Sök i Ratio Lex

Angående grunder för upplåtande av egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar

1913-03-14 · 42 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 39 av 42 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1913:170, Angående grunder för upplåtande av egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 170.

1

Nr 170.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående grunder

för upplåtande av egnahemslägenheter från vissa

kronoegendomar; given Stockholms slott den 14 mars

1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t bärmed föreslå Riksdagen

besluta,

dels att i bilagda förslag intagna grunder för upplåtande av

egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar skola från och med

den 1 januari 1914 lända till efterrättelse;

dels ock att Kungl. Maj:t skall äga meddela de närmare bestämmelser,

som kunna finnas erforderliga för tillämpningen av nyssnämnda

grunder samt för övergången från de i förevarande hänseende nu gällande

föreskrifter.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Alfred Petersson.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 122 höft. (Nr 170)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 170.

Förslag

till

grunder för upplåtande av egnahemslägenheter från vissa

kronoegendomar.

1. Såsom egnahemslägenheter må från här nedan omförmälda

egendomar upplåtas såväl bostadslägenheter som jordbrukslägenheter,

därvid skall iakttagas, att, såvitt fråga är om bostadslägenheter, dessa

i allmänhet ej böra tilltagas större, än att en blivande köpare för deras

förvärvande och bebyggande bör kunna erhålla lån från egnahemslånefonden,

att jämväl beträffande jordbrukslägenheter hänsyn bör tagas till

möjligheten för blivande köpare att, i den mån behov därav må föreligga,

kunna erhålla egnahemslån, samt att, där ej särskilda skäl därtill

föranleda, jordbrukslägenhet ej må göras större, än att den i uppodlat

skick kan brukas utan nämnvärt anlitande av legd arbetskraft.

2. Sådana under förvaltning av domänstyrelsen ställda och för

statsverkets räkning utarrenderade jordbruksegendomar, som vid löpande

arrendeperiods utgång, enligt Riksdagens beslut, må utan Riksdagens

vidare hörande försäljas och vilka med avseende å föreliggande omständigheter

befinnas lämpliga att helt eller delvis användas till bildande av

egnahemslägenheter, må enligt plan, som av Kungl. Maj:t fastställes,

fördelas i lämpliga lotter och, såvitt angår lotter, som äro hänförliga till

egnahemslägenheter, upplåtas i den ordning nedan sägs.

3. Vad sålunda medgivits skall äga motsvarande tillämpning i

fråga om sådana till inköpta skogsegendomar hörande områden, som

enligt Riksdagens beslut må av Kungl. Maj:t utan Riksdagens vidare

hörande försäljas.

4. Förslag till åtgärder i förberörda hänseende må uppgöras,

såvitt fråga är om utarrenderad egendom, vid egendomens uppskattning

till försäljning eller förnyad utarrendering men eljest i den mån domänstyrelsen

så finner lämpligt, därvid skall iakttagas — förutom att före
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 170.

nämnda bestämmelser angående storlek å egnahemslägenheter skola lända

till efterrättelse — att i förslaget skola upptagas särskilda försäljningsoch

arrendevärden för varje lägenhet.

5. Därest i avseende å annan jordbruksegendom, än som i 2

mom. avses, det vid egendomens uppskattning för förnyad utarrendering

finnes lämpligt, att egendomen eller del därav användes till bildande

av egnahemslägenheter, må förslag härtill, med iakttagande av de i

4 mom. meddelade föreskrifter, upprättas och frågan därefter, i händelse

Kungl. Maj:t finner förslaget om lägenheters upplåtande förtjäna beaktande,

underställas Riksdagens prövning.

6. Yad i 5 mom. sägs skall äga motsvarande tillämpning, därest

till skogsegendomar i andra län än de sex nordligaste hörande områden,

som icke beröras av medgivandet i 3 inom., finnas böra användas till

bildande av egnahemslägenheter; dock att i ty fall det ankommer på

domänstyrelsen att i varje fall förordna om förslags upprättande.

7. Där upplåtelse i förenämnda syfte blivit i föreskriven ordning

beslutad, må lägenhet, som är bebyggd med enskild person tillhörande

boningshus, därest denne är mindre bemedlad eller obemedlad, hembjudas

honom till inlösen mot det lägenheten åsätta försäljningsvärde.

8. Jämväl lägenhet, som är bebyggd med kronan tillhöriga hus,

må hembjudas brukaren, därest denne är mindre bemedlad eller obemedlad

samt antingen brukaren själv eller ock han och medlemmar av hans

familj före honom tillsammans innehaft lägenheten under en tid av

minst fem år och därunder väl hävdat densamma.

9. I fråga om lägenheter, som icke, efter ty i 7 och 8 mom.

sägs, hembjudas viss person, skall gälla:

att lägenhet skall utbjudas till försäljning under hand mot köpeskilling,

minst motsvarande det åsätta saluvärdet;

att till köpare må antagas allenast mindre bemedlad eller obemedlad,

som äger god frejd och gjort sig känd för arbetsamhet, sparsamhet,

nykterhet och hederlig vandel samt, vad jordbrukslägenhet beträffar,

äger förutsättningar för drivande av ett mindre jordbruk;

att lägenhet, där ej särskilda skäl därtill föranleda, ej må upplåtas

till den, som redan äger fast egendom av den storlek, att därå

kan födas en familj, samt att ej mer än en lägenhet må upplåtas till

samma person;

att, där från två eller flera lämpliga personer anbud inkomma till

det åsätta saluvärdet eller däröver, auktion mellan anbudsgivarna skall

anställas för avgörande av företrädet emellan dem;

att, om å lägenhet icke avgives köpeanbud, som finnes antagligt,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 170.

lägenheten skall, där så av domänstyrelsen befinnes ändamålsenligt,

genom dess försorg utarrenderas på viss kortare tid, varunder lägenheten

fortfarande bör utbjudas till försäljning under hand; samt

att, i händelse lägenheten icke varder utarrenderad eller, där sa

skett, antagligt köpeanbud å densamma icke avgives, det skall ankomma

på Kungl. Maj:t att avgöra, huruvida lägenheten skall, där så låter sig

göra, återförenas med stamhemmanet eller om fortsatta försök skola

göras med lägenhetens upplåtande under hand eller om densamma skall å

auktion till den högstbjudande försäljas, i vilket sistnämnda fall antagligheten

av det högsta anbudet skall, där detta icke uppgår till saluvärdet,

underställas Kungl. Majrts prövning.

10. Därest hembud, varom i 7 och 8 mom. förmäles, icke antages,

skall det ankomma på domänstyrelsen att pröva, huruvida lägenheten

skall utbjudas till försäljning i den ordning, som i 9 mom.

sägs, eller på annat sätt disponeras.

11. I fråga om arrende, varom här förut förmäles, skall i tillämpliga

delar gälla vad i allmänhet är stadgat angående arrende av kronans

jordbruksdom äner.

12. Därest i något fall upplåtelse under tomträtt finnes böra äga

rum, må sådant efter Kungl. Maj:ts beprövande ske; dock att kronan

icke må i något fall utan Riksdagens särskilda medgivande betungas

med skyldighet att vid besittningstidens utgång lösa å området uppförda

byggnader eller andra inrättningar.

13. Köpeskilling för lägenhet, varom nu är fråga, skall betalas

kontant med en tiondel vid köpeavhandlingens upprättande samt med

återstående nio tiondelar vid tillträdet; dock att med betalningen av

även förstnämnda tiondel kan få anstå till tiden för tillträdet, såvida två

av Kungl. Maj:ts befallningshavande som vederhäftiga ansedda personer

borga en för båda och båda för en såsom för egen skuld för samma

betalning.

Köpare, som därom framställer begäran vid anbudets avgivande,

må emellertid kunna medgivas att gälda köpeskillingen genom avbetalningar

i den ordning, varom i 14 mom. förmäles, därvid å oguldet

belopp skall erläggas ränta efter 3.6 för hundra om året.

14. Där köpare finnes böra medgivas att erlägga köpeskillingen

genom avbetalningar, skola beträffande dess gäldande gälla följande bestämmelser,

nämligen:

a) i fråga om jordbrukslägenheter:

att en tiondel av köpeskillingen erlägges kontant vid köpeavhandlingens

upprättande; dock att denna tiondel kan få betalas vid tillträdet,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 170.

såvida två av Kungl. Maj:ts befallningshavande som vederhäftiga ansedda

personer borga en för båda och båda för en såsom för egen skuld för

samma betalning;

att återstoden uppdelas i två lika delar, eu amorteringsdel och en

stående del;

att å amorteringsdelen erlägges, intill dess densamma blivit till

fullo gulden, en annuitet av sex för hundra, varvid såsom ränta räknas

3.6 för hundra å det oguldna kapitalbeloppet av amorteringsdelen;

att amorteringsskyldigheten inträder med fjärde året efter utgången

av det kalenderår, under vilket tillträdet ägt rum; dock att amorteringsskyldighetens

inträdande ma efter Kungl. Maj:ts befallningshavandes

beprövande framflyttas intill femtonde året efter året för tillträdet, därest

vid upplåtelsen lägenheten är till avsevärd del ouppodlad eller ej försedd

med nödiga byggnader eller ock andra liknande skäl för beviljande av

anstånd föreligga;

att, intilldess kapitalavbetalningen börjar, endast ränta å det hela

erlägges;

att därefter erlägges, jämte annuiteten å amorteringsdelen, ränta

å stående delen, intill dess jämväl denna del till fullo inbetalts;

att_ det skall stå lägenhetsägaren fritt att när som helst inbetala

köpeskillingen i dess helhet jämte upplupna räntor samt att göra de

avbetalningar, han önskar, å stående delen;

att med undantag för de fall, om vilka här nedan förmäles, den

stående, delen icke kan från statens sida uppsägas, förrän amorteringsdelen

till fullo guldits;

att likväl i varje fall den stående delen skall vara gulden inom

fem år från det sista inbetalningen å amorteringsdelen bort fullgöras;

att,, därest lägenheten icke inom avtalad tid bebygges eller densamma

till jord eller byggnader vanvårdas eller å lägenheten befintlig

skog avverkas hårdare, än som erfordras för gårdens behov eller för

uppodling av därtill tjänlig mark, eller föreskrivna rånte- och kapitalavbetalningar

icke ordentligt fullgöras, vad av köpeskillingen återstår

oguldet jämte ränta skall, där sådant från statens sida påfordras, genast

vara till betalning förfallet;

att detsamma skall gälla, där lägenheten övergår till annan än

efterlevande make eller bröstarvinge eller efterlevande make och bröstarvinge,

vilka behålla lägenheten oskiftad, så framt icke den nye innehavaren

prövas uppfylla ovan angivna villkor för att kunna antagas

såsom köpare i första hand;

att, där eljest uppsägning, efter ty förut är sagt, ifrågakommer

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 170.

från statens sida, lägenhetsinnehavaren skall äga åtnjuta sex månaders

uppsägningstid;

att köparen skall vid tillträdet å oguldna delar av köpeskillingen

avlämna med inteckningsmedgivande försedd förbindelse, avfattad i överensstämmelse

med vad ovan föreskrivits; samt

att, därest köparen så önskar, köpeskillingen må erläggas på sätt

här nedan under b) stadgas;

b) i fråga om bostadslägenheter:

att köpeskillingen skall erläggas under tio år med en tiondel årligen,

i avseende vara skall iakttagas, att första tiondelen erlägges kontant

vid köpeavhandlingens upprättande, dock att denna tiondel kan få

betalas vid tillträdet, såvida två av Kungl. Maj:ts befallningshavande

som vederhäftiga ansedda personer borga en för båda och båda för en

såsom för egen skuld för samma betalning;

att vid tillträdet skall avlämnas förbindelse med inteckningsmedgivande

å återstående nio tiondelar av köpeskillingen jämte ränta; samt

att vad ovan i fråga om jordbrukslägenheter stadgats beträffande

förbehåll för staten att i vissa fall påfordra köpeskillingens omedelbara

likviderande skall i tillämpliga delar gälla även i fråga om nu förevarande

lägenheter.

15. Köpare av obebyggd lägenhet skall vid tillträdet avlämna

förbindelse att inom fem år hava lägenheten bebyggd med bostad och,

där fråga är om jordbrukslägenhet, jämväl med för lägenhetens skötsel

i övrigt nödiga byggnader, vid äventyr, därest så icke sker, att utöver

den avtalade köpeskillingen gälda ytterligare ett belopp, motsvarande

en femtedel av köpeskillingen. Förbindelsen skall tillika innefatta medgivande,

att berörda fordringsbelopp må i lägenheten intecknas. Efter

framställning av köpare, som äger för lägenhetens skötsel lämplig, å

annan fastighet belägen byggnad, skall emellertid Kungl. Maj :ts befallningshavande

äga att, i den mån sådant prövas skäligt, medgiva befrielse

från byggnadsskyldighetens fullgörande.

16. Inteckning, varom i. 15 mom. förmäles, må, där vederbörande

köpare fått egnahemslån sig beviljat, kunna efter Kungl. Maj:ts

befallningshavandes beprövande i anseende till förmånsrätten nedflyttas

närmast efter den för egnahemslånet erforderliga inteckning.

17. Köpebrev utfärdas vid tillträdet, sedan föreskrivna villkor

blivit uppfyllda.

18. Där beträffande område, som befinnes lämpligt att användas

till bildande av egnahemslägenheter, anledning yppas att antaga, att

anbud å området kommer att göras av bolag eller förening, som upp
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 170. 7

fyller villkoren för erhållande av lån från jordförmedlingsfonden, må

området vid uppskattmngsförrättningen värderas jämväl för försäljning

1 odelat skick. I händelse från bolag eller förening, som ovan sagts,

inkommer anbud, uppgående till minst det området åsätta saluvärdet,

samt fråga ar om egendom, som enligt Riksdagens beslut får av Kungl.

iJajjt utan Riksdagens vidare hörande försäljas, må anbudet av Kungl.

ap t antagas. Därest åter fråga är om annan egendom än nyss nämnts,

skaR anlmdet om detsamma av Kungl. Maj:t finnes förtjäna avseende

underställas Riksdagens prövning.

19. Avskiljandet av de till försäljning i ovan angiven ordning

avsedda lagenheterna och områdena må efter domänstyrelsens beprövande

kunna aga rum såväl genom ägostyckning som genom avsöndring.

20\ Kar lagenhet eller område, som för föryttring till enskild

person, bolag eller förening avskiljes från kronoegendom, får mantal

sig åsatt, skall sådan lagenhet 1 jordeboken upptagas under titel »utsockne

eller allmänt frälse».

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition Nr 170.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms

slott den 14 mars 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve EHRENSVARD,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

friherre ADELSWÄRD,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Petersson, anförde härefter.

Jämlikt av Kungl. Maj:t den 20 januari 1911 givet bemyndigande

tillkallade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet samma dag tern

sakkunniga personer, nämligen godsägaren friherre M. Ramel, nuvarande

överdirektören W. Flack, sekreteraren hos Östergötlands lans husha - nin»^sällskap M. Y. Heyman, sekreteraren hos Norrbottens lans hushållningssällskap

fil. doktorn P. Hellström samt fil. doktorn A Molin, att

verkställa utredning av egnahemsfrågan samt utarbeta förslag dels till

de förändringar i gällande bestämmelser för statens egnahemslanerorelse,

vilka på grund av vunnen erfarenhet kunde befinnas onskvarda, dels ock

till de ytterligare åtgärder, som från statens sida kunde vidtagas Klätt

underlätta och befordra egnahemsbildnmgen. .

Med skrivelse den 31 december 1912 hava de sakkunniga överlämnat

den del av sitt betänkande, som avser upplåtande av egnahems
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 170.

lägenheter från vissa kronoegendomar ävensom upplåtande av lägenheter

å kronoparker och överloppsmarker i de sex nordligaste länen.

Denna senare fråga lämnar jag för tillfället å sido och vill nu endast

till behandling upptaga frågan om upplåtande av egnahemslägenheter

från vissa kronoegendomar.

De sakkunniga hava vid avgivande av sitt betänkande jämväl

haft att taga i övervägande följande på Kungl. Maj:ts prövning beroende

framställningar i nu förevarande ämne. Uti skrivelse den 25

maj 1910 anhöll Riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte för Riksdagen framlägga

förslag till sådan ändring av gällande grunder för åtgärder i

syfte att åt mindre bemedlade och obemedlade bereda tillfälle att förvärva

egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar, att beträffande

amortering av köpeskilling för jordbrukslägenhet anstånd måtte kunna

i större omfattning än nu finge äga rum medgivas intill femtonde året

efter året för tillträdet. Över denna framställning avgav domänstyrelsen

utlåtande den 24 november 1911 och bifogade därvid, bland annat,

yttranden av Kungl. Maj:ts samtliga befallningshavande och domänintendenterna

i åtskilliga län. Vidare har domänstyrelsen i skrivelse

den 27 september 1912 gjort framställning om vidtagande av åtgärder

för vinnande av större trygghet än vad enligt gällande bestämmelser

vore möjligt för att en försåld obebyggd egnahemslägenhet bleve bebyggd

inom föreskriven tid. Slutligen har domänstyrelsen i skrivelse

likaledes av den 27 september 1912 hemställt om vissa ändringar i föreskrifterna

om sättet för egnahemslägenheters utbjudande till försäljning.

Över de sakkunnigas betänkande har domänstyrelsen den 8 februari

1913 avgivit infordrat utlåtande.

I sitt betänkande hava de sakkunniga till en början lämnat en kort

historik över frågan om upplåtande av egnahemslägenheter från kronoegendomar.

Berörda fråga ginge i tiden tillbaka till 1889 års Riksdag,

då i Andra kammaren väckts två motioner, däri föreslagits att genom

styckning av kronodomäner bereda möjlighet för mindre bemedlade att

förvärva egna jordbruk. Frågan hade dock förfallit vid nämnda riksdag

liksom även vid den nästföljande, då liknande motioner framlagts.

1891 års Riksdag hade emellertid, på framställning av Kungl. Maj:t,

beslutat, att där å kronoegendom, som i enlighet med förut fattat beslut

finge försäljas, utan att Riksdagens vidare hörande erfordrades, funnes

lägenhet, vilken ansåges lämpligen kunna från egendomen avsöndras

och särskilt för sig avyttras, på Kungl. Maj:t skulle ankomma att utan

auktion upplåta sådan lägenhet åt innehavaren, under villkor, att sedan

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 122 käft. (Nr 170.) 2

De

sakkunniga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 - Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 170.

värdet å lägenheten blivit i den för arrendeuppskattningar stadgade

ordning utrönt, för lägenheten erlades en köpeskilling motsvarande detta

värde, att köparen skulle äga inbetala köpeskillingen under loppet av

10 år med en tiondel årligen, såvida han för fullgörande härav ställde

godkänd säkerhet, samt att upplåtelsen skulle äga rum i form av jordavsöndring.

Med anledning av nämnda beslut hade genom nådigt brev den

22 december 1893 meddelats närmare bestämmelser att lända till efterrättelse

vid upplåtelser av ifrågavarande slag.

Genom beslut av 1894 års Riksdag hade möjliggjorts att i större

omfattning än förut från kronoegendomar upplåta till egna hem avsedda

lägenheter. Enligt berörda beslut skulle nämligen styckning av eller

avsöndring från för ändamålet lämpliga kronoegendomar kunna ske —

icke blott, såsom förut, efter Kungl. Maj:ts beslut, beträffande sådana

egendomar, som finge försäljas utan Riksdagens hörande — utan

även, efter Riksdagens prövning, i fråga om andra kronoegendomar.

Därest å sådan egendom, som bleve föremål för styckning

eller avsöndring, funnes lägenhet, som vore bebyggd med enskild

person tillhöriga hus, skulle dylik lägenhet hembjuda^ denne till inlösen

mot det lägenheten åsätta försäljningsvärdet. Övriga till egna

hem avsedda lägenheter skulle utbjudas till försäljning under hand,

samt, där ingen köpare på detta sätt kunnat erhållas, försäljas på

offentlig auktion. Köpeskillingen skulle få inbetalas under loppet av

tio år med en tiondel årligen, så vida köparen ställde godkänd säkerhet,

i fråga om bebyggd lägenhet, för hela köpeskillingen samt, i fråga

om obebyggd lägenhet, för de avbetalningar, som erfordrades för halva

köpeskillingens erläggande. Obebyggd lägenhet skulle bebyggas inom

fem år, vid äventyr att ogulden del av köpeskillingen genast skulle vara

till betalning förfallen.

Genom nådigt brev den 25 september 1896 hade sedermera meddelats

reglementariska föreskrifter att lända till efterrättelse vid upplåtelser

av ifrågavarande slag.

De av 1894 års Riksdag antagna bestämmelserna angående upplåtande

av lägenheter från kronoegendomar hade gällt till utgången av

år 1909. Sistnämnda års Riksdag hade nämligen med några smärre

jämkningar godkänt ett av Kungl. Maj:t framlagt förslag till nya bestämmelser

härutinnan, vilka bestämmelser, i den män de avveke från de

förut gällande, huvudsakligen vore av följande innehåll. Upplåtelser av

kronojord medgåves för bildande jämväl av bostadslägenheter. Hembudsrätt

skulle under vissa villkor tillkomma även brukare av lägen
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 170.

het, som vore bebyggd med kronan tillhöriga hus. Auktion å lägenhet

skulle hållas endast i händelse flera lika höga anbud inkommit. Köpare av

obebyggd lägenhet vore pliktig att avlämna förbindelse att inom fem

år hava lägenheten bebyggd, vid äventyr, därest så icke skedde, att

utöver den avtalade köpeskillingen gälda ytterligare ett belopp, motsvarande

en femtedel av köpeskillingen; och skulle förbindelsen tillika

innefatta medgivande, att berörda fordringsbelopp finge intecknas i. lägenheten.

Angående sättet för köpeskillingens erläggande skulle i fråga

om bostadslägenheter gälla samma bestämmelser, som tidigare gällt beträffande

jordbrukslägenheter, varemot i fråga om lägenheter av sistnämnda

slag medgåves amortering i huvudsaklig överensstämmelse med

de för statens egnahemslån gällande föreskrifter.

Dessa nya bestämmelser återfunnes i den ännu gällande kungörelsen

den 31 december 1909 angående förändrade grunder för

åtgärder i syfte att åt mindre bemedlade och obemedlade bereda tillfälle

att förvärva egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar.

Samma dag hade avlåtits nådigt brev till domänstyrelsen med närmare

bestämmelser angående upplåtelser av lägenheter i enlighet med nyssnämnda

kungörelse.

I vilken utsträckning upplåtande av lägenheter jämlikt kungörelsen

den 31 december 1909 ägt rum under åren 1911 och 1912, framginge

av en utav de sakkunniga upprättad, med A betecknad tablå, som finnes

fogad vid detta protokoll. Antalet lägenheter, varå Kungl. Maj:ts

vederbörande befallningshavande under år 1911 utfärdat köpebrev,

utgjorde 123, och antalet lägenheter, varå köpebrev utfärdats under

år 1912, 177, eller under båda åren tillsammans 300. För de flesta

av dessa lägenheter vore köpeskillingen ganska låg. För 142 eller sålunda

nära hälften av lägenheterna uppginge nämligen köpeskillingen

till högst 1,000 kronor. En köpeskilling av över 7,000 kronor, vilket

belopp intill 1912 års utgång utgjort värdegränsen för erhållande av. egnahemslån

av statsmedel för jordbrukslägenheter, förekomme endast i fråga

om 9 lägenheter. Till jämförelse med uppgifterna i förenämnda tablå

meddelades i en av de sakkunniga jämväl upprättad, med B betecknad

tablå, som likaledes finnes fogad vid detta protokoll, uppgift å antalet

lägenheter, vilka enligt under åren 1910 och 1911 fattade beslut varit avsedda

att försäljas jämlikt kungörelsen den 31 december 1909, men icke funnit

köpare vid tiden för arrendeperiodens utgång. Antalet dylika lägenheter

vore endast 60, och av dessa hade två blivit sålda efter arrendetidens

utgång. I nämnda antal inginge vidare 6 lägenheter, vilka finge

tillträdas först år 1913 och således kunde finna köpare före tillträdesdagen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Upplåtande

av lägenheter

utan Riksdagens

hörande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 170.

De sakkunniga ville särskilt framhålla, hurusom de upplåtelser av

egnahem slagen heter från kronodomäner, som under de sista årtiondena ägt

rum, utgjorde ett viktigt led i de av staten understödda strävandena att

bereda mindre bemedlade personer tillfälle att på fördelaktiga villkor förvärva

egna hem. Tillgången på till dylika egnahemslägenheter lämplig

kronojord vore i flera delar av landet så stor, att staten härigenom ägde

i sin hand ett medel att i viss mån reglera tillgången på egnahemslägenheter

och därmed även att motverka en alltför kraftig stegring av jordvärdet.

Att märka vore vidare, att, tack vare de för köparna gynnsamma bestämmelserna

angående sättet för köpeskillingens gäldande, anlitandet av

egnahemslånefonden i icke oväsentlig män minskades och därmed även

behovet att till densamma upplåna kapital.

Frågan om sättet för upplåtande av lägenheter å kronojord måste

därför anses stå i mycket nära samband med egnahemsfrågan i övrigt.

På grund härav och enär åt de sakkunniga uppdragits att utreda egnahemsfrågan

i hela dess vidd, hade de sakkunniga ansett sig böra till

behandling upptaga även förstnämnda fråga. För att kunna bilda sig

en föreställning om, huruvida bland dem, som i praktiken skulle tillämpa

i ämnet gällande bestämmelser, förefunnes någon allmän önskan att få

dem förändrade, hade de sakkunniga hos samtliga domänintendenter och

landskamrerare i de län, där antalet kronoegendomar vore av någon betydenhet,

anhållit om upplysning, huruvida några ändringar i samma

bestämmelser förmenades vara av behovet påkallade. Av de inkomna

svaren ansåge sig de sakkunniga hava fått bekräftat, att vid tillämpningen

av bestämmelserna i fråga åtskilliga brister visat sig vidlåda

desamma, särskilt beträffande förfaringssättet vid försäljningen och köpeskillingens

erläggande.

Enligt kungörelsen den 31 december 1909 ägde Kungl. Maj:t icke

utan Riksdagens hörande besluta om egnahemsupplåtelser från andra

utarrenderade kronoegendomar än sådana, som vid löpande arrendeperiods

utgång finge enligt Riksdagens beslut försäljas utan Riksdagens

vidare hörande, eller med andra ord sådana, som lämnade högst 600

kronor i årligt arrende.

Vid flera tillfällen hade emellertid ifrågasatts att utsträcka den åt

Kungl. Maj:t sålunda medgivna försäljningsrätten. Senast vid 1912 års

riksdag hade härom gjorts framställning, vilken dock av Riksdagen

avslagits. Enligt de sakkunnigas mening skulle det ur egnahemssynpunkt

vara önskligt, att Kungl. Maj:t erhölle rätt att utan Riksdagens

hörande avgöra om styckning och försäljning till egnahemslägenheter

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 170.

av därför lämpliga kronoegendomar, även om desamma lämnade mera än

600 kronor i årligt arrende. Då emellertid Riksdagen så nyligen som

skett avslagit en framställning i sådant syfte, hade de sakkunniga

ansett sig icke böra nu framlägga ett dylikt förslag, utan ville de för

närvarande allenast framhålla önskvärdheten av en förändring i antydd

riktning.

I 4 mom. uti kungörelsen den 31 december 1909 stadgades, att

förslag till åtgärder för upplåtande av egnahemslägeuheter från utarrenderad

kronoegendom skulle uppgöras vid egendomens uppskattning

till försäljning eller förnyad utarrendering. I Riksdagen hade emellertid

flera gånger väckts förslag i syfte att möjliggöra försäljning av

dylik egendom även under arrendetiden. Senast vid 1912 års Riksdag

hade genom motion i Andra kammaren framställts förslag i denna

riktning. Med anledning av sistnämnda motion hade Riksdagen beslutat

att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning, huruvida ej

på framställning eller efter medgivande av arrendator eller dennes rättsinnehavare

försäljning av kronans jordbruksdomäner eller delar av

sådana måtte kunna ske jämväl under löpande arrendetid.

En förändring av ifrågavarande stadgande i sålunda föreslagen

riktning syntes de sakkunniga vara av behovet påkallad. Otvivelaktigt

kunde fall inträffa, då det vore önskligt, att försäljning av utarrenderad

kronoegendom komme till stånd redan under löpande arrendetid. Exempelvis

kunde det för såväl staten som arrendatorns familj vara fördelaktigt,

att försäljning skedde vid arrendatorns död. Genom ett stadgande

i föreslagen riktning skulle även å egendomen bosatta torpare

beredas möjlighet att tidigare än nu kunde ske förvärva äganderätt till

av dem brukade torp. För staten torde enligt de sakkunnigas mening

icke någon olägenhet kunna uppkomma därav, att försäljning tillätes

under löpande arrendeperiod, i händelse staten och arrendatorn härom

vore ense.

I ännu högre grad skulle emellertid enligt de sakkunnigas mening

egnahemsbildandet främjas, därest arrendelagen ändrades därhän,

att staten medgåves att i arrendekontrakt göra förbehåll om rätt

att under arrendetiden upplåta till egnahemslägenheter lämpliga områden.

Härigenom skulle nämligen försäljning av dylika lägenheter

under en längre tidsperiod möjliggöras. Visserligen hade Riksdagen

avslagit en år 1909 framlagd proposition, däri förslag väckts om sådan

ändring i arrendelagen, att i kontrakt angående utarrenderande av kronan

tillhörig jordbruksdomän skulle få intagas förbehåll om skyldighet för

arrendatorn att under arrendetiden avstå område, som erfordrades för

Upplåtande

av lägenheter

under

löpande

arrendeperiod.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Köpares

kvalifika
tioner.

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 170.

allmänt ändamål eller för undersökning eller tillgodogörande av mineralfyndighet.

. Den And 1909 års Riksdag sålunda avsedda ändringen i arrendelagen

torde dock ej böra jämnställas med den nu ifrågasatta ändringen,

vilken icke syntes behöva vålla några egentliga olägenheter. Vid arrendeavtals

ingående borde nämligen vissa bestämda områden kunna angivas

såsom möjligen avsedda att under arrendetiden i händelse av behov frånskiljas

egendomen. Dessa områden borde på förhand särskilt värderas

och uppskattas, varjämte i kontraktet borde intagas bestämmelser om

huru stort belopp skulle avdragas från arrendesumman för varje särskild

lägenhet, vilken under arrendetiden frånskildes egendomen för att upplåtas

till eget hem. Möjligt vore visserligen, att staten genom uppställande

av dylika villkor i arrendekontrakt icke skulle kunna betinga

sig fullt så höga arrenden som eljest, men minskningen torde i allmänhet

icke bliva avsevärd. I alla händelser borde icke farhågan härför tillmätas

avgörande betydelse, enär det ju onekligen såväl för staten som för

egnahemsrörelsen vore av stor betydelse, att staten vid efterfrågan å

egnahemslägenheter kunde i marknaden utsläppa lämpligt antal sådana

och icke såsom nu vore nödsakad att forcera försäljningen, innan utarrenderande

av huvudfastigheten ägde rum. De sakkunniga ansåge sig

dock ej för närvarande böra avgiva formligt förslag till dylik lagändring,

enär densamma icke skulle inverka på bestämmelserna uti ifrågavarande

kungörelse, utan ville de sakkunniga nu endast erinra om behovet av

en sådan lagändring.

Uti ifrågavarande kungörelse funnes i fråga om köpare av sådan

lägenhet, som icke skulle hembjudas viss person, stadgat, att köparen skulle

vara mindre bemedlad eller obemedlad, äga god frejd och hava gjort

sig känd för arbetsamhet och hederlig vandel samt, vad köpare av jordbrukslägenhet

beträffar, äga förutsättningar för drivande av ett mindre

jordbruk. Dylika bestämmelser saknades däremot beträffande sådan person,

vilken ägde rätt att erhålla hembud å lägenhet, ehuru visserligen stadgandet,

att lägenhet »må» hembjudas denne, inrymde Kungl. Maj:ts

befallningshavande befogenhet att pröva hembudstagarens lämplighet. De

sakkunniga ansåge emellertid, att beträffande varje köpare av lägenhet,

varom nu vore fråga, borde uttryckligen fordras samma intyg om god

frejd, sparsamhet, nykterhet och hedrande vandel, som krävdes av egnahemslånesökande.

Vad anginge kvalifikationen »mindre bemedlad eller

obemedlad», måste visserligen sådan egenskap anses vara stadgad även

beträffande köpare av hembjuden lägenhet, då ju ifrågavarande kungörelse

avsåge upplåtelser endast åt mindre bemedlade och obemedlade. Som

emellertid berörda kvalifikation särskilt föreskrivits i fråga om icke hem
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 170.

budsberättigad köpare, borde enligt de sakkunnigas mening, för undvikande

av missförstånd, samma kvalifikation uttryckligen stadgas även

beträffande bembudsberättigad köpare.

Enär de föreslagna bestämmelserna rörande köpares kvalifikationer

sålunda skulle bliva desamma för alla köpare, både de sakkunniga

funnit det vara lämpligast att sammanföra dessa bestämmelser på ett

ställe i ett nytt moment.

Vid avgivande av anbud å lägenhet både hittills tillämpats det

förfaringssätt, att anbuden ingåves oförseglade. Detta, förfaringssätt

både emellertid visat sig medföra den stora olägenheten, att en spekulant

å lägenheten kunnat erhålla del av förut inlämnade anbud och på grund

härav satts i tillfälle att förvärva lägenheten genom att avgiva ett anbud,

som allenast med någon eller några kronor överstege det högsta av de

förut inkomna anbuden. Dessa sistnämnda hade nämligen kommit ur

räkningen, så snart ett högre anbud från lämplig person inkommit. Den,

som sist, omedelbart före anbudstidens utgång, tagit del av inkomna

anbud, hade sålunda haft i sin hand att avgiva det högsta budet. Avgivandet

av anbud hade i följd härav blivit så att säga en auktion vid

diariet, där den sist bjudande haft största utsikt att erhålla lägenheten.

Det nuvarande förfaringssättet i fråga om anbuds ingivande hade

alltså visat sig mindre lämpligt. Så gott som samtliga landskamrerare

och domänintendenter hade ock i sina till de sakkunniga ingivna

yttranden ansett en ändring härutinnan nödvändig.

Några hade föreslagit, att anbuden borde inlämnas förseglade,

andra hade påyrkat en återgång till bestämmelserna i nådiga brevet

den 25 september 1896 och åter andra, att lägenhet, som icke skulle

hembjudas viss person, borde omedelbart utbjudas å offentlig auktion.

Såsom skäl för sistnämnda förfarande både anförts, att den allmänhet,

för vilken ifrågavarande upplåtelser vore avsedda, hade svårt att fatta

bestämmelserna rörande skriftliga anbuds ingivande och ofta härigenom

avhölles från att inlämna anbud, varemot auktion vore ett åtkomstsätt,

som för spekulanter vore något alldaglig^ naturligt och påtagligt.

Vidare hade framhållits, att större reda i hithörande förhållanden skulle

vinnas, därest förfaringssättet med anbuds ingivande upphörde och

offentlig auktion hölles, i likhet med vad som skedde vid försäljning av

annan kronojord.

Ehuru de nu anförda skälen för auktionsförfarandet måste tillmätas

en ganska stor betydelse, kunde det dock enligt de sakkunnigas

uppfattning icke förnekas, att infordrandet av anbud hade

det stora företrädet, att härigenom utbjudandet av lägenheter komme

Försäljnings
sättet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 170.

att jämnare motsvara efterfrågan därå. Upplåtandet av lägenheter behövde

nämligen under sådana förhållanden icke forceras, vilket i viss

mån alltid skedde vid auktionsförfarandet. Tillvägagångssättet med

anbuds ingivande medförde därjämte den fördelen, att även längre bort

boende personer kunde utan olägenhet uppträda såsom spekulanter, under

det att vid auktionsförfarandet spekulanterna i de flesta fall torde

komma att inskränkas till de mera närboende. Då anbud ingåves, funnes

dessutom större möjlighet att taga hänsyn till anbudsgivarnas lämplighet.

Starka skäl syntes därför de sakkunniga föreligga för bibehållande

av förfarandet med anbuds ingivande.

Att, såsom föreslagits, infordra förseglade anbud ansåge de sakkunniga

likväl icke lämpligt. Detta sätt att undvika öppen tävlan mellan

spekulanter och därigenom söka framtvinga högre anbud vore för längesedan

utdömt. Olägenheterna av ett sådant system hade just föranlett

till 1896 års bestämmelser i ämnet. De förseglade anbuden tvingade

visserligen fram det högsta pris, en spekulant ansåge sig vilja betala,

men tillika ofta ett högre pris än som vore erforderligt, enär spekulanten

av fruktan för befintligheten av en genom det förseglade anbudet

dold konkurrent tvingades att bjuda ett högre pris än som vid

fri och öppen tävlan skulle behövt ifrågakomma. Detta gällde särskilt

för den, som redan innehade en lägenhet, men icke vore hembudsberättigad.

En sådan person måste för att försäkra sig om att få tvärsida

på den lägenhet, han brukade, ingiva ett måhända oskäligt högt

anbud, ty eljest riskerade han, att högre anbud inkomme. Genom att

fordra förseglade anbud skulle staten visserligen erhålla det högsta

möjliga belopp för den jord, som staten avbände sig. Detta vore dock

icke syftet med ifrågavarande försäljningar. Avsikten med desamma

vore ju fastmera att möjliggöra för därtill lämpliga personer att erhålla

egnahemslägenheter till skäligt pris. Då staten bekomme minst det

värde, vartill lägenheten uppskattats, torde någon uppskruvning av försäljningspriset

därutöver icke vara lämplig.

Annorlunda ställde sig saken, då det gällde att skilja mellan

två eller flera spekulanter, vilka bjudit det uppskattade värdet. Enligt

bestämmelserna i 1896 års nådiga brev skulle, där två eller flera anbud

avgåves till det åsätta saluvärdet, anbudsgivarna av Kungl. Maj:ts befallningshavande

föreläggas att tillstädeskomma för tävlan sins emellan

å auktion. Genom återgång till dessa bestämmelser skulle man vinna,

att, där endast en spekulant funnes, denne skulle kunna erhålla lägenheten

till det åsätta saluvärdet, och att, där två eller flera spekulanter

vore för handen, dessa finge öppet tävla å auktion, och att sålunda

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 170.

ingen skulle, för att försäkra sig om att erhålla lägenheten, behöva

inlämna anbud till belopp utöver densammas åsätta värde.

De sakkunniga ansåge följaktligen 1896 års bestämmelser i förevarande

avseende vara lämpligare än de nuvarande och förordade alltså

återgång till förstnämnda bestämmelser.

Att, såsom för närvarande vore föreskrivet, infordra anbud å lägenhet

ända till tre gånger med en kortare arrendetid emellan varje gång,

tunne de sakkunniga icke längre vara behövligt, sedan jordförmedlingsbyråer

numera inrättats i åtskilliga län. Det syntes de sakkunniga lämpligare,

att, därest anbud å till försäljning utbjuden lägenhet icke inkomme,

densamma finge genom jordformedlingsbyrå utbjudas till salu under

viss, av Kungl. Majrts befallningshavande bestämd tid, och att, i händelse

även detta förfarande visade sig resultatlöst, lägenheten finge efter

Kungl. Maj:ts prövning antingen läggas åter till stamfastigheten eller

försäljas på auktion till den högstbjudande eller utarrenderas på kortare

tid och härunder ånyo utbjudas till försäljning genom jordförmedlingsbyrå.

Enligt nu gällande föreskrifter vore köpare, som medgivits rätt

att erlägga köpeskillingen genom avbetalningar, skyldig att redan vid

köpeavhandlingens upprättande erlägga en tiondel av köpeskillingen kontant

eller ock ställa borgen för att så stor del av köpeskillingen bleve

erlagd vid tillträdet. Sådan skyldighet vore däremot icke föreskriven

för köpare, som förklarat sig vilja betala hela köpeskillingen kontant. I

sistnämnda tall skulle nämligen köpeskillingen i sin helhet erläggas först

å tillträdesdagen. Emellertid hade erfarenheten visat, att en köpare

kunde under den långa tid, som ofta förflöte mellan köpeavhandlingens

upprättande och tillträdet av lägenheten, komma på andra tankar och

utan vidare avstå från köpets fullföljande, ett förhållande, som givetvis

kunde föranleda olägenheter och kostnader för staten.

Landskamrerarna i Södermanlands, Östergötlands och Örebro län samt

domänintendenten i förstnämnda län hade även anfört fall, då sådana

olägenheter uppstått, och hade såsom sin åsikt uttalat, att under alla förhållanden

en tiondel av köpeskillingen borde erläggas kontant vid köpeavhandlingens

upprättande eller ock säkerhet då avlämnas för erläggande

å tillträdesdagen av så stor del av köpeskillingen. Denna åsikt biträddes

av de sakkunniga.

Landskamrerarna i Jönköpings samt Göteborgs och Bohus län

ävensom domänintendenten i sistnämnda län hade förmält sig anse, att,

därest köpeskilling för jordbrukslägenhet skulle erläggas genom avbetalningar,

av köpeskillingen borde — i likhet med vad för sådant fall

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 122 höft. (Nr 170.) 3

Tid. och sätt

för köpeskillingens

erläggande.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Byggnadsskyldighetens

fullgörande.

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 170.

gällde beträffande bostadslägenhet — erläggas en tiondel årligen. Jämväl

de sakkunniga förmenade, att ett dylikt förfaringssätt vore lämpligt

särskilt ifråga om mindre, obebyggda jordbrukslägenheter. Det syntes

dock de sakkunniga icke böra ifrågakomma att göra detta sätt för köpeskillingens

gäldande obligatoriskt. Lämpligt vore däremot att tillstädja

köparen valfrihet härutinnan, varigenom betalningssättet torde komma

att bättre avpassas efter dennes ekonomiska villkor. De sakkunniga

föresloge alltså, att köpare av jordbrukslägenhet, vilken medgivits rätt

att erlägga köpeskillingen genom avbetalningar, skulle få göra detta

antingen på sätt, som nu funnes föreskrivet i fråga om sådan lägenhet,

eller ock med en tiondel årligen.

Landskamrerarna i Stockholms, Södermanlands och Östergötlands

län samt domänintendenten i Västmanlands län hade föreslagit, att befrielse

från byggnadsskyldighet måtte kunna medgivas köpare av obebyggd

lägenhet, därest köparen å annan fastighet ägde åbyggnader, som vore

tillräckliga för båda fastigheternas behov. De sakkunniga biträdde detta

förslag under uttalande tillika, att i dylika fall prövning, i vilken utsträckning

nya åbyggnader borde uppföras, borde, på framställning av

köparen, verkställas av Kungl. Maj:ts befallningshavande.

Landskamreraren i Östergötlands län hade vidare anmärkt, att

nu gällande bestämmelser, som avsåge att garantera, att byggnadsskyldigheten

bleve fullgjord, icke vore för ändamålet betryggande. Väl

vore i kungörelsen den 31 december 1909 föreskrivet, att köpare av

obebyggd lägenhet skulle avlämna eu förbindelse att inom fem år hava

lägenheten bebyggd vid äventyr att eljest nödgas erlägga ett belopp,

motsvarande en femtedel av köpeskillingen, vilken förbindelse skulle vara

av beskaffenhet att kunna intecknas i lägenheten. En dylik förbindelse

kunde emellertid icke intecknas, i händelse äganderätten till lägenheten

överginge å annan person och denne sökte lagfart å lägenheten samma

dag eller innan ansökning härom ingåves av den, som utfärdat förbindelsen.

Under sådana förhållanden funnes alltså ingen säkerhet för att

fastigheten verkligen bleve bebyggd. Detta vore emellertid en ganska

stor olägenhet. Avsikten med försäljning av kronoegendomar, på sätt

i 1909 års kungörelse stadgades, vore ju nämligen skapandet av egna

hem, men för att detta mål skulle kunna uppnås måste lägenheterna

givetvis bebyggas.

I skrivelse till domänstyrelsen av den 29 juli 1911 hade även

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Östergötlands län — med förmälan att

inom länet inträffat fall, då häradsrätt av nyss anförda skäl vägrat

meddela inteckning till säkerhet för dylik förbindelse — fäst domänsty
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 170.

relsens uppmärksamhet på nu ifrågavarande olägenhet. I sitt ovan omförmälda,

med anledning av berörda framställning avgivna utlåtande av

den 27 september 1912 hade domänstyrelsen framhållit, att i förenämnda

fall stadgandet i 15 mom. uti kungörelsen den 31 december 1909, vilket

avsåge att garantera lägenhets bebyggande, visat sig icke vara för

ändamålet betryggande; och hade domänstyrelsen föreslagit, att genom

tillägg till omförmälda stadgande kronan måtte beredas rätt att till

säkerhet för förbindelse, varom i samma stadgande nämndes, erhålla

inteckning såsom för ogulden köpeskilling enligt 11 kap. 2 § jordabalken.

De sakkunniga, som tagit del av ovannämnda utlåtande, ansåge

likväl för sin del, att den åtgärd, som av domänstyrelsen sålunda föreslagits

för att trygga lägenhets bebyggande, vore mindre lämplig, enär

densamma förutsatte ändring av gällande lag. Ett enklare, men för

ändamålet fullt effektivt förfaringssätt vore däremot enligt de sakkunnigas

åsikt att vid försäljning av obebyggd lägenhet höja köpeskillingen

med den ifrågavarande förbindelsens belopp samt i lägenheten inteckna

samma belopp, vilket dock ej borde löpa med ränta. Sedan lägenheten

blivit i stadgad ordning bebyggd, borde förbindelsen återställas

till köparen.

Enär de sakkunniga tillika föresloge, att stämpelfrihet måtte beviljas

köpare av i förevarande kungörelse avsedd lägenhet, skulle

några förhöjda kostnader icke komma att drabba köparen på grund av

att köpeskillingen ökades. Men även om dylik stämpelfrihet icke bleve

medgiven, borde knappast den högre stämpelavgift, som det av de

sakkunniga nu ifrågasatta förfaringssättet skulle komma att medföra, få

verka till hinder för genomförande av vad sålunda föreslagits.

Det hade synts de sakkunniga vara mindre lämpligt, att, såsom

i nådiga brevet till domänstyrelsen den 31 december 1909 vore

föreskrivet, köparen skulle ensam vidkännas lagfartskostnaden och andra

med köpet förenade utgifter. Enligt bestämmelserna i förordningen

angående stämpelavgiften den 18 september 1908 skulle emellertid, därest

ej annorlunda överenskommits, stämpel till köpebrev, på grund varav

lagfart söktes, gäldas till hälften av vardera kontrahenten. För att

underlätta egnahemsbildandet å kronojord vore det dock enligt de sakkunnigas

förmenande lämpligare att låta staten vidkännas jämväl köparens

hälft av lagfartskostnaderna. Åven stämpel å lagfartsbevis och lagfartsprotokoll

borde eftergivas, enär staten icke hade någon anledning att

beskatta försäljning av egna lägenheter. Stämpelfrihet vore ju medgiven

beträffande fångeshandling, på grund av vilken lagfart söktes å järnväg.

Lagfartskostnad

in. m.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Försäljning

till bolag

eller

förening.

De sakkunnigas

förslag.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 170.

Innan område, som befunnes lämpligt att användas till bildande

av egnahemslägenheter, finge försäljas till bolag eller förening, skulle

enligt nu gällande bestämmelse frågan härom i varje fall underställas

Riksdagens prövning.

Denna bestämmelse hade synts de sakkunniga mindre lämplig för

det fall, att fråga vore om egendom, som eljest finge utan Riksdagens

hörande försäljas. Overlätes prövningsrätten i sådant fall till Kungl.

Maj:t, vunnes härigenom den fördelen, att anbud kunde tidigare antagas,

i följd varav den förening eller det bolag, som övertoge området, skulle

lättare kunna medhinna att före tillträdesdagen få alla förberedande

åtgärder för försäljningen till egnahemslägenheter undangjorda.

Ett stadgande att upplåtelse till bolag eller förening endast finge

ske, därest anbudet uppginge till minst uppskattningsvärdet, torde vara

tillfyllest för att trygga staten mot förlust.

Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställde de sakkunniga,

att kungörelsen den 31 december 1909 måtte erhålla följande

ändrade lydelse:1)

1. lika med nuvarande 1 mom.;

2. lika med nuvarande 2 inom.;

3. lika med nuvarande 3 mom.;

4. att förslag till åtgärder i förberörda hänseende må uppgöras,

såvitt fråga är om utarrenderad egendom, vid egendomens uppskattning

till försäljning eller förnyad utarrendering eller, på framställning eller

efter medgivande av arrendator eller dennes rättsinnehavare, under löpande

arrendeperiod, och där egendomen icke är utarrenderad, i den mån

domänstyrelsen så finner lämpligt, därvid skall iakttagas — förutom att

förenämnda bestämmelser angående storlek å egnahemslägenheter skola

lända till efterrättelse — att i förslaget skola upptagas särskilda försäljnings-

och arrendevärden för varje lägenhet;

5. lika med nuvarande 5 mom.;

6. lika med nuvarande 6 mom.;

7. att, där upplåtelse i förenämnda syfte blivit i föreskriven ordning

beslutad, till köpare må antagas allenast mindre bemedlad eller obemedlad,

som äger god frejd och är känd för sparsamhet, nykterhet och hedrande

vandel samt, vad jordbrukslägenhet beträffar, äger förutsättningar för

drivande av ett mindre jordbruk;

’) De av de sakkunniga föreslagna förändringarna liava utmärkts med kursiv stil,

ock uteslutningarna kava därjämte satts inom klammer.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 170.

8. att lägenhet, som är bebyggd med enskild person tillhörande

boningshus, skall, såvitt lian uppfyller de i 7 mom. angivna förutsättningar,

hembjudas denne till inlösen mot det lägenheten åsätta försäljningsvärde;

9. att jämväl lägenhet, som är bebyggd med kronan tillhöriga hus''

skall under i 7 mom, stadgade förutsättningar hembjudas brukaren, därest

antingen denne själv eller ock han och medlemmar av hans familj före

honom innehaft densamma under en tid av sammanlagt minst fem år

och därunder väl hävdat lägenheten;

10. att i fråga om lägenheter, som icke, efter ty under 8 och

9 inom. sägs, hembjudas viss person, skall gälla:

att lägenhet, där ej särskilda skäl därtill föranleda, ej må upplåtas

till den, som redan äger. fast egendom av den storlek,'' att därå kan

lödas en familj; dock att ej mer än en lägenhet må upplåtas till samma

person;

att lägenhet skall utbjudas till försäljning under hand mot köpeskilling,

[minst] motsvarande det åsätta saluvärdet;

^att, där från lämpliga personer två eller flera anbud inkomma till

det åsätta saluvärdet eller däröver, auktion mellan anbudsgivarna skall

anställas för avgörande av företrädet emellan dem;

att, om å lägenhet köpeanbud till minst det åsätta saluvärdet icke

avgivits, lägenheten skall, där så befinnes lämpligt, genom domänstyrelsens

försorg utarrenderas på viss kortare tid för att under tiden genom

jo) dförmedlingsbyraerna till salu hallas [för att vid dess slut och efter ny

värdering, därest sådan finnes erforderlig, ånyo utbjudas i förut nämnd

ordning]; samt

att, sedan en lägenhet på här angivet sätt blivit till försäljning

utbjuden [tre gånger] utan att för densamma saluvärdet bjudits, det skall

på Oss^ ankomma att avgöra, huruvida lägenheten skall, där så låter sig

göra, återförenas med stamhemmanet eller å offentlig auktion till den

högstbjudande försäljas eller om fortsatta försök skola, i den ordning

härförut sägs, göras med dess upplåtande under hand;

11. att, därest hembud, varom under 8 och 9 mom. förmäles, icke

antages, det må ankomma på domänstyrelsen att pröva, huruvida lägenheten

skall utbjudas till försäljning i den ordning, varom under 10 mom.

förmäles, eller på annat sätt disponeras;

12. lika med nuvarande 11 mom.;

13. lika med nuvarande 12 inom.;

14. att saluvärdet skall bestämmas med hänsyn därtill, att köpeskillingen

skall betalas kontant vid tillträdet, men att emellertid köpare,

som så önskar, må, där han därom framställer begäran vid anbudets

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 170.

avgivande, kunna medgivas att inbetala köpeskillingen genom avbetalningar

i den ordning, bär nedan under 16 mom. förmäles, därvid å oguldet

belopp skall erläggas ränta efter 3.6 för blindrå om året;

15. att köpare, som förklarat sig vilja erlägga köpeskillingen kontant,

är skyldig att vid köpeavhandlingens upprättande erlägga en tiondel av

köpeskillingen, dock att denna tiondel kan få betalas vid tillträdet, såvida

två av Vår befallningshavande som vederhäftiga ansedda personer borga

en för båda och båda för en såsom för egen skuld för samma betalning;

16. att, där köpare finnes böra medgivas att erlägga köpeskillingen

genom avbetalningar, beträffande dess gäldande skola gälla

följande bestämmelser, nämligen;

a) i fråga om jordbrukslägenhet (lika med nuvarande 14 mom. a));

att därest köpare av jordbrukslägenhet så önskar, köpeskillingen kan

erläggas på sätt här nedan under b) stadgas;

b) i fråga om bostadslägenhet (lika med nuvarande 14 mom. b));

17. att köpare av obebyggd lägenhet skall senast vid tillträdet

avlämna förbindelse att inom fem år hava lägenheten bebyggd med

bostad och, där fråga är om jordbrukslägenhet, med för lägenhetens

skötsel i övrigt nödiga byggnader, och skall köpesumman, till säkerhet

för nybyggnadsskyldighetens fullgörande, ökas med en femtedel över den

avtalade; skolande skuldförbindelse med inteckning srätt i lägenheten även

å detta belopp, dock löpande utan ränta, särskilt avlämnas, att sedermera

återställas till köparen, därest denne inom utsatt Hd visar, att lägenheten

är bebyggd med föreskrivna byggnader; Vår befallningshavande dock medgivet

att, efter framställning av köpare, som redan äger för lägenhetens

skötsel lämpliga byggnader, meddela undantag helt eller delvis från byggnadsskyldighetens

fullgörande;

18. att inteckning, varom under 17 mom. förmäles, må, där vederbörande

köpare fått egnahemslån sig beviljat, kunna efter Vår befallningshavandes

beprövande i anseende till förmånsrätten nedflyttas närmast

efter den för egnahemslånet erforderliga inteckning;

19. att köpebrev utfärdas [vid tillträdet], sedan föreskrivna villkor

blivit uppfyllda, och att, när lagfart å dylikt köpebrev sökes, expeditionen

kostnadsfritt utfärdas;

20. att, där beträffande område, som befinnes lämpligt att användas

till bildande av egnahemslägenheter, anledning yppas att antaga, att

anbud å område^ kommer att göras av bolag eller förening, som uppfyller

villkoren för erhållande av lån från jordförmedlingsfonden, området

må vid uppskattningsförrättningen värderas jämväl för försäljning i

odelat skick;

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 170.

därest dylikt anbud till minst uppskattning svärdet sedermera inkommer,

skall detsamma, i händelse området tillhör egendom, som utan Riksdagens

hörande må försäljas, underställas Vår prövning och avgörande,

samt i annat fall, därest anbudet av Oss finnes förtjäna avseende, underställas

Riksdagens prövning, innan vidare åtgärd för lägenheters upplåtande

företages;

21. lika med nuvarande 19 mom.;

22. lika med nuvarande 20 mom.

De sakkunniga ville vidare framhålla, att, därest de av dem föreslagna

ändringarna i kungörelsen den 31 december 1909 bleve

genomförda, åtskilliga ändringar måste i överensstämmelse därmed vidtagas

även i nådiga brevet samma dag till domänstyrelsen med bestämmelser

att lända till efterrättelse i fråga om egnahem slägenheters

upplåtande från vissa kronoegendomar. Bestämmelserna i nämnda nådiga

brev borde jämväl i övrigt i viss mån ändras. De sakkunniga hade ock

uppgjort förslag till ändrad lydelse av samma nådiga brevs bestämmelser.

Såsom jag i det föregående omnämnt, hava de sakkunniga vid av- Särskilda

givande av sitt betänkande haft att taga i övervägande tre särskilda,

på Kungl. Maj:ts prövning beroende framställningar i föreliggande ämne. nmgau

En av dessa, nämligen domänstyrelsens framställning i skrivelse den 27

september 1912 om vidtagande av åtgärder för vinnande av större

trygghet för att en försåld obebyggd egnahemslägenhet skulle bliva

bebyggd inom föreskriven tid, hava de sakkunniga, redan innan framställningen

remitterats till dem, under hand tagit del av och vid utarbetandet

av sitt förberörda förslag beaktat. Rörande de två andra framställningarna,

vilka kommit de sakkunniga tillhanda först sedan de

uppgjort sitt förslag, hava de särskilt yttrat sig uti det avgivna betänkandet.

Den ena av sistberörda två framställningar angår, såsom nämnts, Uppskovmed

frågan om utsträckt möjlighet för köpare av jordbrukslägenhet att erhålla amot[^“gs''

anstånd med tiden för amorteringsskyldighetens inträdande. inträdande.

Vid 1910 års Riksdag väcktes i Första kammaren en motion

häruti framhölls, att på ett i stort sett tillfredsställande sätt tillfälle beretts

för sådana med smärre kapital försedda arbetare, som önskade bliva

småbrukare, att förskaffa sig för ändamålet erforderlig mark. Emellertid

kunde det ifrågasättas, huruvida icke tillfälle till anskaffande av sådan

mark borde beredas även åt arbetare, som vore alldeles utan tillgångar

utöver nödigt bohag och dylikt eller i alla händelser icke förfogade

över besparingar i den utsträckning, att dessa kunde förslå till er
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 170.

läggande av någon del av köpeskillingen för jord och till uppförande av

nödiga byggnader, där sådana icke funnes. En utväg att lösa denna

fråga vore, att staten försålde jord till blivande småbrukare och läte hela

köpeskillingen innestå viss tid, exempelvis fem år, samt därefter upptoge

en lindrig amortering, ävensom att vid försäljning av allenast ouppodlad

jord räntefrihet Unge under de första åren åtnjutas. I anledning

härav hemställdes i motionen om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran

om framläggande av förslag i ämnet.

Jordbruksutskottet betonade i sitt utlåtande nr 47 med anledning

av nämnda motion, att man fortfarande måste fasthålla vid den

fordran, att en person, för att komma i åtnjutande av särskilt bistånd

från det allmännas sida vid bildande av eget hem, skulle i någon mån

kunna själv bidraga till det egna hemmets förvärvande. Ett vid 1909

års Riksdag väckt förslag, att amorteringsskyldighetens inträdande skulle

kunna framflyttas, även i händelse lägenheten vore till större delen

obebyggd eller i avsevärd mån ouppodlad, hade visserligen blivit av

statsutskottet avstyrkt såsom av omständigheterna icke påkallat, då i

regel egnahemslån kunde erhållas för byggnadernas uppförande. Jordbruksutskottet

ansåge dock detta förslag tilltalande, enär det för köpare

av dylik lägenhet utan tvivel skulle i många fall vara till fördel att få tiden

för amorteringen av köpeskillingen framflyttad, till dess hans skuldbörda

genom avbetalning å egnahemslånet blivit minskad och lägenhetens avkastningsförmåga

hunnit uppdrivas. Utskottet hemställde med anledning

härav, att Riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om framläggande

av förslag till sådan ändring av nu gällande bestämmelser beträffande

amortering av köpeskillingen för jordbrukslägenhet, att anstånd måtte

kunna i större omfattning än nu finge äga rum medgivas intill femtonde

året efter året för tillträdet.

Denna utskottets hemställan blev av Riksdagen bifallen, och avläts

med anledning härav skrivelse till Kungl. Maj:t den 25 maj 1910.

Såsom jag redan i det föregående meddelat, remitterades denna

skrivelse till domänstyrelsen, som infordrade yttranden i ämnet från

Kungl. Maj:ts samtliga befallningshavande och åtskilliga domänintendenter.

Dessa tillstyrkte alla i huvudsak Riksdagens framställning,

därvid dock Kungl. Maj:ts befallningshavande i några län betonade, afl

nu gällande bestämmelser i ämnet tillämpats så kort tid, att erfarenhet

ännu icke vunnits om behovet av ytterligare lindring i köpevillkoren.

Uti sitt förberörda utlåtande den 24 november 1911 anförde domänstyrelsen,

att, då den ifrågasatta utsträckningen av möjligheten för köpare

av jordbrukslägenhet att erhålla anstånd med amortering av köpeskillingen

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 170.

syntes vara ägnad att för mindre bemedlade avsevärt underlätta jordförvärv,

det vore önskvärt, att åtgärder vidtoges i det av Riksdagen

angivna syfte; och hemställde domänstyrelsen på grund härav, att fjärde

stycket av 14 mom. a) i kungörelsen den 31 december 1909 måtte

erhålla följande ändrade lydelse:

»att amorteringsskyldigheten inträder med fjärde året efter utgången

av det kalenderår, under vilket tillträdet ägt rum, dock att amorteringsskyldighetens

inträdande må efter Konungens befallningshavandes beprövande

framflyttas intill femtonde året efter aret för tillträdet, därest vid

upplåtelsen lägenhet är till avsevärd del ouppodlad eller ej försedd med

nödiga byggnader eller andra liknande skäl för beviljande av anstånd

föreligga».

Beträffande förevarande fråga hava de sakkunniga meddelat, att

de- redan i samband med granskningen av övriga bestämmelser i kungörelsen

den 31 december 1909 haft samma fråga under övervägande

och därvid icke funnit anledning föreslå någon utsträckning av rätten

till anstånd med tiden för amorteringsskyldighetens inträdande. Den

lättnad, som härigenom skulle beredas köpare av jordbrukslägenhet,

hade nämligen synts de sakkunniga bliva ganska ringa, då köpeskillingen

för obebyggda lägenheter i regel vore låg och följaktligen den årliga

amorteringen jämförelsevis obetydlig. Att märka vore tillika, att amorteringstiden

redan nu vore ganska lång och att genom framflyttning

av dess inträdande köparen först vid en ganska framskriden ålder

hunne inbetala hela sin skuld till staten.

Av de yttranden, som i ämnet avgivits av Kungl. Maj:ts befallningshavande

och av domänstyrelsen, hade emellertid de sakkunniga

funnit, att det vore ett allmänt önskemål, att i större omfattning än nu

kunde ske uppskov skulle kunna medgivas med tiden för amorteringsskyldighetens

inträdande. De sakkunniga hade därför ansett sig icke

böra avstyrka det framlagda förslaget, men ville dock i detta sammanhang

erinra om, att de hade för avsikt att i sitt huvudbetänkande

föreslå vissa lättnader för egnahemslåntagare, vilka lättnader jämväl

torde komma köpare av egnahemslägenheter å kronoegendomar till

godo.

Den tredje till de sakkunniga remitterade framställningen angår, Försäijuiugssåsom

nämnts, frågan om ändringar i föreskrifterna beträffande sättet för sattet’

egnahemslägenheters utbjudande till försäljning. Rörande denna fråga

har domänstyrelsen i sin ovanberörda skrivelse den 27 september 1912

anfört i huvudsak följande:

Vid försäljning av egnahemslägenheter från en kronoegendom i

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 122 höft. (Nr 170.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd■ Propsoition Nr 170.

Stockholms län hade inträffat, att spekulanter, genom att taga del

av inkomna anbud, berett sig tillfälle att förvärva lägenheterna genom

en mindre förhöjning av de högsta dittills inkomna anbuden. I anledning

härav hade domänstyrelsen hos Kungl. Maj:ts befallningshavande

i rikets samtliga län med undantag av Stockholms län anhållit om

yttrande och förslag angående sättet för ingivande av köpeanbud å

egnahemslägenheter, som upplätes från kronoegendomar. I sådant

hänseende hade Kungl. Maj:ts befallningshavande i 17 län förordat

ett stadgande av innehåll, att sådana anbud skulle infordras förseglade,

medan däremot Kungl. Maj:ts befallningshavande i de 6 övriga

länen funnit nu gällande bestämmelser i ämnet otillfredsställande

även med det ifrågasatta tillägget om anbudens försegling samt förordat

en återgång till föreskrifterna i 9 mom. av nådiga brevet

den 25 september 1896 angående bestämmelser att tjäna till efterrättelse

ifråga om lägenheters upplåtande från kronans jordbruksdomäner. Sistnämnda

förfaringssätt hade förordats av, bland andra, Kungl. Maj:ts

befallningshavande i Gfottlands län, som i sitt yttrande anfört följande.

Enligt 1896 års bestämmelser i ämnet hade man vid anbudens bedömande

endast att fästa avseende vid, om de uppginge till saluvärdet eller ej. Stannade

samtliga anbud under saluvärdet, skulle offentlig auktion äga rum.

Hade endast ett anbud uppgått till saluvärdet, skulle anbudet i fall av tillräcklig

säkerhet antagas. För den händelse åter flera anbud uppginge till eller

överstege saluvärdet, skulle åt dem, som avgivit dessa anbud, lämnas tillfälle

att vid förnyad tävlan bevaka sin rätt, och detta alldeles oberoende

av de ursprungliga anbudssummornas förhållande till varandra. Det saknade

då betydelse, om anbuden inkommit och till den för deras prövning bestämda

dagen bevarats i förseglat skick eller ej. Enligt nu gällande författning

åter måste Kungl. Maj:ts befallningshavande anses hava att vid

prövning av anbud, som i övrigt enligt givna föreskrifter ägde förutsättningar

för att kunna antagas, taga huvudsaklig hänsyn till anbudssummans

storlek. Åven den obetydligaste skillnad härutinnan tillförsäkrade

sålunda avgivaren av det högre anbudet utsikt att få detsamma

antaget. Endast om de högsta anbuden vore alldeles lika, funnes tillfälle

för anbudsgivarna till efterföljande tävlan. Under sådana förhållanden

syntes nödig hänsyn till anbudsgivarnas berättigade intressen bjuda, att

anbuden infordrades i förseglat skick. Det kunde emellertid ifrågasättas,

om icke en återgång härutinnan till den äldre lagstiftningen vore att

föredraga. För den, som önskade förvärva ett eget hem och fäst sig

vid eu viss lägenhet, funnes naturligtvis större trygghet att vinna detta

mål, om han, efter att hava bjudit det åsätta saluvärdet, bleve i tillfälle

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 170.

att tävla med andra spekulanter, än om lian skulle härifrån vara avskuren

därigenom, att vid de förseglade anbudens öppnande en konkurrent

befunnes hava bjudit allenast en obetydlighet mera.

Vad sålunda anförts hade föranlett domänstyrelsen att hos de 18

Kungl. Maj:ts befallningshavande, som icke uttalat sig angående lämpligheten

av återgång till 1896 års bestämmelser i ämnet, anhålla om yttrande

i berörda hänseende. Med anledning härav hade Kungl. Maj:ts befallningshavande

i 11 län meddelat, att de ansåge dylik återgång vara

önskvärd. Kungl. Maj:ts befallningshavande i de övriga 7 länen, nämligen

Stockholms, Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Ålvsborgs, Jämtlands

och Västerbottens län, hade däremot yttrat, att återgång till 1896 års

bestämmelser ej syntes böra äga rum. Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Jönköpings och Västerbottens län hade emellertid ifrågasatt, att förfarandet

med ingivande av anbud borde upphöra och auktion i varje

fall äga rum. Kungl. Maj:ts befallningshavande i Kronobergs län hade

ansett, att nu gällande bestämmelser i ämnet borde bibehållas med tillägg

— förutom att anbuden skulle ingivas i förseglat skick — att, därest

innehavare av lägenhet befunnes vara anbudsgivare, denne skulle erhålla

rätt att efter hembud förvärva lägenheten till pris motsvarande

det högsta anbud, som avgivits.

I ämnet gällande författningar innehölle icke, anförde domänstyrelsen

vidare, några bestämmelser därom, att anbud å lägenhet skulle infordras

förseglade eller eljest hemlighållas. Med författningarnas anda

och mening syntes visserligen bäst överensstämmande, att inkomna anbud

icke före anbudstidens utgång bleve för allmänheten tillgängliga, men

saknaden av närmare bestämmelser härutinnan torde måhända medföra,

att vederbörande ej ansåge sig kunna förvägra någon att taga del av

dylika anbud. På grund härav ansåge domänstyrelsen, att en komplettering

av författningarna borde äga rum i förevarande hänseende.

Den av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Kronobergs län föreslagna

utvägen att tillerkänna brukare av lägenhet rätt att efter hembud

förvärva lägenheten till pris, motsvarande det högsta anbud, som

avgivits, syntes dock ej vara att förorda. Ett sådant förfaringssätt skulle

nämligen vara i hög grad ägnat att avhålla eventuella spekulanter. Däremot

borde det kunna ifrågasättas, huruvida ej i de rätt sällsynta fall,

då bebyggd lägenhet utbjödes till försäljning enligt bestämmelserna i

9 mom. uti kungörelsen den 31 december 1909, brukarens av lägenheten

intressen skulle kunna tillgodoses på det sätt, att, där anbud uppgående

till eller överstigande det åsätta saluvärdet avgivits av brukaren och

anbud till enahanda eller högre belopp inkommit jämväl från eu eller

s. 28 Kontrollera mot PDF

Domän
styrelsen.

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 170.

flera andra lämpliga personer, auktion anställdes för avgörande av

företrädet mellan brukaren och de såsom lämpliga köpare ansedda personer,

vilkas anbud uppginge till eller överstege saluvärdet.

Återgång till de äldre bestämmelserna i vidsträcktare man än

nu angivits ansåge sig domänstyrelsen ej böra förorda, enär tillräcklig

erfarenhet ännu saknades beträffande verkningarna av nu gällande bestämmelser.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts hemställde domänstyrelsen,

att bestämmelse måtte meddelas dels därom att av Kungl.

Maj:ts befallningshavande, jämlikt 7 mom. i nådiga brevet den 31 december

1909 infordrat anbud å till försäljning avsedd egnahemslägenhet,

skulle vid avlämnandet till Kungl. Maj:ts befallningshavande vara inneslutet

i förseglat konvolut med påskrift, att detsamma innehölle anbud

å lägenheten, ävensom att sålunda avlämnade anbud ej finge öppnas

förrän efter anbudstidens utgång, dels och därom att vid försäljning på

sätt vore stadgat i fråga om lägenhet, som ej skulle hembjudas viss person,

av lägenhet, som vore bebyggd med kronan tillhöriga hus, skulle

iakttagas, att, där anbud uppgående till eller överstigande saluvärdet

avgivits av lägenhetens brukare och anbud till enahanda eller högre

belopp inkommit jämväl från annan lämplig person, auktion skulle

anställas för avgörande av företrädet mellan brukaren och de såsom

lämpliga köpare ansedda personer, vilkas anbud uppginge till eller överstege

saluvärdet.

Rörande den föreliggande frågan hava de sakkunniga anfört, att

vad däri yttrats av Kungl. Maj:ts befallningshavande och domänstyrelsen

ytterligare stärkt de sakkunniga i deras övertygelse om lämpligheten

och behovet av en återgång till 1896 års bestämmelser i ämnet. Det

övervägande flertalet Kungl. Maj:ts befallningshavande hade även tillstyrkt

en dylik återgång. Endast några få av dem hade uttalat en

annan uppfattning och hemställt, att anbud borde inlämnas förseglade.

Vid bifall till domänstyrelsens ovannämnda förslag skulle de olägenheter,

som vidlådde det nuvarande förfaringssättet, väl i viss mån försvinna,

men dock i huvudsak kvarstå. Med åberopande av vad de sakkunniga

förut i ämnet anfört, hemställde de, att åt bestämmelserna härutinnan

måtte givas den förändrade lydelse, som av de sakkunniga, på sätt ovan

angivits, blivit föreslagen.

Domänstyrelsen har uti sitt den 8 februari 1913 avgivna utlåtande

över de sakkunnigas betänkande anfört huvudsakligen följande.

De sakkunnigas uttalande om önskvärdheten av att Kungl. Maj:t

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 170.

finge utan Riksdagens hörande avgöra frågor om styckning och försäljning

till egnahemslägenheter jämväl av sådana kronoegendomar,

vilka lämnade mera än 600 kronor i årligt arrende, funne domänstyrelsen

sig böra biträda med hänsyn till den betydligt ökade snabbhet, som

därigenom skulle vinnas i avseende å dylika ärendens avgörande.

Frågan om vidtagande av åtgärder i syfte att möjliggöra försäljning

av lägenheter från utarrenderad kronoegendom redan under pågående

arrendeperiod hade styrelsen behandlat uti ett jämväl den 8 februari 1913

avgivet utlåtande i anledning av Riksdagens skrivelse den 24 maj 1912

(nr 121) i fråga om åvägabringande av utredning och förslag angående

upplåtande till försäljning av vissa kronoegendomar; och ville styrelsen,

under hänvisning till vad i sistberörda utlåtande anförts, nu hemställa,

att 4 mom. i kungörelsen den 31 december 1909 måtte erhålla följande

ändrade lydelse:

»4: o) att förslag till åtgärder i förberörda hänseende må uppgöras

vid de uppskattningsförrättningar, som hållas å utarrenderad egendom,

eller eljest när domänstyrelsen så finner lämpligt, därvid skall iakttagas

— förutom att förenämnda bestämmelser angående storlek å egnahemslägenheter

skola lända till efterrättelse — att i förslaget skola upptagas

särskilda försäljnings- och arrendevärden för varje lägenhet».

Till de sakkunnigas förslag beträffande köpares kvalifikationer

funne sig domänstyrelsen böra tillstyrka bifall.

Vad anginge frågan om sättet för utbjudande till försäljning av

lägenhet, som icke skulle hembjudas viss person, åberopade styrelsen

innehållet i sin här ovan återgivna skrivelse i ämnet av den 27

september 1912. Styrelsen kunde icke dela den av de sakkunniga

uttalade farhågan, att, därest, på sätt styrelsen föreslagit, anbud

å till försäljning utbjuden lägenhet skulle ingivas i förseglat skick, priset

å lägenheten skulle komma att över hövan uppdrivas. Enligt styrelsens

åsikt skulle snarare de sakkunnigas förslag, enligt vilket auktionsförfarandet

komme att vinna betydligt ökad tillämpning, medföra vådor av

antydd art. För övrigt torde avsikten vid utfärdandet av 1909 års författning

i ämnet liava varit att så mycket som möjligt undvika auktionsförfarandet

och att i stället få till stånd försäljning under hand.

Domänstyrelsen ansåge sig böra biträda de sakkunnigas uttalande

om lämpligheten av att, därest anbud å till försäljning utbjuden lägenhet

icke inkomme, lägenheten skulle genom jordförmedlingsbyrå utbjudas till

salu under viss av Kungl. Maj:ts befallningshavande bestämd tid och

att, i händelse även detta förfarande visade sig resultatlöst, lägenheten

finge, efter Kungl. Maj:ts prövning, antingen läggas åter till stamfastig
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

so

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 170.

heten eller försäljas på auktion till den högstbjudande eller utarrenderas

på kortare tid och härunder ånyo utbjudas till försäljning genom jordförmedlingsbyrå.

I likhet med de sakkunniga ansåge styrelsen, att vare sig köpeskilling

för lägenhet skulle erläggas kontant eller genom avbetalningar,

köparen borde vara skyldig att redan vid köpeavhandlingens upprättande

antingen erlägga en tiondel av köpeskillingen kontant eller ock avlämna

säkerhet för erläggande å tillträdesdagen av så stor del av köpeskillingen.

De sakkunniga hade vidare föreslagit, att köpare av jordbrukslägenhet,

vilken medgivits rätt att erlägga köpeskillingen genom avbetalningar,

skulle få göra detta antingen på sätt, som nu funnes föreskrivet

i fråga om sådan lägenhet, eller ock med en tiondel årligen.

Av de sakkunnigas förslag till ändrad lydelse av 1909 års kungörelse

uti nu ifrågavarande del framginge emellertid, att de sakkunniga ej

avsett en fakultativ återgång till förut gällande betalningsvillkor, utan

endast att gällande villkor för erläggande av köpeskilling för bostadslägenhet

skulle kunna vinna tillämpning jämväl beträffande jordbrukslägenhet,

eller med andra ord att även vid betalning av köpeskilling

med en tiondel årligen ränta skulle erläggas å ogulden del av köpeskillingen.

Mot detta förslag hade domänstyrelsen ej något att erinra, men

styrelsen kunde dock ej underlåta att i detta sammanhang framhålla,

att, enligt vad styrelsen från många håll inhämtat, de förut gällande

betalningsvillkoren med en tiondel årligen utan räntebetalningsskyldighet

ansåges hava vida bättre motsvarat sitt ändamål än de nu gällande.

Under nuvarande förhållanden ägde en spekulant å jordbrukslägenhet

ej någon visshet om, huru betalningsvillkoren komme att

gestalta sig, och även om han lyckades underhand från Kung!. Maj:ts

vederbörande befallningshavande få meddelande om, vilka medgivanden

Kungl. Maj:ts befallningshavande vore villig lämna honom i avseende

å amorteringsskyldigheten, torde det i regel ställa sig rätt svårt för

honom att kalkylera fram, huru pass betungande köpeskillingens

betalande kunde bliva. Att förut gällande villkor varit goda villkor,

hade han däremot genast kunnat förvissa sig om. För sådana

personer, som genom träget arbete i yngre dagar velat trygga sig för

äldre dagar, då arbetsförmågan minskades, hade den tioåriga betalningstiden

varit väl avpassad. Anmärkningsvärt vore även, att vid hittills

skedda försäljningar av lägenheter enligt 1909 års kungörelse köpare

avsevärt ofta inbetalat hela köpeskillingen kontant vid tillträdet. Ej

heller syntes det böra alldeles lämnas ur räkningen, vilken betydligt

ökad arbetsbörda och därigenom även ökad kostnad för det allmänna

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 170.

det genom 1909 års kungörelse utan domänstyrelsens medverkan tillkomna

betalningssättet medfört genom de många rånte- och kapitalinbetalningarna,

vilka ofta sträckte sig över trettio år och gåve bokföringen

över dessa kronans inkomster ett hittills ej anat omfång.

I detta sammanhang ville domänstyrelsen erinra om, att styrelsen

i sitt ovan återgivna utlåtande av den 24 november 1911 uttalat sig

för en utsträckning av möjligheten för köpare av jordbrukslägenhet

att erhålla anstånd med tiden för amorteringsskyldighetens inträdande.

Styrelsen ansåge fortfarande, att den av styrelsen i nyssberörda utlåtande

förordade ändring vore önskvärd.

I nu gällande stadgande om skyldighet för köpare av obebyggd

lägenhet att inom viss tid bebygga lägenheten hade de sakkunniga

föreslagit den ändring, att köpare, som å annan fastighet ägde för den

inköpta lägenhetens skötsel lämpliga byggnader, skulle kunna efter

Kungl. Maj:ts befallningshavandes beprövande helt eller delvis befrias

från byggnadsskyldighetens fullgörande. Domänstyrelsen, som i några

fall, då köpare av obebyggd lägenhet ägt annan bebyggd lägenhet i

närheten av den inköpta, funnit sig böra hos Kungl. Maj:t tillstyrka

befrielse från nybyggnadsskyldighetens fullgörande, ansåge den nu föreslagna

ändringen vara av behovet påkallad.

Däremot ansåge sig styrelsen ej böra biträda de sakkunnigas

förslag, att köpeskillingen för obebyggd lägenhet måtte höjas med byggnadsförbindelsens

belopp. Detta förslag innebure nämligen enligt styrelsens

åsikt ett ej av behovet påkallat tilltrasslande av de redan nu rätt

invecklade bestämmelserna om sättet för köpeskillings gäldande. Den

utväg, styrelsen härvidlag angivit uti sitt utlåtande i ämnet av den 27

september 1912, syntes styrelsen innefatta den lämpligaste lösningen av

frågan, huru den av de sakkunniga i detta sammanhang omförmälda

olägenhet skulle kunna undvikas.

Någ ;on anledning att, såsom de sakkunniga föreslagit, låta kronan

vidkännas lagfartskostnaden och andra med köpet förenade utgifter syntes

domänstyrelsen ej föreligga. Köpare av kronojord, som försåldes jämlikt

bestämmelserna i nådiga brevet den 29 maj 1874, finge ju nämligen

ensam vidkännas ifrågavarande kostnader, vartill komme, att de utgifter,

kronan enligt de sakkunnigas förslag borde ikläda sig, ej skulle inskränkas

till avgiftsbeloppen, utan jämväl skulle avse andra kostnader såsom för

försändningar, bokföring, revision in. in.

Mot förslaget angående stämpelfrihet för upplåtelsehandling samt

för lagfartsbevis och lagfartsprotoll hade styrelsen däremot ej något att

erinra. Det förslag till ändrad lydelse av 1909 års kungörelse, de sak
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 170.

kunniga utarbetat, syntes emellertid giva vid handen, att de sakkunniga

tänkt sig, att hela" lagfarts proceduren skulle ombesörjas av kronans

tjänstemän och att härigenom ej heller lösen för lagfartsbevis och lagfartsprotokoll

skulle behöva ifrågakomma. Att en dylik anordning vore

olämplig, syntes dock domänstyrelsen uppenbart.

Förslaget, att ärenden angående försäljning till bolag eller förening,

som uppfyllde villkoren för erhållande av lån från jordförmedlingsfonden,

av egendom, som ej lämnade mera än 600 kronor i årligt arrende, skulle

kunna avgöras utan Riksdagens hörande, ansåge styrelsen beaktansvärt

med hänsyn till den stora betydelsen av sådana ärendens snabba

behandling.

Sedan domän styrelsen härefter ingått i granskning av de sakkunnigas

förslag till ändrad lydelse av de i nådiga brevet den 31 december

1909 givna bestämmelser att lända till efterrättelse i fråga om egnahemslägenheters

upplåtande från vissa kronoegendomar, har styrelsen i detta

sammanhang ansett sig böra göra följande uttalanden.

Kungörelsen den 31 december 1909 lämnade ej någon möjlighet

öppen att antaga köpeanbud, som understege vederbörande egendoms

saluvärde. Fall hade emellertid inträffat, då det skulle varit synnerligen

önskvärt, att dylik möjlighet funnits. Så till exempel i följande fall.

Förra trumpetarbostället Brusarp nr 1 i Nöttja socken av Kronobergs

län hade styckats i särskilda lotter. Fn av dessa hade överlämnats till

vattenfallsstyrelsens förvaltning, och två hade försålts med tillträdesrätt

den 14 mars 1911. Fn fjärde obebyggd lott, litt. Ac, som saluvärderats

till 2,880 kronor, hade under år i911 utbjudits till försäljning underhand

tre särskilda gånger, utan att antagligt anbud kunnat erhållas.

Efter det i början av år 1912 ytterligare ett utbud ägt rum, hade ett

anbud å 2,500 kronor inkommit. Anbudet, som avgivits under förbehåll

om tillträdesrätt den 14 mars 1912, hade förordats till antagande

av vederbörande domänintendent och Ivungl. Maj:ts befallningshavande i

orten. Av vederbörande kronofogde, som fått i uppdrag att försöka

under ett år från den 14 mars 1912 åter utarrendera ägolotten, hade

meddelats, att vid förhandlingar i sådant syfte uppställts såsom villkor

för arrendets mottagande, bland annat, att hägnad skulle uppföras i

gränsen mot tillstötande fastigheter, att, som åbyggnader icke funnes å

fastigheten, blivande arrendator skulle berättigas att därifrån bortföra

foder och gödsel eller att, om den ladugårdsbyggnad, som enligt fastställda

försäljningsvillkor skulle tillhöra området, finge, ehuru belägen

å annan fastighets ägor, användas för fodrets förvaring, samma byggnad

måtte i sådant fall förses med nytt tak i stället för dess dåvarande, som

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 170.

varit fullständigt förfallet. Kungl. Maj:ts befallningshavande hade vidare

upplyst, att den erbjudna arrendeavgiften icke komme att täcka de utgifter

och olägenheter, som skulle bliva en följd av berörda villkors

medgivande.

Under sådana förhållanden hade det ju varit en given sak, att köpeanbudet

borde antagas, och så hade även denna gång blivit fallet, sedan

ärendet av domänstyrelsen underställts Kungl. Maj:ts prövning.

På grund av nu anmärkta omständigheter syntes bestämmelse böra

meddelas därom, att köpeanbud, som, ehuru understigande saluvärdet,

likväl funnes vara av beskaffenhet att böra godkännas, skulle efter

Kungl. Maj:ts beprövande kunna antagas.

Enligt domänstyrelsens åsikt vore det jämväl önskvärt, om undantagsvis

och efter Kungl. Maj:ts beprövande i varje särskilt fall köpeanbud

kunde antagas utan hinder därav, att den person, som avgivit

anbudet, icke ägde föreskrivna kvalifikationer. Vid styckning av egendomar

i egnahemslotter hände nämligen ej sällan, att, med hänsyn till

de fordringar ifrågavarande kungörelse uppställde i fråga om köpares

kvalifikationer, en eller annan lott ej kunde försäljas. Följden härav

bleve upprepade utarrenderingar på korta tidsperioder och successiv försämring

av jorden med åtföljande förluster för statsverket. I sådana

och liknande fall vore det ur alla synpunkter önskvärt, att försäljning

finge äga rum utan iakttagande av bestämmelserna angående köpares

kvalifikationer.

De genom kungörelsen den 31 december 1909 fastställda grunder Departements.

för upplåtande av egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar hava chetennu

tillämpats under så lång tid, att erfarenhet i åtskilliga hänseenden

vunnits rörande lämpligheten av dessa grunder. På det hela taget torde

desamma hava befunnits vara väl ägnade att befrämja egnahemsbildandet,

ehuru visserligen, såsom av den här ovan lämnade redogörelsen framgår,

mer eller mindre befogade anmärkningar kunna riktas mot en och annan

bestämmelse i samma kungörelse.

Vad till en början angår frågan om utsträckande av den Kungl.

Maj:t nu medgivna rätten att utan Riksdagens hörande förordna om

försäljning av kronoegendomar synas enligt min mening goda skäl tala

för en sådan utsträckning. Då emellertid nämnda fråga icke äger direkt

samband med bestämmelserna uti ifrågavarande kungörelse, finner jag

mig icke hava anledning att i detta sammanhang underställa samma

fråga Kungl. Maj:ts prövning.

De sakkunniga hava hemställt om sådan ändring av nu gällande

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 saml. 122 höft. (Nr 170.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj-ts Nåd. Proposition Nr 170.

bestämmelser, att försäljning av utarrenderad kronoegendom eller del

därav skulle kunna ske jämväl under löpande arrendeperiod, om nämligen

överenskommelse härom kunde träffas med arrendatorn eller hans

rättsinnehavare. Tillika hava de sakkunniga uttalat sig för önskvärdheten

därav, att lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni

1907 ändrades därhän, att möjlighet bereddes kronan att vid upprättande

av arrendeavtal föreskriva skyldighet för arrendatorn att före arrendetidens

slut avträda i arrendet ingående, till egnahemslägenheter lämpliga

områden. Domänstyrelsen har närmare redogjort för sin ståndpunkt

till denna fråga uti sitt ovannämnda utlåtande den 8 februari

1913 i anledning av 1912 års Riksdags förut omförmälda skrivelse.

Domänstyrelsen uttalar därvid den meningen, att, om man verkligen

vill åstadkomma, att försäljningar till egna hem från kronoegendomar

skola i avsevärd omfattning kunna äga rum oberoende av tiden för

arrendenas upphörande, man då måste taga steget fullt ut och, med

ändring av gällande författningar, stadga skyldighet för arrendator att,

där sådant å kronans vägnar fordras, — givetvis mot lämpligt skadestånd

— avstå den arrenderade egendomen eller del därav.

För egen del ansluter jag mig till den av domänstyrelsen sålunda

intagna ståndpunkten. Av statsrådet och chefen för justitiedepartementet

har jag inhämtat, att han är betänkt på att låta utarbeta och för Kungl.

Maj:t framlägga förslag till ändring i ovan angivet syfte av lagen om

nyttjanderätt till fast egendom. I avbidan å sådant förslag — vilket dock

icke lärer kunna underställas Kungl. Maj:ts prövning i så god tid, att

proposition i ämnet kan avlåtas till nu pågående Riksdag — torde emellertid

lämpligen böra anstå med frågan om ändring i nu förevarande hänseende

av kungörelsen den 31 december 1909.

De sakkunnigas av domänstyrelsen tillstyrkta förslag, att av hembudsberättigade

köpare borde fordras samma kvalifikationer som av icke

hembudsberättigade köpare, kan jag ej biträda. Såsom de sakkunniga

påpekat, torde på grund av lydelsen av rubriken till ifrågavarande kungörelse

beträffande varje köpare gälla, att han skall vara mindre bemedlad

eller obemedlad. Men att i övrigt uppställa samma kvalifikationer för

alla köpare kan näppeligen vara lämpligt. Jag torde blott behöva erinra

om det fall, att eu person under en längre tid bebott och med hjälp

av sin familj brukat en lägenhet, men vid uppskattningstillfället är så

gammal eller så sjuklig, att han icke längre »äger förutsättningar för

drivande av ett mindre jordbruk». Att av detta skäl vägra en sådan

person hembud kan ej vara med billighet överensstämmande. Den

grund, på vilken hembudsrätten enligt nu gällande bestämmelser är

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 170.

byggd, torde väl vara, att en sådan rätt anses hava blivit förvärvad

genom det arbete och cle kostnader, som brukaren och hans familj nedlagt

å lägenheten. Att vid sådant förhållande uppställa lika stora anspråk

beträffande personliga kvalifikationer på en köpare, som redan besitter

en lägenhet — helst om den är bebyggd med honom tillhöriga hus —

som på eu köpare, vilken ej förut haft med lägenheten att skaffa, torde

ej böra ifrågakomma, så mycket mindre som ju bristande kvalifikationer

hos brukaren medför, att även hans familj måste gå från lägenheten.

För tydliggörande av den utav de sakkunniga uttalade mening, att de

nuvarande ordalagen i 7 och 8 mom. uti ifrågavarande kungörelse vore

sådana, att hembud till lägenhetsinnehavare icke ovillkorligen måste äga

rum, utan att Kungl. Maj:ts befallningshavande ägde befogenhet att vägra

hembud av lägenhet, om innehavaren skulle befinnas vara ovärdig att

komma i åtnjutande av dylik förmån, torde emellertid i 9 mom. böra

vidtagas den ändring, att det i början av samma mom. förekommande

ordet »må» varder uteslutet.

A andra sidan har jag intet att erinra däremot, att jämväl sparsamhet

och nykterhet upptagas bland de kvalifikationer, som fordras av

en icke hembirdsberättigad lägenhetsköpare.

Ej utan fog kan såsom eu oegentlighet i nu gällande bestämmelser

anmärkas, att, ehuru ifrågavarande kungörelse, enligt vad dess rubrik

angiver, avser upplåtelser allenast till mindre bemedlade eller obemedlade,

sådan kvalifikation finnes i kungörelsen uttryckligen föreskriven

i fråga om icke hembudsberättigad köpare. För att avlägsna denna

oegentlighet och på samma gång förenkla rubriken föreslår jag, att

ifrågavarande uttryck borttages från rubriken och att i stället i 7 och

8 mom. införas bestämmelser av innehåll att, för rätt till erhållande av

hembud, erfordras att vara mindre bemedlad eller obemedlad.

Domänstyrelsen har uttalat sig för önskvärdheten av ett stadgande

av innehåll, att köpeanbud undantagsvis skulle få antagas, utan hinder

av att detsamma avgivits av person, som ej uppfyller stadgade kvalifikationer.

Möjlighet härtill förefinnes emellertid redan nu — Kungl. Maj:t kan

ju enligt 9 mom. förordna om lägenhets försäljning å offentlig auktion till

»den högstbjudande». Härtill kommer, att — i händelse av bifall till de

sakkunnigas av mig här nedan förordade förslag om inskränkning i det

antal gånger, en lägenhet skall utbjudas till försäljning under hand —

förordnande om lägenhets försäljning å sådan auktion hädanefter skall

kunna av Kungl. Maj:t meddelas på ett långt tidigare stadium än enligt nu

gällande bestämmelser är möjligt. Vid sådant förhållande torde något stadgande

i det av domänstyrelsen antydda syftet näppeligen vara erforderligt.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 170.

Det nuvarande sättet för avgivande av köpeanbud bär visat sig

mindre tillfredsställande så tillvida, att spekulanter ansetts icke kunna

förvägras att före anbudstidens utgång taga del av inkomna anbud och

på så sätt satts i tillfälle att bjuda över dessa. En föreskrift, att anbud

skola ingivas förseglade, torde dock medföra åtskilliga olägenheter

för spekulanter, bland annat därutinnan att dessa — såsom de sakkunniga

påvisat — skulle av fruktan för konkurrenter drivas att avgiva

högre anbud än som för förvärvande av vederbörande lägenheter vore

erforderligt. En dylik förändring i det nu tillämpade sättet för anbuds

ingivande torde följaktligen icke vara önskvärd. Varder däremot stadgat,

att, i händelse från två eller flera lämpliga personer anbud inkomma

till det åsätta saluvärdet eller däröver, auktion skall emellan anbudsgivarna

anställas för avgörande av företrädet mellan dem, vinnes ju

härigenom den fördelen, att spekulant ej behöver avgiva högre anbud

än som nödigt är. Ett dylikt stadgande, som föreslagits av de sakkunniga

och förordats av det övervägande antalet Kungl. Maj:ts befallningshavande,

anser även jag mig böra tillstyrka.

I likhet med de sakkunniga anser jag det vara onödigt och opraktiskt

att infordra anbud å en lägenhet ända till tre gånger med eu kortare

arrendetid mellan varje gång. Det av de sakkunniga föreslagna enklare

förfaringssättet härutinnan synes mig tilltalande. Givetvis skulle det

vara förmånligt, om jordförmedlingsbyråerna kunde anlitas vid utbjudande

till försäljning av lägenheter, å vilka antagliga anbud icke

avgivits. Uttryckligt stadgande i sådan riktning synes dock icke böra

meddelas, tv dels finnas icke jordförmedlingsbyråer i alla län, och dels

torde även andra sätt för dylik lägenhets utbjudande böra kunna ifrågakomma.

Förslag till närmare föreskrifter härutinnan lärer jag sedermera

— vid framläggande av förslag till ändring i de bestämmelser, som i

förevarande hänseende meddelats genom nådiga brevet till domänstyrelsen

den 31 december 1909 — bliva i tillfälle att underställa Kungl. Maj:ts

prövning.

Enligt kungörelsen den 31 december 1909 får köpeanbud, som

understiger det åsätta saluvärdet, antagas endast i händelse lägenheten

efter Kungl. Maj:ts förordnande säljes på offentlig auktion. Domänstyrelsen

har framhållit, att det även i andra fall kunde vara fördelaktigt,

om möjlighet funnes att antaga ett sådant köpeanbud. Så skulle

ock otvivelaktigt vara händelsen, därest nu gällande bestämmelser om

infordrande av anbud å lägenhet ända till tre gånger komme att bibehållas.

Vid bifall till nyssberörda, av mig förordade förslag till ett

enklare tillvägagångssätt i fråga om lägenhets utbjudande till försäljning

opaginerad Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 170.

skulle emellertid, såsom jag redan påpekat, tillfälle beredas Kungl. Maj:t

att på ett tidigare stadium än nu är möjligt förordna om lägenhets försäljning

å offentlig auktion. Under sådana omständigheter torde ett

utsträckande av rätten att antaga köpeanbud, som understiger saluvärdet

ej vara erforderligt.

I likhet med de sakkunniga anser jag, att — på sätt för närvarande

finnes stadgat beträffande köpare, som medgivits rätt att erlägga köpeskillingen

genom avbetalningar — jämväl köpare, som skall betala köpeskillingen

kontant, bör vara skyldig att redan vid köpeavhandlingens

upprättande antingen erlägga en tiondel av köpeskillingen eller ock ställa

borgen för gäldande å tillträdesdagen av så stor del av köpeskillingen.

Jag tillstyrker det väckta förslaget att, därest köpare av jordbrukslägenhet

medgivits rätt att betala köpeskillingen genom avbetalningar,

sådan köpare skall, om han så önskar, äga att i likhet med köpare av

bostadslägenhet erlägga köpeskillingen med en tiondel årligen. Vid

sidan av detta betalningssätt bör emellertid det nu föreskrivna bibehållas,

helst detta senare sätt måste anses vara förmånligare än det

förra för lägenhetsköpare, som icke förfogar över några nämnvärda

kontanta tillgångar.

Sistnämnda förhållande har särskilt framhållits i den vid 1910 års

Riksdag väckta motion, som givit anledning till Riksdagens här ovan

omnämnda skrivelse av den 25 mai samma år med begäran om vidtagande

av åtgärder för att bereda möjlighet för köpare av jordbrukslägenhet

att i större omfattning än hittills kunnat ske erhålla anstånd

med tiden för amorteringsskyldighetens inträdande. Lika med domänstyrelsen

finner jag en utsträckt möjlighet till sådant anstånd vara ägnad

att befordra egnahemsbildandet. Visserligen kunde det ifrågasättas, att

medgivande av anstånd härutinnan borde inskränkas till sådana fall, då

lägenheten vid upplåtelsen är till avsevärd del ouppodlad eller ej försedd

med nödiga byggnader. Men även andra omständigheter, som i

lika hög grad motivera beviljande av anstånd, torde dock stundom kunna

förefinnas. Jag anser mig därför böra tillstyrka domänstyrelsens förslag

till ändring i förevarande hänseende av kungörelsen den 31 december

1909.

Fullgoda skäl synas mig tala för bifall till de sakkunnigas förslag,

att under av dem angiven förutsättning Kungl. Maj:ts befallningshavande

borde tillerkännas rätt att helt eller delvis befria köpare av obebyggd

lägenhet från byggnadsskyldighetens fullgörande. I detta sammanhang

vill jag anmärka, att Kungl. Maj:t redan i några fall funnit sig böra

medgiva sådan befrielse.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 170.

Såsom av det föregående inhämtas, hava fall inträffat, då den i

15 mom. uti kungörelsen den 31 december 1909 intagna bestämmelse,

som avser att garantera lägenhets bebyggande, visat sig icke vara för

ändamålet betryggande; och olika förslag hava framställts för att avhjälpa

denna olägenhet. De sakkunnigas förslag i sådant hänseende finner jag i

likhet med domänstyrelsen mindre lämpligt. Att i köpeavhandlingen

upptaga köpeskillingen till högre belopp än det, vartill densamma enligt

avtalet uppgår, synes mig icke tilltalande. Emellertid kan jag ej heller

biträda domänstyrelsens förslag härutinnan, vilket förutsätter ändring av

en viktig lagbestämmelse. För egen del kan jag icke finna annat än att

berörda olägenhet kan väntas framträda allenast i sällsynta fall. Då

härtill kommer, att densamma är av jämförelsevis underordnad betydelse

och aldrig kan vålla kronan någon förlust, synes mig anledning näppeligen

föreligga att i nu avsett syfte ändra lydelsen av ifrågavarande

bestämmelse.

Att vid lagfart å egnahemslägenheter medgiva mindre bemedlade

och obemedlade frihet från stämpel torde möjligen vara i viss mån

befogat. Men någon anledning att — med uteslutande av köpare i

samma ställning av mark i enskild ägo — stadga sådan förmån endast för

den, som av kronan tillhandla!’ sig dylik lägenhet, förefinnes icke enligt

min mening. Ej heller synas mig skäl föreligga att frikalla sådan

köpare från annan med köpet förenad kostnad. Jag kan således icke

biträda de sakkunnigas förslag i berörda hänseenden. Bifall härtill förutsätter

för övrigt ändringar i förordningarna angående stämpelavgiften

och expeditionslösen.

Slutligen anser jag mig böra tillstyrka det väckta förslaget om

rätt för Kungl. Maj:t att till bolag eller förening, som uppfyller föreskrivna

villkor för erhållande av lån från j ordform edlingsfonden, försälja till

bildande av egnahemslägenheter lämpligt område från kronoegendom,

om vars försäljning Kungl. Maj:t eljest äger att utan Riksdagens

hörande förordna. Sådan upplåtelse bör naturligtvis icke få ske till

pris, som understiger det området åsätta saluvärdet, och torde Kungl.

Maj:t böra genom stadgande av lämpliga köpevillkor söka i möjligaste

män förebygga, att området användes till annat än avsett ändamål.

Sedan departementschefen därefter uppläst ett inom jordbruksdepartementet

uppgjort förslag till grunder för upplåtande av egnahemslägenheter

från vissa kronoegendomar, vilket förslag skulle biläggas detta

protokoll, anförde departementschefen vidare:

Vid bifall till av mig nu ifrågasatta ändringar i gällande grunder

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 170.

för egnahemsupplåtelser måste givetvis vissa ändringar ske i de föreskrifter,

som i fråga om nämnda grunders tillämpning meddelats i här

ovan omnämnda nådiga brev till domänstyrelsen den 31 december

1909. De sakkunniga hava ock föreslagit åtskilliga ändringar i dessa

föreskrifter. Riksdagens medgivande torde böra utverkas därtill, att

Kungl. Maj:t må äga att beträffande ifrågavarande upplåtelser meddela

de närmare bestämmelser, som kunna finnas erforderliga, däri inbegripna

jämväl bestämmelser angående övergången till de nya grunderna.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå Riksdagen besluta,

dels att i ovan omförmälda förslag intagna grunder för upplåtande

av egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar skola från och med

den 1 januari 1914 lända till efterrättelse;

dels ock att Kungl. Maj: t skall äga meddela de närmare bestämmelser,

som kunna finnas erforderliga för tillämpningen av nyssnämnda

grunder samt för övergången från de i förevarande hänseende nu

gällande föreskrifter.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt förordnade,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga--

till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

Gösta Alster mark.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kttngl. Majds Nåd. Proposition AV 170.

Tab. A. Uppgift å antalet lägenheter, som försålts enligt knngl. kungörelsen den

31 december 1909 och varå Kung!. Maj:ts vederbörande befallning»]!avande

under år 1911 utfärdat köpebrev.

Län

K

ö p

esk

i 1 1 i n g

Lägenheternas antal

Intill 500 kr.

501—1,000 kr.

U

O

O

kö

o

<o

1,501—2,000 kr.

ti

8

»q

of

x

0

q

01

2,501—3,000 kr.

3,001—3,500 kr.

3,501—4,000 kr.

4,001—4,500 kr.

4,501—5,000 kr.

5,001—5,500 kr.

5,501—6,000 kr.

6,001—6,500 kr.

6,501—7,000 kr. j

7,001—7,500 kr.

7,501—8,000 kr.

8,001—8,500 kr.

8,501—9,000 kr.

9,001—9,500 kr.

9,501—10,000 kr.

10,001—10,500 kr.

10,501—11,000 kr.

11,001—11,500 kr.

Stockholms ......

t

1

2

—

—

—

4

Uppsala............

3

—

1

i

_

—

—

1

—

—

—

—

—

—

—

—

6

Södermanlands...

1

—

1

—

—

—

2

1

1

1

2

2

—

—

2

—

—

—

—

—

—

13

Östergötlands ...

23

21

3

3

5

—

i

1

—

1

—

1

—

—

—

—

—

1

1

61

Jönköpings ......

—

—

—

2

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

2

Kalmar ............

1

1

2

Kristianstads ...

3

2

—

i

—

2

—

—

—

—

1

—

—

—

—

—

_

—

—

—

—

—

9

Malmöhus.........

i

i

1

3

Alvsborgs .........

—

i

3

i

i

—

i

7

Skaraborgs ......

1

—

2

2

3

1

—

—

1

—

—

i

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

11

Värmlands ......

1

—

i

2

Kopparbergs......

1

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

-

—

—

—

—

Jämtlands.........

—

—

i

—

—

1

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

2 I

Summa1 35

25

ii

n

10

5

6

3

3

2

4

3

1

—

2

_

_

—

—

—

—

1

1

123

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 170.

41

Tab. A (forts.). Uppgift å aiitalet lägenheter, som försålts enligt kungl. kungörelsen

den 31 december 1909 och vara Kungl. Majrts vederbörande befallningshavande

under år 1912 utfärdat köpebrev.

Köpeskilling

U

44

O

o

kO

U

44

44

U

44

A

fn

44

f-S

44

44

44

44

M

M

fn

U

44

H

44

44

u

44

’H

44

44

U

44

s4

44

U

44

Län

O

O

o

O

O

»C

7

O

o

o

of

1

o

o

vO

cf

O

o

o

CO

O

o

10

ce

!

O

O

1

O

O

ro

rf

1

O

O

o

kO

1

O

O

kO

kO

1

o

o

q

CD

O

O

kO

zo

O

O

q

i>

O

O''

LO

t>

1

O

O

ce

o

o

kO

CO

O

O

O

of

O

o

kO

of

O

O

q

o

T—i

O

O

ko

cf

T—i

O

O

r—1

rH

O

O

q

rH

1

501-

rH

O

O

1,501-

t-H

O

O

of

o

ro

of

3,001-

3,501-

4,001-

1

tH

O

»O

5,001-

5,501-

6,001-

6,501-

1

o

O''

7,501-

1

tH

o

q

ce

8,501-

9,001-

9,501—

10,001-

10,501-

11,001-

Stockholms ......

—

—

_

_

2

i

4

1

Södermanlands ...

1

—

2

—

—

—

—

—

3

Östergötlands ...

10

5

1

1

i

—

1

—

—

—

1

—

_

_

_

9

—

—

5

1

Kristianstads......

19

14

17

7

6

3

_

1

1

_

_

2

Malmöhus .........

1

—

1

—

—

_

—

_

6

7

4

Göteborgs o.Bohus

4

5

1

5

1

—

3

2

3

1

2

1

1

—

2

Älvsborgs .........

1

1

1

—

Jämtlands .........

—

4

—

i

—

Summa

45

37

30

19

16

4

4

4

3

5

3

1

—

1

—

3

—

—

2

-1

3

5

6

20

3

6

70

2

22

31

3

6

177

Bihang till Riksdagens protokoll 1918. 1 samt 122 haft. (Nr 170.)

6

Lägenheternas antal

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 170.

Tab. B. Uppgift å lägenheter, vilka varit avsedda att försäljas enligt kungl.

kungörelsen den 31 december 1909, men som icke funnit köpare.

Län

Beslut om försälj- ning av lägen- heterna

Den utarrenderade lägenhetens

tillträdestid

år 1910

år 1911

år 1910

år 1911

år 1912

år 1913

Stockholms .......................................

2

1

3

Södermanlands.................................

i

2

—

1

2

—

Östergötlands ....................................

i

20

—

1

14

6

Jönköpings..........................................

—

4

—

—

4

—

Kristianstads.....................................

i

2

—

'') 1

2

—

Malmöhus ..........................................

8

i

1

2

6

—

Göteborgs och Bohus...........................

1

13

—

—

14

—

V ärmlands..........................................

—

1

—

—

1

—

Västmanlands ...................................

1

—

—

—

1

—

Jämtlands •••.......................................

1

—

—

■)i

—

—

Summa

16

44

1

6

47

6

60 60

0 Såld år 1912.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1913,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1913:133 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående grunder för upplåtande av egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar, dels ock s. 1 i texten
  2. JoU 1913:115 Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående grunder för upplåtande av egnaliemslägenheter från vissa kronoegendomar, dels ock två i ämnet s. 1 i texten