämpligare att förlägga fattigvårdsärendena till den

byrå (den 3:dje), som skulle handhafva sjukkasseärenden och öfriga socialförsäkringsärenden.

De återstående uppgifterna för lista byrån — för arbetarfrågor

och öfriga sociala frågor — blefve nämligen, enligt hvad de

sakkunniga påvisa, äfven efter utbrytandet af arbetarskydds- och fattigvårdsärendena,

tillräckligt betydande och mångskiftande. Med afseende å

4:de byrån — för socialstatistiken — hafva de ock påpekat, att densamma

under nuvarande förhållanden icke kan eller bör (såsom kommittéerna i

samband med departementalreformen tänkt sig) erhålla någon direkt be
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj.is nåd. proposition Nr 108.

fattning med andra statistiska arbeten och publikationer än verkets egna,

och »att socialstyrelsen följaktligen icke nu bör erhålla till uppgift att

utföra de statistiska delarna af medicinalstyrelsens och försäkringsinspektionens

berättelser samt att ombesörja offentliggörandet af dessa

och departementets öfriga publikationer». Bestämmelsen härom borde följaktligen

utgå ur den af kommittéerna föreslagna instruktionen för socialstyrelsen.

I fråga om en särskild byrå för arbetarskyddsärenden torde det

äfven i detta sammanhang höra erinras om, att redan yrkesfarekommittén

på sin tid, i samband med framläggandet af sina förslag till

lag om arbetarskydd, angående organisation af skyddslagstiftningens myndigheter

m. m., föreslog upprättandet af »en yrkesinspektionens chcfsmyndighet»,

organiserad som en särskild byrå tillsvidare inom kommerskollegium

och framdeles inom en eventuell teknisk centralmyndighet.

Beträffande den nu ifrågasatta byråindelningen inom socialstyrelsen

har kommerskollegium, på af kollegium angifna skäl och i enlighet

med yrkesinspektörernas därom gjorda uttalande, ansett lämpligt och

ändamålsenligt, »att antalet byråer under alla omständigheter fastställes

till fyra och att följaktligen, oberoende af yrkesfarelagens antagande

eller icke, en särskild byrå för arbetarskyddsärenden och yrkesinspektion

anordnas redan från början». »Sistnämnda byrå skulle nämligen»,

yttrar kollegium, »äfven om anförda lag icke kommer till stånd under

innevarande år, tillsvidare få full sysselsättning för den härför afsedda personalen

med bland annat sådana arbeten, som hittills, på grund af otillräcklig

personal, icke kunnat utföras i den utsträckning, som hade varit

behöfligt och önskvärdt». Äfven de öfriga byråerna anser kollegium på

grund af de ständigt växande arbetsuppgifterna vara synnerligen väl motiverade,

samt erinrar särskildt om att, hvad angår lista byrån (för arbetarärenden

och öfriga sociala frågor), dess betydelsefulla ställning inom statsförvaltningen,

äfven om arbetarskyddsärendena icke dit förläggas, betonats

bland annat af arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd. Uti åtskilliga

af de andra inkomna yttrandena har frågan om byråindelningen

vidrörts, ehuru mera i förbigående, och har man därvid velat ifrågasätta,

om icke byråernas antal möjligen borde något ökas. Sålunda har kooperativa

förbundet ansett, att upprättandet inom socialstyrelsen af en särskild

byrå för kooperationen vore fullt motiveradt, ehuru man icke velat

framställa yrkande på dess omedelbara tillskapande. Ett liknande önskemål

med afseende å nykterhetsfrågorna har kommit till uttryck från svenska

nykterhetssällskapets representantförsamling. Och nationalföreningen

mot emigrationen framhåller, att för ringa plats blifvit inrymd

1

Oi

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

åt emigrations- och bostadsfrågorna, då de sammanträngts med en mångfald

af arbetarfrågor och allmänna sociala spörsmål, samt förutsätter, att

en ytterligare uppdelning snart nog skall visa sig erforderlig. Slutligen har

svenska fattigvårdsförbundet gifvit uttryck åt samma åskådningssätt,

i det att i dess yttrande framhålles, att fattigvårdsärendenas förläggning

till 3:dje byrån, tillsammans med sjukkasäeärendena in. m., vore att föredraga,

ehuru de äfven gent emot dessa bilda »en i och för sig afgränsad

grupp» (förbundets yrkande utmynnar emellertid, såsom i annat sammanhang

redan framhållits, uti att tillsvidare ingen förändring bör ske i

fattigvårdsärendenas nuvarande förläggning).

För min del har jag, efter öfvervägande af frågan om byråer''

nas antal och ärendenas fördelning dem emellan, kommit till det resultat,

att byråerna under alla förhållanden redan från början böra blifva fyra.

Jag ansluter mig sålunda, förnämligast på de af kommerskollegium (och

yrkesinspektörerna) anförda, i det föregående återgifna skäl, till den meningen,

att en byrå enbart för arbetarskyddsärenden och yrkesinspektion

omedelbart vid socialstyrelsens upprättande och dessa ärendens öfverflyttande

till densamma bör komma till stånd, äfven om lagen om arbetarskydd

icke i år skulle blifva antagen. Det är nämligen äfven för

mig tydligt, att redan med den nuvarande skyddslagstiftningen en central

chefsmyndighet för yrkesinspektionen har många och viktiga uppgifter

att tillgodose, uppgifter som kommerskollegium, enligt hvad det

själf vitsordat, på grund af otillräckliga arbetskrafter hittills endast i

ofullkomlig man kunnat fylla. Skulle den nya lagstiftningen på området

i år blifva undanskjuten, lärer den icke minst kräfvande uppgiften

för den särskilda arbetarskyddsbyrån inom socialstyrelsen böra ägnas åt

fortsatta förarbeten för den utsträckta arbetarskyddslagstiftning, som i alla

händelser inom den närmaste framtiden, om det ej sker i år, måste genomföras.

De nu inom kommerskollegium pågående förarbetena för lagstiftning

om hemindustrielit arbete samt angående utsträckt skydd för söndagthvila

lärer det ock blifva socialstyrelsens och särskilt arbetarskyddsbyråns

sak att slutföra. Denna byrå, hvilken sålunda omedelbart skulle

få full sysselsättning och blifva till afsevärdt gagn, synes mig därför, som

nämndt, under alla förhållanden påkallad.

Beträffande de öfriga byråerna, om hvilkas behöflighet ingen meningsskiljaktighet

varit rådande, kan jag inskränka mig till att instämma

i hvad de sakkunniga därutinnan anfört. Dock synes mig någon omgruppering

af ärendena böra ske, hvarom jag får tillfälle här nedan

uttala mig. De sakkunnigas förslag, att fattigvårdsärendena böra förflyttas

från den i alla händelser väl starkt betungade lusta byrån

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

.121

till den 3:dje byrån — ett förslag, med hvilket äfven svenska fattigvårdsförbundet

i händelse af fattigvårdsärendenas omedelbara öfverflyttning till

socialstyrelsen sympatiserar — torde hafva goda skäl för sig, enär därigenom

en jämnare arbetsfördelning och måhända äfven en naturligare

gruppering af ärendena bör vara att ernå. Emellertid lärer detta få ytterligare

öfvervägas vid den tidpunkt, då fattigvårdsårendena komma att öfverföras

till socialstyrelsen.

De önskemål om upprättande af ytterligare byråer inom socialstyrelsen

för att vissa, synnerligen viktiga sociala spörsmål redan från början skulle

blifva tillbörligt uppmärksammade, hvilka önskemål kommit till uttryck

från en del korporationers sida, uppskattar jag till fullo. Jag har dock icke

blifvit öfvertygad om lämpligheten af att, för närvarande, gifva socialstyrelsen

eu starkare utrustning än den, som ovillkorligen betingas af de

redan föreliggande arbetsuppgifter eller förestående sådana, hvarmed

det nya verket omedelbart måste gripa sig an. I viss mån torde dock

de framställda önskemålen blifva tillgodosedda genom den personaluppsättning

och öfriga anordningar i samband med organisationen, jag i det

följande kommer att föreslå. I den mån nya uppgifter tillkomma och

ovillkorligen måste tillgodoses, lära Kungl. Maj:t och Riksdagen icke

underlåta att tillmötesgå uppkommande välgrundade kraf på förstärkning

af styrelsens arbetskrafter, eventuellt, om så erfordras, äfven med nya

byråer inom styrelsen.

Innan jag öfvergår till förslaget till byråer och den lämpligaste

arbetsfördelningen mellan dem, måste jag behandla frågan om tillförande

af tillräcklig juridisk kompetens åt socialstyrelsen för de viktiga lagstiftningsarbeten,

som skulle tillkomma styrelsen eller till hvilkas utredande

dess medverkan måste kunna påräknas.

Redan de sakkunniga hafva uppmärksammat och understrukit detta

behof. Inom socialstyrelsen måste nämligen, framhålla de sakkunniga,

»såväl utarbetas vissa författningsförslag som handläggas andra, mera kräfvande

författningsärenden, för hvilka kommer att behöfvas ett ganska högt

mått af juridisk kompetens». »Detta arbete torde säkerligen i ganska

många fall vara mera kvalificerad! än det, som i allmänhet åligger en tjänsteman

_ i sekreterargraden. Därtill kommer, att — med de aflöningar, som

dugliga jurister åtnjuta i såväl statstjänst som enskild tjänst, och hvilka

äro icke oväsentligt högre än aflöningen i sekreterargraden, samt framför

allt med de begränsade befordringsutsikter, som inom socialstyrelsen komma

att erbjudas jurister — utsikterna för socialstyrelsen att förvärfva och

bibehålla en jurist af verklig kapacitet å någon af meranämnda sekreterar
Bihang

till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 82 käft. (Nr 108.) 16

1. Ledamot

för lagärenden.

De sakkunniga.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. 3Iaj:ts nåd. proposition Nr 108.

Kommers
kolleginm.

befattningar icke lära vara särdeles störa.» Under sådana förhållanden och

då det är möjligt, att det ifrågavarande behofvet kan komma att bortfalla,

om och när socialstyrelsen en gång blir inlagd såsom en afdelning inom

departementet, hafva de sakkunniga funnit lämpligt, icke att hemställa om

inrättandet af en högre aflönad befattning för ändamålet, utan att föreslå

uppförandet i socialstyrelsens stat af ett extra arfvode å 1,200 kronor

att utgå till den af styrelsens juridiskt utbildade sekreterare, hvilken förordnas

att vara föredragande för viktigare författningsärenden. Därigenom

att denne sekreterare sålunda faktiskt komine att uppbära samma aflöning

som ordinarie hofrättsledamot i de båda lägsta aflöningsgraderna, borde,

enligt de sakkunnigas mening, socialstyrelsen blifva tillförsäkrad det tillskott

af högre juridisk kompetens, hvaraf styrelsen under nuvarande förhållanden

tydligen är i behof.

Med afseende å detta förslag har en af de sakkunniga, herr Rydén,

varit af skiljaktig mening i så måtto, att han förordat detsamma endast

under den förutsättning, att lagförslaget om arbetarskydd blir antaget, i

hvilket fall socialstyrelsens behof af högre juridisk kompetens blir mera

bestämdt framträdande och ovillkorligen måste tillgodoses.

Kommerskollegium betonar i sitt yttrande nödvändigheten af, att

socialstyrelsen utrustas med högre juridisk-administrativ kompetens, än som

föreslagits. Kollegium vill dock icke förorda upprättandet af en särskild

byrå för ifrågavarande ändamål, men anser, att åtminstone den af styrelsens

juridiskt administrativt utbildade tjänstemän, som, jämte sekreterare,

skall vara föredragande för lagstiftningsfrågor och viktigare författningsärenden,

bör göras till ordinarie byrådirektör med däremot svarande löneförmåner

— en anordning, som näppeligen syntes kunna möta någon gensaga

och i öfrigt skulle stå i full öfverensstämmelse med hvad såväl de

båda kommittéerna som äfven de sakkunniga, ehuru under viss annan

.förutsättning och för annat ändamål, föreslagit. Endast genom en sådan

eller liknande anordning finner kollegium det vara möjligt att åt socialstyrelsen

förvärfva och under en följd af år bibehålla en för ifrågavarande

uppgift fullt kompetent person.

I sin egenskap af särskild föredragande bör gifvetvis bemälda byrådirektör,

yttrar kollegium, i förekommande fall fungera som ledamot i

socialstyrelsen med samma befogenheter och skyldigheter som ötriga ordinarie

ledamöter i styrelsen. Kollegium vill med afseende på denna anordning

erinra därom, att densamma icke innebär någon nyhet inom statsförvaltningen,

utan står i öfverensstämmelse med hvad som redan förekommer

i vissa andra verk.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

123

Kollegium tunne sig äfven böra föreslå, att ifrågavarande byrådirektörsbefattning

tilldelas den föreslagna lista byrån. Hinder borde då

icke heller möta för, att byråchefsbefattningen på nämnda byrå beklädes

med en administrativt utbildad jurist, hvilken i sådant fall handläggningen

åt lagstiftningsfrågor och viktigare författningsärenden inom styrelsen borde

tillkomma; i dylikt fall borde naturligen uppgiften att vara arbetsförmedlingsinspektör

i stället förenas med byrådirektörsbefattningen. Därest eu

anordning sådan som kollegium nu föreslagit träffades, syntes emellertid

de sakkunnigas förslag, i hvad det afser, att uppgiften att vara chefens

ställföreträdare skall förenas med byråchefsbefattningen å lista byrån, icke

böra komma till stånd.

Kollegium bär för öfrigt särskilt framhållit, att socialstyrelsen äfven

vid bifall till kollega här ofvan framställda förslag icke skulle erhålla en

så stark utrustning åt juridisk-administrativ kompetens som vissa andra

större verk.

Enligt min mening ger hvarken de sakkunnigas eller kominerskollegii

förslag tillräckliga garantier för vinnande af den juridiska utrustning, som

socialstyrelsen ovillkorligen krafvel’. Det bör uppmärksammas, att stora

och betydelsefulla lagstiftningsarbeten på olika sociala områden förestå och

att för dessa ett grundläggande arbete måste försiggå inom socialstyrelsen.

För de studier af främmande rätt på dessa områden, som härför äro nödiga,

måste hög juridisk kompetens alltid kunna inom styrelsen påräknas. Det

är också min lifliga öfvertygelse, att därmed, rent ekonomiskt, stor besparing

vinnes. Ty det synes mig otvifvelaktigt, att just till följd af samarbetet

mellan en dylik fullt kompetent jurist samt styrelsens öfriga personal

och den praktiska sakkunskap, som fullmäktigeinstitutionen "och de

till inrättande föreslagna olika sociala råden representera, tillsättande af

eljes behöfliga särskilda kommittéer och sakkunniga skola i många fall

bli obehöfliga. För vinnande af den juridiska kraft, som jag således finner

oundgänglig för socialstyrelsens uppgifter, erfordras emellertid, att

samma aflöning och ställning, som tillkomma öfriga ordinarie ledamöter åt

styrelsen, kan sådan beredas. Allenast genom att för en fullt kvalificerad

jurist kunna disponera en aflöning till samma belopp som ordinarie revisionssekreterares,

kan man alltid påräkna att vid socialstyrelsen fästa och en

längre tid bibehålla en juridisk kraft med de kvalifikationer, hvarom här

är fråga.

Jag anser således nödvändigt, att en ledamot af socialstyrelsen med

hög juridisk kvalifikation anstälies och får till hufvudsakligt åliggande att

handhafva lagstiftnings- och författningsfrågor för hela styrelsen." Gifvetvis

erfordras härvid samarbete med andra byråchefer och föredragande.

Departe
mentschefen.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

2. Byråindelning.

Ärendenas

fördelning

mellan

byråerna.

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 108.

Till denna ledamots föredragning böra ock vara att hänföra ärenden angående

styrelsens organisation, instruktion och arbetsordning.

Med nu angifven begränsning och i anslutning för öfrigt till sakkunnigas

förslag skulle byråernas antal och hufvudsakliga verksamhetsområden

till en början blifva följande:

en byrå för arbetarfrågor och allmänna (öfriga) sociala frågor (lista byrån);

en byrå för av betar sky ddsärenden och yrkesinspektion (2:dra byrån);

en byrå för socialförsäkring, närmast sjukkasseärenden in. in. (3:dje byrån);

en byrå för socialstatistiken och publikationsverksamheten (4:de byrån).

Hufvudsakligen följande ärenden skulle föras till:

l:sta byrån:

a) förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare (arbetsaftal och

kollektivaftal, arbetskonflikter, medling och skiljedom i arbetstvister, arbetsgifvar-

och arbetarorganisationer m. in.);

b) arbetsmarknaden och arbetsförhållanden (arbetsmarknadens läge,

offentlig och enskild arbetsförmedling, den maritima arbetsförmedlingen,

arbetslöshet, utländsk arbetskrafts användande inom landet m. in.);

c) allmänna (öfriga) sociala frågor (nykterhetsverksamheten, föreningsväsendet,

emigrationen och tillsyn å utvandraragenter, bostadsväsen,

lefnadskostnader samt sociala ärenden i öfrigt, som ankomma på

styrelsens handläggning och icke äro att hänföra till annan byrå);

d) ärenden angående styrelsens personal och ekonomiska angelägenheter.

2:dra byrån:

arbetarskydd och yrkesinspektion (skydd mot yrkesfara o. d., minderårigas

och kvinnors användande i arbete, arbetshygien, hvilotid, arbetstidens

längd och fördelning, arbetslön, hemindustriellt arbete m. m.).

3:dje byrån:

a) sjukkasseväsendet (och moderskapsförsäkring);

b) öfriga socialförsäkringsärenden, som ankomma på styrelsens handläggning

;

c) allmän fattigvård och i samband därmed stående ärenden

när öfverflyttning af dessa ärenden från jordbruksdepartementet kommer

till stånd.

fide byrån:

a) verkställandet och utgifvandet af den allmänna arbetsstatistiken

och särskilda arbetsstatistiska specialundersökningar (rörande arbetarförhål
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

125

landeri inom industrien, handtverket, handeln, kommunikations- och transportväsendet)

o. s. v.;

b) verkställandet och utgifvandet af landtarbetarstatistiken;

c) verkställandet och utgifvandet af olycksfalls- och sjukkassestatistiken

o. s. v.;

d) verkställandet och utgifvandet af öfrig socialstatistik (lefnadskostnads-

och budgetsstatistik samt statistik angående föreningsväsen,

kooperation (dock ej jordbruks-) och bostadsväsen (dock ej s. k. jordbruksegna

hem), nykterhetsstatistik, fattigvårdsstatistik (dock ej omedelbart)

o. s. v.;

e) handhafvandet af socialstyrelsens upplysningsverksamhet (meddelande

åt muntliga eller skriftliga upplysningar och utredningar i sociala

frågor);

f) utgifvandet af den officiella tidskriften »Sociala Meddelanden» med

sammanställningar och referat af redogörelser för sociala förhållanden,

sociallagstiftning och administrativa åtgärder i in- och utlandet samt med

fortlöpande eller tillfälliga smärre statistiska utredningar af allmännare

socialt intresse (se ofvan under a—e).

I fråga om eventuella ärendesomflyttningar mellan byråerna samt

det regelbundna samarbetet mellan personalen hänvisas till hvad därom

anförts å sid. 118.

Enligt kommittéförslaget skulle i spetsen för socialstyrelsen ställas

en generaldirektör som chef med en aflöning af 12,000 kronor om

året (jfr komm. bet. 3id. 163—165). Närmast under honom skulle chefskapet

för styrelsens tre — eventuellt fyra — byråer utöfvas af byråchefer,

med sedvanlig aflöning, af hvilka dock en mot särskilt arfvode

skulle fungera som chefens ställföreträdare. Vidare skulle å lista

byrån vara anställda två byrådirektörer, en för arbetsförmedlingsärendena

m. m. och en för arbetarskyddsärendena (ingenjörstekniker), båda

med en mycket själfständig ställning och beslutanderätt i viss utsträckning,

och båda föredragande inför styrelsen eller chefen inom sina resp.

verksamhetsområden. I händelse af den förutsatta blifvande uppdelningen

af 1 :sta byrån skulle gifvetvis äfven byrådirektören för arbetarskyddsärendena

blifvit byråchef. Aflöningen för byrådirektör föreslogs till 7,000

kronor jämte tvänne ålderstillägg å 500 kronor. Uppgiften som sjukkasseinspektör

förutsattes däremot tillsvidare kunna förenas med byråchefsbefattningen

å byrån för sjukkasseärenden m. m. Därjämte skulle å

hvarje byrå finnas en sekreterare (i två fall jurister) samt å 3:dje byrån

'') Erforderlig

personal.

Kommitté
erna.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

(för sjukkasseärenden in. m.) en inspektörsassistent (försäkringstekniker)

äfvensom slutligen å 4:de byrån (för socialstatistiken in. m.), förutom

sekreteraren, ytterligare tre tjänstemän af 2:dra graden, förste aktuarier.

Antalet tjänstemän af 2:dra graden, med för denna nu fastställda aflöningsförmåner,

skulle sålunda blifva sju. Slutligen föreslogos fem tjänstemän

af lista graden (äfven de med sedvanlig aflöning), nämligen en för styrelsen

i dess helhet gemensam bibliotekarie och registrator, en byråingenjör

(tekniker) för arbetarskyddsärendena, en aktuarie och registrator

å sjukkassebyrån samt två aktuarier å socialstatistiska byrån. För

kvinnliga tjänstemän hafva kommittéerna ansett höra inrättas två olika

grader, nämligen en högre (bokhållare) för mera kvalificerad! arbete och

eu lägre (kontorsskrifvare) för vanliga biträdesgöromål. Antalet bokhållare

(med eu aflöning af 2,000 kr. samt två ålderstillägg å 200 kronor)

föreslogs till fyra och antalet kontorsskrifvare (med eu aflöning af

1,200 kronor samt tre ålderstillägg å 200 kronor) till tio. Slutligen skulle

bland den ordinarie personalen äfven uppföras en förste vaktmästare

och en vaktmästare, båda med aflöningar ej fullt öfverensstämmande

med senaste löneregleringar. I kommittéförslaget äro äfven upptagna erforderliga

anslag till extra arbetskrafter, såväl tjänstemän som biträden,

äfvensom ortsombud samt för införskaffande af statistiska primäruppgifter

m. in. Det af de båda kommittéerna sålunda uppgjorda förslaget

till stat för socialstyrelsen slutar på ett belopp af 187,100 kronor (jfr

komm. bet. sid. 187 samt sid. 184—186. Motiveringen för de särskilda

befattningarna, kompetensvillkor in. in. återfinnes å sid. 163—181 i kommittébetänkandet.

)

Vid sin granskning af den af de båda kommittéerna sålunda föreslagna

Sakkunniga, personaluppsättningen för socialstyrelsen hafva de sakkunniga inledningsbehofvet'')

v*s ytterligare understrukit sitt och kommittéernas uttalande, att de i en

allmänhet, framtid för socialstyrelsen förestående uppgifterna icke få föranleda till,

att verket redan från början utrustas med arbetskrafter, som icke fullt

tagas i anspråk för de redan föreliggande arbetsuppgifterna. »Till dessa

måste dock alltid höra» — framhålla de sakkunniga — »särskild! för verkets

chef och öfriga tjänstemän i ledande ställniög, att ägna tillbörlig

uppmärksamhet åt de närmast väntade nya uppgifterna, så att sakkunnig

medverkan från socialstyrelsens sida skall kunna vara att påräkna vid reformförslagens

genomförande och upptagandet af nya sådana». Det måste

nämligen bestämdt fasthållas, fortsätta de sakkunniga, att man, då det

gäller sådana verk som socialstyrelsen, kommerskollegium in. fl., har att

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Majits nåd. proposition Nr 108.

räkna med förhållanden, som icke äro i allo tillämpliga på de vanliga

förvaltningsverken. Socialstyrelsen måste sålunda »alltid hafva till uppgift

~ förutom. löpande förvaltningsarbeten, inspektionsverksamhet och

statistiska utredningar o. s. v. — att antingen själf verkställa af Kungl.

Maj:t anbefallda mer eller mindre omfattande utredningsarbeten och afgifva

slutliga utlåtanden öfver viktiga reformförslag eller ock tillhandahålla

på området sakkunnig personal för liknande arbeten inom departementen

eller uti kommittéer etc., äfvensom för biträde vid ärendenas beredning

till underdånig föredragning o. s. v.» »Tydligt är», fortsätta de

sakkunniga, »att inom ett sådant verk, åtminstone i någon mån, måste

finnas tillgång till kompetenta ersättare för de befattningshafvare, hvilka

tagas i anspråk för ofvan angifna uppgifter, på det att de löpande arbetena

icke skola blifva eftersatta för sålunda påkommande arbeten och

uppdrag.»

Ehuru det icke lärer vara möjligt, anföra de sakkunniga till sist,

»att. gifva ett verk af detta slag eu sådan utrustning, att dylika eventualiteter

kunna helt förekommas, synes det vara på sin plats att åtminstone

i någon man söka förebygga deras alltför täta återkommande genom

sådana anordningar, att icke hvarje extra påkommande uppdrag föranleder

dylika rubbningar i de löpande arbetena.»

Kommittéerna hafva, enligt hvad de sakkunniga funnit, på samma

gång de synas hafva tagit viss hänsyn till nu anförda förhållanden, också

låtit sig angeläget vara att strängt begränsa utgifterna för den nya organisationen.

De sakkunniga hafva dock trott sig kunna föreslå kostnadernas

ytterligare nedbringande, men har detta endast möjliggjorts genom

den begränsning af socialstyrelsens arbetsuppgifter, som af dem föreslagits,

samt genom den omläggning af organisationen, som är en gifven konsekvens

af de ändrade förutsättningarna för dess genomförande. Ifrågavarande

begränsningar i socialstyrelsens arbetsuppgifter äro dock, framhålla

de sakkunniga, ej större, än att de i viss män uppvägas af den öknincr i

arbetet, som betingas däraf, att styrelsens ställning nu måste blifva en

annan än kommittéernas förslag innebär samt att andra af dem åsyftade

reformer icke samtidigt kommit till utförande. Sålunda måste nu, då socialstyrelsen

icke organiseras som en departeinentsafdelning vid sidan af

ett med betydande juridisk kompetens utrustadt departementskansli, detta

slags kompetens blifva något bättre tillgodosedd inom styrelsen än kanske

eljes vant nödigt. Vidare måste nu styrelsen själf i större utsträckning

få hand om sina ekonomiska angelägenheter (hvilka af kommittéerna förutsatts

skola handhafvas på annat håll, gemensamt för hela civildepartementet),

o. s. v. Otvifvelaktigt lärer ock, fortsätta de sakkunniga, den so
-

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

cialstyrelsens tjänstemän påhvilande föredragningsskyldigheten i statsrådsberedningen

samt öfrig tjänstgöring inom civildepartementet, om också

möjligast praktiska anordningar träffas, icke nu kunna ordnas sa enkelt,

som när en gång departementalreformen hunnit genomföras. Äfven vissa

andra lättnader i arbetet, i kommunikationen mellan olika verk etc., torde

först i samband därmed kunna beredas. Allt detta bär vållat, att, enligt

de sakkunnigas mening, någon större nedsättning af utgiftsstaten, än som

af dem föreslagits, icke torde vara att tillråda.

I anslutning till kommittéernas förslag — ehuru utan att ingå i

någon som helst pröfning af hvad kommittéerna för öfrigt anfört om de

tilltänkta departementaldirektörernas tjänsteställning, benämning och aflöningsförmåner

— hafva de sakkunniga funnit sig böra föreslå, att chefen

för socialstyrelsen omedelbart vid verkets inrättande skall erhålla generaldirektörs

tjänsteställning och benämning. Denna sin hemställan hafva

de, »efter ett noggrant öfvervägande af frågan», motiverat på följande

sätt: »De stora kraf såväl beträffande teoretisk utbildning och ingående

förtrogenhet med viktigare sociala spörsmål, som med afseende å framstående

chefsegenskaper, praktisk duglighet och organisationsförmåga,

Indika alltid måste ställas på innehafvaren af detta chefsämbete, liksom

ock de stora, väsentligt olikartade och ofta synnerligen omdöinespröfvande

arbetsuppgifter, som måste påhvila honom, samt slutligen jämförelsen

med andra chefsbefattningar inom statsförvaltningen göra det

enligt de tillkallade sakkunnigas mening naturligt, att chefen för socialstyrelsen

blir generaldirektör. Äfven det nya verkets karaktär och betydelse

vid sidan af andra förvaltningsorgan synes dem därigenom riktigast

komma till uttryck.»

Vidare hafva de sakkunniga förordat, att aflöningen för chefen för

socialstyrelsen icke må sättas högre ap den för motsvarande befattningar nu

som normalgrad fastställda, eller 11,000 kronor (däraf 7,000 kronor som

lön, 3,000 kronor som tjänstgöringspengar och 1,000 kronor som ortstillägg).

Med de båda kommittéerna äro de sakkunniga äfven eniga däri, att

i spetsen för en hvar af socialstyrelsens byråer bör ställas en tjänsteman

med byråchefs ställning och aflöningsförmåner. »Då tydligen», anföra de

sakkunniga härutinnan, »på hvar och en af dessa befattningshafvare måste

ställas stora fordringar med afseende å teoretisk utbildning och ^praktisk

duglighet (om ock i olika riktningar), arbets- och ledareförmåga samt

initiativ, är det af den största vikt, att dessa tjänster redan från början

kunna beklädas med verkliga förmågor». En af dessa, väl närmast byråchefen

å lista byrån, borde ock, enligt de sakkunnigas mening, lämpligen

kunna fungera som chefens ställföreträdare, dock utan åtnjutande af sär
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

129

skildt tilläggsarfvode. Aflöningen för dessa byråchefer föreslås äfven af

de sakkunniga i enlighet med hvad för nyreglerade verk fastställts.

De sakkunniga föreslå vidare, att byråcheferna å de tre första

byråerna, förutom öfriga åligganden, skulle få till uppgift att vara öfverinspektörer

inom ett visst område (byråchefen å lista byrån arbetsförmedlingsinspektör,

å 2:dra byrån yrkesöfverinspektör och å 3:dje byrån

sjukkasseinspektör). De af de båda kommittéerna föreslagna byrddirektörs-(

och öfverinspektörs befattning ärna skulle sålunda, enligt de sakkunnigas

förslag, bortfalla. (För den händelse att lista och 2:dra byrån

komme att sammanslås till en byrå för alla arbetarfrågor, såsom de sakkunniga

föreslagit under förutsättning af arbetarskydd slagens undanskjutande

i år, skulle en särskild öfverinspektörsbefattning enligt deras

mening inrättas å lista byrån, därvid tillika skulle lämnas öppet, hvilka inspektionsuppgifter

skulle tilläggas denna öfverinspektör och hvilka skulle

tilläggas byråchefen.)

»Framhållas bör emellertid», anföra de sakkunniga, »att förslaget att

i hvarje fall förena öfverinspektörsuppgifter med vissa byråchefsbefattningar

ingalunda får anses innebära, att den direkta inspektionsverksamheten

endast kan eller bör utöfvas af byråcheferna. Tvärtom är det tydligt att,

äfven om viktigare inspektioner närmast böra utföras af resp. byråchef

såsom öfverinspektör — där icke desamma i visst fall pröfvas böra verkställas

af generaldirektören — en del enklare inspektions- och revisionsarbete

efter styrelsens bestämmande med fördel bör kunna utföras af underordnade

tjänstemän å resp. byråer. Erinras må ock, hurusom äfven med

afseende å arbetet inom styrelsen afgörandet, resp. föredragningen, af vissa

grupper af ärenden och sådana af mindre vikt bör i lämplig omfattning

kunna anförtros åt de särskilda byråtjänstemän, som därtill äga kompetens.

Därigenom böra kostnaderna kunna nedbringas och arbetet förenklas, hvarjämte

man skulle vinna, att vederbörande byråchefer icke blefve upptagna

af enklare tjänstegöromål till förfång för deras viktigare uppgifter inom

styrelsen.»

De sakkunniga hafva slutligen också framhållit, att äfven byråchefen

för 4:de byrån (socialstatistiken) komme att få sitt arbete icke

oväsentligt ökadt genom den indragning af en förste aktuarie^ änst, som

de sakkunniga föreslagit. I likhet med kommittéerna och på af dem anförda

skäl hafva äfven de sakkunniga ansett, att några bestämda kompetensvillkor

icke höra uppställas för byråchefsbefattningarna i socialstyrelsen.

Till hvad kommittéerna därom anfört hafva de endast velat foga en erinran,

att byråchefsbefattningen å 2:dra byrån (för arbetarskyddsärenden)

enligt föreliggande förslag väl i regel kommer att beklädas af en tekniker.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 82 käft. (Nr 108.) 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Tjänstemän

af 2:dra graden

(sekreterare

och

förste aktuarie^.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

Beträffande socialstyrelsens tjänstemän af 2:dra graden (sekreterare och

förste aktuarier) hafva de sakkunniga velat vidtaga ganska väsentliga förändringar

i kommittéernas ursprungliga förslag; dock har någon minskning

af dessa befattningshafvares antal ej befunnits möjlig, för såvidt

förslaget i dess helhet kommer till utförande. (Skulle så ej komma att

ske, hafva de sakkunniga genom alternativa förslag, för olika eventualiteter,

velat visa, huru då erforderliga indragningar synts dem lämpligast kunna

göras; jfr bet. sid. 56 och 68). Genom tillkomsten af en ytterligare byrå

(den för arbetarskyddsärenden) har emellertid uppkommit behofvet af en

särskild sekreterare, hvilkct behof de sakkunniga funnit lämpligast böra

tillgodoses på sådant sätt, att den i kommittéförslaget för lista byrån (då

gemensam för alla arbetarfrågor) afsedde sekreteraren nu tilldelades den

nya 2:dra byrån (för arbetarskyddsärenden) och att samtidigt 4:de byråns

(socialstatistikens) sekreterare blefve gemensam (och då ej ovillkorligen

jurist) för sistnämnda byrå och den genom arbetarskyddsärendenas utbrytning

ipinskade lista byrån (för öfriga arbetarärenden och sociala frågor

in. m.). A 3idje byrån (för sjukkasseärenden m. m.) hafva de funnit den

nuvarande befattningen som inspektörsassistent allt fortfarande vara behöflig

(med benämningen förste aktuarie) liksom äfven den föreslagna nya

sekreterarbefattningen, den sistnämnda dock endast under förutsättning,

att förslaget till lag om inoderskapsförsäkring blir i år antaget;

hvarom icke skulle nämnda befattning kunna utgå och ersättas ''med en

amanuens (jfr bet. sid. 68 alt. II b).

De för 4:de byrån (socialstatistiken) afsedda fyra förste aktuariebefattningarna

hafva de sakkunniga trött sig under alla förhållanden

kunna föreslå minskade till tre. »Dessa tre befattningar måste», framhålla

de sakkunniga, »under alla förhållanden blifva erforderliga, äfven om

någon af dem nu åliggande uppgifter — specialundersökningar angående

arbetsförhållandena inom industriella och andra yrken (för närvarande

sjömansyrket) och angående landtarbetarnas arbets- och lefnadsförhållanden,

statistiska redogörelser angående sjukkasseväsendet och olycksfall i arbete

m. in. — kunde komma att blifva omlagd». Ty äfven om så komme att

ske, eller därest eventuellt någon af dessa grenar af socialstatistiken

komme att inskränkas eller helt och hållet upphöra, så vore dock »med

all säkerhet nya kräfvande uppgifter för socialstatistiken alltjämt att

emotse, hvadan dessa befattningshafvare alltid måste blifva behöfliga».

Rörande kompetens för dessa förste aktuariebefattningar samt aflöningsförmåner

för dem och öfriga föreslagna befattningshafvare af 2:dra graden

borde gifvetvis, påpeka de sakkunniga, på andra motsvarande områden

meddelade föreskrifter blifva gällande.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

131

För de sakkunnigas förslag angående socialstyrelsens utrustande med

åtminstone en tjänsteman med högre juridisk kompetens har förut i annat

sammanhang redogjorts.

Enligt de sakkunnigas mening kan icke någon af de fem tjänstemän

af lista graden (aktuarier, byråingenjör, bibliotekarie och registrator), som

upptagits i de båda kommittéernas förslag, nu för socialstyrelsen undvaras.

Af dessa borde byråingenjören (tekniker) vara närmast anställd å 2:dra

byrån (för yrkesinspektionsärendena), men tillika medhinna att biträda som

teknisk assistent å 4:de byrån (socialstatistiken). A 3:dje byrån erfordras

likaledes fortfarande en aktuarie och registrator (för sjukkasseregistret),

hvilken därjämte bör tjänstgöra som kassör för socialstyrelsen i dess helhet.

För socialstatistiken (4:de byrån) behöfvas likaledes, enligt hvad de

sakkunniga vitsordat, fortfarande två aktuarier med uppgift, åtminstone

under de närmaste åren, den ene att biträda i allmänhet vid de olika socialstatistiska

arbetena (fattigvårds- och arbetslöshetsstatistiken, statistiken öfver

arbetsinställelser och kollektivaftal in. m.) och den andre att utarbeta kooperations*

och lefnadskostnadsstatistiken, biträda vid tidskriftens redigering

o. s. v. Slutligen hafva de tillkallade sakkunniga äfven bekräftat behofvet

af en för styrelsen i dess helhet gemensam bibliotekarie (och arkivarie)

samt registrator (jfr bet. sid. 59—60). Bibliotekarien bör emellertid, påpeka

de, icke allenast utföra vanliga biblioteksgöroinål, utan honom bör

därjämte åligga att, till tjänst för såväl styrelsens olika tjänstemän som

studiebesökande, omsorgsfullt och systematiskt registrera nyutkommen litteratur,

tidskriftsuppsatser o. d. uti olika sociala frågor. Med bibliotekariebefattningen

böra ock erdigt de sakkunnigas mening vara förenade registratorsgöromålen

för styrelsen i dess helhet. I den mån bibliotekariens tid sådant

medgifver, bör han äfven biträda vid andra, ordinarie eller extra påkommande

arbeten (sammanförandet af vissa data, nykterhetsstatistik o. s. v.

för »Sociala Meddelanden»).

Kompetensvillkoren och aflöningsförmånerna för resp. tjänstemän af

lista graden böra äfven efter de sakkunnigas åsikt blifva sådana, som de

båda kommittéerna föreslagit.

Under åberopande af hvad de båda kommittéerna därom anfört, hafva

de sakkunniga för sin del velat vitsorda, att inom den nuvarande kommerskollegii

afdelning för arbetsstatistik äfven relativt högt kvalificerad!

arbete utföres af flera af de kvinnliga biträdena, och att sålunda de båda

kommittéernas förslag om inrättande af en s. k. bokhållargrad för dylika

arbeten måste anses vara fullt motiveradt.

Som emellertid med inrättandet af en dylik tjänstegrad ansetts böra

anstå, intill dess utredning hunnit verkställas om bchöfligheten af dylika

Tjänstemän

af lista

graden.

Kvinnliga

tjänstemän.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

befattningar äfven inom en del andra ämbetsverk, hafva de sakkunniga

funnit sig böra föreslå, att å socialstyrelsens stat nu jämte »kvinnliga biträden

af lägre åflöningsgrad» — antalet dock minskadt från af kommittéerna

föreslagna tio till åtta — i stället för fyra bokhållare, som kommittéerna

föreslagit, uppföras fyra kvinnliga »biträden af högre aflöningsgrad»

(förste kontorsskrifvare), allt i enlighet med de villkor, som blifva

af Kungl. Maj:t för motsvarande befattningshafvare i andra verk fastställda.

(Angående dessa biträdens förutsatta placering hänvisas till sak. bet. sid. 51.)

Den af de sakkunniga föreslagna nedsättningen i antalet kvinnliga befattningshafvare

motiveras med, att därigenom bör underlättas »inrättande i

sinom tid af några bokhållarbefattningar, utan att antalet å stat redan

uppförda kvinnliga befattningshafvare af öfriga grader samtidigt skall behöfva

minskas».

Vakt- Äfven de sakkunniga hafva funnit en förste vaktmästare och en vald
mäatare.

m^siare blifva behöfliga för socialstyrelsen, båda med för dylika befattningshafvare

inom centrala verk vanligen gällande aflöningsgrader m. m.

öfriga anslag. Anslagen till amanuenser, extra biträden, gratifikationer, fullmäktige,

sakkunniga och vikar iatsersättning ar, af de båda kommittéerna upptagna till i

rundt tai 33,500 kronor (däri dock ej inberäknad ersättning till s. k. fullmäktige),

hafva de sakkunniga ansett sig endast kunna föreslå nedsatta med

1.000 kronor, eller till 32,500 kronor. Som förklaring till, att beloppet

nu icke kunnat sättas lägre, erinra de sakkunniga om, att de samtidigt

föreslagit, dels innehållande tillsvidare af tvänne ordinarie befattningar för

kvinnliga, biträden, hvilkas aflöning sålunda fortfarande måste utgå af anslaget

till extra biträden etc., dels socialstyrelsens förstärkande med tvänne

fullmäktige, hvilkas arfvoden — tillsvidare omöjliga att fixera, innan erfarenhet

vunnits om, i hvilken utsträckning deras medverkan behöfver tagas

i anspråk — jämväl synas böra utgå af nämnda anslagspost. (De sakkunniga

påvisa äfven här, hvilka ytterligare indragningar kunna göras,

därest någon del af nu föreslagen lagstiftning ej i år skulle komma

till stånd.)

Anslaget för ombud i orterna, för införskaffande af primäruppgifter

in. in. föreslå de sakkunniga, i likhet med de båda kommittéerna, böra

tillsvidare beräknas till samma belopp som hittills, eller saminanlagdt

19.000 kronor.

»Slutligen torde böra uppmärksammas» — anföra de sakkunniga till

sist — »att då här, liksom i kommittéförslaget, anställts beräkningar öfver

personal- och anslagsbehofven för socialstyrelsens olika byråer, därmed

endast afsetts att få utrönt och närmare åskådliggjordt, hvilka och huru

stora de föreliggande behofven för de olika uppgifterna ungefärligen äro.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is nåd. proposition Nr 108.

133

Klart är dock, att en sådan uppdelning icke skall strängt upprätthållas i

praktiken, utan att här som annorstädes samtliga befattnings häfvare och

anslagsposter för likartade behof skola sammanföras till en gemensam stat

för socialstyrelsen i dess helhet. Att intimaste samarbete och växelverkan

mellan de olika byråerna och deras personal förutsättas skola äga rum, är

redan i det föregående omnämndt. I konsekvens därmed skola gifvetvis

den eller de befattningshafvare, som mot förmodan icke redan från början

alltid blifva fullt upptagna af dem närmast åliggande göromål, hafva

skyldighet att efter chefens anvisningar biträda med arbetena äfven på

andra områden af styrelsens verksamhet. Med de uppgifter, som redan

för de närmaste åren skulle blifva socialstyrelsen förelagda, synes det ock

vara tydligt, att den nu föreslagna personaluppsättningen och staten snarare

skall komma att visa sig för knapp än för stor.»

Den af de sakkunniga föreslagna staten för socialstyrelsen slutar på

en summa af 175,400 kronor, och understiger sålunda med 11,700 kronor

den af de båda kommittéerna föreslagna staten. (Jfr sak. bet. sid. 69—70,

samt sid. 66—68.)

Med afseende å den sålunda föreslagna personaluppsättningen, kompetenskrafven

o. s. v. hafva några bestämda uttalanden, med undantag af

kommerskollegium, endast gjorts af arbetsgifvareföreningarnas förtroenderåd,

hvarförutom i en del andra uttalanden den meningen mera i

förbigående kommit till uttryck, att arbetskrafterna för den ena eller den

andra uppgiften syntes vara väl knappt tillmätta. Förtroenderådet har

till en början gjort gällande önskvärdheten af, från dess synpunkt sedt,

»att åtminstone en af de högre befattningarna i verket, för hvilken särskilda

kompetensfordringar i form af aflagda examina icke föreslagits, beklädes

med en man, som har praktisk erfarenhet om näringarnas utöfning».

Vidare har förtroenderådet, i likhet med de båda kommittéerna och i

motsats mot de sakkunniga, ansett det vara oundgängligt, att juridisk

bildning fordras åtminstone hos sekreteraren jämväl å lista byrån, därvid

förtroenderådet erinrat om, att »denna byrå har att handlägga ärenden, som

kräfva en grundlig juridisk insikt och uppfattning, t. ex. frågorna om kollektiva

aftal, deras innebörd och tillämpning, om utländsk lagstiftning rörande

förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare, verkställande af förarbeten

till lagförslag i sådana frågor in. in».

Kommcrskollegium har till en början uttalat sin anslutning till

yrkesinspektörernas yrkande, att chefen för 2:dra byrån (för arbetarskyddsärenden

m. m.), »jämte kännedom i in- och utländska lagar och

M

oc

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

författningar på hithörande område, framför allt äger den praktiska erfarenhet

och tekniska kompetens, som äro villkor för ett rätt ledande af

de lokala inspektionsorganens verksamhet». Och kollegium tillfogar, att det

måste noga tillses, »att socialstyrelsen kommer .att i fullt tillräcklig grad

disponera den praktiska och tekniska kompetens, som erfordras för handhafvande!

af arbetarskyddsärendena».

Kollegium har vidare äfven utförligt yttrat sig dels om det ytterligare

behofvet för socialstyrelsen af högre juridisk-administrativ kompetens

än som föreslagits, — med afseende å yttrandet i denna del hänvisas till

hvad ofvan anförts — dels mot den indragning af sekreterarbefattningen ä

4:de hyran, som de sakkunniga föreslagit, dels om behöfligheten för socialstyrelsen

af en särskild bibliotekarie och dels slutligen om de kvinnliga befattningshafvarna.

Kollegium uttalar sig hvad beträffar de tre senare personalfrågorna

sålunda:

»Vidkommande personalens antal vill det af de till kollegium, inkomna

yttranden i ämnet synas, som om densamma vore för knappt tilltagen

för att möta de redan befintliga och alltjämt växande sociala krafven.

Äfven om kollegium i likhet med de sakkunniga anser, att personalens

antal bör så noga som möjligt afpassas efter de nuvarande och närmast

förestående uppgifternas storlek, kan dock kollegium, vid en närmare

granskning af de sakkunnigas förslag i denna del, icke undgå att finna,

att en tillökning i personalstaten är på ett par punkter behöflig.»

Beträffande den af de sakkunniga föreslagna afknappningen, i hvad

den afser sekreterarbefattningen å 4:de byrån, vill det jämväl synas

kollegium, som om en sådan afknappning icke vore tillrådlig, utan anser

kollegium, att å nämnda byrå bör, i enlighet med kommittéernas ursprungliga

förslag, finnas en särskild sekreterare för fullgörande, utom af de löpande

sekreterargöromålen, af bland annat den särskild! maktpåliggande uppgiften

att biträda med redigeringen af månadstidskriften »Sociala Meddelanden».

I likhet med de sakkunniga vill kollegium särskild! vitsorda behofvet

af en för socialstyrelsen i dess helhet gemensam bibliotekarie och

registrator.

Med afseende på de kvinnliga befattning skaf varna hade kollegium

helst velat återupprepa sina flera gånger förut gjorda framställningar om

ett tredje ålderstillägg för den lägsta tjänstegraden, men finner sig nu

därtill förhindradt, sedan genom statsmakternas innevarande år fattade

beslut de kvinnliga biträdena inom alla statens verk blifvit uppdelade i

två löneklasser, hvardera med endast två ålderstillägg. Däremot förordade

kollegium, att då på flertalet af de kvinnliga biträdena inom den

ifrågasatta socialstyrelsen måste ställas större kraf än på vanliga renskrif
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

verskor (större bildningsgrad, språkkunskaper o. s. v.), också detta flertal

genast från början tilldelades den andra tjänsteklassen. I likhet med kommittéerna

och de sakkunniga ville dessutom kollegium jämväl för sin del

vitsorda riktigheten af, att inom en blifvande socialstyrelse, likasom för

närvarande inom kollega afdelning för arbetsstatistik, äfven relativt högt

kvalificeradt arbete måste utföras af flera åt de kvinnliga biträdena, och

att sålunda kommittéernas förslag om inrättande af en s. k. bokhällargrad

för dylika arbeten måste anses vara fullt motiveradt.

För fullständighetens skull torde här äfven böra erinras om, att enligt

yrkesfarekommitténs förslag den byrå, som skulle fungera som

»yrkesinspektionens chefsmyndighet», borde bestå af, förutom eventuella

ingenjörer för omedelbar uppsiktstjänst, en byråchef, en sekreterare och

en byråingenjör samt, i den mån så funnes erforderligt, en eller flera biträdande

ingenjörer. Vid byrån skulle dessutom vara fästad en läkare,

kvajjämte möjlighet skulle vara byrån beredd att anlita biträde af tekniska

och måhända äfven medicinska specialister. Det förtjänar äfven påminnas

om, att yrkesinspektörerna förklarat sig icke hafva något att erinra

mot den utrustning, socialstyrelsens 2:dra byrå (för arbetarskyddsärenden

och yrkesinspektion) enligt de sakkunnigas förslag skulle komma

att erhålla.

Då jag med afseende å socialstyrelsens närmaste personalbehof,

de olika tjänstemännens antal och arbetsuppgifter äfvensom deras aflöningsförmåner

och öfriga villkor till väsentliga delar anser mig kunna

instämma uti hvad de sakkunniga därutinnan anfört och föreslagit, har

jag ofvan återgifvit deras utlåtande så utförligt som skett för "att för

egen del här kunna inskränka mig till att, med åberopande af deras

motivering, förorda bifall till deras hemställan i alla de stycken, där jag

ej funnit anledning till skiljaktig mening. Förut har jag redogjort för

den afvikelse från de sakkunnigas förslag, som jag ansett nödig beträffande

anställande af en ledamot med hög juridisk kompetens och högre aflöning,

än hvad de sakkunniga ifrågasatt. Till de ändringar i öfrigt med afseende

å personaluppsättningen, som jag anser påkallade, återkommer jag här nedan.

Hvad då först vidkommer chefskapet för socialstyrelsen, hafva

kommittéerna och de sakkunniga ansett chefen redan från början böra erhålla

generaldirektörs tjänsteställning och benämning. För min del

anser jag emellertid, att någon ytterligare generaldirektörsBeställning icke

för närvarande bör ifrågasättas. När departementalkommitterades organisationsförslag

föreligger, må i ett sammanhang öfvervägas, huru de olika

verkens (möjligen blifvande departementsafdelningars) chefer böra benämnas

Yrkesfare
kommittén.

Departe
mentschefen.

Chefen.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj it s nåd. proposition Nr 108.

och deras tjänsteställning ordnas. Det synes mig ej heller behöflig!, att

man nu binder sig vid någon viss benämning på en till nyinrättande föreslagen

chefspost, utan torde här benämningen »chef för socialstyrelsen»

kunna antagas efter mönstret af »chef för Sveriges geologiska undersökning»,

»chef för kurxgl. stuteriöfverstyrelsen» m. fl.

Mot att enligt de sakkunnigas förslag bestämma af löningen för

chefen till 11,000 kronor, har jag, med hänsyn till den omfattande, maktpåliggande

och grannlaga verksamhet, som skulle åligga chefen, ingen

erinran.

Byråchefer Jag har förut haft tillfälle uttala mig om de sakkunnigas förslag att

kompetens- upprätta fyra byråer och hvilken byråindelning för närvarande synes mig

villkor, vara den lämpligaste. Byråchefen å lista byrån bör i enlighet härmed

närmast hafva administrativ och socialpolitisk utbildning. Chefen för 2:dra

bvrån bör gifvetvis besitta de tekniska och praktiska samt öfriga kvalifikationer,

som kommerskollegium (och yrkesinspektörerna) framhållit såsom

erforderliga. Därmed blir ock det af svenska arbetsgivareföreningarnas

förtroenderåd uppställda önskemålet, att en af de högre befattningarna i

verket beklädes med en man, som har praktisk erfarenhet om näringarnas

utöfning, vederbörligen tillgodosedt. Chefen för 3:dje byrån bör vara särskild!

förtrogen med sjukkasseväsendet och öfriga socialförsäkringsfrågor.

Byråchefen å 4:de byrån slutligen bör närmast hafva statistisk och socialpolitisk

utbildning. Emellertid synes mig, på af de båda kommittéerna

anförda grunder (komm. bet. sid. 167—168), några uttryckliga kompetensvillkor

för byråchefsbefattningarna icke böra nu fastställas.

Aflöningarna för byråcheferna synas böra utgå med 8,100 kronor

efter de för centrala verken gällande, vanliga grunderna.

Uppgiften att vara chefens ställföreträdare —- dock, såsom de sakkunniga

påyrkat, utan särskildt tilläggsarfvode — synes mig icke böra tillläggas

chefen för någon viss byrå, utan bör därtill kunna förordnas den

af styrelsens ledamöter, som är härför lämpligast.

Tjänsteman Hvad beträffar tjänstemännen af 2:dra graden (sekreterare och

agra2dena förste aktuarier) finner jag först, att å 2:dra byrån (arbetarskyddsärendena)

erfordras en särskild sekreterare (jurist), hvilken dock torde

medhinna att utföra en del af sekreterargöromålen äfven å lista byrån.

Däremot synes mig den föreslagna nya juridiska sekreteraren å 3:dje byrån

kunna tillsvidare undvaras. I stället för de af de sakkunniga föreslagna

två befattningarna »en förste aktuarie (tillika inspektörsassistent)» och »en

sekreterare (jurist)» torde därför böra uppföras »en sekreterare och inspektörsassistent».

Intill dess närmare erfarenhet vunnits om de arbetskrafter,

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

137

som betingas af ärendenas ökning å denna byrå, synes mig det ytterligare

behofvet af arbetskraft kunna fyllas af extra personal, till följd hvaraf

jag ock här nedan föreslagit eu, mindre ökning i det af de sakkunniga

beräknade extrabiträdesanslaget. A l:sta byrån torde snart en sekreterarbefattning

bli erforderlig. Emellertid har jag trott denna befattning

kunna undvaras tillsvidare och tills man vinner större erfarenhet om,

huru styrelsen öfver hufvud med nu föreslagen personal kan gå i land

med sina omfattande uppgifter, men har jag, samtidigt med uteslutandet

af denna befattning, ansett mig böra föreslå en höjning af anslaget till

amanuenser in. m. för anställandet af ytterligare en amanuens. Med

vinnande af en särskild ledamot i styrelsen för lagärenden, torde byrån

också kunna af denne påräkna åtskilligt biträde inom området för dennes

verksamhet. Uppenbart synes mig vidare vara, att efter den af de sakkunniga

redan företagna afknappningen med afseende å en förste aktuarie(och

sekreterarebefattning å 4:de byrån (socialstatistiken) någon vidare

minskning af den mera kvalificerade personalen å denna byrå icke kan

komma i fråga utan den största olägenhet för byråns många och omfattande

arbeten. De tre förste aktuariebefattningarna å denna byrå måste

ock, såsom de sakkunniga påvisat, alltjämt blifva behöfliga och sålunda nu

böra uppföras å socialstyrelsens stat.

Kommerskollegii yrkande, att i enlighet med kommittéförslaget den nu

vid socialstatistiken förefintliga fjärde förste aktuariebefattningen, särskildt

afsedd för redigeringen af »Sociala Meddelanden» samt sekreterargöromålen

å 4:de byrån, äfven nu skulle bibehållas, kan jag däremot icke biträda. Utan

att vilja bestrida, att denna befattning kan komma att visa sig behöflig och

att det för socialstyrelsens statistiska arbeten och publikationsverksamhet

vore gagneligt att för nämnda uppgifter mera odeladt disponera en särskild,

mera kvalificerad tjänsteman, vågar jag dock hålla före, att det bör vara

möjligt att på lämpligt sätt fördela dessa, åligganden på 4:de byråns öfriga

tjänstemän. Efter den nu föreslagna organisationens genomförande blir

nämligen byråchefen själf i tillfälle att mera direkt utöfva ledningen af

och deltaga uti de olika, viktigare arbetena samt ansvara för tidskriftens

redigering, därvid det biträde, han enligt de sakkunnigas förslag skulle erhålla

uti en af aktuarierna å byrån, tillsvidare borde vara tillfylles.

Samtliga af de båda kommittéerna och de sakkunniga föreslagna Tjänstemän

befattningar af l:sta graden, till antalet 5, synas äfven mig blifva för

socialstyrelsen behöfliga, nämligen en byråingenjör som byråchefens

(yrkesöfverinspektörens) närmaste tekniske medhjälpare å 2:dra byrån, en

aktuarie och registrator för sjukkasseregistret samt kassör för styrelsen

i dess helhet, två aktuarier vid socialstatistiken med af de sak
Bihang

till Riksdagens protokoll 1912. 1 Sami. 82 käft. (Nr 108.) 18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

kunniga föreslagna uppgifter, äfvensom slutligen en bibliotekarie och

registrator för styrelsen i dess helhet. Denne sistnämnde torde böra placeras

å l:sta byrån, för att där vid behof biträda med förefallande göromål.

Kvinnliga I afseende å de kvinnliga befattningshafvarna vill jag icke be
behafvarncSS''

strida, att fog kan föreligga för det af kommerskollegium framställda

1 yrkandet, att flera af dessa befattningar genast från början borde tilldelas

den 2:dra tjänsteklassen, men synes mig likväl därmed böra anstå i afvaktan

på det resultat, hvartill utredningen om tillskapandet åt ytterligare

en tjänstegrad för särskildt kvalificerade kvinnliga befattningshafvare kan

komma att leda. Jag anser därför, att för närvarande allenast kvinnliga

skrifbiträden böra hos styrelsen uppföras efter de två grader, som i årets

statsverksproposition föreslagits och redan vunnit Riksdagens anslutning

för flera verk, d. v. s. den lägre graden med sammanlagd begynnelseaflöning

af 1,200 kronor och afsedd för biträden, som utföra renskrifning och därmed

jämförliga göromål, samt den högre graden med en sammanlagd begynnélseaflöning

af 1,600 kronor och afsedd för biträden med mera kvalificerade

uppgifter. De sakkunniga hafva föreslagit 12 skrifbiträden, därat

4 af hö°re° grad. Någon fördelning af dessa på byråerna torde ej vara

påkallad,0 utan deras placering, liksom göromål i öfrigt, bestämmas af

styrelsen. Att donna biträdespersonal ej kan anses för stor torde uppenbart

framgå af en jämförelse med motsvarande personal å kommerskollegii

näringsstatistiska byrå, som i årets statsverksproposition föreslagits till 10.

Med afseende å villkoren för biträdenas anställande torde böra gälla de

grunder, som innevarande års Riksdag antagit.

Vaktmästare. Beträffande vaktmästarna har jag allenast att erinra, att deras

tjänstgöringsskyldighet bör vara densamma, som i de centrala verken är

värdi °. Semester i 15 dagar torde också böra tillerkännas dessa vaktmästare,

öfrigaanslag. °I de förslag, som från de sakkunnigas sida framställts angående

de öfriga anslag, som af dem pröfvats erforderliga för bedrifvande af

socialstyrelsens verksamhet, har jag, på i annat sammanhang anförda skal,

vidtagit några smärre jämkningar.

g) Ordinarie I närmaste samband med frågan om personaluppsättningen och

°C,stattia anslagsbehofven står frågan, huru stor del af personalen och anslagen

skola uppföras på ordinarie och huru stor på extra stat.

Kommit- Enligt hvad redan i det föregående blifvit ornnämndt, hafva de båda

téerna. kommittéerna framhållit såsom det principiellt riktiga, att här som annorstädes

den regeln tillämpas, att »för ordinarie arbete, så långt lämpligen

kan ske, användes ordinarie personal». Kommittéerna hafva där
-

s. 139 Kontrollera mot PDF

- Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

139

för ock förutsatt, att samtliga de tjänstebefattningar och anslag i och för

socialstyrelsen, som af dem föreslagits, skulle uppföras å ordinarie stat.

Endast med afseende å chefsbefattningen hafva de ifrågasatt, huruvida det

möjligen skulle kunna vara lämpligare, att denna, liksom för vissa af

statens s. k. affärsdrifvande verk under den senaste tiden blifvit bestämdt,

endast tillsattes på vissa år, men hafva kommittéerna, efter öfvervägande

af skälen för och emot en sådan anordning hvad socialstyrelsen beträffar,

kommit till den uppfattningen, att den här icke vore på sin plats, äfven

om däraf icke heller några afsevärdare olägenheter vore att förvänta.

I enlighet med därutinnan dem lämnade anvisningar hafva de sak-Sakkunniga.

kunniga ägnat äfven denna fråga särskild uppmärksamhet. De sakkunniga

hafva ock funnit sig böra utgå ifrån att — då den af de båda

kommittéerna uppställda principen, att för ordinarie arbete, så långt lämpligen

kan ske, skall användas ordinarie personal, äfven »vunnit statsmakternas

gillande och som regel tillämpats vid den omorganisation af de

förvaltande verken, som under de senare åren ägt rum» — samma princip

nu äfven borde följas vid organiserandet af socialstyrelsen. Samtidigt

hafva de sakkunniga dock, enligt hvad de framhålla, låtit sig angeläget

vara att tillse, att icke flera befattningshafvare uppföras på ordinarie

stat än som under alla omständigheter kunna förutses blifva

behöfliga. Då så emellertid är förhållandet beträffande alla de särskildt

angifna befattningar inom socialstyrelsen, som af dem föreslagits, hafva

de sakkunniga också ansett sig böra förorda, att samtliga dessa befattningar

omedelbart göras till ordinarie. Till uppförande å ordinarie stat

föreslås vidare äfven den del af öfriga i deras förslag upptagna anslagsposter,

som pröfvats blifva erforderliga för ordinarie arbetsuppgifter och

under alla förhållanden. Enligt de sakkunnigas förslag skulle som ordinarie

anslag för socialstyrelsen för år 1913 uppföras ett belopp af sammanlagdt

141,400 kronor.

Där arbetsuppgifterna däremot befunnits vara af så växlande eller

tillfällig natur, att de icke kunna tillräknas de ordinarie uppgifterna, har

den för dessa arbeten erforderliga personalen af de sakkunniga icke uppförts

på ordinarie stat, utan anslag för ändamålet i stället ansetts böra

uppföras å extra stat jämte en del andra särskildt för socialstatistiken

behöfliga extra anslag. Som extra anslag för år 1913 föreslå de sakkunniga

belopp om sammanlagdt 34,000 kronor.

Förutom öfriga anförda skäl för uppförande å ordinarie stat af den

del af socialstyrelsens personal, som därtill af dem föreslås — hvilka skal

de tillkallade sakkunniga för sin del förklarat sig finna afgörande — hafva

de jämväl erinrat därom, att genom en sådan åtgärd otvifvelaktigt borde

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

vinnas väsentligt större möjlighet än eljes att för socialstyrelsen alltjämt

erhålla fullt lämpliga arbetskrafter samt åt statsförvaltningen bevara den

erfarenhet på det sociala arbetsfältet och den särskilda förtrogenhet med

de många olika uppgifterna, som dessa tjänstemän med åren förvärfvat.

Bortsedt från de afgjorda fördelar, som personalens uppförande på

ordinarie stat i största möjliga utsträckning måste anses innebära, hafva

de sakkunniga å andra sidan äfven velat bestämdt framhålla, att någon

olägenhet för statsverket icke heller kan vara att emotse af den för socialstyrelsen

erforderliga personalens uppförande på ordinarie stat i den af

dem föreslagna omfattning. I sådant afseende anföres bland annat:

»De tjänstebefattningar å socialstyrelsens stat, som nu föreslås, hafva de

sakkunniga, som nämndt, låtit sig angeläget vara att nedbringa till minsta

möjliga antal. Då tillika förvaltningens uppgifter på de områden, som

nu skulle tilläggas styrelsens verksamhet, alltjämt torde komma att kvarstå,

lärer någon minskning för framtiden af denna personal icke vara

att emotse. Och äfven om med afseende å den nu föreslagna organisationen

i en framtid kunna komma att tarfvas förändringar — för en

eventuell inflyttning i departementet erfordras endast vissa formella sådana

— bör en omorganisation icke i minsta mån kunna försvåras därigenom,

att denna personal nu uppföres på ordinarie stat. I samband därmed

böra nämligen, såsom ock departementschefen erinrat och enligt hvad vid

de senare årens löneregleringar alltid ägt rum, meddelas vidtgående föreskrifter

om skyldighet för vederbörande befattningshafvare att vara underkastade

den utvidgade eller förändrade tjänstgöring eller den förflyttning

till annat ämbetsverk, som kan varda dein i behörig ordning ålagd (jfr

kungl. kungörelsen den 18 oktober 1907 angående motsvarande bestämmelser

för statskontoret m. fl.). Själffallet böra ock öfriga för nyreglerade

verk meddelade villkor och bestämmelser för åtnjutande af de fastställda

nya aflöningsförmånerna blifva gällande äfven för socialstyrelsen.»

Slutligen hafva de sakkunniga äfven velat framhålla, att de ingalunda

förbisett, att vissa delar af socialstatistiken hittills endast anordnats

försöksvis, och att det möjligen därför kunde göras gällande, att

den med dessa statistiska arbeten sysselsatta personalen icke redan nu

borde uppföras på ordinarie stat, emedan det ifrågavarande arbetet med

tiden kunde komma att upphöra. Men äfven om så skulle komma att

ske, hvilket de sakkunniga dock för sin del hålla för föga troligt, så äro

dock, enligt hvad de framhålla, med bestämdhet att vänta vissa i en nära

framtid nödiga utvidgningar af socialstatistiken (t. ex. budgets- och lefnadskostnadsutredningar,

allmän arbetslönestatistik m. in.), hvadan någon brist

på arbetsuppgifter för den af dem för socialstatistiken föreslagna perso
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kitngl Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

141

nålen icke lärer vara att emotse. Uppmärksammas bör ock, erinra de

sakkunniga vidare, att de trott sig för närvarande böra föreslå de af kommittéerna

upptagna ordinarie befattningarna för socialstatistiken minskade

med en förste aktuariebefattning och två tjänster för kvinnliga befattningshafvare.

Då det emellertid synts dem vara af den största vikt,

framhålla de sakkunniga till sist, att socialstyrelsen — och jämväl socialstatistiken,

i likhet med öfrig officiell statistik — blir fullt, skickad att

möta de många och svårlösta uppgifter, som blifva den förelagda, hafva

de icke funnit tillrådligt att sträcka sig längre i inskränkningar än de

gjort med afseende å de befattningar vid socialstyrelsen, som höra uppföras

å ordinarie stat.

Äfven framhålles, att de kvinnliga biträdenas ställning i hög grad

är i behof af den förbättring, som följer med ordinarie anställning.

På ordinarie stat hafva de sakkunniga ock, som nämndt, ansett böra

uppföras en del af de beräknade kostnaderna för amanuenser, gratifikationer,

extra biträden, fullmäktige, sakkunniga och vikariatsersättning,

nämligen den del däraf, som kan beräknas blifva af konstant

natur och under alla förhållanden behöflig. Som emellertid behofvet af

anslag för ifrågavarande ändamål redan för närvarande är icke oväsentligt

större och redan under de närmaste åren möjligen kan behöfva föranleda

växlande anslag, har det synts lämpligt att uppföra återstoden af det för

ändamålet nu behöfliga anslaget på extra stat. På enahanda grunder

hafva till uppförande på extra stat föreslagits de nu til! arbetsstatistiken

anvisade anslagsposterna för ombud i orterna, för införskaffande af

statistiska primäruppgifter o. s. v., hvilka utgifter allt efter de år

från år växlande behofven torde komma att behöfva fastställas till olika

belopp.

Redan i det föregående har omnämnts, att kommerskollegiurn Myndig—

på grund af vissa uttalade farhågor att tillräckliga garantier ej före- heter''

lågo för, att det nya ämbetsverket skulle blifva fullt själfständigt och

»oberoende af de politiska växlingarna» — framhållit, hurusom dessa farhågor

borde vara fullkomligt ogrundade, för såvidt personalen, i enlighet

med såväl de båda kommittéernas som de sakkunnigas förslag, omedelbart

erhölle sina beställningar på ordinarie stat. 1 full anslutning till hvad

därom anförts af kommittéerna och de sakkunniga har kollegium ock bestämdt

förordat, att socialstyrelsens personal uppföres på ordinarie stat.

Särskildt har kollegium, i likhet med de sakkunniga, velat understryka

vikten af, att jämväl samtliga förste aktuariebefattningar å den statistiska

byrån göras till ordinarie, »enär det eljes för dessa befattningar, på hvilka

måste ställas särskildt stora fordringar i fråga om såväl vetenskapliga in
-

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

sikter som statistisk teknik, torde blifva hardt när omöjligt att anskaffa

och behålla fullt kompetenta personer». A andra sidan har riksförsäkringsanstalten

framhållit, att det enligt dess förmenande vore ett föregripande

af nu pågående utredningar att redan nu på ordinarie stat uppföra

den del af kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik, som handhar

ärenden rörande sjukkasseväsendet samt sjuk- och oly eks fallsstatistiken.

En motsatt uppfattning synes hafva häfdats af ålderdomsförsäkringskommittén,

hvilken har de af riksförsäkringsanstalten åsyftade utredningar

sig anförtrodda och som uttalat, att ett genomförande af organisationsförslaget

äfven i denna del icke innebure något föregripande med afseende

å framtida anordningar.

Redan uti mitt anförande till statsrådsprotokollet den 30 december

1911 har jag anfört de hufvudsakliga skäl, som synas mig tala för,

att socialstyrelsens personal i viss omfattning omedelbart uppföres på

ordinarie stat. Jag erinrade därvid bland annat om, att den af Kungl.

Maj:t anbefallda utredningen om reglering af löneförhållandena för den

del af kommerskollegii personal, som föreslagits skola öfverflyttas till

socialstyrelsen, i och med det nu föreliggande kommittébetänkandet blifvit

verkställd. Under sådana förhållanden och då ett verk för de sociala

ärendena uppenbarligen är påkalladt af ett stadigvarande behof, förklarade

fag mig finna en slutlig och definitiv lönereglering för den del af denna

personal, som betingas af detta behof, böra äga rum i samband med det

föreslagna nya verkets upprättande, allt dock under villkor och bestämmelser,

som icke förhindra eller försvåra öfvergången till

hvilken som helst annan organisation af den sociala förvaltningen.

Riktigheten af denna min tidigare uttalade uppfattning har jag fått

ytterligare styrkt genom hvad därom nu anförts särskildt af de sakkunniga

men äfven af kommerskollegium och ålderdomsförsäkringskommittén. Riksförsäkringsanstaltens

nyss omförmälda förslag, såvidt jag fattat det rätt,

skulle innebära, att af den föreslagna personalen skulle sättas å extra stat:

personalen å 3:dje byrån samt å 4:de byrån en förste aktuarie och minst

2 kvinnliga biträden. Emellertid torde inga som helst olägenheter vara att

befara, om jämväl denna personal — hvilken för öfrigt till en del skulle

tagas i anspråk för andra arbeten inom styrelsen än de af anstalten

åsyftade — uppföres å ordinarie stat, förutsatt att tillräckligt vida förflyttnings-

och förändringsbestämmelscr varda meddelade. Skulle nämligen

en obligatorisk sjukförsäkring, som jag hoppas, genomföras, blir personalen

å 3:dje byrån lika nödvändig som under nuvarande förhållanden, låt vara

att den kanske blefve till annat verk förflyttad. Vidkommande den personal

å 4:de byrån, som till följd af sin befattning med olycksfalls- och

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is nåd. proposition Nr 108.

143

sjukkassestatistiken ifrågasatts att uppföras allenast å extra stat, gäller

detsamma. Skulle emellertid framdeles denna statistik öfverflyttas till

riksförsäkringsanstalten och, mot förmodan, berörda statistik i sin helhet

kunna handhafvas af riksförsäkringsanstaltens nuvarande personal, hafva

utan tvifvel så stora utvidningar af öfrig, i socialstyrelsen handhafd socialstatistik

under tiden kommit till stånd, att jämväl efter olycksfalls- och

sjukkassestatistikens förflyttning den nu föreslagna personalen å 4:de byrån

mer än väl behöfs. Jag erinrar i detta sammanhang- om, att mitt förslag:

upptager en förste aktuarie mindre än hvad kommerskollegium ansett erforderlig.

Jag finner mig sålunda, under åberopande af de ofvan citerade

yttrandena i ämnet, böra hemställa, att socialstyrelsens personal, i den

omfattning jag ofvan föreslagit densammas upptagande på stat, också

erhåller sina beställningar på ordinarie stat. På sätt nyss nämnts och för

att icke något föregripande af en blifvande om- eller nyorganisation på

socialförvaltningens område må äga rum, böra emellertid meddelas de mest

vidtgående föreskrifter om en hvar befattningshafvares skyldighet att, med

bibehållande af innehafvande tjänstegrad och aflöning, vara underkastad

den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet och den jämkning i åligganden

äfvensom den förflyttning till annan gren af socialförvaltningen, som kunna

varda honom i vederbörlig ordning ålagda. Under sådana förhållanden och

då den nu för socialstyrelsen till upptagande på ordinarie stat föreslagna

personalen nedbringats till ett minimum, som under alla omständigheter

måste komma att fullt tagas i anspråk, synes det mig uppenbart,

att de fördelar, som denna personals uppförande på ordinarie stat måste

anses innebära, kunna ernås, utan att statsverket däraf åsamkas några som

helst olägenheter.

Innan jag öfvergår till att sammanfatta hvad nu blifvit föreslaget

angående personalen och anslagsbehofven för socialstyrelsen samt framlägga

förslag till styrelsens stat för år 1913, återstå emellertid några

i det föregående berörda spörsmål, som äro af den betydelse, att de synts

här böra upptagas till närmare skärskådande.

En af dessa frågor är den om ärendenas handläggning inom socialstyrelsen.

För de ledande principerna härutinnan har förut redogjorts.

Såväl de båda kommittéerna som de sakkunniga hafva sålunda varit

eniga däi’om, att arbetet bör anordnas under möjligast enkla, men dock

fullt betryggande former. För det förstnämnda krafvets tillgodoseende hafva

de ock bland annat framhållit önskvärdheten af, att ej flera deltaga i ett

h) Ärendenas

handläggning.

Kommit
téerna.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 103.

ärendes afgörande än som för hvarje fall oundgängligen måste anses vara

behöfligt. Och de båda kommittéerna fortsätta: »Deri kollegiala formen

bör visserligen i viktigare fall fortfarande komma till användning, dock

endast vid föredragningar och öfverläggningar, som föregå besluten. Själfva

besluten däremot fattas af den, som därtill har befogenhet, med rätt dock

förbehållen för den närvarande, hvars mening är från beslutet afvikande,

att anföra denna till protokollet.»

Sakkunniga. 1 denna del hafva de sakkunniga velat ifrågasätta, huruvida ändock

icke det uppställda krafvet på fullt betryggande former för ärendenas afgörande

för socialstyrelsens vidkommande bäst blefve tillgodosedt genom

att vissa mera betydelsefulla ärenden afgjordes under den kollegiala

formen, t, ex. »när styrelsen bar att afgifva utlåtanden i viktigare lagstiftningsfrågor

eller fatta vissa andra, viktigare principbeslut».

Myndigheter Denna de sakkunnigas mening har ock vunnit anslutning af svenska

°C''ltione°ra"arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd, som ansett viktigare ärendens

handläggning i kollegial form vara att förorda »såsom befordrande verkets

själfständighet» äfvensom af kommerskollegium, som föreslagit, att »vissa

mera betydelsefulla ärenden, särskild! lagstiftningsfrågor, böra inom socialstyrelsen

handläggas och beslut i dem fattas under den kollegiala formen».

Särskild Särskild mening, härifrån afvikande, har emellertid anförts af kollegii

mening. cpe^ generaldirektör Lagerheim, hvilken förklarat sig anse, att »det innebär

större trygghet, om ett ärende afgöres af verkets chef efter att hafva

hört den eller dem, som besitta full sakkunskap på det område, som ärendet

berör, än om detta skulle afgöras efter omröstning af flera bisittare,

där måhända endast en vore verkligt sakkunnig. Den kollegiala öfverläggningen

före ett besluts fattande är däremot alltid af stor betydelse». Hans

åsikt är därför, »att med undantag för disciplinmål, där beslutets fattande

enligt majoritetens mening är i sin ordning, den kollegiala formen vid

ärendenas afgörande icke bör vinna tillämpning».

Departe- För min del håller jag före, att den kollegiala formen, hvilken

mentschefen. ännu j viss> om än jämförelsevis ringa, omfattning tillämpas inom den centrala

förvaltningsorganisationen, numera i allmänhet förlorat sitt berättigande

och icke öfverensstämmer med moderna förvaltningsprinciper, samt

att densamma därför, där den ännu finnes föreskrifven och icke har sin

grund i särskilda förhållanden, bör utbytas mot styrelseformen. Några

sådana säregna förhållanden synas i det nu ifrågasatta verket icke heller föreligga,

hvilka kunde motivera fastställandet af den kollegiala formen i vissa

fåll för besluts fattande. Kungl. Maj:t lärer emellertid, då fråga blir om

utfärdandet af instruktion för socialstyrelsen, icke underlåta taga under

omsorgsfull ompröfning, om och i sådant fall i hvilken utsträckning, i an
-

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

145

ledning af ofvanberörda anmärkningar, den kollegiala formen vid besluts

fattande bör föreskrifvas.

I flertalet fall bör dock alltid i detta, som de flesta andra, centrala

verk styrelseformen för verkets afgöranden vara den naturligaste, d. v. s.

att chefen är ensam beslutande, dock med rätt och plikt för föredraganden

eller annan ledamot, hvilken deltagit i den öfverläggning, som föregått

beslutets fattande, att i händelse af afvikande mening anteckna densamma

till protokollet. Den regeln bör också enligt min mening här blifva gällande,

att ej flera deltaga vid ett ärendes afgörande än som är oundgängligen

nödvändigt, således i s. k. plenimål jämte chefen minst två ledamöter

— i särskilt viktiga ärenden böra dock såvidt möjligt alla ledamöter

(äfvensom de båda fullmäktige) vara närvarande — och i en del

enklare mål jämte chefen endast den föredragande ledamoten. Slutligen

synes det lämpligt att, såsom redan nu inom vissa verk sker, äfven inom

socialstyrelsen dels själfva afgörande! i vissa angifna ärenden icke behöfver

hänskjutas till styrelsens pröfning utan tillägges vederbörande byråchef

eller, i en del fall, jämväl vissa byråtjänstemän, dels ock att, jämte resp.

byråchefer, äfven vissa byråtjänstemän inom sina kompetens- och befogenhetsområden

kunna förordnas att handlägga å byråchef eljes ankommande

ärenden. Sålunda förordnad tjänsteman bör då i förekommande

fall för dessa ärenden inträda såsom ledamot och föredragande i styrelsen

med samma åliggande och ansvar som byråchef.

Dessa och andra detaljfrågor rörande ärendenas handläggning m. m.

torde emellertid här icke behöfva närmare utvecklas, utan lärer det vara

tillfylles att med afseende härå hänvisa till det af kommittéerna utarbetade

instruktionsförslaget, hvilket äfven jag, i likhet med de sakkunniga, anser

i tillämpliga delar böra tjäna till hufvudsaklig ledning vid utarbetandet af

den instruktion för socialstyrelsen, som skall komma att fastställas. En

omarbetning af instruktionsförslaget erfordras emellertid dels däraf, att

socialstyrelsen nu organiseras icke som en departementsafdelning utan såsom

ett centralt verk, dels ock i följd af de mera begränsade uppgifter

och den mindre personalutrustning, som nu, i förhållande till kommittéernas

förslag, ifrågasättes. I likhet med hvad i kommittéernas betänkande

därutinnan föreslagits anser äfven jag, att i själfva instruktionen icke böra

inrymmas andra än de hufvudsakligaste bestämmelserna rörande arbetssättet,

under det att de närmare detaljföreskrifterna böra öfverlämnas till

en blifvande arbetsordning, som det i sinom tid bör tillkomma det nyupprättade

verket att själft utarbeta i öfverensstämmelse med de i instruktionen

eller eljes angifna principerna.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 82 käft. (Nr 108.)

19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

i) Samarbete

med

andra centrala

verk.

Kommittéerna

och

sakkunniga.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

Med afseende å den i det föregående vidrörda frågan om

socialstyrelsens samarbete med andra centrala verk — för samarbetet

med civildepartementet är förut redogjordt — hafva de sakkunniga

framhållit, att ett sådant tydligtvis för närvarande icke kan komma

till stånd i den större utsträckning, som de båda kommittéerna tänkt

si" blifva möjligt en gång i framtiden efter departementalreformens

genomförande (komra. bet. sid. 182—183 m. fl.). Klart synes dem

dock alltid vara, att de regler, som jämlikt nådiga kungörelsen den

16 februari 1900 äro meddelade för gemensam handläggning och afgörande

af ärenden, tillhörande två eller flera verk, äfven böra komma

att tillämpas för socialstyrelsens vidkommande. Däremot har det synts

dem icke vara behöfligt att för närvarande mellan socialstyrelsen och försäkringsinspektionen

anordna sådan gemensam handläggning af vissa ärenden

af försäkringsteknisk natur, som afses i kommittéernas förslag till

instruktion för socialstyrelsen. Skulle en sådan gemensam handläggning

mellan nämnda ämbetsverk dock af vissa skäl redan nu anses höra förekomma,

har det synts de sakkunniga, att lämpliga förebilder för stadganden

därom vore att finna i arméförvaltningens instruktion §§13 och

16 (rörande gemensam handläggning mellan arméförvaltningen och medicinalstyrelsen,

resp. mellan två eller flera af arméförvaltningens departement,

i hvithet sistnämnda fall, i händelse af olika meningar mellan de

beslutande, ärendet hänskjutes till Kungl. Maj:ts pröfning).

»Däremot synes det vara af stor betydelse» — fortsätta de sakkunniga

— satt ett sådant mera intimt och regelmässigt samarbete

mellan olika verk uti viktigare ärenden, berörande bådas verksamhetsområden,

hvarom de båda kommittéerna väckt förslag (jfr komm. bet. sid.

182 och förslaget till instruktion för socialstyrelsen §§ 3—5), i och med

socialstyrelsens upprättande genom uttryckliga föreskrifter i vederbörande

verks instruktioner bestämmes skola äga rum mellan socialstyrelsen och

åtminstone tvenne andra verk, nämligen kommerskollegium och försäkringsinspektionen.

Uppmärksammas bör, att en dylik anordning

— hvarigenom vid handläggningen inom ett verk af ärende, som berör

ett eller flera andra förvaltningsorgans verksamhetsområde, representant

för detta eller dessa organ skall vara närvarande för bevakande af intressen,

som falla under deras verksamhet, med åliggande att deltaga i öfverläggningarna,

men ej i besluten samt att i förekommande fall anteckna sin

afvikande mening till protokollet — ingalunda innebär någon nyhet inom

statsförvaltningen (jfr t. ex. instruktionen för vattenfallsstyrelsen § 30).

Det torde ock böra tagas i öfvervägande, huruvida icke denna vida enklare

form för samarbete mellan nu nämnda verk borde föreskrifvas äfven

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

147

för en del sådana fall, då eljes den ofvannämnda kungl. kungörelsen den

16 februari 1900 skulle äga tillämpning.»

En särskild form för samarbete mellan verken, som likaledes

bör blifva af stor betydelse, är, enligt hvad de båda kommittéerna

påpekat, det samarbete, som bör etableras inom och genom särskilda

råd. Kommer t. ex. det af statistiska kommittén föreslagna statistiska

rådet till stånd, bör gifvetvis en representant för socialstyrelsen däri

blifva ledamot. Och uti de för socialstyrelsen föreslagna sociala råden

torde såsom fasta eller tillfälliga ledamöter äfven böra ingå representanter

för andra verk,. såsom för kommerskollegium, medicinalstyrelsen,

försäkringsinspektionen, riksförsäkringsanstalten o. s. v. En liknande

representation från ett verk bos ett annat synes kommittéerna jämväl

höra äga rum vid möten mellan verket och underordnad personal.

Såsom exempel härå anföres, att kommerskollegii industribyrå bör vara

representerad vid yrkesinspektörernas (jämte bergmästarnas i deras egenskap

af yrkesinspektörer) sammanträden inför socialstyrelsen, liksom denna

sistnämnda bör vara representerad vid sammanträden af bergsstatstjänstemän

inför kommerskollegium o. s. v.

Slutligen hafva såväl kommittéerna som de sakkunniga anfört, att

beträffande det mera personliga samarbetet mellan socialstyrelsens

och annat verks tjänstemän uti ärenden, som tillhöra båda verkens område,

några bestämda former eller föreskrifter icke syntes vara erforderliga,

enär bestämmelsen i regeringsformens § 47 angående dylikt samarbete

alltjämt torde vara tillfyllest.

Af de myndigheter, som afgifvit yttranden öfver förslaget, har statistiska

centralbyrån vitsordat lämpligheten af, att samråd mellan

socialstyrelsen och centralbyrån kommer att äga rum. Försäkringsinspektionen,

som haft att yttra sig öfver denna del af förslaget, har

hufvudsakligen uppehållit sig vid frågan om lämpligaste handhafvandet af

inspektionens statistik, en fråga, hvarom emellertid ändrade bestämmelser

nu ej ifrågasättas. Jag torde därför icke här behöfva närmare ingå på

detta försäkringsinspektionens utlåtande, hvilket är såsom bilaga fogadt

till detta protokoll (bil. 3).

Kommerskollegium, som äfven yttrat sig öfver denna del af förslaget,

anför bland annat följande: »På grund af den beröring, som särskildt

vissa af de inom kollegium förekommande sociala ärendena äga med

näringsförvaltningen, har det samarbete, som under de gångna åren ägt

rum mellan kollegii byråer och afdelningen för arbetsstatistik, i flera hänseenden

varit till fördel för dessa ärendens handläggning. Om kollegium

därför, på grund af ofvan'' angifna än mera vägande skäl, anser sig nu

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

höra förorda, att de sociala ärendena frånskiljas kollegium och öfverflyttas

till en fristående ämbetsmyndighet, socialstyrelsen, sker detta under den

bestämda förutsättningen att, på sätt de sakkunniga jämväl föreslagit,

äfven efter skilsmässan en så val ordnad samverkan som möjligt upprätthålles

mellan näringsförvaltningen och socialförvaltningen i alla de frågor,

där påtagliga beröringspunkter finnas.»

»Särskilt lifligt» — fortsätter kollegium — »torde detta samarbete

af helt naturliga skäl komma att blifva mellan socialförvaltningen och kollegii

industribyrå, i hvilket afseende ett verkligt gifvande resultat skulle

i hög grad befrämjas genom förverkligandet af den föreslagna, redan i och

för sig erforderliga uppdelningen af industriärendena på två byråer. Det

bör under sådana förhållanden enligt kollega tanke vara af synnerlig vikt

att tillse, att ifrågavarande samarbete anordnas under former, som å ena

sidan icke lägga hinder i vägen för ärendenas snabba och ändamålsenliga

handläggning, men å den andra sidan äro fullt betryggande för tillgodoseendet

af båda parternas särskilda intressen. Med hänsyn härtill håller

kollegium före, dels att uttryckliga föreskrifter om samarbete böra införas

i de båda verkens instruktioner, dels att, då sådant samarbete kräfves, de

ärenden, som äro af särskilt stor betydelse, böra handläggas enligt de i

nådiga kungörelsen den 16 februari 1900 stadgade former — och detta

äfven i fall, då ärendet kan bero på ettdera eller bägge verkens initiativ

— hvaremot i fråga om öfriga ärenden af vikt samarbetet synes med

fördel kunna anordnas på det vida enklare sätt, som omförmäles i t. ex.

instruktionen för vattenfallsstyrelsen (§ 30).»

Departe- I)ct synes mig knappast kunna råda mera än en mening därom, att

men sc egen. ^ un(jer lämpliga och möjligast enkla former ordnadt samarbete mellan

olika förvaltningsorgan uti ärenden, där mer eller mindre direkta beröringspunkter

förefinnas, bör vara synnerligen ändamålsenligt. Också förefinnas,

såsom ofvan påvisats, redan för närvarande bestämmelser i sådant syfte,

nämligen dels i regeringsformens § 47, dels i nådiga kungörelsen den 16

februari 1900 rörande behandlingen af ärenden, som skola gemensamt handläggas

och afgöras af två eller flera centrala ämbetsverk, och dels slutligen

i speciella instruktionsbestämmelser för vissa ämbetsverk. Bortsedt

från det åberopade grundlagsbudet, som endast afser att fastslå själfva

grundsatsen utan att angifva de former, hvarunder samarbetet i det ena

eller andra fallet skall äga rum, afser den nyssnämnda 1900 års kungörelse

att meddela generella regler för dylikt samarbete. Dessa regler äro emellertid

af den art, att de hufvudsakligen kunna komma till användning vid

gemensam handläggning mellan flera verk utaf regeringsärenden, d. v. s.

för afgifvande af underdåniga utlåtanden och yttranden. För liknande

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kung!. Maj-.ts nåd. proposition Nr 108.

handläggning af styrelseärenden lämpa sig dessa regler mindre väl —

enligt hvad äfven påpekats af försäkringsinspektionen — såsom varande

väl omständliga och icke innebärande garantier mot det ena verkets otillbörliga

ingripande eller träffande af ensidiga afgöranden på det andras

verksamhetsområden. Mera ändamålsenliga regler för gemensam handläggning

af styrelseärenden har därför, som nämndt, meddelats i vissa

ämbetsverks instruktioner, t ex. arméförvaltningens instruktion § 16,

däri föreskrifves att, därest vid dylik gemensam handläggning de beslutande

stanna i olika mening, afgörandet hänskjutes till Kungl. Maj:t, samt i

vattenfallsstyrelsens instruktion § 30, däri stadgas, att i handläggningen af

vissa ärenden inom vattenfallsstyrelsen skall deltaga äfven ledamot från

annat verk i hvad berör dettas verksamhetsområde, med rätt att deltaga i

öfverläggningarna, men ej i besluten, samt med skyldighet att, i händelse

af afvikande mening, anteckna denna till protokollet; skolande beslutet i

sådant fall underställas Kungl. Maj:ts pröfning.

I hufvudsaklig anslutning till dessa enklare, men på samma gång

i viss män mera betryggande regler för samarbete mellan två eller flera

verk i styrelseärenden, hafva de båda kommittéerna, och efter dem de

sakkunniga, för dylikt samarbete mellan socialstyrelsen och andra ämbetsverk,

närmast kommerskollegium och försäkringsinspektionen, förordat fastställandet

af den ordning, som angifves i det af kommittéerna utarbetade

instruktionsförslaget för socialstyrelsen § 19, mom. 3—5. Den hufvudsaklig8,

skillnaden består däri att, för såvidt den närvarande representanten

från det andra verket anför afvikande mening mot beslutet, detta enligt

sistnämnda förslag i regel ändock skall gå i verkställighet och icke i

hvarje sådant fall underställas Kungl. Maj:ts pröfning. Kommittéerna

hafva nämligen ansett det mindre lämpligt, att vederbörande genom ärendets

hänskjutande till Kungl. Maj:t i ty fall betoges sin rätt att i besvärsväg

få det centrala verkets beslut pröfvadt och eventuellt ändradt.

I likhet med de båda kommittéerna, de sakkunniga och kommerskollegium

finner äfven jag naturligt att, intill dess andra föreskrifter i

sådant afseende kunna blifva meddelade, gemensam handläggning af regeringsärenden

äfven mellan socialstyrelsen och en del andra förvaltningsorgan

bör äga rum enligt de i 1900 års kungörelse stadgade former, och synes

dylik gemensam handläggning böra ifrågakomma icke allenast i de fall, då

Kungl. Maj:t remitterat ett ärende till socialstyrelsen och annat ämbetsverk

för afgifvande af gemensamt utlåtande, utan äfven i de öfriga fall, då

ämbetsverken därom gemensamt öfverenskomma. Hvad särskild! beträffar

samarbetet mellan kommerskollegium och socialstyrelsen, synes föreskrift

böra meddelas i båda verkens instruktioner, i hvilka fall och beträffande

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

hvilka ärenden gemensam handläggning af ärenden _ i denna form företrädesvis

må kunna ifrågakomma. Liksom de sakkunniga anser äfven jag,

att dylik gemensam handläggning af ärenden mellan socialstyrelsen och

försäkringsinspektionen, annat än för besvarande af gemensam nådig remiss,

för närvarande icke är af behofvet påkallad, hvadan några närmare

föreskrifter därom icke böra ifrågakomma.

Vidkommande därefter den enklare form för samarbete mellan ämbetsverken

i vissa styrelseärenden, som kommittéförslaget inrymmer (jfr ofvan),

finner jag denna form ändamålsenlig och böra komma till användning

för åstadkommandet af ordnad och regelbunden samverkan mellan socialstyrelsen

samt kommerskollegium och försäkringsinspektionen, hvarom ock

föreskrifter torde böra i sinom tid införas i resp. ämbetsverks instruktioner

Kungl. Maj:t själffallet obetaget att låta denna form för samverkan blifva

tillämplig äfven mellan andra ämbetsverk än de nu nämnda, i den mån

behof däraf kan visa sig uppkomma. I hvilka ärenden samverkan i denna

form bör komma att föreskrifvas, blir naturligen beroende på resp. verks

förvaltningsområden. Jag tänker mig emellertid, att en representant från

kommerskollegium alltid skall hafva rätt och i en del, i lesp. instruk

tioner angifna, fall tillika skyldighet att i föreskrifven ordning deltaga i

handläggningen inom socialstyrelsen af vissa ärenden rörande arbetarskydd

oeh yrkesinspektion, förhållandet mellan arbetsgifvare och arbetare, arbetsmarknaden

och en del öfriga arbetarfrågor. Och omvändt torde representant

för socialstyrelsen böra få deltaga i handläggningen inom kornmerskollegium

af ärenden angående vissa slag af inspektion, angående

sjömanshusen, handelsflottans pensionsanstalt, arbetarstipendier, lärlings

och yrkesskoleväsen in. in. Från försäkringsinspektionens sida åter torde

dylik representation inom socialstyrelsen endast böra ifrågakomma vid

mera principiella afgöranden inom styrelsen rörande sjukkasseväsendet,

samt motsvarande representation från socialstyrelsen inom försäkringsinspektionen

endast vid liknande afgöranden rörande understödsföreningar,

därest tillsynen öfver dessa blir förlagd till försäkringsinspektionen. De

instruktionsbestämmelser, som i nu angifna afseenden komma att utfärdas,

höra emellertid, innan de af Kungl. Maj:t upptagas till slutlig pröfning

och fastställelse, utarbetas i samråd med vederbörande ämbetsverk,^ som

därvid lärer få tillfälle att ytterligare utveckla sin ställning till sådant

samarbete

Beträffande slutligen kommerskollegii, försäkringsinspektionens m. fl.

ämbetsverks representerande i förekommande fall inom olika delar af det

sociala rådet samt vid möten inför socialstyrelsen af underordnad personal,

och omvändt socialstyrelsens representerande i liknande fall inom

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

K

kommerskollegii verksamhetsområde, äfvensom i fråga om det personliga

samarbetet mellan tjänstemän inom olika verk, kan jag inskränka mig till

att uttala min anslutning till hvad de båda kommittéerna därvidlag anfört

och föreslagit.

Kommittéerna hafva betonat angelägenheten af, att på åtskilliga för-j) Fullmakt

välfångens områden en medverkan af särskilda utom förvaltningen stå- kuimigaocl,

ende sakkunniga organ eller personer kommer till stånd. A ena sidan sociala råd.

vinner härigenom administrationen tillgång till den speciella sakkunskap, E°Trna.U''

som för vissa fall kan vara erforderlig, äfvensom en lefvande kiinnedom

om rådande uppfattningar och förhållanden inom samhällslifvet. A andra

sidan tillförsäkras den utom förvaltningen stående teoretiska och praktiska

sakkunskapen ett tillbörligt inflytande på förvaltningsärendenas handhafvande.

Detta lekmannaelementets deltagande i förvaltningen bör anordnas

på ett sådant sätt, att deltagandet sker under känsla af ansvar,

att förvaltningen äger snabb och omedelbar tillgång till denna medverkan

samt att åt densamma gifves karaktären af en viss permanens.

Beträffande de olika former, hvari enligt kommittéernas mening

förevarande medverkan vid förvaltningen bör klädas, torde följande tre

typer företrädesvis böra ifrågakomma: 1) fullmäktige, Indika inträda i elt

ämbetsverk vid handläggning af vissa ärenden och beträffande dessa ärendens

afgörande intaga enahanda ställning som verkets ordinarie ledamöter;

2) sakkunniga (eller s. k. experter), hvilka antingen äro på ett stadigvarande

sätt fästade vid ett verk eller ock tillfälligt tillkallas, i båda

fallen för att biträda inom verket vid utredningen af frågor, där deras

speciella. sakkunskap är af behofvet påkallad; S) råd, h vilket utgöres af *

en vid sidan af ett ämbetsverk befintlig korporation med i regel ett flertal

till största delen utom förvaltningen stående ledamöter, med uppgift att

afgifva yttranden i de till detsamma från Kungl. Maj:t eller verket hänskjutna

ärenden, äfvensom att i frågor, som beröra dess kompetensområde,

till Kungl. Maj:t eller verket själfmant göra framställningar.

Hvad nu socialstyrelsen beträffar, hafva kommittéerna funnit uppenbart,

att behofvet af ett omedelbart samarbete med utomstående representanter

för de områden, som falla under styrelsens verksamhet, är i hög

grad framträdande. Närmast bör därvid ifrågakomma att anlita: 1) sakkunniga,

2) eu rådsinstitution, äfvensom, i händelse af en utvidgning af

arbetarskyddslagstiftningen, 3) fullmäktige för handläggningen af viktigare

arbetarskyddsärenden.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

Vid den förestående utvecklingen af socialförsäkringen torde ock

kunna ifrågasättas anlitandet af ännu en form för lekmannaelementets

deltagande i förvaltningen, nämligen en nämnd, bestående af såväl tjänstemän

°som lekmän, till hvilken verkets afgöranderätt af vissa ärendesgrupper

blir öfverlämnad. ''

Experter. I fråga om användandet af sakkunnigeinstitutionen (experter) hafva

kommittéerna föreslagit, att socialstyrelsen i mån af förefallande behof

skall äga tillkalla, efter eget afgörande, tillfälliga och, efter Kungl. Maj:ts

medgifvande i hvarje särskildt fall, fasta sakkunniga (»experter») för deltagande

med råd och anvisningar samt biträde i öfrigt vid ärendens beredning

och afgörande.

Kommittéerna hafva i samband därmed erinrat, hurusom inom den

arbetsstatistiska afdelningen anlitandet af sakkunniga redan i icke obetydlig

utsträckning förekommit.

I anslaget för det arbetsstatistiska arbetet ingår sålunda en särskild

post för beredande af ersättning till sakkunniga, som kommerskollegium

för vissa fall äger tillkalla. I "andra fall har kollegium, efter därtill för

hvarje gång af Kungl. Maj:t erhållet bemyndigande, inkallat speciellt sakkunniga

för deltagande i särskilda utredningsarbeten. Kommerskollegium

har o^k (år 1906) anhållit om ett mera generellt bemyndigande att vid

förefallande behof tillkalla dylikt biträde; och uti yrkesfarekommitténs i

det föregående omnämnda utlåtande har påyrkats, att »yrkesinspektionens

chefsmyndighet» skulle berättigas att för vissa fall anlita sakkunniga specialister.

Ersättningen till sålunda — på sätt kommittéerna förordat — tillkallad

sakkunnig bör, där uppdraget är af tillfällig natur, endast utgöra

vanligt dagtraktamente (eventuellt ock reseersättning) samt vid uppdrag

af mera permanent art utgå i form af ett skäligen alpassadt arfvode.

Sociala råd. Behofvet af att till socialförvaltningens biträde upprättas en råds
institution,

ett socialt råd, förringas emellertid icke —_ framhålla kommittéerna

— af den sålunda föreslagna sakkunnigeinstitutionen.

Tidigare Kommitterade hafva i fråga om rådsinstitutionen oinförmält, huru
försiag.

goiu inom utlandets administration denna institution kommit till användning.

Äfven i Sverige hafva vid upprepade tillfällen förslag varit å bane att

förstärka administrationen genom att på åtskilliga områden i anslutning till

densamma inrätta speciella råd på förevarande områden, (bland annat ett

socialförsäkringsråd, ett arbetsstatistiskt råd, ett arbetarskyddsråd, ett arbetsförinedlingsråd;

ett råd för sjukkasseväsendet förefinnes redan i den

till kommerskollegium anknutna sjukkassenämnden; jfr komm. bet. sid.

193—195).

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

Kommittéerna hafva vidare utvecklat betydelsen af dylika råd på det

sociala området. De svårlösta spörsmål och starka intressemotsättningar,

som här föreligga, betinga med nödvändighet en intim kontakt såväl med

arbetarna, Indika närmast beröras af de sociala frågorna, som med arbetsgifvarna,

för hvilka beslutade åtgärder ofta komma att medföra restriktioner

och ekonomiska bördor. Med representanter för dessa båda intressegrupper

böra förenas personer, som kunna vara ägnade att uppträda som

bevakare af allas, samhällets såsom helhet, intressen. Af en på sådant

sätt sammansatt officiell representation bör säkerligen vara att förvänta

icke blott ett värdefullt stöd för den sociala förvaltningen uti dess fortlöpande^

arbeten utan äfven goda initiativ och praktiska uppslag.

Kommittéerna hafva på grund häraf föreslagit, att samtidigt medNtl föreslagna

socialstyrelsens upprättande vid dess sida ställes ett socialt råd, räd’

så sammansatt och organiseradt, att det kan fylla de uppgifter

på förevarande område, som redan från början kunna ifrågakomma.

Med hänsyn till de i viss mån väsentligt olika spörsmål, hvari yttranden

och förslag från rådets sida kunna förväntas, bör förevarande råd

enligt kommittéernas mening uppdelas på särskilda sektioner. Det bör i

regel blifva dessa sektioner, som hvar för sig inkallas, hvarför rådet i dess

helhet mera sällan skulle behöfva sammanträda.

Samtliga ledamöter af rådet eller sektion jämte suppleanter skola,

för en tid af tre år i sänder, utses af Kungl. Maj:t med förslagsrätt för

vissa bestämda organisationer inom intressegrupperna. En och samma person

kan eventuellt vara ledamot af två eller flera sektioner. Tillfälliga

ledamöter af rådet eller sektion kunna därjämte, då så finnes lämpligt,

utses af Kungl. Maj:t eller socialstyrelsen. Ordförandeskapet inom rådet

eller sektion utöfvas, där ej departementschefen själf leder förhandlingarna,

af chefen för socialstyrelsen eller tjänsteman därinom, som därtill förordnas,

samtliga dock utan rätt att deltaga i omröstning. Tillträde till rådet,

likaledes utan rösträtt, bör kunna medgifvas öfriga tjänstemän i socialstyrelsen

samt representanter för andra verk, hvilkas verksamhet beröras af

i rådet förekommande frågor.

Hvarje sektion bör sammanträda minst en gång om året. För behandling

af viktigare eller mera brådskande ärenden må styrelsen ock

kunna kalla sektion till extra sammanträde.

Rådet eller sektion synes hufvudsakligen böra inkallas för yttranden

med afseende å förberedelser till lagar, författningar och speciella föreskrifter

och dispositioner på olika sociala områden, för granskning af uppgjorda preliminära

förslag, för yttrande och förslag i någon speciell förvaltningsfråga, för

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 82 käft. (Nr 108.) 20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

För arbetarskydd.

För arbetsförmedling.

För sjnkkasseväsendet.

igångsättande och genomförande af särskilda utredningsarbeten, statistiska eller

andra, för utarbetande eller granskning af program för sådana arbeten

samt i öfrigt för behandling af ärenden, som Kungl. Maj:t eller socialstyrelsen

önskar dit hänskjuta, eller som väckas inom rådet eller sektionen.

De sektioner af sociala rådet, som redan från början synas erforderliga,

äro:

I. sektionen för arbetarskydd ;

II. sektionen för arbetsförmedling;

III. sektionen för sjukkasseväsendet;

1Y. sektionen för socialstatistik.

I. Sektionen för arbetarskydd synes böra bestå af sju ordinarie ledamöter,

hvaraf tre socialkunniga samt två arbetsgifvar- och två arbetarrepresentanter

jämte suppleanter för dem (resp. 2, 1 och 1). Det kvinnliga

yrkesarbetet torde böra erhålla en representant eller suppleant i sektionen

att inkallas i förekommande fall.

Sektionens tillkomst synes ej böra göras beroende af genomförandet

af yrkesfarekommitténs förslag, då sektionen äfven dessförinnan bör kunna

blifva till stort gagn för administrationen. Därest nämnda förslag i hufvudsak

blir förverkligadt, bör sektionens uppgifter ansluta sig till detta.

Ordförande i sektionen skulle i regeln vara yrkesöfv erinspektören.

II. För sektionen för arbetsförmedling föreslås ledamöterna till fem,

hvaraf två socialkunniga och tre representanter för offentliga arbetsförmedlingsanstalter

(föreståndare, arbetsgivare eller arbetare). Sektionens

uppgift skulle vara att biträda med råd och praktiska upplysningar i arbetsförmedlingsärenden,

att afgifva infordrade yttranden öfver föreliggande förslag

till praktiska anordningar eller föreskrifter samt att biträda vid utarbetande

af sådana. Sektionen skulle också själf äga att framställa förslag och

önskemål beträffande dylika föreskrifter, angående lämpligaste användning

af statsanslagen till arbetsförmedlingen o. s. v. Ordförandeskapet borde

i allmänhet komma att utöfvas af öfverinspektören för arbetsförmedlingen.

III. Sektionen för sjukkasseväsendet blir den redan förefintliga och

till kommerskollegium (sjukkassebyrån) anslutna sjukkassenämnden, med

bibehållande i hufvudsak af dess nuvarande uppgifter, nämligen att en

eller flera gånger årligen sammanträda inför tillsynsmyndigheten stör samråd

med denna myndighet i sjukkasseväsendet rörande angelägenheter»

(lagen om sjukkassor 96 §). Ledamöterna böra fortfarande som hittills

vara 10, med suppleanter till lika antal, utsedda af Kung!. Maj:t efter

förslag från registrerade sjukkassor. Förhandlingarna böra i regel ledas

af sjukkasseinspektören.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

155

IV. Sektionen för socialstatistik synes, liksom sektionen för arbets- För socialförmedlingsärenden,

höra bestå af ett mindre antal fasta ledamöter, dock statistlkcnej

färre än fem. Däremot torde tillfälliga ledamöter relativt ofta behöfva

däri inkallas. Sektionens uppgift bör helt naturligt blifva att närmast vara

rådgifvare åt socialstatistiska byrån samt sålunda föreslå upptagandet af

nya grenar af socialstatistiken och omläggning eller förbättring af redan

upptagna sådana, att upprätta undersökningsprogram eller biträda med

granskning af preliminärt uppgjorda sådana, att yttra sig om sättet för

statistiska primäruppgifters inhämtande, uppställning af frågeformulär och

statistiska sammanställningar samt öfver sådana inkomna uppgifter, som

byrån af särskild anledning underställer sektionen, äfvensom att öfver hufvud

taget åvägabringa — liksom det af statistiska kommittén föreslagna

statistiska rådet — »den intima förbindelse mellan den officiella statistiken

och de intressen denna har att tjäna, hvilken utan tvifvel utgör en nödvändig

förutsättning för en fullgod statistik». Af de fem fasta ledamöterna

synas en eller några böra hafva gjort sig kända för framstående

teoretiska och praktiska insikter i sociala, nationalekonomiska och socialstatistiska

frågor samt de öfriga representera näringslifvet, arbetsgivare

och arbetare. Ordförande i sektionen torde i allmänhet böra vara byråchefen

å socialstatistiska byrån eller annan tjänsteman därstädes.

Kommittéerna hafva i samband härmed anmärkt, att till dessa fyra

sektioner helt visst i en framtid måste tillkomma ett antal nya sektioner

(exempelvis för arbetarfrågor i allmänhet, fattigvårds-, bostads-,

nykterhets- och emigrationsfrågorna, för olika grenar af socialförsäkringen

etc.), men att bedömandet af behofvet af dylika nya sektioner naturligen

vore beroende på utfallet af pågående utredningar i hithörande frågor.

Beträffande frågan om ersättning till ledamöter af det sociala rådet Ersättning,

hafva kommittéerna, då ledamotskapet af de därtill utsedda torde komma

att, betraktas såsom ett allmänt medborgerligt förtroendeuppdrag, föreslagit,

att allenast ett mindre ersättningsbelopp per sammanträdesdag fastställes

(för person, bosatt i Stockholm fem kronor och för annan tio kronor)

jämte reseersättning enligt 3:dje eller 4:de klassen i resereglemente!

Därjämte torde i förekommande fall, företrädesvis åt ledamöter i kroppsarbetares

eller mindre själfförsörjares ställning, ett mindre arfvode på något

100-tal kronor böra få tillgodonjutas såsom ersättning för mellan sammanträdena

utfördt mera omfattande arbete in. m. Ifrågavarande kostnader

hafva föreslagits skola utgå af anslaget under vederbörande hufvudtitel till

rese- och traktamentsersättningar.

Kommittéerna hafva för närvarande icke ansett sig böra föreslå Fullmäktige,

socialstyrelsens förstärkande med fullmäktige eller förorda inrättande af

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

någon nämnd i ofvan angifven bemärkelse. Hvad särskild! fullmäktigeinstitutionen

beträffar, har det dock synts kommittéerna, att äfven inom

socialförvaltningen en eller flera fullmäktige framdeles kunna behöfva tillsättas

för att deltaga i styrelsens behandling och afgörande af frågor af

speciell innebörd eller af synnerlig vikt och omfattning. I samband med

genomförandet af det föreliggande förslaget till lag om arbetarskydd vore

det sålunda otvifvelaktigt i hög grad lämpligt, att socialstyrelsen förstärktes

med åtminstone tvänne fullmäktige, en arbetsgivare och en arbetare —

eventuellt samtidigt ledamöter af sociala rådet — hvilka ägde närvara vid

handläggningen inom styrelsen af viktigare arbetarskyddsärenden. För

dessa fullmäktige skäligt afmätt arfvode torde då ock böra uppföras å

socialstyrelsens stat.

Sakkunniga. De sakkunniga hafva funnit uppenbart, att socialstyrelsen skall

för en del af sina många olika ärenden behöfva anlita biträde af utom

verket stående, på olika kunskaps- och intresseområden speciellt sakkunniga

Experter, personer {experter). Vid uppgörandet af förslaget till stat har ock af de

sakkunniga i viss mån hänsyn tagits härtill. Till äfventyrs kunde under

det första organisation såret ytterligare medel för anlitande af tillfälligt

tillkallade sakkunniga personer erfordras, hvilka medel då torde böra af

Kungl. Maj:t förskotteras.

Sociala rid. Med afseende å hvad af kommittéerna föreslagits beträffande det

sociala rådet och dess sektioner hafva de sakkunniga i hufvudsak icke haft

något att erinra. Detta råd bör ock efter de sakkunnigas uppfattning

inrättas samtidigt med socialstyrelsen. Ehuru sektionen för arbetarskydd

icke torde komma att erhålla så vidsträckta funktioner, som med kommittéernas

och yrkesfarekommitténs förslag afsetts, synes detsamma dock i

alla händelser blifva behöfligt och icke kunna ersättas enbart af mer eller

mindre tillfälligt tillkallade sakkunniga. Äfven de öfriga sektionerna —

af hvilka sektionen för sjukkasseärenden redan finnes i form af den nuvarande

sjukkassenämnden — böra enligt de sakkunnigas mening omedelbart

anknytas till den nya socialstyrelsen.

De sakkunniga hafva emellertid ifrågasatt, huruvida icke antalet

fasta ledamöter i de olika sektionerna, med undantag beträffande sjukkassesektionen,

tillsvidare kunde något nedsättas, förslagsvis i sektionen för

arbetarskydd från sju till fem samt i sektionerna för arbetsförmedling och

socialstatistik från fem till tre. Därutöfver erforderlig speciell sakkunskap

skulle då få tillgodoses genom tillfälligt tillkallade sakkunniga, hvilka i alla

händelser ofta nog icke torde kunna undvaras, äfven om det af kommittéerna

föreslagna större antalet fasta ledamöter blefve bestämdt.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

157

Med afseende å den af kommittéerna ifrågasatta fullmäktigeinstitutionen Fullmäktige

hafva de sakkunniga förordat tillsättande af tvenne fullmäktige" hos socialsty- redan Dn''

relsen — en representant för arbetsgivare och en för arbetare. De sakkunniga

hafva vidare såsom sin mening bestämdt uttalat, att dessa fullmäktige

under alla förhållanden böra tillsättas omedelbart vid socialstyrelsens upprättande,

och att därmed icke bör anstå, intill dess den väntade nya lagstiftningen

om arbetarskydd blifvit genomförd. Det har nämligen synts

de sakkunniga böra vara till afgjordt gagn, att socialstyrelsen på dylikt

sätt ställes i den närmaste förbindelse med det praktiska lifvet och de

intressen, som styrelsen skall hafva att tillgodose. Och behofvet af en

dylik förbindelse gör sig enligt de sakkunnigas åsikt tydligen i lika hög

grad gällande för eu del andra områden af styrelsens verksamhet som på

arbetarskyddets och yrkesinspektionens.

Vid uppgörandet af förslag till socialstyrelsens stat har ock af de

sakkunniga hänsyn tagits till det nu uppställda önskemålet, att ifrågavarande

båda fullmäktige omedelbart tillsättas, och har sålunda något

mindre arfvode till dem beräknats komma att utgå redan under år 1913.

Uti flera af de inkomna yttrandena hafva frågorna om fullmäktige, Myndigheter

sakkunniga och sociala råd, enligt hvad redan i det föregående omför

malis, blifvit berörda. Hvad först beträffar fullmäktigeinstitutionen,

hafva såväl kommerskollegium som svenska arbetsgivareföreningarnas

förtroenderåd uttalat sig för, att de båda fullmäktige oförtöfvadt

höra tillsättas, och förtroenderådet förklarar sig anse, att detta bör ske,

vare sig ärendena angående arbetarskydd blifva förlagda till socialstyrelsen

eller icke, äfvensom att fullmäktiges kompetens bör utvidgas på sätt de

sakkunniga hemställt (d. v. s. att afse äfven andra ärenden än dem om

arbetarskydd).

Vidkommande därefter de sociala råden, ville förtroenderådet för

sin del förorda ytterligare ett sådant, förnämligast afsedt för arbetarfrågor

i allmänhet och närmast anknutet till socialstyrelsens lista byrå, något

som emellertid kommerskollegium icke anser omedelbart vara behöfligt,

därest socialstyrelsen skulle erhålla arbetsgifvar- och arbetarfullmäktige

samt ett råd för arbetarskydd. Förtroenderådet framhåller äfven önskvärdheten

af, dels att arbetsgifvarnas och arbetarnas representanter beredas

inflytande å tillsättandet af såväl de båda fullmäktige som vissa ledamöter

af de båda råden, dels ock att dessa institutioner »måtte beredas tillfälle

att på ett ingående sätt taga del i socialstyrelsens arbete i mera viktiga

frågor» och ej endast anlitas »pro forma» (jfr bil. 12).

Vidare uttalar Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling

den önskan att, därest en särskild afdelning inom socialstyrelsen

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kung!.. Ma,j:ts nåd. proposition Nr 108.

för nykterhetsfrågan icke nu kan upprättas, »åtminstone den sektion för

nykterhetsfrågan, som bebådas skola framdeles tillsättas inom det blifvande

sociala rådet, redan från början komme till stånd». Äfven kooperativa

förbundet, som har liknande önskemål om en särskild byrå (för kooperationen),

framhåller »vikten af, att kooperationen åtminstone blir företrädd

inom ett af de föreslagna sociala råden af en representant».

Departe- För min del anser jag det vara af den största vikt, såsom jag äfven

mentschefen. • t|et föregående haft tillfälle betona, att ett verk sådant som socialstyrelsen

städse står i kontakt med det verkliga lifvet och samarbetar med

dem, som beröras af de växlande sociala spörsmålen. Beträffande den

förbindelse och det samarbete, hvari socialstyrelsen sålunda bör komma att

träda med lokala myndigheter samt korporationer och enskilde, hvilka äro

verksamma på det sociala området äfvensom med sina egna underordnade

organ — eu fråga, som redan i det föregående afhandlats — synas emellertid

några detaljerade föreskrifter näppeligen vara behöfliga eller ens

alltid lämpliga.

Experter En form för detta samarbete, hvilken torde böra komma till ut
saktnnniga).

tryck i socialstyrelsens instruktion, är socialstyrelsens rätt och plikt

att, då erforderlig sakkunskap icke är företrädd inom styrelsen, i förekommande

fall anlita biträde af sakkunniga experter i tekniska, hygieniska

och sociala frågor. En generell befogenhet att påkalla dylikt

mer eller mindre tillfälligt biträde af experter bör sålunda, i enlighet

med kommittéförslaget, meddelas styrelsen. Därjämte torde, efter

Kungl. Maj:ts bestämmande, i mån af behof böra vid styrelsen fästas

några få, mera fast anställda experter. I denna form lärer sålunda,

jämlikt de båda kommittéernas förslag, den af yrkesfarekommittén föreslagna

läkarassistenten vid arbetarskyddsbyrån tillsvidare kunna anställas.

På liknande sätt synas mig ock representanter icke allenast för arbetsgifvar-

och arbetarintresset, utan äfven för nykterhetsverksamheten, kooperationen

in. fl. områden af det sociala arbetet kunna efter hand och i

mån af behof anknytas till socialstyrelsen för att inom sina resp. kunskapseller

intresseområden tillhandagå med råd och anvisningar samt i öfrigt

biträda vid ärendenas handläggning. I så stor utsträckning som kan ske

böra naturligen sådana tillfälligt eller mera permanent anlitade sakkunniga

(experter) sökas bland de båda fullmäktige eller ledamöterna i det

sociala rådet.

Vid uppgörande af förslaget till stat för socialstyrelsen har ock i viss

män hänsyn tagits till de behof i förevarande afseende, som nu kunna

föreligga. I likhet med de sakkunniga finner jag dock möjligt, att det,

särskildt om den nya lagen om arbetarskydd blir antagen, kan befinnas

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

erforderligt, att ytterligare ett tillfälligt anslag för anlitande af sakkunniga

experter ställes till styrelsens förfogande, hvilket i sådant fall, på

grund af omöjligheten att på förhand tillförlitligt beräkna detsamma, torde

böra af Kungl. Maj:t förskotteras af tillgängliga medel.

Nyssberörda anordningar utesluter emellertid icke behofvet af, att Fullmäktige,

socialstyrelsens samarbete med den utanför förvaltningen stående sakkunskapen

på olika kunskaps- och intresseområden i vissa fall anordnas under

mera bestämda och fasta former.

Hvad särskildt beträffar förslaget, att vid socialstyrelsens tillkomst

omedelbart skola tillsättas tvenne fullmäktige, en representant för arbetsgivarna

och eu för arbetarna — att fungera på sätt i kommittéförslaget

angifvits, ehuru äfven beträffande vissa andra viktigare ärenden än sådana

rörande arbetarskydd och yrkesinspektion — vill jag därtill uttala min fulla

anslutning. Någon ytterligare motivering för detta förslag utöfver den, som

anförts af de båda kommittéerna och särskildt de sakkunniga, med instämmande

af kommerskollegium och arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd,

lärer icke vara behöflig. V id uppgörande af statförslaget har ock hänsyn

tagits till, att ett mindre arfvode (1,000 kronor om året) synes höra ut°"å

till dessa båda fullmäktige.

Med instämmande i hufvudsak uti hvad de båda kommittéerna och Social rådet,

efter dem de sakkunniga föreslagit angående upprättandet af ett vid

socialstyrelsens sida ställdt socialt rad, fördeladt på flera olika sektioner

med uppgift »att afgifva yttrande och förslag uti till dess pröfning hänskjutna

ärenden äfvensom att i öfrigt tillhandagå styrelsen med upplysningar

och praktiska uppslag», anser jag lämpligt att detta sociala råd

tillsvidare komme att bestå af följande sektioner: 1) för arbetsförmedling

2) för arbetarskydd, 3) för sjukkasseväsendet och 4) för

socialstatistik. Närmare bestämmelser angående rådets och dess olika

sektioners sammansättning, förslagsrätt, funktioner o. s. v. lärer det få

blifva det nya ämbetsverkets sak att, efter samråd med de närmast intresserade,

förslagsvis utarbeta, innan de föreläggas Kungl. Maj:t till slutlig

pröfning och fastställelse.

Att omedelbart tillmötesgå de från olika håll framställda önskningarna

om upprättande af ytterligare ett antal råd eller sektioner, såsom

för arbetarfrågor i allmänhet, för nykterhetsverksamheten och kooperationen,

är enligt min mening knappast påkalladt. Det må nämligen ej

förbises, att upprättandet af allt för många råd eller sektioner redan

från början lätt nog skulle kunna lända till mera skada än gagn. Jag

delar, visserligen den mening, som uttryckts af svenska arbetsgivareföreningarnas

förtroenderåd därutinnan, att icke allenast fullmäktige

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts nåd proposition Nr 108.

— hvilkas medverkan i stor utsträckning bör och kan tagas i anspråk

— utan äfven det sociala rådet, ehuru under andra former, bör

beredas tillfälle att utöfva tillbörligt inflytande på vissa viktigare ärendens

afgörande. Men ihågkommas bör äfven, att en rådsinstitution, till

skillnad från fullmäktigeinstitutionen, alltid är och måste vara en tämligen

tung apparat. Den kan därför, om den skall komma till flitigare användning,

lätt nog komma att verka tyngande och hämmande på förvaltningsarbetet

— jag bortser nu från de relativt stora kostnader, som däraf

skulle åsamkas statsverket. Det är därför af vikt, att denna institution,

som dock alltid måste blifva erforderlig inom ett sådant förvaltningsområde

som socialstyrelsens, får utvecklas så småningom och endast i den

mån ett oundgängligt behof däraf föreligger. Eljes är det fara värdt, att

rådet kommer att existera mera på papperet och dess anlitande, då det

öfver hufvud taget förekommer, blir mera »pro forma».

De nu berörda önskemålen om ytterligare ett antal råd synas

mig därför tillsvidare få anses tillgodosedda genom de ofvan utvecklade

möjligheterna för socialstyrelsen att tillkalla icke allenast tillfälliga utan

äfven mera permanent anställde sakkunniga (experter) äfvensom, hvad särskildt

angår det ifrågasatta rådet för arbetarfrågor i allmänhet, genom dels

de båda fullmäktige och dels rådet (sektionen) för arbetarskydd. Och jag

vill tillägga, att det synes mig förtjäna tagas under ompröfning, huruvida

icke detta sistnämndas kompetens lämpligen kunde utsträckas till att

omfatta äfven andra arbetarfrågor än arbetarskydd särenden. Slutligen må

äfven framhållas, att uti öfriga, redan nu till upprättande föreslagna sektioner

af rådet helt visst såväl nykterhetsverksamheten som kooperationen

komma att blifva representerade af en eller flera med dessa rörelser särskildt

förtrogna personer.

Kungl. Maj:t bör det emellertid alltid vara obetaget att, om och när

behof däraf kan anses föreligga, upprätta ytterligare en eller ett par sektioner

af det sociala rådet.

Med de sakkunniga är jag äfven enig däri, att det i hvarje fall bör

tillses, i hvad mån antalet fasta ledamöter af sociala rådet kan nedbringas,

äfvensom att hinder själffallet ej bör möta för därtill kompetent och lämplig

person att samtidigt vara ledamot i två eller flera sektioner af rådet.

Beträffande slutligen ersättningen till ledamöter af sociala rådet är

det äfven min mening, att någon sådan i regel ej skall utgå annat än i

förekommande fall såsom sedvanligt rese- och dagtraktamente — att bestridas

af anslaget till rese- och traktamentsersättningar under sjätte hufvudtiteln.

s. 161 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

161

Efterföljande löne- och omko strid dsstat för socialstyrelsen är uppgjord

i anslutning till hvad i det föregående anförts och under förutsättning,

att omfattningen af de ärendesgrupper, styrelsen får att handlägga,

blir sådan som ofvan föreslagits. Jag torde i detta sammanhang böra

framhålla, att den föreslagna staten icke till någon del är beroende af

frågan, om det förslag till obligatorisk moderskapsförsäkring, som möjligen

kommer att föreläggas innevarande års Riksdag, antages eller ej. Vinner

berörda förslag afseende, torde för den ökning i arbetskrafter å 3:dje byrån,

som för sådant fall erfordras och hvilken blir ganska ringa, extra personal

böra anlitas. Om särskildt anslag härför erfordras, torde framställning

därom komma att göras i sammanhang med ofvannämnda lagförslags

framläggande.

För närmare åskådliggörande af de i ett föregående kapitel meddelade

specificerade beräkningarna af personal- och anslagsbehofven meddelas

här till en början en tablå dels öfver de å stat uppförda tjänstemannabefattningarna,

fördelade på de byråer, där deras innehafvare beräknas blifva

placerade, och dels öfver öfriga anslag, med särskildt angifvande af huru

stor del af dessa anslag bör föras på ordinarie och huru stor på extra

stat. En obetydlig jämkning är föreslagen i afseende å anslaget till

amanuenser m. m.

Å ordinarie stat:

En chef för socialstyrelsen............... 11,000 kr.

2 fullmäktige å 1,000 kr................. 2,000 >

En ledamot för lagärenden............... 8,100 »

lista hyrån (för arbetarfrågor och allmänna sociala frågor):

En byråchef (tillika t. v. arbetsförmedlingsinspektör) . . 8,100 »

En bibliotekarie och arkivarie (tillika registrator) .... 4,000 »

2alra byrån (för arbetarskyddsärenden och yrkesinspektion):

En byråchef (tillika yrkesöfverinspektör)........ 8,100 »

En sekreterare (jurist; t. v. gemensam med lista byrån) . 5,800 »

En byråingenjör och teknisk assistent......... 4,000 »

3:dje hyrån (för socialförsäkring, närmast sjukkasseärenden

in. m.):

En byråchef (tillika t. v. sjukkasseinspektör)...... 8,100 »

En sekreterare och inspektörsassistent......... 5,800 »

En aktuarie (tillika registrator för sjukkasseregistret och

kassör för styrelsen i dess helhet)......... 4,000 »

Transport 69,000 kr.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 82 höft. (Nr 108.) 21

k) Socialstyrelsens

stat.

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

Transport

4:de byrån (för socialstatistiken och publikationsverksamheten):

En byråchef....................

Tre förste aktuarier k 5,800 kr............

Två aktuaiåer a 4,000 kr...............

69,000 kr.

8,100 »

17,400 »

8,000 »

12 kvinnliga skrifbiträden, däraf

4 af högre kvalifikation å 1,600 kr.

8 af lägre kvalifikation å 1,200 kr.

En förste vaktmästare.......

En vaktmästare..........

6,400 »

9,600 »

1,500 »

1,200 »

Till amanuenser, sakkunniga, extra biträden, gratifikationer

och vikariatsersättningar . ............

Summa ordinarie anslag

17,000 >

138,200 kr.

Extra anslag:

Till extra amanuenser och biträden, gratifikationer, sakkunniga

etc...................... •

Till införskaffande af statistiska primäruppgifter, ombud i orterna

m. m.

för den allmänna socialstatistiken...........

» större specialundersökningar............

> landtarbetarstatistiken..............

16,000 kr.

12,000 »

5.000 »

2.000 »

Extra anslag: _Summa kronor 35,000

Tillsammans kronor 173,200

Uppmärksammas bör, att här icke upptagits kostnaderna för lokaler,

skrifmaterialier och expenser, ved in. m., för tryckning samt för rese- och

traktamentsersättningar etc., enär socialstyrelsens kostnader af nu berörda

slag, liksom öfriga till civildepartementet hörande ämbetsverks, torde böra

bestridas af anslagen under sjätte hufvudtiteln för dessa ändamål.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 108.

163

Till sist må här meddelas en jämförelse mellan det förslag till stat Jämförelse

för socialstyrelsen, som här framlägges, samt dels de af de båda kom-^mittterna

mittéerna och de sakkunniga uppgjorda statförslagen, dels de kostnader, och de

som af kommittéerna beräknats för närvarande betingas af motsvarande 8f^reslagnn

sociala ärendens handläggning, dels ock slutligen de direkta indragningar, samt med nu

resp. nedsättningar, i nu utgående anslag, som kunna ske i samband med anslag''*

socialstyrelsens upprättande.

Jämföras då till en början de tidigare statförslagen, hvilka slutade,

kommittéernas på 187,100 kronor och de sakkunnigas på 175,400 kronor,

med det här framlagda, hvars slutsumma uppgår till 173,200 kronor, befinnes

det nu föreslagna slutbeloppet med 13,900 kronor understiga det

af de båda kommittéerna beräknade samt vara 2,200 kronor lägre än de

sakkunnigas förslag.

De båda kommittéerna hafva vidare, som nämndt, sökt anställa en

jämförelse mellan ''de af dem föreslagna anslagen för socialstyrelsen och de

kostnader, som för närvarande betingas af motsvarande sociala ärendens

handläggning, så långt densamma nu är tillgodosedd, inom den högsta

statsförvaltningen. Kommittéerna hafva därvid kommit till det resultat,

att den merkostnad, som genom socialstyrelsens upprättande skulle åsamkas

statsverket, kunde beräknas belöpa sig till i rundt tal 41,000 kronor. Ehuru

gifvetvis dessa beräkningar, enligt hvad de sakkunniga också påpeka, icke

låtit sig exakt verkställa, komma desamma tydligen verkligheten så nära,

som gärna är möjligt.

Enligt det nu framlagda förslaget åter skulle kostnaderna för socialstyrelsen,

som nämndt, komma att nedbringas med 13,900 kronor. Vid

jämförelse med de båda kommittéernas beräkningar af de nuvarande kostnaderna

för motsvarande ändamål, skulle sålunda merkostnaden för tillskapandet

af en enhetlig socialförvaltning, sådan den under nu gifna

förhållanden kan anordnas, jämte en slutlig lönereglering för den

personal, som öfverföres till densamma, komma att uppgå till i rundt tal

27,000 kronor.

Därvid är emellertid att märka, såsom de sakkunniga jämväl erinrat, att

en mindre del af de i de båda kommittéernas meranämnda beräkningar upptagna

kostnaderna för handläggningen för närvarande på olika håll inom

statsförvaltningen af sociala ärenden, hvilka nu skulle öfverföras till socialstyrelsen,

icke utan vidare kan bortfalla. Uti detta deras kostnadsöfverslag

ingå nämligen några beräknade utgiftsposter, som utgöra större

eller mindre andelar af aflöningen till tjänstemän å olika håll — för

handläggning, jämte annat, äfven af sociala ärenden — kommitté- och

sakkunnigearfvoden o. s. v. Då dessa tjänstemän m. fl. hädanefter icke

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Ku n yl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

skulle behöfva tagas i anspråk för den handläggning af sociala ärenden,

som nu påhvilar dem, utan framdeles komma att helt anlitas för andra

arbeten, blifva dessa utgiftsposter, äfven om de nu icke kunna indragas,

uppenbarligen att hänföra till andra ändamål än handläggning af sociala

ärenden.

Hvad åter beträffar de direkta indragningar resp. nedsättningar af

nu utgående anslag, som kunna ske i samband med socialstyrelsens upprättande,

uppgå de, enligt hvad de sakkunniga till sist framhålla, till i rundt

tal 130,000 kronor, hela detta belopp nu utgående till kommerskollegium

(jfr sid. 115 samt 170 — 171; jfr ock komm. bet. sid. 186). Vid en jämförelse

mellan de för handläggningen af sociala ärenden helt eller delvis

nu utgående anslag, hvilka i och med socialstyrelsens upprättande skulle

upphöra, resp. nedsättas, och de anslag, som vid ett bifall till det här

framlagda förslaget skulle tillkomma, befinnes skillnaden (ökningen) sålunda

utgöra c:a 43,000 kronor.

Aflöning»- Beträffande de befattningshafvare vid socialstyrelsen, hvilka må komma

viUkor. att Uppföras £ ordinarie stat, lära, enligt hvad jag redan framhållit, allmänna

villkor och bestämmelser för aflöningsförmånernas åtnjutande böra

stadgas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad för de under de senare

åren nyreglerade centrala ämbetsverken blifvit föreskrifvet, ehuru ytterligare

skärpta med hänsyn till vederbörande tjänsteinnehafvares

skyldighet att vara underkastad förflyttning till annan befattning;

och föreslår jag, att dessa villkor och bestämmelser för socialstyrelsens vidkommande

må blifva följande:

dels

att samtliga ordinarie tjänsteinnehafvare i socialstyrelsen skola, i den

mån ej undantag kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall efter

pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet tillstädes minst sex timmar hvarje

söckendag;

dels

att innehafvare af ordinarie tjänst i socialstyrelsen skall vara

underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden,

som vid en möjligen inträdande förändrad organisation af ämbetsverket

eller dess särskilda afdelningar eller eljes i allmänhet kan varda

stadgad, samt i sådant hänseende, äfvensom därest ämbetsverkets ställning

inom statsförvaltningen så förändras, att detsamma ej längre kan såsom

själfständigt ämbetsverk anses, eller därest vissa ifrågavarande ämbetsverk

tillhörande göromål öfverflyttas till annat ämbetsverk, vara pliktig att, med

s. 165 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

165

bibehållande af den tjänstegrad och den aflöning han innehar, efter ny

eller förändrad arbetsordning sköta de med befattningen förenade göromål

eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra i det verk, till hvilket

göromålen öfverlämnas; skolande befattningshafvare i socialstyrelsen slutligen,

likaledes med bibehållande af nyssnämnda förmåner, vara underkastad

att, när helst så af Kungl. Maj:t pröfvas lämpligt, förflyttas till annan

befattning inom förvaltningen på det sociala området;

att med ordinarie befattning i socialstyrelsen icke må förenas annan

tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må förenas

vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk

eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom

aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk

eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, så framt

ej, hvad angår chef eller ledamot, Kungl. Maj:t och, hvad angår innehafvare

af annan befattning, socialstyrelsen, uppå därom gjord framställning

och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må

anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i ämbetsverket, finner uppdraget

eller befattningen kunna få mottagas och tillsvidare bibehållas;

att tjänsteman i första eller andra lönegraden är skyldig att tjänstgöra

å den särskilda befattning inom graden, där socialstyrelsen, till befordrande

af arbetets oafbrutna gång, finner honom lämplig och behöflig;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings

innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den

tid, han eljes varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som

uppehållit befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger

uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men att den, som undfår ledighet

för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos Riksdagen,

dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag eller i

behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljes är lagligen förhindrad

att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöfver sina

tjänstgöringspenningar afstå så inycket af lönen eller ortstillägget, som för

befattningens uppehållande erfordras eller eljes pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till befattningshafvare för tid, hvarunder

han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning

erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest befattningshafvare varder afstängd från tjänstgöring eller

i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke pröfvas böra användas

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej finns

skäligt låta honom uppbära något däraf;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för ämbetsresor eller

för beredande af semester, innehafvare af lägre befattning skall vara skyldig

att, om han förordnas till högre befattning i socialstyrelsen, densamma,

mot åtnjutande, i förstnämnda fall af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,

men eljes af däremot svarande belopp i stället för egna

tjänstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre ån sammanlagdt tre månader

under ett och samma kalenderår;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande

af befattning i samma lönegrad är i staten medgifven, tidpunkten för första

förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att

innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras

för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt sin egen

eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst, eller fullgjort annat

offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last den tid,

han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om sådan äger rum,

efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt för tredje förhöjningen,

därest sådan kan ske, efter än ytterligare fem år, äfvenledes på samma

villkor, under iakttagande, hvad hvar och en af omförmälda löneförhöjningar

angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid början af

kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit

uppnådd; börande löntagare vid bestämmandet af rätten till löneförhöjning

tillgodoräknas den tid, som före den nya aflöningsstatens trädande i kraft

förflutit från hans tillträde till befattningen eller annan, samma lönegrad

tillhörande befattning i kommerskollegium, vare sig på grund af fullmakt

eller konstitutorial eller förordnande tillsvidare att vara innehafvare af

befattningen;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande

af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder, som berättigar.

honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;

att tjänstemännen äga årligen, när sådant utan hinder för göromålens

behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, chefen, ledamöterna och

tjänstemännen af andra lönegraden enhvar under en och en half månad

samt tjänstemännen af första lönegraden enhvar under en månad;

att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å

uppbörd, är pliktig att å tid af året, som af chefen bestämmes, begagna

sig af semester;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande

eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget utgå till månadens slut;

s. 167 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

167

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga

om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande

eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter tillträdes,

vid tillträdet till befattningen stadgadt;

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig

underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller

minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller

utgå för bestyr i sammanhang därmed;

att enhvar, som med eller efter den nya lönestatens ikraftträdande

tillträder befattning i socialstyrelsen, skall vara pliktig att underkasta sig

nyssberörda villkor och bestämmelser; samt

att de förutvarande innehafvare af ordinarie befattningar i kommerskollegium,

hvilka, oaktadt därtill berättigade, icke före den 1 november

1912 anmäla, att de vilja underkasta sig den nya aflöningsstaten samt

nämnda villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas,

skola varda bibehållna vid dem dittills tillkommande aflöningsförmåner

äfvensom, i den mån ej annat föranledes af bestämmelserna i

lagen angående civila tjänsteinnehafvares rätt till pension, vid den rätt till

pension, som dittills tillkommit dem;

att enhvar vaktmästare i socialstyrelsen må årligen, i den mån sådant

kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta semester

under 15 dagar, samt

att vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren eller, när det erfordras

för beredande åt honom af semester, annan vaktmästare skall vara

skyldig att, om han förordnas att uppehålla förste vaktmästarens befattning,

bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagdt tre månader

under ett och samma kalenderår, med rätt att därunder, i stället för egna

tjänstgöringspenningar, åtnjuta, vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren

de med dennes befattning förenade tjänstgöringspenningar och under hans

semester ett mot samma tjänstgöringspenningar svarande belopp; samt

dels ock slutligen

att kvinnligt biträde, som vid de nya tjänsternas uppförande i stat

är anställdt hos kommerskollegium och antages till biträde å socialstyrelsens

stat, må för åtnjutande af löpeförhöjning genom ålderstillägg räkna

sig till godo den tid, biträdet därförinnan innehaft stadig anställning hos

kommerskollegium;

att för kvinnliga biträden å socialstyrelsens stat skola gälla följande

allmänna villkor och bestämmelser, nämligen

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

1) att, då vid uppförande i stat af sådan tjänst till innehafvare af

tjänsten befordras person, som omedelbart före sin befordran inom vederbörande

ämbetsverk utfört samma arbete som det till tjänsten hörande mot

fast arfvode under föregående år till belopp, öfverstigande hvad enligt

staten skall utgå till tjänstens innehafvare, ämbetsverket skall äga bereda

fyllnad i aflöningen för dess uppbringande till nämnda arfvodes belopp;

dock att biträdet genom dylik aflöningsfvllnad ej må i något fall tillgodoföras

aflöning till högre belopp, ån som motsvarar beloppet af den med

befattningen "i fråga förenade slutaflöningen, tjänstgöringspenningar och

ortstillägg däri inräknade;

2) att biträdes arbetstid å tjänsterummet skall vara 6 timmar, men

i verk, där nämnda arbetstid är för tjänstemännen bestämd till 7 timmar,

denna tid, samt att, då arbetstiden år 6 timmar, biträdet skall vara pliktigt

att i särskilda fall, när arbetets behöriga gång det kräfver, kvarstanna i

arbetet å tjänsterummet intill ytterligare en timme;

3) att biträde, där ej annat är stadgadt i vederbörande aflöningsstat,

må åtnjuta semester under en månad om året, när sådant utan hinder för

göromålens behöriga gång kan ske;

4) att, där biträde med aflöning efter den lägre typen befordras till

biträdesbefattning, för hvilken aflöning utgår efter den högre typen, biträde,

som redan intjänat sista ålderstillägget i den lägre graden, må för

erhållande af första ålderstillägget i den högre graden få tillgodoräkna sig

högst fem år af den tid, som förflutit från det biträdet tillträdde det sista

ålderstillägget i den lägre graden;

5) att, där inom ett ämbetsverk äro anställda biträden af såväl högre

som lägre grad, biträde af lägre grad skall vara skyldigt att, om det förordnas

såsom biträde af högre grad hos ämbetsverket, bestrida befattningen som

sådant, dock ej längre än sammanlagdt tre månader under ett och samma

kalenderår; ägande sålunda förordnadt biträde af lägre grad att därunder

i stället för egna tjänstgöringspenningar åtnjuta, om förordnandet erfordras

i följd af sjukdomsfall, de med den tjänstledigas befattning förenade tjänstgöringspenningar,

men, då förordnandet erfordras för beredande af semester,

ett mot den semesterledigas tjänstgöringspenningar svarande belopp;

6) att gift kvinna må til! biträdestjänst befordras allenast efter af

Kungl. Maj:t på framställning i hvarje särskild! fåll lämnadt medgifvande;

7) att, där kvinnlig innehafvare af biträdestjänst ingår äktenskap,

hon icke skall vara skyldig att af sådan anledning afgå från tjänsten,

därest icke vederbörande öfverordnade myndighet med hänsyn till tjänstens

behöriga upprätthållande finner det nödigt;

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

169

8) att biträdestjänst skall af vederbörande ämbetsverk eller myndighet

tillsättas medelst konstitutorial och att tillsättningen skall ske efter

tjänstens ledigförklarande genom kungörelse;

9) att rörande tillsättningen i öfrigt, kompetensfordringar, ordningen

för meddelande af tjänstledighet och afsked samt för åtal och disciplinär

bestraffning och dylikt skola gälla de närmare stadganden, som må varda

af Kungl. Maj:t bestämda; samt

10) att i öfrigt de för vederbörande ämbetsverk och myndighet stadgade

villkor och bestämmelser för aflöningsförmånernas åtnjutande skola i

tillämpliga delar och i den mån de icke stå i strid mot hvad här blifvit

föreskrifvet lända till efterrättelse.

Med bifall till hvad jag ofvan i särskilda afseenden föreslagit och

hemställt skulle aflönings- och omkostnadsstaten för socialstyrelsen erhålla

följande utseende:

Aflönings- och omkostnadsstat för socialstyrelsen år 1913.

Lön.

Tjänst-

görings-

pengar.

Orts-

tillägg.

Summa.

A. Ordinarie anslag1.

Er.

Er.

Er.

Er.

1 chef för socialstyrelsen......

7,000

3,000

1,000

11,000

2 fallmäktige, arfvoden ä 1,000 . . .

—

—

2,000

1 ledamot för lagärenden......

5,000

2,500

600

8,100

1 byråchef .............

5,000

2,500

600

8,100

3 byråchefer............

15,000

7,500

1,800

24,300

1 sekreterare ............

3,600

1,800

400

5,800

4 tjänstemän af 2:dra graden (1 sekrete- rare och inspektörsassistent, 3 förste

aktnarier)............

14,400

7,200

1,600

23,200

1 byråingenjör (och teknisk assistent)

2,200

1,500

300

4,000

4 tjänstemän af lista graden (3 aktua- rie^ däraf en tillika registrator och

kassör, äfvensom 1 bibliotekarie, till- lika registrator) .........

8,800

6,000

1,200

16,000

Transport

—

—

— 1

102,500

Efter 5 år kan lönen

höjas med 600 kr.

Efter 5 år kan lönen

höjas med 500 kr.

och efter 10 år med

ytterligare 500 kr.

Efter 5 år kan lönen

höjas med 500 kr.,

efter 10 år med ytterligare

500 kr. och

efter 15 år med än

ytterligare 500 kr.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 82 käft. (Nr 108.) 22

Aflöningsoch

omkostnadsstaten.

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

Tjänst-

Summa.

Lön.

görings-

pengar.

tillägg.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Transport

—

—

—

102,500

1 kvinnligt skrifbiträde af högre grad

900

550

150

1,600

Efter 5 år kan lönen

3 kvinnliga skrif biträden af högre grad

2,700

1,650

450

4,800

, höjas med 200 kr. och

1 kvinnligt- skrifbiträde af lägre grad

700

350

150

1,200

efter 10 år med ytter- ligare 200 kr.

7 kvinnliga skrifhiträden af lägre grad

4,900

2,450

1,050

8,400

1 förste vaktmästare........

900

450

150

1,500

f Efter 5 år kan lönen

\ höjas med 100 kr.

| Efter 5 år kan lönen

1 vaktmästare...........

700

350

150

1,200

I höjas med 100 kr. och

| efter 10 år med ytter-

Till amannenser, sakkunniga, extra bi- träden, gratifikationer och vikariats-

17,000

l ligare 100 kr.

ersättningar...........

—

—

—

Ordinarie anslag: Summa kronor

—

1 -

! -

138,200

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt

bränsle, skall, så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej

till honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

B. Extra anslag.

Till extra amanuenser och biträden, gratifikationer, sakkunniga etc.

Till införskaffande af statistiska primäruppgifter, ombud i orterna

16,000

m. m.:

för den allmänna socialstatistiken

12,000

> större specialundersökningar .

5,000

> landtarbetarstatistiken . . .

2,000

Extra anslag:

Summa kronor

35,000

Tillsammans kronor

173,200

De af mig framställda förslagen förutsätta, dels att från kommerskollegii

nuvarande aflöningsstat afföres aflöning åt byråchefen och föreståndaren

för det arbetsstatistiska arbetet m. m. och att denna stat af sådan

anledning minskas med 6,400 kronor samt att anslaget till amanuenser

m. m. å samma stat minskas med 250 kronor, utgörande semesterersättning

åt nämnda byråchef, i följd hvaraf det i riksstaten under sjunde

hufvudtiteln upptagna ordinarie anslaget till kommerskollegium, nu 98,000

kronor, skulle minskas med tillhopa 6,650 kronor; dels ock att anslaget

s. 171 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

171

till provisorisk lönereglering för kommerskollegium, för år 1912 utgörande

16,995 kronor, minskas med ett belopp af 1,462 kronor 50 öre, utgörande

provisoriskt lönetillägg jämte förhöjning i semesterersättning åt meranämnda

byråchef. Med fastställande af ofvan föreslagna stat för socialstyrelsen

följer äfven, att en del andra, nu utgående anslag ej vidare blifva behöfliga.

Sålunda hafva i årets statsverksproposition icke upptagits de tidigare

å extra stat under sjunde hufvudtiteln uppförda anslagen dels till arbetsstatistiska

undersökningar, för år 1912 utgörande 50,775 kronor (däraf dock

en del disponerats redan under år 1911) och dels till statistiska undersökningar

rörande landtarbetarnas lefnads- och arbetsförhållanden, för år 1912

uppgående till 12,500 kronor. Ej heller behöfver vidare af det hittills under

samma hufvudtitel upptagna extra anslaget för anordnande af fabriksinspektion

utgå det belopp af 3,000 kronor, som afsetts till arfvode åt en

assistent i kommerskollegium. Vidare behöfva, enligt hvad redan i årets

statsverksproposition angifvits, i och med uppgifternas öfverflyttande till

socialstyrelsen och motsvarande utgifters uppförande å dess stat från och

med år 1913, icke längre anvisas, dels ett uti det under riksstatens sjätte

hufvudtitel uppförda ordinarie anslag för sjukkasseväsendets befrämjande

ingående belopp af 43,200 kronor, i och för bestridande af kostnaderna

för sjukkassebyråns inom kommerskollegium verksamhet, dels de 7,800

kronor af det under samma hufvudtitel förekommande anslag för befrämjande

och organiserande af den offentliga arbetsförmedlingen i riket, hvilka

utgått för aflönande af arbetsförmedlingsinspektören och ett skrifbiträde

inom kommerskollegium.

Slutligen kan det anslag å 5,000 kronor, som Kungl. Maj:t för år

1912 utanordna! till kommerskollegium i och för statistiska undersökningar

rörande arbetslösheten, efter socialstyrelsens öfvertagande af nämnda

arbeten, till ett följande år undvaras.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer jag, att Kungl. Maj:t i

täcktes föreslå Riksdagen att

dels från och med år 1913, med godkännande af de utaf mig förordade

förslag till aflöningsstat samt till allmänna villkor och bestämmelser

för aflöningsfönnånernas åtnjutande, i riksstaten under sjätte hufvudtiteln

uppföra ett ordinarie anslag till ett centralt verk för sociala ärenden,

socialstyrelsen, å 138,200 kronor;

dels för upprätthållande af socialstyrelsens verksamhet, utöfver anslaget

å ordinarie stat, å extra stat för år 1913 anvisa ett belopp af

35,000 kronor,

.) Departementschefens

hemställan.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

dels och från och med år 1913 från kommerskollegii nuvarande stat

utesluta en byråchef och föreståndare för det arbetsstatistiska arbetet m. m.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle nådig

proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Solve Berger.

opaginerad Kontrollera mot PDF

BILAGOR.

UTLÅTANDEN OCH YTTRANDEN

FRÅN

MYNDIGHETER OCH KORPORATIONER

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 108.

Bil. 1.

Kommerskollegium.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 12 innevarande februari har kommerskollegium fatt sig anbefalldt

att afgifva underdånigt utlåtande öfver ett inom civildepartementet af särskildt tillkallade

sakkunniga afgifvet förslag till upprättande under civildepartementet åt ett centralt

verk för sociala ärenden — socialstyrelsen. .

Med anledning häraf har kollegium beredt tillfälle för de af denna fråga intresserade

korporationer, föreningar och enskilda att yttra sig rörande den föreslagna organisationen.

Sådana yttranden hafva äfven inkommit till kollegium från De svenska arbetsgivareföreningarnas

förtroenderåd, Sveriges handtverksorganisation, Svenska typografförbundet. Svenska arbetareförbundet,

Svenska järnvägsmannaförbundet, Svenska fattigvardsförbundet, Kooperativa förbundet,

Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling, Nationalföreningen mot emigrationen och

Centralförbundet för socialt arbete. Med öfverlämnande härjämte af ifrågavarande yttranden

får kollegium för egen del i ärendet anföra följande.

Det af de sakkunniga utarbetade förslaget till upprättande under civildepartementet

af eu särskild socialstyrelse är byggdt på och ansluter sig väsentligen till kommerskollegiikommitténs

och departementalkommitterades uti deras gemensamma betänkande den 18 november

1911 framlagda utredning och förslag i samma ämne. De afvikelser, som af do

sakkunnige föreslås, äro hufvudsakligen betingade däraf, att den ifrågasatta organisationen

ansetts böra omedelbart komma till stånd och icke, såsom i de bada kommittéernas betänkande

förutsättes, först i samband med den omorganisation af statsdepartementen, som departementalkommitterade

förmält sig ämna framlägga. De sakkunniges förslag går alltså i korthet

ut på inrättandet redan nu under civildepartementet af ett centralt ämbetsverk, benämndt socialstyrelsen,

till hvilket do sociala ärendena, som för närvarande äro splittrade mellan olika

förvaltningsgrenar, skulle i största möjliga och lämpliga omfattning sammanföras för erhållande

af en enhetlig och planmässig handläggning i den högsta förvaltningen.

För kollegii vidkommande innebär följaktligen de sakkunnigas förslag närmast, att de

ärenden af social natur, hvilka nu handläggas af kollegium, skulle redan med år 1913 nästan

fullständigt utbrytas från kollegium. I främsta rummet skulle kollegii afdelning för arbetsitatistik

helt och hållet uppgå i den föreslagna nya organisationen och bilda dess kärna.

Kollegium finner sig därför böra i första hand yttra sig rörande^ fördelar eller olägenheter,

som genom en sådan skilsmässa kunna yppa sig med afseende på å ena sidan fullföljandet af

kollegii egentliga och ursprungliga uppgifter på näringsförvaltningens område samt a den

andra handläggningen af de sociala ärenden, hvilka för närvarande tillhöra kollegium.

Hufvudparten af de inom kollegium förekommande ärenden af social natur äro^ förlagda

till kollegii afdelning för arbetsstatistik. Från början hade denna afdelning, såsom

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Maj:ts nåd. proposition AV 108.

äfven namnet antyder, eu mera begränsad uppgift af nästan uteslutande statistisk natur, men

under arens lopp hafva, i samband med statistikens utvidgning till att omfatta allt flera af

de sociala företeelserna, tillkommit en del viktiga förvaltningsuppgifter på hithörande områden

Därjämte har afdelningen och dess personal i för hvarje år ökad grad tagits i anspråk för

afgifvande af utlåtanden och verkställande af utredningar i sociala frågor. I bredd härmed

har afdelningens personal tillväxt, så att densamma numera (e. o. amanuenser och kvinnliga

biträden inräknade) utgör till antalet omkring 47 eller nära hälften af kollegii sammanlagda

personal hvartill kommer, att kollegium, för inhämtande af arbetsstatistiska primäruppgifter in.

m., mast anställa ombud a 39 olika orter i riket, hvillra ombud sortera närmast under

kollegii afdelning för arbetsstatistik. Omfattningen af kollegii arbete med afseende på de till

afdelningen för arbetsstatistik hörande ärenden finner äfven i viss mån sin belysning däraf,

att a afdelningen under ar 1911 inkommit 513 större, 2,055 ordinära och 25,043 mindre

ärenden, af Indika sistnämnda en afsevärd del utgöres af rent statistiska ärenden, eller tillhopa

27,611 ärenden.

Det liggei i sakens natur, att anförda utveckling varit ägnad att störande inverka på

kollegii ursprungliga och egentliga uppgift, nämligen att vara ett organ för näringarna (handel,

industri och sjöfart). Ty äfven om vissa af de afdelningen för arbetsstatistik tillhörande

ärenden kunna sägas direkt eller indirekt beröra jämväl näringslifvets intressen, böra de likväl

ses hufvudsakligen ur andra synpunkter och bedömas, helt eller delvis, med hänsyn till andra

faktorer. Da nu ej blott kollegii chef utan äfven, i alla viktigare mål, kommerseråden måste

taga befattning med ifrågavarande ärenden, af hvilka jämväl de näringslifvet föga berörande

författningsfragorna handläggas i plenum och där taga mycken tid i anspråk, har detta helt

naturligt haft till följd, att deras verksamhet hvad beträffar kollegii hufvuduppgift, fått i viss

man stå tillbaka. Särskild! gäller detta med afseende på kollegii chef, som ju har att i lika

grad uppmäi ksamma alla sidor af kollegii förhanden varande arbetsområde och som därför,

i jämbredd med den arbetsstatistiska afdelningens snabba tillväxt, år för år nödgats alltmera

ägna tid och arbete åt handläggningen af rent sociala frågor. Det må i detta sammanhang

äfven papekas, att alla ärenden rörande den arbetsstatistiska afdelningens stora personal och

vidlyftiga ekonomi i likhet med öfriga personalfrågor och ekonomiska angelägenheter inom

kollegium, tillhöra kollegii inrikesflyg och utgöra ett icke oväsentligt tillskott i dennas i och

för sig omfattande arbetsuppgift.

Pa grund häraf har det, särskildt under de senaste åren, framstått såsom ett bestämdt

önskemal för kollegium, att en uppdelning måtte ske af dess allt mer omfattande

och olikartade uppgifter på tvänne ämbetsmyndigheter, en för näringsförvaltningen

och en för socialförvaltningen. En sådan uppdelning har äfven, såsom jämväl framhålles i

de sakkunnigas förslag, af kommerskollegiikommittén enhälligt förordats böra äga rum, kanske

framför allt i näringarnas intresse, äfven om departementalreformen icke kommer till utförande

och kollegium sålunda äfven för framtiden skulle komma att bibehållas såsom

ett fristående centralt ämbetsverk. Erinras må ock, att vid kommerskollegiikommitténs tillsättande

ar 1908 ^dåvarande chefen för finansdepartementet i sitt yttrande till statsrådsprotokollet

särskildt angaf såsom en af kommitténs uppgifter att taga »i öfvervägande, huruvida icke vissa

delar af den åt kommerskollegium anförtrodda, för kollegii egentliga verksamhet mer eller mindre

främmande statistiken skulle kunna öfverföras till annat ämbetsverk eller själfständigt för sig

organiseras». Härtill kommer, att i alla händelser redan under innevarande och nästkommande

ar betydande utvidgningar af kollegium såsom centralorgan för näringsförvaltningen

maste genomföras (för behandlingen af industriärenden och för näringsstatistiken), för såvidt

de af Eders Kungl. Maj:t därom framställda förslag vinna Riksdagens bifall, samtidigt som

liknande utvidgningar kunna motses för handläggningen af de sociala ärendena (arbetar
-

s. 176 Kontrollera mot PDF

176 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

skyddsärendena, eventuellt moderskapsförsäkring m. m.). I betraktande häraf finner sig kollegium

äga desto större anledning förorda, att åtgärder omedelbart vidtagas för afskiljande från

kollegium och ombildande till en fristående ämbetsmyndigbet af kollegii afdelning för arbetsstatistik

in. m. Huruvida, jämlikt de sakkunnigas förslag, i samband härmed vissa andra

ärenden med social innebörd — i främsta rummet arbetarskyddsfrågorna — hvilka, om ock

under medverkan af kollegii afdelning för arbetsstatistik, i hufvudsak handläggas a kollegii

industribyrå, äfven böra frånskiljas kollegium och medfölja till den nya socialförvaltningen,

därom får kollegium tillfälle att yttra sig här nedan, nämligen vid granskningen af de sakkunniges

förslag till socialförvaltningens ärendesgrupper.

Om kollegium sålunda, med hänsyn till fullföljandet af sina egentliga och ursprungliga

uppgifter på näringsförvaltningens område, finner det synnerligen önskvärdt, att den arbetsstatistiska

afdelningen snarast möjligt afskiljes från kollegium och göres till ett sjanständigt

organ för socialförvaltningen, vill det å andra sidan synas kollegium, som om en dylik anordning

vore ej mindre lämplig ur synpunkten af en mera rationell handläggning af de sociala ärenden,

som nu tillhöra kollegium och närmast dess afdelning för arbetsstatistik. Kollegium får med

afseende härpå till en början erinra om, att kollegium redan för 18 år tillbaka, nämligen i ett med

statistiska centralbyrån gemensamt afgifvet utlåtande af den 1 oktober 1894 (tryckt i Statistisk

tidskrift 1894, sid. 161—179), föreslog inrättandet af en fristående social-statistisk anstalt

med uppgift att, till belysande af de sociala spörsmålen, åstadkomma »dels en fortlöpande mera

allmän statistik, dels mångsidiga, efter vissa mellantider upprepade detaljundersökningar».

De särskilda områden, hvilka härvid ifrågasattes såsom föremal för socialstatistisk undersökning,

omfattade följande ämnen: antalet i de särskilda yrkena anställda arbetare, fördelade

efter ålder, kön och civilstånd; aflöning och aflöningssätt inom yrkena; arbetstiden; arbetslokalernas

tillstånd, hälsovådliga inflytelser m. m.; födans beskaffenhet; lifsmedelsprisen;

arbetarnas utgifter för sitt uppehälle; bostadsfrågan; hustruns sysselsättning utom hemmet;

arbetslöshet; strejker; olycksfall i arbete; sparkassor och insättningar i sparbanker; koopetiva

företag; inrättningar till främjande af arbetsklassens materiella, intellektuella och moraliska

fromma; o. s. v. Beträffande organisationen af den anstalt, som skulle handlägga de

arbetstatistiska frågorna, togs först i betraktande lämpligheten af att öfverlämna denna uppgift

åt något af de redan bestående ämbetsverken, i hvilket fall endast statistiska centralbyrån

och kommerskollegium ansågos kunna komma i fråga. Häremot kunde emellertid anföras,

dels att båda dessa ämbetsverk redan hade en mångfald af andra uppgifter att fylla,

dels att såväl i statistiska centralbyrån som i kommerskollegium den nya uppgiften skulle i

viss mån komma att intaga ställningen af ett biändamål, något som för en så vansklig uppgift

som den ifrågavarande måste anses som ett väsentligt hinder för det afsedda ändamålets

vinnande, dels slutligen att socialstatistikens uppgift vore förenad med så många svårigheter

och erbjöde så många möjligheter med afseende å metod och behandlingssätt, mellan hvilka i

hvarje ögonblick måste väljas, att det syntes oundgängligt, att arbetet genast från början oiganiserades

uti möjligast fria former och öfverlämnades åt en personal, som kunde alldeles

odeladt ägna sig åt sin uppgift. Af dessa skäl och då äfven utvecklingen i främmande länder

mer och mer kunde sägas gå i samma riktning, funno sig både kollegium och statistiska centralbyrån

i sitt här refererade utlåtande böra tillstyrka upprättandet af en särskild socialstatistisk

byrå. _ 0

Anförda förslag, hvarigenom alltså redan år 1894 påvisades behofvet af en fristående

ämbetsmyndigbet enbart för socialstatistiken, vann emellertid icke framgång. I stället beviljades

af 1896 års riksdag anslag blott till arbetsstatistiska försöksundersökningar, och först

år 1903 kom afdelningen för arbetsstatistik tillstånd, dock icke såsom en fristående anstalt,

utan såsom en afdelning inom kollegium. Huru denna afdelning sedermera utvecklat sig och

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

fått den ena^ uppgiften efter den andra, ej blott på statistikens utan äfven på socialförvaltningens

område, sig tillagd, har kollegium redan förut, om ock i största korthet, haft tillfälle

att påpeka och kan för öfrigt hänvisa till den utförligare framställning i berörda hänseende,

som lämnats åt kommerskollegiikommittén och departementalkommitterade i deras

gemensamma betänkande (sid. 45—47). Här må därför endast konstateras, att den arbetsstatistiska

afdelningens verksamhet för närvarande omfattar följande hufvuduppgifter.

1) Socialstatistiska undersökningar, af hvilka de smärre publiceras i afdelningens för

hvarje månad utkommande »Meddelanden» och de större anordnas såsom särskilda publikationer.

Dessa undersökningar torde beröra den egentliga socialstatistikens hufvudsakliga grenar.

I afdelningens »Meddelanden» förekomma sålunda regelbundna statistiska redogörelser för lifsmedel-

och bostadspriser, byggnadsverksamheten i landets stadssamhällen, ställningen på arbetsmarknaden,

offentlig arbetsförmedling, förekommande arbetslöshet, arbetsinställelser, mellan

arbetsgifvare och arbetare ingångna kollektivaftal, det fackliga organisationsväsendet, sjukkasseväsendet,

kvinnors och minderårigas arbete inom industrien o. s. v. äfvensom mera tillfälliga

smärre specialutredningar, redogörelser för den sociala lagstiftningen och sociala företeelser

i utlandet o. s. v. De separata statistiska publikationer, som utgifvits och utgifvas

af den arbetsstatistiska afdelningen, omfatta dels för en gång afsedda undersökningar (hittills

rörande arbets- och löneförhållanden m. m. inom vissa industrier, nämligen bagerierna, tobaksindustrin,

mekaniska verkstadsindustrien och tryckerierna samt vidare rörande utländska

jordbruksarbetare i Sverige år 1907, arbetslösheten i Sverige hösten 1908, lockouterna och

storstrejken i Sverige år 1909, arbetstidens längd inom industri och handtverk i Sverige,

äfvensom, ehuru för närvarande under arbete, rörande sjömansyrket), dels ock årligen eller

med längre mellantider återkommande undersökningar (rörande arbetsinställelser, kollektivaftal,

arbetslöshet, lifsmedels- och bostadspriser, registrerade sjukkassors verksamhet, olycksfall i

arbete, landtarbetarnas arbets- och löneförhållanden, kooperativa företag).

2) Yissa viktiga förvaltningsärenden af social natur, nämligen rörande den offentliga

arbetsförmedlingen, medling i arbetstvister och sjukkasseväsendet i riket. För omfånget

och arten af dessa uppgifter lämnas en utförlig redogörelse i kommerskollegiikommitténs och

departementalkommitterades gemensamma betänkande (sid. 82—85, 89—93, 107—108),

hvadan kollegium med afseende på dem kan nöja sig med att framhålla, att de, särskildt

under de senaste åren, tillväxt i sådan grad, att den arbetsstatistiska afdelningen redan nu

kan sägas hafva en högst väsentlig del af sin uppgift förlagd till själfva socialförvaltningen,

och detta oaktadt afdelningens verksamhet äfven på socialstatistikens område likaledes vidgat

sig högst betydligt år för år.

3) Speciella utredningar och utlåtanden på såväl socialförvaltningens och soeialstatistikens

soin äfven den sociala lagstiftningens områden. För detta ändamål hafva den

arbetsstatistiska afdelningen och dess tjänstemän, på grund af den sakkunskap de genom sin

verksamhet inhämtat angående hithörande frågor, tagits i anspråk i ständigt växande omfattning.

Bland sådana utredningar och utlåtanden, som förekommit under de senaste åren

(från och med 1909), må här särskildt nämnas: angående den offentliga arbetsförmedlingens

i Sverige utveckling och nuvarande läge, ang. revision af gällande lagstiftning beträffande

skada till följd åt olycksfall i arbete, ang. ny lag om sjukkassor, ang. förändrade grunder

för statsbidrag till sjukkasseverksambeten, ang. lefnadskostnadernas storlek å olika orter i

riket, ang. kvinnors nattarbete inom industrien, ang. en central tillsynsmyndighet öfver registrerade

sjukkassor, ang. förslag till anordnandet af landtarbetarstatistik, ang. statistik om

kooperationen, ang. lagförslagen om kollektivaftal, arbetsdomstol och medling i arbetstvister,

ang. åtgärder för befrämjande af den offentliga arbetsförmedlingen i riket, ang. regelbundna

statistiska undersökningar rörande arbetslösheten, ang. ideella föreningars omfattning och vik
Biliang

till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 82 käft. (Nr 108.) 23

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

tigarc verksamhetsformer i Sverige, ang. förberedande plan till en allmän lefnadskostnadsundersökning,

ang. åtgärder från statens och kommunernas sida för åstadkommande af goda

bostadsförhållanden, ang. verkningarna af lagen om förbud mot kvinnors användande till arbete

nattetid i vissa industriella företag, diverse utredningar, införda i afdeluingens »Meddelanden»

o. s. v. . . , ... f

Vidare må påpekas, att den arbetsstatistiska afdelnmgen nästan dagligen anlitas åt

myndigheter, korporationer eller enskilda för meddelande af upplysningar och uppgifter,

skriftligen eller muntligen och icke minst per telefon.

Dessutom hafva vissa af afdelningens tjänstemän, på grund af förvärfvad speciell sakkunskap,

som endast där varit till finnandes, i stor utsträckning måst tagas i anspråk för

arbeten på det sociala området äfven utom kollegium, såsom för sakkunnige- och kommittéuppdrag,

sekreterarbefattningar i riksdagsutskott o. s. v., hvarjämte speciellt afdelningens

föreståndare och äfven andra dess tjänstemän vid upprepade tillfällen fungerat som ordförande

eller sekreterare i förhandlings-, förliknings- och skiljenämnder.

I samma mån som den arbetsstatistiska afdelningen fatt sig allt flera uppgifter och

befogenheter tillagda, har gifvetvis afdelningens personal måst ökas och vissa, anordningar af

organisatorisk natur vidtagas. Då afdelningen med 1903 ars ingång trädde i verksamhet

med uppgift endast att utarbeta en fortlöpande socialstatistik af allmän art äfvensom att

verkställa0 större arbetsstatistiska specialundersökningar — bestod personalen, oberäknadt

skrif- och räknebiträden — af en förste aktuarie och två amanuenser. Redan följande år

tillkommo två aktuarier, i samband hvarmed dock den ena amanuensbefattningen af brist pa

medel måste indragas, och år IDOG tillkommo en biträdande .förste aktuarie, eu teknisk

assistent och två amanuenser. Därjämte föreslog kollegium, i sitt den 11 november 1906

afgifna underdåniga förslag till ny instruktion för kollegium, att afdelningen för arbetsstatistik.

skulle, på grund af den väsentligt vidgade verksamheten, ombildas till en afdelning

för arbetsstatistik och vissa sociala frågar, med benämning sociala afdelningen, men fick

detta förslag, med hänsyn till den förestående frågan om hela kollegii omorganisation, da. förfalla.

År 1907 tillerkändes aktuarien-sekreteraren ett tilläggsarfvode, sa att han i aflöningshänsecnde

blef jämställd med sekreterarna å kollegii byråer, hvarjämte medel ställdes till

kollegii förfogande för anställande å afdelningen af ytterligare en amanuens. År 1909 skedde

emellertid den största förändringen i fråga om afdelningens personalsammansättning, i det

att då, på grund af statsmakternas året förut fattade beslut, tillkommo tre förste aktuariebefattningar

— af hvilka dock en utgjordes af den förutvarande befattningen soin biträdande

förste aktuarie — hvarförutom afdelningens föreståndare gjordes till byråchef. Då kollegium

år 1910 blef tillsynsmyndighet för sjukkasseväsendet i riket, utrustades kollegium för denna

sin uppgift med en till den arbetsstatistiska afdelningen ansluten särskild byrå (sjukkasscbyrån),

hvarvid afdelningens personal tillökades med en sjukkasseinspektör och en sekreterare

(tillika inspektörsassistent). Samma år anställdes å afdelningen, såsom ledare för de

landtarbetarstatistiska undersökningarna, en biträdande förste .aktuarie, som till sin hjälp

fick en amanuens. Slutligen hafva ar 1911 tillkommit en särskild arbetsförmedlingsinspektör

äfvensom, för bearbetande af kooperationsstatistiken resp. arbetslöshetsstatistiken, två amanuenser.

Den arbetsstatistiska afdelningens personal (e. o. amanuenser och kvinnliga biträden

fortfarande oberäknade) utgöres alltså för närvarande af 1 byråchef, 1 byrådirektör

och sjukkasseinspektör, 1 arbetsförmedlingsinspektör, 3 förste aktuarier, 1 sekreterare och

inspektörsassistent, 1 biträdande förste aktuarie, 3 aktuarie^ och 6 amanuenser.

Af den redogörelse, som här ofvan meddelats angående den arbetsstatistiska afdelningens

tillväxt samt nuvarande uppgifter och organisation, torde framgå, att tiden nu må

anses mogen för att öfverlämna hithörande och liknande ärenden till en särskild, härför ute
-

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

slutande afsedd ämbetsmyndighet. Den organisation, kollega afdelning för arbetsstatistik erhållit,

har redan från början, och ännu mera genom de däri tid efter annan företagna tillläggen

och utvidgningarna, varit af provisorisk natur. Det otillfredsställande i en sådan

anordning har gjort sig gällande på mer än ett sätt, såsom jämväl påvisats af kommerskollegiikommittén

och departementalkommitterade (kommittéernas betänkande, sid. 159—160). I

likhet med kommittéerna anser äfven kollegium, att de nuvarande, af förhållandenas makt

tramtvungna anordningarna med afseende på handläggningen af de sociala ärendena inom

kollegium icke längre kunna upprätthållas, särskildt som arbetet alltjämt visar tendens att

växa och nya uppgifter tillkomma. En uppdelning af dessa ärenden och särskildt af den

arbetsstatistiska afdelningens uppgifter på flera sidoordnade byråer synes vara i hög grad

påkallad och skulle sannolikt under andra förhållanden redan hafva blifvit vidtagen. Så

länge arbetsområdet tillhör kollega ämbetsbefattning, har emellertid en uppdelning af meranämnda

ärenden på flere jämställda byråer svårligen låtit sig genomföra, enär en sådan

säkerligen skulle, än mera hinderligt än nu varit fallet, hafva inverkat på den jämna fortgången

af kollega öfriga arbetsuppgifter. Med en förändrad organisation af det slag, som

af de sakkunnige nu föreslås, är en uppdelning däremot helt naturlig.

Kollegium har äfven beaktat de fördelar för handläggningen af de nu kollegium tillhörande

sociala ärenden, som skulle vinnas därigenom, att dessa ärenden finge behandlas

i intimt samband med andra sociala frågor af närbesläktad natur samt under en enhetlig

och planmässig ledning, hvilket synes skola blifva fallet, om, såsom af de sakkunniga

föreslagits, de mellan olika förvaltningsgrenar nu splittrade sociala ärendena i största möjliga

och lämpliga omfattning sammanföras under ett och samma departement och eu i närmaste

anslutning till detsamma anordnad förvaltning för sociala ärenden (socialstyrelsen).

Med hänsyn ej minst därtill att denna socialstyrelse bör blifva så anordnad, att den

är färdig att mottaga de år efter år nytillkommande sociala uppgifterna, vill det jämväl

synas kollegium lämpligt, att åtgärder omedelbart vidtagas för tillskapandet af ifrågavarande

ämbetsmyndighet.

I samtliga de yttranden, som inkommit till kollegium öfver de sakkunnigas förslag,

förordas också bestämdt själfva hufvudsaken, nämligen att ett själfständigt ämbetsverk för

sociala ärenden blir upprättadt. Särskildt må påpekas, att de svenska arbetsgivareföreningarnas

förtroenderåd, under framhållande af att de sociala frågorna redan nu i stor omfattning

påkalla statsmakternas ingripande och att all anledning finnes att antaga, det under

de .närmaste åren ytterligare många viktiga sociala ärenden blifva gjorda till föremål för

handläggning från statsförvaltningens sida, motiverat sin principiella anslutning till förslaget

därmed, att handläggningen af dessa ärenden »bör vinna på den ifrågasatta förändringen».

På grund af den beröring, som särskildt vissa af de inom kollegium förekommande

sociala ärenden äga med näringsförvaltningen, har det samarbete, som under de gångna åren

ägt rum mellan kollegii byråer och afdelningen för arbetsstatistik, i flera hänseenden varit

till fördel för dessa ärendens handläggning. Om kollegium därför, på grund af ofvan angifna

än mera vägande skäl, anser sig nu böra förorda, att de sociala ärendena frånskiljas

kollegium och öfverflyttas till en fristående ämbetsmyndighet, socialstyrelsen, sker detta under

den bestämda förutsättningen, att på sätt de sakkunniga jämväl föreslagit, äfven efter skilsmässan

en så väl ordnad samverkan som möjligt upprätthålles mellan näringsförvaltningen

och socialförvaltningen i alla de frågor, där påtagliga beröringspunkter finnas.

Sedan kollegium sålunda uttalat och motiverat sin anslutning till de sakkunnigas förslag

angående anordnandet redan nu af en till civildepartementet ansluten förvaltning för

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kung}. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

sociala ärenden — socialstyrelsen, öfvergår kollegium till att yttra sig om förslaget, i hvad

det afser den ifrågasatta socialstyrelsens ärendesgrupper, förläggning samt organisation och

personal.

Hvad först beträffar socialförvaltningens allmänna omfattning, har kollegium intet

väsentligt att erinra mot den af såväl kommittéerna som de sakkunniga följda grundprincipen,

nämligen att »till den enhetliga socialförvaltningen» — d. v. s. enligt de sakkunnigas förslag

vederbörande departement och, i regel, det underordnade speciella ämbetsverket — »endast

böra förläggas sådana ärenden af social natur eller innebörd, mellan hvilka ett verkligt samband

kan uppvisas eller där, med deras förläggande tillsammans med andra sociala ärenden,

en sakkunnigare behandling och ett bättre tillgodoseende af dem än eljes kan förväntas».

Det vill äfven synas kollegium riktigt, att kollegii afdelning för arbetsstatistik efter skilsmässan

från kollegium sammanhålles i sin nuvarande omfattning och blir kärnan i den nya

förvaltning, som påkallas för sociala ärenden.

Likaledes anser kollegium, i likhet med kommittéerna och de sakkunniga, att social''

statistiken, d. v. s. statistiken på alla de områden, hvilka tilläggas den sociala förvaltningen,

bör på lämpligt sätt inorganiseras uti denna förvaltning. Det intima samband, som förefinnes

mellan socialförvaltning och socialstatistik, har kollegium haft tillfälle att i praktiken

kunna konstatera. De förvaltningsuppgifter och de utredningsarbeten i sociala förvaltningsoch

lagstiftningsfrågor, som den arbetsstatistiska afdelningen under årens lopp fått sig tillagda,

torde från början hafva anförtrotts afdelningen bland annat just på grund af den intima

kännedom om dessa spörsmål, som afdelningens tjänstemän genom studier och praktisk erfarenhet

samt genom utarbetandet af statistiken på hithörande områden förvärfvat. Förvaltningsarbetet

och det statistiska arbetet hafva sedermera här gått hand i hand till ömsesidig

båtnad. Dock bär kollegium, i mån af den arbetsstatistiska afdelningens utvidgning,

fått erfara, hurusom en praktisk arbetsfördelning mellan förvaltningsarbetet och det statistiska

arbetet visat sig allt mera behöflig, i det att, under nuvarande förhållanden och med den

växande arbetsmängden, än det ena och än det andra slaget af arbete fått stå tillbaka.

Kollegium anser därför den lyckligaste lösningen af detta spörsmål vara, att, såsom äfven af

de sakkunniga (och kommittéerna) föreslagits, de båda arbetsuppgifterna visserligen bibehållas

inom en och samma större förvaltningsmyndighet, men att därvid en viss åtskillnad i organisatoriskt

hänseende bör äga ruin, så att socialstatistikens olika grenar sammanföras till

en särskild byrå. En sådan koncentrering af det socialstatistiska arbetet synes nämligen icke

behöfva lägga några hinder i vägen för dess nödvändiga beröring och samverkan med-förvaltningsarbetet

å olika sociala områden. Därjämte får kollegium med afseende på socialstatistikens

organisation särskildt betona nödvändigheten af, att sådana anordningar träffas,

hvarigenom den intima känning mellan socialstatistiken och öfrig officiell statistik, hvilken

gifvetvis är erforderlig, blir upprätthållen.

I fråga om den sociala lagstiftningen framhålles i de sakkunnigas förslag, att redan

vid den nu ifrågasatta anordningens genomförande vederbörande fackdepartement bör tilläggas

ytterligare eu del af den speciella sociallagstiftningen, äfven där denna är af civillags natur

och sålunda enligt nu gällande bestämmelser närmast är att hänföra till justitiedepartementet.

Under sådana förhållanden och då civildepartementets befattning med sociala lagstiftningsfrågor

härigenom kommer att ej oväsentligt ökas, utan att någon motsvarande förstärkning

af arbetskrafterna inom departementet för närvarande ifrågasättes, vill det synas kollegium,

som om socialstyrelsen redan af denna anledning, nämligen för att kunna lämna erforderligt

bistånd vid beredning och föredragning af dylika ärenden och särskildt för afgifvande af egna

utlåtanden öfver hithörande lagförslag, borde utrustas med en något starkare juridisk kom
-

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

petens, än som föreslagits. Härtill får emellertid kollegium tillfälle att återkomma här nedan

vid granskningen af de sakkunnigas förslag till socialstyrelsens organisation och personal.

Öfvergäende till en närmare granskning af de olika ärendesgrupper, till antalet fem,

som enligt de sakkunnigas förslag böra hänföras till socialstyrelsen, finner sig kollegium med

afseende på grupp a) arbetarfrågor i allmänhet icke hafva någonting väsentligt att erinra

mot förslaget härom. De till denna grupp hörande ärenden, som för närvarande handläggas

å kollega afdelning för arbetsstatistik, torde alltså i sin helhet böra öfverfiyttas till socialstyrelsen.

Ej heller synes någon invändning vara att göra däremot, att de ärenden rörande

affärsmässig arbetsförmedling, som afses i nådiga kungörelsen den 28 november 1884 angående

kommissionärer för anskaffande åt tjänstehjon och andra af anställning inom

eller utom riket, och hvilka åtminstone delvis tillhöra kollegii inrikesbyrå, medfölja

öfriga arbetsförmedlingsärenden till socialstyrelsen. Med afseende på den af sjömanshusen

bedrifva arbetsförmedlingen har kollegium en från de sakkunnige afvikande mening, i det att

kollegium anser^ lämpligt, att densamma omedelbart ställes under öfverinseende af socialstyrelsen,

som alltså skall hafva att bland annat meddela instruktioner angående denna gren af

sjömanshusens verksamhet, särskildt i syfte att befordra dess anknytning till den offentliga

arbetsförmedlingen. Hvad åter beträffar de öfriga ärenden, som hänföra sig till sjömanshusen

och deras verksamhet äfvensom till de särskilda slag af aftal, som i stor omfattning

förekomma inom sjömansyrket, delar kollegium de sakkunnigas uppfattning, att dessa ärenden,

ehuru otvifvelaktigt innefattande viktiga sociala moment, likväl böra, på grund af det

ifrågavarande yrkets säregna karaktär, bibehållas hos näringsförvaltningen, soin dock vid deras

handläggning skall äga att samråda med socialförvaltningen.

Vidkommande ärendesgrupp b) arbetarskyddet m. m., lämnas af kommittéerna (betänkandet

sid. 96—107) en utförlig framställning af de olika uppgifter på arbetarskyddets

område, som efter hand anförtrotts kollegium och närmast dess industribyrå, hvarjämte en

ingående motivering för dessa uppgifters öfverflyttande till socialstyrelsen presteras. Under

hänvisning till denna motivering, som kollegium anser sig i hufvudsakliga delar kunna biträda,

får kollegium dock särskildt framhålla följande synpunkter.

Kollegium anser sig till en början böra vitsorda riktigheten af kommittéernas uppfattning,

att arbetarskyddets grundtanke är af rent social innebörd, då ju dess syfte är,

såsom äfven namnet antyder, att skydda arbetaren för yrkesutöfningens risker. De primära

och ledande synpunkterna i fråga om arbetarskyddssträfvandena synas därför höra utgå från

arbetarens ^behof af skydd, ehuruväl själffallet nödig hänsyn måste tagas också därtill, att

icke de i sådant syfte vidtagna åtgärder komma att för tungt påhvila resp. näringar. Otvifvelaktigt

stå äfven de egentliga arbetarskyddsärendena i så nära samband med vissa af de

såsom »allmänna arbetarfrågor» betecknade spörsmålen, att en bestämd gräns dem emellan

kan vara svår nog att uppdraga och att en åtskillnad dem emellan i organisatoriskt hänseende

bör om möjligt undvikas. Det torde jämväl vara obestridligt, att ett fortsatt lagstiftningsarbete

på hithörande områden i allmänhet måste förutsätta sådana utredningar, som

skulle blifva ett af hufvudföremålen för den statistiska afdelningens inom socialstyrelsen

verksamhet.

Kollegium kan sålunda ej undgå att finna, att arbetarskyddsfrågorna skulle inom det

sociala verket komma att behandlas i ett mera omedelbart och intimt sammanhang just med

de öfriga ärendesgrupper, med hvilka de på grund af sin natur närmast sammanhöra, något

som under alla förhållanden måste anses synnerligen önskvärdt. Om detta må vara af stor

vikt redan med den nuvarande arbetarskyddslagstiftningen, torde så blifva fallet i ännu högra

grad, därest den lagstiftning kommer till genomförande, som nu är å bane och där de sociala

synpunkterna fått en ännu mera framträdande betydelse.

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

Kollegium bär vidare ansett sig böra alldeles särskilt beakta den omständigheten,

att arbetarskyddet inom den närmaste framtiden torde komma att utsträckas till att gälla

äfven andra näringsgrenar än de, som tillhöra kollegii verksamhetsområde, t. ex. landtbruket,

och att vid sådant förhållande de rent praktiska skäl, som från början motiverat arbetarskyddsfrågornas

förläggning till kollegium, ej längre kunna tillmätas samma betydelse (jlr

kommittéernas betänkande, sid. 103—104).

Uppmärksammas bör därjämte, att kollegium fatt och med hvarje år allt mera far

till uppgift att, såsom chefen för finansdepartementet vid kommerskollegiikommitténs tillsättning

betonat, vara »det centrala organet för statens hela näringspolitik». Arbctarskyddsärendenas

fortsatta bibehållande hos kollegium måste därför, särskildt då de sociala ärendena

i öfrigt därifrån afskiljas, betecknas såsom mindre förenligt med kollegii hufvuduppgifter.

Äfven i främmande länder har man, såsom framgår af den i kommittéernas betänkande

(sid. 59—75) lämnade redogörelse för utlandets förhållanden med afseende å de sociala

ärendenas förläggning, nästan öfverallt sammanfört arbetarskyddsärendena med andra arbetarfrågor

till det särskilda statsorgan, som handlägger sociala ärenden.

Kollegium har emellertid å andra sidan äfven tagit under allvarligt öfvervägande de

skäl, som kunna anses tala för, att arbetarskyddsärendena framgent behållas kvar hos näringsförvaltningen

och hvilka inom kommittéerna reservationsvis framförts af tvänne af koramerskollegiikommitténs

direkta representanter för näringarna samt sedermera upptagits jämväl af

svenska arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd i dess till kollegium afgifna yttrande i ämnet.

Dessa skäl gå hufvudsakligen ut på, dels att handläggningen af arbetarskyddsärendena förnämligast

kräfver sådan sakknnskap, som i näringsförvaltningen kommer att blifva starkt

representerad, dels att det ur många synpunkter vore önskvärdt, att inspektionen öfver den

allmänna skyddslagstiftningens tillämpning förlädes till samma ämbetsverk, som handhar de

speciella slagen af inspektion (bergsinspektion, elektrisk inspektion, fartygsinspektion m. fl.),

dels slutligen att genom arbetarskyddets förläggning till näringsförvaltningen skulle a ena

sidan bäst tillgodoses krafvet på tillräcklig teknisk kompetens hos yrkesinspektionens chefsmyndighet

och å andra sidan nödig trygghet vinnas för, att icke arbetarskyddspolitiken lade

för tunga bördor på industrien, livarjämte därigenom ett ytterligare tillskott åt teknisk sakkunskap

skulle tillföras näringsafdelningen i dess helhet.

Emellertid hafva reservanterna tillika framhållit, att deras betänkligheter mot arbetarskyddsärendenas

förläggning till socialförvaltningen skulle i icke oväsentlig mån blifva häfda,

därest dels, i samband med genomförandet af föreliggande förslag till lag om arbetarskydd,

inom socialstyrelsen en byrå enbart för arbetarskyddsärenden bletve upprättad, och dels, förutom

en särskild representant från näringsförvaltningen, äfven en direkt arbetsgivarrepresentant

i egenskap af fullmäktig komme att deltaga i socialstyrelsens handläggning af viktigare arbetarskyddsärenden.

. .

Emot reservanternas betänkligheter hafva de sakkunniga i sitt förslag (sid. 19 41)

anfört vissa erinringar, hvilka kollegium funnit beaktansvärda.

Slutligen hafva yrkesinspektörerna, vid sina gemensamma öfverläggningar i januari

och februari innevarande år, uttalat sin enhälliga anslutning till den ifrågasätta oiganisationen

under förutsättning, att inom socialstyrelsen en byrå redan från början kommer till

stånd enbart för arbetarskydd och yrkesinspektion. Därjämte hafva de framhållit såsom en

sak af synnerlig vikt, att chefen för donna byrå, jämte kännedom i in- och utländska lagar

och författningar på hithörande område, framför allt äger den praktiska erfarenhet och tekniska

kompetens, som äro villkor för ett rätt ledande af de lokala inspektionsorganens verksamhet.

s. 183 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts nåd. proposition Nr J08.'']

183

Vid öfvervägande af skälen för och emot arbetarskyddsärendenas frånskiljande från

kollegium och öfverflyttande till socialstyrelsen, har kollegium på ofvan anförda grunder kommit

till den uppfattningen, att arbetarskyddet, såsom varande i främsta rummet en social

omsorg af betydande räckvidd, bör tillsammans med andra arbetarfrågor och sociala ärenden

öfverflyttas till socialförvaltningen, dock endast under bestämda garantier för, att näringslifvets

intressen vid handläggningen af arbetarskyddsärendena inom socialstyrelsen blifva

vederbörligen beaktade. Till dessa garantier räknar kollegium i främsta rummet, att en särskild

byrå för arbetarskyddsärenden från början anordnas inom socialstyrelsen, i väsentlig

öfverensstämmelse med yrkesinspektörernas här ofvan anförda uttalande, äfvensom att en arbetsgifvarfullmäktig

äger att deltaga vid behandlingen af viktigare sådana ärenden. Därjämte

måste enligt kollega tanke noga tillses, att socialstyrelsen kommer att i fullt tillräcklig grad

disponera den praktiska och tekniska kompetens, som erfordras för handhafvandet af arbetarskyddsärendena,

samt att det samarbete mellan socialförvaltningen och näringsförvaltningen,

som bör etableras, ordnas på ett fullt rationellt och för näringsintressenas tillgodoseende betryggande

sätt.

På enahanda grunder, som närmare utvecklats af kommittéerna (sid. 104—106), till

hvilka sedermera de sakkunniga anslutit sig, anser kollegium, att vissa speciella slag af inspektion

(bergsinspektion, elektrisk inspektion, fartygsinspektion m. fl.) böra allt framgent

bibehållas hos näringsförvaltningen.

Beträffande omfattningen af de göromål, som handläggningen af ärenden angående

yrkesinspektionen (arbetarskydd) hittills medfört för kollega industribyrå, har kollegium ansett

sig böra i detta sammanhang framhålla, att byråpersonalens otillräcklighet i förhållande till

den alltjämt växande mängden af andra, byrån påhvilande viktiga arbetsuppgifter utgjort ett

bestämdt hinder för byråns ordinarie personal att, huru önskvärdt det än varit, ägna någon

mera afsevärd tid åt frågor om yrkesinspektionen utöfver hvad som erfordrats för handläggning

af de löpande göromålen. Bestyret med bearbetandet och utgifvandet i tryck af yrkesinspektörernas

berättelser jämte en stor del af öfriga hithörande göromål har ålegat den å byrån

anställde yrkesinspektionsassistenten. Enligt det föreliggande förslaget skulle emellertid denne

tjänsteman öfverflyttas å socialstyrelsens stat.

Med afseende på de till grupp c) social- {arbetar-) försäkringen hörande ärenden,

hvilka enligt kommittéernas betänkande borde i hela sin omfattning förläggas till socialstyrelsen,

föreslås nu af de sakkunnige, att socialstyrelsens uppgifter skulle tillsvidare i hufvudsak

begränsas till att öfvertaga handläggningen af de ärenden på ifrågavarande område, som

för närvarande åligga kollegium. Mot en sådan anordning finner sig kollegium icke hafva

någon erinran att framställa. Kollegium vill emellertid äfven för sin del framhålla, att socialfärsäkringsfrågorna

stå i ett mycket nära samband med öfriga arbetarfrågor, ej minst arbetarskyddsärendena,

och att vissa skäl onekligen tala för en för dem alla gemensam handläggning

inom den högsta förvaltningen.

Hvad särskildt beträffar statistiken rörande olycksfall i arbete, har från de svenska

arbet6gifvareföreningarnas förtroenderåd gjorts gällande, att densamma lämpligen kunde förläggas

till riksförsäkringsanstalten, »hvarigenom de arbetsgivare, som hafva sina arbetare försäkrade

i denna anstalt, skulle slippa besväret att gifva dubbla uppgifter». I anledning häraf

får kollegium till en början erinra om, att skyldigheten för arbetsgifvarna att afgifva dylika

uppgifter icke tillkommit uteslutande i statistiskt syfte, utan att dessa uppgifter äfven afse

att tjäna till upplysning och ledning för yrkesinspektionen, hvilken ju för närvarande är förlagd

hos kollegium, men enligt föreliggande förslag skulle öfverflyttas till socialstyrelsen.

Vidare må framhållas, att den lättnad i fråga om afgifvandet af anmälningar om olycksfall,

som enligt förtroenderådets mening genom anförda anordning skulle beredas arbetsgifvarna

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

näppeligen på den vägen kan ernås, enär endast en jämförelsevis liten del af de jämlikt 1901

års olyeksfallsersättningslag ersättningsberättigade arbetare äro försäkrade i riksförsäkringsanstalten,

under det att den stora massan af dessa arbetare antingen är försäkrad i andra

anstalter eller — en mindre del — oförsäkrad. Att vid sådant förhållande till riksförsäkringsanstalten

utlämna alla olycksfallsanmälningar kan uppenbarligen icke komma i fråga.

Därjämte får kollegium med afseende på denna sak påpeka, att kollegium i underdånigt utlåtande

den 15 april 1909 angående revision af olycksfallsersättningslagen gifvit anvisning på

en annan utväg till förenkling af arbetsgifvarnas anmälningsskyldighet vid olycksfall i arbete,

i samband hvarmed kollegium särskild! betonat nödvändigheten af att tillse, det icke arbetsgifvarna

för ifrågavarande ändamål besvärades mera än som vore absolut erforderligt. Då

slutligen i öfrigt inga skäl föreligga för att, innan ännu organisationen af den blifvande

socialförsäkringen blifvit bestämd, vidtaga någon förändring beträffande olycksfallsstatistikens

förläggning, anser kollegium, att densamma fortfarande bör sammanhållas med arbetsstatistiken

och samtidigt med denna öfverflyttas till den nya socialstyrelsen, dit ju äfven närbesläktade

förvaltningsuppgifter och statistiska utredningar, såsom rörande arbetarskyddet, moderskapsförsäkring,

sjukkasseväsendet o. s. v. skulle enligt de sakkunnigas förslag förläggas. Dock

tillåter sig kollegium upprepa sitt i ofvanberörda underdåniga utlåtande den 15 april 1909

gjorda uttalande om önskvärdheten af en författningsändring därhän, att den, jämlikt § 8 i

nådiga kungörelsen den 17 november 1905, vederbörande yrkesidkare ålagda skyldigheten

att, i förekommande fall, till polismyndigheterna afgifva olycksfallsanmälan i två exemplar måtte

upphäfvas och sålunda dylik anmälan under alla förhållanden behöfva aflämnas i allenast

ett exemplar.

För öfrigt synes det böra blifva en af socialstyrelsens närmaste uppgifter att — i

samråd med de särskilda arbetsgifvar- och arbetarfullmäktige och rådet för arbetarskydd

samt med representanter för kommerskollegium, riksförsäkringsanstalten och andra olycksfallsförsäkringsorgan

— söka få sådana anordningar genomförda, hvarigenom arbetsgifvarnas

ofvanberörda skyldighet att afgifva olycksfallsanmälningar, å ena sidan så långt möjligt förenklas,

men ock å den andra sidan på ett samvetsgrant sätt fullgöres.

I fråga om de under grupp d) öfriga sociala frågor hänförda ärenden synes ingen

väsentlig erinring vara att framställa mot dessa ärendens förläggning till socialstyrelsen i den

omfattning, som angifves i de sakkunnigas förslag. Hvad speciellt vidkommer den befattning

med utvandring sär enden (utvandringsagenter in. ni.), som, jämlikt kungl. förordningen den

4 juni 1884, utöfvas af kollegium, finner kollegium sig böra förorda, att densamma i lämplig

utsträckning öfverflyttas på socialstyrelsen, hvarigenom ifrågavarande ärenden skulle komma

att vara förlagda hos samma myndighet, som handhar de med einigrationsspörsmålen så nära

sammanhörande ärendena angående arbetsmarknadens läge, arbetslöshet, offentlig arbetsförmedling,

privat platsanskaffning o. 8. v.

I de yttranden, som afgifvits till kollegium öfver de sakkunnigas förslag, förekomma

vissa anmärkningar rörande de »öfriga sociala frågor*, som ansetts lämpligen böra hänföras

till socialstjTelsen; och vill kollegium i största korthet söka upptaga dessa anmärkningar till

vederbörlig granskning.

Af svenska fattigvårdsförbundet har sålunda gjorts gällande, att fattigvårdsfrågorna

icke för närvarande borde öfverflyttas till civildepartementet och socialstyrelsen, utan, i afvaktan

på fattigvårdslagstiftningskommitténs slutliga utredning och förslag i ämnet, fortfarande

handläggas på samma sätt som hittills. Då emellertid fattigvården icke blott till sin

allmänna natur utan ock genom sin uppenbara samhörighet med frågorna om arbetarskydd,

socialförsäkring m. in. måste anses såsom en utpräglad social omsorg, hvilket äfven fattigvårdsförbundet

erkänt genom att beteckna fattigvårdsfrågorna, jämte de närliggande frågorna

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

om vanartade och i sedligt afseende försummade barn, om fosterbarns vården, om tvångsuppfostran

af° minderåriga förbrytare, om fromma stiftelser samt om tvångsinternering af alkoholister,

såsom »en naturlig grupp sociala ärendem, kan kollegium för sin del icke finna,

hvilka betänkligheter skulle vara att hysa mot de förhanden varande fattigvårdsfrågornas öfverförande

redan nu från jordbruksdepartementet och, beträffande fattigvårdsstatistiken, från

finansdepartementet till civildepartementet, där just de sociala frågorna skola handläggas och

där sålunda fattigvårdsfrågorna skulle komma att insättas i sitt naturliga sammanhang. En

sådan åtgärd torde ej heller, lika litet som den föreslagna anordningen att, under civildepartementet,

tillsvidare förlägga den närmare handläggningen af dessa frågor till socialstyrelsen,

kunna på något sätt föregripa fattigvårdslagstiftningskommitténs utredningar. Med hänsyn äfven

därtill att ärenden angående fosterbarnsvården redan för närvarande tillhöra civildepartementet

och att ärenden angående tvångsinternering af alkoholister förväntas blifva dit förlagda,

skulle för öfrigt ifrågavarande åtgärd jämväl komma att innebära en begynnande ändamålsenlig

koncentrering af särskildt de ärenden, hvilka af fattigvårdsförbundet angifvits tillsammans

bilda en naturlig grupp sociala ärenden.

I betraktande ed den ringa omfattning fattigvårdsärendena för närvarande hafva, för

så vidt ^ de ankomma på centralförvaltningen, finner sig kollegium kunna lämna utan erinran,

att ^ på sätt de sakkunniga föreslagit ifrågavarande ärenden tillsvidare förläggas under en af

byråerna inom socialstyrelsen, vare sig den lista eller den 3:dje.

Kooperativa förbundet har i sitt yttrande bland annat påyrkat, att registreringen af

ekonomiska föreningar måtte genast från början öfverlämnas åt socialstyrelsen. Kollegium

anser dock, att den närmare utredning härutinnan, som föreslagits af de sakkunniga, bör

föregå vidtagandet af ifrågavarande anordning och verkställas af socialstyrelsen, helst som

frågans afgörande skulle härigenom behöfva uppskjutas endast ett år.

Vidkommande slutligen de under grupp e) social upplysning och representation förekommande

ärenden har kollegium icke något att anföra mot de sakkunnigas (och kommittéernas)

uttalande och förslag i denna punkt.

Kollegium anser sig äfven böra fästa uppmärksamheten därpå, att, för öfverflyttande

pa socialstyrelsen af vissa kollegium nu tillkommande funktioner, ändringar måste vidtagas

i följande nu gällande lagar och författningar, nämligen:

instruktionen för Kungl. Maj:ts och rikets kommerskollegium af den 30 oktober 1891,

med ändringar senast den 24 mars 1911,

förordningen den 4 juni 1884 om hvad med afseende å utvandrares fortskaffande till

främmande världsdel iakttagas bör,

instruktionen för yrkesinspektörerna den 20 juni 1890,

lagen angående minderårigas och kvinnors användande i industriellt yrke den 17 oktober

1900,

kungörelsen den 17 november 1905 angående anmälan om olycksfall i arbete,

kungörelsen den 12 december 1905 angående formulär för anmälan om olycksfall''

i arbete,

nådiga brefvet den 17 november 1905 angående ordnande af sjukkasse- och olycksfallsstatistiken,

lagen angående förbud mot kvinnors användande till arbete nattetid i vissa industriella

företag den 20 november 1909,

kungörelsen den 27 januari 1909 angående förändradt formulär för uppgifter om registrerad

sjukkassas verksamhet,

instruktionen för tillsyningsmyndigheten öfver sjukkasseväsendet i riket den 23 december

1910,

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 82 Imf t. (Nr 108.)

24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

kungörelsen den 23 december 1910 angående handläggningen af frågor om statsbidrag

åt sjukkassor,

kungörelsen den 23 december 1910 om sjukkasseregistrets förande m. m.,

kungörelsen den 23 december 1910 om sjukkassenämnden,

kungörelsen den 23 december 1910 angående formulär för vissa uppgifter rörande

sjukkassor,

kungörelsen den 29 april 1911 angående formulär för uppgifter vid ansökning om

statsbidrag åt sjukkassor,

kungörelsen den 30 december 1911 angående formulär för vissa uppgifter rörande

sjukkassor,

lagen angående medling i arbetstvister af den 31 december 1906,

instruktionen för förlikningsman för medling i arbetstvister af den 31 december 1906,

instruktionen för statens arbetsförmedlingsinspektör af den 30 december 1911.

I fråga om socialförvaltningens förläggning finner Kollegium det vara ändamålsenligt

och riktigt, att, såsom de sakkunniga föreslagit, de sociala ärendena sammanföras under

ett departement och att detta departement blir civildepartementet, dit de redan nu till

största delen höra. Kollegium vill i detta sammanhang såsom sin erfarenhet framhålla, att

vid handläggningen'' af de sociala ärendena inom kollegium väsentliga olägenheter af olika

slag yppat sig därigenom, att dessa ärenden varit iördelade pa tva departement, civil- och

finansdepartementen.

Hvad angår socialförvaltningens organisation, hafva de sakkunniga föreslagit, att

den tilltänkta socialstyrelsen skulle upprättas såsom ett centralt ämbetsverk för utöfvande af

själfständig förvaltningsverksamhet, men med skyldighet tillika för verkets chef och tjänstemän

att biträda inom civildepartementet med sociala reg er ing särendens beredning till

underdånig föredragning, uppsättning af expeditioner i sådana ärenden etc. Om än

kollegium icke anser sig böra framställa någon erinran mot den sålunda ifrågasatta skyldigheten,

hvilken, med hänsyn till det ökade behofvet för departementschefen af sakkunnig hjälp

vid beredning och föredragning af de sociala ärendena, kan vara af praktiska skäl pakallad,

vill dock kollegium uttryckligen hafva framhållit, att kollegium icke nu till pröfning upptagit

de riktlinjer med afseende härpå, som af departementalkommitterade angifvits för

den blifvande departementalreformen. Kollegium kan i hvarje fall icke finna, att upprättandet

af en fristående socialstyrelse, på sätt som föreslagits, i något hänseende föregriper nämnda

departementalreform.

I sitt till kollegium afgifna yttrande öfver de sakkunnigas förslag har svenska arbetsgivareföreningarnas

förtroenderåd uttalat vissa farhagor beträffande det blifvande sociala

verkets sjelfständighet och särskildt betonat nödvändigheten af, att verket göres oberoende

af de politiska växlingarna. Med afseende härpå vill kollegium framhålla, att redan den

omständigheten, att socialstyrelsens chef och tjänstemän, jämlikt förslaget, skulle erhålla sina

beställningar på ordinarie stat, synes utgöra en borgen för, att hos socialstyrelsen likaväl

som hos andra centrala ämbetsverk nödig kontinuitet och själtständighet vid ärendenas handläggning

skola bevaras. Då förtroenderådet vill göra gällande, att socialstyrelsen bör ställas

utan samband med något af statsdepartementen, torde förtroenderådet därmed närmast hafva

afsedt, att den föreslagna skyldigheten för verkets chef och tjänstemän att medverka inom

civildepartementet med ärendenas föredragning och expediering icke ma komma till stånd. Såsom

framgår af kollegii ofvan gjorda uttalande, har kollegium icke funnit de i berörda afseende

framställda erinringar böra tillmätas någon afgörande betydelse. Däremot anser kollegium,

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 108.

i likhet med förtroenderådet och i anslutning till hvad äfven af de sakkunniga ifrågasatts,

att vissa mera betydelsefulla ärenden, särskildt lagstiftningsfrågor, höra inom socialstyrelsen

handläggas och beslut i dem fattas under den kollegiala formen.

Af svenska arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd har jämväl betonats nödvändigheten

af, att socialstyrelsen, för bibehållande af sin opartiska karaktär, undviker att »lägga sig i»

arbetstvister, och särskildt att förbud stadgas för socialstyrelsens chef och tjänstemän att

vara medlemmar i skiljenämnder eller förliknings- och förhandlingsnämnder, som hafva att

behandla tvister mellan arbetsgivare och arbetare. Kollegium anser sig med afseende härpå

böra erinra om, dels att i England handelsministeriet (Board of Träde) genom lag tillagts

rättighet och skyldighet att direkt ingripa i arbetskonflikter (jfr härom kommittéernas betänkande,

sid. 62—63), dels att, under de år kollegii afdelning för arbetsstatistik ägt bestånd,

medverkan af dess tjänstemän, såsom på området sakkunniga, vid upprepade tillfällen

anlitats, ej minst från arbetsgifvarhåll — samt i öfrigt äfven från regeringens sida — för

lösning af arbetstvister. Att, såsom förtroenderådet ifrågasatt, genom ett uttryckligt förbud

förhindra socialstyrelsen och dess därtill lämpliga tjänstemän att i förekommande fall fylla

dylika viktiga samhällsfunktioner, för hvilka de på grund af sin verksamhet böra äga alldeles

särskilda förutsättningar, lärer näppeligen kunna komma i fråga. En annan sak är, att

en sådan medverkan i framtiden endast undantagsvis torde kunna komma att lämnas, åtminstone

hvad beträffar socialstyrelsens chef, på grund af de omfattande uppgifter, som den

nya organisationen innesluter.

Såsom kollegium redan förut framhållit, måste, äfven efter den ifrågasatta skilsmässan,

ett väl ordnadt och regelmässigt samarbete upprätthållas mellan näringsförvaltningen

och socialförvaltningen. Särskildt lifligt torde detta samarbete af helt naturliga skäl komma

att blifva mellan socialförvaltningen och kollegii industribyrå, i hvilket afseende ett verkligt

gifvande resultat skulle i hög grad befrämjas genom förverkligandet af den föreslagna, redan

i och för sig erforderliga uppdelningen af industriärendena på två byråer. Det bör under

sådana förhållanden enligt kollegii tanke vara af synnerlig vikt att tillse, att ifrågavarande

samarbete anordnas under former, som å ena sidan icke lägga binder i vägen för ärendenas

snabba och ändamålsenliga handläggning, men å den andra äro fullt betryggande för tillgodoseendet

af båda parternas särskilda intressen. Med hänsyn härtill håller kollegium före,

dels att uttryckliga föreskrifter om samarbete böra införas i de båda verkens instruktioner,

dels att, då sådant samarbete kräfves, de ärenden, som äro af särskildt stor betydelse, böra

handläggas enligt de i nådiga kungörelsen den 16 februari 1900 stadgade förmer — och

detta äfven i fall, då ärendet kan bero på ettdera eller bägge verkens initiativ — hvaremot

i fråga om öfriga ärenden af vikt samarbetet synes med fördel kunna anordnas på det

vida enklare sätt, som omförmäles i t. ex. instruktionen för vattenfallsstyrelsen (§ 30). I

I fråga om byråindelningen anser kollegium lämpligt och ändamålsenligt, att antalet

byråer under alla omständigheter fastställes till fyra och att följaktligen oberoende af yrkesfarelagens

antagande eller icke, en särskild byrå för arbetarskyddsärenden och yrkesinspektion,

på skäl som kollegium ofvan anfört, anordnas redan från början, i väsentlig öfverensstämmelse

med yrkesinspektörernas i ämnet gjorda, redan förut återgifna uttalande. Sistnämnda

byrå skulle nämligen, äfven om anförda lag icke kommer till stånd under innevarande

år, tillsvidare få full sysselsättning för den härför afsedda personalen med bland annat

sådana arbeten, som hittills, på grund af otillräcklig personal, icke kunnat utföras i den

utsträckning, som hade varit behöflig! och önskvärdt. Beträffande lista byrån skulle den nuvarande

befattningen som arbetsförmedlingsinspektör och beträffande 3:dje byrån befattningen

som sjukkasseiuspektör förvandlas till resp. byråchefsbefattningar, en utveckling, som kolle
-

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

gima finner helt naturlig med hänsyn till dessa befattningsinnehafvares väsentligt ökade uppgifter

och växande betydelse, särskildt i egenskap af föredragande. Vidkommande speciellt

l:sta hyrån har dess betydelsefulla ställning inom socialförvaltningen betonats af svenska

arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd, som äfven ansett, att ett socialt råd borde upprättas

enbart för de till nämnda byrå hörande ärenden, något som dock kollegium, i betraktande

däraf att socialstyrelsen skulle erhålla arbetsgifvar- och arbetarfullmäktige samt ett

råd för arbetarskydd, icke anser omedelbart vara behöflig!,. Hvad slutligen angår 4:de byrån,

synes jämväl denna vara synnerligen väl motiverad i betraktande af de omfattande och

maktpåliggande uppgifter, som vänta ifrågavarande byråchef vid ledningen af socialstatistikens

olikartade och delvis ännu obearbetade grenar.

I fråga om personalen vill kollegium först och främst, i full anslutning till hvad

därom anförts från såväl kommittéernas som de sakkunnigas sida, bestämdt förorda, att densamma

uppföres på ordinarie stat. Vidare får kollegium, i anslutning till de sakkunnigas

uttalande å sid. 51—52 i deras förslag, understryka vikten af, att jämväl samtliga förste

aktuariebefattningar å den statistiska byrån göras till ordinarie, enär det eljes för dessa befattningar,

på hvilka måste ställas särskildt stora fordringar i fråga om såväl vetenskapliga

insikter som statistisk teknik, torde blifva hardt när omöjligt att anskaffa och behålla fullt

kompetenta personer. Därjämte får kollegium, under erinran om de af svenska arbetsgivareföreningarnas

förtroenderåd framställda fordringarna på full sj anständighet och opartiskhet

hos socialstyrelsen och dess personal, upprepa nödvändigheten af, att bemälta personal,

icke minst med hänsyn härtill, blir upptagen på ordinarie stat.

Vidkommande personalens antal vill det af de till kollegium inkomna yttranden i

ämnet synas, som om densamma vore för knappt tilltagen för att möta de redan befintliga

och alltjämt växande sociala krafven. Äfven om kollegium i likhet med de sakkunniga anser,

att personalens antal hör så noga som möjligt afpassas efter de nuvarande och närmast förestående

uppgifternas storlek, kan dock kollegium, vid en närmare granskning af de sakkunniges

förslag i denna del, icke undgå att finna, att en tillökning i personalstaten är

på ett par punkter behöflig.

Af skäl, som kollegium i det föregående angifvit, synes det vara nödvändigt, att socialstyrelsen

utrustas med högre juridisk-administrativ kompetens, än som föreslagits. Kollegium

vill dock icke förorda upprättandet af en särskild byrå för ifrågavarande ändamål,

men anser, att åtminstone den af styrelsens juridiskt-administrativt utbildade tjänstemän, som,

jämte sekreterare, skall vara föredragande för lagstiftningsfrågor och viktigare författningsärenden,

bör göras till ordinarie byrådirektör med däremot svarande löneförmåner — en anordning,

som näppeligen lärer kunna möta någon gensaga och i öfrigt skulle stå i full öfverensstämmelse

med hvad såväl de båda kommittéerna som äfven do sakkunniga, ehuru under

viss annan förutsättning och för annat ändamål, föreslagit. Endast genom en sådan eller

liknande anordning torde det blifva möjligt att åt socialstyrelsen förvärfva och under eu

följd af år bibehålla en för ifrågavarande uppgift fullt kompetent person.

I sin egenskap af särskild föredragande bör gifvetvis bemälde byrådirektör i förekommande

fall fungera som ledamot i socialstyrelsen med samma befogenheter och skyldigheter

som öfriga ordinarie ledamöter i styrelsen. Kollegium vill med afseende pa denna anordning

erinra därom, att densamma icke innebär någon nyhet inom statsförvaltningen, utan

står i öfverensstämmelse med hvad som redan förekommer i vissa andra verk.

Kollegium får äfven föreslå, att ifrågavarande byrådirektörsbefattning tilldelas den

föreslagna lista byrån. Hinder bör då icke heller möta för, att byråchefsbefattningen på

nämnda byrå beklädes med en administrativt utbildad jurist, hvilken i sådant fall handlägg
-

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

ningen af lagstiftningsfrågor och viktigare författningsärenden inom styrelsen bör tillkomma.

I dylikt fall borde naturligen uppgiften att vara arbetsförmedlingsinspektör i stället förenas

med byrådirektörsbefattningen. Därest en sådan anordning träffas, som kollegium nu föreslagit,

synes emellertid de sakkunnigas förslag, i hvad det afser, att uppgiften att vara chefens

ställföreträdare skall förenas med byråchefsbefattningen å lista byrån, icke böra komma

till stånd.

. Kollegium vill för öfrigt särskilt framhålla, att socialstyrelsen äfven vid bifall till

kollegii här ofvan framställda förslag icke skulle erhålla en så stark utrustning af juridiskadministrativ

kompetens som vissa andra större verk.

Beträffande ^ den af de sakkunniga föreslagna afknappningen, i hvad den afser sekreterarbefattningen

å 4:de byrån, vill det jämväl synas kollegium, som om en sådan afknappning

icke vore tillrådlig, utan anser kollegium, att å nämnda byrå bör, i enlighet med kommittéernas

ursprungliga^ förslag, finnas en särskild sekreterare för fullgörande, utom af de löpande

sekreterargöromalen, af bland annat den särskildt maktpåliggande uppgiften att biträda

vid redigeringen af månadstidskriften »Sociala Meddelanden».

I likhet med de sakkunniga vill kollegium särskildt vitsorda behofvet af en för socialstyrelsen

i dess helhet gemensam bibliotekarie och registrator.

Med afseende på de kvinnliga befattningsinnehafvarna hade kollegium helst velat

återupprepa sina flera gånger förut gjorda framställningar om ett tredje ålderstillägg för den

lägsta tjänstegraden, men finner sig nu därtill förhindradt, sedan genom statsmakternas innevarande

ar fattade beslut de kvinnliga biträdena inom alla statens verk blifvit uppdelade i två

löneklasser, hvardera med endast två ålderstillägg. Däremot får kollegium förorda, att då på

flertalet af de kvinnliga biträdena inom den ifrågasatta socialstyrelsen måste ställas större

kraf än på vanljga renskrifverskor (större bildningsgrad, språkkunskaper o. s. v.), också detta

flertal genast från början tilldelas den andra tjänsteklassen. I likhet med kommittéerna och

de sakkunnige vill dessutom kollegium jämväl för sin del vitsorda riktigheten af, att inom

en blifvande socialstyrelse, likasom för närvarande inom kollegii afdelning för arbetsstatistik,

äfven relativt högt kvalificeradt arbete maste utföras af flera af de kvinnliga biträdena, och

att sålunda kommittéernas förslag om inrättande af en s. k. bokhållargrad för dylika arbeten

måste anses vara fullt motiveradt.

Därjämte far kollegium i fråga om sociala råd och sakkunniga i det hela uttala sin

anslutning till de sakkunnigas förslag och i öfverensstämmelse därmed särskildt framhålla

önskvärdheten af, att fullmäktige hos socialstyrelsen för arbetsgivare och arbetare måtte

omedelbart komma till stånd.

Då kollegium förutsätter, att kollegium beredes tillfälle att yttra sig om instruktionen

för en blifvande socialstyrelse i de delar, som beröra kollegium, äfvensom med afseende på

de öfvergångsbestämmelser, som torde komma att föranledas af den ifrågasatta nyorganisationen,

anser sig kollegium icke behöfva nu yttra sig om de sakkunnigas förslag i vidare mån än

som ofvan skett.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

Utdrag af kollegii denna dag förda protokoll, innefattande af undertecknade Wernstedt

och Lagerheim uttalade särskilda meningar bifogas.

Föredragande i detta ärende hafva varit undertecknad Wernstedt, sa vidt angår kollegii

organisation, och i öfrigt undertecknad Bergsten.

Underdånigst

ALFR. LAGERHEIM.

JOHAN PlHLGREN. CARL MALMÉN. C. L. WERNSTEDT. NlLS BERGSTEN.

Erik Sjöstrand.

Protokoll hållet hos Kungl. Maj:ts och

rikets kommerskollegium den 28 februari 1912.

Närvarande:

Generaldirektören herr Lagerheim,

Herr kommerserådet Pihlgren,

» » Malmen,

Tjf. » , t. f. sekreteraren Wernstedt,

,> byråchefen, förste aktuarien Bergsten.

S. D. Föredrogs Kungl. Maj:ts nådiga remiss angående ett af de inom kungl. civildepartementet

särskilt tillkallade sakkunniga afgifvet förslag till upprättande under civildepartementet

af ett centralt verk för sociala ärenden — socialstyrelsen — jämte i ärendet

inkomna yttranden; och beslöts underdånigt utlåtande af det innehåll registraturet utvisar.

Beträffande utlåtandets innehåll uttalades särskilda meningar af tjf. kommerserådet

Wernstedt och generaldirektören herr Lagerheim och anfördes i sadant afseende

af tjf. kommerserådet Wernstedt:

»De inom civildepartementet särskildt tillkallade sakkunniga hafva föreslagit, att den

blifvande socialstyrelsens chef och tjänstemän skulle vara skyldiga att biträda inom civildepartementet

med sociala regeringsärendens beredning till underdånig föredragning, uppsättning

af expeditioner i sådana ärenden otc.

Detta förslag kan jag för min del icke förorda.

s. 191 Kontrollera mot PDF

191

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

Af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för den 30 december 1911 framhår att

genom en sådan anordning icke skulle nödvändiggöras någon ökning af civildepartementets

byrapersonal. En gifven följd häraf torde blifva, att socialstyrelsens tjänstemän i regel

komma att i departementet bereda och föredraga alla sociala ärenden med undantag af besvarsmalen.

ö

Det ,syne.s. mig uppenbart, att chefen för civildepartementet behöfver ökad tillgång

till sakkunnigt biträde vid de sociala ärendenas handläggning i departementet. Det måste

därför anses nödvändigt, att socialstyrelsens tjänstemän åläggas att närvara vid ifrågavarande

handläggning för lämnande af erforderliga upplysningar.

Men att för detta centrala ämbetsverks tjänstemän föreskrifva den af de sakkunnige

ifrågasätta skyldigbeten synes mig vara olämpligt. En liknande anordning finnes väl redan

beträffande försäkringsmspektionen, bankinspektionen och kontrollstyrelsen. Emellertid hafva

de ärenden, som äro föremål för dessa ämbetsverks verksamhet, en afsevärdt mindre räckvidd

än socialstyrelsens ärenden. Erfarenheten om denna anordnings lämplighet för nämnda

tre verk är ej heller synnerligen stor.

, De hufvudsakliga fördelar, som ett genomförande af de sakkunnigas ifrågavarande

förslag skulle medföra, nämligen undvikande af dubbelarbete och befordrande af skyndsamhet

vid ärendenas handläggning, kunna enligt min åsikt beträffande de ofta ömtåliga och i samhällets

utveckling djupt ingripande sociala ärendena icke uppvägas af den större garanti för

framtiden med afseende å socialstyrelsens själfständighet och ärendenas grundliga behandling

hos statsmyndigheterna, som erhålles, därest skyldighet att inom civildepartementet biträda

med handläggning af de sociala ärendena på sätt de sakkunniga föreslagit icke stadgas för

socialstyrelsens tjänsteman och inom sagda departement således måste anställas särskilda

tjänstemän för handläggning af ifrågavarande ärenden»; och

af generaldirektören lierr Lagerlieim:

»Hvad de^ sakkunnige yttrat om att krafvet på arbetets utförande under fullt betryggande

former mahända blefve bäst tillgodosedt, genom att vissa mer» betydelsefulla ärenden

äfgjordes under den kollegiala formen, ger mig anledning att framhålla, hurusom det innebar

större trygghet, om ett ärende afgöres af verkets chef efter att hafva hört den eller

dem, som besitta full sakkunskap på det område, som ärendet berör, än om detta skulle

"gorå® nefter omröstning af flera bisittare, där måhända endast eu vore verkligt sakkunnig

Den kollegiala öfverläggningen före ett besluts fattande är däremot alltid af stor betydelse!

Min asikt är därför, att med undantag för disciplinmål, där beslutets fattande enligt

majoritetens mening är i sin ordning, den kollegiala formen vid ärendenas af Hörande icke

bor vinna tillämpning.» •

In fidem.

Erik Sjöstrand.

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 108.

Bil. 2.

Statistiska Centralbyrån.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 12 dennes har statistiska centralbyrån anbefallts att afgifva

underdånigt utlåtande angående öfverflyttning af vissa uppgifter från centralbyrån till en

social styrelse enligt remissen bilagdt förslag.

Till åtlydnad häraf får centralbyrån anföra följande.

Enligt kommerskollegiikommitténs gemensamt med departementalkommitterade den

18 november 1911 angående nämnda styrelse afgifna underdåniga betänkande, pa hvilket

förenämnda förslag i hufvudsak är grundad!, skulle till densamma från centralbyrån öfverflyttas

den preliminära emigrationsstatistiken, statistiken öfver fromma stiftelser samt fattigvårdsstatistiken;

enligt förslaget den preliminära emigrationsstatistiken och fattigvardsstatistiken.

Såsom skäl för öfverflyttning af de preliminära uppgifterna om emigrationen har anförts-

att de icke erhållas från prästerskapet i samband med öfriga uppgifter till befolkmngsstatistiken,

utan från vissa lokalmyndigheter, som handhafva tillämpningen af gällande författningsföreskrifter

om utvandring; att det är högeligen önskvärd!, att dessa löpande uppgifter

vid hvarje tidpunkt stå till den sociala styrelsens direkta förfogande; att denna styrelse

uppenbarligen bör hafva största intresset af, att uppgifterna må blifva i möjligaste man

belysande och korrekta; samt att den kan med största framgång verka i sadant syfte genom

sitt handhafvande af hithörande författningar äfvensom genom beröring och överenskommelser

med motsvarande myndigheter i särskilt våra grannländer samt de mest betydande erm
grationsorterna

i utlandet. .

Vid bedömandet af denna fråga torde böra ihagkommas, att ifrågavarande preliminära

uppgifter inkomma månatligen till statistiska centralbyrån från polismyndigheterna i vissa

hamnar, genom länsstyrelserna, samt beträffande utvandringen öfver Norge genom detta lands

statistiska centralbyrå; de afse endast antalet utvandrare, fördelade efter kön, utvandringslän

och utvandringshamn samt äro sålunda långt ifrån i samma man belysande för de sociala

förhållandena som de årliga, nominativa och mera ingående uppgifterna från prästerskapet;

deras ändamål är också endast att vinna en snabb och fortlöpande kännedom om emigrationens

omfattning; de publiceras af centralbyrån omedelbart i Post- och inrikes tidningar,

de svenska omkring en vecka och de norska (kvartalsvis) omkring tre veckor efter den tid,

de afse; endast obetydligt är att hämta ur rapporterna utöfver hvad sålunda blifvit offentliggiordt.

Det torde ej kunna påvisas, att statistiska centralbyrån ej hyser det största intresse

för dessa uppgifter, hvilka redan nu förträffligt motsvara sitt afsedda ändamål. I sakens

natur ligger, att de ej kunna blifva fullt korrekta, men bristfälligheterna äro af underordnad

betydelse, och tvifvelaktigt torde vara, om de möjligheter, som förefinnas till deras af hjälpande,

blifva större genom öfverflyttningen till socialstyrelsen.

s. 193 Kontrollera mot PDF

193

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

Såsom det förnämsta skälet för upprättandet af den föreslagna socialstyrelsen anföres

behofvet och ändamålsenligheten af de sociala ärendenas sammanförande i görligaste omfatta

ning till en enhetlig förvaltningsorganisation. Grundsatsen är riktig, men gäller äfven andra

förhallanden. Att fördela en statistik öfver samma ämne på två myndigheter anses sålunda

med Tätta soin principiellt oriktigt. På grund häraf och då hållbara skäl icke anförts för

den preliminära emigrationsstatistikens föreslagna öfverflyttning från statistiska centralbyrån

till det^ nya ämbetsverket, far centralbyrån afstyrka densamma. Då centralbyrån emellertid

anser såsom befogadt det framställda förslaget, att fastställande af plan för den hufvudsaklig3^

årliga emigrationsstatistiken bör ske i samråd med socialstyrelsen, bör detta äfven gälla

i fråga om den preliminära statistiken.

Pa den grund att flertalet fromma stiftelser har en utprägladt social karaktär, anse

kommittéerna för lämpligast, att statistiken rörande dem förlägges till den sociala förvaltningen.

Enär emellertid en betydlig del af stiftelserna afser ändamål, som hänföra sig till

ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde, hvilket departement därjämte för närvarande

har att handlägga det alldeles öfvervägande flertalet af dem rörande ärenden, och då någon

enhetlig lagstiftning eller tillsyn icke finnes för stiftelserna anordnad, framhålles i det^nu

upprättade förslaget, att för närvarande anledning saknas att här vidtaga någon ändring samt

att statistiska centralbyrån sålunda tillsvidare torde böra bibehållas vid sin befattning med

utarbetandet af statistiken öfver dessa stiftelser.

_ denna meningsskiljaktighet och då de fromma stiftelserna afse ändamål, som hänföra

sig till olika myndigheters verksamhetsområden, synes icke något skäl förefinnas, hvarför

denna statistik skall skiljas från det centrala ämbetsverket. Statistiken öfver dessa stiftelser

har förut ingått såsom tabellbilaga till länsstyrelsernas femårsberättelser, hvarigenom

en mera ingående granskning och ett vidsträcktare fullständigande af dess uppgifter ej lämpligen

kunnat företagas, bland annat af den orsak att härigenom offentliggörandet af de allra

flesta bland berättelserna skulle ytterligare hafva försenats med åtskilliga månader. Sedan

något samband med femarsberättelserna ej längre star hindrande i vägen, kan en mera sorgfällig

granskning ske och fullständigare uppgifter om dessa stiftelser erhållas. De till centralbyrån

ingående primäruppgifterna till den kommunala finansstatistiken kunna jämväl

användas för detta ändamål, hvilket är af betydelse, då det öfvervägande flertalet af dessa

stiftelser förvaltas af kommunala myndigheter. För att förbättring skall inträda, är dock af

synnerlig vikt, att de pavisade bristfälligheterna i fråga om lagstiftningen för dessa stiftelser

blifva afhjälpta.

Den mest omfattande af de statistiska redogörelser, som föreslagits till öfverflyttning,

är statistiken öfver den kommunala fattigvården. Denna har ända till senaste tid utgifvits i

samband ^med och på samma gång som statistiken öfver kommunernas finanser, men från och

med årgången 1909 ^ har häri skett den förändring, att fattigvårdsstatistiken i berättelsen

Kommunernas fattigvård och finanser utgör en del för sig, som kan offentliggöras väsentligt

tidigare än den återstående delen. Enligt hvad af årets statsverksproposition framgår, kunna

lämpliga anordningar vidtagas, för att fattigvårdsstatistiken och den kommunala finansstatistiken

ma kunna utgifvas af tvä olika ämbetsverk, och förefinnes sålunda i det samband, som

nu äger rum mellan dessa två slag af statistik, intet hinder för fattigvårdsstatistikens öfverflyttning.

Härvid är dock ej nödigt, att uppgifterna om fattigvårdens finanser brytas ut ur

sitt samband med öfriga slag af kommunala finanser, hvilket vore högeligen olämpligt; någon

sådan öfverflyttning är ej heller afsedd att äga rum vare sig enligt kommittéernas betänkande

eller enligt det nu framlagda förslaget.

Med den utsträckning, hvari enligt detta förslag statistiska bearbetningar skulle tillhöra

socialstyrelsen, kan ej såsom giltigt skäl mot en förflyttning dit af fattigvårdsstatistiken

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 82 Käft. (Nr 108.) 25

opaginerad Kontrollera mot PDF

1^94 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108. .

anföras, att den i styrelsen ej skulle komma under behandling åt skolade statistik; men sadana

saknas ej heller i centralbyrån, och den förbättring af denna statistik, som är af behofvet

påkallad, kan utföras äfven härstädes. Såsom skäl för öfverflyttningen har anförts

fattigvårdens nära samband med den öfriga sociala statistiken. Visserligen kan uttrycket

social hänföras till en mängd olika områden, och den sociala statistiken kan utsträckas att

omfatta hardt nära all officiell statistik, men förnekas kan dock icke, att ett nära samband

förefinnes mellan fattigvård och ålderdomsförsäkring, invaliditetsförsäkring och andra ärenden

af mera utpräglad social karaktär. Sin förnämsta betydelse får dock nyssnämnda skal dåra!,

att enligt förslaget skulle till styrelsen öfverföras jämväl öfriga ärenden, som afse den allmänna

fattigvården. , . .

Äfven om man ställer sig på samma ståndpunkt, som kommittéerna mtagit i Iraga

om den officiella statistikens förläggning, kan likväl en invändning göras beträffande det resultat,

hvartill de här kommit. Den mest djupgående motsättningen beträffande denna statistiks

organisation är frågan om dess centralisering eller decentralisering. Statistiska kommittén

har i motsats mot de förenämnda kommittéerna, starkt betonat centralisationsprincipens

företräde och uppå den byggt sitt förslag. Äfven om hvad som i dess betänkande

andrages till försvar för centralisationen icke alltid är bevisande, är dock afvikelsen från

dess förslag i högsta grad betydande, då nu föreslås att från det centrala ämbetsverket afskilja

en statistik, som alltid varit därmed förenad, och detta ehuru det för närvarande endast

är fråga om en provisorisk organisation af ämbetsverket, vid hvilket slag af organisation,

såsom i statsverkspropositionen framhålles, bör byggas på den förhanden varande organisationsformen,

så vidt ej särskildt mycket starka skäl tala däremot. Då härtill kommer, att äfven

organisationen af socialstyrelsen ej nu blir fullt afslutad, torde skäl kunna anses föreligga

för att fattigvårdsstatistiken tillsvidare må bearbetas och offentliggöras af statistiska central
^

Ett sådant temporärt ordnande af ärendet blefve desto mera af beliofvet påkalladt,

ifall ett beslut ej nu skulle fattas om fattigvårdsärendenas öfverflyttning till socialstyrelsen,

ett beslut som möjligen kan röna inverkan af det förhållandet att en genomgående revision

af fattigvårdslagstiftningen anses af behofvet påkallad, men ännu endast, är föremal för kommittébehandling,

något som äfven är förhållandet med ålderdomsförsäkringen.

Stockhom den 27 februari 1912.

Underdånigst

under öfverdirektörens frånvaro

EDV. SÖDERBERG.

F. A. Sundberg.

s. 195 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

195

Bil. 3.

Försäkringrsinspektionen.

Till Konungen.

Genom nådig remiss af 12 innevarande månad har försäkringsinspektionen anbefallts

att afgifva yttrande öfver den af sakkunniga upprättade promemoria angående inrättande af

ett centralt verk för sociala ärenden, socialstyrelsen, med hänsyn till det föreslagna samarbetet

mellan socialstyrelsen och försäkringsinspektionen.

Då de sakkunniga stödja sig på kommerskollegiikommitténs och departementalkommitterades

gemensamma betänkande angående socialstyrelsen, är det lämpligt att gå till detta

betänkande för att få eu fylligare bild af det föreslagna samarbetet än hvad sakkunnigas

promemoria ger.

De nämnda kommittéerna föreslå samarbete i följande fall och former:

1) Samarbete i regeringsärenden.

2) Gemensam handläggning af viktigare kontorsärende af försäkringsteknisk natur i

egentlig bemärkelse, som till en del berör såväl socialstyrelsens som försäkringsinspektionens

ämbetsområden, äfvensom af å socialstyrelsen ankommande ärenden angående försäkringsinspektionens

publikationer.

3) De båda verkens representerande vid hvarandras sammanträden, när eljes fråga

af större vikt handlägges, som berör bådas ämbetsområden.

Det ifrågasättes icke, att samarbete i regeringsärende skall komma till stånd förr än

i samband med departementalreformens genomförande. Då förslag ännu icke föreligger om

formen '' för detta samarbete, är det ej möjligt för försäkringsinspektionen att för närvarande

yttra sig om förslaget i denna del.

Den under 2) omnämnda gemensamma handläggningen af vissa ärenden skulle ske

under de former, som angifvas i kungl. kungörelsen af 16 februari 1900. Detta innebär att

vid sådan handläggning de båda verkens chefer samt två ledamöter från hvartdera verket

skulle sammanträda; cheferna ensamma skulle ha beslutanderätt, ledamöterna skulle äga att

i öfverläggningarna deltaga och att till protokollet anmäla afvikande mening; vore cheferna

af olika mening, skulle dens mening gälla, som hade högre rang eller, vid lika rang, äldre

fullmaktsdatum. Då numera bestämmelser om olika rang icke längre finnas, skulle alltså

fullmaktens datum komma att afgöra hvem af de båda cheferna, som skulle äga den afgörande

rösten.

Mot denna gemensamma handläggning må först den anmärkning göras, att den är en

synnerligen tung form, som synes böra komma i fråga endast undantagsvis och om ingen

annan enklare form står att finna. Att döma af ett uttalande å sid. 45 synas äfven de

sakkunniga i viss mån luta åt denna uppfattning.

Bland de ärenden, som enligt kommittéernas förslag skulle vara föremål för gemensam

handläggning, märkas ärenden angående försäkringsinspektionens publikationer. Att dessa

ärenden förlagts hit beror därpå, att enligt kommittéernas förslag skulle utförandet af försäkringsinspektionens

statistik och försäkringsinspektionens publikationsverksamhet förläggas

till socialstyrelsens statistiska byrå. De sakkunniga uttala visserligen i sin promemoria, att

denna anordning icke för närvarande är möjlig, men önska dock dess genomförande längre

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

fram i samband med den tillämnade departementalreformen. Med anledning häraf anser sig

försäkringsinspektionen höra uttala sig äfven om detta förslag.

Enligt detsamma skulle en förste aktuarie vid socialstyrelsens tredje byrå vara »närmaste

ledaren och utföraren af —---försäkringsstatistiken---». Då detta för
slag

ingenstädes i kommittéernas betänkande motiveras, är det måhända att förmoda, att det

ansetts som en obetydlig detalj och därför icke underkastats någon närmare granskning vare

sig inom kommittéerna eller af de sakkunniga. Förhållandet är emellertid, att en sådan

utbrytning af försäkringsstatistiken är en omöjlighet, såvida försäkringsinspektionen skall

fortfarande vara tillsynsmyndighet öfver försäkringsanstalterna. Tillsynen öfver bolagen utöfvas

nämligen i vanliga fall, där ej tillfälle gifs till särskild inspektion eller revision, genom

granskning af bolagens uppgifter och denna granskning utmynnar i statistiken. Statistiken

utgör alltså en del af försäkringsinspektionens ämbetsberättelse, i själfva verket den viktigaste.

Också föreskrifves det, såväl i den nu gällande som i den af kommittéerna föreslagna

instruktionen för försäkringsinspektionen, att försäkringsinspektionen skall årligen afgifva

redogörelse för bolagens verksamhet och räkenskaper, en redogörelse, som måste taga form af

försäkringsstatistik. Här föreligger alltså en bestämd motsägelse mellan instruktionerna för

socialstyrelsen och för försäkringsinspektionen. Och är det omöjligt för försäkringsinspektionen

att afstå från att själf utföra försäkringsstatistiken, så är det å andra sidan äfven omöjligt

för socialstyrelsen att verkställa den. Ty för bearbetningen af bolagens uppgifter, där

den skall vara annat än en kritiklös sammanställning, erfordras i stor utsträckning, att

upplysningar inhämtas antingen genom förfrågningar hos bolagen eller genom undersökningar

af deras böcker och register. Då socialstyrelsen tydligen icke kunde göra sådana förfrågningar

och undersökningar hos bolag, som icke stå under socialstyrelsens kontroll,

måste alltså socialstyrelsen erhålla de nödiga upplysningar af försäkringsinspektionen.

Det riktiga blir därför, att försäkringsinspektionen utför statistiken rörande de af densamma

kontrollerade anstalterna och socialstyrelsen likaså rörande de under densamma ställda anstalterna,

socialstyrelsen sedan obetaget att göra de sammanfattande öfversikter öfver hela

försäkringsväsendet, som må finnas lämpliga och kunna uppgöras på grundval af försäkringsinspektionens

och dess egna försäkringsstatistiker. Det må här erinras om att den statistiska

kommittén, som eljes sökte såvidt möjligt centralisera den officiella statistiken, uttalat sig

för att försäkringsstatistiken borde kvarstanna hos försäkringsinspektionen såsom utgörande

en del af dess ämbetsberättelse.

I det föregående har försäkringsinspektionen närmast tänkt på försäkringsstatistiken,

sådan den hittills varit, nämligen en sammanställning af bolagens uppgifter om deras räkenskaper

och verksamhet, med de ändringar eller anmärkningar, som vid noggrann kritisk

granskning af dem eller eventuellt vid närmare undersökning af bolagen visat sig erforderliga.

Emellertid förbereder försäkringsinspektionen för närvarande äfven andra statistiska

undersökningar, som möjliggöras därigenom att uppgiftsformulären gjorts mera detaljerade.

Ej heller sådana undersökningar, som kunna blifva af stor betydelse för försäkringsväsendets

utveckling, kunna öfverlämnas åt annan myndighet.

Skulle socialstyrelsen utföra försäkringsstatistiken, blefve väl äfven fastställandet af

formulären för bolagens uppgifter ett »å socialstyrelsen ankommande ärende». Ty för den,

som skall utföra en statistik, är tydligen de statistiska formulärens form och innehåll en

fråga af största vikt. Men är detta meningen, måste försäkringslagen ändras, eftersom den

lägger formulärenä fastställande i försäkringsinspektionens hand. Att en fråga af denna

grundläggande betydelse för försäkringsinspektionens hela verksamhet sålunda skulle undandragas

försäkringsinspektionens afgörande och öfverföras till gemensam handläggning af socialstyrelsen

och försäkringsinspektionen, är ägnadt att ställa hela förslaget i skarp belysning.

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

Om på nu anförda skäl försäkringsstatistiken icke kan öfverflyttas till socialstyrelsen,

skulle denna ej kunna hafva annan befattning med försäkringsinspektionens publikationer än

att befordra dem till trycket och ombesörja deras utdelning.

lfa de sakkunniga uttalat sig för att socialstyrelsen icke för närvarande skulle hafva

någon befattning med försäkringsinspektionens statistik och publikationer, återstår det enligt

deras förslag för den gemensamma handläggningen endast »viktigare ärenden af försäkringsteknisk

natur i egentlig bemärkelse, hvilka till en del beröra såväl socialstyrelsens som försäkringsinspektionens

ämbetsområden».

Såsom ofvan påpekats innebär detta, att dessa rent försäkringstekniska ärenden

skulle kunna komma att afgöras icke af försäkringsinspektionens chef, som skall vara sakkunnig

på området, utan, beroende på fullmaktens datum, af socialstyrelsens chef, som icke

behöfver vara sakkunnig och väl icke heller kommer att blifva det. Det vore mindre att invända

mot denna oegentlighet, om föreskriften erhållit sådan form (se t. ex. en liknande

bestämmelse i arméförvaltningens instruktion), att af densamma klart framginge, hvilka försäkringstekniska

frågor som skulle gemensamt behandlas och att dessa vore af mindre betydelse

för försäkringsinspektionens verksamhet i öfrigt. Men föreskriften har icke denna klara

formulering. Den lämnar äfven osagdt, i hvilken ordning det i tvifvelaktiga fall skall afgöras,

huruvida ett försäkringstekniskt ärende skall göras till föremål för gemensam handläggning

eller icke. Föreskriften anger endast, att ärendet skall handläggas gemensamt, när

det ^berör bada verkens ämbetsområden. För att bedöma föreskriftens innebörd måste man

alltså undersöka, i hvad mån gränslinjen mellan dessa områden är bestämd.

Man finner då lätt, att denna gräns i själfva verket är mycket sväfvande. Till socialstyrelsens

område skall socialförsäkringen höra, men ingen utredning lämnas om hvad socialförsäkring

är till skillnad från annan försäkring. Det ligger i sakens natur, att hvarje sund

försäkring tjänar ett socialt ändamål, enär den afser att genom de mångas sammanslutning

skapa motståndskraft mot förluster, som skulle vara den enskilde öfvermäktige. Ur denna

synpunkt är äfven den privata försäkringen socialförsäkring. Ej heller finner man någon

gränslinje, om man söker som socialförsäkring beteckna den, som tillgodoser de mindre bemedlades

behof, ty så godt som hvarje privat försäkringsanstalt vänder sig till alla klasser

i samhället. Den större eller mindre individualiseringen af försäkringsafgifterna kan icke

heller tjäna till särmärke, enär alla möjliga gradationer finnas i detta hänseende. Och affärsmässigheten

är ett alltför tänjbart begrepp för att kunna gifva den nödiga distriktionen;

i. förbigående må framhållas, att benämningen »civildepartementets kontor för det affärsmässiga

försäkringsväsendet» såsom försäkringsinspektionen enligt förslaget skulle benämnas efter

departemen talreform ens genomförande, ingalunda motsvarar dess nuvarande uppgift. Endast

om man later socialförsäkringen betyda den enligt lag obligatoriska försäkringen, får man

den bestämdt skild från annan försäkring. Men de sakkunniga taga icke socialförsäkring

i denna betydelse, såsom framgår bland annat däraf, att de önska de frivilliga sjukkassorna

och understödsföreningarna lagda under socialstyrelsen. Man stannar därför i ovisshet

om de principer, efter hvilka de sakkunniga anse den frågan böra bedömas, huruvida

visst slag af privatförsäkring berör socialförsäkringen och därmed socialstyrelsens ämbetsområde.

Man vet alltså icke heller, i hvilken utsträckning det är meningen att

undandraga försäkringstekniska ärenden försäkringsinspektionens afgörande för att öfverlämna

dem till gemensam handläggning af socialstyrelsen och försäkringsinspektionen.

Antydningar gifvas därom, att detta skulle komma att ske, så snart det gällde

försäkring af ett slag, som finnes äfven inom socialstyrelsens ämbetsområde: i fråga om sjukförsäkringsbolag,

därför att sjukkassorna äro ställda under socialstyrelsen; ifråga om olycksfallsförsäkringsbolag,

därför att riksförsäkringsanstalten sorterar under socialstyrelsen. Ro
-

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

rande de senare är det åtminstone kommittéernas mening, att de af dem, »som utöfva sin

verksamhet endast eller i alldeles öfvervägande grad inom socialförsäkringens ram» skola helt

ställas under socialförvaltningens kontroll. Och om understödsföreningarna säges det, att,

när vissa af dem under vissa betingelser kunna komma att fylla eu uppgift inom den väntade

ålderdomsförsäkringen, bör deras gifna plats vara under socialförvaltningen. Det framgår

tydligt af dessa antydningar, att man kan vänta, att socialstyrelsen skall söka lägga allt

mera af privatförsäkringen under sin kontroll, därför att den fyller en socialförsäkrings uppgift,

och att sålunda också de fall blifva allt talrikare, då frågor rörande privatförsäkringen

kunna komma att anses beröra socialstyrelsens ämbetsområde. Kommittéerna anse detta vara

fallet med sjukförsäkring och olycksfallsförsäkring. Man kan vänta, att, när obligatorisk

ålderdomsförsäkring införts, äfven lifförsäkringen, speciellt folkförsäkringen, skall på samma

sätt anses, hvadan slutligen uppsikten öfver all personförsäkring skulle i väsentliga stycken

öfvergå till socialstyrelsen.

Det är tydligt, att försäkringsinspektionen måste på det bestämdaste motsätta sig

dessa planer, som hota att alldeles desorganisera tillsynen öfver den privata försäkringsverksamheten.

Föreskriften om den gemensamma handläggningen bör helt och hållet utgå ur

instruktionerna. Däremot har försäkringsinspektionen ingenting att erinra mot den tredje

föreslagna formen för sambarbete, en form, som synes ändamålsenlig och fullt tillräcklig, om

försäkringsinspektionen framdeles som hittills får vara fullt själfständig i sin ämbetsutöfning.

På detta område som på andra torde väl eu rationell arbetsfördelning vara eftersträfvansvärd.

Staten bör därför åt en myndighet, dess försäkringsinspektion, uppdraga hela den

tekniska och ekonomiska kontrollen af alla privata försäkringsanstalter. Splittring af statens

tillsyn öfver försäkringsväsendet måste ovillkorligen medföra en ojämnhet, som icke kan

afhjälpas genom föreskrifter om samarbete mellan tillsynsmyndigheterna.

Stockholm den 27 februari 1912.

Underdånigst

P. G. LAURIN.

SlXTBN VON FRIESEN. ERIK MARTIN. S. STAfiL VON HOLSTEIN.

Bil. 4.

Riksförsäkringsanstalten.

Till Konungen.

Enligt en under februari 1912 afgifven promemoria hafva särskildt tillkallade sakkunniga

afgifvit förslag till upprättande under civildepartementet af ett centralt verk för

sociala ärenden, socialstyrelsen.

s. 199 Kontrollera mot PDF

199

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

Till socialstyrelsens verksamhetsområde skulle bland annat höra de ärenden, som nu

handläggas af kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik. Sålunda skulle i styrelsen inordnas

tillsynen öfver sjukkassorna och därmed sammanhängande ärenden äfvensom ärenden

rörande sjukkasse- och olycksfallsstatistiken. Det nya ämbetsverket skulle redan från början

ställas på ordinarie stat.

I anledning af förevarande förslag tillåter sig riksförsäkringsanstalten i underdånighet

anföra följande.

Då för närvarande utredningar pågå rörande ålderdoms- och invaliditets- samt olycksfallsförsäkringen

m. fl. grenar af den sociala försäkringen och resultaten häraf inom en snar

framtid kunna väntas framlagda, synes det onekligen innebära ett föregripande af dessa utredningar

att redan nu på ordinarie stat uppföra den del af kommerskollegii afdelning för

arbetsstatistik, som handhar ärenden rörande sjukkasseväsendet samt sjukkasse- och olycksfallsstatistiken.

Först med ledning af om förmälda utredningar torde man erhålla den lämpligaste

formen för organisationen af socialförsäkringen i dess helhet.

Hvad beträffar sjukkasseväsendet har vid beslutet om tillsynsmyndighetens förläggande

till kommerskollegium uttryckligen betonats, att denna förläggning endast skulle utgöra ett

provisorium.

De sakkunniga, som afgåfvo det förslag till lag om sjukkassor, som ligger till grund

för nu gällande lag i ämnet, hade jämväl att afgifva yttrande och förslag rörande anordnandet

af en tillsynsmyndighet för sjukkassorna. Enligt det af dem afgifna yttrandet skulle

tillsynsmyndigheten tillsvidare, med hänsyn till de under utredning varande frågorna om

statsdepartementens och kommerskollegii omorganisation, ordnas endast provisoriskt samt anknytas

till ett redan existerande ämbetsverk.

Kommerskollegium, som hade att yttra sig om förslaget, anförde därom bland annat följande:

»Hvad särskildt beträffar den omständigheten, att förläggandet, på sätt de sakkunniga

föreslagit, af tillsynsmyndigheten öfver sjukkasseväsendet till kollegium skulle hindra en sammanföring

af nämnda myndighet med öfriga organ för den sociala försäkringen, tillåter sig

kollegium först och främst erinra därom, att anordningen ifråga, såsom ofvan anförts, endast

är afsedd att vara ett provisorium. Med den ringa utveckling, som socialförsäkringen hittills

vunnit i vårt land, saknas dessutom i själfva verket härför verksamma centrala förvaltningsorgan.

I den mån som andra grenar af berörda försäkring komma till genomförande, torde

det emellertid otvifvelaktigt vara mest ändamålsenligt att med nämnda grenar i administrativt

hänseende sammanbinda äfven sjukförsäkringen och öfriga eller åtminstone flertalet öfriga

sociala frågor. Men^ äfven under sådana förhållanden torde den lämpligaste utvägen näppeligen

vara att såsom pa sina hall påyrkats — i förvaltningshänseende underordna sistnämnda

försäkring under exempelvis olycksfalls- eller ålderdomsförsäkringen, utan torde man

väl härvid böra förutsätta, att samtliga dessa försäkringsgrenar samordnas inom ett gemensamt

förvaltningsorgan.»

Vid föredragning af ärendet inför Kung!. Maj:t den 29 april 1910 yttrade dåvarande

statsrådet och chefen för civildepartementet bland annat: »För min del finner jag det vara

helt naturligt, att någon mera definitiv organisation af den ifrågasatta tillsynsmyndigheten

öfver sjukkassorna för närvarande icke gärna kan komma ifråga. Förutom hvad de sakkunniga

och ämbetsverken däx-utinnan anfört ber jag jämväl få erinra om, att frågan om anordnandet

af en mera omfattande socialförsäkring i vårt land för närvarande ånyo står på dagordningen,

samt att icke ens sjukförsäkringen genom det nu framlagda förslaget till ny lag

om sjukkassor och hvad därmed står i samband kan anses vara slutgiltigt löst. Under så
-

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 108.

dana förhållanden måste äfven enligt mitt förmenande hvarje tanke på att anordna den nu

ifrågavarande tillsynsmyndigheten annat än helt provisoriskt vara utesluten.

I anledning af hvad riksförsäkringsanstalten, enligt hvad jag tidigare omnämnt, andraga

angående önskvärdheten af socialförsäkringens enhetliga ledning och organiserande,

vill°jao- ännu en gång upprepa, att angelägenheten häraf äfven af mig till fullo uppskattas?

Med anstalten är jag ock enig däri, att äfven om ett departement eller en departementsbyrå

inrättas för de sociala ärendena, en centralmyndighet alltid torde vara erforderlig

för att handhafva den mera omedelbara verksamheten för socialförsäkringen. Min förhoppning

är ock, enligt hvad jag ofvan framhållit, att eu sådan centralmyndighet, sa snart

lämpligen kan ske, skall komma till stånd. Däremot är jag icke lika öfvertygad som riksförsäkringsanstalten

därom, att det naturliga därutinnan skulle vara, att den nuvarande riksförsäkringsanstalten

utvecklas till att upptaga de särskilda grenarna af socialförsäkringen och

blifva den öfverordnade centralmyndigheten för alla dithörande ärenden. ^ Yisserligen är ju,

såsom ock de sakkunniga framhållit, den möjligheten icke utesluten, att sadana förändringar

vid den ifrågasatta revisionen af olycksfallsersättningslagen befinnas böra företagas beträffande

anstalten, att spörsmålet om sjukkasseinspektionens förläggande till anstalten framdeles kan

komma att framstå i en väsentligen annan dager än för närvarande, liksom då äfven spörsmålet

om dess organiserande till centralmyndighet för socialförsäkringen i allmänhet.»

Den föreslagna anordningen blef godkänd af Riksdagen, som icke gjorde någon anmärkning

beträffande förslaget om en provisorisk anordning af tillsynsmyndigheten.

Af dessa ofvan anförda yttranden framgår, att, såsom förut anmärkts, man aldrig

afsett att det år 1910 fattade beslutet om organisationen af tillsynsmyndigheten och_dess

förläggande till kommerskollegium skulle innebära något mera definitivt afgörande. Såsom

de citerade yttrandena angifva, betonades i stället med skärpa och uttryckligen att det allenast

vore fråga om ett provisorium i afvaktan på den väntade departemontsreformen och

organiserandet af den sociala försäkringen.

De sakkunniga, som uppgjort förslaget till upprättande af en socialstyrelse, halva ock

tydligen tänkt sig, att för närvarande icke någon del åt den sociala försäkringen, eller hvad

som dit bör hänföras, nu borde definitivt organiseras.

De yttra härom (sid. 23) i sitt betänkande följande: »Fragan om den slutliga organisationen

af den blifvande socialförsäkringens förvaltningsorgan kan för närvarande icke

med säkerhet bedömas. Endast så mycket torde med visshet kunna förutses (såsom de bada

kommittéerna ock framhållit), att den direkta försäkringsverksamhet, som staten själt kan

komma att utöfva på ett eller flera af socialförsäkringens olika områden maste handhalvas

af ett eller flera särskilda organ (försäkringsanstalter) — dit ock ledningen och kontrollen öfver

lokala, offentliga eller enskilda organ för verksamheten under vissa betingelser kan komma

att förläggas —- men att därförutom alltid torde böra förefinnas en för alla dessa anstalter

gemensam, sammanhållande myndighet för socialförsäkringen. Huru denna skall anordnas

blir uppenbarligen närmast beroende på omfattningen och karaktären af dess uppgifter, och

torde komma att framgå af de nu pågående utredningarna.»

De sakkunniga hafva således här samma uppfattning som chefen för civildepartementet

år 1910 eller att med beslut om organisationsformerna för socialförsäkringen bör anstå i

afvaktan på resultatet af de pågående utredningarna.

Detta lärer ock vara den riktiga ståndpunkten. Socialförsäkringens förvaltning torde

i framtiden blifva af don omfattning och af den kräfvande beskaffenhet att den icke böi inrangeras

i ett ämbetsverk med en massa skiftande uppgifter, hvilka skulle kunna göra sig

gällande på socialförsäkringens bekostnad. Därest, såsom är att hoppas, ett gemensamt cen
-

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

tralverk organiseras iör att öfvertaga socialförsäkringens olika grenar, torde tillsynsmyndigheten

öfver sjukkassorna eller, då sjukförsäkringen ordnas obligatoriskt, den öfvermyndighet

för denna försäkringsgren, som da kommer att inrättas, böra, liksom organisationen för olycksfallsförsäkringen,

ingå såsom en del däri. Erforderligt samarbete mellan denna centralmyndighet

för socialförsäkringen och det ämbetsverk, som kan komma att handhafva förvaltningen

af andra sociala frågor, kan naturligen astadkommas vare sig i öfverensstämmelse med

det sätt, som sakkunniga föreslagit för samarbete mellan socialstyrelsen och andra verk, eller

annorledes.

De sakkunniga synas emellertid icke konsekvent hafva fasthållit ofvan angifna ståndpunkt.

A sid. 24 i förslaget anföra de ifråga om socialstyrelsens uppgifter med afseende å

socialförsäkringen, att dessa skulle af anfördt skäl tillsvidare i hufvudsak begränsas till att

öfvertaga handläggningen af de ärenden på detta område, som för närvarande åligga kommerskollegium.

Den kollegium år 1910 tilldelade uppgiften att vara tillsynsmyndighet

öfver sjukkasseväsendet i riket och den för sådant ändamål i anslutning till kollega afdelning

för arbe tss ta ti stik upprättade sjukkassebyrån, skulle sålunda i sin helhet öfvergå till den nya

socialstyrelsen. Dit skulle ock, för såvidt nu föreliggande förslag till lag om moderskapsförsäkring

blir antaget, komma att höra centralförvaltningens däraf föranledda uppgifter.

Vidare borde, enligt de sakkunniga, till socialstyrelsen lämpligen öfverföras de kommerskollegium

nu tillkommande uppgifterna på grund af lagen angående ersättning för skada till följd

af olycksfall i arbete den 5 juli 1901 och kungörelsen den 17 november 1905 angående

anmälan om olycksfall i arbete jämte kungl. brefvet af samma dag angående olycksfallsstatistiken,

nämligen att fastställa formulär till sådan anmälan, att mottaga dessa anmälningar,

att föranstalta ^ om undersökning rörande inträffadt olycksfall, att angifva till åtal förseelser

rörande underlåtenhet att afgifva sådan anmälan samt att utarbeta olycksfallsstatistiken.

......Att sakkunniga vid utformandet af sitt förslag ändrat ståndpunkt i frågan om socialförsäkringens

organisation synes ock ytterligare bestyrkas af deras yttranden rörande den

personal, som skulle i socialstyrelsen anställas på ordinarie stat. De anföra nämligen å sid.

50 följande: »Till uppförande å ordinarie stat föreslås sålunda endast de tjänstebefattningar

och de anslagsposter^ hvilka för ordinarie arbetsuppgifter och under alla förhållanden pröfvats

blifva erforderliga.» Och i statförslaget för socialstyrelsen upptages enligt såväl alternativ

I som alternativ II en byrå för sjukkasseärenden med en byråchef och öfverinspektor,

en förste aktuarie (tillika inspektörsassistent), en sekreterare, en aktuarie (tillika registrator

för sjukkasseregistret och kassör), en förste kontorsskrifvare och två kontorsskrifvare, samtliga

ordinarie befattningshafvare. Fjärde byrån (enligt alternativ II tredje byrån), som skulle

handhafva socialstatistiken och publikationsverksamheten, upptager ordinarie befattningshafvare

för närvarande med uppgift att utarbeta statistik angående registrerade sjukkassor och olvcksfall

i arbete.

Visserligen hafva sakkunniga betonat, att vidtgåendc föreskrifter borde meddelas om

skyldighet för vederbörande befattningshafvare att vara underkastade den utvidgade eller förändrade

tjänstgöring eller den förflyttning till annat ämbetsverk, som kan varda dem i behörig

ordning alagd. Det torde emellertid vara tvifvelaktigt, om dylika föreskrifter medföra

asyftadt resultat eller innebära garanti för att en framtida, af förändrade förhållanden påkallad

omorganisation skall kunna genomföras utan större svårighet. Till belysande af detta

påstående tillåter sig riksförsäkringsanstalten anföra ett uttalande af statsrådet och chefen

för finansdepartementet till statsrådsprotokollet den 13 januari 1912 rörande fråga om anslag

till statistiska centralbyrån, nämligen:

»Anser jag sålunda, att fragan om den officiella statistikens omorganisation icke längre

kan utan stola olägenheter undanskjutas, utan nu bör, i den mån sådant kan ske, upptagas

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 82 Käft. (Nr 108.) 26

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

till pröfning, så måste jag å andra sidan, såsom jag förut nämnt, fasthålla vid att den^ nya

organisation, som kan komma till stånd, tillsvidare måste få en provisorisk karaktär, så att

den icke på något sätt föregriper den definitiva organisation af statistiken, som framdeles

kan blifva beslutad i sammanhang med pröfningen af departementalkommitterades blifvande

förslag till omorganisation af den centrala förvaltningen i allmänhet. Under sådana omständigheter

synes den lämpligaste lösningen af frågan vara, att anslag till de nya statistiska

tjänster, som kunna behöfvas, tillsvidare i allmänhet beviljas endast på extra stat, i hvilket

fall Kungl. Maj:t och Riksdagen har i sin hand att när som helst vidtaga de ändringar i

organisationen, som kunna blifva erforderliga.»

Dessutom torde få erinras, att föreskriften om skyldighet för vederbörande befattningshafvare

att underkasta sig utvidgad eller förändrad tjänstgöring eller förflyttning^ till

annat ämbetsverk icke innebära någon trygghet för, att man vid omorganisationen erhåller

den lämpliga och rätta personen för arbetet i den nya eller ändrade organisationen.

Då man måste räkna med möjligheten att tillsynsmyndigheten öfver sjukkassorna i en

snar framtid kan komma att utbrytas ur det nya verket, bör ur anförda synpunkter försiktigheten

bjuda, att nämnda tillsynsmyndighet tillsvidare bibehåller sin provisoriska ställning.

Hvad härefter sjuk- och olycksfallsstatistiken och särskildt den senare beträffar tillåter

sig riksförsäkringsanstalten erinra om följande:

I nådig proposition till 1903 års Riksdag föreslog Kungl. Maj:t, att utarbetandet och

offentliggörandet af sjukkassestatistiken skulle ske genom riksförsäkringsanstaltens försorg.

I anslutning till en inom Andra Kammaren af herr Ernst Beckman väckt motion yttrade

emellertid Riksdagen i skrifvelse den 20 maj 1903, att Riksdagen lika med motionären

ansåge att detta uppdrag ej borde gifvas åt riksförsäkringsanstalten, hvilken ej vore en myndighet

med speciellt statistisk kompetens och verksamhet, utan i stället lämpligen borde anförtros

åt kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik. Härjämte tilläde Riksdagen i sin

skrifvelse, »att det vid uppgörande af premietariffer och dylikt måste vara af betydelse för

riksförsäkringsanstalten att en, såvidt möjligt är, tillförlitlig statistik öfver sjukdoms- och

dödlighetsförhållandena inom olika arbetsklasser kommer till stånd, hvarför det synes ligga i

riksförsäkringsanstaltens eget intresse, såväl att de inkommande uppgifterna angående sjukkasseväsendet

underkastas en fullständigare statistisk bearbetning än den anstalten själf torde

kunna verkställa, som ock att statistiken öfver sjukkassornas verksamhet sättes i samband

med statistiken angående olycksfall i arbete genom att anordnas och upprättas af samma

institution, som skulle komma att ombesörja sistnämnda statistik».

I enlighet med Riksdagens sålunda uttalade önskan beslöt Kungl. Maj:t den 30

oktober 1903, att sjukkassestatistiken skulle utarbetas inom kommerskollegii afdelning för

arbetsstatistik, samt föreslog vidare för 1904 års Riksdag, att afdelningen jämväl skulle utarbeta

statistiska årsredogörelser för olycksfall i arbetet. Denna framställning bifölls af

Riksdagen enligt skrifvelse den 20 maj 1904.

Genom nådigt bref den 17 november 1905 fastställdes närmare bestämmelser för

olycksfallsstatistikens utarbetande från och med 1906. Af kommerskollegii afdelning för

arbetsstatistik har hittills publicerats statistiska redogörelser angående sjukkassorna för åren

1901—1909 samt redogörelser angående olycksfall i arbete för åren 1906 och 1907.1

1 Sedan detta skrifvits, har äfven redogörelsen för olycksfall i arbete år 1908 utkommit.

s. 203 Kontrollera mot PDF

203

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

Beträffande sjukkassestatistiken anser sig riksförsäkringsanstalten endast böra anmärka,

att Riksdagens ofvan omnämnda afsikt med densamma icke blifvit uppfylld, i det att den

dels är alltför summarisk, för att riksförsäkringsanstalten skulle kunna betjäna sig af densamma

vid uppgörande af premietariffer och dylikt, och dels icke satts i samband med

statistiken rörande olycksfall i arbete.

I publikationerna rörande olycksfallsstatistiken framhåller kommerskollegium, att vissa

bristfälligheter vidlåda densamma. Sålunda påpekar kollegium, att det icke lider något tvifvel,

att icke ett betydande antal under åren 1906 och 1907 inträffade olycksfall icke anmälts’

till kollegium. Kollegium anser emellertid, att den ofullständighet, som på detta sätt gjort

sig gällande med afseende å anmälningspliktens fullgörande, i hufvudsak endast torde gälla i

fråga om olycksfall af lindrigare beskaffenhet, men att däremot svårare olycksfall i de flesta

fall torde hafva blifvit i författningsenlig ordning anmälda.

Vidare har kollegium i nämnda redogörelser omnämnt bland annat, att i en del fäll

fullständiga uppgifter rörande den slutliga påföljden af inträffade olycksfall saknades; samt

att det understundom inträffat att vidkommande olycksfall, som medfört varaktig skada, upplysning

visserligen vunnits rörande beskaffenheten, men däremot icke rörande graden af den

uppkomna invaliditeten, som därför i en del fall bestämts med ledning af riksförsäkringsanstaltens

berättelser, i andra fall åter rubricerats som okänd.

I afseende på bergshandtering och industrien i egentlig mening hade kollegium för

år 1906 med ledning af från arbetsgifvarna inkomna uppgifter kunnat meddela upplysning

om antalet »årsarbetare» och därpå grundade relativa olycksfallssiffror. Det hade dock icke

varit möjligt att erhålla dylika uppgifter beträffande öfriga till den egentliga industrien ej

hänförliga yrken, i fråga om hvilka skyldighet att anmäla olycksfall förelåge. Detta vore

naturligtvis så mycket beklagligare som bland dessa senare yrkesgrenar förekomma åtskilliga,

hvilka — såsom exempelvis stufverirörelse, järnvägsdrift samt byggnadsverksamhet af olika

slag — med hänsyn till olycksfallsrisken vore att räkna bland de allra farligaste. Då den

ofullständighet, som på denna punkt förefunnes hos den svenska olycksfallsstatistiken, vore

ägnad att i afsevärd grad förringa dess värde, vore det högeligen önskvärdt, att utvägar måtte

beredas att för framtiden afbjälpa densamma. I redogörelsen för 1907 meddelar kollegium,

att det i vissa fall lyckats erhålla fullständigare uppgifter uti ifrågavarande afseende, i det

att antalet årsarbetare kunnat angifvas järmväl för järnvägsdrift, järnvägarnas verkstäder och

spårvägsanläggningar. I

I skrifvelse af den 10 juni 1911 till riksförsäkringsanstalten har kommerskollegium

angående olycksfallsstatistiken likaledes anfört, att det antal olycksfall, som redovisades i de

af kollegium utgifna redogörelserna för under åren 1906 och 1907 inträffade olycksfall i

arbete, icke motsvarade det under de af statistiken berörda åren verkligen inträffade antalet

olycksfall. Orsaken härtill vore närmast den, att vederbörande i åtskilliga fall försummade

att fullgöra den dem enligt kungörelsen den 17 november 1905 åliggande anmälningsplikten.

Kollegium hade därför nödgats söka utvägar för att afhjälpa den bristfällighet, som på grund

af bland annat nämnda förhållande måste vidlåda den af kollegium utarbetade olycksfallsstatistiken.

En dylik utväg hade kollegium funnit vara att hänvända sig till riksförsäkringsanstalten

och dem bland rikets enskilda försäkringsanstalter eller öfriga organisationer, hvilka

ägnade sin verksamhet åt försäkring mot olycksfall i arbete, för att åvägabringa en jämförelse

mellan de till kollegium ingående anmälningar om olycksfall i arbete samt de anmälningar

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

angående bland olycksfallsförsäkrade arbetare inträffade olycksfall, som af vederbörande försäkringstagare

verkställdes hos respektive försäkringsanstalter. Kollegium hade ansett, att

denna undersökning till en början borde omfatta allenast den mekaniska verkstadsindustrien

och stenindustrien samt afse år 1908. I skrifvelsen meddelade kollegium vidare, att kollegium

redan vändt sig till några enskilda olycksfallsförsäkringsanstalter och af dem erhållit önskade

uppgifter, och hemställde kollegium tillika att genom någon dess tjänsteman få efter samråd med

vederbörande i riksförsäkringsanstalten hos riksförsäkringsanstalten införskaffa liknande uppgifter.

I enlighet härmed verkställdes af kollegium en undersökning beträffande de två nämnda

industrierna. Huru denna undersökning utfallit har riksförsäkringsanstalten sig icke bekant.1

Det är tydligt att i de fall, då antalet årsarbetare för en yrkesgrupp saknas, det är

omöjligt att för denna yrkesgrupp beräkna olycksfallsrisken. I de fall åter, då antalet

årsarbetare finnes angifvet, kommer ofullständigheten i olycksfallsanmälningarna att medföra,

att den på grundval af sådan statistik uträknade olycksfallsrisken i genomsnitt blir mindre

än den verkliga. Om emellertid, såsom kommerskollegium betonat som sannolikt, svårare

olycksfall i de flesta fall blifvit anmälda, kunde man tänka sig att det vore möjligt att

beräkna risken för svårare olycksfall (ehuruväl en del för en noggrannare premieberäkning

erforderliga uppgifter saknas i kommerskollegii statistik). Riksförsäkringsanstalten har i

detta syfte försökt att med ledning af kommerskollegii statistik öfver olycksfall i arbete år

1907 med afseende å de yrkesgrupper, för hvilka antalet årsarbetare är angifvet, göra en

approximativ beräkning öfver kostnaden för försäkring, motsvarande arbetsgifvares ersättningsskyldighet

enligt 1901 års lag, således afseende endast olycksfall, som medfört död eller

nedsättning i arbetsförmågan utöfver sextionde dagen efter olycksfallets inträffande. Därvid

framgick, att, om riksförsäkringsanstalten i sin försäkringsverksamhet skulle tillämpat i

enlighet härmed uträknade lagpremier, dessa skulle visat sig alldeles otillräckliga (endast

mellan 55 och 60 % af de erforderliga) och en högst betydande förlust således uppkommit

på försäkringsverksamheten. Häraf synes med hög grad af sannolikhet framgå, att äfven beträffande

svårare olycksfall anmälningsskyldigheten fullgöres synnerligen ofullständigt, och att

kommerskollegii olycksfallsstatistik i dess nuvarande form är oanvändbar för försäkringstekniska

beräkningar. I hvarje fall har det med denna statistik åsyftade ändamål, att densamma

skulle utgöra en grundval för riksförsäkringsanstaltens premieberäkningar, icke kunnat

ens i någon mån uppfyllas. Ej heller lär yrkesinspektionen kunna hafva något gagn af

statistiken i dess nuvarande form.

Visserligen skulle de statistiska uppgifterna öfver olycksfall i arbete kunna vinna i

fullständighet genom anlitande i full utsträckning af de utvägar, som kollegium i sin nyss

berörda skrifvelse förmält sig ämna anlita. Dock komme ofullständigheten fortfarande att

till en väsentlig del kvarstå, nämligen beträffande de af arbetsgifvaren icke olycksfallsförsäkrade

arbetarna.

Med hänsyn härtill och då under statens auktoritet icke böra utgifvas statistiska

sammanställningar, som äro i så hög grad missvisande, skulle statistiken kunna inskränkas

till att afse allenast olycksfallsförsäkrade arbetare, således dem, som äro försäkrade dels i

riksförsäkringsanstalten, dels i enskilda olycksfallsförsäkringsanstalter. 1

1 Af redogörelsen för olycksfall i arbete är 1908 bekräftas, att anmälningsskyldigheten endast

mycket ofullständigt fullgjorts, äfven beträffande svårare olycksfall.

s. 205 Kontrollera mot PDF

205

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

Riksförsäkringsanstalten kan naturligtvis åläggas att för bearbetning från annat

ämbetsverks sida tillhandahålla sitt statistiska material, hvarvid detta dock alltid måste finnas

tillgängligt inom anstalten för det dagliga arbetet därstädes. Då emellertid riksförsäkringsanstalten

under inga omständigheter kan afstå från att för eget ändamål bearbeta nämnda

statistiska material, måste det synas olämpligt att sålunda låta materialet blifva föremål för

dubbel bearbetning. En sådan anordning skulle äfven medföra onödig kostnad för det allmänna,

hvarför utarbetandet af statistik på grundval af riksförsftkringsanstaltens material bör

ske af anstalten ensam.

Beträffande de enskilda försäkringsanBtalterna torde man icke kunna påräkna att

erhålla för en tillfredställande statistik erforderligt material på annat sätt, än att insamlandet

och bearbetningen verkställas af dessa anstalters tillsynsmyndighet, försäkringsinspektionen,

i likhet med hvad som sker i fråga om andra grenar af den enskilda försäkringsverksamheten.

Det bör naturligtvis vara af intresse såväl för allmänheten som för de enskilda

olycksfallsförsäkringsanstalterna själfva, att utförligare statistiska uppgifter rörande

deras verksamhet publiceras, hvarigenom skulle kunna åstadkommas en så tillfredsställande

olycksfallsstatistik, som öfver hufvud taget är möjlig, så länge den sociala olycksfallsförsäkringen

är splittrad på ett flertal anstalter med olika försäkringsvillkor och olika sätt att

bedöma skadorna.

Emellertid skulle man tillsvidare och intill dess obligatorisk försäkring blifvit införd,

kunna nöja sig med riksförsäkringsanstaltens statistik såsom den enda officiella. Anstaltens

statistik i och för sig torde redan nu vara — och, särskilt på grund af anstaltens starka

utveckling under senaste tid, framdeles i än högre grad blifva — användbar äfven för andra

ändamål än riksförsäkringsanstaltens egen försäkringsverksamhet. Riksförsäkringsanstalten får

i detta afseende hänvisa till sin år 1911 ntgifna femårsstatistik (omfattande åren 1903—

1907) äfvensom den i riksförsäkringsanstaltens berättelse för år 1910 intagna definitiva

statistiken för år 1908. Därest utvidgning i vissa afseenden skulle anses önsklig, kan sådan

företagas, utan att någon stor kostnad behöfver däraf föranledas.

Sedan obligatorisk olycksfallsförsäkring blifvit införd, kan det naturligtvis icke komma

i fråga att den officiella statistiken skulle grundas på anmälningar af den art, som nu ingå

till kommerskollegium. Den kommer då gifvetvis att grundas på försäkringsmaterialet.

Därest man, såsom synes lämpligt, låter den på de af arbetsgifvare lämnade olycksfallsanmälningarna

grundade statistiken upphöra, skulle arbetsgifvarna kunna befrias från det

besvär och den kostnad för läkarbetyg m. in., som orsakas dem genom den nuvarande

anmälningsskyldigheten för statistiskt ändamål. Äfven för myndigheterna skulle lindring i

deras arbete uppstå, hvarjämte för statsverket skulle åstadkommas en väsentlig besparing i

kostnader.

Huru än kommer att förfaras med olycksfallsstatistikens utarbetande, måste det

emellertid anses olämpligt att nu binda sjukkasse- och olycksfallsstatistiken i den föreslagna

socialstyrelsen. Hvarest denna statistik bör förläggas, kan bestämmas först sedan organisationsformerna

för den sociala försäkringen blifvit definitivt fastställda. De befattningar, som

äro afsedda för denna statistik böra därför icke uppföras på ordinarie stat; och tillåter sig

riksförsäkringsanstalten i fråga härom jämväl åberopa de skäl, som ofvan anföris emot att

för närvarande vidtaga någon ändring af tillsynsmyndighetens öfver sjukkassorna provisoriska

karaktär.

Riksförsäkringsanstalten har ansett det vara sin skyldighet att framföra ofvan angifna

synpunkter i afseende å organisationen af tillsynen öfver sjukkassorna samt sjuk- och olycksfallsstatistiken,

då dessa synpunkter, såvidt för riksförsäkringsanstalten är kändt, icke när
-

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Majtfs nåd. proposition Nr 108.

mare berörts i de yttranden, som af myndigheter eller andra afgifvits öfver det af sakkunniga

uppgjorda förslaget till upprättande af socialstyrelse.

Stockholm den 4 mars 1912.

Underdånigst

J. MAY.

Ivar Tengstrand. 0. F. Enbom. Karl Dickman.

föredragande.

Bil. 5.

Ålderdomsförsäkringskommittén.

Till Konungen.

Genom remiss den 12 februari 1912 har Eders Kungl. Maj:t infordrat ålaerdomsförsäkringskommitténs

utlåtande öfver ett remissen bilagdt, inom civildepartementet af särskild!

tillkallade sakkunniga utarbetadt förslag till upprättande under civildepartementet af

ett centralt verk för sociala ärenden, socialstyrelsen, i hvad förslaget afser nämnda styrelses

uppgifter med afseende å socialförsäkringsärenden.

Med anledning häraf får kommittén anföra följande.

Beträffande de båda områden af socialförsäkringen, som utgöra föremål för kommitténs

utredning, nämligen invaliditets- och ålderdomsförsäkringen samt arbetares försäkring

mot olycksfall i arbetet, synes med det ifrågavarande förslaget väsentligen afses att till ett

för behandling af sociala frågor under civildepartementet upprättadt verk, benämndt socialstyrelsen,

jämväl förlägga behandlingen af de försäkringsärenden, som tillhöra Eders Kungl.

Maj:ts pröfning, och att bereda departementschefen sakkunnigt biträde vid dessa ärendens

handläggning. Med denna anordning åsyftas ej någon förändring af riksförsäkringsanstaltens

ställning och uppgift eller att bestämma organisationen af en blifvande ålderdomsförsäkring.

Kommittén, som ännu icke afslutat sitt förelagda arbete och för den skull, beträffande

de ofvannämnda försäkringsgrenarna, ej här kan ingå på frågan om de lämpligaste

organisationsformerna, kan för sin del ej finna, att ofvanberörda med den föreslagna socialstyrelsen

afsedda anordning skulle föregripa den omnämnda organisationsfrågans framtida

lösning.

Underdånigst

AND. LINDSTEDT.

Stockholm den 26 februari 1912.

s. 207 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

207

Bil. S.

Centralförbundet för socialt arbete.

Till Kungl. Kommerskollegium.

Sedan Kungl. Kommerskollegium enligt offentligt tillkännagifvande uppmanat de korporationer

och enskilda, hvilka önskade yttra sig med anledning af ett af särskildt utsedda

sakkunniga i februari 19X2 afgifvet förslag till upprättande under civildepartementet af ett

centralt verk för sociala ärenden — socialstyrelsen — att till kollegium inkomma med sina

framställningar i ämnet, får centralförbundet för socialt arbete, som tagit del af nämnda förslag,

med anledning däraf anföra följande.

Den tid, som stått förbundet till buds för behandling af de sakkunnigas förslag, har

gifvetvis icke möjliggjort något djupare inträngande däri. Förbundet vill därför här inskränka

sig till att beröra några hufvudpunkter i förslaget, hvilka synts förtjänta af ett

större beaktande särskildt ur synpunkten af de intressen, hvilka förbundet i sin verksamhet

företräder.

Det synes förbundet uppenbart, att den ordning för de sociala ärendenas handläggning

inom statsförvaltningen, hvilken för närvarande är rådande, gifver anledning till åtskilliga

svåra olägenheter. Såsom vid flera tillfällen i Riksdagen betonats och äfven med

styrka framhållits såväl af de sakkunniga som af kommerskollegiikommittén och departementalkommitterade

i deras den 18 november 1911 afgifna gemensamma betänkande angående inrättandet

af en socialstyrelse, äro de sociala ärendena för närvarande fördelade på nära nog

samtliga statsdepartement. Denna splittring mellan olika förvaltningsgrenar måste innebära

fara för, att det nödiga sambandet mellan de olika frågorna förloras och den målmedvetna

sträfvan äfventyras, som fordras för hvarje framgångsrikt ingripande på det sociala området.

Särskildt i våra dagar måste det vara ett viktigt intresse för det allmänna och framför allt

för dem, som ägna sin verksamhet åt det sociala arbetet, att de sociala ärendenas handläggning

inom statsförvaltningen blir tillgodosedd på ett sätt, som innebär ökade garantier för

dessa frågors fruktbringande behandling.

Till vinnande af detta syfte synes förbundet den af de sakkunniga nu föreslagna

socialstyrelsen vara väl skickad. Genom inrättande af en sådan statsinstitution skulle de

för närvarande till statsförvaltningen hörande sociala ärendena i så stor utsträckning som

möjligt sammanföras till den gemensamma och enhetliga handläggning, tack vare hvilken

statens verksamhet för de olika sociala spörsmålens lösning utan tvifvel skall blifva mer

initiativrik, följdriktig och framsynt. Det bör äfven beaktas, att åtskilliga viktiga reformer

på det sociala området för närvarande stå på dagordningen — i några fall måhända redan

under innevarande riksdag blifva lösta — och sålunda i större eller mindre utsträckning

komma att under de närmaste åren öka den sociala förvaltningens uppgifter. I denna om
-

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 10S.

ständighet ser förbundet en hufvudsaklig anledning till nödvändigheten af, att eu särskild

socialförvaltning inrättas redan nu. Skulle sa ej blifva fallet, måste de uppgifter, som de

förutsedda reformernas genomförande framkalla, anförtros antingen åt olika, redan bestående

eller nya, för ändamålet inrättade förvaltningsorgan. Härigenom skulle den nu rådande splittringen

på området ytterligare ökas och alla därmed förenade olägenheter stegras. Därför

synes med inrättande af den föreslagna socialstyrelsen icke längre böra anstå, hvarjämte

äfven däråt redan från början torde böra gifvas en sådan organisation, att den är i stånd

att utan svårigheter mottaga de nytillkommande uppgifterna.

Förbundet, som med det anförda sålunda velat betona icke blott behofvet af ett centralt

förvaltningsorgan för de sociala ärendenas behandling öfver hufvud utan äfven önskvärdheten

af, att detta måtte snarast möjligt komma till stånd, saknar i öfrigt anledning att

närmare ingå på omfattningen och fördelningen af den åt de sakkunniga föreslagna socialförvaltningens

ärendesgrupper samt dess organisation o. d. Förbundet vill endast i detta

sammanhang understryka hvad de sakkunniga anfört till frågan om arbetarskyddsärendenas

förläggning. Det synes förbundet icke höra rada något tvifvel om, att dessa ärenden i alldeles

särskild grad äro af den natur, att de böra sammanhållas inom den enhetliga socialförvaltningen.

Den sakkunskap, som måste kräfvas vid handläggandet af arbetarskyddsärendena

inom den högsta förvaltningen, kan icke förutsättas blifva så mångsidigt företrädd inom

någon annan gren af statsstyrelsen som hvad inom socialförvaltningen måste antagas blifva

fallet, där jämte den tekniska äfven den i olika sociala frågor väl bevandrade sakkunskapen

på det fylligaste sätt blifver representerad. Arbetarskyddet är icke blott eller ens hufvudsakligen

ett tekniskt problem, det är framför allt en fråga af vidtomfattande socialekonomisk

betydelse och dess gifna plats sålunda inom den gren af statsstyrelsen, som det tillkommer

att handhafva de sociala frågorna.

Eu af de viktigaste förutsättningarna för, att socialstyrelsens verksamhet skall bli

af fruktbärande art ser förbundet emellertid däri, att den, såsom äfven de sakkunniga framhåller,

i sin verksamhet söker upprätthålla den lifligaste kontakt med det praktiska lifvet

och därvid icke minst, att den står i oafbrutet samarbete med dem, som i sina intressen

beröras af de växlande sociala spörsmålen. Genom ett fasthållande vid dessa grundsatser och

särskildt uppmärksammande af deras innebörd skola de farhågor undanröjas, hvilka för närvarande

möjligen på åtskilliga håll i detta afseende hysas och som bygga på den uppfattningen,

att ett öfverflyttande till ett statens organ, af en social frågas handhafvande i någon

mån innebär fara för dess »byråkratiserande» — utan tvifvel en af de svaraste olägenheter,

för hvilka ett dylikt spörsmål kan utsättas. Förbundet har därför velat understryka betydelsen

af denna synpunkt och uttala den säkra förhoppningen, att nödvändigheten af den

växelverkan mellan socialförvaltningen, det lefvande lifvet och dem som där i ett eller annat

afseende beröras af det sociala arbetet och dess handhafvande, hvilken är ett ^afgörande villkor

för att det nya statsorganet skall blifva till varaktigt gagn, ständigt måtte klart inses

af dess ledning och öfriga medarbetare.

I sådant sammanhang vill förbundet ock slutligen betona vikten åt, att den nya

statsinstitutionens tillkomst ej måtte inskränka eller förkväfva det omfattande arbete på flertalet

sociala områden, som sedan länge utförts och alltjämt utöfvas af enskilda organisationer

och personer. Detta det frivilliga sociala arbetet, hvilket förbundet och de till detsamma

anslutna föreningar i rik skiftning företräda, synes — tack vare de friare former,

under hvilka det kan göra sig gällande, och don mångfald af områden, där en af initiativrikedom

och hängifven personlig insats buren verksamhet är af den största betydelse —

äga en uppgift vid sidan af statens, hvars vikt i här förevarande fall icke bör underskattas.

Det torde således böra komma att framstå såsom en angelägen plikt för representanterna

s. 209 Kontrollera mot PDF

209

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

såväl för det föreslagna statsorganet, som för det frivilliga sociala, arbetet att sinsemellan ej

blott, om sa kan blifva nödvändigt, afgränsa de olika områdena för deras respektive verksamhet,

utan ock framför allt att åstadkomma det närmaste samarbete till ömsesidig båtnad

och till gemensamt gagn för de sociala spörsmålens lyckliga utvecklingsgång i vårt land.

Stockholm den 28 februari 1912.

Centralförbundet för socialt arbete

Enligt uppdrag

Emilia Broomé. G. H. von Koch. Erik B. Rinman.

Bil. 7.

Nationalföreningen mot emigrationen.

Till Kungl. Maj:ts och Rikets Kommerskollegium.

Sedan Kungl. kommerskollegium beredt intresserade korporationer tillfälle att yttra

sig öfver det af särskilda sakkunniga utarbetade förslaget till upprättande under civildepartementet

af ett centralt verk för sociala ärenden, tillåter sig nationalföreningen mot emigrationen

härmed framlägga några synpunkter i frågan. Själffallet bär föreningen därvid

ansett sig höra. begränsa sina uttalanden till de delar af förslaget, som direkt beröra området

för föreningens verksamhet, d. v. s. emigrationsfrågan och vissa därmed sainmanhängade

spörsmål.

Såsom de sakkunniga erinrat, har emigrationsfrågan hittills icke från statsmakternas

sida rönt den uppmärksamhet, som dess stora betydelse bort påkalla. Under mer än fem

årtionden ^ har man sett strömmen af utvandrare välla ut ur landet utan att på allvar ens

försöka nagra medel att kvarhalla dem eller att sedan för hemlandet återvinna de afflyttade.

Lagstiftningen har visserligen tvungits att ingripa, men endast för att förhindra de mest ogenerade

yttringarna af emigrantvärfning genom de i emigranttrafiken direkt intresserade mellanhänderna,

emigianiagenterna, samt för att söka tillförsäkra de affattande ett visst skydd under

resan. Först under den senaste tiden har en klarare uppfattning af emigrationens natur och

betydelse börjat tränga igenom, och föreningen vågar tro, att den verksamt bidragit till en

sådan fördjupad syn på frågan.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 82 käft. (Nr 108.) 27

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Käng!. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

Om ock emigrationen i första rummet är förorsakad af ekonomiska förhållanden,

«å måste den dock i väsentlig män betraktas och behandlas som eu social fråga — och som

sådan eu af våra största. Det är de kroppsarbetandes starka emigration, som innebar eu

olycka och eu fara för landet. Sträfvande^ att söka här bevara eller till hemlandet

återförvärfva dessa böra då gifvetvis vara af framträdande intresse för den myndighet

som har sig anförtrott den betydelsefulla uppgiften att i öfrigt taga hand om och

befrämja de ekonomiskt svagares intressen. Då vidare ur ekonomisk synpunkt arbetet for

emigrationens förebyggande strängt taget blir detsamma som arbetet i allmänhet att främja

näringslifvets utveckling och sålunda måste sa att säga fördelas pa dess mangtaldiga olika

uppgifter: jordbrukets uppryckning, stärkande af industriens konkurrenskraft o. s v., hvita

uppgifter tillgodoses af olika statsorgan och endast i mindre man kunna fullföljas under

hänsyn till skälfva emigrationsproblemet, medan däremot detta pa det sociala området later

sia mera enhetligt atkommas med direkta åtgärder - arbetsförmedling, olika former åt

socialförsäkring o. s. v. — synes det, som skulle den sammanhållande ledningen och ™tmtivet

för de statliga sträfvandena på detta område böra lämpligast förläggas ull den myndighet,

som i allmänhet äger att företräda det sociala arbetet i landet.

Enligt hvad som synes framgå af de sakkunnigas förslag samt departemental^ om - mitterades och kommerskollegiikommitténs utredning i frågan behandlas för närvarande de

speciella ärenden, som angå emigrantagenter och emigrantfartyg af en byra inom kommerskollegium

medan de med emigrationsspörsmålet sa nära samhörande arendena om arbetsmarknadens

läge, arbetslöshet och offentlig arbetsförmedling in. fl. handläggas a eu annan

byrå samt slutligen ärenden om privat platsanskaffning tillhora en tredje byra Det vill

förefalla, som om en sådan splittring af hvarandra så närstående ämnen skulle medtoia olägenheter

och påkalla eu förändring. Endast genom att närbesläktade frågor sammanhålla^ sa

nära som möjligt inom administrationen, torde denna nämligen kunna ingripa tillräckligt

effektivt för nödiga reformers genomförande. Föreningen anser darfor också, att inom de

föreslagna sociala verket de nu berörda frågorna böra föras till samma byra. Samtidigt

anser sig emellertid föreningen böra kraftigt understryka, att de specifika emigrationsfragorna

äro af den omfattande betydelse och den säregna karaktär, att de ingalunda kunna komma

fullt till sin rätt med den ställning de enligt det nu föreliggande förslaget skulle komma att

intaga, sammanträngda med en mångfald af kräfvande arbetarfrågor och allmänna sociala

spörsmål Med den föreslagna organisationen, genom hvilken emigrationsfragan sa att saga

insattes i sin naturliga miljö, är dock den första förutsättningen gifven för en utveckling,

som småningom ger denna fråga den ställning den bör äga som eu statsangelägenhet af synnerlig

betydelse ^ emigrationens förebyggande har föreningen särskilt uppmärk
sammat

betydelsen af att tillmötesgå och uppmuntra den uppväxande ungdomens naturliga

sträfvan att så tidigt som möjligt bilda ett eget hem. Just de svårigheter som pa denna

punkt möta, och i allmänhet de otillfredsställande bostadsforhallandena mångenstädes i vält

land äro otvifvelaktigt ägnade att öka emigrationen. . , ( .

Såsom de sakkunniga framhålla, är statsförvaltningens befattning med egnahemsfragau

för närvarande inskränkt till dess låneverksamhet, hvilken afser skapandet af både bostadsoch

jordbrukshem, företrädesvis det senare. Vägarna att na eu effektiv organisation åt

statens jordpolitiska aktion är här icke platsen att beröra. Hvad åter beträffa:- egnahemslåneröreisen

för bostadsändamål och i sista hand bostadsfragan i dess helhet maste gifvetvis

denna vara föremål för särskildt intresse från den myndighet, som skall närmast omhänderhafva

de mindre bemedlades angelägenheter. Emellertid far härunder icke förbises, att eu

af de första, om icke den första förutsättningen for ett bättre tillgodoseende åt de mind

s. 211 Kontrollera mot PDF

211

Kungl. Maj:ta nåd. proposition Nr 108.

bemedlade klassernas bostadsförhållanden är, att denna gren af byggnadsverksamheten äger

tryggad tillförsel på relativt billigt kapital på ett helt annat sätt än nu. Denna kapitaltillförsel

torde emellertid kräfva en under statskontroll stående bankmässig organisation, åt

hvilken gifvetvis måste förbehållas eu afsevärd andel af ledning och rätt till initiativ på

detta område.

Med afseende å det sociala verkets organisation vill föreningen endast framhålla, att

statens uppgifter beträffande bostadsfrågan helt visst skola — på samma sätt som ofvan

framhållits rörande de specifika emigrationsfrågorna — inom en nära framtid blifva af sådan

vikt och omfattning, att det sociala verket för deras handläggning måste utrustas med särskilda

arbetskrafter.

Föreningen vill slutligen uttala sin förhoppning om, att den föreslagna styrelsen,

om den blir verklighet, skall låta sig angeläget vara att förtroendefullt stödja och till det

allmännas bästa utnyttja det frivilliga arbete, som redan med framgång påbörjats inom de

här berörda verksamhetsområdena, och som allra minst kan undvaras, så länge de inom

dem liggande intressena icke äro mera direkt företrädda än hvad fallet synes blifva i en

organisation, upprättad i enlighet med det nu föreliggande förslaget.

Stockholm den 24 februari 1912.

För centralstyrelsen för

Nationalföreningen mot emigrationen:

DOSTA TAMM.

Adrian Molin.

Bil. 8.

Svenska fattigvärdsförbundet.

Till Konungen.

Med anledning af att Kungl. Kommerskollegium beredt tillfälle för intresserade korporationer

och föreningar att inkomma med yttrande öfver det af särskilda sakkunniga afgifva

»förslag till upprättande under civildepartementet af ett centralt verk för sociala ärenden,

socialstyrelsen», får Svenska fattigvårdsförbundet, som bland sina medlemmar räknar

bland annat 476 af rikets fattigvårdsstyrelser och ett 60-tal välgörenhetsföretag, genom sitt

arbetsutskott vördsamt afgifva följande yttrande.

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Majits nåd. proposition Nr 108.

Svenska fattigvårdsförbuudets arbetsutskott förväntar med stor tillfredsställelse att

genom den föreslagna socialstyrelsens tillkomst de sociala frågorna skola kunna erhålla en

sakkunnig och enhetlig behandling. Utskottet anser sig emellertid icke böra uttala sig om

det föreliggande förslagets alla delar, utan tillåter sig allenast skärskåda den del af förslaget,

som berör statens behandling af fattigvårdsfrågan.

I förslaget föreslås att till det blifvande centralverket skulle öfverflyttas frågor rörande

den allmänna fattigvården, det vill säga dels de frågor af denna natur, som nu handläggas

af kung!, jordbruksdepartementet, dels fatt! g vårdsstatistiken och dels de frågor om

fattigvården, som i anledning af eu väntad ny fattigvårdslagstiftning kunde ytterligare komma

att tillhöra Kungl. Maj:ts handläggning.

Däremot föreslås icke att till centralverket skulle öfverflyttas ärenden om vauartade

och i sedligt afseende försummade barn, om fosterbarnsvården, om tvångsuppfostran af minderåriga

förbrytare, om fromma stiftelser samt om tvångsinternering af alkoholister.

Det är i detta afseende, som förslaget väsentligast skiljer sig från det tidigare förslaget

till socialstyrelse, det af departementalkommitterade och kommerskollegiikommittén

afgifna betänkandet. Ty i detta senare föreslogs, att samtliga dessa ärenden skulle, järnte

fattigvårdsfrågorna, öfverflyttas till socialstyrelsen.

För den som praktiskt deltagit i arbetet för nödens lindring och förebyggande står

det emellertid klart, att de olika, bär uppräknade formerna för arbetet på detta område

höra nära ihop och tillsammans bilda en naturlig grupp sociala ärenden.

Men lika nära som olika former af nödställdhet stå hvarandra, lika intimt måste det

samarbete vara, som åsyftar att för olika grupper åstadkomma den behöfliga hjälpen. Särskilt

är detta af allra största vikt då som en af de viktigaste grenarna af arbetet mot nödställdheten

alltmer framträder de förebyggande åtgärderna. Det är utan vidare tydligt, att

dessa måste ske efter en bestämd plan, och att ledningen och organiseringen af de tillgängliga

krafterna bör utgå från en myndighets sida, ej från många, olikartade, af skilda intressen

och mål besjälade myndigheters sida.

Om ur dessa synpunkter granskas det förslag, som nu föreligger, märkes genast, att

de olika grenarna af arbetet mot nödställdheten komma att fördelas pa olika departement

och byråer. Medan fattigvården förflyttas från jordbruksdepartementet till socialstyrelsen

fastslås, att fosterbarnsvården skall förbli inom medicinalstyrelsen, de vanartade och sedligt

försummade barnens vård i ecklesiastikdepartementet, där äfven flertalet fromma stiftelser

torde få stanna, de minderåriga förbrytarnas vård skulle tillsvidare anförtros åt justitiedepartementet,

ehuru i framtiden densamma skulle tillhöra det departement, som handlägger

uppfostringsfrågor; angående det framtida ordnandet af värden af tvangsinternerade alkoholister

göres intet bestämdt uttalande.

De olika formerna af nödställdhet skulle sålunda anförtros åt Denne olika departement

och till socialstyrelsen skulle för närvarande endast hänskjutas den allmänna fattigvården.

Om man öfverhufvud anser, att ett samarbete i fråga om nödens motarbetande och

förekommande är behöfligt, så måste man finna en dylik anordning mindre ändamålsenlig.

Det återstår därför att undersöka, om andra väsentliga fördelar sta att vinna genom den

föreslagna åtgärden att nu öfverflytta fattigvården till socialstyrelsen.

Till en början bör då erinras, att enligt det föreliggande förslaget fattigvården skulle

förläggas till lista byrån, som skulle ha sig anförtrodd förhållandet mellan arbetsgivare och

arbetare, arbetsmarknaden, nykterhetsverksamheten, personaltillsättning inom styrelsen, utredande

af olika sociala spörsmål, utarbetandet af redogörelser för »Sociala Meddelanden» m. in.

Dessa »mångskiftande ärenden» äga emellertid intet närmare samband med fattigvardsärendeua,

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

hvilka väl äfven knappast någon längre tid, på grund af utrymmesskäl, där kunna förbli.

Också har i förslaget ifrugasatts, att fattigvårdsärendeiia skulle på grund af en »jämnare

fördelning af arbetsuppgifterna» kunna förflyttas til! 3:dje byrån, som bland annat har sig anförtrodd

de »mångtaliga ärenden rörande registrerade sjukkassor». Onekligen skulle denna

förläggning ur synpunkten af de olika ärendenas gemensamma natur vara att föredraga framför

den förra, om i framtiden till denna byrå kommer att hänföras ofvannämnda grenar af

socialförsäkringen. Äfven gent emot socialförsäkringen bilda de ämnen, hvarom ofvan talats,

eu i och för sig afgränsad grupp, mellan hvilkas behandling i statsförvaltningen skillnad i

rätt väsentliga delar kommer att förefinnas. Då dessutom ännu intet förslag föreligger ifråga

om ålderdoms- och invaliditetsförsäkringens genomförande, torde det ej vara möjligt att för

närvarande med någon grad af säkerhet kunna bedöma, om fattigvårdsfrågorna böra samordnas

med socialförsäkringen eller någon annan anordning träffas.

Om sålunda å ena sidan eu naturlig och fördelaktig förläggning af fattigvårdsärendeiia

inom socialstyrelsens byråer för närvarande knappast står att vinna, så torde å andra sidan

fördelarna af ensamt fattigvårdens öfverflyttande till socialstyrelsen vid närmare granskning

ej befinnas särdeles stora. Visserligen synes det innebära en fördel att fattigvårdsstatistiken

och de fattigvardsärenden, som nu höra till jordbruksdepartementet, sammanfördes på ett håll.

Men fördelen häraf bör ej öfverskattas, då göromålen i allt fäll kornme att ligga i olika personers

händer, ^ och då väl någon omläggning af statistiken ej bör ifrågasättas, förrän den

väntade fattigvardsreformen blifvit genomförd, hvadan öfverförandet af nämnda statistik nu

egentligen blott skulle valla ökadt besvär och kostnad. Ej heller torde någon särskild fördel

af förflyttningen erhållas ifråga om beredningen inom vederbörande departement af den blifvande

lagstiftningen rörande fattigvård och barnavård. Ty någon sakkunskap vid dessa ärendens

beredning torde socialstyrelsen ej kunna prestera, då fattigvårdsfrågor endast i obetydlig

utsträckning och barnavårdsfrågor alls icke där skulle behandlas.

Åt fullkomligt afgörande betydelse i den föreliggande frågan torde emellertid det förhållandet

vara, att hela fattigvårdsfrågan jämte frågorna om fosterbarnens och de sedligt

försummade och vanartade barnens vård äfvensom lösdrifvarlagstiftningen ännu äro föremål

för fattigvardslagstiftningskommitténs behandling. Det måste nämligen betraktas såsom varande

mindre välbetänkt, att innan denna kommitté hunnit framlägga riktlinjerna för dessa

fragoi’s^ framtida behandling, vidtaga någon åtgärd, som kan föregripa en slutlig lösning af

nela fragan. Då intet är kändt om kommitténs förslag, saknar man anledning att diskutera

de olika reformspörsmålen, men det kan kanske ej vara ur vägen att erinra om några. Ett

af dessa är den äfven vid årets riksdag framförda tanken på en »sammanorganisering af all

den offentliga ° barnavarden i riket», ett annat är i hvilken utsträckning och på hvad sätt

statens fattigvardsinspekterando verksamhet bör utöfvas; ett tredje är frågan om öfverflyttning

af en del fattigvardsärenden — som nu handläggas af jordbruksdepartementet — till

kammarrätten, där kompetens är att finna både i afseende på hemortsrättsfrågor och siffergranskning,

en fjärde är fragan om åtgärderna mot lösdrifveriet och dessas samordnande med

det näraliggande fattigvardsområdet; en femte är frågan om samverkan mellan fattigvården

och de medicinska myndigheterna särskildt i förebyggande riktning, en fråga, som blir allt

viktigare i ^den man socialförsäkringen utvecklas. Alla dessa svårlösta och ännu till synes

outredda frågor synas sa nära sammanhänga med hvarje åtgärd att från statens synpunkt

ordna fattigvårdsfrågan, att det, som ofvan sagts, torde vara riktigast att ej vidtaga någon

åtgärd, som kan försvåra eu framtida lycklig lösning.

Pa grund af otvanstående tillåter sig arbetsutskottet att, under betonande af att

fattigvardsfragan gifvetvis måste betraktas som en social angelägenhet, i underdånighet

hemställa,

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

att för närvarande och innan fattigvågrdslagstiftningskommittén framlagt rikt-,

linjerna för fattigvårdens och därmed samhörande frågors ordnande ingen förändring

måtte ske ifråga om statens behandling af fattigvårdsfrågor.

Stockholm den 24 februari 1912.

Underdånigst

Svenska Fattigvårdsförbundets Arbetsutskott

G. H. VON KOCH.

Bil. 9.

Sveriges nykterhetssälIskaps representantförsamling.

Till Konungen.

Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling, som utgöres af ombud för de sju

större svenska nykterhetssällskapen, vill med anledning af kommerskollegiikommitténs betänkande

n:r 1 rörande förslaget om socialstyrelse göra följande uttalande.

Kommitterade framhålla (betänkandet sid. 132), att nykterhetsrörelsen »i själfva verket

måste betraktas såsom ett af de allra viktigaste spörsmål, som möta statsmakterna vid

deras sträfvan för folkhälsans stärkande och särskilt de lägre befolkningsgruppernas höjande

i ekonomiskt och moraliskt afseende».

Med lifligt erkännande af det för nykterhetsrörelsen glädjande omdöme detta uttalande

innebär, dela vi helt den af kommittén uttalade meningen, att omsorgen om nykterhetsfrågan

i allmänhet bör öfvertagas af den blifvande socialstyrelsen. Men det kan enligt

vår uppfattning ifrågasättas om, såsom kommittén föreslagit, lagstiftningen om rusdryckerna

bör förblifva under finansdepartementet. Det synes oss som beträffande denna lagstiftning

icke de finansiella utan de sociala synpunkterna böra vara de dominerande.

Äfven om de penningmedel, som till följd af nuvarande rusdryckslagstiftning tillflyta

det allmänna, äro betydande, så berör denna lagstiftning i hög grad den frivilliga, organiserade

nykterhetsrörelsens arbetsområde och är så nära förbunden med denna rörelses sträfvanden,

att rusdryckslagstiftningen och nykterhetsrörelsen icke enligt var uppfattning lämpligen

böra bandhafvas af skilda organ inom statsförvaltningen.

s. 215 Kontrollera mot PDF

215

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

Det torde ock kunna ifrågasättas, om icke nykterhetsrörelsens insats ifråga om såväl

folkhälsan som särskildt de djupare folklagrens fostran till goda medborgare genom deras

höjande i ekonomiskt och moraliskt men äfven i intellektuellt afseende berättigade till en

särskild afdelning inom den gren af socialförvaltningen, dit nykterhetsfrågan skulle förläggas,

eller åtminstone att den sektion för nykterhetsfrågan, som bebådas skola framdeles tillsättas

inom det blifvande sociala rådet, redan från början komme till stånd.

Till stöd för denna vår mening kunna vi åberopa, dels den här bifogade öfversikten

öfver den moderna nykterhetsrörelsens omfattning (tryckt i »Sociala meddelanden» 1912,

häfte 3), dels de senast offentliggjorda berättelserna rörande de särskilda sällskapens arbete,

likaledes här bilagda, dels ock ett under utgifning varande arbete öfver på svenska språket

sedan 1870-talet utkommen nykterhetslitteratur, hvaraf de hittills utkomna arken bifogas.

Därtill vilja vi erinra

om de i regel hvarje vecka hållna mötena med de mer än 9,000 lokalafdelningar, de

skilda nykterhetssällskapen inom sina olika arbetsgrenar hafva, Indika möten, genom deras

arbetsmetoder och de förhandlingar där föras, medlemmarnas insikt i och vana vid handläggning

af allmänna angelägenheter i hög grad främjas,

om den synnerligen omfattande litteratur, som nykterhetsrörelsen frambragt, hvarom

den bär bilagda förteckningen bär vittne,

om den kunskap icke blott i nykterhetsfrågan utan ock i andra närliggande samhällsfrågor,

som genom föredrag och diskussioner vid dessa möten ges,

om den allt mera omfattande allmänna folkbildningsverksamhet, som dessutom i de

för denna speciellt afsedda afdelningarna bedrifves,

allt vittnande om en social verksamhet af den mest omfattande art och betydelse men

som dock, genom det stöd, som kan gifvas den af den blifvande socialstyrelsen med särskildt

organ för denna verksamhet, otvifvelaktigt bör ha att motse eu ännu kraftigare utveckling,

på samma gång genom sådan liflig förbindelse med nykterhetsrörelsen socialstyrelsen helt visst

skall kunna vinna de syften, för hvilka den år afsedd.

Stockholm den 24 februari 1912.

Underdånigst

Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling.

OSKAR EKLUND.

Bil. 10.

Kooperativa förbundet.

Till K. Kommerskollegium.

Enligt det förslag till upprättande under civildepartementet af ett centralt verk för

sociala ärenden, hvilket afgifvits af kommerskollegiikommittén och departementalkommitterade

opaginerad Kontrollera mot PDF

21(! Kutig!. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

gemensamt, och som ytterligare bearbetats af särskild! utsedda sakkunniga, skulle det nya ämbetsverket

komma att taga befattning äfven med en viss del af den kooperativa rörelsen.

Med anledning häraf tager sig undertecknad styrelse för Kooperativa förbundet, som utgör

en sammanslutning af nära 500 konsumtions- och produktionsföreningar m. fl. med ett sammanlagdt

medlemsantal vid senaste årsskiftet af inemot 110,000 personer, friheten att göra

några vördsamma erinringar, för hvilka vi våga påkalla beaktande vid utarbetandet af den

k. propositionen i ämnet.

Kooperationen är till sin läggning och sitt syfte i främsta rummet en social rörelse.

I bestämd motsats till den förvårfsmåssiga ekonomiska verksamheten, hvars främsta drifkraft

är sträfvan att gynna dess utöfvares enskilda intressen, söker den organisera varuförmedlingen

och vissa grenar af produktionen uteslutande med hänsyn till de breda konsumentlagrens

bästa. Då den förvärfsmässiga handeln och industrien sålunda sträfva att höja lefnadskostnaderna

— därom bära bland annat priskarteller och truster det mest oförtvdbara. vittnesbörd —

arbetar kooperationen målmedvetet och efter måttet af sina krafter att reglera prisen på de

stora behofsartiklarna nedåt. Kooperationen åsyftar ju också att medelst konsumtionskreditens

bekämpande och ett i viss mån automatiskt uppsamlande af sparmedel skapa ordning

och större fasthet i de mindre bemedlade folklagrens ekonomi. I dessa senare afseenden

står den på alldeles samma linje som den omfattande själfhjälpsverksamhet af andra slag,

hvilken allmänt erkännes ha en rent social karaktär. Detta gäller främst den kooperation,

som bedrifves af och för konsumenterna, men har i viss mån sin tillämpning äfven på alla

andra arter af kooperativ verksamhet, särskildt de små jordbrukarnas landtbruksekonomiska

andelsföretag, hvilka, om än mera indirekt, bidraga till att böja den genomsnittliga lefnadsstandarden

för sina oftast under synnerligen torftiga villkor arbetande delägare.

DS, vi sålunda fattat den verksamhet, vår organisation bedrifver, främst såsom ett

led i arbetet på höjandet af de mindre bemedlades ekonomiska ställning, är det naturligt, att

vi här begagna tillfället att till en början på det kraftigaste understryka behofvet af eu centraliserad

och enhetlig handläggning af samtliga sociala ärenden. Enligt var och därom

äro vi lifligt öfvertygade — samtliga våra uppdragsgifvares bestämda mening, har ^arbetet på

eu sådan reform af statsförvaltningen redan blifvit alldeles oskäligt fördröjd och tal icke ytterligare

uppskof, hvarför vi våga uttala den förhoppningen, att denna reform måtte kunna

i sina kufvuddrag genomföras redan vid innevarande års riksdag.

Efter dessa allmänna anmärkningar till förslaget om inrättande af en socialstyrelse,

skola vi öfvergå till några mer speciella erinringar.

De särskilda sakkunniga ha i sin denna månad aflämnade promemoria yttrat, att den

direkt befrämjande verksamhet, som från statens sida ifrågakommer beträffande de ekonomiska

föreningarna, bör anförtros åt de statsorgan, hvilka kunna förutsättas hysa intresse

för och vilja gagna föreningarnas sträfvanden, hvarför de ock anse, att förvaltningsärenden,

som angå den s. 1c. jordbrukskooperationen i regel böra handhafvas af vederbörande jordbruksmyndigheter.

»De motsvarande uppgifter, som från statens sida kunna ifrågakomma i

afseende å den s. k. arbetarkooperationen», säga de sakkunniga vidare (sid. 32), »synas med

allt fog böra tillkomma socialstyrelsen.» Den mening, som af fem reservanter i kommerskollegiikommittén

gjorts gällande, nämligen att kooperationen bör hänföras till handehförvaltningen,

har sålunda icke bland de nya sakkunniga vunnit någon förfäktare. Likväl torde

det ej vara alldeles obehöfligt att från vår sida, under hänvisning till hvad ofvan sagts om

kooperationens syfte, framhålla, att kooperationen under ingå. förhållanden bör läggas under

eu handelsförvaltning med den organisation och de uppgifter denna har och efter allt att

döma kommer att äfven för framtiden få i vårt land. Sa långt vi kunnat följa sträfvandena

inom de enskilda handelsidkarnas organisationer och statsmakternas hittillsvarande verksam
-

s. 217 Kontrollera mot PDF

217

Kungl. Maj-M nåd. proposition Nr 108.

het för handelsintressets tillgodoseende, ha vi aldrig kunnat förmärka, att problemet om varuförmedlingens

lämpligaste anordning från social synpunkt varit i nämnvärd grad uppmärksammadt.

Den förvärfsmässiga handelns män torde här i Sverige med ytterst få undantag

betrakta kooperationen — den rörelse, som arbetar just på det ifrågavarande problemets

fösning ^ såsom ett tyvärr under nuvarande förhållanden oundvikligt ondt, som bör bekärnpas

eller åtminstone ieke erkännas som eu fullt legitim verksamhet. Att under sådana förhallanden

fora ärenden, som angå kooperationens allmänna ställning i samhället, till handelsförvaltningen,

skulle utan gensägelse vara i hög grad olämpligt.

Kommerskollegiikommittén och departementalkommitterade förutsatte i sitt betänkande

att, den i gällande lagstiftning för de ekonomiska föreningarna stadgade registrering en, skulle

framgent handhafvas af länsstyrelserna, men att däremot patent- och registreringsverkets befattning

med att sammanställa och publicera registreringsuppgifterna skulle fördelas på den

sociala förvaltningen och jordbruksdepartementet. Häremot framhölls i Kooperativa förbundets

Dåning Kooperatören n:r 2 för den 10 januari detta år, att denna anordning visserligen

skulle innebära ett framsteg från det nuvarandet tillståndet, men ett alldeles för obetydligt

framsteg. Detta omdöme motiverades på följande sätt:

»Missnöjet med länsstyrelsernas sätt att sköta själfva registreringen har under

de sista aren varit både stort och berättigad!. Dels bär enhetlighet i behandlingen

åt de olika slagen af föreningar och i tolkningen af lagens bestämmelser alldeles

saknats. En länsstyrelse har inregistrerat stadgar, som en annan funnit olagliga.

Här och där ha rena olagligheter fått komma med i stadgarna med resultat, att en

mängd föreningsstyrelser, som endast följt lagligen registrerade stadgar, af domstol

blifvit alagda höga böter. Ej sällan ha vidare föreningar, som inlämnat Kooperativa

förbundets mönsterstadgar för konsumtionsföreningar oförändrade, fått vänta i månader

pa^länsstyrelsernas utslag, fastän samma länsstyrelser hade förut haft att upprepade

gånger behandla ordagrant samma stadgar.»

Därjämte omtalades, att uppenbart slarf flera gånger kunnat konstateras, så att exemP,

|s kooperativa förbundets och flera andra större föreningars ursprungliga registrering

aldrig blifvit införd i registret, något som bland annat medfört, att omsättningen genom förbundets

partiaffär, de senaste åren, uppgående till öfver fyra miljoner kronor årligen, icke

kommit att medtagas i kommerskollegii handelsstatistik.

Uti den ifrågavarande artikeln hette det vidare:

»Bättre än nu kan det aldrig bli med bibehållandet af det afviga systemet, att

låta 25 olika lokala myndigheter, nästan alla utan den ringaste kunskap i de realfragor

föreningsstadgarna afse att reglera, ha registreringen om hand. Enligt vår

mening bör hela registreringsarbetet centraliseras hos en myndighet, och då är naturligtvis

den blifvande socialstyrelsen det bästa tänkbara forum. Det torde faktiskt

icke kunna uppletas ett enda vägande skäl mot en sådan anordning, men väl oerhördt

manga, som tala för denna omläggning. Den af kommitterade föreslagna uppdelningen

af registret mellan socialstyrelsen och jordbruksdepartementet skulle säkerligen,

pa grund af omöjligheten att draga någon fast gräns mellan olika slagen af

kooperation, leda till de besynnerligaste konsekvenser. En förening af landtman och

arbetare, som förmedlar både landtmannaartiklar och förbrukningsartiklar, och som

tillhör såväl Landtmännens riksförbund som Kooperativa förbundet, kan ju icke föras

till någon af grupperna. Denna typ förekommer redan nu och blir helt säkert vanligare

i framtiden. Hvad socialstyrelsens sakkunskap beträffar, så kunde den helt säkert

aldrig bil mindre än länsstyrelsernas nu är. Tvärt om kom väl saken att ordnas

sa, att vederbörande byrå inom styrelsen genom konferenser med de kooperativa

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 92 käft. (Nr 1081) 28

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

organisationerna och representanter för landtbruksstyrelsen eller andra sakkunniga

fastsloge en viss normaltyp åt'' stadgar för de olika arterna af föreningar, och att

byrån vid betydelsefullare afvikelser från denna typ före stadgarnas fastställande rådfrågade

samma myndigheter eller organisationer. Att åt registreringsmyndigheten inrymma

någon rätt att vägra inregistrering åt icke lagstridiga stadgar skulle från vissa

synpunkter vara farligt. Men genom att tillerkänna socialstyrelsen en rådgifvande

ställning, skulle man helt säkert i de flesta fall kunna förhindra uppkomsten af de

många vidunderligt illa organiserade och därför från första början dödsdömda företag,

som vi under den förflutna tiden fått dragas med.»

Äfvenledes föreslogs i samband härmed, att socialstyTelsen skulle fa uppdrag att utarbeta

all statistik öfver den kooperativa rörelsens verksamhet.

De sakkunniga ha i sitt utlåtande uppmärksammat dessa önskemål och yttra därom

bland annat: .... ... ...

»De nu återgifva önskemålen äro otvifvelaktigt af beskaffenhet att förtjäna

mycket beaktande. Å andra sidan synes emellertid icke uteslutet, att den nuvarande

anordningen beträffande registreringen på vissa håll kan anses höra bibehållas.

Då endast genom eu närmare utredning kan utrönas, huruvida den ifrågasatta centraliseringen

skulle medföra öfvervägande fördelar samt hvilka kostnader därmed

skulle blifva förenade — dessa böra dock knappast blifva särdeles stora — så hafva

de sakkunniga velat förorda, att en sådan utredning omedelbart anordnas.»

De sakkunniga anse också, att ett slutligt afgörande af frågan bör kunna ske redan

nästkommande år.

För vår del anteckna vi med glädje dessa medgifvanden åt vår ståndpunkt, men vidhålla,

att reformen ifråga om registreringen bör kunna genomföras redan nu. För vår del kunna

vi icke finna ett enda verkligt skäl, som talar för bibehållande af den rådande decentraliseringen,

när det gäller konsumtionsföreningar, och vi betvifla, att något sådant, skäl kan anföras

från jordbrukskooperationens sida. Att vi för konsumentkooperationens del ej långt före

detta begärt länsstyrelsernas afskaffande som registreringsmyndighet, bär helt enkelt berott

på, att ett lämpligt centralt organ, åt hvithet denna funktion kunnat anförtros, ej funnits.

Genom upprättande af en socialstyrelse undanröjes svårigheten, och reformen bör ske ju

förr dess hellre.

De ändringar i lagen om ekonomiska föreningar af den 22 juni 1911, som behöfva

vidtagas för att centralisera registreringen, förefalla synnerligen obetydliga, mestadels inskränkande

sig till ett utbyte af registreringsmyndighetens namn.

Hvad åter kostnaderna angår, så torde det ligga något större tog i krafvet på eu

närmare utredning. För att gifva en fast utgångspunkt för frågans bedömande, föga vi som

bilagor till denna skrifvelse tvänne tabeller (här ej återgifna), som tydligt ådagalägga, dels

att arbetet med registreringen ej kan bli synnerligen betungande eller kostsamt, särskild!; om

det omhänderhafves af personal med stor träning just på detta område, dels att registreringsarbetet

af en del länsstyrelser skötts mycket oregelbundet.

Tabellerna omfatta anmälningar angående ekonomiska föreningar, införda i föreningsregistrets

olika häften under åren 1910 och 1911, dock med undantag åt nybildade föi
Hela

antalet sådana anmälningar uppgick för 1910 till 1,945 och för 1911 till

2,154. Härvid bör dock bemärkas, att registrering af förändringar i medlemsstocken i föreningar

in. b. p. a. efter ''den nya lagens ikraftträdande den 1 januari innevarande är icke

mer ifrågakommer. Frånräknas anmälningar af detta slag, som för 1910 utgjorde 405 och

för 1911 452, så återstå för de nämnda åren resp. 1,540 och 1,702 anmälningar. Härtill kom
-

s. 219 Kontrollera mot PDF

219

Kung}. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

reel- så de nybildade föreningarnas registrering. Dessa ha hittills i jämförelse med de ofvannärnnda

anmälningarna varit rätt fåtaliga, men deras registrering kräfver naturligtvis ett betydligt

mera tidsödande och högre kvalificerad! arbete. Det synes dock vara rätt tydligt, att

socialstyrelsens föreslagna befattning med föreningsregistrets publicering skulle betydligt förenklas,

om styrelsen finge sköta äfven själfva registreringen. Dessutom torde det för föreningsstatis

tikens tillbörliga skötsel icke vara nog för socialstyrelsen att endast ha de i föreningsregistret

förekommande uppgifterna att tillgå. Tvärt om blir det, såsom Kooperativa

förbundet på grund af erfarenheterna från förbundets eget statistikarbete kan intyga, ej

sällan nödvändigt att ha tillgång till föreningsstadgarna i deras helhet. Det innebär därtill

gifvetvis icke någon verklig besparing för statsverket att låta 24 länsstyrelser och öfverståthållarämbetet

i Stockholm, hvilka alla äro öfverhopade med annat arbete, syssla med föreningsstadgars

granskning och bedömande. På grund af stadgefrågornas fåtalighet hos hvarje

registreringsmyndighet och de registrerade föreningarnas mångskiftande uppgifter och organisation,

kan vana att behandla dylika spörsmål näppeligen förvärfvas af deras personal.

Skulle någon direkt ökning i statsverkets kostnader för registreringen uppkomma genom

centraliseringen, torde denna med hänsyn till hvad vi förut anfört blifva högst obetydlig

och mångdubbelt uppvägas dels af tidsbesparingen hos de nuvarande registreringsmyndighetcrna

och dels af den ökade rättssäkerhet, som skulle uppstå genom enhetlig och sakkunnig

behandling af stadgefrågor. För att rätt bedöma behofvet af arbetskraft för en centraliserad

registrering, återstår det dock att se till, huru anmälningarna fördela sig på årets olika

manader. Med aktgifvande på, att tvänne häften af registret utkomma per månad, erhåller

man följande upplysning ur de bifogade tabellerna:

Anmälningar år

1910. 1911.

Januari........72 60

Februari........ 206 290

Mars..... 230 204

April.........411 273

Maj.......... 280 230

Juni.......... 195 276

Juli..........125 120

Augusti........105 143

Anmälningar år

1910. 1911.

September....... 98 96

Oktober........93 101

November.......68 143

December.......62 118

1,94.5 2,154

Då uppgifterna angående medlemsstockens förändringar inom föreningar m. b. p. a.

hädanefter, såsom vi förut framhållit, bortfalla, synes det oss, som om arbetet med diarieföring,

kontrollering och utredigering för tryckning etc. af de anmälningar, som här äro på

tal, ingen enda månad, möjligen med undantag af april, behöfde helt upptaga eu tjänstemans

arbetskraft.

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

Under sådana förhållanden torde det, såvidt vi kunna förstå, knappast finnas något

hållbart skäl att uppskjuta till nästkommande riksdag förslag om registreringens centralisering.

Däremot medge vi gärna, att vårt förslag om förläggande till socialstyrelsen af hela

statistiken öfver de ekonomiska föreningarna tarfvar en ytterligare utredning och att detsamma

för den skull måste anstå till 1913 års riksdag.

Den kooperativa verksamhetens snabba utveckling och dess sociala betydelse skulle

enligt vår mening fullt motivera upprättande inom socialstyrelsen af en särskild byrå för

dithörande ärendens behandling. Då rörelsen tills på allra sista tiden varit så godt som alldeles

förbisedd af statsmakterna och följaktligen såsom de särskilda sakkunniga uttryckte sig,

»inga direkt ledande eller kontrollerande uppgifter på detta område föreligga», vore det emellertid

olämpligt att nu framkomma med ett kraf i den riktningen. Vi vilja därför endast

framhålla vikten af att kooperationen åtminstone blir företrädd inom ett af de föreslagna sociala

råden af en representant, hvarför antalet ledamöter i det ifrågavarande rådet bör göras så

stort, att detta kan bli möjligt utan åsidosättande af de öfriga intressen, som böra vara i

detsamma representerade.

Stockholm den 24 februari 1912.

För Kooperativa förbundets styrelse

K. G. ROSLING. G. W. DAHL.

Ordf.

Bil. 11.

Sveriges handtverksorganisation.

Till Kungl. Kommerskollegium.

Enär Sveriges handtverksorganisation beredts tillfälle att yttra sig öfver det upprättade

förslaget till socialstyrelse, får styrelsens verkställande utskott härmed å styrelsens

vägnar anföra följande.

Det har länge synts utskottet vara särdeles önskvärdt, att eu särskild myndighet

organiseras för tillvaratagandet af de speciella intressen, som mer och mer göra sig gällande

på det sociala området.

I anledning häraf får utskottet därför uttala sympatier för det föreliggande förslaget

och framhåller därvid betydelsen af, att en myndighet med snaraste skapas för omhänderhafvande

af sådana ämnesgrupper, som omfatta arbetarfrågor i allmänhet, arbetarskyddet,

arbetarförsäkringen samt andra sociala frågor.

s. 221 Kontrollera mot PDF

221

Kanal. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

Åtskilliga af de kär nämnda hufvudgrupperna beröra i mycket stor utsträckning

näringslifvet, och, om än många hithörande ärenden äro af natur att jämte handläggning

inom en blifvande socialstyrelse äfven böra i vissa delar behandlas inom näringsförvaltningen,

finner utskottet dock det vara af stor betydelse för näringslifvet, att dithörande förvaltning

får koncentrera sig på sina reella och positiva uppgifter, under det att de mera humanitära

frågorna hufvudsakligen förläggas hos en socialstyrelse.

Bland hithörande ärenden, hänförliga såväl till de sociala som de ekonomiska intressena

och äfven i viss grad berörande handtverksnäringen, må bär särskildt nämnas

arbetsförmedlingen. Det har på senare tiden uppstått fråga om handtverkskårens direkta,

egna åtgöranden i afseende å förmedling af arbetsplatser för lärlingar, och detta dels i samband

med den offentliga arbetsförmedlingen, dels i samarbete med folkskolan, dels ock genom

egna åtgärder med hjälp af särskilda inom handtverksföreningarna tillsatta »lärlingsnämnder».

Otvifvelaktigt kan eu socialstyrelse gifva handtverksnäringen ett kraftigt stöd på detta område

och sålunda ° vid sidan om ett bevakande af sociala intressen jämväl gagna rent praktiskt.

1 afseende a arbetarskyddet far utskottet uttala, att det ofta nog gifvits antydningar om

farhåga inom handtverkskretsar, att det skulle blifva alltför strängt i praktiken, därest hithörande

ärenden komme att enbart förläggas till en socialstyrelse utan ett behörigt samarbete

med näringsförvaltningen. Huruvida dessa farhågor kunna anses befogade eller ej, tilltror

sig ej utskottet att afgöra, men har utskottet dock begagnat tillfället att här påpeka,

hurusom det maste vara nödvändigt, att en praktisk urskillning göres i sådana skyddsåtgärder,

som höra till fabriksdrift och handtverksdrift. Emellertid har utskottet icke något

att erinra däremot, att hithörande frågor i sin helhet förläggas under socialstyrelsen, dock

måste det ernås en lämplig samverkan med vederbörande näringsidkarekorporationer.

Beträffande understödsföreningar anser utskottet det vara synnerligen behöfligt, att

de snart läggas under en socialstyrelse, ity att desamma hafva en social innebörd, som

hör föranleda deras öfvervakande af och statistikrapportering till den ifrågavarande myndigheten.

Med afseende å förenings ras en Jets förande till viss grad under socialstyrelsen, anser

utskottet det vara lämpligt såsom också af vederbörande kommittéer framhållits — att

statistiken öfver de ideella föreningarna förlägges under socialstyrelsen, men häfdar utskottet

den åsikten, att rent speciella ärenden för särskilda slag af dylika föreningar böra hänföras

under den förvaltning, som har till uppgift att bevaka dithörande intressen. För att i någon

man förklara utskottets mening med exempel, torde utskottet få hänvisa till Sveriges handtverksorganisation

såsom i stort sedt en »ideell» förening, då dess hufvudsakligaste syfte är

att främja handtverkeri utveckling. I flera afseenden — kanske de flesta — gäller det här

ideella och kulturella intressen, såsom t. ex. främjande af undervisning och annan individuell

utbildning, belöning och annan premiering af framstående yrkessvenner, verkande för inrättande

af lärlingshem och ålderdomshem, förhjälpande till platsanskaffning samt höjande af handtverksidkarnas

sociala ställning etc., men vid sidan om dessa humanitära och i de flesta fall

till socialstyrelsen hänförliga syften har organisationen att jämväl vidtaga rent praktiska åtgärder,

ofta af ekonomisk beskaffenhet, som också ovillkorligen böra, där förbindelse med

statsmyndigheter. ifrågakommer, hänföras till vederbörande näringsförvaltning. För att sålunda

på lämpligt sätt kunna verka på de olika områdena för verksamheten, måste denna

såsom exempel här framdragna institution hafva den nödvändiga kommunikationen med statsmyndigheterna

förlagd dels till näringsafdelningen, dels till den ifrågasatta socialstyrelsen.

I föregående har^ utskottet pa olika punkter betonat, att, om också de sociala

fragorna lämpligen böra erhålla ett särskildt ämbetsverk för sin enhetliga behandling, man

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

likväl icke får förbise deras nära förbindelse med och ofta direkta inflytande på näringslifvet.

Till följd häraf anser sig utskottet böra ytterligare understryka den äfven af de

sakkunniga uttalade uppfattningen, att näringsförvaltningen bör erhålla vederbörligt inflytande

på handläggningen af de ärenden, som närmare beröra näringsintressen. Utskottet förutsätter

också, att näringsidkarna skola sättas i tillfälle att genom sina organisationer uttala

sig öfver dylika sociala frågbr.

Till sist får utskottet meddela, att utskottet icke haft något att erinra emot förslagen

till socialförvaltningens förläggning och organisation.

Kristianstad den 24 februari 1912.

För Styrelsen för Sveriges handtverksorganisation

genom dess verkställande utskott:

0. J. F. LJUNGGREN.

Ordförande.

Bil. 12.

De Svenska arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd.

Till Kungl. Maj:ts och Rikets Kommerskollegium,

Enligt tillkännagifvande den 14 i denna månad hafven I lämnat tillfälle åt de föreningar

och enskilda, som önska yttra sig öfver ett af särskilda sakkunniga inom Kungl. civildepartementet

utarbetadt förslag till upprättande af ett centralt verk för sociala ärenden

(socialstyrelse), att inkomma till Eder med sådant yttrande senast den 24 i deuna manad.

Med afseende därå att det nya ämbetsverket skulle behandla bland annat ärenden rörande

förhållandet mellan arbetsgifvare och arbetare, bär De svenska arbetsgifvareföreningarnas

förtroenderåd, som representerar Svenska arbetsgifvareföreningen, Centrala arbetsgivareförbundet,

Sveriges redareförening och Svenska landtarbetsgifvareföreningarnas fullmäktige, ansett

sig böra afgifva yttrande i ärendet.

Förtroenderådet måste emellertid därvid beklaga, att på grund af den kungl. remissen

icke längre tid än något öfver en vecka kunnat tillmätas för afgifvande åt yttrande i ärendet.

Det är tydligt, att om i viktiga allmänna frågor infordrande af yttrande från de närmast in
tresserades

sida är endast en formalitet, som för bevarande af skenet anses böra bibehållas,

så är det likgiltigt huru lång tid, som afses för utarbetande af ett dylikt yttrande. Men vill

man verkligen från statsmakternas sida i förväg lära känna meningen hos dem, a hvilka de

föreslagna åtgärderna närmast komma att äga tillämpning, torde man också böra medgifva

s. 223 Kontrollera mot PDF

223

Kungl. MajUs nåd. proposition Nr 10S.

vederbörande nödig tid till att sätta sig in i frågan och utarbeta sitt yttrande däri. Så har

icke skett med detta ärende lika litet som beträffande det nyligen framlagda förslaget om

införande af moderskapsförsäkring.

Emellertid har förtroenderådet i den mån tiden medgifvit det granskat kommerskollegiikommitténs,

departementalkommittens och de särskilda sakkunnigas förslag och ansett

sig vid desamma böra framställa vissa erinringar.

Förslaget afser att genom att utbyta kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik mot

ett centralt ämbetsverk tillskapa eu i görligaste mån enhetlig och med största sakkunskap i

de olika frågorna utrustad social förvaltning. Mot detta syftemål i och för sig torde intet

vara att erinra. Redan nu påkalla de sociala frågorna i stor omfattning statsmakternas ingripande

och det tinnes, såsom civilministern framhållit, all anledning att antaga, att under

de närmaste åren ytterligare många viktiga sociala ärenden blifva gjorda till föremål för

handläggning tran statsförvaltningens sida. Ärendenas handläggning bör vinna på den ifrågasatta

förändringen. Vid rekryteringen af kommerskollegii statistiska afdelning har man helt

naturligt i främsta rummet måst tillse att personalen haft statistisk skolning. På det nya

centrala ämbetsverkets tjänstemän kunna helt andra anspråk ställas. Särskildt synes det i

hög grad önskligt att åtminstone en af de högre befattningarna i verket, för hvilka särskilda

kompetensfordringar i form af aflagda examina icke föreslagits, beklädes med eu man, som

iiar praktisk erfarenhet om näringarnas utöfning.

Skall det afsedda ändamålet med det nya ämbetsverkets inrättande vinnas, anser

förtroenderådet det nödvändigt, att detta ämbetsverk gifves en fullt själfständig ställning.

Grundsatsen om de centrala ämbetsverkens själfständiga ställning tillhör en af den svenska

administrationens bästa traditioner, och det synes förtroenderådet att tillräckligt vägande skäl

icke blifvit anförda för att nu öfvergifva denna grundsats, allra minst såvidt det gäller den

ifrågasatta socialstyrelsen. Med de synnerligen grannlaga och ömtåliga ämnen, som skulle

falla inom ramen för detta ämbetsverks förvaltning, synes det förtroenderådet vara af största

vikt, att ämbetsverket göres oberoende af de politiska växlingarna. Statsdepartementens ledning

kommer alltid att mer eller mindre växla i enlighet med de politiska vindkasten, men

förtroenderådet tror, att det skulle vara synnerligen olyckligt, om denna växling komme att

gorå sig gällande äfven inom socialstyrelsens förvaltning. Med hänsyn därtill hör enligt rådets

mening socialstyrelsen ställas utan samband med något af statsdepartementen, och den föreslagna

skyldigheten för verkets chef och vissa af dess tjänstemän att medverka inom civildepartementet

med ärendenas föredragning och expediering bör icke komma till stånd. Däremot

synes de sakkunnigas förslag om viktigare ärendens handläggning i kollegial form inom

socialstyrelsen vara att förorda såsom befordrande verkets själfständighet.

Af kanske ännu större vikt för det nya ämbetsverket än att det gifves en själfständig

ställning är, att det erhåller en fullt opartisk karaktär. Med hänsyn till ämbetsverkets ömtåliga

ställning särskildt i frågor rörande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare är

det af afgörande vikt för frågan om det blifvande gagnet af ämbetsverket, att detsamma icke

patryckes eu ensidig partiprägel. Skulle genom ett oklokt personval detta från början ske,

vore därmed statsmaktens opartiska ställning vid tvistigheter mellan arbetsgivare och arbetare

gifven till spillo. Därjämte vore hoppet om eu fruktbärande samverkan mellan ämbetsverket

ä ena sidan samt arbetsgivare och arbetare jämte deras organisationer å andra sidan från

början uteslutet. Att eu sådan samverkan i många fall är önsklig, ja, nära nödvändig för

att ämbetsverket rätt skall kunna fylla sin uppgift torde af ingen förnekas.

Det är emellerlid icke tillräckligt, att socialstyrelsens ledning i de ömtåliga frågorna

rörande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare verkligen är så vidt i mänsklig förmåga

star fullt opartisk, det är ock nödvändigt att öfvertygelsen härom vinner insteg bland

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

allmänheten. Redan tillvaron af eu uppfattning hos allmänheten att socialstyrelsen vid tvister

mellan arbetsgivare och arbetare principiellt är benägen att taga parti för den ena eller

andra sidan är i sig tillräcklig att i många fall neutralisera gagnet af ämbetsverkets verksamhet,

vare sig denna uppfattning är riktig eller ej. Med hänsyn härtill anser förtroenderådet,

att socialstyrelsen bör undvika att direkt lägga sig i lösningen af tvister mellan arbetsgivare

och arbetare. I annat fall riskerar styrelsen att förlora sitt anseende för opartiskhet.

Erfarenheten har visat, att ingen person kan under någon längre tid i större omfattning tjänstgöra

såsom skiljeman i tvister mellan arbetsgivare och arbetare utan att han anses i regel

vara partisk för vare sig den ena eller andra sidan; detta äfven om han själf handlar i bästa

öfvertygelse. Med hänsyn härtill är också i lag stadgadt förbud för statens förlikningsman

att vara medlemmar i skiljenämnder för slitande af tvister mellan arbetsgivare och arbetare.

Lika viktiga skäl tala för införande af ett dylikt förbud för socialstyrelsens chef och tjänstemän,

och föreslår förtroenderådet alltså, att föreskrift härom måtte intagas i socialstyrelsens

instruktion. Lika angeläget är det visserligen icke att socialstyrelsens medlemmar icke deltaga

i förhandlings- och förlikningsnämnder, som hafva att behandla tvister mellan arbetsgivare

och arbetare, men, då statens förlikningsman hafva sig uppdraget att medverka i

dylika fall och något behof att anlita socialstyrelsens medlemmar för detta ändamål således

icke lär förefinnas samt en mera omfattande verksamhet äfven af dylik art kan medföra

följder, som ofvan sagts, anser förtroenderådet önskligt, att socialstyrelsens chef och tjänstemän

förbjudas äfven att vara medlemmar i förliknings- och förhandlingsnämnder, som hafva

att behandla tvister mellan arbetsgivare och arbetare.

Förtroenderådet instämmer i hvad som blifvit yttradt om önskvärdheten af ett samarbete

mellan socialstyrelsen samt representanterna för arbetsgivare och arbetare. Ifall, såsom

rådet hoppas, en fullt opartisk karaktär kommer att förefinnas hos socialstyrelsen, är

rådet också öfvertygadt om, att arbetsgifvarnas olika korporationer skola låta sig angeläget

vara att genom ett beredvilligt meddelande af äskade upplysningar, statistiska uppgifter och

dylikt tillhandagå socialstyrelsen.

För befrämjande af ett dylikt samarbete synes det ändamålsenligt att såsom de sakkunniga

föreslagit införa vissa organ inom socialstyrelsen, nämligen dels två fullmäktige, en

representant för arbetsgifvarintresset och en för arbetarintresset, och dels sociala råd. Förtroenderådet

instämmer i de sakkunnigas mening, att de båda fullmäktige oförtöfvadt böra

tillsättas vare sig ärendena angående arbetarskydd blifva förlagda till socialstyrelsen eller

icke samt att deras kompetens utvidgas utöfver de båda kommittéernas förslag på sätt de

sakkunniga hemställt. Hvad de sociala råden beträffar hafva de sakkunniga föreslagit inrättandet

af fyra råd, ett för arbetarskydd, ett för arbetsförmedling, ett för sjukkasseärenden

och ett för socialstatistik. Något, råd skulle sålunda icke tillsättas för att deltaga i

handläggningen af de ärenden, som tillkomma den lista byrån inom socialstyrelsen, nämligen

ärenden rörande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare, arbetsmarknaden och emigrationen,

nykterhetsverksamhet, fattigvård och dylikt. Särskildt med hänsyn därtill, att denna

byrås personal tillika skulle verkställa utredning af olika sociala spörsmål samt äga initiativ

till påkallande af statsmakternas åtgöranden i dylika ärenden, synes det förtroenderådet önskligt,

att ett socialt råd upprättas äfven för deltagande i behandlingen af sådana frågor och

hemställer alltså, att en sådan sektion af det sociala rådet inrättas.

Det synes ändamålsenligt, att såväl arbetsgifvarnas som arbetarnas representanter beredas

inflytande å tillsättandet af de båda fullmäktige samt vissa ledamöter i de sociala

råden.

Hvad fullmäktigeinstitutioneu och de sociala råden beträffar anser sig förtroenderådet

icke kunna underlåta att påpeka ytterligare eu omständighet nämligen den, att betydelsen af

s. 225 Kontrollera mot PDF

225

Kungl. Maj:fn nåd. proposition Nr 108.

sadana institutioner helt och hållet beror på det sätt, hvarpå de af vederbörande ämbetsverk

anlitas.^ Man kan använda sådana råd på det sätt, att de faktiskt ställas utan allt inflytande

pa ärendenas afgörande och sålunda endast gifva ett sken af att ärendena fått en mera allsidig

och sakkunnig behandling. Så sker, om de anlitas endast i sällsynta fall och då vid

sina sammanträden få sig förelagda vidlyftiga, redan utskrifna betänkanden, som de hafva

att genast gilla eller ogilla. Förtroenderådet hoppas lifligt, att ett dylikt användande af

dessa institutioner endast pro forma ej måtte ifrågakomma, utan att de måtte beredas tillfälle

att på ett ingående sätt taga del i socialstyrelsens arbete i mera viktiga frågor.

Hvad beträffar gränserna för den blifvande socialstyrelsens verksamhetsområde, så äro

dessa tämligen sväfvande angifva. Till en del beror detta helt naturligt därpå, att lagstiftningen

ännu icke är färdig i fråga om en del ärenden, som väntas förlagda till socialstyrelsen.

Men äfven med beaktande af denna omständighet synes det förtroenderådet som om

ett mera noggrant angifvande af socialstyrelsens kompetens skulle vara möjligt och ensidigt.

Att efter^ uppräknande af vissa ärenden förlägga till socialstyrelsen äfven »sociala frågor i

öfrigt», savida de icke tillhöra annan myndighet, är alltför obestämdt, då någon vedertagen

tolkning af begreppet »sociala frågor» icke lär förefinnas, utan hvad som är dit att hänföra

blir till stor del beroende på den individuella uppfattningen. I vissa delar synes det förtroenderådet

som om gränserna för socialstyrelsens kompetens blifvit lagda alltför vidt. I fråga

om arbetarskyddsärenden instämmer förtroenderådet i de båda reservanters mening, som

yrkat, att dessa ärenden fortfarande borde handläggas af kommerskollegium, som alltså, äfven

ifall den nya lagstiftningen om arbetarskydd kommer till stånd, skulle blifva chefsmyndighet

för yrkesinspektionen. Det vill synas förtroenderådet som om mera fortgående kunskap

om näringarnas praktiska utöfning och behof är förefintlig hos kommerskollegium än som

är att förvänta hos socialstyrelsen. I fråga om statistiken rörande olycksfall synes förtroenderådet

som om denna lämpligen kunde förläggas till riksförsäkringsanstalten, hvarigenom

de arbetsgivare, som hafva sina arbetare försäkrade i denna anstalt, skulle slippa besväret

att gifva dubbla uppgifter.

I fråga om socialstyrelsens tjänstemän har förtroenderådet fäst uppmärksamheten vid

en detalj, nämligen den, att medan de båda kommittéerna ansett det själffallet, att sekreteraren

hos socialstyrelsens glista byrå måste hafva juridisk bildning, hafva de sakkunniga ansett

en sådan fordran a denna tjänsteman icke nödvändig. Då juridisk utbildning icke är

föreskriven för verkets chef eller för någon annan tjänsteman å den lista byrån, skulle enligt

de sakkunnigas förslag den juridiska kunskapen icke blifva representerad å byrån. Då

denna byra har att handlägga ärenden, som kräfva eu grundlig juridisk insikt och uppfattning,

t. ex. frågor om kollektiva aftal, deras innebörd och tillämpning, om utländsk lagstiftning

rörande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare, verkställande af förarbeten till

lagförslag i dylika^ frågor m. m., anser förtroenderådet det vara oundgängligt, att juridisk

bildning fordras åtminstone hos byråns sekreterare. I annat fall utsättes byrån lätteligen

för att vid handläggande af nämnda synnerligen viktiga ärenden begå beklagliga misstag.

Stockholm den 22 februari 1912.

De Svenska Arbetsgivareföreningarnas Förtroenderåd.

Hjalmar von Sydow.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 82 käft. (Nr 108.)

29

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kuiigl. Maj ds nåd. proposition Nr 108.

Bil, 13.

Svenska arbetarförbundet.

Kungl. Komraerskollegii afdelning för arbetsstatistik.

Med anledning af till Sv. arbetarförbundet gjord hemställan om dess yttrande rörande

den ifrågasatta departementsreformen (socialstyrelsen) få vi förklara att vi principiellt sympatisera

med de åtgärder förslaget innefattar.

Några detaljerade utlåtanden kunna vi dock på grund af den allt för knappt tillmätta

tiden icke afgifva för närvarande. Förbundets styrelse har nämligen icke hunnit att

vid sammanträde taga del af förslaget.

Med utmärkt högaktning

J. E. SANDBERG.

Bil. 14.

Svenska järnvägsmannaförbundet.

Till Kungl. Maj:ts och Rikets Kommerskollegium.

Förbundsstyrelsen får härmed, efter tagen del af såväl det förslag till socialstyrelse,

som afgifvits af departementalkommittén och kommerskollegii kommitté, som ock det af sakkunniga

öfver nämnda förslag afgifna utlåtandet, meddela, att den i alla hufvudsakliga delar

ansluter sig till det af de sakkunniga afgifna utlåtandet, sålunda äfven rörande de ändringar

som vidtagits i det framlagda förslaget till socialstyrelse. Därjämte anser förbundsstyrelsen

det vara af synnerligen stor betydelse om någon person inom detta ämbetsverk vid större

s. 227 Kontrollera mot PDF

227

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

eventuella konflikttillfällen är oförhindrad ingripa, då denne säkerligen, genom institutionens

opartiska ställning till såväl arbetare som arbetsgifvare, samt den omfattande sakkännedom

på dithörande områden, har betydligt större auktoritet, än tillfälligt anlitade enskilda personer,

som annars anmodas biträda under dylika situationer.

Stockholm den 26 februari 1912.

För Svenska Järnvägsmannaförbundets Styrelse

A. MORÉN.

Bil. 15.

Svenska typografförbundet,

Till Kungl. Kommerskollegium.

Efter att ha tagit del af det af särskilda sakkunniga framlagda förslaget till upprättande

af ett nytt centralt verk för sociala ärenden under benämningen socialstyrelsen, få

vi härmed däröfver afgifva följande utlåtande:

Det synes oss otvifvelaktigt att ett sammanförande af de sociala ärendena, i så stor

utsträckning som möjligt, under en enhetlig förvaltning, skall vara till stor fördel såväl med

afseende på ifrågavarande ärendens handläggning som ock med hänsyn till ett framtida planmässigt

ingripande från statens sida till lösandet af den stora mängd sociala uppgifter, hvilka

föreligga densamma.

Ehuru vi icke anse oss kunna inkomma med något yttrande angående detaljerna i

det föreliggande förslaget, vilja vi dock i princip, på ofvan angifna grunder, på det varmaste

tillstyrka inrättandet af ett särskildt centralt verk för sociala ärenden. Med hänsyn till att

ifrågavarande ärenden, enligt vårt förmenande, hittills i betänklig grad blifvit tillbakasätta

inom statsförvaltningen och det därför må anses synnerligen önskvärdt att förutnämnda förvaltningsorgan

snarast möjligt kommer till stånd, anse vi vidare den föreslagna anordningen

om socialstyrelsens etablerande redan under år 1913 och dess tillsvidare sorterande under

civildepartementet såsom särdeles välbetänkt.

Stockholm den 27 februari 1912.

Svenska typografförbundets styrelse

EDUARD WIBERG.

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Föregående behandling af frågan om eu enhetlig socialförvaltning........ 2

Socialpolitikens allmänna uppgifter......................15

De sociala ärendena i Sverige (deras uppkomst och splittring inom statsförvaltningen)

...............................20

Socialförvaltningen i utlandet........................29

Det omedelbara beliofvet af en enhetlig socialförvaltning i Sverige........33

Socialförvaltningens förläggning.......................38

Socialförvaltningens allmänna omfattning...................41

Socialförvaltningens ärendesgrupper.....................48

d) Arbetarfrågorna i allmänhet.....................48

b) Arbetarskydd m. rn.........................57

c) Social-(ar betar-'')för säkringen.....................68

d) Öfriga sociala frågor........................79

1. Allmän fattigvård, fosterbarnsvård m. m...............80

2. Nykterhetsverksamheten m. m....................86

3. Föreningsväsendet........................88

4. Emigrationen..........................92

5. Bostadsfrågan, lefnadskostnader m. in.................94

6. Öfriga sociala ärenden......................97

7. Ärenden, som icke hänföras till socialförvaltningen...........98

e) Social upplysning och representation.................98

Sammanfattning af socialförvaltningens ärendesgrupper.........101

Eventuella ärendesförflyttningar från civildepartementet.........102

Socialförvaltningens organisation och personal.................104

a) Departementsafdelning eller centralt verk...............104

b) Befattning med regeringsärenden...................106

c) Socialstyrelsen som centralt verk...................110

d) Nuvarande personal, anslag och arbetsmängd.............111

é) Erforderliga byråer ........................117

1. Ledamot för lagärenden......................121

2. Byråindelning..........................124

s. 229 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 108. 229

Sid.

/) Erforderlig personal........................125

g) Ordinarie och extra stat......................138

h) Ärendenas handläggning......................143

i) Samarbete med andra verk etc....................146

j) Fullmäktige, sakkunniga och sociala råd...............151

k) Socialstyrelsens stat m. m.......................161

l) Departementschefens hemställan...................171

Bilagor

(sid. 173—227.)

Utlåtanden och yttranden från myndigheter och korporationer.

1. Kommerskollegium...........................174

2. Statistiska centralbyrån.........................192

3. Försäkringsinspektionen.........................195

4. Riksförsäkringsanstalten.........................198

5. Ålderdomsförsäkringskommfttén......................206

6. Centralförbundet för socialt arbete....................207

7. Nationalföreningen mot emigrationen................ 209

8. Svenska fattigvårdsförbundet.......................211

9. Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling .............214

10. Kooperativa förbundet.........................215

11. Sveriges handtverksorganisation................... 220

12. Svenska arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd...............222

13. Svenska arbetarförbundet........................226

14. Svenska järnvägsmannaförbundet.....................226

15. Svenska typografförbundet........................227

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1912:131 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj ds proposition nr 108 angående anslag till ett centralt ämbetsverk för sociala ärenden, socialstyrelsen. s. 1 i texten
  2. 2SärU 1912:1 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition nr 108 angående anslag till ett centralt ämbetsverk för sociala ärenden, socialstyrelsen, samt i ämnet väckt s. 1 i texten