Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin, förordning om ersättning till städer} vissa köpingar, landsting och hushållningssällskap för till statsverket indragna brännvinsför säljning smedel samt förordning om. statsverkets fond av rusdrycksmedel

229 sidor, varav 219 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 219 av 229 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1913:186, Med förslag till förordning om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin, förordning om ersättning till städer} vissa köpingar, landsting och hushållningssällskap för till statsverket indragna brännvinsför säljning smedel samt förordning om. statsverkets fond av rusdrycksmedel

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 186.

1

Nr 186.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

förordning om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen

den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin,

förordning om ersättning till städer} vissa köpingar, landsting

och hushållningssällskap för till statsverket indragna

brännvinsför säljning smedel samt förordning om. statsverkets

fond av rusdrycksmedel; given Stockholms slott den 4

april 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen antaga

härvid fogade förslag till

1) förordning angående ändrad lydelse av 15, 21, 24 och 25 §§

ävensom övergångsstadgandena i förordningen den 9 juni 1905 angående

försäljning av brännvin,

2) förordning angående ersättning till städer, vissa köpingar, landsting

och hushållningssällskap för till statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel;

samt

3) förordning angående statsverkets fond av rusdrycksmedel.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 137 höft. (Nr 186.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 186.

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Theodor Adelswärd.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 186.

3

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 15, 21, 24 och 25 §§ ävensom

övergångsstadgandena i förordningen den 9 joni 1905

angående försäljning av brännvin.

15 §.

1. Bolag, som i 12 och 14 §§ omförmäles, skall hava till ändamål

endast att i sedlighetens intresse ordna och handhava detaljhandel

med brännvin och må icke avse att bereda vare sig delägarna vinning

utöver årlig ränta med högst fem procent å de av delägarna tillskjutna

kontanta medel eller kommun någon ekonomisk fördel.

2. Vid utminutering må bolag icke hålla mer än ett försäljningspris

å en och samma varusort av brännvin, oavsett om större eller

mindre myckenhet försäljes. Vad sålunda är stadgat äger dock ej tilllämpning,

då sprit, som innehåller minst 92 volymprocent alkohol, försäljes

för tekniska eller likartade ändamål.

3. Bolag må icke inköpa fastighet eller inom redan förvärvad

fastighet vidtaga annan mera omfattande förändring än den, som påkallas

av fastighetens underhåll eller rörelsens behöriga utövande, utan

samtycke av kontrollstyrelsen, sedan stadsfullmäktige eller, där sådana

ej finnas, allmän rådstuga samt å landet kommunalstämman avgivit

yttrande.

Bolag må icke förhyra andra lägenheter än dem, vilka äro behövliga

för den rörelse, som bolaget självt utövar; icke ingå hyres- eller andra

affärsavtal med enskilda styrelseledamöter i bolaget, ej heller låta avlöningen

vare sig till styrelsen eller till de hos bolaget anställda personer

vara beroende på omsättningen av brännvin, vin eller maltdrycker

eller utgå med viss del av vinsten.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 186.

4. Bolags delägare skola vara minst nio, av vilka åtminstone

sex böra vara boende å den ort, där bolagets styrelse har sitt säte.

Bolags styrelse skall bestå av fem ledamöter, av vilka två ntses av

delägarna i bolaget, en utses i stad av stadsfullmäktige, eller där sådana

ej finnas, allmän rådstuga och å landet av kommunalstämman, en av

Kungl. Maj:ts befallningshavande och en av landstinget, dock att i stad,

som icke deltager i landsting, stadsfullmäktige utse jämväl den ledamot,

som eljest skulle av landstinget väljas. På enahanda sätt utses jämväl

fem suppleanter. Därest å landet eller i stad, som deltager i landsting,

nytt bolag bildas å tid, då landstinget icke är samlat, må ordföranden

i landstinget äga att utse en person att under tiden, till dess styrelseledamot

blivit av näst sammanträdande landsting utsedd, vara ledamot

i styrelsen.

Av Kungl. Maj:ts befallningshavande, landsting, stadsfullmäktige

eller kommunalstämma utsedd styrelseledamot må icke vara delägare i

bolaget.

5. Bolags räkenskaper skola föras enligt föreskrifter och formulär,

som utfärdas av kontrollstyrelsen.

6. Granskning av bolags förvaltning och räkenskaper skall varje

år i mars eller april månad å dag, som av Kungl. Majrts befallningshavande

bestämmes, ske för näst föregående försäljningsår av tre revisorer,

av vilka en utses, i stad av stadsfullmäktige eller, där sådana

ej finnas, allmän rådstuga och å landsbygden av kommunalstämman,

en av landstinget samt en av Kungl. Maj:ts befallningshavande. I

stad, som icke deltager i landsting, utse stadsfullmäktige jämväl den

revisor, som eljest skulle av landstinget väljas. På enahanda sätt utses

jämväl tre suppleanter. Revisorerna skola antingen ibland eller utom

sig utse två personer att å deras vägnar deltaga i inventering av

bolagets tillgångar vid löpande försäljningsårets sint. Över revisionen

avgiva revisorerna berättelse, vilken, utom redogörelse för bolagets

ekonomiska ställning och förvaltning samt vad övrigt revisorerna kunna

finna skäl omnämna, skall innehålla dels yttrande, huruvida bolaget

förvaltats i överensstämmelse med det i 1 mom. här . ovan angivna

syfte, dels till- eller avstyrkande av ansvarsfrihet. Av revisionsberättelsen,

vid vilkens avfattande de föreskrifter skola iakttagas, som meddelas

av kontrollstyrelsen, skola, sedan bolagets styrelse lämnats tillfälle att

förklara sig över i berättelsen möjligen gjorda anmärkningar, före

maj månads utgång revisorerna översända exemplar till Kungl. Maj:ts

befallningshavande, landstinget, stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan

eller kommunalstämman samt kontroll styrelsen; och skall inom samma

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 186. 5

tid revisionsberättelsen jämte av bolagets styrelse möjligen avgiven

förklaring på bolagets bekostnad offentliggöras i någon av ortens tidningar.

Bolagets styrelse må även till nämnda myndigheter insända

sin förklaring.

Granskning av bolags förvaltning och räkenskaper må även när

som helst företagas av chefen för kontrollstyrelsen eller av person, som

nyssnämnda styrelse förordnat.

7. Revisorerna samt deras här ovan nämnda ombud äga att av

bolaget åtnjuta ersättning efter tredje klassen i gällande resereglemente.

Enahanda ''ersättning utgår för resor till styrelsens sammanträden till

styrelseledamot, som icke har sitt hemvist å den ort, där bolagets

styrelse har sitt säte.

8. Om ansvarsfrihet för bolag beslutar kontrollstyrelsen, sedan

landsting och i stad stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan samt på

landet kommunalstämman avgivit yttrande i ärendet. Sådant yttrande

skall till kontrollstyrelsen avgivas före september månads utgång.

Erfordras åtgärd i följd av vägrad ansvarsfrihet eller giver revisionsberättelsen

eljest därtill anledning, äger kontroll styrelsen meddela

erforderliga föreskrifter.

9. Bolag vare pliktigt ställa sig till efterrättelse jämväl de föreskrifter,

Kungl. Maj:ts befallningshavande kan meddela i anledning av

framställning från kontrollstyrelsen eller någon av de i nästföregående

mom. nämnda kommunala myndigheter. Tredskas bolaget fullgöra

sålunda meddelade eller av kontrollstyrelsen enligt nyssnämnda mom.

givna föreskrifter, äger Kungl. Maj:ts befallningshavande förelägga

lämpligt vite eller återkalla bolagets rättighet till detaljhandel med

brännvin att upphöra med löpande försäljningsårs utgång.

21 §.

Bolag, som jämlikt 12 § eller 14 § fått övertaga all detaljhandel

med brännvin inom kommun, åligger att inom mars månads utgång

efter försäljningsårets slut hava å statsverkets giroräkning i riksbanken

insatt dels utan avdrag de avgifter, vilka bolaget uppburit på grund

av överlåtelse av försäljningsrättighet enligt 17 § 2 mom., dels ock

hela den nettovinst, som uppkommit av all den rörelse bolaget idkat.

Då bolag upplöses, skall, där ej annorledes i laga ordning bestämts,

på enahanda sätt förfaras med det överskott av bolagets tillgångar, som

kan uppstå, sedan bolagets samtliga skulder blivit guldna samt de av

delägarna tillskjutna medel återbetalats.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 186.

24 §.

1. Över beslut, som taxeringsnämnd jämlikt 19 § 1 eller 2 mom.

meddelar i fråga om beräkning av det litertal brännvin, för vilket försäljningsavgift

skall erläggas, eller jämlikt 23 § rörande bestämmandet

av'' sådan avgift, äger skattskyldig att hos prövningsnämnd anföra besvär

inom den tid och i den ordning, som för överklagande av taxeringsnämndens

beslut i allmänhet äro bestämda. Prövningsnämnd tillkommer

att, evad dylikt beslut blivit överklagat eller ej, däri vidtaga förändringar,

som finnas skäliga; och må vidare klagan över prövningsnämnds

beslut, i den ordning förordningen angående taxeringsmyndigheter och

förfarandet vid taxering i allmänhet bestämmer, fullföljas av den skattskyldige

ävensom av kronans ombud.

2. Utan hinder av förd klagan skall försäljningsavgiften utgå

efter det av prövningsnämnd bestämda litertal, intill dess förändring

däri blivit vidtagen genom beslut, som vunnit laga kraft.

De avgifter, som enligt denna förordning inflyta för rättigheterna

till detaljhandel med brännvin, ävensom den i 21 § omförmälda nettovinst

av bolags rörelse jämte vid bolags upplösning uppkommet överskott

tillfalla statsverket.

Dessa bestämmelser träda i kraft den 1 januari 1914 med iakttagande

av följande

Övergångsstadgandeii.

1. Bolags styrelseledamöter och revisorer jämte suppleanter för

år 1914 skola utses i enlighet med de nya bestämmelserna.

2. Granskning av bolags förvaltning och räkenskaper samt

beslut om ansvarsfrihet för försäljningsåret 1913 ske enligt föreskrifterna

i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kanyl. Majds Nåd. Proposition Nr 186.

3. Försäljningsavgifter och bolags nettovinst för försäljningsåret

1913 fördelas enligt föreskrifterna i nyssnämnda förordning.

4. Om av 1913 års bokslut framgår, att bolag äger överskott

utöver sammanlagda summan av bolagets skulder, delägarnes kapital

jämte ränta samt årets vinstmedel, skall, i samband med utdelningen

av samma års vinstmedel, till fördelning i överensstämmelse med bestämmelserna

i 25 § av förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning

av brännvin av statsmedel utbetalas ett mot berörda överskott

svarande belopp.

Närmare bestämmelser angående sättet för fastställande av dessa

belopp meddelas av Konungen.

Förslag

till

förordning angående ersättning till städer och vissa köpingar, landsting och

hushållningssällskap för till statsverket indragna brännvinsförsälj

nin gsmedel.

Sedan samtliga brännvinsförsäljningsmedel indragits till statsverket,

skall till städer och vissa köpingar samt landsting och hushållningssällskap

av statsmedel utbetalas ersättning på sätt här nedan stadgas.

1 §•

Nedan omförmälda städer och köpingar erhålla under härefter angivna

år följande ersättningsbelopp.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 186.

1915

1916

1917

1918

1919

1920

1921

1922

1923

X,,

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Stockholm .....................

956,016

902,904

876,348

849,792

823,236

796,680

770,124

717,012

663,900

Södertälje .....................

45,324

42,806

41,547

40,288

39,029

37,770

36,511

33,993

31,475

Norrtälje ........................

14,688

13,872

13,464

13,056

12,648

12,240

11,832

11,016

10,200

Sigtuna .......................

5,940

5,610

5,445

5,280

5,115

4,950

4,785

4,455

4,125

Osthammar.....................

8,964

8,466

8,217

7,968

7,719

7,470

7,221

6,723

6,225

Oregrund........................

1,980

1,870

1,815

1,760

1,705

1,650

1,595

1,485

1,375

Vaxholm .......................

12,924

12,206

11,847

11,488

11,129

10,770

10,411

9,693

8,975

Sundbybei-g..................

28,872

27,268

26,466

25,664

24,862

24,060

23,258

21,654

20,050

Uppsala ........................

78,156

73,814

71,643

69,472

67,301

65,130

62,959

58,617

54,275

Enköping........................

28,152

26,588

25,806

25,024

24,242

23,460

22,678

21,114

19,550

Nyköping........................

42,660

40,290

39,105

37,920

36,735

35,550

34,365

31,995

29,625

Strängnäs .....................

13,572

12,818

12,441

12,064

11,687

1.1,310

10,933

10,179

9,425

Torshälla........................

5,904

5,576

5,412

5,248

5,084

4,920

4,756

4,428

4,100

Eskilstuna .....................

72,144

68,136

66,132

64,128

62,124

60,120

58,116

54,108

50,100

Mariefred........................

7,236

6,834

6,633

(i,432

6,231

6,030

5,829

5,427

5,025

Trosa ...........................

8,496

8,024

7,788

7,552

7,316

7,080

6,844

6,372

5,900

Malmköping ..................

21.348

20,162

19,569

18,976

18,383

17,790

17,197

16,011

14,825

Linköping .....................

85,464

80,716

78,342

75,968

73,594

71,220

68,846

64,098

59,350

Norrköping.....................

123,300

116,450

113,025

109,600

106,175

102,750

99,325

92,475

85,625

Söderköping ..................

9,864

9,316

9,042

8,768

8,494

8,220

7,946

7,398

6,850

Vadstena........................

10,116

9,554

9,273

8,992

8,711

8,430

8,149

7,587

7,025

Skeninge .....................

7,812

7,378

7,161

6,944

6,727

6,510

6,293

5,859

5,425

Motala...........................

19,764

18,666

18,117

17,568

17,019

16,470

15,921

14,823

13,725

Jönköping .....................

57,168

53,992

52,404

50,816

49,228

47,640

46,052

42,876

39,700

; Eksjö ...........................

22,968

21,692

21,054

20,416

19,778

19,140

18,502

17,226

15,950

i Grenna...........................

1,404

1,326

1,287

1,248

1,209

1,170

1,131

1,053

975

Växjö ..........................

53,604

50,626

49,137

47,648

46,159

44,670

43,181

40,203

37,225

Ljungby ........................

9,936

9,384

9,108

8,832

8,556

8,280

8,004

7,452

6,900

Kalmar...........................

68,076

64,294

62,403

60,512

58,621

56,730

54,839

51,057

47,275

Västervik.......................

20,052

18,938

18,381

17,824

17,267

16,710

16,153

15,039

13,925

Vimmerby .....................

13,752

12,988

12,606

12,224

11,842

11,460

11,078

10,314

, 9,550

Oskarshamn ..................

32,436

30,634

29,733

28,832

27,931

27,030

26,129

24,327

22,525

Borgholm........................

9,288

8,772

8,514

8,256

7,998

7,740

7,482

6,966

6,450

Mönsterås ....................

9,036

8,534

8,283

8,032

7,781

7,530

7,279

6,777

6,275

Mörbylånga.....................

8,208

7,752

7.524

7,296

7,068

6,840

6,612

6,156

5,700

Nybro ..........................

16,236

15,334

14,883

14,432

13,981

13,530

13,079

12,177

11,275

Visby .........................

35,280

33,320

32,340

31,360

30,380

29,400

28,420

26,460

24,500

Karlskrona .....................

62,964

59,466

57,717

55,968

54,219

52,470

50,721

47,223

43,725

Karlshamn .....................

28,944

27,336

26,532

25,728

24,924

24,120

23,316

21,708

20,100

Sölvesborg ...................

13,212

12,478

12,111

11,744

11,377

11,010

10,643

9,909

9,175

Ronneby ........................

19,728

18,632

18,084

17,536

16,988

16,440

15,892

14,796

13,700

Kristianstad.....................

57,096

53,924

52,338

50,752

49,166

47,580

45,994

42,822

39,650

Simrishamn.....................

6,912

6,528

6,336

6,144

5,952

5,760

5,568

5,184

4,800

Ängelholm .....................

24,048

22,712

22,044

21,376

20,708

20,040

19,372

18,036

16,700

Båstad........................

6,696

6,324

6,138

5,952

5,766

5,580

5,394

5,022

4,650

Hässleholm....................

25,272

23,868

23,166

22,464

21,762

21,060

20,358

18,954

17,550

Malmö ..........................

175,716

165,954

161,073

156,192

151,311

146,430

141,549

131,787

122,025

Landskrona....................

30,060

28,390

27,555

26,720

25,885

25,050

24,215

22,545

20,875

Hälsingborg.....................

99,180

93,670

90,915

88,160

85,405

82,650

79,895

74,385

68,875

Ystad ...........................

32,976

31,144

30,228

29,312

28,396

27,480j[

26,564

24,732

22,900

Lund..............................

47,232

44,608

43,296

41,984

40,672

39,360

38,048

35,424

32,800

Trälleborg .....................

19,728

18,632

18,084

17,536

16,988

16,440

15,892

14,796

13,700

Skanör med Falsterbo......

2,232

2,108

2,046

1,984

1,922

1,860

1,798

1,674

1,550

; Hörby ...........................

8,352

7,888

7,656

7,424

7,192

6,960

6,728

6,264

5,800

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 186.

9

| 1924

Kr.

1925

Kr.

1926

Kr.

1927

Kr.

1928

Kr.

1

1929

Kr.

1930

Kr,

1931

Kr.

i

1932

Kr.

! 1933

Kr.

1934

Kr.

1935

Kr.

610,788

557,676

504,564

451,452

398,340

345,228

292,116

239,004

185,892

| 132,780

79,668

;

i 26,556

28,957

26,439

23,921

21,403

1 18,885

16,367

! 13,849

11,331

8,813

6,295

! 3,777

i 1,259

9,384

8,568

7,752

(i,936

6,120

5.304

i 4,488

3,672

2,856

2,040

1 1,224

408

3,795

3,465

3,135

2,805

2,475

2,145

1,815

i 1,485

i 1,155

825

495

165

5,727

5,229

4,731

4,233

3,735

3,237

j 2,739

2,241

1,743

| 1,245

747

249

1 1,265

1,155

1,045

935

825

715

605

'' 495

385

275

165

55

8,257

7,539

6,821

6,103

5,385

4,667

3,949

! 3,231

2,513

1,795

1,077

359!

18,446

16,842

15,238

—

—

—

—

—

_

_

49,933

45,591

41,249

36,907

32,565

28,223

23,881

19,539

15,197

I 10,855

6,513

2,171

17.986

16,422

14,858

13,294

11,730

10 166

8,602

7,038

5,474

3,910

2,346

782 ''

27,255

24,885

22,515

20,145

17,775

15,405

13,035

10.665

8,295

5,925

3,555

1,185 1

8,671

7,917

7,163

6,409

5,655

4,901

4,147

3,393

2,639

1,885

1,131

377

3,772

3,444

3,116

2,788

2,460

2,132

1,804

1,476

1.148

820

492

164

46,092

42,084

38,076

34,068

30,060

26,052

22,044

18,036

14,028

10,020

6,012

2,004 j

4,623

4,221

3,819

3.417

3,015

2,613

2,211

1,809

1,407

1,005

603

201 j

5,428

4,956

4,484

4,012

3,540

'' 3,068

2,596

2,124

1,652

1,180

708

236

j 13.639

12,453

11,267

—

—

—

—

_

1 54,602

49,854

45,106

40,358

35,610

30,862

26,114

21,366

16,618

11,870

7,122

2,374

i 78,775

71,925

65,075

58,225

51,375

44,525

37,675

30,825

23,975

17,125

10,275

3,425

6,302

5,754

5,206

4,658

4,110

3,562

3,014

2,466

1,918

1,370

822

274

j 6,463

5,901

5,339

4,777

4,215

3,653

3,091

2,529

1,967

1,405

843

281

4,991

4,557

4,123

3,689

3,255

2,821

2,387

1,953

1,519

1,085

651

217

12,627

11,529

10,431

9,333

8,235

7,137

6,039

4,941

3,843

2,745

1,647

549

36,524

33,348

30,172

26,996

23,820

20,644

17,468

14,292

11,116

7,940

4,764

1,588

14,674

13,398

12,122

10,846

9,570

8,294

7,018

5,742

4,466

3,190

1,914

638

897

819

741

663

585

507

429

351

273

195

117

39

34,247

31,269

28,291

25,313

22,335

19,357

16,379

13,401

10,423

7,445

4,467

1,489

6.348

5,796

5,244

—

—

—

—

—

_

_

_

43,493

39,711

35,929

32,147

28,365

24,583

20,801

17,019

13,237

9,455

5,673

1,891

I 12,311

11,697

10,583

9,469

8,355

7,241

6,127

5,013

3,899

2,785

1,671

557

| 8,786

8,022

7,258

6,494

5,730

4.966

4,202

3,438

2,674

1,910

1,146

382

! 20,723

18,921

17,119

15,317

13,515

11,713

9,911

8,109

6,307

4,505

2,703

901

j 5,934

5,418

4,902

4,386

3,870

3,354

2,838

2,322

1,806

1,290

774

258

5,773

5,271

4,769

—

—

—

_

—

_

_

—

5,244

4,788

4,332

—

—

_

_

-

10,373

9,471

8,569

—

—

--

_

_

_

22,540

20,580

18,620

16,660

14,700

12,740

10,780

8,820

6,860

4,900

2,940

980 i

40,227

36,729

33,231

29,733

26,235

22,737

19,239

15,741

12,243

8,745

5,247

1,749 I

18,492

16,884

15,276

13,668

12.060

10,452

8,844

7,236

5,628

4,020

2,412

804 ;

8,441

7,707

6,973

6,239

5,505

4.771

4,037

3,303

2,569

1.835

1,101

367

12,604

11,508

10,412

9,316

8,220

7,124

6,028

4,932

3,836

2,740

1,644

548 j

36,478

33,306

30,134

26.962

23,790

20,618

17,446

14,274

11,102

7,930

4,758 ,

1,586 I

4,416

4,032

3,648

3,264

2.880

2,496

2,112

1,728

1,344

960 j

576 :

192 1

15,364

14,028

12,692

11,356

10,020 i

8,684

7,348

6,012

4,676

3,340

2,004 [

668 j

4,278

3,906

3,534,

—

- i

—

—

_

_

16,146

14,742

13,338

—

- |

—

_

_

112,263

102,501

92,739

82,977

73,215 i

63,453

53,691 |

43,929 i

34,167 :

24,405

14,643

4,8811

19,205

17,535

15,865

14,195

12,525

10,S55

9,185 !

7,515 j

5,845 i

4,175

2,505 i

835 ‘

63,365

57,855

52,345

46,835

41,325 1

35,815

30,305 |

24,795 |

19,285 |

13,775

8,265 j

2,755

21,068

19,236

17,404

15,572 i

13,740 j

11,908

10,076 !

8,244:

6,412 !

4,580

2,748 1

916

30,176

27,552

24,928

22,304 i

19,680 I

17,056

14,432 ;

11,808!

9,184;

6,560

3,936 i

1,312

12,604

11,508

10,412 i

9,316

8,220 i

7,124

6,028

4,9321

3,836

2,740

1,644!

548

1,426

1,302

U78

1,054

930 |

806

682

558 i

434

310

186 !

62

5,336

4,872

4,408 !

- j

—:

—

— 1

—!

-i

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 137 höft. (Nr 186.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 186.

1915

1916 !

1917 1

1918

1919

1920

1921

1922 !

1923 1

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr. !

|

Kr.

Kr.

Kr. |

Kr.

........! 20,556

19,414

18,843 I

18,272

17,701 i

17,130

16,559

15,417

14,275 i

Laholm...................

........! 17,136

16,184

15,708

15,232

14,756

14,280 j

13,804

12,852

11,900

Halmstad................

........ 55,620

52,530

50,985 |

49,440

47,S95 1

46,350 [

44,805

41,715

38,625 !

Falkenberg .............

........| 28,728

27,132

26,334 !

25,536

24,738 1

23,940

23,142

21,546 |

19,950 !

Varberg ................

........1 35,136

33,184

32,208 1

31,232

30,256 1

29,280

28,304

26,352 i

24,400 i

........ 19,080:

18,020

17,490

16,960

16,430 !

15,900 i

15,370

14,310 1

13,250 |

Göteborg ................

........i 456,804}

431,426 i

418,737

406,048

393,359 I

380,670 |

367,981

342,603 |

317,225 |

........i 16,524

15,606 |

15,147

14.688

14,229 i

13,770 i

13,311

12,393

11,475

Marstrand ............

........1 9,180

8,670 !

8,415 i

8,160

7,905 !

7,650

7,395

6,885

6,375

Uddevalla...............

........i 52,380

49,470

48,015

46,560 1

45,105

43,650

42,195

39,285

36,375 i

Strömstad

........1 19,368

18,292

17,754 ;

17,216 ;

16,678 !

16,140 S

15,602

14,526

13,450 !

Lysekil..................

........i 27,504

25,976

25,212 ''

24,448 !

23,684

22,920 I

22,156

20,628

19,100;

Vänersborg............

........! 28,008

26,452

25,674

24,896

24,118

23,340 j

22,562

21,006

19,450

........! 63,432

59,908

58,146

56,384

54,622

52,860 i

51,098

47,574

44,050 |

Alingsås ...............

........1 17,784

16,796

16,302

15,808

15,314

14,820

14,326

13,338

12,350 i

Ulricehamn ............

........j 14,112

13,328

12,936

12,544

12,152

11,760

11,368

10,584

9,800 i

........i 12,888

12,172

11,814

11,456

11,098

10,740

10,382

9,666

8,950 !

i Trollhättan ............

........1 26,964

25,466

24,717

23,968

23,219

22,470

21,721

20,223

18,725 !

Mariestad ...........

........i 32,904

31,076

30,162

29,248

28,334

27,420

26,506

24,678

22,850 !

Lidköping ............

........i 37,800

35,700

34,650

33,600

32,550

31,500

30,450

28,350

26,250 i

1 Skara ..................

.......! 27,288

25,772

25,014

24,256

23,498

22,740

21,982

20,466

18,950 i

.......; 40,788

38,522

37,389

36,256

35,123

33,990

32,857

30,591

28,325 i

i Falköping ............

........1 31,788

30,022

29,139

28,256

27,373

26,490

25,607

23,841

22,075 !

........ 11,268

10,642

10,329

10,016

9,703

9,390

9,077

8,451

7,825

........: 19,584

18,496

17,952

17,408

16,864

16,320

15,776

14,688

13,600 j

Karlstad ...............

........! 68,580

64,770

62,865

60,960

59,055

57,150

55,245

51,435

47,625

Kristinehamn .........

.........i 36,396

34,374

33,363

32,352

31,341

30,330

29,319

27,297

25,275

........ 33,876

31,994

31,053

30,112

29,171

28,230

27,289

25,407

23,52o 1

.........: 30,420

28,730

27,885

27,040

26,195

25,350

24,505

22,815

21,125 !

i sank- ..................

.........j 11,916

11,254

10,923

10,592

10,261

9,930

9,599

8,937

8,275

Örebro ..................

.........1 122,436

115,634

112,233

108,832

105,431

102,030

98,629

91,827

85,025 |

! Askersund ...........

.......... 12,816

12,104

11,748

11,392

11,036

10,680

10,324

9,612

8,900 j

.........! 12,744

12,036

11,682

11,328

10,974

10,620

10,266

9,558

8,850

Lindesberg ............

..... . i 19,404

18,326

17,787

17,248

16,709

16,170

15,631

14,553

13,475 ''

Västerås ..............

......... 72,144

1 68,136

i 66,132

64,128

62,124

60,120

58,116

54,108

50,100 i

....... 17,064

16,116

15,642

15,168

14,694

14,220

13,746

12,798

11,850 !

Köping..................

.........| 25,524

24,106

| 23,397

i 22,688

21,979

21,270

20,561

\ 19,143

17,725 I

....... ! 48,636

45,934

44,583

| 43,232

41,881

1 40,530

39,179

| 36,477

33,775 i

.........! 65,484

i 61,846

60,027

58,208

56,389

i 54,570

52,751

49,113

, 45,476 i

1 Hedemora ...........

.........: 24,732

! 23,358

22,671

21,984

21,297

j 20,610

19,923

| 18,549

17,175 |

i Säter ...................

........., 2,844

2,686

2,607

2,528

2,449

2,370

2,291

1 2,13*3

, 1,975

1 Gävle .................

.........i 83,520

78,880

1 76,560

1 74,240

71,920

1 69,600

67,280

i 62,640

1 58,000;

i Söderhamn ...........

........i 30,132

28,458

! 27,621

26,784

25,947

I 25,110

24,273

22,599

| 20,9251

Hudiksvall ...........

.........: 35,856

33,864

32,868

31,872

30,876

! 29,880

28,884

| 26,892

i 24,900

Härnösand ...........

.........! 43,524

41,106

39,897

38,688

37,479

i 36,270

35,061

j 32,64*0

30,225 ;

Sundsvall

........: 75,996

71.774

69,663

i 67,552

65,441

i 63,330

61,219

56,997

j 52,775

i Örnsköldsvik

........ i 23,364

22,066

21,417

20,768

20,119

19,470

18,821

17,523

j 16,225

Sollefteå ..............

....... 33,876

31,994

31,053

30,112

29,171

28,230

27,289

25,407

23,525 ■

i Östersund..............

........ I 55,584

52,496

50,952

49,408

47,864

46,320

44,776

41,688

38,600 ''

! Umeå .................

.........! 36,288

34,272

33,264

32,256

31,248

30,240

29,232

27,216

25,200

Skellefteå..............

17,244

16,286

15,807

15,328

14,849

14,370

13,891

12,933

11,9/5

.........! 34,992

33,048

32,076

j 31,104

30,132

29,160

28,188

26,244

24,300

Piteå....................

.........j 9,360

j 8,840

8,580

8,320

8,060

7,800

7,540

7,020

6,500

| Haparanda ...........

......... 13,428

! 12,682

12,309

'' 11,936

! 11,563

11.190

10,817

10,071

9,325

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 186.

11

1924

Kr.

1925

Kr.

1926

Kr.

1927

Kr.

1928

Kr.

1929

Kr.

1930

Kr.

1931

Kr.

1932

Kr.

1933

Er.

1934

Kr.

1935

Kr.

: 13,133

11,991

10,849

9,707

8,565

7,423

6,281

5,139

3,997

2,855

1,713

571

! 10,948

9,996

9,044

8,092

7,140

6,188

5,236

4,284

3,332

2,380

1,428

476

| 35,535

32,445

29,355

26,265

23,175

20,085

16,995

13,905

10,815

7,725

4,635

1.545

| 18,354

16,758

15,162

13,566

11,970

10,374

8,778

7,182

5,586

3,990

2,394

798

| 22,448

20,496

18,544

16,592

14,640

12,688

10,736

8,784

6,832

4,880

2,928

976

12,190

11.130

10,070

9,010

7,950

6,890

5,830

4,770

3,710

2,650

1,590

530

1 291,847

266,469

241,091

215,713

190,335

164,957

139,579

114,201

88,823

63,445

38,067

12,689

10,557

9,639

8,721

7,803

6,885

5.967

5,049

4.131

3,213

2.295

1,377

459

5.865

5,355

4,845

4.335

3,825

3,315

2,805

2,295

1,785

1,275

765

255

i 33,465

30,555

27,645

24,735

21,825

18,915

16,005

13,095

10.185

7,275

4,365

1,455

12,374

11,298

10,222

9,146

8,070

6,994

5,918

4,842

3,766

2,690

1.614

538

17,572

16,044

14.516

12,988

11,460

9,932

8,404

6.876

5,348

3,820

2,292

764

17,894

16,338

14.782

13,226

11,670

10,114

8.558

7,002

5,446

3,890

2,334

778

! 40,526

37,002

33,478

29,954

26,430

22,906

19,382

15,858

12,334

8,810

5,286

1,762

11,362

10,374

9,386

8,398

7.410

6,422

6.434

4,446

3,458

2,470

1,482

494

9,016

8.232

7,448

6,664

5,880

5,096

4,312

3,528

2,744

1,960

1.176

392

8,234

7,518

6,802

6.086

5,370

4,654

3,938

3,222

2,506

1,790

1.074

358 j

17,227

15,729

14,231

12.733

11,235

9,737

8,239

6,741

5,243

3,745

2,247

749

i 21.022

19.194

17,366

15,538

13.710

11,882

10,054

8,226

6,398

4,570

2,742

914

! 24.150

22,050

19,950

17,850

15,750

13,650

11,550

9.450

7,350

5,250

3,150

1,050

17.434

15,918

14,402

12.886

11,370

9,854

8,338

6.822

5,306

3,790

2,274

758

26,059

23,793

21,527

19,261

16,995

14,729

12.463

10,197

7,931

5,665

3,399

1,133

20.309

18,543

16.777

15,011

13,245

11,479

9.713

7,947

6,181

4,415

2,649

883

7,199

6,573

5,947

5.321

4,695

4,069

3,443

2,817

2,191

1,565

939

313

! 12,512

11,424

10,336

—

—

—

—

—

—

—

—

—

I 43,815

40.005

36,195

32,385

28,575

24,765

20,955

17.145

13,335

9.525

5,715

1,905

; 23,253

21,231

19,209

17,187

15,165

13,143

11,121

9,099

7,077

5,055

3,033

1,0111

21.643

19,761

17,879

15,997

14,115

12,233

10,351

8,469

6,587

4.705

2,823

941

19,435

17.745

16,055

14.365

12.675

10,985

9,295

7,605

5,915

4,225

2,535

845

• 7,613

6,951

6,289

'' -

—

—

—

—

—

—

—

| 78,223

71,421

64,619

57,817

51,015

44,213

37,411

30,609

23,807

17,005

10,203

3,401

8,188

7,476

6,764

6,052

5,340

4,628

3,916

3,204

2,492

1,780

1,068

356

i 8,142

7,434

6,726

6,018

5,310

4,602

3,894

3,186

2,478

1,770

1,062

354

12,397

11,319

10,241

9,163

8,085

7,007

5,929

4,851

3.773

2,695

1,617

539

46.092

42,084

38,076

34,068

30,060

26,052

22,044

18,036

14.028

10,020

6,012

2,004

10,902

9,954

9,006

8.058

7,110

6.162

5,214

4,266

3,318

2,370

1,422

474

16.307

14.889

13,471

12,053

10,635

9.217

7,799

6,381

4,963

3,545

2,127

709

31,073

28,371

25,669

22,967

20,265

17,563

14,861

12,159

9,457

6.755

4,053

1,351

: 41,837

38,199

34,561

30,923

27,285

23,647

20,009

16.371

12,733

9,095

5,457

1,819

15,801

14.427

13,053

11.679

10,305

8,931

7,557

6,183

4,809

3,435

2,061

687

1,817

1,659

1,501

1.343

1,185

1.027

869

711

553

395

237

79

53,360

48,720

44,080

39,440

34,800

30,160

25,520

20,880

16,240

11,600

6,960

2,320

! 19,251

17,577

15,903

14,229

12,555

10,881

9,207

7,533

5,859

4,185

2,511

837

22,908

20,916

18,924

16,932

14,940

12,948

10,956

8,964

6,972

4,980

2,988

996

27,807

25,389

22,971

20,553

18,135

15,717

13,299

10,881

8,463

6,045

3,627

1,209

48,553

44,331

40,109

35,887

31,665

27.443

23,221

18.999

14,777

10,555

6,333

2,111

i 14,927

, 13,629

12,331

11,033

9,735

8,437

7,139

5,841

4,543

3,245

1,947

649

: 21,643

19,761

17,879

—

—

—

—

—

—

—

—

—

35,512

32,424

29,336

26,248

23,160

20,072

16,984

13,896

10,808

7,720

4,632

1,544

23,184

21.168

19,152

17.136

15,120

13,104

11,088

9,072

7,056

5,040

3,024

1,008

1 11,017

10,059

9,101

8,143

7,185

6,227

5,269

4.311

3,353

2,395

1,437

479

: 22,356

20,412

18,468

16,524

14,580

12,636

10,692

8,748

6,804

4,860

2,916

972

5,980

5,460

4,940

4,420

3,900

3,380

2,860

2,340

1,820

1,300

780

260

8,579

7,833

7.087

6,341

5,595

4,849

4,103

3,357

2,611

1,865

1,119

373

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 186.

2 §•

Landstingen och de städer, som ej deltaga i landsting, erhålla

årligen tillhopa 2,800,000 kronor.

o C

° §■

Hushållningssällskapen erhålla årligen tillhopa 1,750,000 kronor.

4 §•

Till grund för fördelningen dels mellan landstingen och städer,

som ej deltaga i landsting, dels ock mellan hushållningssällskapen skall

tillsvidare läggas i det förra fallet landstingsområdenas och nämnda

städers, i det senare fallet hushållningssällskapsområdenas folkmängd.

5 §•

Statskontoret skall varje år låta till vederbörande utbetala de i

1 § föreskrivna ersättningsbeloppen under april månad samt de i 2 och

3 §§ föreskrivna, så snart folkmängdsuppgifterna blivit tillgängliga.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1915.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 186.

13

Förslag

till

förordning angående statsverkets fond av rusdrycksmedel.

i §•

Av statsverkets inkomster av brännvinstillverkningsskatt, maltskatt,

punschskatt och brännvinsförsäljningsmedel skall, efter restitution för

denaturerat brännvin och för malt, som vid skattepliktigt bryggeri

omedelbart använts för tillverkning av svagdricka, till en särskild fond

avsättas vad som för varje år överskjuter ett belopp av 39,000,000

kronor.

Skulle för tre på varandra följande år medeltalet av ovannämnda

inkomster understiga 39,000,000 kronor, skall därefter vad som överskjuter

detta medeltalsbelopp avsättas till fonden. På enahanda sätt

förfares, om därefter vid årligen verkställd uträkning befinnes att medeltalet

av ovannämnda inkomster under närmast föregående tre år ytterligare

nedgått.

2 §•

Fonden, som benämnes statsverkets fond av rusdrycksmedel, är

avsedd att i främsta rummet användas för reglering av sådana ekonomiska

lörhållanden, som äro en följd av mera ingripande åtgärder till rusdryckshanteringens

begränsande eller avveckling.

Där särskilda omständigheter därtill föranleda, må fondens medel

även kunna användas för andra sociala ändamål.

3 §•

Fonden göres räntebärande och förvaltas av statskontoret i enlighet

med de närmare föreskrifter, Kungl. Maj:t meddelar.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 186.

4 §•

Fondens avkastning skall, efter avdrag av förvaltningskostnaderna,

läggas till kapitalet.

5 §.

Om sättet för fondens användning besluta Kungl. Magt och Riksdagen

gemensamt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1915.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 186.

15

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 4 april 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve EHRENSVÄRD,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

friherre ÅDELSWÄRD,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet friherre Adelswärd anförde härefter

Inledning.

I särskilda motioner hemställdes vid riksdagarna 1907 och 1908

om avlåtande av skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan, att Kungl.

Maj:t måtte genom en kommitté, bestående av för frågans lösning i

angiven riktning intresserade personer, låta verkställa en allsidig utredning

rörande möjligheten för ett statens, kommunernas, landstingens

och hushållningssällskapens fullständiga frigörande från deras ekonomiska

beroende av från rusdryekshanteringen härflytande medel samt för

Riksdagsskrivelse,

och

kommittétillsättning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Rusdrycks
medelskom
mitténs
förslag.

16 Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 186.

Riksdagen framlägga resultatet av denna utredning med de förslag,

vartill samma utredning kunde föranleda.

På grund därav att Riksdagens kamrar stannade vid olika beslut,

förföll frågan vid båda tillfällena.

Genom enskild motion kom denna angelägenhet under prövning

jämväl av 1909 års Riksdag, som i skrivelse till Kungl. Magt den 25

maj 1909 anhöll, det täcktes Kungl. Magt låta på lämpligaste sätt

verkställa en allsidig utredning rörande statens, kommunernas, landstingens

och hushållningssällskapens frigörande i större eller mindre omfattning

från deras ekonomiska beroende av från rusdryckshanteringen

härflytande medel samt för Riksdagen framlägga resultatet av denna

utredning med de förslag, vartill samma utredning möjligen kunde

föranleda.

Vid föredragning av denna Riksdagens skrivelse beslöt Kungl.

Maj:t enligt nådigt brev den 20 augusti 1909 att uppdraga åt en kommitté

att verkställa en allsidig utredning av den art Riksdagen sålunda

begärt samt därefter till Kungl. Magt inkomma med de utlåtanden och

förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

I denna kommitté förordnades till ordförande ledamoten av Riksdagens

Första kammare, f. d. landshövdingen A. T. Odelberg samt till

ledamöter numera ledamöterna av nämnda kammare, redaktören C. G.

Ekman, hemmansägaren O. A. Ericsson i Ovanmyra, bleckslagerimästaren

S. H. Kvarnzelius och riksgäldsfullmäktige G. F. Östberg

ävensom v. häradshövdingen F. B. Hegardt och överdirektören K. M.

Lindeberg.

Den 29 december 1911 avgav kommittén betänkande och förslag

i ämnet.

Kommitténs hemställan avsåg, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att

l:o) dels besluta, att de i förordningen den 9 juni 1905 angående

försäljning av brännvin omförmälda försäljnings avgifter och vinstmedel

skulle ingå till statsverket;

dels antaga ett av kommittén utarbetat, vid dess betänkande fogat

förslag till ändrad lydelse av 15, 21, 24 och 25 §§ i nyssnämnda förordning

järnte övergångsstadganden;

dels ock besluta, att de till 1905 års brännvinsförsäljningsförordning

hörande övergångsstadganden skulle upphöra att äga tillämpning;

2:o) dels antaga ett likaledes av kommittén utarbetat, vid dess

betänkande fogat förslag till förordning angående ersättning till städer

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 186.

och vissa köpingar, landsting och hushållningssällskap för till statsverket

indragna brännvinsförsäljningsmedel;

dels bevilja erforderliga medel till gäldande av de i förordningen

bestämda ersättningsbelopp;

3:o) dels medgiva vidtagande av sådan ändring i gällande grunder

rörande statsbidrag till avlönande av de i §§ 1 och 2 av gällande kungörelse

angående avlöning åt lärare vid folkskolor och småskolor omnämnda

lärare, att till gäldande av där fastställda avlöningsförmåner

skoldistrikt må av statsmedel bekomma ett årligt bidrag, motsvarande

nio tiondedelar av den kontant utgående minimibegynnelselönen jämte

ersättning för samtliga minimiålderstilläggen;

dels ock höja det under riksstatens åttonde huvudtitel uppförda

förslagsanslaget till lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor

med därför erforderligt belopp;

4:o) till beredande av ersättning för vad jämlikt 25 § förordningen

den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin skall avsättas för

att användas till främjande av nykterhet och motarbetande av dryckenskapens

följder, anvisa ett årligt anslag av 170,000 kronor;

5:o) till gäldande av de ersättningsbelopp, vilka jämlikt kungörelsen

den 12 juli 1907 angående ersättning till gästgivare, som avstå från

dem jämlikt 10 § i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljningav

brännvin tillkommande rätt till iskänkning av brännvin, skola utgå

av brännvinsförsäljningsmedlen, årligen anvisa därför erforderligt belopp;

ävensom

6:o) besluta, att till en särskild fond, som skulle ställas under

statskontorets förvaltning och över vilkens användning Kungl. Maj:t

och Riksdagen gemensamt skulle besluta, skulle avsättas den summa,

varmed sammanlagda beloppet av följande statsverkets inkomster översköte

40,800,000 kronor, nämligen:

a) brännvinstillverkningsskatt, efter restitution för denaturerat

brännvin;

b) maltskatt, efter restitution för malt, som använts för tillverkning

av svagdricka;

c) punschskatt;

d) brännvinsförsäljningsmedel efter avdrag av vederlag för nedlagda

utskäukningsrättigheter och av Riksdagen beslutade utgifter för

främjande av nykterhet och motarbetande av dryckenskapens följder.

Vid kommitténs betänkande äro avgivna åtskilliga reservationer

nämligen, förutom några avseende motiveringen och utredningens läggning,

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 137 höft. (Nr 186.) 3

Vid rusdr

y ck smedelskommitténs

betänkande

fogade reservationer.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Hörda

myndigheter

och korporationer.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 186.

av herr Odelberg i fråga om det i punkt 6 framställda förslaget

om en lagstadgad begränsning av de staten tillfallande rusdrycksmedel,

vilka skulle få användas för statsregleringens behov,

av herr Hegardt angående övergångsstadgandena vid kommitténs

förslag till förändrad lydelse av 15, 21, 24 och 25 §§ i brännvinsförsäljningsförordningen

(punkt 1) samt angående den föreslagna ersättningen

till städer m. fl. för indragna brännvinsförsäljningsmedel (punkt 2),

av herr Lindeberg beträffande sistnämnda ersättning i vad den

avser städerna Gren na och Säter (punkt 2),

av herr Östberg i fråga om i 15 § 8 mom. bränn vinsförsäljningsförord

mbl gen föreslagen befogenhet för kontrollstyrelsen att besluta om

ansvarsfrihet för brännvinsförsäljningsbolagen ävensom beträffande det

ifrågasatta utövandet av kontroll över bolagen genom nämnda styrelse

(punkt 1), samt

av herrar Ekman, Ericsson och Kvarnzelius dels i fråga om den

till stadskommunerna och vissa köpingar utgående ersättningen (punkt 2),

dels i fråga om maximibeloppet av de till staten inflytande rusdrycksmedlen,

vilket skulle få användas till de ordinarie statsbehovens fyllande

(punkt 6), dels ock slutligen i fråga om sättet för fonderingen av överskjutande

rusdrycksmedel och användningen av dessa medel (punkt 6).

Den närmare innebörden såväl av kommitténs som reservanternas

förslag likasom ock den motivering som förebragts för de olika förslagen

torde jag efter omständigheterna få beröra eller närmare utveckla

vid den efterföljande behandlingen av de särskilda förslagen.

Över kommitténs förslag hava utlåtanden infordrats från åtskilliga

myndigheter, varjämte ett antal korporationer, som ansågos hava särskilt intresse

av förevarande frågas behandling, beretts tillfälle att yttra sig i ämnet.

De ifrågavarande myndigheterna och korporationerna voro

överståthållarämbetet och Kungl. Maj:ts befallningshavande i länen,

landstingen,

kommunalstyrelserna i städerna och de övriga orter, i vilka under

försäljningsåret 1904/05 minuthandel med och utskänkning av brännvin

varit jämlikt § 11 mom. 2 i förordningen av den 24 maj 1895 angående

försäljning av brännvin överlåten åt bolag,

lantbruksstyrelsen,

hushållningssällskapen,

svenska sällskapet för nykterhet och folkuppfostran,

Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling samt

styrelsen för svenska stadsförbundet.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 186.

Såväl det av nämnda kommitté, vilken jag härefter benämner rusdrycksmedelskommittén,

avgivna betänkande som ock de däröver inkomna

yttranden från myndigheter och korporationer hava remitterats

till den av Kungl. Maj:t den 17 november 1911 tillsatta s. k. nykterhetskommittén.

Sistnämnda kommitté har den 15 december 1912 i anledning härav

avgivit utlåtande och förslag i ämnet samt därvid jämväl överlämnat

en inom kommittén utförd systematisk sammanställning av de över

rusdrycksmedelskommitténs betänkande avgivna yttranden.

Nykterhetskommitténs utlåtande torde jämte nyssnämnda sammanställning

få såsom bilaga fogas till detta protokoll och i det efterföljande

betecknas bil.

Innan jag nu övergår till behandlingen av de särskilda föreliggande

förslagen, anser jag mig böra till prövning upptaga frågan,

huruvida den nuvarande tidpunkten är lämpligt vald för avgörande av

det omfattande och i vårt samfundsliv djupt ingripande spörsmålet om

statens, kommunernas in. fl. frigörande från beroendet av rusdrycksmedlen.

Jag föranledes härtill närmast därav, att några myndigheter

avstyrkt rusdrycksmedelskommitténs förslag under hänvisning till nu

pågående utredningar i kommunalskatte-, fattigvårds- och nvkterhetsfrågorna.

Vid bedömandet av denna fråga måste man i främsta rummet

göra klart för sig vad man vill vinna med ett frigörande från beroendet

av rusdrycksmedlen i berörda avseende. I själva verket lärer

väl knappast råda någon meningsskiljaktighet om syftet med eu sådan

åtgärd. Den avser att undanröja det kanske mest svåröverkomliga

hindret för ett ändamålsenligt och verksamt strävande att genom lagstiftning

och andra positiva åtgöranden från samhällets sida frigöra

folket från de skadliga verkningarna av rusdryckerna. Vid sådant förhållande

är frågans upptagande till avgörande vid denna tidpunkt, då

nykterhetskommitténs arbete i övrigt icke ännu är slutfört, icke blott

icke till hinder för dess fortsatta arbete, utan tvärtom är det ägnat att

i hög grad underlätta detta arbete i dess fortsättning, om klarhet kan

vinnas på nu förevarande punkt.

Frågans samband med kommunalskatteproblemet och den pågående

fattigvårdslagstiftningsutredningen torde ej heller teoretiskt vara sådant,

att icke de olika spörsmålen kunna lösas var för sig. För det fortsatta

kommunalskattelagstiftningsarbetet kan det till och med praktiskt taget

Nykterhets
kommittén.

Den nuvarande

tidpunktens

lämplighet

för frågans

upptagande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 186.

vara eu fördel, att man i förevarande mycket betydelsefulla punkt vet

vad man har att räkna med.

Jag anser alltså, att nu pågående utrednings- och lagstiftningsarbeten

på angivna områden icke utgöra hinder för frigörelsefrågans

upptagande vid denna tidpunkt, utan att detta tvärtom med hänsyn till

dessa arbeten i stort sett är positivt fördelaktigt.

Vad själva saken beträffar, anser jag det knappast tinnes någon

angelägenhet av större vikt för ett framgångsrikt arbete till skapande

av ökad folknykterhet, än att verksamma åtgärder vidtagas för samhällets

frigörande från beroendet av rusdrvcksmedlen. Då jag nu går

att göra framställning i sådant syfte, tillåter jag mig till eu början till

prövning upptaga de olika förslag, som under ärendets förberedande

behandling blivit framställda.

Brämmnsforsäljningsmedlens indragning till statsverket.

Rusdrycksmedelskommitténs så att säga grundläggande förslag

avser beslut om samtliga brännvinsförsäljningsmedels indragning till

statsverket. En sådan åtgärd utgör i själva verket, såsom ock av kommittén

blivit framhållet, den nödvändiga förutsättningen för kommunernas,

landstingens och hushållningssällskapens frigörande från ekonomiskt beroende

av rusdrycksmedlen. Om någon annan anordning för vinnande

av sist angivna syfte har ej heller något förslag framställts under

sakens förberedande behandling.

Samtliga i ämnet gjorda uttalanden synas ock vara eniga därutinnan,

att ett beslut av ifrågavarande slag med nödvändighet kräver, att

kommunerna, landstingen och hushållningssällskapen erhålla gottgörelse

för de inkomster, som de därigenom skulle förlora och med vilka de

må hava räknat vid ordnandet av sin ekonomi för lång tid framåt. För

egen del finner jag också naturligt, att åtgärder i sådant syfte vidtagas.

Om enighet råder om nu angivna allmänna principer, gå å andra

sidan meningarna så mycket mera i sär, när det gäller sättet för

dessa grundsatsers genomförande i praktiken.

Den första fråga, som härvid möter, är spörsmålet, huruvida ersättningen

till kommunerna, landstingen och hushållningssällskapen skall utgå

såsom direkt statsanslag eller på sådant sätt att staten övertager utgifter,

som åligga dessa eller eljest i verkligheten bestridas med ifrågavarande

inkomster.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 186.

21

Ersättning för den s. k. kommunandelen.

Rusdrycksmedelskommittén har härom anfört, bland annat, följande:

»Det senare sättet för ersättningens bestämmande medför den stora fördelen,

att förhållandena då bliva ordnade en gång för alla, så att frågor om förändringar

av ersättningens storlek ej kunna sedermera förekomma, och synes därför vara

att föredraga i de fall, då det kan användas utan särskilda svårigheter. Kommittén

har ansett denna form för ersättningen kunna och böra väljas för den del av brännvinsförsäljningsmedlen,

som fördelas mellan landets samtliga primärkommuner efter

folkmängden, och har trott sig kunna framlägga ett förslag i sådant avseende, som

tillfredsställer det viktiga kravet på likställighet emellan kommunerna. Däremot

synes ersättningen för städernas och vissa andra kommuners direkta andelar av

brännvinsförsäljningsmedlen icke kunna lämnas i annan form än kontanta anslagav

statsmedel, då dessa ersättningar, enligt vad kommittén redan i det föregående

uttalat, böra bestämmas i förhållande till de andelar, kommuner och övriga institutioner

äga åtnjuta enligt föreskrifterna i nu gällande brännvinsförsäljningsförordning,

och således icke komma att stå i förhållande till de särskilda kommunernas storlek

eller till deras utgifter av olika slag. Att en del av landstingens och hushållningssällskapens

utgifter övertoges av staten, kunde möjligen låta sig göra, men

då det synes både för staten och allmänheten bäst, att de förvaltningsuppgifter,

som nu tillhöra landstingen och hushållningssällskapen, fortfarande handhavas av

dessa institutioner, har kommittén även i fråga om dem ansett sig böra föreslå,

att ersättning lämnas genom direkta statsanslag.

Då kommittén ansett önskvärt, att ersättning för de till kommunerna efter

folkmängd utgående brännvinsförsäljningsmedlen beredes genom statens övertagande

av någon utgift, som nu åligger kommunerna, har det gällt att finna en sådan

kommunal utgift, som utgår inom alla kommuner och som drabbar dem i förhållande

till deras folkmängd. Det är därför icke möjligt att föreslå överflyttande

på staten av större eller mindre del av väghållning sbesvär et, ehuru staten redan

lämnar bidrag för berörda ändamål och ehuru lättnad i denna tunga är för landsbygden

särdeles eftersträvansvärd. Och enär städerna icke deltaga i utgifter för

väghållningen, stöter man på den stora svårigheten att för städernas del finna en

motsvarande pålaga, vars borttagande skulle giva städerna samma lättnad, som

bereddes landskommunerna. Men dessutom är att märka, att väghållningsbesväret

drabbar synnerligen ojämnt i olika delar av landet och icke heller träffar de skattskyldiga

inom samma kommun likformigt.

Kommittén har ej heller kunnat föreslå, att staten skall övertaga någon del

av kommunernas utgifter för fattigvården. Visserligen har den åsikt numera börjat

gorå sig gällande, att omvårdnaden om de fattiga och orkeslösa i samhället icke

vore blott och bart en kommunal angelägenhet utan ock bör tillhöra statens verksamhetsområde

och därför kunde göra anspråk på understöd från statens sida.

Frågan om förändrad lagstiftning angående fattigvården är emellertid som känt

för närvarande föremål för utredning av en särskild kommitté, och det torde redan

av denna anledning få anses mindre lämpligt att föreslå några åtgärder, ägnade

Rusdrycksmedelskommittén.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Myndigheter

och korporationer.

Nykterhets
kommittén.

Departements
chefen.

22 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 186.

att föregripa omförmälda utredning, vartill kommer, att fattigvårdsförhållandena

stå i visst samband med den föreslagna ålderdomsförsäkringen.

I fråga om skolväsendet föreligga enligt kommitténs uppfattning icke samma

betänkligheter, som göra sig gällande beträffande väghållningsbesväret och fattigvården.

De kostnader, som i detta avseende åligga kommunerna, utgöra en ganska

väsentlig anpart av deras utgiftsstat. Staten har också, erkännande att ifrågavarande

angelägenhet vore såväl ett stats- som ett kommunalt intresse, redan funnit

sig manad att kraftigt understödja densamma, nämligen i form av bidrag till folkskollärares

och småskollärares avlöning. Under sådana förhållanden och då här

föreligger en utgift, som träffar både lands- och stadskommuner, har kommittén

ansett den del av brännvinsmedlen, som enligt vad ovan blivit sagt fördelas efter

folkmängden mellan samtliga kommuner i riket, kunna ersättas genom en höjning

av statens bidrag till folkskollärares och småskollärares avlöning.»

Såsom av nykterhetskommitténs utlåtande framgår, har flertalet

av de i ämnet hörda myndigheterna och korporationerna tillstyrkt rusdrycksmedelskommitténs

förslag i denna punkt, under det att i några av

de inkomna yttrandena framställts anmärkningar mot detsamma. Dessa

gå huvudsakligen ut på att med antagande av rusdrycksmedelskommitténs

förelag skolväsendet icke skulle i samma grad som förut bliva

en kommunal angelägenhet, att det måste anses olämpligt, att ett statens

vederlag till kommunerna skulle få formen av statens övertagande av

en kommunal utgift, vars storlek sammanhänger med en så oberäkneligfaktor

som löneregleringar, samt att det varit önskligt om ett mera

direkt och naturligt samband funnes mellan den inkomst, varom här

är fråga, och de ändamål, vartill samma inkomst skulle användas, ävensom

att en med de verkliga förhållandena mera överensstämmande

beräkningsgrund än den, vilken kommittén föreslagit, borde komma

till användning vid bestämmandet av det belopp, varmed staten bidroge

till avlönande av lärarbefattningar vid folkskolorna.

Nykterhetskommittén har för sin del tillstyrkt rusdrycksmedelskommitténs

förslag i denna punkt.

Till förevarande frågas belysning tillåter jag mig till en början

erinra därom, att enligt 25 § brännvinsförsäljningsförordningen skola,

sedan vissa andelar av brännvinsförsäljningsmedlen, på sätt jag längre

fram skall närmare utveckla, avsatts till städer, landsting och hushållningssällskap

m. fl. ändamål, återstående medel fördelas av statskontoret

efter folkmängden mellan samtliga kommuner i riket. Enligt uppgift

i rusdrycksmedelskommitténs betänkande utdelades med stöd av ifråga
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 186. 23

varande bestämmelse till kommunerna under år 1910 i runt tal 3,900,000

kronor.

Av vad som anmärkts mot rusdrycksmedels kommitténs förslag i

förevarande ämne, torde vara särskilt beaktansvärt, att den utgift, som

staten, enligt vad som ifrågasättes, skulle komma att få vidkännas,

skulle till sin framtida storlek bliva mer eller mindre oberäknelig.

Givet är också att denna utgift kan komma att överstiga den årliga

summan av de nuvarande kommunandelarna, särskilt om, såsom man

torde kunna förutsätta, lärarpersonalens löner skulle bliva föremål förökning.

Då jag emellertid anser en ökning av statens bidrag till folkskoleväsendet

i och för sig vara av omständigheterna motiverad, ser

jag i nu berörda förhållande icke något hinder för att vid indragning

till staten av de så kallade kommunandelarna bereda kommunerna

ersättning på sätt de båda kommittéerna föreslagit.

Då jag ej heller i övrigt har något att erinra mot ifrågavarande

förslag, tillstyrker jag detsamma.

Den ökning av det under åttonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget

till ^ lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor, som

blir en följd av ett beslut i överensstämmelse med nämnda förslag,

skulle emellertid äga rum först med ingången av år 1915, i följd varav

förslag därom icke bör föreläggas Riksdagen förr än år 1914.

Ersättningen till städer och vissa köpingar.

Enligt 25 § i gällande brännvinsförsäljningsförordning skola de

avgifter, som enligt förordningen inflyta för rättigheterna till detaljhandel

med brännvin, ävensom den nettovinst av rörelsen, som bolag

enligt 21 § skall avstå, fördelas för stad sålunda, att 29/100 av bolagets

nyssnämnda avgifter och nettovinst tillfalla staden.

Enligt övergångsstadgandena i förordningen, vilken i fråga om

stad trädde i kraft den 1 oktober 1907, skola städerna för de första

tolv försäljningsåren, under vilka förordningen äger tillämpning, åtnjuta,

utöver nämnda andelar, av de i varje stad inflytande brännvinsförsäljningsmedlen
första

året .................................................. 19/100

andra » 17/.0„

tred.je » ................................................... 15/100

fjärde » 18/ioo

femte » u/ioo

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Rusdrycks
medélskom
mittén.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 186.

sjätte året .................................................. 9/ioo

sjunde » .................................................. V100

åttonde )) °/ioo

nionde 5> Vxoo

tionde » 3/ioo

elfte )) 2/ioo

tolfte )) Vioo
Rusdrycksmedelskommitténs

förslag avser, att såsom ersättning

för de indragna brännvinsförsäljningsmedlen till städer och vissa köpingar

från år 1921 utbetalas 29/ioo av medeltalet för de i städerna och köpingarna

under perioden 1900/01—1910 influtna brännvinsförsäljningsmedlen.

För åren 1915—1920 skulle ersättningsbeloppet ökas med resp. 7, 5, 4,

3, 2 och 1 tjuguniondelar av detsamma.

Vid bedömandet av detta förslag är det två huvudfrågor att i

främsta rummet taga i betraktande. Det gäller att bestämma beräkningsgrunden

för ersättningen samt att avgöra, huruvida, på sätt nykterhetskommittén

föreslagit, en småningom skeende fullständig avskrivning av

ersättningsbeloppen bör äga rum. Jag ber nu att först få upptaga till

behandling den förra frågan.

Ersättningens beräknande.

Rörande sitt här ovan refererade förslag i fråga om ersättningsbeloppens

beräknande har rusdrycksmedelskommittén anfört, bland

annat, följande:

»Vid bestämmande av dessa belopp blir första frågan, huruvida man till grund

för beräkningen skall lägga förhållandena under det senaste år, för vilket uppgiftei

äro tillgängliga, d. v. s. år 1910, eller om man ock skall gorå avseende å förhållandena

under föregående år. En inom kommittén uppgjord, vid betänkandet fogad tabell

över i städer och vissa köpingar influtna försäljningsmedel visar, att dessa medel

influtit mycket ojämnt under den senaste tioårsperioden, beroende detta på flera

omständigheter såsom konsumtionens storlek, förhållandet mellan de försålda varornas

inköps- och försäljningspris, den större eller mindre sparsamheten vid bolagens förvaltning

samt det tillfälliga förbud mot brännvinsförsäljning, som år 1909 utfärdades

i anledning av den då pågående arbetsinställelsen. För de tre senaste åren har

ytterligare en omständighet tillkommit, nämligen att genom 1905 års förordning de

privilegierade gästgivarnes rättighet att sälja brännvin blev inskränkt till utskänkning

samt att sedermera ett flertal av dessa gästgivare mot ersättning avstått även

från sin utskänkningsrätt. Härigenom liar omsättningen hos åtskilliga bolag och

därmed även det allmännas inkomst rätt betydligt ökats. Under år 1910 höjdes

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 186. 25

på visst sätt försäljningspriset på brännvin, därigenom att det föreskrevs, att bolagen

ej finge hålla mer än ett pris å varje brännvinssort oavsett den myckenhet, som

såldes, eller med andra ord, den rabatt, som förut plägat lämnas vid försäljning av

20 liter och däröver, borttogs. Under dessa förhållanden är det tydligen ej lämpligt

att vid bestämmande av städernas ersättning utgå från vare sig det senaste eller

de tre senaste åren, utan har kommittén ansett de sista tio årens medeltal böra

läggas till grund för ifrågavarande beräkning, dock att för de städer och köpingar,

som ej haft försäljningsbolag alla dessa år, medeltalet beräknas allenast å det antal

år, bolag där funnits.

Därest under dessa tio år försäljningsmedlens fördelning hela tiden skett efter

samma grunder, läge det närmast till hands att beräkna medeltalet av de belopp,

som verkligen tillfallit varje särskild stad. Men så har icke varit fallet. Av de

under försäljningsåren 1900—1901 t. o. m. 1906—1907 inflytande medlen erhöllo

de flesta städerna 50 hundradedelar, men några — som icke överlåtit brännvinshandeln

åt bolag — endast 40 och de, som ej tillhörde landsting, 70 hundradedelar;

av de under året 1907—1908 influtna medlen erhöllo städerna 48 hundradedelar

samt av de medel, som inflöto 1909 och 1910, resp. 46 och 44 hundradedelar. Det

blir därför nödvändigt att för varje särskild stad och med stad i detta avseende

likställd kommun beräkna medeltalet för de tio senaste åren av de inom staden

eller kommunen influtna försäljningsavgifter och vinstmedel samt härå tillämpa bestämmelsen,

att staden därav skall erhålla 29 hundradedelar ävensom under en övergångsperiod,

varav nu (årsskiftet 1911—1912) återstå åtta år, ytterligare vissa

bråkdelar, lämpade i enlighet med övergångsbestämmelserna i 1905 års förordning.

De medel, som inflyta under ett år, bliva icke tillgängliga förr än under

påföljande år och således inträffar det enligt gällande förordning först år 1921, att

städerna bekomma endast 29 hundradedelar av de under föregående år influtna

medlen. Då enligt kommitténs förslag städernas ersättningar skulle beräknas såsom

vissa procent av ett en gång för alla bestämt belopp, kan man ej längre tala om

städernas andelar av de under ett visst år influtna medlen, utan blir det riktigare

att fastslå de belopp, som årligen skola utbetalas till städerna. Enligt nu gällande

förordning skola städerna erhålla 86 hundradedelar av de för år 1914 inflytande

medlen. I överensstämmelse härmed skola städerna enligt kommitténs förslag år

1915 erhålla 36 himdradedelar av det för varje stad fastställda beloppet.

Kommittén har emellertid formulerat bestämmelsen härom på ett annat sätt,

i det att kommittén i sitt förslag till förordning angående ersättning till städer och

vissa köpingar, landsting och hushållningssällskap för till statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel

intagit det stadgande, att de i förordningen omförmälda städer

och köpingar årligen erhålla där angivna ersättningsbelopp, motsvarande 29 procent

av ovan omförmälda medeltal, samt i övergångsstadgande till samma förordning

intagit den bestämmelsen, att de städer och köpingar tillerkända ersättningsbelopp

nedannämnda år skola ökas med

år 1915 ........................................

................. 7 tjuguniondedelar

> 1916 .......................................

................. 5 >

» 1917 .......................................

................. 4 »

» 1918 .......................................

................. 3

» 1919 .......................................

................. 2 »

» 1920 .......................................

................. 1 tjuguniondedel.»

Bihang till Riksdagens ''protokoll 1913.

1 samt. 137 käft. (Nr 186.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Myndigheter

och

korporationer.

Nykterhets
kommittén.

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 186.

De över rusdrycksmedelskommitténs betänkande avgivna utlåtandena

förete i fråga om beräkningen av ersättningen åt städerna en brokig

mångfald ändringsförslag, för vilka finnes närmare redogjort i den

ovan omförmälda, av nykterhetskommittén gjorda sammanställningen

(bil., sid. 98 o. f.).

De av dessa förslag, som synas i främsta rummet förtjäna beaktande,

kunna subsummeras under följande grupper:

a) förslag, enligt vilka medeltalet skulle beräknas för en period,

som ligger omedelbart före det år, då lagen är avsedd att träda i kraft

— d. v. s. en period som skulle sluta med år 1914;

b) förslag, enligt vilka till grund för medeltalet skulle läggas den

period, under vilken 1905 års brännvinsförsäljningsförordning tillämpats;

c) förslag, enligt vilka medeltalet skulle beräknas lör en period

av fem eller ett färre antal år.

Beträffande de under a) omförmälda förslagen har nykterhetskommittén

anfört följande:

»Till en början förtjänar erinras om önskvärdheten därav, att de utgående

ersättningsbeloppen på förhand kunna fastställas, något som ej är möjligt enligt det

nyssnämnda förslaget. Vid fattande av sitt beslut i ersättningsfrågan skulle nämligen

statsmakterna icke veta, till vilka belopp ersättningarna skulle uppgå, och därmed

vore det icke möjligt att ur statsfinansiella synpunkter fullständigt bedöma ersättningsfrågan.

Det kunde jämväl befaras, att åtminstone på vissa orter de för högre

ersättningsbelopp intresserade skulle på olika sätt söka driva upp försäljningsvinsten

under periodens sista år för att därigenom åstadkomma ett högre medeltal.

Med hänsyn till nu framhållna omständigheter anser därför kommittén, att

till grund för medeltalet bör läggas en period, från vilken inkomsterna av försäljningsmedlen

äro kända vid förslagets framläggande, och får kommittén alltså

avstyrka samtliga de förslag, som avse att utsträcka perioden för medeltalsberäkningen

längre än till och med år 1911.» I

I fråga om de under b) omnämnda förslagen erinrar nykterhetskommittén

till en början därom, att till stöd för desamma anförts, dels

att förändrade förhållanden i fråga om brännvinsförsäljningsmedlen inträtt

genom 1905 års förordning, dels att, på grund av den .genom

samma förordning gjorda inskränkningen i de privilegierade gästgivarnas

försäljningsrättigheter, utskänkningsbolagens omsättning stegrats, dels

att 1910 års förordning angående förbud mot olika pris vid försäljning

av större eller mindre myckenhet bidragit att öka de av försäljningen

härflytande vinstmedlen.

Nykterhetskommittén har därefter framhållit, hurusom brännvinsförsäljningsmedlen

under de sistförflutma tio åren i hög grad ökats,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 186.

men att denna ökning icke står i något samband med stegrad förbrukning

utan är att huvudsakligen hänföra till ökad nettovinst per

liter försåld spirituösa.

Efter den av kommittén till stöd för dessa uttalanden meddelade

utredning (bil., sid. 6—9), till vilken jag tillåter mig hänvisa, anför

kommittén vidare:

»Av det anförda torde framgå, att de ifråga om brännvinsförsäljningsmedlen

ändrade förhållanden, som inträtt sedan 1905 års förordning fått gällande kraft,

visserligen till en del äro en följd därav, att bolagen utsträckt området för sin

försäljningsverksamliet, men huvudsakligen bero på förhöjda försäljningspris, d. v. s.

på åtgärder, som icke äro en direkt och avsedd följd av statens lagstiftningspolitik,

utan snarare bestå däri, att bolagen i större utsträckning än förut så att säga

beskattat den brännvinskonsumerande allmänheten. Under sådana omständigheter

torde 1905 års förordning icke kunna åberopas till stöd för det av många myndigheter

framställda yrkandet att en kortare period för beräkning av medeltalet

skulle läggas till grund för ersättningen. Snarare torde de efter år 1905 inträdda

förhållandena utgöra ett skäl för att en sådan medeltalsperiod lägges till grund för

ersättningen, varigenom de ovan nämnda, i jämförelse med den tidigare utvecklingen

exceptionella förhållandena utjämnas.»

Med avseende å vad sålunda anförts förklarar sig kommittén icke

kunna förorda, att till grund för medeltalsberäkningen lägges endast

den period, under vilken 1905 års förordning haft gällande kraft.

I fråga om övriga från städerna inkomna ändringsförslag i förevarande

punkt yttrar nykterhetskommittén:

»Såsom framgår av en stor mängd av de från städerna inkomna yttrandena,

torde förslaget om en kortare medeltalsperiod i själva verket hava motiverats av

vederbörande stads önskan att erhålla ett högre ersättningsbelopp. Denna omständighet

torde också till stor del förklara den mängd olika förslag om medeltalsberäkningen,

som framställts, och i flera fall synes man hava föreslagit den medeltalsperiod,

som för den egna kommunen ter sig förmånligast, oavsett om perioden

ifråga kunnat ur allmänna synpunkter och med sakskäl motiveras. Kommittén

anser, att det i detta sammanhang förtjänar framhållas, att en kortare medeltalsperiod

skulle i särskild grad gynna dels de städer, som underlåtit att genom verksamma

restriktioner tillgodose nykterhetsintressena, dels ock sådana, vilka genom

indragningen av gästgivarnes försäljningsrätt fått ökad omsättning.»

Efter de sålunda gjorda uttalandena framhåller nykterhetskommittén

angelägenheten av att å ena sidan statens utgifter för ifrågavarande

ersättning icke bliva större än att de motsvaras av vad som

inflyter i försäljningsvinst, och å andra sidan städerna icke plötsligt

ställas inför en stark nedgång i de av dem påräknade inkomsterna;

s. 28 Kontrollera mot PDF

Departementschef

en.

28 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 186.

och hemställer kommittén, att med hänsyn till önskvärdheten av att

övergången göres så lätt som möjligt, yrkandena om en i tiden mera

framskjuten medeltalsberäkning så till vida vinna tillmötesgående, att

till grund för beräkningen lägges tioårsperioden 1901/02—1911.

Att finna eu beräkningsgrund för ifrågavarande ersättning till

städerna och med dem i förevarande avseende likställda kommuner,

som ur synpunkten av samtliga av saken berörda samhällens intresse

är fullt tillfredsställande, låter sig näppeligen göra. Städernas inkomster

av brännvinsförsäljningen äro nämligen, såsom också under ärendets

förberedande behandling framhållits, underkastade växlingar av skilda

anledningar. Ehuru de utgå enligt enahanda, i lagstiftningen bestämda

grunder, inflyta de ofta i verkligheten med proportionsvis olika belopp

under olika tider. Vad i sådant hänseende t. ex. en bättre eller sämre

ordnad förvaltning av bolagen eller extra ordinarie åtgärder för försäljningens

uppdrivande kunna verka, ligger i öppen dag.

Inkomsterna i fråga äro med andra ord till sin storlek beroende

av faktorer av tillfällig natur, ett sakförhållande som också, enligt vad

det vill synas, i anmärkningsvärd grad kommit att återspeglas i städernas

mångskiftande förslag i ämnet.

Det är under anförda förhållanden givet, att en stad icke alltid

kan beräkna att erhålla ersättning, fullt motsvarande vad under ett

eller annat gynnsamt år i verkligheten influtit. En allmängiltig norm

för ersättningens bestämmande måste komma att härutinnan verka utjämnande,

till fördel för en, till nackdel för en annan. Det är också

så långt ifrån att detta kan betecknas såsom en obillighet åt något håll,

att en dylik utjämning tvärtom i fråga om inkomster, som äro helt

beroende av en lagstiftning, vilken ingalunda kan anses inrymma någon

obetingad framtida rätt åt städerna i förevarande hänseende, synes vara

med rättvisan mest överensstämmande.

Jag vill också i likhet med nykterhetskommittén betona angelägenheten

av att ersättningen icke bestämmes efter en sådan norm, att staten

kommer att lida direkt förlust. En beräkningsgrund som förutsätter,

att en exceptionellt hög inkomst av brännvinshandeln skall komma att

fortfara, bör därför under alla omständigheter undvikas.

Rusdrycksmedelskommitténs förslag till medeltalsberäkning synes

mig tillgodose de fordringar, som, enligt vad jag nu anfört, böra ställas

på här ifrågavarande ersättningsberäkning. Jag tillstyrker alltså detsamma,

dock med den jämkning beträffande tioårsperiodens förläggning

till åren 1901/02—1911, som av nykterhetskommittén föreslagits.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 186.

Vid sådant förhållande skulle med ledning av de av sistnämnda

kommitté gjorda kalkylerna medeltalet för år av brännvinsförsäljningsmedlen

under nyssnämnda period för samtliga svenska städer få beräknas

till 13,464,700 kronor och det under år 1915 utgående ersättningsbeloppet

till samtliga städer till 4,847,292 kronor.

Årskörningen ar de städerna tillerkända ersättningsbeloppen.

Jag har redan förut antytt, hurusom under behandlingen av spörsmålet

om ersättning till städer och vissa köpingar fråga uppkommit om

en småningom skeende fullständig avskrivning av denna ersättning.

Rusdrycksmedelskommittén har, såsom framgår av dess yttrande

å sid. 118 i betänkandet, ansett, att, sedan år 1921 städernas ersättning

minskats till 29 procent av medeltalsbeloppet, samma ersättning skulle

utgå, till dess annorlunda förordnades. Rusdrycksmedelskommittén har

sålunda för sin del icke ansett sig böra framlägga förslag om en fullständig

reglering av den till städerna utgående ersättningen, utan ställt

detta spörsmål på framtiden. Kommittén anför emellertid, att det

förtjänar framdeles tagas under övervägande, huruvida nu ifrågavarande

ersättning till städerna även efter slutet av övergångsperioden

1915—1921 fortfarande bör utgå i form av direkta anslag. En reglering

av hithörande förhållanden kunde då enligt rusdrycksmedelskommitténs

mening måhända genomföras på det sätt, att staten övertoge vissa

kommunala utgifter, som utgå för ändamål, vilkas tillgodoseende kan

anses snarare tillhöra staten än kommunerna, såsom t. ex. rättsväsendet

och polisväsendet. I sitt betänkande har rusdrycksmedelskommittén

dock icke i detta avseende velat göra något uttalande, då det nu icke

vore möjligt att bedöma, huru förhållandena komrne att ställa sig efter

övergångstidens slut, och denna fråga stode i samband med dels en

eventuell omläggning av de kommunala skatteförhållandena dels ock

en ifrågasatt reglering av rättsväsendet.

En från rusdrycksmedelskommitténs ståndpunkt avvikande mening

har hävdats av dess ledamöter herrar Ekman, Ericsson och Kvarnzelius,

som framställt förslag om en fullständig, successiv avskrivning av den

Rusdrycksmedelskommittén.

..

Reservation

vid rusdrycksmedelskommitténs

förslag.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Myndigheter

och korporationer.

Nykterhets
kommittén.

30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 186.

till städerna utgående ersättningen sålunda, att avskrivningen skulle äga

rum med V20 per år och efter en sådan plan vara verkställd med år 1935.

Av de över rusdrycksmedelskommitténs betänkande hörda myndigheterna

har det övervägande flertalet antingen icke yttrat sig om nyssnämnda

reservationsvis framställda förslag eller ställt sig avvisande till

detsamma.'' Några hava emellertid förordat förslaget eller ifrågasatt ett

slutligt ordnande av saken i annan ordning, och i åtskilliga städer hava

bland stadsfullmäktige funnits minoriteter, som yrkat bifall till eu fullständig

avskrivning.

Bland de förslag, som härutinnan framställts från myndigheters

och korporationers sidst förtjäna särskild uppmärksamhet dels ett av

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Kristianstads län samt några andra

myndigheter avgivet förslag om successiv avskrivning till och med år 1949,

vilket förutsätter en avskrivning efter år 1921 av 1/S9 årligen, dels ock ett

inom Stockholms stadsfullmäktige framställt förslag om avlösning medelst

tillämpning av fonderingsförfarande. Enligt sistnämnda förslag skulle

ersättningen till städerna för de indragna brännvinsförsäljningsmedlen

utgå under samtliga år i avlösningsperioden med samma belopp. Det,

som städerna årligen för sina budgetbehov finge disponera av ersättningen,

skulle småningom minskas — vid t. ex. en 25-årig avlösningsperiod

med V*s årligen — under det att de delar av ersättningen, vilka skulle

avsättas till en fond, i motsvarande proportion skulle ökas. Ränteavkastningen

å den sålunda uppkomna fonden skulle under avlösningsperioden

läggas till den del av ersättningsbeloppet, som städerna årligen

finge disponera. Efter avlösningsperiodens slut skulle räntorna å de

för de olika städerna bildade fonderna komma vederbörande stad till godo.

Från åtskilliga håll har yrkats, att ersättningen skulle utgå för

all framtid, och från andra har ifrågasatts, att staten såsom ersättningför

indragning av städernas brännvinsförsäljningsmedel skulle övertaga

några kommunala utgifter t. ex. för fattigvård, polisväsende eller rättsväsende.

Nykterhetskommittén har i fråga om nu omförmälda olika förslag

anfört bland annat:

»Vid bedömande av dessa olika förslag torde följande allmänna synpunkter

vara att beakta. Avskrivningen bör å ena sidan vara så ordnad, att den icke

bringar städernas ekonomi ur jämvikt, d. v. s. att avskrivningen sker med icke

alltför stora belopp årligen samt att hela avskrivningstiden icke göres kortare, än

att städerna under densamma kunna hinna anpassa sin ekonomi efter de nya förhållandena.

A andra sidan får emellertid icke det totala ersättningsbeloppet bliva

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 186.

så stort, att statsbudgetens beroende av rusdrycksmedlen eu längre tid framåt

skulle göra sig gällande. Under sådana omständigheter kunde det nämligen befaras,

att man skulle i framtiden kunna åberopa detta beroende såsom skäl mot mera

restriktiva lagstiftningsreformer i nykterhetssyfte.»

Nykterhetskommittén har härefter beräknat kostnaderna för de

olika förslagens genomförande och efter en i detalj jämförande tabellarisk

framställning av beräkningarna (bil., sid. 16) kommit till det resultatet,

att statens totala ersättning från år 1915, om gottgörelsen till köpingarna

upphörde med år 1926, skulle belöpa sig till

med avskrivning t. o. m. år 1935 ............................. kr. 56,237,890: —

» _» » » » )) 1949 ............................. 83,434,045: —

» 10-årig fondering från och med 1922 .............. » 68,540,340: —

» 20-årig » » » » » » 105,982,240: —

)) 25-årig » » » » » » 124,703,190: —

Fonderingslörlarandet. finner sig kommittén icke kunna förorda i

någon av de ifrågasatta formerna, och anför kommittén som stöd härför,

att eu sådan anordning icke tillgodoser de allmänna fordringar, som

kommittén uppställt för en fullständig avveckling. Kommittén förklarar

sig ej heller kunna förorda förslaget om avskrivning till och med

år 1949, vilket förslag enligt kommitténs mening blir för dyrt.

Kommittén förordar emellertid en successiv fullständig avskrivning

och ansluter sig i sådant hänseende till det av minoriteten i rusdrycksmedelskommittén

framställda förslaget om avskrivning till och med

år 1935.

Sin ståndpunkt härutinnan har nykterhetskommittén utvecklat i

följande uttalande:

»Såsom framgår av tabell III (bil., sid. 16), skulle ersättningarna med en

successiv avskrivning t. o. m. år 1949 komma att minskas med 3.4 5 procent årligen

—- i detta avseende står förslaget under avvecklingens 10 första år med hänsyn till

mjukheten i övergången närmast en avlösning under 25 år medelst tillämpning av

fonderingsförfarande. Emellertid blir denna ersättningsform synnerligen dyrbar för

staten eller mer än 25 miljoner kronor dyrare än en avskrivning t. o. m. år 1935,

och synes det. kommittén, som om förslaget sålunda från statsfinansiell synpunkt är

mindre antagligt. Då därtill kommer, att det näppeligen kan anses lämpligt att för

så lång tid framåt binda staten vid en ersättningsskyldighet, som ännu tjugo år

efter förslagets ikraftträdande skulle uppgå till omkring 2 miljoner kronor, får kommittén

avstyrka förslaget om en avskrivning av städernas ersättningsmedel t. o. m.

år 1949.

Såsom allmän fordran på avvecklingsperioden har kommittén ovan angivit,

att densamma skulle bereda städerna behövlig tid att inrätta sig efter de genom

indragningen orsakade nya förhållandena. Efter kommitténs mening torde det av

s. 32 Kontrollera mot PDF

Reservationer

vid nykter - hetskommitténs

förslag.

32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 186.

minoriteten inom rusdrycksmedelskommittén framställda förslaget om avskrivning''

t. o. m. år 1985 bereda städerna en sådan möjlighet. Efter detta förslag skulle

avskrivningarna ske med 6.9 procent årligen, och under avskrivningstidens första

10 år skulle städerna därigenom, såsom förut påpekats, beredas en mjukare övergång

än med en avlösning genom 10-årigt fonderingsferfarande. Aven om den anmärkningen

kan riktas mot en femtonårig avskrivning från år 1921, att avskrivningen

från år 1916 äger rum med blott 3.45 procent årligen men från år 1922

med 6.9 procent, torde emellertid densamma vid närmare övervägande icke böra

tillmätas avgörande betydelse. Det är nämligen önskvärt, att man icke rubbar de

i gällande försäljningsförordnings övergångsbestämmelser fastställda andelskvoterna,

då städerna torde hava räknat med dem vid uppgörande av sina ekonomiska kalkyler.

Under den tid av fem år, då avskrivningen sker med 3.4 5 procent årligen, torde

städerna jämväl hinna att ordna sin ekonomi för den efterföljande perioden.

Statens utgifter för avvecklingen enligt sistberörda förslag, återgivet i tabell

III, kolumn I (bil., sid. 16), uppgå till sammanlagt c:a 56 miljoner kronor. Aven

om mot detta belopp den erinran kan göras, att det för staten innebär en betydande

utgift, torde dock staten, med hänsyn till städernas intressen, böra vidkännas densamma

för vinnande av en slutgiltig lösning av ersättningsfrågan.

På grund av vad ovan anförts får kommittén tillstyrka, att ersättningen till

städerna för indragna brännvinsförsäljningsmedel måtte under tiden 1915—1921 utgå

i överensstämmelse med rusdrycksmedelskommitténs förslag samt därefter minskas

med -/.>!> årligen för att år 1936 fullständigt upphöra, och synes det kommittén, att

stadgandet härom bör erhålla formen av en förordning, innehållande de årliga ersättningsbeloppens

storlek, uträknade för varje stad.

I likhet med minoriteten inom rusdrycksmedelskommittén och på de skäl, som

blivit av den anförda å sid. 167 i betänkandet, finner kommittén sig icke kunna

tillstyrka, att köping, som före utgången av år 1926 erhållit stadsrättigheter, även

därefter skulle erhålla ersättning eller att, därest köping inom samma tid inkorporeras

med stad, den köpingen tillkommande ersättningen skulle fortfara och tillfalla

staden.»

Ledamoten av nykterhetskommittén herr Byström har i särskilt

yttrande till kommitténs betänkande (bil., sid. 56) förklarat sig icke kunna

biträda majoritetens förslag rörande avskrivningen utan i stället förordat

ett fonderingsförfarando med en fonderingsperiod av 10 år från år 1921,

under vilken det årliga ersättningsbeloppet hela tiden skulle vara lika.

Statens kostnad enligt detta förslag skulle i sin helhet komma att uppgå

till 68,540,340 kronor.

Jämväl en annan av nykterhetskommitténs ledamöter, herr K. G.

Karlsson, har i förevarande fråga uttalat en från majoriteten avvikande

mening, i det han förordat avskrivningsperiodens utsträckning till och

med år 1949. Vad han till stöd för sin ståndpunkt anfört återfinnes

i särskilt, vid nykterhetskommitténs betänkande fogat yttrande, vartill

det torde tillåtas mig att hänvisa.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 186.

I valet mellan att, på sätt rusdrycksmedelskommitténs förslag förutsätter,

lämna lösandet av frågan om ersättningen till städerna efter

år 1921 åt framtiden eller att redan nu ordna denna angelägenhet tvekar

jag icke att förorda den senare utvägen. Det vill nämligen synas som

om syftet med brännvinsförsäljningsmedlens indragning till staten och

beredandet av ersättning åt städer m. fl. för de inkomster, de därigenom

komma att mista — samhällets frigörande från beroendet av rusdrycksmedlen

— skulle kunna i viss mån äventyras, därest en så betydelsefull

fråga som den nu berörda skulle lämnas svävande.

Att lösa spörsmålet genom att, på sätt av några myndigheter blivit

ifrågasatt, fastställa en bestämd ersättning åt städerna för all framtid

lärer alltså icke heller böra komma i fråga. Genom en sådan anordning

skulle antingen statens eget frigörande från beroendet av rusdrycksmedlen

komma att utebliva eller ock skulle staten komma att belastas med en

årlig betydande utgift utan motsvarande inkomst.

Denna synpunkt gör sig på enahanda sätt gällande vid bedömandet

av frågan huruvida staten bör övertaga städernas utgifter i en utsträckning,

som motsvarar deras nuvarande inkomster av brännvinsförsäljningen.

I själva verket bleve detta detsamma som att fixera eu ersättning för

all framtid. Redan av sådan anledning synes mig tanken på att staten

såsom ersättning till städerna övertager vissa deras utgifter icke böra

vinna understöd. En sådan anordning skulle därjämte i'' hög grad

komplicera hela frågan om samhällets frigörande från beroendet av

rusdrycksmedlen.

När man i samhällets intresse syftar till att genom en restriktiv

lagstiftning minska rusdryckskonsumtionen — varav minskade inkomster

av brännvinsförsäljningen skulle följa — är det också rimligt att även

städerna, som härutinnan hava samma intresse som staten, få vidkännas

sin del i inkomstminskningen. Det gäller endast, såsom från åtskilliga

håll framhållits, att tillse, att inkomstminskningen icke medför några

störande rubbningar i städernas ekonomi.

Flera av de föreliggande förslagen synas hava behörigen beaktat

städernas intresse i förevarande hänseende. Det synes mig till och med

beträffande dessa förslag kunna sättas ifråga, huruvida icke hänsynen

till städerna är snarare för långt driven än tvärtom.

I varje fall är den ekonomiska risk, staten genom några av förslagen

skulle påtaga sig så stor, att det med fog kan sättas ifråga,

huruvida de icke förutsätta större offer av staten än förhandénvarande

förhållanden rimligtvis böra föranleda. Detta gäller åtminstone de förBihang

till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 137 käft. (Nr 186.) 5

Departe
mentschefen.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 186.

slag som avse 20- och 25-årig fondering från och med år 1922 med

eu kostnad i rnnt tal av resp. 106 och 125 miljoner.

Den tioåriga fonderingen, som beräknas draga en kostnad av i runt

tal 68 miljoner, inger ur denna synpunkt mindre tvekan. Jag skulle

också med hänsyn till kostnadsfrågan kunnat förorda detta förslag,

därest jag ur andra synpunkter ansett detsamma böra genomföras.

Jag håller emellertid före, att detta icke vore ändamålsenligt, och

detta sammanhänger med att jag hyser en bestämd tvekan om lämpligheten

av ett fonderingsförfarande i så stor utsträckning och av den art,

varom här är fråga.

Visserligen kommer jag längre fram att förorda fondering av en

del av brännvinsförsäljningsmedlen för statens räkning, men därvid tankes

fondens ändamål vara att möta utgifter, som bliva en följd av en

eventuellt blivande restriktiv rusdryckslagstiftning. Fonderingen blir i

detta fäll ett led i strävandena att minska rusdryckskonsumtionen. När

tid och anledning komma, är fonden avsedd att tagas i anspråk för att

tjäna ett på förhand givet ändamål.

Den ifrågasatta fonderingen för städernas räkning är av helt annan

natur. Den skulle icke hava någon uppgift i nykterhetsarbetet; den

skulle över huvud taget icke hava något bestämt ändamål. Fn sådan

fondering, som för all framtid skulle binda ett kapital utau angivet

syfte, synes mig icke vara att förorda. Vid sådant förhållande och då

den föreliggande frågan kan lösas på annan väg än genom fondering,

anser jag mig icke böra lägga förslaget om en tioårig fondering till

grund för min framställning i ämnet.

Yad beträffar do två återstående förslagen om avskrivning till och

med år 1935 samt till och med år 1949, kan råda tvekan om vilket som

är att föredraga.

Den kortare avskrivningsperioden medför avsevärt mindre utgifter

för staten än den längre; skillnaden belöper sig till över 25,000,000

kronor.

Den möjliggör ock, att staten tidigare kan genom ett småningom

skeende frigörande från beroendet av rusdrycksmedlen i ökad grad

varda oförhindrad att vidtaga åtgärder i nykterhetsbefrämjande syfte.

Denna i avseende å det framtida nykterhetslagstiftningsarbetet betydelse-*

fulla synpunkt väger enligt min mening synnerligen tungt vid bedömandet

av den föreliggande frågan.

Å andra sidan är det, såsom också från olika håll framhållits,

angeläget att städerna erhålla tillräckligt rådrum för att ordna sig efter

de nya förhållanden, som inträda i och med den fullbordade avskrivningen.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 186.

Vilken tidrymd, som härutinnan kan vara erforderlig, torde vara

omöjligt att allmängiltigt fastställa. Behovet ställer sig säkerligen mycket

olika för olika städer. Skulle man alltså låta avskrivningsperiodens

längd bliva beroende av det verkliga behovet på skilda orter, skulle

man vara nödsakad att bestämma särskilda perioder för särskilda städer.

Något sådant kan givetvis icke komma ifråga.

Ehuru den längre avskrivningsperioden ju alltid innebär större

säkerhet för städernas ekonomi än den kortare, så synes dock eu avskrivningsperiod

även av den längd nykterhetskommittén föreslår vara

tillräcklig för att städernas ekonomi icke skall äventyras, även om periodens

begränsning på ett eller annat håll icke kan undgå att varda i

någon mån kännbar.

Jag anser mig alltså böra ansluta mig till det av nykterhetskommittén

framställda förslaget.

Lika med sistnämnda kommitté anser jag att bestämmelserna i

förevarande del böra erhålla formen av förordning, innehållande de årliga

ersättningsbeloppens storlek, uträknade för varje stad.

I överensstämmelse med nykterhetskommitténs hemställan förutsätter

mitt förslag, att köping, som före utgången av år 192G erhållit

stadsrättigheter, icke därefter skola erhålla ersättning, ävensom att,

därest köping inom samma tid inkorporeras med stad, den köpingen

tillkommande ersättningen icke skall fortfara och tillfalla staden.

Ersättning till landsting och hushållningssällskap.

Vidkommande härefter landstingen och de städer, som ej deltaga

i landsting, ävensom hushållningssällskapen, erhålla dessa enligt 25 §

brännvinsförsäljningsförordningen för närvarande, de båda förstnämnda

tillsammans ett belopp, motsvarande en femtedel, och hushållningssällskapen

ett belopp, motsvarande en åttondedel av samtliga brännvinsförsäljningsmedlen.

Till grund för fördelningen dels mellan landstingen och städer,

som ej deltaga i landsting, dels ock mellan hushållningssällskapen skall

läggas i det törra fallet landstingsområdenas och nämnda städers, i det

senare fallet hushållningssällskapsområdenas folkmängd.

Enligt rusdrycksmedelskommitténs förslag skulle ersättning till landsting

och hushållningssällskap för till statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel

utgå med Vs resp. V8 av medeltalet av samtliga under perio
-

Rusdrycks

medelskom

mitten.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Landsting

och hushåll•

ning ssällskap.

36 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 186.

den 1900/01—1910 influtna försäljningsavgifter och vinstmedel, och skulle

ersättningen fördelas bland de nämnda korporationerna efter folkmängden

inom landstings- resp. hushållningssällskapsområdena.

Det belopp, som enligt nämnda kommittés beräkningar (sid. 119 i

kommitténs betänkande) skulle årligen fördelas bland landstingen, utgör

i avrundat tal 2,650,000 kronor och bland hushållningssällskapen skulle

enligt samma beräkningar vara att fördela ett belopp av 1,650,000

kronor om året.

De flesta landstingen hava tillstyrkt ersättningens utgående eldigt

kommitténs förslag. Däremot hava hushållningssällskapens förvaltningsutskott

och lantbruksstyrelsen påyrkat ett högre ersättningsbelopp och

därför föreslagit, att beräkningen av medeltalet skulle grunda sig på de

senaste årens rikligare inkomster av brännvinsförsäljningsmedien.

Vidkommande fördelningen av ersättningen till hushållningssällskapen

hava åtskilliga hushållningssällskap yrkat på en ändrad lördelningsgrund.

Man har sålunda ansett, att hittills gällande bestämmelser

i detta avseende icke leda till en fullt rättvis fördelning, då hushållningssällskap,

inom vilkas områden större städer äro belägna, på grund

härav erhålla betydligt större belopp, än vad såväl områdets areal som

antalet jordbruksidkande invånare inom området kunna motivera. Jämväl

skulle nu gällande bestämmelser oskäligt gynna de större hushållningssällskapen

på de mindres bekostnad, emedan en viss, ungefär lika stor

del av inkomsterna måste tagas i anspråk för ordinarie förvaltningsutgifter

oavsett hushållningssällskapsområdets storlek.

Dessa brister i nu gällande bestämmelser hava förvaltningsutskotten

för hushållningssällskapen i Kronobergs, Kopparbergs, Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län samt Ålvsborgs läns norra hushållningssällskapsområde

ansett kunna förekommas därigenom, att i

hushållningssällskapsområdenas folkmängd icke inräknades folkmängden

i de städer, som ej tillhöra landsting. Andra förvaltningsutskott hava

föreslagit, att ett visst grundanslag skulle tillkomma varje hushållningssällskap

och att den övriga delen av statsanslaget skulle fördelas antingen

efter landsbygdens befolkningssiffra eller sedan folkmängden i

de städer, som ej tillhöra landsting, frånräknats. Sålunda har förvaltningsutskottet

för hushållningssällskapet i Uppsala län föreslagit ett

grundanslag av 20,000 kronor, i Hallands län 10,000 kronor och i Västmanlands

län 25,000 kronor samt fördelning med borträknande av städer,

som ej deltaga i landsting. Förvaltningsutskottet för hushållningssällskapet

i Gottlands län har förordat 25,000 kronors grundanslag och

fördelningen av det övriga efter landsbygdens befolkningssiffra. Slutligen

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 186.

har förvaltningsutskottet för hushållningssällskapet i Kristianstads län

uttalat sig för fördelning efter landsbygdens befolkningssiffra.

Nykterhetskommittén har i fråga om ersättningen till landsting

och hushållningssällskap biträtt rusdrycksmedelskommitténs förslag, dock

med den jämkningen att medeltalsberäkningen skulle äga rum för

tioårsperioden 1901/02—1911 i stället för perioden 1900/01—1910.

Med denna beräkning skulle årligen 2,800,000 kronor vara att

fördela bland landstingen och 1,750,000 bland hushållningssällskapen.

Till stöd för sitt förslag anför nykterhetskommittén, bland annat

följande:

»Av de från hushållningssällskapens förvaltningsutskott inkomna yttrandena

synes framgå, att dessa sällskaps inkomster, vilka ju hittills till huvudsaklig del

utgjorts av brännvinsförsäljningsmedel, i en nära framtid skulle komma att bliva

otillräckliga med hänsyn till de stora kostnader, som sällskapen nedlägga på uppmuntrandet

och utvecklingen av jordbruksnäringen. Då hushållningssällskapen sakna beskattningsningsrätt

och då de genom att gå förlustiga bräimvinsförsäljningsmedlen utan

att erhålla motsvarande ersättning säkerligen skulle komma att se sin betydelsefulla

och gagnande verksamhet begränsad för att ej säga omöjliggjord, har kommittén

funnit goda skäl föreligga för rusdrycksmedelskommitténs förslag, att hushållningssällskapen

tillerkännes ett visst fast ersättningsbelopp.

Ifråga om landstingen åter kunde väl ifrågasättas, att för dessa jämte de städer,

vilka icke tillhöra landsting, en avskrivning liknande den för städerna bestämdes

och att desamma finge med användandet av sin rätt att uttaxera medel i skatteväg

direkt fylla sina inkomstbehov. Men då redan nu befogade klagomål förekomma

över den ojämnhet, som en mera lokal beskattning framkallar, och enär ur denna

synpunkt en av staten lämnad, efter viss beräkningsgrund utgående ersättning verkar

utjämnande, har kommittén jämväl beträffande landstingen funnit sig böra tillstyrka

rusdrycksmedelskommitténs förslag om en fortsatt, årlig, till beloppet fixerad ersättning.

» I

I fråga om den från åtskilliga håll föreslagna grunden för ersättningens

fördelning bland hushållningssällskapen har nykterhetskommittén

verkställt en utredning, som utvisar, att förskjutningarna vid fördelningen

av statsanslaget för de särskilda hushållningssällskapen med ändrad fördelningsgrund

i allmänhet icke skulle bliva så betydande, som man

kunnat förmoda. För de största hushållningssällskapen, såsom Göteborgs

och Bohus samt Malmöhus läns, samt för de minsta, såsom Gottlands,

skulle emellertid en annan fördelningsgrund än nu gällande medföra

stora förändringar.

Då emellertid frågan om ändrad fördelningsgrund lämpligen syntes

kommittén kunna lösas genom en fristående behandling, enär densamma

eljest kunde befaras inveckla och försvåra det nu föreliggande större

Nykterhetskommittén.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

38 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 186.

spörsmålet, förklarar sig kommittén för sin del icke finna skäl framlägga

särskilt förslag härom.

Yad jag förut yttrat därom, att någon fast ersättning icke bör

för framtiden bestämmas för städerna, gäller i princip även för landstingens

och hushållningssällskapens vidkommande. I själva verket betyder

ett fastlåsande av ersättningen till landsting och hushållningssällskap

ett hinder för statens eget fullständiga frigörande från beroendet

av rusdrycksmedlen eller ock betyder det en ökad utgift för staten.

Trots detta anser jag mig kunna biträda rusdrycksmedelskommitténs,

av nykterhetskommittén understödda förslag i denna del.

Nykterhetskommittén har motiverat sitt tillstyrkande av förslaget

om en fortsatt, årlig, till beloppet fixerad ersättning till landstingen

därmed, att en av staten lämnad, efter viss beräkningsgrund utgående

ersättning skulle verka utjämnande i beskattningshänseende. I och för

sig torde visserligen ifrågavarande ersättning knappast verka i sådan

riktning, och fördelad mellan landstingen efter nu gällande grunder,

hvilka enligt de båda kommittéernas förslag även för framtiden skulle

äga tillämpning, kommer ersättningen, enligt vad vissa av de utav särskilt

tillkallade sakkunniga inom finansdepartementet för kommunalskatteproblemets

lösning verkställda utredningar giva vid handen, i

verkligheten icke att hava sådan verkan i den utsträckning, som torde

vara önsklig. Emellertid kan fördelningen givetvis bestämmas efter

sådana regler, att man vinner en sålunda angiven effekt. Frågan härom

anser jag också böra tagas under övervägande, men först i samband

med hela kommunalskattefrågans lösning. Intill dess denna större angelägenhet

blivit ordnad, torde fördelningen böra ske enligt de hittills

gällande, av de båda kommittéerna förordade grunderna.

En fortsatt, årlig ersättning till landstingen kommer under angivna

förutsättning att framstå såsom ett statens bidrag till den kommunala

beskattningens utjämning. Ur denna synpunkt är det också

främst som ersättningens fixerande för framtiden utan successiv avskrivning

har sitt berättigande.

Under anförda förhållanden finner jag mig kunna förorda, att ersättning

till landsting och städer, som icke deltaga i landsting, må

utgå med Vs av medeltalet av brännvinsförsäljningsmecllen under perioden

1901/02—1911 att tillsvidare och intill dess annorlunda varder beslutat

fördelas enligt de av de båda kommittéerna förordade grunder.

Yad ersättningen till hushållningssällskapen beträffar synes nykterhetskommitténs

motivering för dess fixerande för framtiden utan av
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 186.

skrivning vara avgörande. Hushållningssällskapens uppgifter äro till

väsentlig del av sådan natur, att därest sällskapen på grund av avsevärt

kringskurna inkomster skulle nödgas avstå från deras utförande, staten

knappast kunde undgå att övertaga desamma. Vid sådant förhållande

synes det lämpligast, att sällskapen genom understöd från statens sida

beredes tillfälle att fortsätta sin hittillsvarande verksamhet. Jag förordar,

att detta må utgå med Vs av medeltalet av brännvinsförsäljningsmedlen

under nyssnämnda tioårsperiod.

Frågan om förändring av grunden för understödets fördelning

anser jag i likhet med nykterhetskommittén böra upptagas för sig utan

samband med nu föreliggande frigörelsespörsmål.

Anslag till nykterhetens befrämjande och motarbetande av dryckenskapens

följder. Vederlag för nedlagda utskänkningsrättigheter.

Enligt 25 § i gällande brännvins fö rsäljningsförordning skall av de

andelar av brännvinsförsäljningsmedlen, viika ingå till statskontoret,

avsättas ett belopp, motsvarande en hundradel av samtliga avgifter och

vinstmedel för riket, för att användas till främjande av nykterhet och

motverkande av dryckenskapens följder.

Under den tid förordningen varit gällande har Riksdagen av de

för ifrågavarande ändamål disponerade medel årligen anvisat visst belopp.

Under förutsättning att brännvinsförsäljningsmedlen indragas till

statsverket föreslår rusdrycksmedelskommittén, att för berörda ändamål

anvisas särskilt anslag å riksstaten. Kommittén beräknar detta till

170,000 kronor.

Efter det att 1907 års Riksdag bifallit en av Kungl. Maj:t avlåten

proposition i ämnet, förordnades genom nådig kungörelse den 12

juli 1907, att därest gästgivare, vilken på grund av bestämmelserna i

10 § av 1905 års brännvinsförsäljningsförordning är berättigad att fortfarande

efter den 1 november 1907 utskänka brännvin, avstår från den

honom sålunda tillkommande utskänkningsrättigheten, må till honom på

vissa villkor utbetalas ersättning, på sätt i kungörelsen närmare bestämmes.

Ifrågavarande ersättningsbelopp skola, utan hinder av den i 25 §

brännvinsförsäljningsförordningen meddelade föreskriften om insättning

i statskontoret av vissa andelar av brännvinsförsäljningsmedlen, utgå av

nyss omförmälda andelar, innan inleverering därav till statskontoret

äger rum.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Rusdrycks
medels
kommittén.

Reservation

vid rusdrycksrn

e delskommitténs

förslag.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 186.

Jämväl för beredande av ifrågavarande vederlag åt gästgivare

skulle enligt rusdrycksmedelskommitténs förslag, under förutsättning av

brännvinsförsäljningsmedlens indragning till statsverket, å riksstaten anvisas

särskilt anslag, som av kommittén beräknas till 80,000 kronor.

Emot dessa båda kommitténs förslag hava icke några invändningar

i princip blivit gjorda.

För egen del har jag ej heller någon erinran att göra mot desamma.

Dock anser jag mig böra betona, att anslaget till befrämjande

av nykterhet och motarbetande av dryckenskapens följder säkerligen

snart nog torde få sättas till högre belopp än kommittén föreslagit.

Ifrågavarande tvenne anslag erfordras å riksstaten först år 1915.

Begränsning av statsverkets, för statsregleringen avsedda inkomster av

rusdryeksmedlen.

I syfte att även för statens vidkommande åtminstone söka minska

dess beroende av inkomsterna från rusdryckshanteringen har rusdrycksmedelskommittén

föreslagit, att en lagbestämd begränsning skulle äga

rum av de staten tillfallande rusdrycksmedel, vilka skulle få användas

för statsregleringens behov.

I det maximibelopp, som sålunda skulle reserveras för statsregleringens

behov, skulle till en början ingå bidraget till folkskollärares och

småskollärares avlöning samt ersättningen till städer, köpingar, landsting

och hushållningssällskap, enligt kommitténs beräkningar tillhopa 12,800,000

kronor. Därjämte har kommittén beräknat brännvinstillverkningsskatten,

maltskatten och punschskatten till de belopp, med vilka dessa upptagits

i 1912 års riksstat, eller tillhopa 28,000,000 kronor.

Det belopp, som alltså skulle få användas för statsregleringen,

skulle, förutom vad som åtgår till vederlag för nedlagda utskänkningsräitigheter

jämte anslag till främjande av nykterhet och motarbetande

av dryckenskapens följder, uppgå i allt till 40,800,000 kronor.

Vad av rusdryeksmedlen inflöte utöver sistnämnda belopp skulle,

såsom redan är omförmält, enligt kommitténs förslag avsättas till en

fond, om vars användning Kungl. Maj:t och Riksdagen skulle besluta.

Mot rusdrycksmedelskommitténs förslag angående begränsningen

av det belopp, som skulle få användas för statsregleringen, har emellertid

kommitténs ordförande anfört reservation. Efter hans uppfattning

vore en sådan begränsning ur nykterhetssynpunkt helt och hållet obe
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Katigt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 186.

hövlig, då det ej kunde ifrågasättas, att staten vid ordnandet av rusdrycksförsälj

ningen skulle låta sig påverkas av ekonomiska hänsyn.

För statsbudgetens beroende av rusdrycksmedlen hyste han ej någon

farhåga, utan ansåge fastmer rusdryckshanteringen vara ett för staten

synnerligen lämpligt skatteobjekt, av vilket staten allt fortfarande som

hittills borde kunna hämta avsevärda inkomster.

Åtskilliga av de i ärendet hörda myndigheterna hava förklarat sig

instämma i de synpunkter, vilka kommitténs ordförande gjort gällande.

En mellanståndpunkt intages av Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Jönköpings län, som ansett, att brännvinstillverkningsskatten, maltskatten

och punschskatten såsom hittills i sin helhet borde användas

för statslag!eringens behov, men att däremot överskottet å brännvinsförsäljningsmedlen,

sedan ersättningar och särskilda anslag blivit betalda,

icke borde ingå i statsregleringen.

Nykterhetskommittén har i sitt utlåtande hävdat den ståndpunkten,

att eu begränsning i förevarande avseende bör äga rum, och kommittén

går, på sätt jag framdeles får tillfälle att närmare utveckla, i denna del

ett steg längre än rusdrycksmedelskommittén.

Sin principiella ståndpunkt härutinnan sammanfattar kommittén i,

bland annat, följande uttalande:

»Gent emot den ovan återgivna uppfattningen om obehövligheten av en begränsning

av statens inkomster av rusdryckshanteringen kan framhållas, att det

visserligen kan förutsättas, att statsmakterna vid prövning och avgörande av nykterhetslagstiftningsfrågor

i långt mindre grad än kommunerna låta sig påverkas av

ekonomiska hänsyn. Men detta utesluter icke, att statens ekonomi faktiskt är i

viss mån beroende av inkomsterna från rusdryckshanteringen. En betydlig minskning

i rusdrycksförbrukningen kommer i regel att föra med sig en stark sänkning

i statens rusdrycksinkomster, och därmed kunna de av statsmakterna uppgjorda

finansplanerna för kommande år bringas ur jämvikt. En dylik följd av en mera

restriktiv lagstiftning skulle kunna ställa statsmakterna inför uppgiften att fylla ett

större deficit i budgeten. I varje fall skulle det i samband med en dylik lagstiftning

stående budgetsspörsmålet bereda statsmakterna allvarliga svårigheter. I denna

mening är statsekonomien beroende av nykterhetslagstiftningen, och statsmakterna

måste givetvis vid beslut i fråga om densamma även taga hänsyn till de statsfinansiella

förhållandena.»

Efter att hava erinrat därom att nykterhetskommitténs program pekade

hän mot en avsevärt restriktiv rusdryckslagstiftning, varav kunde förväntas

minskad rusdryckskonsumtion, och att förbrukningen under det

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 137 höft. (Nr 186.) 6

Myndig
heterna.

Nykterhets
kommittén.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 186.

senaste årtiondet i verkligheten nedgått ej obetydligt, anför kommittén

vidare:

»Staten synes därför hava alla skäl att räkna med väsentligt minskade inkomster

av rusdrycksmedlen, även om detta skulle i någon mån kunna kompenseras

genom de av rusdrycksmedelskommittén antydda åtgärderna, att vissa grenar av

rusdryckshanteringen, som nu handhavas av enskilda och bereda dem ekonomiska

fördelar, omhändertoges av staten.

Kommittén finner det sålunda vara synnerligen välbetänkt, att staten nu begränsar

sitt ekonomiska beroende av rusdryckshanteringen och samtidigt vidtager

åtgärder, varigenom detta beroende kan nedbringas och efter hand avvecklas. Det

torde nämligen allmänt erkännas, att det varken är möjligt eller ens lämpligt att

på en gång genomföra statens frigörelse från dess beroende av rusdrycksmedlen.

Under ärendets behandling hava framställts tre olika förslag till lösning av

föreliggande fråga. Rusdrycksmedelskommitténs majoritet har sålunda föreslagit,

att det skulle fastställas ett visst belopp av statens rusdrycksmedelsinkomster,

vilket skulle få användas för statsregleringens behov, men att överskottet skulle

fonderas. Minoriteten inom nämnda kommitté har ansett, att majoritetens förslag

om en maximibegränsning ej vore tillräcklig utan borde kompletteras med bestämmelser

om automatisk nedsättning av maximibeloppet vid varje tillfälle, som statsinkomsterna

sjunka under detsamma. Slutligen hava några myndigheter och Sveriges

nykterhetssällskaps representantförsamling förordat en successiv avskrivning av

statens beroende av rusdrycksmedlen efter ungefär samma grunder som nyssnämnda

kommittéminoritet angivit i motiveringen till den vid betänkandet fogade

reservationen.

Utan tvivel kunna goda skäl anföras för att genom en successiv avskrivning

småningom befria staten från dess ekonomiska beroende. Emellertid har nykterhetskommittén

icke ansett sig böra tillstyrka en dylik åtgärd. Även om den icke torde

medföra någon oöverkomlig svårighet ur statsfinansiell synpunkt, såvida avskrivningstiden

göres tillräckligt lång och avskrivningsbeloppen ej bliva allt för stora, torde

dock en dylik avskrivningsplan under nuvarande förhållanden hos många väcka

betänkligheter och motstånd. Det synes därför vara klokt och lämpligt, att man

väljer en annan väg, som bereder några av de fördelar, som en successiv avveckling

skulle medföra, utan att på förhand bestämma storleken av avskrivningsbeloppen.

Det av rusdrycksmedelskommitténs majoritet framställda förslaget innebär,

såsom ovan omnämnts, allenast att stegringen av statsinkomsterna från rusdryckshanteringen

avklippes genom fastställande av ett visst belopp, utöver vilket dessa

inkomster icke skulle få användas för statsregleringsändamål. Till stöd för en dylik

åtgärd anför kommittén, att därigenom en ur nykterhetssynpunkt mera effektiv ”förhöjning

av rusdrycksbeskattningen skulle kunna äga rum, utan att man därigenom

ökade budgetens beroende av rusdrycksmedlen samt att vissa grenar av rusdryckshanteringen,

som nu handhavas av enskilda, skulle kunna omhändertagas av staten

likaledes utan fara för att statens ekonomiska beroende av nämnda hantering ytterligare

ökades.

Rusdrycksmedelskommittén har sålunda begränsat sin uppgift till att förhindra

en stegring av statens nuvarande ekonomiska beroende av rusdryckshanteringen.

Enligt nykterhetsko in mitténs mening innebär emellertid ett ordnande av dessa för
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 186. 43

hållanden, att man, i avvaktan på en ny rusdryckslagstiftnings verkningar i finansiellt

hänseende, icke blott förhindrar en stegring i statens beroende av förberörda medel,

utan även dels redan från början söker minska detsamma, dels ock bereder möjlighet

att i mån av konsumtionens minskning yttterligare nedbringa beroendet.

Pa grund härav kan nykterhetskommittén icke förorda rusdrycksmedelskommitténs

förslag ifråga om maximibegränsningen, utan anser till en början att

till grund för beräkningen av denna gräns bör läggas ett medeltal av det allmännas

inkomster under en följd av år.»

Nykterhetskommittén har till grund för beräkningen valt tioårsperioden

1901/02—1911: och kommer såsom resultat av beräkningarna

(bil., sid. 30—33) till ett avrundat begränsningsta av 39 miljoner

kronor.

Därjämte förutsätter nykterhetskommitténs förslag, att begränsningssiffran

ställes i sådan relation till nykterhetens framsteg bland befolkningen,

att, på sätt minoriteten inom rusdrycksmedelskommittén ifrågasatt,

maximibeloppet automatiskt nedsättes för varje tillfälle, som statsinkomsterna

under föregående år sjunkit under detsamma. För att förebygga

inverkan av utomordentliga omständigheter t. ex. sådana som

rusdryckslörbuden under 1909 års stora arbetsnedläggelse anser kommittén

begränsningssiffran böra minskas allenast för det fall, att medeltalet

av statens samtliga inkomster av rusdrycksmedlen under en viss

tid, exempelvis tre år, understiger den gällande begränsningssiffran.

Såsom jag redan förut antytt, anser jag det vara ett önskemål,

att även staten så småningom varder frigjord från beroendet av

rusdrycksmedlen. Att ernå ett sådant mål är emellertid förenat med

långt större svårigheter än när fråga är om kommuner, landsting och

hushållningssällskap. Målet får dock av sådan anledning icke lämnas

ur sikte, även om man till en början lärer få inrikta sin strävan på att

komma till en partiell frigörelse.

Av de föreliggande förslagen till frågans lösning finner jag det

av nykterhetskommittén förordade vara mest ägnat att på samma gång

hålla möjligheten öppen för vinnande av det sålunda åsyftade målet och

bereda nödig trygghet mot störande rubbningar i statens ekonomi.

Man får emellertid icke förbise, att denna trygghet såväl med det

ena som det andra förslaget kan äventyras, därest försäljningspriset

på brännvinet skulle i någon nämnvärd grad nedsättas. Då det kan befaras

att, sedan städernas intresse av försäljningsmedlens storlek upphört,

åtgärder i sådant syfte på ett och annat håll må komma att vidtagas,

lärer staten få vara beredd att i lagstiftningsväg ingripa reglerande

i förevarande avseende.

Departements

chefen.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 186.

Rusdrycks
medels
lcommittén.

Reservationer

vid rusdrycksmedelskommitténs

förslag.

Myndighetern

a.

Nykterhets
kommittén.

Sättet för fonderande av överskotten å rusdrycksmedlen.

På sätt redan förut är omförmält skulle enligt r u s d rycks in e dels - kommitténs förslag de belopp av inflytande rusdrycksmedel, som överskjuta

den summa, vilken skulle få användas för statsregleringens behov,

avsättas till en särskild fond. Beträffande de ändamål, för vilka den

föreslagna fonden eller dess avkastning finge användas, har rusdrycksmedelskommittén

icke funnit sig böra avgiva något annat förslag, än

att det syntes kommittén böra tillkomma Kungl. Maj:t och Riksdagen

att däröver gemensamt besluta. Fonden skulle göras räntebärande och

förvaltas av statskontoret efter de särskilda föreskrifter, Kungl. Maj:t

meddelade. Den årliga avkastningen skulle efter avdrag av förvaitningsomkostnaderna

tilläggas fondens kapital och lika med detta förräntas.

Kommitténs ordförande, herr Odelberg, har avstyrkt förslaget om

fonderande av ifrågavarande överskott, och kommitténs ledamöter, herrar

Ekman, Ericsson och Ivvarnzelius hava föreslagit, att i en särskild förordning

skulle fastställas regler för fondens bildande och användning.

I överensstämmelse med denna uppfattning har minoriteten utarbetat

förslag till eu förordning angående statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Det stora flertalet myndigheter hava antingen lämnat förslaget

utan anmärkning eller tillstyrkt detsamma. En del myndigheter hava

emellertid avstyrkt förslaget om fondering huvudsakligen med åberopande

av de skäl, som blivit av reservanten herr Odelberg anförda.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Örebro län har därjämte anfört, att

då det icke gärna kunde tänkas, att allmänt spritförbud skulle på en

gång genomföras, utan en längre övergångstid fastställas, borde eu

fondering rimligen beslutas endast i samband med beslut om dylikt

förbud.

Nykterhetskommittén har för sin del tillstyrkt bildandet av en

fond av rusdrycksmedel, då det i samband med genomförande av en

mera restriktiv lagstiftning torde kunna uppstå spörsmål av ekonomisk

natur, till vilkas lösning det torde vara välbetänkt att redan nu reservera

medel. En fondering av överskottet av statens rusdrycksmedel

torde sålunda vara på sin plats och väl förenlig med klok statshushållning,

även om man icke skulle räkna med genomförande av allmänt

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 186.

rusdrycksförbud. Åven om fonden möjligen icke skulle komma att visa

sig tillräcklig för att lösa alla med en mera ingripande nykterhetslagstiftning

sammanhängande ekonomiska spörsmål, torde dock möjliggöras

en friare prövning av dylika lagstiftningsfrågor, om en fondering av

överskjutande rusdrycksmedel ägt rum.

Då emellertid fonden möjligen kan komma att uppgå till betydande

belopp och fondens medel icke behöva disponeras för nykterhetsfrågans

lösning, bör fonden jämväl få användas för lösande av andra

sociala uppgifter.

Nykterhetskommittén anser därjämte, på de av minoriteten angivna

skål, att bestämmelserna angående fonden böra sammanfattas i

en särskild förordning, vartill kommittén har utarbetat förslag.

I förevarande fråga liksom i fråga om bestämmande av en begränsningssiffra

för statsregleringens beroende av rusdrycksmedlen har även

statskontoret efter nådig remiss avgivit underdånigt utlåtande, däri ämbetsverket

anfört, bland annat, följande:

»Det föreliggande fondbildningsförslaget utgår från förutsättningarna, att såväl

staten som kommunerna böra göra sig oberoende av de inkomster, som de för närvarande

hämta från rusdrycksbeskattningen såsom källa, att särskilt till följd av dessa

inkomsters betydenhet en ^ övergångstid är nödvändig, samt att åtgärder redan nu

höra vidtagas i syfte att så småningom förmedla övergången till budgeter, vari man

icke _ skulle behöva att räkna med inkomster av rusdryckers tillverkning och försäljning.

Under de sålunda givna förutsättningarna finner sig statskontoret — under

framhållande emellertid av önskvärdheten av att ett förslag av det förevarandes

innebörd, när det för Riksdagen framlägges, komme att åtföljas av utredning och

förslag angående sättet för de statsregleringarna frångående avsättningsbeloppens

ersättande medelst inkomster av amiat slag, — icke böra göra någon erinran mot

en eljest så ovanlig samt i och för sig betänklig åtgärd som den att för ändamål,

vilka först i en framtid skulle komma att fixeras, besluta fondering av medel, vilka

skola av den nuvarande generationen på beskattningsväg uttagas.

I det av nykterhetskommittén framlagda författningsförslaget har det i kommittébetänkandet

av den 29 december 1911 avgivna förslaget till fondens inrättande

ytterligare utvecklats och kompletterats medelst bestämmelser, innefattande dels plan

för framtida avsättningar till fonden, dels angivande av de huvudändamål, för vilka

fondens medel skulle få användas, dels ock föreskrift om dessa fondmedels fruktbargörande.

Enligt de föreliggande förslagen skulle fondens förvaltning komma att anförtros

åt statskontoret. Härvid är å statskontorets sida intet annat att erinra än att,

då det måste antagas att den ifrågasatta fonden bliver av betydande storlek, densammas

förvaltning torde komma att framdeles medföra behov av ökade arbetskrafter

och gorå det redan nu förefintliga behovet av lokalutvidgning för fondförvaltningens

räkning än mera trängande.»

Statskontoret.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts Nå{l. Proposition Nr 186.

Min uppfattning i princip av förslagen om fondering av delar av

rusdrycksmedlen liar jag tillkännagivit redan vid behandlingen av frågan

om ersättning till städerna. En fondering utan särskilt angivet ändamål

anser jag i förevarande liksom i nyssnämnda fall icke vara att

tillråda.

Såsom nämnt är, bär statskontoret uttalat önskvärdheten därav,

att förslag av det förevarandes innebörd, när det för Riksdagen framlades,

komme att åtföljas av utredning och förslag angående sättet för de

statsregleringarna frångående avsättningsbeloppens ersättande medelst

inkomster av annat slag. I anledning härav tillåter jag mig erinra därom,

att jag förut denna dag i uttalande till statsrådsprotokollet över

civilärenden angående finansplanen för eu allmän folkpensionering för

framtiden räknat med en minskning med i runt tal 1,500,000 kronor

av brännvinstillverkningsskatten, punschskatten och maltskatten, med

vilket belopp i följd därav den summa, som från nuvarande statsinkomster

eljest årligen skulle kunna avses för bestridande av de med

nämnda pensionering förenade kostnader för statsverket, reducerats i

mina beräkningar.

O # . _

Att på sätt nykterhetskommittén föreslagit, av rusdrycksmedlen

avsätta överskotten för att därmed möta utgifter, som beräknas bliva en

nödvändig förutsättning för genomförande av en verksam nykterbetspolitik

kan icke, enligt min åsikt, vara förenat med några principiella

betänkligheter. Jag anser tvärtom det ligga mycket nära till hands

att för angivna ändamål avse ifrågavarande slag av inkomster.

Det förslag till förordning i ämnet, som finnes bifogat nykterhetskommitténs

utlåtande, föranleder i sak icke någon erinran från min sida.

Erforderliga ändringar i firännvinsförsäljningsförordningen.

I anslutning till sitt förslag om indragning till statsverket av

brännvinsförsäljningsmedlen har rusdrycksmedelskommittén föreslagit

vissa ändringar i gällande brännvinsförsäljningsförordning. Ändringarna

avse 15, 21, 24 och 25 §§, varjämte kommittén hemställt om upphävande

av de till förordningen hörande övergångsstadganden.

Flertalet av de föreslagna förändringarna äro naturliga konsekvenser

av ifrågavarande medels indragning till statsverket och hava ej heller

varit föremål för några erinringar i de över rusdrycksmedelskommitténs

betänkande avgivna utlåtanden. Beträffande dessa ändringsförslag, som

i sak synas kunna läggas till grund för den nya lagstiftningen i ämnet,

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 186. 47

torde det tillåtas mig hänvisa till den redogörelse för innebörden av

desamma, som finnes införd i kommitténs betänkande å sid. 126—130.

Några av de utav rusdrycksmedelskommittén föreslagna ändringarna

äro emellertid av beskaffenhet att här böra bliva föremål för närmare

behandling.

I 15 § 3 mom. i nämnda förordning stadgas, att bolag icke må

inköpa fastighet eller inom redan förvärvad fastighet vidtaga annan

mera omfattande förändring än den, som påkallas av fastighetens underhåll

eller rörelsens behöriga utövande, utan samtycke av vissa kommunala

eller eljest lokala organ.

Rusdrycksmedelskommitténs förslag går ut på att samtycket i förevarande

fall skall lämnas av kontrollstyrelsen och Kungl. Mai:ts befallningshavande,

sedan stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, allmän

rådstuga samt å landet kommunalstämman avgivit yttrande.

Emot detta förslag har kommitténs ledamot, herr Östberg, reserverat

sig och uttalat den meningen, att det borde tillkomma allenast

Kungl. Maj:ts befallningshavande att lämna bolagen föreskrifter i nämnda

avseende.

Till denna mening har ett antal av de hörda myndigheterna anslutit

sig.

Nykterhetskommitten har förklarat sig anse den av reservanten

framställda anmärkningen i viss mån äga berättigande och har kommittén

härutinnan vidare anfört följande:

..... Enligt det av rusdrycksmedelskommittén framställda förslaget skulle det

nyligen kunna leda till tvistigheter mellan kontrollstyrelsen och Kungl. Makts

betallnmgshavande, om befogenhet medgåves dessa båda myndigheter att var för sig

självständigt pröva bolags ansökning att få inköpa fastighet eller utföra större

ändringsarbete inom redan förvärvad fastighet. I olikhet med de myndigheter, som

anslutit sig till reservantens uppfattning har det emellertid icke synts kommittén

lämpligt, att befogenheten att pröva dylika ansökningar tillerkändes Eders Kungl

Maj:ts befallningshavande. Aven om Eders Kungl. Mapts befallningshavande kunna

anses aga större förutsättningar för bedömande av dessa mera lokala frågor, har

det dock synts kommittén önskligt, att sedan indragning till statsverket av brännymsloisaljnmgsmedlen

ägt rum, det lämnades en central förvaltningsmyndighet tillfälle

att avgöra dylika ansökningar. Först härigenom vinnes den önskvärda enhetligheten

1 behandlingen av dylika frågor, och torde kontroll styrelsen, som redan

nu ager viss befogenhet att utöva tillsyn över brännvinshandeln, vara den bland

de centrala myndigheterna, som bäst lämpar sig för uppgiften i fråga. Då det

emellertid a andra sidan jämväl är önskligt, att de lokala synpunkterna få tillfälle

att 1 största, möjliga grad gorå sig gällande, har kommittén ansett, att Eders Kungl.

Maj:ts befallningshavande liksom de av rusdrycksmedelskommittén föreslagna lokala

15 § 3 mom.

Rusdrycks
medels
kommittén.

Reservation

vid rusdrycksmedelskommitténs

förslag.

Nykterhets
kommittén.

s. 48 Kontrollera mot PDF

Departements''

chefen.

15 § 8 mom.

Rusdrycksmedelskommittén.

Reservation

vid rusdrycksmcdclskommittens

förslag.

Nykterhets
kommittén.

Departements
chefen.

15 § 4 mom

48 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 186.

myndigheterna (stadsfullmäktige, resp. allmän rådstuga och kommunalstämma) böra

avgiva yttranden över bolags ansökningar i det förberörda avseendet, vilka yttranden

givetvis komma att ligga till grund för kontrollstyrelsens beslut i ärendet. Genom

detta kommitténs förslag, vilket ansluter sig till de synpunkter, som framförts av

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i Örebro län, undvikes den i de inkomna

yttrandena överklagade otydligheten i stadgandet, samtidigt som man vinner de

fördelar, som av rusdrycksmedelskommittén avsetts genom att medgiva central myndighet

befogenhet att pröva inkomna ansökningar.»

Jag kan i denna punkt ansluta mig till nykterhetskommitténs

förslag, i vad det avser att samtycket skall lämnas allenast av kontrollstyrelsen.

De kommunala representationernas yttranden över gjorda

ansökningar torde också böra vara obligatoriska. Däremot synes det

icke erforderligt, att Kungl. Maj:ts befallningshavande i varje fall avger

utlåtande i dessa frågor. I fali då kontrollstyrelsen finner sådant vara

önskligt att erhålla, står det ju alltid styrelsen fritt att därom göra

framställning.

Enligt 15 § 8 mom. tillkommer befogenheten att besluta om ansvarsfrihet

för försäljningsbolagen stadsfullmäktige, kommunalstämma,

landsting och hushållningssällskaps förvaltningsutskott, med rätt för

Kungl. Maj :ts befallningshavande att i sista hand avgöra frågor av hithörande

slag.

Rusdrycksmedelskommittén har föreslagit, att denna befogenhet

skulle tillkomma kontrollstyrelsen, sedan landsting och i stad stadsfullmäktige

eller allmänna rådstugan samt på landet kommunalstämman

avgivit yttrande i ämnet.

Kommitténs ledamot, herr Östberg, har i reservation föreslagit,

att ifrågavarande befogenhet skulle tillkomma, icke kontrollstyrelsen, utan

Kungl. Maj:ts befallningshavande.

Detta reservantens förslag har av nykterhetskommittén avstyrkts

med den motiveringen, att det syntes lämpligt att, på sätt rusdrycksmedelskommittén

föreslagit, inrymma åt en central myndighet ett slags

högsta tillsyn över brännvinsbolagen.

I denna punkt ansluter jag mig till rusdrycksmedelskommitténs, av

nykterhetskommittén förordade förslag. Jag finner nämligen vad de båda

kommittéerna till stöd för sin mening anfört i saken avgörande.

Enligt 15 § 4 mom. skall försäljningsbolags styrelse bestå av fem

ledamöter, av vilka tre utses av delägarna i bolaget, en av landstinget

samt en av hushållningssällskapets förvaltningsutskott, dock att i stad,

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 186.

som icke deltager i landsting, stadsfullmäktige utse den ledamot, som

eljest skulle av landstinget väljas.

Rusdrycksmedelskommitten har föreslagit sådan förändring i nämnda

mom., att den av styrelseledamöterna, som nu utses av hushållningssällskapens

förvaltningsutskott, för framtiden skulle komma att utses av

Kungl. Maj:ts befallningshavande. Det särskilda ombud, som Kungl.

Maj:ts befallningshavande nu förordnar såsom sin representant i bolags

styrelse, skulle under sådan förutsättning bliva obehövligt.

Av de i ärendet hörda myndigheter och korporationer hava landstinget

i Malmöhus län samt magistraten i Skövde ansett, att ändring

jämväl borde vidtagas i sammansättningen av bolagsstyrelserna i den

riktning, att de av bolagsdelägarna utsedda styrelseledamöternas antal

minskades, och framhålles från båda dessa håll, att det syntes som om

städerna, vilka ha att bestrida samtliga utgifter för fattigvård och ordningsväsen,

ha ett sådant intresse av dit förlagda bolags förvaltning, att de

borde tillerkännas inflytande på bolagens skötsel.

Nykterhetskommittén har härom anfört följande:

»Då kommittén hyser den uppfattningen, att det allmänna med hänsyn till

bolagens uppgift bör hava avgörande inflytande på deras förvaltning, och sålunda

funnit de av nämnda myndigheter framförda skäl hava fog för sig, har kommittén

på grund därav ansett, att man redan nu, innan förslag till en reformering av rusdrycksförsäljningsförordningarna

föreligger, bör kunna vidtaga en sådan förändring i

bolagsstyrelsernas sammansättning, att jämväl åt de kommuner, där bolaget utövar

sin verksamhet, beredes inflytande på bolagens förvaltning. I sådant syfte hava

två olika sätt blivit ifrågasatta dels att styrelseledamöternas antal ökas till sex,

dels ock att nuvarande antal bibehålies men att en av de ledamöter, som nu väljas

av bolagets delägare, utses av kommunalstyrelsen i vederbörande kommun. I det

förra fallet skulle tre styrelseledamöter, såsom hittills, utses av bolagets delägare,

en av Kungl. Maj:ts befallningshavande, eu av landstinget samt en av den kommun,

i vilken bolaget utövar sin verksamhet. Denna anordning skulle emellertid föra med

sig den olägenheten, att vid besluts fattande inom bolaget tre styrelseledamöter

skulle kunna komma att stå emot tre, till följd varav särskilda bestämmelser skulle

erfordras för att reglera förfarandet, vid besluts fattande. Kommittén har med hänsyn

härtill ansett det vara lämpligast, att styrelseledamöternas nuvarande antal

bibehålies, liksom också att såväl Kungl. Maj:ts befallningshavande som landstinget

utse var sin styrelseledamot — detta på de skäl, som blivit av rusdrycksmedelskommittén

i dess betänkande å sid. 128 angivna. Under sådana förhållanden synes

antalet av bolagsdelägamas styrelseledamöter böra minskas till två, varigenom plats

beredes för en styrelseledamot, utsedd av den kommun, där brännvinsförsäljningsbolaget

är beläget.»

Ehuru det visserligen kan råda tvekan om lämpligheten att i ett

aktiebolags styrelse inrymma representation för delägarna i bolaget till

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 137 haft. (Nr ISO.) 7

Rusdrycksme

delakommittén.

Myndigheter

och korporationer.

Nykierhctskommittén.

Departements
chefen.

s. 50 Kontrollera mot PDF

Uttalande av

vissa myndigheter.

Nykterhets
kommittén.

50 Kung/,. Majis Nåd. Proposition Nr 186.

endast två femtedelar, torde dock med hänsyn till här ifrågavarande

bolags alldeles säregna natur och uppgift eu sådan anordning ej endast

kunna försvaras utan kunna betecknas vara positivt ändamålsenlig. Med

avseende härå anser jag mig böra förorda nykterhetskommitténs förslag

i förevarande punkt.

Fördelning av bolags tillgångar vid dess upplösning.

Vissa av de i ämnet hörda myndigheterna hava framhållit, att vid

en eventuell upplösning av brännvinsförsäljningsbolag dess nettotillgångar

böra fördelas i enlighet med 1905 års förordning, då det icke kan vara

med rättvisa och billighet överensstämmande att låta staten utan någon

som helst ersättning vinna äganderätten till de stundom rätt betydande

nettotillgångar åtskilliga bolag under årens lopp förskaffat sig.

Innan 1905 års brännvinsförsäljningsförordning genomfördes, hava

en del brännvinsförsäljningsbolag av uppkomna vinstmedel, vilka skolat

utbetalas till vinstberättigade korporationer, bildat fonder och inköpt

fastigheter. Den omfattning, i vilken detta ägt rum, undandrager sig

för närvarande prövning, då utredning härom icke föreligger. Emellertid

torde sålunda av vinstmedel bildade fonder och för vinstmedel inköpta

fastigheter förekomma endast i ett mindretal kommuner, där brännvinsförsäljning

är tillåten.

Huru vid bolags upplösning skall förfaras med dylika medel stadgas

i 21 § i gällande brännvinsförsäljningsförordning, enligt vilken, såvida

ej annorlunda i laga ordning bestämts, jämväl det överskott av

bolags tillgångar, som kan uppstå sedan bolagets samtliga skulder blivit

guldna, samt de av delägarna tillskjutna medel återbetalats, skall fördelas

efter de fördelningsgrunder, som i 25 § av samma förordning äro

närmare angivna.

I anledning av vad i nämnda myndigheters utlåtanden härutinnan

anförts har nykterhetskommittén aufört följande:

»I likhet med de ovannämnda myndigheterna anser nykterhetskommittén det

Vara rättvist och billigt, att vid indragningen till statsverket av brännvinsförsäljningsmedlen

de medel, som utgöras av hos bolagen innestående, i fastigheter eller

fonder nedlagda, under tidigare år än senaste försäljningsår icke uttagna vinstmedel

gå till fördelning efter de i 21 § jämförd med 25 § av gällande brännvinsförsäljningsförordning

fastställda grunder.

Den ifrågavarande fördelningen kan emellertid tänkas ske på flera olika sätt,

nämligen bland annat antingen så att, samtidigt som utdelning av försäljnings- och

vinstmedel sista gången enligt nu gällande grunder äger rum, av statsmedel utbetalas

(

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 186.

vad som efter 21 § i brännvinsförsäljningsförordningen tillkommer de ersättningsberättigade

korporationerna, eller så att först vid bolagets upplösning ifrågavarande

överskott utbetalas efter en samtidigt med indragningen av brännvinsförsäljningsmedlen

verkställd värdering. Då emellertid denna senare inlösningsform bland annat

torde nödvändiggöra bestämmelser beträlfande den värdestegring och värdeminskning,

som bolagens tillgångar undergått under tiden från brännvinsmedlens indragning till

bolagets upplösning, kommer den att påkalla mera invecklade bestämmelser, än vad

saken kräver. På grund härav har kommittén stannat vid att förorda det förstnämnda

tillvägagångssättet.

Då, såsom förut omnämnts, en del av de i bolagen innestående vinstmedlen

äro nedlagda i fastigheter, erfordras närmare bestämmelser rörande den grund, efter

vilken dylika vinstmedel skola utbetalas. Otvivelaktigt skulle beloppet av dessa

medel bäst kunna fastställas efter en förutgången särskild värdering av fastigheterna.

Emellertid torde det måhända kunna visa sig tillräckligt att ersättningarna beräknas

efter taxeringsvärdet eller fastigheternas bokförda värde. Närmare bestämmelser i

nu angivna avseende torde lämpligast kunna utfärdas av Kungl. Maj:t.

Bestämmelserna om utbetalande av ersättning för de nämnda, i bolagen nedlagda

vinstmedlen har kommittén givit formen av övergångsstadgande till de föreslagna,

ändringarne i brännvinsförsäljningsförordningen. Samtidigt med det den sista

utdelningen av vinstmedel enligt gällande bestämmelser äger rum, skulle till de efter

25 § i 1905 års brännvinsförsäljningsförordning ersättningsberättigade korporationerna

och efter de i nämnda stadgande angivna grunder av statsmedel utbetalas,

vad som brännvinsförsäljningsbolag enligt 1913 års bokslut äger i överskott utöver

den sammanlagda summan av bolagets skulder, delägarnas kapital jämte ränta samt

årets vinstmedel. Kungl. Maj:t skulle vara berättigad att av tillgängliga medel

verkställa ifrågavarande utdelning för att sedermera ersätta dessa förskotter med

till staten inflytande vinstmedel. Sedan ifrågavarande åtgärder genomförts, böra i

framtiden vid bolags upplösning de i bolagen på dylikt sätt innestående, i fastigheter

eller fonder nedlagda statsmedel överföras till statsverkets fond av rusdrycksmedel.

»

Detta nykterhetskommitténs förslag anser jag mig höra biträda.

Övergångsstadgandena i brännvinsförsäljningsförordningen skulle

alltså erhålla den form, nykterhetskommittén föreslagit. Jag anser mig

böra fästa uppmärksamheten på att härigenom sista stycket i nu gällande

övergångsstadganden, i vilket förordnas om viss gottgörelse åt två enskilda

personer, skulle utgå. Detta föranledes därav, att nämnda personer,

enligt vad jag inhämtat, numera äro avlidna.

Vad jag förut ifrågasatt förutsätter till en början antagande av

särskilda förordningar,

dels om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen den 9 juni 1905

angående försäljning av brännvin,

dels om ersättning till städer och vissa köpingar, landsting och hushållningssällskap

lör till statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel,

Departements
chefen.

Sammanfattning

av

departementschefens

förslag.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 186.

dels ock om statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Av dessa förordningar torde den förstnämnda böra träda i kraft

den 1 januari 1914, dock med vissa övergångsbestämmelser och de två

sistnämnda den 1 januari 1915.

Vidare förutsätter mitt förslag, dels att erforderliga medel till

gäldande av ersättning till städer och vissa köpingar, landsting och

hushållningssällskap anvisas i form av anslag å riksstaten, dels att såsom

gottgörelse för de indragna kommunandelarna av brännvinsförsäljningsmedlen

en ökning å anslaget till lönetillskott åt lärare vid folkskolor

och småskolor äger rum, dels att särskilda anslag uppföras å

riksstaten till främjande av nykterhet och motarbetande av dryckenskapens

följder ävensom till vederlag för nedlagda utskänkningsrättigheter.

Samtliga dessa anslag varda erforderliga först år 1915, i följd

varav framställning om deras uppförande på riksstaten icke lärer böra

ske förr än år 1914.

Sedan departementschefen härefter uppläst förslag till

förordning om ändrad lydelse av 15, 21, 24 och 25 §§ ävensom

övergångsstadgandena i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning

av brännvin,

förordning om ersättning till städer, vissa köpingar, landsting och

hushållningssällskap för till statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel

samt

förordning om statsverkets fond av rusdrycksmedel,

hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte förelägga

Riksdagen samma förslag till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall; och skulle till Riksdagen

avlåtas nådig proposition av den lydelse bilagan

litt. . . . vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ounnar Schuniacher.

STOCKHOLM, ISAAC MABCUS'' BOKTRYCKEB1 -AKTIEBOLAG, 1913.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till KONUNGSK

Grenom nådigt beslut den 19 januari innevarande år har Eders

Kungl. Maj:t anbefallt den av Eders Kungl. Maj:t den 17 november

1911 tillsatta nykterhetskommittén att avgiva utlåtande över det betänBihang

till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. Bilaga. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

kände och de förslag, som den av Eders Kung! Maj:t den 20 augusti

1909 tillsatta kommittén — för utredning rörande statens, kommunernas,

landstingens och hushållningssällskapens frigörande från ekonomiskt

beroende av från rusdryckshanteringen härflytande medel, i det följande

benämnd rusdrycksmedelskommittéu — den 29 december 1911 till Eders

Kungl. Maj:t överlämnat, samt över de utlåtanden och yttranden, vilka

Eders Kungl. Magt anbefallt vissa myndigheter samt lämnat vissa korporationer

tillfälle att avgiva i anledning av nämnda betänkande och förslag.

De ifrågavarande myndigheterna och korporationerna voro

överståthållareämbetet och Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

i länen,

landstingen,

kommunalstyrelserna i städerna och de övriga orter, i vilka under

försäljningsåret 1904/05 minuthandel med och utskänkning av brännvin

varit jämlikt § 11 mom. 2 i förordningen av 24 maj 1895 angående

försäljning av brännvin överlåten åt bolag,

lantbruksstyrelsen,

hushållningssällskapen,

Svenska sällskapet för nykterhet och folkuppfostran,

Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling samt

styrelsen för Svenska stadsförbundet.

De infordrade yttrandena hava under loppet av oktober och november

månader inkommit och överlämnats till kommittén. Då kommittén

ansett det vara önskligt för frågans vidare behandling, att dessa

yttranden systematiskt sammanställdes, hava de i sådant syfte inom kommittén

bearbetats och äro bifogade till förevarande utlåtande som bil. I.

Såsom framgår av denna sammanställning har det stora flertalet

myndigheter och korporationer tillstyrkt rusdrycksmedelskommitténs förslag

i huvudsak eller med vissa ändringar; endast ett mindretal har

avstyrkt förslaget, och bland dessa några (stadsfullmäktige i Strängnäs

och Landskrona, allmänna rådstugan i Skanör med Falsterbo, kommunalstämman

i Båstad) delvis av det principiella skäl, att de anse, att de av

kommittén föreslagna åtgärderna skulle syfta till införande av rusdrycksförbud,

något som efter dessa myndigheters uppfattning icke vore

önskvärt. I de flesta avstyrkande yttrandena har såsom skäl åberopats

allenast, att de föreslagna ersättningarna för indragningen av brännvinsförsäljniDgsmedlen

ej äro tillräckligt stora, varför den föreslagna

åtgärden skulle komma att inverka i hög grad rubbande på vederbörande

kommuners ekonomi och utveckling. Slutligen hava några

opaginerad Kontrollera mot PDF

myndigheter (Eders Kung].. Maj:ts befallningshavande i Jönköpings,

Hallands och Norrbottens län samt stadsfullmäktige i Huskvarna och

Östersund) avstyrkt under hänvisning till nu pågående utredningar i

kommunalskatte-, fattigvårds- och nykterhetsfrågorna.

Då kommittén gått att pröva föreliggande fråga, har den ansett

sig först böra undersöka, huruvida skälen för uppskov äga större betydelse.

Därvid har kommittén funnit, att även om ett visst samband

förefinnes mellan den kommunala beskattningsfrågan och frågan om

kommunernas inkomster av brännvinsförsäljningsmedlen, så är detta dock

icke av sådan art, att dessa båda spörsmål kräva behandling i ett

sammanhang. Såväl vid riksdagarna under senare hälften av 1800-talet

som särskilt vid 1905 års riksdag behandlades frågan om förändring

av brännvinsförsäljningsmedlens fördelning fullt fristående från kommunalskattefrågan.

Det torde till och med kunna anses som eu fördel,

om nu förevarande fråga erhållit sin lösning, då kommunalskattefrågan

skall upptagas till avgörande. Fattigvårdslagstiftningens sammanhang

med frågan om det allmännas frigörelse från ekonomiskt beroende av

rusdryckshanteringen synes icke heller vara av sådan art, att eu samtidig

behandling av dessa frågor är erforderlig. Vad slutligen beträffar

de synpunkter, som legat till grund för yrkandena om frågans behandling

i samband med nykterhetskommitténs utredningsarbete, torde dessa

hava vunnit tillbörligt beaktande därigenom, att nykterhetskommittén

av Eders Kungl. Maj:t anbefallts att avgiva utlåtande över såväl kommittéförslaget

som de däröver avgivna yttrandena.

I många av de inkomna yttrandena framhålles, att stadskommunernas

och köpingarnas beroende av dessa medel är synnerligen stort.

Denna uppfattning har uttalats icke blott av de stadsfullmäktige, vilka

avstyrkt förslaget, utan även av sådana, vilka tillstyrkt det i huvudsak,

men med yrkanden om större ersättning. Och man synes i flera städer

vid kalkyler i fråga om brännvinsförsäljningsmedlen icke hava tagit

tillräcklig hänsyn till de inom landet och Riksdagen allt starkare framträdande

kraven på sådana åtgärder i nykterhetens intresse, att rusdiyckskonsumtionen

åtminstone nedbringas högst betydligt.

Aven om man med tillfredsställelse kan konstatera, att i en del

städer bolagsstyrelsen i samråd med de kommunala myndigheterna vidtagit

åtgärder i syfte att minska dryckenskapen, så kvarstår dock alltid,

särskilt i kommuner med mindre god ekonomi, frestelsen att, vid utövandet

av de vidsträckta befogenheter angående rusdrycksförsäljningens

ordnande, som tillkomma kommunalstyrelsen, taga hänsyn till kommunens

ekonomi och tveka inför sådana nykterhetsåtgärder, som skulle

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

medföra minskade inkomster av rusdryckshandeln. Till undanrödjande

av ett sådant missförhållande lärer icke något annat medel kunna uttänkas

än att i överensstämmelse med rusdrycksmedelskommitténs förslag

indraga samtliga brännvinsförsäljningsavgifter och vinstmedel till

statsverket och bereda kommunerna en lämplig ersättning.

Landsting och hushållningssällskap hava visserligen icke enligt

gällande lagstiftning haft tillfälle att utöva annat inflytande på brännvin

sförsäljningens handhavande än det, som kunnat ske genom de representanter,

vilka de nämnda korporationerna utsett till styrelseledamöter

i eller revisorer för brännvinsförsäljningsbolagen. Åven om man i en

del fall hos dessa representanter kunnat förmärka jämväl intresse för

försäljningsreformer i nykterhetsvänlig anda, torde de emellertid i allmänhet

hava fattat sin xippgift såsom huvudsakligen bestående i att

bevaka de nämnda korporationernas ekonomiska intressen. Såsom rusdrycksmedelskommittén

påvisat, äro dessa intressen synnerligen betydande,

då landstingen i hög grad och hushållningssällskapen nästan uteslutande

varit hänvisade till att grunda sin ekonomi på de inflytande

brännvinsförsäljningsmedlen. Redan med hänsyn till dessa korporationers

ekonomi är det därför högeligen önskvärt, att de frigöras från sitt

beroende av berörda medel mot årlig, bestämd ersättning. Om en sådan

frigörelse sker, kommer därefter rubbning i dessa korporationers ekonomiska

förhållanden icke att äga rum vid genomförande av effektiva

nykterhetsreformer.

Åtgärder, vilka gå i den av rusdrycksmedelskommittén föreslagna

riktningen, äro emellertid framför allt av grundläggande innebörd för

statsmakternas strävan att skapa förutsättningar för större folknykterhet,

enär statsmakterna först därigenom bliva fullt oberoende att vidtaga de

effektiva lagstiftningsåtgärder i nykterhetssyfte, vilka Eders Kungl. Maj:t

lämnat nykterbetskommittén i uppdrag att utreda och utarbeta. Då

kommittén i överensstämmelse med det kommittén lämnade uppdraget

söker skyndsammast möjligt utarbeta förslag till förordning om lokalt

veto samt till ny rusdrycksförsäljuingsförordning att av statsmakterna

behandlas under de närmast följande åren, har kommittén ansett sig

böra framhålla önskvärdheten därav, att frågan om den nämnda ekonomiska

frigörelsen måtte så snart ske kan företagas till avgörande.

Vad angår det av dels rusdrycksmedelskommittén, dels vissa myndigheter

berörda spörsmålet om sammanhanget mellan åtgärder för det

allmännas ekonomiska frigörelse och införande av ett totalförbud, vill

kommittén framhålla, att sådana åtgärder synas vara av förhållandena

påkallade och därför väl motiverade, oberoende av huruvida därpå följer

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

ett totalförbud eller icke. Det förhållandet, att Riksdagen i sin skrivelse

i ärendet funnit ett fullständigt frigörande föga antagligt, bör efter kommitténs

mening icke utgöra hinder för att upptaga en dylik möjlighet

till utredning.

Utom i nu sistnämnda avseende delar nykterhetskommittén i huvudsak

de av rusdrycksmedelskommittén framhållna synpunkterna och anser,

att dess förslag i stort sett kan läggas till grund för lösningen av förevarande,

synnerligen betydelsefulla spörsmål. I vissa avseenden bar

emellertid kommittén ansett jämkning i och utvidgning av förslagen

vara av behovet påkallade. Kommittén har sålunda, dels på grund av

den reservation, som avgivits av hrr Ekman, Ericsson och Kvarnzelius

(i fortsättningen benämnda minoriteten), dels på grund av de inkomna

yttrandena, ansett sig böra föreslå 1) jämkning i medeltalsberäkningen

för bestämmande av utgående ersättningar, 2) en fullständig, successiv

avskrivning av städernas ersättningsmedel, 3) andra bestämmelser ifråga

om begränsningen av de för statsregleringens behov disponibla rusdrycksförsäljningsmedlen

och åtgärder för minskning av statens beroende av

dessa medel, 4) bestämmelser i fråga om de fonderade överskottsmedlen

samt slutligen 5) vissa ändringar i rusdrycksmedelskommitténs förslag

till ändrad lydelse av vissa paragrafer i brännvinsförsäljningsförordningen

och av övergångsstadgandena.

I. Ersättningen till städer och vissa köpingar för till statsverket

indragna brännvinsförsäljningsmedel.

A. Ersättningens beräknande.

Efter rusdrycksmedelskommitténs förslag skulle såsom ersättning

för de indragna brännvinsförsäljningsmedlen till städer och vissa köpingar

från år 1921 utbetalas 29/ioo av medeltalet för de i städerna och köpingarna

under perioden 1900/01—1910 influtna brännvinsförsäljningsmedlen.

För åren 1915—1920 skulle ersättningsbeloppet ökas med resp. 7, 5, 4,

3, 2 och 1 tjugoniondedelar av detsamma.

Såsom framgår av de infordrade yttrandena, är det denna del av

rusdrycksmedelskommitténs förslag, som särskilt blivit utsatt för kritik

från myndigheternas och korporationernas sida. Det har sålunda gjorts

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

gällande, att de föreslagna ersättningsbeloppen äro alldeles för knappt

tilltagna, och har man för att erhålla höjning i ersättningsbeloppen

föreslagit, att vid beräkningen av medeltalsbeloppet utgå från en annan

tidsperiod än den av kommittén förordade.

Vilken denna tidsperiod skulle bliva, därom har framställts en

mängd olika förslag, för vilka redogöres i bil. I sid. 98—100.

Vad först beträffar de förslag, enligt vilka medeltalet skulle beräknas

för en period, som ligger omedelbart före det år, då lagen är

avsedd att träda i kraft — d. v. s. en period, som skulle sluta med

år 1914 — torde åtskilliga betänkligheter resa sig däremot. Till en

början förtjänar erinras om önskvärdheten därav, att de utgående ersättningsbeloppen

på förhand kunna fastställas, något som ej är möjligt

enligt det nyssnämnda förslaget. Vid fattande av sitt beslut i ersättningsfrågan

skulle nämligen statsmakterna icke veta, till vilka belopp

ersättningarna skulle uppgå, och därmed vore det icke möjligt att ur

statsfinansiella synpunkter fullständigt bedöma ersättningsfrågan. Det

kunde jämväl befaras, att åtminstone på vissa orter de för högre ersättningsbelopp

intresserade skulle på olika sätt söka driva upp försälj

ningsvinsten under periodens sista år för att därigenom åstadkomma

ett högre medeltal.

Med hänsyn till nu framhållna omständigheter anser därför kommittén,

att till grund för medeltalet bör läggas en period, från vilken

inkomsterna av försäljningsmedlen äro kända vid förslagets framläggande,

och får kommittén alltså avstyrka samtliga de förslag, som avse att

utsträcka perioden för medeltalsberäkningen längre än till och med

år 1911.

Såsom framgår av bil. I har en mängd myndigheter påyrkat, att

till grund för medeltalet måtte läggas den period, under vilken gällande

lagstiftning i fråga om försäljning av brännvin tillämpats. Som stöd

härför har bland annat anförts, dels att förändrade förhållanden ifråga

om brännvinsförsäljningsmedlen inträtt genom 1905 års förordning, dels

att, på grund av den genom samma förordning gjorda inskränkningen i de

privilegierade gästgivarnes försälj ningsrättigheter, utskänknings b olagens

omsättning stegrats, dels att 1910 års förordning angående förbud mot

olika pris vid försäljning av större eller mindre myckenhet bidragit att

öka de av försäljningen härflytande vinstmedlen.

Under de sistförflutna tio åren hava såsom framgår av nedanstående

tablå brännvinsförsäljningsmedlen i hög grad ökats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell I. Brännvinsförsäljningsmedlens fördelning under perioden 1901/02—1911.

Å r

Städer och

vissa kö- pingar

Landskom-

muner

Landsting

Hushåll-

nings-

sällskap

Vederlag

för nedlag- da utskänk- ningsr artig- heter samt

provisio- ner

Till främ- jande av

nykterhet

och mot- arbetande

av drycken- skap ens

följder

Summa

1901—1902

6,261,156

37

1,354,576

33

1,906,317

92

1,389,300

05

35,118

83

10,946,469

1902—1903

6,832,603

16

1,513,916

25

2,056,955

81

1,498,651

21

34,933

85

—

—

11,937,060

1903—1904

7,112,915

43

1,540,036

13

2,123,265

82

1,590,934

94

32,085

7 5

—

_

12,399,238

1904—1905

7,186,100

60

1,580,853

23

2,145,879

58

1,597,004

34

28,168

97

—

—

12,538,007

1905—1906

7,844,956

50

1,620,868

20

2,316,495

90

1,742,491

22

27,948

48

—

—

13,552,760

1906-1907

7,685,838

96

1,640,777

75

2,461,472

12

1,831,866

13

27,215

46

—

-

13,647,170

1907-1908

10,416,006

10

2,781,490

19

3,406,989

21

2,424,120

63

165,476

18

193,929

65

19,388,011

1909

6,731,840

14

2,047,474

91

2,264,566

86

1,610,753

61

110,377

74

128,860

29

12,893,873

1910

8,580,519

06

2,925,475

4S

2,956,814

86

2,103,963

55

94,313

42

168,317

OS

16,829,403

1911

9,508,595

93

3,581,289

77

3,338,067

71

2,381,422

52

95,937

33

190,513

80

19,095,827

Summa

78,160,532

25

20,586,758

24

24,976,825 7sj 18,170,508

70

651,576

01

681,620

s !

143,227,821

Ökningen liar särskilt inträffat efter tillämpningen av 1905 års

brännvinsförsäljningsförordning. Denna ökning står dock tydligen icke

i något samband med ökning i förbrukningen; om man t. ex. jämför

förbrukning och brännvinsförsäljningsmedel år 1901/02 och år 1910,

visar sig nedgång i den förra med mer än 4 miljoner liter, men en

ökning i de senare av nära 6 miljoner kronor (tab. II).

En ungefärlig bild av bolagens varuomsättning i förhållande till

totalomsättningen inom landet kan erhållas genom att sammanställa de i

kontrollstyrelsens berättelser lämnade uppgifterna om av bolagen försåld

spirituösa (a 50 procent) och om det till förbrukning inom landet disponibla

brännvinet.

år 1909 fullt jämförliga med varandra, då uppgifterna om bolagens

varuomsättning avsågo försäljningsår Vio—3% och uppgifterna om det

till förbrukning disponibla brännvinet avsågo kalenderår. Denna ojämnhet

torde emellertid ej kunna tillmätas någon nämnvärd betydelse för

det här föreliggande syftet, och har kontrollstyrelsen tidigare i sina

berättelser använt sig av en dylik sammanställning.

50

28

07

22

30

42

96

55

45

06

!s1

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tabell II. Brännvinsbolagens varuomsättning i förhållande till den totala spirituosa*

omsättningen inom landet samt bolagens vinst pr försåld liter spirituösa.

Å r

Av bolag

försåld

spirituösa

liter

Disponibelt

till förbruk- ning för ka- lenderår

liter

Bolagens

försälj,

ning i °/o

av total- försälj- ningen

Förbruk- ning pr

individ

och år

liter

Till det

allmänna

influtna

vinstmedel

kr.

Bolagens|

vinst pr

försåld

liter spi- rituösa j

öre |

1896—1897...........................

22,012,837

37,937,336

58.0

7.6

9,961,615

40.4 !

1897—1898...........................

23,877,632

40,680,055

58.7

8.1

10,789,931

40.5 i

1898-1899...........................

26,198,577

43,343,194

60.4

8.6

11,673,671

40.o !

1899—1900..........................

27,649,963

44,515,378

62.1

8.7

12,404,405

40.4

1900—1901...........................

28,241,318

44,538,905

63.4

8.7

11,901,423

38.1 i

1901—1902...........................

25,394,698

40,619,729

62.5

7.S

10,946,470

38.4

1902—1903...........................

23,220,971

38,904,979

59.7

7.5

11,937,060

45. s

1903—1904...........................

23,356,016

36,806,959

63.5

7.0

12,399,238

47.7

1904—1905...........................

23,595,359

37,314,693

63.2

7.1

12,538,007

47.5

1905—1906...........................

24,672,322

39,361,649

62.7

7.2

13,552,760

49.3

1906—1907...........................

25,170,661

39,656,781

63.5

7.4

13,647,170

48.9

1907—1908 (reducerat med 1/a)

29,499,642

36,024,768

81.9

6.6

15,485,706

50.2

1909....................................

25,804,943

32,931,842

78.4

6.1

12,819,143

46.1

1910....................................

28,818,368

36,273,943

79.4

6.6

16,827,361

55.4

1911....................................

29,990,981

36,880,464

81.3

6.6

19,099,885

60.7

Såsom framgår av denna sammanställning, liar bolagens andel av

hela landets brännvinsomsättning småningom ökats under tiden fram till

försäljningsåret 1907/08. Detta år ökades nämnda andel på en gång med

nära 20 procent, eller till något mer än 80 procent av hela brännvinsförsäljningen.

Bolagens omsättning har i detta avseende under de följande

åren icke undergått någon förändring, och torde förklaringen härtill

vara att söka i de ändrade förhållanden i brännvinshandeln, som inträdde

med genomförande av 1905 års brännvinsförsäljningsförordning.

Emellertid har den av bolagen försålda absoluta kvantiteten spirituösa

icke ökats i motsvarande grad, och beror detta givetvis på den

minskade konsumtionen i landet. Jämför man t. ex. försäljningsåren

1900/01 och 1910, visar det sig, att den av bolagen försålda mängden

spirituösa dessa år varit ungefärligen lika. Bolagens vinstmedel år

1900/01 utgjorde emellertid nära 12 miljoner kronor, under det att

samma medel år 1910 uppgingo till nära 17 miljoner kronor. Vid ingången

av försäljningsåret 1907/08 trädde enligt uppgifterna i kontrollstyrelsens

berättelse 29 nya bolag i verksamhet, och hava givetvis dessa

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

i sin mån bidragit till att bolagens sammanlagda omsättning stegrats.

Om man för att erhålla helt försäljningsår reducerar de under detta

försäljningsår influtna brännvin smedlen och försålda varukvantiteterna med

hr, och blott tager hänsyn till de gamla bolagens varuomsättning och vinst,

visar det sig, att dessa bolag försålde 27 Va miljoner liter spirituösa samt

gåvo i vinst cirka 14,200,000 kronor under motsvarande tid. Jämför man

detta vinstbelopp med motsvarande under försäljningsåret 1899/1900, under

vilket ungefär samma mängd spirituösa försåldes av ungefär samma

bolag, visar det sig, att vinsten ökats med cirka 2 miljoner kronor.

Orsaken till att brännvinsförsäljningsmedlen ökats, ligger således

icke i ökad varuomsättning, utan i ökad nettovinst per liter försåld

spirituösa (tabell II), uppgående under de två sistförflutna åren till 5

resp. 10 öre utöver vinsten under försäljningsåret 1907/08.

Det förtjänar i detta sammanhang framhållas, att det vid fattandet

av 190o års riksdags beslut angående fördelning av försäljningsmedlen

icke på något sätt ställdes i utsikt för städerna, att de skulle erhålla

någon ökning i vinstandelarna trots minskningen i andelskvoterna. Med

hänsyn därtill, att städernas andelskvoter under loppet av c:a 15 år

successivt skulle komma att nedgå, synes man på sin höjd hava gjort

sig räkning på att städernas behållna vinst icke skulle minskas i motsvarande

grad, enär man hyste den förhoppningen att en större del

av till förbrukning avsedd spirituösa skulle komma att försäljas genom

bolagen än vad dittills varit fallet.

Av det anförda torde framgå, att de ifråga om brännvinsförsäljnmgsmedlen

ändrade förhållanden, som inträtt sedan 1905 års förordning

fått gällande kraft, visserligen till en del äro en följd därav, att

bolagen utsträckt området för sin försäljningsverksamhet, men huvudsakligen

bero på förhöjda försäljningspris, d. v. s. på åtgärder, som

icke äro en direkt och avsedd följd av statens lagstiftningspolitik, utan

snarare bestå däri, att bolagen i större utsträckning än förut så att

säga beskattat den brännvinskonsmnerande allmänheten. Under sådana

omständigheter torde 1905 års förordning icke kunna åberopas till stöd

för det av många myndigheter framställda yrkandet att en kortare period

för beräkning av medeltalet skulle läggas till grund för ersättningen.

Snarare torde de efter år 1905 inträdda förhållandena utgöra ett skäl

för att en sådan medeltalsperiod lägges till grund för ersättningen, varigenom

de ovan nämnda, i jämförelse med den tidigare utvecklingen

exceptionella förhållandena utjämnas.

Nykterhetskommittén kan sålunda icke förorda, att till grund för

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. Bilaga. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

medeltalsberäkningen lägges endast den period, under vilken 1905 års

förordning haft gällande kraft.

Såsom framgår av en stor mängd av de från städerna inkomna

yttrandena, torde förslaget om en kortare medeltalsperiod i själva verket

hava motiverats av vederbörande stads önskan att erhålla ett högre

ersättningsbelopp. Denna omständighet torde också till stor del förklara

den mängd olika förslag om medeltalsberäkningen, som framställts, och

i flera fall synes man hava föreslagit den medeltalsperiod, som för den

egna kommunen ter sig förmånligast, oavsett om perioden ifråga kunnat

ur allmänna synpunkter och med sakskäl motiveras. Kommittén anser,

att det i detta sammanhang förtjänar framhållas, att en kortare medeltalsperiod

skulle i särskild grad gynna dels de städer, som underlåtit att

genom verksamma restriktioner tillgodose nykterhetsintressena, dels ock

sådana, vilka genom indragningen av gästgivarnes försäljningsrätt fått

ökad omsättning.

Vanligen har man till stöd för kravet på ett högre ersättningsbelopp

åberopat vad rusdrycksmedelskommittén i sitt betänkande anfört,

nämligen att billighet och rättvisa kräva, att vederbörande korporationer

tillerkännas ersättning lör de inkomster, som de därigenom komma att

förlora, och att denna ersättning bör så nära som möjligt anpassas efter

vad de hittills uppburit. Detta yttrande har flerstädes tolkats därhän,

att därmed förstodes, att städerna vore berättigade till en ersättning,

anpassad så nära som möjligt till de inkomster, som de för närvarande

hava av brännvinsförsäljningsmedlen.

Gent emot denna uppfattning tillåter sig kommittén anföra

följande.

Städernas inkomst av förberörda medel är av osäker natur. Åven

om icke nuvarande bestämmelser ifråga om fördelningen av dessa medel

rubbas, är dock städernas inkomst av desamma beroende såväl av

nykterhetslagstiftningen som av den omfattning, i vilken nya bolag

komma till stånd på landsbygden. Jämväl av tillfälliga anledningar

kunna brännvinsförsäljningsvinsterna komma att högst betydligt nedgå.

Under ett av de senaste åren — år 1909 — uppgingo, såsom framgår

av tabell I, de influtna brännvinsmedlen till betydligt mindre belopp än

under det föregående och de efterföljande åren. Ehuruväl orsaken härtill

huvudsakligen är att söka i ett så exceptionellt förhållande som

den nämnda år pågående stora arbetsinställelsen och det därav påkallade

försäljningsförbudet, ådagalägges därigenom, till vilken grad städernas

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

brännvinsförsäljningsinkomster kunna rubbas genom oförutsedda och tillfälliga

omständigheter.

Av den historik, som i rusdrycksmedelskommitténs* betänkande

lämnats rörande uppkomsten av dessa medel och frågans behandling

inom Riksdagen, framgår tillika, att vederbörande kommuner icke tillförsäkrats

dessa medel på evärdlig tid. Staten måste därför anses vara

i sin fulla rätt att, när så befinnes ur allmänna synpunkter erforderligt,

indraga dessa medel till statsverket, om ock å andra sidan lämplighetsskäl

tala för att vederbörande kommuner erhålla skälig ersättning för

de indragna medlen.

Vad först angår frågan, i vad mån statens ekonomi medgiver

utbetalande av ersättning, förtjäna följande omständigheter att tagas i

betraktande. Därigenom att städerna tillerkännas ett på förhand bestämt

ersättningsbelopp upphör tydligen städernas ekonomiska intresse

av brännvinsomsättningen. Såsom en följd härav torde i flera fall

städerna komma antingen att upphöra med bränn vinshandeln eller att

ålägga densamma så starka restriktioner, att inkomsten förminskas.

Med stor sannolikhet torde därför staten för framtiden erhålla icke

obetydligt lägre inkomster av brännvinshandeln än vad som för närvarande

inflyter. Från statens synpunkt är det sålunda uppenbart,

att en beräkningsgrund, vid vilken man enbart skulle utgå från de höga

försäljningsinkomsterna under de allra senaste åren, icke är antaglig,

då härigenom staten sannolikt skulle få tillskjuta medel utöver vad som

inflyter i för säljningsvinst.

A andra sidan är det önskvärt, att städerna icke plötsligt ställas

inför en stark nedgång i de av dem påräknade inkomsterna, och efter

nykterhetskommitténs uppfattning tillgodoser den av rusdrycksmedelskommittén

föreslagna medeltalsberäkningen de rimliga anspråk, som

kunna göras gällande beträffande ersättning för de indragna brännvinsförsäljningsmedlen.

Medeltalsperioden 1900/01 — 1910 omfattar nämligen icke

blott samtliga de år, under vilka 1905 års förordning haft gällande kraft, när

rusdrycksmedelskommittén framlade sitt förslag, och under vilka städerna

haft större men växlande inkomster av brännvinshandeln, Titan jämväl

tidigare år, då försäljningsinkomsterna inflöto jämnare, fastän icke med

så stora belopp. Dessa båda olika delar av perioden kunna därför sägas

kompensera varandra. Fn viss fördel för städerna torde också ligga

däri, att de i stället för den osäkra inkomsten av direkta andelar av

brännvinsförsäljningsmedlen erhålla en genom lag fastslagen inkomst.

Ehuru efter kommitténs mening sålunda icke tillräckliga skäl

blivit anförda för någon avvikelse i den medeltalsberäkning, som av

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

rusdrycksmedelskommittén föreslagits, torde man dock, med hänsyn till

önskvärdheten av att övergången göres så lätt som möjligt, kunna så

till vida tillmötesgå yrkandena om en i tiden mera framskjuten medeltalsberäkning,

att till grund för denna lägges 10-årsperioden 1901/02—

1911. Genom denna ändring höjes medeltalet för samtliga svenska

städer från kronor 12,779,400 till kronor 13,464,700 och det under

1915 utgående ersättningsbeloppet för samtliga städer från kronor

4,600,584 till kronor 4,847,292.

Såsom framgår av bil. I sid. 132, har magistraten i Nora anfört,

att staden icke tidigare än försäljningsåret 1907/08 haft brännvinshandeln

överlåten till bolag. Med åberopande av rusdrycksmedelskommitténs

yttrande å sid. 115 i betänkandet, att för de städer och köpingar, som

ej haft försäljningsbolag alla dessa år, medeltalet borde beräknas allenast

å det antal år, bolag där funnits, har magistraten anhållit, att ersättningen

till Nora stad skulle beräknas för perioden 1907/08—1910.

Vid det förhållande, att brännvinsförsäljning inom Nora stad ägt

rum under hela perioden och staden av densamma uppburit inkomster,

som äro att likställa med vinstmedel, härflytande från bolag, anser

kommittén, att vad magistraten i Nora stad anfört icke utgör tillräckligt

skäl för ändring i förslaget.

B. Frågan om den fullständiga avskrivningen av de städerna

tillerkända ersättningsbeloppen.

Rusdrycksmedelskommittén har, såsom framgår av dess yttrande å

sid. 118 i betänkandet, ansett, att, sedan år 1921 städernas ersättningminskats

till 29 procent av medeltalsbeloppet, samma ersättning skulle

utgå, till dess annorlunda förordnades. Rusdrycksmedelskommittén har

sålunda för sin del icke ansett sig böra framlägga förslag om en fullständig

reglering av den till städerna utgående ersättningen, utan ställt

detta spörsmål på framtiden. Nämnda kommitté anför emellertid, att

det förtjänar framdeles tagas under övervägande, huruvida nu ifrågavarande

ersättning till städerna även efter slutet av övergångsperioden

1915—1921 fortfarande bör utgå i form av direkta anslag. En reglering

av hithörande förhållanden kunde då efter rusdrycksmedelskommitténs

mening måhända genomföras på det sätt, att staten övertager vissa

kommunala utgifter, som utgå för ändamål, vilkas tillgodoseende kan

anses snarare tillhöra staten än kommunerna, såsom t. ex. rättsväsendet och

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

polisväsendet. I sitt betänkande har rusdrycksmedelskommittén dock

icke i detta avseende velat göra något uttalande, då det nu icke vore

möjligt att bedöma, huru förhållandena komme att ställa sig efter övergångstidens

slut, och då denna fråga stode i samband med dels en eventuell

omläggning av de kommunala skatteförhållandena, dels ock en ifrågasatt

reglering av rättsväsendet.

En från rusdrycksmedelskommitténs ståndpunkt avvikande mening

har hävdats av minoriteten, som framställt förslag om en fullständig,

successiv avskrivning av den till städerna utgående ersättningen.

Såsom framgår av de infordrade yttrandena, har det övervägande

flertalet myndigheter antingen icke yttrat sig om detta reservationsvis

framburna förslag eller ställt sig avvisande till förslaget. Några myndigheter

hava emellertid förordat detsamma, och i åtskilliga städer hava

bland stadsfullmäktige funnits minoriteter, som yrkat bifall till en fullständig

avskrivning och reservationsvis framburit ett dylikt förslag.

Till förmån för ett definitivt ordnande av spörsmålet om städernas

brännvinsförsäljningsmedel i samband med dessa medels indragning till

statsverket talar onekligen det skälet, att bestämmelserna om dessa medel

alltsedan år 1855 upprepade gånger ändrats på grund av de tid efter

annan framställda kraven om ändrad fördelning eller fullständig indragning

av dessa till städerna utgående vinstmedel. Det kan därför befaras,

att om ersättningsfrågans definitiva ordnande ställes på framtiden, nya

krav komma att inom Riksdagen framställas från deras sida, vilka önska

en fullständig avskrivning av den till städerna utgående ersättningen.

Ordnas däremot det föreliggande spörsmålet i hela sin omfattning

redan nu, är därmed denna segslitna och omdebatterade fråga bragt

till en slutgiltig lösning.

I flera av de inkomna yttrandena bär såsom skäl för att ersättningen

till städerna skulle utgå för all framtid anförts, dels att städerna

i högre grad än landsbygden hava att dragas med kostnaderna

för den i städerna bedrivna brännvinshandeln i form av ökade utgifter

för fattigvård, polis, rättsväsende m. m., dels ock att städerna hittills

räknat med dessa medel vid uppgörande av ekonomiska planer för framtiden.

Aven om dessa skäl icke kunna frånkännas all giltighet, synas

de dock icke vara av beskaffenhet att böra föranleda uppskov med frågans

slutgiltiga lösning. I gällande lagstiftning hava nämligen icke landsbygdskommuner,

där brännvinsförsäljning idkas, tillerkänts direkta andelar

av vinstmedlen såsom något slags vederlag för fattigvård och polisväsen.

Några sådana andelar tillkomma ej heller de kommuner, vilka

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

ligga intill städer med brännvinsförsäljning och vilka på grund härav

torde i ej obetydlig utsträckning få vidkännas ökade kostnader för

fattigvård och jämväl polisväsen. Hvad som i övrigt anförts rörande

städernas ekonomiska planer för framtiden, torde icke utgöra något

hinder för en fullständig avskrivning av ersättningsmedlen, såvida nämligen

denna avskrivning ordnas på sådant sätt, att man tager den hänsyn

till städernas ekonomi, som förhållandena påkalla.

Från åtskilliga håll har ifrågasatts att vid ordnandet av städernas

ersättningsfråga statsmakterna borde besluta, att staten genast eller

framdeles övertager någon eller några kommunala utgifter såsom ersättning

för indragningen av brännvinsförsäljningsm edlen. Ifrågavarande

lösning har mera antydningsvis angivits i rusdrycksmedelskommitténs

betänkande samt förordats av några av de i ärendet hörda myndigheterna.

Kommittén har emellertid icke ansett sig kunna förorda en sådan

anordning av följande skäl.

Såsom uppvisats av rusdrycksmedelskommittén å sid. 109 i betänkandet,

kan staten åtminstone icke genast besluta att avlösa någon kommunal

utgift. Men ej heller torde beslut nu kunna fattas, att staten i

framtiden skulle övertaga någon sådan. Utgifterna för fattigvård, polisväsen

och rättsväsen ställa sig nämligen mycket olika inom olika kommuner.

Vad rättsväsendet beträffar, äro kostnaderna därför därjämte

till sitt ursprung av synnerligen invecklad natur. Ett övertagande av

dessa utgifter och kostnader emot en indragning av försäljningsmedlen

skulle därför tarva en ingående utredning av i samband härmed stående

frågor och skulle sålunda komma att avsevärt fördröja ersättningsfrågans

lösning.

Olika förslag hava framställts till ersättningsfrågans slutgiltiga

lösning. Så har minoriteten föreslagit en successiv avskrivning av

ersättningsmedlen t. o. m. år 1935. Vidare hava Eders Kungl. Maj:ts

befallningshavande i Kristianstads län samt några andra myndigheter

förordat en successiv avskrivning till och med år 1949 och slutligen

Stockholms stadsfullmäktige en avlösning medelst tillämpning av fonderingsförfarande.

Enligt sistnämnda förslag skulle ersättningen till städerna

för de indragna brännvinsförsäljningsmedlen utgå under samtliga

år i avlösningsperioden med samma belopp. Det som städerna årligen

för sina budgetbehov finge disponera av ersättningen skulle småningom

minskas — vid t. ex. en 25-årig avlösningsperiod med V25 årligen —

under det att de delar av ersättningen, vilka skulle avsättas till en

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

fond, i motsvarande proportion skulle ökas. Ränteavkastningen å den

sålunda uppkomna fonden skulle under avlösningsperioden läggas till

den del av ersättningsbeloppet, som städerna årligen finge disponera.

Efter avlösningsperiodens slut skulle räntorna å de för de olika städerna

bildade fonderna komma vederbörande stad till godo.

Vid bedömande av dessa olika förslag torde följande allmänna

synpunkter vara att beakta. Avskrivningen bör å ena sidan vara så

ordnad, att den icke bringar städernas ekonomi ur jämvikt, d. v. s.

att avskrivningen sker med icke alltför störa belopp årligen samt att

hela avskrivningstiden icke göres kortare, än att städerna under densamma

kunna hinna anpassa sin ekonomi efter de nya förhållandena.

Å andra sidan får emellertid icke det totala ersättningsbeloppet bliva

så stort, att statsbudgetens beroende av rusdrycksmedlen en längre tid

framåt skulle göra sig gällande. Under sådana omständigheter kunde

det nämligen befaras, att man skulle i framtiden kunna åberopa detta

beroende såsom skäl mot mera restriktiva lagstiftningsreformer i nykterhetssyfte.

För att erhålla material till bedömande av de olika ovan återgivna

förslagen till en fullständig avveckling av städernas ersättningsmedel

har kommittén låtit utarbeta nedanstående tabell III, vilken åskådliggör de

belopp, som årligen skulle inflyta till städerna för att av dem disponeras.

För tiden 1915—1921 skulle ersättningsbeloppen bliva desamma enligt

de olika förslagen, emedan under denna period brännvinsförsäljningsförordningens

nu gällande bestämmelser fortfarande skulle komma att

tillämpas. I kolumn 1 återgivas ersättningsbeloppen till samtliga städer

med en avskrivning av V29 per år och i kolumn 2 med en avskrivning

av V29 per år. I kolumn 3, 4 och 5 angivas de belopp (ersättning +

räntor å fonderna), vilka årligen skulle få disponeras av städerna med

tillämpning av fonderingsförfarande under 10 resp. 20 och 25 år.

Räntan har beräknats till 5 procent.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tabell III. Städernas årliga inkomstbelopp av ersättningsmedel enligt olika

avskrivnings- och avlösningsförslag.

4 r

Successiv avskrivning

Avlösning genom fonderings- förfarande

t,o.m.årl935!t.o.m.årl949

kr. kr.

under 10 år

kr.

under 20 år

kr.

under 25 år

kr.

1915 ....................................

1916 ....................................

1917 ...................................

! 1918 ....................................

1919 ...................................

1920 ...................................

1921 ....................................

J> Lika för alla förslag.

4,847,292

.4,577,998

4,443,351

4,308,704

4,174,057

4,039,410

3,904,763

1922 ....................................

3,635,469

3,770,116

3,533,750

3,719,200

3,756,300

1923 ....................................

3,366,175

3,635,469

3,182,350

3,543,500

3,615,750

j 1924 ....................................

3,096,881

3,500,822

2,850,450

3,377,550

3,483,000

1925 ....................................

2,827,587

3,366,175

2,538,050

3,221,400

3,358,050

! 1926 ....................................

2,558,293

3,231,528

2,245,200

3,074,950

3,240,900

1927 ....................................

2,194,870

3,096,881

1,971,850

2,938,300

3,131,550

1928 ....................................

1,936,650

2,962,234

1,718,050

2,811,400

3,030,050 i

! 1929 ....................................

1,678,430

2,827,587

1,483,800

2,694,250

2,936,350

| 1930 ....................................

1,420,210

2,692,940

1,269,000

2,586,850

2,850,450

1,161,990

2,558,293

1,073,800

2,489,250

2,772,350

1932 ....................................

903,770

2,423,646

och därefter

2,401,400

2,702,050

1933 ....................................

645,550

2,288,999

årligen

2,323,300

2,639,600

1934 ....................................

387,330

2,154,352

samma be-

2,254,950

2,584,900

| 1935 ...................................

129,110

2,019,705

lopp, som

2,196,400

2,538,050

1936 ....................................

1,885,058

utgör ränta

2,147,600

2,499,000

1937 ..................................

1,750,411

å fonden

2,108,550

2,467,750

1938 ....................................

1,615,764

med 27.5 °/°

2,079,250

2,444,350

1939 ...................................

1,481,117

av urspr. er-

2,059,700

2,428,700

1940 ....................................

1,346,470

sättnings-

2,049,950

2,420,900

1941 ....................................

1,211,823

belopp kr.

2,049,950

2,420,900

1 1942 ...................................

1943 ...................................

1944 ...................................

| 1945 ....................................

| 1946 ....................................

1947 ....................................

1948 ....................................

| 1949 ..................................

1,077,176

942,529

807,882

673,235

538,588

403,941

269,294

134,647

3,904,700.

och därefter

årligen

samma be- lopp (52.5 °/°

av 3,904,700).

2,428,700

2,444,350

2,467,750

2,499,000

2,538,050

och därefter;

årligen

samma be- belopp (65 °/°

av3,904,700).

Anmärkning. I kolumn 2, 3, 4 och 5 är ersättning beräknad såsom jämväl utgående till

köpingar efter 1926. Skulle detta icke ske bör det totala ersättningsbeloppet för samtliga år minskas

för avskrivning t. o. m. år 1949 med 1,628,212 kronor, för 10-årig fondering med 802,866 kronor,

för 20-årig fondering med 2,408,596 kronor, för 25-årig fondering med 3,211,460 kronor. — Vid

beräkningarna i fråga om fonderingen har för större enkelhets skull ett avrundat tal 3,904,700

kronor lagts till grund.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Statens totala ersättningsskyldighet skulle från år 1915, om ersättning

till köpingarna upphör med år 1926, belöpa sig till

med avskrivning t. o. m. år 1935............... kr. 56,237,890

» » » » )) » 1949............... » 83,434^045

» 10-årig fondering från och med 1922 » 68,540,340

» 20-årig » » » » » » 105,982,240

» 25-årig » » » » » » 124,703,190

Vidkommande först ett dylikt fonderingsförfarande, tillämpat på

en tid av 25 år — på sätt som inom Stockholms stadsfullmäktige ifrågasatts

— så skulle detta förplikta staten till ett årligt ersättningsbelopp

från och med år 1922 till och med år 1945 å 3,904,763 kronor eller

jämte ersättningen för åren 1915—1921 sammanlagt till omkring 125

miljoner kronor. Och även om man påbörjade fonderiugen redan år

1915 och lade då utgående ersättningsbelopp till grund, skulle en 25-årig

fondering draga eu kostnad av omkring 123 miljoner kronor och en 20- årig fondering av omkring 100 miljoner kronor. Det torde vara uppenbart,

att en dylik ersättningsplikt går utöver vad som i berörda avseende

kan anses vara ur statens synpunkt skäligt och av hänsynen till städernas

ekonomi påkallat. Den förut av kommittén påpekade sannolikheten

för att statens inkomst från motsvarande del av brännvinsförsäljningsmedlen

efter hand kommer att avsevärt sjunka gör det antagligt, för

att ej säga visst, att staten för fullgörande av eu dylik ersättningsskyldighet

finge i stor omfattning anlita andra tillgångar. Några bärande

skäl för att staten skulle vidkännas dylika uppoffringar icke blott för

att avveckla städernas nuvarande beroende av från rusdryckshanteringen

härflytande vinstmedel, utan för att tillförsäkra städerna eu ständig framtida

inkomst, vilken tillika skulle utgå oberoende av om inom stad rusdrycksförsäljning

förekommer eller icke, synas icke kunna göras gällande.

Om man åter tillämpar en väsentligt kortare fonderingsperiod

— exempelvis 10 år — blir visserligen totalbeloppet av de från staten

utgående ersättningarna väsentligt lägre, men i allt fall mer än 12

miljoner kronor högre än samma belopp enligt förslaget om avskrivning

med 2/a9 årligen. Därjämte kan mot detta förslag anmärkas, att de för

städernas budgetbehov disponibla ersättningsbeloppen enligt detsamma

till en början sjunka hastigare än enligt avskrivningsförslagen — eller

med nära 10 procent årligen. Härigenom kommer det av kommittén

tidigare framhållna önskemålet att avskrivningen icke måtte ske med

större årligt belopp än att städerna hinna anpassa sin ekonomi efter

Bihang till Riksdagens Protokoll 1913. 1 saml. Bilaga. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

de nya förhållandena icke att tillgodoses i samma mån som enligt övriga

föreliggande förslag.

Mot varje förslag om utbetalning från statens sida av samma ersättningsbelopp

under en längre följd av år kan därjämte framställas den

invändningen att staten med en sådan anordning löper större risk än

med en successiv avskrivning att få utbetala högre belopp än som motsvarar

vad den själv i vinst på brännvinsförsäljningen uppburit, även

om hänsyn tages därtill, att efter fonderingsperiodens slut försäljningsavgifterna

till statsverket inflyta oavkortade. Det synes nämligen vanskligt

att under nuvarande förhållanden kunna med anspråk på sannolikhet

uttala något rörande försälj ningsavgifternas storlek i en mera avlägsen

framtid.

Då sålunda med tillämpning av fonderingsförfarande en avlösningav

städernas ersättning för indragna brännvinsförsäljningsmedel icke

tillgodoser de allmänna fordringar, som kommittén här ovan uppställt

på en fullständig avveckling, får kommittén alltså avstyrka de i

sådant avseende framställda förslagen.

Bland de ifrågasatta utvägarna att verkställa en avlösning av städernas

ersättningsmedel återstår sålunda allenast en successiv avskrivning,

och har, såsom förut nämnts, föreslagits, att denna skulle ske antingen

med 2/s9 per år t. o. in. år 1935 eller med V29 per år t. o. in. år 1949.

Såsom skäl för den längre avskrivningsperioden har det framhållits, att

övergången härigenom skulle bliva mjukare och att, då städerna vanligen

upptaga lån med 40-årig amorteringsperiod och för amorteringarna i

flera fall synas hava räknat med behållna brännvinsförsäljningsmedel,

en avvecklingsperiod av ungefärligen motsvarande längd borde beredas

dem.

Såsom framgår av tabell III, skulle ersättningarna med en successiv

avskrivning t. o. m. år 1949 komma att minskas med 3.4 5 procent

årligen — i detta avseende står förslaget under avvecklingens 10 första

år med hänsyn till mjukheten i övergången närmast en avlösning under

25 år medelst tillämpning av fonderingsförfarande. Emellertid blir denna

ersättningsform synnerligen dyrbar för staten eller mer än 25 miljoner

kronor dyrare än en avskrivning t. o. m. år 1935, och synes det kommittén,

som om förslaget sålunda från statsfinansiell synpunkt är mindre

antagligt. Då därtill kommer, att det näppeligen kan anses lämpligt

att för så lång tid framåt binda staten vid en ersättningsskyldighet,

som ännu tjugo år efter förslagets ikraftträdande skulle uppgå till

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

omkring 2 miljoner kronor, får kommittén avstyrka förslaget om en

avskrivning av städernas ersättningsmedel t. o. m. år 1949.

Såsom allmän fordran på avvecklingsperioden har kommittén ovan

angivit, att densamma skulle bereda städerna behövlig tid att inrätta

sig efter de genom indragningen orsakade nya förhållandena. Efter

kommitténs mening torde det av minoriteten inom rusdrycksmedelskommittén

framställda förslaget om avskrivning t. o. m. år 1935

bereda städerna en sådan möjlighet. Efter detta förslag skulle avskrivningarna

ske med 6.9 procent årligen, och under avskrivningstidens första

10 år skulle städerna därigenom, såsom förut påpekats, beredas en

mjukare övergång än med en avlösning genom 10-årigt fonderingsförfarande.

Åven om den anmärkningen kan riktas mot en femtonårig

avskrivning från år 1921, att avskrivningen från år 1916 äger rum med

blott 3.4 5 procent årligen men från år 1922 med 6.9 procent, torde

emellertid densamma vid närmare övervägande icke böra tillmätas avgörande

betydelse. Det är nämligen önskvärt, att man icke rubbar de i gällande

försäljningsförordnings övergångsbestämmelser fastställda andelskvoterna,

då städerna torde hava räknat med dem vid uppgörande av

sina ekonomiska kalkyler. Under den tid av fem år, då avskrivningen

sker med 3.4 5 procent årligen, torde städerna jämväl hinna att ordna

sin ekonomi för den efterföljande perioden.

Statens utgifter för avvecklingen enligt sistberörda förslag, återgivet

i tabell 111, kolumn 1, uppgå till sammanlagt c:a 56 miljoner kronor.

Åven om mot detta belopp den erinran kan göras, att det för staten

innebär en betydande utgift, torde dock staten, med hänsyn till städernas

intressen, böra vidkännas densamma för vinnande av en slutgiltig lösning

av ersättningsfrågan.

På grund av vad ovan anförts får kommittén tillstyrka, att ersättningen

till städerna för indragna brännvinsförsäljningsmedel måtte

under tiden 1915—1921 utgå i överensstämmelse med rusdrycksmedelskommitténs

förslag samt därefter minskas med 2/29 årligen för att år 1936

fullständigt upphöra, och synes det kommittén, att stadgandet härom

bör erhålla formen av eu förordning, innehållande de årliga ersättningsbeloppens

storlek, uträknade för varje stad.

I likhet med minoriteten inom rusdrycksmedelskommittén och på

de skäl, som blivit av den anförda å sid. 167 i betänkandet, finner kommittén

sig icke kunna tillstyrka, att köping, som före utgången av år

1926 erhållit stadsrättigheter, även därefter skulle erhålla ersättning eller

att, därest köping inom samma tid inkorporeras med stad, den köpingen

tillkommande ersättningen skulle fortfara och tillfalla staden.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

II. Ersättning till landsting och hushållningssällskap för

till statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel.

Enligt rusdrycksmedelskommitténs förslag skulle ersättning till

landsting och hushållningssällskap för till statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel

utgå med Vs resp. Vs av samtliga under perioden

1900/01—1910 influtna försäljningsavgifter och vinstmedel, och skulle

ersättningen fördelas bland de nämnda korporationerna efter folkmängden

inom landstings- resp. liushållningssällskapsområdena.

Såsom framgår av de infordrade yttrandena, hava de flesta landsting

tillstyrkt ersättningens utgående enligt kommitténs förslag. Däremot

hava hushållningssällskapens förvaltningsutskott och lantbruksstyrelsen

påyrkat ett högre ersättningsbelopp och därför föreslagit, att beräkningen

av medeltalet skulle grunda sig på de senaste årens rikligare inkomster

av brännvinsförsäljningsmedlen.

Kommittén hänvisar till vad ovan anförts ifråga om den av rusdrycksmedelskommittén

föreslagna beräkningen av medeltalet under

en 10-årsperiod. Då det torde vara uppenbart, att någon annan

beräkning än den, som ur allmänna synpunkter kan motiveras, icke

bör ifrågakomma vid bestämmandet av ersättningarna för de indragna

brännvinsförsäljningsmedlen, samt då vidare olika medeltalsperioder icke

böra fastställas för olika ersättningsberättigade korporationer, kan

kommittén icke förorda de framställda yrkandena om en kortare period

för medeltalsberäkningen.

Av de från hushållningssällskapens förvaltningsutskott inkomna

yttrandena synes framgå, att dessa sällskaps inkomster, vilka ju hittills

till huvudsaklig del utgjorts av brännvinsförsäljningsmedel, i eu nära

framtid skulle komma att bliva otillräckliga med hänsyn till de stora

kostnader, som sällskapen nedlägga på uppmuntrandet och utvecklingen

av jordbruksnäringen. Då hushållningssällskapen sakna beskattningsrätt

och då de genom att gå förlustiga brännvinsförsäljningsmedlen

utan att erhålla motsvarande ersättning säkerligen skulle komma att

se sin betydelsefulla och gagnande verksamhet begränsad för att ej

säga omöjliggjord, har kommittén funnit goda skäl föreligga för rusdrycksmedelskommitténs

förslag, att hushållningssällskapen tillerkännes

ett visst fast ersättningsbelopp.

Ifråga om landstingen åter kunde väl ifrågasättas, att för dessa

jämte de städer, vilka icke tillhöra landsting, en avskrivning liknande

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

den för städerna bestämdes, och att desamma finge med användandet

av sin rätt att uttaxera medel, i skatteväg- direkt fylla sina inkomstbehov.

Men då redan nu befogade klagomål förekomma över den ojämnhet,

som eu mera lokal beskattning framkallar, och enär ur denna synpunkt

en av staten lämnad, efter viss beräkningsgrund utgående ersättning

verkar utjämnande, har kommittén jämväl beträffande landstingen

funnit sig böra tillstyrka rusdrycksmedelskommitténs förslag om en

fortsatt, årlig, till beloppet fixerad ersättning.

På grund av den av kommittén förordade beräkningen av medeltalet

för städerna för perioden 1901/02—1911, vilken jämväl bör

tillämpas för landstingens och hushållningssällskapens ersättningsbelopp,

skulle dessa ersättningar komma att i någon mån ökas i jämförelse med

de av rusdrycksmedelskommittén föreslagna beloppen.

Till grund för ersättningarnas beräknande anser kommittén böra

läggas de influtna brännvinsförsäljningsmedlen under perioden. Vid en jämförelse

mellan kontrollstyrelsens uppgifter rörande vad som influtit av

dessa medel och statskontorets redogörelse för vad som utdelats av

desamma visar det sig, att under vart och ett av försäljningsåren

1907/08—1910 har utdelats mera än vad som under året influtit. Förklaringen

härtill är att söka däri, att de uppgifter, varpå statskontoret

stött sin beräkning angående fördelningen, och vilka finnas återgivna i

tabell I å sid. 7, ej avse fullt samma tid som kontrollstyrelsens uppgifter.

De influtna brännvinsförsäljningsmedlen enligt dessa senare uppgifter

hava under den av kommittén förordade medeltalsperioden uppgått

till nedanstående belopp:

1901— 1902 .....................

1902— 1903 ...................

1903— 1904 .....................

1904— 1905 .....................

1905— 1906 .....................

1906— 1907 ....................

1907— 1908 (5 kvartal)

1909 ..............................

1910 ..............................

1911 .................................

kronor 10,946,469: so

» 11,937*060: 28

» 12,399,238: 07

» 12,538,007: 22

» 13,552*760: so

» 13,647,170: 42

» 19,357,132: 3s

» 12,819,143: 35

» 16,827,360: 5 7

» 19,099,885:11

Kronor 143,124,227: 2 o

För att erhålla medeltalet bör emellertid detta belopp minskas med

V6 av influtna brännvinsförsäljningsmedel under det av fem kvartal bestående

försäljningsåret 1907—1908 eller med kr. 3,871,426:46, vadan

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

dessa medel under perioden 1901/02—1911 uppgå till kr. 139,252,800: 7 4

eller i medeltal 13,925,280: 0 7 kronor pr år. Då enligt gällande fördelningsgrunder

landstingen skulle uppbära Vs och hushållningssällskapen

7s av brännvinsförsäljningsmedlen, bleve sålunda ersättningsbeloppen till

landsting och städer, som ej deltaga i landsting, 2,785,056: 0 2 kronor

och till hushållningssällskapen 1,740,660: oi kronor eller i avrundade

tal 2,800,000 resp. 1,750,000 kronor.

Vidkommande fördelningen av ersättningen till hushållningssällskapen

hava åtskilliga hushållningssällskap yrkat på en ändrad fördelningsgrund.

Man har sålunda ansett, att hittills gällande bestämmelser

i detta avseende icke leda till en fullt rättvis fördelning, då hushållningssällskap,

inom vilkas områden större städer äro belägna, på grund

härav erhålla betydligt större belopp, än vad såväl områdets areal som

antalet jordbruksidkande invånare inom området kunna motivera. Jämväl

skulle nu gällande bestämmelser oskäligt gynna de större hushållningssällskapen

på de mindres bekostnad, emedan en viss, ungefär lika stor

del av inkomsterna måste tagas i anspråk för ordinarie förvaltningsutgifter

oavsett hushållningssällskapsområdets storlek.

Dessa brister i nu gällande bestämmelser hava förvaltningsutskotten

för hushållningssällskapen i Kronobergs, Kopparbergs, Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län samt Ålvsborgs läns norra hushållningssällskapsområde

ansett kunna förekommas därigenom, att i

hushållningssällskapsområdenas folkmängd icke inräknades folkmängden

i de städer, som ej tillhöra landsting. Andra förvaltningsutskott hava

föreslagit, att ett visst grundanslag skulle tillkomma varje hushållningssällskap,

och att den övriga delen av statsanslaget skulle fördelas antingen

efter landsbygdens befolkningssiffra eller sedan folkmängden i

de städer, som ej tillhöra landsting, frånräknats. Sålunda har förvaltningsutskottet

för hushållningssällskapet i Uppsala län föreslagit ett

grundanslag av 20,000 kronor, i Hallands län 10,000 kronor och i Västmanlands

län 25,000 kronor samt fördelning med borträknande av städer,

som ej deltaga i landsting. Förvaltningsutskottet för hushållningssällskapet

i Gottlands län har förordat 25,000 kronors grundanslag och

fördelning av det övriga efter landsbygdens befolkningssiffra. Slutligen

har förvaltningsutskottet för hushållningssällskapet i Kristianstads län

uttalat sig för fördelning efter landsbygdens befolkningssiffra.

Då sålunda från flere håll yrkanden framställts om ändrade grunder

för fördelningen av anslaget till hushållningssällskapen, har kommittén

till frågans belysning låtit utarbeta omstående tabell.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Tabell IV. Ersättningsbeloppet till hushållningssällskapen fördelat

efter olika grunder.

Hushållnings sällskap

Efter folka

utan grund- anslag

längden inom

med grund- anslag av

10,000 kr.

hela riket

med grund- anslag av

20,000 kr.

Efter folk- mängden

å lands- bygden

Efter folk- mängden å

landsbygden

samt i de

städer som

deltaga i

landsting

och resten fördelat lika

pr invånare

Stockholms

läns ......

75,032

94

73,885

19

72,437

44

85,178

12

80,061

96

Uppsala

> ......

43,475

76

47,016

51

50,557

2 5

40,919

12

46,389

69

Södermanlands

» ......

59,937

53

61,032

53

62,127

52

55,661

83

63,954

79

Östergötlands

» ......

99,352

39

94,591

46

89,830

53

92,658

31

89,475

12

Jönköpings

» ......

72,619

91

71,830

67

71,041

42

76,827

38

77,487

20

Kronobergs

> ......

53,927

11

55,915

08

57,903

06

63,407

83

57,541

53

Kalmar läns norra .

26,506

17

32,568

10

38,630

05

27,669

90

28,282

72

» » södra....

51,224

04

53,613

61

56,003

19

53,323

11

54,657

29

Gottlands

läns ......

18,693

82

25,916

4 5

33,139

08

18,979

3 7

19,946

75

Blekinge

2> ......

50,995

69

53,419

IS

55,842

69

45,845

89

54,413

63

Kristianstads

» ......

77,268

06

75,788

23

71,308

41

88,348

12

82,446

90

Malmöhus

» ......

153,808

46

140,956

92

128,105

37

118,217

71

134,598

SO

Hallands

» ......

50,206

00

52,746

82

55,287

65

48,366

7 5

53,571

01

Göteborgs och Bohus

läns......

127,881

68

118,882

12

109,882

55

79,648

29

76,827

15

Alvsborgs läns södra

44,851

6 7

48,187

99

51,524

3 2

45,886

04

47,857

81

» » norra.

52,770

02

54,929

91

57,089

78

58,514

44

56,306

88

Skaraborgs

läns ......

82,063

10

79,870

87

77,678

64

89,076

70

87,563

32

Värmlands

» ......

88,353

34

85,226

56

82,099

7 7

97,003

58

94,275

16

Örebro

» ......

70,214

04

69,782

24

69,350

44

71,899

32

74,920

08

Västmanlands

» ......

52,163

01

54,413

08

56,663

15

49,808

27

55,659

19

Kopparbergs

» ......

79,289

82

77,509

62

75,729

42

92,002

00

84,604

17

Gävleborgs

» ......

86,106

63

83,313

65

80,520

65

86,005

60

80,265

98

Västernorrlands

» ......

84,705

85

82,120

98

79,536

11

92,611

40

90,383

20

Jämtlands

» ......

39,883

49

43,957

93

48,032

39

45,984

93

42,556

64

Västerbottens

» ......

54,647

95

56,528

83

58,409

71

64,712

00

58,310

68

Norrbottens

» ......

54,021

52

55,995

47

57,969

41

61,443

99

57,642

26

Summa

1,750,000

oo | 1,750,000

00

1,750,000

00

1,750,000

00

1,750,000

00

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Av tabellen framgår, att förskjutningarna vid fördelningen av

statsanslaget för de särskilda hushållningssällskapen med ändrad fördelningsgrund

i allmänhet icke skulle bliva så betydande, som man

kunnat förmoda. För de största hushållningssällskapen, såsom Göteborgs

och Bohus samt Malmöhus läns, samt för de minsta, såsom

Gottlands, skulle emellertid eu annan fördelningsgrund än nu gällande

medföra stora förändringar.

Då emellertid frågan om ändrad fördelningsgrund lämpligen synes

kunna lösas genom en fristående behandling, enär densamma eljest kan

befaras inveckla och försvåra det nu föreliggande större spörsmålet, har

kommittén för sin del icke funnit skäligt framlägga särskilt förslag

härom.

III. Ersättningen för den s. k. kommunandelen.

Rusdrycksmedelskommittén har föreslagit, att staten måtte såsom

ersättning för indragning av de brännvinsförsäljningsmedel, vilka skola

fördelas bland kommunerna efter folkmängden, medgiva höjning av

statsbidraget till folkskollärares och småskollärares avlöning till att

motsvara 9/io av den kontant utgående minimibegynnelselönen jämte

ersättning för samtliga minimiålderstillägg.

Såsom framgår av bil. I sid. 76—77 och 147, har det stora flertalet

myndigheter tillstyrkt förslaget såsom en synnerligen lämplig ersättningsform.

Några myndigheter hava emellertid framställt anmärkningar

mot förslaget i denna del.

Efter kommitténs mening är emellertid detta rusdrycksmedelskommitténs

förslag väl funnet. De uttalade farhågorna, att skolväsendet

skulle med antagande av rusdrycksmedelskommitténs förslag icke

i samma grad som förut bliva en kommunal angelägenhet, äro efter

kommitténs mening icke befogade, då kommunerna fortfarande skulle

komma att få bestrida en betydande del av utgifterna för skolväsendet

utöver statsanslaget till lärarelönerna samt då kommunernas beslutanderätt

över folkskolan ej genom förslaget undergår någon som helst

rubbning.

På grund av det anförda har kommittén ansett sig böra tillstyrka

rusdrycksmedelskommitténs förslag i denna del.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

IV. Begränsningen av statsverkets inkomster av

rusdrycksmedlen.

Såsom framgår av den redogörelse, som rusdrycksmedelskommittén

lämnat beträffande den förevarande frågans behandling inom Riksdagen,

hava samtliga de i ämnet väckta motionerna innehållit yrkande om

utredning jämväl av frågan om statens frigörande, och Andra kammaren

har upprepade gånger biträtt motionärernas förslag i detta avseende.

Första kammaren, som tidigare hade ställt sig avvisande mot det framställda

utredningskravet, biträdde vid 1909 års riksdag motionärernas

och Andra kammarens mening under anförande att, på grund av den

växande nykterhetsrörelsens krav på särskilda åtgärder till begränsningav

handeln med rusdryckerna, jämväl staten stode inför nödvändigheten

att med hänsyn härtill ordna sin ekonomi. Första kammaren ansåg

det emellertid föga antagligt, att det allmänna kunde helt frigöras från

beroendet av rusdrycksmedlen och fann därför den ifrågasatta utredningen

böra omfatta det allmännas frigörelse i större eller mindre omfattning

från dess ekonomiska beroende av rusdrycksmedlen. Vid företagen

sammanjämkning biföll Andra kammaren Första kammarens beslut.

På grund av dessa nu berörda omständigheter torde det kunna

sägas, att Riksdagen vid fattande av beslutet om den nu föreliggande

utredningen ansåg det nödvändigt, att jämväl staten ordnade sin ekonomi

med hänsyn till en kommande starkt restriktiv lagstiftning, även om

man hade den uppfattningen, att ett fullständigt frigörande näppeligen

vore möjligt att genomföra.

Rusdrycksmedelskommittén har i sitt betänkande anslutit sig till

denna uppfattning, men ansett lämpligt, att statens inkomster av rusdrycksbeskattningen

begränsades till en viss summa.

Mot rusdrycksmedelskommitténs förslag i detta avseende har emellertid

kommitténs ordförande anfört reservation. Efter hans uppfattningvore

en sådan begränsning ur nykterhetssynpunkt helt och hållet obehövlig,

då det ej kunde ifrågasättas, att staten vid ordnandet av rusdrycksförsäljningen

skulle låta sig påverkas av ekonomiska hänsyn.

För statsbudgetens beroende av rusdrjmksmedlen hyste han ej någon

farhåga, utan ansåg fastmer rusdryckshanteringen vara ett för staten

Bihang till Riksdagens Protokoll 1913. 1 samt. Bilaga. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

synnerligen lämpligt skatteobjekt, av vilket staten allt ioitfarande som

hittills borde kunna hämta avsevärda inkomster.

Åtskilliga av de i ärendet hörda myndigheterna hava förklarat sig

instämma i de synpunkter, vilka kommitténs ordförande gjort gällande.

En mellanståndpunkt intages av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Jönköpings län, som ansett, att brännvinstillverkningsskatten,

maltskatten och punschskatten såsom hittills i sin helhet borde användas

för statsregleringens behov, men att däremot överskottet å. biännvinsförsäljningsmedlen,

sedan ersättningar och särskilda anslag blivit betalda,

icke borde ingå i statsregleringen.

Gent emot den ovan återgivna uppfattningen om obehövligheten

av en begränsning av statens inkomster av rusdryckshanteringen kan

framhållas, att det visserligen kan förutsättas, att statsmakterna vid

prövning och avgörande av nykterhetslagstiftningsfrågor i långt mindre

grad än kommunerna låta sig påverkas av ekonomiska hänsyn. Men

detta utesluter icke, att statens ekonomi faktiskt är i viss mån beroende

av inkomsterna från rusdryckshanteringen. En betydlig minskning i

rusdrycksförbrukningen kommer i regel att föra med sig en stark

sänkning i statens rusdrycksinkomster, och därmed kunna de av statsmakterna

uppgjorda finansplanerna för kommande år bringas ur jämvikt.

En dylik följd av eu mera restriktiv lagstiftning skulle kunna ställa

statsmakterna'' inför uppgiften att fylla ett större deficit i budgeten.

I varje fall skulle det i samband med en dylik lagstiftning stående

budgetsspörsmålet bereda statsmakterna allvarliga svårigheter. I denna

mening är statsekonomien beroende av nykterhetslagstiftningen, och statsmakterna

måste givetvis vid beslut i fråga om densamma aven taga

hänsyn till de statsfinansiella förhallandena. _

'' Då Eders Kungl. Maj:t vid tillsättande av nykterhetskommitten

och genom dess uppdrag ställt i utsikt framläggande av vittgående reformer

på nykterhetslagstiftningens område, avsedda att kraftigt minska

rusdrycksförbrukningen och då vidare inom stora kretsar av det svensk?!

folket krav på dylika reformer framställts, synes man vara berättigad

till det antagandet, att det under de närmaste åren kommer att genomföras

en lagstiftning, som i avsevärd grad kan komma att inskränka

rusdrycksförbrukningen.

Vilken inverkan en mera restriktiv lagstiftning skulle hava pa

statens rusdrycksinkomster, kan för närvarande icke ens tillnärmelsevis

angivas, då man icke känner någon av de båda faktorer, av vilka dessa

inkomster bero, nämligen den framtida rusdrycksförbrukningen och stor
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

leken av de skatter och avgifter, som kunna varda pålagda rusdryckshanteringen.

Såsom framgår av tabell II (sid. 8) har brännvinsförbrukningen

under det senaste årtiondet ej obetydligt nedgått. Under de senaste

fyra åren har förbrukningen icke överstigit 6.6 liter per individ och år;

motsvarande siffror äro för åren 1896—1900 8 liter och för åren 1901

—1905 7.6 liter. Då under tiden 1901—1911 befolkningstillväxten pr

år i medeltal varit allenast 0.7 procent, kan det sägas, att den totala

brännvinsförbrukningen minskats i nästan samma proportion som förbrukningen

per individ och år. Detta framgår jämväl av tabell V.

De i denna tabell lämnade uppgifterna hava hämtats ur kontrollstyrelsens

berättelser, och bar för jämförelses skull siffror meddelats

jämväl rörande förbrukningen av skattepliktiga maltdrycker.

Tabell V. Förbrukning av brännvin och skattepliktiga maltdrycker

i Sverge 1901—1911.

År

Brännvin å

50 °/o

Skattepliktiga maltdrycker

Liter

Pr individ

liter

Hektoliter

Pr individ

liter

1901 .......................

44,538,905

8.7

1902 .......................

40,619,729

7.-S

—

—

1903 ........................

38,904,979

7.5

—

—

1904 (1903/04) ............

36,806,959

7.0

1,404,878

26.0 7

1906 (1904/05) ............

37,314,693

7.1

1,532,061

29.il

1906 (1905/06) ............

39,361,649

7.2

1,495,115

28.23

1907 (1906/07) ............

39,656,781

7.4

1,478,904

27.70

1908 (1907/08) ............

36,024,768

6.6

1,428,472

26.56

1909 (1908/09) ............

32,931,842

6.1

1,319,763

24.31

1910 (1909/10) ............

36,273,943

6.'';

1,053,671

19.8 2

1911 (1910/11) ............

36,880,464

6.6

1,135,194

20.5 5

Nedgången i brännvinsförbrukningen under periodens sista år

torde stå i samband med den växande nykterhetsrörelsen, men jämväl

med de genom 1905 års brännvinsförsäljningsförordning pålagda restriktionerna

särskilt ifråga om brännvinsförsäljning på landsbygden. Då sålunda

redan nu gällande, i många avseenden ofullkomliga lagstiftningtorde

hava medverkat till minskning i brännvinsförbrukningen, synes

man av en mera effektiv lagstiftning kunna vänta sig en långt betydligare

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

nedgång i förbrukningen. Det kan jämväl förtjäna att erinras därom,

att brännvinsförbrukningen i Norge tidigare varit större, men under det

senaste trettiotalet år varit högst 3.6 liter.

Under förutsättning, att brännvinstillverkningsavgiften icke höjes

och att allt brännvin belägges med en likformig försäljningsskatt av 40

öre per liter, skulle med en folkmängd av 5 Va miljoner inkomsterna av

bränn vinsm edlen, vilka ju hittills utgjort den ojämförligt största delen av

statens rusdrycksinkomster, komma att nedgå med cirka 5 miljoner kronor

för varje liter brännvin per individ och år, som förbrukningen minskas.

Staten synes därför hava alla skäl att räkna med väsentligt

minskade inkomster av rusdrycksmedlen, även om detta skulle i någon

män kunna kompenseras genom de av rusdrycksmedelskommittén antydda

åtgärderna, att vissa grenar av rusdryckshanteringen, som nu handhavas

av enskilda och bereda dem ekonomiska fördelar, omhändertoges av staten.

Kommittén finner det sålunda vara synnerligen välbetänkt, att

staten nu begränsar sitt ekonomiska beroende av rusdryckshanteringen

och samtidigt vidtager åtgärder, varigenom detta beroende kan nedbringas

och efter hand avvecklas. Det torde nämligen allmänt erkännas,

att det varken är möjligt eller ens lämpligt att på en gång genomföra

statens frigörelse från dess beroende av rusdrycksmedlen.

Under ärendets behandling hava framställts tre olika förslag till

lösning av föreliggande fråga. Rusdrycksmedelskommitténs majoritet

har sålunda föreslagit, att det skulle fastställas ett visst belopp av statens

rusdrycksmedelsinkomster, vilket skulle få användas för statsregleringens

behov, men att överskottet skulle fonderas. Minoriteten inom nämnda

kommitté har ansett, att majoritetens förslag om eu maximibegränsning

ej vore tillräcklig utan borde kompletteras med bestämmelser om automatisk

nedsättning av maximibeloppet vid varje tillfälle, som statsinkomsterna

sjunka under detsamma. Slutligen hava några myndigheter

och Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling förordat en

successiv avskrivning av statens beroende av rusdiycksmedlen efter

ungefär samma grunder som nyssnämnda kommittéminoritet angivit

i motiveringen till den vid betänkandet fogade reservationen.

Utan tvivel kunna goda skäl anföras för att genom en successiv

avskrivning småningom befria staten från dess ekonomiska beroende.

Emellertid har nykterhetskommittén icke ansett sig böra tillstyrka en

dylik åtgärd. Åven om den icke torde medföra någon oöverkomlig

svårighet ur statsfinansiell synpunkt, såvida avskrivningstiden göras

tillräckligt lång och avskrivningsbeloppen ej bliva allt för stora, torde

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

dock eu dylik avskrivningsplan under nuvarande förhållanden hos många

väcka betänkligheter och motstånd. Det synes därför vara klokt och

lämpligt, att man väljer en annan väg, som bereder några av de fördelar,

som en successiv avveckling skulle medföra, utan att på förhand

bestämma storleken av avskrivningsbeloppen.

Det av rusdrycksmedelskommitténs majoritet framställda förslaget

innebär, såsom ovan omnämnts, allenast att stegringen av statsinkomsterna

från rusdryckshanteringen avklippes genom fastställande av ett visst

belopp, utöver vilket dessa inkomster icke skulle få användas för statsregleringsändamål.

Till stöd för eu dylik åtgärd anför kommittén, att

därigenom en ur nykterhetssynpunkt mera effektiv förhöjning av rusdrycksbeskattningen

skulle kunna äga rum, utan att man därigenom

ökade budgetens beroende av rusdrycksmedlen samt att vissa grenar av

rusdryckshanteringen, som nu handhavas av enskilda, skulle kunna omhändertagas

av staten likaledes utan fara för att statens ekonomiska

beroende av nämnda hantering ytterligare ökades.

Rusdrycksmedelskommittén har sålunda ansett den föreliggande

uppgiften bestå däri, att man borde förhindra en ökning av statens

beroende, och då kommittén jämväl hyst den uppfattningen, att statens

rusdrycksinkomster i framtiden skulle komma att stiga eller åtminstone

att inflyta med ungefär samma belopp som hittills, har kommittén vid

bestämmandet av maximigränsen räknat med statens nuvarande rusdrycksmedelsinkomster

enligt den sista riksstat, som förelåg då kommittén

avgav sitt förslag. Till beloppet av dessa inkomster har sedan lagts

summan av de ersättningar, som staten efter rusdrycksmedelskommitténs

förslag första året skulle utbetala för indragningen av brännvinsförsäljningsmedlen,

varigenom summan 40,800,000 kronor erhållits såsom

maximigräns, dock att de av Riksdagen beslutade utgifterna för främjande

av nykterhet och motarbetande av dryckenskapens följder samt

vederlagen för nedlagda utskänkningsrättigheter, tillsammans beräknade

till omkring 250,000 kronor, därjämte skulle bestridas av influtna brännvinsförsäljningsmedel.

Då det är sannolikt, att anslaget till främjande

av nykterhet och motarbetande av dryckenskapens följder inom en

snar framtid kommer att ej obetydligt ökas, i synnerhet därest frågan

om internering av alkoholister vinner sin lösning, torde den verkliga

maximigränsen enligt rusdrycksmedelskommitténs förslag komma att

bliva betydligt högre än 40,800,000 kronor.

Rusdrycksmedelskommittén har sålunda begränsat sin uppgift till

att förhindra en stegring av statens nuvarande ekonomiska beroende

av rusdryckshanteringen. Enligt nykterhetskommitténs mening innebär

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

emellertid ett ordnande av dessa förhållanden, att man, i avvaktan på

en ny rusdryckslagstiftnings verkningar i finansiellt hänseende, icke

blott förhindrar en stegring i statens beroende av förberörda medel,

utan även dels redan från början söker minska detsamma, dels ock

bereder möjlighet att i mån av konsumtionens minskning ytterligare

nedbringa beroendet.

På grund härav kan nykterhetskommittén icke förorda rusdrycksmedelskommitténs

förslag ifråga om maximibegränsningen, utan anser till

en början att till grund för beräkningen av denna gräns bör läggas

ett medeltal av det allmännas inkomster under en följd av år.

Statsverkets inkomster av rusdryckshanteringen pålagda skatter

och avgifter under senast förflutna tio år framgå av nedanstående tabell

VI a och b.

Såsom framgår av dessa tabeller har den behållna summan av statsverkets

inkomster av rusdryckshanteringen under perioden att uppvisa

ganska växlande belopp. De två första åren, under vilka brännvinstillverkningsskatten

ännu utgick med 50 öre per liter samt punsch- och

maltskatterna icke voro pålagda, äro inkomstbeloppen låga i jämförelse

med inkomsterna under de senare åren av perioden. Det högsta in
-

Tabell Via. Statens inkomster av skatter,

Å r

Influten bränn- vins tillverk - ningsskatt

Kr.

B e r ä k

nåd tulli nl

.omst

Summa beräk- nad tullin- komst

Kr.

av brännvin,

sprit och.

likör

Kr.

av vin

Kr.

av malt- drycker

Kr.

1902 .........

19,550,923

2,395,753

2,068,479

14,103

4,478,335

1903 .........

20,850,392

3,652,142

2,990,234

16,188

6,658,564

1904 .........

24,522,820

2,280,377

2,348,500

21,238

4,650,115

1905 .........

24,508,086

2,544,520

2,386,056

22,850

4,953,426

1906 .........

27,156,221

2,737,352

2,624,963

19,768

5,382,083

1907 ........

26,575,367

2,963,636

2,579,447

19,059

5,562,142

1908 .........

24,458,555

2,815,357

2,266,017

22,932

5,104,306

1909 .........

22,486,704

2,695,541

2,058,811

38,013

4,792,365

1910 .........

24,413,892

2,941,834

2,235,820

47,132

5,224,788

1911 .........

24,410,473

3,025,835

2,115,153

43,835

5,184,823

238,933,433

28,052,347

23,678,480

265,118

51,990,945

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

komstbeloppet uppvisar året 1906, under det att inkomsterna under

slutet av perioden, trots att maltskatten undergått en betydande höjning,

icke fullt nått upp till 1906 års inkomster.

Växlingarna i avkastningen av rusdrycksbeskattningen synes kommittén

tala för, att man till grund för det medeltal, som skulle

utgöra maximibegränsningen, lägger statsinkomsterna under en längre

tillbaka liggande period, och då till grund för ersättningarna lagts

tioårsperioden 1901/02—1911, synes det ifrågavarande medeltalet böra

uträknas för motsvarande period.

Under sistförflutna period hava visserligen tillkommit nya former

för rusdrycksbeskattningen och förut utgående skatter till sitt grundbelopp

blivit höjda, men detta utgör efter kommitténs mening intet

hinder för att denna period lägges till grund för beräknandet av

maximibegränsningen. Då nämligen syftet med begränsningen väsentligen

är att inrätta statsekonomien med hänsyn till väntad minskning

av förbrukningen av samtliga slags rusdrycker och därmed ock statens

samtliga inkomster av rusdryckshanteringen, torde man böra anse

samtliga skatter å olika slags rusdrycker såsom en enhetlig inkomstkälla.

Vidkommande uträknandet av medeltalet för den ovannämnda

avgifter och tullar pålagda rusdryckerna.

Influ

maltskatt

(sedan restitution

för malt

f råndragits)

Kr.

ten

puns diskatt

Kr.

Summa

Kr.

Avdrag (enligt

nedanstående

specifikation

tabell VI b)

Kr.

Återstod

Kr.

Återstod efter

avdrag av be- räknad tull- inkomst

Kr.

24,029,258

1,895,551

22,133,707

17,655,372

142,647

38,774

27,690,377

1,731,384

25,958,993

19,300,429

3,211,130

1,296,652

83,680,717

3,123,341

30,557,376

25,907,261

3,082,434

1,307,110

33,851,056

3,345,217

30,505,839

25,552,413

3,085,183

1,459,263

37,082,750

3,751,183

33,331,567

27,949,484

3,041,745

1,558,389

36,787,643

3,768,182

32,969,461

27,407,319

2,923,421

1,593,036

34,079,318

3,925,748

30,153,570

25,049,264

2,897,353

1,559,697

31,736,119

4,164,553

27,571,566

22,779,201

5,153,069

1,693,655

36,485,402

3,592,299

32,893,103

27,668,317

5,062,494

1,743,532

36,401,322

3,340,604

33,060,718

27,875,895

28,599,476

12,250,108

331,773,962

32,638,062

299,135,900

247,144,955

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Tabell VI b. Specifikation å restitutioner och kontrollkostnader.

Å r

Restitution för

denaturerat

brännvin

Kr.

Restit. tull

för brännvin

och. punsch

(approx.)

Kr.

Kontroll- kostnader vid

brännvins- och

maltdrycks- kontrollen

Kr.

1

1

Summa

Kr.

1902 ..............................

1,407,016

94,550

393,985

1,895,551

1903 .............................

1,243,088

37,892

450,404

1,731,384

1904 ..............................

1,998,398

272,510

852,433

3,123,341

1905 ..............................

2,396,662

107,667

840,888

3,345,217

1906 .............................

2,719,962

207,463

823,758

3,751,183

1907 ..............................

2,770,178

171,310

826,694

3,768,182

1908 ..............................

3,078,698

75,316

771,734

3,925,748

1909 ..............................

3,317,891

139,509

707,153

4,164,553

1910 .............................

2,770,082

147,648

674,569

3,592,299

1911 ..............................

2,548,402

134,355

657,847

3,340,604

24,250,377

1,388,220

6,999,465

32,638,062

perioden anser nykterhetskommittén i likhet med rusdrycksmedelskommittén

och på de av densamma anförda grunder (sid. 124), att tullinkomsterna

icke böra härvid medtagas.

Statsverkets inkomster av rusdrycksbeskattningen hava, om man

frånräkna!’ tullinkomsten å rusdryckerna, under tioårsperioden uppgått

till 279,783,017 kronor. Härifrån bör dock dragas restitution för denaturerat

brännvin, restituera^ tull för brännvin och punsch samt kostnaderna

för brännvins- och maltdryckskontrollen för att erhålla statsverkets

behållna inkomst under perioden eller 247,144,955 kronor.

Vid genomförande av en begränsning av de för statsregleringens

behov disponibla inkomsterna av rusdrycksbeskattningen böra emellertid

jämväl försäljningsavgifterna och försäljningsvinsten, sedan dessa indrägt

till statsverket, medräknas. Dessa inkomster uppgingo under

perioden till 139,252,800:7 4 (se ovan sid. 22) —härvid har fråndragits

1 kvartal från det av 5 kvartal bestående försäljningsåret 1907/08. Det

belopp, vartill statsinkomsterna efter ovan angivna förfaringssätt begränsas,

skulle sålunda bliva V10 (247,144,955 + 139,252,801) = 38,639,776.

Denna summa, vederbörligen avrundad, skulle sålunda beteckna maximigränsen,

intill vilken åtminstone under åren 1915 —1918 till statsverket

influtna rusdrycksmedel årligen få tagas i anspråk för den ordinarie

statsregleringens behov. Om man emellertid utgår från att bränn
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

38

vinstillverkningsavgift, maltskatt och punschskatt, vilka även förut varit

disponibla för nämnda behov, under de närmaste åren komma att uppgå

till ungefär samma belopp som under år 1911 och om man vidare

bortser från de ersättningsbelopp, som äro avsedda att täckas med indragna

brännvinsförsäljningsmedel, så skulle, med antagande av ovannämnda

maximigräns, det belopp av brännvinstillverkningsskatt, maltskatt

och punschskatt, som Unge disponeras för statsregleringsändamål,

med ej mindre än omkring 2 V2 miljoner kronor understiga samma belopp

under år 1914. Med hänsyn härtill har kommittén funnit skäligt avrunda

ovannämnda summa, 38,639,776 kronor, uppåt till 39 miljoner kronor.

I likhet med minoriteten inom rusdrycksmedelskommittén anser

nykterhetskommittén, att begränsningssiffran bör ställas i en sådan relation

till nykterhetens framsteg bland befolkningen, att statens genom

ifrågavarande siffra uttryckta minskade beroende av rusdrycksmedlen

blir en direkt och automatiskt inträffande följd av rusdrycksförbrukningens

minskande.

Det av reservanterna föreslagna sättet för bestämmande av den

nedåt rörliga begränsningen torde emellertid under vissa omständigheter

kunna medföra alltför häftiga kastningar i budgeten. Om under

något år statsinkomsterna av rusdrycksmedlen betydligt nedginge av

anledning som vore främmande för nykterhetsfrågan, såsom t. ex. fallet

var under året 1909, skulle enligt minoritetens förslag en ny begränsningssiffra

hava nåtts, vilken emellertid icke behövde vara en följd av

nykterhetens framsteg bland befolkningen. För att förebygga inverkan

av dylika tillfälliga omständigheter, har kommittén ansett att begränsningssiffran

bör minskas allenast för det fall, att medeltalet av statens

samtliga inkomster av rusdrycksmedlen under en viss tid understiger

den gällande begränsningssiffran. Den tid, för vilken ett dylikt medeltal

skulle beräknas, synes lämpligen kunna fastställas till tre år, och hava

kommitterade tänkt sig följande förfaringssätt. Då Riksdagen år 1918

fastställer riksstaten för år 1919, uträknas, huruvida medeltalet av de

under åren 1915, 1916 och 1917 influtna rusdrycksmedelsinkomsterna —

både de som disponerats för statsregleringens behov och de, som avsatts

för fondering — understigit det fastställda begränsningsbeloppet. År

detta fallet, blir det sålunda erhållna medeltalet begränsningssiffra. Vid

riksstatens uppgörande varje följande år verkställes liknande uträkning

rörande medeltalet för de närmast föregående tre åren och fastställes

med ledning därav en ny begränsningssiffra, om medeltalet visar sig

vara lägre än den gällande siffran.

Bihang till Riksdagens Protokoll 1913. 1 sand. Bilaga. 5 •

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

V. Sättet för fonderingen av överskjutande rusdrycksmedel

och användningen av dessa medel.

Efter rusdrycksmedelskommitténs förslag- skulle de belopp av

inflytande rusdrycksmedel, som överskjuta den summa av 40,800,000

kronor, vilken skulle få användas för statsregleringens behov, avsättas

till en särskild fond. Beträffande de ändamål, för vilka den föreslagna

fonden eller dess avkastning finge användas, har rusdrycksmedelskommittén

icke funnit sig böra avgiva något annat förslag, än att det

syntes kommittén böra tillkomma Kungl. Maj: t och Riksdagen att däröver

gemensamt besluta. Fonden skulle göras räntebärande och förvaltas

av statskontoret efter de särskilda föreskrifter, Kungl. Maj:t

meddelar. Den årliga avkastningen skulle efter avdrag av förvaltningsomkostnaderna

tilläggas fondens kapital och lika med detta förräntas.

Emot rusdrycksmedelskommitténs förslag i detta avseende hava

avgivits två reservationer. Kommitténs ordförande, hr Odelberg, har

ansett det kunna ifrågasättas, huruvida det vore förenligt med en sund

statshushållning att för icke klart insedda ändamål årligen avsätta betydande

belopp, under det att nya skattekällor måste uppsökas för att

erhålla medel till bestridande av statens nödvändiga utgifter. Aven

om det hade framhållits, att avsevärda belopp vore behövliga, då det

en gång skulle genomföras ett allmänt rusdrycksförbud i vårt land och

att man därför i tid borde vidtaga åtgärder för samlande av medel,

kunde han icke biträda kommitténs förslag i fråga om fonderingen, då han

icke ansåg ett allmänt rusdrycksförbud genomförbart eller gagneligt.

I. den andra av dessa reservationer har minoriteten inom rusdrycksmedelskommittén

yrkat, att det i en särskild förordning skulle fastställas

regler för fondens bildande och användning. Om nämligen majoritetens

förslag skulle realiseras, komme det efter minoritetens mening otvivelaktigt

att föreligga en stor frestelse för statsmakterna att under tider med

dåliga konjunkturer anlita fonden för täckande av möjligen uppkommande

brist i statsregleringen, och vid sådant förhållande kunde det med skäl

ifrågasättas, om staten genom majoritetens förslag vore i någon större utsträckning

frigjord från det ekonomiska beroendet av rusdrycksmedlen.

Liksom de medel, varav fonden bildats, icke skulle få användas för stats
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

regleringsändamål, borde icke heller fonden eller dess avkastning få användas

härtill, utan i främsta rummet till sådana uppgifter vid genomförande

av en ny nykter!] etslagstiftning, som förutsätta ekonomisk reglering.

Vid en framtida reglering och avveckling av rusdryckshanteringen

komme avsevärda belopp troligen att erfordras för olika ändamål, och

naturligast vore då enligt minoritetens mening att för dessa ändamål

använda den fond, som under tiden förut samlats av överskjutande rusdrycksmedel.

1 överensstämmelse med denna uppfattning har minoriteten

utarbetat förslag till en förordning angående statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Det stora flertalet myndigheter hava antingen lämnat förslaget utan

anmärkning eller tillstyrkt detsamma. Eu del myndigheter hava (bil. I

sid. 155) emellertid avstyrkt förslaget om fondering huvudsakligen med

åberopande av de skäl, som blivit av reservanten hr Odelberg anförda.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i Örebro län har därjämte anfört,

att då det icke gärna kunde tänkas, att allmänt spritförbud skulle

på eu gång genomföras, utan en längre övergångstid fastställas, borde

en fondering rimligen beslutas endast i samband med beslut om dylikt

förbud.

Nykterhetskommittén vill för sin del tillstyrka bildandet av en

fond av rusdrycksmedel, då det i samband med genomförande av en mera

restriktiv lagstiftning torde kunna uppstå spörsmål av ekonomisk natur,

till vilkas lösning det torde vara välbetänkt att redan nu reservera medel.

En fondering av överskottet av statens rusdrycksmedel torde sålunda

vara på sin plats och väl förenlig med klok statshushållning, även

om man icke skulle räkna med genomförande av allmänt rusdrycksförbud.

Aven om fonden möjligen icke skulle komma att visa sig tillräcklig

för att lösa alla med en mera ingripande nykterhetslagstiftning sammanhängande

ekonomiska spörsmål, torde dock möjliggöras eu friare prövning

av dylika lagstiftningsfrågor, om eu fondering av överskjutande

rusdrycksmedel ägt rum.

Då emellertid fonden möjligen kan komma att uppgå till betydande

belopp och fondens medel icke behöva disponeras för nykterhetsfrågans

lösning, bör fonden jämväl få användas för lösande av andra sociala

uppgifter.

Nykterhetskommittén anser därjämte, på de av minoriteten angivna

skal, att bestämmelserna angående fonden böra sammanfattas i en särskild

förordning, vartill kommittén har utarbetat förslag (bil. C.).

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

VI. Förslagen till ändrad lydelse av 15, 21, 24 och 25 §§ i

brännvinsförsäljningsförordningen jämte övergångsstadganden.

I anslutning till sitt förslag om indragning till statsverket av

brännvinsförsäljningsmedlen, har rusdrycksmedelskommittén föreslagit

vissa ändringar i gällande brännvinsförsäljningsförordning. Emot detta

förslag har en av kommitténs ledamöter, hr Ostberg, anfört reservation

och yrkat, att icke kontrollstyrelsen, såsom föreslagits av rusdrycksmedeiskommittén,

utan Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande måtte tillerkännas

befogenhet att besluta om ansvarsfrihet för bränn vinsförsäljningsbolagen.

Efter reservantens mening äger Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

på grund av kännedom om ortsförhållandena större förutsättningar

än kontroll styrelsen att säkert bedöma därvid förekommande frågor, och

åberopar reservanten till stöd för sin uppfattning jämväl att Eders

Kungl. Maj:ts befallniugshavande redan nu har sådan befogenhet i de

fall, då ansvarsfrihet vägras av kommun, landsting eller hushållningssällskaps

förvaltningsutskott. Reservanten har vidare ansett, att kommitténs

förslag om ändrad lydelse av 15 § 3 mom. i brännvinsförsäljningsförordningen,

efter vilken såväl kontrollstyrelsen som Eders Kungl.

Maj:ts befallningshavande skulle äga att lämna bolagen föreskrifter beträffande

inköp av fastighet eller mera omfattande förändrings vidtagande

inom redan förvärvad fastighet icke vore lämpligt, då bolagen därigenom

komme under kontroll av tvenne olika myndigheter — ett förhållande,

som skulle giva anledning till konflikter, då olika meningar

gjorde sig gällande. Efter reservantens mening borde det därför tillkomma

allenast Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande att lämna

bolagen föreskrifter i nämnda avseende.

Såsom framgår av de inkomna yttrandena (bil. I sid. 162 ff.), har

ett antal myndigheter anslutit sig till den uppfattning, som i den ovannämnda

reservationen gjorts gällande.

Yad först beträffar de framställda anmärkningarna mot 15 § 3 mom.

i brännvinsförsäljningsförordningen finner kommittén dem i viss grad

äga berättigande. Enligt det av rusdrycksmedelskommittén framställda

förslaget skulle det möjligen kunna leda till tvistigheter mellan kontrollstyrelsen

och Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande, om befogenhet

medgåves dessa båda myndigheter att var för sig självständigt pröva

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

bolags ansökning att få inköpa fastighet eller utföra större ändringsarbete

inom redan förvärvad fastighet. I olikhet med de myndigheter,

som anslutit sig till reservantens uppfattning har det emellertid icke

synts kommittén lämpligt, att befogenheten att pröva dylika ansökningar

tillerkändes Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande. Åven om

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande kunna anses äga större förutsättningar

för bedömande av dessa mera lokala frågor, har det dock synts

kommittén önskligt, att sedan indragning till statsverket av brännvinsförsäljningsmedlen

ägt rum, det lämnades en central förvaltningsmyndighet

tillfälle att avgöra dylika ansökningar. Först härigenom vinnes den

önskvärda enhetligheten i behandlingen av dylika frågor, och torde

kontrollstyrelsen, som redan nu äger viss befogenhet att utöva tillsyn

över brännvin shandeln, vara den bland de centrala myndigheterna,

som bäst lämpar sig för uppgiften i fråga. Då det emellertid å andra

sidan jämväl är önskligt, att de lokala synpunkterna få tillfälle att i

största möjliga grad göra sig gällande, har kommittén ansett, att Eders

Kungl. Maj ds befallningshavande liksom de av rusdrycksmedelskommittén

föreslagna lokala myndigheterna (stadsfullmäktige, resp. allmän

rådstuga och kommunalstämma) böra avgiva yttranden över bolags

ansökningar i det förberörda avseendet, vilka yttranden givetvis komma

att ligga till grund för kontroll styrelsens beslut i ärendet. Genom

detta kommitténs förslag, vilket ansluter sig till de synpunkter, som

framförts av Eders Kungl. Maj ds befallningshavande i Örebro län,

undvikes den i de inkomna yttrandena överklagade otydligheten i stadgandet,

samtidigt som man vinner de fördelar, som av rusdrycksmedelskommittén

avsetts genom att medgiva central myndighet befogenhet att

pröva inkomna ansökningar.

På grund av kommitténs ovan angivna uppfattning ifråga om

lämpligheten att åt central myndighet inrymma ett slags högsta tillsyn

över brännvinsbolagen, har kommittén icke kunnat biträda den av reservanten

anförda uppfattning ifråga om sättet för ansvarsfrihets beviljande

åt bolagen.

Ifråga om sammansättningen av bolagens styrelser har rusdrycksmedelskommittén

ansett vissa ändringar påkallade på grund av den föreslagna

indragningen av brännvinsförsäljningsmedlen, och innebär kommitténs

förslag, att den av styrelseledamöterna, som hittills utsetts av hushållningssällskapens

förvaltningsutskott, hädanefter skulle komma att utses

av Eders Kungl. Majrts befallningshavande. Det särskilda ombud, som Eders

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts befallningshavande hittills haft såsom representant i bolagsstyrelserna,

skulle därför icke vidare behöva ifrågakomma. Rusdrycksmedelskommittén

har däremot icke föreslagit någon ändring ifråga om

antalet av de ledamöter, som utses av bolagen.

Av de i ärendet hörda myndigheterna ha landstinget i Malmöhus

län samt magistraten i Skövde ansett att ändring jämväl borde vidtagas

i sammansättningen av bolagsstyrelserna i den riktning, att de av bolagsdelägarne

utsedda styrelseledamöternas antal minskades, och framhålla

dessa båda myndigheter, att det synes som om städerna, vilka hava att

bestrida samtliga utgifter för fattigvård och ordningsväsen, hava ett

sådant intresse av dit förlagda bolags förvaltning, att de borde tillerkännas

inflytande på bolagens skötsel.

Då kommittén hyser den uppfattningen, att det allmänna med

hänsyn till bolagens uppgift bör hava avgörande inflytande på deras

förvaltning, och sålunda funnit de av nämnda myndigheter framförda

skäl hava fog för sig, har kommittén på grund därav ansett, att man

redan nu, innan förslag till en reformering av rusdrycksförsäljningsförordningarna

föreligger, bör kunna vidtaga en sådan förändring i

bolagsstyrelsernas sammansättning, att jämväl åt de kommuner, där

bolaget utövar sin verksamhet, beredes inflytande på bolagens förvaltning.

I sådant syfte hava två olika sätt blivit ifrågasatta dels att

styrelseledamöternas antal ökas till sex, dels ock att nuvarande antal

bibehålies men att en av de ledamöter, som nu väljas av bolagets

delägare, utses av kommunalstyrelsen i vederbörande kommun. I det

förra fallet skulle tre styrelseledamöter, såsom hittills, utses av

bolagets delägare, en av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande, eu av

landstinget samt en av den kommun, i vilken bolaget utövar sin verksamhet.

Denna anordning skulle emellertid föra med sig den olägenheten,

att vid besluts fattande inom bolaget tre styrelseledamöter skulle

kunna komma att stå emot tre, till följd varav särskilda bestämmelser

skulle erfordras för att reglera förfärandet vid besluts fattande. Kommittén

har med hänsyn härtill ansett det vara lämpligast, att styrelseledamöternas

nuvarande antal bibehålies, liksom också att såväl Eders

Kungl. Maj:ts befallningshavande som landstinget utse var sin styrelseledamot

— detta på de skäl, som blivit av rusdrycksmedelskommittén

i dess betänkande å sid. 128 angivna. Under sådana förhållanden synes

antalet av bolagsdelägarnes styrelseledamöter böra minskas till två, varigenom

plats beredes för en styrelseledamot, utsedd av den kommun,

där brännvinsförsäljningsbolaget är beläget.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Vissa myndigheter (bil. 1 sid. 162 ff.) hava framhållit, att vid en eventuell

upplösning av brännvinsförsäljningsboiag dess nettotillgångar böra

fördelas i enlighet med 1905 års förordning, då det icke kan vara med

rättvisa och billighet överensstämmande att låta staten utan någon som

helst ersättning vinna äganderätten till de stundom rätt betydande nettotillgångar

åtskilliga bolag under årens lopp förskaffat sig.

Innan 1905 års brännvinsförsäljningsförordning genomfördes, hava

en del brännvinsförsäljningsboiag av uppkomna vinstmedel, vilka skolat

utbetalas till vinstberättigade korporationer, bildat fonder och inköpt

fastigheter. Den omfattning, i vilken detta ägt rum, undandrager sig

för närvarande prövning, då utredning härom icke föreligger. Emellertid

torde sålunda av vinstmedel bildade fonder och för vinstmedel inköpta

fastigheter förekomma endast i ett mindretal kommuner, där brännvinsförsäljning

är tillåten.

_ Huru vid bolags upplösning skall förfaras med dylika medel stadgas

i 21 § i gällande brännvinsförsäljningsförordning, enligt vilken, såvida

ej . annorlunda i laga ordning bestämts, jämväl det överskott av

bolags tillgångar, som kan uppstå sedan bolagets samtliga skulder blivit

guldna, samt de av delägarna tillskjutna medel återbetalats, skall fördelas

efter de fördelningsgrunder, som i 25 § av samma förordning äro

närmare angivna.

I likhet med de ovannämnda myndigheterna anser nykterhetskommittén

det vara rättvist och billigt, att vid indragningen till statsverket

av brännvinsförsäljningsmedlen de medel, som utgöras av hos

bolagen innestående, i fastigheter eller fonder nedlagda, under tidigare

år än senaste försäljningsår icke uttagna vinstmedel gå till fördelning

efter de i 21 § jämförd med 25 § av gällande brännvinsförsäljningsförordning

fastställda grunder.

Den ifrågavarande fördelningen kan emellertid tänkas ske på flera

olika sätt, nämligen bland annat antingen så att, samtidigt som utdelning

av försäljnings- och vinstmedel sista gången enligt nu gällande

grunder äger rum, av statsmedel utbetalas vad som efter 21 § i brännvinsförsäljningsförordningen

tillkommer de ersättningsberättigade korporationerna,

eller så att först vid bolagets upplösning ifrågavarande överskott

utbetalas efter en samtidigt med indragningen av brännvinsförsäljningsmedlen

verkställd värdering. Då emellertid denna senare

inlösningsform bland annat torde nödvändiggöra bestämmelser beträffande

den värdestegring och värdeminskning, som bolagens tillgångar

undergått under tiden från brännvinsmedlens indragning till bolagets

upplösning, kommer den att påkalla mera invecklade bestämmelser, än

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

vad saken kräver. På grund härav har kommittén stannat vid att förorda

det förstnämnda tillvägagångssättet.

Då, såsom förut omnämnts, en del av de i bolagen innestående

vinstmedlen äro nedlagda i fastigheter, erfordras närmare bestämmelser

rörande den grund, efter vilken dylika vinstmedel skola utbetalas.

Otvivelaktigt skulle beloppet av dessa medel bäst kunna fastställas efter

en förutgången särskild värdering av fastigheterna. Emellertid torde

det måhända kunna visa sig tillräckligt att ersättningarna beräknas

efter taxeringsvärdet eller fastigheternas bokförda värde. Närmare bestämmelser

i nu angivna avseende torde lämpligast kunna utlärdas av

Eders Kungl. Maj:t.

Bestämmelserna om utbetalande av ersättning för de nämnda, i

bolagen nedlagda vinstmedlen har kommittén givit formen av övergångsstadgande

till de föreslagna ändringarne i brännvinsförsäljningsförordningen.

Samtidigt med det den sista utdelningen av vinstmedel enligt

gällande bestämmelser äger rum, skulle till de efter 25 § i 1905 års

brännvinsförsäljningsförordning ersättningsberättigade korporationerna

och efter de i nämnda stadgande angivna grunder av statsmedel utbetalas,

vad som brännvin sförsäljningsbolag enligt 1913 års bokslut äger i överskott

utöver den sammanlagda summan av bolagets skulder, delägarnas

kapital jämte ränta samt årets vinstmedel. Eders Kungl. Maj:t skulle

vara berättigad att av tillgängliga medel verkställa ifrågavarande utdelning

för att sedermera ersätta dessa förskotter med till staten inflytande

vinstmedel. Sedan ifrågavarande åtgärder genomförts, böra i framtiden

vid bolags upplösning de i bolagen på dylikt sätt innestående, i fastigheter

eller fonder nedlagda statsmedel överföras till statsverkets fond

av rusdrycksmedel.

Det av rusdrycksmedelskommittén framlagda förslaget till övergångsstadganden

har nykterhetskommittén låtit undergå en formell omarbetning

i anledning av den av hr Hegardt avgivna reservationen.

Såsom framgår av bil. I sid. 170—171 har Eders Kungl. Maj:ts

befallningshavande i Kristianstads län föreslagit sådan ändring i gällande

författningar om beskattning, att försäljningsmedel icke skulle kunna

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

beskattas. Ehuru kommittén finner den sålunda förebragta frågan vara

förtjänt av beaktande, har kommittén icke funnit sig böra i detta sammanhang

upptaga densamma, då den till sin natur är en skattefråga.

I övrigt har kommittén icke funnit rusdrycksmedelskommitténs

betänkande och förslag samt de i anledning därav avgivna utlåtandena

och yttrandena föranleda till kommitténs åtgärd eller uttalande.

I behandlingen av förevarande ärende har ledamoten i kommittén

professorn Torsten Ludvig Thunberg icke deltagit på grund av att han

utfört annat av kommittén meddelat uppdrag.

Av vad sålunda anförts framgår, att nykterhetskommittén funnit

sig böra i huvudsak tillstyrka rusdrycksmedelskommitténs förslag, dock

med följande jämkningar nämligen,

9

beräkningen av ersättningarna till städer

l:o) att till grund för

och vissa köpingar, landsting och hushållningssällskap lägges perioden

1901/02—1911,

att avskrivningen av ersättningsmedlen till städerna fortsättes efter

år 1921 med VäD årligen, så att den s. k. stadsandelen med året 1935

är fullständigt indragen,

att till köping utgående ersättning indrages från och med år 1927,

även om köping före denna tid erhåller stadsrättigheter eller inom

samma tid inkorporeras med stad;

2:o) att till grund för beräkningen av det maximibelopp av rusdrycksmedel,

som få användas för statsregleringens behov, första gången

lägges medeltalet av det allmännas inkomster av rusdryckshanteringen,

med undantag av tullmedel, under perioden 1901/02—1911, avrundat

till 39,000,000 kronor,

att därefter, därest medeltalet av ovannämnda inkomster under

tre på varandra följande år understiger gällande maximibelopp, detta

sättes lika med nämnda medeltal,

att bestämmelserna beträffande fonden sammanfattas i särskild förordning;
Bihang

till Riksdagens Protokoll 1913. 1 samt. Bilaga.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

3:o) att kontrollstyrelsen erhåller befogenhet att avgöra från bolag

inkomna ansökningar om inköp av fastighet eller om vidtagande av

mera omfattande förändring inom redan förvärvad fastighet,

att den kommun, där försäljningsbolag utövar sin verksamhet, får

utse medlem av bränn vinsförsäljningsbolags styrelse,

att de i bolagen innestående, i fastigheter eller fonder nedlagda,

under tidigare år än senaste försäljningsår icke uttagna vinstmedel gå

till fördelning mellan vinstberättigade korporationer samtidigt med indraenine-en

av brännvinsmedlen till statsverket.

De av nykterhetskommittén ifrågasatta ändringarna hava införts

i de till detta utlåtande fogade

förslag till förändrad lydelse av 15, 21, 24 och 25 §§ i brännvinsförsäljningsförordningen

jämte övergångsstadganden (bil. A),

förslag till förordning angående ersättning till städer och vissa

köpingar, landsting och hushållningssällskap för till statsverket indragna

brännvins försälj ningsmedel (bil. B) samt

förslag till förordning angående statsverkets fond av rusdrycksmedel

(bil. C).

Undertecknade Byström och Karlsson hava ifråga om ersättningen

till städerna för indragna brännvinsförsäljningsmedel inom kommittén

anfört avvikande mening såsom framgår av bifogade särskilda yttranden.

Stockholm den 15 december 1912.

1YAN BRATT

CARL EKMAN

K. G. KARLSSON

J. BYSTRÖM

OLLAS A. ERICSSON

JAKOB PETTERSSON

Underdånigst

S. H. KVARNZELIUS

OSKAR EKLUND

BERNH. ERIKSSON

EMILIE RATHOU

Einar J:son Thulin.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Bil. A.

Förslag

till

förändrad lydelse av 15, 21, 24 och 25 §§ i bränn vinsförsälj ningsförordningen

jämte övergångsstadganden.

15 §.

1. Lika med rusdrycksmedel skommitténs förslag.

2. » » » »

3. Bolag må icke inköpa fastighet eller inom redan förvärvad

fastighet vidtaga annan mera omfattande förändring än den, som

påkallas av fastighetens underhåll eller rörelsens behöriga utövande,

utan samtycke av kontrollstyrelsen, sedan Kungl. Maj-.ts befallningshavande

och stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, allmän rådstuga

samt å landet kommunalstämman avgivit yttrande.

Bolag må icke förhyra andra lägenheter än dem, vilka äro

behövliga för den rörelse, som bolaget självt utövar; icke ingå hyreseller

andra affärsavtal med enskilda styrelseledamöter i bolaget, ej heller

låta avlöningen vare sig till styrelsen eller till de hos bolaget anställda

personer vara beroende på omsättningen av brännvin, vin eller maltdrycker

eller utgå med viss del av vinsten.

4. Bolags delägare skola vara minst nio, av vilka åtminstone

sex böra vara boende å den ort, där bolagets styrelse har sitt säte.

Bolags styrelse skall bestå av fem ledamöter, av vilka två utses av

delägarna i bolaget, en utses i stad av stadsfullmäktige, eller där sådana

ej finnas, allmän rådstuga och å landet av kommunalstämman, en av

Kungl. Maj:ts befallningshavande och en av landstinget, dock att i stad,

som icke deltager i landsting, stadsfullmäktige utse jämväl den ledamot,

som eljest skulle av landstinget väljas. På enahanda sätt utses jämväl

fem suppleanter. Därest å landet eller i stad, som deltager i landsting,

nytt bolag bildas å tid, då landstinget icke är samlat, må ordföranden

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

i landstinget äga att utse en person att under tiden, till dess styrelseledamot

blivit av näst sammanträdande landsting utsedd, vara ledamot

i styrelsen.

Av Kungl. Maj:ts befallningshavande, landsting, stadsfullmäktige

eller kommunalstämma utsedd styrelseledamot må icke vara delägare i

bolaget.

5. Lika med rusdrycksmedelskommitténs förslag.

6. » » » 5)

7. » » » »

8. » )) » »

9. )) » » »

21 §.

Lika med rusdrycksmedelskommitténs förslag.

24 §.

Lika med rusdrycksmedelskommitténs förslag.

Lika med rusdrycksmedelskommitténs förslag.

Dessa bestämmelser träda i kraft den 1 januari 1914 med iakttagande

av följande

Övergångsstadganden.

1. Bolags styrelseledamöter och revisorer jämte suppleanter för

år 1914 skola utses i enlighet med de nya bestämmelserna.

2. Granskning av bolags förvaltning och räkenskaper samt beslut

om ansvarsfrihet för försäljningsåret 1913 ske enligt föreskrifterna i

kungl. förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin.

3. Försäljnings avgifter och bolags nettovinst för försäljningsåret

1913 fördelas enligt föreskrifterna i nyssnämnda förordning.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

4. Om av 1913 års bokslut framgår, att bolag äger överskott

utöver sammanlagda summan av bolagets skulder, delägarnes kapital

jämte ränta samt årets vinstmedel, skall, i samband med utdelningen

av samma års vinstmedel, till fördelning i överensstämmelse med bestämmelserna

i 25 § av kungl. förordningen den 9 juni 1905 angående

försäljning av brännvin av statsmedel utbetalas ett mot berörda överskott

svarande belopp.

Närmare bestämmelser angående sättet för fastställande av dessa

belopp meddelas av Konungen.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Bil. B.

Förslag

till

Förordning

angående ersättning till städer och vissa köpingar, landsting och hushållningssällskap

för till statsverket indragna hrännvinsförsäljningsmedel.

Sedan samtliga brännvinsförsäljningsmedel indragits till statsverket,

skall till städer och vissa köpingar samt landsting och hushållningssällskap

av statsmedel utbetalas ersättning på sätt här nedan stadgas.

1 §•

Nedan omförmälda städer och köpingar erhålla under nedannämnda

år följande ersättningsbelopp.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

1915

1916

1917

1918

1919

1920

1921

1922

1923

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Stockholm .....................

956,016

902,904

876,348

849,792

823,236

796,680

770,124

717,012

663,900

Södertälje .....................

45,324

42,806

41,547

40,288

39,029

37,770

36,511

33,993

31,475

Norrtälje........................

14,688

13,872

13,464

13,056

12,648

12,240

11,832

11,016

10,200

Sigtuna .......................

5,940

5,610

5,445

5,280

5,115

4,950

4,785

4,455

4,125

Östhammar.....................

8,964

8,466

8,217

7,968

7,719

7,470

7,221

6,723

6,225

Oregrund........................

1,980

1,870

1,815

1,760

1,705

1,650

1,595

1,485

1,375

Vaxholm .......................

12,924

12,206

11,847

11,488

11,129

10,770

10,411

9,693

8,975

Sundbyberg..................

28,872

27,268

26,466

25,664

24,862

24,060

23,258

21,654

20,050

Upsala... ........................

78,156

73,814

71,648

69,472

67,301

65,130

62,959

58,617

64,275

Enköping........................

28,152

26,588

25,806

25,024

24,242

23,460

22,678

21,114

19,550

Nyköping........................

42,660

40,290

39,105

37,920

36,735

35,550

34,365

31,995

29,625

Strängnäs .....................

13,572

12,818

12,141

12,064

11,687

11,310

10,933

10,179

9,425

''Förehålla........................

5,904

5,576

5,412

5,248

5,084

4,920

4,756

4,428

4,100

Eskilstuna .....................

72,144

68.136

66,132

64,128

62,124

60,120

58,116

54,108

50,100

Mariefred........................

7,236

6,834

6,633

6,432

6,231

6,030

5,829

5,427

5,025

Trosa ...........................

8,496

8,024

7,788

7,552

7,316

7,080

6,844

6,372

5,900

Malmköping .................

21,348

20,162

19,569

18,976

18,383

17,790

17,197

16,011

14,825

Linköping .....................

85,464

80,716

78,342

75,968

73,594

71,220

68,846

64,098

69,350

Norrköping.....................

123,300

116,450

113,025

109,600

106,175

102,750

99,325

92,475

85,625

Söderköping ..................

9,864

9,316

9,042

8,768

8,494

8,220

7,946

7,398

6,850

Vadstena........................

10,116

9,554

9,273

8,992

8,711

8,430

8,149

7,587

7,025

Skänninge ....................

7,812

7,378

7,161

6,944

6,727

6,510

6,293

5,859

5,425

Motala...........................

19,764

18,666

18,117

17,568

17,019

16,470

15,921

14,823

13,725

Jönköping .....................

57,168

53,992

52,404

50,816

49,228

47,640

46,052

42,876

39,700

Eksjö ..... .....................

22,968

21,692

21,054

20,416

19,778

19,140

18,502

17,226

15,950

Gränna...........................

1,404

1,326

1,287

1,248

1,209

1,170

1,131

1,053

975

Växjö ..........................

53,604

50,626

49,137

47,648

46,159

44,670

43,181

40,203

37,225

Ljungby .......................

9,936

9,384

9,108

8,832

8,556

8,280

8,004

7,452

6,900

Kalmar...........................

68,076

64,294

62,403

60,512

58,621

56,730

54,839

51,057

47,275

Västervik.......................

20,052

18,938

18,381

17,824

17,267

16,710

16,153

15,039

13,925

Vimmerby .....................

13,752

12,988

12,606

12,224

11,842

11,460

11,078

10,314

9,550

Oskarshamn ..................

32,436

30,634

29,733

28,832

27,931

27,030

26,129

24,327

22,525

Borgholm........................

9,288

8,772

8,514

8,256

7,998

7,740

7,482

6,966

6,450

Mönsterås ....................

9,036

8,534

8,283

8,032

7,781

7,530

7,279

6,777

6.275

Mörbylånga.....................

8,208

7,752

7,524

7,296

7,068

6,840

6,612

6,156

5,700

Nybro .........................

16,236

15,334

14,883

14,432

13,981

13,530

13,079

12,177

11,275

Visby ........................

35,280

33,320

32,340

31,360

30,380

29,400

28,420

26,460

24,500

Karlskrona .....................

62,964

59,466

57,717

55,968

54,219

52,470

50,721

47,228

43,725

Karlshamn .....................

28,944

27,336

26,532

25,728

24,924

24,120

23,316

21,708

20,100

Sölvesborg ..................

13,212

12,478

12,111

11,744

11,377

11,010

10,643

9,909

9,175

Ronneby .......................

19,728

18,632

18,084

17,536

16,988

16,440

15,892

14,796

13,700

Kristianstad.....................

57,096

53,924

52,338

50,752

49,166

47,580

45,994

42,822

39,650

Simrishamn.....................

6,912

6,528

6,336

6,144

5,952

5,760

5,568

5,184

4,800

Ängelholm .....................

24,048

22,712

22,044

21,376

20,708

20,040

19,372

18,036

16,700

Båstad .........................

6,696

6,324

6,138

5,952

5,766

5,580

5,394

5,022

4,650

Hässleholm....................

25,272

23,868

23,166

22,464

21,762

21,060

20,358

18,954

17,550

Malmö ..........................

175,716

165,954

161,073

156,192

151,311

146,430

141,549

131,787

122,025

Landskrona....................

30,060

28,390

27,555

26,720

25,885

25,050

24,215

22,545

20,876

Hälsingborg.....................

99,180

93,670

90,915

88,160

85,405

82,650

79,895

74,385

68,875

V stad ...........................

32,976

31,144

30,228

29,312

28,396

27,480

26,564

24,732

22,900

Lund.............................

47,232

44,608

43,296

41,984

40,672

39,360

38,048

35,424

32,800

Trälleborg .....................

19,728

18,632

18,084

17,536

16,988

16,440

15,892

14,796

13,700

Skanör med Ealsterbo......

2,232

2,108

2,046

1,984

1,922

1,860

1,798

1,674

1,550

Hörby ...........................

8,352

7,888

7,656

7,424

7,192

6,960

6,728

6,264

5,800 |

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

1924

1925

1926

1927

1928

1929

1930

1931

1932

1933

1934

1935

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

K,

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

610,788

557,676

504,564

451,452

398,340

345,228

292,116

239,004

185,892

132,780

79,668

26,556

28,957

26,439

23,921

21,403

18,885

16,367

13,849

11,331

8,813

6,295

3,777

1,259

9,384

8,568

7,752

6,936

6,120

5,304

4,488

3,672

2,856

2,040

1,224

408

3,795

3,465

3,135

2,805

2,475

2,145

1,815

1,485

1.155

825

495

165

5,727

5,229

4,731

4,233

3,735

3,237

2,739

2,241

1,743

1,245

747

249

1,265

1,155

1,045

935

825

715

605

495

385

275

165

55

8,257

7,539

6,821

6,103

5,385

4,667

3,949

3,231

2,513

1,795

1,077

359

18,446

16,842

15,238

—

—

—

—

—

—

—

—

—

49,933

45,591

41,249

36,907

32,565

28,223

23,881

19,539

15,197

10,855

6,513

2,171

17,986

16,422

14,858

13,294

11,730

10,166

8,602

7,038

5,474

3,910

2,346

782

27,255

24,885

22,515

20,145

17,775

15,405

13,035

10,665

8,295

5,925

3,555

1,185

8,671

7,917

7,163

6,409

5,655

4,901

4,147

3,393

2,639

1,885

1,131

377

3,772

3,444

3,116

2,788

2,460

2,132

1,804

1,476

1,148

820

492

164

46,092

42,084

38,076

34,068

30,060

26,052

22,044

18,036

14,028

10,020

6,012

2,004

4,623

4,221

3,819

3,417

3,015

2,613

2,211

1,809

1,407

1,005

603

201

5,428

4,956

4,484

4,012

3,540

3,068

2,596

2,124

1,652

1,180

708

236

13,639

12,453

11,267

—

—

—

—

—

—

_

_

54,602

49,854

45,106

40,358

35,610

30,862

26,114

21,366

16,618

11,870

7,122

2,374

78,775

71,925

65,075

58,225

51,375

44,525

37.675

30,825

23,975

17,125

10,275

3,425

6,302

5,754

5,206

4,658

4,110

3,562

3.014

2,466

1,918

1,370

822

274

6,463

5,901

5,339

4,777

4,215

3,653

3,091

2,529

1,967

1,405

843

281

4,991

4,557

4,123

3,689

3,255

2,821

2,387

1,953

1,519

1,085

651

217

12,627

11,529

10,431

9,333

8,235

7,137

6,039

4,941

3,843

2,745

1,647

549

36,524

33,348-

30,172

26,996

23,820

20,644

17,468

14,292

11,116

7,940

4,764

1,588

14,674

13,398

12,122

10,846

9,570

8,294

7,018

5,742

4,466

3,190

1,914

638

897

819

741

663

585

507

429

351

273

195

117

39

34,247

31,269

28,291

25,313

22,335

19,357

16,379

13,401

10,423

7,445

4,467

1,489

6,348

5,796

5,244

—

—

—

—

—

—

—

_

43,493

39,711

35,929

32,147

28,365

24,583

20,801

17,019

13,237

9,455

5,673

1,891

12,811

11,697

10,583

9,469

8,355

7,241

6,127

5,013

3,899

2,785

1,671

557

8,786

8,022

7,258

6,494

5,730

4,966

4,202

3,438

2,674

1,910

1,146

382

20,723

18,921

17,119

15,317

13,515

11,713

9,911

8,109

6,307

4,505

2,703

901

5,934

5,418

4,902

4,386

3,870

3,354

2,838

2,322

1,806

1,290

774

258

5,773

5,271

4,769

—

—

—

—

_

_

_

_

5,244

4,788

4,332

—

—

—

_

_

_

_

10,373

9,471

8,569

—

—

—

—

_

_

_

22,540

20,580

18,620

16,660

14,700

12,740

10,780

8,820

6,860

4,900

2,940

980

40,227

36,729

33,231

29,733

26,235

22,737

19,239

15,741

12,243

8,745

5,247

1,749

18,492

16,884

15,276

13,668

12,060

10,452

8,844

7,236

5,628

4,020

2,412

804

8,441

7,707

6,973

6,239

5,505

4,771

4,037

3,303

2,569

1,835

1,101

367

12,604

11,508

10,412

9,316

8,220

7,124

8,028

4,932

3,836

2,740

1,644

548

36,478

33,306

30,134

26,962

23,790

20,618

17,446

14,274

11,102

7,930

4,758

1,586

4,416

4,032

3,648

3,264

2,880

2,496

2,112

1,728

1,344

960

576

192

15,364

14,028

12,692

11,356

10,020

8,684

7,348

6,012

4,676

3,340

2,004

668

4,278

3,906

3,534

—

—

—

_

_

_

_

16,146

14,742

13,338

—

—

—

_

_

_

_

112,263

102,501

92,739

82,977

73,215

63,453

53,691

43,929

34,167

24,405

14.643

4,881

19,205

17,535

15,865

14,195

12,525

10,855

9,185

7,515

5,845

4,175

2,505

835

63,365

57,855

52,345

46,835

41,325

35,815

30,305

24,795

19,285

13,775

8,265

2,755

21,068

19,236

17,404

15,572

13,740

11,908

10,076

8,244

6,412

4,580

2,748

916

30,176

27,552

24,928

22.304

19,680

17,056

14,432

11,808

9,184

6,560

3,936

1,312

12,604

11,508

10,412

9,316

8,220

7,124

6,028

4,932

3,836

2,740

1,644

548

1,426

1,302

1,178

1,054

930

806

682

558

434

310

186

62

5,336

4,872

4,408

—

—

—

—

—

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1

samt.

Bilaga.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

J Eslöf......

j Laholm

Halmstad

34,992

9,360

13,428

19,414

18,843

18,272

17,701

16,184

15,708

15,232

14,756

52,530

50,985

49,440

47,895

27,132

26,334

25,536

24,738

33,184

32,208

31,232

30,256

18,020

17,490

16,960

16,430

431,426

418,737

406,048

393,359

15,606

15,147

14,688

14,229

8,670

8,415

8,160

7,905

49,470

48,015

46,560

45,105

18,292

17,754

17,216

16,678

25,976

25,212

24,448

23,684

26,452

2q,674

24,896

24,118

59,908

58,146

56,384

54,622

16,796

16,302

15,808

15,314

13,328

12,936

12,544

12,152

12,172

11,814

11,456

11,098

25,466

24,717

23,968

23,219

31,076

30,162

29,248

28,334

35,700

34,650

33,600

32,550

25,772

25,014

24,256

23,498

38,522

37,389

36,256

35,123

30,022

29,139

28,256

27.373

10,642

10,329

10,016

9,703

18,496

17,952

17,408

16,864

64,770

62,865

60,960

59,055

34,374

33,363

32,352

31,341

31,994

31,053

30,112

29,171

28,730

27,885

27,040

26,195

11,254

10,923

10,592

10.261

115,634

112,233

108,832

105,431

12,104

11,748

11,392

11,036

12,036

11,682

11,328

10,974

18,326

17,787

17,248

16,709

68,136

66,132

64,128

62,124

16,116

15,642

15,168

14,694

24,106

23,397

22,688

21,979

45,934

44,583

43,232

41,881

61,846

60,027

58,208

56,389

23,358

22,671

21,984

21,297

2,686

2,607

2,528

2,449

78,880

76,560

74,240

71.920

28,458

27,621

26,784

25,947

33,864

32,868

31,872

30,876

41,106

39,897

38,688

37,479

71,774

69,663

67,552

65,441

22,066

21,417

20,768

20,119

31,994

31,053

30,112

29,171

52,496

50,952

49,408

47,864

34,272

33,264

32,256

31,248

16,286

15,807

15,328

14,849

33,048

32,076

31,104

30,132

8,840

8,580

8,320

8,060

12,682

12,309

11,936

11,563

17,130

16,559

15,417

14,275

14,280

13,804

12,852

11,900

46,350

44,805

41,715

38,625

23,940

23,142

21,546

19,950

29,280

28,304

26,352

24,400

15,900

15,370

14,310

13,250

380,670

367,981

342,603

317,225

13,770

13,311

12,393

11,475

7,650

7,395

6,885

6,375

43,650

42,195

39,285

36,375

16,140

15,602

14,526

13,450

22,920

22,156

20,628

19,100

23,340

22,562

21,006

19,450

62,860

51,098

47,574

44,050

14,820

14,326

13,338

12,350

11,760

11,368

10,584

9,800

10,740

10,382

9,666

8,950

22,470

21,721

20,223

18,725

27,420

26,506

24,678

22,850

31,500

30,450

28,350

26,250

22,740

21,982

20,466

18,950

33,990

32,857

30,591

28,325

26,490

25,607

23,841

22,075

9,390

9,077

8,451

7,825

16,320

15,776

14,688

13,600

57,160

55,245

51,435

47,625

30,330

29,319

27,297

25,275

28,230

27,289

25,407

23,525

25,350

24,505

22,815

21,125

9,930

9,599

8,937

8,275

102,030

98,629

91,827

85,025

10,680

10,324

9,612

8,900

10,620

10,266

9,558

8,850

16,170

15,631

14,553

13,475

60,120

58,116

54,108

50,100

14,220

13,746

12,798

11,850

21,270

20,561

19,143

17,725

40,530

39,179

36,477

33,775

54,570

52,751

49,113

45,475

20,610

19,923

18,549

17,175

2,370

2,291

2,133

1,975

69,600

67,280

62,640

58,000

25,110

24,273

22,599

20,925

29,880

28,884

26,892

24,900

36,270

35,061

32,643

30,225

63,330

61,219

56,997

52,775

19,470

18,821

17,523

16,225

28,230

27,289

25,407

23,525

46,320

44,776

41,688

38,600

30,240

29,232

27,216

25,200

14,370

13,891

12,933

11,975

29,160

28,188

26,244

24,300

7,800

7,540

7,020

6,500

11,190

10,817

10,071

9,325

1915

Kr.

20,556

17.136

55,620

28,728

35.136

19,080

456,804

16.524

9,180

52,380

19,368

27,504

28,008

63,432

17,784

14,112

12,888

26,964

32,904

37,800

27.288

40.788

31.788

11,268

19.584

68,580

36,396

33,876

30,420

11,916

122,436

12,816

12,744

19,404

72,144

17,064

25.524

48,636

65,484

24,732

2,844

83,520

30,132

35,856

43.524

75,996

23,364

33,876

56.584

36.288

17.244

1916

Kr.

1917

Kr.

1918

Kr.

1919

Kr.

1920

Kr.

1921

Kr.

1922

Kr.

1923

Kr.

| Falkenberg ..

j Varberg .....

j Kungsbacka..

! Götäorg .....

‘ Kungälf .....

I Marstrand ..

j Uddevalla ..

Strömstad ..

Lysekil........

Vänersborg ..

i Borås ........

I Alingsås .....

| Ulricehamn ..

Åmål ........

| Trollhättan ..

| Mariestad.....

I Lidköping

[ Skara ........

i Sköfde ........

Falköping ..

Hjo ...........

Vara...........

Karlstad ....

I Kristinehamn

Filipstad .....

Arvika........

Säffle ........

Örebro ........

Askersund ..

Nora...........

Lindesberg ..

Västerås .....

Arboga........

Köping........

Sala ...........

Falun ........

Hedemora

Säter ........

Gäfle ........

Söderhamn ..

Hudiksvall ..

Härnösand ..

Sundsvall ..

Örnsköldsvik

Sollefteå .....

Östersund ..

Umeå ........

Skellefteå.....

Luleå ........

Piteå...........

Haparanda ..

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

1924

Er.

1925

Kr.

1926

Kr.

1927

Kr.

1928

Kr.

1929

Kr.

1930

Kr.

1931

Kr.

1932

Kr.

1933

Kr.

1934

Kr.

1935

Kr.

13,133

11,991

10,849

9,707

8,565

7,423

6,281

5,139

3,997

2,855

1,713

571

10,948

9,996

9,044

8,092

7,140

6,188

5,236

4,284

3,332

2,380

1,428

476

35,535

32,445

29,355

26,265

23,175

20,085

16,995

13,905

10,815

7,725

4,635

1,545

18,354

16,758

15,162

13,566

11,970

10,374

8,778

7,182

5,586

3,990

2,394

798

22,448

20,496

18,544

16,592

14,640

12,688

10,738

8,784

6,832

4,880

2,928

976

12,190

11,130

10,070

9,010

7,950

6,890

5,830

4,770

3,710

2,650

1,590

530

291,847

266,469

241,091

215,713

190,335

164,957

139,579

114,201

88,823

63,445

38,067

12,689

10,557

9,639

8,721

7,803

6,885

5,967

5,049

4,131

3.213

2,295

1,377

459

5,865

5,355

4,845

4,335

3,825

3,315

2,805

2,295

1,785

1,275

765

255

33,485

30,555

27,645

24,735

21,825

18,915

16,005

13,095

10,185

7,275

4,365

1,455

12,374

11,298

10,222

9,146

8,070

6,994

5,918

4,842

3.766

2,690

1,614

538

17,572

16,044

14,516

12,988

11,460

9,932

8,404

6,876

5,348

3,820

2,292

764

17,894

16,338

14,782

13,226

11,670

10,114

8,558

7,002

5,446

3,890

2,334

778

40,526

37,002

33,478

29,954

26,430

22,906

19,382

15,858

12,334

8,810

5,286

1,762

11,362

10,374

9,386

8,398

7,410

6,422

5,434

4,446

3,458

2,470

1,482

494

9,016

8,232

7,448

6,664

5,880

5,096

4,312

3,528

2,744

1,960

1,176

392

8,234

7,518

6,802

6,086

5,370

4,654

3,938

3,222

2,506

1,790

1,074

358

17,227

15,729

14,231

12,733

11,235

9,737

8,239

6,741

5,243

3,745

2,247

749

21,022

19,194

17,366

15,538

13,710

11,882

10,054

8,226

6,398

4,570

2,742

914

24,150

22,050

19,950

17,850

15,750

13,650

11,550

9,450

7,350

5,250

3,150

1,050

17,434

15,918

14,402

12,886

11,370

9,854

8,338

6,822

5,306

3,790

2,274

758

26,059

23,793

21,527

19,261

16,995

14,729

12,463

10,197

7,931

6,665

3,399

1,133

20,309

18,543

16,777

15,011

13,245

11,479

9,713

7,947

6,181

4,415

2,649

883

7,199

6,573

5,947

5,321

4,695

4,069

3,443

2,817

2,191

1,565

939

313

12,512

11,424

10,336

—

—

—

—

—

—

-

43,815

40,005

36,195

32,385

28,575

24,765

20,955

17,145

13,335

9,525

5.715

1,905

23,253

21,231

19,209

17,187

15,165

13,143

11,121

9,099

7,077

5,055

3,083

1,011

21,643

19,761

17,879

15,997

14,115

12,233

10,351

8,469

6,587

4,706

2,823

941

19,435

17,745

16,055

14,365

12,675

10,985

9,295

7,605

5,915

4,225

2,535

845

7,613

6,951

6,289

—

—

—

—

—

—

—

—

—

78,223

71,421

64,619

57,817

51,015

44,213

37,411

30,609

23,807

17,005

10,203

340 1

8,188

7,476

6,764

6,052

5,340

4,628

3,916

3,204

2,492

1,780

1,068

356

8,142

7,434

6,726

6,018

5,310

4,602

3,894

3,186

2,478

1,770

1,062

354

12,397

11,319

10,241

9,163

8,085

7,007

5,929

4,851

3,773

2,695

1,617

539

46,092

42,084

38,076

34,068

30,060

26,052

22,044

18,036

14,028

10,020

6,012

2,004

10,902

9,954

9,006

8,058

7,110

6,162

5,214

4,266

3,318

2,370

1,422

474

16,307

14,889

13,471

12,053

10,635

9,217

7,799

6,381

4,963

3,545

2,127

709

31,073

28,371

25,669

22,967

20,265

17,563

14,861

12,159

9,457

6,755

4,053

1,351

41,837

38,199

34,561

30,923

27,285

23,647

20,009

16,371

12,733

9,095

5,457

1,819

15,801

14,427

13,053

11,679

10,305

8,931

7,557

6,183

4,809

3,435

2,061

687

1,817

1,659

1,501

1,343

1,185

1,027

869

711

553

395

237

79

53,360

48,720

44,080

39,440

34,800

30,160

25,520

20,880

16,240

11,600

6,960

2, 320

19,251

17,577

15,903

14,229

12,555

10,881

9,207

7,533

5,859

4,185

2,511

837

22,908

20,916

18,924

16,932

14,940

12,948

10,956

8,964

6,972

4,980

2,988

996

27,807

25,389

22,971

20,553

18,135

15,717

13,299

10,881

8,463

6,045

3,627

1,209

48,553

44,331

40,109

35,887

31,665

27,443

23,221

18,999

14,777

10,555

6,333

2,111

14,927

13,629

12,331

11,033

9,735

8,437

7,139

5,841

4,543

3,245

1,947

649

21,643

19,761

17,879

—

—

—

—

—

—

—

—

—

35,512

32,424

29,336

26,248

23,160

20,072

16,984

13,896

10,808

7,720

4,632

1,544

23,184

21,168

19,152

17,136

15,120

13,104

11,088

9,072

7,056

5,040

3,024

1 008

11,017

10,059

9,101

8,143

7,185

6.227

5,269

4,311

3,353

2,395

1,437

’479

22,356

20,412

18,468

16,524

14,580

12,636

10,692

8,748

6,804

4,860

2,916

972

5,980

5,460

4,940

4,420

3,900

3,380

2,860

2,340

1,820

1,300

780

260

8,579

7,833

| 7,087

6,341

5,595

4,849

4,103

3,357

2,611

1,865

1,119

373

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

2 §•

Landstingen och de städer, som ej deltaga i landsting, erhålla

årligen tillhopa 2,800,000 kronor.

3 §•

Hushållningssällskapen erhålla årligen tillhopa 1,750,000 kronor.

4 §•

Till grund för fördelningen dels mellan landstingen och städer,

som ej deltaga i landsting, dels ock mellan hushållningssällskapen skall

läggas i det förra fallet landstingsområdenas och nämnda städers, i det

senare fallet hushållningssällskapsområdenas folkmängd.

5 §■

Statskontoret skall varje år låta till vederbörande utbetala de i

1 § föreskrivna ersättningsbeloppen under april månad samt de i 2 och

3 §§ föreskrivna, så snart folkmängdsuppgifterna blivit tillgängliga.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1915.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Bil. C.

Förslag

till

Förordning angående statsverkets fond av rusdrycksmedel.

1 §•

Av statsverkets inkomster av brännvinstillverkningsskatt, maltskatt,

punschskatt och brännvinsförsäljningsmedel skall, efter restitution för

denaturerat brännvin och för malt, som vid skattepliktigt bryggeri

omedelbart använts för tillverkning av svagdricka, till en särskild fond

avsättas vad som för varje år överskjuter ett belopp av 39,000,000

kronor.

Skulle för tre på varandra följande år medeltalet av ovannämnda

inkomster understiga 39,000,000 kronor, skall därefter årligen vad som

överskjuter detta medeltalsbelopp avsättas till fonden. På enahanda

sätt förfares, om därefter vid årligen verkställd uträkning befinnes, att

det treåriga medeltalet av ovannämnda inkomster ytterligare nedgått.

2 §•

Fonden, som benämnes statsverkets fond av rusdrycksmedel, är

avsedd att i främsta rummet användas för reglering av sådana ekonomiska

förhållanden, som kunna uppstå genom mera ingripande åtgärder till

rusdryckshanteringens begränsande eller avveckling.

Där särskilda omständigheter därtill föranleda, må fondens medel

även kunna användas för andra sociala ändamål.

3 §•

Fonden göres räntebärande och förvaltas av statskontoret i enlighet

med de närmare föreskrifter, Kungl. Maj:t meddelar.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

4 §•

Fondens avkastning skall, efter avdrag av förvaltningskostnaderna,

läggas till kapitalet.

5 §•

Om sättet för fondens användning besluta Kungl. Maj:t och Riksdagen

gemensamt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1915.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Särskilt yttrande av herr J. Byström.

Nykterhetskommitténs förslag till vederlag åt städerna för indragningen

till staten av deras inkomster av brännvinsmedel har jag icke

i allo kunnat biträda. Åven om städerna icke kunna åberopa någon

vidare juridisk rätt för att behålla ifrågavarande inkomster, så länge

som rättighet till försäljning av rusdrycker får förekomma, äro dock,

så vitt jag vet, alla ense därom, att rättvisa och billighet fordra, att

städerna skola hava något vederlag, när vinsten på brännvinsförsäljningen

i städerna indrages till staten. I detta avseende gäller det

sålunda blott att se till huru högt man bör gå, då det blir fråga om

att bestämma vederlaget.

Angående de härvid föreslagna beloppen för tiden intill 1921 synas

alla parter vara eniga. Nu gällande brännvinsförsäljningsförordning har

i detta stycke också lämnat erkänd anvisning. Men angående vederlagsbeloppen

från och med sistnämnda år äro meningarna delade. (Se sid.

16 och 17 i nykterhetskommitténs betänkande). I likhet med vad flere

stadsmyndigheter eller korporationer, däribland Stockholms stadsfullmäktige

och Svenska stadsförbundet, yttrat, anser jag att vederlaget till

städerna bör bli större än vad reservanterna i rusdrycksmedelskommittén

föreslagit och mer än det nykterhetskommittén föreslår.

Utom i fråga om vederlagsbeloppets storlek skiljer jag mig från

kommitténs mening även med hänsyn till sättet för vederlagets utbetalande,

i det att jag, i likhet med vad som Stockholms stadsfullmäktige

gjort, velat förorda fondering av en del av det av staten till städerna

utbetalade vederlaget. Likaledes anser jag icke minst från nykterhetssynpunkt,

att det vore önskligt, att tiden för detta vederlags utgående

bleve kortare än som av andra föreslagits. Ju förr denna affär är klarerad

desto bättre är det. Det kan ock ske på allenast en tioårsperiod

räknat från och med år 1922. Fördenskull föreslås att vederlagsbeloppet,

som 1921 är 3,904,763 kronor, skall oförändrat utbetalas årligen i tio år,

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Tabell utvisande vederlagsbeloppet till städerna, fondens storlek samt städernas

årliga inkomst.

År

Vederlagsbeloppet

Fondens

storlek

Ärliga lantan1

å fonderade

medel

Städernas år- liga inkomst

av dessa

medel

Därav i stä- dernas budget

Därav fon- deras

Summa

1915

4,847,292

_

4,847,292

_

4,847,292

1916

4,577,998

—

—

—

4,577,998

—

—

—

—

—

4,577,998

—

1917

4,443,351

—

—

—

4,443,351

—

—

—

—

—

4,443,351

—

1918

4,308,704

—

—

—

4,308,704

—

—

—

—

—

4,308,704

—

1919

4,174,057

—

—

—

4,174,057

—

—

—

—

—

4,174,057

—

1920

4,039,410

—

—

—

4,039,410

—

—

—

—

—

4,039,410

—

1921

3,904,763

—

—

—

3,904,763

—

—

—

—

—

3,904,763

—

1922

3,514,286

70

390,476

30

3,804,763

—

390,476

30

19,523

S 2

3,533,810

52

1923

3,123,810

40

780,952

60

3,904,763

—

1,171,428

90

58,571

45

3,182,381

85

1924

2,733,334

10

1,171,428

90

3,904,763

—

2,342,857

SO

117,142

89

2,850,476

99

1925

2,342,857

SO

1,561,905

20

3,904,763

—

3,904,763

—

195,238

15

2,538,095

95

1926

1,952,381

50

1,952,381

50

3,904,763

—

5,857,144

50

292,857

23

2,245,238

73

1927

1,561,905

20

2,342,857

SO

3,904,763

—

8,200,002

30

410,000

12

1,971,905

32

1928

1,171,428

90

2,733,334

10

3,904,763

—

10,933,336

40

546,666

82

1,718,095

72

1929

780,952

60

3,123,810

40

3,904,763

—

14,057,146

SO

702,857

34

1,483,809

94

1930

390,476

30

3,514,286

70

3,904,763

17,571,433

50

878,571

68

1,269,047

98

1931

—

—

3,904,763

—

3,904.763

21,476,196

50

1,073,809

S3

1,073,809

83

Summa

—

—

—

69,343,205

— — —

_

—

o. s. v. årli-

Om ersättningsbeloppet till köpingarna upphör fr. o. m.

år 1927 avgår härifrån.................................... 802,865:

Statens totala ersättningsskyldighet .................... 68,540,340:

gen samma

belopp som

utgör 27 ''-/2

°/o av ersättningsbeloppet

år 1921.

1 Räntan beräknad efter 5 °/o.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. Bilaga.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

och att av denna summa fonderas första året en tiondedel, andra året

två tiondedelar, tredje året tre tiondedelar o. s. v. till och med det

tionde året. Den å fonden utgående räntan, som här antagits vara 5

procent, skulle från början få disponeras av städerna. Denna ränta

skulle år 1981 utgå med 1,073,809 kronor 83 öre. Efter denna tid

skulle samma belopp årligen komma städerna till godo. Bifogade tabell

åskådliggör detta närmare.

Under det att den summa, som staten skulle enligt nykterhetskommitténs

förslag betala till städerna för tiden 1915—1935, belöper

sig till 56,237,890 kronor, skulle enligt mitt förslag staten för tiden

1915—1931 komma att i här avsett vederlag betala 68,540,340 kronor.

Enligt ett annat förslag skulle motsvarande summa bli 83,434,045

kronor. Åter ett par andra förslag gå ännu högre. Jag har emellertid

av flere skäl ej kunnat instämma med dem.

Väsentligen samma skäl, som nykterhetskommittén anfört för att

städerna behöva och rättvisa och billighet fordra att vederlagsbeloppet

skall bli det kommittén föreslår, äro ock gällande i fråga om den summa

jag anser bör komma städerna till godo.

Det framhålles, att nykterhetskommitténs förslag, som går ut på

en successiv avskrivning av hela vederlagsbeloppet på en tid av femton

år från och med 1922, skulle vara mjukare för städerna under övergångstiden.

Detta kan visserligen vara sant, när man tänker sig allenast

de första åren av den nu ifrågavarande tiden, men som helhet betraktat

måste mitt förslag vara mycket gynnsammare för städerna. Och den

summa av omkring 12,000,000 kronor som detta senare förslag ställer

sig dyrare än kommitténs för staten spelar i det stora hela taget ytterst

liten roll för staten, under det att det kan vara av ganska stor betydelse

för åtminstone en del städer.

För somliga kan det hela te sig som bleve detta en stor utgift

för staten, men man må komma ihåg att genom att staten indrager all

brännvinsförsäljningsvinst, får den ju sådana inkomster, att affären som

sådan kommer sannolikt att bli mycket gynnsam för staten.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Särskilt yttrande av herr K. G. Karlsson.

Då det gällt att taga ståndpunkt till frågan, huruvida städerna,

sedan de i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin

omförmälda försäljningsavgifter och vinstmedel fullständigt indragits

till statsverket, skulle i ersättning erhålla vissa årliga anslag, avsedda

att utgå för all framtid, eller om denna ersättning skulle så

småningom avskrivas, har jag biträtt nykterhetskommitténs mening, att

den sistnämnda utvägen är att föredraga.

För mig har därvid främst varit bestämmande, att jag ansett det

mindre välbetänkt att förbinda staten att för all framtid till stadskommunerna

utbetala vissa icke oansenliga belopp för mistningen av inkomsten

från en hantering, som statsmakterna med fullt fog på olika

sätt söka kringskära, och beträffande vilken man därför har all anledning

antaga att dess avkastningsförmåga skall minskas.

Om jag än sålunda delar kommitténs mening, att den ersättning,

som skulle komma att lämnas städerna vid brännvinsmedlens eventuella

indragande till statsverket, bör successivt avskrivas, anser jag däremot

den avskrivningstid, kommittén föreslår, vara för kort.

Erkännas måste ju, att valet av avskrivningstid alltid i någon

mån blir godtyckligt, då fullt objektiva grunder för densamma icke

torde kunna anföras. Emellertid synes det mig att statsmakterna bär

böra framgå med hänsynsfullhet och försiktighet. Det gäller att så

småningom fullständigt beröva stadskommunerna en inkomst, rörande

vilken man visserligen å ena sidan kan med nykterhetskommittén säga,

att vederbörande kommuner »icke tillförsäkrats dessa medel till evärdelig

tid», men å andra sidan också måste medgiva riktigheten av den

grundsats rusdrycksmedelskommittén (sid. 106) anger såsom den ledande

vid tidigare förslag till ifrågavarande medels indragande till statsverket,

nämligen, att icke blott landsting och hushållningssällskap utan

även kommunerna — för egen del tillägger jag framför allt kommu
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

nerna — »kunde åberopa dels gammal hävd och dels lagligen bestämd

rätt för åtnjutande av försäljningsavgifterna eller en mot dem svarande

inkomst».

Härtill kommer den synnerligen viktiga omständigheten, att säkerligen

många städer — framför allt de mindre och medelstora — vid

ordnandet av sin ekonomi räknat med att under en längre framtid få

behålla ifrågavarande inkomster. Häremot kan måhända invändas, att

det åligger de kommunala myndigheterna att aktgiva på tidens tecken

och att dessa onekligen bort mana till en viss försiktighet vid bedömandet

av dessa inkomsters varaktighet. Då Riksdagen emellertid så

sent som år 1905 bestämde nya grunder för bränn vinsmedlens fördelning,

torde det vara ursäktligt, om man litet varstädes i landets städer

räknat på, att de då bestämda fördelningsgrunderna skulle få orubbade

bestå åtminstone så länge som övergångsbestämmelserna skulle äga

tillämpning, eller med andra ord till år 1921. Här det emellertid redan

nu är fråga om att avskriva de år 1905 lämpliga befunna andelarne —

eller rättare motsvarande ersättningsbelopp — så fordrar hänsynen till

städernas ekonomi att nödig försiktighet iakttages vid bestämmandet

av det årliga avskrivningsbeloppet. Det torde icke behöva framhållas,

att det icke är en fråga av vikt blott för städerna utan även en statsangelägenhet,

att denna sak ordnas så att stadskommunernas ekonomi

icke kommer att erfara allt för häftig påkänning.

Det gives en omständighet, som man lätt förbiser vid överläggningar

om denna angelägenhet. Man tar icke i beräkning den betydande

reduktion, som redan omläggningen från den nuvarande ordningen,

då städerna erhålla verkliga vinstandelar enligt 1905 års brännvinsförsäljningsförordning,

till systemet med vissa beräknade ersättningsbelopp

innebär. Om nu gällande fördelningsgrund fortfarande finge

bestå och om man förutsätter lika stort belopp inflytande vinstmedel

år 1914 som 1911 — det sista år, för vilket nödiga siffror äro tillgängliga

— så skulle städerna år 1915 erhålla 86/ioo (18,516,614) =

6,665,981 kronor. Enligt kommitténs, även av mig biträdda förslag,

som dock, med anledning av att en något senare tioårsperiod lagts till

grund för beräkningarne för år 1915, är något förmånligare för städerna

än rusdrycksmedelskommitténs, skulle städerna sistnämnda år i

ersättning erhålla endast 4,847,292 kronor, vilket är 1,818,689 kronor

mindre än den åvan beräknade vinstandelen. Denna starka minskning

i städernas inkomster av brännvinsmedel, som omedelbart vid den föreslagna

anordningens genomförande skulle inträda, är ett ytterligare och

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

ett synnerligen vägande skäl för att icke de fortsatta avskrivningarna

böra göras allt för betungande.

Till sist torde böra framhållas, att frågan om avskrivningstidens

längd svårligen kan sägas lia nykterbetspolitisk innebörd. Genom att

indraga brännvinsmedlen till statsverket och i stället lämna kommunerna

en bestämd av omsättningen oberoende ersättning, har man uppnått

det åsyftade målet att frigöra kommunerna från det ekonomiska beroendet

av brännvinshandeln och borttagit en eventuell frestelse att

uppdriva omsättningen av rusdrycker.

I överensstämmelse med den åskådning, jag åvan sökt göra gällande,

har jag beträffande denna del av kommitténs utlåtande anslutit

mig till det förslag, som förordats av Kungl. Maj :ts befallningshavande

i Kristianstads län, och vilket innebär, att avskrivningarna av ersättningsmedlen

till städerna böra äga rum med endast V29 årligen och

fortgå till och med år 1949. Enligt kommitténs terminologi skulle detta

förslag ådraga staten en ökad utgift av omkring 27 miljoner kronor.

.Dock torde man med större rätt kunna säga, att det här endast är

fråga om, huruvida staten ett antal år senare än enligt kommitténs förslag

skall komma att åtnjuta en inkomst, som för närvarande kommer

städerna till godo. Fördelat på den långa tid det här är fråga om,

nämligen 35 år, blir beloppet för övrigt icke avskräckande. Att detta

tillvägagångssätt skulle medföra en mjukare övergång och på grund

därav väcka mindre ovilja och motstånd än kommitténs förslag, behöver

knappt sägas.

På de grunder, som åvan anförts, har jag inom kommittén yrkat,

att avskrivningen av ersättningsmedlen till städerna skulle efter år 1921

fortsättas med V29 årligen, så att avskrivningen skulle vara fullständigt

verkställd år 1949.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. I.

Sammanställning

av

de av myndigheter och korporationer

avgivna yttrandena

över

rusdrycksmedelskommitténs betänkande och förslag

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Yttranden innehållande avstyrkande av rusdrycksmedelskommitténs förslag.... 68

A. Yttranden, i vilka yrkas på uppskov .................................................... 68

B. Yttranden, i vilka dels principiella, dels ekonomiska skäl anförts för

avstyrkande .................................................................................... 10

C. Yttranden, i vilka huvudsakligen ekonomiska skäl anförts för avstyr
kande

................................................................................................ 11

«

IT. Yttranden innehållande tillstyrkande av rusdrycksmedelskommitténs förslag 16

TTT Yttranden innehållande tillstyrkande av rusdrycksmedelskommitténs förslag

i huvudsaklig överensstämmelse med de ändringar, som föreslagits av

reservanterna hrr Ekman, Ericsson och Kvarnzelius.................................... 85

IY. Yttranden berörande särskilda delar av rusdrycksmedelskommitténs förslag.... 89

A. Ersättningen till städer och vissa köpingar för till statsverket indragna

brännvinsförsäljningsmedel................................................................ 89

a) Allmännare synpunkter................................................................ 89

b) Grunden för ersättningens beräknande .................................... 98

B. Ersättningen till landsting och hushållningssällskap för till statsverket

indragna brännvinsförsäljningsmedel................................................ 140

C. Ersättningen för den s. k. kommunandelen............................................ 147

D. Begränsningen av statsverkets inkomster av rusdrycksmedlen samt

sättet för fonderingen av överskjutande rusdrycksmedel och

användningen av dessa medel........................................................ 155

E. Förslagen till ändrad lydelse av 15, 21, 24 och 25 §§ i brännvins
försäljningsförordningen

jämte övergångsstadganden .................... 162

F. Anslaget till främjande av nykterhet och motarbetande av drycken
skapens

följder ................................................................................ 169

G. Beskattningen av bränn vinsbolagens vinst ............................................ 110

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Yttranden hava inkommit från

överståthållarämbetet och stadsfullmäktige i Stockholm;

Konungens befallningshavande och landstinget _ i Stockholms län,

stadsfullmäktige i Södertälje, Vaxholm, Norrtälje och Öregrund, allmänna

rådstugan i Östhammar samt kommunalstämman i Sundbybergs köping;

Konungens befallningshavande och landstinget i Uppsala län samt

magistraten och stadsfullmäktige i Uppsala och Enköping;

Konungens befallningshavande och landstinget i Södermanlands

län, magistraten och stadsfullmäktige i Nyköping, Eskilstuna, Torshälla,

Strängnäs, Mariefred och Trosa samt municipalstyrelsen och kommunalfullmäktige

i Malmköpings köping;

Konungens befallningshavande och landstinget i Östergötlands län

samt stadsfullmäktige i Linköping, Norrköping, Söderköping, Motala, Vadstena

och Skänninge;

Konungens befallningshavande och landstinget i Jönköpings län,

magistraten och stadsfullmäktige i Jönköping, Eksjö och Gränna samt

stadsstyrelsen och stadsfullmäktige i Huskvarna;

Konungens befallningshavande och landstinget i Kronobergs län,

stadsfullmäktige i Växjö och municipalfullmäktige i Ljungby köping;

Konungens befallningshavande i Kalmar län, landstingen i Kalmar

läns norra och Kalmar läns södra landstingsområden, magistraten och

stadsfullmäktige i Kalmar, Oskarshamn, Vimmerby, stadsfullmäktige i

Västervik, stadsstyrelsen och stadsfullmäktige i Borgholm, kommunalstämman

i Mönsterås och Nybro köpingar samt kommunalstämman och

kommunalnämnden i Mörbylånga köping;

Konungens befallningshavande och landstinget i Gottlands län

samt stadsfullmäktige i Visby;

Konungens befallningshavande och landstinget i Blekinge län samt

stadsfullmäktige i Karlskrona, Ronneby, Karlshamn och Sölvesborg;

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. Bilaga. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Konungens befallningshavande och landstinget i Kristianstads län,

stadsfullmäktige i Kristianstad, Simrishamn, Ängelholm, kommunalnämnden

och kommunalfullmäktige i Hässleholms köping samt kommunalstämman

och kommunalnämnden i Båstads köping;

Konungens befallningshavande och landstinget i Malmöhus län samt

stadsfullmäktige i Malmö, Lund, Landskrona, Hälsingborg, Ystad, Trälleborg

och Eslöv, allmänna rådstugan i Skanör med Falsterbo samt kommunalfullmäktige

i Hörby köping;

Konungens befallningshavande och landstinget i Hallands län samt

stadsfullmäktige i Halmstad, Laholm, Falkenberg, Varberg och Kungsbacka;
Konungens

befallningshavande och landstinget i Göteborgs och

Bohus län, magistraten och stadsfullmäktige i Göteborg, Marstrand,

Lysekil, Uddevalla och Strömstad samt stadsfullmäktige i Kungälv;

Konungens befallningshavande och landstinget i Ålvsborgs län,

stadsfullmäktige i Alingsås, Borås, Ulricehamn och Åmål samt kommunalstämman

i Trollhättans kommun;

Konungens befallningshavande och landstinget i Skaraborgs län,

magistraten och stadsfullmäktige i Mariestad, Lidköping, Skara, Skövde,

Hjo och Falköping, stadsstyrelsen och stadsfullmäktige i Tidakolm samt

kommunalstämman och kommunalnämnden i Vara köping;

Konungens befallningshavande och landstinget i Värmlands län,

stadsfullmäktige i Karlstad, magistraten och stadsfullmäktige i Kristinehamn

och Filipstad, stadsstyrelsen och stadsfullmäktige i Arvika samt

kommunalnämnden i Säffle köping;

Konungens befallningshavande och landstinget i Örebro län samt

magistraten och stadsfullmäktige i Örebro, Askersund, Nora och Lindesberg;

Konungens befallningshavande och landstinget i Västmanlands län,

stadsfullmäktige i Västerås och Köping samt magistraten och stadsfullmäktige

i Sala och Arboga;

Konungens befallningshavande och landstinget i Kopparbergs län

samt stadsfullmäktige i Falun, Säter och Hedemora;

, Konungens befallningshavande och landstinget i Gävleborgs län samt

magistraten och stadsfullmäktige i Gävle, Söderhamn och Hudiksvall;

Konungens befallningshavande och landstinget i Västernorrlands

län, magistraten och stadsfullmäktige i Härnösand, Sundsvall, Örnsköldsvik,

kommunalnämnden i Sollefteå köping samt kronofogden i Södra

Ångermanlands övre fögderi;

Konungens befallningshavande i Jämtlands län samt magistraten

och stadsfullmäktige i Östersund;

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Konungens befallning^avande och landstinget i Västerbottens län

samt magistraten och stadsfullmäktige i Umeå och Skellefteå;

Konungens befallningskavande och landstinget i Norrbottens län,

magistraten och stadsfullmäktige i Luleå och Piteå samt municipalstyrelsen

och stadsfullmäktige i Haparanda;

lantbruksstyrelsen jämte yttranden från rikets samtliga hushållningssällskap;
Svenska

stadsförbundet samt

Sveriges nykterketssällskaps representantförsamling.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

I Yttranden innehållande avstyrkande av rusdrycksmedels
kommitténs

förslag.

Följande myndigheter hava avstyrkt kommitténs förslag:

Konungens befallningshavande i Jönköpings, Hallands och Norrbottens

län,

magistraten och stadsfullmäktige i Vimmerby och Piteå,

stadsfullmäktige i Strängnäs, Motala, Huskvarna, Karlshamn, Sölvesborg,

Ystad, Trälleborg, Landskrona, Halmstad, Tidaholm, Arvika, Härnösand

och Östersund,

magistraten i Eskilstuna,

allmänna rådstugan i Skanör med Falsterbo,

kommunalnämnden och kommunalstämman i Båstads köping samt

kommunalnämnden i Sollefteå köping.

Av nämnda myndigheter hava följande på nedan angivna sätt

motiverat sitt avstyrkande:

A. Yttranden, i vilka yrkas på uppskov.

Konungens befallningshavande i Jönköpings län hemställer, att kommittébetänkandet

icke bör göras till föremål för kungl. proposition till Riksdagen, innan nykterhetskommitténs

utredningar avslutats eller arbetet på revision utav den kommunala

beskattningen fullföljts eller åtminstone något resultat av dessa utredningar framlagts,

i synnerhet som sistnämnda utredningar måhända komma att giva nya uppslag till .

lösning av den förhandenvarande frågan. Konungens befallningshavande anser emellertid,

att, om någon åtgärd bör vidtagas för närvarande, annan åtgärd icke kan

ifrågasättas, än att samtliga brännvinsförsäljningsavgifter och vinstmedel indragas

till statsverket och lämplig ersättning beredes de kommuner och institutioner, som

åtnjuta dessa medel. Ersättningen borde i så fall utgå med belopp, som så nära

som möjligt anpassas efter vad dessa uppburit före medlens indragning till statsverket.

Konungens befallningshavande i Hallands lön. Då dels frågan om omläggning

av den kommunala beskattningen ännu icke torde vara så utredd, att den redan nu

kan föreläggas Riksdagen till prövning, och dels frågan om förändrad lagstiftning

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

angående fattigvården utgör föremål för utredning av en särskild kommitté, som

ännu icke slutbehandlat sistnämnda fråga, anser Konungens befallningshavande

en reglering av brännvinsmedlens fördelning i den av kommittén föreslagna riktningen

böra ske endast i sammanhang med en verkligt genomgripande modernisering

av den direkta kommunala beskattningen, som i sin nuvarande form lämnar mycket

övrigt att önska beträffande rättvisa och förmåga att motsvara städernas behov av

ökade inkomster. Därest emellertid Kungl. Maj:t skulle finna det anmärkta förhållandet

icke utgöra hinder för de föreslagna lagstiftningsåtgärderna, har Konungens

befallningshavande ansett vissa ändringar böra vidtagas i det framlagda kommittéförslaget.

Konungens befallningshavande i Norrbottens län anser sig icke böra gå närmare

in på frågan om de lämpligaste linjerna för en fortsatt nykter hetslagstiftning, då

därtill förefinnes så mycket mindre anledning som denna fråga för närvarande är

under behandling av en särskild kommitté. Just med avseende härå synes det för

övrigt kunna ifrågasättas, huruvida icke med prövningen av det nu föreliggande

förslaget borde anstå, till dess utredningen i själva huvudfrågan föreligger. Det vill

nämligen särskilt med hänsyn till omfattningen av den senast tillsatta kommitténs

uppdrag förefalla, som om spörsmålet om det lämpligaste sättet för ordnande av

det allmännas ekonomiska frigörelse från rusdrycksmedlen kan bliva i väsentlig mån

beroende på det slutliga resultatet av den nya kommitténs arbete.

Stadsfullmäktige i Huskvarna anse sig icke kunna tillstyrka vare sig kommittémajoritetens

förslag eller minoritetens reservation. Innan de av kommittén

framlagda förslagen kunna realiseras, torde den nu sittande nykterhetskommissionen

framkomma med mera praktiska och bärande förslag, som grunda sig på förutsättning

av ett inom snar framtid genomfört rusdrycksförbud.

Stadsfullmäktige i Östersund ha icke kunnat undgå att finna kommitténs motivering

vara alltför svag, särskilt beträffande stadskommunernas frigörande från

ekonomiskt beroende .av rusdrycksmedlen. Sålunda framhåller kommittén, hurusom

med bestämmelserna i gällande brännvinsförsäljningsförordning det för de kommunala

myndigheterna onekligen föreligger en ganska stor frestelse att vid utövandet av

sin befogenhet låta sig påverkas av ekonomiska hänsyn. Något fall i dylik riktning

har kommittén dock icke kunnat framdraga. Städerna skulle enligt kommitténs

förslag få avstå från en ansenlig del av den genom brännvinsförsäljningen uppkomna

vinsten, under det att däremot alla de olägenheter, vilka enligt kommitténs

mening ovillkorligen äro förbundna med försäljningen, alltjämt skulle kvarstå.

En följdriktig tillämpning av kommittéförslaget pekar onekligen hän på de förbudssträvande

reservanternas mening om ett fullständigt avskrivande av kommunernas

inkomster av brännvinsförsäljnmgen. Stadsfullmäktige erinra vidare, att rusdrycksmedelskommittén

avgivit sitt betänkande kort efter det Kungl. Maj:t uppdragit åt

en ny kommitté att åstadkomma fullständig utredning av nykterhetsfrågan och med

anledning därav framlägga förslag. Med hänsyn därtill att resultatet av den nytillsatta

kommitténs^ arbete först borde avvaktas, innan beslut fattas inom den föreliggande

viktiga frågan, och med särskild hänsyn till den väsentliga inskränkning

ifråga om stadens inkomster, som skulle bli en följd av kommittéförslaget, förklara

sig stadsfullmäktige för närvarande icke kunna biträda rusdrycksmedelskommitténs

förslag.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

B. Yttranden, i vilka dels principiella, dels ekonomiska skäl

anförts för avstyrkande.

Stadsfullmäktige i Strängnäs »tro sig finna, att kommitténs förslag ytterst

avser att underlätta och påskynda införandet av lokalt och allmänt rusdrycksförbud.

Men då stadsfullmäktige anse, att ett sådant förbud under de former och i den utsträckning,

vartill det nuvarande nykterhetsarbetet synes syfta, icke vore lyckligt,

och då det väl är att antaga, att städerna framdeles som hittills få dragas med

dryga utgifter för rätts- och polisväsen ävensom för högre undervisningsanstalter,

tidsenliga kommunikationer m. fl. kulturändamål och inrättningar, varav även kringliggande

landsorter, ofta utan egna kostnader, åtnjuta stora fördelar, och då det

synes ej mera än rättvist och billigt, att städerna såsom ersättning härför och för

att framdeles som hittills bli i stånd att fylla på dem ställda krav i nämnda och

andra avseenden få utan ökning i kronutskylderna bibehålla en inkomst, fullt motsvarande

den av ålder dem tillkommande andelen i brännvinsmedlen, i saknad varav

många städers ekonomi torde bli synnerligen brydsam, vilja stadsfullmäktige alltså

för sin del avstyrka det föreliggande förslaget.»

Stadsfullmäktige i Motala. Angående kommitténs förslag i dess helhet anse

stadsfullmäktige, att detsamma i sin nuvarande form icke bör vinna Kungl. Maj:ts

bifall. Den däld mot en viss ersättning av statsmedel föreslagna indragningen för

städerna av alla brännvinsmedel synes ingalunda föra kommunerna fram mot frigörelse

från ekonomiskt beroende av rusdrycksmedlen; icke heller synes den föreslagna

åtgärden vara behövlig, då den nu gällande förordningen angående brännvinsförsäljningsmedlens

fördelning icke är äldre än sedan år 1905. Att en lag upphäves,

innan den ens hunnit till sina verkningar prövas torde mera skada än gagna. Skulle

nu kommitténs förslag bliva lag och inkomsterna av brännvinsförsäljningsmedlen

ytterligare minskas bleve det till oberäknelig skada för de flesta städer, helst de

vid åtagandet av vissa ekonomiska förbindelser och för utförande av nya företag

räknat med fortsatt inkomst från brännvinsförsäljningsmedlen. Sålunda skulle en

sådan lag särdeles hårt drabba Motala stad, som för sin utveckling måst för jordinköp,

vatten- och kloakledningar, nya järnvägsförbindelser, skolhusbyggnad m. m.

åtaga sig stora ekonomiska uppoffringar. De skulder, som staden därigenom måst

ikläda sig kunna icke amorteras med uteslutande uttaxerade medel utan att i betydlig

mån höja kommunalskatten och hämma den unga stadens utveckling.

Stadsfullmäktige i Landskrona finna i likhet med reservanten hr Odelberg, att

allmänt rusdrycksförbud svårligen kan effektivt genomföras utan hålla före, att vårt

folks uppfostran till nykterhet och sedlighet bäst främjas genom undervisning i

skolorna om skadligheten av missbruket av alkoholhaltiga drycker samt genom stödjande

av strävandena, som ha nykterhet och sedlighet till mål, för att även hos det

fullvuxna släktet på övertygelsens väg fortsätta det nykterhetsarbete, som skolan

grundlagt. För Landskrona såväl som de övriga städerna vid Sundet skulle ett

allmänt rusdrycksförbud helt visst komma att driva en stor del av befolkningen

över till Danmark för tillfredsställande av sitt spritbegär, och helt säkert skulle

det också draga med sig avslutandet därstädes av en hel del andra affärer till favör

för vårt grannland och till vår nackdel.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Allmänna rådstugan i Skanör med Falsterbo yrkar avslag å kommitténs förslag,

då av detsamma icke framgår, att det skulle vara till någon nytta för eller

befordia nykterhetsrörelsens framåtskridande i dess helhet, och då kommunen i ekonomiskt

hänseende skulle bliva därav lidande.

Kommunalnämnden och kommunalstämman i JBåstads köping anföra, att enär

det av kommitterade framställda förslaget förutsätter införande av allmänt spritforbud

i hela riket, och då nämnden och stämman anse ett sådant förbud vara ett

oberättigat ingrepp i den enskildes frihet, avstyrkas de av kommitterade framställda

förslagen, och anse stämman och nämnden för övrigt den Båstads köping erbjudna

ersättningen för mistade brännvinsmedel vara alldeles otillräcklig.

t1. Yttranden i vilka huvudsakligen ekonomiska skäl anförts

för avstyrkande.

Magistraten och stadsfullmäktige i Piteå anföra, att då inkomsten av brännvinsförsäljningsmedel

är av största betydelse för stadens finanser, vilka ordnats bland

annat under den förutsättning, att nämnda medel under en avsevärd tid framåt

skulle oavkortade inflyta enligt hittills gällande grunder, synes det uppenbart, att

berörda inkomst icke bör frånhändas staden med mindre än att densamma erhåller

fullt vederlag. Det årtionde, som i betänkandet lagts till grund för beräkningen

av medeltalet av stadens^ inkomster från brännvinsförsäljningsmedlen, har emellertid

pa grund av flera tillfälliga omständigheter för Piteå stad varit ganska ogynnsamt,

och till följd härav har även det fasta anslag, som föreslagits skola utgå till staden

såsom vederlag, beräknats lägre än vad till detsamma under normala försäljningsförhållanden

i medeltal bort uppgå.

Då staden således icke synes kunna påräkna att enligt förslaget erhålla fullt

vederlag för de brännvinsförsäljningsmedel, som enligt nu gällande föreskrifter till

staden utgå, avstyrka stadsfullmäktige och magistraten ifrågavarande förslag.

Städsfullmäktige i Vimmerby. Då enligt konnnitterades förslag inkomsterna

av rusdrycksmedlen skulle nedbringas vad Vimmerby stad beträffar till cirka 10,000

kroma, motsvarande en ökning av omkring 2 kronor per bevillningskrona, en ökning

som skulle bliva alltför kännbar för staden, som beräknat sina stora utgifter efter

nuvarande inkomster av sprithanteringen, och dessutom inga utsikter finnas för

staden att skaffa sig nya inkomstkällor, så avstyrka stadsfullmäktige det av kommitterade

framlagda förslaget.

Stadsfullmäktige i Karlshamn anföra, att då den ersättning, som till staden

skall utgå för indragna brännvinsförsäljningsmedel, därest betänkandet bifalles, utgör

en väsentlig minskning i den inkomst, staden för närvarande får tillgodonjuta av

brännvinsförsäljningsmedlen, vilken synnerligen väl behöves för bestridande av stadens

pjp3, i u^P*ker, och då betänkandet dessutom i flera avseenden synes vara mindre

tillfredsställande, såsom t. ex. däri, att årligen betydande belopp skola avsättas och

tonderas för icke fullständigt klart insedda ändamål, under det att nya skattekällor

för bestridande av statens utgifter måste uppsökas, avstyrka stadsfullmäktige för

sm del bifall till denna frågas lösning enligt det avgivna betänkandet.

Stadsfullmäktige i Sölvesborg anföra, att det i betänkandet innefattade förslaget

maste anses vara för stadssamhällena ekonomiskt sett synnerligen ofördel
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

aktigt. Städerna böra icke jämnställas med landsbygden i betraktande av de dryga

kostnader, som drabba städerna för underhåll av magistrat, polisväsen, belysning

och mycket annat. För Sölvesborg skulle den föreslagna förordningen år 1915

innebära en minskning i inkomsterna av omkring 15,000 kronor. Den ersättning i

bidrag för undervisningsväsendet, som staten häremot skulle lämna, är så minimal,

att den icke står i något rimligt förhållande till minskningen i spritmedlen. Stadsfullmäktige

avstyrka därför bestämt förslagets antagande.

Stadsfullmäktige i Ystad anföra, att det visserligen kan tänkas, att, med

nykterhetsrörelsens växande omfattning, krav på särskilda åtgärder till begränsande

av rusdryckshandeln i kommunerna alltmer kunna framträda och att dessa krav

kunna taga sig form av långt gående inskränkningar i försäljningsrätten. Härav

skulle följaktligen minskning i vinsten av rusdryckshanteringen vara att vänta,

vilket skulle göra det nödvändigt för kommunerna att med hänsyn till dessa förhållanden

ordna sin ekonomi. Men den minskning i stadens inkomster, som skulle

följa av förslagets genomförande, är så betydande och stadens ekonomiska bärkraft

torde därigenom så avsevärt komma att nedgå, att stadsfullmäktige hysa stora

betänkligheter mot förslagets upphöjande till lag, i synnerhet som förslaget. med

undantag för utgifterna till skolväsendet, icke angiver någon utväg till direkt minskning

av städernas utgifter, och dessutom alla av brännvinsförsäljningen följande

olägenheter kvarstå. Även synes det vara vanskligt att redan nu innan övergångstiden

för 1905 års förordning tilländalupit göra sådana vittgående förändringar, varom

det är fråga. Stadsfullmäktige avstyrka alltså bifall till det ifrågavarande förslaget.

Stadsfullmäktige i Trälleborg anföra, att Trälleborgs stads andel i brännvinsförsäljningsmedlen

ökas för varje år och att vad Trälleborgs stad beträffar fördelningen

enligt 1905 års brännvinsförsäljningsförordning icke som kommittén uppgiver

förorsakat en avsevärd minskning jämfört med fördelningen enligt 1895 års förordning,

utan tvärtom resulterat i eu ökning av omkring 3,000 kronor per år. Även

om man utgår ifrån, att konsumtionen av spritdrycker icke kommer att ökas, så

torde man dock med bestämdhet kunna säga, att Trälleborgs städs andel av brännvinsförsäljningsmedlen

under eu följd av år kommer att successivt ökas och. detta i

rätt avsevärd grad, om försäljningsprisen komma att höjas och samtidigt bliva enahanda

över hela landet. Vid sådant förhållande kommer kommitténs förslag, upphöjt

till lag, att på ett synnerligen störande sätt ingripa i stadens ekonomi

och vålla stora svårigheter för uppfyllande av de förbindelser och betalande av de

utgifter, som äro en följd av de för samhällets ekonomiska bärkraft synnerligen

stora anläggningar och arbeten, som staden dels utfört, dels beslutat utföra. Stadsfullmäktige

vilja icke bestrida, att det föreliggande förslaget från nykterhetssynpunkt

är av betydelse, men då Trälleborgs stad skulle få avsevärt minskade inkomster,

därest kommitténs förslag bleve genomfört, anse sig stadsfullmäktige förhindrade att

tillstyrka det av rusdrycksmedelskommittén framlagda betänkandet och förslaget i

ärendet.

Stadsfullmäktige i Halmstad. »Från principiell synpunkt hava stadsfullmäktige

intet att erinra mot att samtliga inkomster av rusdrycksmedlen indroges till staten

men dock endast under förutsättning, att vederbörande kommuner etc. (särskilt stadskommunerna,

för vilka frågan har den största betydelsen) åtminstone någorlunda

varda ersatta för de mistade inkomsterna. Men kommitténs förslag till ersättningsfrågans

lösning synes stadsfullmäktige alldeles otillfredsställande.» Kommitténs

beräkningssätt »medför ett för städerna synnerligen ogynnsamt resultat, enär ifråga
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

varande inkomster under de fem till sex första åren av perioden 1901—1910 voro

avsevärt lägre än under senare delen av perioden, till en del beroende därpå, att under

senare delen av perioden i samband med 1905 års lagstiftning rörande försäljning av

brännvin en mängd spritförsäljningsrättigheter å landsbygden indrogos, varigenom

inkomsterna av spritförsäljningen ännu mer än förut koncentrerades till städerna.

Härtill kommer, att under de ifrågavarande tio åren städernas folkmängd liksom deras

utgifter blivit betydligt ökade, varför det är obilligt att till grund för beräkningen

lägga en tidsperiod, då såväl invånareantal som utgifter voro väsentligt mindre. Om

man skall utgå från någon viss tidsperiod vid beräkning av städernas inkomster

av rusdrycksmedlen bör man välja en tidsperiod, därunder medeltalet av inkomsterna

närmelsevis motsvarar de nuvarande förhållandena. I sådant fall borde man lämpligen

såsom ock skett i gällande brännvinsförsäljningsförordning ifråga om fördelningen

av brännvinsmedlen utgå från en femårsperiod, som börjar efter den 1 oktober

1907, då nämnda förordning trädde i kraft. Emellertid synes det stadsfullmäktige

icke vara lämpligt att, såsom kommittén föreslagit, den ersättning, som skulle till

stadskommunerna utgå för rusdrycksinkomsternas bortfallande, fixerades till ett en

gång för alla för varje stadskommun bestämt belopp, helst som det icke ens föreslagits

någon garanti för att stadskommunerna skulle komma i varaktigt åtnjutande

av det dem tilldelade beloppet eller del därav. Det stode ju i statsmakternas skön

att när som helst besluta om indragning av beloppet, liksom ock de nu betydande

kommunalskatterna från spritbolag in. fl. torde komma att bortfalla.

Stadsfullmäktige kunna därför ej tillstyrka att ersättningen till städerna

bestämmes i den form kommittén föreslagit. Det riktigaste synes vara, att ersättningen

utgår på det sätt, att staten för all framtid övertager något städerna åliggande

varaktigt onus. För ett dylikt övertagande torde av flera skäl intet onus

vara lämpligare än fattigvården. Först och främst är denna tunga i ej oväsentlig

grad beroende av rusdryckerna; och om staten övertoge sagda onus stode det i

statens eget skön att minska fattigvårdstungan genom fortgående restriktioner i

brännvinsförsäljningslagstiftningen och uppmuntrande av nykterhetsverksamheten.

Vidare torde städernas utgifter för fattigvården och deras nuvarande inkomster av

rusdryckerna åtminstone någorlunda motsvara varandra, särskilt om man bland

sagda inkomster inberäknar även den betydande kommunalskatten av spritbolag

m. fl.» »Man kunde väntat, att kommittén skulle gjort närmare undersökning i denna

fråga och verkställt utredning av fattigvårdskostnaderna i rikets kommuner i förhållande

till kommunernas inkomster av rusdrycker; så har emellertid icke skett,

men då stadsfullmäktige anse en utredning härutinnan alldeles nödvändig måste

stadsfullmäktige redan av denna anledning avstyrka bifall till kommitténs förslag. I varje

fall skulle ett bifall till kommitténs förslag alldeles givet medföra en högst väsentlig

rubbning av städernas ekonomi, enär den ersättning, som kommittén föreslagit, är

— oavsett dess olämpliga form — alldeles otillräcklig för att ens närmelsevis motsvara

städernas nuvarande inkomster av rusdrycksmedlen.»

Då stadens inkomster av rusdrycksmedlen under år 1911 utgjort 105,741: 4 8

kronor, bleve hela vederlaget för detta belopp enligt kommitténs förslag i runt tal

54,000 kronor med någon förhöjning under åren till och med år 1920.

Stadsfullmäktige i Tidahohn anse angående kommitténs förslag i dess helhet,

»att detsamma i sin nuvarande form ej bör förordas till Kungl. Maj:ts bifall. Den

däri mot viss ersättning av statsmedel föreslagna indragningen av städernas alla

brännvinsmedel synes ingalunda föra dessa fram mot frigörelse från ekonomiskt

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. Bilaga. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

beroende av rusdrycksmedlen, då städerna i alla fall skulle få ungefär samma belopp

som eljest, ehuru med statskontoret som mellanhand mellan brännvinsbolaget och

staden. Ej heller synes denna föreslagna åtgärd lämplig, då den nu gällande

förordningen angående brännvinsförsäljningsmedlens fördelning ej är äldi’e än sedan

år 1905. Att en lag upphäves, innan den ens hunnit till sina verkningar prövas,

torde snarare skada än gagna. Följer man i vårt land den historiska utvecklingen

av lagstiftningen rörande brännvinsmedlens fördelning alltifrån lagen av år 1619---

så ser man vad under den tiden gång efter annan fråntagits städerna av sådan

inkomst eller ända intill 71 procent. Skulle nu kommitténs förslag och alldeles särskilt

herrar Ekmans, Ericssons och Kvarnzelii reservation bliva lag och inkomsten av brännvinsförsäljningsmedlen

ytterligare minskas för att enligt reservationen slutligen eller

år 19B6 alldeles upphöra, bleve det till oberäknelig skada för de flesta städer, vilka

vid sina anordningar räkna med fortsatt inkomst från brännvinsförsäljningsmedlen.

Andra städer, och gäller detta alldeles särskilt Tidaholm, hava i nykterhetsvänligt syfte

i det längsta sökt avstå från den inkomst en brännvinshandel på platsen skulle

skänka, men hava därunder förhållandena utvecklat sig så, att fullmäktige dock

slutligen ansett sig tvungna att anlita denna inkomstkälla.» »Bleve förslaget lag

skulle Tidaholms samhälle ej blott gå miste om den avsedda och för detsamma nödvändiga

inkomsten utan även bliva utan varje ersättning därför, och vore detta lönen

för ett allvarligt och långvarigt, ehuru slutligen misslyckat, försök att reda sig utan

den inkomst, som försäljning av spritvaror till Tidaholm och dess handelsområde

medfört, och som nu går och hela tiden gått till våra grannstäder, vilka även därför

i framtiden finge den ersättning, som rättvisligen skulle tillkomma Tidaholm.

Stadsfullmäktige skulle under sådana förhållanden ej kunna annat än djupt beklaga,

att samhället under flera år hängivit sig åt dylika ideella känslor och på så sätt så

att säga försetat sin rätt, och varigenom ej vi utan våra grannstäder ej endast haft

utan även i framtiden skulle komma att ha fördel. Stadsfullmäktige måste därför för

sin del på det livligaste avstyrka, att kommitténs förslag förordas som lag.»

IStadsfullmäktige i Arvika yrka, att de av kommittén framställda förslagen

icke måtte av Riksdagen bifallas. Som skäl härför anföra stadsfullmäktige, att

kommitterade i sitt förslag vid beräkning av de städerna tillkommande ersättningsbeloppen

synas ha utgått från för städerna mycket ofördelaktiga grunder och att

kommitterades förslag icke torde medföra och icke heller synes vara avsett att

medföra någon minskning i vare sig tillverkningen eller förbrukningon av rusdrycker.

Städerna komma icke heller att erhålla någon verklig garanti för framtiden

beträffande utbetalandet till dem av de föreslagna ersättningsbeloppen, och

framhålla stadsfullmäktige, att fondbildning under betryggande former vore ett vida

bättre medel för kommunernas frigörande från ekonomiskt beroende av rusdryckshanteringen.

Stadsfullmäktige påpeka slutligen, att en ny kommitté med ännu mera

vittomfattande och allsidiga utredningsuppgifter nu blivit tillsatt.

Stadsfullmäktige i Härnösand, som icke ingått på granskning av betänkandet

från annan synpunkt än den för staden rent ekonomiska, avstyrka förslagets antagande

och anföra som skäl härför, att den minskning, som genom förslagets antagande

skulle uppkomma i stadens inkomster, ovillkorligen måste menligt inverka på stadens

ekonomi, då staden har rätt avsevärda amorteringslån, vid vilkas kalkylering förutsatts,

att ingen ytterligare minskning i inkomstposten brännvinsmedel skulle

förekomma än den genom 1905 års försäljningsförordning bestämda. Den under

amorteringstiden uppkommande bristen skulle sålunda, då minskning av de ordinarie

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

utgifterna icke kan påräknas, behöva täckas genom ytterligare höjning av de redan

nu högt uppdrivna kommunalutskylderna.

Magistraten i Eskilstuna har icke något att erinra mot syftet med det föreliggande

förslaget, men då förslaget i vad det avser stadskommunernas frigörande

från det ekonomiska beroendet av rusdrycksmedlen i allmänhet icke synes lämna

städerna full gottgörelse för de inkomster dessa enligt förslaget komme att gå förlustiga,

anser sig emellertid magistraten vad städerna vidkommer förhindrad tillstyrka

den ifrågasatta reformens genomförande på de grunder, som härför föreslagits av

kommittén.

Magistraten i Vimmerby framhåller, att under den senaste tioårsperioden

inkomsterna av rusdrycksmedlen visserligen i allmänhet ökats för Sveriges städer

men att under samma tid även städernas utgifter och invånarnes skattebördor på

ett synnerligen oroväckande sätt stigit. »Uppenbart är, att med den avskrivningav

2 procent å städernas andelar i brännvinsmedlen, som enligt gällande bestämmelser

skall äga rum intill år 1921, städernas inkomster av brännvinsmedlen komme

att väsentligt minskas. Då ingen anledning finnes att antaga, att den tendens till

ökning av städernas utgifter, som på senare tider över allt visat sig konstant,

skall upphöra, komma städernas behov av brännvinsmedel såsom hjälp till de stora

utgifterna icke att under de närmaste åren minskas. Under sådana förhållanden

synes magistraten en allvarsam fara hota städernas icke alltför starka ekonomi, om

den av reservanterna föreslagna fullständiga avskrivningen av städernas inkomster

av rusdrycksmedlen nu bleve beslutad. Emot en sådan fullständig avskrivningtorde

städerna nödgas att på det bestämdaste protestera. Det synes magistraten

vara klokt, om statsmakterna med avseende på städernas andelar av brännvinsmedlen

såge tiden an, till dess den redan beslutade avskrivningen blivit fullständigt

genomförd, varefter en statistik över städernas inkomster av brännvinsmedlen

och deras ekonomiska utveckling under ytterligare en tioårsperiod kunde

giva en klarare uppfattning om möjligheten av ytterligare inskränkning av städernas

inkomst av brännvinshandeln. En fixering till visst belopp just nu av städernas

ersättning av brännvinsmedlen synes icke vara nödvändig'' för genomförande av en

förändring i övrigt av dessa vinstmedels användning. Ett beslut, varigenom städerna

skulle erhålla ett visst belopp av brännvinsmedlen, vare sig därstädes idkades brännvinsförsäljning

eller icke, skulle utan tvivel verka därhän, att det stora flertalet svenska

städer skulle avskaffa brännvinsförsäljningen inom sina områden, då den ekonomiska

vinsten av densamma upphörde. Genomförande av kommitténs förslag skulle under

sådana förhållanden till sina följder i det närmaste vara liktydigt med allmänt spritförbud.

Då magistraten för sin del icke är övertygad, att dylika lagbestämmelser

skulle vara för landet lyckliga», avstyrker magistraten det föreliggande lagförslagets

antagande.

Kommunalnämnden i Sollefteå köping kan icke biträda det i betänkandet

avgivna förslaget till lag, då de belopp och de förmåner, varmed köpingens andel

i brännvinsmedlen skulle ersättas, i så högst väsentlig grad understiga, vad som

beräknats utgå.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

IT. Yttranden innehållande tillstyrkande av rusdrycksmedelskommitténs

förslag.

Följande myndigheter och korporationer hava antingen lämnat

kommitténs förslag utan anmärkning eller med vissa ändringar eller

villkor tillstyrkt detsamma; dock må anmärkas, att ett flertal myndigheter

och korporationer yttrat sig allenast angående vissa delar av förslaget

:

lantbruksstyrelsen,

överståthållarämbetet samt Konungens befallningshavande i Stockholms,

Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Kalmar,

Gottlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,

Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Gävleborgs,

Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län,

landstingen i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands

och Kronobergs län, i Kalmar läns norra och södra landstingsområden,

i Gottlands, Blekinge, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Ålvsborgs,

Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands och Västernorrlands län,

rikets samtliga hushållningssällskap,

magistraten och stadsfullmäktige i Uppsala, Enköping, Nyköping,

Mariefred, Trosa, Jönköping, Eksjö, Kalmar, Öskarshamn, Göteborg,

Marstrand, Lysekil, Uddevalla, Strömstad, Mariestad, Lidköping, Skara,

Skövde, Hjo, Falköping, Kristinehamn, Filipstad, Örebro, Askersund,

Nora, Sala, Arboga, Gävle, Söderhamn, Hudiksvall, Sundsvall, Örnsköldsvik,

Umeå, Skellefteå och Luleå,

stadsfullmäktige i Stockholm, Södertälje, Vaxholm, Norrtälje, Öregrund,

Eskilstuna, Torshälla, Linköping, Norrköping, Söderköping,

Vadstena, Skänninge, Växjö, Västervik, Visby, Karlskrona, Bonneby,

Kristianstad, Simrishamn, Ängelholm, Malmö, Lund, Hälsingborg, Eslöv,

Laholm, Varberg, Kungsbacka, Kungälv, Alingsås, Borås, Ulricehamn,

Åmål, Falun, Säter och Hedemora,

magistraten i Strängnäs, Gränna, Lindesberg, Härnösand, Östersund

och Luleå,

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

allmänna rådstugan i Östhammar,

stadsstyrelsen och stadsfullmäktige i Borgholm,

municipalstyrelsen och stadsfullmäktige i Haparanda,

stadsstyrelsen i Arvika,

municipalstyrelsen och kommunalfullmäktige i Malmköpings köping,

kommunalstämman och kommunalnämnden i Mörbylånga och Vara

köpingar,

kommunalstämman i Mönsterås och Nybro köpingar,

municipalfullmäktige i Ljungby köping,

kommunalfullmäktige i Hörby köping,

kommunalnämnden och kommunalfullmäktige i Hässleholms köping,

kommunalnämnden i Säffle köping,

kronofogden i Södra Ångermanlands övre fögderi samt

Svenska stadsförbundet.

Ur utlåtanden från nämnda myndigheter må följande allmänna

synpunkter anföras:

Överståthållareämbetet. Genomförandet av det av kommittén framlagda förslaget

skulle föra med sig, att kommuner, landsting och hushållningssällskap bleve

frigjorda från ekonomiskt beroende av rusdrycksmedlen. Så skulle däremot icke

bliva förhållandet med staten. Statens beroende av dessa medel skulle i stället ökas.

Ett eventuellt rusdrycksförbud skulle för staten medföra icke blott förlust av

hittillsvarande inkomst av rusdryckshantering utan även skyldighet att med medel,

anskaffade på annat sätt, gälda det kommuner, landsting och hushållningssällskap

tillförsäkrade vederlaget, och vederlagssumman skulle på sätt kommittén även framhållit

ökas i den mån antalet folkskollärare tillväxte. En ökning måste även vara

att motse som följd av att statsmakterna inom längre eller kortare tid torde känna

sig förpliktade att höja minimiavlöningen för lärarne. Förslaget medför icke för

staten frigörelse från beroendet av rusdrycksmedlen och kan följaktligen icke anses

direkt befrämja de nykterhetssträvanden, för vilka det tillkommit. Vissa omständigheter

tala dock för att förslaget det oaktat kan bliva till nytta. Den ifrågasatta

fondbildningen innebär åtminstone en strävan att förhindra, att statens beroende av

rusdrycksmedlen i framtiden ökas. Huruvida ur andra synpunkter åtgärden kan

vara lämplig är vanskligt att avgöra. Genom indragningen till statsverket av alla

rusdrycksmedlen skulle staten erhålla frihet att utan hänsyn till kommunala intressen

vidtaga de åtgärder för nykterheten, som i framtiden kunna anses önskvärda, och å

andra sidan skulle de ekonomiska följder för statsverket, som ett absolut förbud

mot eller en allvarligare inskränkning av rusdryckshanteringen komme att medföra,

mnebära en kraftig varning mot vidtagande på detta område av åtgärder, som

sedermera kunna befinnas förhastade. En fondering på sätt Stockholms stadsfullmäktige

i sitt utlåtande ifrågasatt av viss del av det stadskommunerna tillkommande

vederlaget skulle givetvis, om ock först i en rätt långt avlägsen framtid, underlätta

statens frigörelse från beroendet av rusdrycksmedlen.

Konungens befallningshavande i Stockholms län. Det framgår av betänkandet,

att kommitténs ledamöter icke funnit möjligt att befria staten från ekonomiskt

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

beroende av rusdrycksmedlen. Detta synes också vara helt naturligt, då det nämligen

icke torde kunna ifrågasättas, att så länge tillverkning och försäljning av

alkoholhaltiga drycker förekommer inom landet befria dessa näringar från avgifter

till det allmänna, och om man vill förhindra att dessa medel till någon del direkt

tillgodokomma landstingen, hushållningssällskapen eller kommunerna torde en sådan

anordning icke kunna undvikas, varigenom medlen komma att direkt ingå till statsverket.

Mot den av kommittén sålunda intagna principiella ståndpunkten beträffande

den framtida dispositionen av ifrågavarande medel har Konungens befallningshavande

icke något att erinra.

Konungens befallningshavande i Blekinge län. Beträffande principfrågan rörande

lämpligheten av städernas, landstingens och hushållningssällskapens frigörande från

det ekonomiska beroendet av rusdrycksmedlen är Konungens befallningshavande fullt

ense med kommitterade. Förhållandena inom landet torde vara sådana, att ur många

synpunkter lyckligast vore, om det rådande systemet att uppgöra statens och kommunernas

budgeter med fästat avseende å inkomsterna från rusdryckshanteringen

kunde upphöra. Ett gillande av lcommitterades åsikter härutinnan innebär, såsom

kommitterade själva framhållit, givetvis icke ett godkännande av de framkomna

kraven på allmänt rusdrycksförbud utan endast ett framhållande av nödvändigheten

att frigöra åtminstone kommunerna från beroendet av rusdrycksmedlen.

Konungens befallningshavande i Malmöhus län delar kommitténs principiella

uppfattning rörande indragningen av brännvinsförsäljningsmedlen till statsverket.

»Redan den historiska utvecklingen av lagstiftningen på hithörande område visar,

hurusom statsmakternas strävan gått ut på att alltmer frigöra kommunerna från

deras direkta beroende av brännvinsmedlen, och det förslag, som nu av kommitterade

framlagts, torde beteckna den naturliga och följdriktiga slutpunkten av denna utvecklingslinje.

Om sålunda Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande är i princip ense med kommitterade

i nämnda hänseende, finner Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande emellertid

den form, på vilken kommitterade söka reglera frågan om ersättning till kommunerna

för de föreslagna indragningarna icke odelat lyckligt funnen.»

Konungens befallningshavande i Göteborgs och Bohus län. »Om man icke

avser annat än att på staten överflytta det beroende av rusdryckshanteringen, vari

städer, vissa köpingar, landsting och hushållningssällskap hittills stått, synes man

kunna biträda vad kommittén i detta avseende föreslagit.» »Från ersättningstagarnes

sida är det givetvis en fördel att icke behöva vara beroende av den oregelbundenhet

i avkastningen, som brännvinsförsäljningen under olika år kan komma att

visa, utan kunna för all tid beräkna den nu fluktuerande inkomsten av brännvinsmedlen

till ett visst bestämt belopp, vartill kommer den ur nykterhetssynpunkt

synnerligen betydelsefulla omständigheten, att stadskommunerna icke vidare bliva

direkt intresserade av brännvinshandeln. Dock är genom en sådan lagstiftning all

ökning av ifrågavarande inkomster utesluten för ovannämnda ersättningstagare.

Vid en sådan lösning av frågan får man emellertid icke förbise, att därest statens

inkomst av brännvinsmedlen, som ju i första hand äro avsedda att täcka ifrågavarande

ersättningsbelopp, kunde komma att i avsevärd mån minskas eller rent av

upphöra, staten för fullgörande av sin enligt kommitténs förslag gjorda utfästelse

skulle kunna tillskyndas betydande utgifter, för vilkas täckande staten kunde nödgas

tillgripa andra inkomstkällor. Statens beroende av rusdryckshanteringen kan således

icke sägas genom detta förslag hava upphört.»

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Konungens befallningshavande i Älvsborgs län har för sill del icke funnit kommitténs

betänkande och förslag föranleda till annan erinran, än att lämpligheten av

den av kommittén föreslagna fonderingen för icke angivna ändamål av brännvinsmedlen

synes tvivelaktig.

Konungens befallningshavande i Skaraborgs län. Mot kommitténs förslag i

fråga om kommunernas, landstingens och hushållningssällskapens frigörande från

ekonomiskt beroende av rusdrycksmedlen har Konungens befallningshavande i huvudsak

icke något att erinra, utan vill på det livligaste tillstyrka detsamma.

Reservanterna hrr Ekmans m. fl. förslag finner sig Konungens befallningshavande

desto hellre böra avstyrka, som kommitténs uppdrag, så "vitt Konungens

befallningshavande fattat det rätt, avsett att bygga på nu gällande förhållanden och

att icke vidtaga någon ändring i de genom 1905 års förordning angående försäljning

av brännvin införda bestämmelser rörande förhållandet mellan städerna och

landskommunerna beträffande fördelningen av de från brännvinshanteringen härflytande

medlen.

Konungens befallningshavande i Värmlands län. Riksdagen har uti det föreliggande

ämnet givit uttryck för den uppfattning, att det allmänna väl icke kunde

helt och hållet frigöras från beroendet av rusdrycksmedlen, och har Riksdagen i

betraktande härav anhållit om utredning angående frigörelse i större eller mindre

män från ekonomiskt beroende av dessa medel. Sin principiella ståndpunkt i frågan

hava också kommitterade angivit sålunda, att förslag, som förutsatte lagstadgat förbud

mot all tillverkning och försäljning av rusdrycker, oavvisligen krävde anvisandet av

nya inkomstkällor i de mistade inkomsternas ställe. I detta hänseende torde kommitterade

givit tillräcklig _ motivering för sin uppfattning om de stora svårigheter,

som redan från finansiell sida måste möta för uppgörande av förslag i ämnets hela

vidd. Med hänsyn till de ekonomiska värden sprithanteringen representerade och

varom kommitterade lämnat en utförlig utredning, kan Konungens befallningshavande

därför icke annat än ansluta sig till den av kommitterades majoritet intagna ställning,

däri kommitterade funnit sig icke kunna avgiva ett förslag, som utginge från

förutsättningen av lagstadgat allmänt rusdrycksförbud.

Utan att vilja närmare inlåta sig på frågan om möjligheten av ett sådant

förbuds genomförande anser Konungens befallningshavande dock, att kommitterade

haft goda grunder för denna _ ståndpunkt liksom för det uttalande, att staten allt

framgent måste tillgodogöra sig de inkomster, som från rusdryckshanteringen stå

det allmänna till buds. Ett likställande av stat och kommun i avseende å intresset

av rusdrycksmedlen synes vidare mindre naturligt, då uppenbart vore, att statsmakterna

maste förutsättas oavsett ekonomiska fördelar äga vilja och förmåga att

arbeta i nykterhetens sanna intresse. Den begränsning kommitterade alltså givit

sitt förslag finner därför Konungens befallningshavande i allo väl grundad.

Men om anledning sålunda saknades att nu inbegripa även staten, ställa sig

förhallandena helt annorlunda beträffande kommunerna. De ekonomiska intressena

från brännvinsmedlen bliva här märkbara och ofta av den stora betydelse, att

inkomsterna från brännvinsförsäljningen utgöra en frestelse att söka uppehålla denna

försäljning, på samma gång som dessa medel alltid utgöra en källa till strider inom

samhället. Av den statistiska utredningen framgår, att för år 1909 dessa medel i

många fall uppgå till eller överstiga hela den kommunala uttaxeringen. Uppenbart

skulle en indragning av ifrågavarande medel innebära ett djupt ingrepp i kommunernas

ekonomi, på samma gång dock måste medgivas, att härigenom skulle tagas

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

ett betydelsefullt steg fram på nykterhetslagstiftningens område. I anslutning till

kommitterades förslag härutinnan anser sig Konungens befallningshavande därför

böra uttala sig för brännvinsmedlens indragning till statsverket under villkor, att

motsvarande ersättning beredes kommuner, landsting och hushållningssällskap. Yad

kommitterade härutinnan anfört vore allenast uttryck för vanliga rättsgrundsatser,

som icke utan allvarlig kränkning kunde åsidosättas.

I avseende å det sätt, varpå vederlag skulle vederbörande tillgodokomma,

ha kommitterade framlagt ett förslag, som i stort sett borde tillfredsställa rättvisa

och billighet.

Konungens befallningshavande i Gävleborgs län. »Huru lovvärda nykterhetssträvandena

än äro, när de inriktas på motverkan av dryckenskapen och dess i

många avseenden ytterst betänkliga följder, känner Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

sig dock icke övertygad om vare sig det gagneligt eller ändamålsenliga uti

en sådan extrem åtgärd som införande av förbud mot all tillverkning och försäljning

av alkoholhaltiga drycker.» Konungens befallningshavande anser därför i likhet med

kommittémajoriteten, »att man bör räkna med att tillverkning och försäljning av

sådana drycker kommer att fortfara inom landet och att statsmakternas strävanden

hädanefter såsom hittills böra begränsas till bekämpande av missbruket av dylika

drycker, vilket otvivelaktigt kan ske med framgång även utan allmänt rusdrycksförbud.

Ett led i dessa strävanden är den av kommittén föreslagna indragningen till

statsverket av såväl brännvinsförsäljningsavgifterna som alla vinstmedel av brännvinshandeln.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande har intet att erinra mot detta förslag,

som tillika förutsätter beredande av motsvarande gottgörelse till kommuner,

landsting och hushållningssällskap för de inkomster av brännvinsmedlen, som genom

indragningen fråntagas dessa. För befogenheten av denna gottgörelse äro fullgoda

skäl anförda, och ehuru avsevärda svårigheter måste möta för en fullt rättvis uppskattning

av den genom indragningen uppkommande förlust för kommuner, landsting

och hushållningssällskap, som sålunda skall ersättas, synes likväl kommittéförslaget

även i denna del pa det hela taget tillfredsställande.» Mot förslaget gör

Konungens befallningshavande i övrigt den anmärkningen, att när det gäller att nu

genom särskild författning för framtiden fastslå det ersättningsbelopp, som årligen

skall tillkomma städer och köpingar, beloppet i varje särskilt fall synes böra utjämnas

åtminstone till fullt hundratal.

Landstinget i Malmöhus län finner i likhet med kommittén det vara önskvärt,

att en förändring införes i bestämmelserna rörande brännvinsmedlens användning

och fördelning, så att de personer och myndigheter, vilka det tillkommer att övervaka

och ordna spritförsäljningen, icke av ekonomiska skäl kunna föranledas att

uraktlåta något, som kan vara till gagn för främjande av ordning och nykterhet.

Till vinnande av detta mål kan annan fullt verksam åtgärd icke ifrågasättas än att

samtliga inkomster av spritförsäljningen indragas till statsverket, på samma gång

som lämplig ersättning därifrån beredes kommunerna, landstingen och hushållningssällskapen.

Det synes också vara tydligt, att dessa ersättningsbelopp böra bestämmas

i förhållande till de andelar kommuner och övriga intressenter äga åtnjuta enligt

bestämmelserna i 1905 års brännvinsförsäljningsförordning, och landstinget gillar

kommitténs förslag, att stadgandena härom för vinnande av större trygghet fastslås

i av Kungl. Maj:t och Riksdagen gemensamt antagen lag.

Landstinget finner emellertid det av kommitterade föreslagna sättet för avveckling,

nämligen inlösningen av landstingens och kommunernas andelar i brännvins
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

försäljningsmedlen genom statens övertagande av en eller flera av de landstingen

och kommunerna för närvarande åliggande utgifter, icke vara förenligt med dessa

korporationers rätt och befogenhet att fritt bestämma över användningen av

samma medel.

Magistraten och stadsfullmäktige i Skara tillstyrka på det bestämdaste bifall

till kommitténs förslag att brännvinsförsäljningsmedlen i sin helhet indragas till

statsverket och att kommuner och de institutioner, som åtnjuta del av dessa medel,

därför bekomma ersättning från statsverket, samt att denna ersättning bestämmes

så, att den blir oberoende av brännvinsförsäljningsmedlens blivande belopp.

Magistraten och stadsfullmäktige i Gävle framhålla, med erkännande av det

önskvärda i en sådan förändring i bestämmelserna rörande rusdrycksmedlens användning

och fördelning att ordnandet av rusdrycksförsäljningen ur nykterhets- och

ordningssynpunkt icke motverkas av ekonomiska hänsyn, att magistraten och stadsfullmäktige

icke hava något principiellt att invända mot kommitterades förslag att

indraga till statsverket samtliga brännvinsförsäljningsavgifter och vinstmedel mot

vederlag till kommuner, landsting och hushållningssällskap för de medel, som de

sålunda gå miste om, och av vilka deras ekonomiska utveckling i så hög grad varit

beroende.

Magistraten och stadsfullmäktige i Umeå. De skäl, som av kommitterade

åberopats till stöd för sitt beslut att icke framlägga något förslag i syfte att för

statens vidkommande ersätta rusdrycksmedlen med andra inkomstkällor, finna magistraten

och stadsfullmäktige beaktansvärda, och instämma de med kommittén i vad

av densamma anförts till stöd därför, att intet förslag, byggt på förutsättningen av

allmänt lagstadgat rusdrycksförbud, nu borde framläggas. Beträffande kommuner,

landsting och hushållningssällskap framhåller kommittén med rätta, att därest man

önskar undanrödja det missförhållande, som ligger däruti, att kommunens inkomster

ökas i samma mån som konsumtionen av rusdrycker inom dess område stegras,

ingen annan fullt effektiv åtgärd torde kunna ifrågasättas än att samtliga brännvinsförsäljningsavgifter

och vinstmedel indragas till statsverket och lämplig ersättning

beredes kommunerna i en eller annan form. Denna kommitterades mening delas av

stadsfullmäktige och magistraten, vilka icke heller ha något att erinra mot kommitterades

förslag beträffande de från statsverket utgående ersättningar, deras

storlek, grunderna för deras fördelning eller de olika former, varunder ersättningarna

böra utgå.

Stadsfullmäktige i Stockholm framhålla, att reformen bör avse att i möjligaste

mån befria såväl staten som kommuner, landsting och hushållningssällskap från förbindelse

med rusdryckshanteringen och att man snarast möjligt bör åstadkomma

ett sådant förhållande ifråga om kommunerna, att deras myndigheter måtte fullt

fritt och utan risk av ekonomisk förlust för respektive samhällen kunna omedelbart

besluta införande av lokalt veto, därest detta ansågs önskligt. Det är dessa synpunkter,

som böra vara vägledande vid reformförslagets utarbetande, men enligt

stadsfullmäktiges uppfattning ha de likväl icke konsekvent blivit följda vare sig avkommitténs

majoritet eller dess reservanter. Stadsfullmäktige anse nämligen, att

efter majoritetens förslag statens frigörande lämnas alldeles ur räkningen. Visserligen

fixeras det belopp, som får ingå till statsregleringen, till en viss bestämd

summa, men denna är likväl högst betydande, och dessutom får avkastningen å den

eventuella fonden användas för vilka utgifter som helst enligt Kungl. Maj:ts och

Riksdagens beslut. Med majoritetens förslag föreligger vidare onekligen den risken för

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. Bilaga. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

kommunerna, att om den ifrågasatta reformen blivit verkställd och en stad därefter

besluter tillämpa lokalt veto, den frestelsen uppstår att kort tid efteråt indraga den

ersättning kommunen ansågs ha blivit garanterad. Förslag härom torde nog i varje

fall komma att framställas. Kommittén förutsätter själv möjligheten av en ändring

uti den blivande förordningen vid övergångsperiodens slut, och vid densamma kunna

lätt dylika tankar vinna gehör. Skulle det så på allvar ifrågasättas att frigöra

även staten finge man erfara, huru svårt det bleve att fullgöra den ersättningsplikt,

som staten åligger i förhållande till kommunerna, och deras kvarstående indirekta

beroende av rusdrycksmedlen bleve uppenbart. Något fullständigt frigörande ens av

kommunerna föreligger således icke med majoritetens förslag.

Vad reservanternas förslag angår medför detta däremot vad städerna beträffar

ett fullständigt frigörande inom viss årsperiod genom avskrivning av samtliga de

inkomster, som nu beredas dem av rusdrycksmedlen. Ifråga om statens frigörande

ha reservanterna bibehållit kommitténs förslag med vissa smärre ändringar. Visserligen

åstadkomma reservanterna ett fullständigt frigörande av städerna, men från

kommunal synpunkt måste det anses betänkligt att förminska de uti snabb utveckling

stadda stadssamhällenas beräknade inkomster med så avsevärda belopp, som det här

är fråga om. Den svagheten vidlåder även reservanternas förslag, att staten i en

eller annan form åtnjuter fördel av de medel städerna försaka.

Stadsfullmäktige i Nyköping anse det nödvändigt, att staten, kommunerna,

landstingen och hushållningssällskapen frigöras från ekonomiskt beroende av rusdryckshanteringen

men att åtgärderna för ett sådant frigörande måtte präglas av

rättvisa och försiktighet, så att icke särskilt kommunernas ekonomiska stabilitet rubbas.

Stadsfullmäktige i Kungsbacka anse det vara för rusdrycksfrågans lösande på

ett fullt självständigt sätt nödvändigt, att staten, kommunerna och övriga institutioner,

som numer erhålla andel av rusdrycksmedlen, frigöras från ekonomiskt

beroende av dessa. Stadsfullmäktige ha för sin del icke heller något att erinra

mot vad pluraliteten i den kommitté, som verkställt utredningen, föreslagit beträffande

stadssamhällenas frigörande från dylikt beroende, utom ifråga om medeltalsberäkningen.

Stadsfullmäktige i Ulricehamn anföra, att »vad först beträffar behovet av

kommunernas frigörande, så vilja stadsfullmäktige vitsorda, att det ekonomiska

beroendet av rusdrycksmedlen medför olägenheter i samma mån som beroendet är

mer eller mindre starkt. Det lärer icke kunna undvikas, att, så länge de medel,

som härflyta av inom kommunen driven brännvinshantering, utgöra en av kommunens

allra väsentligaste inkomstposter, de för kommunen beslutande mer eller mindre

medvetet måste taga hänsyn till den ekonomiska synpunkten även vid bedömandet

av frågor, där de avgörande synpunkterna borde vara av helt annan art. En

ändring av det nuvarande tillståndet i den riktning betänkandet åsyftar, kan därför

helt visst kännas såsom en lättnad för de enskilda, liksom en sådan ändring också

skall undanrödja mången anledning till meningsskiljaktighet inom de kommunala

korporationerna. Den rådande obeständigheten på nykterhetslagstiftningens område

medför icke blott för kommunerna utan även för landstingen och alldeles särskilt

för hushållningssällskapen ett tillstånd av ekonomisk osäkerhet, som ingalunda är

ägnad att befordra en sund hushållning. Lika visst som det för den enskilde är

önskvärt att kunna för en längre tid framåt någorlunda överskåda sin ekonomi,

lika visst är sådant önskvärt jämväl för samhällen och korporationer. Ser man

till statens förhållande till rusdrycksmedlen bör emellertid bemärkas, att man

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

icke lärer kunna påstå, att staten är i egentlig mening beroende av dessa medel,

åtminstone icke alls på samma sätt som de lägre samhällena. Staten har faktiskt

resurser av helt andra slag och helt annan omfattning och saknar säkerligen icke

vid något tillfälle möjlighet att om så anses erforderligt ersätta rusdrycksmedlen

ur andra källor. Man kan icke heller befara, att de enskilda, som hava att såsom

medlemmar av representationen deltaga i avgörandet av hithörande lagstiftningsfrågor,

därvid skall låta sig påverkas av den omständigheten, att ifrågasatt lagändring

kan för staten medföra en så småningom minskad inkomst.»

Stadsfullmäktige gilla alltså de skäl, kommitterade anfört för kommunernas,

landstingens och hushållningssällskapens fullständiga frigörande från sitt nuvarande

beroende av rasdrycksmedlen och hava icke heller något att erinra mot det av

kommitterade föreslagna tillvägagångssättet härför, nämligen att rusdrycksmedlen i

deras helhet indragas till statsverket mot att ersättning utbetalas till samhällen och

korporationer för därigenom lidna förluster, men stadsfullmäktige finna på de grunder,

som blivit anförda i hr Odelbergs reservation, att fog icke förefinnes för de åtgärder,

som kommitterade föreslagit i ändamål för statens frigörande.

Stadsfullmäktige i Amål hade för sin del icke något annat att erinra mot

kommitténs förslag än att särskild bestämmelse synes böra träffas för det fall, att

de i kommitténs hemställan mom. 6 omnämnda medlen något eller flera år icke skulle

komma att uppgå till 40,800,000 kronor.

Magistraten i Nyköping instämmer i kommitténs uttalande, att ett förslag

om införande av ett allmänt rusdrycksförbud icke kan sägas vara av de nuvarande

förhållandena betingat och anför vidare, att det torde vara uppenbart, att med

den växande nykterhetsrörelsen kraven på särskilda åtgärder till begränsande av

handeln med rusdrycker komma att allt mera göra sig gällande, samt att, efter

utvidgningen av rösträtten, kommunerna med den i sådant avseende dem förlänade

rätt skola i allt större utsträckning tillmötesgå dessa krav. Följaktligen är en

minskning i vinsten av rusdryckshanteringen att förvänta. Men kommuner, landsting

och hushållningssällskap äro för sin ekonomi i hög grad beroende av den inkomst,

de äga att uppbära från nämnda hantering; om denna inkomst, som vad

städerna angår väsentligen reducerades genom 1905 års brännvinsförsäljningsförordning,

bleve i någon avsevärd grad ytterligare minskad, utan att åt kommuner, landsting

och hushållningssällskap bereddes motsvarande ersättning, skulle detta för kommunerna

och de nyss nämnda institutionerna medföra vittgående och betänkliga följder.

Det synes därför vara lämpligt och av omständigheterna påkallat, att åtgärder vidtagas

för ett sådant ordnande av de ekonomiska förhållandena, att en minskning i

rusdrycksmedlens belopp icke kommer att medföra de här ovan antydda olägenheterna.

Magistraten finner kommitténs förslag, förutom ifråga om medeltalsberäkningen,

vara väl grundade.

Magistraten i Gränna har intet att erinra mot kommitténs förslag i annan

mån än att de kommunerna tillkommande andelarna i första hand böra användas

till fattigvården samt att överskottet av rusdrycksmedlen ingår till statskassan.

Kommunalnämnden och kommunal fullmäktige i Hässleholms köping, som ansett,

att ett yttrande över betänkandet bör inskränkas till att omfatta endast de kommunalekonomiska

angelägenheterna, ha intet att erinra mot de av kommittén anförda

skälen för kommunernas frigörande från ekonomiskt beroende av rusdrycksmedlen.

Ett sådant frigörande skulle tvärt om vara till stor fördel, särskilt för de kommuner,

inom vilka brännvinsförsäljning nu äger rum. Förutsättningen för frigörandet måste

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

emellertid vara, att kommunerna beredas vederlag för de inkomster, som de gå

förlustiga.

Kommunalnämnden och kommunalstämman i Vara köping ha i huvudsak

ingenting att erinra mot kommitténs förslag men anse övergångstiden vara alltför

kort och förorda att den utsträckes 5 år till år 1919, enär många samhällen baserat

sina finanser på grund av beräknade inkomster av brännvinsbolagen enligt 1905 års

förordning, vadan en så oförmodad reducering av inkomsterna skulle medföra svårigheter.

Kommunalstämman i Nybro köping. Stämman anser, att det arbete, som

utövas av nykterhetsföreningarna och enskilda nykterhetsvänner allestädes i vårt

land burit rika frukter, men när rusdryckerna såsom nu är fallet äro lätt åtkomliga

och supseden och rusdrycksbegäret djupt rotade bland folket, så behöves jämte

undervisning om alkoholmissbrukets skadlighet för hämmande av dess skadliga

verkan jämväl lämpliga lagstiftningsåtgärder, som göra rusdryckerna mera svåråtkomliga,

ja till och med oåtkomliga, för allmänheten eller rentav rusdrycksförbud.

Då nu kommitténs betänkande och förslag synas åsyfta eller åtminstone förbereda

en möjlighet att genom lagstiftning åstadkomma rusdryckförbud, beslöt stämman för

sin del tillstyrka kommitténs förslag.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

III. Yttranden innehållande tillstyrkande av rusdryeksmedelskommitténs

förslag1 i huvudsaklig överensstämmelse med

de ändringar, som föreslagits av reservanterna

hrr Ekman, Ericsson och Kvarnzelius.

Följande myndigheter hava tillstyrkt kommitténs förslag i huvudsaklig

överensstämmelse med de ändringar, som föreslagits av reservanterna

hrr Ekman, Ericsson och Kvarnzelius:

Konungens befallningshavande i Kopparbergs län,

landstingen i Jönköpings, Kristianstads, Örebro, Kopparbergs,

Gävleborgs, Västerbottens och Norrbottens län,

stadsfullmäktige i Gränna, Falkenberg, Lindesberg och Luleå,

stadsstyrelserna i Huskvarna och Tidaholm,

kommunalstämman i Sundbybergs köping och Trollhättans kommun

samt

Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling.

Av dessa myndigheter hava följande motiverat sina yrkanden på

nedan angivet sätt.

Landstinget i Norrbottens län uppdrog åt en kommitté att avgiva yttrande

över rusdrycksmedelskommitténs förslag, och framhåller nämnda kommitté, att majoriteten

i rusdrycksmedelskommittén icke i frågan framlagt sådana förslag, att det mål,

som fanns i kommitténs uppdrag angivet, nämligen ett frigörande i större eller mindre

omfattning för staten och vissa korporationer från deras beroende av rusdrycksmedlen,

kan uppnås. »Med ett godkännande av kommittémajoritetens förslag, som i stort sett

endast leder till att uttaxeringen för vissa kommunala behov överflyttas till staten

från de övriga samhällighetema, vinnes, så vitt vi kunna finna, endast, att staten i

än högre grad bindes av beroendet av att få inkomster av rusdrycksmedlen, alldenstund

staten ytterligare åtager sig förpliktelser att gälda än större anpart av

kommunernas utgiftsstat, på samma gång som kommunerna, om icke direkt så dock

indirekt, i fortsättningen göras beroende av inkomsterna av rusdryckstrafiken.»

Däremot står reservanternas förslag i större överensstämmelse med det kommittén

givna uppdraget, och åtminstone i någon mån leder detta förslag fram mot

större möjlighet till frigörelse från beroendet av rusdrycksinkomsterna, även om också

detta förslag icke tager steget fullt ut, då det gäller att skrida till ett definitivt

avgörande i vad det gäller staten, landstingen och hushållningssällskapen, och även

om i vissa detaljpunkter givetvis invändningar kunna göras mot de framlagda rikt
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

linjerna. Landstingets kommitté gör gällande, att Kungi. Maj:t och Riksdagen utgått

från den förutsättningen, att rusdryckstrafiken i framtiden kommer att genom lagstiftning

inskränkas eller eventuellt upphöra, ty hade ej Kungl. Maj :t och Riksdagen haft

denna uppfattning skulle det ha varit meningslöst att sätta igång en utredning sådan

som den föreliggande. Utgår man från denna uppfattning, måste man yrka på att

de åtgärder, som kunna ifrågakomma, leda till icke blott ett formellt oberoende av

rusdrycksinkomsterna för kommunerna utan, åtminstone en gång i framtiden, också

leda till ett verkligt oberoende av dessa inkomster för samtliga institutioner, som

nu av rusdryckstrafiken erhålla större eller mindre tillskott till budgetens fyllande.

Landstingets kommitté frågar sig då, huruvida något dylikt är möjligt att åstadkomma

och pekar till en början på det visserligen för alla kända men enligt landstingskommitténs

åsikt icke nog framhållna faktum, att rusdrycksmedlen i stort sett

såväl efter som före ett eventuellt rusdrycksförbud eller en långt gående inskränkning

av rusdryckstrafiken måste uttagas av de skattdragande, vadan man alltså icke

kan påstå, att skattebördan för skattdragare i sin helhet kommer att bli drygare

i förra fallet. Tvärtom torde man med ledning av den av kommittén gjorda undersökningen

kunna påstå, att en hel del utgifter, som nu tillskyndas kommunerna på

grund av sprittrafiken, komma att vid fortskridande torrläggande efter en viss övergångstid

minskas eller försvinna. »Visserligen måste man beakta, att ovannämnda

skattebelopp uttagas på indirekt väg och alltså icke på så tydligt sätt till beloppets

storlek framstå för de betalande. Men å andra sidan kan också framhållas, dels

att vid en sådan skatteomläggning uttaxeringen kommer att falla på ett större antal

betalande, dels ock att de som ytterligare tillkomma som skattebetalare på grund

av denna reform äro just absolutisterna, vilka i allmänhet i egenskap av definitiva

förbudsvänner icke torde vara ovilliga att påtaga sig de ekonomiska konsekvenser

ett spritförbud eller inskränkning i rusdryckstrafiken kan medföra. Utgår man

vidare från den förutsättningen, att den planerade fullständiga avskrivningen sker

under eu lämplig övergångstid med vissa årliga belopp, samt att de ersättningsbelopp,

som på direkt beskattningsväg uttagas, kunna läggas progressivt på de

skattebetalande enligt förut inom statsbeskattningen fastslagna grunder, så torde

man kunna våga redan med stöd av dessa synpunkter och utan att avvakta en

eventuell kommande detaljutredning av en skattelagstiftningskommitté helt generellt

påstå, att det är möjligt att så småningom fullständigt avskriva rusdrycksinkomsterna.»

På grund av det anförda uttalar landstingskommittén i huvudsak sin anslutning

till den av reservanterna framförda uppfattningen i frågan med tillägg av de

synpunkter, som landstingskommittén gjort gällande.

Stadsfullmäktige i Falkenberg uttala sig i enlighet med reservationen för önskvärdheten

av att stat, kommuner, landsting och hushållningssällskap så fort sig göra

låter frigöras från ekonomiskt beroende av rusdryckshanteringen i syfte att därigenom

bana väg för totalförbudet.

Stadsstyrelsen i Tidaholm anser det av reservanterna avgivna särskilda yttrandet

i huvudsak vara synnerligen välbetänkt, då därigenom staten inom en viss

begränsad tid skulle bliva fri från en redan nu på förhand i förhållande till spritinkomsten

fastslagen bestämd summa som ersättning till de städer och samhällen,

vilka nu hava en efter folkmängden och förhållandena i övrigt så ytterst olika inkomst

av därstädes beviljade spriträttigheter. Stadsstyrelsen anser vidare, att den ersättning,

som skulle utgå i och med rusdrycksmedlens indragning, rättvisast bör uppdelas

efter folkmängden, varigenom städer och kommuner i synnerhet efter inom

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

desamma kyrkskrivna personernas antal i bidrag skulle erhålla ersättning till bestridande

av deras utgifter för skolväsendet, fattigvården etc.

Kommunalstämman i Sundbybergs köping. Såväl de tidigare strävandena att

göra hela riket mera delaktigt av brännvinsförsäljningsmedlen och den på senare

tiden av såväl regering som riksdag accepterade tanken, att det allmänna bör

frigöras från sitt hittillsvarande beroende av inkomsterna ifråga, som också det allt

starkare kravet på lokalt veto, utmynna i en minskning i eller ett fullständigt

borttagande av kommunernas hittillsvarande direkta inkomstandelar. Vid sådant

förhållande synes en för alla enhetlig plan vara att föredraga. Ifråga om förslaget,

att kommunernas direkta andelar av brännvinsförsäljningsmedlen skola ersättas av

fasta, successivt sjunkande statsanslag, grundat på förutvarande inkomster under

eu 1 O-årsperiod och utgående oberoende av huruvida rusdrycksförsäljning förekommer

eller icke, tillstyrker kommunalstämman åtgärder i sådan riktning under förutsättning

likväl, att köpingar i förevarande avseende likställes med stad. Därvid

synes dock den av några reservanter inom kommittén föreslagna fullständiga regleringen

av berörda förhållande vara att föredraga framför kommittémajoritetens

förslag, men likaväl som städer och köpingar under en 20-årig övergångstid utan

nämnvärd svårighet böra kunna helt frigöras från sitt ekonomiska beroende av

rusdrycksmedlen kan ock statens, landstingens och hushållningssällskapens beroende

på enahanda sätt och under samma tidrymd undanrödjas, varjämte det allmännas

beroende av från rusdryckshanteringen härflytande medel kan sägas fullständigt

upphöra år 1935.

Kommunalstämman hemställer därför, att staten och övriga samhällsorgan

helt frigöras i likhet med kommunerna och tillstyrker en lagstiftning i huvudsaklig

överensstämmelse med det av hrr Ekman m. fl. reservationsvis framförda förslaget.

Sveriges nylcterhetssällskaps representantförsamling. »Den samlade organiserade

nykterhetsrörelsen i vårt land, vilken representeras av Sveriges nykterhetssällskaps

representantförsamling, har sedan decennier tillbaka det permanenta och fullständiga

rusdrycksförbudet på sitt nykterhetspolitiska program. Representantförsamlingens ställning

till nu föreliggande kommittéförslag måste därför i väsentlig grad bliva beroende

av i vad män de föreslagna åtgärderna kunna anses jämna vägen för en förbudslagstiftning.

De motioner, som under flera riksdagar framställdes och som slutligen

föranledde Riksdagen att i skrivelse till Eders Kungl. Maj :t begära utredning i frågan,

hava också haft till syfte, att samhället skulle kunna, oberoende av statsfinansiella

och kommunalekonomiska hänsyn, vid motarbetandet av alkoholismen tillgripa, långt

gående åtgärder, ytterst innebärande rusdryckshanteringens fullständiga undertryckande.

Visserligen kom icke vid sammanjämkningen av kamrarnas skiljaktiga

beslut detta syfte så klart, som det ur representantförsamlingens synpunkt hade

varit önskvärt, att framträda i Riksdagens skrivelse i ärendet, då uttrycket ''frigörande

i större eller mindre omfattning’ lämnar möjlighet att i beslutet inlägga

ganska skiljaktiga meningar. I varje fall torde dock Riksdagens skrivelse giva vid

handen, att samhällets frigörande till viss omfattning ansågs böra genomföras, fastän

enighet icke uppnåddes därom, att denna frigörelse med en gång skulle bliva fullständig.

Med hänsyn härtill finner representantförsamlingen den mening, som fått

uttryck i en av de vid betänkandet fogade reservationerna, att någon inskränkning

i statens beroende av alkoholinkomsterna ej bör ske, icke stå i överensstämmelse

med innebörden av 1909 års riksdags skrivelse i ärendet.

Även om samhället vid frigörandet av det allmänna från beroendet av alkohol
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

inkomsterna ginge miste om betydande inkomster, skulle vinsten av ett från dryckessederna

befriat folk vara väl värd detta pris. Det är nämligen vår livliga övertygelse,

stödd icke blott på vanlig eftertanke och iakttagelse i det individuella livet, utan

även på verkställda beräkningar av framstående socialstatistiska och nationalekonomiska

forskare, att en från alkoholen befriad nation skulle äga en ekonomisk

utvecklingsförmåga av helt annan art än de av dryckessedernas börda nedtyngda

folken. Verkställda beräkningar angående t. ex. genomsnittsarbetarens dagliga

utgifter för alkoholdrycker visa, vilken möjlighet till förbättrade bostadsförhållanden,

till inköp av verkliga nyttigheter, framför allt bättre och rikligare föda, bättre

kläder och skodon in. in., som skulle öppna sig för vidsträckta befolkningslager, därest

frestelsen att nedlägga en del av arbetsförtjänsten på alkoholhaltiga drycker avlägsnades.

En var kan inse, vad detta i sin ordning skulle betyda för omsättningen av

dessa nyttigheter, vad det följaktligen skulle innebära i avseende på ökad skatteförmåga

för den verkligt gagneliga industrien, för att icke tala om den samtidigt

ökade skatteförmågan hos stora skaror för närvarande under skattestrecket stående

medborgare.

I detta sammanhang må även erinras om vad redan reservanterna i sitt

betänkande upplyst rörande de ökade möjligheter till arbetsförtjänst, som skulle

bliva en följd av alkoholkapitlets successiva överflyttning till annan och nyttigare

industri: enär antalet arbetare, anställda i rusdryckshanteringens tjänst, är proportionsvis

mycket mindre än arbetareantalet i de flesta andra industrier med hänsyn

tagen till penningvärdet av det producerade, så skulle alltså, därest alkoholindustrien

betydligt inskränktes och slutligen försvunne för att omsättas i annan industri, ett

vida större antal arbetare beredas existensmöjligheter. Detta faktum ställer i riktigbelysning

det ofta hörda argumentet mot en förbudsregim, att ett stort antal

arbetare därunder skulle bli brödlösa.

Av de värdefulla bilagor, som åtfölja kommittéutlåtandet, framgår även

vilka betydande inskränkningar i omkostnaderna för fattigvård — en av samhällets

för närvarande ekonomisk sett allra tyngsta bördor,— samt för domstols- och fångvårdsväsen,

som sannolikt skulle bliva en följd av alkoholens avskaffande såsom

njutningsmedel. Till de högst betydande bördor, som alkoholismen lägger på fattigvården

och vilka i kommitténs hithörande bilaga med ostridigt talande siffror

påvisas, kan läggas den ytterligare helt visst icke obetydliga tunga, som både fattigvårds-

och sjukvårdsväsen får vidkännas genom vård av personer, som indirekt

ha sina rusdrycksseder att tacka för sin fattigdom eller sjukdom, ehuru detta icke

kan utläsas ur den offentliga statistikens siffror. Och vad den ökade hälsan och

livskraften skulle betyda för arbetsduglighetens stärkande och indirekt för det allmänna

välståndets ökning, det låter sig visserligen icke för närvarande med några

exakta siffror uppvisas, men det ligger dock för varje allvarligt tänkande medborgare

klart, grundat som det är i sakens natur.

Representantförsamlingen har velat särskilt understryka dessa synpunkter,

enär det enligt dess mening är av utomordentlig vikt, att det förestående försöket

till det allmännas frigörelse från beroendet av de inkomster, som härflyta från rusdryckshanteringen,

måtte göras i den form och det syfte, att det jämnar vägen

för en kraftig medverkan från statens sida i strävandet att undertrycka rusdryckshanteringen

och fullständigt utrota dryckessederna.»

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

IV. Yttranden berörande särskilda delar av rusdryeksmedelskommitténs

förslag.

A. Ersättningen till städer och vissa köpingar för till statsverket

indragna brännvinsförsäljningsmedel.

a. Allmännare synpunkter.

Följande myndigheter hava på nedan angivet sätt uttalat sig i

allmänhet angående kommitténs förslag till förordning om ersättning

eller samtidigt yttrat sig angående flera olika grupper av ersättningstagare.

Överståthållareämbetet. Ifråga om beloppet av den ersättning, som i förevarande

avseende enligt kommittéförslaget skulle tillkomma kommunerna, har vad

Stockholms stad angår under ärendets behandling hos stadsfullmäktige påpekats,

att genom bifall till förslaget en väsentlig minskning skulle ske i stadens inkomst

av brännvinsförsäljningsmedel.. Då emellertid stadsfullmäktige icke häremot framställt

någon erinran saknar Överståthållareämbetet anledning ifrågasätta förhöjning

av denna ersättning.

Konungens befallningshavande i Uppsala län anför, att de framtiden avseende

förbindelser, som städer, landsting och hushållningssällskap iklätt sig vid beräkningen

av tillskottet av brännvinsmedlen till de högre belopp de faktiskt åtnjutit äro

så betydande, att en nedsättning av denna beräknade inkomst av den omfattning,

kommitterades förslag visat sig innebära, skulle kunna för deras ekonomi medföra

allvarliga rubbningar. Konungens befallningshavande anser på denna grund, att

beloppet av de städer, landsting’ och hushållningssällskap tillkommande ersättningarna

bör höjas antingen genom anläggande av annan för vederbörande mera förmånlig

beräkningsgrund för dessa ersättningar, eller genom överflyttande helt eller delvis

på statsverket av någon eller några av de vederbörande nu åliggande utgifter, såsom

exempelvis för rättsväsende, polis och sjukvård, och skulle Konungens befallningshavande

därvid för sin del vilja förorda den senare utvägen, särskilt vad rättsväsendet

i städerna beträffar med hänsyn till önskvärdheten av att detta bleve att

anse såsom en staten tillkommande angelägenhet.

Konungens befallningshavande i Södermanlands län. Stor försiktighet måste

iakttagas för att icke rubba hushållningssällskapens samt en del städers och köpingars

ekonomi, i synnerhet som ifråga om de senare ofta nog med avseende å gjorda

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. Bilaga. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

åtaganden för järnvägsanläggningar och annat man till huvudsaklig del grundat

denna på den dem hittills tillförsäkrade andelen av brännvinsmedlen. Det gäller

därför att bereda full ersättning för vad de förlorat, därest de dem tillkommande

andelarna indragas till statsverket. När kommittén för varje ersättningsberättigad

föreslår ett belopp, motsvarande de sista 10 årens medeltal, kommer

densamma till ersättningar, som icke kunna i allo motsvara verkliga värdet av den

rätt, som skall avstås. Så synes bland annat bliva fallet med avseende å länets

landsting och hushållningssällskap samt städer och köpingen Malmköping, för vilka

alla den föreslagna ersättningssumman avsevärt understiger det belopp av brännvinsförsäljningsmedel,

som desamma under senaste åren uppburit. Konungens befallningshavande

hemställer därför, huruvida icke ersättningen skulle kunna bestämmas

efter annan grund, som mer än den föreslagna förebygger förlust för ersättningstagarne.

Konungens befallningshavcmde i Gottlands län anför, att någon befogad anmärkning

näppeligen kan göras mot indragning av brännvinsförsäljningsmedlen till

statsverket, då i sammanhang därmed förslag framlagts om beredande av ersättning

åt kommuner, landsting och hushållningssällskap för den förlust de genom en dylik

indragning skulle komma att lida. Av stor vikt är dock såsom kommittén jämväl

framhållit, att ersättningen så nära som möjligt anpassas efter vad vederbörande

kommuner och institutioner hittills uppburit. Att emellertid kommittén icke kan

sägas ha fullt genomfört denna princip framgår därav, att kommittén vid bestämmandet

av beloppet för ifrågavarande ersättning så vitt angår den till städerna

direkt utgående andelen av brännvinsförsäljningsmedlen samt landstingens och hushållningssällskapens

andelar av samma medel lagt till grund för beräkningen förhållandena

under den senaste 10-årsperioden. Till följd därav, att genom nu gällande

brännvinsförsäljningsförordning, som trädde i kraft för staden den 1 oktober och för

landsbygden den 1 november 1907, ändrade grunder införts för brännvinsförsäljningsmedlens

fördelning, har denna beräkning åtminstone beträffande länets landsting och

enda stad blivit missvisande, i det att under de år, som förflutit efter nämnda

ikraftträdande, stadens och landstingets andelar av brännvinsförsäljningsmedlen uppgått

till väsentligt högre belopp än under de övriga åren av perioden. Konungens

befallningshavande hemställer därför, att till grund för beräkning av ersättningen

lägges den 5-årsperiod, som närmast föregår det år, då frågan kan komma att

avgöras.

Konungens befallningshavande i Blekinge län. Kommitterades förslag ställer

sig mindre gynnsamt beträffande de städer och övriga samhällen, som åtnjuta direkta

inkomster från brännvinsmedlen. Visserligen torde det av kommittén föreslagna

förfaringssättet vara det enda möjliga, men den beräkningsgrund för dessa kontanta

bidrag, som av kommitterade använts, synes Konungens befallningshavande vara

mindre lämplig. Med fullt fog har säkerligen ett flertal kommuner räknat med, att

inkomsterna trots de i nu gällande lag förekommande övergångsbestämmelserna i en

framtid icke nämnvärt komma att minskas. Genom kommitterades förslag blir detta

omedelbart följden, och minskningen fortsätter år efter år till dess ersättningen

stannar vid fixt belopp, som betydligt understiger de inkomster, vilka nu härflyta

eller kunna beräknas härflyta från försäljningen av spritdrycker. Den tidrymd av tio

år, som lagts till grund för beräkningen av medelinkomsterna, är därför enligt Konungens

befallningshavandes åsikt för lång och bör avsevärt kunna minskas för att

förändringen icke alltför tvärt skall inverka på kommunernas budget. Något direkt

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

förslag i detta hänseende anser sig Konungens befallningshavande emellertid icke

kunna göra. Av de från Blekinge läns städer infordrade yttrandena framgår också,

att de kommuner inom länet, som icke förklara sig helt och hållet avstyrka förslaget,

likväl påyrkat en annan och rättvisare beräkningsgrund för ersättningarnas

bestämmande. Det nu anförda gäller i huvudsak jämväl för landstingen och hushållningssällskapen.

Konungens befallningshavande i Örebro län. »Ehuru den av kommittén verkställda

utredningen rörande den uppgift, som förelagts kommitterade, måste anses

bestyrka Riksdagens i underdånig skrivelse den 25 maj 1909 uttalade antagande,

att det allmänna icke torde kunna helt frigöras från beroendet av rusdrycksmedlen,

samt ehuru samma utredning enligt Eders Kung!. Maj:ts befallningshavandes uppfattning

icke kan anses föranleda därtill, att staten skall åtaga sig, såsom kommitterade

föreslagit, att till städerna, landstingen och hushållningssällskapen för all

framtid gälda ett visst till siffran fixerat vederlag, anser sig Eders Kungl. Maj:ts

befallningshavande dock icke böra helt och hållet avstyrka de framlagda förslagen.

Anledningen härtill är, att de allt mer och mer framträdande absolutistiska strävandena,

vilka ju utmynna i eu fullständig förbudslagstiftning, sannolikt i en snar framtid

kunna bringa det därhän, att städerna, landstingen och hushållningssällskapen helt

eller delvis berövas de dem nu tillkommande inkomster av brännvinsförsäljningsmedlen,

vilka inkomster länge tillkommit dem, och på vilkas fortbestånd de inriktat sin ekonomi

och iklätt sig tyngande ekonomiska förpliktelser för lång tid framåt. Den förbudsvänliga

ståndpunkten sådan den för närvarande formuleras torde framgå av de förbudsvänliga

reservanternas förslag beträffande vederlag till städerna, enligt vilket förslag

det städerna tillkommande vederlaget inom en relativt kort tid skulle helt och hållet

avskrivas och försvinna. Då kommitténs förslag synes avse att bereda så säkra

garantier som möjligt för att städernas och nämnda institutioners ekonomiska grundvalar

icke skola alltför brådstörtat undanryckas eller rubbas, synes det vara med klok

förtänksamhet förenligt att icke nu motsätta sig kommitténs förslag till fixering

av det städerna och nämnda institutioner tillkommande vederlag, även om man

icke kan principiellt godkänna de av kommittén uttalade grundsatser. Emellertid

då städernas och de nämnda institutionernas nuvarande inkomster av brännvinsförsäljningsmedlen

skola fixeras för all framtid utan möjlighet att på grund av förändrade

förhållanden eller ökade behov kunna växa, synes det vara såväl rättvist som

billigt, att största hänsyn tages därtill, att det utgående vederlaget till fullo motsvarar

den förlust, som tillfogas städerna och de nämnda institutionerna. Då en ekonomisk

fördel berövas någon anses det ju vara riktigt, att den ersättning som lämnas, snarare

blir för hög än för låg. Behörig hänsyn måste ock tagas därtill, att sedan genom

nådiga förordningen den 9 juni 1905 grunderna för fördelningen av brännvinsförsäljningsmedlen

bestämts, städerna, landstingen och hushållningssällskapen haft befogad

anledning antaga, att en slutlig eller åtminstone för lång framtid gällande fördelning

av brännvinsförsäljningsmedlen blivit verkställd, varför de med trygghet kunnat

beräkna sina blivande inkomster och även taga i beräkning den stegring som kunnat

väntas under kommande år. Kommittén synes däremot hava med avsikt sökt finna en

beräkningsgrund, som skulle verka därhän, att det utgående vederlaget skulle bliva

så litet som möjligt. De av kommittén anförda skälen, varför kommittén föreslagit,

att vederlaget skulle beräknas efter ett 10-årigt medeltal, synas icke kunna anses fullgoda.

Kommittén har ock ansett, att detta 10-åriga medeltal ej bör under alla

förhållanden, då det gäller städernas, landstingens och hushållningssällskapens veder
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

lag, gälla», och åberopar Konungens befallningshavande till stöd liärför kommitténs

yttrande, att till grund för beräkning av medeltalet bör läggas de sista 10 åren,

dock att för de städer och köpingar, som icke haft försäljningsbolag alla dessa år.

medeltalet beräknas allenast å det antal år bolag där funnits. Ifrågavarande uttalande

synes kommittén dock icke ha följts vid beräkning av vederlaget för städer,

som icke under alla de sista 10 åren haft försäljningsbolag. »Av kommitténs beräkningar

i bil. 8 rörande det vederlag, som skall tillkomma städerna, framgår otvetydigt,

att ett 10-årigt medeltal av de inom städerna influtna försäljningsavgifter

och vinstmedel lagts till grund för beräkningen. Kommittén har visserligen-----

redogjort varför kommittén icke kunnat för sina beräkningar använda medeltalet

av de belopp, som verkligen tillfallit varje stad, utan nödgats först fastställa

medeltalet av försäljningsavgifterna och vinstmedlen samt därefter uträkna 29/ioo

av detta medeltal, men detta torde ej giva någon tillräcklig förklaring till kommitténs

förut anmärkta uttalande, att för de städer, där försäljningsbolag ej funnits

under alla de senaste 10 år, icke ett 10-årigt medeltal skulle läggas till grund för

beräkningen utan allenast medeltalet för de år, under vilka försäljningsbolag funnits.

Magistraten i Nora har under åberopande av kommitténs uttalanden, som

förefalla vara av grundläggande natur för beräkningarna av blivande vederlag,

erinrat om att kommittén gjort sig skyldig till felräkning beträffande vederlaget

till Nora stad och påyrkat rättelse.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande anser sig böra inskränka sig till att

vitsorda, att i Nora stad icke funnits försäljningsbolag förrän från och med försäljningsåret

den ''/,0 1907—-81/,, 1908; och finner sig Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

böra därjämte meddela, att samma förhållande ägt rum i Lindesbergs stad,

där försäljningsbolag först tillkommit den 1 oktober 1907.»

Konungens befallningshavande finner vidare i likhet med reservanten hr

Lindeberg det vara oegentligt att tilldela städerna Gränna och Säter vederlag för

medel, från vars åtnjutande städernas representanter för flera år avstått. Kommitterade

synas icke heller i sitt betänkande ha anfört något skäl för denna

oegentlighet. Konungens befallningshavande åberopar vidare, vad magistraten i Nora

anfört mot kommitténs uttalande därom, att den ersättning, som skulle lämnas

stadskommunerna för de frånhända bränn vinsmedlen, riktigast synes böra utgå

oberoende av om bränn vinsförsäljning äger rum eller icke. Såsom stöd för sitt

uttalande anför kommittén allenast, att den omständigheten, att hädanefter inga

försäljningsrättigheter funnes inom en stad, icke syntes rimligen böra verka därhän,

att staden berövades en densamma tillförsäkrad ekonomisk fördel. Då emellertid

den penningsumma, som kommittén föreslagit skola tilldelas en stad, utgör och

anses utgöra ett vederlag för en ekonomisk fördel, som fråntagits staden, synes

staten icke behöva ikläda sig uppoffringar eller lämna vederlag, för den händelse

att staden besluter sig för att frivilligt avstå från det som lämnat inkomst.

Kommitténs förslag härutinnan synes ock innebära, att staten ikläder sig alltför

stora risker genom att förbinda sig att under alla förhållanden till städerna

utbetala de föreslagna vederlagssummorna. Om städerna eller en stor del av desamma

skulle, då de icke ha någon särskild fördel av att idka brännvinsförsäljning,

underlåta att bilda försäljningsbolag eller förbjuda tillvaron av dylika bolag, skulle

staten icke erhålla någon vinst av brännvinsförsäljningen i städerna, varför staten

av andra skattemedel måste betala de städerna tillförsäkrade vederlagen, vilket

väl icke kan synas överensstämmande med en klok skattepolitik.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Konungens befallningshavande i Västmanlands lön. Kommittén har genom

sitt förslag om indragning av rusdrycksmedlen till statsverket mot det att ersättning

lämnas härför, faktiskt velat förvandla samhällets och samfundets intresse av

brännvinshandeln från att vara ett företrädesvis ekonomiskt till att bliva ett uteslutande

moraliskt. »Vid beräkningen av statsverkets intäkter genom indragning av

försäljningsavgifter och vinstmedel har kommittén utgått från de siffror, som beteckna

nu rådande förhållanden och byggt förslaget på att reformen icke skulle

medföra någon avsevärd ändring häri. Eders Kung]. Maj:ts befallningshavande kan

dock icke undgå att i detta avseende framställa vissa betänkligheter. Till en början

måste man lägga märke till att den nuvarande förvaltningen av våra svenska sprithandelsbolag,

änskönt delägarne enligt författningen icke personligen hava att därav

hämta någon vinning, dock uppbäras av ett vinstintresse, nämligen den större eller

mindre anpart av rörelsens behållning, som kommer den egna kommunen till godo. En

affär, som icke sålunda bäres upp av ett vinstintresse, upphör i och med detsamma att

vara affär i egentlig mening. Detsamma gäller utan tvivel trots alla bestämmelser

om moraliska hänsyn även om sprithandelsbolagen. Deras nyss antydda vinstintresse

har gjort det för samhällena möjligt att för förvaltningen kunna förvärva samhällets

ofta nog yppersta affärskrafter. Yad detta betyder i avseende på varuinköp, varornas

skötsel, handelns övervakande in. in. känner envar. Förmånen av att i spetsen

för ifrågavarande affärsföretag kunna insätta de dugligaste männen skall med all

sannolikhet icke vidare äga rum enligt den ordning kommittéförslaget vill införa.

Då kommunens statsanslag är till beloppet fixerat i en kungi. förordning, vare sig

kommunen inrättar sprithandel eller icke, saknar kommunen varje intresse av att

vidare anlita sina förnämsta merkantila krafter för sådan rörelse, utan torde bolagsstyrelsen

komma att bestå av personer, för vilka ett årsarvode utgör tillräcklig

lockelse och som för övrigt kunna antagas nöjaktigt tillgodose sedlighetens krav

vid rörelsens utövande. Men därav kan man följdriktigt sluta till vinstresultatets

sjunkande. Blir detta förhållandet år efter år på allt flera platser kommer omsider

den dag, då statsverket icke vidare förmår att utan uppoffring av andra medel uppfylla

ens de relativt låga förpliktelser förslaget innebär. Vidare får man ej förgäta,

att liksom städerna Gränna och Säter redan upphört med brännvinshandeln, sä

förefinnes, om kommittéförslaget genomföres, stor sannolikhet, att andra städer

följa exemplet, och detta så mycket hellre som kommunerna icke ha någon varken

medelbar eller omedelbar vinst av sprithandeln.»

Det synes därför Konungens befallningshavande som om anledning funnes för

eu berättigad farhåga, att kommunerna, landstingen och hushållningssällskapen, kanske

förr än man tänkt, skola stå inför den bittra verklighet, att icke ens de nu ifrågasatta

statsanslagen kunna utgå, men då billighet och rättvisa synas fordra, att de

finansiella förpliktelserna, vilka grundats på nu författningsenligt utgående vinstmedel,

må få utan störande kastningar i lagstiftningsväg avvecklas, tillstyrker

Konungens befallningshavande att nödig hänsyn härtill måtte tagas. Det är nämligen

mycket allvarsamma intressen som stå på spel.

Konungens befallningshavande framhåller vidare, att statsanslaget beräknats

efter vinstresultatet för vissa år, vilka varit ganska ogynnsamma och håller före,

att beräkningen snarare borde grundas på de år den nuvarande brännvinsförfattningen

varit gällande eller åren 1908—1911. I varje fall hemställer Konungens

befallningshavande, att tillbörligt avseende måste fästas härå, så vitt förslaget över

huvud lägges till grund för eu kungl. proposition i ämnet.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Konungens befallning skavande i Jämtlands lön anför, att då ändamålet med

ersättningen är att förekomma, att städerna samt landsting och hushållningssällskap,

vilka kunna antagas ha ordnat sin ekonomi med hänsyn till de inkomster, som de

under senaste åren uppburit och fortfarande med fog kunde beräkna att få uppbära

av nu ifrågavarande medel, icke måtte råka i förlägenhet för att kunna tillgodose

de behov, som de påtagit sig att fylla, eller tvingas till alltför stor ökning i uttaxering

av skattemedel, synes det ha varit rättast att utgå ifrån det nuvarande

status. Genom beräkningsgrunden efter medeltalet för de 10 åren 1901—1910 har

emellertid en avvikelse skett från nämnda grundsats, en avvikelse, som — då

brännvinsförsäljningsmedlen väl i allmänhet varit i stigande — i regel torde lända

till minskning i de ersättningsbelopp, som skulle tillfalla de ersättningsberättigade.

En sammanställning mellan å ena sidan de i betänkandet föreslagna ersättningsbeloppen

till landsting och städer, som icke deltaga i landsting, samt till hushållningssällskapen

och å andra sidan de siffror, som beträffande dessa korporationer

meddelas i statskontorets betänkandet bifogade uppgift, synes bestyrka detta förhållande,

och beträffande städerna i allmänhet är nog förhållandet i stort sett detsamma.

Särskilt för hushållningssällskapen blir skillnaden kännbar, då de icke för

att tillgodose sina behov kunna taga sin tillflykt till uttaxering utan rent av kunde

bliva nödgade att inskränka sina utgifter för att få debet och kredit att gå ihop.

Men en sådan påföljd vore förvisso att beklaga med hänsyn till de viktiga samhällsbehov,

som dessa sällskap numer äro satta att fylla. På grund härav anser

Konungens befallningshavande det vara riktigare att beräkna ersättningsbeloppet

efter medeltalet av de inkomster, vilka av brännvinsförsäljningsmedel tillfallit och

tillfalla de förutnämnda korporationerna under den 5-årsperiod, som närmast föregår

indragningen. Härigenom komme även att ernås den fördelen, att hela denna period

faller inom tillämpningen av 1905 års förordning och sålunda de förändrade grunder

för brännvinsmedlens fördelning, som sedan dess varit gällande, att ensamt vara

bestämmande för ersättningsbeloppen i stort sett.

Konungens befallningshavande i Västerbottens län anser det med skäl kunna

ifrågasättas, huruvida icke ersättningsbeloppen beräknats alltför ofördelaktigt för

landsting och hushållningssällskap, och åberopar Konungens befallningshavande kommitténs

uttalande, att någon tvekan icke borde råda därom, att vid en indragning

till statsverket av brännvinsmedlen full ersättning bör erhållas, som så nära som

möjligt anpassas efter vad som hittills uppburits, samt att med den föreslagna

indragningen av försäljningsmedlen till staten icke avsåges att bereda staten ökade

inkomster. »Men det oaktat är förslaget i vad det angår gottgörelse till landsting

och hushållningssällskap för mistade brännvinsmedel så uppställt, att båda dessa

institutioner skulle för framtiden gå miste om den ökning i bidrag, som nu gällande

brännvinsförordnings bestämmelser för dem de senaste åren medfört, under det att

för staten ställes i utsikt överskott av brännvinsmedel att avsättas till en särskild

fond, vars ändamål icke ens i förslaget angivits. Det torde vara uppenbart, att

en sådan frestelse», som skulle föreligga för kommunerna »att av ekonomiska hänsyn

främja rusdryckshanteringen, icke kan vara i nämnvärd mån verksam hos

landstingen och än mindre hos hushållningssällskapen. Men lika uppenbart är, att

det fallande penningvärdet och de årligen stegrade behoven av de slag, som böra

av landsting eller hushållningssällskap tillgodoses, ställa allt större krav på båda

dessa institutioner. Inom vissa gränser kunna visserligen dessa större behov vad

landstingen angår tillgodoses genom ökad landstingsskatt i den män länets invånare

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

förmå bära en sådan stegring i skatten, men hushållningssällskapen hava ej ens

denna utväg att bereda sig nödiga tillgångar, såsom kommittén ock antytt. Det

kunde under sådana omständigheter hava bort tagas under övervägande, om icke någon

utväg förefunnes att vid brännvinsmedlens indragning till statsverket låta landsting

och hushållningssällskap fortfarande få behålla den utsikt till stegrade bidrag de nu

äga enligt vad de senaste årens erfarenhet ådagalagt. — — — Ansågs det därvid

vara till gagn att uppställa någon lagbestämd begränsning för medlens användning

i tanke att därigenom minska beroendet av inkomsterna från rusdryckshanteringen,

så kunde, synes det, detta lätteligen ha skett genom föreskrifter i syfte att av de

belopp, som med bibehållande av nuvarande fördelningsgrunder komme att framdeles

överskjuta redan uppnådda anslagsbelopp, bilda fonder, vilka endast i den omfattning

särskilt medgåves finge tagas i användning. Tillvaron för landsting och hushållningssällskap

av sådana fonder kunde ju också, om framdeles brännvinsmedlen minskades,

något mildra de svårigheter, som eljest omedelbart skulle uppstå att tillgodose

länets och hushållningssällskapets behov.

Skulle emellertid de anslagsbelopp, som i stället för bidrag av brännvinsmedlen

borde tilldelas landsting och hushållningssällskap, anses böra till siffran fixeras,

synes det Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande rättvist att till utgångspunkt vid

fixeringen icke tages den senaste 1 O-årsperiodens medeltal utan medeltalet av beloppen

för de tre senaste åren, under vilka fördelningen skett efter landstingsområdenas,

vissa städers och hushållningssällskapsområdenas folkmängd.»

Konungens befallningshavande i Norrbottens län uttalar sin anslutning till den

tanke, som kommit till uttryck i nu förevarande kommittébetänkande, den nämligen,

att det är synnerligen angeläget att träffa sådana bestämmelser rörande rusdrycksmedlens

användning och fördelning att särskilt kommunerna vid beslut i fråga om rusdrycksförsäljning

kunna känna sig helt oberoende av ekonomiska hänsyn. Konungens

befallningshavande har icke något att erinra mot det sätt, varpå kommitténs

flertal velat lösa den förelagda uppgiften så vitt angår frågan om ersättning till

städer, köpingar, landskommuner och landsting, men kan dock därvid ingalunda

förbise, att förslagets genomförande särskilt för smärre städer sannolikt skulle

komma att visa sig nog så betungande. Med hänsyn till det medeltal, kommittén

lagt till grund vid beräknandet av ersättningen till städerna och vissa köpingar,

torde denna åtminstone i vissa fall icke komma att uppgå till det belopp vederbörande

stad skulle ha uppburit enligt nu gällande förordning, en omständighet, som

dock icke synes innebära tillräckliga skäl för förslagets förkastande.

Landstinget i Skaraborgs län hemställer, att förordningen angående ersättning

till städer och vissa köpingar, landsting och hushållningssällskap för till statsverket

indragna brännvinsförsäljningsmedel erhåller den lydelse, som är föreslagen uti de

yttranden, som angivits av hrr Ekman m. fl. Landstinget ifrågasätter emellertid

beträffande det av kommittén föreslagna ersättningsbeloppet, huruvida det icke

skulle vara mera överensstämmande med de av kommittén själv uttalade grunderna,

att ersättningen till landstingen och de städer, som icke deltaga i landstinget, bestämdes

efter medeltalet från och med försäljningsåret 1907—08.

Magistraten och stadsfullmäktige i Oskarshamn anföra, att, därest det icke

kan undvikas, att städernas inkomster av rusdrycksmedlen skola minskas, stadsfullmäktige

och magistraten för sin del icke ha något att erinra mot det av kommittén

uti betänkandet framställda förslaget.

Magistraten och stadsfullmäktige i Lysekil anföra, att efter verkställda beräk
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

ningar skulle Lysekils stad vid genomförandet av kommitténs förslag göra en förlust

å minst 4,000 kronor om året. Det vore dock att märka, att denna beräkning

icke kunde vara fullt tillförlitlig, då det icke kunde avgöras, huruvida brännvinsförsäljningen

därstädes i framtiden kommer att ökas eller minskas. Om såsom

man med hänsyn till vår tids nykterhetssträvanden bör ha anledning hoppas den

skulle komma att minskas, blir naturligtvis stadens förlust mindre än vad härovan

antytts. Stadsfullmäktige och magistraten anse sig därför icke böra avskräckas

av den befarade förlusten att tillstyrka förslaget, som utan tvivel kommer att

undanrödja ett väsentligt hinder för nykterhetssakens framgång, och betona därvid

särskilt, att den enligt förslaget till städerna utgående ersättningen är en till beloppet

fullt säker inkomstkälla, vilket däremot icke kan sägas om de nu inflytande

brännvinsmedlen.

Magistraten och stadsfullmäktige i Arboga anföra, att det för Arboga stad

föreslagna ersättningsbeloppet högst väsentligt understiger de föreslagna ersättningarna

för de två av länets övriga städer, vilka äro i avseende å folkmängden

någorlunda jämförliga med Arboga. Den betydande skillnaden är betingad av det

lägre medeltal av brännvinsförsäljningsmedel i Arboga under de 10 år, som lagts

till grund för ersättningens beräknande. Sedan dess har emellertid en betydlig

stegring i försäljningsmedlen ägt rum i Arboga, och torde förklaringen härtill

huvudsakligen vara att söka i upphörandet för ett par år sedan av den i Kungsör

av enskild person innehavda utminuteringsrättigheten.

Ehuru sålunda tidpunkten för framkomsten av det ifrågavarande kommittéförslaget

synes vara för Arboga ekonomiskt mindre gynnsam, ha stadsfullmäktige

icke ansett detta skäl tillräckligt för att därpå grunda ett avstyrkande, därest

tidsförhållandena i allmänhet kunna anses kräva eu fullständig överflyttning av

brännvinsförsäljningsmedlen till staten.

Stadsfullmäktige i Eskilstuna. Visserligen skulle genom den föreslagna lösningen

städerna i allmänhet och därvid också Eskilstuna lida minskning i den

hittills dem tillkommande andelen av brännvinsförsäljningsmedlen, vilket för stadssamhällena

icke torde ske utan olägenheter. »Men då en dylik förutsättning för de

nu erhållna inkomsterna icke kan anses vara vare sig i fortsättningen viss eller

önskvärd, samt då genom den av kommittén föreslagna lösningen städerna vinna en

enligt fullmäktiges mening önskvärd frihet i anordnandet av sina spritförsäljningsförhållanden,

så att effektiva begränsningar av denna rörelse icke medföra direkta

och störande verkningar på samhällenas ekonomi, så hålla stadsfullmäktige före,

att ett beslut i enlighet med den i föreliggande förslag _ angivna riktningen icke

bör vara ägnat att röna motstånd från stadssamhällenas sida».

Stadsfullmäktige i Linköping. Mot det framställda önskemålet att frigöra

kommunerna från ekonomiskt beroende av rusdrycksmedlen ha stadsfullmäktige

intet att invända utan finna tvärtom en dylik anordning lämplig, under förutsättning

att kommunerna hålla skadeslösa för den minskning i inkomster, som härav

skulle föranledas.

Stadsfullmäktige i Falun anföra, att eu icke obetydlig minskning kommer

att inträda i vad angår Falu stads inkomster av brännvinsförsäljningsmedlen vid

genomförandet av kommitténs förslag, men då detta vid lika stor eller minskad

försäljning inom staden blir en följd av redan nu gällande brännvinsförordning samt

de av kommitterade föreslagna ersättningarna till staden vid jämförelse med andra

städer med hänsyn till folkmängden icke synas vara för staden annat än rättvist

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

beräknade, sakna stadsfullmäktige anledning att för sin del avstyrka det av kommitterade

framlagda förslaget till förordning angående ersättning till städer m. fl.

för till statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel.

Stadsfullmäktige i Sundsvall anföra ifråga om kommunernas frigörelse, att det

kunde väl tyckas, att om kommunerna utan att vara underkastade några på brännvinsförsäljningen

beroende utgifter finge av statsverket uppbära en avsevärd årlig

inkomst, de borde, vara i görligaste måtto frigjorda från ekonomiskt intresse av

sprithanteringen och möjligen skulle önska, att all sådan försvunne. »Dessvärre

är nog detta icke fallet, ty antag, att en dylik önskan kunde realiseras, så

skulle väl den förut av staten medelst intäkter från sprithanteringen till kommunerna

lämnade inkomsten efter denna hanterings totala upphörande på något

vis ersättas, vilket antagligen måste ske genom ökad beskattning och således på

ett eller annat sätt återfalla som en börda på kommunernas skattebärande medlemmar.

Alltså måste den av kommitterade föreslagna ersättningen för kommuner, som genom

avskilt läge eller av annan anledning ej hava nämnvärt men av rusdrycksrörelsen,

anses göra dem ekonomiskt intresserade för att själva källan för den dem mer

eller mindre oförskyllt tillfallande ersättningen icke må utsina, och ifråga om

sådana kommuner kan man ej på grund av kommittéförslaget tala om frigjordhet

från ekonomiskt intresse för spritrörelsen. För kommuner åter, som av den inom

dem bedrivna rusdrycksrörelsen ha direkta omkostnader och olägenheter genom

ökade utgifter för polis, fattigvård o. s. v., ställer sig saken till utseendet något

annorlunda. Dessa kommuner utgöras av städer och några större municipalsamhällen,

som genom inom dem anordnade utskänkningsbolag utöva spritförsäljning

och krogrörelse och i följd därav ha att vidkännas ökade kostnader för polisväsen,

fattigvård o. s. v. Nu kunde ju tyckas, att dessa kommuner skulle kunna genom

att frånsåga sig all försäljning av sprit undandraga sig dessa ökade kostnader och

behålla den föreslagna ersättningen för andra kommunala ändamål. Detta är

emellertid lättare sagt än gjort, ty om också en kommun skulle ''torrläggas’ ifråga

om brännvinsförsäljning, så är det ingenting som hindrar spritkonsumenterna att

från andra, icke ''torrlagda’ kommuner förskaffa sig önskat förråd av sprit, vartill kommer,

att om också möjligheten till missbruk av egentlig sprit vore avlägsnad eller

i någon mån minskad genom brännvinsförsäljningens upphörande, den av kommitterades

förslag oberörda kommersen med vin och Öl ändock kvarstår, lämnande åt de

tyvärr alltför talrika individer, som till egen och samhällets skada missbruka

sprit, ett fullgott surrogat för de egentliga spritdryckerna, i följd varav dylika

samhällens ökade utgifter för säkerhetsåtgärder m. m. också kvarstå och i sammanhang

därmed även beroendet av rusdrycksförsäljningen såsom medel att åt sistnämnda

kategori av kommuner bereda den behövliga ökade inkomsten, vare sig densamma

såsom för närvarande sker delvis kommer kommunerna till hända direkte från

utskänkningsbolagen, eller, såsom för framtiden skulle ske, genom staten som mellanhand

och i mycket reducerat omfång.

Förutsättningen för kommitterades förslag att till statsverket överlämna

hela nettovinsten av brännvinsförsäljningen är naturligtvis det antagandet, att åtskilliga

kommuner dragit oskälig fördel av den hittills praktiserade fördelningen av

försäljningsvinsten och i följd därav blivit intresserade för att uppdriva spritförsäljningen

till största möjliga omfång. Enligt stadsfullmäktiges övertygelse är ett

sådant antagande, åtminstone ifråga om Sundsvalls stad, helt och hållet ogrundat.

Restriktiva åtgärder ifråga om försäljning av spirituösa av alla slag ha tvärtom tid

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. Bilaga. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

efter annan av stadens myndigheter vidtagits, och något så att säga ''kommunalt’

missnöje däröver har väl aldrig försports.» Huru stor del av utgifterna för fattigvård

och polisväsen, som skulle kunna bortfalla, om sprithandeln med därav härrörande

följder icke existerade i staden, kan icke beräknas; »dock torde kunna förmodas,

att ökningen av kommunens utgifter till följd av hanteringen med spirituösa

av alla slag är så stor, att den staden för år 1911 tillfallna inkomsten av sprithandeln

kronor 97,268: so rent ekonomiskt taget icke utgör någon fullständig ersättning

därför; och skulle spirituosaavsättningen genom konstlade medel ökas för

erhållande av större vinst, så torde nog även de därav härrörande utgifterna ökas

och detta i ännu större progression. Insikten härom är numera så allmänt spridd,

att någon misstanke om intresse hos kommunerna att genom stegrad spritavsättning

öka sina inkomster borde vara utesluten.»

Magistraten i Trosa tillstyrker kommitterades förslag och finner ersättningsbeloppet

rörande Trosa stad vara så vitt möjligt rättvist, då sedan järnvägsbyggnadsarbetet

fullbordats den under de sista åren inträdda ökningen i brännvinsförsäljningsmedlen

sannolikt kommer att upphöra och åtföljas av en väsentlig minskning.

Magistraten i Sundsvall. Uti den 10-årsperiod, som kommittén valt för

beräknandet av det ersättningsbelopp, som ansetts böra tillerkännas städerna och

en del andra samhällen i stället för delar av försäljningsavgifterna, ingår visserligen

strejkåret 1909, då detaljhandeln med brännvin under en längre tid var förbjuden,

men det ogynnsamma resultat, som kunnat uppstå härigenom, motväges

av det förhållandet, att ett av försäljningsåren omfattar 15 månader, och då det

icke är antagligt, att konsumtionen av rusdrycker i framtiden skall tilltaga utan

motsatsen tvärt om är att förvänta, synes Sundsvalls stad icke kunna göra anspråk

på högre belopp än det av kommittén beräknade såsom ersättning för de till staden

direkt ingående andelarna av försäljningsavgifterna.

b) Grunden för ersättningens beräknande.

Ifråga om medeltalsberäkningen för ersättningen till städerna hava

yrkanden om ändring i kommitténs förslag framställts av ett stort antal

myndigheter, av vilka flertalet påyrkat antingen femårigt medeltal i

stället för tioårigt eller att medeltalet måtte uträknas endast för de år,

under vilka 1905 års brännvinsförsäljningsförordning varit gällande.

Yrkandena hava här nedan sammanförts i vissa grupper.

1) Medeltalets beräknande för samtliga de år före förslagets ikraftträdande,

under vilka nuvarande brännvinsförsäljningsförordning varit

gällande, påyrkas av:

Konungens befallningshavande i Skaraborgs län,

magistraten och stadsfullmäktige i Mariefred, Marstrand, Skara,

Hjo och Gävle,

stadsfullmäktige i Vaxholm, Oregrund, Uppsala, Ronneby, Borås,

Ulricehamn och Falköping,

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

stadsfullmäktige och municipalstyrelsen i Haparanda,

magistraten i Nyköping och Falköping,

municipalstyrelsen och kommunalfullmäktige i Malmköpings köping,

kommunalnämnden och kommunalstämman i Vara köping,

styrelsen för Svenska stadsförbundet.

2) Medeltalets beräknande för de fem år, som ligga närmast förslagets

ikraftträdande, påyrkas av:

Konungens befallningshavande i Jönköpings, Gottlands och Kristianstads

län,

landstinget i Kronobergs län,

magistraten och stadsfullmäktige i Jönköping,

stadsfullmäktige i Söderköping, Växjö, Karlskrona, Ängelholm,

Malmö, Hälsingborg och Eslöv,

magistraten i Östersund,

kommunalnämnden och kommunalfullmäktige i Hässleholms köping.

3) Medeltalets beräknande för de fem år, som ligga närmast före

det år, då förslaget förelägges Riksdagen, påyrkas av:

Konungens befallningshavande i Östergötlands län,

stadsfullmäktige i Linköping och Eksjö.

4) Medeltalets beräknande för de tio år, som ligga närmast före

förslagets ikraftträdande, påyrkas av:

stadsfullmäktige i Tidaholm.

5) Medeltalets beräknande för de tio år, som ligga närmast före

det år, då förslaget förelägges Riksdagen, påyrkas av:

Konungens befallningshavande i Stockholms län samt

magistraten i Skövde.

6) Medeltalets beräknande för åren 1908—1912 påyrkas av:

magistraten och stadsfullmäktige i Lidköping,

stadsfullmäktige i Visby och Kristianstad.

7) Medeltalets beräknande för åren 1907—1911 påyrkas av:

stadsfullmäktige i Laholm, Falkenberg och Alingsås.

8) Medeltalets beräknande för åren 1908—1911 påyrkas av:

Konungens befallningshavande i Västmanlands län samt

stadsfullmäktige i Västerås.

9) Medeltalets beräknande för tiden 1906/1907—1911 påyrkas av:

magistraten och stadsfullmäktige i Örebro,

stadsfullmäktige i Nora.

10) Medeltalets beräknande för åren 1908—1910 påyrkas av:

magistraten i Nora.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

11) Medeltalets beräknande för »de fem senaste åren» påyrkas av:

stadsfullmäktige i Södertälje och Kungsbacka.

12) Medeltalets beräknande för tiden 1 oktober 1907—31 december

1911 påyrkas av:

stadsfullmäktige i Enköping.

13) Medeltalets beräknande för senaste femårsperiod påyrkas av:

magistraten och stadsfullmäktige i Filipstad.

14) Medeltalets beräknande för åren 1910—1914 påyrkas av:

stadsfullmäktige i Skänninge och Borgholm.

15) Medeltalets beräknande för tiden 1905—1914 påyrkas av:

stadsfullmäktige i Motala.

16) Medeltalets beräknande för de 2 å 3 sista åren före ikraftträdandet

påyrkas av:

stadsfullmäktige i Simrishamn.

17) Medeltalets beräknande för de tre eller fyra senaste åren före

ikraftträdandet påyrkas av:

stadsfullmäktige i Varberg.

18) Ersättningens utgående med samma belopp, som under sista

året före förslagets ikraftträdande påyrkas av:

municipalfullmäktige i Ljungby köping.

19) Medeltalets beräknande för de tolv senaste åren påyrkas av:

stadsfullmäktige i Vadstena. .

20) Medeltalets beräknande för åren 1910—1911 påyrkas av:

magistraten och stadsfullmäktige i Söderhamn.

21) Medeltalets beräknande till och med sista året, för vilket uppgifter

föreligga vid beslutets fattande, påyrkas av:

magistraten i Eksjö.

22) Medeltalets beräknande för åren 1903/1904—1914 eller 1902/

1903—1913 påyrkas av:

stadsfullmäktige i Västervik.

Följande myndigheter hava förutom dem, som i allmänhet tillstyrkt

den av hrr Ekman, Ericsson och Kvarnzelius avgivna reservationen, särskilt

uttalat sitt tillstyrkande av nämnda reservation i fråga om ersättningen

till städerna:

Konungens befallningshavande i Malmöhus och Jämtlands län,

magistraten och stadsfullmäktige i Marstrand,

stadsfullmäktige i Torshälla.

Mot nämnda reservanters förslag hava yrkanden gjorts av följande

myndigheter:

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Konungens befallningshavande i Kronobergs och Norrbottens län,

magistraten och stadsfullmäktige i Uddevalla och Örnsköldsvik,

stadsfullmäktige i Kungsbacka, Karlstad och Säter,

magistraten i Luleå,

stad sstyrelsen i Arvika, samt

kom munali i amu den i Säffle köping.

Utan att direkt vare sig till- eller avstyrka hava följande myndigheter

uttalat sig angående reservanternas förslag:

Konungens befallningshavande i Värmlands län,

magistraten och stadsfullmäktige i Sala, samt

magistraten i Härnösand.

Följande myndigheter hava yrkat, att staten måtte övertaga någon

uppgift, som nu åligger städerna:

magistraten och stadsfullmäktige i Uppsala

stadsfullmäktige i Norrtälje och Skellefteå,

magistraten i Lindesberg samt

allmänna rådstugan i Östhammar.

Följande myndigheter hava yrkat, att högre eller »full» ersättning

måtte lämnas:

Konungens befallningshavande i Kalmar och Hallands län,

magistraten och stadsfullmäktige i Kalmar,

stadsfullmäktige i Skövde, Askersund och Sundsvall,

magistraten i Strängnäs,

stadsstyrelsen i Borgholm,

kommunalfullmäktige i Hörby köping samt

kommunalnämnden och kommunalstämman i Mörbylånga köping.

Yrkande på fondering av ersättningen till städerna har framställts

av stadsfullmäktige i Stockholm.

Ur de anförda motiveringarna må förutom vad som redan ovan

under a) Allmännare synpunkter förekommit följande återgivas:

Konungens befallningshavande i Stockholms län. Ifråga om de föreslagna

vederlagen har Konungens befallningshavande ingenting annat att erinra, än att det

synes vara riktigast att till grund för beräkningen av dessa vederlag lägges medeltalet

av influtna brännvinsförsäljningsavgifter och av sådana av försäljning härflytande

vinstmedel under den senaste 10-årsperioden, för vilken resultatet är känt, då

förslag i ärendet framlägges för Riksdagen.

Konungens befallningshavande i Östergötlands lön anser, att till grund för

ersättningen bör läggas en 5-årsperiod, som föregår det år, då frågan avgöres, och

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

anför som skäl härför, att ersättningen bör så nära som möjligt avpassas efter vad

nämnda korporationer hittills uppburit, då givet är, att de vid åtagandet av sina

ekonomiska förbindelser och ordnandet av övriga angelägenheter räknat med fortsatta

oförminskade inkomster av brännvinsmedlen.

Konungens befallningshavande i Jönköpings län. Då försäljningsmedlen under

den senaste 1 O-årsperioden influtit mycket ojämnt och på de sista åren ansenligt

ökats till följd av särskilda omständigheter, såsom ökad omsättning hos brännvinsbolagen

därigenom att de privilegierade gästgivarnes rätt att försälja brännvin blivit

inskränkt till utskänkning och ett flertal av dessa gästgivare mot ersättning avstått

även från sin utskänkningsrätt samt att under år 1910 den rabatt, som förut plägat

lämnas vid försäljning av 20 liter och därutöver, borttagits, anser Konungens befallningshavande,

att vid bestämmande av ersättningen icke medeltalet av försäljningsmedlens

storlek under försäljningsåren 1900/01—1910 bör läggas till grund för

ersättningsberäkningen utan medeltalet av inkomsterna å brännvinshanteringen under

den femårsperiod, som närmast föreginge dessa medels indragning till statsverket.

Konungens befallningshavande i Kronobergs län. »Allvarliga betänkligheter

måste anses möta mot ett försök att genomföra reservanternas förslag och detta

såväl ur rättvisans och billighetens som ur klokhetens synpunkt. I förstnämnda hänseende

är att märka, hurusom städse hittills statsmakterna funnit sig böra fästa

avseende vid de grunder, på vilka städerna stött sina anspråk på andel i brännvinsförsäljningsmedlen,

särskilt det förhållandet, att städerna i förlitande på sina inkomster

av brännvinsförsäljningen inlåtit sig på ofta nog stora och kostsamma företag.

I enlighet härmed har också tidigare, då förslag förevarit om indragning till staten

av brännvinsförsäljningsavgifterna, avsetts, att städerna skulle erhålla fullt vederlag

för mistad inkomst, såsom då vid 1862/63 års riksdag ifrågasattes, att i stället

städerna skulle liksom landet få sina styrelse- och uppbördsman lönade av staten,

eller då bevillningsutskottet vid 1870 års riksdag uttalade sig för medgivande av

ersättning, vilken så noggrant som möjligt motsvarade det genom avgifternas indragning

bevisligen förlorade. Gent häremot lär vad reservanterna anfört om frånvaron

av rättsliga hinder för en fullständig avskrivning av städernas anspråk icke kunna

anses övertygande ifråga om åtgärdernas billighet eller lämplighet, och från reservanternas

utgångspunkt torde det väl knappast vara fullt följdriktigt att här vilja

ställa vederlaget på avskrivning, samtidigt som de ansluta sig till majoritetens förslag

ifråga om vederlag ej blott till landsting och hushållningssällskap utan även

för den s. k. kommunandelen — — — —, i vilka samtliga fall således även

reservanterna synas vilja medgiva ersättning för obegränsad framtid, och detta även

efter ett eventuellt rusdrycksförbuds införande. För städerna torde det näppeligen

innebära någon tryggande garanti, att reservanterna i detta sammanhang ställa i

utsikt, att under den tidrymd, varunder avskrivningen skulle äga rum, en närmare

undersökning sannolikt torde komma till stånd, huruvida likställigheten mellan land

och stad fordrar, att staten övertager någon eller några av de utgifter, som nu

åligga städerna men vilka kunna anses mera böra åligga staten, ävensom därav

påkallad utjämning’.»

Konungens befallningshavande anser vidare någon anledning icke förefinnas

att låta den åt stadskommunerna avsedda ersättningen för dem frånträdda brännvinsförsäljningsmedel

komma även sådana städer till godo, där brännvinsförsäljningen

redan nu frivilligt nedlagts.

Konungens befallningshavande i Kalmar lön anser, att det skulle ha varit

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

önskvärt, att ersättningen till städer och köpingar föreslagits till högre belopp än nu

skett. . I regel åtminstone lär denna ersättning avsevärt understiga den inkomst av

brännvinshandeln, som dessa kommuner genom nu gällande bestämmelser blivit

tillförsäkrade. Att kommunerna i många fall icke utan särskilt stor olägenhet

kunna vidkännas en dylik minskning av sina inkomster är tämligen tydligt. Helt

visst komma ock, såsom inom Kalmar län, anmärkningarna företrädesvis att rikta

sig emot denna del av förslaget, och lämpligt vore, att detsamma härutinnan underkastades

någon förändring, varigenom kommunernas ekonomiska intressen blevo i

något vidsträcktare grad tillgodosedda.

Konungens befallning shav ande i Kristianstads län. »Förutsattes, att kommitténs

under mom. 2 framställda förslag om årlig ersättning allt framgent till städerna och

vissa köpingar för den direkt utgående delen av brännvinsförsäljningsmedlen varder

antaget, kommer staten, allteftersom rusdryckskonsumtionen av varjehanda anledning

nedgår, att ä ena sidan ensam få lösa svårigheterna med att utfinna nya inkomstkällor

för bestridande av det årliga vederlaget till kommunerna, under det att å

andra sidan icke blott staten utan lika mycket kommunerna komma att få åtnjuta

fördelarna av en stegrad minskning och ett eventuellt fullständigt upphörande av

konsumtionen av rusdrycker. Städerna, vissa köpingar och tilläventyrs landstingen

böra lika väl som staten få vidkännas följderna av en nedgående konsumtion, och

deras ifrågaställa ersättning bör därför undergå en fortlöpande minskning, varav

följden måste bliva, att dessa kommuner liksom staten nödgas söka nya inkomstkällor

. för ersättande av den avskrivna eller förlorade inkomsten från rusdryckshanteringen.

Det synes därför Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande, som om

kommittéreservanternas förslag vore bättre värt förord till antagande än kommitténs.

Men även _ mot kommittéreservanternas förslag torde kunna göras en enligt

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes förmenande befogad erinran. Enligt detta

förslag skulle den totala avskrivningen av kommunernas vederlag vara verkställd

med utgången av år 1935. Den senast ändrade fördelningen av brännvinsförsäljningsmedlen,

som för städers och vissa köpingars vidkommande i viss mån även innebar

en successiv avskrivning, begynte med år 1909. Det är ock med detta år, som

statsmakterna på ett mera framträdande sätt givit ekonomiskt stöd åt de organisationer

m. fl., som gjort till sin uppgift att befrämja nykterhet och motarbeta

dryckenskapens följder. Frukterna av detta arbete, särskilt det som på upplysningens

och undervisningens väg skall utföras, kunna naturligtvis icke i väsentligare

män bliva synbara förr än efter några tiotal år. Kommunerna och landstingen hava

på senare tider även lämnat understöd åt berörda arbete genom anslag från sin av

brännvinsförsäljningsmedlen härflutna inkomst. Denna bär emellertid varit dem av

sådan säker och viss natur, att de ock tagit den i beräkning vid upplånandet av

medel till företag med för framtiden bestående värde. De förbindelser, som kommunerna

tillförne iklätt sig och för närvarande ingå vid dylik upplåning, ställas

vanligen på en återbetalningstid av 40 år. Då härtill kommer, att det tager lång

tid att inom allt bredare lager av befolkningen vinna mognad övertygelse om nyttan

och behovet av en strängare rusdryckslagstiftning och eventuellt rusdrycksförbud, vars

genomförande i och _ för sig kräver rundlig tid, samt kommunerna i allt fall måste

lämnas ett tillräckligt långt rådrum för finnande av nya inkomstkällor, torde tiden

för den av reservanterna föreslagna avskrivningen böra utsträckas. Redan nu ha

städerna vid sina inkomst- och utgiftsberäkningar måst taga hänsyn till den successiva

avskrivningen. Till utgångspunkt för ifrågavarande avskrivning torde därför

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

böra tagas begynnelseåret 1909 samt avskrivningen på ovan anförda skäl därefter

verkställas under en tidsperiod av 40 år och således vara fullt genomförd med

utgången av år 1949».

Mot kommitténs beräkning av 10-årigt medeltal anser sig Konungens befallningshavande

böra göra följande erinringar, nämligen dels att reducering verkstäUes

å de medel, som influtit under försäljningsåret 1 oktober, resp. 1 november

1907 — 31 december 1908, dels ock att kommittén icke tagit hänsyn till den omständigheten,

att rusdrycksförsäljningen varit inställd en del av året 1909. Reduceringen

synes hellre bort verkställas å försäljningsmedlen för periodens första år,

1 oktober, resp. 1 november 1900 till 30 september, resp. 31 oktober 1901, med

resp. en femtedel och en sjundedel alltefter som den avser att verkställas å från

städer och köpingar influtna medel. Med en sålunda verkställd reducering erhåller

man en beräkning av försäljningsmedlen för en fullt sammanhängande period av

10 år, nämligen de 10 kalenderåren 1901 — 1910. »Men likaväl som reduceringen

ansetts böra verkställas för den tid, som brännvinsförsäljningen under försäljningsåret

1907, 08 pågått utöver kalenderåret, torde eu ökning av brännvinsförsäljningsmedlens

belopp för försäljningsåret 1909 hava bort ske av den anledning, att i följd av

storstrejken år 1909 rusdrycksförsäljningen varit inställd under 1 l/ä månad eller

1/g av året och således utövats endast under ?/8 av samma år. Denna ökning bör

alltså verkställas med 1/7 av berörda belopp.

Med iakttagande av nu gjorda erinringar mot beräkningssättet anser Eders

Kung!. Maj:ts befallningshavande, att exaktare siffror skulle kunna utvinnas såsom

underlag för bestämmande av städernas och vissa köpingars ifrågaställda årliga

ersättningsbelopp.

I sammanhang härmed framställer sig givetvis frågan, huruvida valet av en

10-årsperiod varit lyckligt. För bedömande av denna fråga torde en avgörande

betydelse böra tillmätas följande omständigheter.

Den ifrågaställda årliga ersättningen för mistning av inkomst från brännvinsförsäljningsmedlen

är avsedd att utgå till städer och vissa köpingar, som helt visst

de allra flesta för tillgodoseende av nutidens krav i undervisnings-, kommunikationsbelysnings-

och sanitets- in. fl. hänseenden vidtagit kostsamma, för framtiden bestående

anordningar, som naturligtvis icke kunnat utföras utan upplåning av medel, för

vilkas återbetalande alltid tagits i beräkning den vissa inkomst, som härflyter från

brännvinsförsäljningsmedlen. I denna deras inkomst har genom 1905 års brännvinslagstiftning

gjorts en icke obetydlig begränsning. Denna skulle uppenbarligen

blivit till än större men, om icke av åtskilliga orsaker brännvinsförsäljningsmedlen

visat en avsevärd och alltjämt fortskridande stegring. Sålunda hava dessa medel,

som för försäljningsåret 1900/01 utgjorde 11,493,126 kronor, för försäljningsåret

1904/05 stigit till 11,999,097 kronor, för därpå följande försäljningsår 1905/06

till 13,105,841 kronor och för försäljningsåret 1910 till 16,294,473 kronor, vadan

medeltalet för vart och ett av de fyra senare åren i periodens förra hälft utgör

126,492 kronor och för vart och ett av de fem åren i periodens senare hälft 859,075

kronor. Stegringen har vid sådant förhållande under den senare hälften av perioden

varit inemot sju gånger så stor som under den förra. Under antagande att

brännvinsförsäljningsmedlen icke nedgå efter periodens sista år 1910, är det alldeles

uppenbart, att om medeltalet av den ifrågavarande 10-årsperiodens brännvinsförsäljningsmedel

lägges till grund för fixeringen av städernas och vissa köpingars

årliga ersättningsbelopp, dessa kommuner komma att erhålla ett betydligt mindre

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

vederlag än om såsom beräkningsgrund tages medeltalet av brännvinsförsäljningsmedlen

från en period, som begynner tidigast med försäljningsåret 1905/06. Ifrågavarande

kommuner ha visserligen ingen annan rätt till delaktighet i brännvinsförsäljningsmedlen

än den statsmakterna bestämma, men likväl är deras fordran icke

mindre berättigad att en dem nu medgiven betydlig inkomst såsom ifrågavarande

icke varder dem på ett mer eller mindre brådstörtat sätt reducerad, utan fasthellre

underkastad en begynnande nedsättning, som i möjligaste måtto ansluter sig

till de inkomstförhållanden, som varit rådande närmast före och helst omedelbart

intill tiden för en ifrågaställd omläggning av rusdrycksmedlens disposition.

I betraktande härav synes det Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande, att hellre

än vad kommittén föreslagit bör väljas en tidsperiod, antingen bestående av fem år med

kalenderåret 1906 eller annat år, så valt, att möjlighet finnes att redan i den blivande

författningen fixera årliga ersättningsbeloppen, såsom begynnelseår, eller omfattande

de fem år, som förflutit närmast före författningens ikraftträdande, i vilket fall

ersättningsbeloppens fixering först kan verkställas, sedan kunnigt blivit, vad brännvinsförsäljningsmedlen

utgjort för samtliga de i perioden ingående åren».

Mot kommitténs förslag att av de däri uppgivna köpingarna endast de, som

före utgången av år 1926 vunnit stadsrättigheter, skulle även därefter erhålla ersättning,

erinrar Konungens befallningshavande följande.

»I allmänhet söka köpingarna i vår tid icke stadsrättigheter utan att utsikt

finnes att därvid vinna ekonomisk fördel. Vinnande av stadsrättigheter för en

köping synes därför icke böra vara giltig orsak till sådant företräde framför övriga

ifrågavarande köpingar, som förslaget innehåller. Reservanterna föreslå icke någon

undantagsbestämmelse för köping, som vinner stadsrättigheter, utan vilja utesluta

samtliga köpingar från ersättning efter år 1926. Med hänsyn till köpingames i

allmänhet mindre goda ekonomi och i varje fall behov av inkomster för verkställande

av allmännyttiga företag, som i köpingarna pläga få sin lösning långt senare än i

städerna, synas såväl ifrågavarande förslag, som kommittémajoriteten hämtat från

1905 års brännvinslagstiftnings övergångstadganden, som ock reservanternas skärpning

av detsamma böra övergivas». Konungens befallningshavande föreslår därför, att

ersättning efter år 1926 till och med år 1949 utgår till de i förslaget omförmälda

köpingarne, vare sig dessa erhållit stadsrättigheter eller ej.

Konungens befallningshavande i Malmöhus lån anför gentemot kommitténs

förslag ifråga om ersättning till städerna för de indragna försäljningsavgifterna, »att

man näppeligen kan tala om ett slutgiltigt frigörande från ekonomiskt beroende av

rusdrycksmedlen vare sig för städernas eller statens vidkommande, så länge som berörda

en gång definitivt fastställda ersättningar utgå. Med erkännande av de svårigheter,

som i detta hänseende framstått för kommitterade vid försöken att lösa den

kommittén förelagda uppgift, anser Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande, att det

av reservanterna Ekman, Ericsson och Kvarnzelius i denna punkt framlagda förslaget

bättre än det av kommitténs flertal uppgjorda är ägnat att bereda väg för

en slutgiltig lösning av föreliggande fråga.

Principiellt vill Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande alltså ansluta sig till

nämnda tre reservanters yrkande, att avskrivningen å de till städerna utgående ersättningarna

må fortgå även efter den tidpunkt, vid vilken enligt kommittémajoritetens

förslag den successiva minskningen skulle upphöra. Emot ett förslag i nu nämnd riktning

är med visshet att förvänta den invändning, att detsamma skulle innebära en alltför

stor orättvisa mot städerna och möjligen, såsom ofta framhållits, vara ägnat att

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. Bilaga. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

rubba städernas ekonomi, vilken vore grundad på förutsättningen att brännvinsmedlen

alltjämt kornrne att utgöra en ej obetydlig del av stadskommunemas

inkomster. Invändningar av nu antydd och liknande art torde emellertid icke böra

tillmätas eu sä avgörande betydelse att på grund därav en lösning av frågan i

anslutning till de av reservanterna framhållna synpunkterna skulle vara utesluten.

Utom det att, såsom i betänkandet framhållits, den för städerna existerande företrädesrätten

till viss större del av samtliga försäljnings- och vinstmedel icke kan

grundas på något rättsligt oantastbart sakförhållande, utan fastmer finner sin förklaring

i den historiska utvecklingen av de grundsatser, som gjort sig gällande vid

lagstiftningen å hithörande område, håller Eders Kung!. Maj:ts befallningshavande före,

att olägenheter och svårigheter av antydd art icke behöva yppa sig, ifall, såsom förutsättas

må, det lämnas städerna en tillräckligt lång tidsperiod, under vilken de Imma

anpassa sin ekonomi efter de nya förhållandena. Genom en successiv avskrivning

av ersättningsbeloppen ända tills desamma upphörde att utgå skulle den årliga

minskningen icke komma att spela avgörande roll för stadskommunemas budget,

så mycket mindre som, efter vad gjorda beräkningar synas utvisa, procenttalet

av brännvinsmedlen i förhållande till stadskommunemas samtliga inkomster i stort

sett tenderar att sjunka.

I detta sammanhang förtjänar måhända även att framhållas, vad dåvarande

chefen för finansdepartementet yttrat vid framläggande av 1905 års förslag till ny

förordning om försäljning av brännvin, nämligen att skatterna i städerna i jämförelse

med skatterna å landsbygden visade tecken att minskas eller åtminstone

icke ökas. Man kan enligt Eders Kung!. Maj:ts befallningshavandes förmenande hysa

grundad anledning antaga, att städerna även efter den tidpunkt, då den successiva

avskrivningen av städernas andelar slutligt genomförts, skola utan äventyr för redan

uppgjorda finansplaner och utan risk att icke kunna behörigen tillgodose i framtiden

uppkommande krav, se sig i stånd att ur andra skattekällor än den av rusdrycksmedlen

härflytande vinna behövliga medel. För övrigt skulle under den tid, som

kom att tagas i anspråk för hela avvecklingen, med all säkerhet mer än ett tillfälle

yppa sig att, där så funnes behövligt, låta staten ingripa för att genom övertagande

av någon kommunal utgift lätta de ekonomiska bördor, som tyngde stadskommunerna.

Vad som härutinnan i kommittébetänkandet antydningsvis framhållits

och i åtskilliga yttranden framkommit beträffande sannolikt förestående

regleringar, exempelvis inom området för städernas rättsskipnings- och polisväsende,

är utan tvivel synpunkter, som äro förtjänta av beaktande.»

Konungens befallningshavande i Hallands län. Den ersättning, som enligt

kommittéförslaget skulle tillkomma städerna, är alltför låg, särskilt med hänsyn

till den ekonomiska bärkraft, som måste vara en förutsättning för deras vidare

utveckling och framåtskridande. Stadsfullmäktige i länets städer ha väl godkänt

grundsatsen, att inkomsterna av rusdrycksmedlen borde indragas till staten, men

endast under förutsättning, att vederbörande kommuner åtminstone någorlunda bliva

ersatta för de mistade inkomsterna, och anser sig Konungens befallningshavande

böra hemställa, att om ersättning tillförsäkras stadskommunerna genom direkta

statsanslag, denna ersättning måtte så väsentligt höjas utöver vad kommitterade föreslagit,

att någon rubbning i städernas ekonomi i följd av lagförslagets tillämpning

icke rimligtvis torde kunna befaras.

Konungens befallningshavande i Skaraborgs lån. Ifråga om det av kommittén

föreslagna sättet för beräkning av ersättningen till städer och vissa köpingar, lands
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

ting och hushållningssällskap för till statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel,

kan med fog anmärkning göras. »Såsom av de från kommunalstyrelserna i Skaraborgs

län inkomna yttrandena framgår, ha de flesta kommunalstyrelser ansett, att

den av kommittén gjorda beräkningen av inkomsterna av brännvinsförsäljningen är

för städerna ogynnsam, och härför torde de icke ha saknat fog. Enligt vad de

betänkandet vidfogade statistiska uppgifterna utvisa har städernas inkomst av brännvinsförsäljningsmedel

under de senare åren visat tendens att fortgående stiga, oaktat

städernas andel i nämnda medel samtidigt år för år minskats. Att vid sådant

förhållande såsom utgångspunkt för beräkningen av städernas inkomster välja en tidpunkt

så långt tillbaka som år 1901 synes —med den även av kommittén godkända

förutsättningen, att den för städerna beräknade ersättningen bör utgöra full gottgörelse

för städernas förlust genom brännvinsförsäljningsmedlens indragning till statsverket

och att således någon minskning i städernas andel i samma medel icke nu

bör ifrågakomma — knappt vara rättvist. Huru ersättningen bör beräknas, därom hava

de särskilda kommunalstyrelserna framställt något olika förslag. För egen del finner

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande rättvisan otvivelaktigt fordra, att till grund

för beräkningen lägges städernas inkomst under en något senare period än den

kommittén föreslagit, i vilket avseende Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande skulle

vilja biträda Hjo stadsfullmäktiges förslag, att ersättningen beräknas efter medeltalet

av inkomsterna av brännvinsmedlen under de år, som föregått dessa medels indragning

till statsverket, räknat från 1 oktober, resp. november 1907. På sätt magistraten

i Skövde anmärkt, torde det icke heller vara erforderligt, att i blivande författningarna

angiva någon viss summa, utan lärer ersättningen kunna bestämmas till

medeltalet av inkomsterna under vissa närmare angivna år.» Denna beräkningsgrund

synes även äga tillämpning beträffande den för landsting och hushållningssällskap

föreslagna ersättningen.

Konungens befallningshavande i Värmlands län anför, att beträffande det

vederlag, stadskommunerna enligt kommitténs förslag äga att bekomma för de direkt

inflytande brännvinsmedlen, intet torde vara att anmärka mot den av kommitterade

föreslagna tidsperioden och de föreslagna medeltalssiffrorna. Visserligen hade de

senaste åren i kommitterades tabell att uppvisa något högre försäljningssummor,

varför en kortare period, exempelvis de tre sista åren, blivit av vissa städer ifrågasatt.

Kommitterade torde emellertid för sin mening i denna del ha anfört tillräckliga

skäl, varför Konungens befallningshavande uttalar sin anslutning till

förslaget.

Rörande den tidrymd, under vilken ersättning bör av städerna uppbäras, kunde

visserligen ifrågasättas, huruvida densamma borde begränsas till någon viss tid

såsom trenne reservanter inom kommittén föreslagit. Då emellertid tidpunkten

för spritdryckernas fullständiga avlägsnande undandrager sig varje beräkning och

städerna sålunda för en icke överskådlig framtid ha att vidkännas de av spritdryckerna

föranledda olägenheterna och därmed förenade särskilda utgifter för

polisväsendet m. m., är Konungens befallningshavande icke övertygad om rättmätigheten

av dylik tidsbegränsning. Det torde ock få anses mindre konsekvent

att beträffande de direkta andelarna av försäljningsmedlen stadga andra bestämmelser

än som föreskrivits för de efter folkmängden till samtliga primärkommuner

utgående ersättningarna.

Konungens befallningshavande i Jämtlands län. Yad angår det ersättningsbelopp,

som enligt föreslagna grunder skulle tillfalla stadskommunerna, anser

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Konungens befallningshavande i likhet med reservanten hr Ekman in. fl., »att det

är ensidigt att få städernas ekonomi helt och hållet frigjord från beroendet av

ifrågavarande inkomster, låt vara att det direkta beroendet av brännvinsförsäljningsmedlen

även enligt kommittémajoritetens förslag skulle upphöra. Eders Kung!.

Maj:ts befallningshavande vill därför i denna del ansluta sig till reservanternas

förslag. Det synes endast kunna sättas ifråga om en sådan mera radikal indragning

bör äga rum utan i sammanhang med införande av det s. k. lokala veto,

varom för närvarande pågår utredning inom den s. k. nykterhetskommittén. Det

kunde nämligen synas rättmätigt, att om en sådan indragning skall äga rum, man

också borde lämna stadskommunerna tillfälle att, på sätt genom sagda s. k. veto

åsyftas, ernå de ekonomiska lättnader, som med rusdryckshandelns avskaffande inom

ett samhälle avses att vinnas.»

Konungens befallningshavande i Norrbottens län kan icke underlåta att påpeka

ifråga om den av hrr Ekman m. fl. framlagda reservationen, att dess antagande

»skulle innebära ett obilligt gynnande av landsbygden i förhållande till städerna.

Reservanterna äro nämligen ense med majoriteten härutinnan, att den del av brännvinsförsäljningsmedlen,

som fördelas mellan landets primärkommuner efter folkmängden,

skulle ersättas genom en däremot svarande höjning av statens bidrag till folkoch

småskollärarnes avlöning. Den förändring till landsbygdskommunernas förmån

med avseende å brännvinsmedlens fördelning, som genomfördes vid 1905 års riksdag,

skulle sålunda allt framgent komma dem till godo. Vad åter angår städerna och

vissa köpingar, vilkas ställning i förevarande hänseende genom 1905 års lagstiftning

bleve väsentligt sämre än tillförne, skulle denna enligt reservanternas förslag ytterligare

till den grad försämras, att ersättningen för deras direkta andelar av brännvinsförsäljningsmedlen

efter hand skulle helt upphöra».

Landstinget i Kronobergs län anför, att det första, som måste tillses vid fördelningen

av de indragna brännvinsmedlen är, att den ersättning kommunerna ha

att förvänta står i sådant förhållande till kommunernas nuvarande inkomst av försäljningsmedlen,

att genom förslagets realiserande kommunernas ekonomi icke blir

svårt lidande. För detta ändamål bör den tidsperiod, som lägges till grund för

beräkningen, icke sättas till 10 år utan till ett mindre antal år, en 5-årsperiod,

liggande närmast före det år, då de nya stadgandena skola genomföras. Samma

grundsats anser landstinget böra tillämpas ifråga om vederlaget till landstingen, så

att landstingens blivande vederlag måtte komma att stå i relation till den under de

senare åren pågående stegringen av brännvinsförsäljningsmedlen.

Magistraten och stadsfullmäktige i Enköping ha för sin del ingenting att erinra

mot kommitténs förslag, att samtliga försäljningsavgifter och utskänkningsbolagens

försäljningsmedel indragas till statsverket, under förutsättning, att den direkta

ersättningen till städerna så nära som möjligt anpassas efter den inkomst städerna

under de senaste åren i verkligheten haft av rusdryckshanteringen, men anse, att

ersättningen för den s. k. stadsandelen bör, så vitt medeltalet av inkomsten under

en viss årsperiod skall läggas till grund för beräkningen, utgå efter den beräknade

medelinkomsten för tidsperioden 1 oktober 1907—31 december 1911.

Magistraten och stadsfullmäktige i Marstrand tillstyrka indragandet av rusdrycksmedlen

till staten mot en lämplig ersättning och anse riktigt, att detta sker

i den föreslagna formen dels av ökat bidrag till folkskoleväsendet, dels med kontant

belopp. Vad det senare beträffar anse magistraten och fullmäktige dock, att det

vore bättre att såsom reservanterna föreslå låta dessa medel helt och hållet upphöra

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

efter vissa år, då detta vore riktigare i princip och från statens synpunkt fördelaktigare

samt utgjorde en säkrare grund för städernas inkomstberäkning, då ju

dessa medel framdeles kunna fråntagas städerna.

Magistraten och stadsfullmäktige anse, att det belopp, som tages till utgångspunkt

för den kontanta ersättningen, synes vara för lågt, då år 1910 visar en avsevärd

stegring i behållningen. Magistraten och stadsfullmäktige önska därför, att

detta år toges till grund för beräkningen, men i varje fall är det oriktigt att gå

tillbaka med medeltalsberäkningen före den 1 oktober 1907, då den nya lagen

trädde i kraft och en avsevärd förändring av förhållandena inträdde. Särskilt för

Marstrand var detta av betydelse, alldenstund de där befintliga tre sommarutskänkningarna

då lades under bolaget, varigenom en ökad inkomst av omkring 3,000

kronor kom till stånd.

Magistraten och stadsfullmäktige i Uddevalla finna det otvivelaktigt, att kommittéförslaget

kommer att medföra någon, ehuru sannolikt icke betydande minskning,

ävensom för framtiden en begränsning av Uddevalla stads inkomst av brännvinsförsäljningsmedlen.

I trots härav synes staden icke böra med hänsyn till de strävanden,

som allt mera göra sig gällande vid ordnandet av rusdrycksförsäljningen, motsätta

sig, att brännvinsförsäljningsmedlen indragas till statsverket mot det att ersättning

av statsmedel beredes på det sätt av kommitterade ifrågasatts. Däremot finna

sig magistraten och stadsfullmäktige böra på det bestämdaste motsätta sig det av

hrr Ekman m. fl. reservationsvis framlagda förslaget, att städerna tillkommande

ersättning för indragningen till statsverket av brännvinsförsäljningsmedlen successivt

skall avskrivas och helt och hållet upphöra att utgå under 15 år från och med år

1921. Ett statsmakternas bifall till detta yrkande skulle innebära en väsentlig

rubbning i stadens ekonomi.

Magistraten och stadsfullmäktige i Lidköping anföra, att kommittén vid beräkningen

av ersättningen synes ha använt en för kommunen mindre gynnsam beräkningsgrund

som stöd för sitt förslag. Magistraten och stadsfullmäktige anse, att

medeltalsberäkningen icke bör omfatta andra år än dem, som förflutit sedan 1905

års brännvinsförsäljningsförordning trädde i kraft eller från år 1907, och skulle

då möjligen en 5-årsperiod kunna läggas till grund för medelsiffran. Genom denna

enligt magistratens och fullmäktiges förmenande riktigare beräkningsgrund komme

den slutliga ersättningen år 1921 och därefter att visserligen icke obetydligt höjas

men också mera sammanfalla med vad lagstiftame åsyftat vid 1905 års förordning.

Kommittén synes jämväl velat hävda samma mening, att ersättningen avpassas så

noga som möjligt efter vad hittills utgått eller eljest skolat utgå, men genom

användande av till de nu rådande förhållandena icke anpassade år har den kommit

till ett för kommunerna ogynnsamt resultat.

Magistraten och stadsfullmäktige i Skara anföra, att då kommittén uttalat

den meningen, vilken även stadsfullmäktige anse riktig, att vid en indragning till

statsverket av brännvinsmedlen, kommuner och institutioner, som hittills åtnjutit

dessa medel, böra erhålla ersättning, vilken så noga som möjligt anpassas efter vad

de hittills uppburit, det synes kunna ifrågasättas, om det icke bäst överensstämmer

med denna grundsats, att ersättningen beräknas efter medeltalet av brännvinsmedlen

under de år, under vilka nu gällande brännvinsförordning tillämpats.

Magistraten och stadsfullmäktige i Filipstad förklara sig icke ha något annat

att erinra mot det av majoriteten bland kommitterade framställda förslaget än att

de ersättningar, vilka enligt samma förslag skulle stadskommunerna tillkomma, borde

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

beräknas efter medeltalet av senaste 5-årsperioden, varigenom övergången för resp.

samhällen skulle bliva mindre kännbar.

Magistraten och stadsfullmäktige i Örebro anföra, att ett genomförande av

förslagets bestämmelse skulle i avsevärd mån minska stadens inkomster. Magistraten

och stadsfullmäktige ha dock icke ansett sig böra ställa sig alldeles avvisande mot

det förslag, som kommittén framlagt, enär minskningen i inkomster skulle uppvägas

av den större trygghet förslaget innebär för stadens ekonomi, alldenstund vederlaget

skulle utgå oberoende av sådana eventualiteter som införande av lokalt veto eller

allmänt rusdrycksförbud, ett förhållande som i själva verket torde böra tillmätas

avgörande betydelse. Magistraten och stadsfullmäktige ha därför icke något att

erinra mot förslagets allmänna princip att samtliga försäljningsavgifter och vinstmedel

mot vederlag indragas till statsverket, men anse, att om kommitténs förslag

i förefintligt skick skall läggas till grund för omläggningen däri dock i varje fall

bör vidtagas den förändring, att det medeltal, varefter vederlaget för städernas

direkta andel av brännvinsförsäljningsmedlen skulle utgå, beräknas endast för åren

1906 07—1911.

Magistraten och stadsfullmäktige i Sala förklara sig ej hava något att erinra

mot förslaget att till statsverket indraga alla brännvinsförsäljningsmedel. Komma

de förslag rörande rusdryckshanteringen, som väckts, såsom lokalt veto m. in.

till stånd, torde en sådan åtgärd vara nödvändig. »Vid en sådan indragning

måste dock fästas det villkor, att städerna för den förlust de därigenom tillskyndas,

av staten erhålla ett motsvarande vederlag. Städerna hava ju såsom av kommittén

framhållits vid åtagande av ekonomiska förbindelser och vid utförande av nya

företag räknat med fortsatt inkomst från brännvinsmedlen. Den ekonomiska bärkraften

skulle eljest i många städer komma att i väsentlig mån rubbas. Visserligen

skulle en del utgifter, som brännvinsförsäljningen inom ett samhälle drager

med sig för fattigvård, sjukvård, polisväsen m. m. minskas, men icke på långt när

till belopp, motsvarande städernas andel i brännvinsförsäljningsmedlen.

Då för Sala stad liksom för de flesta andra städer en ganska väsentlig och

kännbar minskning i dess inkomster skulle uppstå genom den ersättning, som av

kommittén föreslagits skola utgå i stället för den andel av vinstmedlen, som staden

hittills uppburit, så bör väl — då någon höjning nog icke i de föreslagna kontanta

beloppen står att vinna •— åtminstone staten därjämte övertaga städernas utgifter

för polis- och rättsväsendet eller en del av desamma.

Angående reservanternas förslag att för en fullständig frigörelse från beroendet

av rusdrycksmedlen avskrivningarna skulle fortgå och all kontant inkomst

av rusdrycksmedlen upphöra år 1936, så, därest detta förslag kommer att av Riksdagen

och Kungl. Maj:t bifallas, måste åt städerna vederlag i en eller annan form

beredas, ty eljest blir förlusten för stor och svårigheten för städerna att fullgöra

sina förpliktelser alltför betydligt försvårad. Reservanterna synas också ha tänkt

sig, att staten skulle lämna vederlag i övertagande av några av de utgifter,

som åligga städerna, såsom bl. a. för polis- och rättegångsväsendet, då utgifterna

för upprätthållande av dessa institutioner vore att anse snarare såsom en statens

än kommunernas angelägenhet».

Magistraten och stadsfullmäktige i Gävle anföra, att det vill synas, som om

det vore mera överensstämmande med rättvisa och billighet, att ersättningen bestämdes

i förhållande till medeltalet av brännvinsförsäljningsmedlen under de år,

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

nu gällande brännvinsförsäljningsförordning tillämpats eller från och med försäljningsåren

1907.

Magistraten och stadsfullmäktige i Söderhamn åberopa dels 1619 års stadgar

om städernas administration, varigenom städerna fingo rätt att själva tillgodonjuta

inkomsterna för försålda starka drycker, vilken rätt antagit naturen av ett privilegium,

samt 1853/54 års riksdagsbeslut ifråga om försäljningsavgifternas fördelning,

då den skillnad, som gjordes för städerna, förklarades bero på den olika ställning,

vari dessas styrelser och förvaltning befunne sig i jämförelse med landskommunerna,

samt på den vana och hävdvunna rätt, som städerna hade, att var för sig omedelbart

draga inkomsterna av starka dryckers försäljning. Magistraten och stadsfullmäktige

anse, att 1905 års förordning om fördelning av bränavinsförsäljningsmedlen

endast avsåge lämpligare proportion vid fördelningen men icke att beröva städerna

all andel i nämnda medel. I den nedskrivning av städernas andel, som föreskrives

i sistnämnda förordning, kan icke hämtas något hållbart stöd för nedskrivning eller

borttagande av den ersättning, som tillerkänts kommunerna. Städerna ha för rättsoch

ordningsväsendet fått vidkännas stora kostnader, av vilka landskommunerna

icke ha någon känning, varjämte städerna med hänsyn till dem tillförsäkrade

inkomster särskilt av brännvinsförsäljningsmedel för allmännyttiga företag iklätt sig

förbindelser, vilka, därest sålunda beräknade inkomster bortfölle, skulle kunna infrias

endast genom påläggandet av en mycket hög beskattning. Om brännvinsförsäljningsmedlen

skulle anses böra helt indragas till staten torde den enklaste rättvisa kräva,

att såväl stads- som landskommuner av staten erhålla ersättning, motsvarande deras

hittillsvarande inkomster av brännvinsförsäljningsmedlen. Då antagligt är, att styrkan

å brännvin såsom hittills skett så småningom minskas men priset ändock bibehålies

eller möjligen höjes, kommer vinsten på rörelsen, även om den försålda kvantiteten

såsom är att hoppas nedbringas, icke att minskas utan snarare bliva högre, varför

magistraten och stadsfullmäktige anse, att bolagens inkomst av brännvinsförsäljning

under åren 1910 och 1911 bör läggas till grund vid beräknandet av skälig ersättningtill

städerna. Härtill kommer en annan omständighet, nämligen den, att försäljningsbolagens

kommunalutskylder bliva högre ju större den beskattningsbara inkomsten

blir. Att på sätt vissa reservanter inom kommittén föreslagit göra stadskommunerna

oberoende av rusdrycksmedlen genom att helt enkelt beröva dem de inkomster

städerna hittills haft och beräknat av brännvinsförsäljning torde icke vara staten

värdigt. Billighet och rättvisa kräva, att ersättning lämnas städerna för de inkomster

man vill beröva dem.

Magistraten och stadsfullmäktige i Örnsköldsvik. Då så vitt erfarenheten inom

Örnsköldsvik giver vid handen icke nuvarande lagstiftning i fråga om spritförsäljningen

medfört, att staden vid ordnandet av denna försäljning mest tagit hänsyn till kommunens

ekonomiska fördelar, anse magistraten och fullmäktige, att något behov av

ändrad lagstiftning icke förefinnes. Skulle emellertid på grund av å andra håll

yppade missförhållanden eller till följd av tidsströmningen en lagändring icke kunna

undgås, anse magistraten och fullmäktige, att det av kommittén framställda förslaget

kan godkännas, då det icke alltför rubbande bör inverka på städernas

ekonomi. Visserligen ha magistraten och fullmäktige icke kunnat undgå att lägga

märke till den oegentlighet, som kommitterades förslag medför därigenom att de

städer, som verkligen fallit offer för frestelsen att genom spritförsäljning mera tillgodose

sin ekonomi än nykterhet och sedlighet, erhålla belöning därför i form av

högre ersättning från statsverket, men då denna oegentlighet icke torde kunna

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

undvikas och för övrigt icke spelar någon vidare roll, anse magistraten och fullmäktige,

att den icke bör utgöra hinder för förslagets antagande. Mot den av

hrr Ekman m. fl. framställda reservationen anse sig magistraten och fullmäktige

böra uttala sin bestämda gensaga och framhålla, att, även om de kostnader, som nu

vila på städerna för polis- och rättsväsende, såsom avseende statsändamål överflyttas

på statsverket städerna i alla fall ha att upprätthålla en mängd institutioner av

kulturell art, vilka draga sådana kostnader och äro av den vikt för hela landet,

att städerna mer än väl äro berättigade att åtnjuta den särskilda inkomst, som

hittills varit förenad med spritförsäljningen.

Stadsfullmäktige i Stockholm anse, att de olägenheter, som äro förbundna

såväl med majoritetens som reservanternas förslag ifråga om städernas frigörande

från deras beroende av rusdrycksmedlen, i väsentlig mån skulle undvikas, om man

tillämpade ett fonderingsförfarande. »Därigenom undgår man även att sammanblanda

nu ifrågavarande reformsträvan med spörsmålet om statens och kommunernas

inbördes förhållande vid förestående fattigvårds-, skol- och processreform m. in.,

allt frågor, vilka böra lösas utan besvärande hopkoppling med ett i realiteten så

fjärran därifrån liggande ärende som städernas och statens frigörande från inkomst

av rusdrycksmedlen. Tillvägagångssättet torde möjligen kunna vara följande.

På motsvarande sätt, som kommittén föreslagit, övertagas inkomsterna

av rusdrycksmedlen helt och hållet av staten och för städernas räkning, I stället

för en fortgående avskrivning av det vederlag, staten förpliktas utgiva härför, skall

staten under viss tid till städerna utbetala hela vederlagsbeloppet, men dessa vara

skyldiga att varje år fondera viss progressiv del av detsamma, och tillfaller denna

del staden med äganderätt. Sedan denna progressiva del vuxit till samma storlek

som vederlagsbeloppet, skall detta sistnämnda icke vidare utgå till städerna. Räntan

å de fonderade medlen tillgodogöres kommunen».

Stadsfullmäktige exemplifiera sitt förslag medels en 25-årig avskrivningsplan

med tillämpning av fonderingsförfarandet, och skulle staden efter det 25:te året

med denna plan kunna beräkna en bestående årlig inkomst av cirka 65 procent å

ursprungliga vederlagsbeloppet. »Efter det sista året tillfalla vederlagsmedlen staten

helt och hållet och fonderas enligt av reservanterna angivna grunder. Skulle under

den tid fonderingen för kommunens räkning pågår inkomsten av brännvinsmedlen

från respektive stad bliva större än vad som beräknats, torde kunna stadgas, att

fonderingen påskyndas genom avsättande av t. ex. halva den överskjutande delen

av resp. stads fond. Härigenom förminskas även statens intresse av näringens

utveckling».

Stadsfullmäktige i Södertälje anföra, att enligt beräkningar skulle ett antagande

av kommitténs förslag för Södertälje stad år 1921 medföra en förlust av cirka 34,000

kronor. Att en så betydlig minskning i de årliga inkomsterna skulle bliva synnerligen

betungande för staden ligger i öppen dag. Utjämningen torde icke kunna

tänkas annorlunda än genom ökade skatter, ett förhållande som måste förefalla betänkligt,

då staden redan förut har så pass högt uppdrivna skatter, att en nedgång

däri vore synnerligen önsklig, men däremot ytterligare ökning synes böra på allt

sätt undvikas. Enligt stadsfullmäktiges förmenande bör, om städerna skola avstå

från dem tillkommande andel i brännvinsförsäljningsmedlen, full ersättning härför

lämnas, vilken ersättning bör beräknas efter förhållandena under de senast förflutna

fem åren. Härjämte bör i varje fall för städer, som i likhet med Södertälje befinna

sig i rask utveckling, bestämmas särskild ersättning för avstående för all framtid

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

från den ökning av vinstmedlen, som enligt nu gällande lag skulle följa av städernas

utveckling och ökade folkmängd.

Stadsfullmäktige hemställa därför om en gottgörelse med ett konstant årligt

belopp, motsvarande 29 procent av medeltalet utav inom vederbörande stad influtna

brännvinsförsäljningsmedel under försäljningsåren 1906/07 till och med 1911,

vilket medeltal dock bör med hänsyn till blivande ökade vinstmedel ökas med 25

procent, varjämte, för den händelse blivande förordning skulle träda i kraft före år

1921, nämnda ersättning under åren till år 1921 ökas i enlighet med grunderna för

kommitténs förslag härutinnan.

Stadsfullmäktige i Vaxholm anse, att Vaxholms stads ekonomiska ställning

icke tillåter en tillstyrkan av reservanternas förslag om en fullständig avskrivning

av brännvinsmedlen. Stadsfullmäktige föreslå den ändringen ifråga om den föreslagna

ersättningen för de medel, som nu direkt utbetalas från brännvinsbolagen till

städer och vissa köpingar, att ersättningen beräknas efter medeltalet av brännvinsmedlen

för de år, under vilka nu gällande brännvinsförordning tillämpats.

Stadsfullmäktige i Norrtälje ha för sin del icke något att invända mot en

indragning av den till staden nu utgående delen av brännvinsförsäljningsmedlen,

under förutsättning att staden beredes ersättning därför genom att staten med

stadens befriande övertager någon kommunal utgift, som för närvarande utgår för

ändamål, vars tillgodogörande kan anses snarare tillhöra staten än staden, såsom

t. ex. rättsväsendet, polisväsendet och fattigvården.

Stadsfullmäktige i Uppsala. »Från principiell synpunkt torde väl näppeligen

vara något att erinra mot att samtliga inkomster av rusdrycksmedlen indragas

till staten, under förutsättning dock att vederbörande kommuner och alldeles särskilt

stadskommunerna, för vilka frågan givetvis har den största betydelse, erhålla

full eller åtminstone skälig gottgörelse för sina mistade, för den ekonomiska utvecklingen

betydelsefulla inkomster. Tänker man på de kraftiga röster, som i

vår tid höjas till förmån för genomgripande förändringar i gällande rusdryckslagstiftning,

införandet av lokalt veto, allmänt rusdrycksförbud m. m., måste man

till och med betrakta det såsom en avsevärd fördel för städerna, om deras ekonomi

kunde helt och hållet göras oberoende av nu ifrågavarande, i framtiden måhända

något osäkra inkomstkälla. Att emellertid utan fullgott vederlag beröva städerna

denna enligt gällande lagstiftning huvudsakligen kommunerna in. 11., och icke statsverket,

tillförsäkrade inkomstkälla, kan givetvis icke ske utan att samtidigt tillfoga

dessa kommuner och alldeles särskilt städerna avsevärd skada. Åtminstone borde

väl, innan en sådan för städernas framtida utveckling ödesdiger åtgärd vidtoges,

slutligt resultat hava uppnåtts ifråga om den kommunala skattereform, på vars

genomförande redan så mycket arbete blivit nedlagt.

Vid bedömandet huruvida den föreslagna, förut närmare omförmälda gottgörelsen

till stadskommunerna kan anses skälig, faller det genast i ögonen, att

kommittén vid beräkning av denna gottgörelse utgått från medeltalet av städernas

inkomster av nu föreliggande art under tioårsperioden 1901 — 1910. Ett sådant

beräkningssätt medför emellertid ett för städerna synnerligen ogynnsamt resultat,

enär ifrågavarande inkomster under de sex första åren av nämnda period voro avsevärt

lägre än under senare delen av perioden, detta beroende huvudsakligen på de

förändrade förhållanden, som inträdde i och med 1905 års lagstiftning i frågan.

Skall man utgå från någon viss tidsperiod vid beräkningen av städernas inkomster

av rusdrycksmedlen, bör man välja en period, därunder medeltalet av inkomsterna

Bihang till Riksdagens protokoll 1813. 1 sand. Bilaga. 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

närmelsevis motsvarar de nuvarande förhållandena, och ligger det då nära till hands,

att såsom skett i gällande brännvinsförsäljningsförordning ifråga om fördelning av

brännvinsmedlen utgå från en femårsperiod, som börjar efter den 1 oktober 1907, då

nämnda förordning trädde i kraft. Resultatet av ett sådant, mera med rättvisa

överensstämmande beräkningssätt skulle hava blivit ett helt annat. I de flesta städer

hava särskilt under de senare åren till fromma icke blott för städerna själva utan

även för kringliggande landsbygd planlagts, påbörjats och delvis slutförts en hel del

allmännyttiga och för dess framtida utveckling betydelsefulla arbeten av olika

slag, och har man vid igångsättandet av dessa arbeten, särskilt de större såsom

kommunikationsföretag, skolhusbyggnader m. in., varav uppkommande kostnader

skola under en längre tid amorteras, helt naturligt replierat jämväl å de avsevärda

inkomster, som brännvinsmedlen tillförde stadskommunerna, och att man därvid

tagit i beräkning dessa inkomster sådana de gestaltat sig under den närmast förflutna

tiden och sådana de väntats under kommande år inflyta och icke sådana de

ställt sig 10 år tillbaka i tiden, torde ligga i öppen dag». Rusdrycksmed]en äga

stor betydelse för Uppsala stad, och ett borttagande av dessa inkomster skulle medföra

avsevärd rubbning i stadens ekonomi, därest icke skäligt vederlag i en eller

annan form bereddes staden.

För år 1911 ha stadens inkomster av rusdrycksmedlen uppgått till cirka

143,000 kronor; hela vederlaget för detta belopp enligt kommitténs förslag skulle

bliva 72,740 kronor med någon förhöjning under åren till och med år 1920. Detta

vederlag är alldeles otillräckligt för att ens tillnärmelsevis motsvara stadens nuvarande

inkomster av rusdrycksmedlen, och skulle således ett bifall till kommitténs

förslag givetvis medföra en högst avsevärd och för stadens invånare säkerligen föga

kärkommen rubbning i stadens ekonomi.

Stadsfullmäktige, som sålunda icke kunna för sin del finna de av kommittén

föreslagna beräkningsgrunder och därav framkomna resultat med rättvisa och billighet

överensstämmande, tillåta sig slutligen ifrågasätta, huruvida icke den städerna för

rusdrycksmedlens indragning till statsverket tillkommande ersättningen i stället för

att på sätt kommittén föreslagit fixeras till ett bestämt belopp för varje särskild

stadskommun, lämpligen kunde utgå i form av befrielse för all framtid delvis eller

helt och hållet från viss kommunen för närvarande åliggande slag av omkostnad.

Därigenom skulle en icke oväsentlig garanti erhållas för att städerna även i framtiden

komme i åtnjutande av den önskade ersättningen.

Stadsfullmäktige i Torshälla tillstyrka åtgärder i den av kommittén föreslagna

riktningen, att städernas direkta andelar av rusdrycksmedlen skola ersättas med

fasta, småningom minskade statsanslag. Härvid synes dock det av några reservanter

framförda förslaget om fullständig reglering i nämnda förhållanden vara att föredraga,

enär eljest efter år 1921 skulle inträda ett ovisshetstillstånd, som vid planläggande

av budgeten skulle vara av större olägenhet än den minskning, som reservanternas

förslag innebär. Möjligheten att minska utgifterna till polisväsendet, fattigvården

m. m. synas komma att i många fall uppväga de minskade statsersättningarna.

Stadsfullmäktige i Linköping kunna icke dela kommitténs uppfattning i det

föreslagna tillvägagångssättet för bestridande av kontanta ersättningar till städerna.

Kommittén bär för det fem kvartal omfattande försäljningsåret 1907/08 avdragit 1/6

utan att någon hänsyn tagits till minskningen i inkomstbeloppet för året 1909, vilket år

i följd av utskänkningens inskränkning under den s. k. storstrejken kan beträffande

brännvinsbolagens vinstmedel sägas ha omfattat endast tre kvartal. Vidare torde det

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

vara klart, att städernas brännvinsmedel vid upprättandet av deras stater tagits med i

beräkningen, varvid de växande brännvinsmedlen föranlett, att städerna påtagit sig

utgifter, som måhända annars icke kommit ifråga. Vid bestämmande av ersättningsbelopp

borde därför mera hänsyn tagas till det senaste årets vinstmedel än till de, som

tillfallit städerna under en förfluten, mera betydelselös period, vars slut redan nu

ligger två år tillbaka i tiden. Den period, som rättvisligen bör läggas till grund för

bestämmandet av städerna tillkommande ersättningar i angivna hänseende, synes

stadsfullmäktige böra förläggas närmare den tidpunkt, då avlösningen av brännvinsmedlen

skall ske, eller närmare angivet den 5-årsperiod, som föregår det år, då

Riksdagen fattar beslut i ärendet.

Efter en utredning av till vilka belopp brännvinsförsäljningsmedlen ha uppgått

och skulle uppgå för Linköpings del anföra stadsfullmäktige, att det därav

tydligt framgår, att kommitténs förslag i vad det avser ersättning till staden såväl

för dess indirekta som direkta andel i brännvinsmedlen innebär ett betänkligt underskattande

av den staden genom 1905 års förordning tillkommande rätten, dä ju de

föreslagna ersättningarna med den största grad av sannolikhet kunna beräknas med

25 resp. 35 procent understiga de andelar, som skulle komma att utgå enligt nu

åberopade förordning. Det synes stadsfullmäktige som om staten icke borde göra

någon vinst på en ändring i ovan anförda hänseende, en åsikt som jämväl kommit

till uttryck i kommitterades betänkande, utan bör staden erhålla full gottgörelse för

den minskning i inkomster av brännvinsmedel, såväl de direkta som de indirekta,

som skulle föranledas av en indragning till staten av samtliga brännvinsmedel. På

grund härav bör efter stadsfullmäktiges mening det medeltal, varefter vederlaget för

städernas direkta andel av brännvinsförsäljningsmedlen kommer att utgå, beräknas

för den 5-årsperiod, som föregår det år, då Riksdagen fattar beslut i frågan.

Stadsfullmäktige i Söderköping erinra till en början, att de andelar av brännvinsförsäljningsmedlen,

vilka tillflutit Söderköping under en lång följd av år, utgjort

en väsentlig del av stadens inkomster, samt att staden under de senaste åren haft

betydande utgifter såsom för teckning av aktier i nödvändiga järnvägsföretag, uppförande

av folkskolehus, hotell och andra byggnader, samt att nya företag under

närmaste tiden komma under utförande, för vilka krävas ansenliga belopp. Det är

därför att förutse, att skatterna komma att stiga ännu högre i jämförelse med vad

de nu äro. Staden har vid åtagande av sina ekonomiska förpliktelser räknat med

fortsatt inkomst av brännvinsmedlen. Skulle kommitténs förslag i dess helhet bliva

lag, så komme staden därigenom att gå förlustig en betydande del av sin beräknade

inkomst. Efter övergångstidens slut skulle staden sålunda av brännvinsmedlen erhålla

blott hälften så stort bidrag som under år 1911. Denna minskning skulle

särdeles svårt drabba samhället, vars ekonomiska bärkraft komme att sättas på

hårt prov, kommunalskatten måste höjas i betänklig grad och stadens utveckling

alldeles hämmas. Stadsfullmäktige tillstyrka därför kommitténs förslag endast under

förutsättning, att det ersättningsbelopp, som kommer att tillfalla Söderköping, måtte

beräknas efter den 5-årsperiod, som går närmast före den föreslagna lagens ikraftträdande,

enär ifrågavarande inkomst visar tydlig tendens till stegring.

Stadsfullmäktige i Motala, som avstyrka förslaget, anhålla emellertid, att om

förslaget mot förmodan kommer att bli lag få framställa mot kommitténs förslag en

anmärkning och ett motförslag, som synes komma att medföra större rättvisa än

kommitténs, särskilt för Motala och därmed jämnställda städer. Stadsfullmäktige

finna nämligen den av kommittén verkställda medeltalsberäkningen vara orättvis;

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

skall nödvändigt medeltalet av en 1 O-årsperiod läggas till grund för ersättningsberäkningen,

så vore rättvisare att använda den 1 O-årsperiod, som går närmast före

den föreslagna lagens ikraftträdande, eller åren 1905—1914, detta därför att under

de 4 första åren av 1 O-årsperioden 1901—1910 ännu en brännvinsförsäljning fanns

i Motala stads omedelbara närhet, vars omsättning var så betydande, att när den

borttogs brännvinsförsäljningsmedlen i Motala stad stego från i runt tal 22,000 kronor

till 55,000 kronor, vilken summa sedan alltjämt stigit och sista året uppgick till

omkring 80,000 kronor. När som nu brännvinsförsäljningen bär på orten är uteslutande

förlagd till Motala stad, synes perioden 1905—1914 giva en mer tillförlitlig

beräkningsgrund. Mot ett så mot verkligheten ringa ersättningsbelopp, som kommittén

föreslagit eller 14,268 kronor årligen anse sig stadsfullmäktige skyldiga att

på det allvarligaste protestera.

Stadsfullmäktige i Vadstena. Det i kommitténs förslag beräknade och föreslagna

ersättningsbeloppet är alltför knappt. Medtagas de 12 senaste årens inkomster

i nu omliandlade medel, så skulle stadens anpart därav utgöra i medeltal per år

kronor 11,885: eo, vilket belopp då rättvisligen borde bliva det för Vadstena bestämda

ersättningsbeloppet. Här är att märka, att då två så litet givande är som

åren 1900 och 1901 medräknas i 10-årsperioden, inkomsterna för de två åren 1910

och 1911 rättvisligen också böra ingå i beräkningen. Ifall ett ersättningsbelopp av

kronor 11,855 tillerkändes staden plus det av kommittén beräknade tillägget under

övergångstiden 1905—1920, så skulle stadsfullmäktige kunna även i denna del biträda

kommitténs förslag, men mot förslaget om blott 7,279 kronor anse sig stadsfullmäktige

berättigade och skyldiga att allvarligen protestera.

Stadsfullmäktige i Skänninge. Då förutom den skuldbörda staden redan åtagit

sig, uppgående i runt tal till 250,000 kronor, ytterligare lån för angelägna ändamål

inom närmaste tiden måste upptagas utan att motsvarande inkomstökning är att

förvänta och samhällets nuvarande inkomster alltså icke kunna i nämnvärd mån

minskas utan att samhällets ställning såsom stadssamhälle äventyras, så är vad

Skänninge samhälle beträffar eu sådan ändring som den av kommittén ifrågasatta

möjlig endast under den förutsättning, att den ifrågasatta statsersättningen kommer

att utgå med samma årliga belopp som medelinkomstbeloppet för den ifrågavarande

rörelsen under 5-årsperioden 1910—1914.

Stadsfullmäktige i Eksjö hemställa, att den till städerna utgående ersättningen

vad Eksjö stad vidkommer så nära som möjligt anpassas efter vad staden hittills

åtnjutit, då givet är, att staden vid åtagande av sina ekonomiska förbindelser och

ordnande av övriga angelägenheter räknat med fortsatt oförminskad inkomst från

brännvinsmedlen. Vid beräkning av ersättningsbeloppet synes, såsom ock en del

städers fullmäktige påpekat, att den 5-årsperiod, som närmast kommer att föregå

det år, då frågan avgöres, bör läggas till grund.

Stadsfullmäktige i Växjö, som anse sig böra betrakta den föreliggande frågan

huvudsakligen från kommunalekonomisk synpunkt, uttala till en början såsom sin

mening, att det säkerligen skulle lända kommunerna till icke ringa gagn, därest

deras ekonomi kunde frigöras från det direkta beroende av brännvinsförsäljningen,

som _ för närvarande förefinnes. Särskilt med avseende fästat å de omfattande förändringar

på nykterhetslagstiftningens område, som torde vara att under den närmaste

tiden motse, uppstår i all synnerhet för städerna ifråga om deras inkomster av

nämnda försäljning ett osäkerhetstillstånd, som måste för deras ekonomi bliva så

mycket betänkligare, som nämnda kommuner blivit av dessa inkomster i hög grad

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

beroende. Kommittén har emellertid ansett, att en indragning till statsverket av

brännvinsförsäljningsmedlen icke är möjlig utan att vederlag härför lämnas och har

fördenskull framställt ett förslag i berörda hänseende, varemot stadsfullmäktige icke

i princip ha något att erinra. Tydligt är dock, att därest vederlaget skall kunna

anses vara för kommunerna antagligt, detsamma måste vara så avpassat, att deras

ekonomiska bärkraft icke väsentligen rubbas.

Efter att ha framlagt vissa beräkningar rörande de verkningar, som förslaget

skulle ha på Växjö stads ekonomi, anföra stadsfullmäktige, att ehuru ett genomförande

av förslaget skulle komma att bliva ganska kännbart för staden i ekonomiskt

avseende, så synes det stadsfullmäktige med hänsyn till de fördelar, som förslaget i

andra hänseenden otvivelaktigt måste anses innebära, som om staden saknade fullgiltig

anledning att motsätta sig detsamma. Dock torde det kunna ifrågasättas, om

det icke vore skäligt att i stället för det av kommittén tagna medeltalet under en

så lång tid som 10 år såsom utgångspunkt för vederlaget för stadsandelen lades en

kortare period eller de fem år, som ligga närmast före det år, då de föreslagna

stadgandena äro avsedda att träda i kraft, särskilt som städerna vid utförande av

nya företag och vid åtagande av nya ekonomiska förbindelser räknat med fortsatt

åtnjutande av dem enligt 1905 års brännvinsförsäljningsförordning tillförsäkrade

större inkomst. Slutligen uttala stadsfullmäktige sin anslutning till kommitténs

mening, att ersättningen till en statskommun bör utgå oavsett om bräimvinsförsäljning

inom densamma äger rum eller ej.

Stadsfullmäktige i Kalmar ha icke något att erinra mot det i förslaget framställda

sättet för brännvinsmedlens fördelning, men stadsfullmäktige kunna icke

biträda förslaget till förordning angående ersättning till städer m. fl., då staden

Kalmar enligt denna förordning icke skulle erhålla iner än cirka 53,000 kronor,

under det att stadens inkomster från år 1908 av brännvinsmedlen utgjort i

medeltal cirka 108,000 kronor årligen. En så stor nedgång i stadens inkomster

skulle i alltför hög grad inverka på dess ekonomi, i synnerhet som staden iklätt

sig stora och dryga förbindelser i viss förhoppning om att dessa medel icke i så

avsevärd mån skulle minskas. Stadsfullmäktige påyrka därför, att om och när de

föreslagna lagarna stiftas, Kalmar stad måtte tilldelas en årlig ersättning, icke

understigande dess nuvarande inkomster av brännvinsförsäljningsmedlen.

Stadsfullmäktige i Västervik framhålla till en början, i vilken olika grad städerna

och köpingarna äro ekonomiskt beroende av brännvinsmedlen. Även om man

med varandra jämför kommunernas medelinkomster per år under den av kommittén

angivna 10-årspei’ioden visa sig stora olikheter. Av de kommittébetänkandet bifogade

tabeller framgår, att det ingalunda är de större städerna, som ha de relativt största

inkomsterna av brännvinsmedlen. Det kan dock icke förnekas, att de kostnader,

som brännvinsförsäljningen drager med sig, äro, även relativt, större för de större

städerna än för de mindre. Det synes då som om vid indragning till staten av

kommunernas brännvinsmedel och bestämmande av ersättningen för härigenom förlorade

inkomster behörig hänsyn bör tagas till nu nämnda förhållande, så att ersättningen

blir större i den mån brännvinsförsäljningen kan anses medföra större utgifter

för kommunen. Så skedde också i viss mån vid 1905 års riksdag, då en del av

brännvinsmedlen indrogs till staten och ersättningen bestämdes skola utgå till

kommunerna i förhållande till folkmängden. Det kan clå tyckas ligga närmast till

hands att fortgå på den en gång inslagna vägen och vid indragning av de 29 procenten

av brännvinsmedlen, vilka efter 1905 års reduktion ännu tillfalla resp.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

kommuner, bli efter folkmängden fördelade men endast på de kommuner, som genom

deras indragning skulle mista inkomster. Att en sådan indragning dock endast kan

ske successivt under en längre följd av år synes stadsfullmäktige uppenbart. Kommittén

har emellertid föreslagit indragning på en gång från och med år 1914 av de

29 procenten och framlagt en annan grund för beräkning av den ersättning, som

den anser böra utgå till kommunerna för deras därigenom mistade inkomster.

Svårligen skulle väl också om kommunernas hela andelar av brännvinsmedlen på en

gång indragits ersättningen kunna bestämmas helt och hållet i förhållande till folkmängden,

då ett sådant förfarande skulle medföra alltför stora och plötsliga rubbningar

i en del kommuners ekonomi. Emot de av kommittén verkställda beräkningarna

erinra stadsfullmäktige, att den 1 O-årsperiod, för vilken medeltalet beräknats, bör

ligga så nära som möjligt det år, från och med vilket ersättningen kommer att

utgå. Då detta år enligt kommitténs förslag är 1915 bör således icke såsom kommittén

föreslagit 1 O-årsperioden 1900/01—1910 utan perioden 1903/04—1914, eller om

resultatet av sistnämnda års rörelse icke blir så tidigt känt, att det kan tagas i

beräkning, perioden 1902/03—1913. Stadsfullmäktige framhålla till slut önskvärdheten

därav, att den till kommunerna utgående ersättningen för mistade brännvinsmedel

icke till sitt belopp för all framtid fixeras. De förhållande, av vilka ersättningsbeloppen

för de olika kommunerna böra betingas, kunna nämligen under en

följd av år så förändras, att ersättningsbeloppen för att fortfarande kunna anses

med billighet och rättvisa överensstämmande böra underkastas en omreglering.

Stadsfullmäktige i Borgholm, som i huvudsak gilla kommittémajoritetens förslag,

vilket synes vara ett försiktigt steg i rätt riktning, ha blott i följande detalj

en avvikande mening.

Då enligt bil. 8 i kommitténs betänkande det 10-åriga nettovinstmedeltalet,

efter vilket städernas direkta andel i brännvinsförsäljningsmedlen skulle beräknas,

såväl för Borgholm som för de allra flesta andra städer är betydligt mindre än

nettovinsten år 1910, och då Borgholm såväl som säkerligen övriga städer vid

ordnandet av sin ekonomi räknat med en fortsatt inkomst av sagda medel, icke

understigande den som erhållits de allra senaste åren, skulle, om kommitténs förslag

hleve lag, Borgholms såväl som de flesta övriga städers ställning betänkligt

försämras, varför stadsfullmäktige anse, att rättvisligen spritvarubolagens nettovinst

år 1910 eller ock ett medeltal av nettovinsten 1910 — 1914 bör läggas till grund

för bestämmande av städernas ifrågavarande andel, en tanke, som icke heller varit

främmande för kommittén.

I detta sammanhang anse sig stadsfullmäktige även böra påpeka, att principen

det 10-åriga medeltalet av kommittén icke konsekvent fullföljts utan frångåtts vid

bestämmande dels av anslaget till befrämjande av nykterhet och motarbetande av

dryckenskapens följder, dels av de medel, som skulle få användas för statsregleringen.

Stadsfullmäktige i Visby ha ingenting att erinra mot indragningen av brännvinsförsäljningsmedlen

till statsverket, för så vitt staten lämnar kommunerna ersättning

för de inkomster, som de därigenom förlora. Vad Visby beträffar anse emellertid

stadsfullmäktige, att den ersättning, som Visby efter kommitténs förslag skulle

erhålla, är för låg för att kunna anses såsom underlag för den inkomst staden haft

av brännvinsmedlen, och stadsfullmäktige påvisa, att därest icke inkomsten av

brännvinsförsäljningen hade kunnat påräknas för de senast förflutna åren hade

utdebiteringen måst rätt avsevärt höjas. Stadsfullmäktige uppgiva, att i Visby

förestå stora utgifter, som dels redan beslutats, dels hänföra sig till krav, som i

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

längden icke kunna undanskjutas, och stadsfullmäktige erinra om redan beslutade

utgifter för hamnbyggnader, varmvattenbadhuset, renhållningsverket och stadsplanens

genomförande. Det är sålunda betydande belopp, som för de närmaste åren skulle

komma att erfordras, och då Yisby stads skuld för närvarande är omkring kronor

1,600,000, så inses lätt, att en reduktion i stadens inkomster enligt kommitterades

förslag skulle väsentligen rubba stadens ekonomi, i all synnerhet som där icke förefinnas

de utvecklingsmöjligheter som i många andra städer.

Kommitterade ha stött sina beräkningar angående ersättningen på en tidsperiod,

under vars första hälft stadens inkomster av brännvinsmedlen varit betydligt

mindre än under den senare hälften, men som nu gällande föreskrifter rörande

medlens fördelning utgå från 1905 års förordning, vilken tillämpas från den 1 oktober

1907, borde beräkningen ha omfattat endast tiden från och med år 1908. Yisby

stadsfullmäktige uttala därför för sin del, att därest Kungl. Maj:t och Riksdagen

besluta brännvinsmedlens indragning till statsverket, staden Yisby må tillerkännas

en ersättning, som motsvarar den inkomst, som staden under de senaste fem åren

i medeltal åtnjutit av brännvinsmedlen.

Stadsfullmäktige i Karlskrona anföra, att då förslaget avsåg att reglera framtida

förhållanden det svårligen kunde vara med rättvisa överensstämmande att vid

beräkningen av vederlaget för stadsandelen av brännvinsmedlen gå så långt tillbaka

i tiden som till år 1900/1901, varför fullmäktige påyrka, att vid beräknande

av sagda vederlag må läggas till grund en tidsperiod av högst fem år närmast före

det, då de nya stadgandena skola träda i kraft, samt att den av kommittén föreslagna

andelsprocenten, 29/loa, måtte avsevärt höjas, så att stadens beräknade inkomster

på brännvinshandeln icke måtte avsevärt minskas, vilket skulle bliva en följd, ifall

den föreslagna låga procenträkningen lades till grund.

Stadsfullmäktige i Ronneby, som ansett sig ha att taga kommitterades förslag

under omprövning endast i vad det berör stadskommunerna, finna sig kunna på de

skäl kommitterade anfört i huvudsak ansluta sig till kommitterades förslag, dock

med undantag av det sätt, varpå kommitterade beräknat den ersättning för förlorade

brännvinsmedel, som skulle komma att tillfalla Ronneby stad. Under större

delen av perioden 1901—1910 innehades brännvinsförsäljningsrättighet i Ronneby

förutom av det i författningsenlig ordning bildade bolaget jämväl av enskild person,

med den inverkan på det redovisade vinstbeloppet, att medeltalet under 10-årsperioden

utgjorde 48,700 kronor, under det att för de 4 år, som förflutit efter indragningen

av den enskilda rättigheten, medeltalet uppgår till 81,600 kronor. Skillnaden

mellan dessa medeltal visar med all tydlighet, var den verkliga mätaren på den

verkliga brännvinsförsäljningen i Ronneby under 10-årsperioden är att finna. Den

omständigheten, att enskild spritförsäljningsrätt i Ronneby funnits, skulle således

medföra icke allenast att stadens andel i det verkliga försäljningsbeloppet blivit alla

dessa år långt mindre än som motsvarar den andel andra stadssamhällen, där sådana

rättigheter icke funnits, under tiden ha åtnjutit, utan därtill skulle Ronneby stad

för all framtid berövas den andel i verkliga vinstbeloppet, som nu tillerkännes andra

stadssamhällen. Detta torde icke vara med lagstiftningen avsett, varför rättelse

härutinnan synes böra vidtagas.

Under den uttryckliga förutsättning, att det ersättningsbelopp, som tillkommer

Ronneby stad, beräknas på grund av de brännvinsförsäljningsmedel, som influtit efter

1 oktober 1907, då den förut här utövade enskilda spritförsäljningsrättigheten indrogs,

förklara sig stadsfullmäktige icke ha något att erinra mot det av kommitté
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

rade framlagda lagförslaget. Enligt stadsfullmäktiges förmenande ger kommitténs

eget betänkande ett mycket gott stöd åt ett sådant beräkningssätt; å sid. 115 föreslå

nämligen kommitterade, att vid medeltalsberäkningen för de städer och köpingar,

som icke haft försäljningsbolag alla dessa år, medeltalet beräknas å det antal år

bolag där funnits. Det blir då i full överensstämmelse härmed, om för Ronneby

stad medeltalet beräknas allenast å det antal år bolag med ensam försäljningsrätt

där funnits.

Stadsfullmäktige i Kristianstad anse den av kommittén uttalade åsikten

beträffande kommunernas frigörande från beroendet av rusdrycksmedlen äga fog.

»Både sociala och ekonomiska skäl lära tala för ett fullkomligt frigörande av städernas

ekonomi från brännvinshandeln. Den synnerliga betydelse för städernas budget, som

inkomsten från denna handel vunnit, bjuder emellertid, att den största hänsyn tages

till städernas rätt. Kommittén har jämväl i princip kraftigt hävdat denna synpunkt,

i det att kommittén uttalat, att det måste vara angeläget tillse, att icke sådana åtgärder

vidtagas varigenom den ekonomiska bärkraften inom städerna skulle väsentligen

rubbas, något som onekligen skulle bliva fallet, därest försäljningsmedlen indrogos

till statsverket utan att ersättning beredes städerna för vad de därigenom komma att

förlora, samt att någon tvekan icke borde råda därom, att vid en indragning till

statsverket av brännvinsmedlen kommuner, som hittills åtnjutit dessa medel, erhölle

en ersättning, som syntes böra så nära som möjligt anpassas efter vad de hittills

uppburit. Kommitténs sålunda med största tydlighet uttalade principiella uppfattning

har emellertid i avsevärd grad åsidosatts i det av kommittén uppgjorda förslag till

författning i ämnet. Vid uppgörandet av detta förslag ha två former av ersättning

kommit i beaktande, antingen ett direkt statsanslag eller ock statens övertagande

av eu viss kommunal utgift. — — — Emot principen av kontant vederlag torde

intet vara att invända. Men då kommittén skolat tillämpa denna princip synes

kommittén hava lagt åsido sin tidigare uttalade grundsats, att ersättningen skulle

så nära som möjligt anpassas efter vad städerna hittills uppburit. Den ersättning,

som efter kommitténs beräkningsgrund skulle tillgodokomma Kristianstad, står ej till

beloppet ''särdeles nära’ stadens hittillsvarande inkomst av brännvinsmedlen.» Den

föreslagna ersättningen, med bortseende från tillägget under övergångsåren, understiger

nämligen inkomsten för år 1911 av dessa medel med icke mindre än 62,937:78,

och stadsfullmäktige finna det anmärkningsvärt, att kommittén kunnat från utgångspunkten

av städernas bibehållande vid nuvarande rätt sluta med ett förslag, som

för Kristianstads del skulle beröva staden 3/r> av dess ifrågavarande inkomst. »Då

kommittén vid beräkningen utgått från stadsandelens kvot enligt nu gällande stadgar,

borde rimligtvis ha beaktats, att denna fastställts i samband med vissa bestämmelser,

som varit ägnade att med nödvändighet öka städernas brännvinshandel och sålunda

även beloppet av stadsandelen. Skulle vid medeltalets uträknande jämväl åren 1901—

1907 komma i beaktande, torde för dessa år böra beräknas det under desamma

verkligt tillämpade andelstalet, som för Kristianstad varit 6/10, men då nu andelstalet

beräknats efter den från och med den 1 oktober 1907 gällande lagstiftningen

har enligt fullmäktiges åsikt allenast tidrymden därefter bort tagas i räkning.» I

varje fall synes det fullmäktige att vid ersättningens fastställande icke må tagas i

betraktande längre tidsrymd än senaste 5-årsperiod, vilken rätteligen torde böra

hänföra sig till tidpunkten för förändrad lagstiftnings ikraftträdande, varigenom

även åren efter 1910 komma att medräknas.

Stadsfullmäktige i Simrishamn erinra därom, att stadens inkomster av brännvins
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

försäljningsmediet! under år 1911 uppgått till cirka 23,000 kronor och att med tämligen

stor säkerhet stadens inkomst av samma medel innevarande år kan beräknas uppgå

till liknande belopp. Dessa årsinkomster överstiga betydligt de inkomstbelopp, efter

vilka kommittén beräknat den Simrishamn föreslagna framtida ersättningen för indragna

brännvinsförsäljningsmedel. Orsaken därtill ligger icke däruti, att spritkonsumtionen

inom samhället eller den omgivande trakten under dessa år ökats, utan däri, att de

förut befintliga brännvinsförsäljningsställena på den kringliggande landsbygden, vilka

för helt kort tid sedan uppgingo till ett antal av 6 å 7 i stadens nära omgivning,

nu alla indragits. Stadens inkomster av brännvinsförsäljningsmedlen uppgingo 1911 till

20 procent av stadens samtliga inkomster och till 40 procent, av kommunalskatten.

Av detta framgår efter stadsfullmäktiges åsikt otvetydigt, i huru hög grad staden

Simrishamn i likhet antagligen med de flesta stadssamhällen i riket, åtminstone de

mindre, skulle komma att bli finansiellt lidande i den händelse det av kommitterade

uppgjorda förslaget skulle bli lag, och detta utan att nykterheten inom samhället

eller i den omgivande trakten i någon nämnvärd mån genom förslagets genomförande

synes komma att främjas. Stadens utgifter komma säkerligen icke att i framtiden

minskas, tvärtom visa de här som annorstädes tendens till stadig ökning. Den

stora luckan i stadens inkomster, som uppstode genom den föreslagna indragningen,

måste fyllas, och helt säkert bleve i huvudsak ingen annan utväg därtill än genom

ett motsvarande ökande av kommunalskatten, vilken ökning skulle om siffrorna för

1911 tagas till utgångspunkt uppgå till 28 procent. Det är tydligt att på detta sätt

ökade skatter icke komma att utöva lockelse till inflyttning till staden. Tvärtom

torde det vara att befara, att redan här bosatta personer genom så väsentligt ökade

skatter komme att frestas utflytta från staden till den omgivande landsbygden.

Under de sista 10 åren har staden Simrishamn nedlagt stora kostnader på

en mängd kommunala nyanläggningar, och det är uppenbart, att staden vid beslutandet

av dessa nyanläggningar gjort beräkning på att dessa inkomster icke plötsligt

skulle lida en betydlig minskning, åtminstone icke genom ett ingripande från

statens sida. Särskilt har staden icke gärna kunnat tänka sig, att den så snart

skulle bliva berövad en så betydlig del av inkomsterna genom brännvinsförsäljningsmedlen,

då fördelningen av dessa helt nyligen blivit ordnad genom förordning av 1905.

Stadsfullmäktige anse sig tvärtom ha haft all rätt att vid beslutandet av de

ovan nämnda kostsamma anläggningarna beräkna en stadigt fortskridande inkomst

av dessa medel, dels då det tydligt framgått, att meningen var att helt borttaga

brännvinsförsäljningsställena i mindre orter på landsbygden och förlägga denna

handel i huvudsak till städerna, dels då stadens inkomster under de första åren av

dervarande spritbolags existens varit oproportionerligt små i förhållande till andra

likstora städers inkomst av samma medel och den staden omgivande rika och tätt

bebyggda landsorten. För att åstadkomma de ovan anförda nyanläggningarna har

staden måst i hög grad öka sin gäld och åtagit sig stora årliga utbetalningar i

amortering och ränta, vilka måste fullgöras.

Icke minst i betraktande av denna omständighet synes det stadsfullmäktige,

som om kommitténs förslag till indragning av inkomsterna av brännvinsmedlen vore

alltför omstörtande för de mindre städernas och icke minst för denna stads ekonomi.

Om en avskrivning av städernas inkomster av brännvinsmedlen över huvud taget

skall anses nyttig och nödvändig, anse stadsfullmäktige det vara välbetänkt, att

denna avskrivning företages mera successivt och mindre brådstörtat. Med åren

sjunka, om ock sakta, stadens utgifter till amorteringar och räntor av den redan

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. Bilaga. 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

kontraherade skulden; om minskningen av stadens inkomster genom brännvinsmedlen

ävenledes sakta minskades skulle denna samtidiga minskning i både utgifter och

inkomster i någon mån utjämna varandra och inkomstminskningen bliva mindre

kännbar, även om den genomfördes ända till den punkt, som av reservanterna hrr

Ekman m. fl. föreslagits.

Stadsfullmäktige tillåta sig därför föreslå, dels att avskrivningen måtte ske

mindre brådstörtat än vad kommittén föreslår, dels ock att under alla förhållanden

utgångspunkten för den föreslagna årliga ersättningen till staden måtte beräknas

efter inkomsterna de 2 å 3 sista åren, innan bestämmelserna i det föreslagna syftet

kunna bliva antagna.

Stadsfullmäktige i Ängelholm göra den meningen gällande, att den till städerna

utgående ersättningen är knapphändigt tilltagen och jävar kommitterades egen åsikt,

att ersättningen bör sättas i så nära överensstämmelse som möjligt med de inkomstbelopp,

som ersättningen avser, ty den tillför icke staden tillnärmelsevis den inkomst,

som kommer den till godo under nuvarande förhållanden och med vilken fullmäktige

räknat, då de iklätt staden förbindelser. För att icke till skada för stadens ekonomi

dessa beräknade inkomster alltför mycket skulle sjunka, bör vid uträkningen

av ersättningen för stadens andelar läggas till grund en 5-årsperiod, som slutar det

år, då den nya förordningen träder i kraft.

Stadsfullmäktige i Malmö, som på den föreliggande frågan icke anlagt någon

annan synpunkt än den rent kommunalekonomiska, tillkännage sig dela kommitterades

åsikt, att det bör vara kommunerna till stor båtnad, därest deras ekonomi

kunde bliva befriad från beroendet av inkomsten av brännvinsförsäljningen. »De

avgifter, som upptagas vid brännvinsförsäljningen, äro till sin natur av beskaffenhet att

föga lämpa sig till kommunala inkomstkällor. Efter nuvarande beskattningsprinciper

synes det mera riktigt, att demia bevillning får bliva uteslutande statsskatt. Att

kommunerna blivit i så hög grad delaktiga i densamma är orsakad av de historiska

förhållandena. Särskilt i betraktande av nykterhetsfrågans nuvarande läge inom vårt

lands politik samt yle ganska vissa utsikterna att skarpa strider och jämväl omfattande

reformer på förevarande område komma att äga rum inom den närmaste

tiden, torde det få anses synnerligen lämpligt, att kommunernas ekonomi blir frigjord

från beroendet av dessa i så hög grad omtvistade lagstiftningsfrågor. Eftersom

kommunerna icke kunna för sina finanser undvara de inkomster, som tillflyta dem

av brännvinsförsäljningen, är det nämligen oundvikligt, att en ständig oro och osäkerhet

inom kommunernas ekonomiska liv måste giva sig tillkänna, så länge kommunerna

äro direkt beroende av en lagstiftning, vilken under de senaste åren rört sig

och under den närmaste framtiden fortfarande torde komma att röra sig i häftiga vågor.»

Stadsfullmäktige äro sålunda med kommitterade ense om, att det för kommunerna

bör vara en fördel att få mot rättvist och lämpligt avvägt vederlag avstå

från de till dem enligt gällande lagstiftning inflytande brännvinsförsäljningsmedlen,

och anse stadsfullmäktige jämväl, att de förslag till vederlag, som av kommitterade

framlagts, äro i princip ganska tilltalande. Kommitterade framhålla med rätta att

det skulle varit bäst om vederlaget i dess helhet kunnat utgå på det sätt, att staten

övertoge vissa kommunerna åliggande utgifter men att ett dylikt övertagande näppeligen

för närvarande låter sig fullständigt genomföras. Emellertid torde den av kommitterade

föreslagna anordningen rörande städernas vederlag för indragna brännvinsförsäljningsmedel

böra anses som i viss grad provisorisk i avbidan på att förhållandena

bliva sådana, att kommunerna kunna till staten mot avståendet av brännvinsmedels
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

ersättningen överlåta bestridandet av någon mera betydande utgift, som för närvarande

belastar kommunerna men lämpligare bör övertagas av staten. För städernas

del torde det härvid särskilt böra ihågkommas, att processlagstiftningen för närvarande

är under omarbetande och att det näppeligen kan betvivlas, att enligt det förslag

till domstolarnes organisation, som kommer att framläggas, de av städerna

valda domarne komma att utbytas mot statsämbetsmän. I dylikt sammanhang kan

det ju tänkas, att en uppgörelse mellan städerna och kronan angående brännvinsmedelsersättningen

kunde ske. Därest denna syn lägges på vederlagsfrågan torde

den av hr Ekman och hans medreservanter uttalade mening om olämpligheten av

att statens bidrag skulle i evärdlig tid utgå till kommunerna få anses ha väsentligt

förlorat sin betydelse. Villkoret för att förslaget skall för kommunerna anses acceptabelt

är, att den ersättning kommunerna, enligt detsamma ha att förvänta står i

sådant förhållande till kommunernas nuvarande inkomster av brännvinsmedlen, att

genom förslagets realiserande kommunernas ekonomi icke blir svårt lidande. »A andra

sidan må det dock medgivas, att den trygga ställning kommunerna enligt förslaget

skulle i förevarande avseende erhålla i jämförelse med det nuvararande förhållandet,

val kan vara värt en ekonomisk uppoffring av icke alldeles oväsentlig storlek.

Även bör den synpunkten icke lämnas obeaktad, att det synes skäligt, att kommunerna

icke böra genom att ställa alltför stora pretentioner på statsverket över hövan

försvåra statens bemödanden att på detta område frigöra sin lagstiftande myndighet

från nödvändigheten att alltjämt uppmärksamma vid sidan liggande intressen». Med

hänsyn till verkställda beräkningar huru de av kommitterade föreslagna bestämmelserna

komma att inverka på Malmö stads ekonomi anse stadsfullmäktige, att för

Malmö stads del näppeligen finnes anledning att opponera mot kommitterades förslag

till ersättning för kommunandelen och landstingens andelar av brännvinsmedlen,

men att däremot det vederlag, som erbjudes för stadsandelen, är något för snävt

beräknat för att staden skall kunna känna sig tillfreds. Orsaken till den betydande

skillnaden mellan vad staden nu åtnjuter och vad som erbjudes i stället ligger däri, att

kommitterade uträknat vederlaget efter medeltalet under en så lång period som 10

år. Städerna och icke minst Malmö ha under de senare åren så snabbt utvecklats

och tillväxt, att det svårligen kan vara med rättvisa överensstämmande, att vid

beräkningar, som avse att reglera framtida förhållanden gå så långt tillbaka i

tiden som här skett. Förhållandena i Malmö för 10 år sedan, icke minst de ekonomiska,

äro vitt skilda från de nuvarande. Exempelvis erinras, att under 10-årsperioden

antalet bevillningskronor i det närmaste fördubblats, och att stadsandelen

av brännvinsmedlen i Malmö under dessa 10 år stigit högst betydligt. Det kan

därför aldrig vara fullt riktigt att vid beräknande av vederlaget för densamma

lägga till grund ett från de gångna åren hämtat medeltal, och föreslå stadsfullmäktige,

att vid beräknandet av vederlaget lägges till grund en tidsperiod av högst 5

år närmast före det, då de nya stadgandena skola träda i kraft.

Stadsfullmäktige i Hälsingborg ha i huvudsak icke något att erinra mot kommitténs

förslag, under den förutsättning att vid beräknandet av stadsandelen av

brännvinsmedlen må läggas till grund en tidsperiod av högst 5 år närmast före det,

då de nya stadgandena träda i kraft.

Stadsfullmäktige i Eslöv ha icke något att invända mot de allmänna synpunkterna

i kommitterades förslag till kommunernas frigörande från ekonomiskt beroende

av rusdrycksmedlen i annan mån än att det föreslagna vederlaget för stadsandelen

synes vara för snävt beräknat. För att stadens ekonomi icke skall bliva

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

alltför lidande bör vid beräknandet av vederlag för stadsandelen av brännvinsmedlen

läggas till grund en tidsperiod av högst 5 år närmast före det, då de nya stadgadena

skola träda i kraft.

Stadsfullmäktige i Laholm ha intet att erinra mot kommitterades förslag, att

bränn vinsm edl eu indragas till statsverket men vilja framhålla, att då kommitterade

ansett vederlaget böra så nära som möjligt avpassas efter vad kommunerna förut

uppburit, bör såsom ersättningsgrund läggas medeltalet för inkomsterna under 5-årsperioden

1907—1911.

Stadsfullmäktige i Falkenberg anse, att till grund för de olika institutionernas

ersättningsbelopp icke bör läggas det 10-åriga medeltalet för åren 1901—1910, enär

vissa lagändringar angående fördelningen under denna tid ägt rum, utan anse, att

medeltalet för åren 1907—1911 bör läggas till grund för beräkningen.

Stadsfullmäktige i Förberg. »Då kommunerna för sin ekonomi äro synnerligen

beroende utav de inkomster, som härflyta från rusdryckshanteringen, samt numer

starka krav på åtgärder för minskning av rusdryckernas användande i vårt land

göra sig gällande och en därav följande nedgång i rusdrycksmedlen med fog kan

förutses, är det välbetänkt att göra kommunerna oberoende av denna inkomstkälla

och i stället giva dem en kompensation, som ej är underkastad fluktuationer allt

efter försäljningen av rusdrycker i resp. kommuner och län. Men å andra

sidan bör också tillses, att icke kommunerna härigenom åsamkas ekonomiska förluster,

som kunna vara svåra att bära, sedan förvaltningen för åratal framåt utstakats

med bibehållande av den inkomstpost, som härflyter från rusdrycksmedlen,

och som varit av ganska stabil natur. Skillnaden mellan den nuvarande inkomsten

och kompensationen bör icke göras så stor, helst med hänsyn till erfarenheter av

föga minskad total rusdrycksförsäljning i landet, där så kallat lokalt veto förekommer,

samt då frågan om allmänt rusdrycksförbud i vårt land dock måste anses föga

aktuell bland det störa flertalet av landets befolkning. Även om lokalt veto skulle

införas, vore ju dock ej därmed givet, att kommunerna i allmänhet komme att begagna

sig av sin rätt att förbjuda rusdryckshanteringen inom resp. kommuner, och för

de samhällen, där allt fortfarande förhållandena förblevo oförändrade, vore ju faran

för mistande av andel i rusdrycksmedlen ännu mera avlägsen. Den lindring i kommunernas

utgifter till undervisningsväsendet, som kommitterades betänkande föreslår,

kommer visserligen att verka eu ganska avsevärd nedsättning i kommunernas utgifter,

men allt fortfarande kvarstår dock för kommunerna att utfylla lärarnes löner

utöver statens begynnelselön till de belopp, som i varje kommun bestämmas. Denna

kommunerna åliggande lönefyllnad, som helt visst blir större för varje år, uppgår

väl ofta för varje lärare till belopp nästan lika stort som hela statsbidraget. Dock

skulle ju, om kommitterades förslag göres till lag, en avsevärd lättnad vinnas för

kommunerna.» Vad beträffar det kontanta ersättningsbeloppet för städerna återigen

»blir nog, åtminstone vad staden Varberg vidkommer, skillnaden mellan nuvarande inkomsterna

och den blivande totalkompensationen i ögonen fallande». Det årliga ersättningsbeloppet

har erhållits såsom medeltal av de 10 sista årens inkomster av rusdrycksmedlen,

men härvid är att märka, att under försäljningsåret 1900/01 staden

Varberg på grund av verkställande direktörens i spritförsäljningsbolaget förskingring

av försäljningsårets så gott som hela vinst, uppgående till omkring 70,000 kronor,

icke fick mera än 3,825 kronor i brännvinsförsäljningsmedel, ett förhållande, som

förrycker hela beräkningen av det verkliga medeltalet för de 10 sista åren. Att

beräkna ersättningsbeloppet efter medeltalet under en hel 10-årsperiod måste också

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

i flera avseenden giva för städerna oskäligt ogynnsamt resultat. Stadsfullmäktige

yrka därför såsom rättvisast, att det direkta ersättningsbeloppet fastställes genom

beräkning av medeltalet för de influtna brännvinsförsäljningsmedlen under en tidsperiod

av de 3 eller 4 senaste åren före en blivande lags trädande i kraft.

Stadsfullmäktige i Kungsbacka inlägga en kraftig gensaga mot det förslag,

som väckts av några av kommitténs ledamöter, att städerna skulle så småningom

berövas varje andel av brännvinsförsäljningsmedlen. För staden Kungsbackas vidkommande

skulle ett dylikt sätt att ordna saken vålla en mycket betänklig rubbning

i stadens ekonomi, och samhället torde därefter näppeligen ha tillräcklig ekonomisk

bärkraft för vidare utveckling och framåtskridande. Under alla förhållanden

borde väl ett dylikt beslut föregås av en fullständig utredning i vad män staten

skulle anses skyldig att övertaga sådana utgifter, som nu åligga städerna, men vilka

kunna vara av den beskaffenhet, att de rätteligen böra bäras av staten.

Stadsfullmäktige anse det vara mera rättvist, att vid beräkning av den ersättning,

som enligt förslaget skall utgå, hänsyn tages till endast de fem senast

förflutna åren och de brännvinsförsäljningsmedel, som därunder influtit.

Stadsfullmäktige i Alingsås beteckna — i anslutning till en av borgmästare

Munck av Rosenschöld i Landskrona verkställd kritik — den av rusdrycksmedelskommittén

föreslagna grunden för fördelningen av de städerna tillkommande andelarna

av brännvinsmedlen såsom ''en irrationell lösning, som aldrig kan äga bestånd en

längre tid''. Kommittén har tydligen avsett att så litet som möjligt rubba den år 1905

åstadkomna regleringen men synes ha förbisett, att denna reglering verkade synnerligen

ojämnt, eller kanske rättare ansett, att ojämnheten i fråga om inkomsten av

rusdrycksmedlen vore ett ofrånkomligt faktum, som måste allt framgent fortfara,

även sedan staten helt fått hand om brännvinsmedlen. Variationerna i detta avseende

äro mycket stora, och omständigheter, över vilka samhällena alls icke kunnat råda,

ha ofta nog bidragit till dessa förhållanden. Att vilja för all framtid lägga sådana

siffror till grund för fördelningen kan icke vara rätt eller klokt. Man hade otvivelaktigt

att efter en sådan anordning vänta nya strider mot ''uppenbara orättvisor’, och

då. det icke vore troligt, att lösningen av stridsfrågan kom att gå i riktning av

höjning av andelarna för de vanlottade samhällena utan i stället skulle medföra en

reduktion till statsverkets förmån av de relativt oskäligt höga vederlagen, skulle en

reform enligt kommitterades förslag ställa de nu gynnade samhällena inför samma

tillstånd av ekonomisk otrygghet, som det ju är reformens mening att undanrödja.

Stadsfullmäktige finna, att det i borgmästare Munck av Rosenschölds förslag att

liksom för landsbygden även för städerna fördelningen efter folkmängd i längden

bleve det rättvisaste, ligger ett uppslag till en rättvisare och bättre lösning än den

i kommittébetänkandet föreslagna. Stadsfullmäktige anse sig icke för Alingsås del

ha skäl att motsätta sig en lösning i denna riktning, enär den skulle bliva för staden

förmånligare än enligt rusdrycksmedelskommitténs förslag.

Det vederlag, som bjudes staden enligt kommitténs förslag, motsvarar långt

ifrån dess nuvarande inkomst av brännvinsbolaget. Trots den fallande procenten

har inkomsten varit i stigande. Med kommitténs förslag torde det vara självklart,

att staden får vidkännas ökad kommunalskatt. Visserligen torde i den mån reformen,

såsom avsett är, leder till stävjande av alkoholmissbruket besparingar kunna vinnas

i kostnaderna för fattigvård, sjukvård och eventuellt även polisväsen, men det torde

vara ovisst, om dessa besparingar för Alingsås komma att motsvara den minskning

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

i inkomsten, som förslaget bebådar. Besparingarna torde åtminstone under den närmaste

tiden icke kuima bli av synnerligen stor betydelse.

Det vederlag, som bjudes Alingsås stad, synes därför enbart ekonomiskt

betraktat vara föga lockande. Från vissa andra synpunkter sett ställer sig emellertid

denna viktiga fråga väsentligt annorlunda. Man måste nämligen medgiva, att

den av starka restriktioner i framtiden föranledda minskningen i vinsten av rusdryckshanteringen

lätt kan medföra, att stadskommunerna ställas inför nödvändigheten att

med hänsyn härtill ordna sin ekonomi. I alla händelser torde den inkomst, som eu

stad har av brännvinshandeln, få betraktas såsom till sin storlek osäker, enär den

helt visst allt framgent kommer att bliva utsatt för kringskärningsförsök. Denna

omständighet är i och för sig tillräcklig för att bestämma stadsfullmäktige att

acceptera en utväg att få ett garanterat vederlag, även om det skulle understiga

den under nuvarande förhållanden erhållna sannolika inkomsten. Men om också den

grundsatsen, att staten mot vederlag till städerna övertager vinsten av brännvinshandeln

godkännes, följer därav icke, att den kungl. kommitténs förslag skall anses i

allo oantastligt, och uttala sig stadsfullmäktige för en rättvisare och för framtiden

hållbarare grund för vederlaget än den i kommittébetänkandet föreslagna. Det

medeltal, varifrån kommitterade utgå, är för Alingsås högst ogynnsamt, enär just

denna tid varit en period av kraftig utveckling för staden. Givetvis måste ett

arrangemang, avseende framtiden, bliva orättvist, då det grundas på en dylik beräkning.

Riktigast hade varit att taga medeltalet för en kortare och mera närliggande

period, t. ex. för perioden 1907—1911.

Stadsfullmäktige uttala med stöd av det nu anförda, att till grund för beräkningen

i fråga om ersättningen för den s. k. stadsandelen må läggas åren 1907—

1911 samt vid bestämmande av vederlagsbeloppet hänsyn tages icke blott till nämnda

medeltal utan även till städernas folkmängd.

Stadsfullmäktige i Ulricehamn protestera på det bestämdaste mot kommitténs

förslag i vad det rör frågan om ersättning för den andel av brännvinsmedlen, som

direkt utgår till städerna. Med åberopande av kommitténs yttrande, att indragning

av brännvinsmedlen till statsverket icke kan vara ägnat att väcka betänkligheter,

därest — såsom för övrigt billighet och rättvisa kräva — kommuner, landsting och

hushållningssällskap tillerkännas ersättning för de inkomster, som de därigenom

komma att förlora, och att ersättningen bör så nära som möjligt anpassas efter

vad kommunerna m. fl. dittills uppburit, anföra stadsfullmäktige, att denna fullt

riktiga princip icke vunnit tillämpning i kommitténs lagförslag, åtminstone icke vad

Ulricehamns stad beträffar. Då kommittén till grund för ersättningsbeloppen lägger

ett medeltal av vinstmedlen för åren 1900—1910 måste kommittén med hänsyn till

den omvälvning i brännvinshandeln, som 1905 års förordning medförde, erhålla ett

synnerligen osäkert resultat. Yad särskilt Ulricehamn beträffar, så skulle ett godkännande

av kommitténs beräkningsgrund medföra en betydande förlust för staden.

För att på det enda sätt, som står staden till buds, återvinna de genom indragningen

förlorade medlen, skulle staden nödgas underkasta sig en ökning i den direkta

kommunalskatten av minst 1: so per bevillningskrona; att detta i sin ordning indirekt

måste inverka i högsta grad hämmande på samhällets utveckling är uppenbart, helst

samhället iklätt sig förbindelser och ordnat sin ekonomi med hänsyn till hittillsvarande

inkomstkällor. Indragningen av brännvinsmedlen måste visserligen alltid i

någon mån bliva förlustbringande för städerna och deras invånare, något som dessa

för den goda sakens skull böra underkasta sig, men förlusterna måste dock hållas

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

inom rimliga gränser. Stadsfullmäktige förorda, att man såsom princip för ersättningens

bestämmande utgår från medeltalet för de år, varunder 1905 års förordning

gällt.

Stadsfullmäktige i Falköping framhålla, att rättvisa och billighet synas fordra,

att den ersättning, som vid brännvinsmedlens indragning till statsverket lämnas

staden, blir sådan, att staden icke genom förändringen kommer att lida någon förlust.

En del förändringar, som 1905 års och senare förordningar medfört ifråga om brännvinsförsäljningen,

och som äro avsedda även för framtiden, torde böra ha till följd,

att man vid bestämmandet av detta medeltal gör avseende endast på tiden från

och med den 1 oktober 1907. Även detta medeltal synes vara för litet, då brännvinsförsäljningen

varit tillfälligt förbjuden under en del av år 1909, och då kommunens

vinstmedel tydligen är i stigande.

Stadsfullmäktige i Skövde ha intet att erinra mot indragning till statsverket

av brännvinsförsäljningsmedlen »men vilja därvid blott framhålla, att då frågan i

sitt nuvarande läge endast avser vidtagande av en ekonomisk åtgärd, det icke bör

bliva tal om annat än att vad Skövde vidkommer staden i möjligaste mån erhåller

full ersättning för den inkomst av spritförsäljningen, som nu ifrågasättes skola

indragas till statsverket. Detta synes ock i princip hava varit kommitténs mening»,

och meningen har icke varit att bereda staten ökade inkomster. Icke desto mindre

understiger den av kommitterade ifrågasatta gottgörelsen icke så obetydligt den

inkomst staden skulle förlora, därest förslaget varder antaget. Ersättningen för

den del av brännvinsförsäljningsmedlen, som fördelas mellan landets samtliga kommuner,

innebär, att staden under en oberäknelig framtid blir lidande på det föreslagna

utbytet. Ännu ofördelaktigare ställer sig utsikten vidkommande den ersättning,

som särskilt skulle tillkomma Skövde för den till staden direkt utgående

andelen av brännvinsförsäljningsmedlen.

Såsom skäl för att icke vare sig sista årets vinst eller ett medeltal av de

‘tre senaste årens behållning använts såsom beräkningsgrund anföres av kommittén

vissa omständigheter, vilka anses vara ägnade att på åtskilliga håll höja inkomsten

utöver vad som betingats av den normala utvecklingen. Dessa omständigheter —

om de för övrigt i detta sammanhang böra komma i betraktande —- torde haft

ringa inflytande på förhållandena i Skövde. Bleve emellertid detta förslag fastställt

skulle det för Skövde verka synnerligen ogynnsamt. Vinsten av brännvinsförsäljningen

inom staden under 1 O-årsperioden har stigit i rask följd, beroende

på stadens under samma tid skedda utveckling, och därest såsom sig bör

jämväl år 1911 medtages, mer än fördubblats. »Då efter allt att döma stadens utveckling

kommer att än vidare fortgå och därmed även, om intet störande inträffar,

ifrågavarande vinstmedel ytterligare ökas, torde det icke vara förenat med rimlighet

och rättvisa, att stadens andel beräknas efter en lägre siffra än den, som verkligen

föreligger vid tiden för statens övertagande av vinstmedlen. Valet av en 10-årsperiod

såsom beräkningsgrund förefaller också att vara alldeles godtyckligt; man

tänke sig exempelvis läget i händelse förhållandet varit omvänt, om vinsterna varit

i fallande i stället för i stigande och anledning förefunnits att så fortfarande bort

bliva fallet. Vid tillämpning av medeltalsberäkningen hade ju då staden på statsverkets

bekostnad gjort en till synes oberättigad vinst.»

»Nu kan ju även tänkas, att kommittén avsett att åstadkomma eu mariginal

till skydd mot förlust å statens sida, därest vinsten å brännvinshandeln i framtiden

komme att nedgå, men däremot vilja stadsfullmäktige uttala såsom sin

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

mening, att då åtgärden avser att tillgodose ett statsändamål, och då i varje fall

den största delen av brännvinsmedlen tillfaller staten, det bör tillkomma denna att

bära risken, om sådan verkligen finnes, och icke de enskilda kommunerna. Vad

Skövde beträffar skulle kommitténs förslag, om det oförändrat antoges, göra ett

avsevärt avbräck i stadens utveckling.»

Med stöd härav giver stadsfullmäktige uttryck åt samhällets betänkligheter

och hävdar den mening, att staden bör ha full ersättning för den inkomst, som

eventuellt kan komma att fråntagas densamma.

Stadsfullmäktige i Hjo ha beträffande kommitterades förslag, att brännvinsförsäljningsmedlen

skola indragas till statsverket och att kommunerna därefter

från statsverket utbekomma ersättning, ävensom rörande kommitterades förslag till

ändrade grunder beträffande statsbidrag till avlönande av lärare vid folk- och småskolor,

intet att erinra, men anse däremot, att staden bör tillerkännas full ersättning

för vad som eventuellt kommer att fråntagas densamma. Stadsfullmäktige yrka

därför att ersättningen måtte beräknas utgå efter medeltalet av inkomsterna å brännvinshanteringen

under de år, som föregått dessa medels indragning till statsverket,

räknat från den tid nu gällande brännvinsförordning började tillämpas.

Stadsfullmäktige i Tidaholm. Skulle mot förmodan kommitténs förslag bliva

lag förorda stadsfullmäktige, att till grund för beräkningen av ersättningen lägges

den 1 O-årsperiod, som går närmast före den föreslagna lagens ikraftträdande; dock att

för de städer, som icke haft försäljningsbolag alla dessa år, medeltalet beräknas

allenast på det antal år bolag där funnits.

Stadsfullmäktige i Karlstad förorda indragningen till statsverket av rusdrycksmedlen

under förutsättning att kommittémajoritetens mening i fråga om ersättning

till städer och andra av rusdrycksmedlen nu beroende institutioner för genom indragning

minskade inkomster tillerkännes vitsord. Stadsfullmäktige framhålla, »att städerna,

landstingen och hushållningssällskapen icke, såsom kommittén enligt betänkandet

synes förmena kunna antagas genom förslaget få full ersättning för de förluster,

som dessa institutioner skulle åsamkas, om de nu till dem direkt inflytande försäljningsmedlen

indrogos. Kommittén bär nämligen vid beräkningen av ersättningsbeloppen

utgått från medeltalet för de senaste 10 åren av influtna försäljningsmedel.

Då dessa medel under den senare hälften av 1 O-årsperioden för det avgjorda

flertalet orter varit nämnvärt större än under förra hälften av densamma, borde alltså

under de förutsättningar i övrigt, som kommittén utgått ifrån, ersättningsbeloppen

rättare ha beräknats ur medeltalet för en kortare tidsperiod än 10 år om full ersättning

för indragna medel skulle givas. Då stadsfullmäktige antaga, att mycket

större belopp skola komma att krävas för statens nykterhetsverksamhet hädanefter

än hittills, vilka belopp väl komma att utgå företrädesvis av rusdrycksmedlen, och

då det icke torde vara ofördelaktigt för staden att få en årlig statsgaranterad

inkomst i ersättning för rusdrycksmedlen, trots det att denna inkomst från staten

sannolikt bleve något mindre än de nu till stadskassan inflytande medlen av förevarande

slag, sakna stadsfullmäktige emellertid anledning till erinran mot storleken

av föreslagna ersättningsbelopp.»

»Utan att inlåta sig på frågan om lämpligheten av ett allmänt rusdrycksförbud

få stadsfullmäktige ifråga om de tre reservanternas förslag angående fullständig

avskrivning av städernas förevarande ersättningar från statsverket erinra om de

vägande skål, som koinmittémajoriteten anfört emot ett ytterligare betungande av

städernas ekonomi genom indragning av rusdrycksmedlen utöver de pålagor i detta

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

hänseende, som 1905 års brännvinsförordning medförde, och som en följd därav

uttala sig mot en dylik avskrivning.

Till kommittémajoritetens förslag om ersättning av till statsverket indragna

rusdrycksmedel åt städerna Gränna och Säter uttala stadsfullmäktige sin anslutning.»

Stadsfullmäktige i Askersund ha »ingen anledning att i princip ogilla kommitterades

förslag men anse, att det vederlag, som skulle komma staden till godo vid

indragning av brännvinsmedlen, är alldeles för knappt tilltaget. De nu utgående

brännvinsmedien ingå som väsentlig del i stadens budget, som gjort det möjligt.att

utföra nödvändiga och ändamålsenliga företag för stadens bestånd och utveckling.

Med fästat avseende på dessa medel ha ekonomiska förbindelser blivit ingångna,

vilka icke efter den nu föreslagna indragningen av brännvinsmedlen kunna fullgöras

med mindre än att så stora uttaxeringar måste göras, att stadens utveckling därigenom

hämmas».

Stadsfullmäktige i Nora anföra, att ehuru ett genomförande av kommittéförslagets

bestämmelser under alla förhållanden kommer att medföra en avsevärd

minskning i Nora stads inkomster av brännvinsmedlen, vilja stadsfullmäktige, som

anse det vara ett eftersträvansvärt mål att åstadkomma sådana bestämmelser angående

brännvinsmedlens fördelning, att nykterhets- och ordningssynpunkterna vid

brännvinsförsäljningens ordnande icke motverkas av ekonomiska hänsyn, icke motsätta

sig att brännvinsförsäljningsmedlen indragas till statsverket mot det att ersättning

av statsmedel beredes kommunerna på lämpligt sätt. Stadsfullmäktige, som

anse, att staten icke bör på kommunernas bekostnad göra alltför stor vinst på den

föreslagna indragningen, håller dock före, att det vore rättvisare att beräkna det

medeltal, varefter städernas vederlag skall bestämmas, å perioden 1906/07—1911.

Stadsfullmäktige i Västerås framhålla, att all anledning finnes att antaga, att

stadens inkomster av brännvinsmedlen komma att stiga, även om icke konsumtionen

ökas, för den händelse varuprisen framdeles komma att ökas; även en ganska obetydlig

höjning av dessa medför en avsevärd ökning i vinsten. Stadsfullmäktige,

som icke ha något att erinra mot brännvinsförsäljningsmedlens indragning till statsverket

mot lagstadgad ersättning till kommuner och institutioner, som hittills erhållit

dessa medel, uttala såsom sin mening, att den av kommittén föreslagna direkta

ersättningen till städerna åtminstone vad Västerås beträffar icke är, såsom kommittén

själv med sitt förslag synes åsyfta, anpassad efter vad städerna hittills

erhållit, samt att denna ersättning bör utgå efter den beräknade medelinkomsten

under åren 1908—1911, under vilka år den nu gällande brännvinsförsäljningsförordningen

ägt tillämpning, på det att städerna, som naturligtvis för en tid framåt

beräknat sin inkomst efter den nuvarande storleken av brännvinsmedlen, icke måtte

få sin ekonomiska bärkraft i betänklig grad försvagad till men för de mångahanda

stora uppgifter, de ha sig förelagda.

Stadsfullmäktige i Köping anföra, att därigenom att stadens inkomster av

spritbolagsvinsten efter förslaget fixeras till ett visst belopp, kommer en minskning

i inkomsterna att märkbart göra sig gällande, enär de alltjämt stegrade utgifterna

icke längre kompenseras av den ökning i spritbolagsvinsten, som de senare åren ägt

rum. För att icke orsaka alltför stora rubbningar i städernas ekonomi torde en

större och rättvisare ersättning därför vara av nöden; åtminstone borde kommunernas

andelar beräknas efter de senare årens inkomster och icke efter ett medeltal

av en några år tillbakaskjuten 1 O-årsperiod med lägre inkomster. Städernas nuBihang

till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. Bilaga. 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

varande budgeter kunna nämligen icke vara baserade på så långt tillbaka i tiden

liggande inkomster.

Stadsfullmäktige i Säter »ha ingenting att erinra mot kommitténs förslag, men

vilja avgiva eu allvarlig protest mot överdirektör Lindebergs reservation, som anser

att Säter icke i likhet med övriga städer skulle vara berättigad till något vederlag

av staten, i händelse staten skulle komma att övertaga all brännvinshandel inom

landet. Säters stad har nog mer än tillräckligt fått erfara de ogynnsamma följderna

i ekonomiskt avseende genom det beslut, som stadsfullmäktigemajoriteten år 1907

genomdrev, nämligen sprithandelns inom Säters stad indragande, utan att staden

allt framgent skulle straffas med förlusten av det av kommittén ifrågasatta vederlaget,

samtidigt som övriga städer, som även efter 1907 uppburit vinst av sina

respektive spritaffärer, skulle tilldelas vederlag. Stadsfullmäktige anhålla vördsamt,

att denna protest mot överdirektör Lindebergs reservationsuttalande må komma till

Riksdagens kännedom, när frågan härom kommer före.»

Ifråga om hrr Ekmans m. fl. reservation i vad den avser en fullständig avskrivning

av städernas beroende av rusdrycksmedlen sakna Säters stadsfullmäktige anledning

att biträda förslaget.

Stadsfullmäktige i Sundsvall. Då stadens i följd av sprithandel och spritservering

ökade utgifter för fattigvård in. m. icke kunna motses minskade efter

indragning av försäljningsvinsten samt med skäl kunna förmodas vara lika stora

som den hittills åtnjutna inkomsten, och då såsom kommitterade ock själva medgivit

den efter indragningen kommuner m. fl. tillkommande ersättningen borde anpassas

efter den inkomst, desamma före indragningen av vinsten åtnjutit, så finna

sig fullmäktige icke kunna underlåta att uttala den åsikten, att den för kommunerna,

enkannerligen Sundsvall, föreslagna ersättningen, är alltför ringa, samt att

Sundsvall, om kommitterades förslag i nu befintligt skick varder lag, drabbas på

ett för dess framtida utveckling i hög grad skadligt sätt.

Stadsfullmäktige i Skellefteå uttala sin anslutning till kommitténs förslag.

Dock vilja fullmäktige framställa såsom önskemål, att statsverket för den nya

ordningens genomförande även ikläder sig förpliktelse att bidraga med avsevärt

belopp till städernas utgifter för polisväsendet.

Stadsfullmäktige i Haparanda ha icke funnit skäl till erinran mot kommitterades

utredningar och förslag i ärendet utom vad beträffar de ersättningsbelopp,

som från och med år 1915 och framdeles skulle komma att utgå till kommuner

och vissa institutioner. Den av kommittén tillämpade beräkningsgrunden torde i

många fall icke komma att vara tillfredsställande för ernående av det angivna målet

att ersättningarna böra motsvara kommunernas förut åtnjutna inkomster av bränn - vinsförsäljningsmedlen. Detta mål skulle enligt fullmäktiges mening säkrare vinnas,

om ersättningarna på sätt kommitterade föreslagit bestämdes efter medelinkomsten

från och med den tid 1905 års förordning började tillämpas och intill den nya lagens

ikraftträdande, eller, därest detta icke vore möjligt, åtminstone för åren 1908—1911.

Magistraten i Uppsala har icke kunnat undgå att finna de av kommittén

föreslagna beräkningsgrunderna för vederlag åt städerna icke vara med rättvisa

och billighet överensstämmande. Ett bifall till kommitténs förslag skulle alldeles

uppenbart vålla en högst avsevärd rubbning i Uppsala stads ekonomi, och enahanda

torde förhållandet vara med förslagets resultat jämväl för andra stadskommuner.

Endast under förutsättning att kommunen i en eller annan form beredes full eller

åtminstone skälig ersättning för sina minskade inkomster, synes det magistraten

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

vara önskvärt, att samtliga försäljningsavgifter och utskänkningsbolagens vinst indrages

till statsverket. Detta enligt magistratens uppfattning fullt billiga krav

torde vara förtjänt av beaktande, även för det fall att ersättning för städerna

komme att utgå under sådan form, att staten i stället för att lämna direkta anslag

åtoge sig helt eller delvis vissa av stadskommunen nu åliggande omkostnader.

Magistraten i Strängnäs anser, att därest det slutliga mål, vartill betänkandet

nog syftar, nämligen fullständigt rusdrycksförbud, kunde uppnås, magistraten nog

anser den ifrågasatta stora inkomstminskningen för kommuner och korporationer

böra godtagas; men då ett så stort mål, som det nämnda, enligt magistratens förmenande

aldrig nås, magistraten håller före, att full ersättning från statsverket

bör lämnas kommunerna enligt senaste försäljningsperiods medelinkomster av rusdryckshanteringen,

samt att nykterhetens intressen i stället böra befordras genom

förhöjd beskattning av varan och dess försvårade åtkomst.

Magistraten i Eksjö anser, att medeltalet, varpå ersättningen grundas, bör

räknas tillbaka från och med det sista året, för vilket uppgifter finnas före fattandet

av ett beslut rörande kommunernas frigörande, och icke som kommittén gjort

från och med år 1910. Visserligen skulle härigenom för olika kommuner ersättningarna

bli dels fördelaktigare och dels ogynnsammare än dem kommittén föreslagit,

men då kommittén i sitt betänkande säger sig åsyfta en ersättning, som i

möjligaste mån anpassas efter vad kommunerna verkligen uppburit, synes det som

om intet borde underlåtas för att komma detta mål så nära som möjligt.

Magistraten i Kalmar framhåller, att den ersättning för mistade, staden nu

tillkommande inkomster av brännvinsförsäljningen, som kommitterade i förslaget

till förordning angående ersättning m. m. ansett sig böra tillerkänna staden, är

alltför ringa i förhållande till den inkomst härav, som staden under föregående år

åtnjutit, samt att en sådan nedgång i stadens inkomster tydligen skulle komma att

i väsentlig grad verka hämmande på stadens utveckling. Magistraten hemställer

därför, att därest statsmakterna skulle finna lämpligt införa en lagstiftning sådan

som av kommitterade nu föreslagits, den Kalmar stad tillkommande ersättningen

för till statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel icke måtte sättas lägre än

stadens nuvarande inkomst av dessa medel.

Magistraten i Skövde. »Utan tvivel skulle det lända till fördel, om staten

övertoge all inkomst av rusdryckshanteringen inom landet och lämnade kommunerna,

de större så väl som de mindre, ävensom hushållningssällskapen, en på ett eller

annat sätt bestämd gottgörelse för den förlust de komme att lida genom indragningen

av ifrågavarande för dem ganska betydande inkomstkälla. Att anspråken från dem,

som mista denna inkomst, skola ställa sig ganska stora, är ju helt naturligt, då den

brist, som möjligen skulle uppkomma för dem genom en ogynnsam beräkning, måste

täckas genom utdebitering. Det vill emellertid synas magistraten, som om kommitterade

kommit det rätta ganska nära, men om en 1 O-årsperiods inkomster skola

läggas till grund för ersättningen vore det möjligen rättare att göra beräkningen efter

den 1 O-årsperiod, som omedelbart föregick det år, då beslutet om regleringen

fattades, ty att taga en 1 O-årsperiod, som slutat 4 å 5 år dessförinnan, till grund,

kan anses väl godtyckligt. Ersättningssiffroma torde ej heller med nödvändighet

behöva inflyta i förordningen».

Magistraten i Hjo anför sig icke ha skäl för någon annan erinran, än att

full ersättning kommer att beredas staden i stället för till statsverket indragna, nu

till staden utgående brännvinsmedel, samt att denna ersättning måtte beräknas efter

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

för staden fördelaktigaste beräkningsgrund eller med andra ord, efter medelpriset

av de intäkter, som uti hithörande avseende tillfallit staden efter den nu gällande

brännvinsförsäljningsförordningens ikraftträdande.

Magistraten i Falköping har icke något att erinra mot kommitténs förslag

om indragning av brännvinsförsäljningsmedlen i dess helhet till statsverket, under

förutsättning att den ersättning, som vid brännvinsmedlens indragning till statsverket

lämnas staden, blir sådan, att staden icke genom förändringen kommer att lida

någon förlust. Det synes magistraten vara med rättvisa och billighet förenligt, att

ersättningen bestämmes efter medeltalet från och med försäljningsåret 1907-—08

och icke såsom kommittén föreslagit efter medeltalet under året 1900—1910.

Magistraten i Nora. Mot kommitténs förslag om indragning av rusdrycksmedlen

till statsverket mot viss årlig ersättning finner magistraten principiellt intet

att erinra, »och då enligt gällande förordning städernas andel i ifrågavarande medel

redan från och med år 1919 skall ha nedgått till 29 procent av årsvinsten samt

någon avsevärd ökning i brännvinshandeln icke torde vara att motse, torde förslaget

även från rent ekonomisk synpunkt kunna anses vara för städerna antagligt. Men

då kommittén i betänkandet själv framhåller, att ''erforderliga ersättningsbelopp böra

bestämmas i förhållande till de andelar kommuner och övriga institutioner äga

åtnjuta enligt bestämmelserna i 1905 års brännvinsförordning’ och genom nämnda

förordning försäljningsförhållandena avsevärt ändrats, torde en naturlig konsekvens

ha varit, att det medeltal, varefter vederlaget för städernas direkta andel i bränn - vinsmedlen skulle utgå beräknats för åren efter det 1905 års förordning trätt i

kraft, d. v. s. för åren 1908—1910». Magistraten kan icke underlåta »att framhålla

sina betänkligheter emot ett av kommittén i betänkandet gjort uttalande, vilket

emellertid åtminstone icke uttryckligen återfinnes i själva lagförslaget. Kommittén

uttalar, att det direkta vederlaget bör utgå oavsett om brännvinsförsäljning äger rum

inom stadskommun eller ej, då det nämligen läte tänka sig, att försäljningsrättigheter

nedläggas i någon eller några städer, såsom för övrigt redan skett i städerna

Gränna och Säter’, och i lagförslaget äro också de nämnda städerna upptagna såsom

vederlagsberättigade. Detta kommitténs uttalande finner magistraten i sina konsekvenser

orimligt; därav skulle bliva följden, att sedan en kommun upphört att lämna

staten inkomst av brännvinshandeln årligt vederlag likväl skulle till sådan kommun

utgå såsom ersättning för en rättighet, som kommunen av fri vilja avsagt sig, och det

till och med då sådan avsägelse skett innan rätten till vederlag bestämdes. Detta

sista vore säkerligen eu för vederbörande stadskommun lika oväntad som kär

present. Men därav torde väl ock bliva en naturlig konsekvens att även de

landskommuner, som en gång avsagt sig brännvinshandeln, skulle erhålla vederlag.

Dock saken har en än betänkligare sida. Staten förbinder sig att av allmänna medel

låta till städerna utgå vederlag för de indragna brännvinsmedlen, och detta — enligt

kommitténs uttalande — vare sig städerna hava brännvinshandel eller icke. Detta

vore ju den bästa tänkbara väg från städernas synpunkt att lösa rusdrycksfrågan

i förbudsvänlig riktning, men till statens frigörande från det ekonomiska beroendet

av rusdryckshandeln torde det näppeligen bidraga».

Magistraten framhåller slutligen, att Nora stad icke haft försäljningsbolag

förrän från och med försäljningsåret 1907/08. Enligt kommitténs egna grunder

skulle medeltalsinkomstens beräknande sålunda ske allenast efter inkomsten för det

år bolag funnits, och magistraten anhåller, att rättelse härutinnan måtte ske.

Magistraten i Lindesberg, som i princip ansluter sig till kommitténs förslag,

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

anför beträffande den ersättning, som skulle tillfalla Lindesbergs stad, att beloppet

bör beräknas efter den inkomst, som staden haft av brännvinsförsäljningen under

den tid försäljningen innehafts av bolag eller från och med försäljningsåret 1907/08,

emedan den verkliga behållningen av brännvinsförsäljningen därstädes först sedan

denna tid är känd. En fortgående avskrivning av all inkomst av brännvinsförsäljning

eller en eventuell ersättning för denna inkomst skulle medföra så betänkliga

rubbningar i stadens ekonomi, att ett genomförande därav icke torde vara möjligt

på annat sätt än att staten åtager sig bestrida ett motsvarande belopp av utgifter,

som för närvarande utgöras av staden.

Magistraten i Härnösand. Med kommitterades förslag uppstå utan allt

tvivel ekonomiska svårigheter för sådana städer, som i likhet med Härnösand

under senare år upptagit nya amorteringslån och därvid beräknat, att inkomsten

av brännvinsmedlen fortfarande under amorteringstiden komme att utgå i enlighet

med bestämmelserna i 1905 års brännvinsförsäljningsförordning, men torde det för

frågans lösning bliva för städerna nödvändigt att underkasta sig sådana olägenheter,

som av kommitterades förslag kunna befaras. Detta förslag synes vara betydligt

lämpligare och innebära för städerna vida större. fördelar än det av tre kommittéledamöter

i avgiven reservation framställda, vilket sistnämnda förslag avser att

successivt fråntaga städerna all inkomst från brännvinshanteringen och skulle,

därest detsamma bleve antaget, förorsaka betydligt ökade kommunalutskylder i

flertalet av rikets städer.

Magistraten i Östersund erinrar om att »stadsfullmäktige hava förklarat sig för

närvarande icke kunna biträda kommitténs förslag. Icke heller magistraten har

kännt sig övertygad om att förhållandena verkligen kräva ett så starkt omkast i

rusdrycksrörelsen, som nu ställts i utsikt, men magistraten har haft svårt att frigöra

sig från den uppfattning, att då frågan nu tages omhänder av Riksdag och regering

den också kommer att tränga sig igenom på ett eller annat sätt. Den lösning,

som kommitténs flertal velat giva saken, förefaller magistraten hava en så moderat

form, att det skulle bliva möjligt för kommunerna att utan alltför stark känning så

småningom anpassa sin ekonomi efter densamma.» Magistraten anser emellertid, att

en ändring i fråga om medeltalsberäkningen är behövlig, och anför magistraten som

skäl härför, att bolagens försäljningsavgifter och vinstmedel under 1 O-årsperioden

1900—1910 växlat avsevärt och i allmänhet visa en stegring under de senaste fem

åren. »Under dessa fem år hava säkerligen åtskilliga kommuner planlagt eller satt i

utförande en del för dem kostsamma företag, därvid hänsyn tagits till inkomsterna

av brännvinsförsäljningsmedlen under de närmaste åren. För dessa kommuner skall

en stark nedsättning av den påräknade inkomsten givetvis bliva mycket kännbar.

Det synes därför finnas vägande skäl för att medeltalet av de medel bolagen

lämnat under de senast fem åren före ändringens genomförande får läggas till grund

för tillmätande av det årliga ersättningsbeloppet».

Magistraten i Luleå har icke något att erinra mot kommitténs förslag, ehuru

det statsanslag, som enligt detsamma skulle tilldelas städerna, åtminstone vad

Luleå stad beträffar icke torde uppgå till det belopp, staden har att påräkna i

inkomst av brännvinsförsäljningsmedlen efter nu gällande bestämmelser. Den

fullständiga avskrivningen av detta statsanslag, vilken reservanterna hrr Ekman

m. fl. föreslagit utan att i konsekvens därmed föreslå någon avskrivning av motsvarande

anslag till landstingen och hushållningsssällskapen, måste anses obillig,

särskilt för de ekonomiskt sämst situerade städerna. Det ligger givetvis i varje

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

kommuns intresse, att skatterna icke bliva alltför tryckande, men det torde även

i viss mån vara ett statens intresse, erkänt genom regeringens proposition till årets

riksdag om statsanslag för åstadkommande av lindring i sådant hänseende till vissa

kommuner. Magistraten bortser icke ifrån, att förhållandena i en mer eller mindre

avlägsen framtid kunna bliva sådana, att statens anslag såsom ersättning för brännvinsmedlen,

åtminstone i oförändrad form, bör försvinna. I sådant fall lärer dock

icke förslag till reglering härutinnan utebliva, vare sig i form av avskrivning utan

vidare eller så, att staten i samband med anslagets indragning övertager kostnaderna

för t. ex. städernas rätts- och polisväsen.

Allmänna rådstugan i Östhammar anför, att redan lång tid innan städerna

genom kungl. förordningen av år 1855 fingo del av dessa brännvinsförsäljningsmedel

hade städerna rättighet och skyldighet att ha sin stadskällare, varom särskilt bestämmes

i stadgan om städernas administration av år 1619, varuti föreskrevs, att

var stad bör ha sin stadskällare och vad därav faller låta komma i den gemensamma

kassan. Det synes allmänna rådstugan hårt att nu nödgas till statsverket

överlämna dylika inkomster, som städerna så väl behöva, helst alla andra privilegier

och förmåner tid efter annan berövats städerna. Det synes allmänna rådstugan

billigt, att staten då också övertager kostnaderna för städernas rättsskipning och

administration på sätt förhållandet är med landsbygden. Kommitterade ha visserligen

föreslagit, att staten däremot skulle bidraga med ytterligare en bråkdel av

skollärarnes avlöning. Samtliga städer i Sverige ha nu skaffat sig moderna skolhus,

vartill kostnaden säkerligen överallt åstadkommits genom lån, vanligen ställda på

40 år. För att erhålla tillstånd till dessa låns upptagande ha städerna hos Kungl.

Maj:t nödgats uppgiva alla sina inkomster, däribland brännvinsmedlen utgjort en

väsentlig del. Skulle nu Kungl. Maj:t indraga dessa medel eller större delen därav,

synes det allmänna rådstugan billigt, att statsverket åtoge sig inbetalningen av

motsvarande del av dessa skulder. Därest statsverket åtager sig inbetalningen av

dessa skulder för skolhus samt för städerna liksom för landsbygden bekosta rättsskipning

och administration, anser allmänna rådstugan billigt, att staten erhåller

större delen av brännvinsförsäljningsmedlen, men i annat fall måste det anses hårt

för städerna att gå miste om sina så väl behövliga inkomster.

Stadsstyrélsen i Borgholm. Icke allenast Borgholm har för främjande av

nödvändiga samhälleliga företag påtagit sig långvariga skulder med beräknande av

deras gäldande delvis av inkomsterna från spritvarurörelsen. Innan skulderna hinna

avbördas, och då de s. k. löpande utgifterna icke lära minskas, synes en oväntad

och avsevärd minskning under närmaste framtiden av städernas andelar av brännvinsinkomsterna

vara ett ganska betänkligt frigörelsesätt.

Stads styr elsen i Arvika framhåller gentemot reservanternas förslag, att detta

icke ger anvisning på nya inkomstkällor för kommunerna, i stället för den andel av

brännvinsförsäljningsmedlen, som skulle avskrivas. En sådan anvisning hade för närvarande

icke heller varit möjlig. »Städerna hava emellertid vid beräknandet av sin

förmåga att kunna bära nya förbindelser samt utföra eller deltaga i nya företag

räknat med fortsatt inkomst av brännvinsmedlen. Förlusten av dessa skulle med

säkerhet till största delen få fyllas genom förhöjd utdebitering. Att detta i många

fall skulle medföra obotliga missförhållanden i stadskommunernas ekonomi torde

icke kunna undvikas. Stadsstyrelsen, som velat framhålla detta gentemot de absoluta

förbuds- och avskrivningsyrkandena, har icke kunnat finna annat än att kommittémajoritetens

förslag beträffande stadskommunernas ifrågavarande ersättning är antag
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Sigt och rättvist.» Den huvudsakliga vikten ligger på huru medeltalet beräknas, efter

vilket ersättningen skall utgå. Stadsstyrelsen anser, att om ersättningen skall

anpassas efter det belopp staden under de sistförfluten åren uppburit medeltalet

måste beräknas efter en mindre, närmast liggande tidrymd.

Stadsstyrelsen instämmer i hr Hegardts reservation, att det i förordningen

angående ersättning bör uttalas, att ersättningen till stadskommunerna för dessa

medel utgår icke blott i direkta anslag utan även i form av den av kommittén

föreslagna höjningen av statens bidrag till folk- och småskollärares avlöning.

. Municipalstyrélsen i Haparanda, som i likhet med stadsfullmäktige icke funnit

skäl till erinran mot kommitténs förslag utom beträffande det ersättningsbelopp, som

från och med ar 1915 och framdeles skulle komma att i form av statsanslag utgå

till staden, framhåller, att den av kommittén använda beräkningsgrunden synes

komma att drabba Haparanda stad med dess små. ekonomiska resurser samt med

hänsyn till de olägenheter, som staden till följd av sitt läge såsom gränsstad har

av brännvinshandeln, alltför hårt. I stadens för innevarande år fastställda inkomstoch

utgiftsstat uppgå. brännvinsmedlen till ''/- av stadens inkomster, medan däremot

den genom utdebitering erhållna inkomsten utgör 1/7 av samtliga inkomster. I

amortering och ränta för stadshotell och krogbyggnader, som staden för ett tiotal

år sedan lät uppföra i förhoppning om att brännvinsmedlen allt framgent skulle

inflyta i samma rikliga män som då, har staden att ända till år 1940 betala 16,500

kronor. Staden, har vidare i förhållande till sin ringa folkmängd ganska stora

utgifter för polisväsendet, och är denna olägenhet en direkt följd av brännvinshandeln.

. Spritdryckerna äro nämligen i Haparanda betydligt billigare än i grannlandet,

till följd varav staden under sommartiden plägar få talrika besök av stora

skaror lösa finska arbetare, bland vilka ofta förekomma synnerligen oroliga och

våldsamma element.

Municipalstyrélsen hemställer därför, att det statsanslag, som skulle tillkomma

Haparanda stad matte utgå efter den grund, som stadsfullmäktige förordat.

Municipalstyrélsen och kommunalfullmäktige i Malmköpings köping yrka, att

kommunerna, särskilt vad beträffar Malmköping, på grund av sitt kung!, brev av

10 november 185o, måtte även efter år 1925 likställas med rikets städer, enär

köpingen enligt detta kungl. brev fått denna rättighet sig tillförsäkrad.

Styrelsen och fullmäktige yrka vidare att beräkningen av brännvinsmedlen

måtte ske efter utgångssiffra, börjande med inkomsten för försäljningsåret 1907/08.

Kommunalnämnden och kommunalfullmäktige i Hässleholms köping anse, att kommitténs

förslag till ersättning för de till stadskommuner och vissa köpingar direkt utgående

andelarna av brännvinsförsäljningsavgifterna och brännvinsbolagens nettovinst

synes vara högst otillfredsställande för sådana kommuner i ekonomiskt hänseende. Kommittén

har uttalat, att genom indragning av samtliga brännvinsförsäljningsmedel till

statsverket man frånginge den sedan lång tid tillbaka erkända och tillämpade principen,

att dessa medel skulle användas för kommunala ändamål, men att ett sådant

åtgörande icke vore ägnat att väcka några betänkligheter, därest, såsom för övrigt

billighet och rättvisa kräva, kommunerna tillerkändes ersättning för de inkomster, som

de därigenom komme att förlora. Denna grundsats kan icke annat än biträdas, men

det måste på samma gång beklagas, att densamma icke blivit tillämpad, när kommittén

uppgjort förslag till de ersättningsbelopp, som skulle utgå till ifrågavarande

kommuner. Vid fixerande av medeltalet för varje kommun har kommittén nämligen

tagit större hänsyn till den förflutna tiden än den närvarande. Ersättningen bör

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

givetvis icke avse att täcka de inkomster, som kommunerna åtnjutit under en 10- årsperiod, vilken sträcker sig så långt tillbaka i tiden som från 5:te till 15:de året

före det år, då ersättningen första gången utginge. Denna beräkningsgrund kunna

kommunerna icke utgå från, då det gäller för dem att ikläda sig nya förpliktelser.

Om de utginge från sådan grund skulle det helt säkert vara liktydigt med tillbakagång

i stället för utveckling. Det missförhållande, som skulle bli följden av kommitténs

beräkningar, framgår bäst, om ersättningsbeloppen jämföras med kommunernas

nuvarande inkomster av brännvinsförsäljningen. För Hässleholm skulle, ersättningen

sålunda komma att täcka endast en mindre del av vad köpingen ginge

förlustig. Fullmäktige och nämnden anse, att köpingen icke kan klandras därför att

den tagit inkomsterna av brännvinsförsäljningen i beräkning vid beslutande av nya

företag, ty sedan lång tid tillbaka är, såsom kommittén ock framhållit, erkänd och

tillämpad den principen, att dessa medel skola användas för kommunala ändamål.

Då köpingens inkomst av nämnda försäljning företett ständig ökning, kunde det

heller icke vara någon risk för köpingen att räkna med denna inkomst. Ökningen

framträder starkast efter tillämpningen av 1905 års brännvinsförsäljningsförordmng.

Orsaken till ökningen från nämnda tid torde nog till stor del bero därpå, att på

grund av bestämmelse i nyssnämnda förordning försäljning av brännvin i de köpingen

kringliggande gästgivaregårdarna upphört, vilket haft till följd, att uppköpen

av brännvin och dithörande drycker för en större omkrets koncentrerats på köpingen.

Kommittén har vid uträkning av medeltalen för den förut omförmälda 1 O-årsperioden

minskat de under försäljningsåret 1907/08 influtna medlen med 1/r, under motivering,

att detta år omfattade 15 månader. Häremot erinras, att i köpingar nämnda

försäljningsår omfattade 14 månader, vadan de i sistnämnda kommuner influtna

brännvinsförsäljningsmedlen bort minskas med 1 v. Då reducering skett för ett försäljningsår,

under vilket försäljning pågått under längre tid än 12 månader, skulle

man kunna ifrågasätta, huruvida icke hänsyn jämväl bort tagas därtill, att försäljningen

under år 1909 pågått kortare tid än nyssnämnda. Förbud mot brännvinsförsäljning

var gällande under en tid av i medeltal 1V» manad av sistnämnda år.

Enligt nu gällande förordning angående försäljning av brännvin skola till och med

år 1925 med avseende på inkomst av sådan försäljning till städerna räknas de övriga

orter, i vilka under försäljningsåret 1904/05 minuthandel med och utskärning

av brännvin varit jämlikt 1895 års förordning överlåtet på bolag. I avseende ä

frågan, huruvida till nämnda orter hörande köpingar, som före utgången av år 1925

erhålla stadsrättigheter, jämväl efter sistnämnda år skulle vara likställda, med stad

i allmänhet ifråga om inkomst av brännvinsförsäljningsmedel, har kommittén föreslagit,

att sådan köping, som före utgången av år 1926 erhåller stadsrättigheter,

även därefter skulle erhålla förut bestämd ersättning. Kommunalnämnden och fullmäktige

kunna icke annat än uttala stor tillfredsställelse över nyssnämnda med

rättvisa och billighet överensstämmande förslag. Kommunalnämnden och fullmäktige

tillstyrka därför kommitténs förslag i de delar, som vant föremål för deras yttrande,

dock med den ändringen, att en tidsperiod av högst 5 år närmast ..före det

år, då de nya bestämmelserna träda i kraft, må läggas till grund vid beräknandet

av ersättning för den till städer och vissa köpingar direkt utgående andelen a\

brännvinsförsäljningsmedlen. k ....

Municipalullmäktige i Ljungby köping. Då redan genom 190o års brännvmsförsäljningsförordning

en avsevärd minskning av städernas och köpingarnas andel i

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

brännvinsmedlen ägt rum, torde det vara obilligt, att genom en så betydlig nedsättning

i berörda avseende, som den av kommitterade föreslagna beräkningsgrunden

skulle medföra, ytterligare försvaga städernas och köpingarnas ekonomiska bärkraft

— något som särskilt måste gälla de orter, som från och med år 1926 icke vidare

erhålla någon som helst inkomst av brännvinsförsäljningsmedlen — och anse sig

fullmäktige på grund härav böra föreslå, att ersättningen till stadskommunerna bör

beräknas icke efter de sista 10 årens medeltal utan efter förhållandena under det

sista året, innan de nya bestämmelserna komma att tillämpas.

Kommunalnämnden och kommunalstämman i Mörbylånga köping erinra därom,

att kommittén i sitt utlåtande yttrat, att någon tvekan icke bör råda därom, att vid

en indragning till statsverket av brännvinsmedlen kommuner och institutioner, som

hittills åtnjutit dessa medel, erhålla en ersättning, vilken synes böra så mycket

som möjligt anpassas efter vad de hittills uppburit, och kommitterade ha jämväl

framhållit, att sedan 1905 års författning trädde i kraft vissa omständigheter tillkommit,

varigenom det allmännas inkomst av brännvinsmedlen rätt betydligt ökats.

Nämnden och stämman erinra därom, att »Göteborgssystembolagens leveransförening

har uppgjort en tablå, utvisande huru stort medeltalet skulle bliva, ifall man lade

till grund bolagens vinstbelopp sedan 1905 års författning trädde i kraft, och därvid

funnit, att dessa medeltal, jämförda med medeltalen enligt kommitterades bil.

8, i allmänhet visa ökning». Mörbylånga köping är nödsakad att för hamn- och

järnvägsanläggningar m. m. påräkna sin andel av inkomsten för försäljning av rusdrycker

och skulle under närvarande förhållanden icke kunna bära de ökade utgifter,

som skulle bli en följd, om brännvinsmedlen helt hastigt borttogos eller avsevärt

minskades.

Kommunalnämnden och kommunalstämman i Vara köping instämma i hr

Lindebergs reservation med tillägg, att, då brännvinsbolag hädanefter upphör, samhället

icke bör erhålla del av brännvinsbolagens vinst. Därjämte yrka nämnden

och stämman på att medeltalet måtte beräknas efter uppkommen vinst under de

år, nuvarande brännvinsförsäljningsförordning varit gällande.

Kommunalstämman i Mönsterås köping. Kommunalskatten i Mönsterås utgör

för närvarande kronor 7.7 o per bevillningskrona. Borttages inkomsten av spritbolaget

ökas kommunalskatten med kronor 4.4o och skulle sålunda uppgå till kronor

12.io per bevillningskrona. En sådan skatt bleve för samhället ruinerande. Därest

Riksdagen skulle besluta att fråntaga kommunen inkomsterna av spritbolaget är det

oundgängligen nödvändigt, att vederlag lämnas till belopp icke understigande de

nuvarande inkomsterna.

Kommunalfullmäktige i Hörby köping påyrka med hänsyn till att köpingen

baserat sin ekonomiska ställning å den inkomst, som blivit densamma tillförsäkrad

genom 1905 års brännvinsförsäljningsförordning, bibehållande av denna beräknade

inkomst; i övrigt uttala fullmäktige sitt gillande av förslaget.

Kommunalnämnden i Säffle köping anser sig med hänsyn till de strävanden,

som alltmera göra sig gällande, icke böra motsätta sig att brännvinsförsäljningsmedlen

indragas till statsverket mot att ersättning utgår, men uttala sig emot hrr

Ekmans m. fl. reservation, då Säffle köping gjort sig beroende av rusdrycksmedlen

för ännu längre tid framåt än till och med år 1926.

Styrelsen för Svenska stadsförbundet. »Enligt Styrelsens uppfattning förefinnes

icke från städernas sida någon anledning att påyrka den föreslagna reformen,

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. Bilaga. 18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

i all synnerhet som densamma torde komma att på det hela taget medföra en

minskning uti de förmåner städerna hittills åtnjutit i form av inkomster från brännvinsförsäljningsmedlen.

Emellertid anser sig Styrelsen likväl icke böra motsätta sig

det av kommittén framställda förslaget, emedan detta dock innebär den fördelen

för städerna, att den ersättning, som dessa för framtiden skola erhålla för indragna

inkomster, blir fixerad en gång för alla genom en särskild av Kungl. Maj:t och Riksdagen

antagen förordning. Städerna komma därigenom att bliva oberoende av de förhållanden,

vilka kunna utöva inflytande på storleken av de inkomster, det allmänna

åtnjuter av brännvinsförsäljningsmedlen, och deras ekonomi beredes på detta sätt en

ökad trygghet. Däremot vill Styrelsen framhålla, att de ersättningsbelopp, vilka enligt

kommitténs förslag skola av statsverket utgöras till städerna för den minskning av

inkomster, vilka enligt 1905 års förordning tillfalla dem såväl genom de direkt

inflytande som de av statskontoret fördelade medlen, äro för knappt tilltagna. Yad

de förstnämnda angår har kommittén utgått från en beräkning av medeltalet av

brännvinsförsäljningsmedlen, som influtit inom de olika städerna under åren 1901—

1910. Kommitténs skäl för användning av denna årsperiod såsom beräkningsgrund

för ersättningen har enligt betänkandet varit den ojämnhet i belopp, varmed ifrågavarande

medel influtit. Denna ojämnhet har emellertid till väsentlig del föranletts av

de förändrade lagbestämmelserna, vilka tillkommit under densamma. Såsom kommittén

även framhåller har 1905 års förordning, vilken trädde i kraft den 1 oktober

1907, genom den inskränkning av de privilegierade gästgivarnes försäljningsrättiglieter,

vilken densamma medförde, åstadkommit en stegrad omsättning hos utsänkningsbolagen,

varigenom det allmännas inkomst rätt betydligt ökats. Under år 1910

tillkom också den bestämmelsen, att den förut brukliga rabatteringen av priset vid

försäljning av mer än 20 liter borttogs, vilket i sin mån bidragit att öka de av

försäljningen härflytande avgifterna.

I betraktande av dessa omständigheter vill det synas, som om tillräckliga

skäl ej förelegat att uti beräkningen medtaga de år, under vilka en annan lagstiftning

än den nu gällande tillämpats. Städernas ersättningsbelopp förminskas

därigenom avsevärt. Enligt Styrelsens uppfattning böra städerna kunna anses ha

fullgoda skäl att påyrka en medeltalsberäkning, vilken endast omfattar tiden efter

1905 års förordnings trädande i kraft men upptar samtliga de år under nämnda

tid, för vilka, när en eventuell kungl. proposition avlåtes, officiella uppgifter angående

brännvinsförsäljningen äro kända. En verkställd beräkning ger vid handen,

att ett tillämpande av ett dylikt medeltal med begagnande av nu förefintliga officiella

uppgifter skulle, jämfört med medeltalet för 10-årsperioden 1901—1910, åstadkomma

en höjning av den för städerna föreslagna fixa ersättningssumman med kronor

666,542 beträffande tiden från och med år 1921.»

Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling. »I avseende på den föreslagna

ersättningen till vissa städer och köpingar instämmer representantförsamlingen

med hrr Ekman, Ericsson och Kvarnzefius på av dem angivna grunder i

deras reservation. Ur såväl statsfinansernas som nykterhetsintressets synpunkt

måste det nämligen anses innebära en fara att olösligt binda staten vid så stora

årliga utgifter, som en för all framtid garanterad ersättning till städerna skulle

innebära. Vid en blivande omläggning av kommunalskattelagstiftningen torde de

städer, som genom brännvinsmedlens successiva avskrivning skenbart synas hotade,

kunna vinna en lämplig reglering av sina finanser. Helt visst skola vid en alltmer

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

utvidgad lokal förbudsregim sådana fördelar uppnås genom stigande välstånd och

minskade utgifter för fattigvård, ordningsväsen m. in., att den långsamma minskningen

av städernas inkomster successivt uppväges. I detta sammanhang förtjänar att

påpekas den konstlade stegring av alkoholbeskattningen och de kommunala alkoholinkomsterna,

som oberoende av de kommunala myndigheterna och ofta oberoende av

nykterhetsintresset visat sig kunna äga rum genom godtyckliga åtgärder av Göteborgs-systembolagen

— ett förhållande, som visar nödvändigheten av att samhället

mer än hittills får makten i sin hand på detta område.»

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

B. Ersättningen till landsting och hushållningssällskap för till statsverket

indragna brännvinsförsäljningsmedel.

I fråga om medeltalsberäkningen hava från kommitténs förslagavvikande

yrkanden gjorts av följande myndigheter:

1) Medeltalets beräknande för de fem år, som gå närmast före

förslagets föreläggande för Riksdagen, påyrkas av landstingen i Östergötland,

Blekinge samt Göteborgs och Bolius län.

2) Medeltalets beräknande för de fem år, som gå närmast före

reformens genomförande, påyrkas av landstinget i Malmöhus län.

3) Medeltalets beräknande för åren 1908 —1912 påyrkas av landstinget

i Uppsala län.

4) Medeltalets beräknande för de år, under vilka 1905 års bränrivinsförsäljningsförordning

varit gällande, påyrkas av landstinget i Gottlands

och Skaraborgs län.

5) Medeltalets beräknande för de tio år, som gå närmast före

reformens genomförande, påyrkas av Konungens befallningshavande i

Hallands län samt landstingen i Södermanlands och Hallands län.

6) Medeltalets beräknande för de tio år, som gå närmast före förslagets

antagande påyrkas av landstinget i Stockholms län.

7) Medeltalets beräknande för åren 1907/08, 1910 och 1911 påyrkas

av lantbruksstyrelsen.

8) Medeltalets beräknande för de »tre sista åren» påyrkas av Konungens

befallningshavande i Västerbottens län.

Slutligen har av Konungens befallningshavande i Kristianstads

län anmärkning framställts mot kommitténs förslag att fördelningen

skall ske efter folkmängden.

Lantbruksstyrelsen, som genom remissen av rusdrycksmedelskommitténs betänkande

och förslag anbefallts att inhämta underdånigt yttrande från hushållningssällskapens

förvaltningsutskott, anför till en början, att det av dessa inhämtade

yttranden framgår, »att utskotten, vilka till gx-anskning upptagit endast de delar

av betänkandet, som beröra hushållningssällskapen, icke haft något att erinra mot

den till grund för kommitténs förslag liggande åsikten, att hushållningssällskapen

böra göras ekonomiskt obei-oende av brännvinsförsäljningsmedlen genom beredande av

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

tillgång till särskilt för ändamålet beviljat årligt statsanslag, vars belopp skulle fastställas

genom utfärdad nådig förordning. Däremot hava hushållningssällskapen ansett,

att då enligt den grund för beräkningen av detta årliga anslag, som kommittén

föreslagit, hushållningssällskapens allmänna inkomster av statsmedel skulle komma

att nedgå till 1,600,000 kronor om året eller betydligt understiga hushållningssällskapens

andelar av brännvinsförsäljningsmedlen under senare år, den åt hushållningssällskapen

sålunda föreslagna ersättningen för förlorade brännvinsförsäljningsmedel

blivit alltför knappt tillmätt.» *)

Sedan lantbruksstyrelsen redogjort för kommitténs förslag ifråga om den till

grund för ersättningen liggande beräkningen, anför lantbruksstyrelsen, att »under

förutsättning att den av Riksdagen uttalade uppfattningen, att minskning i vinsten

av rusdryckshanteringen är att med den växande nykterhetsrörelsen förvänta, skulle

komma att visa sig riktig, synes det icke kunna uppfattas annat än såsom en fördel

för hushållningssällskapen, att ersättningen för mistade andelar i brännvinsförsäljningsmedlen

varder bestämd till ett visst sällskapen tillförsäkrat årligt belopp.»

Beträffande storleken av detta belopp finner lantbruksstyrelsen, att det icke vore

med statens fördel överensstämmande att bestämma beloppet på sätt kommittén

föreslagit, och åberopar lantbruksstyrelsen, vad rusdrycksmedelskommittén rörande

hushållningssällskapens inkomster anfört i sitt betänkande, sid. 107—108, och anför

lantbruksstyrelsen ytterligare följande omständigheter.

»Hushållningssällskapen utgöra för lantbruksförvaltningen nödvändiga organ

inom de särskilda delarna av vårt land, organ, utan vilka lantbruksförvaltningen

skulle vara ur stånd att fylla sin uppgift. Den kännedom rörande varje särskild

orts förhållanden, utvecklingsmöjligheter och behov i lantbruksavseende, som finnes

samlad inom hushållningssällskapen och deras förvaltningsutskott, är helt enkelt

oumbärlig, för den händelse något verkligt fruktbärande skall i längden från det

allmännas sida kunna uträttas till lantbrukets höjande inom vårt vidsträckta land.

Den uppgift, som hushållningssällskapen således fått sig anvisad, kan ej heller för

närvarande övertagas av några andra förefintliga organisationer, och för sin del har

lantbruksstyrelsen icke kännedom om några nya tilltänkta sammanslutningar inom

landet, som skulle kunna tänkas komma att övertaga hushållningssällskapens arbetsbörda.

Under sådana förhållanden torde det vara av den allra största vikt för staten,

därest den skall kunna verka med utsikt till framgång för höjandet av lantbruket

inom landet, att staten sätter hushållningssällskapen i tillfälle att fylla sin viktiga

uppgift. Detta kan givetvis icke ske på annat sätt än att staten lämnar hushållningssällskapen

nödiga medel härtill.» Hushållningssällskapen äro »för närvarande

huvudsakligen hänvisade till den hushållningssällskapen tillkommande andelen av

brännvinsförsäljningsmedlen såsom den utan all jämförelse största anparten av sällskapens

inkomster. De anslag för skilda ändamål, som staten anvisar, kunna icke

antagas komma till verklig nytta, därest icke såsom brukligt är för desammas åtnjutande

fordras, att av sällskapen utav andra för dem tillgängliga medel anslås

motsvarande belopp, ty genom den uppoffring, som hushållningssällskapen i sådant

fall måste göra, tvingas dessa att såväl noggrant pröva behovet av de ifrågavarande 1

1/> Då de synpunkter, som av hushållningssällskapens förvaltningsutskott gjorts gällande

ifråga om ersättningen till hushållningssällskapen, i allt väsentligt återfinnas i lantbruksstyrelsens

förevarande yttrande, har det icke ansetts vara behövligt att återgiva förvaltningsutskottens yttranden.

För den del av desamma, som rör ändrad fördelningsgrund, har kommittén i sitt utlåtande

sid. 22 lämnat en sammanfattande redogörelse.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

medlen som granska och följa sättet för deras användning. Det torde vara självklart,

att i samma mån som de medel, varöver hushållningssällskapen äga att själva förfoga,

minskas, sällskapen även bli urståndsätta att verka i det allmännas tjänst för lantbrukets

och därmed sammanhängande näringars höjande. Det är därför en högst

viktig angelägenhet för staten att se till att så icke sker. Erfarenheten har nu visat,

att allteftersom större anspråk ställts på lantbrukets tekniska och ekonomiska utveckling

till följd av det stegrade behovet av lantmannavaror och de alltmer ökade

produktionskostnaderna, höjda arbetslöner däri inberäknade, det blivit nödvändigt,

att staten träder emellan, ledande och understödjande. Följden härav har blivit, att

behovet av medel för hushållningssällskapen alltmera ökats ända därhän, att sällskapen

med deras nuvarande medeltillgång ej sällan funnit sig ur stånd att fylla de

berättigade anspråk, som i detta avseende ställts på desamma.» Lantbruksstyrelsen

anser det »icke vara nödvändigt att uppräkna alla de viktiga ändamål, för vilka hushållningssällskapen

måste anvisa medel, då dessa ändamål äro väl kända och för övrigt

snart sagt årligen utvidgas och ökas. Ått under en tid sådan som den närvarande,

då hushållningssällskapens medel alltså visa sig otillräckliga för fyllande av det nuvarande

anspråken, minska beloppet av samma medel skulle givetvis vara ett ödesdigert

misstag. Den närmaste följden av en sådan åtgärd vore givetvis, att staten

måste minska eller rent av efterskänka fordringarna på bidrag ifrån orten, varigenom

kan befaras följden skola bliva minskad uppmärksamhet hos hushållningssällskapen,

att endast i fall av verkligt behov begära särskilda bidrag av statsmedel

och mindre noggrann kontroll från deras sida att övervaka medlens effektiva

användning, på samma gång som den ifrågasatta minskningen skulle hava till följd,

att staten finge av andra tillgängliga medel anslå större belopp än hittills, och den

besparing, som minskningen skulle medföra mer än uppvägas av de sålunda erforderliga

ökade statsanslagen till hushållningssällskapen för särskilda ändamål, med

ett ord, den ifrågasatta åtgärden skulle medföra ökade statsanslag med minskad

verkan.

Av dessa skäl anser sig lantbruksstyrelsen icke kunna förorda kommitténs

förslag i vad det avser nedsättning av det till hushållningssällskapen för närvarande

utgående beloppet av statsmedel till hushållningssällskapens allmänna utgifter och

finner för sin del, att ersättningen till hushållningssällskapen för den ifrågasatta

mistningen av brännvinsförsäljningsmedlen bör utgå med ett belopp, som kan anses

mera motsvara den andel av brännvinsförsäljningsmedlen, som under de sista

åren kommit hushållningssällskapen till godo. Det synes lantbruksstyrelsen härvid

riktigast, att vid beräkningen av denna ersättning välja de år, som förflutit från

och med det att 1905 års förordning vid ingången av försäljningsåret 1907/08

började tillämpas, således försäljningsåren 1907/08—1911. Beträffande de särskilda

åren inom denna period torde dels ifråga om förstnämnda försäljningsår, på sätt

kommittén föreslagit, en reduktion med Yr, i de för nämnda år influtna vinstmedlen

böra äga rum, och dels år 1909, vilket — — — icke kan betraktas såsom ett

normalt år enligt grunderna för vanliga statistiska beräkningar, helt och hållet

böra lämnas åsido.» Det synes under sådana förhållanden lämpligt, att ersättningen

till hushållningssällskapen bestämdes till medeltalet av ifrågavarande medel under

sagda period, eller i runt tal 2,150,000 kronor.

»I den hittillsvarande grunden för fördelning efter folkmängden inom vederbörande

hushållningssällskaps verksamhetsområden av de för sällskapen tillgängliga

statsmedlen, vilken fördelningsgrund kommittén anser fortfarande höra oförändrad

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

bibehållas, hava vissa förvaltningsutskott föreslagit den förändringen, att från nämnda

folkmängdssiffra måtte dragas folkmängden i de städer, vilka ej i landsting deltaga.

Lantbruksstyrelsen, som anser att det varit önskvärt, att vid fördelningen

av nu ifrågavarande medel hänsyn i större utsträckning kunnat tagas till de olika hushållningssällskapens

större eller mindre behov av understöd till jordbrukets höjande

än fallet måste bliva, då folkmängden utgör fördelningsgrunden, finner visserligen

goda skäl kunna anföras för den delvis förändrade fördelningsgrund, dessa förvaltningsutskott

föreslagit. Då emellertid densamma, såsom Östergötlands läns; hushållningssällskaps

förvaltningsutskott framhållit, i betänklig grad skulle förrycka

vissa hushållningssällskaps ekonomi, något som ju vid beräkningen av nu ifrågavarande

ersättningsbelopp bör på allt sätt undvikas, och då därtill ytterligare kommer, att

det givetvis skulle vålla ett hushållningssällskap stora svårigheter, om, såsom Älvsborgs

läns södra hushållningssällskap framhållit, folkmängden i någon stad inom

sällskapets område så ökades, att staden ej vidare komme att i landsting deltaga,

i vilket fall den ifrågasatta bestämmelsen skulle föranleda en avsevärd minskning

uti ett dylikt sällskaps andel i statsanslaget, har lantbruksstyrelsen ansett sig böra

tillstyrka bibehållandet av hittillsvarande beräkningsgrund i förevarande fall».

Konungens hefallningshavande i Kristianstads län. Gentemot kommitténs

förslag, att landstingen och de städer, som icke deltaga i landsting, skulle liksom

även hushållningssällskapen erhålla tillhopa ett visst årligt belopp, fördelat på vart

och ett efter dess verksamhetsområdes folkmängd, gör Konungens hefallningshavande

följande erinran.

Då fördelningsgrunden efter folkmängden för andra ersättningstagare övergivits

vid uppgörande av förevarande författningsförslag och någon särskild omständighet

icke torde förefinnas, som påkallar behovet av en landstingen, resp.

hushållningssällskapen, sinsemellan rörlig ersättning, lärer det årliga vederlaget

till dessa institutioner liksom till städer och köpingar böra utan någon vidare

svårighet kunna fixeras, varmed ock vunnes den fördelen, att, när helst statsverket

komme att övertaga någon landstingen eller hushållningssällskapen åliggande

utgift, motsvarande nedsättning i vederlaget kunde verkställas med stor lätthet och

full rättvisa för alla därav beroende.

Konungens hefallningshavande i Hallands län har icke något att erinra mot

bifall till den av landstinget i länet avgivna beräkningsgrunden för den ersättning,

som skulle komma att till landstingen utgå, eller medeltalet av landstingens andelar

av brännvinsförsäljningsmedlen under senaste 1 O-årsperioden intill det beslut om

brännvinsförsäljningsmedlens indragning till staten vunnit tillämpning.

Konungens hefallningshavande i Jämtlands län anför ifråga om de hushållningssällskapen

tillkommande ersättningsbeloppen, att det torde till åstadkommande

av en efter beloppen mera avpassad fördelning mellan sällskapen av dessa belopp

och därigenom även större framtida trygghet för sällskapens verksamhet i gemen

vara lämpligt och billigt, att på sätt en del förvaltningsutskott hemställt vid

nämnda fördelning icke inräkna folkmängden i de städer, som icke deltaga i

landsting.

Landstinget i Stockholms län anser för sin del, att lämpligare vore, att till

grund för det fixerade beloppet lades den 1 O-årsperiod, som kommer att ligga närmast

före förslagets antagande. Under åren 1901—1910 voro nämligen brännvinsförsäljningsmedlen

i ett tämligen jämnt stigande, börjande med 11 och slutande med

16 miljoner kronor. Då någon större nedgång i detta sistnämnda belopp icke torde

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

komma att inträda åtminstone under de närmaste åren, skulle därför ett framskjutande

av den 1 O-årsperiod, efter vilken det fixerade beloppet beräknades, medföra

en icke obetydlig höjning av det fixerade beloppet. Genom ett sådant beräkningssätt

skulle alltså den starka reducering av landstingens inkomster, som förslagets

antagande i varje fall kommer att medföra, bliva i någon mån modererad.

Landstinget i Uppsala län. »Från principiell synpunkt torde val näppeligen

något vara att erinra emot att samtliga inkomster av rusdrycksmedlen indragas

till staten, under förutsättning dock att vederbörande kommuner m. fl., som

förut varit i åtnjutande av dessa medel, erhålla full eller åtminstone skälig gottgörelse

för sina mistade, för den ekonomiska utvecklingen betydelsefulla inkomster.

Tvärtom synas alla skäl tala för ett genomförande av det föreslagna förfaringssättet.

Tänker man på de kraftiga röster, som i vår tid höjas till förmån för

genomgripande förändringar i gällande rusdryckslagstiftning, införandet av lokalt veto,

allmänt rusdrycksförbud m. m., måste man till och med betrakta det såsom en

avsevärd fördel jämväl för landstingen om deras ekonomi kunde göras helt och

hållet oberoende av nu ifrågavarande i framtiden måhända något osäkra inkomstkälla.

Att emellertid utan skäligt vederlag indraga denna enligt gällande lagstiftning

landstingen tillförsäkrade inkomst kan givetvis icke ske utan att samtidigt

tillfoga landstingen avsevärd skada. Kommitterade framhålla ju även själva, att

det av hela den historiska utvecklingen med avseende å brännvinsmedlens fördelning

framgår, att någon tvekan icke bör råda därom, att vid en indragning till

statsverket av dessa medel kommuner och de institutioner, som hittills åtnjutit

medlen, erhålla en ersättning, som anpassar- sig efter vad de hittills uppburit.»

Detta har icke blivit genom kommitterades förslag förverkligat vad Uppsala läns

landsting beträffar. »En av anledningarna till att den av kommitterade föreslagna

ersättningen till landstingen blivit alltför obetydlig är att söka i det förhållandet,

att kommitterade vid beräkningen av gottgörelse---icke utgått från det

faktiska förhållandet under de senast förflutna åren utan gjort sina beräkningar efter

medeltalet av samtliga influtna brännvinsförsäljningsmedel under 1 O-årsperioden

1900—1909. Om man däremot, såsom synes oss lämpligare, utgår från förhållandena,

sådana de i avgörandets stund äro eller åtminstone sådana de under de sist

förflutna fem åren från nu gällande lagstiftnings trädande i kraft den 1 oktober 1907

gestaltat sig, så hade resultatet till landstingens förmån blivit ett helt annat. Vad

särskilt Uppsala läns landstingsområde beträffar bör man taga i betraktande, att

invånarnes antal där ökas jämförelsevis långsamt och att i följd därav, då det fastslagna

ersättningsbeloppet 2,650,000 kronor avser landets samtliga landsting och

landets fem största städer till fördelning efter folkmängd, vårt landstings andel,

som för närvarande skulle belöpa sig till allenast 61,655 kronor, med all säkerhet

kommer att under årens lopp avsevärt minskas. Detta blir så mycket kännbarare,

som en del av landstingen bestridda kostnader av helt naturliga skäl icke står i

proportionellt förhållande till invånareantalet inom de olika landstingsområdena,

och således ett litet landstingsområde som Uppsala läns givetvis även relativt

taget blir ogynnsammare ställt vid ersättningsbeloppens fördelning efter samtliga

landstingsområdens folkmängd».

Landstinget yrkar därför, att ifråga om fastställande av grunderna för

ersättning till landstingen vidtages sådan ändring, att det till Uppsala läns landsting

utgående ersättningsbeloppet mera kommer att motsvara det inkomstbelopp, som

landstinget i omförmälda avseende åtnjutit under tidsperioden 1908—1912.

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Landstinget i Södermanlands lån anser medeltalet icke böra beräknas för

åren 1900—1909 utan efter den senaste 1 O-årsperiod, för vilken siffror finnas att

tillgå vid reformens genomförande, enär landstinget funnit skillnaden mellan det sista

10-årsmedeltalet (c:a 105,000 kronor) och den av kommittén beräknade vederlagssumman

(c:a 87,000 kronor) så avsevärd, att därav synes påkallas ändring.

Landstinget i Östergötlands län. »I likhet med kommittén finner landstinget

från principiell synpunkt intet att erinra mot att samtliga inkomster av rusdrycksmedlen

indragas till staten samt att landstingen i stället erhålla kontant årlig

ersättning för de minskade inkomsterna och sålunda frigöras från beroendet av

rusdrycksmedlen och deras växlande storlek.

Beträffande åter kommitténs beräkning av ersättningens belopp synas åter

befogade anmärkningar kunna göras. Kommittén har —---uttalat den bestämda

meningen, vilken även landstinget finner riktig, att staten icke bör göra någon

vinst på den nya anordningen och anser jämväl, — — — att vid eu indragning till

statsverket av brännvinsmedlen de institutioner, som hittills åtnjutit dessa medel,

böra erhålla en ersättning, vilken så noga som möjligt anpassas efter vad de hittills

uppburit. Landstinget vill härvidlag erinra, att under det att kommittén stannat

vid ett ersättningsbelopp av kronor 2,650,000 till landstingen, enligt uppgift från

statskontoret dessa för år 1910 erhållit i andel av brännvinsmedlen kronor 2,956,814: se

och för år 1911 kronor 3,810,276: 03. Under sådana förhållanden anser landstinget

uppenbart, att en senare tidsperiod bör läggas till grund för beräkningen av ersättningen

än den av kommittén föreslagna tidsrymden 1900 — 1910 och vill i sådant

avseende föreslå, att denna bestämmes till den 5-årsperiod, som föregår det år, då

frågan av Riksdagen prövas, vilket förslag synes landstinget vara med billighet och

rättvisa mest överensstämmande. I likhet med kommittén anser landstinget, att

det ersättningsbelopp, som sålunda erhålles, bör i lag fastslås».

Landstinget i Gottlands län har icke emot förslaget till förordning angående

ersättning för till statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel något annat att

erinra än att landstinget anser, att vid beräkning av ersättningen till landstingen,

icke medeltalet för de senaste 10 åren bör ligga till grund, utan i stället medeltalet

av. vad landstingsområdena erhållit av brännvinsförsäljningsmedel sedan med försäljningsåret

1907,08 nya föreskrifter angående dessas fördelning börjat tilllämpas.

Landstinget i Blelcinge län anför, att »då landstinget icke varit eller torde

komma i tillfälle att utöva något inflytande på bränn vinsförsäljningen anser landstinget

sig, med förbigående av den principiella delen av kommitténs utlåtande,

endast hava skäl att uttala sig om den ekonomiska situation, som för landstinget

skulle uppstå, för den händelse principen om de ifrågavarande institutionernas frigörande

från beroendet av rusdrycksmedlen skulle genomföras. Landstinget kan

icke dela den av kommitterade uttalade åsikten, att brännvinsförsäljningsmedlen

inom den närmaste framtiden komma att nämnvärt minskas, utan håller landstinget

tvärtom före, att även efter införande av omfattande restriktiva åtgärder ifrågavarande

medel såsom hittills komma att sakta men jämnt ökas, detta beroende på ökat

invånareantal, städernas tillväxt, bolagens alltjämt förbättrade ledning, ökat pris

å spritvaror in. in. Landstinget anser till följd härav, att den ersättningssumma,

som för landstinget föreslagits, är för lågt beräknad och att beräkningsgrunden bör

vara .medeltalet av försäljningsmedlen under de fem år, som närmast föregå det år,

då Riksdagen fattar beslut i frågan».

Bihang till Riksdagens protokoll i 913. 1 samt. Bilaga.

19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Landstinget i Kristianstads län yrkar, att ersättningen till hushållningssällskapen

bör fördelas med beräknande allenast av landsbygdens befolkning inom de

särskilda hushållningssällskapsområdena.

Landstinget i Malmöhus län anför, att då inkomsten av brännvinsförsäljningsmedlen

under de senaste åren visat en tydlig benägenhet att ökas samt landstinget

vid uppgörandet av ekonomiska beräkningar för framtiden tagit hänsyn därtill,

synes ersättningsbeloppet vara väl lågt tilltaget, och hemställer landstinget därför,

att vid beloppets bestämmande endast de före reformens genomförande sist förflutna

5 åren läggas till grund för beräkningen.

Landstinget i Hallands län. Landstinget uttalar sig för att ersättningen till

landstingen utgår i form av direkta statsanslag, som årligen utbetalas samt beräknas

i medeltal av landstingens andelar under senaste 10-årsperioden intill det beslut om

brännvinsmedlens indragning till staten vunnit tillämpning.

Lundstinget i Göteborgs och Bohus lån anser med hänsyn till den stegring,

som ägt rum under de sista åren ifråga om brännvinsförsäljningsmedlen och som

även kommit landstingens andelar av dessa medel till godo, det vara uppenbart,

att en så sen period som möjligt bör läggas till grund för beräknandet av landstingens

ifrågavarande ersättning, och synes det vara berättigat att såsom grundläggande

i berörda avseende fastställa den o-årsperiod, som närmast föregår året,

då ärendet framlägges till Riksdagens prövning.

Landstinget i Älvsborgs lån anför, att, då syftet med kommitterades förslag

är beaktansvärt och förslaget enligt vad utredningen givit vid handen icke kommer

att medföra någon egentlig rubbning i landstingens ekonomi, under det att det

givetvis innebär en fördel att vara tillförsäkrad en jämförelsevis fix summa i stället

för det obestämda belopp, som nu härflyter ur brännvinsmedlen och vilket belopp

lätt kan väsentligt minskas genom ytterligare restriktioner och lagstiftningsåtgärder,

har landstinget för sin del icke något emot kommitterades förslag att erinra.

Landstinget i Västmanlands län framhåller att landstinget enligt kommitténs

förslag skulle få vidkännas en högst betydande minskning uti sina inkomster av

brännvinsmedlen, men då landstinget icke kunnat finna, att mot de grunder, varpå

kommittén stött sina uträkningar vid bestämmandet av de belopp, som årligen skola

till landstingen utgå, någon invändning kunnat göras, förklarar sig landstinget för

sin del icke ha något att anmärka emot den sålunda föreslagna ersättningen för

indragna rusdrycksmedel. Det måste ock anses som en fördel att hädanefter det

belopp, som skall erhållas, blir en gång för alla bestämt och endast beroende av

de obetydliga årliga förändringarna i folkmängden, vilket förhållande har en viss

betydelse vid budgetens uppgörande.

Landstinget i Våsternorrlands län. Med hänsyn till den vacklande brännvinslagstiftningen

och oberäkneligheten av huru t. ex. ett lokalt veto skulle inverka

på inkomst av brännvinsförsäljningsmedel, tillstyrker landstinget bifall till kommitterades

förslag, oaktat vinstdelsmedlen under den närmaste tiden komma att

minskas.

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

C. Ersättningen för (ten s. k. kommunandelen.

Följande myndigheter hava avgivit motiverat tillstyrkande av kommitténs

förslag:

Konungens befallningshavande i Blekinge, Kristianstads, Värmlands,

Örebro och Jämtlands län,

landstinget i Västmanlands län,

magistraten och stadsfullmäktige i Skara, Sala och Söderhamn,

stadsfullmäktige i Södertälje, Vaxholm, Oljegrund, Motala, Borås,

Ulricehamn och Tidaholm,

kommunalnämnden och kommunalfullmäktige i Hässleholms köping,

kommunalstämman i Sundbybergs köping samt

municipalfullmäktige i Ljungby köping.

Följande myndigheter hava framställt anmärkningar i allmänhet

mot kommitténs förslag eller påyrkat annan form för vederlaget än det

av kommittén föreslagna:

överståthållarämbetet samt Konungens befallningshavande i Södermanlands,

Jönköpings, Kronobergs, Malmöhus och Västmanlands län,

landstingen i Jönköpings, Kronobergs, Malmöhus och Skaraborgs län,

magistraten och stadsfullmäktige i Falköping och Gävle,

stadsfullmäktige i Västerås,

magistraten i Sundsvall och Östersund samt

styrelsen för Svenska stadsförbundet.

Yrkanden på att hela begynnelselönen måtte utgå i vederlag hava

gjorts av magistraten och stadsfullmäktige i Örebro samt stadsfullmäktige

i Linköping.

Ur de anförda motiveringarna må följande återgivas.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Överståthållareämbetet. »En särskild olägenhet synes vara förenad med det

sätt, varpå enligt förslaget ersättning till kommunerna skulle utgå för den del av

brännvinsmedlen, som nu fördelas efter folkmängden mellan samtliga kommuner i

riket. Denna ersättning skulle gäldas genom förhöjning av statens bidrag till folkskollärares

och småskollärarnes avlöning. I sådana kommuner, där till dessa lärare

icke är anslaget mer än den författningsenligt bestämda minimiavlöningen, skulle

följaktligen statsverket få vidkännas så gott som hela kostnaden för lärarnes avlönande.

Kommunerna skulle endast ansvara för V10 av lönen utan ålderstillägg

och för vissa naturaprestationer. Det oaktat skulle bestämmanderätten i avseende

å antalet lärare fortfarande tillkomma kommunerna, som således kunde, naturligtvis

inom rimliga gränser, utan någon kännbar uppoffring för egen del tämligen fritt

förfoga över statens medel.»

Konungens befallning shav ande i Södermanlands län »är icke fullt övertygad

om gagnet av en sådan uppgörelse. Enligt densamma skulle kommunerna hädanefter

komma att vidkännas endast 1 10 av lärarpersonalens begynnelselön och helt

befrias från bidrag till denna personals ålderstillägg. Det torde vara klart, att den

andel i kostnaden, som sålunda fortfarande skulle åligga kommunerna, bliver väl

ringa, om man i likhet med kommittén vill hålla fast vid principen, att folkskolan

är i första rummet en kommunens angelägenhet. Men Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

har även en annan betänklighet. Vid en, som man torde kunna antaga,

snart nog förestående omläggning av den kommunala beskattningen lärer helt visst

uppkomma frågan om en uppgörelse mellan staten å ena sidan samt landsting och

andra kommuner å andra sidan om en reglering, varigenom staten måhända kommer

att övertaga eller lämna ökade bidrag till en del utgifter, som nu åligga dessa

kommuner. Det synes — — — icke vara skäl att på någon punkt föregripa en

sådan uppgörelse», utan torde det vara bättre, att den nu ifrågasatta frigörelsen i

sin helhet sker mot kontant vederlag, »helst som bestämmandet av vederlagsbeloppet

icke möter större svårigheter i avseende å en del av dessa medel än å en annan.

Möjligen kan sedermera vid en uppgörelse av ovan antydd art befinnas lämpligt att

utbyta den kontanta ersättningen mot statens övertagande helt eller delvis av någon

kommunal utgift.»

Konungens befallningshavande i Jönköpings län. Om principen, att folkskolan

i första rummet bör vara en kommunal angelägenhet, skall konsekvent upprätthållas,

vore det bättre att låta ersättningen till kommunerna utgå på annat sätt än genom

statens övertagande av nästan hela avlöningen till folkskollärarne.

Konungens befallningshavande i Kronobergs län. Den form kommittén föreslagit

för vederlaget för de till kommunerna efter folkmängden utgående brännvinsförsäljningsmedlen

synes »icke vara fullt lyckligt vald. Även om utan vidare finge

förutsättas, att vid oförändrad lagstiftning det förhållande alltjämt komme att fortfara,

vilket av kommittén konstaterats mellan de olika länens folkmängd och beloppet

per innevånare av statens bidrag för lärarnes avlöning, torde man dock vara skyldig

att under de nya förhållanden, som skulle inträda vid antagandet av kommitténs

t förslag i denna del, räkna med möjligheten eller sannolikheten av vida större för
skjutningar

i berörda hänseende, och även om så icke bleve förhållandet kommo dock

skiljaktigheterna mellan olika kommuner inom samma län att bliva avsevärt större,

än som motsvarade olikheten i folkmängd, då trots det, att, såsom kommittén

erinrat, behovet av lärarekrafter inom skoldistrikten måste vara beroende av befolkningens

antal, uppenbarligen även andra faktorer därvid äro och ännu mera skulle

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

bliva bestämmande. För övrigt förutser även kommittén en oavbruten stegring

i kostnaderna för lärarnes avlöning, och näppeligen lärer man vara berättigad antaga,

att ens lantkommunernas andelar i brännvinsförsäljningsmedlen enligt nuvarande ordning

skulle ökas i samma förhållande som denna. Redan nu angivna omständighet

måste väl föranleda tvekan om lämpligheten av den föreslagna ersättningsformen, i

synnerhet som kommittén i sina förslag för övrigt intagit den ståndpunkt, att ersättningsbeloppen

borde fastställas efter vad de senaste årens inkomstförhållanden och

1905 års förordning föranledde, men härtill kommer vidare, att något inre samband

icke kan uppvisas mellan brännvinsförsäljningsmedlen och kommunens utgifter för

skolväsendet, på sätt förhållandet skulle hava varit, därest det gällt fattigvård, sjukvård

eller ordningsväsen.

Slutligen torde det få anses allt annat än lämpligt, att ett statens vederlag

till kommunerna skulle få formen av statens övertagande av eu kommunal utgift,

vars storlek sammanhänger med en så oberäknelig faktor som löneregleringar.

Eders Kung!. Maj:ts befällnmgshavande kan också så mycket hellre avstyrka förslaget

i denna del, som några övertygande skäl icke synas anförda, varför icke i detta

likaväl som i övriga fall ersättningen skulle kunna utgå i form av direkta kontanta

anslag. Att den av kommittén i förevarande fall förordade ersättningsformen skulle

vara ägnad att medföra någon större stabilitet i avseende å ersättningsfrågans ordnande

än kontanta anslag, är ett antagande, som väl knappast kan stödjas på någon

hittills vunnen erfarenhet, och risken i sådant hänseende borde icke vara större

här än då vid reglering av städernas tolagsersättning vederlaget bestämdes i kontanta

anslag.»

Konungens befallning skavande i Blekinge län har emot kommitténs förslag i

fråga om ersättningen för kommunandelen intet att erinra, då med kommunernas

utveckling och behov av lärarekrafter jämväl statens bidrag ökas.

Konungens befallning sb avande i Kristianstads län framhåller, »att rusdryckshanteringens

vara eller icke vara är beroende å ena sidan av statsmakternas medgivande

och å andra sidan av befolkningens rusdryckskonsumtion. Med den alltmera

spridda upplysningen i alkoholspörsmålet har under de tre sista decennierna en avsevärd

del av den vuxna befolkningen vunnits för icke blott restriktioner i rusdryckskonsumtionen

utan ock abstinens från densamma. Ju bättre insikt allmänheten

erhåller om den båtnad, som restriktioner och än mer abstinensen medför i synnerhet

i socialhygieniskt avseende, desto mera komma kraven om medverkan för vinnande

av båtnaden att ställas först på den befolkningen närmast liggande samfälligheten,

kommunen, och vidare på staten. En allra första åtgärd är helt naturligt att lösa

kommunernas ekonomiska beroende från rusdryckshanteringen, och i detta avseende

har kommittén anvisat en synnerligen lyckligt funnen utväg beträffande kommunandelen

av brännvinsförsäljningsmedlen genom sitt förslag om förhöjt statsbidrag

till avlönande av lärare vid folkskolor och småskolor. Vid årets riksdag väcktes

motion i sistnämnda syfte. Kravet på högre statsanslag till folkundervisningen

inom skoldistrikten förefinnes sålunda redan och lärer, oavsett frågan om rusdrycksmedlens

förändrade disposition, göra sig alltmera gällande, vadan kommitténs förslag

att redan nu giva kommunerna ett förhöjt statsbidrag till avlöning åt folk- och småskollärare

torde kunna få betraktas såsom ifrågaställd fullständig avskrivning av

kommunandelen.»

Konungens befallning skadande i Malmöhus län anför, att »man kan vid genomläsande

av förslaget i denna del icke värja sig för den uppfattningen, att kommit
-

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

terade uteslutande haft uppmärksamheten riktad på att finna en önskad överensstämmelse

mellan beloppet av å ena sidan den ersättning, som av staten skulle givas,

och å den andra en utgiftspost, som passade häremot. Det kan emellertid icke

förnekas, att man i denna punkt skulle haft skäl önska ett mera direkt och

naturligt samband mellan den inkomst, varom här är fråga och de ändamål, vartill

samma inkomst skulle användas. Från mer än ett håll hava redan av olika anledningar

protester förnummits mot kommitténs förslag att på sätt som skett kombinera

folkskoleundervisningens krav med ändrade bestämmelser ifråga om rusdrycksmedlens

användning, och Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande kan för sin del icke

annat än finna det från olika synpunkter sett mindre tilltalande i en sådan lösning

av denna fråga. Även om man måste medgiva, att stor överensstämmelse

råder ifråga om det beräknade belopp, vartill den så kallade kommunandelen skulle

uppgå, och den merutgift som staten ifråga om skollärames avlöning skulle enligt

kommitterades förslag få vidkännas, så torde likväl böra beaktas, att denna överensstämmelse,

om än för det närvarande förefintlig, i framtiden kan väsentligen rubbas

samt att man genom förslaget i denna del skulle komma att uppgiva den av kommitterade

med rätta framhållna princip, som alltid varit tillämpad på ifrågavarande

område, nämligen att folkskolan i första rummet är en kommunens angelägenhet och

att dess krav också böra främst genom kommunen själv tillgodoses. Om betänkligheter

sålunda kunna göras mot det framlagda förslaget att en gång för alla lösa

frågan om kommunandelens ersättande med ett övertagande från statens sida av en

viss kommunal utgift, så torde ingen annan utväg stå öppen än att åtminstone tills

vidare låta kommunandelen av försäljningsmedlen såsom hittills fördelas mellan

rikets samtliga primärkommuner att efter deras eget gottfinnande användas till

täckande av förefintliga kommunala behov.»

Konungens befallningshavande i Värmlands län anser, att ett överflyttande på

statsverket av ökade bidrag till folkskoleundervisningen synes innebära en för

kommunerna fullt tillräcklig gottgörelse för den del av brännvinsmedlen, varom här

är fråga.

Konungens befallningshavande i Västmanlands län anför, att »man med ett visst

berättigande kan härvidlag peka på de hastigt växande större städernas av humanitära

skäl ådagalagda frikostighet mot folkskollärarne, vilken icke torde i regel äga

sin motsvarighet i flertalet landskommuner. Följden blir då tydligen den, att dessa

senare faktiskt få av statsmedel uppbära 9 ]0 av folkskollärarnes avlöning, varemot

gottgörelsen till de ifrågavarande städerna icke tillnärmelsevis hinner upp till motsvarande

siffra. Med tanken fästad på att folkmängden hittills tjänat som fördelningsgrund

lärer man svårligen kunna förneka, att rättvisa och billighet bliva

lidande genom det nya förslaget.»

Konungens b ef ältning skavande i Västerbottens län anför, att då av den

lämnade utredningen synes framgå, att den form av ersättning, som kommittén

föreslagit beträffande »den del av brännvinsmedlen, som fördelas mellan landets

samtliga kommuner efter folkmängden, skulle bereda kommunerna i allmänhet inom

länet lika stora fördelar som dem de hämta av dem i sådant avseende nu tillkommande

andelar, har Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande emot förslaget härutinnan

ingenting annat att erinra, än att, såsom en reservant också påpekat, bestämmelsen

om denna ersättning i form av viss höjning av statens bidrag till avlöning åt

lärare vid folkskolor och småskolor, bör på något mera stadigvarande sätt sammanbindas

med beslutet om brännvinsförsäljningsmedlens indragning till statsverket.»

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Landstinget i Jönköpings län anser ersättningen till kommunerna för de andelar

av rusdrycksmedlen, som nu utgå efter invånareantal, böra utgå under annan form

än såsom förhöjt bidrag till ersättning åt lärare vid folk- och småskolor.

Landstinget i Kronobergs lån »kan ej gilla, att landskommunerna skulle få

sina andelar av brännvinsmedlen i form av löneunderstöd från staten till folkskolan,

uppgående till det höga beloppet av 0/10 av resp. löner. Först och främst anser

landstinget, att sammankopplandet av en så omtvistad och av Riksdagen på sin tid

avvisad tanke, som att göra folkskollärarne till statens löntagare i stället för kommunernas,

lätt han komma hela frågan att falla. För fattigare och glest bebyggda

församlingar, varpå länet ej äger brist, skulle omskrivna förslag åtminstone för

närvarande medföra ekonomisk förlust.

Till sist anser landstinget, att här omskrivna åtgärd skulle drabba de olika

kommunerna inom länet ganska ojämnt. Av denna anledning anser landstinget, att

kommunerna såsom vederlag för försäljningsmedlens indragning till staten skulle erhålla

direkta statsanslag, som årligen till dem utbetalas, och icke ske under den

form, att staten åtager sig bestridande av här förut omnämnda lärarelöner. Till

grund för fördelningen av detta direkta vederlag till kommunerna bör läggas kommunernas

folkmängd.»

Landstinget i Malmöhus lån framhåller såsom sin mening, att den nuvarande

fördelningen mellan staten och kommunen av avlöningen till folkskollärarna icke

bör rubbas och »att kommunernas ifrågavarande inkomstmedel rättvisligen icke böra

avlösas annorledes än mot full ersättning i penningar med belopp, motsvarande

samma inkomst.»

Landstinget i Skaraborgs län »påvisar, att det för landskommunerna i synnerhet

skulle bliva av stor betydelse, ifall ersättningen till dem tillsammans finge utgå

med ett på förhand fixerat belopp att årligen fördelas mellan kommunerna efter folkmängden

och icke såsom kommittén föreslagit genom ökning av statsbidraget till

folkskollärares och småskollärares avlöning.»

Landstinget i Västmanlands lån. Då ersättningsbeloppet för kommunandelen

endast med c:a 100,000 kronor skiljer sig från det belopp av brännvinsförsäljningsmedel,

som under år 1911 utdelades och det dessutom kan anses otvivelaktigt,

att ett ökat statsbidrag till folkskollärarnes avlöning i framtiden kommer

att ställa sig ekonomiskt fördelaktigare för åtminstone ett flertal kommuner än den

ökning av brännvinsmedlen, som enligt nu gällande författning skulle tillfalla kommunerna,

anser landstinget att för lantkommunernas del intet är att mot betänkandet

erinra.

Magistraten och stadsfullmäktige i Falköping. Efter att ha påvisat, att den

Falköping tillkommande ersättningen rörande kommunandelen enligt kommitténs

förslag skulle bliva avsevärt lägre, anföra magistraten och stadsfullmäktige, att det

är högst sannolikt, att den enligt nuvarande bestämmelser utgående kommunandelen

under de närmaste åren skall växa. Kommitténs förslag är därför i denna del

mindre fördelaktigt för samhället. Kommitténs förslag i detta avseende förtjänar

efter stadsfullmäktiges och magistratens förmenande »synnerlig uppmärksamhet, enär

ett dylikt beslut säkerligen skulle medföra en särskilt i vissa landskommuner välbehövlig

ökning av lärarekrafterna. Det kan dock ifrågasättas, huruvida förslaget

innebär den bästa möjliga lösning; ofta har isynnerhet under den senare tiden med

tilltagande styrka framhållits, att vi behöva två- eller treåriga fortsättningsskolor

för den ungdom, som lämnar folkskolan, och att denna fortsatta undervisning bör

opaginerad Kontrollera mot PDF

bliva obligatorisk för alla dem under 16 år, som icke åtnjuta annan därmed likvärdig.

» — — —» Folkskolan liar stadigt gått framåt och skall utan tvivel fortfara

att så göra utan den av kommittén föreslagna åtgärden, även om denna skulle

påskynda utvecklingen, men frågan om inrättande av obligatoriska fortsättningsskolor

tiar under många år huvudsakligen på grund av brist på medel förgäves väntat på

sin lösning och skulle kunna antagas rycka denna ett betydande steg närmare, om

man för ändamålet kunde årligen förfoga över ett belopp av nära 4 miljoner kronor.»

Magistraten och stadsfullmäktige i Örebro anse, att staten borde åtaga sig

att betala hela begynnelselönen och ej blott 9 j0. Visserligen har kommittén till

stöd för sitt förslag anfört, att kommunen icke bör helt och hållet befrias från

deltagandet i kostnaden för lärarnes avlöning, enär man borde fasthålla vid principen

att folkskolan är i första rummet en kommunens angelägenhet. »Denna princip

torde emellertid ingalunda frångås även om staten åtoge sig hela den lagstadgade

begynnelselönen, ty åtminstone städerna, särskilt de större, ålägga sig så betydande

kostnader för folkskoleväsendet utöver de lagstadgade lönerna, dels i form av

väsentligen högre löner, dels genom kostsamma skolhusbyggen m. m., att den

ifrågavarande tiondedelens fortsätta, utgående från städerna i nämnda avseende näppeligen

äger den betydelse, som i betänkandet framhållits. Däremot om man fästhåller

vid grundsatsen, att fullt vederlag bör givas för indragningen av brännvinsmedlen,

— — — synes man från städernas sida med skäl kunna framställa krav

på att staten åtager sig att svara för hela den lagstadgade begynnelselönen.»

Magistraten och stadsfullmäktige i Sala anföra, att ingen anledning till anmärkning

mot förslaget tinnes, då enligt de av kommittén gjorda utredningar städerna

därigenom skulle få en mot dess andel i vinstmedlen ungefär svarande minskning i

utgifterna för folkskoleväsendet.

Magistraten och stadsfullmäktige i Gävle ansluta sig i huvudsak till kommitténs

förslag beträffande formerna för vederlaget, då särskilda svårigheter ansetts

för närvarande möta för att låta ersättningen i sin helhet utgå på det sättet, att

staten i stället för kontant vederlag övertager någon kommunen eller övriga institutioner

åliggande utgift.

I fråga om den del av ersättningen, vilken skulle komma att utgå i form

av förhöjt bidrag till skollärarnes avlöning, hade det dock varit önskligt, om denna

kunnat bättre anpassas efter kommunernas verkliga utgifter till ifrågavarande löner.

Magistraten och stadsfullmäktige i Söderhamn hava icke något att emot kommitténs

förslag i detta avseende erinra, ehuru inkomsterna av brännvinsförsäljningen

årligen ökas i större proportion än löneförhöjningarna till folk- och småskollärame.

Stadsfullmäktige i Linköping anföra, att vederlaget skulle för år 1912 ha

understigit beloppet av stadens ifrågavarande andel av brännvinsförsäljningsmedlen

med mer än 25 procent av samma andel och för kommande år antagligen ännu

mera, varför vederlaget för denna del av brännvinsmedlen enligt stadsfullmäktiges

åsikt borde utgå med minst hela begynnelselönen i stället för 90 procent av densamma,

därest staden skall erhålla full ersättning.

Stadsfullmäktige i Lund tillstyrka kommitténs förslag med de av hr Hegardt

reservationsvis gjorda jämkningarna, dock med den ändringen, att den del av rusdrycksmedlen,

som enligt kommitterades förslag skulle användas för bestridande

av vissa delar av kostnaden för folkundervisningsväsendet, måtte till kommunerna

överlåtas att av dem för kommunala utgifter fritt användas, vilken lösning av

frågan icke skulle möta hinder från Lunds stads sida.

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Stadsfullmäktige i Borås ha intet att erinra mot kommitténs förslag, att ersättning

för den andel av nämnda brännvinsmedel, som nu fördelas till rikets alla

kommuner efter folkmängden, skall utgå genom på visst sätt förhöjt statsbidrag

till avlöning åt lärare vid folk- och småskolor.

Stadsfullmäktige i Ulricehamn. Ehuru stadsfullmäktige hålla före, att det av

kommitterade föreslagna sättet för gottgörelse åt kommunerna för kommunandelar

icke kommer att giva staden full ersättning för förlusten av samma medel, anse

stadsfullmäktige likväl, med hänsyn till svårigheten att finna något annat sätt för

gottgörandet och under förutsättning att full ersättning beredes staden för övriga

brännvinsmedel, att kommitténs förslag i ifrågavarande avseende bör godtagas.

Stadsfullmäktige i Västerås anföra, att Västerås stads andel av den så kallade

kommunandelen för de senaste åren raskt ökats, detta delvis beroende på minskningen

med 2 procent per år av städernas direkta inkomst från spritbolagen, och

beräkna stadsfullmäktige, att Västerås av den så kallade kommunandelen år

1920 skulle erhålla minst 25,000 kronor. Då stadsfullmäktige beräkna, att Västerås

som ersättning för kommunandelen kommer att erhålla c:a 10,500 kronor skulle

ersättningsbeloppet med nära 15,000 kronor understiga den beräknade kommunandelen

för 1920. »Visserligen framhåller kommittén, att statsbidraget till folkskolan

kommer att ökas med åren, men denna ökning kan givetvis icke motsvara

den starka ökningen av kommunandelen, och det kan vidare med skäl sättas ifråga,

huruvida ej staten under alla förhållanden komrne att åtaga sig ifrågavarande

ökning. Det vill sålunda synas, som skulle den så kallade kommunandelens ersättning

med höjt anslag till folkskolan ävenledes bliva ofördelaktigt för städerna och

särskilt för sådana, där folkmängden är i starkare tillväxt.»

Stadsfullmäktige i Köping. För den händelse lagstiftningen i ämnet skulle

komma att ske i enlighet med hrr Ekmans, Ericssons och Kvarnzelius’ reservation

synes rättvisa och billighet fordra, dels att statens bidrag för folkskollärarnes

löner hänför sig icke till de lagbestämda minimilönerna utan till de i verkligheten

utgående löneförmånernas storlek, dels att staten övertager utgifterna för städernas

rätts- och polisväsen samt för städernas lärarekår.

Magistraten i Sundsvall. Vidkommande den föreslagna ersättningen för de

genom kungl. statskontoret hittills till kommunerna utgående andelarna torde den

anmärkningen icke sakna fog, att ökningen av statsanslaget till folk- och småskollärares

avlöning är av större betydelse ju närmare lönerna och ålderstilläggen

ligga minimibeloppen. I samma mån en kommun som Sundsvall till följd av högre

levnadskostnader eller av annan anledning funnit sig böra höja lönerna och ålderstilläggen

över minimigränsen, minskas fördelen av det efter minimilönerna beräknade

statsanslaget. Det vill nu härav synas, som om det föreslagna sättet att

bereda kommunerna vederlag icke innebure full rättvisa.

Magistraten i Östersund anför, att den enligt förslaget ifrågasatta ökningen

av avlöningsbidraget från staten till lärare vid folk- och småskolor skall utfalla

mycket ojämnt för kommunerna och antagligen lända till större förmån för de

mindre kommunerna än för de större. Det vill därför synas magistraten vara att

föredraga, att detta statsbidrag får utgå i penningar och efter samma grunder som

den utdelning av brännvinsförsäljningsmedel, vilken bidraget avser att ersätta.

Kommunalnämnden och kommunalfullmäktige i Hässleholms köping kunna icke

annat än lämna fullt erkännande åt den väl funna formen för och anpassningen av

ersättningen för kommunandelen.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. Bilaga.

20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Municipalfullmäktige i Ljungby köping anse kommitterades förslag angående

ersättning för de till landskommunerna efter folkmängden utgående brännvinsförsäljningsmedlen

genom höjning av statsbidraget till avlöning åt lärarne vid folkoch

småskolor mycket lämpligt.

Styrelsen för Svenska stadsförbundet anför ifråga om ersättning för den s. k.

kommunandelen, att denna form av ersättning är »relativt ogynnsam för åtskilliga

städer, vilkas starka befolkningstillväxt hittills medfört en ökning av den kommunandel,

vilken tillfaller dem enligt 1905 års förordning, varjämte tillkommer, att den

föreslagna förhöjningen av statsbidraget till skollärarnes avlöning har större värde

för mindre och glest befolkade kommuner, där lärjungeantalet per lärare och

avlöningsbeloppen äro lägre än uti städerna. Styrelsen förmenar, att en lämpligare

och med de verkliga förhållandena nfera överensstämmande beräkningsgrund än

den, vilken kommittén föreslagit, bör komma till användning vid bestämmandet

av det belopp, varmed staten bidrager till avlönande av lärarebefattningar vid folkskolorna.

»

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

D. Begränsning-en av statsverkets inkomster av rusdrycksmedlen

samt sättet för fonderingen av överskjutande rusdryeksmedel

och användningen av dessa medel.

Rusdrycksmedelskommitténs förslag under punkt 6 (sid. 131—132)

hava i överensstämmelse med hr Odelbergs reservation avstyrkts av

följande myndigheter:

Konungens befallningshavande i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands,

Gottlands, Malmöhus, Hallands, Örebro, Gävleborgs och Västernorrlands

län,

stadsfullmäktige i Ulricehamn samt

magistraterna i Falköping, Nora, Östersund och Skellefteå,

Förutom de myndigheter, som i sin helhet tillstyrkt de förslag, som

reservanterna hrr Ekman, Ericsson och Kvarnzelius avgivit, hava följande

myndigheter särskilt motiverat sin tillstyrkan av nämnda reservanters

förslag ifråga om begränsningen av de för statsverkets behov disponibla

rusdrycksmedelsinkomsterna:

Konungens befallningshavande i Kristianstads län samt,

magistraten och stadsfullmäktige i Marstrand.

Ur de anförda motiveringarna må följande återgivas:

Konungens befallningshavande i Södermanlands län. Då rusdryckerna av flera

skäl torde få anses såsom synnerligen lämpliga skatteobjekt, synes det icke i och

för sig vara ägnat att påkalla åtgärd att göra det allmännas ekonomi oberoende av

den inkomst, varom nu är fråga. »Då Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande för

sin del icke anser totalförbudet möjligt att genomföra eller ens eftersträvansvärt

och därför icke har anledning att tillstyrka denna åtgärd, vars huvudsakliga ändamål

skulle vara att möjliggöra ett sådant förbud, måste det för Eders Kungl. Maj:ts

befallningshavande framstå som ett mera underordnat spörsmål, vad som icke desto

mindre till äventyrs bör göras för att åstadkomma statens frigörande från det

ekonomiska beroendet, varom nu är fråga, och Eders Kungl. Maj:ts befallnings
-

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

havande håller till och med före, att i detta avseende lämpligen bör anstå med vidtagande

av någon som helst åtgärd, till dess man först genomfört och prövat verkningarna

av den ifrågasatta frigörelsen för kommunerna, landstingen och hushållningssällskapen.

»

Konungens befullningshavande i Jönköpings län. Till fondbildning anser

Konungens befallningshavande icke böra avsättas någon del av brännvinstillverkningsskatten,

maltskatten och punschskatten, vilka hittills i sin helhet använts för statsregleringens

behov. Då för den händelse att genom brännvinsförsäljningsmedlens

tillväxt efter deras eventuella indragning till statsverket överskott uppstode, sedan

alla ersättningar till följd av indragningen och vederlag för nedlagda utskänkningsrättigheter

samt av Riksdagen beslutade utgifter till främjande av nykterhet och

motarbetande av dryckenskapens följder blivit betalda, synes sådant överskott böra

komma ifråga att avsättas till en fond. Skulle möjligen framdeles rusdrycksförbud

bliva beslutet, kommer naturligtvis hela denna fråga i ett förändrat läge.

Konungens befallningshavande i Kronobergs län. Liksom reservanternas förslag

ifråga om ersättning till städerna »icke synes lätt att förlika med vad rättvisa och

billighet hittills ansetts kräva, är ur statsfinansiell synpunkt deras avvecklingsplan

ifråga om statens beroende av rusdrycksmedlen säkerligen icke mindre ägnad att

väcka betänkligheter.» Gent emot reservanternas resonemang ifråga om riksstatens

ökning och möjligheten av en successiv avveckling erinrar Konungens befallningshavande,

att »oavsett om den av reservanterna avsedda fullständiga avskrivningen

av statens inkomster från rusdryckshanteringen försiggår efter den ena eller den andra

av de linjer reservanterna anvisat, skulle den dock, när den vore fullt genomförd,

komma att medföra en minskning på riksstatens inkomstsida, som — — — kunde

antagas uppgå till 28 miljoner kronor. Samtidigt med att denna minskning på inkomstsidan

inträtt, skulle på utgiftssidan icke allenast den så att säga normala ökningen

hava fortgått, utan jämväl vissa av reservanterna likaväl som av kommittémajoriteten

föreslagna vederlag av bestående natur hava avsevärt ökat slutsiffran. Till en början

skulle ju till landsting och hushållningssällskap årligen utgå ett sammanlagt belopp

av 4,300,000 kronor. Vidare skulle det ökade statsbidraget till folkskollärares och

småskollärares avlöning, beräknat redan från början till 3,900,000 kronor, vid den

tiden hava stigit till avsevärt högre belopp. Kommittén beräknar, att beloppet redan

före år 1921 skulle hava stigit med åtminstone 900,000 kronor. Vidare framhålla

icke minst reservanterna sannolikheten av att anslaget till främjande av nykterhet

och motarbetande av dryckenskapens följder kommer att inom en snar framtid icke

obetydligt ökas, och lika sannolikt torde vara, att ett sådant anslag komme att

visa sig behövligt ännu lång tid efter ett eventuellt rusdrycksförbuds genomförande.

Förbises böra icke heller i detta sammanhang de krav, som kunna motses för genomförande

av socialpolitiska åtgärder av mera betydande omfattning och därvid särskilt

en allmän ålderdoms- och invaliditetsförsäkring.

Slutligen lärer även böra räknas med den ökning å budgetens utgiftssida, som kan

föranledas därav, att staten i större eller mindre omfattning övertager ytterligare

utgifter, som nu tynga kommunerna. Reservanterna hava exempelvis, såsom ovan

i annat sammanhang erinrats, framhållit möjligheten av att staten kunde komma

att övertaga utgifter, som nu åligga städerna. Till motvägande ej mindre av den

minskning i statsinkomst, som komme att inträda vid statens frigörande från beroendet

av rusdrycksmedlen, än även av den ökning i statens utgifter, som i följd av frigörandet

eller utan sammanhang därmed men dock i varje fall samtidigt måste motses, kunna

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

reservanterna icke, lika litet som kommittémajoriteten, sägas hava givit anvisning på

något annat eller mera än ränteavkastningen av den ifrågasatta fonden av reserverade

rusdrycksmedel jämte den minskning i vissa statsutgifter, såsom för fångvården,

vilken torde inträda efter införande av ett allmänt rusdrycksförbud. Man lärer dock

knappast kunna för sig dölja, att dessa poster icke kunde komma att väga särdeles

tungt i vågskålen. Erinrar man sig därjämte obenägenheten inom breda befolkningslager

för ytterligare utsträckning av den indirekta statsbeskattningen, oavsett att

genom den nu ifrågasatta reformen väsentliga skatteobjekt skulle försvinna samt

huru avsevärt staten under det senaste årtiondet icke mindre genom ökad stämpelskatt

än genom inkomst- och förmögenhetsskatt anlitat de skattereserver, som förut

voro till finnandes å den direkta beskattningens område, torde man väl näppeligen

böra känna sig tillfredsställd vare sig med en erinran om den snabba utveckling och

de täta förändringar vår skattelagstiftning är underkastad, eller med en hänvisning

till de andra, icke närmare antydda inkomstkällor, som möjligen kunde stå till buds

vid den tidpunkt, då ett allmänt rusdrycksförbud skulle börja tillämpas.»

Med hänsyn till det anförda kan därför Konungens befallningshavande icke

finna amiat än att, »därest åtgärder nu skola vidtagas i det syfte kommitténs uppdrag

avsett, dessa måste begränsas inom den ram kommittémajoritetens förslag

angiver. Det lider väl heller icke något tvivel, att icke nykterhetens intresse skulle

avsevärt tillgoses därmed att kommuners och lokala korporationers intressen bleve

i allt väsentligt oavhängiga av rusdryckshanteringen. De förhandlingar, som inom

riksdagen föregingo avlåtandet av 1909 års riksdags skrivelse i ämnet, icke mindre

än samma skrivelses formulering, torde väl ock otvetydigt giva vid handen, att

åtminstone 1909 års riksdag icke förutsatte möjligheten under närvarande förhållanden

eller under en nu överskådlig framtid av det allmännas fullständiga frigörande från

beroendet av rusdrycksmedlen.»

Konungens befallningshavande i Kristianstads län anför till motivering följande:

I valet mellan kommitténs och reservanternas förslag i nu ifrågavarande avseende

anser sig Konungens befallningshavande böra förorda reservanternas, enär detta enligt

Konungens befallningshavandes förmenande avfattats med större hänsyn till en möjlig

frigörelse för staten från dess ekonomiska beroende av rusdryckshanteringen. Den

begynnande maximisiffran anser Konungens befallningshavande i alla fall böra bestämmas

i närmaste förhållande till medeltalet av rusdrycksmedelsinkomsten, beräknad

i anslutning till vad beträffande försäljningsmedlen framhållits för 5-årsperioden

1908—1912.

Konungens befallningshavande i Malmöhus lån anför i fråga om statens frigörande,

att det är uppenbart, »att ett fullständigt frigörande för statens vidkommande

icke är tänkbart under den förutsättning, som av kommitterade tagits för given och

som i betänkandet formuleras så, att tillverkningen av alkoholhaltiga drycker kommer

att fortfara här i landet och att staten såsom hittills borde få åtnjuta de ekonomiska

fördelarna härav. Kommitterade anse sig emellertid genom den åsyftade begränsningen

hava åtminstone i någon mån minskat statens framtida beroende av rusdryckshanteringen,

och på samma gång genom förslaget om överförande av viss del av

brännvinsförsäljningsmedlen till en särskild fond sökt åstadkomma — — — bättre

möjligheter för fullföljande av uppgifter, vilka i främsta rummet förutsätta en ekonomisk

reglering av nykterhetslagstiftningen.

Eders Kung!. Maj:ts befallningshavande kan icke finna de synpunkter avgörande,

som varit för kommittén bestämmande i nu förevarande hänseende. Med den förut
-

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

sättning, som legat till grund för kommittébetänkandet i dess helhet, nämligen att

tillverkning och försäljning av alkoholhaltiga drycker alltjämt komma att existera

såsom en tillåten verksamhet, av vilken staten upptager skatt, blir uppgiften att

ekonomiskt frigöra staten från därav härflytande inkomster mer eller mindre olöslig,

så snart man icke, vilket vore en orimlighet, ansåge sig kunna och böra reservera

samtliga rusdrycksmedel för framtida, ännu obestämda ändamål. Den del av rusdrycksinkomsterna,

vilken enligt kommittémajoritetens såväl som de tre förutnämnda reservanternas

förslag skulle undantagas från den allmänna statsregleringen och fonderas,

komme i varje hänseende att bliva så relativt obetydlig i jämförelse med totalsumman

av de inkomster av detta slag, vilka årligen skulle få användas för statens behov,

att det vid sådant förhållande icke kunde vara tal om ett verkligt frigörande för

statens räkning. Man har för övrigt icke rätt att förutsätta, det staten skulle underlåta

någon åtgärd, vilken vore ägnad att på bästa sätt ordna rusdrycksförsäljningen

med hänsyn till sedlighetens och ordningens krav, även om staten såsom hittills

vore fri från speciella inskränkande bestämmelser ifråga om dessa medels användning.

Då kommitterade i övrigt icke så vitt av betänkandet framgår framlagt övertygande

skäl vare sig för behövligheten av en inskränkning i antydd riktning, ej heller

för nödvändigheten att genom särskild förbildning åstadkomma medel för speciella

statsändamål, finner sig Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande av nu anförda och

på de av kommitténs ordförande i dennes reservation i övrigt framhållna skäl böra

i underdånighet avstyrka vad förslaget innehåller i sist berörda hänseende.»

Konungens befallningshavande i Örebro län kan icke biträda kommitténs förslag

härutinnan, då kommitterade icke synas i sitt betänkande kunnat anföra fullgiltiga

skäl för en fondavsättning. Det torde förtjäna att med styrka framhållas, att

kommitterade icke ens aktat skäligt avgiva något förslag, vartill den år efter år

växande fonden skulle användas, utan inskränkt sig till att hemställa, att Kungl.

Maj:t och Riksdagen skulle gemensamt besluta över fondens användning. Konungens

befallningshavande ansluter sig till de uttalade erinringar, som anförts av hr Odelberg

i hans reservation och anser sig därjämte böra framhålla, att då det icke gärna

kan tänkas, att allmänt spritdrycksförbud skulle på en gång genomföras utan en

längre övergångstid fastställas, en dylik fondering icke rimligen bör beslutas, förrän

Kungl. Maj:t och Riksdagen funnit nödigt att pålägga svenska folket förbud att tillverka

och förtära alkoholhaltiga drycker. Skulle emellertid Kungl. Maj:t och Riksdagen

icke besluta ett dylikt förbud skulle eu fondering icke vara till någon nytta utan

därigenom allenast ålagts svenska folket större skattepålagor, än som varit erforderliga.

Konungens befallningshavande i Gävleborgs län ansluter sig till hr Odelbergs

reservation. Förhållandena kunna nämligen bliva sådana, att det överskott, som av

kommittén föreslagits skola fonderas, skulle kunna behöva tagas i anspråk för andra

synnerligen viktiga statsangelägenheter, och det vore i sådant fall olämpligt, att

Riksdagen redan vore bunden rörande dessa medels disponerande. För den händelse

någon del av medlen anses böra fonderas utan visst angivet ändamål synes det böra

ankomma på Riksdagens omprövning varje särskilt år att bestämma huru mycket

av medlen som skola på detta sätt disponeras.

Konungens befallningshavande i Jämtlands lön, som anser resultaten aAr den

inom nykterhetskommittén pågående utredningen böra avvaktas, innan man besluter

sig för en mera omfattande fondering av statens inkomster av rusdrycksmedlen, har

i huvudsak intet att erinra mot kommitténs förslag ifråga om begränsningen av

statens beroende av dessa medel. Därest genom fastställande av en annan beräknings
-

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

grund, på sätt Konungens befallningshavande förordat för de till kommuner och

andra korporationer utgående årliga ersättningsbeloppen, dessa komma att höjas,

torde dock möjligen däri ligga ett skäl att något sänka den ovan angivna, för den

årliga statsregleringen tillgängliga summan.

Stadsfullmäktige i Falkenberg ifrågasätta, huruvida icke även den del av brännvinsmedlen,

som skulle få disponeras för statsregleringsändamål, borde underkastas

bestämmelserna om successiv minskning, exempelvis med 1 miljon kronor årligen.

En sådan åtgärd skulle tillförsäkra även staten en småningom inträdande fullständig

frigörelse och betrygga den i kommittéförslaget förordade fondbildningen. Beträffande

fondens användning torde böra bestämmas, att densamma finge tagas i bruk först

sedan totalförbudet trätt i kraft..

Stadsfullmäktige i Amål anföra ifråga om den av kommittén föreslagna

maximibegränsningen av statsverkets inkomster av rusdrycksmedlen, att då nämnda

medel i enstaka år visa underskott, städer, landsting och hushållningssällskap erhålla

proportionellt mindre bidrag, att om underskott inträffa å medeltalet av nämnda

medel för tre på varandra följande år begränsningssiffran därefter sättes till 2 miljoner

kronor lägre än samma medeltal, varvid bidragen till städer, landsting och hushållningssällskap

i motsvarande grad minskas, och att för varje gång underskott

sedermera inträffade skulle på enahanda sätt förfaras.

Stadsfullmäktige i Sundsvall. Den anmärkningen saknar icke fog för sig

att kommitterade ifråga om frigörandet från ekonomiskt beroende av rusdryckshanteringen

kommit till ett föga nämnvärt resultat, särskilt ifråga om statens. frigörande,

vilket kan betecknas så gott som intet. Genom kommitterades förslag skulle

nämligen statsintresset av rusdrycksrörelsen åtminstone vara fixerat med ett begränsat

belopp, men då detta belopp utgör icke mindre än närmare 41 miljoner

kronor, och då de särskilda behov, som genom fonderade överskottsmedel skulle

enligt gemensamt beslut av statsmakterna kunna fyllas, kunna vara av den pressanta

beskaffenhet, att de i brist på fonderade brännvinsmedel hava måst fyllas på annat

sätt, torde inses, att det förmenta begränsandet av statsintressets ekonomiska beroende

av rusdrycksrörelsen är så gott som intet och i verkligheten endast skenbart.

Magistraten i Nora anser i fråga om kommitténs förslag om inrättande av

en särskild fond, att detta förslag är oupplösligen förbundet med den under utredning

varande frågan om ett efter viss övergångstid inträdande allmänt rusdrycksförbud.

Skulle förslag om allmänt rusdrycksförbud framläggas, torde därvid befinnas

fogade förslag om fondering och dylikt i långt större utsträckning än i nu

föreliggande betänkande föreslagits, och skulle åter allmänt rusdrycksförbud befinnas

ogenomförbart torde det icke kunna anses förenligt med en sund statshushållning

att för obestämda ändamål avsätta belopp, under det nya skattekällor måste uppsökas

till bestridande av statens nödvändiga utgifter.

Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling. »Ifråga om alkoholinkomsternas

förhållande till statsregleringen har kommittén utgått från att ett fullständigt

frigörande av statens ekonomiska beroende av rusdrycksmedlen ej är behövligt

eller ens låter sig göra. Såsom framgår av dess ovan angivna principiella ståndpunkt,

kan representantförsamlingen icke dela denna uppfattning och finner förty det

av kommittén i nu berörda avseende framställda förslaget icke vara tillfredsställande.

Visserligen vinnes med en fixering av den summa rusdrycksmedelsinkomster, som få

användas till statsregleringsändamål, att statens beroende av dessa medel icke för

framtiden komme att ökas såsom det hittills varit fallet, men däremot åsidosättas

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

otvivelaktigt de synpunkter, som efter representantförsamlingens mening böra vara

bestämmande för statens ekonomiska frigörande ifråga om dessa medel. Efter kommitterades

förslag beredes nämligen icke en sådan möjlighet, som i Riksdagens skrivelse

avsågs, för vidtagande av reformer, som syfta till en varaktig och betydande

minskning av rusdrycksförbrukningen. Ännu mindre undanröjas därmed de ekonomiska

hindren för genomförande av det efter församlingens uppfattning oundgängliga

totala rusdrycksförbudet. För vinnande av dessa nu angivna syftemål torde det

därför vara erforderligt, att maximigränsen för statens beroende sättes ej obetydligt

lägre än vad som föreslagits, och att en fortsatt avskrivning bestämt tryggas, så

att i en framtid statens oberoende av rusdrycksmedlen bliver fullt genomförd. I

överensstämmelse med denna tankegång hava hr Ekman in. fl. utarbetat sitt

ovan omnämnda förslag. Härigenom möjliggöres statens frigörande från beroendet

av de ifrågavarande inkomsterna i betydligt högre grad än enligt kommittémajoritetens

förslag. Så till vida är reservanternas förslag ett steg i rätt riktning. Även

enligt detta skulle dock staten bliva beroende av alkoholinkomsterna; åtminstone

skulle säkerligen yrkandet på förbud fortfarande möta principiellt samma motstånd

som nu ur statsfinansiell synpunkt. Det är således nödvändigt att utfinna ett sätt

att göra staten verkligt oberoende. De tre förbudsvänliga reservanterna hava också

själva i sin motivering påpekat en utväg. Utvägen är densamma som de föreslagit

rörande stadskommunernas successiva frigörelse, nämligen en årlig minskning med

ett belopp, som för varje gång ej vore större än att statens budget kunde tåla

minskningen; den årliga minskningens storlek upptaga de till 1/20 av de alkoholinkomster,

som skulle vara tillgängliga för statsregleringen, eller, om dessa beräknas

till 37 miljoner, till 1,850,000 kronor. Dessa belopp skulle årligen läggas till en

sådan fond som förut omnämnts, och skulle denna ej få användas för den vanliga

statsregleringen utan endast antingen till sådana behov, som förekomme en gång för

alla och icke återkomme med fortfarande krav på statens regelbundna anslag, eller

ock till sådana, som otvivelaktigt vore av den beskaffenhet, att de vid ett effektivt

rusdrycksförbud definitivt upphörde. Genom en sådan successiv utgallring av rusdrycksmedlen

från statsbudgeten skulle denna slutligen helt och hållet bliva oberoende

av dessa medel. Att staten, till och med om icke nya inkomstkällor, som

direkt ersatte den årliga minskningen, skulle omedelbart kunna anvisas, det oaktat

skulle kunna ordna sin årsbudget, det hava redan reservanterna påvisat genom sin

erinran om statsinkomsternas permanenta stegring — under tioårsperioden 1901—1910

med i medeltal 10 miljoner kronor årligen, alltså ett belopp som är mer än 5 gånger

så stort som den beräknade årliga minskningen av statens för sin budget tillgängliga

alkoholinkomster. Visserligen är det klart, att denna stegring motsvaras av

ökade utgifter, men svårigheten för staten med dess redan nu till över 200 miljoner

kronor uppgående budgetsummor att reglera en på förhand känd minskning av 1,850,000

kronor per år torde icke kunna bli större än motsvarande svårighet för stadskommunerna

att inrätta sig efter den successiva minskningen av deras brännvinsmedel,

en minskning som ju redan är lagfäst för perioden 1915—1921 och som de tre ovannämnda

reservanterna vilja utsträcka även till de följande åren, till dess år 1936

dessa inkomster skulle fullständigt upphöra. Representantförsamlingen vill därför i

konsekvens med reservanternas förslag rörande dessa sistnämnda medel förorda enahanda

förfarande även med de för statsregleringen tillgängliga alkoholinkomsterna.

Vad slutligen beträffar användningen av den särskilda fond, till vilken de från

statsregleringen undantagna penningmedlen skulle inflyta, delar representantförsam
-

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

lingen reservanternas mening, att den i främsta rummet borde användas till »ekonomisk

reglering av rusdryckshanteringen». Dock torde detta uttryck i sin allmänna

formulering vara mindre lyckligt valt, enär det kan i sig innesluta möjligheter att

ställa staten i nytt beroende av alkoholintresset. En förändrad formulering av

reservanternas förslag till förordning rörande fonden är därför önskvärd och torde

den lämpligaste vara: ’I främsta rummet till de tillfälliga behov, som uppstå vid

en för permanent förbuds inträdande nödvändig ekonomisk avveckling av rusdryckshanteringen’.

Representantförsamlingen vill emellertid häri ingalunda inlägga den

betydelsen, att alkoholhanteringens intressenter skulle erhålla någon ersättning för

nedläggande — efter lämplig övergångstid — av en rörelse, som staten funnit för

nationen skadlig.»

Bihang till Riksdagens protokoll 1913.

1 sand.

Bilaga.

21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

E. Förslagen till ändrad lydelse av 15, 21, 24 och 25 §§ i brännvinsförsäljningsförordningen

jämte övergångsstadganden.

I den av hr Östberg avgivna reservation hava följande myndigheter

instämt, nämligen

överståthållareämbetet samt Konungens befallningshavande i Stockholms,

Kronobergs, Gottlands, Blekinge, Västerbottens och Norrbottens län,

landstinget i Gottlands län,

magistraten och stadsfullmäktige i Strömstad, Falköping, Arboga,

Örnsköldsvik och Umeå,

magistraten i Uppsala och Hudiksvall,

stadsfullmäktige i Norrköping, Visby, Göteborg, Borås och Karlstad

samt

stadsstyrelsen i Tidaholm.

Särskilda yttranden rörande kommitténs författningsförslag hava

vidare avgivits av:

Konungens befallningshavande i Uppsala, Södermanlands, Kristianstads,

Göteborgs och Bohus, Örebro och Västmanlands län,

landstinget i Malmöhus län,

magistraten och stadsfullmäktige i Gävle,

stadsfullmäktige i Stockholm,

magistraten i Skövde, samt

styrelsen för Svenska stadsförbundet.

Slutligen har magistraten i Göteborg uttalat sig mot hr Östbergs

reservation.

Överståthållareämbetet framhåller till en början, att överståthållareämbetet

delar stadsfullmäktiges uppfattning rörande stadens rätt till andel i sådana vinstmedel,

som vid en ny förordnings ikraftträdande kunna innehavas av det förutvarande

brännvinsbolaget.

Ifråga om förslagets detaljbestämmelser i övrigt anför överståthållareämbetet

följande:

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

För detaljhandel med brännvin bildat bolag skall enligt förslaget stå under

kontroll av två olika statsmyndigheter, kontrollstyrelsen och vederbörande Kungl.

Maj:ts befallningshavande, och överståthållareämbetet anser att »det kan ifrågasättas,

om denna uppdelning på två särskilda myndigheter av tillsynen över bolagen, är i

allo lycklig. Tillräcklig garanti mot förhastade eller opåkallade inköp av fastighet

torde vinnas, om vidtagandet av sådan åtgärd göres beroende av den ena myndighetens

medgivande, och att Kungl. Maj:ts befallningshavande med dess större lokalkännedom

skall vara mest lämpad till prövning härav anser överståthållareämbetet

antagligt. Tvivelaktigt synes även om kontrollstyrelsen kan äga större förutsättning

än Kungl. Maj:ts befallningshavande för handläggning av frågan om ansvarsfrihet

åt bolagen. Det enda skäl, som anförts för en förändring i detta avseende,

eller att frågor om ansvarsfrihet må kunna behandlas efter enhetliga grunder, synes

med hänsyn till den mångfald av olikartade spörsmål, som kunna uppstå vid ett

dylikt ärende, vara tämligen intetsägande. Däremot synes Kungl. Maj:ts befallningshavandes

kännedom om de lokala förhållandena, beskaffenheten av denna myndighets

verksamhet i allmänhet och därmed vunnen erfarenhet även i dess dechargefrågor

kunna vara av betydelse. Den åt Kungl. Maj:ts befallningshavande såväl som

åt kontrollstyrelsen givna rätten att meddela föreskrifter för bolaget torde, om hos

de båda myndigheterna komma att göra sig gällande olika uppfattningar om lämpligaste

sättet att handhava bolagets angelägenheter, lätt kunna giva anledning till

förvirring».

Konungens befallningshavande i Uppsala län anser, att bestämmelser böra

meddelas därom, att innan staten inträder i den rätt kommunerna äga i avseende

å bolags tillgångar och skulder, av bolag fonderade medel fördelas enligt nu

gällande bestämmelser om fördelning av bolags vinst.

Konungens befallningshavande i Södermanlands län anser, att 15 § 3 mom.

brännvinsförsäljningsförordningen ifråga om tillvägagångssättet för bolag, som vilja

inköpa fastighet eller inom redan förvärvad fastighet vidtaga mera omfattande

förändringar, bör erhålla sådan avfattning, att detta tillvägagångssätt blir tydligen

anvisat.

Förslaget till förändrad lydelse av 21 § anser Konungens befallningshavande

böra fullständigas med stadgande, huruvida insättning å statsverkets ersättning å

giroräkning i riksbanken skall ske för statskontoret eller för vederbörande länsstyrelse.

Konungens befallningshavande i Kronobergs län anser sådan ändring av kommitténs

förslag till ändrad lydelse av 15 § mom. 3 av brännvinsförsäljningsförordningen

lämpligen böra äga rum, att endast endera, antingen kontrollstyrelsen eller

Konungens befallningshavande, behöver lämna tillstånd åt bolag till inköp av fastighet

eller utförande av större ändringsarbeten inom redan förvärvad fastighet. Mest

praktiskt torde väl vara, att denna rätt förbehålles Konungens befallningshavande.

Konungens befallningshavande i Blekinge lån anser kommitténs förslag

beträffande ändrad lydelse av 15 § 3 mom. vara »överflödigt och opraktiskt. Kommitterade

anföra, att länsstyrelserna måste anses vara mera än kontrollstyrelsen

förtrogna med ortsförhållandena, och då detta påstående otvivelaktigt är riktigt,

torde också statens intresse bliva tillräckligt tillgodosett, om beslutanderätten i detta

hänseende lägges ensamt i vederbörande Kung! Maj:ts befallningshavandes hand,

varigenom en onödigt lång procedur också undvikes. Stadgandet i den form koinmitterade

i sitt förslag givit detsamma kan under alla förhållanden giva anledning

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

till tveksamhet, och den anvisning, som kommitterade givit om förfarandet i detta

fall, torde om kommitterades förslag upphöjes till lag, enligt Eders Kung!. Maj:ts

befallningshavandes mening uttryckligen böra införas såsom lagbestämmelse.» Av

samma skäl, som nu anförts mot den föreslagna lydelsen av 8 mom., anser Konungens

befallningshavande ifråga om den föreslagna ändrade lydelsen av 8 mom. »såsom

en given förenkling, om beslutanderätten i detta fall jämväl tilldelades länsstyrelserna

och samma stadganden, som i nu gällande lag bibehållas beträffande kontrollstyrelsens

befogenhet, detta desto mera som förslaget fortfarande i 9 mom. bibehåller Kung!.

Maj:ts befallningshavandes befogenhet att meddela föreskrifter i anledning av framställning

från kontrollstyrelsen eller någon av de kommunala myndigheterna. På

sätt Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande sålunda föreslagit, vilket är i överensstämmelse

med den av kommittéledamoten Östberg avgivna reservation mot kommittébetänkandet,

bleve en enda statsmyndighet den, som hade att meddela föreskrifter

i detta hänseende och möjligheten av kanske stridiga beslut i samma och liknande

avseenden utesluten».

Konungens befallningshavande i Kristianstads Icln. Mot de föreslagna förändringarna

i brännvinsförsäljningsförordningen har Konungens befallningshavande

icke något att erinra, för så vitt ändringarna varda supplerade med sådana föreskrifter

i skatteförordningarna, att brännvinsförsäljningsavgifter och försäljningsbolagens

årsvinst undantagas från taxeringen.

Konungens befallningshavande i Göteborgs och Bohus län erinra, att ehuru

kommittén, som ifrågasatt att för de personer, vilka skulle utgöra brännvinsbolags

styrelse, suppleanter skulle utses, icke i förslaget angivit den ordning, i vilken

dessa suppleanter skulle inträda, Konungens befallningshavande likväl anser lämpligt

att en föreskrift härutinnan meddelas.

Konungens befallningshavande i Örebro län har icke någon anmärkning att

framställa mot kommitténs förslag utom ifråga om den föreslagna ändringen

av 15 § 3 mom. av brännvinsförsäljningsförordningen. Efter Konungens befallningshavandes

mening är det såväl onödigt som olämpligt att kontrollstyrelsen och

Konungens befallninghavande skola vid sidan av varandra slutligt avgöra frågan,

att bolag icke må inköpa fastighet eller inom fastighet vidtaga mer omfattande

förändringar. Avgörandet bör lämnas åt kontrollstyrelsen, sedan Konungens befallningshavande

efter vederbörandes hörande avgivit sitt utlåtande.

Konungens befallningshavande i Västmanlands lån. »Enligt hittills gällande

lagstiftning hava landstinget, hushållningssällskapet och de kommuner, där sprithandelsbolag

existerat, haft ett synnerligen stort ekonomiskt och vad de sistnämnda

angår moraliskt intresse av det sätt, varpå sprithandeln skötts. Såsom en följd av

den nu ifrågasatta omläggningen av lagstiftningen — ----torde man vad angår

en kommun, där ett spritbolag har sin rörelse förlagd och där vinstintresset således

icke vidare komme att utöva någon hämsko på de rent sedliga önskemålen, kunna

på goda skäl antaga, att dessa önskemål i högre grad än förr skola göra sig gällande.

Vid sådant förhållande vill det synas, som om inflytande på bolagens förvaltningföljdriktigt

borde tillmätas i främsta rummet staten, eftersom avgifter och vinstmedel

skola enligt förslaget omedelbart levereras i statens kassor, och i det andra ortskommunen.

I enlighet härmed utesluter ock förslaget hushållningssällskapen från

berörda inflytande, varemot landstingen därvid bibehållits, enär de, såsom i motiven

yttras, bidraga till utgifter för fattigvård, sjukvård och ordningsväsen. Denna grund

för landstingets fortfarande inflytande i detta avseende synes Eders Kungl. Maj:ts

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

befallningshavande dock äga endast ett medelbart eller teoretiskt berättigande, under

det att praktiskt sett statens och det lokala ortsintresset böra få göra sig fullt

gällande^ ifråga om bolagens förvaltning. Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

anser således, att ledamöterna i ett spritbolags styrelse, utom dem bolaget självt

utser, böra likasom revisorerna utses av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande å

statens vägnar samt av kommunalstyrelsen. Av samma skäl avstyrker Eders Kungl.

Maj:ts befallningshavande, att landstingets yttrande infordras i avseende på fråga

om ansvarsfrihet för spritbolag.

Slutligen finner Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande, att dess egen och

kontrollstyrelsens ömsesidiga ställning till spritbolagen icke är fullt tillfredsställande

normerad i förslaget. Enligt detta skulle bägge myndigheterna äga att lämna bolaget

föreskrifter. Det skulle icke vara gagneligt om myndigheterna därvid röjde bristande

samstämmighet. Fördenskull håller Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande före,

att dess eget inflytande bör få göra sig gällande ifråga om styrelsens och revisionens

sammansättning ävensom att dess myndighet påkallas, därest i något fall tvångsmedel

skulle behöva mot ett bolag anlitas. De tekniska föreskrifterna däremot, vare sig

de betingas av revisionsberättelse eller inspektion eller eljest, torde lämpligen böra

meddelas av kontrollstyrelsen, vilken likaledes ensam bör vara beslutande i frågor

angående bolags nybyggnad eller väsentlig förändring av någon dess byggnad. Förslaget

härom i 15 § 3 mom. måste således Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande avstyrka,

allra helst som det icke i lagtexten utsagts, huru eller i vilken ordning ett

myndigheternas beslut i fråga om byggnadsarbete skulle åstadkommas. Den antydan

om proceduren därvidlag, vilken förekommer i motiven, äger såvitt Eders Kungl.

Maj:ts befallningshavande kunnat finna intet stöd i lagtexten.»

Konungens befallningshavande i Västerbottens län kan icke förorda den ändring,

som kommittén föreslagit i 15 § 3 inom. av brännvinsförsäljningsförordningen i vad

angår inhämtandet av kontrollstyrelsens samtycke till däri omförmälda åtgärder.

Kommittén har visserligen angivit, hur den tänkt sig att bolag skulle gå till väga

vid inhämtandet av samtycke från såväl kontrollstyrelsen som Konungens befallningshavande,

men därom lämnar själva författningsförslaget ingen som helst upplysning.

Då Konungens befallningshavande onekligen måste anses mer än kontrollstyrelsen

förtrogen med ortsförhållandena synes det vara mindre lämpligt att

Konungens befallningshavandes bifall till åtgärder skulle för att bliva gällande efterföljas

av kontrollstyrelsens samtycke. I konsekvens härmed anser sig Konungens

befallningshavande böra biträda hr Östbergs reservation rörande kommitténs förslag

till ändring av 8 mom. i samma paragraf.

Konungens befallningshavande i Norrbottens län är ense med kommittén

däruti, att den kontroll i avseende å brännvinsbolagens förvärv av fastighet in. m.,

som enligt nu gällande bestämmelser ankommer på vissa ekonomiskt intresserade,

bör, sedan detta intresse icke förefinnes, överflyttas på statsmyndighet. Däremot

är Konungens befallningshavande icke övertygad om lämpligheten av kommitterades

förslag att beslutanderätten i dylika frågor skulle tillkomma två statsmyndigheter.

Konungens befallningshavande ifrågasätter därför, huruvida icke den kontroll, som

här åsyftas, utan fara av olägenhet skulle kunna anförtros åt en av de nämnda

myndigheterna. På grund av den större kännedom om ortsförhållandena, Konungens

befallningshavande givetvis äga, finner Konungens befallningshavande för sin del

lämpligast, att befogenheten att pröva dessa lokala spörsmål inrymmes åt länsstyrelsen.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Landstinget i Gottlands län anser, att kontrollstyrelsen icke bör tillerkännas

någon bestämmanderätt ifråga om spritbolagens byggnader utan finner denna

bestämmanderätt uteslutande böra tillkomma Konungens befallningshavande.

Landstinget i Malmöhus län anför, att ifråga om den av kommittén föreslagna

ändrade sammansättningen av bolagens styrelser icke synes »vara annat att

erinra, än att det kan ifrågasättas, om icke städerna, som ha att bestrida samtliga

utgifter för fattigvård och ordningsväsen, kunna anses hava sådant intresse av dit

förlagda bolags förvaltning, att även åt dem borde tillerkännas rätt att öva inflytande

på sammansättningen av dessa bolags styrelser. Efter de föreslagna

ändringarna i brännvinsförsäljningsförordningen komme hinder visserligen icke att

uppstå för förordningens tillämpande på de nya förhållandena, men landstinget kan

dock icke underlåta att såsom sin åsikt uttala, att den föreslagna systemförändringen

sannolikt komme att visa sig vara av så genomgripande betydelse, att en

fullständig revision av det nuvarande bolagssystemet skulle befinnas vara av behovet

påkallad».

Magistraten och stadsfullmäktige i Strömstad göra allenast den erinringen mot

kommitténs förslag, att den befogenhet, som kommittén velat överflytta till kontrollstyrelseu

från landshövdingeämbetena, synes magistraten och stadsfullmäktige

böra fortfarande innehavas av de senare, vilkas företräde, grundat på största kännedom

om de lokala förhållandena, torde vara obestridligt och någon anledning till

förändring därför icke förefinnas.

Magistraten och stadsfullmäktige i Gävle yrka, att det måtte tillkomma kontrollstyrelsen

och icke Konungens befallningshavande att besluta om ansvarsfrihet

för brännvinsbolagen och att lämna dessa föreskrifter för deras förvaltning.

Stadsfullmäktige i Stockholm framhålla, att det bolag, till vilket Stockholms

stad överlåtit brännvinsförsäljningen, under årens lopp fonderat en del vinstmedel

till ett sammanlagt belopp av 150,000 kronor. »Då enligt kommitténs förslag statsverket

skall med avseende å bolags tillgångar och skulder inträda i den rätt kommunerna

nu äga och således, om bolag upplöses, bekomma det överskott av bolagets

tillgångar, som kan uppstå, sedan bolagets samtliga skulder blivit guldna samt de

av delägarne tillskjutna medlen återbetalts, få stadsfullmäktige påyrka, att genom

lämplig övergångsbestämmelse fastslås stadens rätt att av bolags vinstmedel, sådana

de befinnas när en blivande ny förordning träder i kraft, utfå stadens andel enligt

föreskrifterna i 1905 års förordning.»

Stadsfullmäktige i Vishy finna vad hr Östberg i sin reservation anfört om det

i viss grad oegentliga däri, att spritbolagen komma under kontroll av två olika

statsmyndigheter, vara behjärtansvärt och anse sig särskilt böra uttala sig emot

att kontrollstyrelsen tillerkännes någon som helst bestämmanderätt ifråga om prövning

av brännvinsbolagens byggnadsfrågor.

Stadsfullmäktige i Falköping finna i likhet med vad hr Östberg i sin reservation

anfört, att kommitténs förslag ifråga om tillstånd för bolag att inköpa fastighet

m. m. icke är välbetänkt. Utom den anmärkning mot det, som kan hämtas från

Konungens befallningshavandes och kontrollstyrelsens ställning till varandra, må

erinras, att Konungens befallningshavande bör anses ha en mera ingående kännedom

om förhållandena på platsen än kontrollstyrelsen har, varför det skulle vara

för bolagen mindre önskligt, att en åtgärd, som den förra myndigheten funnit välgrundad,

av den senare myndigheten skulle komma att förbjudas. Av stor vikt är

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

också, att en längre tid skulle — kanske till mycken skada för arbetet - förflyta

mellan den första ansökan och det slutliga avgörandet.

Stadsfullmäktige instämma ock i hr Östberg reservation ifråga om att rätten

att besluta om ansvarsfrihet för bolagen skall tillkomma Konungens befallningshavande,

icke kontrollstyrelsen.

Stadsfullmäktige i Karlstad, anse, att med hänsyn till städernas ifrågasatta

oberoende av rusdrycksmedlen synes befogad erinran icke kunna göras mot den

ifrågasatta minskningen av städernas inflytande vid revision av spritbolags förvaltning.

Stadsfullmäktige uttala vidare sin anslutning till hr Östbergs reservation,

då stadsfullmäktige anse att Konungens befallningshavande på grund av närmare

förtrogenhet med ortsförhållandena äger större förutsättningar än kontrollstyrelsen

att bedöma, hithörande frågor. Konungens befallningshavande bar ju även redan

nu att bevilja eller vägra ansvarsfrihet, då sådan vägras av kommun, landsting

eller hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Eu ytterligare olägenhet med kommitténs

förslag i detta avseende är att spritbolagen ställas under kontroll av tvenne

statsmyndigheter. Både kontrollstyrelsen och Konungens befallningshavande skulle

nämligen äga att lämna bolagen föreskrifter beträffande deras förvaltning, vilket

förhållande kunde giva anledning till konflikter, då olika meningar gjorde sig

gällande.

Magistraten i Uppsala anser i likhet med reservanten hr Östberg, att det må

ankomma på Konungens befallningshavande och icke på kontrollstyrelsen att besluta

om ansvarsfrihet för utskänkningsbolagen, ävensom att lämna föreskrift om

dessas förvaltning, kontrollstyrelsen givetvis obetaget att i dessa frågor göra framställning

hos Konungens befallningshavande.

Vissa utskänkningsbolag ha under årens lopp fonderat en del vinstmedel till

icke oansenliga belopp; enligt kommitténs förslag skulle dessa vinstmedel komma

statsverket tillgodo, för den händelse bolagets tillgångar vid dess upplösning och

likvidation lämna överskott. Det synes med fog kunna ifrågasättas, huruvida icke,

lämpligen bestämmelse bör i förslaget inryckas därom, att, innan staten inträder

i den rätt kommunerna nu äga i avseende å bolags tillgångar och skulder, fonderade

medel böra fördelas enligt de i 1905 års förordning gällande bestämmelser om fördelning

av bolags vinst.

Magistraten i Göteborg. »Vad en reservant, hr Östberg, anfört därom, att då

enligt förslaget, såväl kontrollstyrelsen som Konungens befallningshavande äga att

meddela föreskrifter för brännvinsförsäljningensbolagen, detta kunde giva anledning

till konflikter, då olika meningar gjorde sig gällande, finner magistraten visserligen

icke sakna fog, men torde de befarade olägenheterna härav kunna undvikas genom

förtydligande av stadgandena rörande vardera myndighetens befogenhet. Däremot

kan magistraten för sin del icke instämma med samme reservant däruti, att Konungens

befallningshavande hellre än kontrollstyrelsen borde äga att besluta rörande ansvarsfrihet

för bolagen. I likhet med majoriteten i kommittén anser magistraten det

vara lämpligare, att denna beslutanderätt gives åt eu central myndighet för hela

landet, varigenom likformig behandling av hithörande frågor torde vinnas. De synpunkter,

som framkommit i en annan reservation, avgiven av hr Hegardt, finner

magistraten vara väl värda beaktande.»

Magistraten i Skövde föreslår i 4 inom. av § 15 »en obetydlig ändring, gående

ut därpå, att stadsfullmäktige i stad, som deltager i landsting och vederbörande

kommunalstämma, även måtte få rätt att utse ledamot av bolags styrelse. Det

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

synes nämligen magistraten lämpligt, att vederbörande stad eller kommun, som har

så stort intresse av ett brännvinsbolags skötsel, finge något inflytande å denna

skötsel. Det borde också vara nog om delägarne i bolaget, _ vilka numera hava ett

ganska obetydligt intresse att bevaka hos ett brännvinsbolag, få utse två av bolagets

fem ledamöter av styrelsen.» I anledning härav föreslår magistraten, att 4 mom.

erhåller följande lydelse: »Bolags delägare skola vara minst nio, av vilka åtminstone

sex böra vara boende i den ort, där bolagets styrelse har sitt säte. Bolagets styrelse

skall bestå av fem ledamöter, av vilka två utses av delägarne i bolaget, en utses

i stad av stadsfullmäktige eller, då sådana icke finnas, av allmän rådstuga, och å

landsbygden av kommunalstämman, en av landstinget och en av Konungens befallningshavande.

I stad, som icke deltager i landsting, utse stadsfullmäktige jämväl

den ledamot, som eljest skulle av landstinget utses.»

Styrelsen för Svenska stadsförbundet anser sig »böra framhålla, att vid en

eventuell upplösning av brännvinsförsäljningsbolag dess nettotillgångar torde böra

fördelas i enlighet med 1905 års förordning, d. v. s. på enahanda sätt som bolagets

vinstmedel, eller också bör statens övertagande av brännvinsmedlen föregås av en

värdering av detta överskott å dess rörelse och staten förbinda sig att, när bolag

eventuellt upplöses, utbetala det värderade beloppet till dem,° vilka enligt gällande

förordning före övertagandet äga rätt till detsamma. Att såsom kommittén föreslår

låta staten utan någon som helst ersättning vinna äganderätten till de stundom

rätt betydande nettotillgångar åtskilliga bolag under årens lopp förskaffat sig, finner

styrelsen icke vara med rättvisa och billighet överensstämmande».

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

F. Anslaget till främjande av nykterhet och motarbetande av

dryekenskapens följder.

Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling anför: »Rörande anslaget

till nykterhetens främjande och motverkande av dryekenskapens följder vill representantförsamlingen

erinra, att de belopp, som under de senaste åren, beräknade

efter 1 procent av samtliga avgifter och vinstmedel för riket, anslagits till dessa

ändamål, redan ha visat sig otillräckliga. I all synnerhet är det uppenbart, att,

därest alkoholistvårdens växande behov (asyler, sanatorier m. m.), såsom hittills

skett, skola tillgodoses av dessa medel, de måste högst väsentligt ökas. I sammanhang

härmed och till jämförelse må det framhållas, att Schweiz av sina monopolinkomster

för de starka dryckerna årligen anslår ej mindre än tio procent (den s. k.

»Alkoholzehntel») till sådana ändamål, som här åsyftas. En lika stor avsättning

bör efter representantförsamlingens mening komma att göras i vårt land, i händelse

staten övertager alkoholinkomsterna, likväl med noggrant aktgivande på att medlen

användas uteslutande till de föreskrivna ändamålen och icke delvis till andra samhällsbehov.

I annat fall kan man befara ett ökat beroende för det allmänna.»

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. Bilaga.

22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

G. Beskattningen av brännvinsbolagens vinst.

Konungens befallningshavande i Kristianstads län anför: »Genom nådiga förordningen

den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin är den beskattning, som skall

övergå brännvinsförsäljningen, bestämd att utgöras med dels vissa avgifter för

rättigheter till detaljhandel med brännvin (försäljningsavgift från enskilda rättighetshavare

eller från försäljningsbolag), dels ock förutom eventuellt förekommande avgifter

för överlåtna försäljningsrättigheter hela den nettovinst, som uppkommit av

all den rörelse bolag idkat (årsvinst från bolag).

De medel, som på grund av den sålunda bestämda indirekta beskattningen

skola utgå av brännvinsförsäljningen såsom rörelse betraktad, äro till Yioo disponerade

för att användas till främjande av nykterhet och motarbetande av dryckenskapens

följder samt till återstående ®9/100 bestämda att, på sätt åberopade nådiga

förordning närmare angiver, tilldelas rikets stads- och landskommuner samt landsting

och hushållningssällskap.

Dessa brännvinsförsäljningsmedels natur av skattemedel är sålunda uppenbar

på grund av såväl deras tillkomst som än mera deras användning. Dylika skattemedel

äro för rättighetsinnehavare otvetydigt att hänföra till sådana utgifter för

inkomsts förvärvande och bibehållande, för vilka avdrag må åtnjutas vid rörelses

taxering till bevillning och inkomstskatt. De enskilda rättighetshavare, vilka

för sina inkomster av rättigheternas utövande äro bevillnings- och inkomstskattepliktiga,

ha vid sin taxering helt visst utan undantag fått åtnjuta avdrag för sina

försäljningsavgifter. Försäljningsbolagen däremot, som skola ha till ändamål endast

att i sedlighetens intresse ordna och handhava detaljhandeln med brännvin och

vilka icke få bereda vare sig sina delägare vinning utöver årlig ränta med högst

5 procent å de av dem tillskjutna medlen eller kommun någon ekonomisk fördel

utöver den vinst, som enligt brönnvinsförsäljningsförordningen kan tillkomma densamma,

kunna således å ena sidan icke anses utöva någon sådan verksamhet, vars

behållna inkomst skall underkastas taxering enligt bevillnings- och inkomstskatteförordningarna,

allra helst som samma behållna inkomst i sin helhet just utgör

skattemedel, om vars disposition brännvinsförsäljningsförordningen på förhand bestämt,

men ha å andra sidan likväl och helt visst också utan undantag fått sina årsvinster

och möjligen även sina försäljningsavgifter taxerade enligt både bevillnings- och

inkomstskatteförordningarna och i följd därav jämväl fått för dem utgöra bevillning

och inkomstskatt samt alla på den förra belöpande utskylder och avgifter såsom

landstingsmedel, bidrag till skjutsentreprenaderna, vägskatt, kommunalutskylder, avgifter

till prästerskapet och tingshusbyggnadsmedel, varigenom somliga, nämligen staten,

städerna och vissa köpingar samt landstingen, vilka författningsenligt skola åtnjuta

inkomst från rusdryckshanteringen, således på detta sätt gjorts ytterligare beroende

därav, och andra, nämligen vissa väghållningsdistrikt, prästerliga tjänstinnehavare

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

och härader, vilka alls icke bort ha någon intäkt av brännvinsförsäljningsmedlen,

ävenledes fastän i ringa mån erhållit inkomst av desamma.

Kommittéreservanterna Ekman, Ericsson och Kvamzelius ha visserligen i förbigående

antytt såsom ett efter deras mening anmärkningsvärt förhållande, att ''beskattning

av beskattningen’ (brännvinsförsäljningsmedlen) förekomme, men ansett sig till

belysning av förhållandet allenast böra framhålla, att ''inkomstbeskattningen och

bevillningen från bolagen utgjorde i stort sett endast ett upptagande på annat sätt

av inkomster, som i varje fall skulle komma det allmänna till godo’.

Kommittémajoriteten har ävenledes i förbigående beaktat brännvinsförsäljningsmedlens

taxering. I kommitténs betänkande uppgives nämligen, att ''ensamt

försäljningsbolagens utskylder utgöra omkring 2 miljoner kronor’. Då emellertid

kommittén vidare säger, att en utredning för åstadkommande av fullständiga och

tillförlitliga beräkningar av de intäkter genom tillverkning av och handel med rusdrycker,

som stat och kommuner hämtade på annat sätt än genom beskattning av

desamma, visserligen skulle vara av intresse men otvivelaktigt bleve mycket besvärlig

och tidsödande samt att den icke syntes vara för kommitténs arbete nödvändig,

vadan kommittén avstått från densamma, har kommittén uppenbarligen lämnat

obeaktad innebörden av det avsevärda ekonomiska beroende, i vilket i synnerhet

städer och vissa köpingar jämväl kommit till rusdryckshanteringen genom försäljningsbolagens

taxering för inkomst.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande anser, att det är av icke obetydlig vikt,

att — om icke förr, så åtminstone vid den nu ifrågaställda omläggningen av försäljningsmedlens

disposition — sådana åtgärder böra vidtagas, att bolagens försäljningsavgifter

och årsvinster icke bliva föremål för bevillning och inkomstskattetaxering

och alltså den del av försäljningsmedlen, som nu kommer det allmänna tillgodo såsom

utskylder, framdeles kommer att redovisas och ingå till statsverket såsom försäljningsmedel.

Godtages, att stat och kommuner m. fl. här ovan nämnda lämpligen böra på

nu antydda sätt omedelbart frigöras från det beroende av rusdryckshanteringen,

som bolagens taxering medför, måste till den beräkning av försäljningsmedlen under

nedannämnda 10-årsperiod, som kommittén gjort för bedömande av den ersättning,

som med medlens indragning till statsverket bör tillerkännas städer och vissa

köpingar m. fl., läggas beloppen för bolagens utskylder under samma period, på

det att dessa kommuner jämväl må komma i åtnjutande av ersättning för minskade

intäkter genom frångångna kommunalutskylder. En utredning om vad den utskylderna

motsvarande delen av försäljningsmedlen utgjort för vart och ett av de i

tidsperioden ingående åren har, som sagt, kommittén icke låtit verkställa.»

Stadsfullmäktige i Ulricehamn anföra: »En sida av förevarande ämne, däråt

kommittén ägnat alltför ringa uppmärksamhet, är enligt stadsfullmäktiges förmenande

den omständigheten, att vederbörande kommuner indirekt åtnjuta avsevärda inkomster

av brännvinsförsäljningen i form av kommunalskatt från vederbörande brännvinsbolag.

Det ligger nära tillhands att befara, att när all inkomst av brännvinsförsäljningen

indrages till statsverket, krav komma att framställas på att brännvinsbolagen,

som då kanske komma att jämnställas med andra statsinstitutioner, skola

befrias från kommunalskatt. Det bör därför uttryckligen redan nu sägas ifrån, att

någon ändring här icke får äga rum utan gottgörelse åt kommunerna. Yad Ulricehamn

angår utgör den av härvarande brännvinsbolag utgående årliga kommunalskatten

i regel omkring 3,000 kronor.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga II.

Tabell

utvisande de i städer och vissa köpingar influtna

brännvinsförsäljningsmedel

för försäljningsåren 1901—1902 till och med 1911 jämte medeltalet

för samma år enligt de från länsstyrelserna till

kontrollstyrelsen insända uppgifterna.

Alun. Enär försäljningsåret 1907—1908 omfattade 15 månader, hava de för detta år influtna

medlen minskats med en femtedel.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

1901-1902

1902—1903

1903—1904

1904—1905

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Stockholms stad.

Stockholm ..............................

2,324,555

85

2,658,012

21

2,639,637

01

2,577,061

04

Stockholms lön.

Södertälje ................................

88,418

75

91,481

25

99,482

25

110,491

25

Norrtälje ..................................

24,064

98

24,378

82

22,100

—

22,100

—

Sigtuna ...................................

12,609

34

13,914

37

13,480

34

12,795

SO

Östhammar................................

16,076

25

16,622

03

16,492

25

19,748

75

Oljegrund....................................

6,489

72

6,646

99

6,410

18

5,390

62

Vaxholm ....................................

29,759

28

41,728

57

36,967

44

33,847

05

Sundbyberg ................................

19,051

07

34,206

01

43,532

34

45,108

11

196,469

39

228,978

04

238,464

SO

249,481

58 j

Uppsala län.

Uppsala ....................................

188,565

60

174,953

26

178,746

45

185,706

02

Enköping..................................

55,882

69

57,331

01

63,712

81

63,886

92

244,448

29

232,284

27

242,459

26

249,592

94

Södermanlands län.

Nyköping.................................

97,057

25

92,305

64

100,169

38

96,060

20

Strängnäs .................................

26,358

57

34,896

45

33,875

50

33,518

02

Torshälla....................................

11,303

3 9

14,893

56

14,139

39

14,786

41

Eskilstuna ...............................

151,695

11

166,301

78

178,314

68

179,321

79

Mariefred....................................

18,591

27

18,963

46

17,639

69

19,722

15

Trosa .....................................

21,209

16

19,063

31

20,298

26

20,202

28

Malmköping .............................

40,179

86

41,116

17

43,889

89

43,856

86

366,394

61

387,640

37

408,326

79

407,467

71

Östergötlands län.

Linköping ...............................

219,186

17

230,523

25

214,723

18

211,357

37

Norrköping................................

275,665

28

322,917

24

343,867

07

333,088

93

Söderköping ..............................

19,192

91

23,317

50

23,317

50

23,317

50

Vadstena...................................

18,481

SO

20,542

20

20,290

07

22,023

87

Skeninge....................................

12,971

Öl

14,162

18

13,573

21

11,932

56

Motala......................................

22,750

—

23,628

71

22,375

69

55,673

75

568,247 | 67

635,091

08

638,146

72

657,393

9S 1

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

1905—1906

1906—1907

Vid 1907—

31/i2 1908

1909

1910

1911

Avrundat

medeltal

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

2,765,956

19

1,922,118

78

2,745,769

94

2,390,831

75

3,061,488

32

3,470,629

09

2,655,600 j

110,462

so

140,463

7 5

160,175

Öl

121,979

38

172,181

90

163,875

47

125,900

29,463

—

51,220

72

60,802

48

47,227

86

61,562

17

65,249

78

40,800

13,874

11

16,263

52

19,662

66

16,305

19

20,035

76

25,793

41

16,500

19,788

75

19,767

50

36,177

06

25,839

68

38,284

44

40,424

35

24,900

6,175

02

5,540

42

5,702

20

4,303

64

3,648

95

5,043

85

5,500

31,099

23

37,283

05

33,243

39

31,397

30

41,051

51

42,725

26

35,900

46,787

44

138,726

42

67,617

45

82,502

16

143,969

74

180,719

29

80,200

257,650

05

409,265

38

383,380

25

329,555

21

480,734

47

523,831

41

329,700

200,768

93

202,104

93

250,070

88

195,395

34

285,150

02

309,185

07

217,100

67,514

06

68,964

38

87,512

54

81,216

98

112,617

81

123,422

83

78,200 1

268,282

i

99

271,069

81

337,583

42

276,612

33

397,767

83

432,607

90

295,300 |

103,243

58

101,481

18

121,259

11

112,001

49

163,286

18

197,797

79

118,500

34,742

3 T

36,281

88

42,978

45

37,760

18

48,137

39

48,841

30

37,700

16,730

43

16,056

66

18,036

3 4

15,084

15

19,346

29

23,225

34

16,400

1 193,020

57

204,031

30

205,375

49

191,627

31

265,138

88

268,790

91

200,400

19,978

91

19,555

79

22,629

86

17,970

90

21,949

22

23,877

32

20,100

20,145

59

21,174

21

26,468

50

21,277

53

30,792

25

35,152

53

23,600

50,796

86

53,662

68

65,760

71

72,289

30

86,600

61

94,899

47

59,300

438,658

31

452,243

70

502,508

46

468,011

.16

635,250

82

692,584

66

476,000

208,054

75

219,152

03

234,737

40

244,386

48

272,680

89

318,764

58

237,400

354,948

22

333,224

39

337,578

93

258,071

83

421,398

38

444,673

98

- 342,500

J 28,054

37

26,523

—

29,242

38

31,651

72

29,116

68

40,365

77

27,400

25,670

07

28,248

56

34,060

79

28,647

13

39,024

77

43,565

24

28,100

11,896

26

13,859

72

30,850

92

26,316

95

38,552

02

42,521

83

21,700

66,519

44

65,650

87

72,830

49

56,762

36

78,167

72

84,684

43

54,900

695,143

ii

686,658

57

739,300

91

645,836

47

878,940

| 46

974,575

S3

712,000

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

1901—1902

1902-1903

1903-1904

1904—1905

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Jönköpings län.

Jönköping ................................

135,278

76

140,063

56

140,895

74

146,874

46

Eksjö ......................................

39,956

45

45,424

20

52,720

48

54,315

71

Gränna ............................. ......

5,172

53

4,937

76

4,050

—

4,050

—

180,407

74

190,425

52

197,666

22

205,240

17

Kronobergs län.

Växjö .......................................

Ljungby ....................................

121,262

79

122,928

59

129,765

86

132,874

14

15,021

76

16,853

21

13,764

01

13,841

01

136,284

55

139,781

SO

143,529

87

146,715

15

Kalmar län.

Kalmar ....................................

167,829

6 5

197,147

67

166,460

85

145,199

56

Västervik .................................

38,883

75

45,741

25

37,085

50

44,116

50

Vimmerby .................................

28,540

—

29,592

—

33,075

—

34,130

Oskarshamn ..............................

82,268

02

77,871

04

81,549

02

78,878

75

Borgholm .................................

17,656

27

21,229

67

21,191

07

20,430

66

Mönsterås ................................

25,550

_

27,055

—

24,012

50

27,050

—

Mörbylånga ..............................

__

—

—

—

15,559

96

15,433

86

Nybro ......................................

36,092

18

34,852

06

36,623

96

34354

13

396,819

87

433,488

69

415,557

86

399,593

46

Gottlands län.

/

Visby ......................................

66,897

28

68,122

32

72,147

68

66,226

26

Blekinge län.

Karlskrona....................... .........

124,419

99

186,984

12

181,389

44

157,740

19

Karlshamn...............................

89,046

66

71,367

40

61,247

62

76,040

70

Sölvesborg ..............................

27,795

80

29,221

25

33,087

87

32,667

97

Ronneby..................................

32,559

65

37,247

89

36,766

19

36,534

82

273,822

10

324,820

66

312,491

12

302,983

68

Kristianstads län.

Kristianstad .............................

109,932

64

114,312

03

120,510

35

123,991

47

Simrishamn .............................

9,404

20

11,854

12

12,921

49

14,083

49

Ängelholm ........ ........................

39,146

90

43,726

24

46,419

89

48,212

97

Båstad ....................................

8,508

31

13,928

72

11,833

37

12,146

84

Hessleholm ................................

31,363

54

37,620

85

31,908

15

35,243

57

198,355

59

221,441

96

223,593

25

233,678

34

Malmöhus län.

Malmö.......................................

318,856

79

362,148

10

409,380

04

415,280

88

Landskrona ..............................

61,500

75

73,362

69

72,346

02

67,207

75

Hälsingborg ..............................

199,796

49

244,753

73

245,747

31

280,793

07

Ystad ......................................

59,378

80

65,175

1 6

68,421

10

76,644

58

Lund .......................................

100,114

09

120,317

03

141,108

42

137,685

55

Trälleborg .................................

39,825

17

45,364

28

56,154

05

54,402

50

Skanör med Falsterbo ...............

1,031

25

581

25

600

—

675

—

Hörby.......................................

—

—

21,745

33

21,666

22

18,018

69

Eslöv ......................................

39,931

11

48,718

90

43,535

22

45,252

73

820,434

45

982,166

47

1,058,958

38

1,095,960

75

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

1

1905—1906 i

1906—1907

Vio 1907—

:il/i2 1908

1909

1910

1911

Avrundat

medeltal’

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

169,798

04

198,974

68 |

169,411

83

124,727

78

168,044

193,907

12

158,800

56,971

60

50,344

67 i

81,006

02

74.866

89

82,638

11

99,536

S8

63;800

4,050

—

1,200

—!

—

—

-

—

—

—

_

3,900

230,819

64

250,519

35 |

250,417

So

199,594

6 7

250,682

11

293,444

—

226,500

137,920

49

148,917

04 i

173,915

23

132,842

35

179,768

41

208,488

74

148,900

15,496

3 7

15,471

45 1

46,207

54

34,768

9 5

44,029

Öl

60,221

SO

27,600

153,416

8 6

164,388

49

220,122

7 7

167,611

30

223,797

42

268,710

54

176,500

161,520

66

176,153

69 !

207,136

15

195,009

12

234,777

56

239,963

50

189,100

41,882

50

46,489

3 9

66,313

20

58,532

23

89,525

85

88,685

38

55,700

37,725

—

33,545

— j

36,590

40

38,352

—

52,616

6 4

57,468

19

38,200

87,649

26,454

35

89,609

14

116,074

25

79,456

85

97,666

40

109,655

96

90,100

30

25,840

07 i

30,405

62

25,452

26

33,227

98

35,782

34

25,800

i 28,031

25

23,612

50 j

16,369

93

21,469

0 9

27,075

24

30,916

48

25,100

22,800

16,016

12

19,539

95 |

31,035

06

27,572

45,723

43

29,538

59

27,783

85

| 42,286

06

46,250

83 |

50,912

31

23

56,660

50

66,869

7 7

45,100

441,565

24

461,040

7 7

554,836

9 2

491,567

21

621,088

76

657,126

47

491,900

70,942

81

81,552

22

133,447

06

108,915

17

143,152

58

168,156

81

98,000

180,802

59

175,542

26

192,190

58

155,459

29

182,458

50

212,334

96

174,900

79,051

39

78,894

31,328

51 1

97,088

5 2

62,960

10

87,210

68

101,274

73

80,400

32,631

04

5S |

45,955

Öl

36,264

09

45,849

31

52,157

54

36,700

40,385

89

37,727

S 7 1

94,344

94

62,473

9 2

75,779

95

93,859

13

54,800 |

332,870

91

323,493

22 1

429,579

05

317,157

40

391,298

94

459,626

3 6

346,800 j

134,934

15

145,900

71:

204,044

85

175,052

50

206,699

55

250,736

72

158,600 !

15,819

41

15,559

39

20,088

05

17,878

5 7

22,891

3 2

51,428

19

19,200

49,374

79

54,848

09 |

101,676

23

77,696

50

96,842

71

109,896

05

66,800 j

16,877

26

18,056

40

25,946

117,554

46

22,868

83

17,405

07

38,459

79

18,600 i

53,369

29

57,534

42

33

95,164

80

113,168

90

128,835

81

70,200 |

270,374

90

291,899

Öl I

469,309

1 92

388,661

2 0

457,007

55

579,356

56

333,400 j

| 536,440

91

592,888

79 j

540,760

61

469,609

78

569,735

6G

| 666,250

02

488,100 ''

84,771

91

116,473

48 !

83,324

j 32

69,781

14

96,168

52

109,963

44

83,500 1

i 303,051

64

316,738

21:

312,746

46

233,875

15

297,205

97

320,044

79

275,500 1

86,251

70

101,128

66

112,957

49

98,163

112,204

26

108,524

30

i 139,195

148,394

62

91,600 1

131,200 |

131,306

33

145,377

si :

138,024

'' 47

68

137,837

33

Öl

59,482

63

52,603

02

47,346

I 40

48,665

13

66,508

0 6

78,088

Öl

54,800

3,990

—

1,882

50 !

11,706

22

10,290

63

11,401

14

20,020

12

6,200 ;

18,998

84

19,806

78 |

21,420

70

21,001

33

29,222

72

36,813

96

23,200 !

i 49,344

62

50,415

08 1

61,281

95

61,554

06

78,380

6 2

92,299

25

57,100 I

1,273,638

5S

1,397,314

33 J

1,329,568

| 6 5

j 1,125,145

16

1,394,984

3 2

[ 1,611,069

! 72

j 1,211,200

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. Bilaga. 23

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

1901—1902

1902-1903

1903-1904

1904-1905

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Hallands län.

Laholm.......................................

25,673

05

24,262

74

26,627

93

31,540

55

Halmstad....................................

90,184

49

96,840

18

106,308

68

117,420

74

Falkenberg .................................

35,969

95

43,630

01

44,065

02

51,709

49

Varberg ......................................

50,257

50

70,661

49

61,022

23

,62,110

23

| Kungsbacka.................................

38,919

31

43,617

15

43,963

62

40,620

61

241,004

30

279,011

57

281,987

48

303,401

62

Göteborgs och Bohus län.

1 Göteborg ....................................

935,026

20

960,790

23

1,147,281

87

1,321,872

41

Kungälv ....................................

38,961

—

37,908

37

43,982

59

42,379

17

j Marstrand....................................

18,994

45

18,873

53

23,526

82

23,347

90

Uddevalla....................................

121,257

30

116,828

95

127,899

87

123,753

75

j Strömstad....................................

47,930

07

52,252

61

50,300

68

50,623

01

! Lysekil .......................................

65,534

60

67,686

94

58,359

89

61,856

S8

1,227,703

68

1,254,340

63

1,451,350

72

1,623,833

12

Älvsborgs län.

J Vänersborg .................................

60,841

35

61,550

59

76,871

53

71,331

90

| Borås..........................................

125,878

03

127,812

39

136,787

50

142,496

—

Alingsås ....................................

42,263

60

43,892

11

44,438

58

43,979

61

Ulricehamn .................................

27,487

54

29,077

14

29,329

50

26,554

85

| Åmål..........................................

30,850

—

32,650

—

38,250

—

32,650

—

Trollhättan .................................

47,666

65

51,013

02

55,249

29

52,240

52

334,987

17

345,995

25

380,926

40

369,252

68

Skaraborgs län.

Mariestad...................................

67,051

44

77,152

31

77,506

11

80,314

—

Lidköping....................................

73,318

75

75,300

—

83,300

—

97,577

50

Skara..........................................

63,285

95

71,893

73

70,861

56

66,882

67

Skövde ....................................

81,704

06

85,000

80

94,906

25

92,863

16

Falköping....................................

; Hjo.............................................

57,989

90

73,646

29

73,323

70

72,608

40

21,393

75

21,412

50

25,665

—

25,552

00

| Vara ..........................................

43,826

26

45,126

3 4

43,912

39

39,257

19

408,570

11

449,531

97

469,475

01

475,055

42

Värmlands län.

Karlstad ....................................

161,772

34

168,871

93

190,267

95

186,371

11

Kristinehamn ..............................

92,124

34

99,992

83

101,263

18

99,300

45

Filip stad ....................................

72,426

04

70,288

89

68,109

78

71,828

25

Arvika .......................................

74,395

—

71,671

92

75,596

85

71,925

40

Säffle..........................................

27,206

70

31,979

19

29,297

70

23,573

52

427,924

42

442,804

26

464,535

4 6

452,998

73

Örebro län.

Örebro .......................................

280,496

88

276,890

63

303,134

38

302,984

38

Askersund .................................

38,537

50

34,537

50

37,037

50

36,037

50

Nora ..........................................

29,550

—

29,550

—

29,550

—

29,550

—

Lindesberg .................................

42,750

—

42,750

—

42,750

—

40,650

—

[

391,334

38

383,728

18

412,471

88

409,221

88 !

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

1905—1906

Kr. ö.

1906—1907

Kr. ö.

Vi» 1907—

37i2 1908

Kr. ö.

1909

Kr.

ö.

1910

Kr. ö.

1911

Kr. ö.

Avrundat

medeltal

39,144

90

42,952

Lo

67,606

72

64,931

i

65

73,244

Öl

80,133

59

47,600

143,756

72

154,480

12

203,257

26

189,773

18

210,820

13

231,684

99

154'',500

64,723

7 8

54,023

—

129,856

65

110,215

62

125,707

88

137,629

17

79,800

83,317

93

83,758

73

150,775

37

108,087

24

145,556

98

160,398

45

97,600

43,810

25

45,535

88

69,897

—

57,524

97

68,728

49

77,410

89

53^000

374,753

58

380,749

83

621,393

—

530,532

66

624,057

49

687,257

09

432,500

1,408,124

33

1,553,738

95

1,384,876

07

1,030,745

98

1,391,420

37

1,554,972

53

1,268,900

41,666

15

44,309

44

53,804

98

40,521

17

53,848

71

61,696

84

45400

25,649

92

24,140

76

25,129

62

24,881

99

32,728

43

37,923

25''500

133,616

65

157,901

49

159,665

76

133,233

40

182,416

75

198,816

34

145,500

50,024

24

47,022

70

57,035

97

49,911

15

60,606

21

72,533

23

53,800

1 86,165

92

94,845

48

80,162

58

64,458

99

84,473

06

100,312

21

76400

1,745,247

21

1,921,958

82

1,760,674

98

1,343,752

68

1,805,493

53

2,026,254

48

1,616,000

70,981

65

73,980

23

81,710

63

70,008

68

94,564

55

116,033

12

77,800

146,098

82

160,750

12

195,163

86

180,700

12

249,156

12

297,270

29

176,200

49,032

04

55,119

■M

50,306

02

47,223

05

54,855

u

63,327

19

49400

27,476

88

36,698

77

50,470

84

46,300

ii

52,973

73

65,463

72

39,200

34,450

38,250

—

37,520

—

30,900

36,900

45,900

35''800 i

57,918

49

72,190

17

107,816

93

89,051

59

106,022

18

109,573

72

74400

1 385,957

88

436,989

23

522,988

28

464,183

55

594,471

69

697,568

04

453,300

86,994

20

99,767

77

109,870

37

89,001

45

109,055

89

117,659

28

91,400

105,041

21

118,344

91

123,968

44

110,581

39

127,161

79

135,770

73

105^000

74,904

40

80,865

3 2

75,890

83

69,356

22

87,930

20

96,560

25

75400

1 102,518

—

129,058

05

123,281

90

115,780

63

141,862

96

165,619

89

113,300

89,022

31

103,226

81

104,550

20

89,265

77

106,693

87

112,236

88

88400

25,5o7

50

39,117

58

39,463

41

30,793

83

40,393

71

43,239

39

31,300

45,889

53

47,128

30

57,957

54

60,361

37

74,165

69

86,319

7 5

54,400

529,927

15

617,508

7 4

634,982

69

565,140

66

687,264

11

757,406

17

559,500

200,300

95

243,839

08

200,788

17

140,767

14

201,790

71

210,577

99 j

190,500

104,183

10

111,244

3 4

118,855

Öl

74,546

3 5

99,603

24

110,373

52 i

101,100

79,045

63

88,662

95

103,529

58

91,130

99

140,819

90 1

155,419

42

94,100

89,350

—

84,794

87

80,059

54

73,216

54

103,066

39 i

120,969

18

84,500

30,110

75

36,613

11

35,801

82

32,777

81

43,187

31

40,904

17

33,100

502,990

43

565,154

3 5

539,034

12

412,438

S3

588,467

55 !

638,244

28 j

503,300

324,956

25

359,400

__

431,953

98

284,946

51

378,378

05

458,272

92 j

340,100

33,537

50

33,537

50

37,475

—

31,175

—

33,675

_

40,675

29,550

—

29,550

—

45,274

56

34,675

—

43,675

_

52,675 i

35,400

4ö,6o0

—

40,650

— i

79,324

58

56,876

26

71,211

50

80,675

— j

53,900

428,693

75 |

463,137

50 |

594,028 |

12

407,672

7 7

526,939 |

55 j

632,297 :

9 2 |

465,000

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

1901-1902

1902—1903

1903—1904

1904-1905

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö. 1

Västmanlands län.

165,207

20

t

j

147,579

56

177,804

36

176,114

j

28

Arboga ......................................

|öPins......................................

! Sala ..........................................

40,322

24

37,820

86

37,659

11

39,304

01

54,846

08

51,296

59

61,783

34

58,476

82 |

114,646

45

108,235

58

122,312

44

110,314

40

375,021

97

344,932

59 ]

399,559

25

384,209

51

Kopparbergs län.

1 Falun.........................................

129,044

07

150,230 i

69

143,836

63

145,666

22

Hedemora ...................................

26,744

20

20,847

96

23,321

09

54,392

74

| Säter..........................................

5,812

92

2,943

50

6,983

06

8,864

99

161,601

19

174,022

15

174,140

78

208,823

95

Gävleborgs län.

Gävle.................. .......................

193,225

198,753

75

211,775

204,229

| Söderhamn ................................

77,794

—

94,034

50

77,006

91

75,855

70

Hudiksvall ................................

95,962

50

110,962

50

109.962

50

102,962

50

1

366,981

50

403,750

75

398,744

41

383,047

20

Västernorrlauds län.

Härnösand .................................

103,839

02

119,354

21

137,870

s,

104,781

03

Sundsvall....................................

191,984

10

201,187

67,563

70

207,555

03

189,573

78

Örnsköldsvik ..............................

59,841

01

60

62,874

97

59,724

46

Sollefteå ....................................

—

—

-

61,350

—

68,150

—

355,664

13

388,105

51

469,650

S5

422,229

2 7

Jämtlands län.

Östersund...................................

121,800

—

126,800

—

131,800

—

140,800

Västerbottens län.

104,916

i 62

99,057

20

86,062

59

76,705

71

Skellefteå...................................

44,906

1 87

52,219

26

45,503

18

42,857

60

149,823

49

151,276

46

131,565

77

119,563

3 1

Norrbottens län.

114,409

74

90,321

43

54,538

60

60,758

09

31,439

91

35,840

35,992

32

27,856

69

26,430

46

Haparanda ................................

39,466

55

32

30,424

56

28,077

10

185,316

20

162.154

07

112,819

85

115,265

| 65

Summa 10,520,872

93

| 11,408,606

i73

11,870,006

82

i 11,999,097

| 30

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

1905—1906

1906-190

i

7

Vid 1907- 31/i* 1908

1

1909

1910

1911

Avrundat

medeltal.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

169,233

00

176,307

27

200,283

90

196,320

99

276,490

08

318,284

58

;

:

200,400 1

43,283

62

43,758

63

51,250

22

46,360

53

62,087

31

71,718

62

47,400

64,858

89

67,773

51

82,484

21

68,744

08

97,846

08

100,618

79

70,900

115,910

94

121,054

63

151,397

49

137,439

81

175,414

64

194,050

15

135,100 ;

393,286

54

408,894

04

485,415

8 2

448,865

41

611,838

06

684,672

14

453,800 |

165,261

24

184,773

2 0

258,331

02 ''

176,078

03

229,165

45

237,162

11

181,900 (

62,352

47

75,569

1 7

113,777

77 |

83,368

36

114,293

30

112,649

19

68,700

14,066

28

8,973

66

—

— i

—

—

—

-

—

—

7,900

241,679

99

269,316

03

372,108

79

259,446

39

343,458

75

349,811

30

258,500

208,362

50

230,843

7 5

260,007

Öl

196,349

38

280,672

52

335,316

27

232,000

83,388

30

89,126

22

87,416

17

46,999

46

93,336

86

111,597

50

83,700

, 105,962

50

103,962

50

86,950

71,612

50

97,535

—

109,985

—

99,600

| 397,713

30

423,932

47

434,373

18

314,961

34

471,544

38

556,898

77

415,300 |

!

i 137,237

86

139,946

20

107,656

74

78,117

40

135,392

02

144,375

20

120,900

184,430

64

190,204

32

234,665

35

156,073

15

246,314

69

309,298

63

211,100

65,188

64

79,077

32

58,408

14

51,950

94

68,606

69

76,214

84

64,900

j 84,350

—

100,350

-

100,675

—

92,909

38

111,025

133,625

-

94,100

471,207

14

509,577

84

501,405

23

379,050

87

561,338

40

663,513

67

491,000

154,800

181,800

153,907

150,917

50

173,908

75

207,911

10

154,400 j

■

108,227

|

| 85

109,862

50

101,765

14

82,350

29

115,162

50

124,050

10

100,800

46,738

27

42,965

2 8

42,581

84

32,111

-

55,036

93

74,031

4 7

47,900

154,966

12

152,827

| 78

144,346

98

114,461

2 9

170,199

43

198,081

57

148,700

74,921

59

82,906

07

105,659

46

79,018

60

123,863

82

185,167

17

97,200

25,854

77

26,881

66

22,609

21

9,067

67

19,050

49

35,448

13

26,000

24,522

62

35,765

09

32,658

61

25,745

86

56,383

69

64,364

6 5

37,300

| 125,298

j 93

145,552

8 2

160,927

i 2 8

113,831

63

199,298

i —

284,979

95

160,500

113,105,841

; 06

|13,188,962

58

15,021,310

167

12,414,754

60

(16,294,473

| 20

118,516,614

j 83

13,464,700

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1913:168 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen den 9 juni 19 s. 1 i texten
  2. SU 1913:152 Utlåtande, i anledning av Kungl. Majds i punkt 181 under åttonde huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda framställning angående höjning av förslagsanslage s. 2 i texten
  3. BevU 1913:49 Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen den 9 juni 1905 angående f s. 1 i texten