Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 15—23 och 30 §§ i 8 kap. strafflagen, lag, innefattande vissa bestämmelser till skydd för hemligheter av betydelse för rikets försvar, lag, innefattande ändring i 8 kap. 2 § 6 mom. rättegångsbalken, samt lag angående ändrad lydelse av förordningen om offentlighet vid underdomstolarna den 22 april 1881

48 sidor, varav 46 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 46 av 48 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1913:161, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 15—23 och 30 §§ i 8 kap. strafflagen, lag, innefattande vissa bestämmelser till skydd för hemligheter av betydelse för rikets försvar, lag, innefattande ändring i 8 kap. 2 § 6 mom. rättegångsbalken, samt lag angående ändrad lydelse av förordningen om offentlighet vid underdomstolarna den 22 april 1881

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 161.

1

Nr 161.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag om ändrad lydelse av 15—23 och 30 §§ i 8 kap.

strafflagen, lag, innefattande vissa bestämmelser till

skydd för hemligheter av betydelse för rikets försvar,

lag, innefattande ändring i 8 kap. 2 § 6 mom. rättegångsbalken,

samt lag angående ändrad lydelse av förordningen

om offentlighet vid underdomstolarna den 22

april 1881; given Stockholms slott den 28 mars 1913.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll vill Knngl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 15—23 och 30 §§ i 8 kap. strafflagen,

2) lag, innefattande vissa bestämmelser till skydd för hemligheter

av betydelse för rikets försvar,

3) lag, innefattande ändring i 8 kap. 2 § 6 inom. rättegångsbalken,

samt

4) lag angående ändrad lydelse av förordningen om offentlighet

vid underdomstolarna den 22 april 1881.

Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gast. Sandström.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 116 käft. (Nr 161.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161.

Förslag
en
Lag
om

ändrad lydelse av 15—33 och 30 §§ i 8 kap. strafflagen.

Härigenom förordnas, att 15—23 och 30 §§ i 8 kap. strafflagen

skola erhålla följande ändrade lydelse:

15 §.

Har den, som uppdrag fått att i ärende, som riket rörer, med

främmande makt något avhandla eller sluta, uppsåtligen dess fördel

emot riket främjat eller riket eljest skadat; dömes till straffarbete på

livstid eller från och med åtta till och med tio år. Tager han, i sådan

avsikt, gåva eller förläning av främmande makt; dömes, ändå att skada

därav ej kom, till straffarbete från och med sex till och med tio år.

Tager annan än den, som nu är sagd, gåva eller förläning av

främmande makt, för att dess fördel emot riket främja eller riket eljest

skada; dömes till straffarbete från och med fyra till och med åtta år.

16 §.

Vad den, som emot 15 § sig förbrutit, av främmande makt tagit,

vare till kronan förverkat.

17 §•

Har den, som betrodd är att veta hemliga underhandlingar, rådslag

eller slut i ärende, därå rikets säkerhet eller rätt emot främmande

makt ligger, dem uppenbarat, eller handling, som han i ty mål lönlig

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161.

hålla bort, utan lov utgivit eller kungjort; dömes till straffarbete på

livstid eller från och med åtta till och med tio år. Skedde brottet utan

uppsåt att skada göra, och var faran ringa; då må tiden för straffarbetet

till två år nedsättas.

Hava sådana hemligheter eller handlingar, som nu sagda äro,

kommit till annan persons kunskap eller i hans hand, och är honom

veterlig!, att de höra lönliga hållas: uppenbarar, utgiver eller kungör

han dem, i uppsåt att skada göra; varde dömd till straffarbete från

och med två till och med sex år. Sker det utan dylikt uppsåt; vare

straffet fängelse eller, där faran ringa var, böter.

18 §.

Den, som, i annat fall än förut i detta kapitel sagt är, för obehöriguppenbarar

sådana handlingar, avbildningar eller andra föremål eller

sådana sakförhållanden, vilkas uppenbarande för främmande makt kan

skada rikets försvar och som han vet böra hemliga hållas, dömes till

straffarbete i högst fyra år. Var faran ringa, eller äro omständigheterna

eljest synnerligen mildrande; må till fängelse eller böter dömas.

Uppenbarades hemligheten för främmande makt eller eljest under

sådana förhållanden, att synnerlig fara för rikets säkerhet därav uppkom;

dömes till straffarbete från och med två till och med sex år.

19 §.

Har någon gjort försök till brott, som i 17 eller 18 § sägs, och

blev endast genom omständigheter, som voro av gärningsmannens vilja

oberoende, brottets fullbordan förhindrad; vare straffet för det fall, som

i 17 § 1 mom. nämnt är, straffarbete i högst tio år; för det fall, som

i 17 § 2 mom. omförmäles, högst straffarbete i fyra år, men, om försöket

skett utan uppsåt att skada göra, fängelse i högst ett år eller

böter; samt för det fall, som i 18 § sägs, högst straffarbete i två år,

men, där brottet, om det blivit fullbordat, skolat straffas efter 18 § 2

inom., högst straffarbete i fyra år.

20 §.

Den, som med vetskap därom, att föremål eller sakförhållande,

varom i 17 eller 18 § förmäles, bör hållas hemligt, obehörigen sätter

sig i besittning av sådan hemlighet, i annat fall än förut i detta kapitel

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161.

sagt är, dömes till straffarbete i högst två år eller fängelse. Framgår

det av omständigheterna, att han ej haft för avsikt att uppenbara hemligheten

för någon obehörig, eller äro omständigheterna eljest synnerligen

mildrande; vare straffet böter.

Skedde brottet i avsikt att uppenbara hemligheten för främmande

makt; dömes till straffarbete från och med ett till och med fyra år.

21 §.

Har någon gjort försök till brott, som i 20 § sägs, i avsikt att

uppenbara hemligheten för främmande makt, och blev endast genom

omständigheter, som voro av gärningsmannens vilja oberoende, brottets

fullbordan förhindrad; dömes till straffarbete i högst två år.

22 §.

Var som, i uppsåt att riket skada, förfalskar, undanhåller, förstörer

eller fördärvar handling, som innefattar bevis för rikets säkerhet eller

rättigheter emot annan stat; varde dömd till straffarbete från och med

åtta till och med tio år eller på livstid.

Den, som utan sådant uppsåt, som i 1 mom. sägs, men med kännedom

om vikten av handling, som där omtalas, den med vilja undanhåller,

förstörer eller fördärvar, dömes till fängelse eller till straffarbete

i högst två år.

23 §.

Var som vet förräderi eller sådant brott emot rikets säkerhet, som

ovan sagt är, å färde vara, och det ej i tid upptäcker, dömes till fängelse

eller till straffarbete i högst fyra år. Har han ej de skäl, varmed

han tilltror sig kunna den brottslige till gärningen binda; uppenbare

då, utan att nämna personen, de omständigheter, som honom kunniga

äro, eller straffes, som nyss är sagt. Ej skall någon av de i 3 kap.

11 § nämnda personer till straff efter denna § fällas, där brottets upptäckande

icke utan angivelse till åtal ske kunnat.

30 §.

Den, som till straff efter 1, 4, 5, 6, 9, 11, 13 eller 15 §, 17 §

1 mom. eller 22 § 1 mom. sig skyldig gjort, varde ock dömd medborgerligt

förtroende förlustig. Lag samma vare, om någon efter 2,

3, 7, 8 eller 10 § är förfallen till straffarbete i minst sex månader.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161.

5

*

Förslag

till

Lag,

Innefattande vissa bestämmelser till skydd för hemligheter av

betydelse för rikets försvar.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Har någon genom att lämna oriktiga uppgifter om sina personliga

förhållanden eller eljest svikligen berett sig tillträde till någon för rikets

fasta försvar avsedd anläggning eller till förråd, fabrik, varv, kasern

eller annan dylik till försvaret hörande inrättning eller till något krigsmaktens

fartyg, eller har någon på sätt nu är sagt berett sig tillfälle

att, efter det han obehörigen inkommit i anläggning, inrättning eller

fartyg, som nyss omförmälts, där kvarstanna, varde dömd till böter

eller fängelse i högst ett år.

2 §•

Överträder någon av Konungen eller, enligt Konungens förordnande,

av myndighet meddelat förbud att beträda anläggning, inrättning eller

fartyg, som i 1 § sägs, och är ej sådant fall, som i nämnda § avses,

för handen, eller överträder någon sålunda meddelat förbud att övervara

härens eller flottans övningar, straffes med böter, högst tvåhundra kronor.

3 §.

Den, som utan vederbörande myndighets tillstånd avbildar eller

beskriver någon för rikets fasta försvar avsedd anläggning eller del

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161.

därav eller till sådan anläggning hörande anordning för försvarsändamål,

dömes, om genom uppenbarande av avbildningen eller beskrivningen

skada för försvaret kan uppkomma, till böter eller fängelse i högst sex

månader, därest ej gärningen är i allmänna strafflagen belagd med

strängare straff.

4 §•

Företager någon sjömätning eller lodning vid rikets kuster eller

i därtill börande skärgårdar, farleder eller hamnar utan att till sådan

åtgärd hava erhållit tillstånd enligt vad av Konungen stadgas, värde

dömd till böter eller fängelse i högst sex månader, om ej gärningen

är i allmänna strafflagen belagd med strängare straff; dock äge vad

sålunda är sagt ej tillämpning, om någon utför lodning, som erfordras

för framförande eller säkerställande av fartyg, varå han befinner sig,

eller om lodning i hamn verkställes på föranstaltande av vederbörande

hamnmyndighet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161.

7

Förslag

till

Lag,

Innefattande ändring i 8 kap. 2 § (i inom. rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att stadgandet i 8 kap. 2 § 6 mom. rättegångsbalken,

att hovrätt äger att döma över mål angående landsförräderi

och rådslag med fienden, skall upphöra att gälla.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr'' 161.

Förslag

till

Lag
angående

ändrad lydelse av förordningen om offentlighet vid

underdomstolarna den 22 april 1881.

Härigenom förordnas, att förordningen om offentlighet vid undeidomstolarna

den 22 april 1881 skall erhålla följande ändrade lydelse.°

Vid allmän underrätt, så ock vid poliskammare, när sådana mål

där förehavas, i vilka poliskammare utövar domsrätt, skall rättegång

hållas offentligen; och vare förty, så länge det kan ske utan trängsel

för dem, som till rätten höra eller hava med sakerna att skaffa,, ej

någon förment att vara inne, medan rätten sitter, där ej överläggning

till beslut skall inom lyckta dörrar hållas, eller rätten finner förekommande

mål vara för anständigheten och sedligheten stötande eller att

i följd av rättegångens offentlighet något kan uppenbaras, som med

hänsyn till rikets säkerhet bör hållas hemligt för främmande makt, i

vilka händelser åhörarna skola på ordförandens tillsägelse avträda.. —

Var som rättegång avhöra vill skall skicka sig tyst och anständigt.

Gör någon annorlunda, må han från rummet avvisas.. Den, som i

rätten förer ordet, äge till ordningens bibehållande giva nödiga föreskrifter.

Vad han i ty fall förordnar, gånge genast i verkställighet.

Genom vad här blivit stadgat göres icke någon ändring i 21 och 22 §§

17 kap. rättegångsbalken.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 161.

9

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 27 augusti 1912.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Statsråden: Petersson,

Bergström,

Stenström,

Sandström.

Efter gemensam beredning med cheferna för lantförsvars- och

sjöförsvarsdepartementen anförde chefen för justitiedepartementet statsrådet

Sandström:

»Det torde icke närmare behöva utvecklas, av vilken betydelse

det är, att verksamma åtgärder vidtagas för hemlighållande av sådant,

som på grund av dess betydelse för rikets försvar ej bör komma till

främmande makts kännedom. Särskilt är det tydligt, att det för landets

fasta försvar är av den största vikt, att anordningarna vid rikets fästningar

och andra dylika försvarsanstalter hållas hemliga. Men även

beträffande andra till försvaret hörande förhållanden kan ett hemlighållande

i lika hög grad vara erforderligt. Till sådant, som bör hållas

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 116 käft. (Nr 161.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161.

hemligt, höra sålunda beslut, handlingar och åtgärder, som beröra krigsmaktens

mobilisering, samt upplysningar om kommunikationsleder och

terrängförhållanden av strategisk betydelse ävensom angående militära

förråd, krigsmaterielen, uppfinningar av vikt för försvaret in. in. dylikt.

Av nu nämnd anledning har man i de flesta länder funnit nödigt

stadga straff för handlingar, som ansetts medföra fara för att dylika

hemligheter komma till främmande makts kännedom. I vårt land

har däremot på lagstiftningens område föga åtgjorts i nämnda syfte.

Genom de i 8 kapitlet av allmänna strafflagen upptagna straffbestämmelserna

för olika slag av landsförräderi hava sådana handlingar endast

i vissa svårare fall gjorts till föremål för bestraffning. Särskilt finnas

inga straff stadgade, som äro riktade mot utforskande av militära hemligheter

under fred.

För att fylla den brist, som sålunda föreligger i vår lagstiftning,

överlämnade dåvarande chefen för lantförsvarsdepartementet i

skrivelse den 16 december 1908 till chefen för generalstaben en del

utredningar angående lagstiftningen i främmande länder mot spioneri

med anmodan att inkomma med förslag till de åtgärder i liknande syfte,

som prövades vara av behovet påkallade för vårt land. I anledning

därav inkom chefen för generalstaben den 20 juni 1911 med ett utlåtande

i ämnet. I detta framhölls, att den otvivelaktigt mest betydelsefulla

åtgärden för vinnande av ifrågavarande syfte befunnits vara

införande av lagbestämmelser mot obehörigt uppenbarande eller utforskande

av viktiga militära hemligheter ävensom mot annan verksamhet,

som innefattade fara för dylika hemligheters uppenbarande, i följd varav

chefen för generalstaben låtit utarbeta förslag till bestämmelser i sådant

hänseende. Över detta förslag, som benämnts lag om skydd för hemligheter

av militär betydelse, har sedermera efter nådig remiss chefen för

marinstaben ävensom marinförvaltningen och arméförvaltningen avgivit

underdåniga yttranden, varjämte lotsstyrelsen och kommerskollegium

yttrat sig rörande vissa i berörda utlåtande ifrågasatta särskilda bestämmelser

mot obehörig sjömätning och lodning. Sedermera har förslaget

underkastats närmare granskning i justitiedepartementet och därvid

i vissa delar omarbetats.»

Efter att hava redogjort för generalstabschefens nämnda förslag

och de däröver avgivna yttrandena anförde departementschefen:

»Av den utav generalstabschefen gjorda utredningen synes det

mig med full tydlighet framgå, att man icke kan låta sig nöja

med endast åtgärder av administrativ natur för att bereda erforderligt

skydd för militära hemligheter, utan att särskilda lagstiftningsåtgärder

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161*

äro för ändamålet påkallade. Den närmaste frågan blir då, om berörda

lagstiftning bör taga formen av en utvidgning av redan bestående lagbestämmelser

i ämnet eller av en särskild ny lag. Cbefen för generalstaben

bar, på sätt förut är nämnt, stannat vid det senare av nu uämnda

alternativ.

Åven jag är av den meningen, att ett enhetligt sammanförande

i allmänna strafflagen av alla de bestämmelser i ämnet, som äro av

strafflags natur, icke nu bör äga rum. En dylik åtgärd skulle nämligen

erfordra en fullständig omarbetning av hithörande stadganden i 8

kapitlet strafflagen, vilken icke lämpligen torde böra ske förrän i

samband med den omarbetning av strafflagen i dess helhet, vartill

förarbetena redan börjat. De nya lagbestämmelserna synas mig därför

böra erhålla karaktären av en kompletterande lagstiftning av mera provisorisk

natur. Ett dylikt förfarande möter visserligen den betänkligheten,

att den nya lagen i åtskilliga avseenden måste komma att

förete avvikelser från nu gällande strafflagsbestämmelser rörande uppenbarande

och utforskande av militära hemligheter särskilt härutinnan,

att den nya lagens straffsatser i flera fall måste bliva avsevärt lägre

än de, som innehållas i motsvarande bestämmelser i 8 kap. strafflagen.

Den praktiska betydelsen av denna oegentlighet torde emellertid icke

bliva synnerligen stor. I detta avseende vill jag endast fästa uppmärksamheten

därvid, att de bestämmelser rörande uppenbarande och utforskande

av militära hemligheter, som nu finnas i 9, 10 och 11 §§

av nämnda kapitel, endast äro tillämpliga under krigstid och att sålunda

någon olägenhet vid tillämpningen av den föreslagna lagen vid sidan

av dessa bestämmelser i allmänna strafflagen icke behöver göra sig

gällande under vanliga fredliga förhållanden. Att vida högre straffsatser

fortfarande skola tillämpas, då svensk man under krigstid förråder vissa

viktigare militära hemligheter till fienden eller då han under krigstid

låter bruka sig såsom spejare av fienden, än i övriga fall av uppenbarande

och utforskande av militära hemligheter, behöver ej heller enligt

min uppfattning i och för sig anses såsom något oegentligt. Av större

betydelse är den bristande överensstämmelse, som, särskilt vad straffsatserna

angår, förefinnes emellan de i 18 och 19 §§ av samma kapitel

givna straffbestämmelserna för uppenbarande av vissa statshemligheter

och lagförslagets därmed jämförliga stadganden. Nämnda paragrafer

äga nämligen tillämpning även under fred. Då de emellertid såsom

i huvudsak berörande hemligheter av politisk natur äga ett väsentligen

annat tillämpningsområde än förslagets bestämmelser, som allenast

beröra uppenbarande av militära hemligheter, har jag icke ansett

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 161.

det vara nödvändigt att föreslå någon ändring i dessa paragrafer,

ehuru de även kunna tillämpas på vissa fall, då hemligheter av betydelse

för rikets försvar uppenbaras. Emellertid har jag vid förslagets

omarbetande, där så utan svårighet eller olägenhet kunnat ske, sökt

åvägabringa närmare överensstämmelse med allmänna strafflagen. En

närmare framställning av de ändringar, som av denna anledning blivit

gjorda, kommer jag att lämna i samband med den redogörelse för övriga

vid förslagets omarbetning i justitiedepartementet verkställda ändringar

i förslagets olika bestämmelser, till vilken jag nu kommer att övergå.

Jag vill även här hava framhållit, att den föreslagna lagen, för att

den skall vinna full effektivitet, förutsätter ändringar jämväl i tryckfrihetsförordningen.

Då ett utav särskilda kommitterade utarbetat förslag

till ny tryckfrihetsförordning inom kort torde föreligga i färdigt

skick, lära emellertid dessa ändringar utan olägenhet kunna få anstå,

till dess ifrågavarande förslag kommer att upptagas till vederbörlig

granskning.

1 §•

Den i denna § gjorda ändringen i brottsbeskrivningen är, förutom

av rent språkliga skäl, betingad därav, att det ansetts lämpligare att, i

likhet med vad fallet är i 8 kap. 19 § strafflagen och 2 § 4 mom.

tryckfrihetsförordningen, betona, att det för ådömande av straff enligt

förevarande § förutsättes vetskap därom, att de föremål och sakförhållanden,

varom här är fråga, böra hemlighållas, än att, på sätt i förslaget

skett, upptaga vetskap om att ett uppenbarande kan medföra

skada för rikets försvar såsom förutsättning för straffets ådömande.

Genom den ändrade avfattningen synes det nämligen bliva kraftigare

betonat, att gärningsmannen, för att han skall kunna till ansvar fällas,

måste hava beaktat ifrågavarande föremåls eller sakförhållandes hemliga

natur. Såsom bestämmelsen nu blivit avfattad, lärer det även med

erforderlig tydlighet vara uttryckt, att det icke förutsättes vetskap allenast

därom, att hemligheten bör bevaras gent emot främmande makt,

utan även därom, att detta bör ske gent emot varje obehörig person

och speciellt gent emot den person, för vilken hemligheten i det förevarande

fallet blivit yppad, detta på grund av den fara för att hemligheten

skall komma till främmande makts kännedom, som vållas av ett

dylikt uppenbarande för obehöriga.

Med den förändrade redaktion paragrafens första moment i övrigt

erhållit har jag icke avsett att på annat sätt, än förslaget synes hava

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161.

åsyftat, bestämma vad som bör hänföras under begreppet hemligheter

i lagens mening. I likhet med generalstabschefen anser jag sålunda,

att endast sådana fall böra komma under lagen, då fråga är om hemligheter,

som verkligen kunna upprätthållas gent emot främmande makt.

Orden »för främmande makt» hava inskjutits, för att förekomma den

missuppfattningen, att paragrafen skulle kunna bringas till tillämpning

i syfte att hindra, att försvaret rörande förhållanden komma till allmän

kännedom och underkastas offentlig diskussion i andra fall, än då något

bör hållas hemligt av hänsyn till främmande makt.

I överensstämmelse med vad fallet är i 8 kap. 19 § strafflagen

har brott enligt 1 § i lindrigare fall ansetts kunna bestraffas med

böter. I mom. 1 har därför en allmän straffminskningsgrund upptagits

och i sammanhang därmed straffarbete i högst fyra år stadgats såsom

det normala straffet för ifrågavarande brott, under det fängelse och böter

endast skulle få ådömas, då faran var ringa eller omständigheterna eljest

äro synnerligen mildrande.

Å andra sidan har, på sätt i norska strafflagen är bestämt, straffförhöjning

stadgats icke blott för den händelse att hemligheten uppenbarats

för främmande makt utan även eljest, då uppenbarandet skett

under sådana förhållanden, att synnerlig fara för rikets säkerhet därav

uppkommit. Till följd av den försiktighet, varmed spioneri verksamheten

bedrives, torde det endast mera sällan vara möjligt att under

rättegången förebringa full utredning därom, att gärningsmannen stått

i direkt förbindelse med främmande makt. Det torde därför vara lämpligt

att låta strafförhöjningen få tillämpning även för det fall, att bevisningen

i nämnda hänseende är ofullständig, men brottet ändock är förenat

med så stor fara för rikets säkerhet, att ett strängare straff än

det vanliga är påkallat. Straffet har dock efter denna förändring

ansetts böra undergå någon nedsättning, i det detsamma bestämts

till straffarbete från och med ett till och med åtta år. Jag har vidare

funnit det böra tydligt utsägas, att stadgandet i mom. 2, att ämbetsoch

tjänsteman, som gör sig skyldig till brott efter denna §, skall

dömas till avsättning och ovärdighet att i rikets tjänst vidare nyttjas,

även skall gälla i det kvalificerade fall, som avhandlas i mom. 3.

Bestämmelsen därom har dock fått den avfattning, att det ej såsom i

mom. 2 förutsättes, att den brottslige på grund av sitt ämbete eller sin

tjänst kommit i besittning av den hemlighet, som av honom uppenbarades.

Suspension skulle icke heller kunna ådömas i stället för avsättning,

då det i mom. 3 angivna fallet är för handen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161.

2 §•

Som även förbrytelser av jämförelsevis lindrig beskaffenhet falla

under straffbudet i 1 §, såsom då faran för hemlighets uppenbarande

för främmande makt är mera obetydlig eller då uppenbarandet skett av

obetänksamhet utan direkt uppsåt att skada försvaret, kan det vara

föremål för tvekan, om i själva verket brott enligt 1 § redan bör straffas

på försökets stadium, åtminstone i den utsträckning, som enligt förslaget

är fallet. Den svenska strafflagen saknar nämligen, såsom även generalstabschefen

framhållit, allmänna bestämmelser rörande försökets straffbarhet,

och i de speciella straffbestämmelserna är det i regel endast

försök till brott av mycket svår beskaffenhet såsom mord och rån, vilka

gjorts till föremål för bestraffning. Av de med ifrågavarande förbrytelser

jämförliga landsförräderibrott, som upptagits i 8 kap. strafflagen,

är visserligen försök till brott enligt 9 § belagt med straff, varemot

brott enligt 18 och 19 §§ icke straffas, då de stannat vid försök. Jag

har emellertid icke ansett tillräckliga skäl föreligga att avvika från förslagets

ståndpunkt i denna del. Skall ifrågavarande lagstiftning kunna

bliva något verksamt hinder för den utländska upplysningsverksamheten,

måste man nämligen giva vederbörande myndigheter medel att

ingripa så tidigt som möjligt, innan ännu den fara för rikets försvar,

som den fullbordade gärningen skulle medföra, verkligen inträtt. Emellertid

har någon ändring skett dels vid angivande av förutsättningarna för

försökets straffbarhet, dels i fråga om straffsatserna. I det förra hänseendet

har samma förutsättning upptagits som i 8: 10 strafflagen eller

att brottets fullbordan blivit förhindrad endast genom omständigheter,

som voro av gärningsmannens vilja oberoende. Utan att närmare ingå

på frågan, om nämnda lagrum innehåller en alltför snäv begränsning av

försökets straffbarhet, finner jag det nämligen vara tydligt, att försök

till sådant brott, som nu är i fråga, icke bör straffas tidigare eller under

andra förutsättningar än det svårare specialfall av samma förbrytelse,

som behandlas i 8: 9 strafflagen.

I fråga om straffet för försök har förslaget upptagit samma straffbarhetsgrader,

som enligt 1 § skulle tillämpas vid det fullbordade brottets

bestraffande. I det svåraste fallet eller då försök skett att uppenbara

hemlighet för främmande makt skulle straffet icke understiga

straffarbete i två år. Som detta straff särskilt vid jämförelse med det

i 8: 10 strafflagen stadgade straffminimum synes väl högt samt de föreslagna

straffsatserna även i övrigt lära påkalla någon nedsättning, har

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161.

den ändring skett, att det normala straffet bestämts högst till straffarbete

i två år, vilket synes vara ett tillräckligt straff även för det

fall att den brottslige är ämbets- eller tjänsteman. För det fall att

brottet, om det fullbordats, skolat straffas efter 1 § 3 mom., torde

straffet böra bestämmas till straffarbete i högst sex år.

3 §•

Några befogade invändningar synas mig visserligen icke kunna

göras däremot, att en ämbets- eller tjänsteman, som vållar, att en

hemlighet rörande försvaret uppenbaras för obehörig person, skall kunna

dömas till frihetsstraff. Dock finner jag dylik påföljd endast böra

inträda i fall av synnerligen grovt vållande. Som de föreslagna straffbestämmelserna

även i övrigt torde böra underkastas någon ändring för

vinnande av närmare överensstämmelse med det vållandeansvar, som eljest

finnes stadgat för ämbets- och tjänstemän i 25: 17 strafflagen, hemställer

jag, att det normala straffet för sådant vållande, som här avses,

måtte bestämmas till böter eller mistning av ämbete eller tjänst å viss

tid, samt att den vållande endast, då omständigheterna äro synnerligen

försvårande, skall kunna dömas till fängelse jämte avsättning eller

suspension. Bötesstraffet skulle däremot icke såsom enligt förslaget

vara förenat med avsättning eller suspension. Då vållande av oskicklighet

ej i detta fall torde förekomma, har första momentets avfattning

vidare undergått en mindre jämkning.

Emedan annan person än ämbets- eller tjänsteman icke synes böra

straffas för vållande, om han allenast av oförstånd giver anledning

därtill, att någon försvarshemlighet uppenbaras, har jämväl mom. 2

erhållit en något förändrad lydelse, som utmärker, att endast vållande

av vårdslöshet eller försummelse i sådant fall är straffbart. Vidare hava

vissa redaktionsförändringar vid omarbetningen blivit verkställda i syfte

att tydligare uttrycka, att ansvar för vållande kan ådömas dels då enskild

person på grund av avtal rörande leverans, som träffats med staten eller

något dess organ, erhållit tillgång till eller kännedom om någon försvarshemlighet,

dels ock då detta skett på grund av något arbete, som

utföres för statens räkning. Med denna avfattning skulle såväl arbetare,

som äro direkt anställda i statens tjänst, som sådana personer, som eljest

utföra ett arbete för statens räkning, falla under förevarande §. Åven

i det fall, som mom. 2 avser, har jag ansett frihetsstraff böra stadgas

endast för den händelse att omständigheterna äro synnerligen försvårande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 161.

4 §•

Enligt vad motiverna till generalstabschefens förslag utvisa, är

anledningen därtill, att utforskande av militära hemligheter i förslaget

betecknats såsom en brottslig handling och där belagts med straff, den

fara, som på grund av ett sådant utforskande uppstår för att de utforskade

hemligheterna komma till obehörig persons kännedom. Från

denna synpunkt kan utforskandet, såsom generalstabschefen även framhåller,

betraktas såsom en förberedelsehandling till uppenbarandet, ehuru

det i förslaget behandlas såsom en särskild förbrytelse. Då enligt

förslaget de motiv, av vilka utforskandet föranletts, sakna betydelse

för brottets straffbarhet, är emellertid även utforskande av exempelvis

vetenskapligt intresse, turistintresse eller ren nyfikenhet hänförligt under

det föreslagna stadgandet. I dylika fall kan utforskandet i allmänhet icke

betecknas såsom en förberedelse till det i 1 § beskrivna brottet. Att

även sådana fall ansetts böra beläggas med straff, beror uppenbarligen

därpå, att ingen säkerhet finnes för, att en obehörig person, som skaffat

sig kännedom om en militär hemlighet, kommer att behålla densamma

för sig själv eller begränsa dess utspridande till den trängre krets, som

är behörig att därom taga kännedom. Blotta den omständigheten, att

någon utanför nämnda krets har kännedom om en militär hemlighet,

innebär ju en fara, att hemligheten skall spridas vidare, på samma sätt

som det i 1 paragrafens fall föreligger fara för att den, för vilken

hemligheten uppenbarats, i sin ordning skall göra sig skyldig till samma

förbrytelse, så att hemligheten till sist kommer till främmande makts

kännedom.

Åven enligt min uppfattning bör därför utforskande av militära

hemligheter vara straffbart även i sådana fall, då det icke låter sig

bevisa, att avsikt att uppenbara verkligen förelegat. Ett uttryckligt

stadgande torde dock böra meddelas om straffnedsättning, då omständigheterna

tydligen giva vid handen, att gärningsmannen icke haft för

avsikt att uppenbara hemligheten för någon obehörig, så att frihetsstraff

icke i sådant fall kan ådömas. Vidare har även det normala straffet

för ifrågavarande brott undergått någon nedsättning, i det högre straff

än straffarbete i två år icke ansetts höra ifrågakomma.

Beträffande denna § må i övrigt erinras därom, att densamma

icke är tillämplig, då fråga är om annat än sådant, som i enlighet

med vad förut är sagt är att hänföra till militära hemligheter.

Visserligen torde det i åtskilliga fall, exempelvis vid utforskande av

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 161,

terräng-förhållanden och andra för ortsbefolkningen mera allmänt kända

förhållanden såsom landstigningsplatser, kommunikationsleder och dylikt

icke alltid med lätthet kunna avgöras, om en hemlighet av beskaffenhet

att böra skyddas gent emot främmande makt föreligger eller icke.

Vid avgörande av denna fråga torde det emellertid särskilt vara av

betydelse, om förhållandet i fråga i anseende till dess militära vikt kan

bedömas av vem som helst. Så lärer ofta en enstaka upplysning angående

något, som kan äga betydelse för försvaret, såsom angående

liv smed elstillgången inom en viss ort, icke vara att anse såsom eu

militär hemlighet, varemot vad som utrönts vid en systematiskt

gjord undersökning angående underhållsmöjligheterna för en främmande

armé i någon av rikets gränstrakter är att hänföra till dylika hemligheter.

För att vidare tydligt utmärka, att stadgandet endast kan tilllämpas

under den förutsättning, att den brottslige har kännedom därom,

att en militär hemlighet, som bör såsom sådan upprätthållas, föreligger

i det ifrågavarande fallet, har i denna § liksom i § 1 tillagts, att straff

skall ådömas endast, då gärningsmannen har vetskap därom, att det

föremål eller sakförhållande, varom fråga är, bör hållas hemligt. Han

skall med andra ord hava kännedom om att han med sin utforskningsverksamhet

rör sig på ett område, dit han icke är berättigad att intränga.

5 §•

Såsom av det föregående framgår, kan det, även då brottet kommit

till fullbordan, vara föremål för tvekan, om utforskande av militära

hemligheter skall göras straffbart i den utsträckning förslaget avsett.

Dessa betänkligheter göra sig ännu mera gällande i fråga om försöksbrottets

bestraffande. Skulle försök till utforskande, såsom förslaget

avser, straffas, utan att avseende fästes vid gärningsmannens avsikt,

är det nämligen att befara, att eu hel del fall av ganska oskyldig beskaffenhet

låta hänföra sig under lagens straffbestämmelser, vilket kan

giva anledning till obefogade angivelser och trakasserier. Enstaka

f örsök att vinna upplysning i militära frågor skulle lätt komma att bedömas

såsom ett ied i en planmässig spioneriverksamhet och bliva

föremål för åtal enligt denna §. Det kan även möta ej ringa

svårighet att i detta fall avgöra, om brottet verkligen kommit till försök

eller blott stannat vid förberedelse. Då härtill kommer, att brott enligt

4 §, såsom även framgår av de föreslagna straffsatserna, i många fall

äro av ganska lindrig beskaffenhet, är det även mera överensstämBiliang

till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 116 höft. (Nr 161.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161.

mande med hos oss ännu gällande straffrättsliga grundsatser att icke

i dylika fall låta försöket bliva föremål för bestraffning. Av denna anledning

har paragrafen omredigerats på det sätt, att straff för försök

allenast skulle förekomma, då gärningsmannen haft för avsikt att

uppenbara hemligheten för främmande makt och brottets fullbordande förhindrats

endast genom omständigheter, som voro av gärningsmannens

vilja oberoende. Åven för detta fall har straffet icke ansetts böra

sättas högre än till straffarbete i högst två år.

I 6 § innehåller generalstabschefens förslag straffbestämmelser för

stämpling, avseende sådant brott, som omförmäles i 1 eller 4 § i förslaget,

utan att brottet kommit till försök. Straff för komplott skulle

alltså kunna ådömas i betydligt större utsträckning än efter 8 kap. strafflagen,

där enligt 8 § stämpling till landsförräderi endast straffas i de

synnerligen svåra fall därav, som omförmälas i 6 §. För stämpling till

brott enligt de paragrafer i 8 kapitlet, som behandla uppenbarande eller

utforskande av militära hemligheter, eller 9, 11, 18 och 19 §§, finnes

däremot intet straff stadgat. Då 8 kapitlets straffbestämmelser, såsom

förut är nämnt, fortfarande skulle gälla i oförändrat skick, torde straff

för komplott icke heller böra stadgas i denna lag. Detta överensstämmer

även med vad i flertalet utländska länder finnes stadgat, där särskilt

komplottstraff i allmänhet endast förekommer vid svårare landsförräderibrott.

Förevarande § har därför icke upptagits i det omarbetade

förslaget.

I likhet med 6 § har även 7 § uteslutits ur förslaget. Visserligen

innehåller 8: 22 strafflagen straffbestämmelser för underlåtenhet att

i tid upptäcka förräderi eller sådant brott mot rikets säkerhet, som omförmäles

i nämnda kapitel. Då 8 kapitlet strafflagen, såsom ovan är

sagt, fortfarande skulle tillämpas på de svårare fäll av landsförräderi,

som där finnas omförmälda, under det förevarande lag endast skulle vinna

tillämpning på övriga fäll, vilka i regel äro av mera lindrig beskaffenhet,

synes emellertid nämnda omständighet i och för sig icke behöva föranleda

därtill, att en särskild angivelseplikt vid straffpåföljd fastställes

även för brott enligt denna lag. Detta lärer icke heller vara lämpligt.

Det torde nämligen vara klart, att en dylik plikt icke bör fastslås i

andra fall, än då brottsligheten har så otvetydiga objektiva kännetecken,

att den utan större svårighet kan bedömas av envar. Så är dock icke

förhållandet enligt denna lag, där brottsbeskrivningarne av naturliga skäl

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161.

erhållit eu ganska allmän avfattning, och det även befunnits nödigt att

fastställa vissa rent subjektiva förutsättningar såsom gärningsmannens

vetskap om att det, som av honom uppenbaras eller utforskas, bör hållas

hemligt. Behövligheten av särskilt straffhot för att erinra svenska medborgare

om deras plikt att i vad på dem ankommer biträda statsmyndigheterna

vid upptäckandet av sådana för rikets försvar menliga

handlingar, som denna lag avser att förhindra, torde ej heller vara av

erfarenheten ådagalagd.

6 och 7 §§ (8 §).

I 8 § av förslaget finnas straffbestämmelser meddelade för det fall,

att någon mot av vederbörande myndighet utfärdat förbud beträder för

rikets fasta försvar avsedd eller eljest till försvaret hörande anläggning

eller marinens fartyg eller plats, där militära övningar eller försök pågå.

Straffet har bestämts till böter eller fängelse i högst 6 månader. Då

någon bereder sig tillträde till anläggning, fartyg eller plats, som

ovan nämnts, genom att till vederbörande lämna oriktiga uppgifter

om sina personliga förhållanden eller eljest svikligen, eller då någon

vid anträffande därstädes lämnar dylika uppgifter, skulle han dömas

till fängelse i högst ett år eller böter.

I förevarande § meddelas således straff för överträdande av ett

utav offentlig myndighet utfärdat förbud, oavsett om fara för uppenbarande

av någon till försvaret hörande hemlighet förefunnits eller icke.

Här föreligger alltså i vanliga fall en ren ordningsförseelse, som icke

lämpligen bör beläggas med frihetsstraff i annat fall, än då omständigheterna

giva anledning till misstanke, att avsikt att utforska militära

hemligheter varit för handen. Av denna anledning hava bestämmelserna i

ifrågavarande § underkastats omarbetning. I en särskild § har sålunda

straff stadgats för det fall, att förseelsen endast bestått i överträdande av

ett utav Konungen eller på grund av Konungens förordnande av annan

myndighet meddelat förbud att beträda någon för rikets fasta försvar

avsedd anläggning, något till försvaret hörande etablissement eller marinens

fartyg eller att övervara härens eller marinens övningar. För detta fall

har straffet ansetts kunna sättas så lågt som till böter högst två hundra

kronor. Denna § motsvarar till sitt innehåll närmast § 8 mom. 1

i generalstabschefens förslag. Förbud utfärdade av en offentlig myndighet

vilken som helst hava dock icke ansetts böra i denna lag beläggas

med straff, då de ofta äro av rent tillfällig art och utfärdats i helt annat

syfte än att vinna skydd för militära hemligheter. För att begränsa

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161.

lagens tillämpning till överträdande av förbud av mera stadigvarande

betydelse har jag därför ansett det böra förutsättas, att förbudet antingen

utfärdats direkt av Konungen eller på grund av Konungens förordnande

meddelats av någon offentlig myndighet. I detta sammanhang vill jag

erinra därom, att Kungl. Maj:t under innevarande år till skydd för

militära hemligheter utfärdat en förordning angående utlännings tillträde

till arméns och marinens etablissement och övningar. Genom den nu

föreslagna paragrafen skulle ökad effektivitet förlänas åt nämnda förordning,

som själv icke upptager någon straffpåföljd för överträdande

av däri omförmälda förbud. På samma sätt skulle straff efter denna

§ kunna. ådömas för överträdande av de föreskrifter, som äro eller

kunna bliva meddelade i fråga om svensk undersåtes tillträde till ifrågavarande

etablissement och övningar.

Under 6 § har jag däremot upptagit straff för det fall, som närmast

motsvarar 8 § 2 mom. i förslaget, eller att någon berett sig tillträde

till eller anträffas å anläggning, etablissement eller fartyg, som ovan

angivits, under vissa misstänkta omständigheter. Då platser, där militära

övningar och försök pågå, icke i regel äro avstängda för allmänheten,

har jag icke ansett det lämpligt eller behövligt att låta deras beträdande

vara förenat med straffpåföljd i det fall, som i paragrafen avses, utan

skulle straff för beträdande av dylik plats endast inträda, då § 7 i det

omarbetade förslaget är tillämplig. Paragrafens tillämplighet har vidare

uttryckligen begränsats till det fäll, att någon utan att därtill vara behörig

berett sig tillträde till det angivna området, varemot det icke

synes böra förutsättas, att förbud mot dess beträdande i varje fall

utfärdats av någon offentlig myndighet.

8 § (9 §)•

Enligt 9 § i förslaget skulle icke allenast den, som avbildar eller

beskriver sådan till försvaret hörande anläggning eller anordning, som

i paragrafen omförmäles, beläggas med straff utan även den, som utan

vetskap om avbildningens eller beskrivningens hemliga natur uppenbarar

densamma. Jag har emellertid icke ansett skäl föreligga att låta uppenbarande

av militära hemligheter i det fall, som här avses, bliva föremål

för straff under annan förutsättning än den i 1 § angivna. 1 följd

därav har andra momentet av förevarande § uteslutits ur förslaget.

9 §‘

1 följd av vårt lands geografiska läge är det uppenbart, att

främmande makters upplysningsverksamhet i alldeles särskild grad

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 161.

skall rikta sig på ett utforskande av våra skärgårdar och kustområden

med därtill hörande farleder och hamnar. På denna grund måste

det vara av synnerlig betydelse, att hithörande försvarshemligheter

omgärdas med ett så verksamt skydd som möjligt. Detta har även

beaktats av chefen för generalstaben, som i sitt utlåtande uttalat sig

för önskvärdheten av en kompletterande bestämmelse, byggd på principen

av ett allmänt förbud för främlingar att annorstädes än i

allmän farled företaga sjömätning eller lodning. I samma riktning

hava även såväl chefen för marinstaben som även lotsstyrelsen och

kommerskollegium uttalat sig. I huvudsaklig överensstämmelse med

vad nämnda myndigheter föreslagit har i förevarande § intagits en

bestämmelse, enligt vilken sjömätning och lodning icke skulle få förekomma

vid rikets kuster eller i därtill hörande skärgårdar, farleder

eller hamnar utan att tillstånd därtill meddelats av någon offentlig

myndighet, såvida det ej är fråga om lodning, som är nödvändig för

fartygs navigering eller säkerställande. Att i förevarande hänseende göra

skillnad emellan svenska och utländska undersåtar torde icke vara lämpligt,

då utlänningar icke sällan vid bedrivande av dylika forskningar

torde begagna sig av inhemska mellanhänder. Ävenledes har icke

såsom i nästföregående § förutsatts, att straff skulle inträda först, om

vid den företagna sjömätningen eller lödningen upplysning vunnits

rörande ett förhållande, vars uppenbarande kan vara till skada för

försvaret. Med en sådan inskränkning skulle man nämligen icke

alltid kunna ingripa emot ifrågavarande synnerligen farliga forskningsverksamhet

på ett så tidigt stadium, att ett uppenbarande av hithörande

hemligheter kan förhindras. Närmare bestämmelser angående sättet för

vinnande av tillstånd till företagande av sjömätning och lodning torde

böra utfärdas i administrativ ordning.

I 11 § av generalstabschefens förslag föreslås, att förlust av medborgerligt

förtroende alltid skulle ådömas såsom bistraff, då någon för

brott, varom i denna lag förmäles, prövas skyldig till straffarbete i

minst sex månader. Nämnda bestämmelse har vid förslagets omarbetning

uteslutits. En sådan påföljd finnes nämligen icke stadgad i 8

kap. strafflagen för det fall av landsförräderi, som omtalas i 19 §, utan

endast för de svårare och med särskilt höga straff belagda brotten

enligt 9, 10, 11 och 18 §§. Härtill kommer, såsom även generalstabschefen

påpekat, att straff för brott enligt denna lag icke sällan torde

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161.

komma att ådömas utlänningar, gentemot vilka det varken torde vara

påkallat eller lämpligt att använda ett dylikt straff.

12 §.

Vid en lagstiftning sådan som den nu ifrågavarande lärer det,

om lagen skall kunna bliva tillämplig på alla de fall, för vilka den

är avsedd, icke gärna kunna undvikas, att brottsbeskrivningarna erhålla

en ganska allmän avfattning I rättssäkerhetens intresse har jag därför

ansett, att en särskild garanti erfordras mot missbruk av åtalssätten i

ifrågavarande mål. En sådan garanti har jag trott mig finna i en föreskrift

därom att, så snart någon häktas eller eljest ställes under tilltal

för brott mot lagen, allmänna åklagaren skall anmäla förhållandet hos

justitiekanslern, vilken skulle vara befogad att förordna om åtalets

inställande eller, då häktningsåtgärd förekommit, om den häktades frigivande.

Genom fastställande av en dylik anmälningsplikt skulle

justitiekanslern sättas i tillfälle att utöva en alldeles särskild tillsyn

över det sätt, varpå denna lag tillämpas av åklagarmyndigheterna.

Att det föreslagna stadgandet icke avser sådana mål, i vilka

Riksdagens justitieombudsman förordnat om åtal, har jag ansett böra

särskilt framhållas.

13 § i generalstabschefens förslag har vid omarbetningen uteslutits

ur förslaget. Vad mom. 1 och 2 innehålla därom att allmän underrätt

i allmänhet skall döma i mål angående brott mot förevarande lag,

såvida målet ej på grund av stadgande i allmän lag eller särskild författning

tillhör annan domstols upptagande, torde utan särskilt stadgande

ändock få anses gälla. Genom ifrågavarande bestämmelse i

förslaget har man emellertid, enligt vad motiverna angiva, även

velat uttrycka, att stadgandet i 8: 2 rättegångsbalken, att hovrätt äger

att döma över mål angående landsförräderi och rådslag med fienden,

icke skall tillämpas i fråga om brott mot denna lag utan endast beträffande

de i 8 kap. strafflagen upptagna landsförräderibrotten. Enligt

min uppfattning förefinnas emellertid goda skäl för att i denna punkt

gå ännu längre, än förslaget avsett, och låta underrätt bliva forum för

alla brott med landsförräderikaraktär, oavsett om det är denna lag eller

allmän strafflag, som å dem äger tillämpning. Såsom generalstabschefen

framhåller, synes nämligen förevarande lags intima samband med vissa

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161.

bestämmelser angående landsförräderi väl berättiga en likartad procession

behandling. I annat fall skulle frågan, om vilken domstol som är behörig

att upptaga ett visst mål, vara beroende på det lagrum, under

vilket brottet låter rubricera sig, vilket icke alltid är klart vid rättegångens

början. Visserligen låter det sig icke förneka, att de i 8 kap.

strafflagen upptagna landsförräderibrotten både äga synnerlig vikt för

det allmänna och äro av mycket grannlaga natur. Detta torde emellertid

icke utgöra tillräckligt skäl för att låta mål, däri nämnda brott äro föremål

för åtal, mer än åtskilliga andra intaga en undantagsställning. Det

skriftliga förfarande, som i regel kommer till användning i hovrätten,

gör det även mindre lämpligt, att dylika mål behandlas av hovrätt.

Vad 3 momentets föreskrift rörande krigsdomstols domsrätt i

mål av förevarande beskaffenhet angår, är dess uteslutande närmast

motiverat därav, att strafflagen för krigsmakten ännu icke undergått

den revision, som i förslaget förutsättes. Enligt nu gällande krigslagstiftning

tillkommer det icke krigsdomstol att döma rörande de landsförräderibrott,

som omförmälas i 8 kap. strafflagen, i annat fall, än då

den brottslige är krigsman, såvida brottet icke begåtts i ämbetet eller

tjänsten, eller det förövats under fält- eller sjötåg utom riket och åtalet

anställts, medan tåget varar. Det torde då vara oegentligt att, innan

krigs! ags ti ftn i ngen i denna del undergått förändring, låta krigsdomstolarna

få en vidsträcktare domsrätt i fråga om brott mot denna lag, så att

krigsdomstol, även då något av ovannämnda undantagsfall ej är för

handen, skulle döma icke blott rörande krigsmän utan om alla, som

lyda under strafflagen för krigsmakten, ja, i vissa fall till och med om

personer, som icke alls tillhöra krigsmakten. I sak torde för övrigt

momentets uteslutande ej vara av så stor betydelse, emedan brott mot

lagen i allmänhet torde komma att upptagas av krigsdomstol, så framt

brottet förövats av någon, som lyder under strafflagen för krigsmakten,

på den grund att det i dylika fall väl lärer vara det vanliga, att brottet

begåtts under sådana förhållanden, att det kan betecknas såsom en

förbrytelse i ämbetet eller tjänsten.

13 § (14 och 15 §§).

Den i förslagets 14 § intagna föreskriften, att envar, som å

ämbetets vägnar får befattning med det protokoll, som föres i hithörande

mål, ävensom i målet ingivna handlingar och föremål, skall

förvara dem så, att de ej för obehörig uppenbaras, har ej upptagits i

det omarbetade förslaget.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161.

Vad angår hemliga föremål och sådana hemliga handlingar, som

på grund av gällande tryckfrihetsförordning icke äro att hänföra till

offentliga handlingar, vilka skola tillhandahållas envar, som därom

framställer begäran, torde en dylik plikt utan särskilt stadgande åligga

vederbörande ämbetsman. Vad åter angår protokoll och handlingar,

som enligt tryckfrihetsförordningen äga offentlig natur, lärer det, innan

tryckfrihetsförordningen blivit ändrad, icke i allmän lag kunna införas

en föreskrift därom, att sådana handlingar och protokoll icke få uppenbaras

för obehöriga personer. Däremot bör det tydligen vid den nu

pågående omarbetningen av tryckfrihetsförordningen tagas under övervägande,

på vad sätt dylika handlingar och protokoll liksom även

utgående expeditioner i sådana mål, varom här är fråga, må kunna

undandragas offentligheten, vilket, såsom generalstabschefen framhållit,

är av största vikt för att lagen skall erhålla full effektivitet.

I 15 § av förslaget har stadgande meddelats angående förfarandet

med konceptprotokoll i här avsedda mål ävensom däri ingivna handlingar

och föremål. Detta stadgande innehåller, att nämnda protokoll, handlingar

och föremål skola uppsändas till Konungen redan av den domstol, varest

målet anhängiggjorts. I denna del har vid omarbetningen ändring

gjorts i förslaget.'' Enligt min mening torde det nämligen ej vara lämpligt,

att dylika handlingar och föremål från domstolarne uppsändas till

Konungen, innan målet blivit slutligen avgjort. Om talan fullföljes

till högre rätt, skulle det nämligen medföra onödig omgång utan motsvarande

nvtta, om den högre domstolen i varje fall skulle vara nödsakad

att hos Konungen begära utlämnande av handlingar och föremål,

varav domstolen är i behov för målets avdömande. Den av generalstabschefen

uttalade farhågan för att obehöriga skulle få kännedom om

protokollen i hithörande mål, därest protokollen finge tills vidare kvarligga

i vederbörande domstols arkiv, torde visserligen böra medföra,

att dylika protokoll jämte därtill hörande handlingar och föremål, sedan

domstolarne upphört att med målet hava befattning, uppsändas till

Konungen, så att enhetliga föreskrifter rörande dessa handlingars förvarande

kunna meddelas. Däremot torde det utan risk kunna anförtros

åt domstolarne att förvara ifrågavarande hemliga handlingar och föremål

under den tid målet ännu är vid domstol anhängig! Något hinder

torde icke heller föreligga för våra försvarsmyndigheter att för vidtagande

av erforderliga skyddsåtgärder hos domstolarne taga kännedom

om vad som i dylikt mål förekommit, även innan målet blivit slutligen

avgjort. Här må även erinras därom, att de i denna § meddelade

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161.

bestämmelserna om konceptprotokollens uppsändande till Konungen ej

kunna få avsedd betydelse, innan nämnda protokoll genom ändring i

tryckfrihetsförordningen förklarats såsom hemliga handlingar.

Såsom förut framhållits, torde de i 8 kap. 2 § innehållna bestämmelserna

rörande hovrätts domsrätt böra undergå någon förändring i

sammanhang med den njm lagstiftningen, så att det i 6 momentet

intagna stadgandet, att hovrätten äger att döma över mål angående

landsförräderi och rådslag med fienden upphör att gälla.

Generalstabschefen har i sitt utlåtande påpekat önskvärdheten

av en ändring i förordningen om offentlighet vid underdomstolarne

den 22 april 1881 i syfte att begränsa rättegångens offentlighet

i mål av förevarande beskaffenhet. Jag delar den uppfattning, generalstabschefen

härutinnan uttalat, och anser det uppenbart, att den sekretess,

som man eljest såvitt möjligt söker upprätthålla beträffande till försvaret

hörande hemligheter, icke bör få brytas därigenom, att allmänheten får

tillträde till rättegången, även då sådana handlingar eller föremål måste

företes eller sådana sakförhållanden beröras, som äro av natur att böra

hållas hemliga för främmande makt. Av denna anledning har även förberörda

förordning underkastats omarbetning i justitiedepartementet och

därvid erhållit det tillägg, att åhörarne skola på ordförandens tillsägelse

avträda ej allenast då rätten finner förekommande mål vara för anständigheten

och sedligheten stötande utan även då den finner, att i följd av

rättegångens offentlighet något kan uppenbaras, som med hänsyn till

rikets säkerhet bör hållas hemligt för främmande makt. Med stöd av

detta tillägg skulle offentligheten kunna uteslutas även i mål, som

röra uppenbarande av de i 8 kap. 18 och 19 §§ avsedda statshemligheter,

vilka mål i likhet med mål, som angå militära hemligheter, på

grund av den föreslagna ändringen av rättegångsbalken skulle komma

att dömas av underrätt.»

Departementschefen uppläste härefter

dels berörda i justitiedepartementet omarbetade förslag till

lag om skydd för hemligheter av betydelse för rikets försvar

dels ock i samma departement upprättade förslag till

lag, innefattande ändring i 8 kap. 2 § 6 mom. rättegångsbalken, och

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 116 höft. (Nr 161.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161.

lag angående ändrad lydelse av förordningen om offentlighet vid

under domstolar ne den 22 april 1881,

vilka förslag äro av den lydelse, bilagor vid detta protokoll utvisa,

samt hemställde, att lagrådets utlåtande måtte, för det ändamål § 87

regeringsformen omförmäler, inhämtas över nämnda förslag.

Denna av statsrådets övriga medlemmar biträdda

hemställan fann Hans Maj:t Konungen gott bifalla.

Ur protokollet:

Gunnar Fogelmarck.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161.

27

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om skydd för hemligheter av betydelse för rikets försvar.

Härigenom förordnas som följer:

1 §• *

Den, som för obehörig uppenbarar sådana handlingar, avbildningar

eller andra föremål eller sådana sakförhållanden, vilkas uppenbarande

för främmande makt kan medföra skada för rikets försvar, dömes, där

honom veterligt är, att de böra hållas hemliga, till straffarbete i högst

fyra år. Var faran ringa eller äro omständigheterna eljest synnerligen

mildrande, må till fängelse eller böter dömas.

Var han såsom ämbets- eller tjänsteman i besittning av den hemlighet,

som uppenbarades, må straffet höjas till straffarbete i högst sex

år; och varde den brottslige tillika avsatt samt förklarad ovärdig att i

rikets tjänst vidare nyttjas eller, där omständigheterna äro synnerligen

mildrande, dömd till mistning av ämbete eller tjänst på viss tid.

Har någon uppenbarat hemlighet, varom nu är fråga, för främmande

makt eller eljest under sådana förhållanden, att synnerlig fara

för rikets säkerhet därav uppkommit, dömes den brottslige till straffarbete

från och med ett till och med åtta år. Beträdes ämbets- eller

tjänsteman med brott, som nu är sagt, varde tillika dömd till avsättning

samt förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161.

2 §•

Har någon gjort försök till brott, som i 1 § sägs, och blev endast

genom omständigheter, som voro av gärningsmannens vilja oberoende,

brottets fullbordan förhindrad, dömes högst till straffarbete i två år.

Skedde det under sådana förhållanden, som i 1 § 2 mom. sägs, må den

brottslige tillika dömas till sådant särskilt straff, som där stadgas.

Om brottet, ifall det blivit fullbordat, skolat straffas efter 1 § 3 mom.,

dömes till straffarbete i högst sex år.

3 §•

År ämbets- eller tjänsteman genom vårdslöshet, försummelse eller

oförstånd vållande därtill, att hemlighet av i 1 § omförmäld beskaffenhet,

därav han i kraft av sitt ämbete eller sin tjänst är i besittning, uppenbaras

för obehörig, straffes med böter eller mistning av ämbete eller

tjänst på viss tid. Åro omständigheterna synnerligen försvårande, må

till fängelse dömas, så ock till avsättning eller mistning av ämbete eller

tjänst på viss tid.

Har annan än ämbets- eller tjänsteman på grund av leverans eller

arbete för statens räkning kommit i besittning av dylik hemlighet, och

är han genom vårdslöshet eller försummelse vållande därtill, att hemligheten

uppenbaras för obehörig, dömes, om han sig till hemlighetens

bevarande förbundit eller förbud mot dess uppenbarande honom meddelats,

till böter eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande,

fängelse i högst ett år.

4 §•

Hen, som med vetskap därom, att föremål eller sakförhållande,

varom i 1 § förmäles, bör hållas hemligt, obehörigen sätter sig i besittning

av sådan hemlighet, dömes till straffarbete i högst två år eller

fängelse. Framgår det av omständigheterna, att han ej haft för avsikt

att uppenbara hemligheten för någon obehörig, eller äro omständigheterna

eljest synnerligen mildrande, vare straffet böter.

Skedde brottet i avsikt att uppenbara hemligheten för främmande

makt, dömes till straffarbete från och med ett till och med sex år.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161.

29

5 §•

Har någon i avsikt att uppenbara hemligheten för främmande makt

gjort försök till brott, som i 4 § sägs, och blev endast genom omständigheter,

som voro av gärningsmannens vilja oberoende, brottets fullbordan

förhindrad, dömes till straffarbete i högst två år.

6 §•

Bereder sig någon utan att därtill vara behörig tillträde till någon

för rikets fasta försvar avsedd anläggning eller till förråd, fabrik, varv,

kasern eller annat till försvaret hörande etablissement eller till marinens

fartyg genom att till vederbörande lämna oriktiga uppgifter om sina

personliga förhållanden eller eljest svikligen, eller lämnar annan, som

obehörigen berett sig tillträde till anläggning, etablissement eller

fartyg, varom här är fråga, vid anträffande därstädes dylika uppgifter,

dömes till böter eller fängelse i högst ett år.

7 §■

Har förbud av Konungen meddelats mot att beträda anläggning,

etablissement eller fartyg, som i 6 § sägs, eller att övervara härens

eller marinens övningar, eller har på grund av Konungens förordnande

sådant förbud meddelats av annan myndighet, straffes den, som överträder

förbudet, med böter högst tvåhundra kronor.

8 §•

Den, som utan vederbörande myndighets tillstånd avbildar eller

beskriver någon för rikets fasta försvar avsedd anläggning eller del

därav eller till sådan anläggning hörande anordning för försvarsändamål,

dömes, om genom uppenbarande av avbildningen eller beskrivningen

skada för försvaret kan uppkomma, till böter eller fängelse i högst sex

månader, där ej gärningen enligt denna lag eller eljest med högre straff

belagd är.

9 §.

Företager någon utan vederbörande myndighets tillstånd sjömätning

eller lodning vid rikets kuster eller i därtill hörande skärgårdar,

farleder eller hamnar, straffes som i 8 § är sagt, så vida lödningen ej

var erforderlig för navigering eller säkerställande av det fartyg, varå

han befann sig.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161.

10 §.

Föremål, som genom brott mot denna lag frambragts, må, om de

tillhöra gärningsmannen eller någon i brottet delaktig, kunna av domstolen

förklaras förbrutna.

11 §•

År för gärning, som i denna lag med straff belagts, högre ansvar

i annan lag utsatt, gälle vad där finnes stadgat.

12 §.

Häktas någon för brott mot denna lag, eller ställes någon eljest

under tilltal för dylikt brott, vare allmänna åklagaren pliktig att, med

angivande av de omständigheter, som häktningen eller åtalet föranlett,

därom göra anmälan hos justitiekansler^ på vilken det ankommer att,

då skäl därtill äro, förordna om den häktades frigivande eller åtalets

inställande.

Yad nu är stadgat gälle ej, då åtal skett efter förordnande av

riksdagens justitieombudsman.

18 §.

Över vad i hithörande mål förekommer skall särskilt protokoll

föras, vilket jämte därtill hörande handlingar ävensom föremål, med

avseende varå brott mot denna lag begåtts, skall inom två månader,

sedan det mål, varom protokollet handlar, blivit slutligen avgjort, till

Konungen översändas; och förordne Konungen, huru därmed vidare

må förfaras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161.

Bl

Bilaga.

Förslag

till

Lag,

innefattande ändring i 8 kap. 2 § 6 mom. rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att stadgandet i 8 kap. 2 § 6 mom. rättegångsbalken,

att hovrätt äger att döma över mål angående landsförräderi

och rådslag med fienden, skall upphöra att gälla.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av förordningen om offentlighet vid

underdomstolarna den 22 april 1881.

Härigenom förordnas, att förordningen om offentlighet vid underdomstolarna

den 22 april 1881 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Vid allmän underrätt, så ock vid poliskammare, när sådana mål

där förehavas, i vilka poliskammare utövar domsrätt, skall rättegång

hållas offentligen; och vare förty, så länge det kan ske utan trängsel

för dem, som till rätten höra eller hava med sakerna att skaffa, ej

någon förment att vara inne, medan rätten sitter, där ej överläggning

till beslut skall inom lyckta dörrar hållas, eller rätten finner förekommande

mål vara för anständigheten och sedligheten stötande eller att

i följd av rättegångens offentlighet något kan uppenbaras, som med

hänsyn till rikets säkerhet bör hållas hemligt för främmande makt, i

vilka händelser åhörarna skola på ordförandens tillsägelse avträda. —

Var som rättegång avhöra vill skall skicka sig tyst och anständigt.

Gör någon annorlunda, må han från rummet avvisas. — Den, som i

rätten förer ordet, äge till ordningens bibehållande giva nödiga föreskrifter.

Vad han i ty fall förordnar, gånge genast i verkställighet. —

Genom vad här blivit stadgat göres icke någon ändring i 21 och

22 §§ 17 kap. rättegångsbalken.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161.

33

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. JSIaj:ts lagråd tisdagen den

29 oktober 1912.

Närvarande:

Justitieråden Sundberg,

Borgström,

Skarstedt,

Regeringsrådet Ernberg.

Enligt lagrådet tillliandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

27 augusti 1912, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas över

upprättade förslag till lag om skydd för hemligheter av betydelse för

rikets försvar, till lag, innefattande ändring i 8 kap. 2 § 6 mom. rättegångsbalken,

samt till lag angående ändrad lydelse av förordningen om

offentlighet vid underdomstolarna den 22 april 1881.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av hovrättsrådet Johan Stenberg.

Förslaget till lag om skydd för hemligheter av betydelse för rikets försvar.

Lagrådet yttrade:

Såsom uti chefens för generalstaben till grund för förslaget liggande

betänkande och departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet framhålles,

kunna de i 8 kap. strafflagen upptagna bestämmelser om straff för

obehörigt utforskande och uppenbarande av militära hemligheter icke anses

bereda ett tillfyllestgörande skydd för dylika hemligheters bevarande. Förslaget

avser nu att avhjälpa den brist, som sålunda förefinnes i vår lagstiftning.

Vid uppgörandet av förslaget har man emellertid icke valt den

närmast till hands liggande utvägen att verkställa omarbetning av stadgandena

i 8 kap. strafflagen, utan i stället bibehållit desamma oförändrade och

i en fristående lag upptagit de nya bestämmelser, som ansetts behövliga.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 116 käft. (Nr 161.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kuncjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161.

De till stöd för detta förfaringssätt åberopade skäl synas dock ej

vara tillfylles. I varje fall kan förslaget icke anses hava tillfredsställande

löst sm uppgift att på nyssnämnda sätt avhjälpa den ifrågavarande

bristen. Genom förslagets upphöjande till lag ''skulle nämligen komma

att skapas, utöver de olägenheter som av chefen för generalstaben och

departementschefen redan påpekats, andra högst betydande svårigheter

vid de avsedda brottens behandling och bedömande.

Till en början må erinras, hurusom förslaget i formellt avseende ter

sig mindre lyckligt därutinnan att, ehuru bestämmelserna i de''fem första

paragraferna av detsamma skola tjäna till att komplettera de i 8 kaj),

strafflagen upptagna stadgande!) om utforskande och uppenbarande av

militära hemligheter, detta icke på något sätt kommit till synes i sagda

bestämmelsers avfattning, enligt vilken dessa fasthellre skulle erhålla tilllämpning

i en omfattning, som går vida utöver vad i antytt hänseende

varit erforderligt, i själva verket så långt att de i sig inrymma alla de

stadganden, som de avsett att fullständiga. Förslagets kompletterande innebörd

framträder först genom stadgandet i 11 §, enligt vilket 8 kap.

strafflagen fortfarande skall äga tillämpning i varje fall, då däri för en

åtalad gärning stadgas högre straff än förslaget innehåller. Med detta stadgande

har man nu visserligen nått, att det torde kunna i varje förekommande

fall, om ock stundom med svårighet, avgöras, huruvida man har att

tillämpa strafflagen eller den föreslagna lagen, och av stadgandet lärer

jämväl, ehuru icke med önskvärd tydlighet, framgå, att tillämpningen

av endera fullständigt utesluter tillämpning av den andra, så att någon

konkurrens dem emellan icke ifrågakommer. Å andra sidan kommer

emellertid nämnda stadgande att i visst fall betaga förslaget dess kompletterande

egenskap och verka därhän att strafflagen, utan att vara uttryckligen

ändrad eller upphävd, faktiskt försättes ur kraft, nämligen i

det fall att dess straffbestämmelser icke äro strängare än förslagets, något

som intiaffär med stadgandet i sista punkten av 8 kap. 19 § strafflagen,

vilket stadgande icke någonsin skulle få tillämpning i fråga om sådana,

där avsedda hemligheter, som jämväl i förslaget behandlas.

Frågan, huruvida en åtalad gärning skall hemfalla under strafflagen

eller förslaget, synes hava gjorts till ett rent juridiskt-tekniskt spörsmål.

Ingår man i undersökning rörande omfattningen, med förslagets ståndpunkt

enligt dess 11 §, av dettas och strafflagens särskilda tillämpningsområden,

visar sig, att i allmänhet strafflagen blir gällande i svårare fall,

förslaget i de mindre svåra eller jämförelsevis obetydliga fallen. Annorlunda

blir förhållandet dock beträffande gärning, som avses i 8 kap. 19 §

strafflagen, i ty att sådan gärning skall, därest den begåtts i den svåra

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161.

formen att en hemlighet uppenbarats för främmande makt eller eljest

under sådana förhållanden, att synnerlig fara för rikets säkerhet därav

uppkommit, bestraffas efter förslaget, men i andra fall, då visserligen

uppsåt att skada förelegat men brottet ej varit av nyss angivna svåra

beskaffenhet, bedömas efter strafflagen. Att sålunda avgörandet av

nämnda fråga icke gjorts beroende av någon i den åtalade gärningens egen

natur liggande grund är ägnat att ingiva betänkligheter vid det förhållande

att förslaget till huvudsaklig del vilar å en gentemot strafflagen förändrad

uppfattning angående vikten av de särskilda omständigheter, till vilka

vid brottens bedömande bör tagas hänsyn. Den olikhet i uppfattningen,

som sålunda kännetecknar strafflagen och förslaget, har fått särskilt

uttryck däri att utforskandet av militära hemligheter eller försök därtill

enligt förslaget i regel bestraffas lindrigare än uppenbarandet av sådana

hemligheter, varemot den spejareverksamhet, varom 8 kap. 11 § strafflagen

handlar, kan omfatta ej blott själva det brottsliga utforskandet utan

även ett uppenbarande av vad den brottslige på sådan väg fått veta

och är belagt med strängare straff än uppenbarandet i och-för sig betingar.

I detta sammanhang må ock anmärkas, dels att ett straff enligt

strafflagen kan bliva förenat med förlust av medborgerligt förtroende,

en påföljd som ej må åtfölja straff enligt förslaget, dels ock att stadgandet

i'' 8 kap. 22 § strafflagen, som fortfarande blir gällande beträffande

brott, vilka falla under strafflagen, icke äger tillämplighet i fråga om

sådana brott, som skola bestraffas enligt förslaget.

Förslagets ställning till gällande strafflag för krigsmakten är i

huvudsak analog med den ställning det intager till allmänna strafflagen.

I visst hänseende ställer sig dock saken något annorlunda, allteftersom

jämförelse göres med sistnämnda lag eller med strafflagen för krigsmakten.

Tydligt är nämligen enligt förslaget, att vållande till en hemlighets

uppenbarande icke i något fall kommer att hemfalla under allmänna

strafflagen, varemot det är oklart, huruvida i vissa fall sådant

vållande, förövat av krigsman, skall bliva att bedöma efter förslaget eller

enligt 144 § strafflagen för krigsmakten. Påpekas må ock det oegentliga

däri att 40 § av strafflagen för krigsmakten utan någon i sakens

natur given anledning kommer att sakna tillämpning på sådana förbrytelser,

som skola bedömas enligt förslaget och ej finnas omförmälda

i 8 kap. allmänna strafflagen. Huruvida å förbrytelser, som väl där omförmälas

men skola bestraffas enligt förslaget, nämnda stadgande i strafflagen

för krigsmakten får tillämpning eller icke, kan vara föremål för tvekan.

Att den lagstiftning, som förslaget innebär, kan behöva undergå

större eller mindre ändringar i sammanhang med det inom den närmaste

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 161.

framtiden motsedda antagandet av ny strafflag för krigsmakten är en

omständighet, som icke heller bör lämnas ur sikte.

Slutligen må uppmärksammas de oegentligheter, som uppkomma

genom de nya stadgande^ i 10, 12 och 13 §§ av förslaget. 10 § skall

sålunda bliva gällande allenast då ett åtalat brott bestraffas efter förslaget

men däremot icke om brottet bedömes efter strafflagen eller strafflagen

för krigsmakten. Härför saknas uppenbarligen naturlig grund, men

denna omständighet är dock av mindre vikt och hindrar icke i någon

mån stadgandets tillämpning. Däremot kunna hart när olösliga svårigheter

yppa sig i fråga om tillämpningen av 12 och 13 §§ i förslaget.

Då dessa §§ icke sträcka sina verkningar längre än förslaget i övrigt,

är varje möjlighet till deras tillämpning utesluten, så länge det ej är

fullständigt klargjort, att en åtalad gärning skall bedömas efter förslaget.

Men ovisshet härutinnan råder i ett anhängiggjort åtal i regel ända till

dess utslag i målet meddelas.

Ovan anförda, jämte de av chefen för generalstaben och departementschefen

redan påpekade, olägenheter synas vara av beskaffenhet, att det

icke rätt väl lämpar sig att, på sätt genom förslaget skett, söka inpassa

den erforderliga lagstiftningen i ämnet i eu särskild, från strafflagen

fristående lag, utan torde denna lagstiftning, såvitt den avser förbrytelser

av samma eller liknande art med de i 8 kap. strafflagen behandlade,

d. v. s. sådana gärningar, som omförmälas i 1—5 §§ av förslaget, böra

åstadkommas genom en omarbetning av samma kapitel.

Ett särskilt skäl till vidtagande av dylik, mera genomgripande omarbetning

synes ock ligga däri att endast på detta sätt beträffande brott,

som enligt förslaget fortfarande skola bedömas efter 8 kap. strafflagen,

lära kunna uppnås åtskilliga fördelar, vilka i chefens för generalstaben

betänkande närmare omförmälas såsom varande av beskaffenhet att kräva

ny lagstiftning i ämnet.

För en omarbetning av nu antydd omfattning lärer den omständighet,

att förarbeten igångsatts för åstadkommande av ny strafflag i dess helhet,

så mycket mindre böra utgöra hinder som den tid, då sådan strafflag

kan komma till stånd, med all sannolikhet ännu är ganska avlägsen.

Anses emellertid hinder möta för en dylik omarbetning av sagda

kapitel, torde ändock den med förslaget i nu berörda delar avsedda provisoriska

lösningen av ifrågavarande spörsmål i huvudsak kunna vinnas

genom partiell omarbetning av kapitlet. Den brist i den nuvarande lagstiftningen,

som i främsta rummet och skyndsamt behöver avhjälpas, är

saknaden av straff för utforskande av militära hemligheter i andra fall

än det i 8 kap. 11 § strafflagen omförmälda eller dem, som måhända kunna

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161.

inrymmas under 10 § i samma kapitel, samt för försök till dylikt utforskande.

Och denna brist synes kunna fyllas på det sätt, att sagda

11 § ersättes med generella stadganden, enligt vilka med straff belägges

utforskande av militära hemligheter och försök till dylikt utforskande,

med skärpning av straffet, då utforskandet skett under omständigheter,

som anges i paragrafen enligt dess nuvarande lydelse. Skulle härutöver

anses oundgängligen nödigt att erhålla stadganden om straff för uppenbarande

av andra militära hemligheter än dem, som avses i 18 och 19 §§

av kapitlet, och för försök till sådant uppenbarande, torde detta syfte

kunna tillgodoses genom jämkningar i dessa §§ och tillägg till dem.

Därest någondera av de av lagrådet sålunda föreslagna utvägar

anlitas, torde erforderliga bestämmelser i de ämnen, som avhandlas i

övriga delar av förslaget, lämpligen kunna upptagas i en från strafflagen

fristående lag.

För den händelse emellertid, mot vad lagrådet i det föregående

erinrat, det finnes icke kunna undvikas att fullfölja ifrågavarande lagstiftningsarbete

enligt den uppgjorda planen, synes det framförallt angeläget

att få i förslaget på ett otvetydigt sätt uttalat, dels att, på sätt

förut antytts, någon konkurrens icke skall förekomma med straffbestämmelse

i 8 kap. strafflagen och dels att de särskilda ämbetsbrott, vilka

äro att bedöma enligt förslaget, skola med avseende å bestraffandet vara

oberörda av vad annan lag innehåller i fråga om förbrytelser i ämbete

eller tjänst. Detta önskemål torde med minsta omgång kunna vinnas

därigenom att den föreslagna lagen förses med en ingress av innehåll

att de nya bestämmelsernas lagfästande sker med ändring av vad lag

eller författning innehåller mot desamma stridande.

Vad angår det inbördes förhållandet mellan de särskilda lagrummen

i den föreslagna lagen, synes, att döma av åtskilliga yttranden i chefens

för generalstaben betänkande, det vara meningen att sådant utforskande,

som avses i 4 § av förslaget, skall, där gärningen efterföljes av det utforskades

uppenbarande för obehörig eller ock av sådant försök härtill,

som omförmäles i 2 § av förslaget, anses uteslutande såsom en enligt 1 §

respektive 2 § i förslaget straffbar gärning och att följaktligen straff för

utforskandet såsom sådant icke skall ifrågakomma. Denna ståndpunkt,

vilken torde innebära en ordning rakt motsatt den, som enligt vad förut

erinrats är att tillämpa för den händelse någon gjort sig skyldig till

gärning, som omförmäles i 8 kap. 11 § strafflagen, kan dock icke utläsas

ur förslaget, detta desto mindre som för det fall att någon handlat i strid

mot 4 § andra stycket av förslaget och därjämte uppenbarat den utforskade

hemligheten under förhållanden, som avses i andra punkten av första

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161.

stycket i 1 §, straffet för uppenbarandet är betydligt lindrigare än straffet

för utforskandet. Det vill ock synas som om anledning saknas att låta

straff för brott mot 4 § absorberas av straff för förbrytelse mot 1 eller 2 §;

utan lära gärningarna böra var för sig bliva föremål för bestraffning.

Att härigenom icke skulle bliva uteslutet, att den brottsliges mot såväl

1 eller 2 § som ock 4 § stridande handlingssätt kan komma att bedömas

såsom fortsatt förbrytelse, där reglerna härom äro att tillämpa, liggei i

öppen dag. Med en uppfattning, sådan som den nu uttalade, erfordras

ingen ändring i förslaget. Men med hänsyn till den nyss påpekade

stridigheten mellan text och motiv har lagrådet ansett sig böra fästa

uppmärksamheten å förhållandet i fråga.

På nu antydda sätt har man att bedöma jämväl förhållandet mellan,

å ena sidan, 8 och 9 §§ samt, å andra sidan, 1 och 2 §§. Härmed stämmer

också avfattningen av 8 och 9 §§. Den begränsning i fråga om dessa

lagrums tillämplighet, som förslaget innehåller, kan nämligen icke, utöver

vad 11 § stadgar, åsyfta annat än att de gärningar, som avses i 8 och

9 §§, uppfylla förutsättningarna för högre straffbarhet enligt 4 och 5 §§,

i vilken händelse tillämpning av 8 eller 9 §• skall vara utesluten..

Stadgandena i 6 och 7 §§ stå i ett helt annat förhållande till varandra,

i det att, därest sådant förbud, som i 7 § omförmäles, blivit meddelat

mot beträdande av anläggning, etablissement eller fartyg, den som

obehörigen berett sig tillträde dit och vid anträffandet därstädes lämnai

sådana uppgifter, som avses i 6 §, enligt förslaget synes vara att bestraffa

enligt såväl 6 som 7 §. Det kan emellertid ifragasättas, huruvida icke

för slikt fäll det är tillräckligt att låta ensamt straffbestämmelsen i 6 §

komma till användning.

Slutligen må i nu förevarande hänseende anmärkas, att da i 11 §

stadgas, att handling, som belagts med straff i den föreslagna lagen, skall

bestraffas enligt annan lag, därest i den senare högre ansvar är utsatt,

härigenom blivit, såvitt angår de i 8 och 9 §§ omförmälda gärningar,

ånyo utsagt vad som redan finnes för dylikt fall föreskrivet i sistsagda

båda lagrum. Denna oegentlighet synes böra avlägsnas; och torde

detta lämpligen kunna ske på det sätt att, med uteslutande ur 8 § av

slutorden, i ett till 11 § fogat nytt stycke stadgas att, där gärning,

som avses i 8 eller 9 §, är belagd med högre straff enligt annat lagrum

i den föreslagna lagen, 8 eller 9 § icke skall tillämpas.

Förslaget upptager icke någon särskild bestämmelse angående innebörden

av uttrycket ämbete- eller tjänsteman, men enligt motiven till chefens

för generalstaben förslag är det avsett att under detta uttryck skulle

komma att inbegripas ej blott den, som enligt strafflagen är statens ämbete
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161. 39

eller tjänsteman, utan ock den, beträffande vilken enligt bestämmelse i

25 kap. 22 § samma lag skall gälla vad om sådan ämbets- eller tjänsteman

är stadgat i sagda kapitel, ävensom krigsman, dock endast i officers

eller underofficers tjänsteställning, samt vid krigsmakten anställd civil

ämbets- eller tjänsteman. Det kan emellertid ifrågasättas, om man i

saknad av uttrycklig lagbestämmelse är berättigad att åt sagda uttryck

giva en så vidsträckt omfattning. Och vidare torde det under ino-a

omständigheter kunna gå för sig att å ena sidan under begreppet

ämbets- och tjänsteman inbegripa personer, som avses i 25 kap. 22 S

strafflagen, men å andra sidan utesluta krigsmän, som höra till manskapet,

och andra, som vid krigsmakten innehava stadig béfattning i

motsvarande tjänsteställning. Någon saklig anledning att vid förbrytelser

1 tjänsten av enahanda art tillämpa olika regler, allteftersom förbrytelsen

begåtts av officer och underofficer eller av krigsman tillhörande manskapet,

förefinnes uppenbarligen icke. Erinras må dock i detta sammanhang,

att ämbetsstraff, som omförmälas i 1 § andra stycket och 3 S

första stycket av förslaget, icke låta sig tillämpa å värnpliktiga, som

äio. underkastade strafflagen för krigsmakten, och att enligt samma lag''

dylikt . straff ej kan vinna tillämpning å krigsman, som hörer till de*t

vid krigsmakten fast anställda manskap.

Ordalagen i tredje stycket av 1 § och första stycket av 3 S

utmärka icke med önskvärd tydlighet att, såsom naturligtvis är avsett

jämväl enligt dessa stycken för straffbarhet förutsättes vetskap därom

att vad som uppenbarats bort hållas hemligt.

I övrigt framställdes mot förslaget de erinringar, som innefattas i

nedanmtagna yttranden.

1 §•

Lagrådet:

Enligt andra stycket i förevarande § synes det vara tillåtet att

döma den brottslige till straffarbete men tillika på grund av synnerligen

lörmudrande omständigheter allenast till mistning av ämbete eller tjänst

på viss tid. Detta instämmer i fråga om officer eller underofficer'' icke

med den i 28 § av stralflagen för krigsmakten upptagna föreskrift att

officer eller underofficer, som efter nämnda eller allmän lag dömes till

straffarbete, tillika skall dömas till avsättning från det ämbete eller den

tjänst han såsom krigsman innehar.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161.

2 §•

Lagrådet: ^

Mot avfattningen av förevarande § erinras, att enligt andra punkten

domstol även för det fall att den brottslige ådömes straffarbete kan

underlåta att döma till avsättning eller suspension, medan å andra sidan

icke åt domstolen inrymts möjlighet att med avsättning förena påföljden

att förklaras ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas, samt att stadgandet

i tredje punkten synes böra fullständigas med en bestämmelse, motsvarande

innehållet i sista punkten av tredje stycket i 1 §.

3 §•

Lagrådet: _ ,

Förseelse, som omförmäles i första stycket av paragrafen, skulle,

om bestämmelserna i sagda stycke uteslötes, vara att bedöma enligt 25

kap. 17 § strafflagen eller, vad angår dem som lyda under strafflagen

för krigsmakten, enligt 144 § samma lag; och då tillräcklig anledning

till den här för vissa fall föreskrivna straff skärpning utöver det ansvar,

som finnes utsatt i nämnda lagrum, knappast torde föreligga, hemstalles,

att bestämmelserna i fråga uteslutas ur förslaget.

Därest denna hemställan bifalles, torde beträffande andra stycket

av förevarande § maximitiden för fängelsestraffet böra, med hänsyn till

stadgandet i 2 kap. 17 § strafflagen, bestämmas till sex månader.

6 §•

Lagrådet:

Enligt ordalydelsen av denna § skulle den, som utan att hava

använt svikligt tillvägagående obehörigen berett sig tillträde till plats,

varom i paragrafen är fråga, och vid anträffande därstädes lämnar oriktiga

uppgifter om sina personliga förhållanden, kunna vara underkastad straff,

även om de lämnade uppgifterna sakna betydelse för hans kvarstannande

å platsen. Eu dylik utsträckt tillämpning av straffbudet bör dock tydli

o-tvis icke ifrågakomma; och hemställes därför om sådan omredigering

av paragrafens senare del, att endast den, som genom oriktiga uppgifter

om sina personliga förhållanden berett sig tillfälle att kvarstanna å plats,

dit han obehörigen inkommit, träffas av stadgandet.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 161.

41

9 §•

Lagrådet:

I förevarande § upptages icke någon bestämmelse om vilken myndighet

det skall tillkomma att meddela tillstånd, som här omförmäles,

men synes det vara avsett, att detta skall anförtros åt någon statens

myndighet. Härav bliver emellertid en följd, att det i fråga om lodning

i hamn skulle vara förbjudet för den kommunala myndighet, vilken har

vården av hamnens angelägenheter sig anförtrodd, att utan avvaktande

av särskilt tillstånd låta verkställa dylik åtgärd, även då lödningen är

erforderlig för fullgörandet av nämnda uppdrag och ett uppskov för

inhämtande av tillstånd kan medföra allvarliga olägenheter för hamnrörelsen.

Då detta icke kan vara lämpligt, synes bestämmelsen i fråga böra

undergå sådan omarbetning, att den icke bliver tillämplig i fråga om lodning,

som i hamn verkställes på vederbörande hamnmyndighets föranstaltande.

10 §.

Lagrådet:

Genom det här föreslagna stadgandet har, såsom av förslagets

motivering framgår, avsetts icke en verklig straffpåföljd utan en säkerhets-

eller lämplighetsåtgärd. En sådan åtgärd bör emellertid, om bestämmelsen

därom skall hava nödig effektivitet, kunna vidtagas oberoende av

huruvida gärningsmannen eller någon i brottet delaktig eller ock annan

är ägare av det föremål, varom fråga är. Med hänsyn härtill och då

någon generell regel rörande förfarandet med dylikt föremål icke lämpligen

torde böra givas, utan avgörandet härutinnan fasthellre synes böra

bero på administrativ prövning i varje förekommande fall, hemställes,

att det föreslagna stadgandet måtte utbytas mot föreskrift därom att

domstolen må förordna, att föremål, som med stadgandet avses, skall

överlämnas till Konungen, som föreskriver, huru därmed skall förfaras.

12 §•

Lagrådet:

Ändamålet med det i första stycket av förevarande § upptagna

stadgande är, såvitt framgår av departementschefens uttalande i ämnet,

uteslutande att i rättssäkerhetens intresse lämna en särskild garanti mot

missbruk av åtalsrätten i mål av beskaffenhet, som här avses; och justitiekanslern

har enligt stadgandets ordalydelse vid sin prövning endast

att tillse huruvida laga skäl för den honom underställda åtgärden förefinnas,

icke att ingå i något bedömande av åtgärdens lämplighet ur

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 116 höft. (Nr 161.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161.

politiska eller andra hänsyn. Det torde emellertid knappast vara att

befara, att allmänna åklagarna skola vid tillämpningen av den föreslagna

lagen göra sig skyldiga till sådana missgrepp, att till desammas förekommande

eljest i vår rätt okända anordningar behöva vidtagas. I varje

fall torde det icke överensstämma med den angivna grunden för stadgandet

i fråga att, såsom ordalagen synas giva vid handen, justitiekanslern

skulle äga meddela där avsett förordnande även för den händelse

att, innan förordnandet hunnit meddelas, åtgärd, som underställts

honom, varit föremål för domstols bedömande.

Vidare må erinras, att stadgandets avfattning giver anledning till

det helt visst icke åsyftade antagande att justi ti ekanslern skulle äga förordna

om häktads frigivande utan att samtidigt förordna om åtalets nedläggande

samt att stadgandet svårligen låter sig tillämpa i fråga om

sådana förbrytelser mot den föreslagna lagen, som höra till krigsdomstol.

13 §.

Justitieråden Borgström och Skarstedt samt regeringsrådet Ernberg:

Då man icke avsett att fråntaga tilltalad part rätten att bekomma

expedition i målet, något som med vårt nuvarande rättegångsväsen ej

heller rimligen lärer kunna ske, saknar stadgandet i förevarande § effektivitet

i det ändamål, för vilket det huvudsakligen tillkommit, nämligen

sekretessens bevarande; och hemställes fördenskull, att paragrafen måtte

ur förslaget uteslutas.

Justitierådet Sundberg:

Jag instämmer i vad lagrådets övriga ledamöter påpekat beträffande

omförmälda stadgandes bristande effektivitet. Att, på sätt stadgandet innebär,

beröva domstolen dess konceptprotokoll utgör ock en rätt betänklig

avvikelse från vad eljest hos oss gäller. Stadgandet synes jämväl till

sina verkningar gå långt utöver vad som för det därmed åsyftade ändamålet

erfordras, enär visst icke i alla hithörande mål lärer förekomma

någon hemlighet, som bör skyddas, och intet mål gärna kan vara av

beskaffenhet att behöva hemlighållas i sin helhet.

Det kan dock vara synnerligen angeläget att söka skydda vissa

delar av en rättegång av förevarande art från uppenbarande för allmänheten;

och det synes mig, som skulle ett ganska värderikt sådant skydd

kunna, utan att man överskrede gränserna för det verkliga behovet, åstadkommas

genom meddelande av föreskrifter dels därom att i rättegången

företedd handling, vars innehåll domstolen funne böra hållas hemligt,

opaginerad Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161.

icke finge offentligen uppläsas eller i protokollet intagas, titan skulle,

försedd med domarens påskrift om dess liemliga egenskap, av honom

under rättegången förvaras, att i domstolens protokoll skulle göras en

kortfattad anteckning om handlingens företeende samt att, därest efter

målets avgörande hos underrätt, handlingen icke bleve på rekvisition av

överdomstol, till vilken målet fullföljts, dit överlämnad, densamma skulle

insändas till Konungen, dels ock därom att, om i rättegången erfordrades

meddelande av upplysningar angående föremål eller sakförhållanden

av beskaffenhet att icke böra offentligen uppenbaras, dessa upplysningar

icke finge lämnas muntligen, utan skulle avfattas skriftligen, varefter

med den sålunda tillkomna handlingen skulle förfaras så som nyss sagts.

Jag tillstyrker, att förevarande § måtte omarbetas i den riktning

jag nu antytt.

Förslaget till lag, innefattande ändring i 8 kap. 2 § 6 inom. rättegångsbalken.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av förordningen om offentlighet

vid nnderdomstolarna den 22 april 1881.

Justitierådet Sundberg yttrade:

Vid bifall till vad jag förordat vid 13 § i förslaget till lag om

skydd för hemligheter av betydelse för rikets försvar lärer det bliva

ändamålslöst att i mål, varom nu är fråga, föra rättegången inom lyckta

dörrar. I vad fall som helst anser jag mig emellertid icke kunna tillstyrka

att, såsom förevarande förslag innehåller, göra avsteg från den

hos oss med stor omsorg och helt visst till mycken båtnad upprätthållna

regeln om offentlighet vid underdomstolarna. Att den samhälleliga vådan

av hemliga rättegångar, särskilt i mål av nu ifrågavarande art, är mycket

stor, visa åtskilliga allmänt kända, utomlands förda rättegångar. Och

bleve förslaget gällande, kan det antagas, att så gott som varenda rättegång,

varå det ägde tillämpning, från början gjordes hemlig. Jag hemställer

alltså, att förslaget icke måtte göras till föremål för proposition

till riksdagen.

Lagrådets övriga ledamöter lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet

Erik Öländer.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet

å Stockholms slott fredagen den 28 mars 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Sandström anmälde,

efter gemensam beredning med cheferna för lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen,

lagrådets den 29 oktober 1912 avgivna utlåtande över

de den 27 augusti samma år till lagrådet remitterade förslagen till lag

om skydd för hemligheter av betydelse för rikets försvar, lag, innefattande

ändring i 8 kap. 2 § 6 mom. rättegångsbalken, och lag angående

ändrad lydelse av förordningen om offentlighet vid underdomstolarna

den 22 april 1881.

Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll anförde departementschefen

följande.

»Att betänkligheter finnas mot den föreslagna anordningen att i

en särskild lag införa de erforderliga nya bestämmelserna till skydd för

hemligheter av betydelse för rikets försvar har framhållits såväl av chefen

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161.

för generalstaben, i den av honom gjorda framställningen i förevarande

ämne som ock av mig vid remissen till lagrådet. Dessa betänkligheter

hava nu starkt betonats av lagrådet, som tillika anmärkt, att nämnda

anordning skulle medföra en del förut ej påvisade olägenheter. Med

hänsyn härtill har jag ansett övervägande skäl tala för att söka vinna

syftet med den nya lagstiftningen, såvitt angår dennas väsentligaste

delar, på en annan, jämväl förut ifrågasatt och nu av lagrådet förordad

väg, nämligen genom partiell omarbetning av 8 kap. strafflagen. Oförnekligt

är att, om än en sådan lösning av frågan är förenad med vissa

svårigheter och olägenheter, den å andra sidan är ägnad att medföra

åtskilliga fördelar, framför allt i formellt hänseende men delvis även i

sak. Såsom lagrådet framhållit, torde emellertid icke i nämnda kapitel

böra inarbetas andra bestämmelser än de, som avse förbrytelser av samma

eller liknande art med de förut där behandlade, utan böra de stadganden,

som härutöver erfordras, fortfarande få sin plats i en särskild lag.

Enligt nu angivna grunder har jag låtit uppgöra förslag till behövliga

ändringar i strafflagen och i förslaget till lag om skydd för hemligheter

av betydelse för rikets försvar.

De bestämmelser, vilka härvid från sistberörda förslag överflyttats

till strafflagen, äro de, som innefattas i 1, 2, 4 och 5 §§ av förslaget.

Beträffande första stycket av samma förslags 3 § har lagrådet hemställt,

att de där meddelade bestämmelserna måtte uteslutas. Dessa bestämmelser

torde icke påkallas av något större behov, och detsamma synes

mig kunna sägas om bestämmelserna i andra stycket av 3 § och andra

stycket av 1 §. Alla dessa stadganden hava därför utelämnats. Vissa

straffsatser hava jämkats i syfte att de särskilda straffbestämmelser, som

nu sammanföras, skola bliva på lämpligt sätt anpassade efter varandra.

I övrigt hava de överflyttade paragraferna icke undergått andra mera

väsentliga förändringar än att de i dem befintliga stadganden, som hänvisa

till eller eljest bero av nyssberörda utelämnade bestämmelser, likaledes

uteslutits.

Då sålunda i 8 kap. strafflagen införts vad 2 § i det tidigare förslaget

stadgar om ansvar för försök till sådant uppenbarande, varom

förmäles i 1 § av samma förslag, har det tydligen varit nödvändigt

att meddela bestämmelser om straff jämväl för försök till de svårare

former av uppenbarandebrott, som avses i kapitlets 18 och 19 §§. Av

liknande skäl har vad i 4 § av det äldre förslaget stadgas om straff

för utforskande av något i samma förslags 1 § avsett förhållande vid

överflyttningen utsträckts att gälla även utforskande av hemlighet, som

omförmäles i 18 och 19 §§ av 8 kap. Att i dessa hänseenden vinnes

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161.

likformighet mellan de olika slagen av ifrågavarande brott torde

vara en av de förnämsta fördelar, som följa av det tidigare förslagets

samarbetande med strafflagen.

Vid undersökning, huru de nya stadgandena skola kunna på bästa

sätt inpassas bland de nuvarande bestämmelserna i 8 kap., har jagfunnit

en lämplig utväg vara att bereda utrymme för de nya bestämmelserna

genom att sammanföra vissa äldre paragrafer, som hava plats

invid varandra och jämväl till innehållet äro närstående. Sålunda hava

15 och 16 §§ sammanförts till en, med paragrafnumret 15. I anledningav

denna förändring har 17 § erhållit numret 16 och underkastats någon

jämkning. Likaledes hava 18 och 19 §§ sammanförts, under numret 17.

I den förutvarande 19 § har jämväl, för att dess straffbestämmelser och

vissa sådana i efterföljande nya paragrafer skola komma i lämpligt förhållande

till varandra, vidtagits den förändringen att lägsta straffsatsen

enligt första punkten nedsatts från fyra till två års straffarbete. Därefter

har såsom 18 § intagits det tidigare förslagets 1 § med förut

antydda ändringar samt vissa dels av överflyttningen dels av en lagrådets

erinran föranledda jämkningar i ordalydelsen. I 19 § hava meddelats

stadganden om straff för försök till sådant brott, som avses i 18

och 19 §§ enligt den nuvarande eller 17 § enligt den föreslagna lydelsen,

samt för försök till brott enligt den njm 18 §. 1 sistnämnda hänseende

utgör 19 § motsvarighet till 2 § i det tidigare förslaget med vissa jämkningar

i straffsatserna. I 20 och 21 §§ enligt den föreslagna lydelsen

har beretts motsvarighet till 4 och 5 §§ av berörda äldre förslag, varvid,

såsom jag förut nämnt, omfattningen av det tidigare förslagets bestämmelser

utvidgats till utforskande av hemlighet, som omförmäles i 8 kap.

18 och 19 §§ enligt den nuvarande eller 17 § enligt den föreslagna

lydelsen, samt straffsatsen i 4 § andra stycket av det äldre förslaget

jämkats. 20 och 21 §§ i gällande lag hava ävenledes sammanförts och

hava därvid erhållit paragrafnumret 22. Den förutvarande 22 § har

fått numret 23 och härigenom intagit en plats, som varit oanvänd, sedan

den äldre 23 § enligt lag den 27 april 1906 upphört att gälla. Då

bestämmelserna i paragrafen ej underkastats någon förändring, komma

de, i enlighet med en av lagrådet gjord anmärkning, att erhålla tillämpning

jämväl beträffande de slag av brott, som enligt förslaget införas i

strafflagen. Slutligen har 30 § fått undergå de jämkningar, som påkallats

av den ändrade nummerbeteckningen å vissa föregående paragrafer.

Däremot har omfattningen av 30 § icke utvidgats till något av

de nya brotten, enär tillräcklig anledning att utsträcka tillämpningsområdet

för straffpåföljden förlust av medborgerligt förtroende icke nu

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 161.

torde föreligga. De förändringar i strafflagen, som enligt vad jag nn

anfört funnits böra äga rum, hava sammanfattats i ett förslag till lag

om ändrad lydelse av 15—23 och 30 §§ i 8 kap. strafflagen.

Bestämmelser, motsvarande 6—9 §§ i förslaget till lag om skydd

för hemligheter av betydelse för rikets försvar, hava bibehållits i ett

särskilt lagförslag med den i anledning av förslagets mera begränsade

omfattning något jämkade rubriken förslag till lag, innefattande vissa

bestämmelser till skydd för hemligheter av betydelse för rikets försvar.

Vid formuleringen av det nya förslagets 1 och 4 §§ hava de anmärkningar

iakttagits, som lagrådet framställt vid 6 och 9 §§ i det äldre

förslaget. Förhållandet mellan 1 och 2 §§ i det nya förslaget har i

anledning av vad lagrådet erinrat om förhållandet mellan det tidigare

förslagets 6 och 7 §§ bestämts så, att i fall, då båda paragraferna äga

tillämpning, straff skall ådömas endast enligt 1 §. Det i 8 § av det

tidigare förslaget innefattade och på grund av hänvisning i samma

förslags 9 § jämväl för där avsedda fall tillämpliga stadgandet, att

straff för viss gärning skall ådömas jämlikt någon av dessa paragrafer

blott då gärningen ej enligt den föreslagna lagen eller eljest ''är med

högre straff belagd, har nu, i sammanhang därmed att alla bestämmelser

om straff för svårare slag av liknande förbrytelser fått sin plats i

strafflagen, utbytts mot särskilda i det nya förslagets 3 och 4 §§ införda

bestämmelser, vilka utesluta dessa lagrums tillämpning beträffande

gärning, som i allmänna strafflagen är belagd med strängare straff.

Dessutom hava vissa redaktionella jämkningar vidtagits.

De återstående 10—13 §§ i det äldre förslaget hava nu utelämnats.

Vad 10 § beträffar har detta föranletts därav att syftet för de där intagna

bestämmelserna, vilka lagrådet ansett vara i behov av omarbetning,

torde kunna i huvudsak vinnas utan särskilt stadgande. Motsvarighet

till 11 § i det tidigare förslaget erfordras ej i det nya. Någon

anledning att i fråga om brott enligt 1 och 2 §§ i sistnämnda förslagavvika

från vanliga regler om konkurrens torde nämligen icke finnas,

och de i sådant hänseende behövliga stadgandena om förhållandet mellan

strafflagen samt 3 och 4 §§ i förslaget äro, såsom nyss nämndes, införda

i dessa paragrafer. Att 12 och 13 §§ i det äldre förslaget uteslutits

beror på de inom lagrådet framställda anmärkningarna mot desamma.»

Departementschefen uppläste härefter omförmälda förslag till lag

om ändrad lydelse av 15—23 och 30 §§ i 8 kap. strafflagen samt till

lag, innefattande vissa bestämmelser till skydd för hemligheter av betydelse

för rikets försvar; och hemställde departementschefen, att dessa

förslag ävensom de av lagrådet eller dess flesta ledamöter utan anmärk
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 161.

ning lämnade förslagen till lag, innefattande ändring i 8 kap. 2 § 6

mom. rättegångsbalken, och till lag angående ändrad lydelse av förordningen

om offentlighet vid underdomstolarna den 22 april 1881 måtte

jämlikt § 87 regeringsformen föreläggas Riksdagen till antagande.

Denna hemställan, som biträddes av statsrådets

övriga ledamöter, blev av Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifallen; och skulle till Riksdagen

avlåtas proposition av den lydelse bilaga vid detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet

Hjälmar Nyman.

STOCKHOLM, ISÅÅC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1913:63 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungi. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 15—23 och 30 §§ i 8 kap. strafflagen, lag, innefatta a1 i texten
  2. LU 1913:26 Utlåtande, i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 15—23 och 30 §§ i 8 kap. strafflagen, lag, innefattande vissa best s. 1 i texten