Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om skogsvårdsafgift

1912-04-19 · 44 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 44 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1912:208, Med förslag till förordning om skogsvårdsafgift

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.

1

N:o 208.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

förordning om skogsvårdsafgift; gifven Stockholms slott

den 19 april 1912.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att antaga bilagda förslag till förordning om skogsvårdsafgift.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Majrts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Alfred Petersson.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 164 käft. (Nr 208.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208i

Förslag

till

Förordning om skogsvårdsafgift.

Med upphäfvande af nådiga förordningarna den 4 juli 1910 angående

skogsvårdsafgifter och den 13 juni 1908 angående skogsvårdsafgifter

inom Gottlands län, förordnas härigenom som följer:

1 §•

För afverkadt virke, som taxeras jämlikt lagen om skogsaccis och

om virkestaxering, skall erläggas skogsvårdsafgift med en och tre tiondels

procent af virkets taxerade värde.

Denna afgift skall fördelas mellan skogsvårdsstyrelserna i riket

på sätt här nedan sägs.

2 §•

Skogsvårdsafgift erlägges:

a) för virke, som taxerats enligt 5 § a) i lagen om skogsaccis och

om virkestaxering, af afverkaren, och

b) för virke, som afses i 5 § b) i nämnda lag, af den, som med

virket så förfarit, att enligt samma lagrum afgiftsplikt för virket inträdt.

Med afverkare förstås i denna förordning den, som, då virket fälles,

äger förfoga öfver virket; dock att, där annan äger rätt till affallsvirket,

denne skall anses såsom afverkare i fråga om sådant virke.

3 §■

Skogsvårdsafgift debiteras, uppbäres och redovisas i sammanhang

med kronoutskjdderna i den ordning, Kungl. Maj:t därom föreskrifver.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 208.

3

4 §•

Af de genom skogsvårdsafgiften inom hvarje landstingsområde

inflytande medel skola nittio procent tillhandahållas skogsvårdsstyrelsen

inom landstingsområdet samt tio procent redovisas till statskontoret för

att af Kungl. Maj:t i mån af förefallande behof fördelas mellan samtliga

skogsvårdsstyrelser i riket.

5 §•

Denna förordning gäller icke virke, som afverkats inom Västerbottens

eller Norrbottens län, inom Sårna socken af Kopparbergs län

eller inom området för städer, som icke tillhöra landstingsområde.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1913; dock att

hvad i 3 § i förordningen angående skogsvårdsafgifter den 4 juli 1910

stadgas om skyldighet för kronofogde att upptaga skogsvårdsafgift för

trämassa, som i orten tillverkats, skall jämväl efter den 1 januari 1913

tillämpas å trämassa, som tillverkats före sistnämnda dag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 208.

Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 19 april 1912.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Bero,

Bergström,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Efter gemensam beredning med statsrådet och chefen för finansdepartementet

anförde departementschefen, statsrådet Petersson, vidare.

Genom nådig förordning den 24 juli 1903 angående skogsvårdsafgifter

förordnade Kungl. Maj:t med Riksdagen, att från och med år

1905 skulle för trävaror och trämassa, som från landet utfördes, såsom

skogsvårdsafgift erläggas, för rundt, tillhugget, sågadt eller hyfladt virke,

stäfver och lådbräder tio öre för hvarje kubikmeter fast mått, för splitt-,

famn- eller kastved fem öre för hvarje kubikmeter fast mått, för kemiskt

tillverkad torr trämassa femtio öre för hvarje ton och för mekaniskt

tillverkad torr trämassa trettio öre för hvarje ton samt att för våt trämassa

afgiften skulle beräknas till hälften af nyss angifna belopp.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.

De genom dessa afgifter inflytande medlen skulle fördelas mellan

landstingsområdena efter den virkesmängd, som för tillverkning af de

utförda varorna blifvit inom de skilda områdena afverkad. De närmare

grunder, efter hvilka landstingsområdena skulle anses deltaga i berörda

virkesmängd, bestämmas af Kungl. Maj:t för fem år i sänder.

Angående uppbörden af skogsvårdsafgifter lämnades uti 3 § af

berörda förordning föreskrifter beträffande varor, som skeppades till

utlandet, och varor, som utfördes ur landet å järnväg, att dessa afgifter

skulle uppbäras af tulltjänstemän.

Det visade sig emellertid, att trävaror och trämassa, som enligt

förordningen den 24 juli 1903 angående skogsvårdsafgifter bort vara

underkastade sådana afgifter, utfördes, förutom medels skeppning eller å

järnväg, jämväl landvägen å fordon eller genom flottning i vissa vatten

samt på detta sätt undgingo skogsvårdsafgifter. Till förebyggande häraf

utfärdades en förordning den 13 december 1907 om ändrad lydelse af

3 § i nådiga förordningen den 24 juli 1903 angående skogsvårdsafgifter,

däruti föreskrefs, bland annat, att skogsvårdsafgifter skulle uppbäras af

tulltjänsteman för virke, som landvägen fördes öfver gränsen, och af

kronofogde för virke, som genom flottning utfördes.

Närmare bestämmelser om sättet för uppbördens verkställande

hafva af Kungl. Maj:t utfärdats i administrativ ordning.

De i det föregående omnämnda författningar afsågo ej virke, som

härrörde från Västerbottens och Norrbottens län, Sårna socken i Dalarna

samt Gottlands län.

Sedan, med upphäfvande af lagen den 30 mars 1894 angående

åtgärder till förekommande af skogsförödelse inom Gottlands län, Kungl.

Maj:t utfärdat lag angående vård af enskildas skogar inom Gottlands

län den 13 juni 1908, utfärdades samma dag förordning angående

skogsvårdsafgifter inom länet. Enligt denna förordning skulle skogsvårdsafgifter

inom Gottlands län utgöras efter enahanda grunder och

till samma belopp, som inom öfriga delar af riket, där skogsvårdsafgifter

utgå, med den skiljaktighet likväl, att afgifter skulle utgå för

trävaror och trämassa, som från Gottland utfördes, oafsedt huruvida

denna utförsel skedde till annan svensk ort eller till utlandet. De genom

afgifterna inflytande medlen skulle tillfalla länets skogsvårdskassa.

Sedan den svenska trämassan börjat finna marknad inom Nordamerikas

förenta stater, framställdes därstädes anmärkning mot att å

denna exportvara upptoges skogsvårdsafgift vid utförsel från Sverige,

hvilken afgift af de amerikanska tullmyndigheterna likställdes med

exporttull. Detta medförde, att för svensk trämassa vid införsel till

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.

Nordamerikas förenta stater uttogs särskild tullafgift. För att förekomma

detta, utfärdades den 4 juli 1910 ny förordning angående skogsvårdsafgifter,

hvarigenom bestämdes i fråga om trämassa, att algifterna

skulle utgå för all trämassa, som här i landet tillverkades, och att uppbörden

af afgifterna för trämassa skulle verkställas af vederbörande

kronofogde. Dessa nya bestämmelser gälla emellertid icke trämassa,

som tillverkas i eller utföres från Gottlands län eller som tillverkas

af virke härrörande från Gottland, Västerbotten, Norrbotten och Sårna

socken.

Den sålunda vidtagna åtgärden synes dock icke vara för framtiden

tillfyllest, såsom torde framgå af följande redogörelse.

Enligt bestämmelserna i den amerikanska tulltarifflagen af år 1909

regleras införselafgifternn i nämnda land genom en minimitariff och en

maximitariff. Beträffande trämassa och tryckpapper innehåller minimitariffen

föreskrifter om dels vissa bestämda tullsatser dels ock vissa

tilläggstullar för dessa varor. De bestämda tullsatserna utgöra för mekaniskt

tillverkad trämassa 1/]2 cent per pound, för oblekt och blekt kemiskt

tillverkad trämassa respektive Ve och 1U cent per pound samt för tryckpapper

med värde af mer än 5 cent per pound 15 procent af värdet

och för tryckpapper med värde af högst 5 cent per pound fyra olika

belopp, växlande mellan 3/ie och ®/i0 cent per pound, allt efter varans

värde för samma viktenhet. Tilläggstullar na skola utgöras såsom tillägg

till de bestämda tullsatserna Och utgå vid införsel till Förenta staterna

af trämassa och sådant tryckpapper, som är värdt högst 3 cent per

pound, såframt varorna härröra från land, som å desamma eller å trä,

afsedt för tillverkning af trämassa, lagt exporttull eller annan exportafgift.

För trämassa utgår tilläggstullen med samma belopp som exporttullen

eller exportafgiften i utförsellandet. Detsamma gäller äfven för

nämnda slag af tryckpapper, men där tillkommer ett ytterligare tillägg

af V™ cent per pound, hvilket sistnämnda tullbelopp skall utgå såsom

särskild tilläggstull för dylikt tryckpapper, då annan åtgärd än utkräfvandet

af exportafgift vidtagits i utförsellandet ägnad att förhindra eller

försvåra exporten af tryckpapper, trämassa eller trä för trämassetillverkning.

I fråga om mekaniskt tillverkad trämassa äger emellertid rum

fullständig frihet från erläggande af här förut angifna tullsatser, såväl

vanlig tullafgift som tilläggstull, därest varan härstammar från ett land,

som icke belägger tryckpapper, mekaniskt tillverkad trämassa eller trä,

afsedd för tillverkning af trämassa, med något slags exportafgift, och

som ej heller på annat sätt hindrar eller försvårar sin utförsel. Enligt

maximitariff en skola, såvida Förenta staternas president ej annorlunda

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.

förordnar, alla från och med den 1 april 1910 till Förenta staterna

importerade tullpliktiga varor beläggas, förutom med tullafgifter enligt

minimitariffen, jämväl med ännu ett ytterligare tullbelopp, motsvarande

25 procent af varans värde. För Sveriges vidkommande har emellertid

Förenta staternas president genom proklamation den 29 januari 1910

löreskrifvit, att tullbehandling af varor med svenskt ursprung skall

jämväl efter ingången af april månad 1910 ske endast efter tullagens

minimitariff. Detta suspenderande af maximitariffen kan dock af presidenten

återkallas, bland annat, i det fall att han önner Sveriges utförsel

till Förenta staterna otillbörligt missgynnas från svensk sida.

Den amerikanska tulltarifflagens af år 1909 bestämmelser i fråga

om minimitariffen öfverensstämma i nu berörda afseenden till väsentliga

delar med den förut gällande tulltarifflagen af år 1897. Redan på grund

af stadgandena i sistnämnda lag hade de amerikanska tullmyndigheterna

den 11 november 1908 beslutat, att tilläggstull skulle utgå vid import

till Förenta staterna af trämassa och tryckpapper af svenskt ursprung,

med undantag dock för varor af dylikt slag, som bevisligen härrörde

från virke, afverkadt inom Gottlands, Västerbottens och Norrbottens

län eller inom Sårna socken af Kopparbergs län. Med tillämpning af

1909 års tulltarifflags bestämmelser fattade den amerikanska tullförvaltningen

under hösten 1909 ett nytt beslut af enahanda innehåll.

Dessa beslut om utkräfvande af tilläggstull å trämassa och tryckpapper,

hvilka beslut grundats därå, att skogsvårdsafgifterna blifvit af

de amerikanska tullmyndigheterna likställda med exportafgift, framkallade

stor oro hos representanterna för den svenska exportindustrien på ifrågavarande

område. Till Kungl. Maj:t ingåfvos upprepade framställningar,

uti hvilka kraftigt gjordes gällande, att de amerikanska tullförhållandena

hotade att i hög grad försvåra eller till och med förkväfva den under

senare åren alltmer uppblomstrande exporten af trämassa och tryckpapper

från Sverige till Amerika, samt att en ändring af grunderna

för skogsvårdsafgifternas uttagande vore nödvändig, om man ville

säkerställa den svenska exporten. Tillika uttalades farhågor att, så

länge skogsvårdsafgifter uppbures vid exporttillfället, man icke ens

kunde vara fullt säker därom, att icke jämväl den amerikanska maximitariffen

blefve satt i tillämpning å svenska varor. Med föranledande,

bland annat, af dessa framställningar framlade Kungl. Maj:t förslag till

1910 års Riksdag om ändring af skogsvårdsafgiftsförordningen, hvilket

förslag blef med en däri vidtagen mindre ändring af Riksdagen godkändt

och resulterade i den förut omförmälda förordningen den 4

juli 1910 angående skogsvårdsafgifter, hvarigenom dylika afgifter, såsom

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.

förut omförmälts, skola upptagas för all inom landet tillverkad trämassa,

oafsedt huruvida den exporteras eller förbrukas inom landet.

Sedan nämnda förordning genom Kungl. Maj:ts beskickning i

Washington delgifvits vederbörande amerikanska myndigheter, ingick

till beskickningen officiellt meddelande därom, att genom beslut den 29

augusti 1910 til läggs tullen å allt slags i Sverige tillverkad trämassa

och tryckpapper upphäfts, hvilket beslut skulle äga retroaktiv giltighet

från den 4 nästföregående juli månad.

Då genom här omförmälda under år 1910 vidtagna förfoganden

från de amerikanska myndigheternas sida mekaniskt tillverkad trämassa

vid införseln till Förenta staterna från Sverige åtnjuter fullständig tullfrihet

och å annan trämassa samt å tryckpapper blott hvila de vanliga,

ej alltför betungande tullarna, kunde det synas, som om all anledningtill

oro för den svenska exportens lugna utveckling blifvit undanröjd.

Så lärer emellertid ingalunda vara förhållandet. Vid framläggandet

af nyss omförmälda förslag till 1910 års Riksdag hade man

från svensk sida grundad anledning antaga, att den då ifrågasatta

ändringen i skogsvårdsafgiftsförordningen verkligen skulle blifva tillfyllest

för att skogsvårdsafgiften af de amerikanska myndigheterna icke

längre skulle betraktas som en exportafgift, hvilken kunde åberopas

såsom anledning till en strängare tillämpning af tulltarifflagen; och de

amerikanska myndigheterna synas då hafva varit af den uppfattningen

— hvilket ock bekräftas af det nyssnämnda beslutet den 29 augusti

1910 om tilläggstullens upphörande — att skogs vårdsafgiften i den

förändrade gestalten icke vore att anse som en exportafgift i den

amerikanska tullagens mening. Sedermera lärer emellertid, enligt hvad

jag har mig bekant, tvekan i berörda afseende hafva uppstått hos de

amerikanska tullmyndigheterna. Så länge skogsvårdsafgift utgår vid

export af trämasseved och annat virke, som kan användas för tillverkning

af trämassa, står man således inför den möjligheten, att berörda

omständighet kan af de amerikanska myndigheterna komma att anföras

såsom skäl för ett återinförande af tilläggstullarna å trämassa och

tryckpapper. Skulle därutöfver jämväl maximitariffens bestämmelser

komma i tillämpning å svenska varor af ifrågavarande slag, torde all

export till Förenta staterna af dylika varor blifva omöjliggjord.

Nu tillkommer dessutom en annan med de amerikanska tullförhållandena

sammanhängande omständighet, som gör en snar förändring

af sättet för skogsvårdsafgifternas uttagande önskvärd. Genom ett nästlidna

sommar af det amerikanska finansdepartementet utfärdadt cirkulär

har Förenta staterna åt Kanada gjort det medgifvandet, att trämassa,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.

mekanisk såväl som kemisk, äfvensom tryckpapper och annat papper

samt papp, framställda af trämassa eller åt annat ämne, hvari trämassa

ingår såsom hutvudbeståndsdel, samt i värde icke öfverstigande 4 cent

per pound och ej heller hänförliga till rubriken för tryckta eller dekorerade

tapeter, skola vid direkt import till Förenta staterna från Kanada

vara fria från tull, under villkor att ingen exporttull eller annan exportafgift

af något slag eller andra bestämmelser af restriktiv verkan på

exporten af ofvannämnda artiklar eller det trä, hvaraf de framställts,

tillämpas å produktionsorten. På grund af bestämmelse i bandelstraktaten

mellan Sverige och Nordamerikas förenta stater den 4 juli

1827, att svenska varor skola vid införsel till Förenta staterna åtnjuta

mest gynnad nations behandling, lärer Sverige otvifvelaktigt kunna

göra anspråk på lika gynnsamma tullbestämmelser för sina varor som

dem, hvilka medgifvits åt Kanada, men det torde vara så godt som

säkert, att de amerikanska myndigheterna icke skola befinnas villiga

att godkänna detta anspråk, med mindre man upphör att här i riket

uttaga skogsvårdsafgifter vid export af trävaror, som kunna användas

för tillverkning åt trämassa och papper. Att det för den svenska exporten,

som gifvetvis måste lida afbräck af att komma i en sämre ställning

än den kanadensiska, är af vikt att få undanröjda de hinder, som

kunna stå i vägen för erhållande af berörda förmåner, ligger i öppen dag.

Det är emellertid icke enbart de amerikanska tullförhållandena

med afseende å export till k örenta staterna åt svensk trämassa, som

göra eu omläggning af grunderna för skogsvårdsafgifternas utgående

önskvärd. Redan skogsvårdsafgifternas ändamål att befrämja skogens

återväxt efter utverkning synes påkalla, att skogsvårdsafgift beräknas å

allt afverkadt virke utan hänsyn därtill, huruvida virket exporteras eller

förbrukas inom landet. Anledningen, hvarför skogsvårdsafgifterna vid

deras införande genom kungl. förordningen den 24 juli 1903 kommit

att läggas allenast å exporteradt virke, lärer väl icke heller vara att

söka uti någon särskild rättsgrund, utan fastmera uti då fullt giltiga

lämplighetshänsyn. Någon form fanns nämligen vid den tiden icke för

erhållande af nödiga upplysningar om verkställda afverkningar att läggas

till grund för skogsvårdsafgifters påförande och det torde icke ansetts

lämpligt att allenast för fyllande åt behofvet af skogsvårdsafgifter framskapa

ett omständligt deklarationsförfarande för sådana upplysningars

erhållande. Numera, efter införande af lagen om skogsaccis den 18 september

1909, kunna emellertid utan svårighet erhållas alla nödiga uppgifter

för skogsvårdsafgifternas beräknande å allt afverkadt virke.

Vid dessa törhållanden och då anledning syntes föreligga att på

Bihang tiU Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 161 höft. (Nr 208.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

De sakkunniga.

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.

något sätt förbinda skogsvårdsafgifterna med den kommunala skogsaccisen,

uppdrogs i december 1911 åt de för kommunalskattefrågans

beredande inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga, landskamreraren

G. V. Eiserman och juris kandidaten H. Themptander, att tillsammans

med byråchefen hos domänstyrelsen Th. Örtenblad utarbeta förslag

till omläggning af skogsvårdsafgifterna sålunda, att dessa afgifter skulle

utgöras för allt virke, som afverkas, och utgå efter enahanda grund som

den kommunala skogsaccisen. Med en den 15 februari 1912 affattad

promemoria hafva berörda sakkunniga nu öfverlämnat följande förslag

med tillhörande motivering, nämligen:

l:o) förslag till förordning om skogsvårdsafgift;

2:o) förslag till kungörelse angående uppbörd af skogsvårdsafgifter

m. m.; samt

3:o) förslag till lag om skogsaccis och om virkestaxering.

Berörda förslag till lag om skogsaccis och om virkestaxering är

beroende på föredragning af statsrådet och chefen för finansdepartementet;

och torde det nu tillåtas mig att underställa Kungl. Maj:ts

pröfning förslaget till förordning om skogsvårdsafgift. Hvad åter angår

de bestämmelser, som afse uppbörd af skogsvårdsafgifter m. m., lära

dessa bestämmelser böra utfärdas i administrativ ordning. Till frågan

härom torde jag således framdeles få återkomma.

I sin ofvannämnda promemoria hafva de sakkunniga till en början

erinrat, att skogsvårdsafgifternas fördelning på de särskilda skogsvårdsstyrelserna

inom rikets landstingsområden bestämts genom kungl. brefven

till statskontoret den 31 december 1904 i fråga om åren 1905—1909

samt den 15 april 1910 för de därpå näst följande fem åren. Till

grund för denna fördelning hade lagts af domänstyrelsen utförda vidlyftiga

och tidsödande beräkningar öfver härstamningen af det virke,

som ingått i den export, hvarför skogsvårdsafgifter uppburits.

Utöfver de medel, som sålunda tilldelats skogsvårdsstyrelserna,

hade dessa styrelser jämväl disponerat medel från två af Riksdagen å

extra stat beviljade anslag. Såsom bidrag till uppehållande af skogsvårdsstyrelsernas

verksamhet hade sålunda anvisats 60,000 kronor årligen

för hvart och ett af åren 1905—1909 samt därefter för åren 1910—1912,

sedan en ny skogsvårdsstyrelse nämligen för Gottlands läns landstingsområde

tillkommit, 67,500 kronor. För skogsodlingens befrämjande hade

under en längre följd af år anvisats årligen 100,000 kronor till Kungl.

Maj:ts förfogande för att i mån af tillgång antingen tilldelas skogsvårdsstyrelser,

till livilka landsting eller hushållningssällskap för ändamålet

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 208.

lämnat bidrag eller ock, där skogsvårdsstyrelse icke funnes, utdelas åt

landsting eller hushållningssällskap, under iakttagande likväl, att i

intetdera fallet statsbidrag finge till något landstingsområde utgå med

högre belopp än det, hvarmed landsting eller hushållningssällskap tillsammans

eller ettdera af dem till ändamålet bidragit. Ifrågavarande

två extra anslag hafva blifvit af Kungl. Maj:t enligt särskilda nådiga

beslut fördelade.

Skogsvårdsstyrelsernas inkomster af skogsvårdsafgifter samt de

belopp, som tilldelats dem (samt landsting eller hushållningssällskap)

från anslagen till uppehållande af skogsvårdsstyrelsernas verksamhet

och till skogsodlingens befrämjande, framgå af särskilda, utaf de sakkunniga

upprättade tabeller I, II, III och IV, hvilka finnas detta protokoll

bifogade.

Därjämte hade skogsvårdsstyrelserna disponerat af landsting och

hushållningssällskap anvisade medel till belopp i allmänhet motsvarande

de i tabell III upptagna statsmedel.

Beträffande berörda tabeller hafva de sakkunniga framhållit, att i

medeltal för åren 1905—1911 skogsvårdsstyrelsernas inkomster af skogsvårdsafgifter

för år uppgått till 564,833 kronor 62 öre. I denna summa

(se tabell I) inginge dock icke skogsvårdsafgifterna för Gottlands län,

hvilka år 1909 utgjort 1,600 kronor 31 öre och år 1910 uppgått till 1,049

kronor 97 öre. För år 1911 saknades i detta afseende uppgifter. Tabell

III upptoge jämväl de belopp, som af anslaget till skogsodlingens befrämjande

tillfallit dels Gottlands läns landstingsområde, för tiden innan

skogsvårdsstyrelse där inrättats, dels ock Västerbottens och Norrbottens

län, där skogsvårdsstyrelser icke funnes, utan hushållningssällskapen i

stället uppburit medlen.

Sammanfattningen enligt tab. IV visade, att de skilda skogsvårdsstyrelserna

haft mycket olika stora belopp allmänna medel till sin disposition.

De största beloppen hade tillkommit de norrländska länens

samt Värmlands och Kopparbergs läns skogsvårdsstyrelser, medan de

sydligaste länens skogsvårdsstyrelser samt skogsvårdsstyrelsen i Gottlands

län varit sämst lottade. Högst stode Västernorrlands län med i

medeltal öfver 100,000 kronor om året, lägst Malmöhus län med i

medeltal omkring 6,000 kronor om året.

Härefter anföra de sakkunniga vidare.

Skogsvårdsstyrelsernas verksamhet hade varit väsentligt olika efter

deras tillgångar. Inom vissa landstingsområden hade skogsägarna,

särskilt de mindre, erhållit ej blott kostnadsfritt biträde af skogsvårdsstyrelsernas

tjänstemän och tillsyningsmän utan därjämte större eller

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.

mindre kontanta bidrag till kostnaderna för skogsvårdsarbeten, såsom

skogskulturer, markberedningar, afdikningar in. m. Dylika bidrag hade

däremot i allmänhet ej kunnat ifrågakomma inom sådana landstingsområden,

där skogsvårdsstyrelsernas tillgångar vant mera begränsade.

Flertalet skogsvårdsstyrelser hade i brist på medel icke kunnat utföra

alla de göromål till skogsvårdens främjande, som inom landstingsområdena

varit af behofvet påkallade.

Domänstyrelsen hade år 1910 aflåtit en skrifvelse till skogsvårdsstyrelserna

i syfte att från dem själfva erhålla uppgift om beloppet al’

de medel, som för de närmaste åren ansåges vara nödiga för att sätta

dem i tillfälle fullt nöjaktigt utföra den verksamhet, som för dem förelåge

inom landets skilda delar. Af de ingångna svaren hade framgått,

att årligen omkring 500,000 kronor utöfver de belopp, som nu disponerades

af skogsvårdsstyrelserna, ansetts vara för deras verksamhet

önskvärda. Icke någon skogsvårdsstyrelse hade ansett sig äga större

tillgångar än som inom landstingsområdet lämpligen behöfde användas.

Inom vissa landstingsområden hade visserligen fondering af tillgångar

kunnat äga rum, men detta hade endast skett för att möta väntade

större utgifter.

Af tabell IV inhämtades, att år 1911 skogsvårdsstyrelserna haft

till sitt förfogande 657,445 kronor 13 öre af skogsvårdsafgifter och

statsmedel. Lades härtill de anslag — omkring 90,000 kronor — som för

samma år lämnats skogsvårdsstyrelserna från landsting och hushållningssällskap,

erhölles en summa af i rundt tal 750,000 kronor, som skogsvårdsstyrelsexma

kunnat för sin verksamhet disponera. Det måste, enligt

de sakkunnigas uppfattning, anses vara synnerligen önskvärdt, att de

belopp, som skogsvårdsstyrelserna för fullgörande af sina uppgifter

komme att för framtiden årligen förfoga öfver, afsevärdt höjdes, äfven

om det måhända icke nu vore möjligt att åstadkomma en så stor

höjning som den af skogsvårdsstyrelserna själfva kräfda, eller omkring

500,000 kronor. Tillika syntes det vara ett oafvisligt önskemål, att

någon jämkning i fördelningen af medlen kunde äga rum i syfte att

höja anslagen inom de delar af landet, där skogsväi’dsstyrelsernas inkomster

i förhållande till det faktiska behofvet varit och eljest jämväl

framdeles skulle blifva mest otillfredsställande.

De undersökningar, som af de sakkunniga verkställts, hade för

dem ådagalagt, att grundprincipen såväl för skogsvårdsafgifternas utgående

som för deras fördelning icke stode i följdriktigt förhållande

till behofvet af skogsvård. Detta behof stode nämligen i stort sedt i

direkt förhållande till afverkningens omfattning i dess helhet men vore

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 208.]

alldeles oberoende af det sätt, hvarpå det afverkade virket disponerades.

Om virket exporterades eller förbrukades inom landet vore för behofvet

af skogsvård utan betydelse. För att erhålla återväxt efter afverkningen

erfordrades i båda fallen samma åtgärder och lika stora tillgångar härtill.

Då nu skogsvårdsafgifterna utginge för exporteradt virke och

endast ifråga om pappersmassa för härtill inom landet användt virke,

följde häraf, att de landstingsområden, från hvilka en större del af det

därstädes afverkade virket inginge i exporten, erhölle jämförelsevis rikliga

skogsvårdsafgiftoi’, medan de landstingsområden, där det afverkade

virket hufvudsakligen förbrukades inom landet, erhölle allenast en ringa

del af dessa afgifter. Skogsägarens förmåga att bära en skogsvårdsafgift

vore jämväl oberoende af, huruvida han afyttrade sina skogseffekter

för export eller för förbrukning inom landet. Visserligen vore det exportören,

som direkt finge betala den skogsvårdsafgift, som lades på

exporteradt virke, men indirekt tinge äfven den skogsägare, som ej

tillika vore exportör, bära skogsvårdsafgift för det virke, han för export

afyttrade till exportören, tv denne torde i allmänhet icke vara villig att

betala samma pris för virke, hvarför han skulle erlägga skogsvårdsafgift,

som för virke, hvarför han ej betalade sådan afgift.

För att ställa skogsvårdsafgiftarna i direkt förhållande till behofvet

af skogsvård vore det alltså lämpligt att uppbära sådan afgift för afverkadt

virke, oberoende af om det förbrukades inom landet eller inginge

i exporten.

Ett steg i denna riktning vore redan taget genom de ändrade

bestämmelser angående skogsvårdsafgift för trämassa, som numera gällde

enligt förordningen den 4 juli 1910. Sådan afgift erlades nämligen

för trämassa, som i landet tillverkades, vare sig den exporterades eller

härstädes förbrukades.

För en omläggning af grunderna för skogsvårdsafgifternas utgående

talade emellertid icke blott de nu anförda skälen, utan äfven krafvet

på eu obehindrad och tryggad export af trämassa och papper från vårt

land till Nordamerikas förenta stater.

Sedan därefter de sakkunniga närmare redogjort för de af mig i

det föregående omtalade förhållandena i fråga om den amerikanska tulllagstiftningen,

anföra de sakkunniga såsom sin åsikt, att all anledning

syntes föreligga, att, på sätt med det åt dem lämnade uppdraget ock

åsyftats, nu söka åstadkomma en närmare förbindelse mellan skogsvårdsafgifternas

utgörande och den kommunala skogsaccisen. Skogsaecislagens

provisoriska karaktär torde enligt de sakkunnigas mening så

mycket mindre böra lägga hinder härför, som lämpligheten af skogs
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.

beskattning under accisens form vore så allmänt erkänd, att man icke

hade anledning befara, det icke hufvudgrunderna för denna beskattningsform

komme att kvarstå vid förestående revision af skogsaccislagen.

Om man alltså ville förbinda skogsvårdsafgifternas beräknande

med skogsaccisen, uppstode den frågan, huruvida skogsvårdsafgift borde

såsom hittills beräknas efter virkesmassa i kubikmeter eller efter virkets

taxerade värde. Om det också vore möjligt att med ledning af deklarationerna

utfinna virkesmassan i kubikmeter, så framstode det dock utan

tvekan såsom en orimlighet att efter sådan grund beräkna afgiften. Så

länge afgiften utginge på exportvirke, läge det inom möjligheternas

område att efter kubikmassa afväga en afgift, som kunde anses stå i

lämpligt och rimligt förhållande till värdet, men i och med det att afgiften

lädes på allt afverkadt virke blefve dess värde, som i förhållande

till kubikmassan ställde sig synnerligen olika å olika trävaror och än

mera å olika afverkningsplatser, den enda rätta mätaren af de afgifter,

det afverkade virket borde draga. Den lämpligaste grunden för skogsvårdsafgifts

utgående syntes alltså blifva taxeringen till skogsaccis.

Det gällde då att tillse, med hvilket belopp, efter taxeringsvärde

räknadt, skogsvårdsafgiften lämpligen borde uttagas.

Visserligen hade det varit önskvärdt, att omläggningen kunnat

ske på sådant sätt, att skogsvårdsafgifterna äfven framdeles komme att

belasta exportvirket ungefär lika mycket som hittills och att alltså förändringen

komme att innebära en utsträckning af skyldigheten att bära

dylik afgift till jämväl sådant virke, som försåldes för förbrukning inom

landet. Härför hade emellertid fordrats dels att kunna beräkna den

nuvarande skogsvård saf giftens storlek i förhållande till virkets exportvärde,

dels att finna ett någorlunda konstant förhållande mellan detta

värde och virkets skogsvärde, d. v. s. dess nettovärde på rot i skogen.

Men ingendera af dessa förutsättningar funnes. Exempelvis kunde

nämnas, att afgälden för en kubikmeter nu vore lika stor för rundt som

för sågadt virke, ehuru varornas exportvärden vore olika stora, vanligen

större för sågadt än för rundt, och tillika olika stora för skilda slag af

såväl sågadt som rundt virke. Sågadt virke af prima slag betingade

sålunda dubbelt så högt pris som sågadt virke af kvinta kvalitet. Något

närmelsevis konstant förhållande förefunnes ej heller mellan värdet af

det för export färdiga virket och dess skogsvärde. Till det senare

måste nämligen läggas kostnaderna för virkets afverkning, transport

och tillredning samt exportörens och eventuella mellanhänders vinst

för att erhålla det förra. Ju längre väg virket behöfde transporteras

och ju mera det förädlades, innan dfet exporterades, desto större vore

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.

skillnaden mellan exportvärdet och skogsvärdet. En beräkning af skogsvårdsafgiftens

storlek på ofvannämnda grunder hade alltså ej varit möjlig.

I stället hade de sakkunniga måst för skogsvårdsafgiftens afvägande

å taxeradt skogsvärde anlita ett annat beräkningssätt.

En af de sakkunniga uppgjord tabell (tab. V) öfver taxering till

skogsaccis år 1911 visade, att det taxerade skogsvärdet för hela landet

uppgått till 83,190,541 kronor 46 öre. Afräknades härifrån de till

skogsaccis taxerade beloppen för Västerbottens och Norrbottens län —

inom Sårna socken i Dalarna hade någon taxering till skogsaccis ej

verkställts — tillsammans 8,647,407 kronor 67 öre, återstode 74,543,133

kronor 79 öre, hvilket belopp sålunda afsåge de delar af landet, för

hvilka förordningarna om skogsvårdsafgifter nu vore gällande.

Taxeringen till skogsaccis år 1911 omfattade emellertid de tre

sista månaderna af år 1909 samt hela året 1910 eller tillsammans ett

och ett kvarts år. Det sålunda taxerade skogsvärdet behöfde emellertid

icke minskas med 20 procent för att motsvara ett för kalenderår beräknadt

taxeringsbelopp. Under årets tre sista månader afverkades

nämligen inom större delen af landet en relativt ringa mängd virke;

dock vore inom vissa landsdelar, särskildt inom södra och mellersta

delarna af landet, afverkningen under denna tid ganska afsevärd. I

stort sedt torde emellertid i allmänhet endast omkring 10 å 12 procent

af det virke, hvarmed under ett kalenderår så förfores, att det under

följande år blefve accispliktigt, kunna beräknas komma på årets tre sista

månader. Om fördenskull 10 procent af det för femton månaders afverkning

taxerade beloppet, eller 7,454,313 kronor 38 öre, därifrån afräknades,

så torde man knappast beräkna för högt, om man antoge, att

resten, eller 67,088,820 kronor 41 öre, kunde anses vara det taxerade

skogsvärde, som skulle hafva motsvarat kalenderåret 1911.

Denna sistnämnda taxeringssumma skulle alltså kunna tjäna till

grund vid beräknande af det belopp, hvarmed skogsvårdsafgift borde

påläggas, efter taxeringsvärde räknadt. Härvid måste emellertid framhållas,

att berörda taxeringssumma ingalunda vore en fullt säker beräkningsgrund.

Dels hade siffran nämligen, på sätt nyss anförts, framkonstruerats

såsom en taxeringssumma för kalenderår ur en annan

taxeringssumma, som afsett femton månader, och dels hade den framgått

ur den första och enda taxering, som hittills verkställts efter det

skogsaccislagen trädt i tillämpning. Det kunde antagas, att en viss

osäkerhet vid tillämpningen första gången kunde hafva ägt rum, hvarförutom

skogsafverkningarnas storlek nog kunde vara underkastad växlingar

från det ena året till det andra. Då emellertid skogsafverkniu
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.

garna under de tre sista månaderna år 1909 och kalenderåret 1910 icke

veterligen varit onormalt stora, samt anledning alltså icke funnes till

antagande, att afverkningarna skulle afsevärdt minskas, och då det icke

heller vore troligt, att skogsaccislagens taxeringsbestämmelser blifvit

emot de skattdragande första gången alltför strängt tillämpade, borde

man utan fara kunna utgå från berörda taxeringssumma, 67,088,820

kronor. Genom uttagande af en procent å taxeringsvärdet för afverkadt

virke, skulle alltså kunna beräknas inflyta 670,888 kronor 20 öre i

skogsvårdsafgifter, ett belopp som afsevärdt öfverstege, hvad hittills

under åren 1905—1911 i medeltal af skogsvårdsafgifter utdelats till

skogsvårdsstyrelserna, nämligen 564,833 kronor 62 öre. Emellertid borde

vid denna jämförelse tagas i betraktande, att balanser år för år måst

uppkomma på grund däraf, att statskontoret alltid verkställt utdelningar i

början af hvarje kalenderår. Läte man därför balansen till år 1912, som

utgjorde 714,427 kronor 65 öre, ingå uti nyssberörda sju års medeltalsberäkning,

hvilket torde vara riktigt för vinnande af upplysning om det

rnedeltalsbelopp af skogsvårdsafgifter, som under ifrågavarande år verkligen

influtit, så visade det sig, att detta rnedeltalsbelopp utgjorde

666,894 kronor 71 öre, ett belopp, som med allenast omkring 4,000 kronor

understege det belopp, som ansetts kunna påräknas efter den föreslagna

omläggningen af grunderna för skogsvårdsafgiftens utgående. Hvad

skogsvårdsafgifterna för år 1911 vidkomme, hade enligt tabellen I till

skogsvårdsstyrelserna utdelats 500,272 kronor 13 öre i skogsvårdsafgifter,

men i själfva verket hade dessa afgifter för året uppgått till

867,818 kronor 11 öre. Den betydande ökning, som detta belopp innebure,

hade sin förklaring, förutom i uppåtgående konjunkturer, framför

allt däruti, att den under år 1910 genomförda omläggningen af skogsvårdsafgiften

på trämassa varit under tillämpning hela året.

Då, såsom förut nämnts, skogsvårdsstyrelserna tillkännagifvit behof

af ökade medel för sin verksamhet, och dessa anspråk icke torde

i stort sedt kunna underkännas såsom obefogade, så skulle kunna ifrågasättas

att uttaga mera än en procent af det taxerade skogsvärdet, så att

skogsvärdsstyrelsernas behof blefve tillgodosedda genom skogsvårdsafgifter

utan att särskilda statsunderstöd behöfdes. Ehuru skogsvårdsafgiften

vore afsedd att i större eller mindre män komma samma fastigheter

tillgodo, som på grund af afverkningen i sista hand drabbades a,f

afgiften, borde det emellertid, enligt de sakkunnigas åsikt, knappast

vara lämpligt att lägga allt för hög afgift på skogsaccisens grund.

Skogsaccisens provisoriska karaktär och dess upplåtelse såsom skattekälla

åt kommunerna, syntes nämligen påkalla försiktighet i berörda afseende.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 208,

Dessutom kunde andra afgörande skäl anföras emot att fylla

skogsvårdsstyrelsernas behof uteslutande genom uttagning af skogsvårdsafgift.

Denna afgift komme med den nya ordningen att så att

säga fördela sig själf samt tillfalla skogsvårdsstvrelserna med olika

belopp, allt efter som den influtit på grund af taxering i ena eller andra

landstingsområdet. Det kunde därvid icke undgås, att afgifterna komme

att fördela sig tämligen ojämnt på olika landsdelar och icke alltid på

sådant sätt, att de motsvarade behofvet. Om ock den förut uttalade

grundprincipen vore i allmänhet taget fullt riktig, att behofvet af skogsvårdsmedel

kunde mätas efter afverkningarnas storlek i olika landsdelar,

måste dock tagas i betraktande, att behofvet af medel för skogsodling

å gamla kalmarker äfvensom för sumpiga skogstrakters utdikning

m. in. ingalunda stode i förhållande till afverkningarnas storlek och af

dem beroende inkomster af skogsvårdsafgift. Ofta vore behofvet af

medel till sådant störst, där afverkningarna vore minst. Det måste alltså

vara synnerligen viktigt, att särskilda medel funnes att tillgå för dylika

ändamål. Af skogsvårdsafgifterna kunde dylika behof allenast delvis

tillgodoses.

En viss mindre anpart af skogsvårdsafgifterna borde dock kunna

af Kungl. Maj:t få disponeras för att mellan skogsvårdsstyrelserna fördelas

efter deras olika behof. 1 nyss nämnda belopp, 070,888 kronor

20 öre, som beräknats inflyta i skogsvårdsafgift, inginge medel, som afsåge

virke ej blott från enskildas utan äfven från kronans skogar. Den

del, hvarmed virke från kronans skogar eller de skogar, hvilkas afkastning

tillfördes statsverkets skogsmedel, bidragit till denna summa, kunde

beräknas genom att jämföra skogsvärdet af kronans sålda virke år 1910

med det till skogsaccis taxerade skogsvärdet i dess helhet i fråga om

de delar af landet, för Indika förordning om skogsvårdsafgifter vore

gällande. Det förra hade af de sakkunniga beräknats utgöra 6,697,894

kronor och det senare 67,088,820 kronor 41 öre. Med hänsyn till att

afkastningen från kronans skogar vore stadd i stark stigning, kunde

förhållandet mellan dessa tal utan fara anses vara 1:10. Af det belopp,

hvartill skogsvårdsafgifterna skulle uppgå genom att uttaga dem med

1 procent af det till skogsaccis taxerade skogsvärdet, eller 670,888

kronor 20 öre, skulle alltså 10 procent eller 67,088 kronor 82 öre kunna

antagas härröra från å kronans skogar afverkadt virke. Öfver detta

sistnämnda belopp borde staten kunna anses äga en friare dispositionsrätt

än i fråga om den del af skogsvårdsafgifterna, som härrörde från

virke å öfriga skogar. Visserligen borde ju måhända i sådant fall

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 164 käft. (Nr 208.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 208-

rätteligen föreskrifvas, att hvad som genom afverkning å kronans skogar

verkligen inflöte i skogsvårds afgift borde särskildt redovisas och ställas

till Kungl. Maj:ts förfogande, men det skulle blifva förenadt med alltför

stora svårigheter såväl vid taxeringen som vid debitering, uppbörd

och redovisning att verkställa ett sådant afskiljande af den på kronans

skogar belöpande skogsvårdsafgiften, helst som kronan icke alltid själf

vore afverkare och erlade afgiften. Lämpligare syntes då vara, att

alltid 10 procent af skogsvårdsafgiften, hvar den än inflöte, särskildt

redovisades för att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande. För att Kungl.

Maj:t med tillhjälp af dessa medel skulle blifva i tillfälle att emellanåt

uppmuntra igångsättandet och utförandet af större företag för skogsodlingens

befrämjande, torde dessa medel icke med nödvändighet böra

hvarje år till fullo utdelas, utan möjlighet lämnas att reservera medel,

till dess tillräckligt belopp erhållits för dylika större företag.

Det vore emellertid uppenbart, att dessa medel icke skulle blifva

tillräckliga för att i någon mån reglera skogsvårdsstyrelsernas inkomster

efter deras behof. Icke heller skulle detta blifva förhållandet, om skogsvårdsafgiften

ökades, ty därigenom kunde visserligen tillräcklig och

kanske öfverflödig tillökning för vissa skogsvårdsstyrelser vinnas, men

ändock skulle medlen för andra skogsvårdsstyrelser icke komma att förslå

för dem förelagda uppgifter. Lämpligare syntes då vara att genom

statsanslag tillöka det belopp, hvaröfver Kungl. Maj:t ägde förfoga för

att mellan skogsvårdsstyrelserna efter deras olika behof fördelas.

De båda förutnämnda statsanslagen blefve alltså fortfarande behöfliga

och åtminstone det ena af dem torde kräfva ökning. Hvad anslaget

å 100,000 kronor till skogsodlingens befrämjande anginge, hvilket

anslag jämväl komme sådana landstingsområden tillgodo, där skogsvårdsstyrelser

icke funnes, syntes någon ökning af detta anslag icke böra

ifrågasättas, men anslaget, som för utdelandet gjorts beroende af motsvarande

tillskott af landsting eller hushållningssällskap, torde vara i

hög grad lämpligt. Däremot syntes det andra statsanslaget eller anslaget

till bidrag lör uppehållande af skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, hvilket

för närvarande utginge med 67,500 kronor, böra ökas allteftersom behofvet

af medel för skogsvården det kräfde. Med hvilket belopp detta

anslag borde ökas för att under närmaste tiden tillfredsställa befogade

anspråk, tilltrodde sig de sakkunniga icke att med säkerhet bedöma, men

med afseende å skogsvårdsstyrelsernas egna uppgifter funnes grundad

anledning antaga, att ökningen icke borde för närmaste framtiden sättas

lägre, än att anslaget i sin helhet komme att uppgå till 250,000 kronor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungi. Majds Nåd. Proposition N:o 208.

De belopp, skogsvårdsstyrelserna på sådant sätt årligen skulle

kunna erhålla för uppehållande af sin verksamhet, kunde beräknas sålunda

:

Skogsvårdsafgifter till belopp af omkring 670,000 kronor, däraf om
-

kring ..................................................................... kronor 603,000: —

skulle komma skogsvårdsstyrelserna direkt till

godo, samt omkring............................................. » 67,000: —

skulle af Kungl. Maj:t disponeras för att jämte

ett statsanslag af ............................................... j> 250,000: —

af Kungl. Maj:t fördelas såsom bidrag till uppehållande

af skogsvårdsstyrelsernas verksamhet.

Härutöfver skulle på skogsvårdsstyrelserna komma

ett statsanslag af omkring................................. j> 90,000: —

till skogsodlingens befrämjande, äfvensom anslag

från hushållningssällskap och landsting till

belopp af omkring............................................... » 90,000: —

eller tillhopa kronor 1,100,000: —

Det borde emellertid anmärkas, att skogsvårdsstyrelserna skulle

komma att vidkännas utgifter för taxeringsarbetet, men dessa utgifter

borde icke blifva vidare afsevärda.

Uti ofvanstående beräkning af de efter omläggningen påräkneliga

skogsvårdsafgifternas belopp inginge äfven Gottlands län, som hittills

med afseende å skogsvårdsafgifter intagit en särställning. På grund af

de skäl, som förut anförts för skogsvårdsafgiftens omläggning, hade

anledning icke ansetts föreligga att låta denna särställning kvarstå,

hvadan de sakkunniga utgått från den uppfattningen, att skogsvårdsafgifterna

borde där utgå efter enahanda grunder som i öfriga delar

af riket, där skogs vårdsstyrelser funnes. Från de nya bestämmelsernas

giltighetsområde hade alltså i förslagen undantagits allenast Norrbottens

och Västerbottens län samt Sårna socken i Kopparbergs län äfvensom

städer, som icke tillhörde landstingsområde. Inom dessa sistberörda

områden funnes nämligen ingå skogsvårdsstyrelser.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle de nya författningarna träda

i kraft vid 1913 års ingång, från hvilken tid nu gällande författningar

skulle upphöra att tillämpas. Den virkestaxering, som komme att äga

rum år 1913, skulle alltså grundas å 1912 års afverkning, så att det

virke, hvarmed under år 1912 så förfarits, att det blifvit accispliktigt,

alltså blefve föremål för skogsvårdsafgift. Nu kunde det emellertid

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.

hända, att en del af detta virke redan hunnit exporteras under år 1912

och därigenom blefve påfördt skogsvårdsafgift jämväl efter nu gällande

bestämmelser. Särskild! skulle detta kunna befaras med en del virke,

som exporterades i obearbetadt skick eller allenast genom sågning bearbetats.

Äfvenledes kunde virke, som under år 1912 underginge mekanisk

beredning till trämassa, vara afverkadt under samma år samt på

grund däraf blifva belagdt med skogsvårdsafgift både enligt nu gällande

bestämmelser och enligt den taxering, som år 1913 verkställdes. A andra

sidan vore icke heller uteslutet, att en del virke, som afverkats år 1911,

kunde komma att exporteras först år 1913. Sådant virke skulle helt

undgå skogsvårdsafgift. Likaså blefve förhållandet med eu del virke,

som gjordes till föremål för kemisk beredning af trämassa. För denna

beredning erfordrades väl uttorkadt material, som för den skull upplagrades

och kunde blifva liggande så länge, att en del virke, som afverkats

år 1911, kunde komma till beredning i trämassefabriken först

år 1913. Äfven detta virke undginge alltså all skogsvårdsafgift.

Det hade emellertid visat sig, att det skulle blifva förenadt med

oöfverviunerliga svårigheter att genom särskilda öfvergångsbestämmelser

undvika berörda missförhållanden. Sådana bestämmelser skulle nämligen

blifva synnerligen svårtillämpliga, utan att ändock ett ens något

så när tillfredsställande resultat kunde vinnas. Med afseende härå hade

de sakkunniga ansett dylika öfvergångsbestämmelser icke böra ifråga7

komma.

Uti en till mig öfverlämnad, handlingarna i ärendet bifogad särskild

promemoria hafva de sakkunniga närmare redogjort för de svårigheter,

hvilka skulle blifva förenade med införandet af öfvergångsbestämmelser

i berörda afseende, hvilka svårigheter i allmänhet berodde på

omöjligheten att fasthålla identiteten mellan det i skogen afverkade

virket och den exporterade eller till pappersmassa använda varan, hvartill

komme, att den nya afgiften skulle beräknas efter virkets värde å

rot och icke efter exportvarans kubikmassa eller trämassans vikt. Efter

öfvervägande af dessa svårigheter hade de sakkunniga ansett sig icke

böra föreslå några öfvergångsbestämmelser, helst den dubbla afgiften

icke kunde verka betungande i de talrika fall, då afverkare och exportör

vore skilda personer. Icke heller för större sågverk eller exportörer, som

afverkat från egna skogar, kunde den dubbla afgiften anses vidare kännbar,

om man toge i betraktande, att den skogsvårdsafgift, som enligt

de nya bestämmelserna skulle utgöras af sådana sågverk eller exportörer,

komme att erläggas år 1913 och i allmänhet utgå med lägre belopp

än som erlagts enligt de gamla bestämmelserna år 1912. Ehuru

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.

objektet, virket, faktiskt i många fall år 1913 dubbelbeskattades, torde

sålunda, enligt de sakkunnigas åsikt, den personliga utgiften för exportören

nämnda år icke blifva större utan i allmänhet lägre än under

föregående år.

I sin ofvan först omtalade promemoria anföra de sakkunniga vidare.

Det gällde nu att undersöka, i livad mån tillräckliga medel under

öfvergångsåret skulle blifva för skogsvårdsstyrelserna disponibla. Under

början af år 1913 blefve statskontoret i tillfälle att mellan skogsvårdsstyrelserna

fördela balansen af innestående skogsvårdsafgifter vid 1912

års slut. Senare på året kunde likaledes från statskontoret utdelas, hvad

till kronofogdarna influtit från trämassefabriker för tillverkning under

1912 års sista kvartal äfvensom hvad under år 1913 influtit från tullmyndigheter

för export under senaste delen af år 1912. Dessa medel

tillhopa kunde med afseende därå, att slututdelning af hos statskontoret

innestående balanser skedde, beräknas afsevärdt öfverstiga, hvad

skogsvårdsstyrelserna eljest haft att påräkna för hälft år. Med den

nu föreslagna ordningen, enligt hvilken skogsvårdsafgiften skulle uppbäras

i sammanhang med kronoutskylderna samt alltså inflyta först i

slutet af året, skulle skogsvårdsafgifter icke kunna stå till skogsvårdsstyrelsernas

förfogande förrän under januari 1914, då afgifterna, med

undantag af utestående rester, kunde af länsstyrelserna göras disponibla.

Skulle emellertid skogsvårdsafgiftsmedel anses böra tidigare komma skogsvårdsstyrelserna

till godo, borde hinder icke möta för Kungl. Maj: t att

gifva länsstyrelse order att redan omedelbart efter det pröfningsnämndens

protokoll justerats förskottsvis till skogsvårdsstyrelse utbetala en tredjedel

af den skogsvårdsafgift, som enligt skogsvårdsafgiftslängderna med

däri vidtagna ändringar enligt pröfningsnämndens beslut skulle på skogsvårdsstyrelse

inom länet belöpa d. v. s. 30 procent af sammanlagda uppbördssumman.

Skulle sådana förskottsbetalningar anses jämväl för framtiden

behöfliga, borde stadgande därom inrymmas i blifvande kungörelse

angående uppbörd af skogsvårdsafgift in. in.

Omläggning af skogsvårdsafgiften på sådant sätt, att den skulle

komma att utgå efter samma grunder som den kommunala skogsaccisen,

kunde svårligen ske utan vidtagande af någon ändring i nu gällande

lag om skogsaccis. Dels torde nämligen i denna lag böra inrymmas ett

allmänt stadgande därom, att taxeringen till skogsaccis jämväl skulle

tjäna till grund för annan afgifts beräknande, och dels innehölle lagen

flera bestämmelser, hvilkas ordalydelse ansetts böra något ändras för att

kunna omfatta jämväl skogsvårdsafgiften. Dessutom förutsatte skogsaccislagen

den möjligheten, att taxering under vissa förhållanden icke

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 208.

skulle äga rum, nämligen för den händelse någon kommunal skattedebitering-

inom kommuner icke erfordrades, ett förhållande som verkligen

inträffat inom några kommuner i Kopparbergs län. Men ett sådant förhållande

borde icke medföra befrielse från skogsvårdsafgift, hvadan

taxering i dylika fall måste anordnas för skogsvårdsafgiftens vidkommande.

Härom hade alltså måst stadgas i skogsaccislagen. Väl skulle

det kunnat tänkas att i berörda afseenden inrymma bestämmelse i en

förordning om skogsvårdsafgiften samt låta skogsaccislagen få vara

orubbad, men detta hade svårligen kunnat ske utan att i en sådan förordning

inrymma fullständiga bestämmelser om deklarationsplikt och

taxering m. m. af i hufvudsak enahanda lydelse som skogsaccislagens

motsvarande bestämmelser. Det hade då synts enklare att i skogsaccislagen

göra erforderliga ändringar. Dessutom hade de sakkunniga funnit

önskvärdt att åt skogsvårdsstyrelserna inrymma möjlighet att genom

ombud samt besvärsrätt till högre taxeringsmyndigheter tillvarataga sina

intressen vid taxeringen, hvilket väl svårligen låtit sig göra annat än

genom stadgande därom i skogsaccislagen. Då skogsaccislagens tillämplighetsområde

sålunda blefve utsträckt samt virkestaxeringen blefve för båda

afgifterna, skogsaccisen och skogsvårdsafgiften, gemensam, och understundom

kunde förekomma enbart för skogsvårdsafgiftens skull, hade

detta förhållande ansetts böra på något sätt utmärkas redan i rubriken

på lagen. I stället för en lag om ändringar af skogsaccislagen hade

därför ansetts nödigt, att en lag om skogsaccis och om virkestaxering

utfärdades.

I den speciella motivering, som de sakkunniga bifogat de af dem

utarbetade författningsförslagen, hafva de sakkunniga särskildt framhållit,

att på sätt förut angifvits grunden för skogsvårdsafgiftens uttagande

skulle blifva det vid taxering till skogsaccis erhållna skogsvärdet. De

sakkunniga ville emellertid därvid erinra, att vid denna taxering icke upptoges

s. k. lmsbehofsvirke och ej heller virkesposter, hvilkas skogsvärde

understege 150 kronor. Nu kunde ju måhända göras gällande, att de

skogstekniska skäl, som kunde anföras till förmån för skogsvårdsafgiftens

läggande å afverkadt virke, jämväl talade för, att allt dylikt virke Titan

berörda undantag underkastades denna afgift. Men å andra sidan kunde

afgörande skäl anföras mot att utsträcka skogsvårdsafgiften längre än

skogsaccisen. Ett inbegripande af husbehofsvirke och virkesposter med

mindre än 150 kronors värde under beskattningen till skogsvårdsafgift

skulle nämligen medföra, att uppgiftsplikt måste stadgas äfven för afverkare

af dylikt virke, samt att taxeringsförfarandet därigenom komme

att taga en omfattning och medföra kostnader, som näppeligen komme

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 208.

att stå i rimligt förhållande till den ökade skogsvårdsafgift, som därmed

vunnes. Härtill komme, att mot skogsvårdsafgifters uttagande å husbehofsvirke

och smärre virkesposter torde tala samma billighetsskäl,

som bidragit till undantagande af dylikt virke från skogsaccis.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle skyldigheten till utgörande

af skogsvårdsafgift åläggas samma person, som vore pliktig erlägga

skogsaccis eller således i regel afverkaren. Genom en sådan föreskrift

ansåge de sakkunniga vinnas den praktiska fördelen, att reglerna för

skogsvårdsafgiftens uttagande jämväl i detta fall anslöte sig till bestämmelserna

om skogsaccis.

Enligt gällande skogsaccislag ålåge det vederbörande kommunalnämnd

att verkställa den för skogsaccisens uttagande nödiga taxeringen,

och emot kommunalnämndens beslut i dylika taxeringsfrågor både

besvärsrätt endast medgifvits åt den enskilde, som ansåge sig för

högt uppskattad. Denna anordning hade man ansett tillfyllest med

hänsyn till skogsaccisens egenskap att vara uteslutande en kommunal

afgift. Skulle nu virkestaxeringen läggas till grund ej blott för denna

afgift utan äfven för skogsvårdsafgiften, ansåge de sakkunniga det vara

angeläget att inrymma inflytande på taxeringen äfven åt skogsvårdsintresset.

Riktigast hade måhända härvidlag varit att för ändamålet

skapa nya taxeringsmyndigheter, i hvilka insattes representanter, utom

för kommunen, äfven för den skogstekniska sakkunskapen. I betraktande

emellertid däraf, att organisationen af taxeringsmyndigheterna för virkesbeskattningen

med all sannolikhet komme att underkastas revision i

sammanhang med lösningen af kommunalskattefrågan i öfrigt, borde

man enligt de sakkunnigas mening nu göra så få förändringar i nämnda

organisation som med ett tillbörligt beaktande af skogsvårdsintresset

vore möjligt.

Den institution, som jämte primärkommunen hade största intresset,

att virkestaxeringen blefve riktig, vore gifvetvis den skogsvårdsstyrelse,

som ägde uppbära hufvudparten af den på grund af taxeringen inflytande

skogsvårdsafgiften; och för tillgodoseendet af skogsvårdsstyrelsens rätt

ansåge de sakkunniga vara tillräckligt, om åt densamma dels bereddes

möjlighet att öfva något inflytande på själfva taxeringen dels inrymdes

klagorätt till högre instanser. För tillgodoseende af skogsvårdsstyrelsernas

intressen med afseende å taxeringen hade därför föreslagits, att

vederbörande styrelse skulle äga befogenhet att utse ett ombud hos

kommunalnämnden under dess arbete med taxeringen med rättighet för

ombudet att deltaga i nämndens öfverläggningar men icke i dess beslut

samt att reservera sig mot beslut, som han ansåge oriktiga. Någon

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.

ovillkorlig skyldighet för skogsvårdsstyrelserna att låta sig representeras

i hvarje kommun, där virkestaxering ägde rum, torde dock ej böra föreskrifvas,

enär taxeringen i många kommuner till följd af ringa afverkning

vore eu jämförelsevis föga betydande förrättning; utan sy ates det böra

öfverlämnas åt skogsvårdsstyrelsen att själf afgöra, huruvida den ville

utse ett ombud eller icke. Af ofvan angifna skäl borde jämväl åt skogsvårdsstyrelsen

medgifvas rätt att hos pröfningsnämnden öfverklaga virkestaxering.

I anslutning till utsträckning af rätten att hos pröfningsnämnd

öfverklaga taxering ansåge de sakkunniga besvärsrätt mot pröfningsnämndens

beslut böra medgifvas i tre fall utöfver de i lagen nu upptagna,

nämligen dels åt skogsvårdsstyrelse, såvidt taxering blifvit af

pröfningsnämnden nedsatt eller upphäfd, dels åt dylik styrelse, såvidt

den fört talan i fråga om taxering samt pröfningsnämndens beslut gått

styrelsen emot, dels ock åt enskild part, som efter klagan af skogsvårdsstyrelse

hos pröfningsnämnden fått taxering sig påförd eller fått

taxering höjd.

De sakkunniga framhålla vidare, att ehuruväl den ökning i arbete,

som till följd af skogsvårdsafgiftens läggande på virkestaxeringens grund

förorsakades kommunalnämndens ordförande, vore ganska ringa och det

sålunda knappast kunde anses erforderligt att låta någon särskild godtgörelse

utgå för det obetydliga arbetstillskottet, torde å andra sidan vara

riktigast, att en del af den ersättning, som borde utgå till ordföranden,

gäldades af vederbörande skogsvårdsstyrelses medel. För att erhålla

ledning vid fastställande af de grunder, efter hvilka skogsvårdsmedlen

borde deltaga i arfvodet för taxeringsarbetet, hade de sakkunniga gjort

en undersökning angående de principer, som tillämpats vid bestämmandet

af arfvodena för 1911 års taxering till skogsaccis. Denna undersökning,

som omfattade så godt som samtliga kommuner, hvari under nämnda

år utgått skogsaccis, gåfve emellertid vid handen, att i många fall intet

arfvode utgått, att arfvodet oftast bestämts utan viss angifven grund,

samt att i öfriga fall, då arfvode tillerkänts kommunalnämndsordföranden,

därvid följts synnerligen skiftande och emellanåt föga lämpliga grunder.

Af utredningen kunde sålunda ej hämtas någon direkt ledning för

frågans bedömande, utan undersökningsmaterialet kunde användas hufvudsakligen

endast för att pröfva, huru det nu framlagda förslaget i denna

del skulle komma att verka. Detta förslag, som bibehölle gällande

bestämmelse om att arfvodets storlek skulle fastställas af kommunalstämman,

hade utgått därifrån, att skogsvårdsmedel och skogsaccismedel

borde i samma proportion som förhållandet mellan skogsvårdsafgiften

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.

och skogsaccisen ingå i arfvodet samt att, då skogsvårdsafgiften i allmänhet

komme att utgå med hälften så stora belopp som skogsaccisen,

skogsvårdsstyi-elsen alltså boi-de bidraga till arfvodet med en tredjedel.

Därigenom att kommunen af egna medel måste draga den största anparten

eller två tredjedelar af arfvodet, torde man äga någon säkerhet

för att detta icke sattes oskäligt högt. Emellertid visade sig af förberörda

undersökning, att denna garanti icke vore tillfyllest, helst som

vid arfvodets bestämmande mångenstädes tagits hänsyn till andra kommunalnåmndsordförandens

bestyr än de ifrågavarande taxeringsgöromålen.

För att skogsvårdsmedlen icke skulle alltför mycket tagas i anspråk,

borde man därför ytterligare begränsa skogsvårdsmedlens andel i arfvodet

till ett belopp, motsvarande två procent af den skogsvårdsafgift,

som belöpte å den af kommunalnämnden verkställda taxeringen. Härigenom

blefve visserligen det af skogsvårds medel utgående bidraget

jämförelsevis obetydligt i sådana kommuner, däri afverkningen vore

ringa, men i dessa kommuner vore nog i regel taxeringsarbetet ganska

lindrigt. I kommuner, där skogsaccis ej utginge, kunde tydligen ej

öfverlämnas åt kommunalstämman att fastställa arfvodet för taxeringsarbetet,

utan syntes det vara lämpligt, att då låta pröfningsnämnden

afgöra saken. I sådant fall borde gifvetvis vederbörande skogsvårdsstyrelse

svara för hela arfvodet likasom ock för öfriga af taxeringsarbetet

föranledda kostnader. Äfven då skogsaccis skulle utgöras, syntes

skogsvårdsstyrelsen böra draga kostnaden för anskaffning af blanketter

till skogsvårdsafgiftslängd.

Beträffande slutligen själfva bestyret med debitering och uppbörd

af skogsvårdsafgifterna hafva de sakkunniga ansett lämpligast att, för

vinnande af en fullt nöjaktig och på samma gång praktiskt anordnad

redovisning för uppbörden af skogsvårdsafgiften, öfverlämna ofvannämnda

bestyr åt kronans uppbördsförvaltning. Det arbete, som därigenom

skulle påläggas uppbördsmyndigheterna, borde enligt de sakkunnigas

förmenande ej blifva synnerligen betungande.

I infordradt underdånigt utlåtande af den 13 mars 1912 har kammarrätten

i de delar, som utgöra föremål för min nu förevarande framställning,

i hufvudsak anfört, att nu gällande bestämmelser, enligt hvilka

skyldigheten att för visst virkesparti erlägga skogsvårdsafgift vore beroende

därpå, huruvida virket utfördes från landet eller därinom bereddes

till trämassa, uppenbarligen saknade principiellt berättigande, då ju

behofvet af medel för skogsvårdens främjande inom ett visst område

icke vore beroende på, huruvida eller i hvilken mån där afverkadt virke

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 164 höft. (Nr 208.) 4

Kammar
rätten.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.

blifvit användt på något af nyssberörda sätt eller blifvit annorledes än

genom trämasseberedning förbrukadt inom landet. Äfven om nämnda

medelsbehof icke under alla förhållanden kunde sägas vara direkt beroende

af afverkningarnas omfattning, syntes det icke lida något tvifvel,

att det afverkade virkets värde utgjorde en mera rättvis grund för bestämmande

af skogsvårdsafgifterna än myckenheten af det exporterade

eller till trämassa beredda virket. Då genom det för skogsaccisens bestämmande

anordnade deklarations- och taxeringsförfarandet möjlighet

numera förefunnes att erhålla tillförlitliga upplysningar om af verkningarna

inom de särskilda kommunerna, ansåge kammarrätten välbetänkt, att,

såsom af de sakkunniga föreslagits, bestämmelserna om skogsvärdsafgift

anknötes till gällande lagstiftning om skogsaccis på sådant sätt, att

skogsvärdsafgift förklarades skola utgöras för allt virke, som vore föremål

för taxering till skogsaccis, och skyldighet att erlägga skogsvårdsafgift

jämväl ålades samma personer, som vore skyldiga erlägga skogsaccis.

Skogsvårdsafgiftens belopp hade af de sakkunniga föreslagits till

eu procent af virkets taxerade värde; och hade kammarrätten icke ansett

sig böra häremot framställa någon erinran utom hvad anginge det första

året, hvarunder de nya bestämmelserna skulle äga tillämpning, eller år

1913. Under detta år skulle, såsom af de sakkunniga framhållits, skogsvårdsafgift

komma att enligt de nya bestämmelserna i ej obetydlig omfattning

erläggas för virke, för hvilket redan under år 1912 skogsvårdsafgift

blifvit enligt dä gällande föreskrifter erlagd. Då det svårligen syntes

kunna undvikas, att vid öfvergången till de nya grunderna för afgiftens

utgörande dubbel afgiftsplikt sålunda komme att under vissa förutsättningar

drabba samma virkespartier, hade kammarrätten funnit det önskvärdt,

att verkningarna af berörda, med öfvergången förenade oegentlighet

åtminstone måtte kunna i någon mån mildras, och därför ansett sig böra

ifrågasätta, huruvida icke under år 1913 den procentsats, efter hvilken

skogsvårdsafgiften skulle utgöras, borde sättas lägre än till en procent

af virkets taxerade värde och det belopp, hvarmed skogsvårdsafgifterna

till följd af en sådan nedsättning i procentsatsen minskades, i stället fyllas

genom höjning i någotdera al extra anslagen för år 1913 till uppehållande

af skogsvårdsstyrelsernas verksamhet eller till skogsodlingens befrämjande.

De bestämmelser, som i öfrigt innefattas i förslaget till förordning om

skogsvärdsafgift, hade kammarrätten ansett sig böra lämna utan erinran.

Af de förändringar i lagen om skogsaccis, hvilka skulle föranledas

af den ändrade lagstiftningen om skogsvårdsafgifter, torde den mest

betydelsefulla vara den, att skogsvårdsstyrelserna skulle erhålla rättighet

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 208. 27

dels att genom, ombud deltaga i taxeringsarbetet i första instans dels

ock att med vissa begränsningar i högre instanser föra sådan talan,

som för bevakande af skogsvårdens intressen ansetts vara erforderlig.

Hvad härutinnan blifvit af de sakkunniga föreslaget, hade kammarrätten

ansett sig böra lämna utan erinran.

Två ledamöter i kammarrätten hafva till protokollet anfört, att de,

till förekommande al att år 1913 skogsvårdsafgift påfördes för virke,

ehuru detsamma behandlats enligt nu gällande lagstiftning om skogsvårdsafgifter,

ansåge ett stadgande vara erforderligt därom, att den,

som enligt den föreslagna förordningen om skogsvårdsafgift vore pliktig

att erlägga sådan afgift, skulle äga åtnjuta afdrag för afgift, som enligt

den förut gällande lagstiftningen utgått för virke, å hvilket jämväl den

nya förordningen vore tillämplig.

Domänstyrelsen har i utlåtande den 26 februari 1912 yttrat sig öfver

de sakkunnigas förslag, därvid styrelsen framhållit, att de grunder, på

hvilka förslaget till förordning om skogsvårdsafgift livilade, syntes styrelsen

rationella och i flera afseenden lämpligare än dem, som fått uttryck

i nu gällande förordningar om skogsvårdsafgifter. Det måste

sålunda betecknas såsom väsentligt riktigare att, såsom nu föreslagits,

pålägga skogsvårdsafgift å virke i förhållande till dettas värde än till

dess kubikmassa i enlighet med nuvarande bestämmelser. Enligt nu

gällande förordningar angående skogsvårdsafgifter erlades lika stor

skogsvårdsafgift för en kubikmeter pappersmasseved eller propps som

för en kubikmeter plank, ehuru det förstnämnda virkesslaget hade kunnat

af verkas genom hjälpgallrings- eller rensningshuggning för skogsbeståndens

rätta vård af träd, hvilka på grund af lång och dyrbar transportväg

eller andra ogynnsamma förhållanden haft allenast ett mycket

obetydligt värde å rot, under det att plankvirket afverkats af grof sågtimmerskog

med eventuellt flera gånger så stort skogsvärde som berörda

gallringsvirke. Utaf sågadt virke hade äfvenledes såväl det med större

bredd som ock det af bättre kvalité betydligt högre värde än virke med

respektive mindre bredd eller lägre kvalité.

Under det att jämlikt nu gällande förordningar skogsvårdsafgift

skulle erläggas allenast för sådant virke, som dels från landet utfördes

och dels inom landet användes för tillverkning af trämassa, vare sig

denna exporterades eller härstädes förbrukades, hade de sakkunniga föreslagit,

att skogsvårdsafgift skulle erläggas för allt afverkadt virke, som

taxerats jämlikt lagen om skogsaccis. Då grundtanken i gällande lagstil

tning angående skogsvårdsafgifter måste anses hafva varit att i hufvudsak

Domänst

yr elsen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Muj-.ts Nåd. Proposition N:o 208.

bereda medel till de utgifter, som betingades utaf skogs vårdsstyrelser nas

uppgift att vidtaga åtgärder för befordrande af skogshushållningen och

befrämjande af skogsskötseln å enskildas skogar inom landet, ansåge

domänstyrelsen, att äfven om behofvet af berörda åtgärder inom visst

område icke alltid stode i direkt proportion till storleken af de afverkningar,

som företagits därinom, likväl, där omfattande afverkningar ägde

rum, i regel måste uppstå afsevärdt och ökadt behof åt åtgärder i nu

berördt afseende. Behofvet förelåge gifvetvis i lika grad vare sig det afverkade

virket utförd* s från landet eller tillgodogjordes därinom.

Då nu föreliggande förslag afsåge omläggning af skogsvårdsafgifterna

sålunda, att afgifterna skulle komma att utgå ej allenast å

exportvirke och trämassa, som i landet tillverkades, utan i hufvudsak å

allt virke, som afverkades, dock ej å sådant som användes för husbehof

å den egendom, hvarå det afverkats, eller därmed sambrukad fastighet,

syntes förslaget, äfvenledes med hänsyn till skogsvårdens tillgodoseende,

vara synnerligen lämpligt och rättvist.

Förslaget innebure ytterligare en särdeles beaktansvärd förenkling

och förbättring framför nu gällande stadganden, i det att den svårighet,

som hittills förefunnits i fråga om fördelningen af de inflytande skogsvårdsafgifterna

mellan skilda skogsvårdsstyrelser, helt och hållet komme

att bortfalla.

Med erkännande af det riktiga i den princip att skogsvårdsalgitt,

som härflöte från virke afverkadt inom visst landstingsområde, äfvenledes

borde tillföras samma område, vore i nu gällande förordningar

om skogsvårdsafgifter bestämdt, att de närmare grunder, hvarefter landstingsområdena

skulle anses delaktiga i utförseln af trävaror och sålunda

blifva delaktiga i skogsvårdsafgifterna, bestämdes af Kungl. Maj:t för

fem år i sänder. Ehuru beräkning häraf vållat betydande arbete och

stor svårighet, hade fördelningen ändock blifvit oviss och möjligen icke

i alla delar riktig. Berörda fördelnings fråga skulle emellertid blifva

enkelt och fullt rättvist löst genom nu föreslagna sätt för påförande af

skogsvårdsafgift, enär därigenom skulle utan tvekan kunna afgöras,

huru stora afgiftsbelopp komme på hvart och ett landstingsområde.

Domänstyrelsen, sou) i enlighet med hvad härofvan anförts och på

de skäl, som de sakkunniga i öfrigt andragit, ansåge, att de lmfvndprinciper,

som lagts till grund för förevarande förslag, vore Öfverensstämmande

med billighet och rättvisa samt ägnade att befordra skogshushållningen

å enskildas skogar i riket, ställde sig dock tveksam med

hänsyn till vissa af förslagets detaljer.

Till belysande af huru stora belopp i skogsvårdsafgifter som, med

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 208.

fasthållande af utaf de sakkunniga gjorda beräkningar och förslag kunde

beräknas komma att hädanefter direkt tillfalla respektive skogsvårdsstyrelser,

hade domänstyrelsen låtit uppgöra nedanstående tablå, hvarvid

den i förslagets tabell V angifna taxering till skogsaccis år 1911 lagts

såsom grund för beräkningen. I tablån hade af domänstyrelsen införts

de till skogsvårdsstyrelsernas direkta förfogande utgående skogsvårdsafgifter,

beräknade efter 1 procent utaf taxeradt skogsvärde å virke,

som afverkats å skogar, hvarifrån virkets afkastning icke tillfördes statsverkets

skogsmedel, samt dessutom för jämförelse härmed dels beräknade

skogsvårdsafgiftér, därest de utginge med 1.3 procent af taxeradt skogsvärde,

dels medeltal för 1905—1911 af därunder influtna skogsvårdsafgifter.

Sistnämnda uppgift vore beräknad med ledning af den till de

sakkunnigas förslag hörande tabellen I. Då i denna tabell emellertid

ingått allenast de skogsvårdsafgiftér, som under sagda år af statskontoret

utanordnats till vederbörande skogsvårdsstyrelser, och de sakkunniga

angifvit, att dessutom influtit 714,427 kronor 65 öre, hvilka vid 1911

års utgång ännu icke utanordnats, hade styrelsen vidtagit den jämkning

i medeltalets beräkning, att jämväl sistnämnda belopp däri ingått.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.

Lan.

Vid skogs- accistaxering

beräknadt

skogsvärde å

virke, som

anses hafva

afverkats 1910.

Kronor.

Vidstående

värde efter

afdrag af 10 %

för skogs- värdet af skog,

som afverkats

å kronans

skogar.

Kronor.

Skogsvårdsafgifter till skogs- vårdsstyrelsemas direkta

förfogande, beräknade efter

följande °/0 af förestående

skogsvärde.

!

Medeltal för

1905—1911

af influtna j

skogsvårds- afgifter.

Kronor.

1 %

Kronor.

1.» %

Kronor

Stockholm..................

1,516,860

1,365,174

13,652

17,747

11,664

Uppsala.....................

1,635,210

1,471,689

14,717

19,132

3,933

Södermanland ............

2,336,962

2,103,266

21,033

27,342

3,649

Östergötland..............

2,901,564

2,611,408

26,114

33,948

14,182

Jönköping..................

3,153,708

2,838,337

28,383

36,898

30,419

Kronoberg ..................

2,977,172

2,679,445

26,795

34,833

27,778

Kalmar .....................

3,622,562

3,260,306

32,603

42,384

36,038

77,121

69,409

694

902

—

Blekinge.....................

336,370

302,733

3,027

3,936

5,595

Kristianstad ...............

778,618

700,757

7,008

9,110

1,121

Malmöhus..................

247,162

222,446

2,224

2,892

120

Halland.....................

299,164

269,248

2,692

3,500

7,503

Göteborgs och Bohus...

236,220

212,598

2,126

2,764

883

Alfsborg.....................

2,905,892

2,615,303

26,153

33,999

27,118

Skaraborg..................

1,351,253

1,216,128

12,161

15,810

8,230

Värmland ..................

7,266,353

6,539,718

65,397

85,016

100,898

Örebro .....................

3,433,716

3,090,345

30,904

40,174

5,925

Västmanland...............

2,401,410

2,161,269

21,613

28,097

8,178

Kopparberg ...............

5,163,278

4,646,951

46,469

60,410

55,165

Gäfleborg .................

7,373,353

6,636,018

66,360

86,268

: 92,104

9,113,892

8,202,503

82,025

106,633

120,966

Jämtland .................

7,960,960

7,164,864

71,649

93,143

105,425

Summa

| 67,088,800

60,379,915

| 603,799

784,938

666,894

Af förestående tablå framginge dels att summan af de skogsvårdsafgifter,

som jämlikt de sakkunnigas förslag skulle komma att ställas

till vederbörande skogsvårdsstyrelsers omedelbara disposition, eller tillhopa

603,799 kronor, komme att med omkring 60,000 kronor understiga

medeltalet af summan utaf de afgifter, tillhopa 666,894 kronor, som

verkligen influtit under åren 1905—1911 och hvilka direkt öfverlämnats

till skogsvårdsstyrelserna, dels att i fråga om vissa län, såsom de norrländska,

Kopparbergs och Värmlands, de direkta skogsvårdsafgifterna

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 208.

hädanefter skulle komma att betydligt understiga dem, som hittills i

medeltal influtit till respektive skogsvårdsstyrelser. För flertalet öfriga

län skulle däremot afgiftsbeloppen blifva högre än hittills.

Då inom landets mellersta och sydliga län afverkadt virke i allmänhet

endast i mindre grad exporterats, hade skogsvårdsafgifterna därifrån

hittills varit, synnerligast i fråga om vissa af dessa län, obetydliga

och långt ifrån tillräckliga för behofvet. Ehuru" de belopp i skogsvårdsafgifter,

som vederbörande skogsvårdsstyrelser i mellersta och södra

delarna af landet hädanefter kunde anses komma att erhålla, syntes

komma att afsevärdt ökas enligt föreliggande förslag, kunde de dock

icke anses tillräckliga för förefintligt behof.

Den afsevärda sänkning af skogsvårdsafgifternas belopp, som,

därest föreliggande förslag oförändradt godkändes, syntes vara att emotse

beträffande skogsvårdsafgifterna från förutnämnda norrländska m. fl. län,

från hvilka hufvudmassan af därinom afverkadt virke exporterades eller

användes för tillverkning af trämassa, syntes gifva vid handen, att eu

skogsvårdsafgift, beräknad efter 1 procent utaf det till skogsaccis taxerade

skogsvärdet, understege i rätt betydande grad storleken af den

skogsvårdsafgift, som utginge enligt nu gällande förordningar.

Äfven om det, såsom de sakkunniga föreslagit, ställdes ej obetydliga

belopp till Kungl. Maj:ts förfogande till fördelning mellan skogsvårdsstyrelserna

efter förefintligt behof, torde förenämnda norrländska m. fl.

län ej gärna kunna påräkna så stor del däraf, att därinom varande

skogsvårdsstyrelser skulle kunna disponera medel till lika belopp som

hittills.

På grund af hvad sålunda anförts vore domänstyrelsen af den

åsikt, att en höjning i den föreslagna procenten af det till skogsaccis

taxerade skogsvärdet borde äga rum och styrelsen ansåge 1.3 procent

vara skälig. Härigenom skulle sammanlagda skogsvårdsafgifterna till

skogsvårdsstyrelsernas omedelbara förfogande kunna beräknas till årligen

omkring 785,000 kronor eller omkring 120,000 kronor mer än

medeltalet af under de sju sista åren influtna afgifterna. Några af de

skogrikaste länen syntes visserligen ej ens genom denna höjning komma

att erhålla fullt samma belopp som hittills, men torde, därest det framdeles

visade sig, att dessa läns skogsvårdsstyrelser vore i behof af ökade

medel till bestridande af för sina uppgifter nödiga utgifter, fyllnad

kunna lämnas dem af de medel, som skulle ställas till Kungl. Maj:ts

förfogande.

Den af de sakkunniga framhållna princip, att staten borde kunna

anses äga en friare dispositionsrätt öfver sådana skogsvårdsafgifter, som

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.

kunde beräknas inflyta för virke, som afverkats å de kronans skogar,

hvilkas afkastning tillfördes statsverkets skogsmedel, och att denna del

af skogsvårdsafgifterna borde ställas till Kungl. Maj:ts disposition för

att mellan skogsvårdsstyrelserna fördelas efter deras olika behof, syntes

domänstyrelsen riktig, därest skogsvårdsafgift öfverhufvudtaget borde

påläggas sådant virke.

Domänstyrelsen ansåge sig dock böra sätta ifråga det fullt lämpliga

af att så skedde. Med i nu gällande förordningar stadgade sätt

att debitera skogsvårdsafgifter, nämligen dels på exportvirke dels på

all trämassa, som här i landet tillverkades, funnes ej möjlighet att utröna,

huru stor del af skogsvårdsafgifterna, som utgått å trävaror eller

trämassa, som liärflöte från å kronans skogar afverkadt virke, i följd

hvaraf det varit ett ofrånkomligt tvång att pålägga allt exportvirke och

all trämassa skogsvårdsafgift, oafsedt hvarifrån råvaran hämtades. Med

den nu föreslagna metoden för skogsvårdsafgifternas utgående syntes

däremot i detta afseende ej förefinnas större svårigheter. Skogsvärdet

å det virke, som kronan sålde på rot, vore gifvet i och med köpeskillingen

och skulle därå belöpande skogsvårdsafgift erläggas af köparen

— afverkaren. Denne hade att taga skogsvårdsafgiftsbeloppet i betraktande

såsom en afgående post vid beräkning af virkets köpevärde,

hvilket alltså måste anses blifva sänkt med det belopp, som motsvarades

af därå utgående skogsvårdsafgift. Där kronan själf afverkade virket —

en åtgärd som år för år komme till allt större användning — skulle

vederbörande skogsförvaltuing direkt öfverlämna de skogsvårdsafgifter,

som belöpte å virket, hvilkets nettovärde alltså i lika grad minskades.

Då skogsvårdsafgifter icke finge användas till någon del för kronans

skogar, syntes denna extra utgift vara främmande för statens skogsväsende

och icke skäligen böra påläggas denna del åt statens affärsverksamhet.

Domänstyrelsen hyste den åsikt, att det ändamål, för hvilket skogsvårdsafgifter

upptoges, nämligen att bereda möjlighet att kunna höja

och befrämja skogsvården å landets enskilda skogar, utgjorde ett sådant

allmänt statsintresse, som i synnerligt hög grad vore i behof af statsmakternas

hägn och direkta understöd, men att de utgifter, hvilka härför

vore nödiga, icke borde bestridas af medel från ett visst statens affärsdrifvande

verk, utan böra utgå genom direkt för ändamålet anvisade

statsanslag.

De medelsbelopp, som skulle kunna beräknas blifva tillgängliga

för bestridande af skogsvårdsstyrelsernas utgifter, komme att uppgå till

följande belopp, därest dels de synpunkter, styrelsen härofvan andragit,

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 208.

vunne beaktande, dels fastliölles vid hvad de sakkunniga i fråga härom i

öfrigt föreslagit.

Skogsvårdsafgifter........................ omkring 780,000 kronor

Statsanslag att af Kungl. Maj:t fördelas till

uppehållande af skogsvårdsstyrelsernas

verksamhet....................................................... » 250,000 »

Statsanslag till skogsodlingens befrämjande... » 90,000 »

Anslag från hushållningssällskap och landsting.

................................................................ » 90,000 »

Summa omkring 1,210,000 kronor.

Domänstyrelsen ville i detta sammanhang erinra, att styrelsen i

underdånig skrifvelse den 9 mars 1910 meddelat, att, sedan styrelsen

på förekommen anledning anmodat vederbörande skogsvårdsstyrelser inkomma

med uppgifter i fråga om de ungefärliga belopp, som enhvar af

dem med afseende på sin verksamhet ansåge vara behöfliga för skogsodlingens

och skogsvårdens befrämjande äfvensom för sin verksamhet

i öfrigt under hvart och ett af åren 1911, 1912, 1913, 1914 och

1915, flertalet skogsvårdsstyrelser inkommit med begärda uppgifter, af

hvilka framginge, att skogsvårdsstyrelserna beräknat sina medelsbehof

för hvart och ett af ofvannämnda år till sammanlagdt 1,400,000 kronor.

I fråga om denna totalsumma vore dock att märka, att medelsbehofvet

för de skogsvårdsstyrelser, som icke inkommit med uppgifter i begärdt

afseende, beräknats uppgå till lika belopp som under något af de föregående

åren. För att det sålunda beräknade behofvet af medel till bestridande

af skogsvårdsstyrelsernas utgifter för skogsodlingens och skogsvårdens

berrämjande m. in. skulle kunna åtminstone i det närmaste fyllas,

ansåge domänstyrelsen nu, att det vore lämpligast höja statsanslaget till

uppehållande af skogsvårdsstyrelsernas verksamhet till 350,000 kronor.

Styrelsen funne det nämligen icke vara lämpligt, att den å afverkadt

virke utgående skogsvårdsafgiften sattes högre, än hvad styrelsen här

förut hemställt, eller 1.3 procent af virkets taxerade värde. ''De medelsbelopp,

som skulle kunna påräknas till bestridande af utgifter för skogsodlingens

och skogsvårdens befrämjande å enskilda skogar, kunde alltså

beräknas komma att utgöra sammanlagdt 1,300,000 kronor för hvarje år.

De sakkunniga hade meddelat, att det visat sig blifva förenadt

med oöfvervinnerliga svårigheter att genom särskilda öfvergångsbestämmelser

undvika att, därest de nya författningarna trädde i kraft

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 164 höft. (Nr 208.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 208.

vid 1913 års ingång, i vissa fall dubbelbeskattning komme att aga rum,

under det att i andra fall virke eventuellt kunde helt och hållet undgå

^ På orund af att ifrågasatta bestämmelser för alhjälpande af berörda

missförhållanden skulle komma att blifva synnerligen svartillämplio-a

utan att ändock ett ens något så när tillfredsställande resultat

kunde vinnas, hade de sakkunniga ansett, att dylika öfvergångsbestämmelser

icke borde ifrågakomma. Med hänsyn till att säkerligen rätt

stora mängder virke, som afverkats under öfvergångsåret, komme att

två gånger påföras skogsvårdsafgift, ville styrelsen emellertid ifrågasätta,

huruvida det icke för utjämning i någon män häraf kunde anses

skäligt, att för virke, som debiterades skogsvårdsafgift år 1913, algilten

icke skulle utgå med mer än 1 procent al virkets taxerade vårde och

att alltså 1.3 procent å samma värde icke skulle beräknas förrän

från och med taxeringen år 1914.

I fråga om hvad de sakkunniga i öfrigt föreslagit och hemställt

hade domänstyrelsen icke lunnit skäl till erinran.

Framställningar

röratide

höjning af anslaget

till

skogsodlingens

befrämjande

7ti. in.

I detta sammanhang torde det tillåtas mig erinra, att domänstyrelsen

redan tidigare i särskilda skrifvelser den 31 januari och den

26 oktober 1910 gjort framställning om dels höjning af anslaget till

skogsodlingens befrämjande och dels förändrade grunder för fördelningen

af såväl detta anslag som inflytande skogsvårdsafgifter. Vid underdånig

föredragning af dessa ärenden den 13 januari 1911 föranledde berörda

framställningar icke någon Kungl. Maj flis åtgärd. „

Jag anser mig vidare böra omnämna, att från det hösten ai 1911

i Stockholm församlade skogsvårdsstyrelsemötet till Kungl. Maj:t inkommit,

bland annat, två särskilda skrifvelser, af hvilka den ena afser

höjning af anslaget till uppehållande af skogsvårdsstyrelsernas verksamhet

från 67,500 kronor till 100,000 kronor eller således med 32,500

kronor. I den andra af nu nämnda skrifvelser anhåller skogsvårdsstyrelsemötet,

att Kungl. Maj fl måtte till Riksdagen aflåta nådig Pr<fl

position, att anslaget till skogsodlingens befrämjande måtte höjas med

200,000 till 300,000 kronor och att samtidigt grunderna för anslagets

fördelande skulle i så måtto ändras, att, sedan skogsvårdsstyrelse bekommit

dubbla det belopp, som landsting och hushållningssällskap eller

ettdera af dem lämnat, återstoden skulle af Kungl. Maj fl fördelas mellan

samtliga landstingsområdena i mån af deras större eller mindre behof.

Båda de nu ifrågavarande skritvelserna äro öfverlämnade till domänstyrelsen

för afgifvande af utlåtande.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 208.

Vid genomförandet af 1903 års lagstiftning i fråga om de enskilda Departementsskogarna

i riket har man såsom grund för införande af bestämmelser chefcnom

skogsvårdsafgifter utgått från den otvifvelaktigt berättigade principen,

att den, som afverkade skog, borde vidkännas särskild afgift för

tillvägabriugande af medel för skogsåterväxtens främjande. Då emellertid,

på sätt i det föregående framhållits, vid berörda tid möjlighet icke

förefanns att uttaga sådan afgift direkt af afverkaren, valdes den utväg

att indirekt uttaga afgiften genom att låta exportör af trävaror i första

hand vidkännas den ifrågavarande afgälden. Af praktiska skäl fann

man sig därvid jämväl nödsakad att till grund för afgäldens beräknande

lägga den exporterade varans myckenhet.

Under de år, som därefter förflutit, hafva afsevärda olägenheter

visat sig uppkomma till följd af skogsvårdsafgiftens uttagande i samband

med trävarornas exporterande; särskildt har detta varit fallet med hänsyn

till bestämmelserna i den nya amerikanska tulltarifflagen. Då de förändrade

föreskrifter i ämnet, som antogos af 1910 års Riksdag, numera

befunnits icke vara tillfyllestgörande för att göra den svenska pappersoch

pappersmasseindustrien helt och och hållet oberoende af den amerikanska

tullagens tilläggs- och strafftullar, synes mig en genomgripande

omläggning af våra svenska skogsvårdsafgifter vara af

behofvet påkallad. Jag ber härvid få betona, att det, hvad särskildt

pappersmasseindustrien angår, ansetts såsom ett lifsvillkor att erhålla

marknad inom Förenta staterna. Vinnandet af eu dylik marknad

skulle emellertid försvåras eller helt omöjliggöras, därest de amerikanska

tilläggs- eller strafftullarna komme att tillämpas å pappersmassa

med svenskt ursprung. I dessa afseenden torde det tillåtas mig

hänvisa till den utredning, som af Kungl. Maj:t framlades för 1910 års

Riksdag i samband med förslag till viss omläggning af skogsvårdsafgifterna

(proposition n:r 97).

Den omläggning af skogsvårdsafgifterna, som sålunda bör äga

rum, synes mig böra gå i sådan riktning, att desamma för framtiden

komma att utgå för afverkadt virke och i förhållande till dettas värde,

ett förfaringssätt, som jag lika med de i ärendet tillkallade sakkunniga

samt de däri hörda myndigheterna finner mest öfverensstämma med

den ofvan omtalade princip, som legat till grund för införandet af

bestämmelser om skogsvårdsafgift. Så mycket hellre kan en omläggning

i dylik riktning förordas, som de svårigheter för principens genomförande,

som hittills förelegat, numera i allt väsentligt upphört genom

tillkomsten af lagen den IS september 1909 om skogsaccis.

Vidare synes den nu ifrågasatta förändringen i sättet för skogs
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 208.

vårdsafgifternas utgående föranleda till en riktigare och behofvet mera

motsvarande fördelning skogsvårdsstyrelserna emellan af inflytande

skogsvårdsafgifter, hvartill kommer, att, på sätt af det följande torde

framgå, möjlighet jämväl öppnas att, utan höjning i ofvan omtalade för

den enskilda skogsvården afsedda särskilda statsanslag, bereda skogsvårdsstyrelserna

sådana ökade tillgångar, af kvilka de otvifvelaktigt

äro i behof för den enskilda skogsvårdens befrämjande. För ernående

af sistnämnda ändamål erfordras emellertid, att skogsvårdsafgifterna

uttagas med högre belopp i förhållande till det taxerade värdet, än hvad

de sakkunniga föreslagit.

Beträffande till en början det belopp, som bör uttagas i skogsvårdsafgifter,

hafva de sakkunniga i sådant afseende föreslagit, att för

afverkadt accispliktigt virke skogsvårdsafgift skulle erläggas med 1

procent af virkets taxerade värde. Beloppet af de skogsvårdsafgifter,

som härigenom komme att inflyta, har af de sakkunniga beräknats till i

rundt tal 670,880 kronor om året. Ifrågavarande belopp öfverstiger

visserligen med omkring 4,000 kronor medeltalsbeloppet af de skogsvårdsafgifter,

tillhopa i rundt tal 666,890 kronor, Indika, på sätt förut

omtalats (sid. 16) influtit imder åren 1905—1911, men understiger med

icke mindre än nära 200,000 kronor det belopp af i rundt tal 867,810

kronor, hvartill de år 1911 influtna skogsvårdsafgifterna uppgått.

Det procenttal, efter Indika skogsvårdsafgifterna för framtiden

skola uttagas, torde emellertid enligt min uppfattning böra sättas så

högt, att man icke riskerar en minskning i de belopp, som med till1

knipning af nu gällande bestämmelser eljest kunnat beräknas inflyta.

En dylik minskning skulle påtagligen antingen medföra kännbara olägenheter

för skogsvårdsstyrelserna eller ock nödvändiggöra ökade anslag från

statens sida. Vid sådant förhållande och då al skäl, till hvilka jag i

det följande återkommer, ökning i ofvan omtalade å extra stat anvisade

anslag för närvarande icke synes mig böra ske, har jag funnit mig böra

beträffande ifrågavarande procenttal ansluta mig till domänstyrelsens

förslag, att skogsvårdsafgiften skall utgå med 1.3 procent af det

accispliktiga virkets värde. Då enligt de sakkunnigas beräkningar sistnämnda

värde år 1911 kan antagas till i rundt tal 67,088,820 kronor,

skulle alltså genom uttagande af 1.3 procent däraf erhållas skogsvårdsafgifter

till belopp af sammanlagdt 872,154 kronor, i det närmaste motsvarande

de belopp, som, på sätt ofvan omtalats, under sistnämnda år

verkligen influtit. Härvid torde böra erinras, att den virkesmängd, å

hvilken de nu ifrågasatta nya skogsvårdsafgifterna komma att hvila,

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208. 37

utgör en afsevärdt större kvantitet än den, som hittills fått vidkännas

dylika afgifter.

Af inflytande skogsvårdsafgifter skola — enligt de sakkunnigas

förslag — en mindre del eller 10 procent, motsvarande hvad som beräknats

utgå å virke afverkadt å kronans skogar, icke direkt tillkomma skogsvårdsstyrelse

för det landstingsområde, inom hvilket de kronoskogar,

från hvilka virket afvcrkats, äro belägna. Denna del skulle nämligen

ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att fördelas mellan skogsvårdsstyrelserna

efter deras olika behof. Domänstyrelsen, som biträdt detta

förslag under förutsättning, att skogsvårdsafgift öfverhufvudtaget skulle

påläggas virke från kronans skogar, har emellertid ifrågasatt, huruvida

icke dylikt virke borde helt och hållet fri tagas från skogsvårdsafgift.

De skäl, hvilka styrelsen anfört till stöd för sin sålunda uttalade

uppfattning, synas mig emellertid icke vara af beskaffenhet att böra föranleda

därtill, att virke från kronoskogar befrias från skogsvårdsafgift,

en afgift, som ju för närvarande utgår jämväl å sådant virke. En

åtgärd i dylik riktning skulle för öfrigt med nödvändighet föranleda

antingen en höjning af det procenttal, efter hvilket skogsvårdsafgift

skall beräknas, eller ock motsvarande ökning i de för ändamålet beviljade

statsanslagen. Jag ansluter mig följaktligen i denna del till de

sakkunnigas förslag.

Såväl de sakkunniga som doinänstyrelsen hafva beträffande de

förutnämnda statsanslagen till skogsodlingens befrämjande och för uppehållande

af skogsvårdsstyrelsernas verksamhet utgått därifrån, att det

förra anslaget skulle bibehållas med oförändradt belopp, hvaremot det

senare anslaget skulle för beredande af erforderliga medel åt skogsvårdsstyrelserna

afsevärdt höjas.

Häremot vill jag emellertid erinra, att sistnämnda anslag, eller

således anslaget för uppehållande af skogsvårdsstyrelsernas verksamhet,

som första gången beviljades vid 1904 års Riksdag, är afsedt hufvudsakligen

till bestridande af aflöningar åt de personer, som äro anställda

såsom fasta biträden hos skogs vård sstyrelserna. Från detta anslag

torde följaktligen icke kunna bestridas skogsvårdsstyrelsernas öfriga kostnader

för åtgärder afsedda att befordra don enskilda skogshushållningen

eller för öfvervakande af efterlefnaden utaf lagen angående vård af enskildes

skogar. Fn ökning af det nu ifrågavarande anslaget skulle

således icke utan en förändring i anslagets karaktär leda till det af de

sakkunniga och domänstyrelsen afsedda resultatet. Däremot skulle kunna

ifrågasättas, att motsvarande höjning skedde i anslaget till skogsodlingens

befrämjande. Det lärer emellertid få anses ställdt utom tvifvel, att en

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 208.

höjning i detta sistnämnda anslag med nödvändighet skulle betinga

ändring i de för detta anslags åtnjutande för närvarande gällande villkor

angående motsvarande bidrag från landsting eller hushållningssällskap.

Erfarenheten har nämligen visat, att dessa korporationer icke äro i tillfälle

att för ändamålet anvisa några afsevärdt högre bidrag än de för

närvarande utgående. En omläggning af skogsvårdsafgifterna enligt de

af mig tillstyrkta grunder skulle emellertid, såsom nedanstående beräkningar

utvisa, ställa medel till skogsvårdsstyrelsernas förfogande öfverstigande

hvad 1911 års förut omtalade skogsvårdsstyrelsemöte . för

ändamålet ifrågasatt. Under sådana förhållanden torde giltiga skäl icke

föreligga att för närvarande vare sig höja anslaget till skogsodlingens

befrämjande eller ändra ofvan berörda villkor i den riktning, att ortsbidragen

sättas lägre än bidragen från nämnda anslag.

Vid bifall till det af mig förordade förslaget skulle nämligen de

belopp, som årligen skulle ställas till skogsvårdsstyrelsernas förfogande

kunna beräknas sålunda:

Skogsvårdsafgifter till belopp af omkring 872,000 kronor,

däraf 90 procent eller..................................................

skulle komma skogsvårdsstyrelserna direkt till godo,

samt 10 procent eller.....................................................

skulle af Kungl. Maj:t disponeras.

Härutöfver skulle på skogsvårdsstyrelserna komma:

anslaget för uppehållande af skogsvårdsstyrelsernas

verksamhet...........................................................................

af anslaget till skogsodlingens befrämjande omkring

anslag från hushållningssällskap och landsting till

belopp af omkring............................................................

eller tillhopa kronor 1,119,500: —.

Då nu, enligt hvad den utaf de sakkunniga

uppgjorda tabellen 1 utvisar, de inkomster, som

under åren 1905—1911 tillfallit skogsvårdsstyrelserna

genom till dem utdelade skogsvårdsafgifter,

i medeltal för hvarje år utgjort omkring 564,800: —

samt skogsvårdsstyrelserna för hvart och

ett af de senare åren af statsmedel samt från

hushållningssällskap och landsting uppburit

sammanlagdt omkring............................................L 247,500: — 812,300: —

skulle följaktligen för skogsvårdsstyrelserna uppstå en

årlig ökning af omkring.................................................. kronor 307,200: .

784,800: —

87,200: —

67,500: —

90,000: —

90,000: —

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 208.

Sistnämnda belopp, 307,200 kronor, öfverstiger med 74,700 kronor

det belopp af 32,500 + 200,000 = 232,500 kronor, som, på sätt jag i det

föregående meddelat, af 1911 års skogsvård sstyrelsemöte ansetts erforderligt

för utöfvande af skogsvårdsstyrelsernas verksamhet.

Enligt det uppgjorda förslaget, till hvilket jag i denna del ansluter

mig, skola de nya bestämmelserna om skogsvårdsafgift vinna tillämpning

från och med ingången af år 1913. Såsom de sakkunniga påpekat uppstå

vid öfvergången vissa olägenheter, bland annat den, att de belopp, som

under år 1913 blifva tillgängliga för skogsvårdsstyrelserna, komma att

i någon mån understiga, hvad som under senare år i allmänhet tillfallit

dem. Den svårighet, som härigenom kan uppstå, torde dock, såsom de

sakkunniga visat, kunna öfverkommas. Att i enlighet med de förslag,

som framställts dels af kammarrätten och domänstyrelsen och dels af

vissa ledamöter inom förstnämnda ämbetsverk, meddela särskilda öfvergångsbestämmelser

till mildrande af dessa olägenheter anser jag icke

lämpligt, helst dessa bestämmelser i regel blefve så svåra att tillämpa,

att föga eller intet därmed vore vunnet.

Beträffande slutligen öfriga delar af de sakkunnigas förslag, i hvad

detsamma utgör föremål för nu ifrågavarande framställning, synas desamma

mig icke föranleda någon erinran i sak. Emellertid torde till

förordningen om skogsvårdsafgift böra fogas en öfvergångsbestämmelse,

enligt hvilken tydligt framgår, att den skyldighet, som för närvarande

enligt 3 § i gällande förordning om skogsvårdsafgifter åligger kronofogde

att upptaga skogsvårdsafgifterna för trämassa, skall fortfarande

gälla för trämassa, som tillverkats före den nya förordningens trädande

i kraft. Enligt nu gällande bestämmelser skall nämligen uppbörden af

skogsvårdsafgifter för trämassa, tillverkad under 1912 års sista kvartal,

verkställas först under loppet af år 1913.

Departementschefen uppläste härefter ett i enlighet med de af

honom sålunda tillstyrkta grunder uppgjordt förslag till förordning om

skogsvårdsafgift samt hemställde, att detta förslag måtte genom nådig

proposition föreläggas Riksdagen till antagande.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall; och skulle proposition i ämnet

af den lydelse, bilaga . . . till detta protokoll utvisar,

till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet:

Curt Rothlieb.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj Is Nåd. Proposition N:o 208.

Tall. I.

Skogsvårdsstyrelscrnas inkomster af skogsvårdsafgifter, som genom kungl. statskontorets

försorg ntanordnats till vederbörande skogsvårdsstyrelser.

Skogsvårdsstyrelsen

!

i

1905

Kr.

1906

Kr.

1907

Kr.

1908

Kr.

1

1909

Kr.

1910

Kr.

1911

Kr.

Medeltal

för åren

1905—1911

Kr.

Stockholms

län

8,041.— I

1

8,789.—

12,435.50

12,644.6 4

16,288. s 7

4,699.4 7

6,253.41

9,878.84

j Uppsala

»

1,806.—

1,974 —

2,793.—

2,839.9 7

3,658.47

3,795.3 7

6,453.51

3,331.4 7

| Södermanlands

2,193.—

2,397.—

3,391.5 0

3,448.54

4,442.42

2,256.52

3,501.91

3,090.13

i Östergötlands

»

9,589.—!

10,481.—

14,829.50

15,078.90

19,424.7 0

6,172.53

8,504.63

12,011.47

i Jönköpings

»

20,898.-

22,842.—

32,319 —

32,862.53

46,950.66

7,817.40

16,659.06

25,764.09

1 Kronobergs

18,490 —

20,210.—1

28,595 —

29,075.91

41,540.70

8,718.43

18,059.82

23,527.12

Kalmar läns norra

11,739.—

12,831 —

18,154.50

18,459.82

23,780.01

8,042.—

11,306.15

14,901.78

» » södra

12,169.—

13,301.—

18,819.50

19,136.—

24,651.os

8,763.3 9

12,506.8 0

15,620.97

1

Blekinge

län

1

CO

l-

CO

4,136.—

5,852.—

5,950.42

7,665.3 5

2,433.49

3,351.82

4,739.01

j Kristianstads

731.-

799.—

1,130.50

1,149.51

1,480.81

553.0 9

800.43

949.19

Malmöhus

86.—

94.—

133.—

135.2 4

174.22

41.12

50.03

101.94

j Hallands

»

4,687.—

5,123 —

7,248.50

7,370.4 0

9,494.58

4,209.—

6,353.46

6,355.13

j Göteborgs och Bohus

»

301.—

329.—

465.50

473.33

609.74

1,107.6 5

1,951.06

748.18

j Alfsborgs

3>

17,544.—

19,176.—

27,132.—

27,588.30

35,539.3 6

13,735.68

20,060.91

22,968.04

j Skaraborgs

»

5,676.—

6,204.—

8,778.—

8,925.6 3

11,498.0 3

3,310.89

4,402.40

6,970.71

j Värmlands

»

66,005.—

72,145.—

102,077.50

103,794.22

133,708.15

49,324.41

71,138.69

85,456.14

1 Örebro

»

3,870.—

4,230.—

5,985.—

6,085.65

8,694.57

2,053.96

4,202.28

5,017.35

Västmanlands

»

5,676.—

6,204.—

8,778.—

8,925.63

11,498.03

3,202.30

4,202.28

6,926.61

Kopparbergs

>

35,217.—

38,493.—

54,463.50

55,379.46

71,340.05

29,094.0 2

43,073.43

46,722.92

Gäfleborgs

60,587.-

66,223.—

93,698.50

95,274.30

122,732.7 5

44,209.39

63,334.46

78,008.49

[ Västernorrlands

>

74,261.—

81,169.—

114,845.50

116,776.94

150,432.56

71,026.0 5

108,659.10

102,452.88

1 Jämtlands

•»

66,650.—

72,850.—

103,075.—

104,808.50

135,014.7 4

57,193.3 8

85,446.49

89,291.16

Summa

430,000.—

470,000.—

665,000.—

| 676,183.84

880,619.85 i

331,759.54 *)| 500,272.13

564,833.62

Det ovanligt höga beloppet år 1909 och det ovanligt låga beloppet år 1910 förklaras däraf, att statskontoret år

1909 utdelat skogsvårdsafgiftsmedel, med hvars utanordnande enligt det eljest begagnade förfaringssättet skolat anstå

till år 1910.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis Nåd. Proposition N:o 206-

41

Tab. 11.

Skogsvårdsstyrelsernas andelar af anslaget till bidrag för uppehållande

af deras verksamhet.

Skogsvårdsstyrelsen i

1905 >)

Kr.

1906 x)

Kr.

1907 »)

Kr.

1908 *)

Kr.

1909 •)

Kr.

1910 2)

Kr.

1911 -)

Kr.

Stockholms

län ......

2,500

2,500

2,500

2,500

2,500

2,500

2,500

Uppsala

P .......

4,000

4,000

4,000

4,000

4,000

4,000

4,000

Södermanlands

P .......

4,000

4,000

4,000

4,000

4,000

4,000

4,000 ]

Östergötlands

P .......

1 2,500

2,500

2,500

2,500

2,500

2,500

2,500

Jönköpings

P .......

1,500

1,500

1,500

1,500

1,500

1,500

1,500

Kronobergs

» .......

1,500

1,500

1,500

1,500

1,500

1,500

1,500

Kalmar löns norra ..

2,500

2,500

2,500

2,500

2,500

2,500

2,500

» » södra ..

2,500

2,500

2,500

2,500

2,500

2,500

2,500

Blekinge

län .......

4,000

4,000

4,000

4,000

4,000

4,000

4,000

Kristianstads

» .......

4,000

4,000

4,000

4,000

4,000

4,000

4,000

Malmöhus

t .......

4,000

4,000

4,000

4,000

4,000

4,000

4,000

Hallands

P .......

4,000

4,000

4,000

4,000

4,000

4,000

4,000

Göteborgs och Bohus

P .......

4,000

4,000

4,000

4,000

4,000

4,000

4,000 j

Alfsborgs

» .......

.......

1,500

1,500

1,500

1,500

1,500

1,500

1,500 J

Skaraborgs

» .......

4,000

4,000

4,000

4,000

4,000

4,000

4,000 j

Vftrmlands

> .......

1,000

1,000

1,000

1,000

1,000

1,000

1,000 j

Örebro

» .......

4,000

4,000

4,000

4,000

4,000

4,000

4,000 ''

Västmanlands

* .......

4,000

4,000

4,000

4,000

4,000

4,000

4,000

Kopparbergs

P .......

.......

1,500

1,500

1,500

1,500

1,500

1,500

1,500 i

Gäfleborgs

* .......

.......

1,000

1,000

1,000

1,000

1,000

1,000

1,000

Västernorrlands

» .......

1,000

1,000

1,000

1,000

1,000

1,000

1,000

Jämtlands

» .......

1,000

1,000

1,000

1,000

1,000

1,000

1,000 1

Gottlands

» .......

—

—

2,0003)

7,500-s)

7,500

7,500 !

Summa i

60,000 |

60,000

60,000 |

62,000

67,500

67,500

67,500

'') Fördelningen enligt kungl. bref den 31 december 1904.

!) » » » » » 15 april 1910.

3) Enligt kungl. bref den 11 september 1908.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 164 käft. (Nr 208.)

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 208.

Tab. III.

Skogsvårdsstyrelsernas och hushållningssällskapens andelar af anslaget till skogsodlingens

befrämjande.

Skogs vårdsstyrelsen i

1905

Kr.

1906

Kr.

1907 !

Kr.

1908

Kr.

1909

Kr.

1910

Kr. j

1911

Kr.

Stockholms län .....................

2,200 !

2,500

2,500 ''

2,500

2,500

2,500

3,012

Uppsala „ .....................

1,700

1,500

3,000

3,000

3,000

3,000

2,582

Södermanlands län ...............

2,200

2,500

2,500

2,500

2,500

2,500

3,012

j Östergötlands „ ...............

9,500

4,000

4,000

4,0(X)

4,000

5,000

4,991

1 Jönköpings „ ...............

3,700

4,250

4,250

4,250

4,250

4,400

3,787

j Kronobergs „ ...............

4,700

2,000

—

—

—

—

—

! Kalmar läns norra ...............

1,700

2,000

2,000

2,000

2,000

2,000

1,721

„ „ södra ...............

1,200

1,000

1,000

400

400

j Gottlands län ..................

JO1-700

1C;}2-000

12,000

tinget/ *

‘“gt}1''500

1,500

1,500

1,291

| Blekinge „ ..................

3,500

4,000

4,000

3,600

3,600

4,000

3,442

| Kristianstads „ ..................

4,300

5,000

5,000

5,000

5,000

5,000

4,303

j Malmöhus „ ..................

1,700

2,000

2,000

2,000

2,000

2,000

1,721

j Hallands „ ..................

9,500

11,000

11,000

11,000

11,000

11,000

9,466

Göteborgs och Bohus län ......

18,200

20,500

18,000

19,000

19,000

20,000

17,212

t Älfsborgs län.....................

8,600

10,000

10,000

10,000

10,000

10,000

8,606

1 Skaraborgs „ .....................

3,500

4,000

4,000

4,000

4,000

4,000

4,303

Värmlands „ .....................

1,700

—

—

—

—

~~

8,606

Örebro .......................

4,300

5,000

5,000

5,000

5,000

5,000

4,303

Västmanlands län..................

3,500

4,000

4,000

4,000

4,000

4,(XX)

6,454

Kopparbergs „ ..................

900

1,000

1,000

1,000

1,000

1,000

861

Gäfleborgs „ ..................

5,200

2,000

1,000

1,000

—

—

—

Jämtlands „ ..................

—

—

—

—

—

—

—

Västernorrlands län ...............

8,600

—

—

—

—

—

__

Västerbottens läns hushållnings- sällskap ...........................

Norrbottens läns hushållnings-

1,300

1,500

4,000

4,000

4,000

7,000

6,024

sällskap ...........................

2,600

4,000

5,000

5,000

5,000

5,000

4,303

Summa

100,000

95,750

95,250

94,750

93,750

98,900

100,000

Enligt nådiga brefven den

10 febr. 1905

30 mars 1906 15 mars 1907

28 febr. 1908 11 mars 1909

18 febr. 1910

j 3 mars 1911

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 208.

43

Tab. IV.

ÖfVersikt angående det Sammanlagda belopp af skogsvårdsafgifter oeb statsmedel, som

under åren 1905 -1911 stått till skogsvårdsstyrelsernas förfogande.

Skogsvårdsstyrelsen

i

1905

Kr.

1906

Kr.

1907

Kr.

1908

Kr.

1

1909

Kr.

1910

Kr.

1911

Kr.

Stockholms

län

12,741.—

13,789.—

17,435.50

17,644.m

21,288.6 7

9,699.47

11,765.41

Uppsala

>

7,506.—

7,474.—

9,793.—

9,839.9 7

10,658.4 7

10,795.3 7

13,036.51

Södermanlands

8,393.—

8,897.—

9,891.50

9,948.54

10,942.42

8,756.52

10,513.91

Östergötlands

»

15,589.—

16,981.—

21,329.50

21,578.90

25,924.70

13,672.53

15,995.63

Jönköpings

»

26,098. -

28,592.—

38,069.—

38,612.58

52,700.66

13,717.40

21,946.00

Kronobergs

»

24,690.—

23,710.—

30,095.—

30,575.91

43,040.70

10,218.43

19,559.82

Kalmar läns norra lands-

tinasområde .........

15,939.—

17,331.

22,654.50

22,959.8 3

28,280.01

12,542.—

15,527.15

Kalmar läns södra landa*

tingsområde .........

15,869.—

16,801.—

22,319.50

22,036.—

27,551.08

11,263.3 9

15,006.80 l

Blekinge

län

11,284.—

12,136.—

13,852.—

13,550.42

15,265.3 5

10,433.49

10,793.8 2

Kristianstads

9,031.—

9,799.—

10,130.50

10,149.51

10,480.81

9,553.09

9,103.13

Malmöhus

»

5,786.—

6,094.—

6,133.—

6,135.24

6,174.2 2

6,041.12

5,771.03

Hallands

»

18,187.—

20,123.—

22,248.50

22,370.40

24,494.58

19,209.—

19,819.16

Göteborgs och Bohus

*

22,501.—

24,829.—

22,465.50

23,473.53

23,609.74

25,107.6 5

23,163.0 6 :

Alfsborgs

»

27,644.-

30,676.—

38,632.—

39,088.30

47,039.36

25,235.6 s

30,166.91

Skaraborgs

»

13,176.—

14,204.—

16,778.—

16,925.63

19,498.03

11,310.89

12,705.40 |

Värmlands

68,705.—

73,145.—

103,077.50

104,794.22

134,708.15

50,324.11

80,744.69 !

Örebro

»

12,170.—

13,230.—

14,985.—

15,085.6 5

17,694.5 7

11,053.96

12,505.28

Västmanlands

»

13,176.—

14,204.—

16,778.—

16,925.63

19,498.0 3

11,202.30

14,656.28

Kopparbergs

»

37,617.—

40,993.—

56,963.50

57,879.46

73,840.05

31,594.02 ;

45,434.13

Gäfleborgs

» i

66,787.—

69,223.—

95,698.50

97,274.30

123,732.7 5

45,209.3 9

64,334.46

Jämtlands

» !

67,650. -

73,850.—

104,075.—

105,808.50

136,014.71

58,193.3s

86,446.19

Västernorrlands

>

83,861.—

82,169.—

115,845.50

117,776.94 i

151,432.56

72,026.05

]09,659.io

Goltlands

» !

—

— 1

2,000.—

10,600.31

10,049.97 i

8,791.-'')

Summa

584,400.—

618,250.-

809,250.—

822,433.8 4

1,034,470.16

487,209.51 ;

657,445.13

’) Skogsvårdsafgifterna icke inberäknade, enär de äro till beloppet okända.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts A7åd. Proposition N:o 208.

Tab. V.

Sammandrag öfver taxering till skogsaccis år 1911.

1

Taxeradt

skogsvärde

Kr.

Uträknad

skogsaccis

Kr.

Stockholms

län.................................

1,085,400.—

32,513.87

Uppsala

» .................................

l,816,900.!i 7

35,061.33

Södermanlands

» .................................

9,596,647.3»

51,889.7 4

Östergötlands

» .................................

3,223,960. -

64,168.—

Jönköpings

» .................................

3,504,120.10

68,929.02

Kronobergs

» .................................

3,707,969.88

65,929.56 1

Kalmar

» .................................

4,025,068.56

80,475.88

Gottlands

» .................................

85,690.25

1,704.5 2 1

Blekinge

» .................................

373,744.—

7,474.22

Kristianstads

» .................................

865,131.5 2

17,292.08

Malmöhus

» .................................

274,624.33

5,460.20

Hallands

* .................................

332,403.88

6,648.06

Göteborgs och Bohus

> .................................

262,466.7 2

5,209.86

Alfsborgs

» .................................

3,228,769.46

64,188.51

Skaraborgs

» .................................

1,501,392.0 3

29,793.94

Värmlands

» .................................

8,073,726.—

160,726.46

Örebro

» .................................

3,815,239.70

76,386.4?

Västmanlands

» .................................

2,668,233.—

'') 48,218.57

Kopparbergs

» .................................

5,736,975.—

105,495.7 5

Gäfleborgs

» .................................

8,192,614.04

162,851.10

Väslernorrlands

» .................................

10,126,546.—

202,398.73

Jämtlands

* .................................

8,845,511.57

176,887.4 3

Västerbottens

» .................................

6,446,648.0 7

128,464.53

Norrbottens

» .................................

2,200,759.«o

43,962.78

Summa

83,190,541.46

*) 1,642,131.68

'') Häri är ej inräknadt accisa! från 4 socknar med taxeradt skogsvärde af sannnanlagdl

249,053 kronor = en beräknad accis af omkring 4,980 kronor.

STOCKHOLM, I8AAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1912.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1912:251 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om skogsvårdsafgift. s. 8 i texten
  2. Rskr. 1912:268 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om skogsaccis och om virkestaxering. s. 1 i texten
  3. JoU 1912:98 Utlåtande, i anledning af Kung!, Maj:ts proposition med förslag till förordning om skogsräfäsafgift äfvensom tre i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  4. BevJoU 1912:1 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om sJcogsaccis och om virkestaxering samt en i ämnet väckt motion. s. 2 i texten