Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse af §3 mom. 6 i förordningen den 6 augusti 1894 angående mantalsskrifning

1912-04-26 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1912:227, Med förslag till förordning om ändrad lydelse af §3 mom. 6 i förordningen den 6 augusti 1894 angående mantalsskrifning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 227.

1

Nr 227.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

förordning om ändrad lydelse af §3 mom. 6 i förordningen

den 6 augusti 1894 angående mantalsskrifning;

gifven Stockholms slott den 26 april 1912.

Under åberopande af närlagda tvenne utdrag af statsrådsprotokollet

öfver finansärenden vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att antaga

bilagda förslag till förordning om ändrad lydelse af § 3 mom. 6 i förordningen

den 6 augusti 1894 angående mantalsskrifning.

De till ärendet börande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Theodor Adelswärd.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 179 käft. (Nr 227.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 227.

Förslag

till

Förordning om ändrad lydelse af § 3 mom. 6 i förordningen

den 6 augusti 1894 angående mantalsskrifning.

Härigenom förordnas, att § 3 mom. 6 i förordningen den 6 augusti

1894 angående mantalsskrifning skall erhålla följande ändrade lydelse:

Mom. 6. Ledamot af statsrådet, som för utöfning af statsrådsämbetet

afflyttar från den ort, hvarest han vid utnämningen var bosatt,

äger utan hinder häraf fortfarande vara där mantalsskrifven.

År någon, som blifvit af Kungl. Maj:t förordnad till ledamot i

kommitté eller kommission eller mottagit uppdrag att såsom sakkunnig

biträda inom statsdepartement eller af Riksdagen erhållit särskildt uppdrag,

för uppdragets fullgörande bosatt å annan ort än den, där han

förut haft sitt hemvist, äger han fortfarande vara mantalsskrifven å

sistnämnda ort, om han där innehar tjänst, äger fastighet eller idkar

rörelse.

Den, som i och för arbete eller uppdrag af tillfällig beskaffenhet

uppehåller sig å annan ort än den, där han är bosatt, må ej åt sådan

anledning mantalsskrifvas å uppehållsorten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 227.

3

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22

mars 1912.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve EhrensväRD,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre Adelswärd anförde

följande:

»Enligt § 3 mom. 1 i förordningen den 6 augusti 1894 angående

mantalsskrifning skall en hvar mantalsskrifvas, där han är bosatt. Den

sålunda angifna regeln, som med mer eller mindre vidtgående begränsningar

sedan gammalt gällt i vår rätt, modifieras i någon mån genom

senare bestämmelser dels i samma moment dels i de följande momenten

af samma paragraf.

En bestämmelse, hvars tillämpning visat sig föranleda vissa

svårigheter, är det i mom. 6 första stycket innefattade stadgandet, att

den, som i och för arbete eller uppdrag af tillfällig beskaffenhet eller i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 227.

följd af uppdrag, lämnadt af Riksdagen, å annan ort sig uppehåller, ej

må af sådan anledning där mantalsskrifvas.

Detta stadgande, i hvad det i allmänhet afser arbete eller uppdrag

af tillfällig beskaffenhet, härleder sig från det af sakkunniga inom finansdepartementet

utarbetade förslag till förordning angående mantalsskrifning,

hvilket låg till grund för Kungl. Maj:ts proposition i ämnet till

1894 års riksdag. Stadgandet motiverades af de sakkunniga endast

därmed, att en förut befintlig bestämmelse angående mantalsskrifning

af personer, som i och för tillfällig arbetsförtjänst vistades borta från

hemorten, syntes de sakkunniga böra tillämpas äfven på andra än egentliga

kroppsarbetare.

Orden »eller i följd af uppdrag, lämnadt af Riksdagen» infördes i

stadgandet af 1894 års riksdag på förslag af sammansatta bevillningsoch

lagutskottet, som därom yttrade följande. Utskottet ansåge visserligen

den i § 3 m,om. 6 intagna bestämmelsen äga tillämplighet jämväl

å dem, som innehade utaf Riksdagen lämnade uppdrag, men utskottet

hade dock, med afseende fäst särskildt å Riksdagens nyligen fattade

beslut, hvarigenom vissa af de utaf Riksdagen lämnade uppdrag komme

att afse en så lång tidrymd som tre år, funnit sig böra, till förekommande

af all tvekan vid tillämpningen af förevarande stadgande, förorda,

att i sagda mom. 6 måtte meddelas uttrycklig föreskrift därom, att den,

som i följd af uppdrag, lämnadt af Riksdagen, å annan ort sig uppehölle,

ej finge af sådan anledning där mantalsskrifvas.

Då det af Riksdagen sålunda gjorda tillägget uttryckligen förklarades

åsyfta endast ett förtydligande af hvad berörda stadgande äfven

därförutan ansågs innebära och de inom Riksdagen särskildt omnämnda

uppdragen medföra så lång vistelse å den ort, där de utföras, att bosättning

därstädes måste förutsättas i regel blifva en naturlig följd, vill

det synas, att enligt den uppfattning, som gjorde sig gällande vid ifrågavarande

bestämmelses antagande, densamma skulle kunna erhålla tillämpning

jämväl, när andra tillfälliga uppdrag än de af Riksdagen meddelade

föranledde afflyttning till orten för uppdragens utförande. Äfven i fråga

om personer, som för någon tid bosatte sig å annan ort för fullgörande

af kommittéuppdrag eller uppdrag att såsom sakkunnig biträda inom

statsdepartement eller annat dylikt tillfälligt uppdrag, skulle då gälla, att

de ej finge åt sådan anledning mantalsskrifvas å den nya boningsorten.

Dylik tillämpning af berörda stadgande har emellertid icke blifvit

godkänd i den högsta instansen i mantalsskrifningsmål. Beträffande

mantalsskrifningsort år 1909 för en person, som på grund af olika uppdrag

såsom kommittéledamot och sakkunnig en längre tid varit bosatt

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungi. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 227.

i Stockholm, har kammarrätten genom utslag den 21 juli 1910 utlåtit

sig att, då hans vistelse i Stockholm icke vore att hänföra till sådant

tillfälligt uppehåll, som afsåges i § 3 mom. 6 af förordningen angående

mantalsskrifning, utan han måste anses därstädes under ifrågavarande

år haft sitt egentliga hemvist och följaktligen jämlikt § 3 mom. 1 i

samma förordning bort för år 1909 föras i mantal i Stockholm, funne

kammarrätten skäligt att, med ändring af öfverståthållarämbetets i polisdomstolen

utslag i målet, förklara Stockholm vara nämnda persons mantalsskrifningsort

för år 1909. Liknande utgång fick genom kammarrättens

utslag den 19 december 1911 frågan om berörda persons mantalsskrifningsort

för år 1910.

Under hänvisning till omförmälda rättsfall väcktes vid 1911 års

riksdag inom Första kammaren en motion, i hvilken anfördes följande.

Nödvändigheten af det i § 3 mom. 6 mantalsskrifningsförordningen från

den allmänna regeln om mantalsskrifningsort angifna undantaget för

personer, som af Riksdagen mottagit sådana uppdrag som ledamotskap i

riksbanks- eller riksgäldsfullmäktige, behöfde icke närmare uppvisas,

helst som det stått klart för dem, som stiftat denna förordning. Emellertid

funnes det uppdrag af ett annat slag, hvilka enligt motionärens

mening med alldeles samma nödvändighet borde medföra ett liknande

undantag. Sådana uppdrag vore medlemskap i af Kungl. Maj:t tillsatta

kommittéer och kommissioner eller förordnande såsom sakkunnigt biträde

inom ett departement. Att dittills icke lagstiftningen haft anledning

att göra något undantag från den allmänna regeln för dem, som

i följd af dylikt uppdrag, lämnadt af Kungl. Maj:t, uppehölle sig å annan

ort, berodde väl därpå, att sådana uppdrag ansetts vara af tillfällig beskaffenhet

och sålunda falla under momentets nuvarande lydelse. Enligt

motionärens uppfattning måste de ock anses såsom tillfälliga, äfven om

de vore af den natur, att de tvingade de personer, som erhållit dem,

att under största delen af året uppehålla sig å annan ort än där de

vore mantalsskrifna. Ty längden af ett sådant uppdrag eller antalet

af gifna uppdrag kunde icke inverka på deras natur af att vara tillfälliga.

Om t. ex. ett kommittéuppdrag, som varade några veckor, allmänt

erkändes såsom tillfälligt, måste med samma rätt ett sådant uppdrag,

som varade ett helt år eller mer, vara tillfälligt; och, på samma

sätt, om en person successivt erhölle flera sådana uppdrag, måste hvart

och ett anses tillfälligt, äfven om de tillsammans tvingade vederbörande

att vistas på främmande ort en längre tid. I förut berörda fall hade

emellertid den administrativa rättsskipningen uttalat en annan mening,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 227.

hvilken möjligen för framtiden kunde blifva normerande, om icke lagstiftningen

förtydligade, huru nämnda stadgande borde tolkas. Genom

kammarättens utslag komma sannolikt ifrågavarande person att beröfvas

valbarhet till Riksdagens Andra kammare i den valkrets, som han dittills

tillhört och representerat. Det vore enligt motionärens mening alldeles

uppenbart, att, om den af kammarrätten företrädda uppfattningen blefve

gällande, det skulle falla sig ytterst svårt för Kungl. Magt att erhålla

de medlemmar i kommittéer och kommissioner, som i hvarje fall

funnes lämpligast, ty om den riksdagsman, som mottoge ett sådant uppdrag,

riskerade att därigenom förlora sin plats i kammaren, vore det

icke svårt att inse, att de flesta komme att afböja anbudet att ingå i en

kommitté. Motionären ville i detta sammanhang erinra om, att för närvarande

sutte en kommission, den s. k. civilkommissionen, som vore

utsedd för högst fem år, och hvars flesta medlemmar största delen af

året måste uppehålla sig utom sin mantalsskrifningsort. Det kunde

gifvetvis icke vara meningen, att Kungl. Magt genom att utse en andrakammarledamot

till medlem i denna eller annan likartad kommitté skulle

kunna aflägsna honom ur kammaren. Det syntes alltså vara nödvändigt

att gifva förevarande bestämmelse en sådan lydelse, att dylika eventualiteter

undvekes.

På sålunda angifna grunder föreslogs i motionen, att mom. 6 i

§ 3 mantalsskrifningsförordningen i förevarande del skulle erhålla följande

lydelse:

»Den, som i och för arbete eller uppdrag af tillfällig beskaffenhet

eller i följd af uppdrag, lämnadt af Riksdagen, eller såsom af Kungl.

Magt utsedd ledamot af kommitté eller kommission eller såsom till

departement inkallad sakkunnig å annan ort sig uppehåller, må ej af

sådan anledning där mantalsskrifvas — — —)).

1 häröfver afgifvet utlåtande uttalade bevillningsutskottet den mening

att, för att någon med stöd af berörda moment skulle kunna

mantalsskrifvas i den ort, utom hvilken han för tillfälliga uppdrag eller

uppdrag af Riksdagen uppehölle sig, alltid kräfdes, att han kunde anses

vara i denna ort fortfarande bosatt. Uppdrag af den af motionären angifna

natur vore enligt utskottets uppfattning alltid att anse såsom tillfälliga,

oberoende af den tid, under hvilken desamma föranledde uppdragsinnehafvaren

att vistas utom hemorten. Vid den granskning utskottet

underkastat det af motionären åberopade fallet hade utskottet

icke heller funnit, att kammarrätten uttalat någon härifrån afvikande

mening. Fastmer syntes kammarrättens utslag grunda sig på den uppfattningen,

att den ifrågavarande personen icke kunde anses fortfarande

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 227.

vara bosatt å sill förra mantalsskrifningsort, hvarför någon tillämpning

af § 3 mom. 6 öfverhufvud icke kunde komma ifråga. Vid sådant förhållande

skulle man tydligen genom ändringar af mom. 6 i af motionären

afsedd riktning icke vinna ett annat bedömande af ett liknande fall

som det anförda. Icke heller syntes berörda utslag böra föranleda de

konsekvenser, som af motionären befarades. Utskottet fann sig därför

sakna tillräckliga skäl att tillstyrka motionärens framställning.

Utskottets hemställan bifölls af båda kamrarna.

Oafsedt huru förevarande bestämmelse i mantalsskrifningsförordningen

rätteligen bör tolkas, finner jag det vara lämpligt, att personer,

hvilka för fullgörande af sådana offentliga uppdrag som de förut omförmälda

bosätta sig å annan ort än den, där de förut haft sitt hemvist,

genom uttryckligt stadgande tillförsäkras möjlighet att fortfarande

vara mantalsskrifna å sistnämnda ort. De uppdrag, till hvilka härvid

bör tagas hänsyn, torde vara de, som bestå däri, att någon blifvit af

Kungl. Maj:t förordnad till ledamot i kommitté eller kommission eller

mottagit uppdrag att såsom sakkunnig biträda inom statsdepartement.

Dylika uppdrag äro ofta en följd af en persons verksamhet inom riksdagen,

och det kan då icke vara riktigt, att deras mottagande skall

kunna föranleda förlust af en förutsättning för denna verksamhet.

Då det gäller att närmare bestämma innehållet af ett stadgande i

berörda syfte, ligger det nära till hands att hämta ledning från den

bestämmelse angående statsråds mantalsskrifningsort, som på grund af

väsentligen liknande hänsyn antogs af 1911 års Riksdag och genom

förordningen den 27 oktober 1911 införts i § 3 mom. 6 andra stycket

af mantalsskrifningsförordningen. Enligt denna bestämmelse äger ledamot

af statsrådet, som afflytta* från den ort, hvarest han vid utnämningen

var bosatt, utan hinder häraf fortfarande vara där mantalsskrifven.

Bestämmelsen innebär alltså rätt för statsråd att i fråga om

mantalsskrifningen välja mellan den föregående boningsorten och don

ort, där han vid mantalsskrifningen är bosatt, och genom en motsvarande

föreskrift för nu förevarande fall kommer följaktligen utvidgadt

tillämpningsområde att gifvas åt valfrihetsprincipen, hvars användande

i mantalsskrifningsförfattningarna man hittills sökt att strängt begränsa.

Emellertid är ju äfven nu endast fråga om undantagsfall, som icke

kunna antagas komma att utgöra något större antal, och valfrihetens

utsträckande till dessa fall synes därför icke böra ingifva några mera

afsevärda farhågor. Att i stället ålägga ifrågavarande personer att fortfarande

vara mantalsskrifna å sin förra boningsort och sålunda från
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 227.

känna dem rätt att mantalsskrifvas å den nya boningsorten, om de

sådant önska, torde så mycket mindre vara att förorda, som ett dylikt

förbud mot mantalsskrifning å boningsorten skulle strida mot själfva

bufvudprincipen för bestämmande af mantalsskrifningsort.

Såsom villkor för rätten till mantalsskrifning å föregående boningsort

torde dock, särskilt med hänsyn till skatteförhållandena, böra fordras,

att den afflyttade bevarar ett visst samband med nämnda ort. I öfverensstämmelse

med hvad för andra fall enligt samma paragraf äger rum,

synes man härvid lämpligen kunna fästa afseende vid, att ban innehar

tjänst, äger fastighet eller idkar rörelse å den förra boningsorten.

Tydligt är att mantalsskrifning å den föregående boningsorten

icke bör vara tillåten längre än vistelsen å annan ort har sin orsak i

uppdrag af omförmälda slag. Fortfar den afflyttade efter uppdragens

afsilande att vara bosatt å den nya boningsorten, måste han enligt

vanliga regler mantalsskrifvas därstädes.

Om närmare bestämmelser meddelas angående mantalsskrifningsort

under utförande af berörda offentliga uppdrag, synes det motsvarande

stadgandet i fråga om uppdrag, lämnade af Riksdagen, böra jämkas till

öfverensstämmelse med de nya stadgandena och med dem sammanföras.

Af det nuvarande första stycket i mom. 6 återstår därefter den ursprungliga

bestämmelsen, att den, som i och för arbete eller uppdrag af tillfällig

beskaffenhet å annan ort sig uppehåller, ej må af sådan anledning

där mantalsskrifvas. Under det att de nya stadgandena utgöra undantag

från hvad i mom. 1 af samma paragraf stadgas, torde den äldre bestämmelsen

efter deras tillkomst ej hafva annat ändamål än att utgöra

ett förtydligande tillägg till mom. 1. Denna bestämmelse synes, med

någon jämkning i lydelsen, lämpligen erhålla sin plats efter de nya

stadgandena.

Äfven lydelsen af momentets andra stycke torde i detta sammanhang

böra underkastas en mindre jämkning. I det utlåtande kammarrätten

den 28 september 1911 afgaf öfver det af 1911 års Riksdag antagna

förslaget till ändrad lydelse af detta moment anfördes följande.

Innebörden af det föreslagna stadgandet syntes vara, att ledamot af

statsrådet, som på grund af sin utnämning till statsråd nödgats afflytta

från den ort, där han vid utnämningen varit bosatt, ägde själf bestämma,

huruvida han skulle mantalsskrifvas å sin förra boningsort eller å den

ort, dit han till följd af statsrådsutnämningen afflyttat. Det kunde

emellertid inträffa, att eu statsrådsledamot af annan anledning än utnämningen

till statsråd flyttade från den ort, där han vore bosatt vid

utnämningen. En statsrådsledamot, som vid utnämningen hade sitt

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Knngl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 227.

hemvist i Stockholm, kunde ju t. ex. bosätta sig i något åt'' de utom

Stockholm belägna villasamhällena. Då det gifvetvis icke vore meningen,

att en dylik flyttning skulle föranleda därtill, att vederbörande tillerkändes

valfrihet beträffande mantalsskrifningsorten, syntes ett förtydligande af

stadgandet i nu anmärkta hänseende önskvärdt.

Hvad kammarrätten sålunda anfört föranledde icke ändring i förslaget,

säkerligen därför att någon sådan icke kunde vidtagas, om det

föreslagna stadgandet skulle kunna utfärdas utan nytt beslut af Riksdagen.

Då emellertid kammarrättens erinran synes vara befogad, torde

stadgandet nu böra förtydligas i angifna hänseende. Efter de nya stadgandenas

tillkomst torde sistberörda bestämmelse lämpligen få sin plats

såsom första stycket i momentet.

Jämlikt Eders Ivungl. Maj:ts förordnande har kammarrättsrådet

J. Ostberg inom finansdepartementet biträdt vid utarbetande af det förslag

till ändrade bestämmelser i förevarande ämne, som jag anhåller att

härmed få för Eders Kungl. Maj:t anmäla.»

Departementschefen uppläste härefter ett förslag till förordningom

ändrad lydelse af § 3 mom. 6 i förordningen den 6 augusti 1894

angående mantalsskrifning, af den lydelse, bilagan litt. — — vid detta

protokoll utvisar;

och täcktes på departementschefens hemställan,

som biträddes af statsrådets öfriga ledamöter, Hans

Maj:t Konungen förordna, att kammarrättens utlåtande

öfver nämnda förslag skulle genom utdrag af protokollet

inhämtas.

Ur protokollet:

Olof Ljungberg.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 179 höft. (Nr 227.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 227.

F ö r s 1 «a g

till ■

Förordning om ändrad lydelse af § 3 inom. (> i förordningen

den 6 augusti 1894 angående mantalsskrifning.

Härigenom förordnas, att § 3 mom. 6 i förordningen den 6 augusti

1894 angående mantalsskrifning skall erhålla följande ändrade lydelse:

Mom. 6. Ledamot af statsrådet, som för utöfning af statsrådsämbetet

afflyttar från den ort, hvarest han vid utnämningen var bosatt,

äger utan hinder häraf fortfarande vara där mantalsskrifven.

År någon, som blifvit af Kungl. Maj:t förordnad till ledamot i

kommitté eller kommission eller mottagit uppdrag att såsom sakkunnig

biträda inom statsdepartement eller af Riksdagen erhållit särskilt uppdrag,

för uppdragets fullgörande bosatt å annan ort än den, där han

förut haft sitt hemvist, äger han fortfarande vara mantalsskrifven å

sistnämnda ort, om han där innehar tjänst, äger fastighet eller idkar

rörelse.

Den, som i och för arbete eller uppdrag af tillfällig beskaffenhet

uppehåller sig å annan ort än den, där han är bosatt, må ej af sådan

anledning mantalsskrifvas å uppehållsorten.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 227.

11

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26

april 1912.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

friherre AdelswäRD,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

ärendena

grefve Ehrensvärd,

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre Adelswärd an
de^de^^1

marfTö 1 fn/! mnevarande aPril afgifna utlåtande öfver

det den 2- mars 1912 till kammarrätten remitterade förslaget till för
ordmng

om andrad lydelse af § 3 mom. 6 i förordningen den 6 alns i

1894 angående mantalsskrifning. S °

menJhefonlöljände” f6r>,4t“dete innehlll anförde departe
Hvad

först betraffar den af kammarrätten såväl nu som i ett

tidigaie utlåtande berörda frågan om rätta mantalsskrifningsorten för

peisoner, som tillhora en på annan ort än boningsorten mantalsskrifven

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kanyl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 227.

persons hushåll, torde denna fråga få lösas enligt mantalsskrifningsförordningens

allmänna regler. Föreligger någon otydlighet i nämnda

hänseende, äger den, såsom äfven kammarrätten erinrat, motsvarighet

utanför området för det nu föreliggande förslaget. Kammarrätten har

ej heller antydt hvad ett förtydligande i ämnet enligt dess mening

borde innebära. .. . c „

Kammarrättens förslag att den ifrågasätta nya bestämmelsen i $ å

mom. 6 äfvensom det förutvarande andra stycket i samma moment skola

upptagas i ett särskild! moment närmast efter mom. 1 samt paragrafens

uppställning i öfrigt undergå en del härmed sammanhängande förändrmgar

torde ur redaktionell synpunkt vara i vissa afseenden fördelaktigt.

Äfven för den nuvarande'' uppställningen, på hvilken det remitterade

förslaget är grundadt, kunna emellertid skäl anföras; och då det synes

vara önskvärdt, att de formella förändringarna i paragrafen icke strackas

längre än nödigt är, torde det vara lämpligt att lämna förslaget alven

i detta hänseende oförändradt.

Jag hemställer alltså, att förevarande förslag må, med den atiattning

detsamma vid dess utarbetande inom finansdepartementet erhållit,

föreläggas Riksdagen till antagande.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Hans Majrt Konungen bifalla; och skulle

nådig proposition till Riksdagen aflåtas åt den lydelse,

bil. likt. . . . vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Emil Sundberg.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1012.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1912:223 Skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse af § 3 mom. 6 i förordningen den 6 augusti s. 5 i texten
  2. BevU 1912:43 Betänkande, i anledning af dels Kungl. JSIajits proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse af § 3 mom. 6 i förordningen den 6 augusti 1894 angåen s. 1 i texten