Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av § 24 värnpliktslagen den den 14 juni 1901

1913-03-21 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1913:220, Med förslag till lag om ändrad lydelse av § 24 värnpliktslagen den den 14 juni 1901

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 220.

I

Nr 220.

Kungl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen med förslag

till lag om ändrad lydelse av § 24 värnpliktslagen den

den 14 juni 1901; given Stockholms slott den 27 mars

1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att antaga en så lydande

Lag
om

ändrad lydelse av § 24 värnpliktslagen den 14 .juni 1901.

Härigenom förordnas, att § 24 värnpliktslagen skall erhålla följande

ändrade lydelse:

§ 24.

Värnpliktig är skyldig att tjänstgöra vid det truppslag av hären

eller uti den tjänst vid flottan, vartill han inskrivits eller överförts, dock

att i de fall, Konungen prövar erforderligt, icke vapenför värnpliktig

skall vara skyldig att även vid annat truppslag eller i annan tjänst

fullgöra tjänstgöring.

Denna lag träder genast i kraft.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

David Bergström.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913- 1 samt. 166 käft. (Nr 220.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 220.

Utdrag ur protokollet över lan tförsv ar sär eu d en, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 21 mars 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvård

Statsråden: Petersson,

SciIOTTE,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Efter gemensam beredning inom lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen

anförde chefen för förstnämnda departement^ statsrådet Bergström,

följande:

»Sedan de vapenföra värnpliktiga utryckt vid regementsövningarnas

slut,. plägar det dröja någon tid, innan en ny årsklass börjar sin

tjänstgöring. Under denna tid, det s. k. vapenövningsuppehållet, har

det vid vissa truppförband av specialvapnen ofta visat sig svårt att

vederbörligen tillgodose vården av hästar m. in.

Genom, generalorder den 1 september 1910 bemyndigades därför

arméfördelningscheferna att under en tid av högst sex veckor efter

slutet .av samma års repetitionsövningar beordra militärarbetare vid infanteriregemente,

dock icke Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementen,

till tjänstgöring vid truppförband av kavalleriet, artilleriet eller

trängen för^ skötsel av kronans hästar samt vård av dess etablissemang,

dess persedlar och dylikt, i den mån arméfördelningschefen prövade

sådan tjänstgöring vara erforderlig, under förutsättning dock att antalet

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 220. 3

militärarbetare under ifrågavarande tid vid infanteriregementet icke understege

75 man samt att avsevärda extra kostnader genom denna

tjänstgöring icke uppkomme.

Samma bemyndigande upprepades genom generalorder den 23 maj

1911, denna gång under förutsättning allenast, att icke annat än nödiga

rese- och transportkostnader uppkomme genom militärarbetarnas beordrande

från infanteriet till nämnda truppförband.

För år 1912 däremot gjordes dylikt beordrande beroende av den

värnpliktiges eget medgivande. 1912 års Riksdag hade på Kungl. Maj:ts

förslag nedsatt fredstjänstgöringstiden för alla icke vapenföra till 182

dagar, att fullgöras antingen i en följd med början under första eller

andra året eller med eu första och en andra tjänstgöring under de tre

första åren; och i sammanhang härmed hade Riksdagen godkänt ett stadgande

av innehåll, att berörda nedsättning i allmänhet icke skulle gälla dem,

som inskrivits före år 1912, utan i avseende på dessa skulle Konungen äga

förordna, i vad mån nedsättning intill 182 dagar av dittills föreskriven

tjänstgöringstid skulle ske. Sedan i anledning härav Kungl. Maj:t

den 22 mars 1912 förordna!, att tjänstgöringstiden för icke vapenföra

värnpliktiga tillhörande hären, vilka inskrivits tidigare än 1912, skulle

nedsättas med 30 dagar, föreskrevs i generalorder samma dag följande:

»På det att de icke vapenföras arbetskraft, allt efter olika behov och

tillgång, må kunna på lämpligaste sätt tillgodogöras, må arméfördelningschef

beordra icke vapenföra, vilka tilldelats ett truppförband, till

tjänstgöring vid ett annat av samma eller olika truppslag, i senare

fallet med de värnpliktigas eget medgivande.»

I skrivelse den 17 oktober 1912 anmälde chefen för fjärde arméfördelningen,

att på frivillighetens väg icke kunnat erhållas det antal

icke vapenföra, som just vid den tiden behövdes vid Livgardet till häst

och Svea artilleriregemente, och anhöll arméfördelningschefen att utan

de värnpliktigas tillfrågande få tillgodose nyss nämnda behov samt

upplyste tillika, att tillgången å icke vapenföra värnpliktiga vid honom

underlydande infanteriregementen vid denna tid på året medgåve, att

ytterligare ett antal icke vapenföra värnpliktiga beordrades till tjänstgöring

vid nämnda regementen, utan att de för respektive infanteriregementen

därigenom uppstående olägenheterna bleve alltför kännbara.

Enär emellertid den icke vapenför värnpliktig åliggande värnpliktstjänstgöring

skulle fullgöras antingen i en följd med början under första

eller andra året eller med en första och en andra tjänstgöring under

de tre första åren, samt arméfördelningschefen följaktligen vore oförhindrad

att med stöd av nyss omförmälda generalorder den 22 mars

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 220.

1912 till ifrågavarande tjänstgöring inbeordra därtill villiga, armefördelningsområdet

tillhörande icke vapenföra värnpliktiga, som inskrivits år

1912 och tilldelats infanteriet, men sådant inbeordrande, såvitt handlingarna

i ärendet utvisade, icke ägt rum, fann Kungl. Maj:t, i beslut

den 29 oktober 1912, den gjorda framställningen icke föranleda någon

Kungl. Maj:ts åtgärd.

feamstai“ne ^ti underdånig skrivelse den 3 december 1912 har chefen för

ramsta mng. jjär(je armé fördelningen nu anmält, att endast ett tjugutal av de år 1912

inskrivna, infanteriet tilldelade icke vapenföra värnpliktiga förklarat sig

villiga antaga kommenderingen till Livgardet till häst och Svea artilleriregemente,

och att, då dessa truppförbands behov av militärarbetare

icke därigenom kunnat fyllas, följden blivit icke blott att underbefälsoch

rekrytutbildningen vid regementena lidit avsevärt avbräck, utan även

att år 1912 ridundervisningen med aspiranterna vid generalstaben och

eleverna vid krigshögskolan icke kunnat taga sin början förr än den

27 november i stället för omkring den 20 oktober året förut.

Då de icke vapenföra värnpliktiga, oberoende av det truppslag, de

vid inskrivningen tilldelats, numera alla hade samma tjänstgöringstid

och då militärarbetarna, varom här ovan närmast varit frågan, vid de

olika truppslagen icke bibragtes någon särskild specialutbildning, syntes

något hinder av militära skäl icke böra förefinnas för att kommendera

dylika värnpliktiga till tjänstgöring vid det truppslag, där de för tjänstens

behöriga gång vore mest behövliga.

Men dylik rättighet borde även vara medgiven beträffande andra

värnpliktiga. Man kunde t. ex. tänka sig, att under tiden mellan inskrivningen

och inryckningen till tjänstgöring samtliga eller större delen

av de icke vapenföra värnpliktiga skrivbiträden, som tilldelats arméfördelningens

kavalleriregemente, fältartilleriregemente eller trängkår, utflyttat

från arméfördelningsområdet, dött eller av en eller annan orsak

blivit otjänstbara, varigenom ifrågavarande truppförband enligt nu gällande

bestämmelser skulle komma att under utbildningsåret icke erhålla

några skrivbiträden alls eller endast en ringa del av det truppförbandet

ursprungligen tilldelade antalet och utan möjlighet för arméfördelningschefen

att reglerande ingripa annat än eventuellt på den osäkra och ur

militär synpunkt olämpliga frivillighetens väg.

På grund av vad arméfördelningschefen anfört och då på vissa

håll den uppfattningen numera gjort sig gällande, att § 24 värnpliktslagen,

sådan densamma nu löde, lade hinder i vägen för värnpliktigas

kommendering från ett truppslag till ett annat, ville arméfördelnings
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 220. 5

chefen föreslå nedanstående lydelse av nämnda paragraf, varvid de av

honom föreslagna ändringarna understrukits, nämligen:

Värnpliktig är skyldig att tjänstgöra vid det truppslag av hären

eller uti den tjänst vid flottan, vartill han tilldelats. I de fall Konungen

prövar erforderligt, är värnpliktig skyldig tjänstgöra även vid annat truppslag

eller i annan tjänst.

över detta förslag hava yttranden avgivits av övriga arméfördelningschefer

och militärbefälhavaren på Gottland, efter vederbörandes

hörande, ävensom av chefen för generalstaben, chefen för marinstaben

och chefen för kustartilleriet.

Av yttrandena framgår, att under tiden mellan repetitionsövningarnas

slut och beväringsrekrytskolans början svårigheter med avseende

på vården av hästar och materiel yppat sig även vid andra truppförband

än Livgardet till häst och Svea artilleriregemente. Cheferna för

andra, tredje och sjätte arméfördelningarna samt militärbefälhavaren på

Gottland hava anmält förefintligheten av sådana svårigheter vid dem

underställda truppförband av kavalleriet eller artilleriet; och den först

nämnde har framhållit, dels att till följd därav en del nödvändiga handräckningssysslor

måst uppskjutas till tiden efter beväringsrekryternas inryckning

och att de på grund härav sedermera ökade handräckningskommenderingarna

inkräktat på den militära utbildningen för lång tid framåt,

dels ock att samma olägenheter i nära nog lika hög grad förekomme

under regementsövningarna vid Smålands artilleriregemente. Ty då

vapenföra i stor utsträckning måste kommenderas att utföra sådana

handräckningsuppdrag, som eljest skulle bestridas av icke vapenföra,

kunde icke regementets samtliga batterier deltaga i repetition sövningarna.

År 1912 hade sålunda två batteriers manskap måst uppdelas på

de övriga batterierna, och enligt regementschefens beräkningar komme

under nästa års repetitionsövningar detta att bliva förhållandet med ej

mindre än tre batterier, ett förhållande, som naturligtvis måste utöva

ett menligt inflytande på regementets militära duglighet.

Cheferna för första, andra, tredje och sjätte arméfördelningarna,

militärbefälhavaren på Gottland, chefen för marinstaben och chefen för

kustartilleriet hava tillstyrkt bifall till den föreslagna lagändringen.

Den sist nämnde har dock ansett, att § 24 värnpliktslagen även

med sin nuvarande lydelse medgiver Kungl. Maj:t rätt att kommendera

värnpliktiga från en tjänst till en annan vid flottan, och har erinrat, att

Kungl. Maj:t ännu så sent som den 29 januari 1913 utfärdat en general
-

Yttranden

över

förevarande

framställning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 220.

order, att vid vardera av flottans stationer en (vapenför) av de flottan

i stationstjänst såsom läkare tilldelade värnpliktiga, vilka inrycka för

undergående av repetitionsövning, av vederbörande beväringsbefälhavare

årligen skall beordras att tjänstgöra vid det kustartilleriregemente, vars

värnpliktiga tillhöra stationen.

Chefen för generalstaben har ansett det uppenbart, att det måste finnas

rätt att till tjänstgöring vid visst truppslag eller tjänst beordra även andra

värnpliktiga än de, som blivit tilldelade ifrågavarande truppslag eller tjänst.

I föreliggande fall framträdde behovet av denna rätt, då det gälde att

reglera de icke vapenföra värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden, men behovet

gjorde sig även gällande i många andra fall såsom t. ex. då det

under fälttjänstövningar, vid mobiliseringsövningar, vid mobilisering och

i krig bleve nödvändigt att till tjänstgöring vid ett truppslag beordra

eller inkalla stundom hela kontingenter värnpliktiga, tilldelade ett annat

sådant. Ett dylikt förfaringssätt hade upprepade gånger använts och

torde även i framtiden bliva nödvändigt att tillämpa. Det måste

rent av anses ligga i sakens natur, att krigsmaktens personal skulle

kunna, oberoende av tilldelning till truppslag, kommenderas att tjänstgöra,

var behovet påkallade, även om någon uttrycklig föreskrift härom

icke förefunnes i värnpliktslagen. Utan en sådan befogenhet för krigsstyrelsen

torde nämligen krigsmakten svårligen kunna under alla förhållanden

motsvara sitt ändamål. Det hade också ansetts som självfallet,

att en dylik rätt att kommendera till tjänstgöring från ett truppslag

till ett annat tillkomme Kungl. Maj:t, varvid det likaledes ansetts

självklart, att sådan tillfällig kommendering på intet sätt förändrade

tjänstgöringstidens längd och fördelning, sådan den genom tilldelningen

till visst truppslag blivit fastställd. Denna åsikt hade synts så mycket

naturligare, som värnpliktslagen genom § 33 mom. 1 tillerkände Kungl.

Magt rätt att till visst truppslag eller tjänst tilldela värnpliktig, som

förut varit tilldelad annat truppslag eller annan tjänst, en vida mer

genomgripande åtgärd än en tillfällig kommendering, och som dessutom

för den värnpliktige kunde medföra väsentliga förändringar i utbildningstidens

längd och fördelning. Denna rätt hade också vid flera

tillfällen tillämpats. På senaste tid hade förekommit, att beordrande

av icke vapenföra värnpliktiga till tjänstgöring vid annat truppslag

fått äga rum endast med den värnpliktiges medgivande. Ett sådant

förfarande gjorde utan tvivel kommenderingen mera tilltalande för den

värnpliktige, men även det torde vara grundat på laglig rätt att verkställa

ett sådant beordrande. Ty, om det verkligen vore så, att värnpliktslagen

över huvud taget alls icke tillstadde Kungl. Maj:t att beordra

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 220. 7

värnpliktig till tjänstgöring vid annat än eget truppslag, så bleve väl

näppeligen ett sådant beordrande lagligt, även om överenskommelse

ägt rum mellan den befallande myndigheten och den värnpliktige.

Generalstabschefen ansåge sålunda, att värnpliktslagens nuvarande lydelse

ingalunda utgjorde hinder för kommendering av här berört slag,

vadan ändring av värnpliktslagen för möjliggörande av sådana kommenderingar

icke vore erforderlig. Skulle emellertid den åsikten anses

hava fog för sig, att värnpliktslagens lydelse icke medgåve Kung!.

Maj:t här meromnämnda rätt, ansåge generalstabschefen det vara av

vikt, att ändring vidtoges.

Det har dock i de inkomna yttrandena icke saknats anmärkningar

mot den föreslagna lagändringen.

Chefen för Göta artilleriregemente har sålunda förklarat, att så

länge tiden för de värnpliktigas tjänstgöring icke är densamma vid alla

truppslag, kan han icke tillstyrka förslaget, att även vapenföra värnpliktiga

skulle kunna i vissa fall vara skyldiga tjänstgöra vid annat

truppslag, än de tilldelats. Chefen för Västmanlands regemente har

yttrat sig i ungefär samma riktning.

Åtskilliga regementschefer hava förklarat, att nedsättningen i de

icke vapenföras tjänstgöringstid framkallat brist på militärarbetare även

vid infanteriet och att förhållandena därför icke skulle medgiva en kommendering

av icke vapenföra värnpliktiga från infanteriet till kavalleriet

och artilleriet. En av nämnda chefer har därför avstyrkt lagändringen

och två andra hava förordat, att för erhållande av flera icke

vapenföra skulle bestämmelserna för frikallelse från värnpliktens fullgörande

skärpas.

Chefen för Värmlands regemente har ansett de av chefen för

fjärde arméfördelningen påpekade, till grund för framställningen liggande

svårigheterna endast vara av tillfällig art, beroende på rådande

övergångsförhållanden, och att de kunna förekonnnas därigenom, att

vid inskrivningsförrättningarna en lämpligare fördelning av de icke

vapenföra värnpliktiga äger rum på de olika vapenslagen.

Chefen för femte arméfördelningen har förklarat sig i princip intet

hava att erinra mot att föreslagen större frihet i fråga om användningen

av de värnpliktiga lägges i Kungl. Maj:ts hand. Såsom ett

medel att avhjälpa bristen å icke vapenföra under vapenövningsuppehållet

vid special vapnen har arméfördelningschefen å andra sidan ej

trott, att den föreslagna lagändringen skulle visa sig vara tillfyllest,

ehuru densamma såsom ett medel att i nödfall tillgripa synts honom

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 220.

önskvärd. Bristen måste i så fäll fyllas genom kommendering från

infanteriregementena, men det vore ju givet, att inkallelsen av icke

vapenföra till dessa regementen måste av arméfördelningschefen ordnas

ej med hänsyn till specialvapnens utan företrädesvis efter dessa regementens

egna behov, och dessa krävde under vapenövningsuppehållet

vid special vapnen ej särskilt stor styrka. I regel torde sålunda ej vid

ifrågavarande tidpunkt något avsevärt överskott av icke vapenföra finnas

disponibelt. Enligt arméfördelningschefens mening borde däremot botemedlet

sökas dels genom ökning av de icke vapenföras antal över

huvud taget dels genom en lämpligare fördelning av desamma redan

vid inskrivningen. Ökningen borde åstadkommas genom skärpning av

föreskrifterna för läkarbesiktning vid inskrivning. Och vad en lämpligare

fördelning anginge, så både, enligt senast utfärdade bestämmelser

för uttagning av icke vapenföra, kontingenten av militärarbetare vid

kavalleriet och artilleriet fördubblats för att häva olägenheterna med

minskningen av tjänstgöringstiden för dessa, Härigenom hade dock

antalet dagsverken av icke vapenföra blivit oförändrat. Sedan den till

siffran bestämda kontingenten icke vapenföra (fackmän och militärarbetare)

uttagits till alla vapen, återstode ett överskott, som enligt generalorder

den 2 januari 1912, Nr 1, V. p. 3. skulle fördelas på truppförbanden i

samma proportion, som de erhölle vapenföra, Härigenom tillfördes givetvis

infanteriet avsevärt större antal icke vapenföra än specialvapnen. Antalet

från vapenföra till icke vapenföra nedflyttade värnpliktiga vore

icke blott proportionsvis utan även reelt större vid infanteriet än vid

specialvapnen. Såväl överskottet som kategorien nedflyttade fördelades

sålunda på truppförbanden i stort sett efter styrkan. Behovet

av icke vapenföra kunde däremot ej sägas minskas i samma proportion

som styrkan; det funnes inom en kasern ständigt behov av en

hel del arbeten oavsett innevarande styrkas storlek. Med kännedom

om den ej obetydliga ökning av antalet icke vapenföra, infanteriet erhölle

genom nedflyttning, borde enligt arméfördelningschefens mening överskottet

vid inskrivning fördelas till större favör för specialvapnen än

vad nu vore fallet, Denna fördelning — proportionen mellan vapenslagen

— kunde antingen allmängiltigt fastställas genom generalorder

eller hellre uppdragas åt arméfördelningscheferna. För det senare alternativet

talade den omständigheten, att arméfördelningschefen lättare

kunde lämpa fördelningen efter för handen varande förhållanden.

Chefen för generalstaben har i detta hänseende anfört följande: »Såväl

chefen för fjäi’de arméfördelningen som flertalet av de truppförbandschefer,

vilka haft att yttra sig om den ifrågasatta lagändringen, hava mer eller min
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:t.s 1Säd. Proposition Nr 220.

dre ingått på frågan om de icke vapenföras fördelning och. inkallande

till tjänstgöring. Ehuru anledning icke föreligger att nu ingå på ett

närmare skärskådande av detta spörsmål, anser jag mig dock böra antyda

de allmänna grunder, enligt vilka jag anser frågan böra lösas.

Det är i allmänhet icke fördelaktigt, att behovet av icke vapenföra vid

ett truppförband tillgodoses genom tillfällig kommendering från ett

annat förband, och det ligger därför vikt uppå, att den första fördelningen

av särskilt militärarbetarna blir gjord med noggrann hänsyn

till de vid varje truppförband rådande ständiga eller tillfälliga, förhållandena.

Den till generalorder den 2 januari 1912, n:r 1, V. p. 6,

hörande tabellen fastställer de allmänna grunderna för fördelningen,

men det överskott av icke vapenföra, som i regel uppstår och som nu

fördelas enligt samma generalorder V. p. 3, bör i stället fördelas av

arméfördelningscheferna efter bedömande av dem underställda truppförbands

behov. Då arméfördelningscheferna i regel också bestämma

inryckningstiderna för ifrågavarande värnpliktiga, bör — genom lämpligt

avvägande av dessa tider — även med den nuvarande kortare utbildningstiden

kunna ordnas så, att truppförbanden bliva — i proportion

av tillgången — försedda med den arbetskraft, som vid olika tidpunkter

av utbildningsåret är erforderligt.»

Enligt § 19 värnpliktslagen är det inskrivningsnämnden, som har Departementsatt,

efter prövning av de värnpliktigas lämplighet för olika truppslag,

tjänster eller särskilda befattningar, tilldela de olika truppslagen och

tjänsterna dem, som inskrivits; dock att i de fall, Konungen bestämmer,

sådan tilldelning må verkställas av inskrivningsrevisionen.

Det är emellertid icke alla värnpliktiga, som tillföras försvaret

genom inskrivning, utan i fråga om sådana, som varit stamanställda,

sker det genom av militärmyndigheterna gjord överföring.

Det truppslag vid hären eller den tjänst vid flottan, vartill värnpliktig

blivit inskriven eller överförd, skall han enligt § 33 värnpliktslagen

tillhöra hela sin tolvåriga tjänstetid i beväringen, för så vitt

Konungen ej för särskilda fäll finner gott annorlunda bestämma. Av

motiven till lagen framgår, att detta undantag gjorts för att kunna

tillgodose de krav, som mobiliseringen framställer; och av sådana hänsyn

har Kungl. Maj:t jämväl någon gång på ansökan medgivit överflyttning

mellan hären och flottan eller mellan olika truppslag eller

olika tjänster. I allmänhet har då överflyttningen skett, innan den

värnpliktige börjat sin fredstjänstgöring, och denna har till följd därav

enligt § 24 värnpliktslagen fullgjorts i enlighet med bestämmelserna

för det truppslag eller den tjänst, vartill överflyttningen skett.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sam!. 160 höft. (Nr 220).

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 220,

Enligt det av chefen för fjärde arméfördelningen framlagda förslaget

. skulle emellertid en värnpliktig, tilldelad visst truppslag eller

viss tjänst, vara skyldig att i vissa fall utan sådan överflyttning fullgöra

tjänstgöring vid annat truppslag eller i annan tjänst. En infanterist

skulle t. ex. kunna kommenderas att vid ett kavalleritruppförband

göra kela tjänstgöringen men skulle det oaktat alltjämt tillhöra

infanteriet.

Denna fråga torde böra bedömas något olika med avseende å

vapenföra och icke vapenföra.

För den vapenföre avser fredstjänstgöringen framför allt att vara

en skola till utbildning i de färdigheter, som krävas av det truppslag

och den tjänst, han tillhör. Vid sådant förhållande och då utbildningen

vid de olika truppslagen och tjänsterna i allmänhet är väsentligt

olika, torde — bortsett från de fall, då viss utbildning regelmässigt

måste förläggas till mer än ett truppförband, såsom exempelvis i fråga

om de till trängen i egentlig sjukvårdstjänst uttagna värnpliktiga — det

icke böra ifrågakomma, att den vapenföre värnpliktige ens någon kortare

tid fullgör fredstjänstgöringen vid annat truppslag än det han tillhör.

De skäl, som chefen för fjärde arméfördelningen anfört för eu lagändring

i förevarande avseende beträffande de vapenföre, torde icke heller kunna

anses vara bärande.

Den icke vapenföres fredstjänstgöring däremot avser långt mindre

att utbilda honom i vissa färdigheter utan består till största delen i en

del liandräckningsgöromål, tämligen ensartade vid de olika truppslagen

och de olika tjänsterna. Jag anser därför inga principiella skäl finnas

mot en lagändring i syfte att lämna Kungl. Maj:t rätt förordna, att

icke vapenför skall fullgöra tjänstgöring vid annat truppslag eller i

annan tjänst, än han tillhör.

Sedan genom lag den 16 mars 1912 tjänstgöringstiden för icke

vapenföra värnpliktiga, som inskrivas år 1912 eller senare, bestämts

till 182 dagar, bär härigenom tjänstgöringstiden för dessa värnpliktiga

minskats med 50 procent vid kavalleriet, fältartilleriet, fältingenjör- och

fälttelegraftrupperna, med 25 procent vid infanteriet, positionsartilleriet,

fästningsartilleriet, fästningsingenjörtrupperna och trängen samt med

40 procent vid flottan och kustartilleriet.

I sammanhang med denna nedsättning av tjänstgöringstiden har

genom. generalorder den 18 mars 1912, nr 250, antalet icke vapenföra

värnpliktiga, som av inskrivningsmyndigheterna skola i första hand

uttagas, blivit ökat:

s. 11 Kontrollera mot PDF

. Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 220.

11

vid

ett infanteriregemente.............................................

........ från

40

till

50

»

b fördelningskavalleriregemente ......................

....... »

20

B

42

b

b fältartilleriregemente.........................................

........ B

36

B

67

b

en trängkår (utom förplägnadsmanskap) ........

....... B

26

B

32

b

flottan i station stjänst ...........................................

....... B

270

B

576

))

» » fästningstjänst .......................................

....... B

313

B

344

Vad hären angår ökas emellertid nyss nämnda antal på grund av

den tilldelning, som äger rum enligt bestämmelserna i generalorder den

2 januari 1912, nr 1, V, mom. 3 sålunda, att samtliga icke vapenföra

värnpliktiga, som efter förut verkställd fördelning återstå, det s. k.

överskottet, tilldelas truppavdelning vid hären i ungefär samma förhållande

som truppavdelningen tilldelas vapenföra. År 1912, d. v. s.

första året de nya bestämmelserna tillämpats, har denna extra tilldelning

uppgått till omkring 550 man eller omkring en tredjedel av antalet

närmast föregående år. Enligt nyss angiven beräkningsgrund har

i medeltal 14 tilldelats varje infanteriregemente, 3 varje fördelningskavalleriregemente,

9 varje fältartilleriregemente och 7 varje trängkår.

Minskningen i antalet tjänstgöringsdagar för samtliga truppförbandet

tilldelade icke vapenföra värnpliktiga har nämnda år uppgått i medeltal

till 23 procent vid kavalleriet och till 40 procent vid övriga truppslag.

Evad man utgår ifrån, att de olika truppslagen och tjänsterna

tillsvidare erhålla ungefär samma antal icke vapenföra som år 1912,

eller att — såsom särskilt chefen för generalstaben och chefen för

femte arméfördelningen förordat — det nyssnämnda överskottet varder

fördelat mellan olika truppslag och tjänster i annan ordning och efter

andra grunder, gäller naturligtvis att söka tillgodogöra sig de icke

vapenföra på bästa sätt. Jag har i detta avseende låtit för härens vidkommande

uppgöra olika planer, som tillställts vederbörande militärmyndigheter

för att tjäna till ledning för de icke vapenföras inkallande i

omgångar, på sätt förut nämnda av 1912 års riksdag beslutade lagändring

medgiver. Det är min övertygelse, ett på den väg, dessa planer

anvisa, de svårigheter, som helt naturligt framträtt vid övergången till

tillämpning av 1912 års ändrade bestämmelser rörande de icke vapenföras

tjänstgöringstid, skola övervinnas och ett fullt rationelt utnyttjande

av den arbetskraft, som genom den vid inskrivning sförrättning ärna skeende

tilldelningen av icke vapenföra värnpliktiga ställes till de olika truppavdelningarnas

förfogande, möjliggöras.

Det återstår att tillika bereda möjlighet till en rationel fördelning

de olika truppslagen och tjänsterna emellan av det icke obetydliga

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 220.

antal av vapenföra värnpliktiga, som under pågående vapenövning överföres

till icke vapenföra. Närmast för detta ändamål, varpå redan förut uppmärksamheten

varit riktad och som numera i ännu högre grad torde

förtjäna beaktande, lcräves en ändring av § 24 värnpliktslagen. Genom

den ändring jag i sådant avseende ärnar föreslå, innefattande medgivande

av rätt för Kungl. Maj:t att, där så prövas erforderligt, förordna

om icke vapenför värnpliktigs tjänstgöring vid annat truppslag

eller i annan tjänst än vid inskrivningen eller överföringen bestämts,

skola de svårigheter, som under pågående vapenövningar pläga uppstå

genom sådana fullkomligt oberäkneliga förändringar som inträffande

avgång o. d., jämväl kunna övervinnas.

För närvarande lyder § 24 värnpliktslagen: »Värnpliktig är skyldig

att tjänstgöra vid det truppslag av hären eller uti den tjänst vid flottan,

vartill han inskrivits eller överförts»; och då jag icke kan anse, att

detta stadgande inrymmer för Kungl. Maj:t någon sådan rätt, som nyss

angivits såsom önskvärd, får jag hemställa, det Kungl. Maj:t täcktes

ör eslå Riksdagen att antaga en så lydande

Lag

om ändrad lydelse av § 24 värnpliktslagen den 14 juni 1901.

Härigenom förordnas, att § 24 värnpliktslagen skall erhålla följande

ändrade lydelse:

§ 24.

Värnpliktig är skyldig att tjänstgöra vid det truppslag av hären

eller uti den tjänst vid flottan, vartill han inskrivits eller överförts, dock

att i de fall, Konungen prövar erforderligt, icke vapenför värnpliktig

skall vai-a skyldig att även vid annat truppslag eller i annan tjänst

fullgöra tjänstgöring.

Denna lag träder genast i kraft.»

Till denna departementschefens, av statsrådets

övriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen regenten lämna bifall, och

skulle proposition till Riksdagen avlåtas av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

o

Gunnar Åkerman.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1913:125 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av § 24 värnpliktslagen den 14 juni 1901. s. 7 i texten
  2. LU 1913:35 Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen med förslag till lag om ändrad lydelse av § 24 värnpliktslagen den 14 juni 1901, dels oc s. 1 i texten