Sök i Ratio Lex

Med förslag till överenskommelse mellan Svenska staten, å ena, samt Ltiossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan, angående ökad malmbrytning inom Kirunavara och Gellivare malmfält

1913-04-03 · 135 sidor, varav 110 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 110 av 135 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1913:173, Med förslag till överenskommelse mellan Svenska staten, å ena, samt Ltiossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan, angående ökad malmbrytning inom Kirunavara och Gellivare malmfält

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis Nåd. Proposition Nr 173.

1

Nr 173.

Kungl. Maj.ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

överenskommelse mellan Svenska staten, å ena, samt Ltiossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag, aktiebolaget Gellivare

malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,

å andra sidan, angående ökad malmbrytning inom Kirunavara

och Gellivare malmfält; given Stockholms slott

den 4 april 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

linansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att bemyndiga Kungl. Magt att å statens vägnar med Luossavaara—

Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund träffa överenskommelse angående ökad

brytning och ^fraktning av järnmalm m. in. i enlighet med härvid fogat

förslag till sådan överenskommelse.

Kungl. Magt förbliver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Theodor Adelswärd.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 125 höft. (Nr 173.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

Emellan Svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag, Aktiebolaget Gellivare malmfält och Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan, är följande överenskommelse

träffad:

§ 1.

Utöver de kvantiteter järnmalm, som Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag enligt 1907 ocli 1908 års kontrakter med svenska staten

äger att under 25-årsperioden 1908—1932 bryta och tillgodogöra sig

inom Kiirunavaara och Gellivare malmfält, skall bolaget mot den i § 3

här nedan stadgade ersättning till staten under tiden 1913—1932 äga

rätt att bryta och tillgodogöra sig inom samma malmfält ytterligare

högst trettioen (31) miljoner ton, därav högst 21,600,000 ton inom

Kiirunavaara malmfält samt högst 9,400,000 ton inom Gellivare malmfält,

oberäknat varpmalm, varom förmäles i § 7 av 1907 års kontrakt.

§ 2-

Staten tillförsäkrar Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag att under

perioden 1913—1932 frakta å järnvägen Svartön—Riksgränsen utöver

de malmkvantiteter, som angivas i § 8 mom. l:o och 2:o av 1907 års

kontrakt samt § 3 av 1908 års kontrakt ytterligare den malm, tillsammans

trettioen miljoner ton, som bolaget genom detta kontrakt erhåller

rätt att biyta inom Kiirunavaara och Gellivare malmfält, mot den

i ovannämnda § 8 mom. l:o och 2:o för varje fall bestämda frakt och

under övriga däri stadgade fraktningsvillkor. Denna kvantitet fördelas

sålunda, att bolaget äger frakta

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

under

år

1913

upp

till

300,000

ton

»

1914

»

))

400,000

)>

»

:»

1915

»

;»

650,000

)>

»

1916

:»

»

900,000

»

»

»

1917

)>

))

1,150,000

))

■»

)>

1918

:»

»

1,350,000

»

>

»

1919

»

1,600,000

»

:»

1920

»

1,850,000

)> samt under vart och ett av åren

1921-

-1932

1,900,000

» ;

dock att den del av ovannämnda in almkvantiteter, som bolaget under

något eller några år icke hunnit utfrakta, må — efter överenskommelse

med järnvägsstyrelsen, huruvida transporterna av dessa restpartier skola

gå i riktning mot Svartön eller mot Riksgränsen — senare såvitt för

statens järnvägar möjligt utfraktas, dock — med undantag för det i

§ 6 här nedan avsedda fall — ej efter 1932 års slut.

Den i 1907 års kontrakt angivna högsta fraktkvantiteten för år i

olika riktningar må i följd av nyssberörda bestämmelse jämte 1908 års

kontrakt uppgå till högst 5,000,000 ton malm från Kiruna till Riksgränsen,

1,400,000 ton eller den kvantitet, Kungl. Maj:t därutöver kan

medgiva, från Kiruna till Svartön och 1,400,000 ton Gellivaremalm från

Gellivare (Malmberget) till Svartön.

Staten fritager sig från ansvar för den minskning i den transporterade

malmmängden, som kan uppstå, därest icke bolaget jämnt fördelar

alla malmavsändningar på olika linjer under årets särskilda månader

eller trafiken förhindras genom omständigheter, över vilka förvaltningen

av statens järnvägar icke råder.

Ifrågasättes ökning av utfraktningen från Kiruna till Svartön med

mera än 400,000 ton för år räknat, måste samtidig minskning med motsvarande

mängd malm å linjen Kiruna—Riksgränsen ske, och åligger

det för sådant fall bolaget att därom göra framställning hos järnvägsstyre!sen

minst 2 år före ingången av det kalenderår, varunder sådan

omläggning skulle äga rum, därest ökningen avser en transportmängd

av mera än 400,000 ton och upp till 900,000 ton; önskas större årlig

ökning än 900,000 ton i transporterna å linjen Kiruna—Svartön, skall

meddelande härom lämnas minst 3 år före ingången av det kalenderår,

varunder sådan ökning är avsedd att äga rum.

För den händelse bolaget skulle önska att för visst fall försända

malm från Gällivare malmfält till Riksgränsen, äger bolaget att efter överenskommelse

med järnvägsstyrelsen få sådan transport utförd mot en frakt

av 3 kronor 43 öre per ton, under villkor att bolaget utöver i transport
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

planen.angivna kvantiteter försänder minst motsvarande kvantitet malm

från Kiruna till Svartön och i övrigt så ordnar transporten av malmen,

att de vagnar, som använts för malmtransporten från Kiruna till Svartön.

kunna vid återgåendet användas för berörda malmtransport från Malmberget

till Riksgränsen.

b ör magasinering i vagnar av malm i avvaktan på lossning samt

lör transporter mellan upplag sinsemellan eller mellan upplag och lastande

fartyg tillhandahålla statens järnvägar utan avgift 150 malmvagnar per dag.

Erfordras ett större antal vagnar tillhandahålla statens järnvägar sådana

i män av tillgång mot en hyra av 3 kronor per vagn och påbörjat dygn.

Bolaget anskaffar och tillhandahåller statens järnvägar senast den 1

juni 1914 ett antal av 100 malmvagnar av statens järnvägars tvp M2

enligt nu gällande bestämmelser samt av svensk tillverkning, vilka vägnar

utan någon ersättning till bolaget få disponeras för den allmänna malmtrafiken.

^ Kostnaden för dessa vagnars underhåll bestrides av bolaget,

Lika många vagnar, som under tiden kl. 6 e. m. ena dagen till kl. 6

e. in. påföljande söckendag ankommit lastade till Svartön, skola återlämnas

tömma successivt senast under loppet av därpå följande söckendag,

räknad till kl. 12 midnatt. Försenas återlämnandet utöver denna tid,

erlägges av bolaget en vagnhyra av 3 kronor per vagn och påbörjat dygn.

Genom förestående upphäves bestämmelsen rörande begagnandet

av vagnar å Svartön i Kungl. Majrts brev av den 1 juli 1898, åberopat

i 1907 års kontrakt § 8 mom. l:o).

för.hälften av den kvantitet järnmalm, som Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag enligt bestämmelserna i § 1 här ovan bryter och bortfraktar,

skall staten uppbära den vid nämnda hälfts försäljning uppstående

nettovinsten, vilken vinst med stöd av för statens räkning nu verkställda

undersökningar härmed fastställes till sex (6) kronor per ton. Å vinsten

skall dock avräknas den avgift, som staten såsom ägare av bolagets

preferensaktier på grund av bolagsordningens bestämmelser äger bekomma

i utdelning för ifrågavarande femton och en halv miljoner ton; och skall

sålunda utöver berörda avgift vinsten utgå för åren 1913—1927 med

5 kronor per ton Kiirunavaara-malm och 5 kronor 50 öre per ton

Gellivaremalm samt för åren 1928—1932 med 4 kronor 50 öre per ton

Kiirunavaara-malm och 5 kronor 25 öre per ton Gellivaremalm.

Den 31 december varje år skall approximativ likvid av ifråga
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

varande vinst erläggas för den kvantitet malm, som enligt kungl. järnvägsstyrelsens

ungefärliga beräkningar under året brutits och utfraktats

på grund av bestämmelserna i detta kontrakt; och skall den slutliga

regleringen av likviden äga rum i samband med erläggandet av den

utdelning, som enligt bolagsordningen skall utgå till staten såsom ägare

av preferensaktierna.

§ 4.

Begagnar staten den i § 9 av 1907 års kontrakt stipulerade rätt

att den 31 december 1932 inlösa de Trafikaktiebolaget Grängesberg—

Oxelösund eller aktiebolaget Gellivare malmfält tillhöriga aktierna i

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, skall, såsom vederlag för den genom

detta kontrakt föranledda minskningen av malmtillgången i Kiirunavaara

och Gellivare malmfält, den enligt de i nämnda § angivna grunder

bestämda lösesumman minskas med ett belopp motsvarande 3 kronor

per ton å hälften av de enligt detta avtal brutna och bortfraktade

malmkvantiteter.

Skulle staten icke hava den 31 december 1932 begagnat sin förenämnda

inlösningsrätt, skall det härovan angivna beloppet jämte ränta

efter 4 procent från den 1 januari 1933 till den 31 december 1942

avdragas från den lösesumma, som jämlikt de i § 12 av 1907 års

kontrakt angivna grunder skall bestämmas, för det fall att staten till

sistnämnda dag påkallat begagnande av sin lösningsrätt.

§ 5.

}''id den i § 9 mom. l:o av 1907 års kontrakt föreskrivna uppskattning

av den medelvinst, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag under

åren 1920—1929 haft å malm försälj ningen, skall icke hänsyn tagas till

försäljningsprisen å den malmkvantitet, bolaget på grund av nu förevarande

avtal brutit och tillgodogjort sig; ej heller skall genom detta

kontrakt ändring ske med avseende å de i § 9 mom. l:o av 1907 års

kontrakt bestämda maximikvantiteter malm — 30,000,000 ton från

Kiirunavaara malmfält och 7,500,000 ton från Gellivare malmfält —

som vid inlösen få tagas i beräkning. Dessa bestämmelser skola äga

motsvarande tillämpning för det fall att lösningsrätt kommer att utövas

i enlighet med § 12 i 1907 års kontrakt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

§ 6.

Begagnar ej staten sin lösningsrätt vid 1932 års utgång och har

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag till den tiden ej medhunnit att bryta

och utfrakta de malmkvantiteter, som bolaget enligt detta kontrakt äger

tillgodogöra sig från Kiirunavaara och Gellivare malmfält, skall bolaget

under femårsperioden 1933 — 1937 först utfrakta vad som må återstå av

sistnämnda malmkvantiteter, innan brytning och utfraktning av de i

§ 10 i 1907 års kontrakt angivna malmkvantiteter må ifrågakomma.

§ 7.

Bestämmelserna i detta kontrakt skola ej göra ändring i vad i 1907

års kontrakt är stadgat därom, att, om de malmtillgångar, som vid 1932

respektive 1942 års utgång finnas kvar inom Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolags utmål, av nämnden uppskattas till mindre belopp än 150

miljoner ton i Kiirunavaara eller 37 V2 miljoner ton i Gellivare malmfält,

från lösesumman för de aktier, staten äger lösa, skall avdragas, vad som

svarar mot bristen i nyssnämnda kvantiteters sammanlagda belopp.

§ 8-

Vad i §§ 13, 14, 15, 16, 18, 24 och 29 av 1907 års kontrakt är

stadgat skall i tillämpliga delar gälla även beträffande den malmkvantitet,

som Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag genom detta kontrakt erhåller

rätt att bryta.

§ 9.

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund ikläder sig ansvarighet

såsom för egen skuld för alla de förbindelser, som Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag genom detta kontrakt åtagit sig.

§ 10-

Aktiebolaget Gellivare malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg

—Oxelösund medgiva, att, till säkerhet för samtliga deras förbindelser

enligt 1908 års kontrakt samt enligt detta kontrakt, de i § 21 mom. l:o

av 1907 års kontrakt omförmälda aktier må utgöra pant.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

7

§ 11.

Uppstår mellan parterna tvist om tolkningen eller tillämpningen

av detta kontrakt, skall tvisten avgöras av skiljemän, utsedda på sätt

i § 28 i 1907 års kontrakt finnes städadt.

Stockholm den 4 april 1913.

TRAFIKAKTIEBOLAGET GRÄNGESBERG-OXELÖSUND.

Ax. G. Svedelius. Erik Frisel!.

AKTIEBOLAGET GELLIVARE MALMFÄLT.

Ax. G. Svedelius. Erik Frisell.

L LOSSA V A A RA -KUR ti X A VA ÅR A AKTIEBOLAG.

Ax. G. Svedelius. Erik Frisell.

Bevittnas

C. H. Byström. H. I. Fröcklin.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. Majds Nåd, Proposition Nr 173.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 4 april 1913.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve EhreNSVÅRD,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre Adelswärd

anförde:

I. Statens gruvegendom i Norrbotten och gällande grunder för dess

tillgodogörande.

Jag tillåter mig- härmed att framlägga förslag till åtgärder för

åstadkommande av ökade statsinkomster genom ökad export av järnmalm

från de malmfält i Norrbotten, i vilka staten har andel. Till en

början får jag därvid lämna en redogörelse för statens gruvegendom i

Norrbotten och nu gällande grunder för dess tillgodogörande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kung/. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

Som bekant är staten ägare till halva aktiekapitalet i LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag — som jag härefter benämner bolaget i fall där icke

bolagets firma angives — i det att staten äger alla preferensaktierna i bolaget

till ett nominellt belopp av 40,000,000 kronor. Den andra hälften

av aktierna, stamaktierna, jämväl till nominellt belopp av 40,000,000

kronor, äges av trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, som jag

benämner Grängesbergsbolaget där icke bolagets firma anses böra angivas.

Förstnämnda bolag är ägare av Kirunavara, Luossavara och

Gellivare malmfält.

Nu rådande rättsförhållanden mellan staten å ena sidan och nämnda

bolag å den andra äro reglerade genom överenskommelser, som efter

Riksdagens godkännande åren 1907 och 1908 träffats genom särskilda

kontrakt, för vilka jag nu ber att få i korthet redogöra. Dessa överenskommelser

torde i sin helhet få biläggas detta protokoll (bil. A. och B.).

1907 års överenskommelse avslöts mellan staten å ena sidan samt

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och

trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund å den andra. Dessförinnan

ägdes Kirunavara malmfält av förstnämnda bolag och Gellivare malmfält

av aktiebolaget Gellivare malmfält. Grängesbergsbolaget innehade

aktiemajoriteten inom de båda gruvbolagen. Staten ägde jordägarandelen

inom vissa fyndigheter å Kirunavara, Luossavara och Gellivare

malmfält.

Genom 1907 års överenskommelse gjordes den förändringen beträffande

dessa bolag, att Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag ökade sitt

aktiekapital från dåvarande 24 miljoner kronor till 80 miljoner kronor,

därav 40 miljoner kronor preferensaktier, vilka samtliga tillfälle staten.

För de nyemitterade IG miljoner kronor i stamaktier inköpte Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag Gellivarebolagets samtliga tillgångar (med

undantag av vissa fordringar, obligationer in. m.). Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag blev sålunda ägare till alla tre malmfälten. Såsom ägare

av preferensaktierna i bolaget (halva aktiekapitalet) kan staten sägas äga

hälften av bolagets tillgångar, således även hälften av malmfälten.

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund kan såsom ägare av stamaktierna

sägas äga den andra hälften av tillgångarna, inberäknat malmfälten.

Staten erhöll genom 1907 års överenskommelse förutom preferensaktierna

ytterligare

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags övriga malmfält (Syväjärvi,

Kokatusvara och Haukivara);

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt 125 käft. (Nr 173.)

Statens förvärv

enligt

1907 års

kontrakt.

9

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Malmbrytningens

begränsning

enligt 1907

års kontrakt.

Utdelningen

å statens aktier

i bolaget

enligt 1907

års kontrakt.

Utvidgad

brytning

genom 1908

års kontrakt

och vederlag

till staten

härför.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

samtliga aktier i Mertainens gruvaktiebolag, nominellt 5 miljoner

kronor, med detta bolag tillhörande Mertainens och Ekströmsbergs malmfält

m. fl. fyndigheter;

nyttjanderätt samt efter år 1937 eventuellt uteslutande äganderätt

utan något vederlag till Luossavara malmfält.

Såsom motvaluta från statens sida överlätos till LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag statens nämnda jordägarandelar inom vissa utmål,

inom vilka malmbrytning dock icke ägt rum, varjämte staten på

arrende åt bolaget upplät vissa områden vid Gellivare och Kiruna.

I kontraktet är stadgad viss begränsning av malmbrytningen. Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag förband sig nämligen att under 25-årsperioden

1908—1932 icke bryta och tillgodogöra sig mera än sammanlagt

75,000,000 ton järnmalm inom Kirunavara malmfält och 18,750,000

ton inom Gellivare malmfält. Jämväl för de årliga brytningskvantiteterna

äro i kontraktet bestämda vissa gränser, i det att staten icke

åtagit sig att å järnvägen Luleå—Riksgränsen utfrakta mera än vissa

stigande maximikvantiteter per år.

I fråga om statens rätt till utdelning å pr ef er ens aktier tia är i bolagsordningen

stadgat, att dylik utdelning utgår för åren 1908—1937

av bolagets vinst med ett belopp, motsvarande följande avgift å hälften

av den kvantitet malm, som årligen brytes i Kirunavara och Gellivare

malmfält samt därifrån bortföres. Avgiften utgör för åren:

Kirunamalm Gellivaremalm

kr. per ton kr. per ton

1908—27....................................... 1:— —: 50

1928—32....................................... 1: 50 —: 75

1933—37....................................... 2:— 1: —

Övrig vinst å bolagets rörelse tillfaller stamaktieägarna.

Av den vinst, som bolagets verksamhet lämnar under tiden efter

1937, erhålla preferensaktierna och stamaktierna utdelning med lika rätt,

därest staten icke dessförinnan begagnat sig av sin i kontraktet stadgade

rätt att inlösa stamaktierna i bolaget.

I sammanhang med det år 1908 avslutade inköpet för statens räkning

av aktiebolaget Svappavaara malmfälts gruvor medgavs genom kontrakt

mellan staten, å ena sidan, samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och

trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, å den andra, från statens sida

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

rätt för Luossavaara-Kiirunayaara aktiebolag att under tiden 191o—1932

bryta och tillgodogöra sig inom Kirunavara malmfält ytterligare 9,000,000

ten malm, dock med rätt för bolaget att därav bryta högst 2,500,000

ton inom Gellivare malmfält i stället för inom Kirunavara malmfält. Utfraktningen

av dessa kvantiteter får ske sålunda:

under vart av åren 1915—17 150,000 ton.

» >. 1918—20 450,000 »

» » » » 1921—32 600,000 »

Såsom vederlag för berörda brytningsrätt erlade bolaget till staten

den 1 juli 1908 ett kontant belopp av 3,500,000 kronor, att jämte 5

miljoner kronor som för ändamålet anvisades av statsmedel användas

till inköpet av Svappavarabolagets gruvor. Dessutom förband sig bo
laget

att till staten erlägga royalty av 3 kronor per ton för hälften av

ifrågavarande malmkvantiteter, från vilken royalty dock skall avräknas

den avgift per bruten ton, som staten enligt vad förut nämnts skall

erhålla såsom utdelning å preferensaktierna.

De enligt 1907 och 1908 års kontrakt till brytning och utfraktning

under åren 1908—1932 medgivna maximikvantiteterna järnmalm

uppgå sålunda till

Kirunavara- Gellivare
malm.

malm.

enligt 1907 års kontrakt........................... 75,000,000 ton 18,750,000 ton

„ 1908 » » ........................... 6,500,000 » 2,500,000 »

81,500.000 lön 21,250,000 ton

eller tillsammans 102,750,000 ton.

I 1907 års kontrakt förband sig staten att intill år 1933 (eventuellt

1938) icke för annat ändamål än järn- eller ståltillverkning i

Sverige bryta eller låta bryta malm från de malmtillgångar, varöver

staten sålunda fick full äganderätt eller uteslutande nyttjanderätt.

Enahanda bestämmelser inrycktes i 1908 års kontrakt i fråga om

brytning inom Svappavara, Levieniemi, Tansari och Salmivara

malmfält.

Av särskild betydelse för bedömandet av det förslag jag nu kommer

att göra äro just dessa stadganden, genom vilka staten är förhindrad

att bryta malm för export ur något staten tillhörigt malmfält.

Staten äger rätt att under vissa villkor inlösa stamaktierna.

Denna rätt inträder första gången den 31 december 1932 efter

Begränsning

av statens rått

Ull malmbrytning

i

egna gruvor.

Statens rätt

att inlösa

stamaktierna.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 173.

därom under år 1930 gjord tillsägelse lios trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

samt lios aktiebolaget Gellivare malmfält, om detta

bolag då ännu äger bestånd. För inlösen skall värdering av stamaktierna

verkställas av 9 ojäviga gode män, utsedda på sätt i kontraktet sägs.

Dessa skola uppskatta den årliga medelvinst, som Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag skäligen bör anses hava haft å försäljningen av den

malm, som bolaget brutit och tillgodogjort sig under åren 1920—1929.

Har under nämnda 10-årsperiod brutits mer än 30,000,000 ton malm från

Kirunavara malmfält eller 7,500,000 ton från Gellivare malmfält, skall

från beräkningen uteslutas den vinst, som belöpt å de överskjutande

kvantiteterna. Lösesumman skall utgöra 25 gånger hälvten av den

sålunda uppskattade medelvinsten. Grunderna för inlösningen finnas

intagna i § 9 av 1907 års kontrakt (bil. A), till vilket jag i övrigt ber

att få hänvisa.

Begagnar staten icke sin lösningsrätt den 31 december 1932, äger

staten enahanda lösningsrätt den 31 december 1942. För beräkning

av medelårsvinsten skall då läggas till grund kvantiteten av den

malm, som bolaget brutit och tillgodogjort sig under tioårsperioden

1928—1937.

De skulder, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag intill år 1933,

respektive år 1938, må hava ådragit sig, har Grängesbergsbolaget enligt

kontraktet förbundit sig att gälda utan rätt till regress. I följd härav

får vid utgången av år 1932, respektive år 1937, Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolag icke i balansräkning vara påfört andra belopp än aktiekapital,

reservfond samt vinstmedel. Vidare har bolaget förbundit sig

att hålla all för rörelsen erforderlig egendom i gott skick ävensom att

under åren 1928—1937 icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd avyttra sådan

egendom.

Staten har, såsom av det anförda framgår, rätt att på angivna

villkor förvärva ensam äganderätt till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags

alla tillgångar, främst däribland Kirunavara och Gellivare malmfält.

Använder staten icke denna inlösningsrätt, blir staten fortfarande endast

delägare i bolaget såsom innehavare av halva aktiekapitalet, och få

stamaktier och preferensaktier efter 1937 lika rätt.

Före den bestämda tidpunkten för en eventuell inlösning av stamaktierna

kan från statens sida icke något åtgöras för en ökad malmexport

med mindre nytt avtal med Grängesbergsbolaget kommer

till stånd.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 173.

13

II Den ökade malmexportens önskvärdhet nr nationalekonomisk och

statsflnansiell synpunkt.

Det syftemål, som vid upprättandet av 1907 års kontrakt var det

bestämmande från statens sida, var som bekant — förutom önskan att

åt staten förvara en värdefull egendom — i första band strävandet

att kunna utöva kontroll over exploateringen av ifrågavarande rika malmlalt

och förebygga,. att deras malmförråd alltför hastigt tömdes. De skäl

härutinnan gjorde sig gällande, kan man i sammanfattning framställa

sålunda, att en oinskränkt rätt till brytning innebure en fara för att

de norrbottniska malmförråden skulle uttömmas till skada för kommande

generationer, att detta skulle kunna bliva särskilt ödesdigert för den

gamla svenska järnindustrien, som en gång sannolikt skulle nödgas i

avsevard utsträckning lita till de norrbottniska gruvfälten för tillgodoseende

av sina malmbehov, samt att norrbottensmalmen, sparad för

framtida tillgodogörande, kunde väntas lämna vida större avkastning

an nu. ö

Innan jag går in på att tala om de skäl, som föranlett mig- att

nu upptaga frågan om ökad export av malm, vill jag något närmare

granska inneborden och betydelsen av nu antydda synpunkter.

Vad till. eu början beträffar den förmenta faran av ökad export Den ökade

or val järnindustri, sa utgör förutsättningen för dess förefintlighet malmexpordels

att mellersta Sveriges malmtillgångar äro så begränsade, att den för^KsT

mellansvenska järnindustrien inom en icke allt för avlägsen framtid järnindustri,

skulle vara nödsakad att tillgodose sitt malmbehov från annat håll, dels

att brytningen i norrbottensfälten ägde rum i sådan omfattning, att

den innebure en fara för dessa malmfälts snara uttömmande.

^ad vunnen erfarenhet och verkställda undersökningar under

tiden etter 1907 ars överenskommelse givit vid handen, vill det synas

ingen av dessa förutsättningar skulle förefinnas. Jag håller

alltså lore, att de för närvarande kunna lämnas ur räkningen, och iae
veckla

memng på skä1’ som Jag härmed ber att få närmare ut
Tnm,

“»de malmtillgångarna har jag låtit företaga en undersök- statens

nin^, varvid närmast kommit i betraktande Kirunavara och Gellivare malm- fångar.

a t. i genom de senare årens fortsatta undersökningar av dessa malmfält

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kung!. Maj ds Nåd, Proposition Nr 173.

har utrönts, att malmtillgångarna därstädes äro betydligt större an vad

mm var käk vid de tidpunkter, åren 1907 och 1908, då de nu medgivna

brytniugskvantiteterna bestämdes. Eu sammanfattande redogörelse för

dessa undersökningar har på mitt uppdrag nu utarbetats av professorn

vid tekniska högskolan Walfrid Petersson, och under hänvisning i övrigt

till denna redogörelse, vilken torde såsom bilaga htt. Gr. fa åtfölja detta

protokoll, vill jag här endast omnämna slutsiffrorna i denna redogörelse.

Under det att vid den inventering, som av honom för statens rakning

verkställdes år 1907, malmtillgången inom de 31 utmål (av maltes b4)

å Kimnavara malmfält, vilka då ägdes ak'' Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

ensamt, beräknades till i runt tal 480 miljoner ton, bor med hänsyn

"till den genom 1907 års kontrakt gjorda regleringen af agandferätten

till utmålen nämnda kvantitet upptagas till 525,000,000 ton (se

Bil. litt. G.). Deri totala malmtillgången i namnda malmfält uppskattas

nutid 740 miljoner ton. A

Yad beträffar Gellivare malmfält (Malmberget) raknade man ai 1

endast med den malmtillgang av 50 miljoner ton som beräknades finnas

ovan och intill 100 meter under dåvarande tillrednmgsnivaer i resp.

o-ruvor. På grund av resultaten av de sedan dess utförda undersöknings-

och tillrednings arbetena är man nu enligt professor Peterssons

åsikt berättigad att räkna med en malmtillgång ovan och intill 100 meter

under nuvarande tillredningsnivåer av cirka 70 miljoner ton.

Den totala malmtillgången i detta malmfält bär nu uppskattats till

cirka 233 miljoner ton. ..... ,..

Inom Grängesbergsfältet, vars malmtillgångar icke hora Ananas

ur räkningen vid bedömandet av nu föreliggande fråga, hava dessa ettei

tillkomsten av 1907 års avtal, då rätten till brytning begränsades till

650,000 respektive 450,000 ton per år, enligt av bolaget verkställda och

ännu pågående undersökningar kunnat uppskattas till 67,500, _

intill 500 meter nivån och till 142,000,000 ton intill 1,000 meter mvan.

Den mera ingående kunskap, som sålunda vunnits rörande nuvarande

malmfält, ger vid handen, att även med eu, givetvis inom mattliga

gränser företagen, ökad brytning de dan befintliga malm tillgång <

komma att räcka sekler framåt. Härvid bör ej heller förglömmas, att

utöver de hittills berörda malmfälten stå till statens förfogande såsom

reserver ett antal, såväl kvantitativt som kvalitativt mycket betydande

malmfyndigheter, vilka staten åren 1907 och 1908 förvärvat, och i vilka

enligt “ beräkningar, gjorda vid olika tillfallen av olika peisoner malm

tillgången kan uppskattas till sammanlagt vida over hundra m

joner ton.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kunyl. Majds Nåd. Proposition Nr 173.

Dessa malmtillgångar kunna emellertid, såsom jag redan påvisat

pa grund av nu gällande avtal med Grängesbergsbolaget icke tillo-odogoras

annat än för inhemsk förbrukning, emedan staten förbundit sioatt

icke för export. bryta dessa malmer under kontraktstiden. Det

vore lör övrigt nationalekonomiskt sett synnerligen ofördelaktigt att

nedlägga de betydande kapital, som härför erfordrades, i järnvägar och

anordning8* for gruvbrytning vid dessa malmfält, innan malmtillgångarna

vid ^Kirunavara och Gellivare, vid vilka gruvor mycket stora kapital för

brytning och utfrågning redan äro nedlagda, blivit fullt utnyttjade.

oasom framgår av nedanstående sammanställning, äro dessa nu

hända malmtillgångar betydligt större än de, med vilka man räknade

da exportkvantiteten senast fixerades.

Tablå

över malmtillgångarna:

Noggrannare undersökta

Totala malmkvantiteten

enligt uppskattning

1907 1913 -------

Kiruna vara ........... 480,000,000 ton 525,000,000 ton 740,000,000 ton

Gellivare ............... 50,000.000 :» 70.000,000 t> 233,000,000 »

S:a malmtillgång 530,000,000 ton 595,000,000 ton 973,000,000 ton

t m ,Jag\ansei: därjämte i detta sammanhang böra meddela, att

trankformagan a de statens järnvägar, som uteslutande äro anlagda för

tillgodogörandet av ifrågavarande malmfält, icke ännu är fullt utnyttjad.

An mindre ar kraften från den dyrbara vattenverksanläggningen vid

Torjus pa långt nar tagen i anspråk. Ur dessa synpunkter finnas, såsom

.lag längre fram skall närmare visa, inga som hälst hinder för eu

malmexporten.

Beträffande farhågan för att de kapitaltillgångar, som ligga i de

norrländska järnmalmsfälten alltför hastigt skulle tagas i anspråk, torde

det fram? av de utav mig nu angivna siffror, att, även om exporten

skulle betydligt okas utöver den nuvarande, skulle likväl vida mera

malm finnas kvar an vad som beräknades bliva händelsen då exportkvantiteten

senast bestämdes. Beträffande den inhemska järntillverkningen

har det visat sig, att den starka begränsningen av exporten från

Norrland snarare blivit denna järntillverkning till skada än till o-ao-n

Nödvändigheten för utlandet, särskilt Tyskland, att skaffa sig järnmalmer

för därstädes i koldistrikten befintliga järnverk, har tvingat denna

utländska järnindustri till att, då icke tillräckligt med malm kunde er
-

Utländska

r avför värr i

mellersta

Sverige.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Försäljningsmöjligheter

och försäljningspris

för

norrbottensmalmerna

nu

och i framtiden.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

hållas från Norrland, förvärva denna från annat håll, vilket har skett

o-enom att ersätta de norrländska malmerna dels med utländska malmer

från delvis nyupptäckta fvndigheter, dels genom järnmalmer från me -

leiSta Denn? malmexport från gruvor i mellersta Sverige har på senare

år skett i en utsträckning, som måste betraktas såsom ganska betan ig

för vår inhemska järnindustris framtid. I främsta rummet galler detta,

då gruvor innehållande malmer av särskilt god beskaffenhet, lampliga

för frambringandet av träkolstackjärn av hog kvalitet, avsett for tillverkning

av finare stålsorter, bearbetas för export av malm.

" Jao- har låtit verkställa en utredning i förevarande flaga och liar

därigenom kunnat konstatera, att ett icke ringa antal av gruvfälten i

mellersta Sverige bearbetas för export. Den verkställda utredningen

har tillika givit vid handen, att åtskilliga av dessa gruvor kunna vantas

bliva utnyttjade på ett sätt, som icke överensstämmer med önskvärd god

hushållning i avseende på våra mellansvenska malmer. Såsomexempel

kan jag nämna, att från sex av ifrågavarande gruvfält exporten a\

malm eller därav förarbetad slig uppgivits komma att för naimaste

SÄ från för närvarande 147,000 ten till 460,000 ten per a.

Till belysande av betydelsen av detta tal torde fa erinras om vad jag

nyss nämnt, nämligen att genom 1907 ars avtal med Grangesbe ö

bolaget malmexporten från bolaget tillhöriga gruvor i Dnmgcsber

malmfält blivit begränsad för tiden t. o. m. 1917 till högst 6o0,000 ton

om året och för tiden därefter till högst 450,000 ton årligen.

Det är uppenbart, att intresset och behovet för den utländska

järnindustrien att förvärva malm från järngruvor i meilersta Svenge

blir mindre i samma mån möjligheten för denna industri att erhålla

malm från de norrländska gruvorna bill- större.

Det har, som jag förut framhållit, anförts såsom skal för malmbrytningens

begränsning, att den sparade malmen i framtiden skulle

lämna vida större avkastning än den, nu tagen i anspråk, skulle kun .

g01''l‘ Jag hänvisar härvidlag till eu av överingenjören vid järnkontoret,

fil doktor J. A. Brinell på mitt uppdrag verkställd utredning i amnet,

vilken torde få åtfölja detta protokoll såsom bilaga (bil. C). Av denna

utredning: framgår, att det icke finnes nagra som helst fakta till stod

för det antagande!, att malmpriset framdeles skulle komma att stiga i

den grad, att prisstegringen uppvägde den ränteförlust, som uppstå!

genom uppskov i brytningen. Däremot finnas mycket stärka skal att

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173. 17

befara att avsättningsmöjligheterna skola komma att minskas, därest

icke ökningen i exporten snart äger rum.

Detta sammanhänger med det nuvarande affärsläget på malmmarknaden

och möjligheterna för den svenska malmexporten att nu och

framdeles anpassa sig efter särskilt den tyska järnindustriens malmbehov.

Man är härmed inne pa sakens bedömande ur ren affärssynpunkt.

Med hänsyn till möjligheten, att staten i sinom tid kan komma att inlösa

gruvfälten, är denna synpunkt jämväl för statens del av utomordentlig

betydelse.

Enligt nu gällande avtal med Grängesbergsbolaget äger staten,

såsom omförmält är, rätt mot vissa bestämda villkor att vid kontraktstidens

utgång år 1932 förvärva de nu bolaget tillhöriga malmtillgångarna

i Kirunavara och Gellivare. Det är uppenbarligen av största betydelse

att dessa tillgångar, då staten kommer i besittning av desamma, hava

största möjliga värde. Ifrågavarande tillgångar bestå till övervägande

del av fosforrika, men på samma gång järnrika malmer, vilkas användning

är jämförelsevis begränsad. De kunna med fördel användas endast

för en särskild metallurgisk j>rocess, den s. k. Thomas-metoden, vanligen

i blandning med de järnfattiga men fosforrika så kallade minettmalmer,

av vilka kolossala tillgångar finnas i Luxemburg och Lothringen.

De järndistrikt i Ehenland-Westfalen, där dessa järnfattiga fosforrika

malmer förarbetas, äro i behov av de norrländska, järnrikare malmerna

för att höja järnhalten i sina masugnsbeskickningar och förbruka

nu största delen av hela Sveriges järnmalmsexport, men få ändock icke sitt

behov fyllt, Då samtidigt ingå svårigheter möta för att från andra

håll . erhålla malm med lägre fosforhalt, tenderar järnindustrien i dessa

distrikt att frigöra sig från beroendet av norrlandsmalmerna genom att

ytterligare utvidga tillämpningen av den så kallade basiska Martinmetoden,

vid vilken malm med hög fosforhalt icke erfordras.

Jag ^anser mig i detta sammanhang böra nämna, att på upprepade

förfrågningar från konsumenters sida om ytterligare leveranser

av malm bolaget måst lämna avböjande svar.

Det är sålunda att befara, om utvecklingen får fortgå på detta

sätt, att 1932, då staten kan bli ensam ägare av de norrbottniska gruvorna,

möjligheten för ett ökat tillgodogörande av dessa malmer är

begränsad, och det är under angivna förutsättning antagligt, att priset

åo de fosförlika malmerna med anledning av den minskade efterfrågan

på sådana skulle komma att sjunka.

Om däremot en ökning i exporten nu medgives, så att de verk,

som hava användning för fosforrik malm kunna fortfara och eventuellt

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 125 höft. (Nr 173.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

Utländska

malmtill
gångar.

Den Bkade

malmexportens

inverkan

på handelsbalansen.

18 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

utvidgas, är säkerheten tämligen stor såväl lör ökad avsättningsmöjlighet

som ock för att tillfredsställande priser skola även i framtiden

kunna erhållas för de norrländska malmerna.

Nya utländska malmtillgångar håva på senare år upptäckts och

hava även börjat exploateras, vilket för exporten av norrlandsmalmerna

redan gjort sig märkbart såtillvida att någon avsevärd avsättning av

svensk malm på Amerika till lönande priser hädanefter knappast är

att förvänta. En ytterligare konkurrens är dessutom att räkna med

inom de närmaste åren från de i Brasilien och Chile med flera länder

befintliga stora järnmalmsfälten.

Två stora bolag med huvudsakligen engelskt och amerikanskt

kapital (det ena med ett aktiekapital av icke mindre än 20 miljoner

pund sterling) göra sig genom byggande av järnvägar, hamnar och ångbåtsflotta

beredda att inom några år uppträda å marknaden med stora

kvantiteter av ifrågavarande järnrika och oartfria malm, för vilken Europa

anses bliva den största avnämaren. Även härvidlag gäller det sålunda att

bevaka ett viktigt intresse för staten i dess egenskap av delägare i

Kirunavara och Gellivare malmfält. Och detta sker bäst därigenom,

att tillfälle beredes till ökad brytning inom dessa malmfält.

Till närmare belysning av hithörande förhållanden ber jag få hänvisa

till överingenjören Brinells förutberörda utredning.

Sedan jag nu sökt påvisa, hurusom den svenska järnindustrien

icke torde hava något att befara av en inom rimliga gränser hållen ökning

av malmexporten från norrbottensfälten, utan i stället i viss mån

därav kan komma att draga fördel, hurusom vidare en sålunda begränsad

ökning kommer att kvarlämna högst avsevärda malmreserver, tillräckliga

för århundraden framåt, och hurusom ett ökat tillgodogörande av

malmen redan nu ur ren affärssynpunkt är för statens clel att föredraga

framför ett uppskov därmed på obestämd tid, tillåter jag mig betona

den ökade malmexportens betydelse för vår handelsbalans.

En enkel beräkning giver vid handen att den ökade export av

malm, som nu ifrågasättes, kommer att under den tjuguårsperiod, varom

här är fråga, förbättra vår handelsbalans med över 400 miljoner kronor

och att denna förbättring ökas i samma mån som transporten i större

utsträckning kommer att ske på svensk köl.

I detta sammanhang ville jag också framhålla, att sedan de i utländsk

ägo befintliga aktierna i Grängesbergsbolaget under senare år i

stor utsträckning förvärvats av svenska undersåtar, det beräknas att

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

numera endast cirka 7 procent av aktiekapitalet befinnes på utländska

händer.

På den föreliggande frågan inverkar slutligen i hög grad behöv- Statens skuldligheten

eller önskvärdheten ur statslinansiell synpunkt av vidtagande 83 n1"8''

av åtgärder till beredande av ökade tillgångar för framtida statsregleringar.

Då här gäller att lösgöra och göra räntebärande ett nu oanvänt

och räntelöst kapital, har spörsmålet i främsta rummet, rent statsfinansiellt

sett, betydelse för statens lånepolitik. Jag ber härmed att få belysa

denna sida av saken.

Under de senaste åren har statens skuldsättning i en anmärkningsvärd

grad ökats. Utvidgningen av statens affärsdrivande verksamhet

med därav följande stora utgifter för nyanläggningar, vilka företrädesvis

bestritts av lånemedel, samt upprättandet av lånefonder till olika ändamål

har härtill givit anledning.

Jag tillåter mig erinra, att vid statsregleringarna för nedan angivna

år lånemedel^ tagits i anspråk på sätt följande tablå utvisar. Tablån

angiver tillika vilka belopp under samma år använts till amortering av

statsskulden.

Lånemedel

Anslag till amortering
-

1906.. .

1907..

1908.. .

1909.. .

1910.. .

1911.. .

1912.. .

1913.. .

kronor 13,052,329: 3 5

23,724,900: —

» 45,140,066: 29

» 59,649,887: 64

29,571,816: 83

32,412,000: —

43,789,900: —

44,805,300: — I

kronor 3,596,021: 14

» 3,878,212: 47

» 4,052,505:7 2

» 4,911,278: 68

» 5,325,831:2 3

)» 5,658,382:5 7

» 6,204,081: —

» 6,368,000: —

I den för innevarande års Riksdag framlagda riksstaten beräknas

erforderliga lånemedel till 42,683,000 kronor och anslag för amortering

å statsskulden till 6,514,000 kronor.

Varnande röster hava såväl inom som utom riksdagen höjts mot

eu fortsatt skuldsättning i samma utsträckning som under de sist förflutna

åren, och en särskild anledning till försiktighet har på senare

tider yppats i de förändrade förhållanden, som uppstått på den internationella

lånemarknaden, vilken numera icke erbjuder samma lätthet som

förr för erhållande av nya statslån. Åven om sådana fortfarande kunna

erhållas, är det i varje fall omöjligt att upplägga lån på samma goda

s. 20 Kontrollera mot PDF

Ökade stats

utgifter.

Användning

av inkomsterna

av

den ökade

malmexporten.

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

villkor som hittills. Man torde kunna förutsätta, att med all säkerhet

kapitalrabatter och räntor under åtskilliga år framåt måste komma att

bliva betydligt högre än dem man för närvarande anser vara normala

för svenska statens lån. Visserligen användas de svenska statslånen till

produktiva företag eller till utlåning, i regel mot ränta, men avkastningen

av flera av de företag, till vilka lånen användas, och en del av

utlåningsräntorna äro icke tillräckligt höga för att täcka inlåningsräntan,

utan årliga förluster uppstå, vilka, i samma mån lånevillkoren försämras,

komma att ökas.

Men även de statsutgifter, för vilka icke lånemedel kunna tagas i

anspråk, hava under de senaste åren visat en stark och regelbunden

tendens att ökas. Nya oundvikliga krav på statskassan förestå, för

vilkas tillgodoseende man icke vågar räkna med allenast den normala

successiva ökningen av de nuvarande inkomstkällornas avkastning. Förr

eller senare är man hänvisad att söka nya sådana. Den utgiftsökning

jag nu närmast tänker på är den, som blir en följd av den allmänna

pensionsförsäkringen. Statens kostnad härför blir betydande och denna

är till allra största delen ny.

Med vad jag nu sagt tror jag mig hava ådagalagt att många och

starka skäl tala för att i tid se till att nya inkomstkällor öppnas för

fyllande av statens ökade utgiftsbehov och att bland de möjligheter,

som härvidlag stå till buds, ingen torde finnas, för vilkens anlitande

redan nu i och för sig så starka skäl tala som ett ökat tillgodogörande

av Norrbottens malmtillgångar.

Alla de av mig nu åberopade skäl göra, att jag ansett det vara

min oavvisliga plikt att föreslå Kung!. Magt att snarast möjligt vidtaga

åtgärder för en ökad malmexport.

Jag förutsätter emellertid, att det av eu ökad malmexport i form

av inflytande vinstandelar frigjorda kapitalet, vilket, enligt vad jag här

nedan skall visa, varder högst betydande, i budgeten upptages under

rubriken »i anspråk tågna kapitaltillgångar». Vidare förutsätter jag, att

ett mot det varje år sålunda frigjorda kapitalet svarande belopp användes

till statens »utgifter för kapitalökning», varigenom upplåningen i

motsvarande grad kan minskas. Tillgodogörandet av den statens kapitaltillgång,

som ligger uti malmerna, blir sålunda endast att betrakta såsom

en överflyttning till räntebärande kapital av ett räntelöst sådant.

De indirekta vinster av en ökad malmexport, som uppstå genom

ökade inkomster av järnvägar och vattenfall, ingå däremot bland veder
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 173.

börande affärsdrivande verks inkomster och bidraga till att möjliggöra

ökade nya utgifter. Detsamma är förhållandet med de indirekta vinster,

som uppstå genom räntebesparingar och ökade skatteinkomster.

III. Kontraktsförslaget.

Såsom jag förut framhållit, kan eu ökad malmexport från de norrbottniska

gruvfälten icke komma till stånd utan en förnyad överenskommelse

mellan staten och bolagen. Statens fördel av den ökade

exporten varder givetvis i främsta rummet beroende av arten av denna

överenskommelse.

Det ligger i sakens natur, att man ej kan frånkänna Grängesbergsbolaget

såsom ägare av stamaktiekapitalet i Luossavara-Kirunavarabolaget

berättigade anspråk att få tillgodonjuta andel i vinsten av

malmexportens ökande, så mycket mindre som det ansetts nödvändigt

att stamaktiekapitalet ensamt får sörja för åvägabringande av det ökade

rörelsekapital, som den ökade brytningen betingar.

Från bolagens sida har också gjorts gällande att så länge stamaktiekapitalet

är i enskild ägo detta måste anses berättigat att vid ökad

brytning dela lika med preferensaktiekapitalet. Å andra sidan måste

man emellertid härvid taga hänsyn till, att staten äger rätt att vid en

viss tidpunkt inlösa stamaktiekapitalet för en lösesumma, vars belopp

skall bestämmas uteslutande med hänsyn till den exportkvantitet, som

medgivits i 1907 års kontrakt och att sålunda varje fördel av eu ökad

brytning måste för stamaktiekapitalet räknas som ett tillägg till de

förmåner, som tillförsäkrats detta vid 1907 års uppgörelse.

Med beaktande av dessa särskilda omständigheter har man kommit

till en preliminär uppgörelse på den grundval, att staten och Grängesbergsbolaget

såsom ägare av var sin hälft av aktiekapitalet i LoussavaaraKiirunavaara

aktiebolag skola åtnjuta hälften vardera av den vinst, som kan

uppkomma av den ökade brytningen, men att Grängesbergsbolaget skall

få vidkännas ett avdrag i lösesumman för stamaktiekapitalet, därest

staten begagnar sin rätt att på den i 1907 års kontrakt angivna tid inlösa

detta stamaktiekapital.

Sedan departementschefen härefter uppläst det upprättade förslaget

till överenskommelse, anförde departementschefen vidare:

Jag övergår härmed att motivera de viktigaste bestämmelserna i

det förslagsvis uppgjorda kontraktet mellan staten och de trenne bolagen.

Allmänna förutsättningar

för åvägabringande

av

överenskommelse

om

ökad malmexport
-

Kontraktets

särskilda bestämmelser.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Malm
kvantitet,

Statens

vinstandel.

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 173.

Vid bestämmandet av den malmkvantitet, som uppgörelsen skulle

avse, bär jag haft att utgå dels från vilken kvantitet, bolagets styrelse

ansett möjligt att före 1932 års utgång bryta och utan att nedpressa

malmprisen avsätta, dels vilken ökad malmkvantitet järnvägarna utan

anläggande av dubbelspår kunde utfrakta.

Såsom av § 1 i kontraktet framgår, bär denna kvantitet blivit satt

till högst 31 miljoner ton, vilken kvantitet jämväl överingenjör Briuell

i sitt utlåtande enligt däri gjorda beräkningar finner med hänsyn till

föreliggande försäljningsmöjligheter väl avpassad. Järnvägsstyrelsen

bär förklarat det möjligt att utan omfattande nyanläggningar på järnvägen

Luleå—Riksgränsen utfrakta samma kvantiteter.

Såsom jag nyss meddelat, är kontraktsförslaget byggt på den förutsättningen^

att den av den ökade malmexporten direkt inflytande årliga

vinsten skulle delas mellan staten (preferensaktieägaren) och Grängesbergsbolaget

(stamaktieägaren).

Med hänsyn till de praktiska svårigheterna att med ledning av

räkenskaperna dela på den vinst, som kommer att härflyta från den

ökade malmbrytningen och den, som uppkommer a den malm, som

bolaget äger rätt bryta på grund av äldre avtal ävensom för att undvika

de anledningar till tvister, som skulle kunna uppstå rörande vinstens

beräkning, bär jag ansett det oundvikligt att statens vinstandel fixeias

till ett visst bestämt belopp per ton. För ett sådant tillvägagångssätt

talar jämväl den omständigheten, att staten givetvis icke kan komma

att utöva något större inflytande på bolagets förvaltning. _ Vid dylik

fixering av vinstandelen beredes staten den fördel att dess inkomst av

den ökade brytningen kan med säkerhet på förhand beräknas. Grängesbergsbolaget

såsom ägare till stamaktierna åter har beträffande sin

vinstandel visserligen chansen av någon ökning utöver den nu beräknade

vinsten, för den händelse eu sådan kan uppstå genom högre försäljningspris

eller lägre omkostnader än de beräknade, men å andra

sidan löper det en däremot svarande förlustrisk, för den händelse

nämnda faktorer komma att bliva ogynnsammare än som förutsatts.

Vid beräknandet av den vinst, som skulle komma på statens andel,

således för halva malmkvantiteten eller 15,500,000 ton, och som till

Mitt belopp skulle på förhand fixeras, har jag utgått ifrån försäljningsprisen

per ton malm enligt nu gällande malmförsäljningskontrakt och

de sista årens brytnings- och fraktkostnader. Det är härvid att observera,

att tidigare till lägre priser uppgjorda försäljningskontrakt,. som

ännu löpa åtskilliga år framåt, icke äro tågna i beräkning. Skeppnings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173. 2 8

kostnaderna äro beräknade efter vida lägre belopp än under nuvarande

högkonjunktur gällande frakter.

Statens vinstandel är på grundval härav fastställd till 6 kronor

per ton.

Det är givetvis ytterst svårt att vid en beräkning, som avser så

lång tid framåt, komma till ett absolut riktigt värde, men jag är övertygad

om att, då vinsten per ton satts till 6 kronor, man har kommit

sa nära det rätta som möjligt, och jag är så mycket mer förvissad om

att man för statens vidkommande med denna siffra är på den säkra

sidan, som det finnes större sannolikhet för att brytningskostnaderna

komma att ökas, än att försäljningsprisen på malmen komma att stiga.

Försäljningskontrakt finnas nämligen avslutade för så lång tid framåt

som till och med år 1930 och av den malm, som bolaget enligt nuvarande

avtal har rätt att exportera, är allt vad som får brytas intill 1920

och största delen av vad som får brytas intill 1928 slutsålt. Av kontrakten

äro flera avslutade så sent som under år 1912.

Då den allra största delen av den malm bolaget nu har rätt exportera

redan är såld och säkerligen stora försäljningar av den malm, som

enligt mitt förslag ytterligare skulle få säljas, kommer att ske under

närmaste tiden, sedan eventuellt tillstånd till brytningen lämnats, till nu

gällande kända malmpriser, kan den verkliga vinsten per ton icke tänkas

komma att i avsevärd mån avvika från den beräknade. För att vinna

största möjliga trygghet i detta hänseende har på mitt uppdrag statens

ledamot i bolagets styrelse jämte statens hittillsvarande tvenne revisorer

granskat de siffror i bolagets räkenskaper och kontrakter, som ligga till

grund för denna beräkning och däröver avgivit ett utlåtande, som torde

ta bifogas detta protokoll (bil. D.). Vinsten per ton malm för år 1911

utgjorde kronor 4.96 och för år 1912 kronor 5.07.

I detta sammanhang förtjänar påpekas, att bolaget för att åstadkomma

en så betydande ökning i malmbrytningen som den nu ifrågasätta

måste gorå avsevärda kapitalutlägg, icke allenast för nyanläggningar

och utvidgningsarbeten vid själva gruvorna och utvidgningar av

hamnanläggningarna vid Narvik,_ utan jämväl för arbetarbostäder och

därmed sammanhängande anläggningar, vilka bliva en följd av den ökade

arbetarbefolkningen i gruvsamhällena. Det är naturligtvis omöjligt att

redan nu angiva, den exakta kostnaden för dessa anläggningar, men

enligt en^ approximativ beräkning, som bolagets styrelse på min uppmaning

låtit verkställa, kommer den att uppgå till över 10,000,000

kronor. . Dessa bolagets anläggningar tillfalla utan särkild ersättning

staten, i fall staten använder sin inlösningsrätt år 1932.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Avdrag på

inlosningssumman.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

Det har redan framhållits, att den bolagen medgivna fördelen att

få tillgodonjuta vinst för en större kvantitet malm, än som beräknats

vid 1907 års uppgörelse, bör föranleda en minskning i den lösesumma,

som efter de i samma uppgörelse stadgade grunder skall utgå för stamaktierna.

Huru ett dylikt avdrag rätteligen bör beräknas eller med andra

ord vilken minskning i stamaktiekapitalets värde den nu medgivna ökade

brytningen kan betinga, torde det vara fullständigt omöjligt att efter

rationella grunder beräkna.

Man har emellertid enats att såsom en skälig grund för avdraget

sätta hälften av den vinst per ton, som efter den gjorda beräkningen

skulle komma på bolagets lott, och sålunda bestämma avdraget till 3

kronor för varje ton, som bolaget på grund av förevarande avtal bryter

och utfraktar. Härigenom skulle alltså staten, i händelse inlösen sker,

komma att tillgodonjuta, frånsett ränteberäkning, 7* av den beräknade

vinsten på den ökade brytningen.

Det överenskomna avdraget skulle sålunda komma att uppgå till

46,500,000 kronor.

Begagnar staten ej sin rätt att inlösa stamaktierna vid 1932 års

utgång utan först vid utgången av år 1942, skall bolaget å nämnda

avdragssumma vidkännas ränta efter 4 procent för år, räknat från den

1 januari 1933 till den 31 december 1942.

De i § 9 av 1907 års kontrakt fastställda grunderna för beräknandet

av den ersättning, som staten, om den begagnar sin inlösningsrätt,

skall erlägga för stamaktierna i Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag,

har jag förut antytt. Vinsten per ton malm under tioårsperioden 1920

—1929 kan med stöd av i så stor utsträckning som förut angivits redan

avslutade försäljningskontrakt beräknas bliva omkring 6 kronor eller

samma belopp som i nu föreliggande kontraktsförslag satts såsom statens

vinstandel. Det bör i detta sammanhang icke lämnas oanmärkt, att vid

bestämmandet av lösesumman, vinsten å de enligt nu förevarande kontraktsförslag

uttagna malmkvantiteter icke må beräknas. Härom stadgas

i § 5 i nämnda förslag.

Efter den sålunda beräknade vinsten per ton av 6 kronor skulle

lösesumman komma att uppgå till högst ................. kronor 281,250,000.

Dragés från detta belopp nyssnämnda avdragssumma, skulle återstående

inlösningssumman utgöra ............................... kronor 234,750,000

Efter inlösen år 1932 skvdle staten, under förutsättning att hela

inkomsten av malmexporten kunde användas till inlösningssummans

täckande, kunna förränta efter 4 procent samt amortera den reducerade

lösesumman 234,750,000 kronor med årlig export av 6,420,000 ton

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

(maximum enligt det föreliggande kontraktsförslaget) på omkring 7 år,

varemot under enahanda förutsättning den icke reducerade lösesumman

av 281,250,000 kronor med maximiexport enligt 1907 och 1908 års

kontrakt av omkring 4,500,000 ton om året icke skulle kunna amorteras

på kortare tid än 13 år.

TV. Statens utgifter med anledning av ökad malmexport.

Efter erhållna nådiga remisser hava järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen

avgivit underdåniga utlåtanden ej mindre rörande de nyanläggningar

och utvidgningar vid järnvägen och Porjusverket, som

bliva erforderliga för att ökad malmexport skall kunna komma till stånd

i ifrågasatt omfattning, samt om kostnaderna härför än även angående

den ökning i inkomsterna, som kan påräknas av förenämnda anledning.

Jag ber att med ledning av berörda utlåtanden, som torde få

såsom bilagor fogas till detta protokoll (bil. E. och F.), nu först få belysa

frågan om de utgifter för staten, som bliva en följd av den ökade

malmbrytningen.

De kostnader, som för statens järnvägar nödvändiggöras av den

ökade trafiken och som avse inköp av rullande materiel, anordnande

av tågmötesplatser, diverse byggnader in. m., beräknas av järnvägsstyrelsen

till:

Linjen Kiruna—Svartön ............ kronor 800,000: —

Linjen Kiruna —Riksgränsen...... » 3,200,000: —

Summa kronor 4,000,000: —

Härav skulle erfordras under år 1914 för ökning av rullande

materiel kronor 500,000.

Enligt vattenfallsstyrelsen erfordras inga nya byggnader eller

maskinella anordningar vid Porjus förutom för kraftlinjen Porjus—Gellivare—Kiruna,

vilken med hänsyn till framtida ökad energileverans behöver

byggas starkare för en beräknad kostnad av kronor 160,000.

Däremot kräves, såsom framgår av vattenfallsstyrelsens utlåtande,

åtgärder för att öka vattenmängden. Det har alltid varit förutsatt, att

i den mån vattenkraften från Porjus komme att tagas mer i anspråk,

en reglering av vattendraget, i vilket vattentillgången under olika årstider

är mycket olika, måste äga rum. En sådan reglering skulle i detta

sammanhang behöva vidtagas och kan utföras genom anläggandet av

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 125 höft. (Nr 173.) 4

Kostnad för

statens järnvägar.

Kostnad för

Porjusverket.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

en regieringsdamm vid en av de till vattendraget hörande sjöarna. Någon

detaljerad beräkning av kostnaden för en sådan damm har ännu icke kunnat

verkställas, men vattenfallsstyrelsen angiver, att det högsta belopp, som

för detta ändamål behöver tagas i anspråk, är 1,000,000 kronor. Genom

denna reglering vinnes emellertid vida mer vatten än vad som erfordras

för den nu ifrågavarande ökningen, så att en ytterligare tillgång av

vattenkraft kan erhållas utan några nya anordningar för vattenreglering.

För närvarande är vattenmängden vid Porjus beräknad till

under exceptionella torrår lägst 24 sekundkubikmeter

)> normala » » 40 »

Vattenåtgången för transport av 5,100,000 ton skulle utgöra 22.5 sm3

Genom läckning i dammar och luckor bortgår ........................ 1.5 »

Summa 24 sms.

Genom den nu föreslagna regleringen skulle vattenmängden ökas

med 20 å 25 sm3, varav endast omkring 5.5 sm3 för nu ifrågavarande

ökning av kraftbehovet för järnvägsdriften behöva tagas i anspråk och

för malmfälten ytterligare högst 5 sm3.

Hela den ökade anläggningskostnaden för Porjus kraftverk jämte

kostnaden för förstärkning av kraftlinjen Porjus—Gellivare—Kiruna skulle

sålunda bliva .......................................................................... kronor 1,160,000.

Härav erfordras under år 1914 kronor 660,000.

Av vad jag förut anfört framgår, att den totala kapitalutgiften från

statens sida, som är erforderlig för förslagets genomförande, uppgår till

för järnvägen.............................. kronor 4,000,000: —

:» Porjus kraftverk.................... » 1,160,000: —

Summa kronor 5,160,000: —.

Härav erfordras för år 1914:

för järnvägen ..............

................. kronor

500,000: —

,» Porjus kraftverk...

.................. »

660,000: —

Summa kronor

1,160,000: —

Chefen för civildepartementet har meddelat mig, att han efter

verkställd granskning funnit sig kunna lämna de av järnvägsstyrelsen

och vattenfallsstyrelsen gjorda beräkningarna rörande de av den ökade

malmexporten föranledda ökade utgifterna för staten utan anmärkning.

Nämnda departementschef kommer ock att göra framställning om avlåtande

till Riksdagen av proposition om de anslag, som för förevarande

ändamål behöva äskas av den nu samlade Riksdagen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 173.

27

y.

Statens i

ökade brytningen av 31,000,000 ten malm.

avgörande vikt för bedömandet av den föreliggande frågan är

först och främst hurusom den förnyade inventering, som med stöd av

senare årens erfarenhet nu blivit av professor Walfr. Petersson verkställd

rörande malmtillgångarna i Kirunavara och Gellivare malmfält, ådagalagt,

att man nu är berättigad räkna med så mycket större malmkvantiteter

än åren 1907 och 1908, att den nu ifrågasatta ökade brytningen av

högst 31 miljoner ton på intet vis kan anses annat än motsvarande ett

rationellt utnyttjande. Inräknas sistnämnda malm kvantitet, skulle de

till brytning under tiden 1908—1932 medgivna maximikvantiteterna

utgöra:

enligt 1907 års kontrakt

).> 1908 » »

)) 1913 » ;»

Inom Kirunavara

malmfält

75,000,000 ton

6,500,000 »

21,600,000 »

103,100,000 ton

Inom Gellivare

malmfält

18.750.000 ton

2.500.000 »

9.400.000 »

30.650.000 ton.

Det är sålunda i allt högst 133,750,000 ton malm, som skulle

kunna komma till brytning under åren 1908—1932, eller om man räknar

i medeltal per år under nyssnämnda 25-årsperiod 5,350,000 ton, med

en maximikvantitet under sista delen av 20-årsperioden av 6,420,000

ton. Pa den hittills kända malmtillgången inom de ifrågavarande båda

malmfälten kan uppskattas till 973,000,000 ton (samt därtill kommer

att lika reserver stå staten ''till buds), framstår klart, att en årsbrytning

a\ 6,420,000 ton ingalunda överstiger vad man med allt samvetsgrant

beaktande av framtida malmbehov utan tvekan bör kunna tillgodogöra

sig från dessa gruvor.

Eu viktig synpunkt härvidlag är ock, att de viktigaste kapitalplaceiingai,

staten gjort uti ifrågavarande trakter av vårt land, nämligen

föl i iksgränsbanan och kraftverket vid Porjus, kunna genom den ökade

järnvägstrafiken och malmbrytningen på ett alltmera fullständigt sätt

tillgodogöras och bringas att lämna större avkastning.

Vad beträffar de rent ekonomiska fördelarna av det förevarande

förslaget, te sig dessa i ett sammanhang på följande sätt.

Staten lösgör ur eu nu bunden räntelös kapitaltillgång under de

Statens

vinstandel.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Räntevinst.

Avdrag å

lösesumman

Vinst ä järnvägen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

närmaste 20 åren tillhopa ........................................ kronor 93,000,000: —

vilka kunna disponeras för ett så nödvändigt ändamål som minskande

av statens utländska skuldsättning.

Om, såsom jag ovan förutsatt vara en ovillkorlig betingelse för

medgivandet av en ökad malmbrytning, den av densamma direkt inflytande

inkomsten endast avses till utgifter för kapitalökning, varigenom

statens upplåning kunde minskas, besparas räntor, som eljest

skulle utbetalas för motsvarande lån. Vid beräkning av den verkliga

vinsten måste därför hänsyn tagas till dessa räntor. ^

Under förutsättning att bolaget kan under vart av aren 1913

1932 tillgodogöra sig den i kontraktets § 2 angivna malmkvantitet

kommer att till statsverket inflyta efter en vinstandel av 6 kronor per ton:

under år 1913 .................................

» » 1914 ...............................

» >» 1915 ...............................

). >. 1916 ...................................

» J. 1917 .................................

» » 1918 .................................

» » 1919 ..................................

» » 1920 ................................

under vart och ett av åren 1921

......... kronor 900,000: —

........ )> 1,200,000: —

......... » 1,950,000: —

........ » 2,700,000: —

..... » 3,450,000: —

4,050,000: —

......... » 4,800,000: —

......... » 5,550,000: — samt

1932 ):> 5,700,000: —

Sammanlagda

summan av dessa under åren 1913—1932 inflytande

avgifter uppgår alltså till ...................................... kronor 93,000,000: -

Ränta å dessa belopp efter 4 procent per år och under förutsättning

att beloppen till huvudsakligaste del årligen inflyta den 31 december

S 3 i det föreliggande kontraktsförslaget uppgår den 31 december

jämlikt ej

1933 till

kronor 32.868.000.

Därest staten år 1932 begagnar sin rätt att inlösa stamaktierna i

Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag, skall, såsom förut är nämnt, å den

lösesumma, som, beräknad enligt kontraktets bestämmelser och efter

en vinst av 6 kronor per ton skulle uppgått till 281,250,000 kronor,

göras ett avdrag av 46,500,000 kronor, vilket belopp alltså utgör en

direkt inkomst eller rättare sagt minskad utgift, föranledd av den ökade

malmbrytningen.

Den ökade malmbrytningen kommer att medföra såväl ökad trafik

på de staten tillhöriga järnvägarne Kiruna—Riksgränsen och Kiruna

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

Svartön som ökad åtgång av elektrisk energi från kraftverket vid Porjus

till dels järnvägsdriften, dels gruvdriften. Järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen

hava, såsom nämnt är, i sina förberörda utlåtanden yttrat

sig jämväl rörande den ökning i inkomsterna, som kan påräknas av

den ökade exporten.

Enligt järnvägsstyrelsens utlåtande kan den för brytning nu ifrågasatta

malmkvantiteten utfraktas på järnvägen enligt den angivna planen

för brytningens fördelning under olika år. Maximitransportförmågan

för linjen Kiruna—Riksgränsen angives till högst 5,100,000 ton per år,

sedan elektrisk drift blivit införd.

Genom den ökade trafiken beräknas det ökade driftsöverskottet på

järnvägen under 20-årsperioden att uppgå till:

för linjen Kiruna—Riksgränsen.............. omkr. kronor 36,500,000

» » Kiruna—Svartön ................... j> » 10,300,000

summa kronor 46,800,000

Genom elektrifiering av linjen Kiruna—Riksgränsen uppstår enligt

beräkning ytterligare driftsöverskott av kronor 6,635,000. Den sammanlagda

ökningen i driftsöverskottet under 20-årsperioden å järnvägarna,

sedan elektrisk drift anordnats å linjen Kiruna—Riksgränsen, blir sålunda

i runt tal............................................................................. kronor 53,500,000.

Jag ber att här få anmärka, att den nyss uppgivna vinsten på

elektrifiering av linjen Kiruna—Riksgränsen innefattar hela den ökade

vinsten härav i jämförelse med ångdrift utan avdrag för kostnaden för

den elektriska energien vid turbinaxeln i Porjus. En del av denna vinst

bör rättvisligen gottgöras Porjus kraftverk, vilket emellertid är en räkenskapsfråga,

som i detta sammanhang saknar betydelse.

Genom den ökade trafiken på linjen Kiruna—Svartön skulle det

bliva ekonomiskt fördelaktigt att även elektrifiera denna linje, varigenom

en betydlig kolimport lind vekes och vattenkraften vid Porjus bleve bättre

utnyttjad samt det på Porjus kraftanläggning nedlagda kapitalets räntabilitet

betydligt förbättrades. Järnvägsstyrelsen framhåller emellertid,

att någon elektrifiering av denna linje ej bör ifrågakomma förrän erfarenhet

vunnits om den elektriska driften å linjen Kiruna—Riksgränsen. Jagdelar

fullkomligt denna uppfattning och upptager därför icke i denna

beräkning den vinst, av järnvägsstyrelsen angiven till över 5,000,000

kronor för 20 år, som kunde uppkomma efter elektrifiering av linjen

Kiruna—Svartön, så mveket mer som denna förutsätter avsevärda kapitalutlägg-

för nyanläggningar, ungefärligt beräknade till kronor 11,000,000.

Elektrifiering

av linjen

Kiruna—

Svartön,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Ränta å

trafik
inkomsterna.

Elektrisk

kraft till

gruvdriften,

Nyanläggningar

vid

gruvorna m.m.

Skattein
komster.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

Skäl kan nog också anföras för att beräkna ränta jämväl å järnvägens

ökade vinster för varje år av tjugoårsperioden, under vilken

den ökade malmbrytningen skulle äga rum, i likhet med vad som i

motsvarande fall ägde rum i Kung! Maj:ts proposition rörande kontraktet

av år 1907. Då det kan vara omtvistligt, huruvida en sådan

ränteberäkning kan anses berättigad vid nu ifrågavarande inkomstberäkning,

föredrar jag att icke upptaga den i något värde.

Beträffande vinsten å Porjusanläggningen framgår av vad jag nyss

nämnde, att någon särskild vinst för ökad leverans av elektrisk energi

till järnvägsdriften icke upptagits på kraftverket, utan för överskådlighetens

skull förts i en post på järnvägsdriften. Genom ökad energileverans

för gruvdriften in. in. vid Gellivare och Kiruna erhålles

emellertid en ökning i inkomsten för Porjus, vilken är svår att exakt

beräkna, då helt naturligt inga säkra uppgifter på förhand kunna

lämnas om den ökade åtgången av kraft för gruvdriften, för elektrisk

belysning i gruvsamhällena m. in. För denna beräkning är det emellertid

tillräckligt att utgå från den ökade garanti, som jag förmått bolaget

ingå på beträffande det minimibelopp, som bolaget årligen skall erlägga

för elektrisk energi från Porjusverket.

Enligt härom nu gällande kontrakt fastställdes det minimibelopp,

som bolaget skulle garantera, till kronor 350,000 per år. Detta belopp

skulle enligt vad nu överenskommits höjas till

för åren 1916—1919...................................... kronor 410,000

» ). 1920—1932..................................... » 445,000

Den ökning i egendomens värde, som blir eu följd av de anläggningar

av olika slag, som bolaget måste utföra för att kunna öka brytningen

och som på sätt ovan angivits belöper sig till minst kronor

10,000,000, kommer vid eu inlösen 1932 staten till godo, men upptages

i denna inkomstberäkning ej i något värde.

I detta sammanhang anser jag mig böra erinra därom, att bolaget

enligt § 2 i kontraktsförslaget förbundit sig att anskaffa 100 malmvagnar,

värda 500,000 kronor, vilka ställas till statens disposition och

av bolaget därefter underhållas.

Statsverket kommer givetvis att tillföras ytterligare avsevärd inkomst

genom de ökade skattemedel, som uppstå icke blott direkt genom

Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolags ökade affärsverksamhet, utan även

såsom eu följd av den utveckling på olika områden, vilken kommer att

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

trafik^ m0m (le °rter’ SOm beröras av malmbrytningen och järnvägs
Att

på förhand till beloppet beräkna någon annan skatteökning

an deri som kan grundas på bolagets i anledning av den ökade malmexporten

vidgade affärsverksamhet är icke möjligt. Ökningen av bolagets

inkomstskatt belöper sig, enligt beräkningar som jag låtit verkställa^

om man utgår från en vinst av 6 kronor per ton å försäljningen

thl något över 11,000,000 kronor för tiden 1913—1933.

, l)e aJ. ^en ifrågasätta ökade malmbrytningen beräknade statsinkomsterna

fördela sig efter de särskilda slagen av inkomster och på de

särskilda åren på sätt efterföljande tablå utvisar:

Sammanfattning av statsinkomsterna av den ökade exporten av 31,000,000 ton

malm, fördelade på de särskilda åren.

Statens

Ä statens

Järn-

j Ökning av

Ökning i

|

År

Ton

vinstandel

vinstandel

! Avdrag å

; vägens

garanterad

i komstskatt

j

malm

å 15,500,000

ton å

kr. 6: —

räntevinst

efter 4 %

J lösesumman

ökade

! driftsöver-

jinkomst av

Porjus

j till följd av

den ökade

malm- exporten

J Summa |

skott

kraftverk

1913

300,000

900,000

—

f

389,000

1,289 000

1914

400,000

1,200,000

36,000

558,000

—

113,550

1,907,550

1915

650,000

1,950,000

84,000

1,076,000

—

147,600

3,257,600:

: 1916

900,000

2,700,000

162,000

1,484,500

60,000

249,906

4,656,406)

1917

1,150,000

3,450,000

270,000

1,898,000

60,000

330,600

6,008,600!

1918

1,350,000

4,050,000

408,000

2,301,000

60,000

425,250

7.244,250!

1919

1.600,000

4,800,000

570,000

2,843,000

60,000

494,175

8,767,175:

1920

1,850,000

5,550,000

762,000

3,251,500

95,000

592,350

10,250,850^

1921

1,900,000

5,700,000

984,000

3,306,500

95,000

672,240

10,757,740!

t 1922

1 1923

1,900,000

5,700,000

1,212,000

3,306,500

95,000

688,920

11,002,420

1,900,000

5,700,000

1,440,000

3,306,500

95,000

689,190

11,230,690

1.924

1,900,000

5,700,000

1,668,000

3,306,500

95,000

689,280

11,458,780:

192o

1,900,000

5,700,000

1,896,000

3,306,500

95,000

676,800

11,674,300

; 1926

1

1,900,000

5,700,000

2,124,000

3,306,500

95,000

677,700

11,903,200

j 1927

1,900,000

5,700,000

2,352,000

3,306,500

95,000!

677,700,

12,131,200

1928

1,900,000

5,700,000

2,580,000

3,306,500

95,000’

677,700

12,359,200

1929

1,900,000

5,700,000

2,808,000

3,306,500

95,000

677,700

12,587,200

1930

1,900,000

5,700,000.

3,036,000

3,306,500

95,000!

677,700!

12,815,200

1931

1,900,000

5,700,000

3,264,000:

3,306,500

95,000

677,700

13,043,200

1932

1,900,000

5,700,000

3,492,000|

3,306,500

95,000

677,700

13,271,200

1933 |

—

— |

3,720,000i

46,500,000’

— I

—

677,70o|

50,897,7001

1

31,000,000

93,000,00o|

32.868,OOOj

46,500,000

53,479,000

l,475,OOo|

11,191,4611

238,513,4611

opaginerad Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 173.

Statens sammanlagda inkomst genom den ökade exporten och ett

tidigare tillgodogörande under perioden 1913—1932 av 31,000,000 ton

malm uppgår alltså till i runt tal kronor 238,500,000, vilket motsvarar

per ton malm omkring kronor 7: 7 0 och i medeltal per år under 20- årsperioden nära kronor 12,000,000.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kung].

Maj:t måtte i proposition föreslå Riksdagen att

bemyndiga Kungl. Maj :t att å statens vägnar med Luössavaara—

Kiirunavaara aktiebolag'', aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund träffa överenskommelse angående

ökad brytning och utfraktning av järnmalm m. in. i enlighet med det

av mig upplästa förslaget till sådan överenskommelse.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade tians Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall och förordnade, att till

Riksdagen skulle avlåtas proposition i ärendet av den

lydelse bilagan lätt . . . till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Schumacher.

STOCKHOLM, ISA A O MABCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1913.

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Bilaga A.

1907 års kontrakt.

i i- i. svenska staten samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag,

aktiebolaget^ Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grän^esbero—Oxelösund

är följande överenskommelse träffad:

§ I
I

ändamål att svenska staten må ingå såsom ägare till hälften i

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag utfästa sig detsamma att, så fort sådant

lagligen kan ske, vidtaga de ändringar i sin bolagsordning, som till

denna § hörande bilaga n:r 1 utvisar.

Såsom bilaga n:r 2 till denna § följer förteckning å de fastigheter

gruvor och inmutade områden, som nu tillhöra Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag, ävensom, till upplysning om bolagets övriga egendom, förteckning

a den lösegendom, som bolaget ägde den 31 december 1906.

§ 2.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag utfäster sig vidare att i samman
“S

med °Yan 1 bolagsordningen öka sitt aktiekapital

till åttio miljoner (80,000,000) kronor, varav halva beloppet skall utföras

av preferensaktier och halva av stamaktier.

§ 3.

Aktiebolaget Gellivare malmfält försäljer och överlåter till Luossavaara-Knrunavaara

aktiebolag all sin fasta och lösa egendom med undantag

av

a) fordran hos trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,

b) kontant kassabehållning samt fordringar hos banker för innestaende

medel,

c) aktier i Trollhättans elektriska aktiebolag och aktiebolaget Expressdynamit,

samt ° F

d) egna inneliggande 472 % obligationer.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Såsom bilaga till denna § följer förteckning å de fastigheter, gruvor

och inmutade områden, som ingå i denna försäljning. Övrig lösegendom

1 T IT* .. J«*_______ I »VT. /-v /-I 1 -VT TT

av

och mmutaae omrauen, aum mg» * . o- . °

överlåtes i huvudsaklig överensstämmelse med inventarietörteckriin0

den 31 december 1906 utan andra förändringar än gruvrörelsens drivande

och malmens försäljning intill tillträdesdagen må föranleda.

Köpeskillingen för ifrågavarande egendom skall utgöra tjugutyra

miljoner tjugufyratusen (24,024,000) kronor och likvideras av LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag med dess stamaktier till nominellt belopp av sexton

miljoner sextontusen (16,016,000) kronor med kuponger för tiden från och

med år 1908. överkursen för aktierna, åtta miljoner åttatusen (8,008,000)

kronor, föras i Luossavaara-Iviirunavaara aktiebolags räkenskaper till bolagets

ervfond

I samband med omförmälda försäljning åtager sig trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund att, i den mån de förfalla, betala aktiebolaget

Gellivare malmfälts nuvarande och blivande skulder utan ratt for tiahkaktiebolaget

att för sin regressfordran mot aktiebolaget Gellivare malmfält

göra sig betald i egendom, som enligt denna § överlåtits till LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag, ändå att egendomen häftar såsom pant for skulden.

§ 4.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag överlåter å trafikaktiebolaget

Gräno-esberg-Oxelösund sina räntebärande värdepapper, nämligen.

° a) bankdepositionsbevis, dock att de hos norska staten pantsatta bevisen

å en miljon tvåhundrafemtiotusen (1,250,000) kronor ma såsom

pant kvarligga, så länge nuvarande fraktkontrakt mellan norska staten och

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag fortfar att gälla,

b) Förenade Separatorintressenternas aktiebolags obligationer och

bolagets egna inneliggande obligationer,

c) aktier i aktiebolaget Expressdynamit, samt

d) bolagets egen fordran hos trafikaktiebolaget.

Däremot förbinder sig trafikaktiebolaget att utan rätt till regress

o-älda samtliga de skulder, för vilka Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

vid innevarande års utgång häftar; skolande det belopp varmed den av

trafikaktiebolaget sålunda vid innevarande ars utgång övertagna skuld ma

överskjuta bokförda värdet av de tillgångar, som enligt denna § a trafikaktiebolaget

överlåtas, avskrivas å Luossavaara-Kiirunavaara aktiebok,,

återstående tillgångar. . i .■

I överensstämmelse härmed skola i Luossavaara-Kiirunavaara aktie

bolags ingående balansräkning för den 1 januari 1908 ur bolagets till
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

gångar uteslutas vad under a), b), c) och d) här ovan är uppräknat samt

ui bolagets skulder alla andra poster än aktiekapitalet och reservfonden

samt vinstmedel. De nya tillgångar, som genom förevarande avtal tillföras

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, må icke i samma balansräkning

bokföras till högre värde, än som erfordras för att samtliga tillgångar

skola motsvara det ökade aktiekapitalet, reservfonden samt vinstmedel. °

Bolagets tillgångar må sedermera intill år 1933 eller, därest staten

då icke begagnat sin i § 9 otnförmälda lösningsrätt, intill år 1938 icke

i bolagets räkenskaper uppskrivas i värde med högre belopp, än som å

samma tillgångar verkligen nedlagts; ej heller må under samma tid ny

egendom bokföras till högre belopp än den kostnad, som därå använts.

_ De skulder, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag intill år 1933, respektive

år 1938, må hava ådragit sig, förbinder sig trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund att gälda utan rätt till regress; och må i följd

härav vid. utgången av år 1932, respektive år 1937, Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag icke i balansräkning vara påfört andra belopp än aktiekapital,

reservfond samt vinstmedel.

§ 5.

1:°) Svenska staten överlåter till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

med äganderätt de staten såsom jordägare tillhöriga andelar i

utmål och gruvor inom malmfälten i Luossavaara, Kiirunavaara och

Gellivare.

2:o) I sammanhang med detta kontrakt upplåter staten genom särskilda

arrendekontrakt på femtio (50) år till Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag nyttjanderätt dels till mark, som för närvarande innehaves av

aktiebolaget Gellivare malmfält men den 1 januari 1908 av detta bolag

avträdes, dels till områden, som redan innehavas av Luossavaara-Kiirunar

vaara aktiebolag, och dels slutligen till nya områden vid Gellivare och

Kiirunavaara, som för bolagets rörelse äro behövliga; och tillförsäkrar staten

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag att få behålla nyttjanderätten till

de sålunda upplåtna områdena på de i arrendekontrakten stadgade villkor,

så länge Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag uppehåller gruvdriften inom

Gellivare, respektive Kiirunavaara malmfält; skolande i följd härav staten,

når en arrendeperiod gått till ända, lämna bolaget nytt arrendekontrakt

på enahanda villkor för så lång tid, som nyttjanderätt enligt lag må

upplåtas.

Däremot skall Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags nyttjanderätt

till det område vid Luossavaara, som å en, i kontrakt av den 9 september

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

1899 emellan Kungl. Maj:t och Kronan samt Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag åberopad karta''betecknats med Kitt. B, upphöra den 1 januari

1908; dock tillförsäkrar staten bolaget, att, därest vid utgången av år

1937 Luossavaara malmfält jämlikt § 6 mom. 4:o) här nedan, återlämnas

till bolaget, detsamma skall ånyo erhålla och, så länge bolaget uppehåller

gruvdriften inom malmfälten, bibehålla nyttjanderätten till ifrågavarande

område emot arrende, utgående med enahanda belopp per kvadratkilometer

som för den enligt ovan avsedda kontrakt upplåtna marken vid Kiirunavaara

och på de villkor i övrigt, som uti samma kontrakt äro stadgade.

3:o) Staten ansvarar för att den malm, som utom nu lagligen gällande

utmål må finnas inom de i mom. 2:o) avsedda områden, icke, så

länge dessa äro utarrenderade till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, må

annat än för kronans räkning inmutas eller brytas, samt utfäster sig att

icke före utgången av år 1932 eller, om staten då ej begagnar sin i § 9

här nedan omförmälda lösningsrätt, före utgången av år 1937 därstädes

bryta eller låta bryta malm.

§ 6.

För de i § 5 omförmälda jordägareandelar samt för övriga i detta

kontrakt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag tillerkända rättigheter och

förmåner erhåller staten vederlag på följande sätt:

l:o) Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag överlämnar den 1 januari

1908 till svenska staten preferensaktier i bolaget till nominellt belopp av

trettionio miljoner niohundraåttiofyratusen (39,984,000) kronor och medgiver

staten, att dess nuvarande 16 aktier i Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag utbytas mot preferensaktier, varigenom staten bliver . ägare

till alla bolagets preferensaktier till nominellt belopp av fyrtio miljoner

(40,000,000) kronor. För de nya aktier till belopp av trettionio miljoner

niohundraåttiofyratusen (39,984,000) kronor, som till staten överlämnas,

skall emissionsstämpelkostnad icke drabba bolaget, utan åligger det staten,

därest sådan stämpelkostnad varder av bolaget uttagen, att ofördröjligen

ersätta bolaget beloppet.

2:o) Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag överlåter med äganderätt

till svenska staten samtliga aktier i Mertainens gruvaktiebolag till nominellt

belopp av fem miljoner (5,000,000) kronor; dock att staten intill år

1933 eller, om staten då icke begagnat sin i § 9 här nedan omförmälda

lösningsrätt, intill år 1938 icke äger att inom de Mertainens gruvaktiebolao-

°nu tillhöriga gruvor eller inmutade områden bryta eller låta bryta

järnmalm annat än för järn- eller ståltillverkning i Sverige.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund förpliktar sig att utan

rätt till regress betala samtliga de skulder, för vilka Mertainens gruvaktiebolag

vid utgången av år 1907 häftar.

Såsom, bilaga till detta mom. följer förteckning å de fastigheter,

gruvor och inmutade områden, som tillhöra Mertainens gruvaktiebolao
ö:o)

Luossavaara-Knrunavaara aktiebolag överlåter till svenska staten

med äganderätt de bolaget nu tillhöriga gruvor och inmutade områden

i Sy va.] ar vi, Nokutusvaara och Haukivaara, dock att staten

11 ar 1f3o.eller- om staten da icke begagnat sin i § 9 här nedan omformalda

lösningsrätt, intill år 1938 icke äger att inom ifrågavarande

gruvor eller inmutade områden bryta eller låta bryta järnmalm annat än

ioi järn- eller ståltillverkning i Sverige.

4:o) Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag upplåter till staten uteslutande

nyttjanderätt under 30-årsperioden 1908—1937 till Luossavaara

mai nita! t, innefattande de gruvor och inmutade områden, som i bil. n:r 2

till b 1 angivas tillhöra samma malmfält, dock att staten icke ä.<mr''att

under sagda tidsperiod inom nämnda malmfält bryta eller låta bryta järnmalm

annat än för järn- eller ståltillverkning i Sverige. Vid uto-åno-en

av ovannämnda 30-årsperiod äger staten rätt att efter sitt gottfinnande

antingen behålla ifrågavarande gruvor och inmutade områden med full

äganderätt och utan lösen, eller ock att, mot återlämnande av gruvorna

av Luossavaara-Knrunavaara aktiebolag erhålla lösen för alla för gruvornas

tillgodogörande eller administrerande anordnade anstalter, byggnader och

annat, likasom maskiner, redskap och materiel. Vill staten'' begagna sist

atmiVna ,rät^h®t’o tll]säge därom bolaget under år 1936. Lösesumman

g1..1. brlc Pa.asämJande bestämmas av nio ojäviga gode män, utsedda

31 december 1937. m°m'' ^ här nedan SäSS’ Sarat erlägSas kontant den

, i J:°) Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att sena de

bolaget tillhöriga inmutningar, för vilka utmål ännu ej blivit lagda, och

medgiver att gränserna på djupet för de bolaget tillhöriga utmål, som

ma vara lagda enligt 1855 års gruvestadga, beräknas, såsom vore samma

utmål lagda enligt nu gällande gruvestadga.

§ 7.

. Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att under 25-årspenoden

1908—1932 icke bryta och tillgodogöra sig mera än sammanlag

sjuttiofem miljoner (75,000,000) ton järnmalm inom Kiirunavaara

malmfält samt aderton miljoner sjuhundrafemtiotusen (18,750,000) ton

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

järnmalm inom Gellivare malmfält. I sistnämnda kvantitet mralmas

dock el nu befintlig eller under nämnda 25-årsperiod fallande s. k. varpmalm.

Med varpmalm förstås sådant malmhaltigt berg, som faller vid

brytningen av malmen eller måste brytas för att göra malmen åtkomlig,

fattigt för att kunna med fördel i oberett skick exporteras.

men ar

för

§ B.

Med avseende å Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags inalmfraktning

å järnvägen Svartön—Riksgränsen skola under 25-årsperioden 1908—1932

följande bestämmelser gälla: -, . s

‘ l:o) Staten tillförsäkrar bolaget att under omförmalda tjugufem ar

mot en avgift av två (2) kronor 64 öre per ton från Kiruna till Riksgränsen

frakta den malm, sammanlagt sjuttiofem miljoner ton, som bolaget enligt

S 7 äo-er att bryta inom Kiirunavaara malmfält, vilken kvantitet skall

sålunda fördelas, ätt bolaget äger under år 1908 frakta omkring en innjon

femhundratusen (1,500,000) ton, varefter kvantiteten småningom, dock

höo-st med fyrahundratusen (400,000) ton under ett ar, ökas intill tre miljoner

trehundratusen (3,300,000) ton årligen; åliggande bolaget att före

den 1 juli varje år hos järnvägsstyrelsen anmäla den ungefarliga kvan

titel, bolaget under närmast följande kalenderår vill frakta från Kiruna

till Riksgränsen, samt att, om bolaget för något kommande ar önskar oka

kvantiteten med mera än tvåhundratusen (200,000) fou utöver den för

närmast föregående år avsedda mängden, därom lämna järnvägsstyrelsen

meddelande minst två år före ingången av det kalenderår, varunder sådan

ökning skulle äga rum. „ . ,

"Så framt ej bolaget självt vill ombestyra a dess spår och dess egen

bangård erforderlig vagnflyttning och växling, åtager sig staten att utföra

densamma, mot det att bolaget ersätter kostnaden för därför använda

växellokomotivs underhåll och materialförbrukning samt för den för vagnrörelsen

erforderliga personalen ävensom ränta och amortering a anskatlningskostnaden

för lokomotiven, beräknad till sju (7) procent, allt okat

med tio (10) procent. . , f

Uppstå mellan staten och bolaget olika meningar om den fordi ade

ersättningens storlek, skall saken hänskjutas till avgörande av skiljeman

Vagnarnas omloppstid beräknas månadsvis på det satt, att medeltal

av omloppstid, från det varje vagn på bolagets begäran ställts till bolagets

förfogande för lastning till dess densamma efter skedd lossning återkommit

till Kiruna, tages för samtliga under månaden till bolagets för
-

fogande

O

för

lastning

ställda

vagnar.

För uppkommet överskott i tid

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

över fem dagar betalar bolaget vagnhyra efter nu gällande taxa. I omloppstiden

inräknas ej uppehåll, orsakat av naturhinder eller olyckshändelse.

Bolaget är berättigat att lasta vagn intill fem (5) procent över

dess angivna bärighet. Frakt skall erläggas för vad per månad i vagnarna

lastats, dock med iakttagande att, om vagnarna i medeltal för månaden

icke lastats till sin angivna bärighet, frakt ändock skall erläggas

efter den angivna bärigheten.

Luossavaara-Iviirunavaara aktiebolag berättigas att årligen frakta intill

en miljon tvåhundratusen (1,200,000) ton malm eller den kvantitet,

Kungl. Maj:t därutöver kan medgiva, från Kiruna till Svartön, mot en

avgift av tre (3) kronor 48 öre per ton, däri inberäknad ersättning för

upplagsplats och begagnande av lastningsanordningar på Svartön, i likhet

med vad som gäller angående malm, som fraktas från Gellivare till

Svartön enligt kungl. brevet den 1 juli 1898, dock med iakttagande att

sammanlagda kvantiteten av vad bolaget enligt detta mom. under ett år

fraktar från Kiruna till Riksgränsen och från Kiruna till Svartön icke

överstiger tre miljoner femhundratusen (3,500,000) ton och icke under

ett år ökas från föregående år med mer än högst fyrahundratusen (400,000)

ton; skolande Luossavaara-Iviirunavaara aktiebolag, om det vill begagna

rättigheten att frakta från Kiruna till Svartön, därom hos järnvägsstyrelsen

göra anmälan minst ett år före ingången av det kalenderår, varunder

fraktningen från Kiruna till Svartön är avsedd att äara rum.

Staten fritager sig från ansvar för den minskning i den transporterade

malmmängden, som kan uppstå, därest icke bolaget med största möjliga

jämnhet fördelar malmavsändningaen på årets särskilda månader eller

trafiken förhindras genom omständigheter, över vilka förvaltningen av

statens järnvägar icke råder.

2:o) Staten tillförsäkrar vidare bolaget att under ovannämnda period

1908—1932 från Gellivare (Malmberget) till Svartön frakta den malm,

sammanlagt 18,750,000 ton, som bolaget enligt § 7 äger att bryta inom

Gellivare malmfält, mot en avgift av två (2) kronor 75 öre för ton och under

de bestämmelser i övrigt, som innefattas i kungl. brevet den 1 juli 1898;

skolande sagda kvantitet fördelas ungefär lika på vart av ifrågakomna år,

dock med rätt för bolaget att under de första fem åren utfrakta intill

en miljon (1,000,000) ton årligen.

I nyssberörda kvantitet inbegripes icke s. k. varpmalm. Om fraktning

av varpmalm stadgas ej i detta kontrakt.

3:o) Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag berättigas att under år

1907, utöver den i kontraktet emellan svenska staten och bolaget den

2 juli 1898 angivna kvantitet en miljon tvåhundratusen (1,200,000) ton,

2—130236

opaginerad Kontrollera mot PDF

från Kiruna till Riksgränsen frakta ytterligare intill etthundrafemtiotusen

(150,000) ton järnmalm emot en avgift av två (2) kronor 64 öre för ton

och på de villkor i övrigt, som innehållas under mom. l:o) i denna §.

§ 9.

l:o) Staten äger rätt att den 31 december 1932 inlösa de aktier i

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, vilka nu tillhöra eller intill sagda

dag förvärvats av trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund eller aktiebolaget

Gcllivare malmfält. Vill staten begagna denna rätt, göre därom

tillsägelse under år 1930 hos trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

samt hos aktiebolaget Gellivare malmfält, om detta bolag då ännu äger

bestånd. Har sådan tillsägelse skett, står det likväl staten öppet att senast

sex månader före inlösningsdagen återkalla sin tillsägelse.

För dylik inlösen skall värdering av berörda aktier verkställas av

nio. ojäviga gode män, av vilka tre utses av Kungl. Maj:t, tre av trafikaktiebolaget,

en av magistraten i Stockholm, en av magistraten i Göteborg

och en av styrelsen för tekniska högskolan i Stockholm. Vid värderingen,

varunder Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags böcker och övriga handlingar

skola hållas tillgängliga för gode männen, uppskattas den årliga

medelvinst, sistnämnda bolag skäligen bör anses hava haft å försäljningen

av den malm, som bolaget brutit och tillgodogjort sig under åren 1920—

1929, varvid hänsyn skall tagas ej blott därtill, om bolaget under perioden

gjort skäliga avskrivningar, utan även till alla andra på bedömandet

inverkande omständigheter. Angående avskrivningar är att iakttaga, att

bolaget icke har skyldighet att på grund av malms bortförande göra avskrivning

å själva gruvorna ej heller att å fastigheter göra andra avskrivningar,

än som föranledas av byggnaders nedgång i värde. Har kvantiteten

av den malm, som bolaget brutit och tillgodogjort sig under nämnda

tioårsperiod, överstigit . trettio miljoner (30,000,000) ton från malmfältet

i Kiirunavaara eller sju miljoner femhundratusen (7,500,000) ton från

Gellivare malmfält, skall från beräkningen uteslutas den vinst, som belöpt

å de överskjutande kvantiteterna. Om till följd av krig eller blockad avbrott

i utfraktningen av malm ägt rum under ifrågavarande tioårsperiod,

skall i stället för den tid, avbrottet varat, medtagas i beräkningen en lika

lång tidrymd närmast före år 1920.

Lösesumman skall utgöra tjugufem gånger hälften av den sålunda uppskattade

medelvinsten, dock att, om nämnden skulle uppskatta de malmkvantiteter,

som vid 1932 års utgång finnas kvar inom bolagets utmål,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

till mindre belopp än etthundrafemtio miljoner (150,000,000) ton i Kiirunavaara

malmfält eller trettiosju miljoner femhundratusen (37,500,000) ton

i Gellivare malmfält, från lösesumman skall avdragas vad som svarar emot

bristen i nyssnämnda kvantiteters sammanlagda belopp.

Den efter angivna grunder bestämda lösesumman, med avdrag för

vad därav proportionellt må kunna belöpa på stamaktier, som icke ägas

av trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund eller aktiebolaget Gellivare

malmfält, skall erläggas kontant å inlösningsdagen, dock med rätt för

staten att dröja med erläggande av lösesumman eller någon del därav intill

den 31 december nästföljande år, mot skyldighet för staten att meddela

bolagen dagen för inbetalningen en månad förut samt att erlägga fyra

(4) procent ränta å det resterande beloppet från inlösningsdagen till dess

betalning sker. Har vid tiden för lösesummans erläggande staten såsom

ägare av preferensaktierna icke erhållit den utdelning å samma aktier, som

enligt bolagsordningen skall tillkomma preferensaktierna, innan utdelning

å stamaktierna må äga rum, äger staten från lösesumman avdraga det

belopp, som brustit i sådan utdelning.

Inför sjode männen må såväl staten som bolagen framställa och

grunda sina anspråk och påståenden. Gode männens beslut må ej överklagas.

Stanna de i olika meningar, galle den mening, som de flesta omfattat,

såsom gode männens beslut. Lagen om skiljemän äger ej tillämpning

i fråga om det i detta mom. avsedda förfarande. Har icke, sedan

ena parten med uppgift om sitt val av gode män gjort framställning hos

den andra parten om utseende å dess sida av gode män, sådan åtgärd ägt

rum inom tre månader, är förstnämnda part berättigad att välja gode män

i den andras ställe.

2:o) Begagnar staten sin inlösningsrätt, och Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag icke medhunnit att till utgången av år 1932 bryta och utfrakta

hela de i nästföregående § bestämda malmkvantiteter, från Kiirunavaara

sjuttiofem miljoner (75,000,000) ton och från Gellivare aderton miljoner

sjuhundrafemtiotusen (18,750,000) ton, skall staten vid inlösen, varom i

mom. l:o) sägs, utöver lösesumman för aktierna lämna trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund och aktiebolaget Gellivare malmfält ersättning,

i den mån på deras aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag belöper,

för vad av nämnda kvantiteter icke utfraktats, dock i intet fall för mera

än fem miljoner (5,000,000) ton, varvid varje ton beräknas till ett pris,

motsvarande bolagets enligt mom. l:o) uppskattade medelvinst under åren

1920—1929 per ton malm med avdrag av det vinstbelopp, som, därest

malmen utfraktats under åren 1928—1932, skolat jämlikt Luossavaara
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kiirunavaara aktiebolags bolagsordning å samma malm tillkomms preferensaktierna

i bolaget.

Beräkningen av ifrågasatta ersättningsbelopp verkställes i brist på

åsämjande av nio ojävige gode män, utsedde på sätt i mom. l:o) sägs,

och beloppet erlägges kontant före utgången av år 1933.

§ 10.

Begagnar ej staten den i nästföregående § omförmälda lösningsrätt,

äger Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag under femårsperioden 1933—1937

utöver de i § 7 här ovan bestämda malmkvantiteter bryta ytterligare

i Kiirunavaara malmfält sammanlagt femton miljoner (15,000,000) ton

järnmalm samt i Gellivare malmfält tre miljoner sjuhundrafemtiotusen

(3.750.000) ton järnmalm, oberäknat varpmalm, så ock utfrakta nämnda

kvantiteter mot den i § 8 för varje fall bestämda frakt och under övriga

däri stadgade fraktningsvillkor.

Det åligger bolaget att under den i denna § avsedda period fördela

malmfraktningen med ungefär lika kvantiteter på vart av de fem åren.

§ 11.

Har Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag icke medhunnit att till utgången

av år 1937 bryta och utfrakta hela de i §§ 7 och 10 här ovan

bestämda sammanlagda malmkvantiteter, från Kiirunavaara nittio miljoner

(90,000,000) ton och från Gellivare tjugutvå miljoner femhundratusen

(22.500.000) ton, skall staten lämna trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

och aktiebolaget Gellivare malmfält ersättning, i den mån på deras

aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag belöper, för vad av nämnda

kvantiteter icke utfraktats, dock i intet fall för mera än fem miljoner

(5,000,000) ton, varvid varje ton beräknas till ett pris motsvarande den

vinst, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag skäligen bör anses hava haft å

sin malmförsäljning under åren 1928—1937 med avdrag av det vinstbelopp,

som, därest malmen utfraktats under åren 1933—1937, skolat

jämlikt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags bolagsordning å samma malm

tillkomma preferensaktierna i bolaget.

I händelse av olika meningar om sagda beräkning skall uppskattning

äga rum på sätt i § 9 stadgats.

Ersättningsbeloppet må, om staten sådant önskar, fördelas med en

femtedel på vart av åren 1938—1942.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

§ 12.

Har staten icke begagnat sin i § 9 omförmälda rätt till inlösen av

stamaktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag vid utgången av år 1932;,

ägei staten enahanda lösningsrätt den 31 december 1942. Vill staten ber

gagna denna lösningsrätt, göre därom tillsägelse under år 1940 hos trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund samt hos aktiebolaget Gellivare

malmfält, om detta bolag då ännu består, och skall i fråga om statens

rätt att återkalla sin tillsägelse, om lösesummans bestämmande och grunderna

därför, om avdrag å lösesumman samt om tiden för dess erläggande,

vad i § 9 är därom stadgat Tiga motsvarande tillämpning, dock att°för beräkning

av medel årsvinsten skall läggas till grund kvantiteten av den malm;

bolaget brutit och tillgodogjort sig under tioårsperioden 1928—1937.

i

§ 13.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att icke exportera

. A-malm från utmålen n:r 16, 17 och 27 (Vaktmästarens kulle) i

Knrunavaara utöfver den kvantitet — omkring sjuhundratusen (700,000)

ton , som redan blivit enligt ingångna kontrakt försåld för leverans

från och med år 1908.

§ 14-

l.o. Därest det fraktbelopp, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag1 har

att jämlikt i § 8 inom. l:o stadgad grund till staten erlägga för transport

å järnvägen Gellivare—Riksgränsen, något år ej skulle uppgå till saminanlagda

beloppet av kostnaden för nämnda järnvägs drift och underhåll

jämte fem (5) procent å nuvarande och blivande anläggningskostnad för

samma järnväg, skall bolaget i allt fall för sådant år betala en summa,

som motsvarar detta sammanlagda belopp. I driftkostnaden må dock ej

inräknas utgift, som, enligt vad av järnvägens räkenskaper utrönes, föranletts

allenast av persontrafik, postbefordran och transport av annat o-ods

än bolagets. ö

o staten för annans eller andras räkning än bolagets fraktar malm

från Kiruna till Riksgränsen till sammanlagd myckenhet av minst trehundra*

tusen 300,000) ton för år, skall, i stället för nyssnämnda garantibestämmelse;

gälla följande. Om något år fraktinkomsterna på järnvägen Gellivare—Riksgränsen

ej skulle uppgå till sammanlagda beloppet av kostnaden för järnvägens

drift och underhåll jämte (5) procent å nuvarande och blivande

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

anläggningskostnad för samma järnväg, skall bolaget i allt fall för sådant

år betala, med ^beräkning av fraktavgiften för transporterad malmkvantitet,

en summa motsvarande den på bolagets transportkvantitet i förhållande till

hela transportmängden på banan (person-, post- och godstrafik) proportionellt

enligt vid statens järnvägar tillämpade fördelningsgrunder belöpande

andel av ovannämnda sammanlagda kostnads- och procentbelopp. Skulle

ett sådant år bolagets transportmängd icke uppgå till den av bolaget anmälda

kvantitet, skall vid beräkning av bolagets andel i nämnda kostnadsoch

procentbelopp bolagets transportmängd i allt fall beräknas hava ut

gjort den anmälda kvantiteten. .

2;o. Därest något år fraktinkomsterna på järnvägen Gellivare (Malmberget)—

Svartön ej skulle uppgå till sammanlagda beloppet av kostnaden

förnäm vilkens drift och underhåll jämte fem (5) procent å nuvarande och

blivande anläggningskostnad för samma järnväg, innefattande jämväl alla

statens upplags-, lossnings- och lastningsanordningar å Svartön, skall

Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag i allt fall för sådant år betala, med

inberäkning av fraktavgiften för å denna handel transporterad malmkvantitet,

den på bolagets transportkvantiteter i förhållande till hela transportmängden

på banan (person-, post- och godstrafik) proportionellt enligt vid

statens järnvägar tillämpade fördelningsgrunder belöpande andel av ovannämnda

sammanlagda kostnads- och procentbelopp. Skulle ett sadant ar

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag icke frakta en så stor malmkvantitet

denna väg, som bolaget anmält till befordran, skola vid beräkning av

bolagets andel i nämnda kostnads- och procentbelopp bolagets transportmängder

i allt fall beräknas hava utgjort de en gång anmälda kvantiteterna

från Kiruna till Svartön och från Malmberget till Svartön.

3-o Har till följd av krig eller blockad avbrott i utfraktningen av

malm ägt rum, skola bolagets förpliktelser enligt denna § upphöra för

den tid, avbrottet varar.

§ 15.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att av den malm,

som bolaget enligt detta kontrakt äger att intill år 1933, respektive år

1938, bryta och tillgodogöra sig inom malmfälten i Kiirunavaara och Gellivare,

i främsta rummet leverera vad som, utav de malmsorter bolaget

bryter, åstundas för järn- eller ståltillverkning inom Sverige, till de prisei,

som efter det vid köpet i allmänhet gällande prisläge äro skäliga.

Nu stadgade skyldighet gäller endast gentemot dylik köpare, som

för fullgörande av sina förpliktelser lämnar tillfredsställande bankgaranti;

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

oeh skall i övrigt i avseende å bolagets leveransskyldighet enligt denna $

gälla följande: ° 3

a) Bolagets. leveransskyldighet omfattar under första året, då leverans

av malm enligt denna § äger rum, högst

tvåhundratusen (200,000) ton och under nästpåföljande år hö^st

yrahundratusen (400,000) ton, varefter leveransskyldigheten5 småningom

stiger, under iakttagande att därefter sammanlagda leveransskyltifnnoMU.

nder 6tt är 1 ,intet fal1 s%er med “er än etthundrafemtiotusen

levererat ^ Ut°Vei’ Vad bo3aSet under nästföregående år enligt denna §

b) I fråga om tiden för rekvisition skall gälla, att bolaget oberoende

nrSfi + rekvlsltl0,nen äl‘ skyldigt att leverera intill etthundratusen

(100,000) ton sammanlagt under ett år, men i övrigt icke är skyldig

leverera, med mindre rekvisition göres, J °

... däl‘ den enligt denna § försålda malmen uppgår eller genom rekvisitionens

tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagt

tvåhundratusen (200,000) ton minst ett år,

dar den skulle uppgå till sammanlagt

fyrahundratusen (400,000) » > två år,

dar den skulle uppgå till sammanlagt

femhundrafemtiotusen (550,000) » » tre år före det

S då leverans skall äga rum o. s. v. med ett års höjning i rekvisitionstiden

för varje ytterligare kvantitet av etthundrafemtiotusen (150,000) ton.

uppstå mellan bolaget och köpare olika meningar om, huruvida det

av bolaget fordrade pris är skäligt, är bolaget pliktigt att, därest Kund.

Maj.t sadant fordrar, underkasta sig avgörande av skiljemän.

§ 16.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att sörja för eu i

allo rationell ma inbrytning samt att för sådant ändamål vidtaga lämplig

anstalter och nedlägga erforderliga kostnader. Bolaget förbinder sig jämväl

att halla all för rörelsen erforderlig egendom i gott skick ävensom

egendom" 1928-1937 icke Kungl. Maj:ts tillstånd avyttra sådan

§ 17.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att, på sätt i Grängesberg

och i Kiruna redan ägt rum, även i Gellivare, där den med staten

pågående rättegången hittills lagt hinder i vägen för förverkligande

av sadana avsikter, vidtaga åtgärder för beredande av tjänliga bostäder åt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

arbetarna samt för övrigt, i vad på bolaget ankommer, söka sörja för deras

trevnad.

§ 18.

Skulle under den tid, detta avtal äger bestånd, exporttull eller annan

pålaga eller avgift, av vad slag det vara må, av svenska staten pålägga*

järnmalm, som brytes eller exporteras, förbinder sig staten att under förra

hälften av nästpåföljande kalenderår gottgöra trafikaktiebolaget Grängesberg_Oxelösund

och Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag vad de av
sagda

grund måst slutligen vidkännas för malm, som brutits i någon uti

denna överenskommelse avsedd fyndighet. .

Därest under sagda tid något av nämnda tva bolag eller aktiebolaget

Gellivare malmfält måst vidkännas direkt beskattning av vad slag det vara

må, efter annan eller högre grund än som gäller för bolag med årlig inkomst

uppgående till beloppet av nettovinsten för det svenska bankbolag,

som undersamma år haft den största nettovinsten, eller med förmögenhet

uppgående till beloppet av förmögenheten hos det svenska bankbolag, som

vid''llutet av samma år ägt den största förmögenheten, skalig staten under

loppet av nästpåföljande kalenderår gottgöra detta bolag ej mindre vad

bolaget nödgats utgiva utöver vad det bort utgiva, därest beskattning u

o-ått° efter samma grunder som för bolag med ovan sagda inkomst eller

förmögenhet, än även ränta å skillnadsbeloppet efter fyra (4) procent om

året: dock att där beskattningen icke utgått efter annan eller högre grund

än som gäller för bolag med en årsinkomst av en million femhlin^atusen

(1,500,000) kronor eller med en förmögenhet av trettio miljoner (o0,000,000)

kronor, gottgörelse, varom här är fråga, i intet fall skall äga ruin.

§ 19.

i Staten förbinder sig att under tiden intill 1932 års utgång, eller,

om staten icke begagnat sin i § 9 omförmälda lösningsrätt, intill 1937

års uto-åno-, icke låta annan frakta för export avsedd järnmalm å järnvägen

Svartön—Riksgränsen mot billigare avgifter än dem, som medgivits Luossävaara—Kiirunavaara

aktiebolag, ävensom att efter 1932 resp. 1937 ars

uto-åno- låta bolaget frakta malm på samma villkor, som angående för

export" avsedd malm bestämmas för andra malmtrafikanter i Norrbotten.

§ 20.

Värnar s

O

>. i sammanhang med detta kontrakts undertecknande å, statens

kola alla Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags fånges- och åtkomst
-

l:o. I

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

handlingar till fastigheter, — däri inbegripet även till de fastigheter, som

aktiebolaget Gellivare malmfält enligt detta kontrakt skall överlåta till

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag — nedsättas hos Sveriges riksbank såsom

i taka händer mot åtagande av riksbanken att för Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolags räkning hålla handlingarna i förvar och att ej utlämna

desamma förrän efter utgången av år 1932 eller, om staten icke begagnar

sin i § 9 omförmälda lösningsrätt, efter utgången av år 1937, samt med

fullmakt för riksbanken att för Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags räkning

och på dess bekostnad låta lagfara de fastighetsfång, å vilka lagfart

icke redan blivit för sistnämnda bolag meddelad.

De handlingar, som för Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag eller

aktiebolaget Gellivaare malmfält grunda åtkomst till gruvor och inmutade

områden, och vilka blivit i sammanhang med upptagande av lån för bolagen

i bänk nedsatta, så ock de inteckningar, som blivit fastställda i

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags eller aktiebolaget Gellivare malmfälts

förlagsinteckningsbara egendom eller i sistnämnda bolags fastigheter, skola,

så snart och i den mån de frigöras från å dem nu vilande pantförbindelser,

överlämnas till förvar åt Sveriges riksbank, mot åtagande av riksbanken

att utlämna dem till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, dock ej

förrän efter utgången av år 1932 resp. 1937-

2:o. All fast eller lös egendom, som enligt denna överenskommelse

skall övergå till ny ägare, tillträdes den 1 januari 1908.

o J O

§ 21.

l:o. Aktiebolaget Gellivare malmfält förbinder sig att icke före utgången

av år 1942 överlåta sina aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

till annan än trafikaktieboiaget Grängesberg—-Oxelösund. Likaledes

förbinder sig trafikaktieboiaget Grängesberg—Oxelösund att icke före nyss

angivna tid till annan överlåta de aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag,

som trafikaktieboiaget Grängesberg—Oxelösund nu äger eller intill

nämnda tid förvärvar; dock skall denna bestämmelse icke utgöra hinder

för överlåtelse av aktier, i den mån sådan erfordras för uppehållande av

aktieägarnes antal vid lagstadgat minimum.

2:o. Aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktieboiaget Grängesberg—Oxelösund

ikläda sig härmed ansvar såsom för egen förbindelse

O o O O

för alla de förpliktelser, som jämlikt detta kontrakt åligga LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag.

3:o. Aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktieboiaget Grängesberg-—Oxelösund

medgiva att till säkerhet för samtliga deras förbindelser

3—130236.

opaginerad Kontrollera mot PDF

enligt detta kontrakt med undantag för det i § 22 gjorda åtagande, de

uti mom. l:o oinförmälda aktier må utgöra pant; skolande i fråga om

pantsättningen gälla vad i mom. 4:o stadgas.

4:o. För att trygga statens rätt till inlösen enligt §§ 9 och 12 så

ock till fullgörande av den i nästföregående mom. oinförmälda pantsättning

skola i sammanhang med detta kontrakts undertecknande å statens

vägnar de aktier, tillsammans minst trettioniotusen åttahundrafemtiotvå

(39,852) stycken, i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, som tillhöra trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund samt aktiebolaget Gellivare malmfält,

försedda med överlåtelser in blanko, nedsättas såsom i taka händer

hos Sveriges riksbank, med fullmakt för riksbanken att, sedan staten visat

sig hava erlagt stadgad lösen för aktierna, överlämna dem med ifylld

överlåtelse till staten, samt mot åtagande av riksbanken

att, så länge statens rätt till inlösen består, hålla aktierna i förvar

och icke till annan utlämna desamma;

att värjo år, sedan ordinarie bolagsstämma med Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag hållits, till trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

och aktiebolaget Gellivare malmfält utlämna föregående års vinstkuponger

till vartdera bolagets aktier, dock att, om staten med laga kraft ägande

dom visar, att staten på grund av detta kontrakt äger fordran, för vilken

aktierna jämlikt mom. 3:o häfta såsom pant, staten är berättigad att

utbekomma vinstkuponger till så stort antal, som fordras till täckande av

dess fordran, samt

att, om tiden för statens lösningsrätt gått till ända utan att staten

begagnat sig av samma rätt, samt staten vid denna tidpunkt icke äger

fordran, för vilken aktierna häfta såsom pant, tillhandahålla vartdera bolaget

dess aktier.

§ 22.

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund förbinder sig att inskränka

exporten av malm från de Grängesbergs gruveaktiebolag tillhöriga gruvor

i Grängesberg, så att densamma efter år 1908 ej överstiger sexhundrafemtiotusen

(650,000) ton samt efter år 1917 ej överstiger fyrahundrafemtiotusen

(450,000) ton årligen.

Denna förbindelse gäller även för det fall, att Grängesbergs gruvaktiebolags

gruvor skulle komma i annan ägares hand. Varder denna

förbindelse under något år överträdd, skall trafikaktiebolaget under påföljande

år till staten erlägga ett vite, beräknat efter fem (5) kronor per

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

ton för varje ton malm, som utöver den stadgade maxirnikvantiteten blivit

exporterad.

§ 23.

Staten utfästa- sig att, om staten begagnar sig av den i §§ 9 och

12 här ovan angivna lösningsrätt, i den mån sådant lämpligen kan ske,

bibehålla den hos Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag anställda personal

ävensom att svara för fortsatt utbetalning av då utgående, till beloppet

rimliga pensioner och understöd åt tjänstemän och arbetare, som varit anställda

vid nämnda bolag.

§ 24.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att för tiden från

och med år 1908 till G. E. Broms’ rättsinnehavare utbetala den royalty,

som enligt avtal den 11 februari och den 20 maj 1903 häftar ej mindre

vid bolagets förutvarande egendom än även vid den egendom, bolaget enligt

denna överenskommelse förvärvar av aktiebolaget Gellivare malmfält;

dock att staten ikläder sig ifrågavarande förpliktelse beträffande den malm,

som staten enligt detta kontrakt kan komma att bryta i Luossavaara

malmfält.

Staten ikläder sig vidare, för tiden från och med år 1908, betalningsskyldighet

för den i omförmälda avtal bestämda royalty, i vad den

vilar på Mertainens grinaktiebolags nuvarande egendom.

l:o) Den mellan kronan, å ena, och aktiebolaget Gellivare malmfält

in. fl., å andra sidan, anhängiga rättegång angående rätt till vissa inmutningar,

i vilken rättegång Svea Hovrätt givit dom den 23 februari 1906

nedlägges till alla delar, och parterna bära var sina kostnader för samma

rättegång.

2:o) Denna överenskommelse utgör icke hinder för upplösning av

aktiebolaget Gellivare malmfält, så snart bolaget anser sådant lämpligt,

dock att detta icke verkar någon inskränkning i träff k aktiebolaget Grängesberg

Oxelösunds förbindelser enligt detta kontrakt eller rubbning i den

pantsättning, som enligt § 21 här ovan ägt rum.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

§ 26.

Staten berättigas att taga del av alla undersökningar, LuossavaaraIviirunavaara

aktiebolag anställt eller kommer att anställa rörande malmtillgången

såväl i Luossavaara och Kiirunavaara som i Gellivare, ävensom

att själv låta anställa sådana undersökningar, i den män det kan ske utan

att arbetet i gruvorna därigenom hindras eller uppehälles.

Genom detta kontrakt upphäves med 1907 års utgång den emellan

staten, å ena, och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, å den andra sidan,

den 2 juli 1898 ingångna överenskommelse. Till ytterligare säkerhet för

uppfyllande av bolagets förbindelser enligt förevarande kontrakt skall intill

år 1938 hos staten kvarbliva det intecknade skuldebrev å två miljoner

(2,000,000) kronor, som av bolaget överlämnats till staten såsom säkerhet

för ett i sagda överenskommelse stadgat vite, varemot de såsom pant för

samma överenskommelse till staten avlämnade depositionsbevis å en miljon

femhundratusen (1,500,000) kronor skola, jämlikt § 4 här ovan, tillställas

trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund.

§ 28.

Där enligt stadgande i denna överenskommelse tvist skall avgöras

av skiljemän, skola, för såvitt icke här ovan annorlunda bestämts, skiljemännen

vara tre till antalet och tillsättas på det sätt, att vardera parten

utser en och överståthållareämbetet i Stockholm den tredje.

§ 29.

De rättigheter, som på grund av detta kontrakt tillkomma Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag må icke utan statens samtycke å annan

överlåtas.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Förestående avtal antages härmed under förutsättning av vederbörande

bolagsstämmors godkännande inom nästkommande juni månads utgång1,

men upphör att vara för bolagen bindande, därest det icke av staten

inom samma tid godkännes.

Stockholm den 7 mars 1907.

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

Vollrath Tham.

Aktiebolaget Gellivare malmfält

Vollrath Tham.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

Vollrath Tham

Bevittnas:

C. H. Byström, G. Lagerhjelm,

i

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bilaga B.

1908 års kontrakt.

Under förutsättning, att det denna dag upprättade köpeavtal, varigenom

Aktiebolaget Svappavaara Malmfält till Svenska Staten försålt bland

annat samtliga bolaget tillhöriga gruvor och gruveandelar jämte utmål,

samt inmutade fyndigheter inom Svappavaara, Levieniemi och Tansari

malmfält i Jukkasjärvi socken samt Salmivaara malmfält i Gellivare socken,

varder å statens sida slutligen godkänt, träffas emellan Svenska Staten,

å ena, samt Luossavara-Kiirunavara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget

Grängesberg-Oxelösund, å andra sidan, följande överenskommelse:

§ 1.

Utöver den kvantitet järnmalm, som Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag

enligt 1907 års kontrakt emellan staten samt Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag, Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget

Grängesberg-Oxelösund äger att under 25-årsperioden 1908—1932 bryta

och tillgodogöra sig inom Kiirunavaara Malmfält, skall bolaget mot den i

§§ 4 och 5 här nedan stadgade ersättning till staten under tiden 1915—

1932 äga att bryta och tillgodogöra sig inom samma malmfält ytterligare

nio (9) millioner ton, dock med rätt för bolaget att, om det sådant önskar,

inom Gellivare malmfält bryta och tillgodogöra sig intill 2,500,000 ton av

sistberörda malmkvantitet, oberäknat varpmalm, varom förmäles i § 7 av

1907 års kontrakt.

§ 2.

Staten förbinder sig att intill år 1933, eller, om Staten då icke begagnat

den lösningsrätt till aktier i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag,

som enligt § 9 mom. ko i 1907 års kontrakt är Staten tillförsäkrad, intill

år 1938 icke inom Svappavaara, Levienimi, Tansari eller Salmivaara

malmfält bryta eller låta bryta järnmalm annat än för järn- eller ståltillverkning

inom Sverige.

«

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Staten tillförsäkrar Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag att under

perioden 1915—1932 frakta å järnvägen Svartön-Riksgränsen. utöver de

malmkvantiteter, som angivas i § 8 mom. l:o och 2:o av 1907 års kontrakt,

ytterligare den malm, tillsammans nio millioner ton, som bolaget

genom detta kontrakt erhåller rätt att bryta inom Kiirunavaara och Gellivare

Malmfält, mot den i ovannämnda § 8 mom. l:o och 2:o för varje

fall bestämda frakt och under Övriga däri stadgade fraktningsvillkor. Denna

kvantitet skall sålunda fördelas, att bolaget under vart och ett av åren

1915—1917 äger frakta etthundrafemtiotusen (150,000) ton, under vart

och ett av åren 1918—1920 fyrahundrafemtio (450,000) ton samt under

vart och ett av åren 1921—1932 sexhundratusen (600,000) ton; dock att

den i 1907 års kontrakt angivna högsta fraktkvantiteten för år i olika

riktningar icke må i följd av nyssberörda bestämmelse ökas till mera än

3,750,000 ton från Kiruna till Riksgränsen, 1,400,000 ton från Kiruna

till Svartön eller 1,000,000 ton Gellivaremalm från Gellivare (Malmberget)

till Svartön.

§ 4.

Såsom vederlag för de bolaget genom detta kontrakt tillerkända rättigheter

och förmåner erlägger bolaget till staten dels ett kontant belopp

av 3,500,000 kronor, vilket betalas den 1 juli 1908, dock med rätt för

bolaget att uppskjuta betalningen intill den i september 1908 mot erläggande

av fyra procent årlig ränta å vad som ej betalas den 1 juli från

sistnämnda dag till betalningsdagen, dels ock en royalty, enligt nedan

givna bestämmelser.

§ 5.

För hälften av den kvantitet järnmalm, som Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag genom bestämmelserna i § 1 här ovan erhåller rätt att

bryta, eller alltså för fyra och eu halv (41/2) millioner ton skall bolaget

till staten erlägga en royalty av tre (3) kr. per ton, dock att å denna

royalty skall avräknas den avgift, som staten såsom ägare av bolagets

preferensaktier på grund av bolagsordningens bestämmelser äger bekomma

1 utdelning för ifrågavarande fyra och en halv millioner ton.

Royaltyn skall erläggas sålunda, att Luossavaara-Iviirunavara Aktiebolag

utöver nyssberörda avgift betalar omedelbart efter ordinarie bolagsstämma

vart av åren 1916, 1917 och 1918 royalty för 75,000 ton med

2 kr. per ton för Kiirunavaaramalm och 2 kr. 50 öre per ton för Gelli
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

varemalm, vart av åren 1919, 1920 och 1921 royalty för 225,000 ton

efter samma grund, vart av åren 1922—1928 royalty för 300,000 ton

likaledes efter samma grund samt vart av åren 1929—1933 royalty för

300,000 ton med 1 kr. 50 öre per ton för Kiirunavaaramalm och 2 kr.

25 öre per ton för Gellivaremalm.

Har Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag icke medhunnit att till

utgången av är 1932 bryta och affrakta de malmkvantiteter, som bolaget,

dels enligt 1907 års kontrakt, dels enligt detta kontrakt, äger tillgodogöra

sig från Iviirunavaara och Gellivare malmfält, tillhopa etthundratvå millioner

sjuhundrafemtiotusen (102,750,000) ton, skall den ersättningsskyldighet,

som enligt § 9 mom. 2:o av 1907 års kontrakt för visst fäll åligger

staten, omfatta vad som brister i 102,750,000 ton dock högst sju (7)

millioner ton. Begagnar ej staten sin lösningsrätt vid 1932 års utgång

och har bolaget till den tiden ej medhunnit att bryta och utfrakta

102,750,000 ton, skall bolaget äga utfrakta vad som brister under femårsperioden

1933—1937, dock ej mera än högst 2,000,000 ton utöver vad

bolaget enligt 1907 års kontrakt äger frakta under samma femårsperiod;

skolande härvid bestämmelserna i § 10 i 1907 års kontrakt i tillämpliga

delar lända till efterrättelse.

§ 7.

Bo. Den i § 9 mom. Bo av 1907 års kontrakt föreskrivna uppskattning

av den medelvinst, Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag under

åren 1920—1929 haft å malmförsäljningen, skall jämväl omfatta vad bolaget

på grund av nu förevarande avtal brutit och tillgodogjort sig under

sagda period, därvid jämväl den enligt andra stycket av § 5 här ovan för

samma malm erlagda särskilda royalty skall inräknas i vinsten; dock att

härigenom ändring icke sker, med avseende å de i anförda § 9 mom. Bo

av 1907 års kontrakt bestämda maximikvantiteter malm — 30,000,000 ton

från malmfältet i Kiirunavaara och 7,500,000 ton från Gellivare malmfält

— som vid inlösen få tagas i beräkning.

2:o. Bestämmelserna i detta kontrakt skola ej heller göra ändring

i vad i § 9 mom. Bo av 1907 års kontrakt är stadgat därom, att om

de malmtillgångar, som vid 1932 års utgång finnas kvar inom LuossavaaraKiirunavaara

Aktiebolags utmål, av nämnden uppskattas till mindre belopp

än 150 millioner i Kiirunavaara eller 37V2 millioner i Gellivare

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

malmfält, från lösesumman för de aktier, staten äger lusa, skall avdragas,

vad som svarar mot bristen i nyssnämnda kvantiteters sammanlagda belopp,

§ 8.

Vad i §§ 13, 15, 16, 18, 24 och 29 av 1907 års kontrakt är stadgat

skall i tillämpliga delar gälla även beträffande den malmkvantitet,

som Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag genom detta kontrakt erhåller

rätt att bryta.

§ 9.

Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund ikläder sig ansvarighet

såsom för egen skuld för alla de förbindelser, som Luossavaara-Kiirunavaara.

Aktiebolag genom detta kontrakt åtagit sig.

Förestående avtal antages härmed under förutsättning av vederbörande

bolagsstämmors godkännande inom nästkommande juni månads utgång

men upphör att vara för bolagen bindande, därest det icke av staten

inom samma tid godkännes.

Stockholm den 9 april 1908.

Trafikaktiebolaget Grängesberg— Luossavaara—Kiirunavaara

Oxelösund. aktiebolag.

Vollrath Tharn. Vollrath Them).

Bevittnas:

C. IT. Byström. Herman Buse.

Förestående avtal godkännes. Stockholm den 26 juni 1908.

A Kungl. Maj:ts och kronans vägnar:

Carl Swartz.

Herr statsrådet Carl Swartz egenhändiga namnteckning bevittna:

F. Lambert-Meuller. F. St. Linroth.

1—130233.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bilaga C>

Till

Herr statsrådet och chefen för kungl. finansdepartementet.

Av herr statsrådet och chefen för kungl. finansdepartementet anmodad

att yttra mig om, huruvida eu ökad malmexport av 81 miljoner

ton under åren 1913—1932 från Kiruna och Gellivare malmfält under

nuvarande förhållanden kan anses tillrådlig, får jag vördsamt i denna

fråga avgiva följande yttrande.

Ett utredande av detta spörsmål synes mig i huvudsak innebära ett

besvarande av följande frågor:

1) Tillåta de nu kända malmtillgångarne i Kiruna och Gellivara

utan otillbörligt ökad brytning en sådan ökning i malmbrytningen under

ifrågavarande år?

2) Då enligt tillgänglig statistik Tyskland inköper 70 so % av Sveriges

hela malmexport, vilket ökat behov av svensk malm kan anses uppstå i

Tyskland under de år, som omfattas av utredningen?

3) Om Tyskland antages icke erhålla sitt behov av rik malm från

Sverige, kan Tyskland fylla detta sitt behov från annat håll och då varifrån?

4) Bör man befara, att den föreslagna ökningen av malmexporten

kan inverka sänkande på det exportpris på malm, som för närvarande

erhålles, och är det antagligt, att om man uppskjuter ökandet av malmskeppningen,

den eventuella höjningen av världsmarknadspriset skall motsvara

den ränteförlust, som göres genom detta uppskov i skeppningen?

5) Uppstår för den svenska järnhanteringen någon olägenhet av

den föreslagna ökningen i skeppning från gruvorna i Norrbotten? 1

1) Enligt vad som är mig bekant, kommer professor Walfr. Petersson

att angående denna fråga avgiva särskilt detaljerat yttrande, varför

i a er här endast bör inskränka mig till eu kort sammanfattning av de

resultat, till vilka han enligt till mig lämnat meddelande kommit. Redan

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

i de beräkningar angående malmtillgångarna i Norrbottens gruvor, som

professor Petersson 1907 utförde, angav han, att de faktiska tillgångarne

sannolikt väsentligen torde överträffa, vad han enbart på grund av utförda

borrningar och andra undersökningar då kunde beräkna. Dessa förmodanden

hava redan nu besannats, i vad det rör Gellivare malmfält.

Enligt uppgifter, som av professor Petersson ställts till mitt förfogande,

måste malmtillgången i nämnda malmfält beräknas 22 % större per sänkmeter

än vad som skedde år 1907. För varje 100 meters avsänkning gör

detta en ökning av malmtillgången av 8*22 miljoner ton. Om häremot

ställes det belopp av 9‘r miljoner ton, varmed exporten från Gellivara

är ifrågasatt att ökas under de nu avsedda 20 åren, och om man utgår

ifrån, att den år 1907 beslutade malmexporten — såsom otvivelaktigt

är förhållandet — måste anses välbetänkt, så kan man ur denna synpunkt

ej hysa betänkligheter mot den ifrågasatta ökningen af exporten. Som

bekant är det närmast rörande Gellivara med dess mera begränsade malmförråd,

som sådana betänkligheter yppat sig. I Kiruna äro nämligen tillgångarna

så stora, att den nu ifrågasatta exportökningen av 21‘6 miljoner

ton från detta fält ej är av större betydelse.

2) Sveriges malmproduktion är som bekant till allra största delen

förbunden med export. Under de senaste åren 1906—1911 har i medeltal

ur gruvorna uppfordrats c:a 4*83 miljoner ton, varav blott c:a 1 miljon

ton nedsmälts inom landet. De övriga 3''9 miljoner ton eller 80 % av

landets hela malmuppfordring hava exporterats.

Enligt Sveriges officiella statistik fördelar sig exporten till respektive

länder på följande sätt:

Sveriges

total?, järn- nialms- uppford- ring.

Ton.

Sveriges export av järnmalm till

Summa

export.

Ton.

Tyskland.

Ton.

Stor-

britannien.

Ton.

Belgien.

Ton.

Frank-

rike.

Ton.

Amerika.

Ton.

Andra

länder.1)

Ton.

1906 . . .

4.501.656

1.143,163

204,161

18,341

26,400

30

2,269,121

3,661.216

1907 . . .

4,478,917

2,710.692

446,635

112.153

26,252

11,119

214.866

3,521,717

1908 . . .

4.712,494

2,918,729

450,014

79,768

39.521

11.140

155,096

3,654,268

1909 . . .

3,885,046

2,519,048

407,855

89,062

24.898

121,139

34,451

3,196,453

1910 . . .

5.549,987

3.276,605

584.185

141,579

42,251

270,661

98,319

4,413.600

1911 . . .

6.150,718

-) 3,502,185

—

-

—

5,106,764

1912 . . .

—

-) 3,875.126

—

—

D I dessa tal ingår bl. a. export till Norge och Nederländerna, till vilka länder likväl

ingen malm exporteras annat än i deras egenskap av transitoland, huvudsakligen för Tyskland.

3) Enligt tysk statistik.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Som synes av denna sammanställning, är Tyskland den utan all jämförelse

största avnämaren av svensk malm — c:a 75 %'' av exporten går

till detta land. Det är av denna anledning av intresse att i någon man

O . o

undersöka förhållandena inom Tysklands järnindustri och densammas ställning

till den svenska malmen.

Den tyska järnindustrien har under de senaste åren undergått en

oerhört rask utveckling. Den årliga produktionen av tackjärn, som år

1902 uppgick till 8\r> miljoner ton, är för närvande uppe i närmare

18 miljoner ton. De exakta siffrorna för några av de senaste åren äro

enligt Verein deutscher Eisen- lind Stahlindustrieller följande:

1905 ....... 10,987,623 ton

1906 ....... 12,478,067 »

1907 ....... 13,045,760

1908 ....... 11,813,511

1909 .......12,917,653

1910 .......14,793,325

191 1 ....... 15,557,030

1912 ....... 17,852,571

Sedan år 1905 har således produktionen ökats med c:a 70 /. Den

är i oavbrutet stigande och har av en tysk författare, professor Wust, redan

1909 beräknats sålunda:

1912.......17''3 mill. ton (i verkligheten

1915.......20-4 » 17,852,571 ton)

1917......• 22\s >

1920 ....... 26‘s

Nu anförda statistik utvisar bl. a., att för åren 1907—1912 proportionstalet

mellan den svenska malmexporten till Tyskland och detta lands

tackjärnstillverkning i ton räknat i medeltal motsvarar 0''2i87. Enligt

professor Wusts beräkning över Tysklands blivande tackjärnsproduktion,

vilken hittills visat sig väl överensstämma med verkligheten, skulle under

förutsättning, att svensk malm framgent till samma proportion komme att

ingå i de tyska masugnarnes beskickning, Tysklands behov av svensk malm

bliva

Tackjärnsproduktion Malmbehov

milj. ton ton

20 m ........ 4.461,000

22-8 4,986,000

26-8 5,861,000

År 1915 . .

. 1917 . .

. 1920 . .

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

ton

Enligt tillgänglig statistik exporterades år 1912 till Tyskland 3,875,000

svensk malm. Antager man, att även under åren 1913—1920 Tvskkinds

andel i den svenska malmexporten bleve densamma som hittills eller

io %, och således 75 % av den för respektive år föreslagna ökningen lä°-

ges

bliva

till

1912 års export, skulle den svenska malmexporten till Tyskland

År 1913

1914

> 1915

1916

1917

1918

» 1919

» 1920

4.100.000 ton

4.175.000 »

4.362.000

4.550.000 »

4, <37,000 »

4.887.000 •

5.075.000 »

5.262.000 »

Härvid bör bemärkas, att en eventuell ökning av exporten från mellansvenska

gruvfält icke medräknats.

, „..^v ^en uu ai^örda beräkningen framgår, att under åren 1913—1920

(ten föreslagna ökningen av exporten synes ganska val motsvara den tvska

järn han termgens ökning i malmbehov. Då enligt det nu föreWande^förslaget,

efter ar 1921 icke någon vidare utvidgning av malmexporten från

norrbottensgruvorna ifrågakommer, skulle efter detta år den svenska malmexporten

icke längre kunna hålla jämn takt med ökningen i den tvska

tackjärnsproduktionen. •’

Emellertid torde man redan på grund av dessa siffror kunna säo-a

att den nu föreslagna ökningen i exporten är väl avpassad efter den ökade

afsättning. av järnmalm i Tyskland, som man kan vänta sig erhålla utan

forcenng i försäljningen.

i- 32t°“i (l wi. ro11’ som sven8k malm spelår i Tysklands järnindustri

lämna följande siffror upplysning. Hela Tysklands malmförbruknino- under

So 39U tllI139 mili°ner ton.1 Därav utgjordes icke mindre än

• av "tländska inalrner- Enligt den tyska officiella statistiken fördelade

sig importen under 1912 på följande sätt:

från Sverige...... 3,875,126 ton

Spanien...... 3,726,206 »

» Frankrike..... 2,691,982 »

» Ryssland..... 654,483 »

31-9 Ji

30‘s »

22-2 *

54 s

1 ^Stall! und Eisen», 1913, s. 142.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

från Norge.......

» Österrike-Ungern . .

» Belgien......

» andra länder . . . .

113,584

ton . .

. . . 0''9 %

104,657

» . .

. . . 0*9 »

96,689

» . .

. . . 0*9 »

857,363

» . .

. . . 7*o »

12,120,090

ton

100*o io.

Tyskland är, såsom tyska författare medgiva, fullkomligt^ beroende

av denna utländska malmtillförsel. Särskilt gäller detta om Tysklands

förnämsta järnverksdistrikt, Bil en land-West falen, vars egna malmtillgångar

äro försvinnande små. Detta distrikt hämtar ungefär 40 ?. av sina malmer

från andra delar av Tyskland (och Luxemburg). Resten importeras

till allra största delen från Sverige och Spanien. Af tyska malmer ingå

Lothringens och Luxemburgs minetter till ej fullt en tredjedel i beskickningen.

Dessa minetter, av vilka finnas ofantliga kvantiteter 1^ tyskland

och Frankrike - uppskattade år 1909 till 5*6 miljarder ten “ förutom

mycket betvdande reserver — ingå som eu värderad beståndsdel i beskick

nino-en vid‘ blåsning av thomastackjärn. Minetterna äro nämligen lättsmälta

och°lättreducibla, de äro ofta kalkiga och visa eu fosforhalt, som i gynn
-

samt fall kan stiga till 1*2 * Emellertid är järnhalten hos de tyska

minetterna mycket lag, 30-3?» S. Detta gör att i Rhenland och

falen, dit fraktförhållandena äro gynnsamma, det befunnits fördelaktigt att

anrika beskickningarne med rika malmer från Sverige och Spanien. Huvud

delen av dessa malmer användas för tillverkning av fosfornkt tackjarn,

avsett att förarbetas till stål enligt den s. k. thomasprocessen. Ihomastackiärnets

dominerande anpart i den tyska tackjärnsframställmngen framgår

''av följande statistik över Tysklands tackjärnsproduktion under ar 1912.

Av 1912 års tillverkning utgjorde enligt förutnämnda statistiska källa

thomastackjärn........

gjuteritackjärn.........

puddel tackjärn........

»Stahleisen» (martintackjärn) och spegeljärn

.........

bessemertackjärn.......__

1,397,965 ton

3,338,839

525,423 » 15,262,227

2,201,489 >

388,855 » 2,590,344 17,852,571

Bessemertackjärn, »Stahleisen» (martintackjärn)

fosforfattiga tackjärn ssorter; de utgöra 14*r» % av hela 1 2 3

och spegeljärn äro

produktionen. För

1 »Gluckauf», 1911, s. 116.

2 »Bihang till J. K. A.», 1911, s. 198.

3 »Gluckauf», 1911, s. 117.

opaginerad Kontrollera mot PDF

dessa användas en del fosforfattiga tyska och dessutom betydande mäimder

spanska malmei, under det att de återstående 85''s % d. v. s. i första hand

thomas-, därjämte gjuteri- och puddeltackjärn blåsas av fosforhaltio-a malmer.

De svenska norrbottensmalmerna, som exporteras, äro sådana” fosforhaltiga

malmer.

1 Rhenland—Westfalen ingå de svenska malmerna uti thomasbeskickmngarne

i växlande mängder, vanligen ej över So 1 De äro för detta

ändamål synnerligen begärliga, dels på grund av sin höga järnhalt och

dels darfor att de tillföra. beskickningen eu hög fosforhalt, vilken för thomasprocessen

är nödvändig. Orsaken till att halten av dem ej är hö me

ligger ingalunda i tekniska svårigheter. Tvärtom har man ''i Tyskland

konstaterat, att man utan svårighet kan smälta en beskickning med 50 °i

svenska malmer, och någon verklig gräns, utöver vilken halten därav ej

l,0''‘ Sa — ur rent teknisk synpunkt — är ej påvisad. Orsaken lio-a-er i

stället på det ekonomiska området, i de svenska malmernas höo-a pris''lämfört

med de visserligen mindervärdiga minetternas. För distnktet i''dess

helhet är naturligtvis den begränsade tillgången det väsentliga skälet till

att ej större mängder svenska malmer förbrukas. Enstaka verk äro på

grund av särskilda omständigheter (t. ex. långa kontrakt med malmbolagen

etc.) lyckligare lottade än andra, och dessa senare, som i flere fall använda

blott Oö till 6 tf1 skulle säkerligen med tillfredsställelse hälsa en

^ a tillgång. Man finner härav och ännu mera, om man tager hänsyn

till deri enastående raska utveckling, som nu karaktäriserar Tysklands järnindustri,

att den svenska malmen f. n. hav en stark ställning på den tyska

marknaden — d. v. s. under de inom tyska järnindustrien f. n. rådande

jörhallandena.

Dessa förhållanden äro skapade därigenom, att den tyska ståltillverkningen

i huvudsak är baserad på thomasprocessen. Detta är för den föreliggande

frågan av den största betydelse. I England har man vid utvecklingen

av ståltillverkning liksom i Amerika lagt huvudvikten på framställande

av s. L surt bessemer- och martinstål. Detta återspeglas även i vår

malmexport till dessa länder, vilken till större del består av malmer med

lägre fosforhalt mera lämpade för framställning av tackjärn för nyssnämnda

stålsorter. Eu är emellertid känt, att huvuddelen av våra norrbottensmalmer

innehålla eu fosforhalt, som gör dem särskilt lämpliga för fabrikation

av thomastackjarn. Det är därför av den största vikt, att vi ordna vår

malmpolitik med avseende på exporten så att vi bibehålla den inflvtelsenka

position, som vi för närvarande intaga på den tyska malmmarknaden.

1 »Glöckauf», 1911, s. 123.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Därtill hörer i första rummet, att vi åtminstone i samma utsträckning som

hittills söka motsvara ökningen av Tysklands taekjärnspreduktion inom de

distrikt, där svensk malm kan med fördel användas, eller med andra oid

avpassa exporten så att de svenska fosforrika malmerna kunna allt fortfarande

ingå till samma % i dervarande masugnars beskickning. Ovan har

visats, att den föreslagna exportökningen är väl avpassad för att fylla detta

önskemål. ,

Skulle tillgången på svensk malm icke bliva tillräcklig härför, exempelvis

därigenom, att Riksdagen icke lämnade tillstånd till den nu föie

slagna ökningen, är det av det sagda tydligt, att Tyskland blir nödsakat

söka fylla sitt behov av rik malm från annat håll. Att Tyskland har detta

önskemål för ögonen visas bl. a. av den energi, varmed den tyska riks*

regeringen trädde i bräschen för att försvara Gebruder Mannesmanns grutförvärv

i Marocko, vilka gåvo anledning till allvarliga internationella föivecklingar,

men även om de marockanska, liksom över huvud taget de

nordafrikanska malmerna äro eu faktor att. räkna med vid bedömandet a\

den framtrida malmmarknaden, så är det dock icke därifrån som enligt

min åsikt den allvarligaste faran för närvarande hotar för den svenska

malmexporten. Såsom vid den i Stockholm år 1910 samlade geologkongressen

visades, förefinnas i Brasilien mycket betydande tillgångar av järnmalm,

vilka i järnrikedom väl kunna jämföras med de norrländska malmerna.

Enligt meddelande från en engelsk gruvexpert, som under två år

o-jort. undersökningar i de brasilianska malmdistrikten, och som nyligen

besökt Sverige, linnes i det mest befolkade av nämnda distrikt 300 till

400 miljoner ton rik järnmalm med 68''t % järn och mindre än 0 3 « fois

för (ofta mindre än 0’ois % och enligt talrika analyser mindre än 0''oio %

fosfor). Av något mindre rika malmer, 55—65 % järn, beräknas tillgano-arne

till 600 k 700 miljoner ton. Den tid kan därför betraktas som

förgången, då vi kunde säga, att den tyska och engelska järnhanteringen

voro i hög grad beroende av Sverige för erhållande av de högpi ocentiga

malmer, som de behöva för att göra sina masugnsbeskickningar tillräckligt

järnrika. Den hotande faran är så mycket allvarligare, som det är kant,

''att. bakom det konsortium, som nu börjat arbeta för att exploatera de brasilianska

malmfälten, står bl. a. en framstående engelsk finansman, som

lär hava avyttrat huvuddelen av sina aktier i de norrländska gruvbolagen,

under det att han kraftigt engagerat sig i de brasilianska gruvföretagen.

Nu bör emellertid särskilt bemärkas, att de brasilianska malmerna, samtidigt

som de besitta eu mycket hög järnhalt hava sa låg fosforhalt att de ej lämpa,

sig för thomasprocessen men val för den sura bessemerprocessen och martinprocessen.

Härav följer, att om tillräcklig tillgång pa s\ensk fosforrik malm

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

förefinnes, mindre anledning föreligger för de tyska järnverken, särskilt i Rhenland—Westfalen,

att i någon större utsträckning intressera sig för de brasilianska

malmerna. Skulle däremot den svenska malmexporten för framtiden

icke hålla jämna steg med tackjärnsproduktionen, så skulle utan tvivel

följa att den brasilianska malmen skulle ligga närmast till för att fylla

den uppstående bristen. Men för att på bästa sätt kunna utnyttja de brasilianska

malmerna skulle då den tyska järnindustrien bliva nödsakad att

inskränka användningen av thomasprocessen. Hava emellertid en gång de

tyska järnverken i större skala inrättat sig för andra metoder samt vunnit

egen erfarenhet om de icke oväsentliga fördelar, som dessa processer i

vissa fall faktiskt erbjuda framför thomasprocessen, så föreligger sedan

icke blott omöjligheten för oss att öka vår export av fosforrika malmer,

utan är det dessutom stor risk för att den export, som vi nu hava av sådan

malm, successivt kommer att minskas. Det skulle då kunna sägas,

att vi med vår export kunna vända oss till andra länder såsom England

och Amerika, till vilka sistnämnda land vår export under de senaste åren

varit betydande, men vill jag då hänvisa till det nyssnämnda faktum, att

i dessa land den sura bessemerprocessen och martinprocessen redan nu äro

förhärskande, och att sålunda fosforrik malm är väsentligt mindre begärlig.

Angående vår export till Amerika vill jag i detta sammanhang i förbigående

framhålla, att i och med öppnandet av Panamakanalen våra malmer

få en ny konkurrent i de chilenska malmer, som nu skola exploateras,

och för vilka transportmöjligheter öppnas till de nordamerikanska järnverken.

Frågan om vår malmexport får sålunda icke enbart bedömas från

eu trängre svensk synpunkt utan måste tillbörlig hänsyn tagas till de nya

förhållanden, som rörande järnmalmer under de senaste åren uppträtt på

världsmarknaden. Järnmalmen är nämligen numera en i eminent grad internationell

handelsvara, och av samma skäl som det nu med gott ekonomiskt

resultat går att exportera järnmalm från Norrbotten till Nord-Amerika,

bör det också kunna befaras, att en konkurrens med brasiliansk malm

i Tvskland kan bliva för oss ganska allvarlig.

Ett talande exempel på vilka följder eu ej tillräckligt vidsynt malmpolitik

kan medföra, har man i de kaukasiska mangangruvornas historia,

vilket exempelvis relateras i publikationen »Gemeinfassliche Darstellung

der Eisenhuttenkunde . Tack vare det till följd av den växande ståltillverkningen

stigande behovet av manganmalm lyckades de kaukasiska malmerna

i början av detta århundrade ernå en verklig monopolställning, och

deras pris växte ofantligt. Den ryska regeringen och exportörerna ansågo

sig säkra på sina malmers monopol. Under trycket av den rådande malmbristen

vände sig järnindustrien åt andra håll, och snart fördes från Bra5—
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

silien och Indien manganmalm i marknaden. Till följd av konkurrensen

sjönko prisen, och exporten från Kaukasus gick redan år 1906 starkt tillbaka.

Det kommer troligen att dröja mycket länge, innan de kaukasiska

manganmalmerna kunna helt hämta sig från denna kris.

4) För besvarande av frågan om eu ökad malmexport för närvarande

är tillrådlig, bör man ävenledes söka göra klart för sig den frågan, om ökningen

kan komma att verka skadligt på malmexporten själv genom sänkande

inflytande på hittills uppnådda pris. Den ifrågasatta ökningens

måttliga storlek — uppgående för 1913 till blott c:a 0''2 % av världsförbrukningen

och, efter vad man med stöd av hittillsvarande utveckling har

anledning antaga, under 1921—1932, da ökningen av exporten nått sitt

maximum, fortfarande till mindre än 1 % av densamma gör att alla

farhågor i detta avseende synas ogrundade.

I nära sammanhang med frågan om priset å den svenska exportmalmen

ställer sig ett annat spörsmål, nämligen om det finnes anledning

antaga, att den svenska malmen, för den händelse den reserverades för

framtiden, skulle kunna afsättas till afsevärdt högre priser än dem, som

för närvarande kunna ernås. För att besvara denna fråga är nödvändigt

att först undersöka, vilken stegring i malmpriset eller vinsten per ton bruten

malm, som svarar mot de räntevinster, staten skulle komma att göra

enligt den nu ifrågasatta malmexporten. Det är till en början tydligt, att

denna stegring måste räknas högre, ju längre malmens brytning uppskjutes.

För att taga ett exempel kan man emellertid välja den kortaste tid,

som egentligen kan komma ifråga, nämligen att utbrytningen börjar omedelbart

efter år 1932, då staten eventuellt gör sin rätt att inlösa grufvorna

gällande. Genom eu beräkning finner man, att sammanlagda beloppet

av en royalty, som till följd av den ifrågasatta exportökningen eventuellt

skall erläggas till staten, jämte ränta på ränta efter 372 % vid nyssnämnda

tidpunkt, eller närmare angivet den 1 mars 1933 uppgår till

123,600,835 kronor. Om brytningen av de 15 72 miljoner ton uppskjutes

till denna tidpunkt, måste man för att komma upp till samma belopp

i stället för den nu påräknade vinsten av 6 kronor per ton räkna med

7: 97 kronor per ton. Emellertid är det icke gärna möjligt att omedelbart

utbryta den stora kvantitet, det här är fråga om, ej heller att fördelaktigt

avyttra den, utan densamma måste successivt uttagas under en

följd av år. Som lämpligt exempel kan man då välja samma plan som

för den nu ifrågasatta exporten med den skillnad, att man utgår från år

1933 i stället för 1913. Varje ton malm skulle då komma att brytas precis

20 år senare, och den vinst, som då erfordras per ton motsvara beloppet

6 kronor, kapitaliserat efter 3 7''2 %:s ränta under 20 år, d. v. s.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

11:94 kronor per ton, om statens ekonomiska behållning av malmbrytningen

vid en senare brytning skall bliva, densamma. Härtill bör väl rätteligen

läggas även ränta på ränta å den vinst, som staten gör å malmtransporten.

Om denna beräknas till 1: 50 kronor per ton och lägges till det förut

beräknade beloppet, kommer man till en summa av c:a 13: 50 kronor per

ton. Åven om en så väsentligt ökad vinst som från 6 till 13: 50 kronor

per ton icke är helt otänkbar, så förefaller den likväl av flere anledningar

mycket osannolik. Förutsätter man, att brytnings- och fraktningsomkostnaderna

bliva desamma, så återstår att undersöka vad som kan vara att

vinna genom malmprisens ökning.

Som bekant växla malmprisen efter konjunkturerna liksom även

prisen å järn och stål. Dock äro fluktuationerna i råvarans pris vanligen

betydligt mindre än i de förädlade produkternas. Om man med stöd av

de noteringar, som exempelvis publiceras i tidskrifterna »Stahl und Eisem

och »Engineering & Mining Journal», beräknar medelprisen för några av

de vanligaste malmerna, kominer man till följande resultat

Brun minett........

Rostad spat........

OM Hänge, bessemerkvalitet

> > , annan kvalitet

Mesabi, bessemerkvalitet

> , annan kvalitet

Medelpris under åren

1890—1900. 1901—11.

8: 88 Rmk. per ton 3: 57

. 13:85 » > - 15: 95

I 3:64 > » 4:34

> 2: 90 3 > 3:59

> 2:80 5 > 3:88

> 2:30 » > 3: 29

Följer man uppmärksamt malmprisen under de senaste 20 åren,

skall man finna, att de visa tendens till stegring, men denna är ganska

obetydlig och för vissa malmer knappast märkbar. Ett undantag härifrån

bilda de spanska malmerna, som nu stå betydligt högre i pris än på

1890-talet. Malmen »Rubio» t. ex. betalades då vid vissa tillfällen blott

med hälften mot »Rostad spat» men gick under år 1910 upp till samma

pris som denna malm. Orsaken är troligen den, att under 1890-talet då

efterfrågan på järnmalm ej var så stor som under det senaste decenniet,

de spanska malmerna i stora kvantiteter bragtes i marknaden och såldes

till föga mer än brytningspriset, och att man först senare börjat mera

försiktigt hushålla med tillgångarna, sedan dessa starkt avtagit. Ingå omständigheter

finnas, som särskilt tyda på att i prisförhållandena en ändring

skulle vara att vänta under den närmaste framtiden.

Som förut har påpekats är världens tackjärnsproduktion stadd i en

mycket rask utveckling, men av allt att döma kommer malmproduktionen

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

att under den tid, man nu kan överskåda, källa jämna steg därmed. Såsom

ävenledes framhållits, arbetas ihärdigt för att öppna nya källor för

järnmalinstillförseln. För att till de förutgående lägga ännu några exempel

kan man erinra om de upprepade gruvinköpen från Tyskland i mellersta

Sverige och om den starkt stegrade brytningen av franska minetter i

bassängen vid Briey. Den inventering av världens järnmalmstillgångar,

som framlades vid geologkongressen i Stockholm, gav till resultat, att

desamma för närvarande kunna uppskattas till 22,408 miljoner ton förutom

ofantliga reserver. Det ligger i dylika uppskattningars natur, att

de bliva för låga, om de samvetsgrant utföras med ledning av kända data,

och att förnyade efterforskningar ofta nog visa förekomsten av betydligt

större tillgångar. 1 den utredning, som professor A. E. Törnebohm framlade

till 1905 års riksdag rörande Sveriges järnmalmstillgångar jämförda med

utlandets, och som visat sig ingalunda för optimistiskt hållen, förekommer

till sist följande uttalande: »Platserna för framtidens järntillverkning komma

att bestämmas av koltillgångarnas läge och transportförhållandena. Dessa

båda faktorer jämte metallurgiens framsteg i fråga om malmernas tillgodogörande,

bliva de avgörande för framtidens järnproduktion. Tillgång

på järnmalm att fylla världens järnbehov kommer sannolikt aldrig att

saknas».

Då järnmalmsförråden äro så betydande, är det tydligt, att en väsentlig

värdeökning hos järnmalmen på grund av knapp tillgång inom eu nära

liggande framtid ej är sannolik. Tvärtom finnas skäl antaga, att om en

dylik av någon anledning skulle inträda, åtskilliga mindre rika och för

närvarande mindre välbelägna malmer skulle i stora mängder tagas under

brytning, medförande en sänkning i järnmalmsprisen.

5) Angående denna fråga och därmed sammanhängande omständigheter

har jag redan tidigare varit i tillfälle utveckla mina åsikter i samband

med den kungl. propositionen rörande de norrbottniska malmfälten,

som 1907 framlades för Riksdagen. Ehuru denna utredning enligt min

åsikt fortfarande kan åberopas såsom riktig, kan det måhända vara lämpligt

att ännu en gång rekapitulera de därvid dragna slutsatserna i belysningen

av sedan dess vunna erfarenheter, särskilt på den elektriska malmsmältningens

område. Liksom vid sagda tidpunkt står fortfarande fast,

att så länge avsevärda malmtillgångar av lämplig kvalitet ännu för en

lång framtid stå järnverken till buds från mellansvenska gruvor ett användande

i större utsträckning av norrbottensmalmer vid redan befintliga

järnverk till följd av de jämförelsevis höga frakterna icke kan ifrågasättas.

En användning av den fosforrika norrbottensmalmen i mellersta Sverige

är icke att påräkna, då alla mellansvenska verk med två undantag icke

opaginerad Kontrollera mot PDF

åro inrättade för användning av dylik malm. Skulle emellertid i en framtid

Mellansveriges förråd av fosforfattig malm börja tryta, och av denna

anledning en förändring måste ske för möjliggörande av förädling av fosforrik

malm, hava järnverken tillgång till de stora fyndigheterna av sådan

malm i Grängesberg, där dessutom under den sista tiden konstaterats befintligheten

av nya, störa förråd av fosforrik malm. Sålunda måste även

i sådant fall en förädling av fosforrik malm från Norrbotten vid redan

befintliga mellansvenska verk träda i bakgrunden.

Upptages därefter till granskning frågan, huruvida icke vid ett

eller flere nyanlagda verk en förädling av norrbottensmalm till färdiga

massprodukter, såsom till räls, balkar, plåt och fasonjärn skulle kunna tänkas

antingen i Norrland eller i mellersta Sverige, så måste mitt svar även

i detta fall bliva, detsamma som år 1907. Vad först en sådan förädling

i Norland beträffar, så utgör den korta sjöfartsperioden samt de höga arbetslönerna

allvarligt hinder för att där bedriva en sådan förädling, vilken

mera förmånligt skulle kunna tänkas igångsatt vid en sydligare hamn såsom

Oxelösund eller Göteborg. Då vidare frakterna för malmen från

Norrland till dessa platser ställa sig nästan lika höga som till järnverk i

Westfalen eller England, vilka verk därjämte hava fördelen av tillgången

på fossilt bränsle i sin omedelbara närhet samt en stor inhemsk marknad,

så är det tydligt, att ett sådant massproduktionsverk till följd av konkurrensen

för huvuddelen av sin avsättning bleve hänvisat till marknaden

inom Sverige. Dessutom är det antagligt, att ett verk åtminstone i Oxelösund

skulle basera sig på Grängesbergsmalm i stället för norrbottensmalm,

men även om ett sådant sydsvenskt verk skulle komma till stånd

för förädling av norrbottensmalmer, vilket jag icke anser osannolikt, så

blir dess malmbehov relativt taget så obetydligt, att detsamma icke kan

eller bör få inverka på frågan om storleken av vår malmexport. Anläggande

av ytterligare svenska verk för att av Norrbottens fosforrika

malmer framställa massprodukter för avsättning på världsmarknaden anser

jag uteslutet, förnämligast till följd av brist på lämpligt bränsle och även

på grund av utländskt tullskydd.

På många håll låter man förstå, att lösningen av frågan om eu

järntillverkning i nutida stor skala skulle kunna tänkas med användning

av den elektriska masugnen och på detta sätt vår malmexport ersättas

med järnexport. Donna lovande uppfinning har under de senaste åren på

järnkontorets bekostnad noggrant undersökts genom försöksdrift i stor

skala vid Trollhättan. De resultat, som vunnits, hava emellertid ej givit

stöd åt en sådan uppfattning. De hava nämligen endast visat, att tillverkning

på elektrisk väg av kvalitetstackjärn under användning av trä
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

kol är ekonomiskt och tekniskt möjlig, då betingelserna därför, nämligen

billig kraft och rika, rena malmer förefinnas. Försöken att använda koks

som reduktionsmedel hava i Trollhättan ej utfallit lyckligt.

En omständighet, som vid diskussion om export av norrbottensmalmer

ej får lämnas ur räkningen, är den omständigheten, att även den

fosforrika malmen från Gellivara är särdeles lämplig för anrikning till hög

järnhalt och låg fosforhalt. Den anrikade malmen kan naturligtvis såsom

ock redan sker med fördel direkt användas vid tillverkning av kvalitetsjärn

men har därjämte befunnits mycket lämplig för framställning av s. k.

järnsvamp enligt den inom Höganäsbolaget gjorda uppfinningen. Emellertid

har det konstaterats, att även andra malmer med fördel kunna användas

för denna nya förädlingsprocess, och att malmer från Grängesberg kunna

genom anrikning giva en produkt av så låg fosforhalt, att den därav erhållna

järnsvampen i flertalet fall är för ståltillverkningen tillfredsställande.

Till framställning av stål av högsta kvalitet kan den visserligen ej användas,

utan är då slig av Gellivaremalm eller annan fosforfattig, järnrik

slig erforderlig, men de kvantiteter, det i detta fall eventuellt kan bliva

fråga om, äro så obetydliga, att de för bedömande av föreliggande spörsmål

sakna betydelse.

Såsom en sammanfattning av det ovan sagda rörande inverkan av

eu ökad malmexport från gruvfälten i Norrbotten på den svenska järnhanteringen

kan sägas, att, såvitt man nu kan se, vår järnhantering ej

kan hava några olägenheter av att de malmkvantiteter, det här är fråga

om, ställas till den utländska industriens förfogande varken direkt eller

indirekt. Direkt skulle detta kunna tänkas ske därigenom att den ökade

tillgången på svensk malm skulle bereda den utländska industrien ökade

fördelar gentemot den svenska järnhanteringen. Emellertid är som bekant

ställningen sådan, att den svenska industrien under nu rådande förhållenden

varken konkurrerar eller kan konkurrera med den utländska i

de artiklar — massartiklar — som framställas av norrbottensmalm, och

orsaken härtill är huvudsakligen bristen på lämpligt fossilt bränsle. Mera

indirekt skulle den möjligen kunna skadas, om de ifrågavarande malmkvantiteterna

nu eller framdeles erfordrades för dess egen räkning. Som

bekant är, kan emellertid den svenska järnhanteringen, som är en kvalitetstillverkning,

med undantag av jämförelsevis små kvantiteter Gellivaremalm,

ej tillgodogöra sig de fosforrika malmer, som exporteras från

Norrbotten.

1 ett avseende kan man påstå, att malmexporten från Norrbotten,

sådan den hittills utvecklat sig, bragt skada åt Sveriges järnhantering.

Till följd av den begränsade tillförseln av högprocentig svensk malm från

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Norrbotten har den tyska järnindustrien kastat sina blickar på gruvorna i

mellersta Sverige, där den som bekant förvärvat ett flertal betydande järnmalmsfyndigheter.

Dessa gruvförvärv, som vid eu något rikligare tillförsel

av norrbottensmalm med all sannolikhet ej hade tagit en så betydande

omfattning, kunna säkerligen få ett mycket menligt inflytande på vår

järnhanterings framtid.

Ovanstående utredning har sålunda visat

1) att malm ti 1 lgångarne i Norrbotten genom nya undersökningar

visats vara av en sådan betydenhet, att den föreslagna exportökningen i

förhållande till malmtillgången måste betraktas såsom oväsentlig;

2) att den ifrågasatta ökningen är väl avpassad efter det väntade

större malmbehovet i Tyskland;

3) att om vi icke genom en ökning i malmexporten söka motsvara

det väntade tyska köpebehovet, risk uppstår, att Tyskland gör sig oberoende

av våra malmer genom förändringar i sin järnhantering med åtföljande

malminköp från andra malinproducerande länder;

4) att den ifrågasatta exportökningen icke kan antagas inverka sänkande

på försäljningspriset på vår exportmalm, och att ett uppskof

med denna ökning även vid väsentligt stegrade världsmarknadspris kan

antagas bliva nationalekonomiskt förlustbringande genom mistade räntevinster;
5)

att den svenska järnhanteringen varken direkt eller indirekt kan

antagas lida skada genom en ökning av malmexporten i föreslagen omfattning.

Med stöd av denna utredning tvekar jag sålunda icke att till sist

såsom min mening uttala, att den ifrågasatta ökningen av exporten av

järnmalm från Kiruna och Gellivare malmfält måste anses icke blott såsom

tillrådlig utan såsom synnerligen välbetänkt.

Stockholm, Jernkontoret 18/''2 1913.

Vördsammast

J. A. Brinell.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3b

Bilaga D.

Till

Statsrådet och Chefen för Kung!. Finansdepartementet.

Herr Statsrådet har begärt vårt yttrande i frågan, huruvida en beräknad

nettoinkomst av 6 kr. per ton ä exporterad malm från LuossavaraKiirunavara

Aktiebolags gruvor i Norrbotten kan anses vara en lämplig

utgångspunkt vid ett eventuellt avtal mellan staten och bolaget angående

ökad export av malm från bolagets gruvor.

För att bilda oss en mening härom hava vi efter tagen kännedom

om gällande försäljnings- och fraktavtal samt med övervägande av övriga

på frågan inverkande omständigheter, granskat den beräkning, vara antagandet

av nämnda nettovinst är grundat.

De faktorer, av vilka nettovinsten betingas, äro uppenbarligen av

beskaffenhet att kunna väsentligt växla under den utsträckta tidrymd,

varom här är fråga. Försäljningspris, sjöfrakter, arbetslöner och övrig

brytningskostnad äro underkastade förändringar. Varje beräkning av den

antagliga nettovinsten för någon längre tid framåt måste därför bliva i

hög grad oviss.

Vår undersökning har följaktligen måst inskränka sig till att söka

utröna, huruvida nettovinstens beräkning till 6 kr. per ton kan med hänsyn

till för närvarande avtalade försäljningspris och frakter samt nu gällande

brytningskostnader in. in. anses befogad.

Vid denna undersökning hava vi icke funnit anledning till erinran

mot nämnda beräkning.

Ivar Afzelius. Julius Juhlin. Victor Moll.

Stockholm den 3 februari 1913.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Bilaga 1<J.

Till KONUNGEN.

Ang. ökning av in alm t rån spor tern a å linjen Riksgränsen—

Svartön.

Genom nådig remiss denna dag har Eders Kungl. Maj:t anmodat

Järnvägsstyrelsen att avgiva underdånigt utlåtande över ett förslag till

överenskommelse mellan Svenska staten samt Luossavaara—Kiirunavaara

Aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund angående rätt

för dessa bolag att, utöver de kvantiteter järnmalm, de enligt 1907 och

1908 års kontrakter äga bryta under 25-årsperioden 1908-—1932, i Kiruna

och Gällivare ytterligare bryta och tillgodogöra sig högst 31,000,000 ton

järnmalm.

Med anledning härav får Järnvägsstyrelsen, med remisshandlingarnas

återställande, i underdånighet anföra följande, i vad förslaget avser järnvägstransporterna.

Vad angår de å statens järnvägar under åren 1908—1912 verkställda

malmtransporter, som skett med stöd av 1907 och 1908 års kontrakter,

hava dessa från resp. brytningsplatser i Kiruna och Gällivare uppgått till

följande tontal:

från Kiruna från Gällivare (Malmberget)

År till Riksgränsen till Svartön till Svartön till Riksgränsen

ton ton ton ton

1908 ...... 1,597,962 71,323 831,760

1909 ...... 1,324,048 83,840 721,175 980

1910 ...... 2,000,490 125,060 959,010 45,130

1911 ..... 2,367,142 151,710 1,021,725 102,231

1912 ...... 2,587,391227,520943,906143,797

Samma 9,877,033 659,453 4,477,576 292,138

För dessa transporter hava enligt de åberopade kontrakterna tillämpats

följande fraktsatser:

6 —130836.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kiruna-Riksgränsen......2,64 kr. pr meterton

* -Svartön........3,48 > » »

Malmberget-Svartön......2,75 » » »

Dessutom har Eders Kungl. Maj:t uti nådigt brev den 14 oktober

1910 bestämt en fraktsats av kr. 3,43 pr meterton från Malmberget till Riksgränsen.

Enligt nu gällande avtal med bolaget äro de återstående mal mtransporterna

till Riksgränsen och Svartön beräknade att uppgå till nedan angivna

kvantiteter, varvid även angivits storleken av de redan vei''kställda

transporterna.

I. Beräknade malmtransporter enligt 1907 oeli 1908 års kontrakter.

till Kiksgränsen til!

Svartön

År

från Kiruna

från Kiruna

från Gällivare

ton

ton

ton

1908-

—1912 (avrundat)

. . 9,877,000

660,000

4,770,000 >)

1913

. . 2,925,000

300,000

700,000

1914

. . 2,930,000

570,000

700,000

1915

. . 3,338,000

—

750,000

1916

. . 3,400,000

—

750,000

1917

. . 3,450,000

—

750,000

1918

. . 3,500,000

—

825,000

1919

. . 3,550,000

—

825,000

1920

. . 3,550,000

—

805,000

1921

. . 3,550,000

—

840,000

1922

. . 3,550,000

—

855,000

1923

. . 3,550,000

—

860,000

1924

. . 3,600,000

—

860,000

1925-

-1932 å 3,650,000

. . 29,200,000

— k 870,000 6,960,000

S:a 79,970,000

S:a 1,530,000

S:a 21,250,000 a)

Summa: 81,500,000 ton

Utöver dessa fraktmängder framforslas för närvarande ungefär följande

årliga kvantiteter malm å linjen Riksgränsen-Svartön, och torde man

’) Härav hava 292,000 ton brutits i Gällivare och enligt nådiga brevet den 14/io 1910 fraktats

till (Riksgränsen.

a) Av de 9 miljoner ton malm, som bolaget enligt 1908 års kontrakt äger tillgodogöra sig, hava

6,500,000 ton antagits komma att brytas i Kiruna och 2,5u0,000 ton i Gällivare.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

även för framtiden böra vid sidan av kontrakterna med bolaget räkna med

minst lika stora malmfraktningar som de nedan angivna, nämligen:

av Tuolluvaara A.-B...... 75,000 ton från Kiruna till Riksgränsen

Bergverks A.-B. Freja

45,000

200,000

Gälliv

are

» Luossavaara-Ki irun avaara A.-B.

(varpmalm)....... 60,000

» » » 60,000

Svartön

Gammelstad

Svartön

Höganäs-Billesholms A.-B.

(varpmalm)........ 50,000 » » > ; »

Om transporterna under perioden 1913—1932 ökas med 31,000,000

ton, varav 21,600,000 brytas i Kiruna samt 9,400,000 vid Gällivare (Malmberget),

och utfraktningen av dessa kvantiteter skall fördelas på olika år

enligt den plan, som är intagen i kontraktsförslagets § 2, så komma mycket

stora krav att ställas på de olika linjernas trafikförmåga under de båda

åren 1913 och 1914, innan linjen Kiruna-Riksgränsens elektrifiering blivit

fullbordad. Denna beräknas bliva genomförd till utgången av år 1914.

Vad beträffar ökningen under de båda nämnda åren får Järnvägsstyrelsen

framhålla, att Styrelsen redan utkast sig att år 1913 för bolagets

räkning å linjen Kiruna-Riksgränsen utfrakta 2,925,000 ton och å linjen Kiruna-Svartön

300,000 ton. Jämväl för år 1914 äro transportkvantiteterna

för bolagets räkning redan bestämda, nämligen högst 2,930,000 ton till

Riksgränsen från Kiruna och 570,000 ton å linjen Kiruna-Svartön, varjämte

bör under vart och ett av dessa år räknas med ovannämnda transporter

av varpmalm och annan malm, uppgående till 75,000 ton från

Kiruna till Riksgränsen, 45,000 ton från Kiruna till Svartön och 370,000

ton från Gällivare till Svartön.

Eu verkställd utredning angående linjernas transportförmåga under

nuvarande förhållanden ger vid handen, att transportförmågan för linjen

Kiruna-Riksgränsen ej kan bringas upp till mer än 3,000,000 ton pr år med

bibehållande av ångdrift. Om Järnvägsstyrelsen nu icke desto mindre för år

1913 anser sig kunna åtaga sig transport av ytterligare 100,000 ton och

under år 1914 200,000 ton, varigenom den totala transportmängden å

denna linje, inklusive transporterna för Tuolluvaara A.-B., kommer att uppgå

till 3,100,000 ton för år 1913 och 3,200,000 ton för ar 1914, så sker

detta under den förutsättningen, dels att ifrågavarande förslag till nytt

avtal med snaraste fastställes, dels att vagnarnas omloppstid i möjligaste

mån minskas, dels slutligen att transporterna jämnt fördelas på årets olika

månader. Vidkommande linjen Gällivare-Svartön skulle, inberäknat de

föreslagna ökade transportkvantiteterna, under år 1913 inalles 1,615,000

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

ton och under år 1914 l,885,0o0 ton å densamma, utfraktas. Då den högsta hitintills

till Svartön utfraktade malmkvantiteten uppgått till cirka 1,500,000

ton malm, är det med den tillgång på rullande materiel, som för närvarande

linnes, icke möjligt att med bestämdhet kunna påräkna en större

transportkvantitet över Svartön än den sistnämnda. För att därför kunna

godtaga den i förslagskontraktet upptagna kvantiteten 300,000 ton för år

1913, av vilka 100,000 såsom ovan nämnts skulle transporteras till Riksgränsen

från Kiruna och 200,000 från Gällivare till Svartön, måste Järnvägsstyrelsen

räkna med, att transporterna för bolagets räkning av järnmalm

från Gällivare till Svartön enligt nu gällande kontrakter och det

föreslagna nya avtalet erhålla förmånsrätt och att följaktligen, om så

skulle påfordras, transporterna av varpmalm från Gällivare i erforderlig

grad inskränkas. Såsom ett bestämt villkor för möjligheten av ökning

år 1913 av transporterna utöver 1,500,000 ton å linjen GällivareSvartön

måste jämväl för denna linje stipuleras, att alla transporter för

bolagets räkning skola ske med den allra största jämnhet under årets alla

månader. Dessutom erfordras att malmvagnarnas uppehåll å Svartön i möjligaste

mån minskas. För år 1914 komma transporterna på linjen Gällivare-Svartön

enligt Styrelsens redan gjorda åtaganden att betydligt ökas,

nämligen till ungefär 1,685,000 lön, men Styrelsen beräknar att. därutöver

kunna transportera nu ifrågasatta 200,000 ton under ovan gjorda förbehåll

rörande transporternas jämna fördelning. Härför erfordras emellertid

ökning av den rullande inaterielen, och bör anslag härtill beviljas av innevarande

års riksdag.

Sedan elektrisk drift blivit införd å linjen Kiruna-Riksgränsen, kan tratikförmågan

å denna linje afsevärt ökas. Verkställda utredningar hava

givit till resultat, att omkring 5,000,000 ton malm kunna transporteras pr

år å denna linje med elektrisk drift, och har Styrelsen vid uppgörandet

av transportplanerna utgått från, att transportmängden för bolagets vidkommande

får uppgå till högst denna kvantitet. Därvid har Styrelsen

förutsatt, att transporterna, bliva så fördelade under årets olika månader,

att de kunna fullgöras med 12 tåg pr dag under c:a 300 transportdagar.

För den enligt de tidigare avtalen beräknade största transportmängden av

3,850,000 ton pr år har antagits ett tågantal, varierande mellan 9 och 12

pr dag under olika årstider.

I fråga om linjen Gällivare-Svartön möta, med undantag för åren

1913 och 1914, varom Styrelsen ovan yttrat sig, inga svårigheter för verkställandet

av de ökade transporter, som föranledas av det nu ifrågasatta

nya avtalet..

Då det är önskvärt., att för dessa ökade malmtransporter redan från

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

början en plan uppgöres, tillåter sig Järnvägsstyrelsen föreslå följande fördelning

av de 31 miljonerna ton malm på de olika åren.

II. Malxntransporter enligt förevarande förslag.

Till Riksgränsen

Till Svarton

från Kiruna

från Gällivare

ton

ton

År 1913 ............

..... 100,000

200,000

1914............

..... 200,000

200,000

1915............

..... 400,000

250,000

1916............

350,000

1917............

•150,000

1918...........

450,000

1919............

..... 1.200.000

400,000

1920 ............

..... 1,350.000

500,000

1921............

550,000

1922 ............

550,000

1923 ............

..... 1,350,000

550,000

1924 ............

..... 1.350,000

550,000

1925 -1932 it 1,350.000 ....

..... 10,800,000 ä 550,000 4,400,000

S:a 21,600,000

S:a 9,400,000

Summa: 31.000,000 ton.

De totalkvantiteter, som enligt förestående skulle transporteras för

bolagets räkning under åren 1908—1932, bliva alltså följande:

l

III. Summa malmtransporter enligt I och II.

Till Riksgränsen

Till Svartön

Till Svartön

från Kiruna

från Kiruna

från Gällivare

ton

ton

ton

1908—1912 (avrandat) . .

9,877,000

660,000

4,770,000'')

1913..........

3,025,000

300,000

900,000

1914..........

3,130,000

570,000

900,000

1915..........

3,738,000

_

1,000,000

1916..........

3,950,000

—

1,100,000

1917.........

4,150,000

—

1,200,000

Transport

27,870,000

1,530,000

9,870,000

‘) Se motsvarande anm. vid tabell I.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Till Riksgränsen

Till Svartön

Till Svartön

från Kiruna

från Kirnna

från Gällivare

ton

ton

ton

Transport

27,870,000

1,530,000

9,870,000

År 1918

4,400,000

—

1,275,000

1919

4,750,000

—

1,225,000

1920

4,900,000

—

1,305,000

1921

4,900,000

—

1,390,000

1922

4,900,000

—

1,405,000

1923

4,900,000

—

1,410,000

1924

4,950,000

1,410,000

1925-

-1932 ii 5,000,000 . .

40,000,000

— ä 1,420,000 11,360,000

S:a

101,570,000'') S:a

1,580.000

S:a 30,050,000'')

Samma: 103,100,000 ton

Summa: 183,750,000 ton

Om föreliggande förslag till avtal angående ökning av malmtransporterna

fastställes, komma såsom redan framhållits ökade krav att ställas

på de olika linjernas trafikförmåga, vilka påkalla beviljandet av anslag

till motsvarande ökning av den rullande matcrielen och till behövliga anläggningar.

Vad som sålunda kräves för linjen Kiruna—Riksgränsen är

ökat antal elektriska lokomotiv, malmvagnar och ett mindre antal konduktörsvagnar,

vidare bostäder för personalen, stallrum för lokomotiven samt

verkstadsutrymme för malmvagnarnas underhåll. Sammanlagda kostnaderna

härför beräknas för denna linje till 3,200,000 kronor.

Linjen Gällivare—Svartöns trafikförmåga kan ökas till omkring

3,000,000 ton pr år, sedan den nu pågående ombyggnaden av Svartö bangård

fullbordats. En så stor trafikökning förutsätter emellertid dels att

erforderlig rullande materiel anskaffas, dels att en eller annan ny tågmötesplats

anordnas, lokomotiv- och vattenstationer samt reparationsverkstäder utvidgas,

bostäder för personal uppföras samt fartygslastningsanordningaraa

vid Svartön utvidgas. Enligt ovan uppgjorda plan för transporterna skulle

dessa med den nu föreslagna ökningen komma att under år 1914 uppgå till

sammanlagt omkring 1,885,000 ton, i vilken kvantitet medräknats 45,000

ton i Kiruna för Tuolluvara A.-B. bruten malm samt 370,000 ton i Gällivare

bruten varpmalm och annan malm. För den sålunda redan för nästa

år ifrågasatta transportökningen erfordras rullande materiel, lokomotiv och

malmvagnar, och beräknas kostnaden härför till 500,000 kronor. Dessutom

komma de nyanläggningar av ovan anförda slag, som även med bortseende

'') Se motsvarande amu. vid tabell I.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

från den ifrågasatta transportökningen bliva erforderliga för linjen Gällivare—Svartön,

givetvis att få en större omfattning, därest det nya avtalet

kommer till stånd. Motsvarande kostnadsökning har anslagits till 300,000

kronor. Kostnaden för såväl rullande materiel som nyanläggningar för bandelen

Gällivare—Svartöns vidkommande uppgår således till 800,000 kronor.

Den ökade transportmängden skulle således i sin helhet påfordra ett

ökat kapitalutlägg för Statens järnvägars del av tillsammans 4,000,000 kronor.

Järnvägsstyrelsen övergår nu till att yttra sig över, huru den ifrågasatta

transportökningen skulle inverka på statens järnvägars driftöverskott.

I sitt underdåniga utlåtande den 21 mars 1907 (prop. n:r 107/1907

sid. 168) uppskattade Järnvägsstyrelsen kostnaderna för drift och underhåll

för malmtransporterna å linjen Kiruna—Riksgränsen till 1 kr. 10 öre

pr ton. Dessa kostnader hava emellertid kunnat icke obetydligt nedbringas

genom lämpliga transportanordningar och till följd därav, att transporterna

ägt rum under i allmänhet gynnsamma förhållanden. Järnvägsstyrelsens

senaste utredningar rörande kostnaderna för malmtransporter avse år 1911,

under vilket år drift- och underhållskostnaderna å linjen Kiruna—Riksgränsen,

beräknade enligt bestämmelserna i 1907 års kontrakt § 14, uppgingo

till 80 7 öre per ton malm, uti vilken kostnad medräknats behöriga

andelar i allmänna förvaltningskostnader och i kostnader för centralförvaltningen

i Stockholm samt avsättning till förnyelsefond men däremot icke ränta å

det i anläggningarna nedlagda kapitalet. För framtiden kan man emellertid

icke räkna med så låga driftkostnader. Dels är nämligen att förvänta eu

höjning av avlöningarna, dels var sten kol spriset under år 1911 jämförelsevis

lågt. Med hänsyn tagen till dessa faktorer anser Järnvägsstyrelsen att

de rena driftkostnaderna vid ångdrift böra för malmtransporter å linjen

Kiruna Riksgränsen beräknas till 95 öre pr ton malm, varvid räknats med

samma stenkolspris, som legat till grund vid beräkning av vinsten till följd

av införandet av elektrisk drift. Skulle ångdrift hava bibehållits, borde

därför diiftkostnaden hava räknats omkring 5 / högre. Då fraktsatsen utgör

kr. 2,64 pr ton, kan driftöverskottet vid ångdrift sålunda anslås till

kr. 1,69 pr ton malm. Det nu förevarande förslaget om utfraktning av

21,600,000 ton Kirunamalm till Riksgränsen skulle alltså vid ångdrift komma

att medföra en ökning av Statens järnvägars driftöverskott med sammanlagt

omkring 36 V-2 miljoner kronor.

Sedan bandelen Kiruna Riksgränsen blivit elektrifierad, kan man,

såsom redan framhållits i Järnvägsstyrelsens underdåniga utlåtande den 14

januari 1910 (Prop. n:r 119/1910 sid. 121), påräkna en minskning av driftkostnaderna

i jämförelse med motsvarande kostnader vid ångdrift, vilken

minskning blir större i samma mån som transporterna ökas. Enligt verk
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

ställd utredning kan totala vinsten vid elektrisk drift i jämförelse med ang

drift å linjen Kiruna-—Riksgränsen, under antagande att den föreslagna

trafikökningen kommer till stånd, beräknas för de olika åren uppgå till följande

belopp, varvid i kostnaden för den elektriska driften medräknats ränta

å det, vad statens järnvägar vidkommer, för elektrifieringen nedlagda kapitalet,

men däremot ieke kostnaden för den elektriska energien vid turbinaxeln.

Transportmängd1)

Vinst

ton

kr.

År 1916............

. . . . 3,838,000

785,000

1916............

. . . 4,050,000

850,000

1917............

. . . 4,250.000

915,000

1918............

. . . . 4,500,000

995,000

1919............

.... 4,850,000

1,105,000

1920 ............

.... 5,000,000

1,150,000

1921............

.... 5,000,000

1,150,000

1922 ............

. . . . 5,000,000

1,150,000

1929............

.... 5,000.000

1,150,000

1924 ............

.... 5,050,000

1,165,000

1925 1932 ä 5,100,000 ....

. . . 40,800,000 ä 1,180,000

9,440,000

Summa ton S7,338.000 Summa kr. 19,855.000

Motsvarande vinst under förutsättning att transporterna för bolagets

räkning begränsas till de uti 1907 och 1908 års kontrakter fastställda

kvantiteterna, d. v. s. enligt tabell 1 (å sid. 2), har beräknats uppgå föi

åren 1915—1932 till sammanlagt 13,220,000 kronor. Utfrakt,ningen vid

elektrisk drift av här ifrågavarande 21,600,000 ton malm skulle således i

jämförelse med transportkostnaderna vid ångdrift tillföra statens järnvägar

en vinst av 6,635,000 kronor. Detta tal representerar samtidigt ökningen

av driftöverskottet till följd av de ökade transporterna, emedan det för

elektrifieringen nedlagda kapitalet, frånsett kostnaden för lokomotiv, blii

oförändrat, vare sig den nu ifrågasatta transportökningen kommer till

stånd eller icke. Den totala ökningen av driftöverskottet till följd av de

ökade transporterna å linjen Kiruna—Riksgränsen skulle alltså uppgå till

omkring 43 miljoner kronor. Dessa tal äro emellertid, som ovan framhållits,

beräknade utan avdrag av kostnaden för den elektriska energien vid

turbinaxeln.

1 fråga om linjen Kiruna-Svartön gäller likaledes att malmtransporterna

redan nu giva ett driftöverskott, som räcker väl till att förränta det

‘) Här har utöver de i tabell III angivna kvantiteterna tillagts eu beräknad transport av

100000 ton pr är för T nolla vara A.-B.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

i anläggningarna nedlagda kapitalet, även om avbomstprocenten är lägre

än för linjen Kiruna-Riksgränsen. Enligt för år 1911 jämväl för denna

linie verkställd utredning hava drifts- och underhållskostnaderna, beräknade

enligt bestämmelserna i 1907 års kontrakt § 14, uppgått till 137*9 öre

pr ton malm, varvid i kostnaderna medräknats behöriga administrationskostnader

och avsättning till förnyelsefond. Av samma anledningar som

ifråga om linjen Kiruna—Riksgränsen torde man även här böra räkna

med ökning av driftkostnaderna, och anser Järnvägsstyrelsen, att dessa för

framtiden höra beräknas till kr. 1,65 pr ton malm under förutsättning av

ångdrifts bibehållande. Då fraktsatsen är kr. 2,75 pr ton, blir alltså motsvarande

driftöverskott kr. l,io pr ton malm, vilket för den föreslagna ökade

transportmängden av 9,400,000 ton gör omkring 10,300,000 kronor.

Med den föreslagna ökningen av malmtransporterna å linjen KirunaSvartön

skulle elektrifiering av denna linje likaledes medföra reducerade

driftkostnader. Järnvägsstyrelsen har verkställt en preliminär utredning

fr åga om den ekonomiska innebörden av en elektrifiering av denna linje,

och framgår av denna utredning, att kostnaden för elektrifiering skulle

uppgå till c:a 11,000,000 kronor, vilket belopp innefattar kostnaderna för

erforderlig elektrisk utrustning i kraftstationen, överföringsledningar, transformatorstationer,

kontaktledningar och lokomotiv. Härvid är att märka,

att motsvarande antal ånglokomotiv i händelse av elektrifiering bliva disponibla

för annan tjänst. Årsvinsten med elektrisk drift i jämförelse med

ångdrift har här nedan beräknats på samma sätt som ovan skett för linjen

Kiruna—Riksgränsen, d. v. s. utan medräknande uti driftkostnaderna av

kostnaderna för den elektriska energien vid turbinaxeln. Denna bruttovinst

skulle enligt de gjorda antagandena i fråga om transportkvantiteternas

storlek under olika år uppgå till nedan angivna belopp.

Kiruna—Gällivare—Svartön

År Transportmängd1) Vinst

ton kr.

1915 ................ 1,415,000 180,000

1916 ................ 1,515,000 210,000

1917 ................ 1,615,000 240,000

1918 ................ 1,690,000 261,000

1919 ................ 1.640;000 246,000

1920 ................ 1,720,000 270,000

1921 ................ 1,805,000 296,000

1922 ................ 1,820,000 300,000

1923 ................ 1,825,000 302,000

1924 ................ 1,825,000 302,000

1925—1932 å 1,835,000 ....... 14,680,000 k 305,000 2,440,000

Summa ton 81,550,000 Summa kr. 5,047,000

*) Härvid har utöver de i tabell III angivna kvantiteterna tillagts en beräknad transport från

Kiruna till Svartön av 45,000 ton pr år för Tuolluvara A.-B. och 370,000 ton varpmalm och annan

malm än för bolagets räkning från Gällivare till Svartön.

7—130238.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Vid beräkning av vinsten vid elektrisk drift har uti driftskostnaderna

inräknats ränta med 4 % på anläggningskapitalet, vilket såsom ovan nämnts,

beräknats till 11,000,000 kronor. 1 detta belopp ingå elektriska lokomotiv

med en kostnad av 3,500,000 kronor och beräknas således kostnaden för

övriga anläggningar uppgå till 7,500,000 kronor. Vid beräkning av driftöverskottet

bör tydligen ovan angivna vinst ökas med ränta efter 4 % å

7,500,000 kronor eller sammanlagt omkring 5,400,000 kronor. Det totala

driftöverskottet å linjen Kiruna—Svartön, oberäknat kostnaden för den

elektriska energien vid turbinaxeln, utgör således omkring 10 V2 miljoner

kronor.

Av ovan lämnade tablå framgår, att vinsten vid elektrisk drift å linjen

Kiruna—Svartön är i förhållande till den transporterade malmkvantiteten

mindre än för bandelen Kiruna—Riksgränsen, men då statens tillkommande

självkostnader för framställande av den för här ifrågavarande ändamål erforderliga

elektriska energien vid turbinaxeln bliva oväsentliga, är största

delen av ovan angivna belopp att anse såsom ren vinst. Vidare är att

märka, att den elektriska anläggningen med undantag av lokomotiven måst

beräknas för den i kontraktsförslagets § 2 medgivna överflyttningen av

en transportmängd upp till 1,400,000 ton pr år från bandelen Kiruna—

Riksgränsen till Kiruna—Svartön. Vid en dylik överflyttning måste under

förutsättning att ångdrift bibehålies å linjen Kiruna—Svartön, ånglokomotiv

anskaffas i sådan utsträckning, som svarar mot hela ökningen av transportkvantiteten.

År däremot hela linjen Svartön—Riksgränsen elektrifierad,

så är det möjligt att vid en sådan omläggning av transporterna, som ovan

antagits, utnyttja de för linjen Kiruna—Riksgränsen avsedda elektriska

lokomotiven, vilka bliva disponibla vid trafikens minskning å denna linje.

Med stöd av vad ovan anförts får Järnvägsstyrelsen vitsorda, att de

nu ifrågasatta transporterna kunna utföras utan någon större svårighet och

att de skulle tillföra statens järnvägar en betydlig ökning av dess driftöverskott.

Sedan bandelen Kiruna-Riksgränsen blivit elektrifierad, är trafikförmågan

av linjen Svartön-Riksgränsen tillräcklig icke blott för transport

av de ifrågasatta malmkvantiteterna med den fördelning på olika linjer

och år, som ovan föreslagits i tabell III, utan även för transport till

Svartön av ytterligare över en miljon ton malm, vilken omständighet blir

av betydelse, för den händelse utfraktningarna över Norge icke skulle

kunna fortgå i den utsträckning som här förutsatts.

Då för den ifrågasatta transportökningen ny rullande materiel erfordras

redan år 1914, får Järnvägsstyrelsen, med hänvisning till sin ovan

förebragta utredning, i underdånighet hemställa, att det täcktes Eders

Kungl. Maj:t, i händelse förevarande förslag vinner statsmakternas bifall,

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

till innevarande års riksdag avlåta nådig proposition om anslag för år 1914

av 500,000 kronor till ny rullande materiel för malmtrafik. Övriga för

transportökningen erforderliga medel bliva behövliga först senare än år 1914,

och kommer Järnvägsstyrelsen att, för den händelse transportökningen kommer

till stånd, framdeles i vanlig ordning hemställa om anslags beviljande.

Vad slutligen beträffar den ovan framlagda förberedande utredningen

rörande elektrifiering av linjen Kiruna—Gällivare—Svartön, anser Järnvägsstyrelsen,

att frågan om denna linjes elektrifiering ej bör upptagas till

närmare prövning, förrän någon tids erfarenhet föreligger av den elektriska

driften å linjen Kiruna—Riksgränsen, och således tidigast under

loppet av år 1915. Stockholm den 3 april 1913.

Underdånigst

F. W. H. PEGELOW.

Viktor Klemming.

Ivan Öfverholm.

Erik von Friesen,

föredragande.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bilaga F.

Till KONUNGEN.

Genom nådig remiss den 3 dennes har Eders Kungl. Maj:t anbefallt

vattenfallsstyrelsen att avgiva underdånigt utlåtande om uppgjort förslag

till överenskommelse emellan svenska staten å ena samt Luossavaara
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kiirunavaara A.-B., A.-B. Gellivare Malmfält och Trafik A.-B. Grängesberg

Oxelösund å andra sidan rörande ökad brytning av malm inom Kiirunavaara

och Gellivare malmfält.

Till åtlydnad härav får vattenfallsstyrelsen, som vågar antaga, att

dess yttrande ej påkallas rörande annat, än det inflytande överenskommelsens

antagande utövar på Porjus kraftverk, i underdånighet anföra följande:
Överenskommelsen

skulle bland annat innebära, att Luossavaara—

Kiirunavaara A.-B. under tiden 1913—1932 mot viss ersättning berättigades

inom Kiirunavaara och Gellivare malmfält bryta och tillgodogöra sig högst

31.000. 000 ton malm utöver den malmmängd, som omhandlas i de år

1907 och 1908 upprättade kontrakten om malmbrytning in. m.

Enligt överenskommelsen skall malmen utfraktas sålunda, att högst

5.000. 000 ton årligen få föras från Kiruna till Riksgränsen. Läggas härtill

de 100,000 ton, vilka Tuolluvaara A.-B. får sända samma väg, blir sålunda

den största transporten på ifrågavarande handel 5,100,000 ton malm. Enligt

meddelande från järnvägsstyrelsen kan Riksgränsbanans trafikförmåga

ökas från de 3,850,000 ton, som enligt hittills gällande kontrakt i max.

där skola fraktas, till 5,100,000 ton på sådant sätt, att den intensivare

drift, vilken enligt förutvarande plan var avsedd att äga rum under sommarmånadernas

söckendagar, skulle utsträckas jämväl till vintermånaderna

samt i mån av behov dessutom till sön- och helgdagar. Den ifrågasatta

ökningen i tra n sportmängden kan sålunda genomföras utan ökning av

maximiantalet tåg per dygn och till följd därav utan ökning i den maximieffekt,

som utvecklas i Porjus kraftverk av de för ändamålet avsedda tvenne

enfasmaskinerna därstädes. Någon tillökning av själva kraftverket är sålunda

ej heller erforderlig för ifrågavarande ökning i malmtransporten.

Däremot kräfves anskaffande av större vattenmängd till kraftverket

under lågvattenperioderna, vilka i regel inträffa vintertiden, så att även då

den nödiga maximieffekten kan alstras. Före regleringen är nämligen vattenmängden

vid Porjus beräknad till

under exceptionella torrår lägst.......24 sm3

» normala år » .......40 »

Vattenåtgången för transport av 5,100,000 ton skulle utgöra . . 227, sm3

Om genom läckning i dammar och luckor bortgår......17 »

Summa 24 sm3

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

skulle järnvägens behov sålunda redan utan reglering kunna tillgodoses.

Däremot tinnes vatten under exceptionella torrperioder icke disponibelt för

att till malmfälten leverera någon elektrisk energi. Enligt det den 16 september

1911 mellan vattenfallsstyrelsen och Luossavaara—Kiirunavaara

A.-B. i anslutning till 1910 års riksdagsbeslut upprättade kontraktet om

elektrisk energileverans till Kiruna och Gellivare äger vattenfallsstyrelsen

visserligen rätt att vid vattenbrist inskränka eller avstänga leveransen, men

skall då medgiva ett avdrag på betalningen för energien, vilket vid fullständig

avstängning uppgår till 6,730 kronor för hel vecka. Med hänsyn

härtill och till osäkerheten, om läckning o. d. kan begränsas till 1,5 sm3,

är det tydligen påkallat att anskaffa större vattenmängd. Detta måste ske

genom reglering av någon av sjöarna i Lule älvs vattensystem ovanför

Porjus. Tillräckligt noggranna undersökningar hava ännu ej utförts för

att kostnaden för den erforderliga regleringen för närvarande skall kunna

bestämt angivas. Eders Kungl. Maj:t har emellertid på underdånig hemställan

av vattenfallsstyrelsen i årets statsverksproposition föreslagit Riksdagen

bevilja för dessa undersökningar behövliga medel. Men de preliminära

uppskattningar, som med stöd av hittills föreliggande material blivit

gjorda, giva med mycket stor sannolikhet vid handen, att kostnaden för

en tillräckligt genomgripande reglering under inga förhållanden bör överstiga

1,000,000 kronor samt att motsvarande årskostnader, inberäknat ränta,

amortering, underhåll och skötsel, kunna uppskattas till högst 70,000 kronor

årligen. Det kan ock redan nu sägas, att eu dylik reglering kommer

att öka vattentillgången vid lågvatten med betydligt större kvantitet, än

som kräves enbart för den ifrågasatta ökningen i malmtransporten.

Den erforderliga ökningen i vattentillgången utgör nämligen endast

omkring 5,5 sm3, om malmfältens andel i minimivattentillgången skall behållas

vid status quo, under det att en rationell reglering lämpligast genomföres

så, att minst 20—25 sm3 ökning av lågvattenmängden erhålles;

detta beroende på ifrågakommande sjöars storlek och beskaffenhet. Det

må för övrigt i detta sammanhang påpekas, att den återstående vattenkvantiteten

kan tillgodogöras genom insättning av ett ytterligare maskinaggregat

i Porjus kraftverk, och att detta är anlagt med hänsyn härtill,

liksom att en reglering av vattenmängden, vid Porjus givetvis ökar värdet av

vattenkraften i hela Lule älv, vars flesta och största fall tillhöra kronan.

Hela ökningen i omkostnaderna vid Porjus kraftverk för den ifrågasatta

ökningen i leverans av elektrisk energi till Riksgränsbanan blir sålunda

högst 70,000 kronor årligen.

Kraftverkets hela årskostnad för en transportmängd av 3,850,000

ton oxel. den elektriska utrustningen för bandriften (enfassystemet) samt

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

ränta och eventuell amortering av järnvägen Gellivare—Porius är enligt

Eders Kungl. Majrts proposition n:r 119/1910:

Enfasström för järnvägsdriften, kostnad på turbinaxeln . . . 287,000 kr.

Irefasström för malmfälten, hela kostnaden med ledningar

till Kiruna och Gellivare............435,000 j>

Summa 722,000 kr.

bagges härtill 4 % ränta å ränteförlusten under byggnad s
tiden.

..................''.°omkr. 34,000 >

blir årskostnaden 756,000 kr.

Dessutom bör, sedan numera naturkraften i Porjusfallen i

liksstaten upptagits till ett värde av 1,000,000 kronor,

4 % ränta därå påläggas med............

För transport av o,100,000 ton tillkomma regleringskostnader

högst......,

Summa beräknad årskostnad för Porj usverket, om malmtransporten

för Riksgränsbanan ökas över 3,850,000 ton intill

5,100,000 ton.............

40.000 »

70.000 kr.

866,000 kr.

Verkets inkomster bestå f. n. dels av den avgift för enfasström till

järnvägsdriften, som kan krediteras Porj usverket, dels av inkomsterna

för leverans av trefasenergi till malmfälten. Bestämmandet av den förstnämnda

avgiftens storlek är en ren bokföringsfråga järnvägsstyrelsen och

vattenfallsstyrelsen emellan, och behöver knappast ske i detta sammanhang

Inkomsten av leveransen till malmfälten enligt kontrakt av den 16 september

1911 är minst lika med den i kontraktet garanterade minimiavgiften,

350,000 kronor årligen, men kan bliva icke obetydligt större, i den

män malmfältens förbrukning av energi ökas utöver den storlek, vilken

efter det kontraherade priset, 35 kronor per kw. och år -f- V2 öre per kwt.

motsvarar den garanterade minimiavgiften 350,000 kronor. Dessutom

kunna ökade inkomster erhållas från det sista maskinaggregatet, för vilket

vattenbyggnader nu utföras, men för vars maskinella utrustning medel

ännu ej anslagits.

Genom en preliminär överenskommelse, som träffats mellan vattenfallsstyrelsen

och Luossavaara Kiirunavaara A.-B. under förutsättning att

O?

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

överenskommelsen om ökad malmbrytning avslutades, är emellertid en ökad

minimiinkomst att påräkna. Enligt denna preliminära överenskommelse,

som innebär förändring i det den 16 sept. 1911 avslutade kontraktet

mellan vattenfallsstyrelsen och bolaget om leverans av elektrisk energi

från Porjusverket och varav avskrift vidfogas, åtager sig nämligen bolaget

att öka årliga minimiavgiften från nuvarande 350,000 kronor till

410,000 kronor fr. o. in. 1/1 1916 och till 445,000 kronor fr. o. in. 1/1

1920. Av dessa belopp äro emellertid 10,000 kronor vederlag föröden i

punkt 2 omnämnda förstärkningen av kraftlinjen Porjus—Gellivare—Kiruna,

vilken förstärkning beräknas kosta omkring 160,000 kronor i anläggning

och c:a 10,000 kronor per år i ränta, amortering, underhåll och

skötsel, och vilken alltså höjer de årliga utgifterna till 806,000 kronor

före och 876,000 kronor efter regleringen, men vilken ej blott blir till

nytta för bolaget utan jämväl i avsevärd grad gynnar avsättningen av

ytterligare kraft från Porjus till ifrågavarande platser eller närliggande.

Återstoden resp. 400,000 och 435,000 kronor representera eu ren ökning

med 50,000 resp. 85,000 kronor av den med säkerhet inflytande minimiinkomsten

av trefasenergiens försäljning, vilken dock, som nyss påpekats,

genom insättning av ett nytt aggregat kan och även med säkerhet kommer

att sedermera giva ytterligare inkomster.

Porjusverkets ifrågavarande utgifts- och inkomstsiffror bliva under

nu angivna förutsättningar:

År.

Årskostnad.

Minimiinkomster av

energileveransen till

malmfälten.

1915........

..... 806,000

350,000

1916........

..... 876,000

410,000

1917........

..... 876.000

410,000

1918......

..... 876,000

410,000

1919........

..... 876,000

410,000

1920 ........

..... 876,000

445,000

1921........

..... 876.000

445,000

1922 ........

..... 876,000

445,000

1923 ........

..... 876,000

445,000

1924 ........

..... 876,000

445,000

1925-1932 ä 876,000

..... 7,008,000

ä 445,000 3,560,000

Summa 15,698,000

7,775,000

Ehuruväl, såsom ovan anmärkts, det icke för närvarande behöver

fastslås, med vilket belopp järvägsstyrelsen bör ersätta den i Porjus kraft
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

verk för järnvägsdriften tillhandahållna kraften, vill vattenfallsstyrelsen

dock i detta sammanhang påpeka, att Porjusverkets samtliga årskostnader

bliva fullt täckta, därest den vinst, som järnvägsstyrelsen beräknar uppstå

å elektrifieringen av Riksgränsbanan, fördelas sålunda:

År.

Vinsten å elek- trifieringen av

Riksgränsbanan.

Krediteras

Järnvägen. Rorjusverket.

1915.......

.... 785,000

329,000

456,000

1916.......

.... 850,000

384,000

466,000

1917.......

.... 915,000

449,000

466,000

1918.......

.... 995,000

529,000

466,000

1919.......

.... 1,105,000

639,000

466,000

1920 .......

.... 1,150,000

719,000

431,000

1921.......

.... 1.150,000

719,000

431,000

1922 .......

.... 1.150,000

719,000

431,000

1923 .......

.... 1,150,000

719,000

431,000

1924 .......

.... 1,165.000

734,000

431,000

1925—1932 summa

.... 9,440,000

5,992,000

3,448,000

Summa 19,855,000

11,932,000

7,923,000

I avseende på de förändringar i energikontraktet av den 16 september

1911, vilka utöver höjningen av minimiavgifterna förekomma i

den villkorliga överenskommelsen må framhållas följande.

Enligt nyssnämnda kontrakt, jämfört med bolagets erbjudande av

den 20 dee. 1909, intaget såsom bihang till proposition N:o 119/1910 sid.

89, är bolaget berättigat att uttaga den effekt, som en maskinenhet om

maximalt 12,500 turbinhkr. i Porjus utan reglering av vattendraget kan

alstra, men äger att, intill dess bolaget för eget behov årligen förbrukar

så mycket energi, att betalningen därför, beräknad efter kontraktets enhetspris,

uppgår till 850,000 kronor, lämna kraft till vissa andra avnämare.

överenskommelsens punkt 3 är insatt för att till ömsesidig båtnad

klart bestämma den största lågvattenmängd, som bolaget får tillgodoräkna

sig efter en reglering av vattendraget, efter vars företagande det givetvis

skulle varit förenat med störa svårigheter att bestämma, huru mycket

vatten skulle framkommit, därest regleringen icke ägt rum.

Bestämmelserna i punkt 4 äro en självklar följd av de ökade minimiavgifterna.

Vid avlåtande av proposition till Riksdagen bör för år 1914 begäras

dels 160,000 kronor för den i överenskommelsen mellan vattenfallsstyrelsen

8—130238.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

och Luossavaara—Kiirunavaara A.-B. punkt 2 angivna förstärkningen av

stolplinien från Porjus till Gellivare och Kiruna dels 500,000 kronor för

påbörjande av arbetena vid regleringen av avrinningen i Lule älf.

I behandlingen av detta ärende hava styrelsens samtliga ledamöter

deltagit.

Stockholm den 3 april 1913.

Underdånigst

F. VILH. HANSEN.

TF. Borgquist.

/

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Bilaga G.

Om malmtillgångarna i Kiirunavaara och Gellivare malmberg.

Av

Walfr. Petersson.

1. Kiirunavaara.

Kiirunavaara malmberg är en av järnmalm bestående bergsrygg,

som sträcker sig i ungefär nord-sydlig riktning till en längd av omkring

tre kilometer. Denna bergsrygg är uppdelad i en råd. av kullar,

benämnda, räknat från norr mot söder: Vaktmästaren, Gruvingenjören,

Geologen, Statsrådet, Bergmästaren, Direktören, Pojken, Kapten, Landshövdingen,

Professorn och Jägmästaren. Högsta toppen, Statsrådet, har

nått en höjd av 748 in. över havet eller ~24S in. över den norr om

malmberget'' belägna sjön Luossajärvi. Malmfyndighetens utsträckning i

dagen är till största delen noga känd, tack vare det förhållandet att malmen

i hela bergsryggen ligger nästan fullständigt blottad. Dess västra

gräns emot sidostenen, vilken utgöres av syenitporfyr,. har blivit följd

utefter nästan hela malmberget; dess östra gräns mot sidostenen, vilken

här utgöres af kvartsporfyr, är däremot till stor del dold av lösa jordavlagringar,

men har på ett stort antal ställen blottats genom jordrymning,

varjämte läget af dess gräns på djupare nivåer på flera ställen utrönts

genom diamantborrning. Att döma av magnetiska mätningar och diamantborrningsresultat

sträcker sig fyndigheten ytterligare dels söderut minst

600 in. från Jägmästarens kulle och dels norrut från Vaktmästarens kulle

framtill Luossajärvis södra strand samt att döma av kompassdraget ännu

längre norrut i sjön i form av tvenne paralleller. Fyndighetens totala

längd uppgår sålunda till mer än 5 kilometer. Bortses från de nämnda

endast ofullständigt kända delarna av fyndigheten bildar malmen en så

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

när som på ett par ställen sammanhängande massa av c:a 3 kilometers

längd ^ och en bredd, varierande emellan 196 och 40 meter eller i medeltal

96 in. Avbrott i sammanhanget förekomma endast emellan Jägmästaren

och Professorn i fältets södra del, och möjligen i den jordtäckta

sänkan emellan Lergmäst aren och Direktören i fältets mellersta del. Därjämte

övertväras malmfyndigheten i fältets norra del emellan Geologen

och Gruvingeniören av en c:a 15 in. bred gång av porfyr. Vid liggväggen

förekommer i Geologen ett parti, där malm och porfyr äga

en mycket oregelbunden begränsning emot varandra. Men i övrigt är

den stora malmstocken vid Kiirunavaara nästan fri från inblandningar av

gråberg. Detta framgår bl. a. därav, att under åren 1908—1912 vid en

sammanlagd malmbrytning av 10,447,318‘3 ton endast 84,775’9 ton gråberg

samtidigt brutits inom fyndigheten, d. v. s. malmprocenten inom fyndigheten

var nämnda år resp. 99''o, 99''s, 99''o, 99‘3 och 99‘s.1)

Malmfyndighetens sidostupning, vilken utrönts genom talrika diamantborrhal,

är ostlig, och till sin storlek något växlande. Inom den

centrala delen av fyndigheten d. v. s. från Landshövdingens nordligare

del i söder till Gruvingenjören i norr är sidostupningen 60—64° och i de

nordligare och sydligare ändarna flackare, 45—55°.

Såsom ett uttryck för malmfyndighetens storlek har malmarean i

dagen eller horisontalsnittet av malmstocken vid dess utgående i dagen

beräknats. Av den av staten år 1875 för undersökning av de lappländska

malmfyndigheterna utsända kommissionen beräknades malmarean vid

Kiirunavaara till 310,934 m2 och vid de på officiellt uppdrag år 1907 utförda

beräkningarna över malmtillgångarna inom vissa norrbottniska malmfält

fann förf.2 Kiirunavaaras säkert kända malmarea, då de jordtäckta *)

*) Däremot har en betydande gråbergsbryt.ning ägt rum, bestående i nedsprängande

av häng- och liggväggsbcrg samt i och för utfrakt av malmen drivande av stollar och orter.

Dessa kvantiteter utgjorde:

Summa 1,179,450-3

Oaktat så, stora gråbergskvantiteter utanför själva ma.mstocken brutits, har malmprocenten,

räknad pa hela den lösbrutna massan av gråberg och malm under nämnda åt ej blivit

lägre än resp. 80''s, 84''s, 86-3, 90''3, 92-o och 90-4.

2) K. M:ts nådiga proposition n:r 107 till 1907 års riksdag. Bil. II.

1908

1909

1910

1911

1912

280,528-6

210,470-1

207,757-0

200,155-7

280,538-9

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

delarna av fyndigheten norr och söder om malmberget lämnades ur räkningen

uppgå till c:a 286,000 m.2 Det av förf. sålunda i beräkning medtagna

området är på kartan Pl. 1 utmärkt såsom järnmalm i dagen.

Varje meters avsänkning av denna malmarea beräknades motsvara en kvantitet

av 1,287,000 ton malm.

I och för det till den internationella geologkongressen år 1910 utgivna

arbetet »Iron Ore Resources of the World»1 har slutligen dr Hj. Lundbohm

utfört en på detaljerade mätningar grundad beräkning, omfattande samtliga

sa\ äl ^fullständigt blottade som genom magnetiska mätningar och diamantborrning

mer eller mindre kända delar av fyndigheten, alltså samtliga de

på Pl. I. som järnmalm utmärkta områdena, och kom därvid till talet

436.000 in.2 Till väsentlig del beror olikheten emellan förf:s och dr Lundbohms

beräkningar därpå, att den senare medtagit den sannolika arean

av de ofullständigt kända fyndigheterna norr, söder och sydost om malmberget,

under det att förf., som nämnt, i sin beräkning avsåg endast de

delar av fyndigheten, som år 1907 kunde anses vara till sina gränser i

dagen fullständigt kända.

För utrönandet av malmfyndighetens utsträckning mot djupet hava

talrika diamantborrningar utförts — till en sammanlagd länsed av mera än

6.000 meter — och har därigenom fyndigheten blivit vid flera ställen undersökt

på djup av 100—300 in. vertikalt under dess utgående i dagen. Av

borrhålen har ett flertal träffat och övertvärat fyndigheten under Luossajärvis

yta. Pl. 2 avser att giva en bild av dessa borrningars omfattning

ävensom av de ort-, stoll- och schaktarbeten, som utförts inom malmfyndigheten.

Dessa undersökningar hava visat att fyndigheten till de vid borrningarna

uppnådda djupen äger i stort sett samma mäktighet som i

dagen; visserligen synes inom fyndighetens sydligaste del en avsmaining

förekomma men å andra sidan visa borrhålen''i fältets nordligaste del en

ökning av malmbredden mot djupet. Detta senare har, sedan förf:s utredning

ar 1907 avslutats, blivit ytterligare påtagligt visat genom det lodräta

borrhålet Zenobia, anbragt vid stranden av Luossajärvi. Detta borrhål,

hvilket, då nämnda utredning utfördes, på 236 m. djup under sjöns yta

träffat »något gråbergsblandad malm», har sedan ytterligare fortdrivits 64''in.

i malm utan att hava träffat malmgränsen eller till 300*6 in. under

Luossajärvis yta (537 in. avv.2). Malmfyndighetens bredd i dagen vertikalt

över borrhålet, d. v. s. på c:a 236 m. avv., var omkring 35 in. bred och

1 The Iron Ore Resources of the World; An inquiry made upon the initiative of the

executive Committee of the XI International Geological (kongress. Stockholm 1910.

Avvägningarna äro räknade under den pa kullen Landshövdingen anbragta nollpunkten.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

av borrningsresultatet synes framgå att dess bredd på c:a 500 ra. avv.

(c:a 260 m. under Luossajärvis nivå) överstiger 55 in.

Vid 1907 års beräkningar gick förf. till väga så, att fyndigheten uppdelades

i ett antal sektioner, vardera bestående av en utmålsgrupp, och

för värjo sådan sektion beräknades med ledning av de inom sektionen fallande

borrhålsprofilerna och andra eventuellt föreliggande iakttagelser rörande

häng- och liggväggarnas lutning den inom sektionen fallande malmens

utsträckning mot djupet. Härvid sträckte sig dock beräkningen icke

längre än till den nivå, där ett genom fyndighetens mitt lågt plan skär

den lodräta östra gränsen för de 31 utmål, vilka tilldelats före d. 19/s

1889, då gruvstadgans bestämmelse rörande jordägarerätten på kronojord

för Norrbottens län upphävdes. Inom dessa utmål var bolaget nämligen

innehavare även av jordägareandelen, medan i de efter nämnda dag lagda

utmålen kronan hade förbehållit sig nämnda andel.

Beräkningen omfattade sålunda fyndigheten till ett djup, varierande

mellan 50 och 350 in. under Luossajärvis yta, och den gav till

resultat att malmtillgångarna inom dessa bolaget ensamt tillhöviga utmål

uppginge till i runt tal "480,000,000 ton, varav omkring 200,000,000 ton

befunne sig ovan Luossajärvis yta; i samband därmed uttalade förf. som

sin åsikt att det vore i hög grad sannolikt att betydande malmtillgångar

finnas under de djup, vilka beräkningarna avse.

Genom 1907 års överenskommelse emellan staten och gruvbolaget

överlätos emellertid de staten såsom jordägare tillhöriga andelarna i de

övriga utmålen vid Kiirunavaara med äganderätt till bolaget. Ln utredning

av på vilket djup fyndigheten i sin utsträckning mot djupet skulle

komma utanför dessa utmals gränser visar att detta varierar emellan 475

och 1.550 m. avv. eller mellan 200 och 1,310 in. under Luossajärvis yta

och för den allra största delen mer än 560 m. avv. (c:a 320 in. under

Luossajärvi). Under sådant förhållande kan den anförda kvantiteten

480.000. 000 ton ej längre gälla som mått på de bolaget ensamt tillhöriga

malmtillgångarna.

I ovan angivna arbete »Iron Ore Resources etc.» har d:r Lundbohm

meddelat en utredning rörande malmtillgångarnas storlek i Kiirunavaara.

Man har därvid utgått från en serie genom fyndigheten lagda tvårprofiler,

upprättade på grundvalen av genom jordrymningar, sprängningar och

diamantborrningar vunna data beträffande fyndighetens bredd och dess

begränsningsytors lutning. Med ledning av dessa profiler har den malmkvantitet

soin befinner sig ovan Luossajärvis yta beräknats uppgå till

240.000. 000 ton. Därjämte har beräknats att under nämnda sjös yta

anstår en malmkvantitet av 560,000,000 ton. Härvid har d:r Lundbohm

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

antagit att malmkvantiteten under Luossajärvis yta är minst så stor som

den kubikmassa som fås genom att multiplicera malmarean vid sjöytans

nivå med 300 in.; skulle malmarean vid detta djup (300 in. under Luossajärvis

yta) icke vara lika stor som vid sjöns yta anser han detta uppvägas

av de kvantiteter som finnas under denna nivå. För denna uppfattnfng

har han ett stöd i de av Professor Carlheim-Gyllenskiöld utförda magnetiska

undersökningarna, enligt vilka malmen beräknats hava ett djupgående

av minst 1,100 in. och på grund av vilka Carlheim-Gyllenskiöld beräknar

malmtillgångarna till minst 865,000,000 ton.

Olikheten emellan dessa uppgifter och de av förf. år 1907 lämnade

beror dels därpå att vid 1907 års beräkningar, som nämnt, endast räknats

med de delar av fyndigheten, vilka vid denna tidpunkt kunde anses

vara ganska fullständigt kända och dels därpå att därvid icke medräknats

de delar av fyndigheten som på djupare nivåer falla utanför gränserna för

de nämnda 31 utmålen. För att vinna en jämförelse mellan den av d:r

Lundbohm beräknade totala malmkvantiteten — 740,000,000 ton — och

den malmmängd som kan beräknas finnas i den del av fältet som ar 1907

gjordes till föremål för uppskattning har jag med användande av de i

1907 års utredning meddelade uppgifterna rörande malmarea och sidostupning

in. in. utfört en beräkning av malmkvantiteten intill 300 meter

djup under Luossajärvis yta, och därvid kommit till eu kvantitet av c:a

525,000,000 ton. Vid denna beräkning har antagits att fyndighetens närmast

dagytan iakttagna avsmalnande mot djupet i fältets södra del och

dess vidgande i norra delen fortgår likformigt ned till det djup, vilket

avses i beräkningen. Då fyndigheten har betydande utsträckning i dagen

utanför den ifrågavarande delen, ehuru där ännu ofullständigt undersökt,

och kraftiga skäl därtill tala för ett större djupgående än till 300 meters

djup, anser jag att man är berättigad att antaga den av d:r Lundbohm

angivna siffran 740,000,000 ton som ett uttryck för den totala malmtillgången

inom Kiirunavaara malmberg.

De gruvarbeten som sedan år 1907 utförts vid Kiirunavaara hava

bestått i malmbrytning i öppna dagbrott och i samband därmed betydande

jordrymningsarbeten och nedsprängning av sidostenen i malmfyndighetens

hängande och liggande för beredande av trygghet mot ras från dagbrottens

väggur. Därjämte har den redan 1907 påbörjade järnvägsstollen vid

bergets fot framdrivits till fyndigheten och sedan fortsatts i dennas

längdriktning till ungefär under Statsrådstoppen, varjämte schakt för malmens

nedstörtande från dagbrotten till stollnivån anordnats. Ävenså hava på

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

högre nivåer stollar indrivits från bergets östra sida in under Professorns,

Landshövdingens och Bergmästarens kullar och schakt mellan dessa stollar

och ovanbelägna pallar anordnats. Då dessa arbeten nästan uteslutande

drivits i själva malmfyndigheten och dessutom icke befinna sig på djupare

nivåer än de, å vilka fyndigheten förut blivit undersökt medels diamantborrning,

hava de ej lämnat avsevärda nya bidrag till frågan om fyndighetens

utsträckning mot djupet utöver vad år 1907 kunde anses vara kant.

Malmen i Kiirunavaara malmberg utgöres huvudsakligen av svartmalm

med inblandad apatit jämte, som nämnt, ytterst ringa mängd av andra

mineral. Malmen utmärkes i kemiskt hänseende av synnerligen hög järnhalt,

av växlande fosforhalt, låg svavelhalt och en titansyrehalt mellan

0‘04 och 0*8 %. Fosforhalten och i samband därmed järnhalten växlar i

allra högsta grad även inom små områden. Malmen levereras till järnverken

i följande kvaliteter, vilka sedan år 1907 haft nedan angivna genomsnittshalter

pr år:

1) A-malm:

1908 . . . .

1909 ....

1910. . . .

1911 ....

1912 ....

2) B-malm:

1908 ....

1909 ....

1910. . . .

1911 .....

1912 ....

3) C-malm:

1908 . . . .

1909 ....

1910. . . -

Järn

Fosfor

%

%

(6955

0-021

0-014 ’)

. . 69-52

0-021

. . 69-49

0 023

. . 69-74

0 022

. . 69-58

0027

Järn

Fosfor

7-

%

. . 69-82

0''053

. . 69-41

0-047

. . 68-64

0066

0085

0-064

Järn

Fosfor

•/■

%

. . 68-49

0-199

. . 68-26

0-174

. . 68-01

0 234 * 2)

*) Skeppad över Luleå.

2) I proveu av C-malm detta år ingår även något Gellivaremalm, som skeppats till

sammans med Kiirunavaaramalmen.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Järn

Fosfor

%

%

1911...............

..........67-52

0-210

1912...............

..........67-83

0-242

4) D-malm:

Järn

Fosfor

%

%

162-37

1-86

1908 ...............

..........

1-60 J)

1909 ...............

..........61-76

1-99

1910...............

..........61-93

1-91

1911...............

.......... 62 04

1-95

1912...............

...........62-11

1-74

5) G-malm:

Järn

Fosfor

%

%

1908 ...............

...........57-80

3''24

1909 ...............

...........58-77

2-91

1910..............

...........58-36

2-95

1911..............

...........57-89

3-02

1912...............

...........57-73

2-83

Under åren 1908—1912 har malmproduktionen varit fördelad på de

olika malmkvaliteterna på följande sätt:

1908

ton.

1909

ton.

1910

ton.

1911

ton.

1912

ton.

''

A-malm............

108,190-2

143,101-8

111,124-1

68,706-1

65,353-2

B-malm............

19,582-2

16,997-7

21,953-4

23,658-6

2,645-2

C-malm............

62,426-3

104,663-8

269,944-6

286,499-4

334,238-8

D-malm............

1,237,275-0

1,041,508-4

1,264,197-6

1,382,924-2

1,815,221-2

G-malm............

183,483-0

285,909-1

386,840-6

740,208-6

604,891-3

Summa

1,610,956-7

1,592,180-9

2,058,5603

2,501,998-9

2,822,849 7

2. Gellivare malmberg.

Under det att Iviirunavaara malmberg med hänsyn till malmens uppträdande

och förekomstsätt företer relativt enkla förhållanden, vilka, tack

x) Skeppad över Luleå.

9—130236

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

vare de omfattande undersökningsarbeten, som utfördes huvudsakligen i

slutet av 1890-talet och i början av 1900-talet, möjliggjort bildandet av

en så bestämd uppfattning om malmtillgångarna, att densamma icke i

avsevärd grad modifierats genom erfarenheterna vid de senare årens gruvdrift,

är förhållandet ett helt annat beträffande Gellivare malmberg. Medan

malmen i Kiirunavaara bildar en så golf som enhetlig sammanhängande

massa, som till största delen icke är täckt av lösa jordavlagringar, förekommer

malmen i Gellivare som ett mycket stort antal, genom gråbergspartier

åtskilda., och till största delen av mer eller mindre mäktiga jordavlagringar

täckta förekomster av växlande storlek och spridda över en

areal av över 6 kilometers längd och 1 å 2 kilometers bredd. (Jämför

kartorna Pl. 1 och 3). Och medan Kiirunavaaras malmstock består av

malm nästan utan gråbergspartier, äro Gellivares malmfyndigheter till stor

del mycket rika på sådana, nämligen såväl inlagringar av samma slag

som sidostenen och av s. k. skarnberg som övertvärande gångar. Och

denna gråbergsinblandning är vid olika fyndigheter mycket olika stor

och växlar inom vida gränser även inom samma fyndighet. Då-dessa

gråbergspartier i regel förekomma på sådant sätt, att de måste lösbrytas

samtidigt med malmen, för att sedermera vid skrädningen frånskiljas, blir

den kvantitet malm, som erhålles vid brytningen, räknat i procent av den

i och för malmfångsten brutna bergmassan, dels i de bestå fyndigheter

väsentligt lägre än vid Kiirunavaara och dels mycket olika ej blott vid

olika fyndigheter utan även inom olika delar av samma fyndighet. Tab.

1, som angiver malmprocentens inom fyndigheten (d. v. s. oberäknat

ur hängandet och liggandet samt i stollar, orter och schakt lössprängda

bergmassor1), storlek vid de olika gruvorna å Malmberget* 2), under åren

1904—1912, avser att belysa detta.

Under det att sålunda malmprocenten vid Kiirunavaara växlat emellan

99.o och 99.3, har den i Malmbergets gruvor i genomsnitt varit väsentligt

lägre. Visserligen har den i vissa gruvor såsom i Kaptensberget och

Hermelin uppgått till 80 å 90, men har i andra åter varit ganska låg,

såsom exempelvis i Josefinagruvan, där den i genomsnitt uppgått till 55.

0 Dessa utgjorde:

1908 .................... 423,490-9 ton

1909 .................... . 376,098-0 »

1910 ..................... 461,037-1 »

1911 ..................... 406,648-7 »

1912 ..................... 425,359-4 »

2) Med detta namn betecknas den del av Gellivare malmberg, som disponeras av

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag till skillnad från den av Frejabolaget ägda malmfyndigheten

vid Koskullskulle, vilken icke avses i föreliggande redogörelse.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Tab. /• Malmprocenter inom fyndigheten vid Malmberget 1904 1912.

Välkomma!!

Baron

Hermelin

Tf

W

P

CD

Joseflne

Upland

Tf

o

Pa

w

p

oq

6

Cfc

CD

P

Tingvalls

Kulle

Dennevitz

M

C+-

o5

ni

Cfc

Sele!

Kaptenslaget

Kaptens

w

s

crq

Cfc

Fredrik

1904 . .

73-0

76''1

89''1

88-2

57''7

77-7

70-4

74''0

—

_

—

82''4

86''2

1905 . . ■

76-0

72-6

98-2

67-9

67-7

81''7

58-0

71-8

—

98''6

-

82''6

82-8

1903 . . .

69-4

73-6

97-2

67''6

59''7

87-9

67-3

75''3

-

97''6

—

81-9

89-0

1907 . . .

63-1

66-4

91-8

71-7

59 g

79-2

65''7

77-7

87''7

81-5

—

81-4

80''6

951

84-8

1908 . . .

60-S

69''2

92''0

64-7

78-9

67''4

61''2

78-0

86''7

74''9

821

82''8

89''9

93''5

81''2

1909 . . ■

72''5

63‘8

904

53-9

67-0

80''0

69''6

64''7

84l

65-0

85-0

84-8

78''3

900

84-0

1910 . . .

60 0

64''9

90-2

76-9

42 0

i 68-0

. 62-4

59''7

79-2

87-8

65'' o

78''8

77''0

84''0

77''9

1911 . . .

60-2

76''1

909

881

53''5

591

62 2

74''4

832

79''6

53''6

70-3

69''3

89 2

81-6

1912 . . .

66-7

j 52''3

1 89''0

665

i 791

! öS''3

! 78-c

83-9

591

45''.5

771

85 9

Som ett exempel på den stora växlingen i mängden av gråbergspartier

inom samma gruva må anföras att i sistnämnda gruva malmprocenten ett

år var 42 och två år senare 79*i. Klart är att detta förhållande i hög

oråd måste försvåra bedömandet av huru stor malmmängd, som är att

vinna ur dylika fyndigheter. Och först efter det brytningen fortgått en

följd av år regelbundet och på rationellt sätt, år ciet möjligt att gorå detta

med en större grad av tillförlitlighet.

Men därjämte har det oregelbundna förekomstsättet av dylika gråbergspartier

i åtskilliga fall föranlett missuppfattning rörande såväl den

brytvärda malmens längd och bredd som fyndighetens stupningsriktning.

Så hava exempelvis i vissa gruvor ofyndiga partier, som i dagytan varit

av stora dimensioner, vid gruvans avsänkning visat sig avsmalna eller utkila

emot djupet, under det i andra fall på djupare nivåer träffats gråbergspartier,

vilka icke nått upp till högre nivå. Att dylika förhållanden

i hög grad försvårat bedömandet av resultaten av diamantborrningar och

smärre undersökningsarbeten är tydligt, ävensom att dylika partiers oregelbundna

form kunnat förorsaka missuppfattning rörande eu hängande- eller

liggande-väggs sidostupning och därigenom också rörande fyndighetens

utsträckning till djupare nivåer. Då vidare de gråbergspartier, som icke

utgöras av° övertvärande gångbergarter, i de flesta fall äro långsträckta

och liksom malmerna lagerliknande med samma strykning och stupning

som malmfyndigheterna och därjämte ofta bestå av samma bergart som

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

sidostenen, hava de stundom felaktigt blivit uppfattade som hängande,

resp. liggande, varigenom fyndighetens mäktighet blivit underskattad. Likaså

hai i flera fall ett tillfälligt rikligare uppträdande av gråbergspartier i

en viss del av en fyndighet föranlett missuppfattning om fyndighetens

längdutsträckning, varjämte de för vissa fyndigheter egendomliga förgreningarna

av såväl malm- som gråbergspartier samt lokala veckningar berett

stora svårigheter vid utredandet av fyndigheternas storlek och läge.

, grund härav hava åsikterna om malmtillgångarnas storlek vid

Gellivare varit ganska växlande, och såväl betydande överskattning som

väsentlig underskattning därav har förekommit. Sedan nu gruvdriften

fortskridit längre i ett flertal gruvor och särskilt efter de senaste sex

årens . omfattande arbeten, är det numera lätt att förstå anledningen till

såväl överskattningen som underskattningen. Den senare har väsentligen

berott därpå att enstaka detaljer, som efteråt visat sig vara av rent tillfällig

art, lagts till grund för generella slutledningar rörande malmfyndigheternas

uthållighet mot djupet och sannolika storlek, överskattningen däremot

har till huvudsaklig del berott därpå, att man på grund av jordbetäckningen

inom den största delen av malmfältet använt sig av magnetiska undersökningar

för bestämmandet av malmfyndigheternas utsträckning i dagen.

Vid de undersökningsarbeten i form av jordrymnings- och sprängningsarbeten,

som alltsedan slutet av 1880-talet utförts i stor omfattning inom

malmfältet, visade det sig emellertid att en avsevärd del av kompassdragen

härrör av magnetiska skarnbergarter, som uppträda inom vissa

delar av fältet vare sig som självständiga bildningar eller omslutande eller

mlagrade i malmfyndigheterna. Det är således icke möjligt att av de magnetiska

förhållandena draga bestämda slutsatser om malmtillgångarnas storlek

vid Gellivare malmberg. I detta avseende förhåller sig Kiirunavaara

malmberg helt olika, i det att de malmen därstädes omgivande porfyrerna

åro omagnetiska.

Under sådana förhallanden är man uteslutande hänvisad till resultaten

av gruvdriften för bedömande av malmtillgångarna. Av vad som ovan

anförts . torde även framgå, att det först är sedan gruvdriften nått större

omfattning och hunnit till ett avsevärt djup under dagytan som mera säkra

slutsatser. kunna dragas härutinnan. Av denna orsak grundade förf. sin

uppskattning av malmtillgångarna vid Gellivare år 1907 på de dittills

vunna resultaten vid gruvdriften och berörde de fjmdigheter, vilka då ännu

icke tagits under bearbetning, mera i förbigående.

Vid gruvdriften vid Gellivare hade av naturliga skäl i första hand

^e. “lalmfyndigheter tagits under bearbetning, vilka helt eller delvis voro

fria från jordbetäckning och voro av mera betydande dimensioner. Bryt
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

mmren skedde också i början uteslutande i dagbrott och underjordiskt arbete

utfördes endast i den man det var nödvändigt för åstadkommande av

utrraktsvägar för den i dagbrotten vunna malmen i form av dagorter eller

stollar. Djupbrytning av malm påböijades först år 1899 och hade vid

början av 1907 ej kommit till användning i mera än två fyndigheter.

Som förberedelse till blivande djupbrytning hade dock åtskilliga diamantborrhål

utförts inom olika delar av malmfältet och tvenne^ större

stollar, Hermelinstollen och Tingvallskullestollen påbörjats, men ännu ej

framförts så långt att genom dem en närmare kännedom om malmfyndioheternas

beskaffenhet och storlek pa: djupare nivåer vunnits.

1907 års beräkningar över malmtillgångarna vid Malmberget grundade

sig sålunda på erfarenheterna vid dagbrytning i ett tiotal och djupbryt
i

^ gruvor med en sammanlagd malmproduktion sedan brytningens

aV f''.a ^ 5 iniWi°ner lön till ett djup, som i dagbrotten uppgick

till 30 a högst 70 m. och i djupbrytningsgruvorna till 35 k 120 m. under

dagytan, samt på resultaten av dittills utförda diamantborrningar.

Sedan denna tidpunkt har gruvarbetet vid Malmberget fortgått med

en i viss man förändrad karaktär, nämligen så till vida, att en väsentliodel

av arbetet ägnats åt att förbereda övergången från dagbrytning till djupbrytning

i de flesta av fältets gruvor. Dessa tillredningsarbeten hava huvudsakligen

bestått i dels drivandet av långa stollar och orter på djupare

nivåer än resp. dagbrotts bottnar, samt dels fyndigheternas övertvärande

genom tvärorter för utrönande av deras sidostupning, mäktighet och beskaffenhet

i övrigt.

Samtidigt härmed har malmbrytningen i såväl dagbrotten som i

djupbrytningsrummen fortgått och har väsentligt ökad kännedom om de

resp. fyndigheternas beskaffenhet i såväl kvalitativt som kvantitativt hänseende

även härigenom vunnits utöver vad som 1907 stod till buds.

• För att belysa omfattningen av de arbeten, som sålunda utförts efter

ovannämnda^ beräkning av malmtillgångarne vid Malmberget må anföras

att under åren 1907 1912 vid dervarande gruvor brutits och uopford
r?0DÖAAA

ti0 millioner ton fyndig och ofyndigt berg, varav utvunnits

ö,733,000 ton malm eller nära hälften av hela den malmkvantitet som före

1907 brutits i samma gruvor. Vidare hava åren 1908—1912 mer än

160.000 in jord undanskaffats för blottande av bergytan och omkring

20.000 meter stollar, orter och schakt drivits. '' ~ '' °

., dertill kommer att brytningsresultaten vid dessa senare års gruvdrift

möjliggör ett säkrare bedömande av huru stor kvantitet malm som

kan beräknas utvinnas ur de resp. fyndigheterna än som va?- möjlio-t vid

1907 års uppskattning.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Under sådana förhållanden torde en revision av de år 1907 gjorda

beräkningarna över malmtillgångarne vara väl motiverad och skall därför

i det följande i korthet redogöras för vad numera år kändt rörande malrntillgångarne

vid Malmberget med särskild hänsyn till vad som utrönts

redan år 1907.

Järnmalmen vid Gellivare förekommer som ovan nämnts såsom ett

stort antal, från varandra genom »gråberg åtskilda, vanligen lager- eller

linsformiga partier, vilka till strykning och stupning överensstämma med

omgivande bergarter. .

Malmpartierna, vilka hava mycket växlande dimensioner, åt o spudda

på södra och östra sluttningarna av Malmberget (Pl. o). De flesta och

största fyndigheter, som hittills vant föremål för brytning, äro samlade i

en zon, benämnd »Stora malmen», vilken med en längd av c:a 4 5 kilometei

sträcker sig från sydvästra sluttningen av Malmbergets högsta topp, vålkomman

i en mot söder konvex båge mot öster samt vidare mot nordost

fram över den s. k. Kungsryggen till bergets näst högsta topp, Tingvalls

kulle.

Eu annan komplex av malmpartier befinner sig på Malmbergets östra

sluttning, där de förnämsta fyndigheterna äro de vid Dennevitz, Alliansen

och Hvitåfors samt den till Frej abolaget hörande Koskullskullegruvan. Eu

tredje malmkomplex är det s. k. Kaptenslagret, beläget på sydöstra sluttningen

av Malmbergets östra del med eu längd av mer än 1,000 m. Men

därjämte förekommer järnmalm i talrika fyndigheter belägna mom det

emellan ovannämnda tre komplexer belägna området ävensom pa Malmbergets

västligaste del, det s. k. Parvavaara. _

De malmen omgivande bergarterna utgöras av dels gneis- och dels

leptitliknande syenitiska bergarter, av professor Högbom betecknade med

namnen gneissoid och leptitoid. Malmerna äro antingen direkt omslutna

av dessa bergarter eller också skilda från dem genom s. k. skam, me

vilket namn betecknas eu mineralblandning med varierande sammansättnincr,

gom ofta åtföljer malmen. Såväl skarn sorn gneissoid, resp. leptitoid

förekommer Hven som större eller mindre partier i själva malmfyndig

laterna, vilka inom vissa delar av fältet därjämte äro genomsåga av

gångar av granit och metabasit. .

Mycket avsevärda delar av dessa gråbergspartier äro mer eller mindre

malmhaltiga och utskiljas vid skrädningen från det icke malmhaltiga gråberget

under namn av'' »malmskrot» eller »varpmalm». I och för tillgodo
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

görandet av malmhalten däri är ett större anrikningsverk f. n. under anläggning

i dalen öster om Tingvallskullehöjden.

Malmen vid Gellivare malmberg utgöres av såväl svartmalm som

blodsten. Svartmalmen, som är den vanligast förekommande typen, har i

allmänhet en grovkristallinisk textur och består huvudsakligen av kantiga,

ganska löst sammanfogade magnetitkorn, vanligen blandade med apatit i

korn av likartad form och storlek samt med hornblende i mycket underordnad

mängd; undantagsvis är malmen mera finkornig såsom i Kaptenslagret

och. Koskullskullegruvan. Blodstensmalmen är i allmänhet mera

finkornig, i regel mindre apatitrik och ej sällan kvartsförande och mindre

järnrik än svartmalmen. Den förekommer huvudsakligen i fältets västra

och norra delar, ofta tillsammans med svartmalm, vanligen skild därifrån

genom mer eller mindre mäktiga gråbergspartier.

I kemiskt hänseende utmärkes Gellivaremalmen av en hög järnhalt,

en mycket växlande fosforhalt, en svavelhalt, som i regel understiger 0''05 %

och låg titansyrehalt (thor—()''82 /).

Vid skrädningen hava huvudsakligen följande malm kvaliteter, A-malm,

C-malm, CD-malm och D-malm blivit särskilda. Dessa malmkvaliteters

järn- och fosforhalter under brytningsperioden 1908—1912 framgå av

följande tablå, som angiver genomsnittshalten av järn och fosfor pr år:

1) A-malm.

1908 . . .

1909 . . .

1910 . . .

1911 . . .

Järn

Fosfor

%

%

69-6

0-021

69-3

0019

68-85

0-019

69-4

0-023

2) C-malm.

1908 . . .

1909 . . .

1910 . . .

1911 . . .

Järn

67-3

67-4 -68-1

66- 76—67-18

67- 32—67-48

Fosfor

0

0-271

0161—0-189

0-125—0-200

0-185—0-225

3) CD-malm.

1908 ....

1909 ....

1910 ....

1911 ....

1912 ....

Järn

%

Fosfor

°/n

65-7

7°

0-495

66-3

0-501

66-2

0-538

66-4

0-557

65-0

0-575

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

4) D-malm.

1908 . . .

1909 . . .

1910 . . .

1911 . . .

1912 . . .

Järn

Fosfor

%

%

. . 62-9

1173

. . 62-5

1-220

. . 62-9

1-122

. . 63-4

1-081

. . 62-7

0-978

Förutom dessa malmkvaliteter har vid skilda tider utskratta kvaliteter,

benämnda B, BA, DE och F; av dessa höll B-malmen 66—69 % järn

och O''o5—0''io % fosfor samt F-malmen i genomsnitt 60''4 % järn och 1''2 % fosfor.

För att giva en bild av de olika malmkvaliteternas förekomst inom

de olika fyndigheterna meddelas nedanstående tab. IT.

Tab. II. Malmproduktionens under åren 1892—1912 fördelning på resp.

malmkvaliteter och gruvor.

Gruva

A j

BA

B

C

OD

1)

DE

F

Summa

Johan

1895 1901 . . .

—

—

—

4,656

4,709

92,598

135,011

1,666

238,640

Välkomman.

1895—1907 . . .

—

360-5

250

14

218,857

1,250,741

131,975

2) 25,860

1,628,057

1908 . . .

_

—

—

—

13,700

57,600

—

—

71,300

1909 . . .

—

—

—

—

—

72,500

—

—

72,500

1910 . . .

—

—

—

—

—

75,777

—

—

75,777

1911 . . .

—

—

—

—

—

>) 43,881

—

-

43,881

1912 . . .

—

—

—

—

39,622

13,349

—

—

53,471

Summa

—

360

250

14

272,179

1,514,348

131,975

25,860

1,944,986

Baron.

1901—1907 . . .

_

—

—

—

193,965

204,198

9,269

2) 19,817

427,249

1908 . . .

—

—

—

22,200

66,300

—

—

88,500

1909 . . .

_

—

—

—

11,000

49,000

—

—

60,000

1910 . . .

—

—

—

11,821

53,384

—

65,205

1911 . . .

—

—

—

—

20,000

47,000

—

—

67,000

1912 . . .

—

—

—

_

3,401

13,168

—

—

16,569

Summa

—

—

1 _

1

262,387

433,050

9,269

19,817

724,523

!) övervägande D-malm. — 2) Inclus. mull.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Gruva

A

BA

B

C

CD

D

DE

F

Summa |

| Hermelin.

1892—1907 . . .

10,648

344,265

333,547

4,096

*) 4,982

697,538

1908 . . .

—

—

—

49,500

39,500

—

—

89,000 i

1909 . . .

—

—

—

—

9,000

7,000

—

16,000

1910 . . .

—

—

—

23,200

21,000

—

—

44,200

1911 . . .

—

—

-

—

26,000

24,000

—

50.000;

1912 . . .

—

—

-

—

19,655

22,034

—■

_

1

41,689

Summa

—

—

_

10,648

471,620

447,081

4,096

4,982

938,427

Skåne.

1900-1907 . . .

—

—

—

—

1,306

468,691

101,949

l) 31,678

603,624

1908 . . .

—

-

—

*) 3,400

29,400

—

—

32,800 ;

1909 . . .

_

—

—

—

3,500

13,500

—

—

17,000 |

1910 . . .

—

—

_

—

—

3) 69,552

—

69,552

1911 . . .

—

—

—

—

99,223

99,223

1912 . . .

—

—

—

—

1,047

72,987

—

—

71,034 i

Summa

—

—

—

—

9,258

753,853

101,949

31,678

876,233

Josefina.

1895—1907 . . .

—

—

—

1,870

240,278

344,816

*) 22,562

>) 1,705

611,231

1908 . . .

—

—

—

—

19,000

7,500

—

—

26,500

1909 . . .

—

—

—

3,000

13,000

28,750

—

—

44,750 j

1910 . . .

—

—

—

3,780

22,175

26,000

—

—

51,955 1

1911 . . .

—

—

—

9,200

18,200

45,800

—

—

73,200 j

1912 . . .

—

—

1,488

34,686

36,270

—

—

72,444

Summa

—

—

—

19,388

347,339

489,136

22,562

1.705

880,080

Uppland.

1894—1907 . . .

1,118

—

241

23,331

199,690

246,854

86,967

■) 10,775

568,976

1908 . . .

—

—

—

_

—

12,000

—

—

12,000

1909 . . .

—

—

—

—

—

6,800

—

—

6,800

1910 . . .

—

—

—

—

—

8,289

—

—

8,280

1911 . . .

—

—

—

—

1,900

4,600

—

—

6,500

1912 . . .

—

—

—

—

2,481

1,711

—

—

4,192

Summa

1,118

—

241

23,831

204,071

280,254

86,967

10,775

606,757

‘) Inclus. mull. — s) Indus, varpmalm för Luleå järnverk. — s) »Mest D-malm».

— 4) Indus. Prins Oskargruvan 1892—1893. — 6) Indus, malm från Tingvallskulles dagbrott

(Kung Oscarsgrufvan).

10—130236.

opaginerad Kontrollera mot PDF

n

Gruva

A

BA

B

C

CD

D

DE

P

Summa

Sofia.

1896—1907 . . .

—

—

—

3,451

988,186

684,056

9,897

>) 19,640

1,705,230

1908 . . .

—

—

—

_

54,000

45,000

—

—

99,000

1909 . . .

—

—

—

61,750

61,750

—

123,500

1910 . . .

—

—

—

56,000

96,000

—

152,000

1911 . . .

—

—

—

—

85,300

60,900

—

146,200

1912 . . .

—

—

_

a) 15,937

2)130,374

2) 254,294

—

-

2) 400,605

Samma

—

—

19,388

1,375(514

1,202,000

9,897

19(540

2.62(5,535

Tingvalls-

kulle.

1892-1907 . . .

152,579

929,445

1,475,316

15,840

34,318

,

2,607,498

1908 . . .

—

—

—

—

83,000

145,000

—

228,000

1909 . . .

—

—

—

69,000

118,000

—

—

187,000

1910.. . .

—

—

—

-

85,000

168,000

—

—

253,000

1911 . . .

—

—

—

3) 88,400

3) 221,900

—

_

310,300

1912 . . .

—

—

—

33,855

15,886

54,673

—

D104.414

Samma

—

-

—

18(5,434

1.270,731

2,182,889

15,840

34,318

3,690,212

i Dennevitz.

1905—1907 . . .

—

—

—

11,119

77,533

32,003

—

145

120,800

1908 . . .

—

—

—

—

22,000

_

—

—

22,000

1909 . . .

_

—

1,350

21,500

—

—

—

22,850

1910 . . .

—

—

—

—

61,354

—

—

—

61,354

1911 . . .

—

—

—

—

82,000

12,000

—

—

94,000

1912 . . .

—

—

—

—

67,324

38,457

—

—

105,7811

Summa

—

—

—

12,4(59

331.711

82,4(50

145

426,785

Hvitåfors.

1908 . . .

—

—

—

—

25,700

1,400

—

—

27,100

1909 . . .

—

—

—

—

30,500

27,300

—

_

67,800;

1910 . . .

—

—

—

—

34,500

50,000

—

—

84,500''

1911 . . .

—

—

—

—

30,000

21,500

—

51,500 i

1912 . . .

—

—

—

17,585

36,392

—

53.977 !

Summa

—

-

—

1

138,285

13(5,592|

—

-1

274,877 !

'') Inclus. mull. — 2) Indus. malm från dagbrytningen i Tingvallskullegruvan. —

a) Oberäknat från sovringsverket under okt.—dec. vunnen malm: 34,412 ton malm. —

*) Endast från underjordsbrytningen.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Gruva

A

BA

B

C

CD

D

DE

F

Summa i

Seid.

i

1892—1907 . . .

45,434

10,644

93,535

301,233

—

122

—

602

451,570

1908 . . .

3,400

—

—

11,500

—

—

—

—

Jfr»

O

O

1909 . . .

600

—

—

16,000

1,700

—

—

—

18,300;

1910 . . .

750

—

—

20,000

1,600

—

—

22,350 j

1911 . . .

—

—

—

18,774

—

—

—

—

18,774 i

1912 . . .

—

—

—

26,740

—

—

—

26,740 i

Summa

50,184

10,644

93,535

394,247

3,200

122

—

602

552,634:

Kaptenslagret.

1892—-1907 . . .

693,077

171,880

440,520

1,091,278

—

12,195

—

2,993

2,411,943

1908 . . .

25,000

—

—

80,000

‘) 3,000

—

—

—

108,000

1909 . . .

19,350

—

—

63,700

7,500

2,250

—

—

92,800

1910 . . .

22,900

—

—

90,500

—

5,000

—

118,400

1911 . . .

11,990

—

—

93,200

4,400

16,600

—

—

126,190

1912 . . .

—

—

—

97,583

20,388

15,169

—

—

133,146

Summa

772,317

171,880

440,520| 1,516,261

35,288

51,214

—

2,993

2,990,473

Totalsummor

823,619 182,524

534,296)2,186,786

4,726,387

7,665,097

517,566

154,181

16,790,456

Läggas härtill de kvantiteter, som brutits före 1892 så betinnes totala

malmbrytningen inom Malmberget till och med 1912 hava utgjort omkring

18 miljoner ton.

Inom Stora malmen har gruvdriften före 1907 ägt rum dels i ett

tiotal dagbrott, upptagna på de malmfyndigheter, som vid gruvdriftens början

helt "eller delvis stucko upp över jordbetäckningen och dels i en underjordisk

gruva, nämligen Hermelinsgruvan. Dessa dagbrott hade då nätt ett

djup under dagytan av i genomsnitt 35—45 in. och Hermelinsgruvans

bottennivå befann sig på 75 in. djup under dagytan (200 in. avv.). Som tillredningsarbete

för blivande underjordisk brytning hade på c:a 200 in. avvägning*

2) eu ort, Baronorten, påbörjats från den från södra sluttningen av

Malmberget till Hermelinsgruvan drivna Hermelinstollen i riktning mot

x) Inclus. D-malm.

2) Avvägningarna i Malmberget äro räknade under en a Välkominans kulle anbrakt

nollpunkt.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Barongruvan, varjämte Hennelinstollen under namn av Skåneorten hade

framdrivits till Skånegruvans malmfyndighet. Vidare hade på 156 in. avv.

från norra sluttningen av Tingvallskulle en stoll framdrivits till Tingva] Iskull

egru vans malmfyndighet. Ingendera av dessa stollar hade emellertid då

framdrivits så långt att resp. malmfyndigheter genom dem blivit närmare

undersökta. För Välkommagruvans brytning under jord hade slutligen eu

stoll benämnd Linnéstollen börjat indrivas på 142 m. avv. från Välkommans

södra sluttning i riktning mot nämnda gruva men ännu icke hunnit

fram till malmfyndigheten.

Vid början av år 1913 hava dessa tillredningsarbeten fortskridit

väsentligt längre. Linnéstollen eller, som den numera benämnes, Vällkommastollen

på 142 m. av. har sålunda nått Välkommagruvans fyndighet

och orter i begge fältriktningar ne drivits till en sammanlagd längd av

560 in.; från dessa fältorter hava 15 st. tvärorter drivits över malmfyndigheten.

Baronorten på 200 in. avv. har f. n. eu längd av esa 900 in., räknat

från Hennelinstollen, och hava därifrån tvärorter drivits till och igenom

Barongruvans och öster därom befintliga fyndigheter.

Hermelinstollens med namnet Skåneorten betecknade del har nu en

längd av något över 1,000 in., räknat från Baronortens utgångspunkt, och har

passerat Skånegruvans fyndighet, som undersökts på denna nivå genom

5 st. tvärorter, samt nått Josefinagruvans fyndighet.

Tingvallskullestollen på 156 in. nivå har fortdrivits mot VSV i fyndighetens

liggande och vid 1913 års början nått något över 600 m. längd.

Lalrika tvärorter hava därifrån indrivits till Tingvallskulle- och Sofiagruvans

malmfyndighet. På samma nivå har från Skånegruvan drivits eu

ort mot NNO i riktning mot Tingvallskullestollen. Denna ort har f. n. en.

längd av c:a 625 in. och har nått fram under Josefinagruvan och i sned

riktning övertvärat dennas fyndighet. Genom tvärorter därifrån har Skånegruvans

fyndighet blivit undersökt på denna nivå.

Vidare har från Malmbergets östra sluttning ytterligare tvenne stollar

påbörjats, nämligen på 200 in. avv. eu ort, benämnd Hennelinstollen

n.o 2, och på 253 in. avv. den s. k. Hvitalorsstollen. Den förstnämnda

går först i VSVdig riktning och fortsätter sedan i eu kurva mot NV i

riktning mot lingvallskulle. Dess längd är f. n. c:a 600 in. Den avses

att möta den från vester drivna stora Hennelinstollen ungefär vid Tingvallskulle.

Hvitåforsstollen slutligen avser att betjäna Hvitåfors-, Dennevitzoch

Alliansgruvorna och är f. n. c:a 450 in. lång.

För Kaptenslagret har schakt avsänkts och tillredningsarbeten för en

ny djupbrytningsetage på 275 in. avv. framskridit så långt att bryt
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

ning av denna etage kunnat påbörjas. Ett nytt donlägigt schakt, Centralschaktet,

är avsänkt i fyndighetens liggande och är i det närmaste färdigt

att tagas i bruk, hvarjämte ett af de äldre schakten, Hertigschaktet, afsänkts

till 360 in. avv. Även vid Se let-gruvan har sedan 1907 ett nytt

schakt fullbordats.

Förutom dessa omfattande tillredningsarbeten, vilka ännu icke äro

avslutade, men som framskridit så långt att de kunnat giva god ledning

för bedömandet av fyndigheternas beskaffenhet på djupare nivåer, förtjänar

anföras att eu ny stoll är planerad att från den branta sluttningen mot

ONO av Tingvallskulle på 252 m. avv. drivas i liggandet av Stora malmens

fyndigheter.

1 det följande lämnas eu kortfattad redogörelse för resultaten av

gruvbrytnings- och undersökningsarbetena i de resp. gruvorna. De i

resp. gruvor vunna malmkvantiteterna äro angivna i Tab. II (sid. 14—17).

A Pl. 4—12 meddelas i förminskad skala kopior av eu del plan- och profilkartor

från de officiella gruvkartorna, kompletterade med vid gruvfältet upprättade

kartor intill 1912 års slut. Plankartorna avse att giva en bild av

de viktigaste malmfyndigheternas förekomst-sätt och dimensioner samt omfattningen

av utförda arbeten, tvärprofilerna att visa sidostupningens storlek

samt resultat av diamantborrningar under n. v. gruvbottnar; längdskärningarna

slutligen avse att visa den hittillsvarande gruvdriftens omfattning

och åskådliggöra malmfyndigheternas storlek genom att möjliggöra en

jämförelse emellan de utbrutna rummens storlek i tvärsnitt med den därur

vurma malmkvantiteten.1) På längdskärningarna hava nivåerna för malmfältets

huvudstollar blivit angivna i syfte att bl. a. giva en föreställning

om den kvantitet malm, som kan beräknas kunna brytas i de resp. gruvorna

innan uppfordring genom schakt blir erforderlig.

Störa malmen.

Johangruvan, längst i väster, är åren 1895—1901 bruten på en bågformig

mot nordost konvex fyndighet av apatitrik malm i dagbrott till

45 in. djup (101 in. avv). Malmbredden är maximum 40 in. och fyndighetens

längd c:a 120 m. Sidostupningen är 50°—60° mot 8 och V.

Välkomma^ruvan (Pl. 4) är det nuvarande gemensamma namnet för

de sammanbrutna gruvorna Välkommagruvan, som upptogs år 1895, och

D Härvid har åtskillnad gjorts emellan brytningen före och efter Vi 1908 eller deri

tidpunkt då 1907 års överenskommelse mellan staten och bolaget trädde i kraft.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Linnégruvan, upptagen år 1896. Gruvan har brutits i ett c:a 450 m. långt

dagbrott till c:a 50 in. maxiinidjup (120 in. avv.). Malmbredden har i

dagbrottet växlat mellan 55 och 25 in. Pegmatitgångar och gneispartier

uppträda i riklig mängd inom fyndigheten och hava på grund av sitt

oregelbundna förekomstsätt under gruvbrytningens tidigare skede vållat

svårigheter och givit anledning till missuppfattning rörande såväl sidostupningen

som uthålligheten mot djupet. Genom de från Välkommastollen

och dess grenorter på 142 in. avv. utförda undersöknings- och

tillredningsarbetena har framgått att den generella sidostupningen mellan

dagytan och stollnivån är 50° SY, och synes malmfyndigheten hava i stort

sett samma mäktighet och beskaffenhet på angivna nivå som i dagbrottet.

Den brytvärda malmen har på denna nivå befunnits sträcka sig längre mot

SO än i dagen. Då emellertid brytvärd malm av intill 19 m. bredd blivit

blottad även i dagen på åtskilliga ställen emellan Välkommagruvans och Barongruvans

dagbrott, är tydligt att Välkominans fyndighet sträcker sig ända

fram mot Barongruvan, ehuru i Välkommagruvans dagbrotts östra gavel

uppblandad med gråberg i så stor mängd att den icke ansetts brytvärd,

vilket gråberg tydligen utkilat vid stollnivån. Det är sålunda tydligt att

Välkommagruvans malmlager har en längd av över 600 in. Malmen är

såväl svartmalm som blodsten och utgöres till huvudsaklig del av D-malm

(se sid. 14).

Den vid den hittillsvarande brytningen uppkomna sänkningens storlek

framgår av Pl. 4, längdskärningen.

Under åren 1904-—19121) erhölls vid skrädningen av den inom fyndigheten

lösbrutna bergmassan 66*5 % malm och 19''5 ^ »skrot» (varpmalm).

Barongruvan har sedan år 1901 brutits i dagbrott till c:a 35 in.

djup (140 in. avv.) på en malmfyndighet av c:a 25 in. bredd, strykande

i NV—SO och stupande c:a 45° SV (Pl. 5, tvärprofilen.) Gruvan har f. n.

eu längd av 270 in. Talrika granitgångar och gråbergsinlagringar förekomma

inom fyndigheten, ehuru icke med så stor mäktighet som i Välkommagruvan.

Malmen utgöres av D- och CD-malm (so sid. 14). Under åren 1904

—1912 erhöllos vid skrädningen av den inom fyndigheten brutna bergmassan

i medeltal 66*7 % malm och 18*9 % varpmalm. Pl. 5, längdskärningen,

visar storleken av den avsänkning som gruvbrytningen i denna gruva

åstadkommit.

Fyndigheten har från Baronorten blivit övertvärad på c:a 200 in.

J) Först It. o. in. år 1904 äro malm, varpmalm och gråberg inom fyndigheten angivna

i brytningsberättelserna var för sig.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

avv. genom 4 st. tvärorter och synes där aga. samma karaktär och i genomsnitt

samma malmbredd som i dagen.

Baronorten har öster om Barongruvan passerat de i dagen kända

men ej närmare undersökta s. k. Ostra Baron-malmerna. Genom tvärorter

hava tvenne dithörande malmlinser anträffats. Dessa, hvilka på stollens

nivå hava blottats till resp. 45 och 100 in. längd och 2— 6 in. bredd,

hava belagts med arbete medelst inagasineringsbrytning, utgående från 200

in. nivå.

Hermelinsgruvan (Pl. 6) har sedan 1892 brutits dels i dagbrott till

c:a So in. djup (159 m. avv.) och dels medelst takbrytning från 200 in. avv.

uppåt på ett mot norr konvext, bågformigt svartmalmslager av c:a 300 in.

längd och c:a 20 in. bredd. Strykningen är dels NO—SV dels O—V,

sidostupningen c:a 50° S och fältstupningen c:a 60° V. Malmen i denna

fyndighet är svartmalm, som till övervägande del utgjorts av CD- och Dmalm

i ungefär lika proportion. Fyndigheten är synnerligen fri från gråbergsinblandningar.

Pl. 6, längdskärningen, antyder storleken av den

genom den hittillsvarande brytningen åstadkomna avsänkningen. Under

åren 1904—-1910 och 1912 erhölls vid skrädning av deri ur fyndigheten

lösbrutna och uppfordrade bergmassa!! 94''o % malm och 4"i % varpmalm.

Genom de senaste årens undersökningsarbeten har i liggandet om nämnda

fyndighet på 200 in. avv. träffats eu svartmalmsfyndighet, som hittills

genom ortdrivning blottats till c:a 85 in. längd och 9 m. bredd. Genom

j ordrym ningsarbeten har denna malm sedermera blottats även i dagen.

Möjligen är denna fyndighet sammanhängande med den nyssnämnda,

vilken i sådant fall i sin östra ände är starkt omböjd i en skarp, mot

öster konvex båge.

Genom ett diamantborrhål från Hermelinstollen har malmfyndigheten

övertvärats emellan 208 och 236 in. avv. och synes sålunda med oförändrad

mäktighet fortsätta mot djupet (jfr Pl. 6, tvärprofil).

Förutom Hermelins svartmalmsfyndighet har en blodstensfyndighet

av SO—50 in. bredd, den s. k. Johannes, blodsten, belägen i liggandet av

svartmalmsfyndigheten och skild från denna genom ett 15—25 in. brett

gneis- och granitparti, varit föremål för brytning i dagbrott till ringa

djup. Den har även övertvärats med Hermelinstollen på 200 in. avv.

och där visat sig hava 55 in. bredd. Närmare undersökningar rörande

denna betydande fyndighets utsträckning hava icke blivit utförda och då

därtill kommer att malmen delvis är relativt fattig (med 56—-57 % järn)

har denna fyndighet i det följande icke medtagits bland närmare kända

malmtillgångar.

Ännu ett annat blodstenslager af c:a 20 m. bredd har på samma

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

nivå övertvärats med Baronorten; det är endast obetydligt undersökt i

dagen och medräknas ej heller här, lika litet som den nordväst härom

förekommande svartmalmsfyndigheten i Meldercreutz utmål, vilken

likaledes icke är närmare känd till sin utsträckning. Däremot torde

ej höra lämnas ur räkningen den synnerligen rena och rika blodstensfyndighet,

som med Hermelinstollen träffas i närheten av Skånegruvans malmfyndighet.

och som visserligen icke blivit närmare undersökt till sin storlek,

men tvivelsutan representerar en betydande malmtillgång. I efterföljande

tablå upptagas densamma fördenskull med en till 600 m2 uppskattad

malmarea.

Skånegruvan (Pl. 7), som började bearbetas år 1900, har brutits i

dagbrott till c:a 40 m. djup eller 118 m. avv. på en i genomsnitt c:a 35 m.

bred malm; dagbrottets längd är f. n. c:a 300 m. Strykningen är NO—SV,

sidostupningen c,:a 60° SO och fältstupningen c:a 60° SV. Malmen utgöres

av både svartmalm och blodsten till huvudsaklig del av D-kvalitet. Pl. 7,

längd skändligen, avser att giva en bild av brytningens omfattning i denna

gruva. Aren 1904—1912 har vid skrädningen utvunnits i medeltal

73'';! / malm och 19''s % varpmalm.

Malmfyndigheten är genom Tings vallskulle- och Hermelin-stollarna

blottad å resp. 156 och 200 m. nivåer och har där i den mån utförda

undersökningsarbeten möjliggöra bedömandet därav, visat sig vara

av i huvudsak samma karaktär och storlek som i dagbrottet.

På 200 m. nivå synes fyndigheten hava mindre längd än på högre

nivåer, men är i stället bredare, delvis upp till SO m. bred.

Josefinagruvan har sedan år 1895 brutits i dagbrott till 20—50 in.

djup (c:a 105 in. avv.) på en dels av blodsten och dels av svartmalm bestående

fyndighet, som i sin västra del har en malmbredd av ända till 50 m.

men till huvudsaklig del har c:a 10—25 m. bredd, strykande i NO—SV,

med 60 — 72° sidostupning mot SO och fältstupning mot SV.

Under de senaste åren har en förut icke bearbetad blodstensfyndighet

omedelbart sydväst om den förut brutna fyndigheten och skild från

denna genom ett 10 m. brett gråbergsparti, tagits under arbete, varjämte

även fyndighetens östra del bearbetats vidare och är dagbrottets nuvarande

längd c:a 500 m. Malmen utgöres såsom framgår av sid. 15 till huvudsaklig

del av D- och CD-malm. Betydande gråbergspartier inom fyndigheten

hava vållat avsevärda svårigheter vid gruvdriften. Pl. 5 visar avsänkningens

storlek i denna gruva. Åren 1904—1912 erhöllos vid skrädningen

i medeltal 59''4 % malm och 29''a / varpmalm.

Josefinagruvans malmfyndighet har träffats dels på 150 m. avv. med

den ort från Skånegruvan, som avser att möta Tingsvallskullestollen, och

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

dels på 200 m. avv. i Hermelinsstollen. Den förra har drivits snett över

strykningsriktningen och har ännu icke nått dess gräns. Den senare synes

hava träffat malmfyndighetens sydvästra spets.

Omedelbart sydväst om Josefinagruvan bröts i början av 1890-talet

i ett c:a 35 m. brett och c:a 50 in. långt samt c:a 10 m. djupt dagbrott

en malmfyndighet, bestående av relativt fattig, silikatblandad malm genomsatt

av gråbergspartier. Denna malmtillgång har icke medtagits i nedanstående

beräkningar.

Genom ett från Upplandsgruvan drivet diamantborrhål har Josefinagruvans

malmlager övertvärats på 185—200 m. avv. (Pl. 8 tvärprofil 2)

och har där ungefär samma mäktighet som i dagen.

Upplandsgruvan (Pl. 8) har sedan år 1894 brutits i dagbrott till

i genomsnitt 45 in. djup eller till 105 m. avv. Därjämte har inom gruvans

östra del djupbrytning (magasineringsbrytning) anordnats emellan 88 och

108 in. avv. Malmbredden varierar emellan 10 och 25 m. Fyndigheten

stryker i NO-—SV med c:a 70° S sidostupning och västlig fältstupning.

Malmen, som är svartmalm, är övervägande av D-kvalitet.

De vid gruvdriften utbrutna rummens dimensioner antydas av Pl. 8,

längdskärningen. Vid brytningen i denna gruva har under 1904—1912

erhållits i medeltal 78''9 % malm och 17-9 % varpmalm.

Den å 108 m. avv. mot nordost drivna fältorten har på c:a 20 m.

avstånd från Upplandsfyndigheten träffat en i dagen icke blottad malm,

av c:a 100 m. längd och 5—10 m. bredd.

Sofiagruvan. (Pl. 9). Med detta gemensamma namn betecknas numera

de bägge Sofiagruvorna och de bägge Vulkangruvorna, de förra upptagna

år 1896 och de senare resp. 1902 och 1905. Sofiagruvans malmfyndighet

fortsätter utan avbrott västerut, där den delar sig i tvenne grenar, av

vilka den nordligare, vilken sträcker sig fram mot Josefinagruvan, brutits

under namn av Larsgruvan, medan den sydligare på 104 in. avv. endast

genom ett c:a 40 m. brett gråbergsparti är skilt från Upplandsgruvans

malmstreck. Österut fortsätter fyndigheten likaledes utan avbrott genom

Tingvallskullegruvan till utinålet Norrbotten. Den sammanlagda längden

av det på denna fyndighet anlagda dagbrottet är över 1,100 meter.

Den västligaste delen av dagbrottet, Larsgruvan, är c:a 15 m. djup

och f. ö. växlar djupet inom Sofiagruvans dagbrott emellan 20 och 45 m.,

på grund av terrängförhållandena motsvarande resp. 70, 88 och 104 in. avv.

• Den inom Sofiagruvans område -— detta räknas till en östlig gränslinje

tänkt dragen 270 in. väster om och parallellt med den å marken

utstakade tvärlinjen III — brutna malmfyndigheten har en bredd som

växlar emellan 8 å 10 och c:a 50 in. Malmen är mycket rik på gråbergs
11—130236
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

partier av dels granit, dels varpmalm och leptitoid med i fyndighetsstryknings-

och stupningsriktning utdragen form. Strykningen är ONO—VSV

och sidostupningen c:a 70° S; fältstupningen är västlig.

Malmen är svartmalm, till övervägande del av CD- och D-kvalitet.

Åren 1904—1911 erhöllos vid skrädningen i medeltal 65''o / malm och

32''5 •/• varpmalm.

Fyndigheten har på djupare nivåer än dagbrottens bottnar blottats

genom Tingvallskullestollen på 156 in. avv. (se Pl. 9), där ett antal

tvärorter drivits för fyndighetens tillgodogörande genom underjordisk

brytning. Vidare har på c:a 100 m. nivå en ort »Sofi aort en» drivits

emellan Sofiagruvan och Upplandsgruvan. Med denna ort har den sydligare

skänk eln av malmfyndighetens fortsättning mot SV övertvärats och

där visat sig äga c:a 40 in. bredd på c:a 50 in. djup under dagytan (se

Pl. 8). Den nordligare, i Larsgruvan brutna skänkeln har genom ett

från Sofiaorten drivet diamantborrhål övertvärats på c:a 180 in. avvägning,

alltså 130 in. under dagbrottets botten och synes där hava större malmbredd

än i dagen (se Pl. 9 tvärprofil 1). Vidare anstår i Tingsvallskullestollen

å 156 in. avv. på en sträcka av 230 in. en i dagen ej förut känd

malm av 6—8 in. mäktighet, vars storlek dock icke blivit närmare undersökt

(Pl. 9). Och slutligen finnes på c:a 40 m. avstånd i norr från

Sofiagruvans östra del en parallellmalm av 8—10 in. bredd, inom utmålet

Vulkan »Vulkanmalmen», vilken i dagen endast obetydligt blottats. Denna

malm är, såsom förut antagits och genom nyare undersökningar konstaterats,

sammanhängande med Tingvallskullegruvans fyndighets västra del.

Med Sofiastollen på c:a 100 in. avvägning har densamma övertvärats och

efterföljts med fältorter till 100 in. längd och är malmbredden där c:a 8 m.

Även på 156 in. avv. har samma fyndighet efterföljts med en kortare fältort.

Genom ett från 150 in. avv. drivet vertikalt diamantborrhål har, efter

allt att döma, samma fyndighet övertvärats emellan 260 och 308 m. avv.

(se Pl. 10 tvärprofil 4).

Tinyvallskullefyndigheten (Pl. 9) har sedan åren 1893 och 1894 brutits

dels i Kung Oscarsgruvans dagbrott till c:a 45 in. djup (112 m. avv.) och dels

i den s. k. Tingvallskullegruvan medelst magasineringsbrytning från 156 in.

avvägn. (Tingvallskullestollens nivå). Malmbredden är här i samband

med Stora malmens tvära omböjning från O—V:lig till NV—SO:lig

strykning stor, i själva vecket uppgående till 100 m. Mot väster

delar sig malmen i tvenne grenar, av vilka den nordligare är den

ovan nämnda Vulkan-malmen och den sydligare Sofia-fyndigheten. Mot

öster år fyndigheten, som nämnt, böjd i c:a 60° vinkel och sträcker sig

vidare mot sydost med 8—10 in. bredd. Sidostupningen är 50—60° S.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Genom nyare undersökningsarbeten på 112 m. avv. har det visat sig att

denna del av malmlagret sträcker sig längre mot SO än man förut antagit

och genom undersökningsarbeten i (lagen har det påvisats att i dess strykningsriktning

uppträder en 10—15 m. bred malm >Norrbottensmalmem av

c:a 100 m. längd, skild från den ovannämnda genom ett c:a 20 m. brett

leptitoidparti. Förutom redan omnämnda gråbergsparti, som i gruvans

västra del klyver fyndigheten i tvenne grenar, förekomma mer eller

mindre oregelbundna gråbergspartier i såväl västra som särskilt östra

delarna av gruvan.

Malmen än till huvudsaklig del svartmalm av D- och CD-kvalitet.

Pl. 10 visar avsänkningens storlek vid hittillsvarande brytning inom

Sofia-Tingvallskulle-fyndigheten.

Vid skrädningen av det från denna gruva utfraktade, resp. uppfordrade

berget har under åren 1904—1911 i medeltal vunnits 75''i ’/• malm

och 18''9 % varpmalm.

Såsom av Pl. 9 framgår, har Tingvallskulle-fyndigheten blivit ganska

fullständigt blottad i och genom tillredningsarbetena för djupbrytning på

156 m. nivå. Det ovan nämnda borrhålet från 150 in. avv. (Pl. 10 tvärprofil

4) har ytterligare visat att malmfyndigheten även på nivåer under

200 m. avv. har betydande mäktighet.

Dennevitz-komplexen.

I strykningsriktningen av den s. k. Norrbottensmalmen uppträda

flera smärre fyndigheter i utmålen Eugen, Norra Alliansen, Allmänna

Freden och östergruvan.

Av dessa är den inäst betydande den inom utmålet Norra Alliansen

uppträdande, vilken utgöres av flera av gråberg skilda malmpartier av

delvis 20—25 in. bredd, vilka generellt hava O—V-lig strykning och

60—70° sydlig sidostupning samt en fältstupning av 60° V(?). Fyndigheten

har på 55 och 100 m. djup under dagytan övertvärats genom

diamantborrhål, vilka visa att malmen även på dessa djup har betydande

mäktighet.

Dennevitzgruvan inom malmfältets östra del började brytas år 1905

och har sedan brutits i dagbrott till 15—25 in. djup eller till 205 m.

avv. på huvudsakligen trenne sinsemellan skilda malmpartier, benämnda

Norra Dennevitz, Östra Dennevitz och Södra Alliansen. Fyndigheterna äro

tydligen starkt veckade och äro genomsatta av granitgångar och begränsade

dels av skarn och dels metabasit. Stupningsförhållandena hos dessa

malmfyndigheter äro ganska oregelbundna och ännu icke utredda.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Malmen är svartmalm till huvudsaklig del av CD-kvalitet. Malmprocenten

inom fyndigheten har utgjort 75*8, varjämte 16‘r> f varpmalm

avskiljts vid skrädningen.

Hvital''orsgruvan, som upptogs år 1908, har brutits i dagbrott till c:a

16 in. djup eller till 238 m. avvägning. Fyndigheten utgöres av flera

genom mer eller mindre breda gråbergspartier skilda, oregelbundet uppträdande

malmpartier av växlande dimensioner. Sidostupningen är c:a

50° S och fältstupningen c:a 60° V. Malmen är svartmalm, huvudsakligen

av I)-kvalitet.

Vid brytningen har en malmprocent av i medeltal 61''7 erhållits;

därtill komma 25''5 % utskrädd varpmalm.

Omedelbart väster härom är en malmfyndighet benämnd Ridderstolpemalmen,

vilken synes vara av betydande storlek, men som icke medtages

i nedan gjorda beräkningar över de säkert kända malmtillgångarna.

Ej heller upptagas däri de malmtillgångar, vilka att döma av ett, särdeles

vidsträckt kompassdrag, torde förefinnas inom utmålet Parta, c:a 300 in.

söder om Dennevitzgruvorna, men som ännu icke blivit närmare undersökta.

Kaptenslagret.

Med benämningen Kaptenslagret- betecknas en rad av dels bredvid

dels efter varandra liggande malmfyndigheter, vilka, från dagen brutna i

skilda gruvor, numera vid djupbrytningen brytas tillsammans såsom en

gruva. Räknat från öster mot väster äro dessa gruvor Fredrikagruvan,

V:a Kaptensgruvan, Kaptensgruvan, Kungsgruvan och Flertiggruvan. Brytningen

påbörjades här redan i slutet av 1880-talet och skedde i öppna

dagbrott till 40 ä 60 in. djup eller till c:a 170 m. avy. i de östligaste

och c:a 204 in. avv. i de västligare gruvorna. År 1899 påbörjades

underjordisk brytning i Fredrika- och Kaptensgruvorna på 204

m. avv. och år 1900 på 237 m. avv. inom hela Kaptenslagret. Uppfordringen

har ägt ruin genom de 50 in. från malmens hängande i dagen

lodrätt avsänkta schakten: Fredrikaschaktet, Kungsschaktet och Hertig
schaktet.

Sedan schakten avsänkts ytterligare 50 meter har numera

s. k. magasineringsbrytning påbörjats, utgående från 275 m. nivån. För

uppfordringen har ytterligare ett schakt, kallat Centralschaktet, avsänkts

i fyndighetens liggande, med samma lutning som malmfyndighetens

sidostupning.

Gruvans sammanlagda längd är i dagen 700 m. Malmfyndigheten

sträcker sig emellertid vidare mot sydväst inom utmålet Flertigen av Dalarne

och bär där på 237 m. avv. börjat brytas medels magasineringsbrytning.

Huru långt fyndigheten sträcker sig åt detta håll är ännu

*

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

ej utrönt; ett starkt kompassdrag sträcker sig 150—200 m. fram mot

sydvest.

Mot öster har genom de senaste årens undersökningsarbete på 204 in.

avv., således ''80 m. under dagytan, träffats en förut icke känd malm, som

efterföljts med ort på en längd af c:a 90 m. utan att dess östra ände nåtts,

och genom tvänne tvärorter visats hava en bredd av 13—mera än 22 m.

Denna nyfunna malmfyndighet har ytterligare blivit undersökt medels

orter på 237 och 277 m. avv. (Pl. l!) och befunnits hava avsevärda dimensioner,

vilka dock ännu icke blivit bestämda. Även i dagen har samma

fyndighet numera blivit, blottad.

De enskilda malmlinser, av vilka Kaptenslagret består, hava olika

dimensioner: sålunda har förutom nyss anförda nyupptäckta, till Fredrikagruvan

hörande fyndighet Hertigmalmen en maximimäktighet av 30—40 m.

och en längd, räknat till dagbrottets västra ände, av 500 in., Kaptensmalmen

itr 200 m. lång med eu bredd, som växlar mellan 8—12 m. och 20 å 25

in. och Fredrikamalmen är 120 m. lång och 15—25 m. bred. Den

generella strykningen är O—V och sidostupningen c:a 75° mot söder;

fältstupningen är 45—60° västlig.

1 malmfyndigheten förekomma flera 2—4 in. mäktiga granitgångar,

vilka i det stora hela hava samma strykning och stupning som fyndigheten.

På sina ställen förekomma även skarn- och gneisspartier i malmen, dock

vida mindre än hos de flesta övriga fyndigheterna i Malmberget.

Malmen utgöres av svartmalm med i genomsnitt väsentligt lägre

fosforhalt än i den övriga delen av malmfältet. Av tab. II å sid. 16 framgår

sålunda att huvudmassan av i dessa gruvor vunnen malm hållit

mindre ån 0 2^ fosfor. Karaktäristisk för denna fyndighet är vidare den

höga järnhalten (se Tab. I och II).

Under åren 1904—1912 har vid skrädningen erhållits i genomsnitt

86’3 % malm och 6''s % varpmalm.

Pl. 12 visar en längdskärning och två tvärprofiler genom gruvan.

Under nuvarande djupaste arbetsnivå å 275 in avv. har fyndigheten

blivit undersökt medelst diamantborrning dels från Hertigschaktet på 240

in. avv., varvid malmfyndigheten övertvärats mellan 280 och 310 m. nivå,

antydande en ökning av malmbredden mot djupet, och dels från en ort

söder om Kungsgruveschaktet, där malm, som enligt fältstupningen beräknas

tillhöra Kaptensmalmens fyndighet, övertvärats mellan 375 och

410 in. avv. (Pl. 12, tvärprofil 1 och 2).

Seletgruvan, belägen c:a 500 m. norr om Kaptenslagret, är en av de

först brutna gruvorna på Malmberget och har brutits från dagen till 70

m. djup (160 m. avv.). Från 200 in. avv. har därjämte numera djupbrytning

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

påbörjats. Fyndigheten är stockformig av c:a 120 in. längd och en maximibredd

av c:a 40 in. Sidostupningen är c:a 65° S och fältstupningen

c:a 60° V. Genom nyare undersökningsarbeten har framgått att fyndigheten

har större utsträckning på c:a 200 m. avv. än i dagen.

Malmfyndigheten innehåller jämförelsevis få gråbergsinlagringar.

Malmen är relativt fosforfattig svartmalm och utgöresotiil vida övervägande

del av O-malm och ännu fosforfattigare kvaliteter. Åren 1904—1912 erhölls

i genomsnitt vid skrädningen 79''5 / malm och 15*6 % varpmalm.

Av ovan lämnade redogörelse för Malmbergets gruvor framgår bl. a.

att vid den hittillsvarande gruvdriften, vid vilken, som nämnt, omkring 18

millioner ton malm producerats, en ganska ringa avsänkning av de resp.

gruvorna ägt rum. Detta framgår även av de å Pl. 4—12 anförda

längdskärningarna genom flertalet av malmfältets gruvor. Gruvdriften

har till ojämförligt största delen försiggått i dagbrott, vilka endast undantagsvis

nått större djup än c:a 45 in. Underjordisk brytning har ägt rum

i avsevärd omfattning endast i Kaptenslagret, Hermelinsgruvan och Tingvallskullegruvan,

och även i dessa gruvor har arbetet icke nått djupare än

resp. 100—160 och 80 in. under dagytan. Redan denna ringa afsänkning

i förhållande till den betydande malmproduktionen torde omedelbart visa

att malmtillgångarna i Gellivare äro mycket stora och medgiva en betydande

brytning.

Man har i Sverige sedan gammalt använt sig av malmarean som

mått på en malmfyndighets storlek, och allt fortfarande plägar vid behandling

av frågan om en fyndighets malmtillgångar uppgift lämnas om denna.

Vid sådana magnetiska järnmalmsfyndigheter, vilka helt och hållet eller

till större delen äro täckta av lösa jordavlagringar, har man plägat i och

för bestämmandet av malmarean i dagen komplettera den ofullständiga

kännedomen om malmfyndighetens utsträckning genom magnetiska mätningar.

Ett dylikt tillvägagående, vilket, även då de i samband med malmen

uppträdande bergarterna äro omagnetiska, endast kan giva approximativt

riktiga resultat, måste bliva i hög grad osäkert, då malmen förekommer

tillsammans med bergarter som innehålla magnetit i avsevärd

kvantitet, liksom även då blodsten uppträder tillsammans med svartmalmen.

Då såväl det förra som det senare är fallet vid Malmberget är tydligt

att denna metod icke kan giva riktiga resultat vid detta malmfält.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Vid sådana fyndigheter inåste därför malmarean bestämmas där, varest

fyndigheten är så fullständigt som möjligt blottad eller på annat sätt

malmgränserna blivit nöjaktigt bestämda vare sig i dagen eller under jord.

I vissa gruvor, nämligen de, i vilka sådana brytningsmetoder användas,

som för sitt genomförande fordra att malmgränserna i förväg bliva

noggrannt utrönta, och i vilka brytning redan ägt rum på två eller flera

nivåer, år man i tillfälle att bestämma malmarean på dessa nivåer och

därav beräkna fyndighetens genomsnittsarea samt draga slutsater rörande

frågan om malmfyndighetens ökning eller minskning mot djupare

nivåer. Vid de gruvor åter, i vilka pallbrytning vare sig i dagbrott

eller under jord användes, förekomma sådan undersökningar av malmtillgången

i förväg vanligtvis icke, utan malmfyndighetens area blir säkert

känd först i mån som pallen framskrider och endast på den nivå, på

vilken arbetet pågår.

Vid nu ifrågavarande fyndigheter å Malmberget höra endast tre,

nämligen Hermelins-, Tingvallskulle- och Kapten slagrets gruvor, till den

förstnämnda kategorien. Flertalet av de övriga tillhöra den senare gruppen

och ännu år 1907 voro vid dem malmfyndighetens dimensioner i horisontal

led kända endast genom dagbrotten. Numera äro dock de flesta av

Stora malmens gruvor tillredda för djupbrytning på en nivå, djupare än

dagbrottens bottnar, och en, Skånegruvan, t. o. in. på två djupare nivåer,

och vid dessa gruvor har man sålunda vunnit väsentligt säkrare hållpunkter

för bedömandet av malmtillgången än år 1907.

\ id samtliga dessa gruvor hava undersökningarna visat att malmfyndigheterna

å de nivåer, på vilka de blivit undersökta, hava samma karaktär

och i stort sett samma storlek som i dagen; i flera gruvor hava t. o. in.

dimensionerna visat sig vara större på djupare nivåer. De oregelbundenheter

med hänsyn till malmbredd, gråbergsinlagringar o. d., som iakttagits

i dagen, förekomma i allmänhet i lika hög grad på de djupare nivåerna, och

någon generel olikhet med hänsyn till malmarea o. d. har icke visat sig. Dock

hava på flera ställen genom stollar och orter på djupare nivåer träffats

fyndigheter, vilka icke voro förut kända i dagen. Till de djup, till vilka

ifrågavarande tillredningsarbeten nått, har således en minskning av malm- ®

arean emot i dagen icke påvisats, utan snarare tvärom. Även de diamantborrningar,

som utförts till ännu större djup, hava på dessa djup

visat tillvaron av mäktiga malmer av samma karaktär som i dagen och

giva stöd åt den uppfattningen att förhållandena i stort sett äro likartade

även till och under de med dessa arbeten nådda djupen.

Under sådana förhållanden torde det vara berättigat att angiva den

i dagen eller, om fyndigheten blottats fullständigare på en djupare nivå,

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Tab. III. Malmareor m. m. vid Malmbergets gruvor.

Gruva

a

Halmarea

m.1 2 3 * 5

b

C

d

e

/

malm

pr

in.3

ton

Malm per 1

meters avsänk- ning över hela

malmarean

ton

Tillrednings- nivåns djup

under dag- ytan

m.

Tillred-

nings-

nivå

m.

Malm kvar

ovan tillred- ningsnivån

ton

Johan .........

2,000

3''0

6,000

45

101

—

Välkomman......

!) 19,200

2''8

53,760

80

142

2,196,000

Baron.........

8,000

2-8

22,400

90

200

1,324,000

Östra Baron......

500

2-8

1,400

70

200

70,000

Hermelin.......

4,800

4-3

20,160

70

200

250,000

Hermelin-Skåne ....

600

2''7

1,620

70

200

162,000

Skåne.........

9,000

3-1

27,900

140

200

2,348,000

! Josefina .... ....

10,300

2-4

24,720

50

*) 104

393,000

Upland....... •

5,300

35

18,550

45

105

80,000

j Lars.........

2,000

2-7

5,400

15

56

8,000

( SO

(3) 156

1 „ „

Sofia.........

23,000

2-7

62,100

{-90

{ 112

V 2,689,000

■ Tingvallskulle.....

23,600

3-3

77,880

90

156

3,769,000

Hlerbotten......

1,000

8-3

3,300

90

112

132,000

N:a Alliansen.....

4,000

2''5

10,000

—

208

140,000

| Bennevitz .... • . .

10,700

3-3

35,310

25

207

348,000

Hvitåfors.......

9,500

2-6

24,700

30

252

391,000

Selet.........

2,200

3-7

8,140

no

200

300,000

Kaptens lagret.....

13,300

4-0

53,200

f 90 “1

1-1701

275

2,624,000

Summor

140,000

--

456,540

—

—

17,224,000

Medeltal

—

3-1

—

—

—

—

1 Vid 1907 års inventering förelåg för denna gruva ett ofullständigt kartmaterial och

blev på grund därav malm arean då uppskattad för högt.

2 Malmlagret har blottats på 200 m. nivå, men är icke närmare undersökt till sin

utsträckning.

3 Enär malmlagret endast till ungefär hälften av sin längd blivit undersökt med

tvärorter på 156 m. avv. har endast hälften av fyndigheten beräknats till 156 m. avv. och

den andra hälften blott till pallbottnens huvudnivå eller 112 in. avv.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

den på denna nivå uppmätta malmarean som ett generelt uttryck för

fyndighetens storlek.

I tab. III kolumn a äro sammanställda de malmareor, som jag efter

detaljerad granskning av de officiella gruvkartorna och de dessa kartor kompletterande

kartskisser o. a. uppgifter, som av bolaget på begäran ställts

till förfogande, funnit hos de fyndigheter, vilka f. n. äro under brytning

eller eljes kunna anses närmare undersökta. Av denna tab. framgår

att malmarean för dessa fyndigheter är 149,000 in2 alltså 20,000 in2

större än vid förf:s föregående uppskattning år 1907. Denna ökning beror

dels därpå att genom de senare årens undersöknings- och tillredningsarbeten

vissa fyndigheter, som förut upptagits såsom föga kända, helt eller

delvis kunnat inrangeras bland de säkert kända, och dels därpå att i vissa

fyndigheter malmpartier, som förut ansetts icke brytvärda, vid fortsatta

undersökningar visat sig fullt brytvärda och därför nu kunnat medräknas.

Vid ett malmfält, där det förefinnes en så stor variation i malmens

beskaffenhet och i förhållandet emellan malm och gråberg, som i det

föregående beträffande Malmberget påvisats, lämnar emellertid uppgiften

om malmarean i och för sig en ofullständig kännedom om malmtillgången.

För att kunna beräkna denna erfordras kunskap om huru mycket

malm, som vid brytningen erhålles av den inom fyndighetens gränser befintliga

bergmassan.

Såsom ovan anförts och tydligt framgår av tab. I (sid. 9) är malmprocenten

vid Malmberget mycket olika i olika gruvor och växlar även

inom samma gruva inom vida gränser. För att erhålla en riktig uppfattning

om den malmkvantitet, som vid reguljär brytning kan utvinnas t. ex.

vid en viss avsänkning, är det således nödvändigt att känna brytningsresultaten

under så lång tid som möjligt. Och dessa brytningsresultat

måste gälla arbetet inom fyndigheten, alltså med frånseende av de gråbergskvantiteter,

som eventuellt brutits i sidostenen utanför själva fyndigheten.

Sådan gråbergsbrytning har vid Malmbergets dagbrott ägt rum

i stor omfattning, såsom bl. a. framgår av sid. 8 not 1. Emellertid hava

dessa gradergskvantiteter före år 1904 icke i brytningsrapporterna särskilt

angivits. Vid de i början av 1907 utförda beräkningarna rörande malmtillgångarna

i Malmberget förelåg därför icke tillräckligt material för att göra

det möjligt att ur brytningsresultaten räkna ut malmfångsten inom fyndigheten.

Sedan numera fullständiga uppgifter rörande de vid brytning

inom fyndigheterna vunna kvantiteterna malm, varpmalm och gråberg under

åren 1904—1912 föreligga, hava sådana beräkningar av förf. utförts. Den

nämnda brytningsperioden är för flertalet gruvor så lång och de brutna

12—130236,

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

bergkvantiteterna så stora, att man torde vara berättigad att anse de härvid

erhållna resultaten giltiga för varje fyndighet i dess helhet. En sammanfattning

av brytningsresultaten under ifrågavarande år är lämnad i tab. IV.

Tab. IV. Brytningsresultat m. in. vid Malmberget under åren 1904—1912.

Gruva

Malm

Varpmalm

Gråberg

Ton malm

pr 1 m3 av

fyndig- heten

ton

Eg. v.

ton

Eg. v.

ton

Eg. v.

Yälkomman.......

760,006

4-7

226,861

4-0

159,807

2-9

2-78

Baron..........

534,092

4-6

151,557

4l

115,228

2-9

2-77

Hermelin.........

406,172

4-7

17,796

4-1

7,950

2-8

4-34

Skåne ..........

629,617

4-6

169,753

4-1

59,031

2-7

3''145

Josefina.........

438,667

4-4

216,257

4-0

83,756

2-9

2-40

Uppland.........

211,625

4-7

48,029

4-0

8,461

2-7

3-52

Sofia...........

'') 966.645

4''5

1)483,520

4-o

>)36,820

3o

2.725

Tingvallskulle......

2)2,105,663

4-7

530,235

4-1

167,981

3-0

3-29

Dennewitz........

425,275

4-7

92,577

4-1

43,315

2-9

3-32

Hvitåfors........

274,642

4-6

113,271

4''1

56,866

2 9

2-57

Selet..........

202,341

4-9

39,767

4-1

12,378

2-9

3''66

Kaptenslagret......

1,183,956

4-9

93,740

40

94,652

2-8

3-96

V 1912 års brytning ej medräknad.

*) Häri är Sofiagruvans brytning 1912 inräknad.

För beräknandet av malmfångsten pr volymsenhet erfordras utom

brytningsresultaten även kännedom om de resp. produkternas egentliga

vikt. Vid 1907 års beräkningar förelågo icke några utredningar härutinnan

beträffande Malmberget. Sedan dess hava omfattande undersökningar

rörande eg. v. hos malmer och bergarter vid de olika gruvorna i

Malmberget utförts av ingenjören A. O. Bergman. Med ledning därav

och av den personliga kännedom förf. äger om malmfältets malmer och

bergarter och dessas uppträdande vid de olika gruvorna, ävensom, beträffande

malmerna, med hjälp av de i tab. II (sid. 14—17) meddelade uppgifterna

rörande de olika malmkvaliteternas förekomst i de resp. gruvorna

har eg. v. för malm, varpmalm och gråberg beräknats särskilt för varje

fyndighet (se tab. IV). Ur dessa siffror har därpå uträknats för varje

särskild gruva huru många ton malm under nämnda brytningsperiod i

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

genomsnitt utvunnits pr in3 av fyndigheten (se tab. IV", sista kolumnen),

och vidare huru stor kvantitet malm, som sålunda bör kunna beräknas

bliva vunnen vid en meters afsänkning av fyndighetens ifråga malmarea

(se tab. III, kolumn c).

Som resultat av dessa utredningar och beräkningar har framgått att

vid Malmbergets fyndigheter erhållits från 2''4o upp till 3''96 ton malm

pr m3 fyndighet. Vid avsänkning 1 m. av hela den ovan angivna malmarean

för de under brytning varande eller närmare undersökta fyndigheterna

— 149,000 nr — kan man sålunda beräkna att vinna 456,540 ton malm.

motsvarande c:a 3''i ton malm pr m3 fyndighet (se tab. III).

Ovan refererade utredningar visa sålunda att malmtillgången inom

de brutna eller närmare undersökta fyndigheterna, uttryckt i ton malm

vid 1 meters avsänkning av malmarean, är större än som angives i 1907

års utredning. Ensamt kännedomen om tontalet malm per avsänkt meter giver

dock icke en fullt tydlig uppfattning av den förefintliga malmkvantiteten, alldenstund,

såsom av ovanstående redogörelse för de särskilda gruvorna framgår,

brytningen inom olika fyndigheter framskridit olika långt. Fördenskull

har förf. utfört en beräkning rörande de kvantiteter, som kvarstå obrutna

i olika fyndigheter ovan gruvornas bottnar eller — där tillredningsarbeten

för djupbrytning utförts på djupare nivå — ovan tillredningsnivån. Resultatet

av denna beräkning ävensom uppgift över gruvbottnarnes resp. tillredningsnivåernas

djup under dels dagytan och dels gruvfältets nollpunkt

meddelas i tab. III, kol. f, d och e. Härav framgår, såsom redan anförts,

att endast i tre fyndigheter tillredningsnivån befinner sig djupare än 90 meter

under dagytan och att 17,224,000 ton malm beräknats kvarstå ovan de resp.

tillredingsnivåerna. Jämföres denna kvantitet med den år 1907 på likartat sätt

beräknade kvantiteten, 3,871,100 ton, finner man i huru hög grad genom de

senaste årens arbeten kvantiteten »för brytning tillredd» — alltså i ordets

strängaste bemärkelse »säkert känd» —- malm ökats. Och jämför man den

vid 1907 års inventering beräknade kvantiteten malm över och intill 100

meters djup under tillredningsnivåerna i resp. gruvor med den, som man

på lika grunder är berättigad att beräkna till 100 meters djup under de

nuvarande tillredningsnivåerna, så finner man att vid de hittills brutna

gruvorna 1907 års 41,302,600 ton nu motsvaras av 62,878,000 ton, och,

att, om man medräknar de under nuvarande förhållanden brytvärda fyndigheter,

som ännu icke börjat brytas (se nästa sida), 1907 års 50,000,000

ton nu motsvaras av 70,000,000 ton.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Klart är emellertid att denna kvantitet under inga villkor bör uppfattas

såsom den totala malmtillgången inom fältet. Förutom det att

ovan anförda brytnings- och undersökningsarbeten icke givit någon antydan

om en förminskning af malmtillgången mot djupet utan delvis

tvärtom, finnes det i de geologiska förhållandena intet, som kan giva

anledning att antaga att dessa malmfyndigheter, vilka äro spridda över

ett vidsträckt område och som uppträda såväl inom de högst belägna

delarna som långt ned på sluttningarna av Malmberget, skulle vara särskilt

bundna vid den nuvarande bergytan, vars konfiguration därjämte beror

av vid denudationen inverkande omständigheter, som icke äga något

samband med malmbildninaren. Därtill kommer att malmen inom fältet

O

visar en synnerligen utpräglad stänglighet, som har en tämligen brant

stupning från horisontalplanet, vilket visar att malmen varit utsatt för en

sträckning i en riktning, som angives av denna stänglighet. Samma företeelse

visa malmfyndigheter i mellersta Sverige, som utmärkas af stort

djupgående i förhållande till dimensionerna i horisontell led, och vid Malmberget

visar bl. a. den lilla malmfyndigheten i Västra Kaptensgruvan —

med en malmarea av 500 m.2 — ett i förhållande till malmareans storlek

betydande djupgående, i det att densamma brutits till 158 m. vertikalt

djup under dagytan utan att malmarean avtagit i storlek.

Förf. är fördenskull av den bestämda uppfattningen att man är berättigad

antaga att Malmbergets malmfyndigheter hava stort djupgående.

Visserligen torde en del av de i det föregående angivna fyndigheterna

vid fortsatt avsänkning möjligen komma att avtaga i storlek eller

upphöra, men i lika hög grad sannolikt är det också att andra fyndigheter

tilltaga i storlek eller att, såsom redan skett, förut ej kända fyndigheter

uppdagas på djupare nivåer. Under sådana förhållanden anser förf. att

man vid översiktliga kalkyler rörande malmtillgångarne i Malmberget i

dess helhet även på djupare nivåer kan lägga den för ovan beskrivna fyndigheter

angivna malmarean till grund. Och detta så mycket hellre som

förutom dessa fyndigheter, vilka på kartan Pl. 3 lagts som »malm under

brytning», finnas talrika andra fyndigheter, vilka innehålla brytvärd malm

men på grund av sitt mera avskilda läge eller på grund av andra förhållanden,

såsom t. ex. djup jordbetäckning, ännu icke börjat bearbetas

och i regel ej äro till sin storlek säkert kända. Dessa fyndigheter, vilka

på kartan Pl. 3 äro utmärkta såsom »järnmalm, ej bearbetad», hava icke

upptagits i ovanstående beräkning av malmarean. Deras sammanlagda area

har av ingenjör A. Dellwik uppskattats till c:a 25,000 m2; även vid dessa

fyndigheter torde 1 in3 berg motsvaras av 3‘i ton malm, och sålunda vid 1 m.

avsänkning av dessa fyndigheter vinnas 77,500 ton malm. Malmarean av

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

under nuvarande förhållanden brytvärda fyndigheter vid Malmberget kan

sålunda beräknas uppgå till c:a 174,000 vi2, motsvarande c:a 534,000 lön

malm pr avsänkt meter av hela malmarean.

Men därtill kommer ytterligare ett stort antal skarnförekomster, vilka

innehålla järnmalm i mer eller mindre riklig mängd. Dessa förekomster

äro i allmänhet ännu föga undersökta, och det synes icke vara uteslutet

att mer än en av de på kartan utmärkta skarnpartierna kan befinnas innehålla

brytvärd malm eller visa sig brytvärd i samband med magnetisk

anrikning. Slutligen må icke lämnas oanmärkt att å Malmberget förekomma

blodstensfyndigheter så fria från rnagnetit, att de icke inverka på magnetiska

mätningsinstrument; då Malmberget till största delen är täckt av lösa jordavlagringar

är det möjligt att avsevärda malmfyndigheter av detta slag

finnas, vilka ännu icke blivit uppdagade, något som styrkes av de fynd

av dylika malmförekomster, som redan blivit gjorda därstädes.

Det torde under sådana förhållanden icke kunna råda något tvivel

om att de totala malmtillgångarna i Malmberget äro mycket stora. För

att giva en föreställning härom har d:r Lundbohm i ovan nämnda »Iron

Ore Resources» meddelat en del av ingenjören A. Dellwik utförda beräkningar.

Enligt dessa uppgå de totala malmtillgångarna inom Malmberget

intill ett antaget djup av 500 in. under fältets nollpunkt till 232,641,500

ton; malmarean som lagts till grund för dessa beräkningar utgör 206,240

in2, vari alltså även de ovan angivna förekomsterna av fattigare och i skarn

inbäddade malmer äro inbegripna.

En liknande beräkning rörande de enligt det ovan anförda under nuvarande

förhållanden brytvärda malmfyndigheterna, alltså med en malmarea

av 174,000 m2, giver till resultat c:a 195,000,000 ton ovan 500 in.

avv. Av dessa befinna sig c:a 67,660,000 ton ovan de f. n. planerade tillredningsnivåerna,

nämligen c:a 59,216,000 ton inom Stora malmen och

Dennevitzkomplexen ovan 250 m. avv., där malmen kommer att utfraktas

genom Nedre Tingvallskulle- och Hvitåforsstollarne utan att uppfordring

av berg och vatten behöver anordnas, och c:a 8,444,000 ton inom Kaptenslagret

och Seletgruvan ovan 355 in. avv., eller den nivå, till vilken Hertigschaktet

är avsänkt och Centralschaktet f. n. är avsett att avsänkas.

Stockholm. P. A. Norstedt & Soner 1913.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Pl. 1.

KURUNAVAARA MALMBERG

SKALA 1:16000

likasom. \

V Laiuhihitfilingcii .qW^P|

237 meter under O punkten

Bdrrhålet O

__Zeuobiu

~j Järnmalm. blottad 1907

□ Jordtäckt

och, kompassdrug

Daxjbrott

Gräns för utmål talj du före. 1889

Kyrka.

efter

Generalstabens Lito^r. Anst.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kli FJUN AVAARA

PL.2

Box-rfiålsprofil er

Skala 1: 8000.

Vuklniäslorert 180

LuossuJ arv is vattenyta.

li ängdskämiitg

SkaJal:l6000

ljugssqjäryisyta

300 in . under T.uqss^äryisjU^ _

T

i

I

Orter. stxdLar och. schakt t mcOnefyndigheten,

DianumtborrhdL genom, tnilket fyndighetens hängande träffats

liggande, «

hade häiigiiTide. och. liggande träffats

FARGBETECKNINGAR

förFl. 4-12.

skam.

Granit

| Före. 7 1908 brutna, embetsrum.

GEN. STAB . UT AN ST.

opaginerad Kontrollera mot PDF

GELLIVARE MALMBERG

SKALA: 1:16000

700

jekterfaä&.Ntxlrp.

tingVallsi

l o

Kol/fttmhlo

JOHANGR/

LARSGfc

JOSÉFINAGI

ROBsAHNt

sVäNEGI

ALLIANSEN

HERMELINGI

^DEt^EyiTZéR. .

ITC \ \

iVlTÅrCIRSGR

IKLTLLSI

tib it

LbJexgets Äi)

Järnmalm linjer brytning

j Järnmalm ej bestTbetaJL

Skarn

Yltf/jjrwjis för zcfrnålejb

ELvAli

PL.3.

Generalstabens Lito^r. Anst

opaginerad Kontrollera mot PDF

GEELIVARE

VÄLKOMMAGRUFVAN

Flan på C:a85m.afV.

PIA.

Flarrpå cfllä2m.afv.

SKALA 1:3200

200M
-

LänédsMming g

m__

Före 1908 Intim mabnkyantitet ct !b''28057tan.

WZi l VOUtonanjestoUens nivå

&d^7\u([ytOMuin^sMlrns nivå

m__

TvärprotUl.

JOli-,----

Tvärproffl 2.

_____0j±

A A

ne
-

tto

no

GEN. STAB. LIT. ANST.

opaginerad Kontrollera mot PDF

BARONGRUFVAN

1908 bruten, m/ilmJtvan&tet e r f ?7Zi/f/ton.

lledrei TbigvgllskiiQiestgUgiis lärd.

JOSEFINAGRUFVAN

F&re. 1908 truten mabnKvtuitUBt c:v 61/231

~N?äre TtnaväHsihullrsttdJms nivå

opaginerad Kontrollera mot PDF

Geeltväre

HERM ELI N GFUJFVAN

Plan på c=a 200m. alv:

Planpå c :a 150 m. alv.

SKALA 1= 3 200

O 70 20 30 4Q 50 700

200 JkT.

L än&d skärning -

w

TvärprofiL.

före 1908 c*egrj53S tutt

1908~19K:C«wiO889t°n''

HmnetinsstoUens nivå.

_ JT(^V<?Hsfa4iEesÉrtfens ram

GEN. STAB. LIT. ANST.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Velliyare

SKANEGRUFVAN

Pl. 7.

C:a 150 m. afV

C:a 100

C:a 195m.aiv.

SKALA 1:3200

200M.

Om

Lftngdddimiju;

''IVärprofil

_,____________Om.

Före. 1908 bruten mnl/nkrtmtitrtc«60362''/ ton

1908-/912 brttlrn matmkrtmtitebc* 2726091m

tiW I >/t// vollskuTlesIvlLen *■ mxti

/Irnnr/in stoll rits,

msm

gK> _______ ________________________________ ______ ______________________________________________ ?w ....... ....................wto

Ntube.Tingvullskiillrstollensnivä ____.____ _____________ __________________ _ __ ________________________________________________________________________________________________

M) m>

GEN. STAB. LIT. ANST.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(tEIXIVARE

UPPLANOSGRUFVAN

PI. 8

/''SofraEfrulvHJis

laJrn fyndighet
-

Ga90:m.afv:

C.alOSia.afv:

SKALA 1=3200

loa 200

TvärprofiL 1.

Boirhå] N? 3 från. Upplands fmfvan

__■_ Om*

lai-sgr.

J.S2.

?60.

Längdskämmg

Tvärprofil 2 .

____:__:___;______ Om.

Josefaiagr.

UppbmtLsgr.

fVre /5<>S bruten innhnkvanUtet

ce 568D7(>to>i

/008-I9IZ bruten, malinhvantilet c:a3778!ton.

tHC Tm(fy<i//.sJitr//e.i/i>''Ieri.s ruy<i

200 _Hfr[iielj7tstt>!lerts.

25V Stylrti. Jftigvti/lnftijIU•sA/Uens^

''EN. STAB. LIT. ANST.

opaginerad Kontrollera mot PDF

wmm,

GEELTVARE

SOFIA-GRUFVAN

C»a. 60 m.. aTv.

TINGVALLSKULLE-GRUFVAN

Plan cl 156 m. nivå.

I l s k. u l l g

T tv

SKALA 1: 3200

o

GEN. STAB. LIT. AN

opaginerad Kontrollera mot PDF

Geijjväre

Pl. 10.

LARSGRUFVAN

SOFIAGRUFVAN

TINGVALLSKULLEGRUFVAN

Längdsk&ming

f&rr. 1908 brulai mdlmJiymitUeti Sofia- och- TingvallstujJleijTiiJvor-rui c^ 4312728torv

1908-1919. it It n 2004019 n

158_. TLngvgOslqille.shiUrris ruyä

_Jfennclpi§foffgt3. nivå

959 _Jfa^Jfbtjiya/isfutffcsfoflau; ruva

Trärprofil 1

3VärproM 2.

Tvärprcxfil 3.

TVärprofil 5

TVärproffl k.

__fa?

==*

•«=■—-------«.L

200 ____

nimai

GEN. STAB . LIT. AN ST

opaginerad Kontrollera mot PDF

(VE LLIVARE

KAPTENSLAGRET

Pl. 11

Plan.-på cal85m.afv:

Cezdrcrts äwteet

(3 Frerfrihaschaktet

\Z)J5uysschaktj’Z

jlHrrtiqsrh/rktrt.

Flanpå c.a 237 m afv

Centin /

rita k tet

FirtTrihiiscluiktet

ngsschakte\

Hertigschaktet.

JJiamantbuirhål \

.Plan på c a 275m.afv.

\Ccnl

Fredrikas cJuiJctet

Kungsschaktet

Heii/g
schaktet
-

SKALA 1: 3200

30 t/o 50

200

300M.

=!

GEN. STAB. LIT. ANST.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(Velliyaiie

Pl. 12.

KAPTENSLAGRET

Län^dskämnig

Hertiyqr.

t''

Kung syr.

TVärprofil 1

Tvärproill 2

J Köp trjis lag pels grafkor brutna, maihikvaniiteter:

före. 1908 • ce 2 W9*13 ton_______

; ./I

_ Hertig grufkarl

w

\ ''

\ i

M Ji

Öb 1

i \ J

/

i \ y

g-» v

&P\

y

Kungsgrufvan

Till ......

W>

\ \

\ \

\

Z60

\ \ a

ISO

\ \

\ \

\ \

300

\ \

. _____320

\ ''

\ f.

3*0 .

\ \ i\

A-\-1a

360

\l \ 1

\

380

WO

GEN. STAB. Lll

1

AN ST.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1913:126 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till överenskommelse mellan Svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara a s. 1 i texten
  2. SU 1913:79 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen med förslag till överenskommelse mellan Svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara s. 1 i texten