Sök i Ratio Lex

Med förslag till apoteksvarustadga

1913-04-11 · 92 sidor, varav 89 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 89 av 92 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1913:243, Med förslag till apoteksvarustadga

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts Nåd, Proposition Nr 243.

i

Nr 243.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag

till apoteksvarustadga; given Stockholms slott den

11 april 1913.

. . Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed inhämta Riksdagens

yttrande över bilagda förslag till apoteksvarustadga; och vill Kungl.

Maj.t,, efter emottagandet av Riksdagens svar, företaga den slutliga

prövningen av samma förslag och förordna om utfärdande av författning

i ämnet.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Axel Schotte.

Bihang till .Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 186 käft. (Nr 243.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

Förslag

till

Kungl. Maj:ts nådiga

Apoteksvarastadga

given Stockholms slott den

§ I
Till

apoteksvara enligt denna stadga äro att hänföra ämnen (enkla

kemikalier och droger) och beredningar, som endast eller i huvudsakligaste

mån användas såsom läkemedel eller vid tillredning av läkemedel.

De avsedda ämnena (enkla kemikalier och droger) finnas uppräknade

i bilaga I, och beredningarna finnas närmare angivna i bilaga II vid

denna stadga.

Med läkemedel förstås i denna stadga vara, avsedd att vid utvärtes

eller invärtes bruk förebygga, lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymptom

hos människor eller djur.

§ 2.

Mom. 1. Undantagna från att anses såsom apoteksvaror äro här

nedan under a)—g) upptagna slag av varor, därest de icke äro upptagna

i bilaga I vid denna stadga och ej heller äro försatta med ämne, vars försäljning

på grund av föreskrift i nådiga förordningen angående handel

med eter- samt eter- eller sprithaltiga läkemedel den 8 december 1876,

nådiga giftstadgan den 7 december 1906 eller annan särskild författning

är förbehållen apoteksföreståndare, nämligen:

a) Kosmetiska medel, avsedda till ans av hud eller hår eller till

renhållning av munhålan, samt medel, avsedda till ans av friska sår.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

b) Liktornsmedel.

c) Desinfektionsmedel, avsedda till renande av rum, bohag och dylikt

eller av avfallsämnen.

d) Förbandsartildar, som icke äro impregnerade, eller som äro impregnerade

i enbart antiseptiskt syfte.

e) Mineralvatten, naturliga och konstgjorda.

f) Mineralkällsalter, naturliga och konstgjorda.

_ g) Näringspreparat, som icke äro försatta med annat läkemedel än

lecitin eller glycerofosfat av natrium eller kalcium.

Mom. 2. Såsom apoteksvaror skola ej heller anses vissa såsom

läkemedel allmänt använda varor, som äro angivna i särskild förteckning,

bilaga III vid denna stadga.

Mom. 3. Befinnes vara, varom i mom. 1 förmärs, på grund av

tillsättning med häftigt verkande ämne eller av annan orsak vara av

sådan beskaffenhet, att varans bruk för uppgivet ändamål medför hälsofara,

må på framställning av medicinalstyrelsen antingen meddelas förbud

mot införsel och försäljning av sådan vara eller ock förordnas, att

den skall anses såsom apoteksvara. Sådant beslut meddelas av Kung!.

Magt.

§ 3.

De i §§ 1 och 2 nämnda bilagor skola minst vart tredje år av

medicinalstyrelsen i samråd med kommerskollegium och tekniska högskolan

samt efter apotekarsocietetens direktions hörande granskas och

därefter hos Kungl. Maj: t anmälas till fastställelse.

§ 4.

Den, som utan att vara apoteksföreståndare åstundar att fabriksmässigt

för avsalu tillverka apoteksvara, vare därtill berättigad, om

han med iakttagande i övrigt av vad i gällande författningar stadgas

om anmälan av fabrik srörelse i allmänhet, därom gör skriftlig anmälan,

i Stockholm hos överståthållarämbetet och i annan stad hos magistraten

eller, där sådan icke finnes, hos vederbörande stadsstyrelse samt å landet

hos Konungens befallningshavande i länet. Foge ock vid sådan anmälan

intyg, att han antingen själv äger skicklighet att bedriva den rörelse,

varom här är fråga, eller ock anställt annan, välfrejdad person med

vitsordad skicklighet att förestå rörelsen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

Skicklighet att förestå dylik rörelse skall anses tillkomma 1) examinerad

apotekare och farmacie kandidat, 2) den, som vid svenskt tekniskt

läroverk avlagt avgångsexamen med godkända kunskaper i kemi från

läroverkets fackskola för kemi, 3) medicine kandidat, 4) filosofie licentiat,

filosofie kandidat och filosofie magister, envar därest han i sin examen

visat sig äga godkända kunskaper i kemi, samt 5) annan, som inför

vederbörande lärare vid något av rikets universitet, karolinska medikokirurgiska

institutet eller svenskt tekniskt eller farmaceutiskt läroverk

styrkt sig äga nöjaktig fackkunskap i kemi och däröver erhållit intyg.

§ 5‘

Fabrikant eller annan näringsidkare, som, utan att tillverka apoteksvara,

vid fabriksmässig tillverkning eller eljest i sitt yrke använder sådan

vara, må därom göra anmälan till myndighet, hos vilken anmälan

enligt § 4 göres.

§ 6-

Apoteksvara må ej till riket införas av annan än

a) apoteksföreståndare,

b) fabrikant eller annan näringsidkare, som efter behörig anmälan

enligt § 4 eller § 5 här ovan tillverkar apoteksvara eller eljest i sin

rörelse använder sådan vara, i den mån densamma är för hans tillverkning

behövlig,

c) person, som enligt § 7 är berättigad att idka grosshandel med

apoteksvara,

d) föreståndare för vetenskaplig institution, lydande under någon

av rikets akademier eller högskolor eller som åtnjuter understöd av stat

eller kommun, i den mån apoteksvaran är för annan institutionens verksamhet

än sjukvård behövlig, samt

e) föreståndare för av stat eller kommun inrättat eller understött

offentligt undersökningslaboratorium, ävensom av offentlig myndighet

auktoriserad föreståndare för annat offentligt undersökningslaboratorium,

i den män varan är för laboratoriets verksamhet behövlig.

Finnes anledning misstänka, att apoteksvara, som av fabrikant,

annan näringsidkare eller föreståndare för vetenskaplig institution eller

offentligt undersökningslaboratorium införes, icke är för angivet ändamål

behövlig, äge vederbörande tullförvaltning att före varans utlämnande

avfordra fabrikanten, näringsidkaren eller föreståndaren i sådant hänseende

på tro och heder avgiven förklaring.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj.is Nåd. Proposition Nr 243.

5

§ 7.

Mom. 1. Vill annan person än apoteksföreståndare idka grosshandel

med apoteksvaror, skall han, med iakttagande i övrigt av vad i

gällande författningar stadgas om anmälan av grosshandelsrörelse i allmänhet,

därom göra skriftlig anmälan, på sätt i § 4 stadgas för den,

som åstundar att fabriksmässigt tillverka apoteksvara, och därvid med

sådant intyg, som i samma § omförmäles, styrka, att antingen han själv

eller av honom såsom föreståndare anställd person äger skicklighet att

bedriva sådan rörelse.

Grosshandlare, som i detta moment avses, är berättigad att försälja

apoteksvara till person, som enligt § 6 äger till riket införa sådan

vara, dock, beträffande de i punkterna b), d) och e) i samma § nämnda

personer, endast i den mån varan kan antagas vara för köparens där

angivna ändamål behövlig. Grosshandlare, varom i detta moment är

Iråga, får icke hålla till salu, försälja eller utlämna apoteksvara i öppen bod.

Mom. 2. Fabrikant, som i § 4 sägs, är berättigad att, med de inskränkningar,

som i mom. 1 stadgas för grosshandlare, försälja apoteksvara

av egen tillverkning.

Mom. 3. I övrigt må med de undantag, som i mom. 4 och 5 här

nedan omförmälas, apoteksvara ej till salu hållas eller försäljas av annan

än apoteksföreståndare.

Mom. 4. Kommunalnämnd eller läkare i orter, belägna avlägset

från apoteksinrättning eller där farsot utbrutit eller allmän sjuklighet

är gängse, äger att, jämlikt därom gällande bestämmelser, tillhandahålla

läkemedel. Likaså äger dels veterinär tillhandahålla nödiga läkemedel

i den omfattning gällande veterinärinstruktion medgiver, dels ock tandläkare

att, jämlikt vad därom är föreskrivet, tillhandahålla allmänheten

läkemedel för sådana sjukdomar, som det tillkommer tandläkare att

behandla.

Mom. 5. Inom riket insamlade växter eller växtdelar må, ändock

att de enligt bilaga I vid denna stadga äro att hänföra till apoteksvaror,

i oblandat skick fritt försäljas.

§ 8.

Fabrikant, som i § 4 avses, och grosshandlare, som avses i § 7

mom. 1, ävensom apoteksföreståndare, som driver tillverkning av eller

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 248.

grosshandel med apoteksvaror i från apoteket skild lokal, äro skyldiga

att underkasta sig den särskilda inspektion och kontroll, varom Kungl.

Maj:t kan komma att förordna, samt att i den ordning, som kan komma

att föreskrivas, bestrida kostnaderna härför.

§ 9.

Vid försäljning av apoteksvara skall i varje fall varans art eller

sammansättning genom påskrift eller bifogad deklaration tydligt och

riktigt angivas:

a) å enkla kemikalier och droger: genom deras vetenskapliga eller

i gällande farmakopéer eller i bilaga I vid denna stadga införda benämning,

b) å beredningar: genom i gällande farmakopéer upptagen eller av

medicinalstyrelsen eljest godkänd benämning eller genom angivande av

uti dem ingående ämnens namn och mängd ävensom beredningsformen.

Hvad sålunda föreskrivits, gäller även beträffande vara, upptagen

å bilaga III vid denna stadga, dock att till angivande av dylik vara

jämväl må användas dess i bilaga III intagna benämning. Vid försäljning

av sådan vara skola därjämte iakttagas de i bilaga III för vissa

fall meddelade särskilda bestämmelser om påskriftens innehåll.

§ io.

I gällande medicinaltaxa icke upptagen apoteksvara, utgörande

beredning, ävensom i bilaga III upptagen vara må vid försäljning icke

åsättas högre pris, än som på grund av uti densamma ingående ämnens

art och mängd ävensom beredningsformen skall för motsvarande vara,

tillredd å inrikes apoteksinrättning, beräknas enligt de av Kungl. Maj:t

fastställda grunder för apoteksvarors taxering.

§ 11.

Mom. 1. Skulle apoteksvara, oaktat bestämmelsen i. § 10 här ovan,

komma att mera allmänt försäljas till avsevärt högre pris än som enligt

nämnda § får betingas eller eljest till oskäligt pris, eller skulle det befinnas,

att fabriksmässigt tillverkad apoteksvara till sammansättning och

innehåll väsentligen avviker från meddelad signatur eller deklaration,

eller skulle eljest i avseende å en viss apoteksvara sådana särskilda omständigheter

yppa sig, att dess vidare saluhållande inom landet är att

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 243. 7

anse såsom onyttigt och skadligt, kan på framställning av medicinalstyrelsen

förbud meddelas mot införsel och försäljning av sådan vara.

Sådant förbud meddelas av Kungl. Maj:t.

Mom. 2. Vad i mom. 1 är stadgat om apoteksvaror, skall även

gälla beträffande bråckband och andra bandage, elektriska bälten och

andra dylika medel, som angivas såsom botande eller lindrande medel

mot sjukdom.

§ 12.

Ett exemplar av denna stadga jämte därtill hörande, gällande bilagor

skall ständigt finnas för allmänheten tillgängligt i fabrik, där tillverkning

av apoteksvara äger rum, samt i varje lokal, där apoteksvara

eller sådan vara, som är upptagen å bilaga III vid denna stadga, hålles

till salu.

§ 13.

Mom. 1. Med böter från och med 10 till och med 1,000 kronor

straffas den, som, utan att vara därtill enligt denna stadga berättigad,

hit till riket inför eller försöker införa apoteksvara eller idkar tillverkning

av eller håller till salu eller försäljer sådan vara.

Mom. 2. Lag samma vare för den, som eljest överträder de i § 7

givna bestämmelser samt för de i § G punkterna b), d) och e) nämnda

personer, därest de införa eller försöka införa apoteksvara i större

omfattning än i samma punkter medgivits, ävensom för den, som

bryter mot av Kungl. Maj:t enligt § 2 mom. 3 eller enligt § 11 meddelat

förbud.

Mom. 3. Vid förseelse, som i mom. 1 säges, eller vid förseelse

mot förbud, varom i § 2 mom. 3 eller § 11 fönnäles, må varan tagas

i beslag och dömas förbruten.

§ 14-

Med böter från och med 10 till och med 500 kronor straffas den,

som bryter mot stadgandena i §§ 9 eller 10.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 243.

§ 15-

Överträdelse av föreskriften i § 12 straffas med böter från och med

5 till och med 50 kronor.

§ 16-

Ej må straff, som ovan stadgats, tillämpas, där förseelsen enligt allmänna

strafflagen bör beläggas med strängare straff.

§ 17.

Den, som under den tid, då han är ställd under tilltal för förseelse

mot denna stadga, fortsätter samma förseelse, skall, när han

därtill varder lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats

och delgivits dömas till de böter, som äro stadgade för sådan

förseelse.

§ 18-

Allmän åklagare skall med noggrannhet tillse efterlevnaden av

denna stadga och äger i de fall, då enligt denna stadga varan är att

anse såsom förbruten, beslag därå verkställa.

Tullverkets personal åligger att med uppmärksamhet övervaka införseln

till riket av apoteksvaror.

Då anledning är att antaga, att olovlig införsel av apoteksvara i

strid mot denna stadga ägt rum, eller att försök därtill gjorts, åligge

tullförvaltningen i införselorten att ofördröjligen anmäla förhållandet hos

vederbörande allmänna åklagare.

§ 19-

Mom. 1. Apoteksvara, som blivit med beslag belagd enligt denna

stadga, skall förses med beslagarens sigill samt förvaras under. lås

och på säkert ställe, till dess genom laga kraftvunnet beslut är avgjort,

huruvida det i beslag tagna skall anses såsom förbrutet. Om beslagets

verkställande och de för godsets förvarande vidtagna åtgärder göre beslagaren

ofördröjligen anmälan hos ortens högsta polismjmdighet, på

vilken det ankommer att meddela de närmare föreskrifter härutinnan,

som må finnas nödiga.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 248.

Mom. 2. Vara, som på grund av denna stadga är dömd förbruten,

skall på i moment 1 angivet sätt förvaras, intill dess densamma kan

bliva genom exekutiv myndighet antingen försåld, under iakttagande

i tillämpliga delar av föreskrifterna i § 7, eller ur riket utförd eller

ock efter Konungens befallningshavandes föreskrift under nödiga försiktighetsmått

förstörd eller på annat sätt oskadliggjord.

§ 20.

o

Åtal för överträdelse av föreskrifterna i denna stadga anhängiggöres

vid allmän domstol och utföres av allmän åklagare.

§ 21.

Mom. 1. Böter, som enligt denna stadga ådömas, ävensom försäljningsbeloppet

för förbrutet gods tillfalla kronan.

Moln. 2. Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, förvandlas

de efter allmän strafflag.

Genom denna stadga upphäves vad angående införsel, tillhandahållande

och försäljning av läkemedel finnes stadgat i följande nådiga

författningar: »Kongl. Maj:ts förnyade privilegium för apothekare-societeten

uti Sverige och dess underliggande provinser emot de af qvacksalfvare

och andre slike inritade missbruk», den 28 juni 1683, »Kongl.

Maj:ts Medicinal-ordningar af den 30 oktober 1688, eller privilegier,

som Kongl. Maj:t förunnat Collegium Medicum», samt »Kongl. Maj:ts

Resolution och förklaring den 1 augusti 1698, angående några mål beträffande

Collegium Medicum, apothekaresocieteten och barberareembetet».

Denna stadga träder i kraft den 1 juli 1914.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 186 käft. (Nr 243.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N 243.

Gällande

bestäm
melser.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 11 april 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvård,

Statsråden Petersson,

Sciiotte,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:

Gällande bestämmelser beträffande handeln med läkemedel finnas i

tre författningar från senare delen av 1600-talet nämligen »Kong!.

Maj:ts förnyade privilegium för apothekaresocieteten uti Sverige och

dess underliggande provinser emot de af qvacksalfvare och andre slike

inritade missbruk» den 28 juni 1683, »Kongl. Maj:ts Medicinalordningar

af den 30 oktober 1688, eller privilegier, som Kongl. Maj:t förunnat

Collegium Medicum», samt »Kongl. Maj:ts Resolution och förklaring den

1 augusti 1698 angående några mål beträffande Collegium Medicum,

apothekaresocieteten och barberareembetet.» Beträffande innebörden av

dessa gamla stadgan den ber jag att få meddela ett yttrande av medicinalstyrelsen

i en skrivelse den 7 juli 1905. Styrelsen anför där

följande:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

11

»Kungl. Maj:ts förnyade privilegium för Apotekaresocieten uti Sverige

af den 28 juni 1683 förordnar, att inga utom apotekarne skola vid ''straff

och konfiskation’ äga rätt att sälja några sådana ''medicinska saker’, som

i det den 10 april 1675 utfärdade äldre privilegiebrefvet stå specificerade

och egentligen höra till apoteken. Hvilka alla dessa i 1675 års bref

specificerade varor äro, finnes angifvet i nådiga resolutionen och förklaringen

af den 1 augusti 1698 punkt 5. Där finner man dem först

i allmänhet sammanfattade såsom ''alla medicinaliske och andra farlige

saker’ och därefter specificerade. Redan här ser man att begreppet

läkemedel icke sammanfaller med hvad som bör förstås med apoteksvara.

Om man anser uttrycket ''medicinaliske saker’ betyda ungefär

detsamma, som man nu förstår med ordet läkemedel, finner man att

uttrycket ''andra farlige saker’ måste syfta på ämnen, som genom sin

giftighet eller häftiga verkan förbehållits apotekarne till försäljning,

vare sig de äro avsedda till läkemedel eller till annat bruk. Orsaken

härtill är ej svår att förstå, då apoteken redan från början ställdes

under kontroll af Collegium medicum (sedermera Sundhetskollegium och

Medicinalstyrelsen), hvarigenom en större noggrannhet vid handhafvandet

och utlämnandet till allmänheten af sådana farliga ämnen vanns. I den

följande uppräkningen återfinnas dessa båda grupper af läkemedel såsom

1) venena opiata (gifter), 2) abortiva, anodyna, confortantia, purgantia,

emetica (läkemedel af olika verkan, delvis häftigt verkande), och 3) aquas

simplices et compositm, omplåstra, ungventa, theriaca, mithridatium

confectiones medicinales, electuaria, balsama, essentias, tincturae, olea

destillata elixiria, pulveres simplices et compositi, pilulse, spiritus, aqum

vita} mathioli, slagvatten, kanelmoder och andra destillerade vatten,

bröstkakor, viol-, rosen- och andra syruper, conserver (olika former af

läkemedel). Genom det i resolutionen förekommande tillägget ''eller

silke medicinalsaker’ är tydligt uttryckt, att författningens uppräkning

af medel af olika verkan och olika läkemedelsformer endast är afsedd

att -utgöra exempel på då för tiden brukliga läkemedel och läkemedelsformer.

En del af de i författningen uppräknade läkemedelsformerna begagnas

nu ej mera, men andra hafva i deras ställe tillkommit.»

I nådiga förordningen den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet

förklaras uttryckligen i § 8, att vad som i § 1 är stadgat om

allmän rättighet att idka all slags handel icke äger tillämpning å »handel

med gifter eller andra vådliga ämnen», eller å »apoteksrörelse eller handel

med apoteksvaror». Dessa undantag torde visa, att de åt apotekarne

år 1683 beviljade privilegierna ännu ansågos hava gällande kraft. Det

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 248.

Praxis.

i nyssnämnda förordning begagnade uttrycket ''apoteksvaror’ synes avse

de i nådiga resolutionen af 1698 punkt 5 nämnda varor, som, i följd

därav att de endast fingo av apotekare försäljas, benämndes apoteksvaror.

Under de senare årens utveckling av handel och näringar har en

helt ny kemiskt-teknisk industri uppstått, som för sin drift har behov

av lättare tillgång till vissa gifter eller andra ämnen, som enligt apoteksprivilegierna

varit att hänföra till apoteksvaror. I avseende på handel

med vissa gifter har man också tillmötesgått industriens behov genom

utfärdande den 7 januari 1876 av förordningen angående handel med

gifter (numera ersatt med nådiga giftstadgan den 7 december 1906).

I fråga om övriga varor åter, som kunna falla under de gamla

medicinalförfattningarna, har man fortfarande att hålla sig till dessa.

Givet är att det under sådana förhållanden skall erbjuda stora svårigheter

att avgöra, om en viss vara är att hänföra till dem, som få försäljas

endast å apotek. Spörsmålet har åtskilliga gånger varit föremål för

högsta domstolens prövning i följd av anställda åtal för olaga försäljning

av apoteksvaror (utslag den 26 okt. 1881, Nytt Juridiskt arkiv

1881 sid. 448; den 17 aug. i899, N. J. A. 1899 sid. 359; den 16 dec.

1903, N. J. A. 1903 sid. 525; den 25 sept. 1906, N. J. A. 1906 sid.

402 samt fem utslag den 10 nov. 1909 N. J. A. 1909 sid. 598 och

notiser B N:ris 725—729). Utslagen tyda på en viss osäkerhet i rättstillämpningen.

Särskilt i de äldre utslagen synes man huvudsakligen

liava fäst avseende vid deri försålda varans beståndsdelar och, då dessa

varit sådana, att de var för sig fått fritt försäljas, frikänt svaranden,

ehuru de försålda varorna på grund av form och försäljningssätt uppenbarligen

varit avsedda till botande av sjukdom (se rättsfallen av år 1881

och 1906). Vid fällande utslag synes avseende hava fästats vid tillvaron

i de åtalade preparaten av mera typiska läkemedel och särskilt sådana,

som ej finge utlämnas från apotek utan behörigt recept (rättsfallet

av 1899). I rättsfallet av år 1903 anfördes såsom stöd för det

fällande utslaget, att åtminstone vissa av de omhandlade varorna uteslutande

vore att betrakta såsom läkemedel. I rättsfallen av 1909, i vilka

ett stort antal varor (american järnextrakt, kloka gubbens giktliniment,

sundhetsbalsam, giktolja, tanddroppar, kamferolja, kamfert-liniment, sundhetssalt,

embroeation, giktsalva, Cederroths järnextraktcapslar, äkta ryskt

bröstte'', hostté, nervté, blodreningsté, magörttc, robot, carlsbadersalt, earlsbadersalt

för djur, nervosin, nervpulver, blodkraftpulver, maltextrakt med

järn, maltextrakt med järn och chinin samt maltextrakt i fast form med

eu procent järn in. fl.) förklarades såsom apoteksvaror, synas domsto
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

lama hava i huvudsak anslutit sig till medicinalstyrelsens utlåtanden,

enligt vilka nämnda varor förklarades såsom apoteksvaror, emedan de

på grund av art och sammansättning utgjorde läkemedel och uppenbarligen

vore avsedda därtill samt för övrigt någon annan användning av

desamma än till läkemedel svårligen kunde tänkas.

Aven i tullbehandlingsavseende hava myndigheterna haft att tilllämpa

ifrågavarande gamla författningar. Enligt'' tullstadgan få apoteksvaror

ej införas av andra än apotekare samt vissa näringsidkare och

laboratorier, eu föreskrift som vållat tvister, huruvida en viss vara är

att hänföra till apoteksvara eller icke. Åtskilliga sådana ärenden hava

blivit dragna under regeringsrätten.

Ehuru, som ovan framhållits, avgörandet, huruvida en viss vara bör Behovet av

anses vara förbehållen apotekarnas uteslutande försäljningsrätt, ofta är ätgKrdersynnerligen

svårt, är det dock allmänt känt, att varor, om vilkas karaktär

av apoteksvaror tvivel ej kan råda, i stor utsträckning försäljas i den

allmänna handeln. Förutom i den rådande ovissheten om innehållet av

gällande rätt, vilken naturligen gör vederbörande åklagare obenägna att

ingripa med åtal, har det nuvarande tillståndet till väsentlig del sin

grund i den efter nuvarande förhållanden orimligt låga straffpåföljd, som

är stadgad för olovlig läkemedelsförsäljning nämligen femtio daler silvermynt,

motsvarande 12 kronor 50 öre, ett belopp, som i och för sig

ej kan verka avskräckande. Härtill kommer visserligen möjligheten av

konfiskation av förefintligt lager, men dels synes åklagaremyndigheten

under nuvarande osäkra förhållanden vara föga benägen att göra beslag

och dels verkar konfiskationen osäkert och ojämt.

Uppenbarligen föreligga sålunda missförhållanden, vilka påkalla

statsmakternas ingripande. Detta bör afse dels förtydligande och moderniserande

av stadgandena om de varor, vilkas försäljning skall vara

apotekarne förbehållen, och dels avsevärt skärpande av straffbestämmelserna,

så att dessa bliva ägnade att upprätthålla efterlevnaden av de i

förevarande avseende meddelade föreskrifter.

Sedan i ett 1874 utgivet cirkulär behandlade medicinalstyrelsen frå- Förarbeten

gan om den överhandtagande olagliga försäljningen av läkemedel från ti!l stadgefc;rhandelsbodar,

men först sedan apotekaresocietetens direktion år 1903 *''l‘l*’et
gjorde

en framställning om åtgärder för att göra det apotekarne tillförsäkrade

skyddet effektivt, hava strävandena för ny lagstiftning på

området tagit mera fast form. Medicinalstyrelsen, som anbefalldes att avgiva

utlåtande i anledning av nämnda framställning, tillkallade tre sakkunniga

nämligen dåvarande e. o. professoren i medicinsk och fysio
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 243.

logisk kemi vid Uppsala universitet greve Carl Thore Mörner, apotekaren

A. J. Schillberg och civilingenjören Klas Sondén. Sedan dessa

sakkunniga den 8 juli 1904 avgivit utlåtande jämte förslag till förordning

angående handel med apoteksvara samt åtskilliga yttranden i ärendet

förekommit, avgav medicinalstyrelsen den 7 juli 1905 utlåtande och

överlämnade därvid ett av styrelsen uppgjort förslag till förordning angående

apoteksvaror. Öfver detta medicinalstyrelsens förslag avgåvos

yttranden av apotekarsocietetens direktion den 5 april 1906, av tekniska

högskolan den 24 december 1906 och av generaltullstyrelsen den 22

februari 1907.

Ytterligare skrifter inkommo från bl. a. Sveriges färg-, drog- och

kemikaliehandlareförening, Allmänna svenska läkareföreningen samt apotekaresocietetens

direktion.

I anledning av vad i yttrandena förekommit har Kungl. Maj:t därefter

genom nådigt brev * den 11 mars 1909 befallt medicinalstyrelsen

dels att med biträde av fem sakkunniga, dem chefen för civildepartementet

ägde utse, underkasta det av styrelsen framlagda förslaget till

förordning angående apoteksvaror förnyad granskning, dels ock att i

samråd med nämnda sakkunniga upprätta förslag till de i styrelsens

författningsförslag ifrågaställda eller eljest erforderliga förteckningar.

Till sakkunniga utsagos professor Mörner, apotekaren Richard Reinhold

August Lehman, civilingenjören Sondén, ingenjören Ernst Larsson

och sekreteraren i Sveriges färg-, drog- och kemikaliehandlares förening,

disponenten Karl Kjellander.

Med skrivelse '' den 14 maj 1909 överlämnades därefter av medicinalstyrelsen

och de sakkunniga nytt förslag till apoteksvarustadga jämte

därtill hörande förteckningar 1, 11 och III.

Över detta förslag, som torde få såsom bilaga A åtfölja detta protokoll,

hava samtliga handelskammare i riket avgivit yttrande och har Stockholms

handelskammare därvid överlämnat till handelskammaren inkomna

skrifter i ämnet från apotekaresocietetens direktion, stockholmskretsen

av Sveriges farmacevtförbund och styrelsen för färg-, drog- och kemikaliehandlareföreningen.

Uttalanden i anledning av förslaget hava därjämte

direkt till civildepartementet inkommit från apotekaresocietetens

direktion, från läkaresällskapet, nordvästra Skånes läkareförening,

Svenska tidningsutgivareföreningen, apotekare F. A. Johansson i Burträsk,

fil. doktorn R. Håkansson och pastorn N. Liljequist med instämmande

av åtskilliga personer.

över de sålunda inkomna handlingarna jämte åtskilliga andra framställningar

och inlagor i ärendet, har slutligen kommerskollegium den

28 mars 1912 avgivit utlåtande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

Sedan ärendet undergått en förberedande bearbetning inom civildepartementet,

har jag enligt nådigt bemyndigande den 20 februari 1913

uppdragit åt t. f. medicinalrådet E. Sederholm, ledamoten av Riksdagens

Andra kammare predikanten J. P. Igel, disponenten K. KjBiländer och

ledamoten av Riksdagens Första kammare grosshandlaren A. Lindh att inom

civildepartementet biträda vid granskning av förenämnda utav medicinalstyrelsen,

med biträde av för sådant ändamål utsedda sakkunniga, den

14 maj 1909 avgivna förslag. Den 14 innevarande mars har denna

kommission avlämnat ett omarbetat förslag till apoteksvarustadga, jämte

därtill hörande motiverine.

O

Huvudprincipen för en lagstiftning på ifrågavarande område bör

naturligen vara att, såvitt möjligt tillgodose den allmänna hälsovårdens

krav. Detta torde, tillämpat på det föreliggande fallet, innebära, att

staten måste sörja för att dess medborgare erhålla fullgoda och väl

beredda läkemedel så lätt tillgängliga och till så billigt pris som möjligt.

Det har nu gjorts gällande att detta mål bäst skulle vinnas genom att

helt frigiva tillverkningen och handeln med läkemedel.

_ Att tillverkningen av vissa läkemedel med fördel sker fabriksmässigt,

varigenom billigare pris och i vissa fall större homogenitet och bättre

beskaffenhet erhalles än vid tillredning i mindre partier å apotek, synes

vara allmänt erkänt. De framlagda förslagen till apoteksvarustadga

innehålla även bestämmelser, ägnade att underlätta uppkomsten av en

inhemsk fabriksmässig tillverkning av apoteksvaror, och för denna industri

hava inga andra inskränkningar uppställts än fordringar på viss

kompetens hos fabriksföreståndaren samt på inspektion och kontroll från

det allmännas sida. För att komma i åtnjutande av de fördelar, fabriksmässig

läkemedelstillverkning medför, är det emellertid ej nödvändigt

att frigiva detaljhandeln med dessa fabriksmässigt tillverkade läkemedel;

de kunna även försäljas på apoteken och erfarenheten visar, att så

redan sker i stor omfattning, särskilt med utländska fabrikat.

Vad detaljhandeln med läkemedel angår, så måste fasthållas, att

särskilt kontrollerade affärer med fullt kompetenta ledare och biträden

aro ett viktigt och nödväDdigt led i samhällets verksamhet för befrämjande

av hälso- och sjukvården. För handhavande av giftiga eller

eljest häftigt verkande medel samt tillredning av läkemedel enligt läkares

recept äro apoteken otvivelaktigt av behovet påkallade. Men även

i övrigt tala vissa skäl för att i allmänhetens intresse koncentrera läkemedelshandeln

till apoteken. Om någonsin stora anspråk i fråga om

renhet och god beskaffenhet böra ställas på varor, som hållas till salu

Förslagets

huvud
grunder.

Tillverkning.

Detaljhandel.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:t.s Nåd. Proposition Nr 243.

inom landet, så är det i fråga om de varor, som äro avsedda att användas

mot sjukdomar; ett overksamt eller skadligt medel kan här lätt

få de mest ödesdigra följder.

Utan att i någon mån ingå på frågan, huru apoteksväsendet lämpligen

bör ordnas, vilken fråga är föremål för behandling av en särskild

kommitté, vill jag dock i detta sammanhang anföra ett par uttalanden

i vederbörande tillfälliga utskotts utlåtanden vid 1907 års riksdag i anledning

av herr K. E. O. Kjellbergs motion i fråga om utredning angående

apoteksväsendets ordnande efter utgången av år 1920.

»Såsom motionären ävenledes föreslagit bör dock denna utredning

icke bliva så ensidig, att den omfattar endast och allenast frågan om

statsdriftens möjlighet och fördelar. Åven andra system finnas, såsom

ovan blivit visat, vilka kunna vara värda att prövas och jämföras och

bland dessa icke minst det system, som för närvarande är så gott som

allenarådande i vårt land eller personalprivilegiesystemet, vilket dock så,

som det hos oss tillämpas, av yrkesmän utomlands anses stå främst och

ofta anföres såsom ett mönster, när det gäller förslag att reformera

apoteksväsendet i ett land». (Andra kammarens andra tillfälliga utskotts

utlåtande nr 2.)

»De synpunkter, som vid en sådan utredning företrädesvis böra

göra sig gällande, äro dels allmänhetens anspråk pa billiga och fullgoda

läkemedel samt bekväm tillgång på dem, dels ock yrkesutövarnas

krav på ett väl ordnat befordringssystem i förening med skälig utkomst.

Beträffande förstnämnda önskemål är det tydligtvis förenat med stora

svårigheter att utan sakkunnig utredning angiva det lämpligaste sättet

för uppnående av detsamma. Jämsides härmed framträder synnerligen

kraftigt behovet att till allmänhetens bekvämlighet inrätta ett flertal

nya apotek, särskilt å landsbygden, där på många orter rent av olidliga

förhållanden äro rådande i avseende å möjligheten att vid sjukdomsfall

skyndsamt anskaffa erforderliga läkemedel. Också synes det utskottet

som om utvecklingen borde gå därhän, att apotek inrättas på alla mera

centrala platser, d. v. s. sådana, dit kringliggande bygd närmast är

hänvisad att fylla sina behov och avsätta sina produkter. Häremot skall

utan tvivel invändas, att många av de sålunda avsedda nya apoteken

icke skulle fä tillräcklig bärighet, icke lämna innehavarna ens en blygsam

utkomst. Utskottet har emellertid icke förbisett denna omständighet,

utan tvärtom sökt finna utväg till en ekonomisk mellankomst i

fråga om mindre bärkraftiga apoteksinrättningar. Dylik mellankomst

skulle enligt utskottets förmenande kunna åvägabringas genom inrättande

av en inkomstregleringsfond, till vilken från de mera givande apoteken

skulle efter fastställda grunder inbetalas årliga penningebidrag, som i

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

mån av behov årligen fördelades mellan de icke bäriga apoteken.» (Första

kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 5.)

Det må i detta sammanhang erinras om, att förutom den nyssnämnda, av

andra kammarens andra tillfälliga utskott år 1907 ifrågasatta inkomstregleringsfonden,

det, även om vårt nuvarande apotekssystem i huvudsak bibehålies

eller statsmonopol införes, lärer bliva nödvändigt att i större eller mindre

mån från apoteken uttaga kostnaderna för apotekarkårens pensionering.

Skall man hålla möjligheten öppen att, utan större direkta bidrag från

statens sida och utan alltför stark höjning av medicinaltaxan, i vårt glest

befolkade land uppehålla de i allt fakt nödvändiga egentliga apoteken

å så många platser, att rimliga anspråk uppfyllas i fråga om möjligheten

att få läkarrecept snabbt expedierade, lärer det alltså vara nödvändigt

tillse, att apotekens ekonomiska bärighet ej alltför mycket kringskära.

Man torde därför icke nu böra frigiva detaljhandeln med apoteksvaror

vare sig till handlande i allmänhet eller till en särskilt reglerad droghandlare

klass, som med billigare omkostnader konkurrerar med de egentliga

apoteken. Skulle det under den blivande utredningen visa sig

lämpligt, att vidtaga någon sådan anordning, är det lätt att lossa på

banden och lösgiva läkemedelshandeln i större eller mindre utsträckning.

Däremot har erfarenheten visat det vara synnerligen svårt för att ej

säga omöjligt att inskränka de rättigheter i ifrågavarande hänseende,

som eu gång lämnats den fria handeln.

Av ovan angivna skäl har jag ansett mig böra i fråga om detaljhandeln

ansluta mig till principen i 1909. års förslag till apoteksvarustadga,

enligt vilket läkemedelshandeln i stort sett är förbehållen apoteken.

De ganska vittgående undantag, som i nämnda förslag voro

gjorda för att i allmänhetens intresse underlätta tillgången till

vissa läkemedel och för att från apotekens uteslutande försäljningsrätt

undantaga särskilt de allmänt spridda medlen till ans av hud eller

hår eller till renhållning av munnhålan, hava bibehållits och än ytterligare

utvidgats. Det synes mig sålunda, som i det föreliggande

förslaget allmänhetens intresse blivit fullt tillgodosett. Att härutöver

gorå några ytterligare inskränkningar i fråga om de varor, som

bliva förbehållna apotekarnes uteslutande försäljningsrätt, därtill har jag

ej funnit anledning. Den omständigheten att Kungl. Maj:t genom nådig

kungörelse den 9 september 1873, efter Riksdagens hörande förordnat,

att all handel med eller överlåtelse enskilde emellan av apoteksprivilegier

skall med utgången av år 1920 upphöra att vidare tillerkännas gällande

kraft samt fastställt stadgar för en amorteringsfond, avsedd för inlösen

genom avgifter från apoteken själva under tiden t. o. m. nämnda år av

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 186 höft. (Nr 243.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Grosshandel.

Åtgärder mot

humbugsmedicin.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

de s. k. säljbara privilegierna, torde utgöra ett visst skäl för att under

denna tid ej göra större inskränkningar i apotekens förmåner än som

direkt påkallas av allmänhetens och den allmänna hälsovårdens intressen.

För inlösen av de säljbara apoteksprivilegier, vilkas innehavare voro

villiga ingå på en inlösning, hava upptagits amorteringslån, vilka intill

år 1920 skola förräntas och avbetalas genom i många fall ganska stora

årliga avgifter från de sålunda inlösta apoteken, och under sådana förhållanden

synes försiktighet böra iakttagas vid åtgärder, som kunna

tänkas menligt inverka på apotekens bärighet.

Jag har hittills endast yttrat mig angående detaljhandeln. Vad

grosshandeln beträffar synas mig ej samma skäl föreligga att bibehålla

apotekarnas privilegierade ställning, blott man sörjer för att detta slag

av handel omhänderhaves av kompetenta personer. Av skäl, som under

§ 7 i förslaget närmare angivas, och särskilt i handelns och industriens

intresse har jag därför föreslagit frigivande under vissa försiktighetsmått

av grosshandeln med ifrågavarande varor.

En lagstiftning beträffande apoteksvaror kan icke bortse från den

handel med s. k. humbugsmedicin, som särskilt under senare åren tagit

en allt större och betänkligare omfattning. I fråga om behovet av åtgärder

däremot torde jag kunna inskränka mig till att åberopa vad som

anföres under § 11 i det inom civildepartementet utarbetade förslaget.

Jag anser mig i detta sammanhang böra något bemöta eu uppfattning,

som gjort sig gällande under ärendets behandling, nämligen att föreskrifter

mot humbugsmedicin icke borde intagas i apoteksvarustadgan,

utan att detta ämne borde behandlas särskilt för sig eller i samband med

frågan om illojal konkurrens. Redan av den såsom bilaga härtill fogade

redogörelsen rörande förhållandena i utlandet framgår, att särskilda föreskrifter

utöver dem, som eventuellt finnas ifråga om illojal konkurrens,

ansetts nödiga beträffande handeln med »arkana» och »specialiteter».

Vid lagstiftning mot bedrägliga läkemedel och obehörig reklam

med läkemedel är det ett allmänt intresse, som skall tillgodoses, nämligen

allmänhetens skyddande mot underhaltiga och orimligt dyra läkemedel

samt eventuellt mot en onödig och därför skadlig läkemedelskonsumtion.

Konkurrenssynpunkten eller afsikten att hindra den ene

läkemedelsfabrikanten att göra obehörig vinst på den andres bekostnad,

kommer ej i beaktande eller åtminstone endast i mycket underordnad

grad. Lagstiftningen mot illojal konkurrens däremot torde hava sin

största betydelse just för förhållandet mellan enskilda näringsidkare och

handlande och går åtminstone huvudsakligen ut på att förhindra en

affärsman att obehörigen framställa sina anbud såsom särskilt förmånliga.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243,

I sådant fall beredes konkurrenter möjlighet att på ett eller annat sätt

inskrida till stävjande av hans missbruk. Dessa synpunkter gälla icke

för de nu ifrågasatta åtgärderna till läkemedelshandelns reglerande; för

detta ändamål fordras därför andra medel än sådana, som kunna tänkas

tillgripas för reglerande av förhållandet konkurrenter emellan. Jag vill

naturligtvis ej förneka, att ifråga om läkemedel kunna förekomma fall,

som skulle kunna behandlas även enligt eventuella föreskrifter om illojal

konkurrens, men att ett visst missförhållande kan motarbetas enligt

liera olika lagstadganden, lärer icke vara något ovanligt eller förenat

med någon särskild olägenhet.

I fråga om de åtgärder, som redan nu lämpligen kunna vidtagas

mot bedrägliga läkemedel, synes mig det inom civildepartementet utarbetade

förslaget vara fullt antagligt.

Sedan jag sålunda i största korthet redogjort för de grundläggande

principer, varpå en apoteksvarustadga enligt min uppfattning bör vila

och vilka jämväl ligga till grund för det förslag, som jag nu kommer

att framlägga, ber jag att i fråga om den utländska lagstiftningen på

förevarande område få hänvisa till en inom civildepartementet utarbetad,

kortfattad redogörelse, vilken som torde såsom bilaga B få åtfölja detta

protokoll.

Jag övergår härefter till specialmotiveringen för de särskilda stadgandena.

Då jag i de allra flesta avseenden ansluter mig till det av

1913 års kommission överlämnade förslaget, kan jag väsentligen inskränka

mig till att återgiva deras motivering.

§ 1-

Denna paragraf innehåller bestämningar å de grundläggande begreppen

läkemedel och apoteksvara. Med däri upptagna termen »ämnen»

menas enkla kemikalier och droger, samt med »beredningar» varor, tillkomna

genom blandning eller annan beredning av enkla kemikalier eller droger.

Kommissionen anför angående paragrafen följande.

Av olika orsaker har det i många fall visat sig vara nödvändigt,

att staten genom särskilda bestämmelser inskränker och reglerar införsel

och tillverkning av samt handeln med vissa slag av varor. Såsom några

exempel härpå har kommissionen anfört gifter, rörande vilka utfärdats

nådiga giftstadgan den 7 december 1906, explosiva varor, rörande vilka

finnes eu kung], förordning den 19 november 1897, samt margarin och

vissa därmed likställda varor, behandlade i en kung! förordning den

13 oktober 1905.

Special
motivering:.

191B års kommission.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

De varugrupper, som i de nämnda särskilda författningarna avses,

hava i dem på olika sätt angivits och begränsats. I giftstadgan lämnas

ingen allmän beskrivning på de varor, som falla under densamma. I stället

lämnas i två till stadgan hörande förteckningar en uppräkning av dessa varor.

Explosiva varor beskrivas i förordningen den 19 november 1897 såsom

varor, vilka bestå av eller innehålla sådana på kemisk väg eller genom

mekaniska blandningar framställda produkter, som äro av beskaffenhet

att genom stöt, antändning eller uppvärmning kunna bringas att hastigt

sönderdelas och, helt eller delvis, häftigt övergå i gasformigt tillstånd

och vilkas användning i och för sig är grundad på denna deras beskaffenhet.

Sedermera förekommer i förordningen en uppdelning av

varorna i två klasser, med uppräkning av ett flertal olika varuslag.

Med margarin avses i förordningen den 13 oktober 1905 varje smörliknande

vara, av vad ursprung, blandning eller sammansättning som

helst, såvida däri ingår fett, som ej är framställt ur mjölk.

Naturligt är, att det slag av varor, som plägar betecknas såsom

läkemedel, skall vara föremål för särskild reglering från statens sida.

Vanliga födoämnen äro, åtminstone i städerna, föremål för mer eller

mindre noggrann kontroll beträffande äkthet, renhet, friskhet och dylikt,

och så mycket större måste då behovet vara att beträffande läkemedel

vidtaga åtgärder för att allmänheten må erhålla en i möjligaste mån

ren och på sakkunnigt sätt tillredd vara. Sedan långt tillbaka och i

alla kulturländer hava även sådana åtgärder vidtagits. De stora fordringar,

som måste ställas på ifrågavarande varors beskaffenhet, förvaring

och tillredning, hava gjort, att man funnit sig nödsakad att överlämna

läkemedelsförsäljningen åt en särskilt utbildad klass av yrkesutövare,

nämligen apotekarna, för vilka uppställts stränga kompetensfordringar

och vilkas rörelse underkastats noggrann kontroll. 1 den allmänna

hälsovårdens intresse har man jämväl funnit nödigt att i större eller

mindre utsträckning förbehålla läkemedelshandeln åt apotekarna, med

förbud för andra att befatta sig med sådan handel. Endast på detta

sätt har man ansett sig kunna vinna garanti för att allmänheten erhåller

fullgoda läkemedel, varjämte möjlighet erhållits att kontrollera varornas

pris samt att reglera tillhandahållandet av häftigt verkande medel genom

föreskrift, att sådana få utlämnas endast efter läkares recept.

Då särskilda bestämmelser skola affättas rörande införsel från utlandet,

tillverkning och försäljning av de varor, som ovan helt kort

benämnts läkemedel, måste till en början så noggrannt som möjligt

angivas, vilka varor, som skola vara underkastade föreskrifterna i en

sådan stadga. Klarast och mest otvetydigt skulle detta utan tvivel

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

eke, om man'' kunde på ett uttömmande sätt uppräkna alla hithörande

varor. Såsom medicinalstyrelsen i sin ovannämnda skrivelse

den 14 maj 1909 framhållit, är detta emellertid möjligt endast i fråga

om enkla ämnen (enkla kemikalier och droger), varemot det icke

låter sig göra beträffande den stora mängd läkemedel, som har karaktär

av beredningar. Om man i stadgan intager en förteckning å

enkla ämnen, som falla under densamma, kunde man i avseende på

beredningar tänka sig en föreskrift, att sådana, om de innehålla något

av de uppräknade enkla ämnena, skulle vara att hänföra under stadgan,

men en dylik föreskrift skulle utan tvivel medföra, både att under stadgan

komme åtskilliga varor, som ej alls höra dit, och att därifrån uteslötes

varor, som utan allt tvivel höra komma därunder. Det är nämligen

ej alls ovanligt, att de beståndsdelar, som ingå i en genom särskild

lagstiftning reglerad vara, var för sig äro fria i den allmänna

handeln. Såsom exempel härpå plägar anföras, hurusom salpeter, kol

och svavel var för sig äro fria i handeln, varemot en viss blandning

av dessa ämnen, nämligen krut, är underkastad detaljerade bestämmelser

i fråga om införsel, tillverkning och försäljning.

På denna väg kan således ej vinnas en tillfredsställande begränsning

av ifrågavarande varugrupp. Det blir nödvändigt att söka utfinna

några gemensamma egenskaper hos varorna, som kunna angivas ungefär

så, som skett i förordningen om explosiva varor. PTtmärkande för

läkemedel torde enligt den allmänna uppfattningen vara, att de äro

verksamma mot sjukdomar, eller, såsom det i medicinalstyrelsens förslag

mera noggrannt och utförligt heter, »förebygga, lindra eller bota sjukdom

eller sjukdomssymptom, hos människor eller djur». Att emellertid

låta avgörandet, huruvida eu viss vara är läkemedel eller icke, bero på,

om varan verkligen är verksam mot sjukdom av något slag eller mot

ett visst slag av sjukdomar eller mot en viss sjukdom i ett visst fall,

låter sig icke göra. I många fall skulle det icke kunna bestämt avgöras,

om varan överhuvud är verksam mot sjukdom, och i alla

händelser kan det ej vara riktigt att låta en så oviss och omtvistbar

sak som medlets verkan vara avgörande. Under ifrågavarande

stadga böra fastmera hänföras de medel, som med hänsyn till det sätt

varpå och den form, vari de utbjudas, kunna sägas vara avsedda att

förebygga, lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymptom. Huruvida

\ aran verkligen äger dylik egenskap, saknar betydelse för avgörande

av frågan, om den faller under stadgan.

Många varor hava emellertid, jämte det de användas såsom läkemedel,

även användning för andra, särskilt tekniska ändamål, och det låter

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

sig därför icke göra att under en stadga av ifrågavarande slag hänföra

alla varor, som användas såsom läkemedel. Med hänsyn härtill bör

stadgan inskränkas till att gälla ämnen och beredningar, som endast

eller i huvudsakligaste mån användas såsom läkemedel eller vid tillredning

av läkemedel.

Ovanstående synpunkter torde hava varit bestämmande vid uppdragandet

av gränserna för den varugrupp, som skulle vara inbegripen

under den av medicinalstyrelsen föreslagna apoteksvarustadgan. Grundläggande

för stadgan är sålunda i första hand begreppet »läkemedel».

Definitionen därå i kommissionens förslag är oförändrad hämtad från

medicinalstyrelsens förslag. Mot denna definition, som ej var föremål för

meningsskiljaktighet inom medicinalstyrelsen och de där tillkallade sakkunniga,

hava sedermera från många håll framställts anmärkningar. Dels

har det anmärkts, att införandet av ordet »förebygga» skulle medföra

en utvidgning av det hävdvunna begreppet »läkemedel», vilket endast

skulle omfatta medel för lindrande eller botande av sjukdomar. Dels

har, särskilt från ett par handelskammares sida, framhållits, att frågan,

om ett »läkemedel» föreligger eller icke, bör avgöras efter varans objektiva

egenskaper, icke efter den användning av densamma, som kan

anses avsedd.

Mot den första invändningen kan erinras, att de mest använda

arterna av medel till förebyggande av sjukdomar, de vanliga s. k. hälsovårdsmedlen,

i stadgan uttryckligen äro undantagna från apotekens

uteslutande försäljningsrätt, samt att det utan tvivel i många fall skulle

vara svårt att avgöra, om en vara är avsedd att förebygga eller att

bota sjukdom. I avsende å den senare invändningen erkännes, att

det utan tvivel varit fördelaktigt, om man kunnat utfinna mera objektiva

egenskaper hos ifrågavarande varor, som varit ägnade att läggas

till grund för en definition av läkemedelsbegreppet, men som medicinalstyrelsen

anmärkt och även här ovan påpekats låter sig detta ej göra.

Det lärer därför ej finnas någon annan utväg än att grunda definitionen

på vad som varit avsett med varan. Något användbart uppslag

till en definition, mera grundad på varans objektiva egenskaper, har ej

heller framkommit. Den i stadgeförslaget förekommande definitionen

är överensstämmande med definitionen å läkemedel i motsvarande norska

lagstiftning samt i ett år 1910 upprättat finskt författningsförslag angående

tillverkning och försäljning av apoteksvaror.

På begreppet läkemedel grundar sig definitionen av apoteksvara.

I medicinalstyrelsens senaste förslag upptogos under särskilda moment

tre olika grupper av apoteksvaror. Av dessa moment hade ett till
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

.Kungl. Maj:ts Nåd. .Proposition Nr 243.

kommit i uppgiven avsikt att motarbeta humbugsmedicinen, och ett omfattade

giftiga ämnen och andra varor, vilkas försäljning på grund av

föreskrift i särskild författning tillkommer endast apoteksföreståndare.

Dessa båda moment har kommissionen låtit utgå ur paragrafen, det

förra emedan det synes ägnat att förrycka själva begreppet »apoteksvara»

och det därmed avsedda ändamålet enligt de sakkunnigas förslag

åtminstone i viss mån vinnes på annan väg, det senare emedan

där avsedda varor följa särskilda regler och deras försäljning ej ordnas

i nu förevarande stadgeförslag. Under apoteksvaror inbegripas sålunda

enligt de sakkunnigas förslag endast de i mom. 1 a) av medicinalstyrelsens

stadgeförslag avsedda varorna.

Mot den formulering detta stadgande erhöll, yppades opposition

redan år 1909 från en av de tillkallade sakkunniges sida. Disponenten

Kjellander yrkade nämligen, att i definitionen orden »endast eller i huvudsakligaste

mån» skulle utbytas mot »endast», på den grund att i ett lagförslag

uttrycken måste vara fullt distinkta, så att de icke gåve rum för

tvekan eller möjlighet till olika uttolkningar. Särskilt vore en sådan tydlighet

av vikt i en paragraf, som vore den grundläggande för en lag i

dess helhet, och som i likhet med ifrågavarande paragraf innehölle själva

definitionen på det begrepp, det gällde att i lagen fastställa. Uttrycket

»i huvudsakligaste mån» gåve ingen fast och otvetydig norm, ingen

exakt begränsning av det begrepp, som i och genom apoteksvarustadgan

definierades. Härtill komme också en praktisk olägenhet av denna

svävande definiering. Genom densamma kunde ämnen, vilka borde vara

fria för den kemiskt-tekniska industrien, undandragas denna, och med

apoteksvarustadgan icke avsedda svårigheter beredas en industri, som

under de senare åren gått betydligt framåt i vårt land och hade stor

betydelse såsom komplement till apoteksnäringen och även hade en stor

nationalekenomisk uppgift. Genom att en vara ansåges i huvudsakligaste

mån användas såsom läkemedel, hade den nämligen i lagförslaget

upptagits såsom apoteksvara i bilaga I, utan att hänsyn tagits till, om

den därjämte, om ock blott i speciella fall, vore en viktig ingrediens

vid framställandet av ett tekniskt preparat. En fabrikant ägde visserligen

enligt § 3 i förslaget rätt att från utlandet införa och för sin tillverkning

använda en dylik vara. Men att på detta sätt i ifrågavarande

fall vara hänvisad blott till utländsk leverantör, innebure, åtminstone

för en mindre fabrik, svårigheter och olägenheter av såväl ekonomisk

som annan art. Såsom en följd av den ifrågasatta ändringen av definitionen

har disponenten Kjellander yrkat borttagande av vissa varor

från bilagan I.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243,

Denna av disponenten Kjellander framställda anmärkning liar med

något olika motivering biträtts av åtskilliga handelskammare, ävensom

av representanter för den tekniska industrien samt för färg- och kemikaliehandeln.

Särskilt beaktande synes i detta sammanhang ett av

Svenska teknologföreningen avgivet yttrande förtjäna. I detta utlåtande

förklaras till eu början, att uttrycket »i huvudsakligaste mån»

vore mycket tänjbart. Det kunde tolkas på olika sätt och leda till

osäkerhet vid stadgans tillämpning. Att bedöma huruvida en vara, som

hade såväl industriell som medicinsk användning, »i huvudsakligaste

mån» begagnades för det ena eller andra ändamålet, torde för vederbörande,

vilka skola utarbeta bilagorna, vara så gott som omöjligt, varförutom

eu sådan vara det ena året kunde hava en större användning

inom industrien eller hushållet och det andra inom läkekonsten. Ått

emellertid helt och hållet stryka detta uttryck kunde leda till ett kringgående

av hela stadgan, vilket naturligtvis vore olämpligt. Därför

föreslår teknologföreningen, att ifrågavarande uttryck ersättes med »så

gott som uteslutande», varigenom ett sådant kringgående av stadgan

försvårades, medan fabrikanterna bleve oförhindrade att köpa sina råämnen

varhälst de bäst och billigast kunde erhålla dem.

Riktigheten av deri utav medicinalstyrelsen föreslagna formuleringen

har å andra sidan förfäktats av apotekaresocietetens direktion m. fl.,

varjämte några handelskammare och även kommerskollegium ställt sig

på medicinalstyrelsens sida. Det har därvid särskilt framhållits, att den

av disponenten Kjellander föreslagna formuleringen skulle öppna en

möjlighet att omstörta hela avsikten med ifrågavarande lagstiftning, vilken

näppeligen kunde väntas bliva obegagnad. Det vore nämligen synnerligen

lätt för eu fabrikant att till eu vara, exempelvis skosmörja, tillsätta

ett för varans användbarhet fullständigt oviktigt medicinskt ämne,

varefter han, med påvisande av att ämnet hade teknisk användning,

otvivelaktigt skulle vara berättigad att få ämnet struket ur bilaga I och

således frigivet för den allmänna handeln. Ett sådant resultat vore

naturligen ej önskvärt.

Vid bedömande av frågan om definitionen å apoteksvara, bör, såsom

även kommerskollegium påpekar, beaktas ett förhållande, som gör,

att formuleringen av ifrågavarande korta definition icke har en alltför

stor betydelse. I fråga om ämnen (enkla kemikalier och droger) finnes

i bilaga I till stadgan en uttömmande uppräkning av alla dithörande

varor, vadan alltså sådant ämne, som icke finnes i bilagan uttryckligen

nämnt, icke utgör apoteksvara. I avseende å dessa ämnen kommer sålunda

definitionen icke att i särskilda fall behöva tolkas av myndigheter

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

eller privata personer. De Lava att hålla sig till den utfärdade förteckningen.

Definitionen kommer endast att bliva vägledande vid den

vart . tredje år . återkommande granskningen av bilaga I, och även om

definitionen i viss mån kunde anses obestämd, bliva dock genom det

förslag till ifrågavarande bilaga, som kommer att åtfölja stadgeförslaget,

så obestämda riktlinjer beträffande bilagans innehåll fastställda, att några

svårigheter vid blivande revisioner icke synas vara att befara. Rörande

denna bilaga, vilken enligt 1909 års förslag upptager ett stort antal ämnen,

hava meningsskiljaktigheter yppat sig endast i avseende å ett fåtal

vaior, vilka, enligt vad kommerskollegium uttryckligen vitsordat, icke

hava någon större betydelse för landets handel och industri. Om sålunda

det förslag till bilaga I, som upprättats på grundval av den utav

medicinalstyrelsen föreslagna definitionen, ej kränker handelns och industriens

intressen, synas inga betänkligheter böra möta mot att införa denna

definition i stadgan. I fråga om förslaget till bilaga I har medicinalstyrelsen

anfört, att i de fall, då tvekan uppstått, huruvida ett visst ämne

borde hänföras till apoteksvara eller icke, i regel den uppfattningen blivit

gällande, att varan icke angivits såsom apoteksvara, och eu dylik

princip lärer även vid blivande revisioner komma att tillämpas.

I fråga om beredningar åter har medicinalstyrelsen i sitt den 14

maj 1909 avgivna yttrande anfört, att det enligt sakens natur är omöjligt

att uppräkna, resp. namngiva, alla eller ens huvudparten av dithörande

varor, i det att de möjliga kombinationerna i avseende på form

och sammansättning (kvalitativt och kvantitativt) äro till antalet oändliga,

samt möjligheten att med fantasinamn omdöpa vara av viss form

och sammansättning är obegränsad. Huru många särskilda beredningar,

resp., grupper av sådana, som än må direkt uppgivas, kommer ändock

att till sist bliva kvar ett stort antal olika beredningar, för vilka ingen

annan kvalificering kan uppgivas än den, som ligger i den i definitionen

uttalade grundprincipen. För beredningarna kommer alltså definitionen

att hava eu viss betydelse vid lagens tillämpning av domstolarna

och andra myndigheter samt i det dagliga livet. Men i bilaga II hava

i. allt fall de viktigaste grupperna angivits och exempel anförts i så

riklig utsträckning, att med tillhjälp av dessa stadgans tillämpning icke

torde komma att stöta på svårigheter. Härtill kommer att den ojämförligt

största svårigheten vid försök att juridiskt avgöra, om en vara

bör anses såsom apoteksvara eller ej, råder just med avseende på enkla

kemikalier och droger, varemot det sällan'' inträffar, att en beredning,

som användes såsom läkemedel, därjämte har användning även för annat

praktiskt ändamål.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 186 käft, (Nr 213.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

jKiingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

Genom uppräkningen, utvecklingen och exemplifieringen i de till

stadgeförslaget hörande bilagorna lärer alltså, yttrar kommissionen, omfattningen

av begreppet apoteksvara hava blivit så noggrant bestämd,

att definitionen icke bör tillmätas en alltför stor betydelse. Yrkandet att

orden »i huvudsakligaste mån» borde utgå, på den grund att begreppet

eljest icke bleve tillräckligt noggrant bestämt, har kommissionen icke

kunnat biträda. Talrika äro do fall, då i lagstiftningen detaljerade

regler icke kunna meddelas för varje med bestämmelsen avsett fall,

utan där man måste inskränka sig till mera allmänna eller obestämda

föreskrifter med skyldighet för domstolar och myndigheter att efter

bästa förmåga tillämpa dessa. Det är utan tvivel viktigast, att en lags

innehåll motsvarar de ändamål, man med densamma vill vinna, och

denna fordran får ej släppas därför, att lagen kanske med ett annat

innehåll kan göras enklare och klarare. Såsom förut framhållits, synes

det för övrigt, att såväl myndigheterna som allmänheten i de föreliggande

bilagorna hava en synnerligen god ledning vid avgörandet av

hithörande frågor.

Anmärkningarna mot den föreslagna definitionen torde till någon

del hava berott på en uppfattning av uttrycket »i huvudsakligaste mån»,

som icke lärer vara den riktiga. Detta uttryck. innebär enligt kommissionens

uppfattning icke, att en kvantitativ beräkning behöver företagas,

huru mycket av ett visst ämne, som inom landet användes till läkemedel,

och huru mycket, som användes till andra ändamål, utan så snart en vara

har mera avsevärd användning för andra ändamål än till läkemedel, bör

den ej längre betraktas såsom apoteksvara. Ifrågavarande formuleringgör

det emellertid möjligt att därvid bortse från de fall, då ämnets användning

för andra ändamål ej har avsevärd omfattning, ävensom från

den användning, som, enligt vad förut anmärkts, möjligen kan väntas

endast för kringgående av lagen, och torde densamma i detta avseende

vara att föredraga framför den av teknologföreningen föreslagna formuleringen,

ehuruväl båda formuleringarna i sak torde stå ganska nära

varandra.

I avseende å anmärkningen att genom den föreslagna definitionen

svårigheter skulle kunna beredas den inhemska industrien att åtkomma de

för densamma nödiga råämnen, betonas först av kommissionen, att vid de viktigaste

fall, då definitionen kommer till användning, nämligen vid granskningen

av bilagorna I och II, industrienoch näringslivet i övrigt bliva representerade

enligt vad i § 3 föreslagits. Därjämte förtjänar ytterligare

framhållas, att enligt det nu framlagda förslaget grosshandel med apoteksvaror

under vissa villkor och inskränkningar frigivits samt att möj
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 343.

ligheten för andra än apoteksföreståndare att importera apoteksvaror

ytterligare utsträckts. I de fall, då en fabrikant eller näringsidkare i

sin rörelse använder apoteksvara och ej för dess anskaffande vill anlita

apotek, har han enligt föreliggande förslag dels möjligheten att efter

en enkel anmälan obehindrat importera desamma och dels möjligheten

att inköpa dem från de grosshandelsfirmor i branschen, som antagligen

komma att uppstå inom olika delar av landet. Då härtill kommer att,

såsom ovan framhållits, varor, som hava avsevärd teknisk användning,

icke komma att hänföras under apoteksvaror, anser kommissionen sig

med skäl kunna påstå, att några svårigheter för näringslivet icke kunna

väntas uppstå genom den föreslagna definitionen på apoteksvara.

På ovan angivna skäl har kommissionens majoritet ansett sig icke

böra frångå den av medicinalstyrelsen och 1909 års sakkunniga föreslagna

formuleringen, och finna de härför ett särskilt stöd i den omständigheten,

att kommerskollegium icke ansett sig hava något att erinra

emot densamma.

Disponenten Kjellander var även nu skiljaktig och yttrade — jämte

det han åberopade sitt ovannämnda uttalande år 1909 samt de av

några handelskammare in. fl. till förmån för hans mening avgivna yttranden

— i huvudsak följande.

»Alla myndigheter och korporationer hava klagat över de gamla

medicinalförfattningarnas oklara bestämmelser. Med denna sorgliga erfarenhet

för ögonen vore det oklokt att nu i den nya lagen använda

uttryck, som kunna föranleda till en godtycklig tolkning.

Paragrafen är den grundläggande i hela lagförslaget och efter dess

avfattning skola de särskilda förteckningarna, upptagande apoteksvarorna,

upprättas. Därför är det av desto större vikt att icke någon tvekan

vid dessas uppsättande kan uppstå. Första gången dessa förteckningar

uppsättas finnes nog möjlighet för, att allmänna handelns och industriens

krav bliva tillgodosedda. Men annorlunda kan förhållandet bliva vid

de framdeles återkommande revisionerna.

Genom att använda uttrycket »i huvudsakligaste mån» vinnes ej

något exakt begrepp på vad som är apoteksvara. Trots detta äro för

olovlig handel med apoteksvaror åsätta mycket höga böter. Men ej nog

härmed — genom den i förslaget intagna paragraf 17 får en åtalad,

även om han så skulle önska, icke invänta utslag från högre rätt, utan

kan för samma förbrytelse mot stadgan dömas till mycket höga böter

för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits. Lagtexten måste

vara'' tydligt avfattad, därest det skall kunna anses rättvist och billigt

Disponenten

Kjellander.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 243.

Departements
chefen.

att stipulara så stränga straffbestämmelser, bland vilka finnes den i paragraf

17 intagna — en bestämmelse, som till och med är ganska sällsynt

i vår nuvarande lagstiftning.

Det har ofta framhållits, att den av mig föreslagna formuleringen

skulle kunna leda till ett kringgående av hela stadgan. En fabrikant

skulle nämligen, för att få en viss vara, som otvivelaktigt är en apoteksvara

t. ex. kinasalt, förklarad för fri handelsvara, endast behöva

tillsätta detta ämne till t. ex. skosmörja. Genom att på så sätt visa,

att ämnet hade »teknisk användning)), hade han därefter rätt att fordra

att få detsamma struket ur förteckningen på apoteksvarorna.

Jag är emellertid övertygad om, att medicinalstyrelsen, kommerskollegium,

tekniska högskolan och apotekaresocietetens direktion, vilka

enligt § 3 skola minst vart tredje år granska förteckningarna, kunna

skilja på en verklig, av behovet påkallad teknisk användning och en

fingerad sådan.

Jag måste således skarpt markera min angivna ståndpunkt, att jag

finner det både principiellt oriktigt och till sina praktiska följder synnerligen

farligt, att den grundläggande paragrafen giver möjiighet till

en tänjbar tolkning. En lagstiftning får icke giva rum åt godtycklighet

vid tillämpningen och därigenom alstra ett osäkerhetstillstånd för de i

saken intresserade.»

Till en början ber jag att få betona, att enligt min mening betydelsen

av olikheterna i definitionen å läkemedelsbegreppet av reservanten,

disponenten Kjellander, ej så litet överdrivits. Såsom de övriga medlemmarna

av kommissionen framhållit, komma i den praktiska tillämpningen bilagorna

ifråga om de enkla ämnena uteslutande och beträffande beredningarna i vida

övervägande grad att vara avgörande. Då dessa bilagors innehåll vid

de regelbundet återkommande granskningarna bestämmas, är industrien

enligt 3 § i förslaget så starkt representerad, att någon farhåga för att

dess intressen ej skulle bli tillgodosedda knappast torde kunna hysas.

Däremot synes den av Kjellander föreslagna lydelsen rent av kunna

inbjuda till att kringgå lagen. Om ett sådant illojalt förfarande förekomme,

skulle man vid nyssnämnda granskningar nödgas antingen

tolka lagstadgandet strängt efter ordalydelsen och lämna förfarandet

obeaktat eller tillämpa stadgandet såsom om det vore affattat ungefär

enligt majoritetens förslag. Åven rättsskipningen i de fall, där den kan

hava att direkt tillämpa läkemedelsbegreppet, skulle råka i motsvarande

dilemma. Den av Kjellander föreslagna lydelsen anser jag mig således

ej kunna godkänna.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 343. 29

Beträffande de av Kjellander i detta sammanhang framställda anmärkningarna,

att läkemedelsbegreppet ej vore tillräckligt distinkt angivet

särskilt i betraktande av de höga böterna och beslagsbestämmelserna,

torde dessa huvudsakligen vara bemötta genom hänvisningen till bilagorna

såsom det för rättspraxis i allmänhet avgörande. 1 övrigt kan

jag nöja mig med en hänvisning till vad kommissionen anfört här

nedan under §§ 13 och 17.

Vad åter beträffar den av teknologföreningen föreslagna formuleringen

torde, såsom kommissionen anmärkt, skillnaden mellan denna

och kommissionens förslag i realiteten ej vara stor. Den senare synes

mig dock vara att föredraga, då därigenom, såsom majoriteten framhållit,

bättre utrymme torde lämnas granskningsmyndigheterna och i

förekommande fall domstolarna att vid prövningen av en varas användning

för annat ändamål än till läkemedel taga hänsyn till skålighet

och billighet. ö

Jag fortsätter härefter

motivering.

redogörelsen för kommissionens special
-

§ 2.

Denna paragraf har karaktären av undantagsparagraf. Den rör sionämligen

om vissa kategorier av varor, vilka, ändock att de enligt

definitionen i § 1 äro läkemedel, av praktiska skäl likväl ansetts böra

vara i allmänna handeln tillgängliga, dock beträffande åtskilliga av dem

endast under den bestämda förutsättningen, att vissa villkor, avseende

varans sammansättning, bliva tillgodosedda.

Mom. 1 a). Härom anför medicinalstyrelsen, att i stället för i föregående

förslag använda uttrycket »toalettmedel)) såsom huvudrubrik införts

»kosmetiska medel» såsom varande i viss mån ett mera exakt uttryck

för vad som härmed åsyftas, och såsom ägande hävd, i det att

samma term redan användes i giftstadgan. Varans s. k. beredningsform

säsong lösning, salva, blandat pulver, pasta etc. är i rättsligt avseende

likgiltig. Vad som reglerar omfattningen av begreppet »kosmetiska

medel», är blott och bart den i stadgan angivna definitionen.

Då de kosmetiska medlen jämväl ofta beteckna sig såsom medel,

lämpliga att til]grij)a vid sårskador och då gränsen mellan medel, avsedda

till hudens vård, och sådana, lämpliga att använda vid smärre

skador å huden, är svår att uppdraga, hava tillagts orden »medel till

ans av friska sår». Härigenom synes ifrågavarande undantagna varugrupp

bliva mera avrundad, så att den upptager de vanliga s. k. hälsovårdsmedlen

med deras vanliga användningsätt.

Kommissio
nen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 243.

b) Här liar införts en ny grupp av varor, även den stående nära

de kosmetiska medlen, nämligen liktornsmedel. Dessa varor torde redan

i ganska stor utsträckning hållas till salu inom den allmänna handeln

och en del av dem finnas upptagna å bilaga III till medicinalstyrelsens

förslag. Att under de allmänna betingelser beträffande innehållet, som

gälla för de i detta moment avsedda varor, frigiva liktornsmedel i allmänhet

torde icke möta några allvarligare betänkligheter.

c) Beträffande »desinfektionsmedel» — ett uttryck, vars omfattning

kan tolkas och har tolkats ganska olika — har en definition, närmast

motsvarande den för närvarande i vårt land och även i Tyskland mest

brukliga betydelsen, blivit från medicinalstyrelsens förslag bibehållen.

d) Punkten angående förbandsartiklar har blivit något förtydligad

mot äldre förslag. Formuleringen har tillkommit för att markera, att

förbandsartiklar, som äro impregnerade i annat syfte än antiseptiskt,

till exempel för att verka hudretande, smärtstillande, äro att hänföra till

apoteksvaror.

e) Rubriken »mineralvatten, naturliga eller konstgjorda» omfattar

en stor och viktig, väl karaktäriserad varugrupp, vilken utan tvivel bör

här upptagas.

f) Från bilagan III vid medicinalstyrelsens förslag har lut överförts

varugruppen »naturliga mineralkällsalter», varjämte i anledning av därom

från flera håll gjorda framställningar även införts konstgjorda mineralkällsalter.

Inom kommissionen hava väl yppats betänkligheter häremot

på grund av farhåga, att i saknad av kontroll sådana prepaiat av

underhaltig beskaffenhet skola komma att spridas i den allmänna handeln,

men med hänsyn till föreliggande omständigheter hava dessa betänkligheter

fått vika.

g) Näringspreparat, som icke äro försatta med apoteksvara eller annat

läkemedel, äro naturligen icke att hänföra till apoteksvaror, ehuru de ofta,

särskilt genom det sätt varpå de utbjudas, stå ganska nära läkemedel.

Om de åter äro försatta med apoteksvara eller annat läkemedel, äro de

enligt bilaga II vid medicinalstyrelsens stadgeförslag att betrakta såsom

apoteksvara. Någon ändring i denna huvudregel har kommissionen icke

ansett sig böra föreslå, men med hänsyn särskilt till Kungl. Maj:ts i regeringsrätten

den 10 januari 1913 meddelade utslag beträffande tullbehandling

av sanatogen, i vilket utslag uttalas den uppfattningen, att

sanatogen icke kan anses hänförlig till varor, som allenast å apotek ma

hållas till salu, hava de icke kunnat undgå att föreslå vissa undantag.

Då det ej kan vara lämpligt att genom frigivande av allenast sanatogen

premiera''ett utländskt fabrikat, har intagits föreskrift att näringsprepa
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

ol

Kung1, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 248.

rat, som ej innehålla annat läkemedel än glycerofosfat av natrium eller

kalcium, skall vara fritt. Med glycerofosfat har ansetts böra likställas

lecitin, ett ur äggula eller hjärnsubstans extraherat ämne, som på senare

tid vunnit jämförelsevis stor användning i ungefär samma syfte som

glycerofosfat.

Mom. 2. I fråga om detta moment har medicinalstyrelsen anfört,

hurusom apotekaresocietetens privilegier å läkemedelshandeln icke syntes

kunna rubbas förrän efter år 1920. Den fria försäljningen av de i

detta moment avsedda varorna utgjorde en av allmänhetens berättigade

intressen betingad inskränkning av de genom nyssnämnda privilegier

apotekarna tillförsäkrade rättigheterna. Vid uppgörande av den i detta

moment omnämnda förteckning borde därför icke så mycket avseende

fästas vid de handlandes intresse, vilka möjligen komme att tillhandahålla

sådana varor, som fastmera vid allmänhetens behov av att kunna

förskaffa sig vissa läkemedel på ett för densamma lättare och bekvämare

sätt, än som skulle bliva möjligt, därest varorna i fråga finge

endast från apoteken tillhandahållas. Vid medgivandet av denna rätt

borde emellertid noga tillses, att bland dessa frigivna medel upptoges

endast sådana, som icke vore ägnade att medföra våda vid fritt tillsaluhållande.

I bilaga III vid medicinalstyrelsens förslag hade upptagits huvudsakligen

till utvärtes bruk avsedda läkemedelberedningar. Där återfunnos

dels sådana varor, som vid olyckhändelser kunde behöva hastigt

anskaffas, dels andra varor, som allmänt användes såsom läkemedel,

samtidigt som deras beredning, där de ej inköptes färdigberedda, vore

enkel och deras verkan oberoende av smärre ojämnheter i avseende på

sammansättning eller ingående ämnens renhet. Av beredningar, avsedda

till intagning, hade endast få slag upptagits, emedan sådana medels

verkan vore i hög grad beroende av de däri ingående ämnenas

proportion och renhet, varför deras tillredning endast å apotek kunde

effektivt övervakas.

Mot förslaget till bilaga III, sådant det framlagts år 1909, hava

invändningar gjorts av apotekaren Lehman, som anförde, att ur förteckningen

borde utgå följande varor: Aluminiumsubacetatlösning, Ammoniakliniment,

Blyvatten, Blyättika, Fräspulver med tillsats av seignettsalt

(i gällande farmakopé benämnt »laxerande fräspulver»), Häftplåster,

Kalkliniment, Kamferolja, Kamferliniment, Salicylsyreplåster, Tanddroppar

och Terpentinliniment. Alla dessa varor, som kunde på apoteken

erhållas såväl natt som dag, således när som hälst under dygnets lopp.

användes uteslutande som läkemedel, vore sålunda enligt § 1 mom. 1 a)

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

att hänföra till apoteksvara, funnes i farmakopén upptagna och skulle

enligt däri givna föreskrifter å apoteken beredas. Ej allenast de ämnen,

som inginge i dessa beredningar, utan även beredningarna själva vore

å apoteken underkastade årlig kontroll, och även deras pris kontrollerades

årligen. Ett lösgivande av dessa varor skulle medföra, att allmänhetens

berättigade krav på att erhålla fullgoda läkemedelsberedningar

ej komme att bliva tillfredsställt, då desamma skulle få tillverkas och

försäljas av vem som hälst. En del av dessa beredningar kunde dessutom

icke anses vara ofarliga, vilket framginge därav, att de ej finge

i handköp från apoteken utlämnas, utan att de voro signerade, utom

med deras vederbörliga benämning, även med orden »Farligt att förtära».

Å andra sidan har disponenten Kjellander i reservation till 1909

års förslag, dock under medgivande att bilagan, med erkännansvärt tillmötesgående

mot allmänhetens krav i ifrågavarande fall, erhållit en icke

oavsevärd omfattning, yrkat, att i bilagan III skulle ytterligare upptagas

»Sundhetssalt» och »Kamfersprit». Det förra vore en beredning, bestående

huvudsakligen av bikarbonat och redan genom praxis införd i den

allmänna handeln, och i avseende å kamfersprit anmärktes, att varan

visserligen innehölle sprit, men att man ej behövde befara dess missbruk

såsom njutningsmedel på grund av den predominerande roll kamfer

tillsättningen spelade däri.

Härjämte hava Smålands och Blekinge handelskammare yrkat, att

»antiseptiska medel» måtte frigivas, i den mån giftstadgan icke lade

hinder i vägen därför. Därjämte borde i bilaga III upptagas Tallbarrsolja,

ett i handeln gängse toalettmedel vid bad.

Göteborgs handelskammare har därjämte yrkat, att tanddroppar i

allmänhet, för såvitt de icke innehålla giftiga ämnen, måtte överföras

till förteckningen i bilaga III.

Vid 1913 års kommissions förhandlingar har disponenten Kjellander

med vidhållande av sina förut framställda yrkanden, att »Sundhetssalt» och

»Kamfersprit» måtte upptagas å bilaga III, föreslagit, att därjämte måtte

å ifrågavarande bilaga upptagas följande varor: »Stigzelii tanddroppar»,

»Senapspapper», »Allcocks plåster», »Gråsalva» och »Tvålliniment».

I avseende å de sålunda framställda förslagen om utvidgning av

bilagan III har de kommitterades majoritet framhållit följande.

Sundhetssalt har av högsta domstolen ansetts vara apoteksvara och

kan sålunda icke sägas vara rättsligen frigivet åt den allmänna handeln.

Det är ett läkemedel, i fråga om vilket allmänheten knappast har något

särskilt behov att lätt och hastigt åtkomma detsamma. Vid överdrivet

bruk torde det t. o. m. kunna verka skadligt. Beträffande kamfersprit,

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

föreligger otvivelaktigt fara, att den vid låg kamferhalt brakas såsom

berusningsmedel, vilken fara naturligtvis blir större, om varan får försäljas

i varje diversehandel, än om den endast finnes till salu å apoteken.

Om varan skulle frigivas, vore det antagligen behövligt, att föreskriva

visst minimum i fråga om kamferhalten, vilken bestämmelses

efterlevnad emellertid bleve svår att övervaka. Att frigiva eu så obestämd

grupp som »antiseptiska medel» anses av kommissionen betänkligt,

emedan därunder kunna hänföras ett stort antal varor av de mest skilda

slag. Vad man i dagligt tal närmast avser härmed, torde ungefär vara

de i § 2 mom. 1 a) avsedda varor, vilka redan äro undantagna från

apotekens uteslutande försäljningsrätt. Tallbarrsolja är ett enkelt ämne,

som icke finnes upptaget å bilaga I och sålunda är fritt i handeln.

Ett mera allmänt frigivande av artikeln tanddroppar har ansetts betänkligt

och ej av förhållandena påkallat. Gråsalva, som innehåller

kvicksilver, är vid oförsiktigt bruk så pass farlig, att betänkligheter

mota mot att åstadkomma en alltför stor spridning därav.

Vad åter angår Stigzelii tanddroppar (ett enligt uppgift av allmänheten

mycket använt medel för fyllande av ihåligheter i tänderna), senapspapper,

Allcocks plåster och tvålliniment, föreligga icke några väsentligare

betänkligheter mot deras frigivande, och har kommissionen därför

tillstyrkt, att desamma, med lämpliga föreskrifter om innehåll in. m.,

måtte upptagas å bilaga III.

Mom. 3. Beträffande åtskilliga av de under mom. 1 särskilt under

a) upptagna varor, vilka helt frigivas åt den allmänna handeln, synes

det, om inga ytterligare inskränkningar göras, kunna befaras, att en

eller annan sådan vara får en sammansättning, som gör, att varan, i

stället för att utgöra ett läkemedel, måste betecknas såsom direkt hälsovådlig.

I detta hänseende kan särskilt framhållas, att varorna enligt

mom. 1 väl icke få innehålla gifter av första klass, vilkas försäljning

med hänsyn till deras stora farlighet är förbehållen apoteksföreståndare,

men däremot få vara försatta med gifter av andra klass, bland vilka

många finnas, som på olämpligt sätt använda kunna medföra allvarliga

skador. Ifrågavarande beredningars frigivande åt den allmänna handeln

synes. därför böra förenas med vissa åtgärder för att hindra skadliga

verkningar av desamma. En viss motsvarighet finnes i nu gällande

giftstadga, där t. ex. förbud finnes mot försäljning av kosmetiskt medel,

innehållande blyförening eller giftig färg, barnleksak, målad eller tryckt

med giftig färg eller eljest innehållande giftigt ämne, samt vara, avsedd

till förtäring, om den innehåller giftigt ämne. Då emellertid ett dylikt

mera generellt förbud mot att med vissa ämnen försätta varor, som

Bihang till Riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 186 käft. (Nr 248.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

avses i mom. 1, antagligen skulle bliva alltför betungande för fabrikanterna,

utan att dock bliva betryggande, lärer man, för så vitt man över

huvud taget vill söka i någon mån skydda allmänheten mot skadliga

preparat av ifrågavarande slag, ej kunna finna annan lösning, än att

möjliggöra förbud mot införsel, utbjudande och försäljning av viss, bestämt

angiven vara, som visat sig vara hälsovådlig. Detta åter torde

ej lämpligen kunna ske på annat sätt, än att i stadgan intages bestämmelse

om rätt för Kung]. Maj:t att, då förhållandena sådant påkalla,

meddela dylikt förbud. En motsvarighet härtill finnes beträffande

apoteksvaror i § 11 av nu föreliggande förslag.

Formuleringen av bestämmelsen i fråga erbjuder naturligen vissa

svårigheter, men då avgörandet lägges i Ivungl. Maj:ts hand, vinnes ju

full trygghet för, att förbudsrätten icke skall missbrukas, utan tillgripas

endast i fullt klara fall. Kommissionen tänker sig, att densamma.sällan

skall komma till användning, men blotta tillvaron av en sådan möjlighet

synes vara ägnad att lägga ett visst band på hänsynslösa personer, som

kunde tänkas vilja sprida ett uppenbart hälsovådligt preparat.

Innan medicinalstyrelsen hos Kungl. Maj:t hemställer om åtgärder

mot ett visst medel, torde den, då så later sig gorå, komma att höra

fabrikanten och har därvid tillfälle att framställa anmärkningar mot

medlet. Därest fabrikanten verkligen vill visa tillmötesgående, torde i

många fall genom förhandlingar mellan medicinalstyrelsen och honom

kunna åstadkommas tillfredsställande förändringar av varan i fråga, utan

att Kungl. Maj:ts åtgärd behöver påkallas.

I avseende å den föreslagna formuleringen anmärkes, att om skador

inträffa genom ett bruk av varan, som strider mot dess genom bruksanvisning

eller på annat sätt angivna ändamål, detta icke torde böra föranleda

till förbud. Om varan för att ej skada vid sin användning fordrar

ett mera noggrannt iakttagande av bruksanvisningen, än man i regel kan

vänta av allmänheten, torde förbud möjligen kunna meddelas. Vid frågans

avgörande torde även avseende böra fästas vid graden av den

fara medlet kan medföra, samt medlets lämplighet och verksamhet för

uppgivet ändamål ävensom viss hänsyn tagas till den spridning, medlet

redan kan hava erhållit. Har detsamma vunnit en allmän och varaktig

spridning i landet, torde förbud i regel icke böra ifrågakomma, enär

man väl under sådana förhållanden har anledning antaga, att medlets

fördelar uppväga den risk, som kan föreligga vid dess begagnande.

Förutom möjligheten av totalförbud har föreslagits, att varan skulle

kunna genom särskilt beslut förklaras såsom apoteksvara. Denna utväg

torde böra användas, då medlet har värde såsom läkemedel, men på

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

35

grund av sin farlighet ej lämpar sig att fritt tillhandahållas. Ett sådant

förordnande torde i allmänhet komma att medföra en föreskrift från

vederbörande myndighet, att medlet får utlämnas från apotek endast

mot läkarrecept.

Vad först angår mom. 1 har min uppmärksamhet riktats därpå, att Departementsvissa

enkla ämnen, som skulle kunna upptagas i bilaga I, på grund av cnefensin

beskaffenhet kunna hänföras till något av de varuslag, som undantagits

i punkterna a)—f). Av denna anledning hava också nu tre ämnen

(dermatol, kinosol och xeroform) uteslutits ur bilaga T, och vid kommande

granskningar bör jämväl avseende fästas å sådan användning. För de

ämnen, som emellertid bibehållas i bilaga I, måste det klart utsägas, att

de icke beröras av undantagen i § 2, och har ett tillägg i sådant

syfte gjorts till § 2 i kommissionens avfattning.

Beträffande mom. 2 f) torde böra framhållas, att det använda uttrycket

»mineralkällsalter» i fråga om konstgjorda salter innebär, att de

bliva fria, endast om de efterbilda salterna i något naturligt mineralvatten.

Moment 3 har i kommissionens förslag följande lydelse:

»Befinnes vara, varom i mom. 1 förmäles, på grund av tillsättning

med häftigt verkande ämne eller av annan orsak vara av sådan beskaffenhet,

att varans bruk för uppgivet ändamål medför hälsofara, må

Konungen på framställning av medicinalstyrelsen kunna antingen meddela

förbud mot införsel, utbjudande och försäljning av sådan vara, eller

ock förordna att den skall anses såsom apoteksvara.»

Disponenten Kjellander var ifråga om detta moment skiljaktig och Disponenten

anförde: Kjellander.

»Nämnda moment innehåller sålunda ett generellt förbud mot import,

utbud och försäljning av varor under vissa förutsättningar, vilket i övrigt

i allmänhet är främmande för vår lagstiftning.

Icke ens giftstadgan innehåller förbud av dylikt slag för spridandet

av gifter av andra klass.

Bland dem finnas dock varor, som obetingat icke blott vid oaktsam

användning kunna förorsaka stor våda, utan även rent av livsfara. De

få icke dess mindre importeras, utbjudas och försäljas icke blott på

apoteken utan även i den fria handeln, med iakttagande av de föreskrifter

beträffande deras förvaring och utlämning, giftstadgan bestämmer. För

överträdelse av stadgans bestämmelser stadgas intet försäljningsförbud

som påföljd, endast böter.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

Detta gäller dock om varor, vilka äro så farliga som exempelvis

fluorvätesyra, som äro så skarpt frätande, att en droppe spilld på handen

bildar ett mycket svårläkligt sår; klorsyrat kali, som icke endast, använt

till tekniskt bruk, vid tillverkning av fyrverkeripjäser kan åstadkomma

livsfarliga olyckor, utan även, använt vid gurgling, kan medföra

svåra följder, om till och med blott en liten kvantitet därav nedsväljes,

samt de frätande skarpa ämnen jod, saltsyra, svavelsyra, karbolsyra och

andra.

Giftstadgan nöjer sig som . sagt dock mot missbruk vid försäljningen

av dessa varor med att stadga böter.

Försäljningsförbud innehåller den endast för direkt specificerade, på

förhand i densamma angivna varor, såsom toilettmedel, som innehålla

blyförening eller giftig färg, eller barnleksak, målad eller tryckt med

giftig färg, eller en vara, innehållande gift av andra klass, om den är

avsedd till förtäring. Andra klassens gifter och således även de giftiga

färgerna äro på samma gång noggrannt specificerade.

I giftstadgan anses bötesbestämmelser vara tillräckliga att förhindra

missbruk.

Icke heller anser giftstadgan det som nödvändigt, att ersätta det

allmänna försäljningsförbudet med ett förbud mot försäljning genom den

fria handeln. Intet av dessa till'' utvärtes bruk avsedda medel göras

genom giftstadgan till apoteksvaror. Skäl för ett allmänt försäljningsförbud

hava icke ansetts behövliga, trots det ju varorna utan tvivel

kunna missbrukas eller vid oaktsam behandling kunna vara skadliga,

och förvandling av dem till apoteksvaror, har icke ansetts lämpligt,

sannolikt av det enkla skälet, att det är ett allmänt känt faktum, att

allmänheten icke handskas varsammare med handköpsvaror inköpta på

apoteken än i den fria handeln.

Då sålunda det generella försäljningsförbudet mot icke på förhand

särskilt specificerade varor är en nyhet i vår lagstiftning, som icke ansetts

behövlig ens beträffande i den fria handeln förekommande andra

klassens gifter, och erfarenheten visat, att faran för deras oaktsamma

användning icke minskas genom att de förbehållas apoteken hemställer

jag, att § 2 mom. 3 måtte utgå.»

Den tanke, som ligger till grund för moment 1 och 2 av förevarande

§, har varit, att lämna allmänheten tillfälle att i den fria handeln

inköpa s. k. hälsovårdsmedel och andra varor, vilka man vant sig att

finna där. Det kan emellertid ej undvikas, att av denna till allmänhetens

bekvämlighet träffade anordning kan följa en viss fara, att verk
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr ädel. 37

ligt hälsovådliga ämnen kunna komma att säljas utan kontroll. Skulle

man nu, såsom det tyckes hava föresvävat reservanten, i analogi med

giftstadgan söka uppräkna de varor, vilkas fria försäljning borde förbjudas

på grund av nyssnämnda hälsofara, torde man säkerligen hava

nödgats göra större inskränkningar i den fria handeln än som vore

önskvärt för dennas representanter och allmänheten, utan att dock förbudets

omfattning vore fullt betryggande. Jag anser därför, att den

av majoriteten föreslagna utvägen att låta förbud mot införsel och försäljning

bliva beroende på Kungl. Maj:ts prövning i det särskilda fallet

är lyckligt funnen, hälst en dylik åtgärd säkerligen mycket sällan och

endast med mycket stor försiktighet torde komma att användas. De uttalanden,

som i detta hänseende gjorts av kommissionen, synas mig innebära

riktiga synpunkter för bedömandet.

Beträffande förslaget att utom totalförbud förklaring skulle kunna

meddelas, att viss vara av ifrågavarande slag vore att anse såsom apoteksvara,

härleder detta sig naturligtvis, såsom kommissionen framhållit,

från den möjlighet, som alltid förefinnes, att varan kan behövas såsom

läkemedel, fast den kan vara skadlig vid okontrollerad användning.

Något sådant förhållande föreligger ju ej beträffande ovannämnda, giftstadgans

försäljningsförbud underkastade varor.

I ett avseende föreslår jag en ändring i den av kommissionens

majoritet föreslagna lydelsen av moment 3, nämligen i avseende å förbud

mot utbjudande. Då den viktigaste formen för utbjudandet utan

allt tvivel är annonsering i tidningarna, skulle ett i denna stadga meddelat

förbud mot utbjudande förutsätta såsom konsekvens motsvarande

ändring i tryckfrihetsförordningen. Då emellertid det ej för närvarande

torde vara lämpligt att företaga någon sådan ändring av tryckfrihetsförordningen,

har jag ej heller ansett förbud mot utbjudande i allmänhet

böra inflyta i stadgan.

Även i ett annat avseende hava vid behandlingen av § 2 olika meningar

förekommit inom kommissionen, nämligen i fråga om växtdroger.

Härom anföres i kommissionens utlåtande följande.

Vid behandlingen av § 2 mom. 1 i den föreslagna stadgan har disponenten

Kjellander yrkat, att i nämnda moment skulle upptagas jämväl en

avdelning »växtdroger, såväl in- som utländska», vilka alltså icke skulle

komma att betraktas såsom apoteksvara, ej ens om de hade användning

uteslutande såsom läkemedel eller vid tillredning av läkemedel. Det till

stöd härför angivna skälet är i korthet, att dylika växtdroger sedan

länge i tullbehandlingsavseende icke betraktades såsom apoteksvaror utan

hänfördes under den rubrik, dit de på grund av sin beskaffenhet eljest

Kommissio
nen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 243.

hörde, såsom blommor, rötter etc., och då således vem som hälst hade

tillfälle att obehindrat importera desamma, vore därav en följd att de

även fritt finge försäljas inom landet. De vore också i ganska stor utsträckning

saluhållna i allmän handel och det borde ej komma i fråga

att nu i detta avseende göra några inskränkningar.

Beträffande denna tvistefråga anföres följande.

I rubrikerna för blommor samt kvistar och blad fanns i tulltaxan

före år 1892 tillägget »och ej hänförliga till apoteksvaror». Vid den

under åren 1888—1891 verkställda revisionen av tulltaxan borttogs detta

tillägg med i korthet den motiveringen, att det skulle förorsaka industrien

olägenheter, om dylika varor endast finge införas i den ordning,

som ifråga om apoteksvaror är stadgat; att medgivande av en allmän

rätt till införsel av sådana varor icke borde möta synnerlig betänklighet

och att en sådan åtgärd måste anses så mycket mera lämplig som det

icke kunde undvikas, att tullförvaltningarna ofta stannade i tvekan om

huruvida sådana varor vore av beskaffenhet att böra till apoteksvaror

hänföras eller icke.

Vid den under åren 1906—1909 företagna förnyade revisionen av

tulltaxan hade tulltaxekommittén i fråga om rubriken »växter, ej särskilt

nämnda, torkade eller annorledes preparerade» föreslagit tillägget »icke

till apoteksvaror hänförliga». I det av kommerskollegium och generaltullstyrelsen

gemensamt avgivna utlåtandet över tulltaxekommitténs

betänkande gjorde ämbetsverken framställning om att nämnda tillägg

måtte utgå, enär skäl icke ansågs föreligga att göra en sådan ändring

och dessutom importen av giftiga växter vore reglerad av gällande

giftstadga. Det skulle innebära avsevärda svårigheter vid tullbehandlingen

och verka betungande för den enskilde importören, om

härutöver hänsyn även skulle tagas till användningssättet. Ifrågavarande

tillägg återfinnns ej heller i tulltaxan av den 4 juli 1910.

Sedan generaltullstyrelsen erhållit nådig befallning att utarbeta och

därefter i vederbörlig ordning utfärda den vid tulltaxans antagande

föreskrivna varuförteckningen, har nämnda styrelse i skrivelse den 14

februari 1911 anhållit om medicinalstyrelsens yttrande, huruvida vissa

uppräknade varor vore att anse såsom apoteksvaror. Med föranledande

härav avlät medicinalstyrelsen den 10 april 1911 en skrivelse i vilken

bl. a. anfördes följande. Av ordalydelsen i nådiga förordningen den

4 juli 1910 med tulltaxa för! inkommande varor framginge icke, att

en vara, som på grund av beskaffenhet och användning vore apoteksvara,

skulle tullbehandlas såsom sådan, även om den därjämte kunde

hänföras till visst, i tulltaxan särskilt angivet varuslag, såsom »rötter,

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

icke ätbara», »blommor, andra slag», »kvistar och blad, andra slag»,

»bark, alla slag», »förtätade gaser, alla slag», »eter-arter, alla slag» o. s. v.

Bland varor, som kunde hänföras under ovannämnda och andra i

tulltaxan angivna rubriker funnes många, som vore verkliga apoteksvaror,

såsom t. ex. prustrot, rataniarot, arnikablommor, kardbenedikt,

salviablad, kinabark, metylklorid m. fl. anestetika och ett stort antal

eterarter.

En tillämpning av tulltaxan på sådant sätt, att ovan antydda och

andra varuslag endast på den grund, att de kunde hänföras under andra

i tulltaxan särskilt nämnda rubriker än apoteksvaror, icke skulle i förtullningsavseende

behandlas såsom apoteksvaror, skulle emellertid enligt

styrelsens förmenande innebära ett partiellt upphävande av bestämmelsen

om apotekarnas uteslutande rätt till handel med apoteksvaror och detta

utan att ändringen varit föremål för sakkunnig prövning med hänsyn

till de synpunkter, vilka för dylik ändring borde vara bestämmande.

På grund härav hemställde medicinalstyrelsen om utfärdande av eu

föreskrift att — intill dess ny förordning angående vilka varor skulle

anses såsom apoteksvaror av Kungl. Maj:t bleve utfärdad — tulltaxan

skulle så tillämpas, att alla apoteksvaror skulle tullbehandlas enligt

taxerubrik n:o 1,187 apoteksvaror, ej särskilt nämnda (i 1910 års tulltaxa)

utan hänsyn till, huruvida varorna kunde hänföras även under andra

rubriker i taxan.

I utlåtande den 25 april 1911 över denna medicinalstjnrelsens

framställning har generaltullstyrelsen framhållit, hurusom generaltullstyrelsen

vid föregående tillfällen såsom skäl mot inskränkande bestämmelser

i fråga om importen av vissa apoteksvaror anfört de olägenheter,

som därigenom skulle tillskyndas industrien. Styrelsen vore ej i

tillfälle att bedöma, till vilket av de båda motsatta intressena största

hänsyn borde tagas. Därest Kungl. Maj:t emellertid skulle finna de av

medicinalstyrelsen andragna skälen böra föranleda ändring i gällande

bestämmelser rörande tullbehandlingen av apoteksvaror, ansåge sig generaltullstyrelsen,

oaktat de svårigheter i tulltekniskt hänseende, som kunde

bliva en följd däraf, icke böra motsätta sig den föreslagna ändringen

dels med hänsyn till tillkomsten av den anbefallda varuförteckningen

och dels emedan redan förelåge ett av medicinalstyrelsen avgivet förslag

till ny apoteksvarustadga och det för den skull väl finge antagas, att den

föreslagna åtgärden endast finge en kortare varaktighet. Dock föreslog

styrelsen att den ifrågasatta förändrade bestämmelsen måtte intagas såsom

anmärkning under rubriken apoteksvaror, ej särskilt nämnda, i stället

för, såsom medicinalstyrelsen hemställt, i tulltaxeunderrättelserna och att

denna anmärkning måtte få följande lydelse: »Enligt denna rubrik tull
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

behandlas alla apoteksvaror utan hänsyn till, huruvida varorna kunna

hänföras även under annan rubrik i tulltaxan». Samtidigt med införande

av eu sådan anmärkning borde ur rubriken utgå orden »ej särskilt

nämnda».

Detta ärende är ej ännu avgjort av Kungl. Maj:t.

Kommissionen fortsätter härefter:

Av vad ovan anförts, framgår, att nuvarande bestämmelser rörande

tullbehandling av växtdroger i huvudsak gällt ända sedan år 1892.

Samma skäl till påyrkande av växtdrogernas frigivande åt den allmänna

handeln, som de av disponenten Kjellander nu anförda, hava alltså förelegat

under hela den tid, under vilken frågan om en ny apoteksvarustadga

behandlats. Det synes under sådana omständigheter synnerligen

anmärkningsvärt, att dylikt yrkande icke framställts inom 1909 års kommitté

och ej heller, så vitt kommissionen kunnat finna, i något av de yttranden,

som av rikets handelskammare och kommerskollegium avgivits över

nämnda kommittés förslag. Det förefaller, som om något verkligt behov

av allmänt frigivande av växtdrogerna icke föreligger. I industriens

intresse hava alla växtdroger, som hava avsevärd användning för andra

ändamål än till läkemedel, uteslutits ur apoteksvarustadgan, varjämte

möjlighet beretts för näringsidkare att fritt importera och hos grosshandlare

inköpa råämnen av ifrågavarande slag. Någon anledning att

i industriens intresse frigiva alla växtdroger föreligger sålunda icke.

Att ej heller några allvarligare svårigheter för tullbehandling av vissa

växtdroger såsom apoteksvaror möta från tullteknisk synpunkt, framgår

tydligt av generaltullstyrelsens ovan åberopade utlåtande.

Den fördel, som växtdrogernas undantagande från apotekens uteslutande

försäljningsrätt skulle bereda, vore sålunda endast möjligheten

att hava dessa varor tillgängliga i varje handelsbod, där allmänheten

kunde inköpa dem för att därav själv tillreda sina läkemedel. Att av

sådan orsak frigiva just växtdrogerna torde emellertid vara synnerligen

betänkligt, då intet som hälst skäl föreligger att behandla dem annorlunda

än andra enkla ämnen. Ett frigivande av växtdrogerna skulle

sålunda enligt kommissionens uppfattning vara ett vittgående och av

förhållandena ej påkallat intrång i apoteksvarubegreppet, sådant det

i stadgan definierats.

Stadgans huvudprincip är ju, att ämnen och beredningar, som endast

eller i huvudsakligaste mån användas såsom läkemedel eller vid

tillredning av läkemedel, skola vara förbehållna apoteken och det skulle

utan tvivel vara mycket betänkligt att få växtdrogerna utan kontroll

spridda i affärer av alla slag. Deras renhet och äkthet skulle försäljarne

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd.- Proposition Nr 243. 41

sakna all kompetens att bedöma och många av dessa varor äro av den

beskaffenhet, att en felexpediering skulle kunna bliva ganska ödesdiger.

Bland mer eller mindre farliga växtdroger, som på detta sätt skulle

bliva fria, kunna nämnas: odörtsblad, spikklubbeblad, bolmörtsblad,

jalaparot, sävenbom, bolmörtsfrö och ipecacuanhae-rot (kräkrot). I allmänhetens

intresse torde sålunda icke ett sådant frigivande böra tillstyrkas.

Vad slutligen angår anmärkningen, att ifrågavarande växtdroger redan

skulle i stor utsträckning tillsaluhållas i den allmänna handeln, så har

kommissionen ej ansett sig kunna avgiva yttrande i detta avseende.

Påståendet, att handeln med dylika varor skulle hava blivit tillåten därigenom

att möjlighet beretts för var och en att fritt importera desamma,

torde man emellertid med skäl kunna bestrida. För att taga ett exempel

från andra områden, så kunna spirituösa, explosiva varor och eldfarliga

oljor importeras av vem som hälst men försäljningen är noggrannt

reglerad. För så vitt ifrågavarande växtdroger enligt nuvarande lagstiftning

äro att anse, såsom apoteksvaror, och därom torde knappast

något tvivel kunna råda är försäljningen inom landet förbehållen apotekarna

även om importen är fri. Några berättigade intressen att få

fortsätta med rörelsen hava således icke de handlande, som till äventyrs

börjat saluhålla ifrågavarande växtdroger i sina butiker.

Av ovan anförda skäl anse två av kommissionens medlemmar, medicinalrådet

Sederholm och riksdagsmannen Igel, att växtdrogerna i likhet

med andra enkla ämnen, som användas uteslutande eller i huvudsakligaste

mån såsom läkemedel eller vid tillredning av läkemedel, skola vara att anse

såsom apoteksvaror. Därjämte anmärka de, att då ej heller någon anledning

föreligger att i avseende på importen behandla dessa varor,

annorlunda än andra apoteksvaror, torde en ändring i tulltaxan enligt

generaltullstyrelsens förslag vara att förorda, och torde det i varje fall

bliva nödvändigt att, om en apoteksvarustadga utfärdas i huvudsaklig

överensstämmelse med deras förslag, i någon mån omformulera tulltaxerubriken

»apoteksvaror».

Disponenten Kjellander anförde i huvudsak följande.

»Enligt tulltaxan av 1911, vilken ju är beslutad av Riksdagen, få

alla växtdroger, som icke falla inom giftstadgan, importeras till riket av

vem som hälst.

En förändring i denna bestämmelse kan endast komma som följd

av en revision av bestående tulltaxa, besluten av Riksdagen

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 186 käft (Nr 243.) 6

Disponenten

Kjellander.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

Då enligt tulltaxan importen av växtdroger är fri, synes emellertid

även försäljningen av dem inom riket böra vara fri inom de gränser

giftstadgan bestämmer. Och detta i all synnerhet som redan genom 20- årig hävd deras saluhållande genom allmänna handeln nu är synnerligen

omfattande utan att den ringaste olägenhet därav försports. Det kan

nämligen icke vara meningen med tulltaxans bestämmelse om fri import

att gynna utländska köpmän på bekostnad av inhemska, som visserligen

skulle få importera, men icke, i likhet med de utländska exportörerna

hit, till vem som hälst här försälja drogerna i fråga.

Så länge Riksdagen icke besluter en begränsning i den fria importen

av de icke giftiga växtdrogerna, synes mig alltså konsekvens

liksom en sund nationalekonomisk politik kräva, att även försäljningen

av dem är fri för inom landet boende importörer.

Utvecklingen beträffande växtdrogernas tullbehandling har konsekvent

gått i den riktningen, att denna blivit allt mer fri.

Ett betydande steg till detta syftes vinnande togs redan vid antagandet

av 1892 års tulltaxa.

Av intresse är att taga del av den motivering för den ökade frihet

beträffande importen av växtdroger, som lämnades av den stora

kommitté, med Erik Gustaf Boström som ordförande samt sådana auktoriteter

på industriens område som exempelvis Robert Almström som

medlemmar, vilken utarbetat detta av riksdagen antagna tulltaxeförslag.

Enligt de äldre tulltaxorna voro droger (blommor, kvistar, blad,

rötter m. m.) uppdelade i olika grupper, sådana som voro för apotekares

behov och andra. Importen av de förra var förbehållen apotekarne.

Beträffande de senare var den fri för vem som hälst.

Dessutom uppräknades en del droger i tulltaxan direkt som fria,

andra som förbehållna apoteksföreståndare vid importen.

Detta medförde emellertid, påpekar den stora tullkommittén, besvärligheter

och olägenheter för tulltjänstemännen vid tullbehandlingen, då

det icke alltid var lätt att avgöra, till vilken grupp en växtdrog rätteligen

skulle hänföras.

Redan av tulltekniska skäl föreslog sålunda kommittén ett steg i

riktning mot ökad frihet vid importen av dessa droger.

Men för nämnda kommitté spelade dock hänsynen till industrien en

än mer avgörande roll vid frågans behandling, som ock tydligt av motiveringen

framgår.

Under rubriken blommor heter det nämligen i kommitténs betänkande

bland annat:

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

43

Enligt taxans nuvarande lydelse få vissa för industriel^ behov

erforderliga blommor, kvistar och blad, på den grund att de jämväl äga

medicinsk användning, införas endast i den ordning, som är i fråga om

apoteksvaror stadgad.

De olägenheter, som härigenom förorsakas industrien, synas, då

medgivande av en allmän rätt till införsel av dylika varor icke kan

möta någon synnerlig betänklighet, skäligen böra undanrödjas genom

uteslutande ur rubriken av orden och ej hänförliga till apoteksvaror.

Angående rötter skriver samma kommitté i sitt betänkande:

Den nuvarande indelningen av ej specificerade rötter i sådana för

apotekens behov och rötter andra slag, saknar erforderlig bestämdhet

och har, då detta förra slaget skall till apoteksvaror hänföras, samt

artikeln rötter äger en vidsträckt användning inom tekniken, ofta föranlett

tullbehandlingstvister. Kommittén har ej funnit någon betänklighet

vid att, till förebyggande av de olägenheter för industrien, som härflyta

av nu gällande bestämmelser, föreslå den ändring däri, att med

nedannämnda undantag alla ej specificerade rötter måtte få av vem som

hälst införas.

Undantag gjordes som sagt blott för vissa angivna häftigt verkande

rötter.

Vad nämnda kommitté i dessa fall föreslog angående droger, stadfästes

sedermera av Riksdagen och Kungl. Maj:t, vadan sålunda droger,

med undantag av de i tulltaxan särskilt upptagna såsom till apoteksvara

hänförliga och några som senare kommo i handeln till uteslutande

apoteksbehov, blevo efter tillämpningen av tulltaxan av den 8 juni 1892

fria till import av vem som hälst. Dessa bestämmelser tillämpades även

i senare stadfästa tulltaxor och voro i tillämpning ända tills nu gällande

tulltaxa med sina än friare bestämmelser i berörda avseende trädde

i kraft den 1 december 1911. I denna tulltaxa hava nämligen icke särskilt

upptagits några droger såsom hänförliga till apoteksvaror, varför

samtliga dessa varor nu enligt av generaltullstyrelsen i del II av. varuförteckningen

till gällande tulltaxa fastslagna bestämmelser i tullbehandlingsavseende

hänföras till rubrikerna för de respektive varugrupper, dit

de på grund av sin beskaffenhet höra.

Växtdrogernas karaktär av fri importvara och fri handelsvara har

i offentliga skrivelser åtskilliga gånger framhållits under den utredning,

som pågått sedan apotekarne år 1903 hos Kungl. Maj:t begärde fastställandet

av vad som tillhörde deras uteslutande privilegium.»

Sedan Kjellander härefter återgivit dels en reservation, som av Ii.

Gentele fogats vid en kemistsamfundets kommitté den 6 juni 1904 till

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

medicinalstyrelsen avlåten skrivelse, däri icke någon undantagsbestämmelse

för växtdroger påyrkats, dels en den 7 febr. 1905 till Kungl.

Maj:t med anledning av medicinalstyrelsens kommitterades utlåtande inlämnad

skrivelse från ett sextiotal firmor, representerande färg- och

droghandeln samt den tekniska industrien, och en med anledning av

medicinalstyrelsens förslag till apoteksvarustadga av den 7 juli 1905 och

apotekarnes av den 6 april 1906 av styrelsen för Sveriges färg-, drogoch

kemikaliehandlares förening till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse, dagtecknad

den 31 januari 1908, i vilka båda skrivelser fri försäljning av

utländska växtdroger påyrkades, anför Kjellander slutligen följande:

»Av dessa exempel framgår tydligt, att frågan om växtdrogerna»

ställning som fri importvara och fri handelsvara utvecklats i skrivelser

både till medicinalstyrelsen och Kungl. Maj:t och detta före fastställandet

av vår nuvarande tulltaxa. Helt visst måste det också hava varit

känt för den tullkommitté, som utarbetade denna taxa, att de utländska

växtdrogerna voro allmänt spridda handelsvaror, i all synnerhet som

kommittén ofta inkallade representanter för handeln och industrien att

höras i dithörande frågor.

Dessa omständigheter måste särskilt tagas i betraktande vid bedömandet

av 1911 års tulltaxas ännu friare tolkning av bestämmelserna

angående växtdrogerna än som förut tillämpats.

Det kan därför icke häller nog kraftigt betonas och markeras, huru

abderitisk! det måste verka att i nu föreliggande lagstiftningsarbete vilja

stipulera hinder för svenska medborgare att driva handel med sådana

varor, som varje svensk äger att fritt tillhandla sig genom köp direkt

från utrikes ort. Och då det redan finns stora handelsaffärer, sysselsättande

hundratals personer och grundlagda och kalkylerade på hittills

rådande förhållanden, även beträffande friheten att sälja växtdroger,

måste det jämväl ur denna synpunkt betraktas såsom betänkligt, ja rent

av förkastligt, att skapa lagar, vid vilkas tillämplighet stor fara föreligger,

att lojala näringsidkare skola utsättas för att se sin affärsverksamhet

hotad.

På grund av ovan anförda hemställer jag, att de bestämmelser i

förslaget bortfalla, som begränsa den fria handeln av de under giftstadgan

icke fallande utländska växtdroger, för vilka tulltaxan öppnar vägen

till import för alla och envar, och att gruppen växtdroger intages bland

undantagen i § 2 mom. 1.»

Slutligen har riksdagsmannen Lindh i särskilt yttrande instämt i

Kjellanders slutliga hemställan.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

Av min föregående redogörelse torde framgå, att det föreliggande förslaget

vilar på den grundsatsen, att de varor, som endast eller i huvudsakligaste

mån användas såsom läkemedel eller vid tillredning av läkemedel,

skola anses såsom apoteksvara. Med ledning härav skola de bilagor

avfattas, som i praktiken huvudsakligen avgränsa apoteksvarorna från

andra varor. Vid denna avfattning är rätta tidpunkten att tillvarataga

industriens och allmänhetens intressen, och genom det sätt, varpå nämnda

regel säkerligen kommer att tillämpas av de granskande myndigheterna

och Kungl. Magt, torde enligt min uppfattning ingen som helst risk förefinnas,

att ej berörda intressen till fullo bliva tillgodosedda. Så synes

mig hava skett vid avfattningen av de bilagor, som äro fogade vid det

nu utarbetade förslaget, och så kommer för visso att ske framdeles,

utan att därigenom stadgans principer trädas för nära.

Kjellanders förslag däremot synes mig innebära ett bestämt avsteg

från nämnda principer, i det vissa varor, oavsett deras användning,

skulle undantagas från att behandlas såsom apoteksvaror allenast på

den grund att de ha formen av växtdroger, oaktat dessa naturligtvis

kunna hava lika specifika läkemedelsegenskaper som andra ämnen. I

själva verket finnas också i denna varugrupp sådana ämnen, som ej

utan fara kunna överlämnas åt den fria handeln.

För att ett undantag av så stor principiell betydelse skulle kunna

medgivas, böra synnerligen stai''ka skäl därför förebringas, och att så

här skulle vara fallet synes man knappast kunna påstå. Behovet för allmänhet

och industri kan fullt tillgodoses på annat sätt, såsom jag ovan

påpekat. Dessutom lämnas enligt §§ 6 och 7 här nedan näringsidkare

öppet att själv importera eller hos grosshandlare inköpa varor av ifrågavarande

slag. I vad mån för närvarande växtdroger hållas till salu i

den fria handeln, kan jag icke närmare upplysa om. Då emellertid

varken kemistsamfundets kommitté, frånsett reservanten Gentele, eller

teknologföreningen eller handelskamrarna eller kommerskollegium framställt

några önskningar i förevarande hänseende, förefaller det som om

intresset för växtdrogernas frigivande är begränsat till ett jämförelsevis

ringa antal handelsidkare.

Någon inskränkning i en dem lagligen tillkommande näringsrätt

torde säkerligen ej ske, då det med visshet torde kunna antagas, att de

växtdroger, som enligt det föreliggande förslaget bliva apoteksvara,

också varit det enligt hittills gällande författningar och således ej bort

säljas utom apoteken.

Att nuvarande tullstadga ej behandlar dessa droger såsom apoteksvaror

är ganska naturligt i betraktande därav, att med de äldre synner
-

Departemeats
chefen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kommissionen

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

ligen oklara författningarna på läkemedelsförsäljningens område och den

vacklande rättspraxis, som blivit en följd av dessa författningars brister,

det mött betydande svårigheter att avgöra, vad som skulle anses såsom

apoteksvara eller ej. Denna olägenhet torde genom det föreliggande

förslaget väsentligen vara undanröjd.

Om de ändringar, som i tullförfattningarna föranledas av stadgeförslaget,

torde chefen för finansdepartementet komma att göra särskild

framställning.

Jag återgår härefter till kommissionens specialmotivering.

§ 3.

Under denna § hava sammanförts de i §§ 1 och 2 förut intagna

bestämmelserna om den återkommande granskningen av bilagorna till

stadgan.

§ 4.

Denna § motsvarar § 4 i 1909 års förslag. Bland dem, som skola

anses äga skicklighet att förestå fabrik för tillverkning av apoteksvaror,

har även upptagits farmacie kandidat, enär den, som avlagt sådan

examen, väl kan antagas hava lika god .teoretisk utbildning som och

utan tvivel större praktisk erfarenhet på ifrågavarande område än exempelvis

en person, utexaminerad från ett tekniskt läroverk.

§ 5.

Sista stycket i § 4 i 1909 års förslag, enligt vilket den, som i

fabriksmässig tillverkning använder apoteksvara, skulle vara skyldig att

göra anmälan härom till vederbörande myndighet, synes vara hämtad

från giftstadgan § 6. 1 fråga om där omhandlade gifter av första klass

kan det utan tvivel vara av intresse, att myndigheterna hava kännedom

om, i vad mån sådana användas i fabriker, men att något dylikt intresse

skulle föreligga beträffande apoteksvaror, synes ej vara antagligt.

Kommissionen har därför föreslagit uteslutande av sista stycket ur § 4,

men däremot såsom en kontrollåtgärd i § 5 intagit bestämmelse, att

fabrikant eller näringsidkare, som i sitt yrke använder apoteksvaror,

därom kan göra anmälan hos vederbörande myndighet. Underlåtenhet

härav medför icke straff, men först, sedan sådan anmälan blivit fullgjord,

kan en näringsidkare komma i åtnjutande av förmånen att fritt

importera eller hos grosshandlare inköpa sina råvaror av ifrågavarande

slag.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

47

§ 6.

Denna § motsvarar § 3 i 1909 års förslag.

Enligt nn va lande regler beträffande rätt för andra än apoteksföieståndare

att importera apoteksvaror, vilka återfinnas i en anmärkning

till rubriken 1258 ®Apoteksvaror» i gällande tulltaxa, äger ej blott

fabrikant utan även annan näringsidkare rätt att efter viss prövning av

kommerskollegium importera apoteksvara. Ehuru denna rätt för annan

näringsidkare än fabrikant näppeligen bär större praktisk betydelse,

har dock kommissionen ansett det ej vara lämpligt att inskränka nuvarande

möjligheter _ för import av apoteksvaror, och den har därför i

mom. b) likställt varje näringsidkare med fabrikant. Härigenom vinnes

även den fördelen, att samma villkor som för import kunna uppställas

för grosshandlares försäljningsrätt och för fabrikants rätt att avyttra

egen tillverkning. . Fabrikanters och näringsidkares rätt att importera

apoteksvaror har gjorts beroende av, att de fullgjort anmälan enligt § 4

eller § 5, en föreskrift, som, utan att medföra nämnvärd olägenhet för

importören, kan hava viss betydelse i ordningshänseende.

I mom. c) har i anslutning till bestämmelsen i § 7 införts rätt för

grosshandlare att importera apoteksvara.

Den i mom. e) intagna föreskriften har något förtydligats.

§• 7.

Mom. 1. Det synes, som om många av de anmärkningar mot

medicinalstyrelsens förslag, särskilt de, som framställts i den tekniska

industriens namn, skulle förfalla genom ett frigivande av grosshandeln

med apoteksvaror. Skånes handelskammare, vilken särskilt yttrar sig i

demm fråga, anför härom huvudsakligen följande.

Enligt 1909 års förslag ägde visserligen fabrikant, som angåves i § 4,

rätt att Irån utlandet införa och för sin tillverkning använda apoteksvara.

Det syntes emellertid, som om det särskilt för mindre fabriker skulle

innebära eu stor olägenhet och även vara ekonomiskt ofördelaktigt att

för sin tillverkning vara hänvisade till direkt import från utlandet eller

inköp å apotek av råmaterialier och förbrukningsartiklar. Å ena sidan

vore sålunda o dessa fabrikanters intressen icke i stadgan behörigen tillgodosedda.

Å andra sidan träddes icke apotekarnas rättmätiga intressen

lör nära, om grosshandel med apoteksvaror medgåves även andra än

apotekare. Tvärtom skulle många apotekare vinna fördel genom in
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

förande av större frihet för grosshandel med apoteksvaror. Allmänhetens

intressen berördes icke genom en sådan anordning, då någon försäljning

av läkemedel till allmänheten annat än från apotek därigenom ej skulle

komma att ske.

I ungefär samma riktning uttalar sig Svenska teknologföreningen

och synes dess uttalande vara av sådan vikt att det bör i sin helhet

anföras. Yttrandet lyder:

»I överensstämmelse med bestämmelserna i kungl. förordningen av

den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet § 8 f) är grosshandel

med apoteksvaror icke ett yrke, som var och en utan vidare är

berättigad att utöva, utan är denna handel underkastad särskilda bestämmelser,

vilka hava lett till, att endast apoteksföreståndare kunna

utöva sådan. Någon verklig stor grosshandel med apoteksvaror med

direkt import och framför allt export har därför ej kunnat uppstå, utan

har den enda hittills varande grosshandeln inskränkt sig till att några

få apoteksföreståndare infört och fördelat de svenska apotekens behov

från de utländska droghandlarne och fabrikanterna. Så länge vår egen

kemiska industri var obetydlig, något intresse lör utnyttjandet av våra

möjligheter på medicinalväxtodlingens område icke lanns, och slutligen

direkta trans-oceaniska förbindelser saknades, förefunnos ej heller betingelserna

för storhandel med apoteksvaror i vårt land, och att endast

apoteksföreståndare finge ombesörja fördelningen av de införda apoteksvarorna

utgjorde ingen olägenhet, i synnerhet som aetta ej förutsatte

andra kunskaper än dem, som behövdes för bedrivande av apoteksrörelse.

Annorlunda ställer sig saken nu. Vår kemiska industri har nått en

ansenlig utveckling, ett visst intresse för medicinalväxtodling har uppkommit

och direkta förbindelser med även avlägsnare delar av jordklotet

ha börjat knytas, så att direkt export och import kan ske. Betingelserna

för en verklig storhandel med apoteksvaror äro nu lika goda

här som t. ex. i Tyskland, Danmark, Holland eller England, men de

gällande förordningarna rörande handeln med apoteksvaror förbjuda en

sådan hos oss, visserligen ej direkt, då apoteksföreståndare fortfarande

äga rätt därtill, men likväl realiter, då en sådan storhandel förutsätter

en helt annan kompetens och andra kunskaper än dem, en apoteksföreståndare

erhåller, vare sig under studietiden eller under apotekets

skötsel. Utom teoretisk kännedom om apoteksvarornas egenskaper

måste eu verklig engroskandlare inom branschen dessutom hava en omfattande

kommersiell utbildning och genom utländska resor samt långvarig

anställning i främmande länder skaffat sig erfarenhet i storhandeln,

eu utbildning således, som, ehuru omfattande i sig själv, icke kan föra

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungi. Maj ris Nåd. Proposition Nr 343.

till föreståndarskap för ett apotek. Dessutom fordras, att en storhandlare

på detta område genom långa resor fortfarande håller sig å jour

med marknadens läge, en omständighet som ej rätt val låter förena sig

med en apoteksföreståndares gärning, om denna skall samvetsgrant fullgöras.

Apoteksrörelsen har enligt sakens natur alltid haft karaktären

av minuthandel, om än en säregen sådan, förenad med laboratoriearbete,

och av mycket ansvarsfull beskaffenhet. Någon anledning att försvåra

drivandet av denna rörelse genom att i oträngd mål inskränka avsättningsområdet

för densamma föreligger enligt vårt förmenande visserligen

ej även oavsett apoteksprivilegierna; men lika litet är det tillrådligt

att genom lag hindra uppkomsten av en engroshandel med apoteksvaror

o. d., en handel, som måste skötas efter helt andra affärsmetoder

än ett apotek. I detta sammanhang må ytterligare framhållas,

att stadgan enligt sin ordalydelse icke tillåter en blott apoteks innehavare

att införa och handla med apoteksvaror utan lämnar en sådan rättighet

endast åt den verklige föreståndaren för apoteket.

Någon medicinalväxtodling av betydelse torde icke kunna uppstå i

vårt land, så länge endast apoteksföreståndare få syssla med varans

inköp och försäljning. En rationellt ordnad inköps- och försäljningsorganisation

är ett villkor för uppkomsten av en medicinalväxtodling

inom landet, för vilken på åtskilliga orter i övrigt goda betingelser finnas.

Att kompetenta och med tillräckliga kunskaper försedda personer,

som icke äro apoteksföreståndare, idka grosshandel med droger och

apoteksvaror har ingenstädes visat sig medföra olägenhet, ehuru sådant

förekommer i de flesta av jordens länder. Att de få apoteksföreståndare,

som hittills sysslat med en mindre grosshandel i branschen, skulle

få konkurrens, torde ej skada, även om de härigenom Ange bättre tid

att sköta apoteksföreståndarskapet. Säkerligen skulle mången i ekonomiskt

hänseende mindre väl situerad apotekare eller obefordrad farmaceut

med glädje se uppkomsten av eu grosshandel, som bröte ett

tryckande monopol eller lämnade utsikter till arbetsförtjänster, vilka den

farmaceutiska banan ej alltid är i stånd att giva.»

Medicinalstyrelsen har, såsom av det föregående framgår, icke ifrågasatt

frigivande av grosshandel med apoteksvaror, och apotekaresocietetens

direktion bär förklarat sig icke kunna biträda förslaget härom. Däriigenom

skulle enligt direktionens mening ett alltför stort ingrepp äga

rum i den apotekarna förbehållna handeln, varjämte förslagets antagande

sannolikt skulle leda till betydande missbruk. Kommerskollegium bär

funnit skälen för frigivande under vissa förutsättningar och villkor av

engroshandeln med apoteksvaror beaktansvärda, men icke funnit sig böra

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 186 käft. (Nr 243.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

tillstyrka en sådan åtgärd, enär några avsevärda olägenheter för industrien

av nu bestående förhållanden, såvitt kollegium hade sig bekant,

icke försports.

Såsom i teknologfö re ningens yttrande framhållits, är grosshandeln

med apoteksvaror i de bestå länder frigiven under mer eller mindre

långt gående försiktighetsmått.

Vid övervägande av vad sålunda från olika sidor anförts, har kommissionen

ej kunnat undgå finna, att störa fördelar för landet skulle kunna

vinnas genom frigivande av grosshandeln med apoteksvaror, och hava därför

stadganden i sådan riktning intagits i denna paragraf. Utan tvivel är

det emellertid nödigt att vidtaga vissa försiktighetsmått för undvikande

av deri medgivna handelrörelsens missbruk till ändamål, som icke varit

avsedda. I detta hänseende har man huvudsakligen att välja på två

utvägar, antingen att noggrann t angiva de personer, till vilka grosshandlaren

får försälja apoteksvaror, eller ock att införa detaljerade ordningsföreskrifter

jämte föreskrifter om de minimikvantiteter av varje

slags vara, som av en grosshandlare må försäljas. Den senare utvägen

synes mindre effektiv och mera omständlig, vadan bestämmelser intagits

om de personer, till vilka en grosshandlare får försälja apoteksvaror.

Liknande föreskrifter finnas exempelvis i Norge. Vid angivandet av

dessa personer och bestämmandet av de villkor, under vilka försäljning

till dem får ske, har helt enkelt hänvisning skett till bestämmelserna

om rätt till import. Eu sådan begränsning synes fullt överensstämma

med de skäl, som åberopats till stöd för grosshandelns frigivande, ävensom

med den i stadgan uppehållna principen, att den direkta leveransen

av läkemedel för sjukvårdsbehov bör vara apoteken förbehållen.

För att förhindra att grosshandelns frigivande må leda till uppkomsten

av en förstucken apoteksrörelse vid sidan av den legitima, har

kommissionen i stadgan ansett böra uttryckligen föreskrivas, att grosshandlare,

varom i mom. 1 är fråga, icke får hålla till salu, försälja

eller utlämna apoteksvara i öppen bod.

Mom. 2. Med hänsyn till den i § 6 företagna förändringen har här

kunnat utan vidare hänvisas till nämnda §.

Mot». 4 motsvarar mom. 3 i 1909 års förslag. Därom anföres i

motiven till nämnda förslag följande:

»Här givna undantag grunda sig på föreskrifter i nådiga instruktionen

för läkare av den 31 oktober 1890 § 29 mom. 1 samt i nådiga

veterinärinstruktionen av den 19 oktober 1888 § 21. Varken det nn

föreliggande eller det äldre förslaget behåller således deri tandläkare hittills

särskilt medgivna rätten att med vissa villkor försälja läkemedel till

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

51

allmänheten. Enligt nådiga ordningen för tandläkarkonstens utövning

av den 18 juni 1861 § 8, sådan denna lyder enligt nådiga kungörelsen

den 23 november 1866, äger nämligen tandläkare att tillhandahålla allmänheten

läkemedel för sådana sjukdomar, vilka det tillkommer tandläkare

att behandla. En stor del av dessa läkemedel äro emellertid hänförliga

till de i nu föreliggande förslags § 2 inom. 1 a) nämnda kosmetiska

medlen, vilka under vissa förutsättningar skulle få försäljas av vem

som hälst. Vissa andra preparat åter, såsom svenska farmakopéns tanddroppar,

äro såsom upptagna på förteckningen i bilaga III tillåtna för

försäljning i allmänna handeln. Att under sådana förhållanden, och då

apotekens antal sedan 1861 högst betydligt ökats, varigenom väl knappast

kan förefinnas någon svårighet att erhålla behövlig medicin å orter,

där tandläkare praktisera, bibehålla ifrågavarande, tandläkare nu medgivna

rätt att försälja även andra läkemedel, anser styrelsen icke vara

behövligt.»

Som det emellertid uppgivits, att den tandläkarne nu tillkommande

rätten att tillhandahålla medicin fortfarande skulle hava betydelse, särskilt

vid tandläkares tillfälliga besök i mera avlägsna orter, där apotek

ej linnes, har tillägg gjorts till paragrafen, genom vilket deras hittillsvarande

rätt bliver bibehållen.

Mom. 5. Motsvarar moment 4 i 1909 års förslag, vari stadgades, att

här ifrågavarande växter och växtdelar finge fritt försäljas endast »av

den, som i första hand insamlat desamma». Under hänvisning till yttranden

av åtskilliga handelskammare har kommerskollegium anmärkt, att

intresset ej mindre för insamling av medicinalväxter än även för odling

av sådana inom landet, för vilken goda förutsättningar finnas å åtskilliga

orter, på senare tider ökats. Detta intresse hade vunnit uttryck

bl. a. genom bildande av eu förening med ändamål att insamla och

odla medicinalväxter och förmedla försäljning av sådana, av medlemmarna

insamlade eller odlade växter ävensom att utöva annan därmed

sammanhängande verksamhet till uppmuntrande av insamling och odling

av medicinalväxter. Då vidare förevarande verksamhet hade en avsevärd

nationalekonomisk betydelse, har kommerskollegium hemställt, att de

ovan citerade orden måtte utgå.

På de av kommerskollegium sålunda anförda skäl och då, såsom

Svenska teknologföreningen anmärkt, ifrågavarande tillägg till paragrafen

utan tvivel skulle hindra uppkomsten av affärer, t. ex. andelsföreningar

för uppsamling och försäljning av inhemska växter och växtdelar, bär

ifrågavarande inskränkning uteslutits ur förslaget.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

§ 8.

I den mån fabriksmässig tillverkning av och grosshandel med apoteksvaror

utom apoteken kommer att taga avsevärd omfattning, lärer

det visa sig nödvändigt att anordna särskild, effektiv kontroll å ifrågavarande

företag. Med hänsyn därtill att apoteksföreståndares rätt att

idka grosshandel med apoteksvaror och att bedriva fabriksmässig tillverkning

av sådana icke blivit ifrågasatt, och då de närmare reglerna

för dessa i ifrågavarande hänseende torde böra lämnas i annat sammanhang,

saknas sådana i föreliggande förslag. Bedrives emellertid tillverkningen

eller grosshandeln i en från apoteket skild lokal, bör densamma

beträffande inspektion och kontroll vara likställd med rörelse,

bedriven av annan person än apoteksföreståndare. De närmare föreskrifterna

om inspektion, och kontroll hava icke ansetts böra utfärdas nu,

utan har i stadgan endast intagits en erinran härom samt en föreskrift

om fabrikants och handlandes och eventuellt apoteksföreståndares skyldighet

att bestrida kostnaderna härför. En liknande av fabrikanten bekostad

kontroll förekommer redan nu vid tillverkning av arsenikhaltig!

järnvatten på grund av tre särskilda nådiga brev om tillstånd till sådan

tillverkning'' av den 3 november 1899.

§ 9.

Dessa bestämmelser gå ut på att stävja det allt mera överhandtagande

ofoget med försäljning av arcana och att tillika utgöra det nödvändiga

underlaget för tillämpning av den i samma syfte föreslagna §

10. Orden »i varje fall» tydliggöra, att det härvidlag är fråga om såväl

apoteksföreståndare som fabrikant och i förekommande fall annan försäljare.

Det har av ett par handelskammare gjorts gällande, att sista stycket

i paragrafen, sådan den formulerats i 1909 års förslag (§ 6), skulle

kunna möjliggöra, att en vara genom överenskommelse eller dylikt, skulle

kunna givas ett namn, som därefter skulle kunna betraktas såsom »vedertaget).

!, samt att härigenom deklarationsplikten skulle kunna äventyras.

I anledning därav har påyrkats borttagande av detta sista stycke, så att

deklaration alltid vore nödvändig. Häremot har från apotekarehåll invänts,

att borttagande av denna möjlighet att undgå fullständig deklaration

skulle komma att vålla stora svårigheter och tidsutdräkt vid det dagliga

arbetet å apoteken, särskilt vid expedieringen av det stora antal av ålder

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 243.

brukliga och allmänt kända läkemedel, som försäljas i handköp å apoteken,

och ofta hava en invecklad sammansättning men ej återfinnas i gällande

farmakopé. Den fullständiga deklarationen av dessa medel skulle medföra

ett oskäligt besvär.

Denna apotekarnas invändning förtjänar allt beaktande, men den

formulering undantaget erhållit skulle utan tvivel kunna bereda även

läkemedels/aån&anter möjlighet att undandraga sig deklarationsskyldigheten

å sina varor, vilket skulle göra om intet hela nyttan av paragrafen.

Efter att hava diskuterat flera förslag till en sådan redaktion av paragrafen,

att den fullt skulle motsvara sin uppgift, har kommissionen

enats om att ur dess år 1909 föreslagna lydelse utesluta sista stycket,

men att i mom. b) införa orden »eller av medicinalstyrelsen eljest godkänd

benämning». På detta sätt skulle apoteksexpeditionen kunna väsentligen

underlättas genom att medicinalstyrelsen utfärdar en lista med

godkända benämningar på vanliga handköpsvaror, särskilt folkmedicin

(husmedicin), varemot man vinner säkerhet, att fabriksvaror fullständigt

deklareras.

Genom upptagande i denna paragraf av de i bilaga III avsedda

varorna föreslog kommissionen deklarationsskyldighet jämväl beträffande

dessa. Med den omfattning, nämnda bilaga erhållit, ansåg den en sådan

föreskrift önskvärd, och att densamma ej torde komma att i praktiken

medföra nämnvärda olägenheter.

I kommissionens förslag fanns ej sista stycket av § 9 upptaget.

I stället lydde första stycket sålunda: »Vid försäljning av apoteksvara

och av vara, upptagen å bilaga III vid denna stadga skall i varje fall»

etc. samt moment b) på följande sätt: »å beredningar: genom i gällande

farmakopéer upptagen eller i bilaga III vid denna stadga angiven eller

av medicinalstyrelsen» etc.

Då emellertid i bilaga III för åtskilliga varor finnes intagna bestämmelser

om att påskriften jämväl skall innehålla orden »Farligt att

en förtära» m. in., har en omredigering företagits, genom vilken framgår,

att jämväl dessa särskilda föreskrifter i bilaga III skola iakttagas

vid äventyr av den i § 14 stadgade straffpåföljd.

Jag fortsätter härefter med kommissionens motivering.

§ io.

Erfarenheten har visat, att de flesta s. k. humbugsmedlen utbjudits

och försålts till oskäliga priser. I viss mån torde dessa sålunda kunna

Departements
chefen.

Kommissio
nen.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

åtkommas genom ett med straffpåföljd försett stadgande, att apoteksvara

ej får säljas till alltför högt pris. Såsom gräns hava satts apotekstaxans

priser, och då dessa äro beräknade efter tillredning i detalj, torde ifrågavarande

bestämmelse aldrig komma att omöjliggöra för en läkemedelsfabrikant

att betinga sig skäligt pris för sin vara och erhålla skälig vinst

på sin tillverkning.

Under denna paragraf hava även, dock efter viss tvekan, hänförts

varorna enligt bilaga iil, enär i fråga om åtskilliga av dem förhållandena

utan tvivel kunna gestalta sig så, att föreskrift om maximipris befinnes

önskvärd.

§ 11.

Med det år 1909 framlagda förslaget till apoteksvarustadga har avsetts

ej blott att fastställa begreppet apoteksvara och närmare reglera

handeln med sådana varor, utan även att på ett verksamt sätt motarbeta

den alltmera florerande humbugsmedicinen.

Förutom genom föreskrifter om förbud mot hemlighållande av salubjudna

apoteksvarors sammansättning samt om förbud mot försäljning

av läkemedelsberedningar till högre pris, än det de, med avseende å

ingredienserna och beredningsformen skulle hava betingat, taxerade enligt

de av Kungl. Majt fastställda grunderna för apoteksvarors taxering,

vilka båda föreskrifter i något förändrad form återfinnas i §§ 9 och 10

av det nu framlagda stadgeförslaget, ville medicinalstyrelsen vinna detta

mål genom den i § 1 av dess förslag intagna bestämmelsen, att till

apoteksvara skulle hänföras ämnen eller beredningar av vad slag som

hälst, då de genom signatur, bruksanvisning, återgivande av sjukberättelse,

offentlig annonsering eller annat meddelande angåves eller utbjödes såsom

läkemedel. Såsom en konsekvens av denna föreskrift i § 1 betecknar

medicinalstyrelsen, att stadgan — ehuru t. ex. annonsering av en apoteksvara

icke Vore där förbjuden — likväl gjorde det omöjligt för eu och

var att hålla eu vara till salu i allmän handel samtidigt med att varan

genom annonsering utgåves såsom besittande egenskaper, vilka utmärkte

läkemedel. Detta förhållande i samband med bestämmelsen i den föreslagna

§ 7 mom. 2, att apoteksföreståndare ej finge till försäljning utbjuda

vara såsom läkemedel annorledes än genom meddelande i medicinsk

eller farmacevtisk facktidskrift eller genom meddelande, adresserat till

annan apoteksföreståndare, legitimerad läkare, tandläkare eller veterinär,

skulle enligt medicinalstyrelsens uppfattning lägga hinder i vägen för missbruk

i fråga om utbjudande av läkemedel.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

55

1 anledning av de anmärkningar, som däremot framställts, har kommissionen

emellertid, såsom förut nämnts, ansett sig böra föreslå uteslutande

av nyssberörda stadgande ur § 1 i stadgeförslaget. Det torde för

övrigt kunna ifrågasättas, i vad mån detta stadgande skulle hava visat sig

verksamt i den önskade riktningen. In- och utländska fabrikanter hade

fortfarande varit oförhindrade att, bäst de ville, fortsätta med det hejdlösa

utbjudandet av sina alster. Någon hämsko lägges väl härpå genom

läkemedelsförsäljningens bestämda inskränkning till apoteken, men denna

förmån torde vinnas även i det nu framlagda förslaget. Ifrågavarande

preparat lära väl alltid vara- sådana, att de i huvudsakligaste mån användas

såsom läkemedel, och bliva sålunda utan vidare apoteksvara.

Att emellertid kraftiga åtgärder mot humbugsmedicinen äro av behovet

påkallade, synes icke egentligen någon vilja direkt bestrida. De

i åtskilliga tidningar talrikt förekommande braskande läkemedelsannonser,

som ofta, kanske oftast, avse medel av den mest tvivelaktiga natur, tala

i detta avseende ett övertygande språk. Verkställda undersökningar om

sammansättningen av många sådana preparat, vilka verkställts framför

allt av byrån för upplysningar om läkemedelsannonser i Uppsala, hava

blottat ett hänsynslöst ockrande på den mera okunniga befolkningens

lättrogenhet. Men även i de fall, där de utbjudna läkemedlen onekligen

kunna vara till nytta mot vissa sjukdomar, utbjudas de ofta såsom botemedel

jämväl mot sjukdomar, mot vilka de icke kunna hava någon verkan

eller för vilka de t. o. m. äro rent skadliga. I varje fall föreligger den

stora faran, att den sjuke på grund av fabrikanternas tillkännagivanden,

sjukbeskrivningar och intyg om medlens hälsobringande verkan förmås

att anlita dessa och uppskjuter rådfrågande! av läkare så länge, att bot

ej mera kan lämnas honom. Ifrågavarande missförhållanden hava redan

sedan länge ådragit sig statsmakternas uppmärksamhet, och i åtskilliga

länder finnes redan mer eller mindre effektiv lagstiftning däremot. Under

sådana förhållanden hava de sakkunniga ansett sig ej kunna undgå att

taga under övervägande frågan om ytterligare åtgärder mot humbugsmedicinen.

Bland de medicinska auktoriteterna synes ganska allmänt råda den

uppfattningen, att annonsering och annat offentligt utbjudande av läkemedel

i regel icke är behövligt, utan gör större skada än gagn. De

vid mindre krämpor allmänt använda läkemedlen anses så kända, att

någon annonsering om dem icke är erforderlig, och vid allvarligare sjukdomar

vore det alltid förenat med risk för lekmannen, om han söker

själv bedöma sin sjukdom och efter annonser eller andra utbjudanden

inköper läkemedel. Ett verkligt behov av utbjudande av läkemedel före
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

ligger endast i förhållandet mellan fabrikanter, grosshandlare, apotekare

och läkare. En dylik uppfattning synes i viss mån hava legat till grund

för de av medicinalstyrelsen föreslagna bestämmelserna, och på samma

uppfattning torde vila hithörande bestämmelser i ett i slutet av år 1912

för danska riksdagen framlagt förslag till lag om apoteksväsendet, vilket

i allmänhet förbjuder allmän reklam med läkemedel utan särskilt tillstånd

av sundhetsstyrelsen.

Förbud mot all annonsering annorstädes än i facklitteraturen samt

mot offentlig reklam beträffande läkemedel skulle naturligen vara det

säkraste och kanske enda effektiva medlet för vinnande av det avsedda

ändamålet. Dock torde en sådan åtgärd vara alltför våldsam och svår att

genomföra, för att kommissionen nu skulle våga föreslå densamma. Utvägen

att såsom i danska förslaget medgiva annonsering och reklam angående

sådana medel, som av offentlig myndighet godkänts, förefaller mera tilltalande

och utförhar, men även denna erbjuder stora svårigheter, och

erfarenheten, särskilt från Österrike, visar, huru svårt det är att åstadkomma

en effektiv lag och uppehålla dess efterlevnad. En mycket

stor och svår uppgift skulle även påläggas medicinalstyrelsen, som

knappast skulle kunna fylla densamma utan avsevärd förstärkning av

arbetskraft.

Det återstår då endast utvägen att på ungefär samma sätt, som

skett i Norge genom lag den 16 maj 1904, överlämna åt den högsta

förvaltande myndigheten att, då omständigheterna det påkalla, utfärda

förbud mot införsel och försäljning av viss bestämd apoteksvara. Mot

denna anordning har visserligen med rätta anmärkts, att ''den aldrig kan

bliva fullt effektiv, men den möjliggör dock att drabba humbugen i dess

värsta former, och själva tillvaron av en sådan bestämmelse synes ägnad

att hålla missbruket inom rimliga gränser. Av dessa skäl har kommissionen

ansett sig böra föreslå de i § 11 förekommande bestämmelserna,

ehuru de icke anse, att härigenom frågan om motarbetande av humbugsmedicinen

och obehörig reklam med läkemedel blivit på ett tillfredsställande

sätt löst, utan hemställa, att denna fråga måtte upptagas till

förnyad, mera ingående behandling. Intill dess en mera effektiv lag kan

bliva antagen, anse de den nu föreslagna bestämmelsen kunna vara till

en viss nytta, på samma gång som den är en i och för sig synnerligen

försiktig åtgärd.

I avseende å formuleringen av § 11 kommer naturligen att anmärkas,

att utbjudande av apoteksvara till alltför högt pris samt oriktig deklaration

därav i stadgan äro belagda med särskilda straff och sålunda ej kunna

väntas förekomma. Häremot bör då framhållas, att dessa bötesstraff

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

närmast äro avsedda för försäljningen i minut, men att deras effektivitet

gent emot en hänsynslös oeh mäktig fabrikant eller importör ej alltid

kan väntas bliva fullständig. Särskilt för sådana fall skulle man'' såsom

en nödfallsutväg hava möjligheten av förbud mot utbud och försäljning

av en viss vara. I övrigt torde mom. 1 i paragrafen ej tarva särskild

motivering. Uttrycket »oskäligt pris» får sin bästa förklaring genom

sammanställningen med § 10, enligt vilken apoteksvarataxans prisbestämning

angivits såsom maximum. Ett förbud , av denna orsak kan

sålunda aldrig komma i fråga, sa länge fabrikanten eller försäljaren nöjer

sig med en efter förhållandena rimlig vinst.

De i mom. 2 avsedda varor äro icke apoteksvaror enligt föreliggande

förslag. Som de emellertid otvivelaktigt äro läkemedel enligt stadgans

definition och upprörande missbruk bedrivas med dylika varor, synes

det, för att i någon mån kunna stäv ja denna trafik, önskvärt att förbud

mot införsel, utbjudande och försäljning av viss angiven sådan vara må

kunna utfärdas under samma förutsättningar, som gälla i fråga om förbud

beträffande apoteksvara.

Disponenten Kjellander har i avgiven reservation yrkat, att moment

1 av § 11 måtte utgå, samt till stöd därför anfört följande.

»Uttrycket att en vara är oskäligt dyr är svävande och får icke

förekomma i en lagtext. Den bör så mycket mindre kunna göra det

bär, som apotekstaxan tillåter apotekare att för vissa varor taga flera

hundra procent i förtjänst. Skall en vara för att anses oskäligt dyr

giva än större förtjänst än detta, är bestämmelsen meningslös. År detta

icke meningen med den, synes den förutsätta en grundlig reduktion av

redan befintliga bestämmelser i apotekstaxan.

För att förhindra förseelser mot de i föreliggande förslag intagna,

särdeles tydligt avfattade bestämmelserna angående såväl apoteksvarornas

för höga pris som deras deklaration, finnas emellertid i förslaget

bötesbestämmelser, som torde vara tillräckliga och gorå ett försäljningsförbud

överflödigt. Och särskilt hänvisar jag härvid till den av mig i

ett föregående sammanhang omnämnda § 17 av föreliggande stadgeförslag.

Missbruk av varor, som vid oaktsam behandling kunna medföra

våda något som ju är nära liktydigt med att deras saluhållande är

att anse som onyttigt eller skadligt — böra, när det gäller apoteksvaror

som när det gäller gifter av andra klass, på fullt effektivt sätt kunna

hindras genom stadgade bötesbestämmelser, enligt vad jag i motiveringen

för min reservation mot formuleringen av moment 3 av 8

2 visat.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 186 höft. (Nr 243).

Disponenten

Kjellander.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Departements
chefen.

Kommissio
nen.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

Begreppen onyttighet och skadlighet äro därjämte alltid synnerligen

relativa och icke minst i föreliggande fall. En vara kan brukas, så att

den blir till nytta, men missbrukas, så att den verkar skadligt.»

Såsom jag i inledningen anfört, anser jag åtgärder mot humbugsmedicin

vara av behovet påkallade. Det av kommissionens majoritet i

§ 11 intagna förbudet mot införsel och försäljning torde kunna få en

viss betydelse i sådant syfte. Jag har därför intet att erinra mot deras

förslag i denna del. Däremot har jag av skäl, som jag ovan under § 2

anfört, ej ansett mig böra i förslaget upptaga motsvarande påföljder lör

utbjudande av ifrågavarande varor.

Kommissionen fortsätter härefter beträffande

§ 12-

Enligt 1909 års förslag (§ 16) skulle ett exemplar av stadgan hållas

tillgängligt även i varje lokal, där sådan vara, som angåves i § 2, hölles

till salu. Då denna föreskrift synes orimligt sträng, har densamma inskränkts

att gälla varor, som äro upptagna å bilaga III.

§ 13-

Bötesbestämmelserna i 1909 års förslag, vilka synas vara formulerade

i huvudsaklig överensstämmelse med giftstadgans föreskrifter i detta

hänseende, äro mera specificerade, än som torde vara nödvändigt, och

hava här blivit sammanförda i färre paragrafer med i möjligaste mån

enhetliga latituder.

Medicinalstyrelsens förslag till bötessatser för olovlig försäljning av

apoteksvaror, vilket upptog böter från och med 100 till och med 1,000

kronor samt vid upprepade förseelser icke lägre böter, än 500 kronor,

motiverades på följande sätt.

»Det är nämligen på grund av kända förhållanden fara värt, att i

vissa fall, där det gäller en kapitalstark affär, det i äldre förslaget uppdragna

maximibötesbelopp icke skall komma att verka tillräckligt respektingivande,

och på grund härav synes det vara önskvärt, att detsamma

icke sättes lägre än till 1,000 kronor. I betraktande av de stora omsättningsbelopp,

varom det i vissa fall, vilka komma att beröras av denna

stadga, kan bliva fråga, torde, som antytt, nyssnämnda maximibötesbelopp

snarare vara för lågt än för högt tilltaget. Till jämförelse må

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

erinras därom, att för förseelse mot nådiga förordningen angående handel

med margarin av den 11 oktober 1889, § 12, mom. 3 maximibötesbeloppet

är fixerat till 2,000 kronor, samt att den nya norska apoteksvarulagen

räknar med böter upp till 5,000 kronor. I betraktande av

det ovan anförda torde ock vid upprepad förseelse — något som väl i

de flesta fall får anses innebära ett trots — bötesbeloppet böra fixeras

till minst 500 kronor.»

Mot de föreslagna bötessatserna hava flera handelskammare ävensom

Sveriges färg-, drog- och kemikaliehandelsförening opponerat sig. Det

har därvid påyrkats dels att straffminimum må sänkas till 25 kronor

vid förseelse första gången och till 100 eller 200 kronor vid iteration,

dels ock att straffmaximum må sänkas till 500 kronor. Såsom skäl för

sänkningen av straffmaximum har anförts, att svårighet torde kunna

möta för^ fabrikanter, köpmän och andra enskilda personer såväl att

erhålla noggranna uppgifter om vilka varor, som vore att hänföra till

apoteksvaror, som även att städse erinra sig de förändringar i bestämmelserna,

som härutinnan skedde.

På de av medicinalstyrelsen anförda skäl och särskilt emedan en

fabrikant eller grosshandlare ej enligt förslaget kan dömas förlustig

rätten att utöva sin rörelse, anser kommittén, att straffmaximum ej bör

sänkas. Däremot torde man kunna tänka sig fall, då t. o. m. 25 kronors

böter måste anses orimligt högt för brott mot ifrågavarande bestämmelse.

Under uttrycklig förutsättning, att den av kommissionen föreslagna

§ 17, vilken är väl ägnad att motverka trots mot stadgans

bestämmelser, vinner godkännande, har kommissionen därför, ehuru med

tvekan, ansett sig böra sätta minimistraffet så lågt som till 10 kronors

böter i den förhoppning, att domstolarne skola tillämpa de lägre straffsatserna

endast i de fall, där överträdelserna uppenbarligen grunda sig

på förbiseende eller oförstånd.

§ 14-

För att öka effektiviteten av bestämmelserna i §§ 9 och 10 har

maximum höjts till 500 kronor, varemot minimum även här sänkts till

10 kronor.

§ 17-

Motsvarighet till denna bestämmelse finnes exempelvis i brännvinsförsäljningsförordningen,

utan att veterligen några missförhållanden därigenom

uppstått. Särskilt med hänsyn till långsamheten i vår rättskipning

torde ett stadgande av ifrågavarande slag vara av behovet

påkallat.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Departe
mentschefen.

Bilagorna.

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 243.

Angående tidpunkten för stadgans trädande i kraft hade medicinalstyrelsen

föreslagit minst sex månader efter utfärdandet. Häremot har

disponenten Kjellander reserverat sig och anfört huvudsakligen följande.

Den föreslagna respittiden syntes allt för kort. De förändringar av nuvarande

förhållanden förordningen komme att medföra vore genomgripande

och omfattande. De rörde icke blott landets samtliga färg- ock kemikaliekandlare

samt de flesta lanthandlare och speceriaffärer och de kemiskt

tekniska fabrikerna. De måste även medföra ett drygt arbete för apotekarna

med rensning av deras stora lager av arkana samt undersökning

i detalj av under denna kategori hörande preparater med konstaterande

av samtliga i dem ingående ingredienser och fastställande av beredningarnas

pris i enlighet med medicinaltaxans bestämmelser. Därför

påyrkades, att tiden för stadgans ikraftträdande måtte fixeras till minst

ett år från dess kungörande. I detta yrkande hava åtskilliga intresserade

instämt.

Det kan väl ifrågasättas, huruvida den nu föreslagna stadgan verkligen

skulle medföra större förändringar, än att de mycket väl skulle

hinna genomföras på sex månader, men för den händelse svårigheter

på ett eller annat håll skulle uppstå, har kommissionen ansett sig böra

föreslå eu tidpunkt, som torde komma att bereda eu övergångstid av

omkring ett år.

Beträffande § 12 och följande delar av förslaget har jag endast några

redaktionella och andra smärre ändringar, som ej torde kräva särskild

motivering.

Till belysning av förslagets innebörd ber jag även att få omnämna

det av medicinalstyrelsen med biträde av tillkallade sakkunniga under

innevarande år granskade förslag till bilagorna I—III.

Beträffande bilaga III hänvisar jag till vad ovan anförts å sidan

31 och följande.

I fråga om bilaga I må åberopas följande uttalande av medicinalstyrelsen.

I disponenten Kjellanders reservation till medicinalstyrelsens förslag av den 14

maj 1909 ävensom i senare avgivna yttranden över detta förslag hava sammanlagt

27 olika, särskilt nämnda ämnen angivits icke böra upptagas i bilaga I, nämligen

Amylenol (salicylsyreamylester), Arnikablommor och -rot. Aronsrot, Asaprol, Bertramrot,

Bockhornsfrö, Castaneablad, Exodin, Gentianarot, Glycerofosfater, Iktyol, Jordgalla

(-ört), Kardbenedikt, Kinabark, Kinarot, Kvebrackobark, Propäsin, Rabarberrot,

Rataniarot, Salep, Salol, Salviablad, Sommarhyllrot, Tusengyllenört, Xeroform och

Ålandsrot.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

6L

I avseende på dessa ämnen får medicinalstyrelsen anföra följande.

Mot föreslagna avförandet ur bil. I av Amylenol (— Salicylsyreamylester), Asaprol,

Rataniarot och Salep, har medicinalstyrelsen intet att erinra.

Oaktat framställt motsatt yrkande anser medicinalstyrelsen nedannämnda ämnen

böra bibehållas i bil. I, enär de samtliga endast eller i huvudsakligaste mån användas

såsom läkemedel eller vid tillredning av läkemedel.

Kvebrackobark och Rabarberrot. Yrkandet om dessa båda drogers avförande ur

bil. I i anledning av teknisk användning, grundar sig uppenbarligen på förväxling

med likartat benämnda växtdelar av annat ursprung än de som läkemedel använda.

Till förekommande av sådan missuppfattning hava nu förtydligande tillägg till resp.

rubriker blivit gjorda.

Aronsrot och Ålandsrot. Enär medicinalstyrelsen och de tillkallade sakkunniga

icke förfogat över tillräcklig sakkunskap med avseende på den påstådda användningen

av dessa ämnen såsom näringsmedel och kreatursföda, har begäran framställts

till lantbruksakademiens sekreterare, professoren H. Juhlin-Dannfelt, om hans yttrande.

Av hans utlåtande framgår, att den påstådda användningen av dessa ämnen

för angivet ändamål icke torde böra tillmätas betydelse.

Gentianarot, Kardbenedikt och Kinarot. Den uppgivna tekniska användningen, »i

likörfabrikation», måste i jämförelse med dessa drogers betydande användning såsom

läkemedel anses betydelselös, särskilt som någon likörfabrikation knappast förefinnes

inom Sverige.

Mannit. Enligt uppgift av erfaren sprängämnesingenjör har detta ämne i vårt

land icke någon praktisk användning inom ifrågavarande fabrikation.

Bockhornsfrö, Rdyol och Propäsin. Den anförda användningen av dessa ämnen

för annat ändamål (inom parfymindustrien) än såsom läkemedel eller vid tillredning

av läkemedel synes medicinalstyrelsen dels ej i allo tillräckligt grundad, dels överhuvud

av mycket underordnad betydelse. Med avseende på användningen av Iktyol

i tvålindustrien, d. v. s. för tillredning av iktyoltvål, som är hänförlig till kosmetiska

medel, redogöres härnedan.

Arnikablommor, Bertramrot, Glycerofosjater, (Iktyol), Kinabark, Salol och Salviablad.

Som skäl för samtliga dessa ämnens avförande ur bilaga I har anförts deras användning

för tillredning av kosmetiska medel resp. näringspreparat. Detta skäl är emellertid,

enligt medicinalstyrelsens bestämda mening, ej av beskaffenhet att böra föranleda

deras frigivande åt den allmänna handeln. Det må nämligen erinras därom, att

de i § 2, mom. 1 angivna varorna (Kosmetiska medel, Näringspreparat av viss kvalificering

etc.) äro läkemedel enligt definitionen i § 1, ehuruväl de av särskilda skäl

frigivas i handeln. Användningen av ett visst ämne för tillredning av dylik vara

kan således icke med fog betecknas som annat än »användning vid tillredning

av läkemedel». Tillverkarna av dylika varor ägde redan enligt ursprungliga förslaget

rättighet att vid tillredningen använda och från utlandet importera alla därför

behövliga ämnen, även om dessa i sig själva utgjorde apoteksvara. Möjligheten att

anskaffa de behövliga ämnena, även om de i sig själva hänföras till apoteksvara, har

för tillverkarna ytterligare befordrats genom den enl. § 7 i nu föreliggande stadgeförslag

nyinförda grosshandel med apoteksvaror, vadan nu, ännu mindre än år 1909,

föreligger något behov av eller grundat skäl för frigivandet av ett ämne, som eljest

enl. § 1 är att hänföra till apoteksvara, blott och bart av den anledningen, att detsamma

finner användning även vid tillredningen av i § 2, mom. 1 angiven vara t.

ex. kosmetiskt medel, näringspreparat.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

Arnikarot, Castaneablad, Jordgalla {-ört), Sommarhyllrot och Tusengyllénört. Beträffande

dessa droger (likasom Arnikablommor, Kardbenedikt, Salviablad och Ålandsrot,

härovan redan nämnda i annat sammanhang) har payrkats, att de skola avföras nr

bilaga I uteslutande med den motiveringen, att de »alla äro växter eller växtdelar,

som kunna i Sverige insamlas». För samtliga dessa droger gäller, att de hava användning

uteslutande såsom läkemedel eller vid tillredning av dylika. Beträffande

Castaneablad (Folium Castaneae vescae), d. v. s. bladen av äkta kastanjen, villa-l

träd inom vårt land endast som botanisk sällsynthet ingår i en eller annan sydsvensk

parkanläggning, torde yrkandet vara grundat pa förväxling med »kastanjeblad»

av vanliga hästkastanjen (Aesculus Hippocostanum). Enär beträffande de övriga,

behovet av att fritt få avsätta eventuellt inom landet samlad drog numera blivit tillfyllest

tillgodosett genom stadgans § 7, mom. 5, anses drogerna ifråga böra kvarstå

i bilaga I.

Exodin. Denna varas avförande ur bil. I har påyrkats, dock ej av den anledningen,

att densamma icke skulle vara hänförlig till apoteksvara, utan av det formella

skälet, att varan vore eu beredning och sålunda ej hänförlig till bilaga I, utan

till bilaga II. Enligt de upplysningar, som lämnats uti en nyutkommen uppslagsbok

(Bliicher: Auskunftsbuch för die Chemische Industrie, 1911), är Exodin likväl ej att

rubricera som en beredning, vadan varan ansetts böra kvarsta i bilaga I.

Med avseende å bilagornas innehåll, torde jag i övrigt få framhålla,

att till så gott som alla de från industriellt håll framställda anmärkningarna

mot de år 1909 utarbetade förslagen tagits hänsyn antingen

vid revisionen av själva bilagorna eller därigenom att grosshandeln frigivits.

Härefter uppläste departementschefen det förslag till apoteksvarustadga,

som är bilagt detta statsrådsprotokoll, samt hemställde,

att Kungl. Maj:t måtte genom nådig proposition

inhämta Riksdagens yttrande över förslaget med förklarande,

att Kungl. Maj:t vill, efter emottagandet, av

Riksdagens svar, företaga den slutliga prövningen av

samma förslag och förordna om utfärdande av författning

i ämnet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnade, att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skulle till Riksdagen avlåtas.

Ur protokollet:

Carl G. Edman.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

63

Bilaga I.

Ämnen

(enkla kemikalier och droger), utgörande apoteksvara.

Acetamidoetylsalicylsyra.*)

Acatanilidum (— antifebrin).

Acetfenetidin, para- (= fenacetin).

Acetofenonfenetidin (= malarin).

Acetolsalicylsyre-ester (— salacetol).

Acetopyrin (hänföres till antipyrin).

Acetylendiklorid (= dioform).

AcetyIfenylhydrazin (= hydracetin)''

Acetyloxi-para-oxifenyluretan (== nevrodin).

Acetyl-para-amidosalol (= salofen).

Acetylsalicylsyra och dess salter.

Acetylsalicylsyre-etylester (— alexipon).

Acetylsalicylsyrefenylester (= vesipyrin).

Acety lsalicylsyremetylester(=metylaspirin).

Acidol.

Acidum acetoamidosalicylicum (= benzacetin).

Acidum acetylo-salicylicum (= acetylsalicylsyra).

Acidum catharticum (= katartinsyra).

Acidum chinicum anhydricum (= sidonal

»Neu»),

Acidum chrysophanicum med. (= krysarobin).

Acidum filicicum (= filixsyra).

Acidum gynocardicum (= gynokardiasyra).

Acidum nucleinicum (= nukleinsyra).

Acidum sozojodolicum (= sozojodolsyra).

Aetheroleum Cinae (= maskfröolja).

Aetheroleum Cubebae (= kubebolja).

Agaricus albus (= lärksvamp).

Agatin.

Agurin (hänföres till teobromin).

Alrot.

Ajakol (= guätol).

Akopyrin (= acetopyrin).

Albargin.

Alexipon.

Alfamonobromisovalerianylkarbamid

(= bromural).

Alfamonojodisovalerianylkarbamid

(= jodival).

Allyltiokarbamid (= tiosinamin).

Almatein.

Aloe.

Atom.

Aluminium betanaftolsulfonicum (= alumnol).

Aluminium phenylsulfonicum (= sozal).

Alumnol.

Amidoacet-para''fenetidinacetylsalicylat (=

aspirofen).

Antipyrinmetyletylglykolat (= astrorobin).

Aminoform (= hexametylentetramin).

Ammonium sulfoichthyolicum (= iktyol).

Amygdofenin.

Analgen

Analgesin (= antipyrin).

Annidalin (= aristol).

Anodynin (= antipyrin).

Antiartrin.

Antifebrin.

Antimarin (= anästesin).

Antinosin (hänföres till nosofen).

Antipyrin, dess salter och derivat.

Antipyrinsalicylacetat (= pyrosal).

Antipyrinsulfanilat (= betasulfopyrin).

Antipyrinum acetylosalicylicum (= acetopyrin).

_ Hvarje i denna bilaga^ upptaget ämne återfinnes under eu huvudhenämning. Huvudbenäxnnmgarna

äro, i motsats till synonymerna, kursiverade.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kung!. Maj:ts Nåd.

Antipyrinum amydalicmn (= tnssol).

Antipyrinum cofEeinocitricum (= migränin).

Antipyrinum salicylicum (= salipyrin).

Antrapurpurin diacetat (= purgatin).

Äntrar obin.

Anästesin.

Anästesin-para-fenolsulfonat (= subkutin).

Aperitol.

Apolysin.

Araroba (= goapulver).

Araroba dep. (= krysarobin).

Arbutin

Arekanöt.

Argentol.

Argentum caseinicum (= argonin).

Argentan chinaseptolicum (= argentol).

Argentum sulfophenylicum (= silberol).

Argentum thiohydrocarburosulfonicum (=

iktargan).

Argonin.

Argyrol.

Araroba (= goapulver).

Aristolän (hänföres till kinaväxtbaser).

Aristokinin (= aristokin).

Anstöt.

Arnikablommor.

Åronsrot.

Artemisin.

Artriticin (= piperazin).

Asa foetida (= dyvelsträck).

Aspirin (= acetyisalicylsyra).

Aspirofen.

Astrolin (hänföres till antipyrin).

Atojan.

Barutin (hänföres till teobromin).

Belafrukt.

Benzacetin.

Benzanalgen (= analgen).

Benzosalin.

Benzosol.

Benzoylguajakol (= benzosol).

Benzoylsalicylsyremetylester (= benzosalin),

Bertramrot.

Betainum hydrochloricum (= acidol).

Betasulföpyrin (hänföres till antipyrin).

Betanaftol-orto-oxitoluylsyra (= epikarin).

Betol.

Bismuthum jodosalicylicum (= jodylin).

Proposition Nr 343.

Bismuthum oxyjodatum gallicum (= airol).

Bismuthum oxijodotannicum (= vismutoxijodidtannat.

Bismuthum subsalicylicum (= vismutsalicylat,

basiskt).

Bismuthum tannicum (= vismuttannat).

Bismutos.

Bockhornsfrö.

Boletus Laricis (= lärksvamp).

Bolmörtsblad.

Bolmörtsfrö.

Borneol-iso-valeriansyre-ester (=bornyval).

Borneolsalicylsyre-ester (= salit).

Bornylisovalerinansyre-ester (= evbornyl).

Bornyval.

Borovertin (hänföres till hexametylentetramin).

Borsyrementolester (= estoral).

Bromalin.

Bromeigon (hänföres till eigonpreparat).

Brometum chinieum (= kininhydrobromid).

Brometylformin (= bromalin).

Bromipin.

Bromisovalerianylborneol (= valisan).

Bromlecitin.

Bromoformin (= bromalin).

Bromokinol (hänföres till kinaväxtbaser).

Bromokoll.

Bromol.

Bromotan.

Bromprotylin.

Bromtanninmetylenkarbamid (= bromotan).

Bromural.

Buckoblad.

Bävergäll.

Calcium glycerinophosphoricum (= nevrosin).

Camphora monobromata (= monobromkamfer).

Ca.rbonas guajacolicus (= guajakolkarbonät).

Cascara sagrada (— sagradabark).

Castaneablad.

Castoreum (= bävergäll).

Gellotropin.

Chinapheninum (= kinafenin).

Ghinidinum (= kinidin).

Chinina (= kinin).

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

Chininum acetylosalicylicum (= kininacetylsalicylat).

Chininum aethylocarbonicum (= evkinin).

Chininum betanaphtolsulfonicum (== kinaftol).

Chininum glycerinophosphoricum (= kininglycerofosfat).

Chininum hydrobromicum (== kininhydrobromid).

Chininum hydrochloricum (= kininhydroklorid).

Chininum sulfuricum (= kininsulfat).

Chininum tannicum (= kinintannat).

Chinoidinum (= kinoidin).

Chinolinum tartaricum (= kinolintartrat).

Chloretum chinicum (= kininhydroklorid).

Chrysoformum (— krysoform).

Cinchonina (= cinkonin).

Ginkonin (hänföres till kinaväxtbaser).

Cinnamyl-meta-kresol (= hetokresol).

Citarin.

Citras ferrico-chinicus (— kinin]''ärncitr åt).

Citrofen.

Citroform (= citarin).

Cortex Cascarae sagradae (— sagradabark).

Cortex Cascarillae (== kaskarillbark).

Cortex Chinae (= kinabark).

Cortex Condurango (— kondurangobark).

Cortex Goto (= kotobark).

Cortex Granati (— granatbark).

Cortex Mezerei (= tibast).

Cortex Quebracho blanco, verus (= kvebrackobark,

medicinsk).

Cortex Rhamni Purshianae (= sagradabark).

Cortex Xantophylli (= Xantofyllbark).

Cortex Yohimbéhé (= johimbébark).

Creosotum carbonicum (= kreosotal).

Creosotum salicylicum (= salokreol).

Creosotum tannicum (= kreosal).

Crurinum (— krurin).

Cuprolum (= kuprol).

C-ystopurin (hänföres till hexametylentetramin).

Dansk ingefära (= aronsrot).

Diacetyltannin (= tannigen).

Diafterin.

Dianol.

Diaspirin.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913.

Diatesin (= saligenin).

Dibromgallussyra (= gallobromol).

Dibromsalicylsyremetylester (= salibromin).

Dibromtanninglutin (= bromokoll).

Dibromdijodhexametylentetramin (= krysoform).

Dietylendiamin (— piperazin).

Dietylglykokollguajakolhydroklorid (= guajasanol).

Dijodhydroxipropan (= jodtion).

Dijodditymol (= aristol).

Dijod-para-fenolsulfonsyra (= sozojodolsyra).

Dijodsalicylsyremetylester (= sanoform).

Dikininkolsyre-ester (= aristokin).

Dimetylamidoantipyrin (— pyramidon).

Dimetylamidopyrazolon.

Dimetylamidofenyldimetylpyrazolon (=

pyramidon).

Dimetylfenyl-para-ammonium-beta-oxinaftoxazinklorid

(= mukogen).

Dimetylpiperazinum tartaricum (= lycetol).

Dimetylxantin (= teocin).

Dimopyran (= pyramidon).

Dioform.

Dioxiantranol (= antrarobin).

Diplosal.

Ditymoldijodid (= aristol).

Diuretin (hänföres till teobromin)

Duotal guajakolkarbonat).

Dyvelsträck.

Eigonpreparat.

Ellagsyra (= gallogen).

Empyroform.

Eosot.

Epikarin.

Ericin (— mesotan).

Estoral.

Etylendiamin.

Etylenetenyldiamin (= lysidin).

Etylenimin (= piperazin).

Eudoxin (hänföres till nosofen).

Evhornyl.

Evforin.

Evfyllin.

Evyallol.

Evguform (hänföres till guajakol).

Evkinin (hänföres till kinaväxtbaser).

1 samt. 186 höft. (Nr 243.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts Nåd.

Evlatin (hänföres till antipyrin).

Evpyrin.

Evresol.

Evrobin.

Euro fen.

Evstenin (hänföres till teobromin).

Exalgin.

Exodin.

Fenacetin.

Fenacetinkarbonsyra (= acetamidoetylsalicylsyra).

Fenamin.

Fenazon (= antipyrin).

Fenadin (= fenacetin).

Fenin (= fenacetin).

Fenokollsalicylat (= salokoll).

Fenosal.

Fenosuccin (— pyrantin).

Fenyform.

Fenyldihydrokinazolin (= orexin).

Fenyldimetylpyrazolon (= antipyrin).

Fenylglykolyl-para-fenetidin (= amygdofenin).

Fenylkinolinkarbonsyra (= atofan).

Fenylon (= antipyrin).

Fenyluretan (= evforin).

Ferratin.

Ferratogen.

Ferriktol (hänföres till iktyolpreparat).

Ferripyrin (hänföres till antipyrin).

Ferropyrin (= ferripyrin).

Ferrostyptin (hänföres till hexametylentetramin).

Ferrum glycerinophosphoricum (= järnglycerofosfat).

Ferrum oxydatum saccharatum (= järnsocker).

Ferrum peptonatum (= järnpeptonat).

Fer san.

Fibrolysin.

Filixsyra.

Filmaron.

Flos Arnicae (= arnikablommor).

Flos Cinae (= maskfrö).

Flos Koso (= kusso).

Flos Kusso (= kusso).

Folium Bucco (= buckoblad).

Folium Cardui benedicti (= kardbenedikt).

Folium Castaneae vescae (= castaneablad).

Proposition Nr 243.

Folium Hamamelidis (= hamamelisblad).

Folium Hyoscyami (— bolmörtsblad).

Folium Jaborandi (= jaborandiblad).

Folium Matico (= matikoblad).

Folium Salviae (= salvidblad).

Folium Sennae (= sennablad).

Folium Stramonii (— spikklubbeblad).

Folliculae Sennae (= sennabaljor).

Formaldehydacetanilid (= formicin).

Formicin.

Formin (= hexametylentetramin).

Formonukleinsilver (— sofol).

Formurol (hänföres till hexametylentetramin).

Fosfoenergon (hänföres till lecitin).

Fructus Belae (= belafrukt).

Fructus Cubebae (= kubeber).

Fructus Sennae (= sennabaljor).

Fungus Laricis (= lärksvamp).

Fytin.

Fytolackarot.

Gajakinol (= guajakinol).

Gallacetofenon.

Gallanilid (= gallanol).

Gallanol.

Gallicin.

Gallinol'' (— gallanol).

Gallobromol.

Gallogen.

Gallotannas chinicus (= kinintannat).

Gallussyreanilid (= gallanol).

Gallussyremetylester (= gallicin).

Gaulteriablad.

Gelatossilver (= albargin).

Gentianarot.

Geosot (hänföras till guajakol).

Glandulae Kamala (= kamala).

Glycerinmjölksyre-ester (= dianol).

Glycerofosfater (= salter av glycerinfosforsyra).

Glykosal.

Goapulver.

Granatbark.

Guacetin (= guajacetin).

Guajacetin.

Guajacolum camphoratum (= guakamfol).

Guajacolum cinnamylicum (= styrakol).

Guajacolum valerianieum (= geosot).

Gnoj(idol (hänföres till guajakol).

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts Nåd

Guajakamfol (= guakamfol).

Guajakinol (hänföres till guajakol och kinaväxtbaser).

Guajalcol och dess derivat.

Guajakolkamfersyre-ester (— guakamfol)

Guajakolkarbonat (hänföres till guajakol).

Guajakolnatriumfosfat (= novokol).

Guajasanol.

Guakamfol (hänföres till guajakol).

Guarana.

Gummi-resina Asa foetida (= dyfvelsträck

Guätol.

Gynokar diasyra.

Gynoval.

Hamamelisblad.

Hegonon.

Helgotan.

Helmitol (hänföres till hexametylentetra

min).

Herba Centaurii (= tusengyllenört).

Herba Conii (= odört).

Herba Gratiolae (= jordgalla).

Herba Lobeliae (:= lobeliaört).

Herba Matico (~ matikoblad).

Herba Ortosiphonis staminei (= ortosifon

ört).

Herba spilanthis c. floribus (= spilantisört)

Hetokresol. ,

Hetralin.

Hexametylentetramin och dess salter.

Hexametylentetraminetylbromid (= broma

lin).

Hexametylentetraminhydrometylencitrat

(= helmitol).

Hexametylentetraminkinat (= kinotropin)

Ilexametylentetraminlitiumbenzoat (= ur

ystamin).

Hexametylentetraminnatriumacetat (= cy

stopurin).

Hexametylentetraminnatriumcitrat (= for

murolj.

Hexametylentetraminsalicylat (=; salifor

min).

Hexametylentetramintannin (= tannopin).

Hexametylentetramintriborat (= borovertin).

Ilexametylentetraminum chinicum (= kino

tropin).

Hippol.

Proposition Nr 243.

Histosan (hänföres till guajakolkarbonat).

Hontin.

Hydracetin.

Hydras terpicus (= terpinhydrat).

Hydrastisrot.

Hydropyrin (hänföres till acetylsalicylsyra).

Hyrgol.

Httmalbumin.

Hämogallol.

Hämoglobin.

Hämolpreparat.

Ibit.

Ildalbin (hänföres till iktyolpreparat).

Päargan (hänföres till iktyolpreparat).

Iktoform (hänföres till iktyolpreparat).

Iktyol (hänföres till iktyolpreparat).

Iktyolidin (hänföres till iktyolpreparat).

Iktyolpreparat (= salter av iktyolsulfonsyra).

Isarol.

Isobornylisovaleriansyre-etylester (= gynoval).

Isobutyl-orto-kresoljodid (= evrofen).

Isoform.

Isovaleriansyrebornylester (= bornyval).

Isovalerylacetylfenolftalein (— aperitol).

Jaborandiblad.

Jalapaharis.

Jalaparot.

»Javaté (= ortosifonört).

Jodalbacid.

Jodantipyrin (= jodopyrin).

Jodeigon (hänföres till eigonpreparat).

Jodglidin.

Jodipin.

Jodival.

Jodklor-orto-oxikinolin (= vioform).

Jodldoroxikinolin (= vioform).

Jodlecitin.

Jodofan.

Jodofen.

Jodfenacetin (= jodofenin).

Jodofenin.

Jodokresin (= traumatol).

Jodomenin.

Jodopyrin (hänföres till antipyrin).

Jodosobenzoesyra.

Jodozon (= sanoform).

Jodterpin.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

Jodtion.

Jodylin.

Jodyloform.

Johimébark.

Jordgalla (-ört).

JärnaUruminat.

Järnglycerofosfat (hänföres till glycerofosfater).

Järniktyolsulfonat (= ferriktol).

Järnkloridantipyrin (= ferripyrin).

Järnnukleinat (= ferratogen).

Järnparanukleinat (= triferrin).

Järnpeptonat.

Järnprotylin.

Järnsocker.

Kaffein (= koffein).

Kalciumanhydro-oxidiaminfosfat (= magolan).

Kalciumdibrombehenat (— sabromin).

Kalciumglycerofosfat (= nevrosin).

Kalciummagnesiumanhydrometylendifosfat

(= fy tin).

Kalciummonojodbehenat (= sajodin).

Kalium-orto-guajakolsulfonat (— tiokol).

Kalumbarot.

Kamala.

Kamälin.

Kanelsyre-meta-kresolester (= hetokresol).

Karbaminsyre-meta-tolylhydrazid (= maretin).

Kardbenedikt.

Kaseinsilfver (= argonin).

Kasharillbark.

Katartinsyra.

Kinabark.

Kinafenin (hänföres till kinaväxtbaser).

Kinaftol (hänföres till kinaväxtbaser).

Kinalgen (= analgen).

Kinarot.

Kinatropin (= kinotropin).

Kinaväxtbaser (ur kinabark framställda

växtbaser), dessas salter och derivat.

Kinidin (hänföres till kinaväxtbaser).

Kinin (hänföres till kinaväxtbaser).

Kininacetylsalicylat (hänföres till acetylsalicylssyra

och kinaväxtbaser).

Kinindibromguajakol (= guajakinol).

Kinindibromsalicylat (= bromokinol).

Kininglycerof osfat (hänföres till glycerofosfater

och kinaväxbaser).

Kininhydrobromid (hänföres till kinaväxtbaser).

Kininhydroklorid (hänföres till kinaväxtbaser).

Kininjärncitrat (hänföres till kinaväxtbaser).

Kininkolsyre-etylester (= evkinin).

Kininkolsyrefenetidid (= kinafenin).

Kininsalicylsyre-ester (= salokinin).

Kininmlfat (hänföres till kinaväxtbaser).

Kinnintannat (hänföres till kinaväxtbaser).

Kinoformin (= kinotropin).

Kinoidin (hänföres till kinaväxtbaser).

Kinolintartrat.

Kinolinvismutrodanid (— krurin).

Kinotropin (hänföres till hexametylentetramin).

Kloralbacid.

Koffein och dess salter.

Koffeinnatriumsulfonat (= symforol).

Kolumn.

Kolumborot (= kalumbarot).

Kondurangöbark.

Kopparnukleinat (= kuprol).

Korg fin.

Kosin (= kussein).

Kotobark.

Kreosal.

Kreosotal.

Kreosotkarbonat (= kreosotal).

Kreosotsalicylat (= salokreol).

Kreosottannat (= kreosal).

Kreosotvalerianat (= eosot).

Krurin.

Kry ofin.

Kryogenin.

Krysarobin.

Krysarobintetracetat (= lenirobin).

Krysarobintriacetat (= evrobin).

Krysoform.

Kräkrot.

Kubeber.

Kubebolja.

Kuprol.

Kussein
Kussin

(= kussein).

Kusso.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts Nåd.

Kvebrackobark, medicinsk.

Labordin (= analgen).

Laktofenin.

Laktyl-para-fenetidin (= laktofenin).

Largin.

Lecitin (även under handelsbenämning,

t. ex. fosfoenergon).

Lenigallol.

Leniröbin.

Lentin.

Leptanärin.

Lobeliaört.

Loretin.

Losofan.

Lycetol (hänföres till piperazin).

Lysidin och dess salter.

Lärksvamp.

Magolan.

Magnesiumridnat.

Malakin.

Malarin.

Mandelsyrefenetidin (= amygdofenin).

Manganalbuminat.

Mariganpeptomt.

Manna.

Mannit.

Maretin.

Maskfrö.

Maskfröolja.

Matikoblad.

Mesotan.

Metaamido-para-oxibenzoesyremetylester

(= ortoform »neu»),

Metabenzaminosemikarbazid (= kryogenin).

Metacetin.

Metadiaminbenzol (= lentin).

Metafenyldiamin (= lentin).

Methylium gallicum (= gallicin).

Metylacetanilid (= exalgin).

Metylal.

Metylaspirin.

Metylendimetyleter (= metylal).

Metylenditannin (= tannoform).

Metylenhippursyra (= hippol).

Mety lenklorid.

Metylklorid.

Metylenkreosot (= pnevmin).

Metylentanninkarbamid (= rexotan).

Metyletoxifenyluretan (= termodin).

Proposition Nr 243.

Metylglykolsyrefenetidid (= kryofin).

Metylglykolsyreguajakolester (= monotal).

Metylglyoxalidin (= lysidin).

Metylrodin (== metylaspirin).

Metylteobromin (= koffein).

Migränin (hänföres till antipyrin och

koffein).

Monacetylpyrogallol (= evgallol).

Monoacetylresorcin (= evresol).

Monobenzoylarbutin (= cellotropin).

Monobromkamfer.

Monofenetidincitrat (= citrofen).

Monofenetidincitronsyra (— apolysin).

Monojoddioxibenzolformaldehyd (=iodofan).

Monoldorfenol.

Monotal (hänföres till guajakol).

Mukogen.

Naftalol (= betol).

Naftolsalol (= betol).

Nargol.

Natriumacetylsalicylat (= hydropyrin).

Natriumanhydrometylencitrat (= citarin).

Natrium glycerinophosphoricum ( = natriumglycerofosfat).

Natriumglycerofosfat (hänföres till glycorofosfater).

Natriumpyrokatekinmonoacetat (= guajacetin).

Natrium sozojodolicum (= sozojodolnatrium).

Natrium theobrominosalicylicum (= diuretin).

Neoform.

»Neu» — urotropin (= helmitol).

Nevrodin.

Nevrosin (hänföres till glycerofosfater).

Nioform (= vioform).

Nosofen.

Nosofennatrium (= antinosin).

Nosofenvismut (= eudoxin).

Novargan.

Novaspirin.

Novoform.

Novokol (hänföres till guajakol).

Nukleinfosforsyra (— solurol).

Nukldnsyra.

Nukleinsilver (== nargol).

Odylis.

Odört.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts Nåd.

Oleum Cinae (= maskf rödja).

Olenm Cubebae (= kubebolja).

Orexin och dess salter.

Orexintannat (hänföres till orexin).

Orexinum tannicum (== orexintannat).

Ortoetoxi-ana-benzoylamidokinolin (= analgen).

Ortoform.

Orlof orm »neu».

Orto-oxibenzylalkohol (— saligenin).

Orto-oxikinolin-meta-jod-ana-sulfonsyra

(= loretin),

Ortosifonört,

Oxafor.

Oxi dum ferricum albuminatum (= järnalbuminat).

Oxidum ferricum saecharatum (= järnsocker).

Oxikamfer (== oxafor).

Oxikinaseptol (= diafterin).

Oxiklorkaseintannat (= tannyl).

Oxisantonin (= artemisin).

Oxitrijodfenolvismut (= neoform).

Papayotin.

Para-amidacetfenetidinhydroklorid (= fenamin).

Para-amidobenzoesyre-etylester (= anästesin).

Para-amidobenzoesyrepropylester (= propäsin).

Para-amido-meta-oxibenzoesyremetylester

(= ortoform).

Paraetoxifenylsuccinimid (= pyrantin).

Parafenetidintartrat (= vinopyrin).

Parafenolftalein (= purgen).

Parafenolsulfonsyre-para-amidobenzoesyreetylester

(— subkutin).

Parajodanisol (= isoform).

Parajodguajakol (= guajadol).

Paraoximetylacetanilid (= metacetin).

Paraphenetidinum citricum (= citrofen).

Paratolyldimetylpyrazolon (= tolypyrin).

Pareirarot.

Parodyn (= antipyrin).

Pasta Guarana (= guarana).

Pater no störböna.

Pelletierin och dess salter.

Peptofer (hänföres till järnpeptonat).

Peristaltin.

Proposition Nr 243.

Phenacetinum (= fenacetin).

Phenocollum hydrochloricum (= fenamin).

Phenocollum salicylicum (= salokoll).

Phytinum (= fytin).

Piperazin och dess salter.

Piperazinum chinicum (= sidonal).

Podofylin.

Pnevmin.

Podofyllumrot.

Propionylfenetidin (= trifenin).

Proponal.

Propiisin.

Protalbinsilver (= largin).

Protargol.

Protosal.

Purgatin.

Purgatol (= purgatin).

Purgen.

Pyramidon (hänföres till antipyrin).

Pyrantin.

Pyrazolonum phenyldimethylicum (= anti

pyrin).

Pyrogallol, oxiderad.

Pyrogallolum oxidatum (= pyrogallol, oxi

derad).

Pyrogalloldiacetat (= saligallol).

Pyrogalloltriacetat (= lenigallol).

Pyrokatekindimetyleter (= veratrol).

Pyrokatekinmonoetyleter (= guätol).

Pyrosal (hänföres till antipyrin).

Rabarberrot, medicinsk.

Radix Calumbae (= kalumbarot).

Radix Chinae (= kinarot).

Radix Columbo (— kalumbarot).

Radix Ebuli (= sommarhyllrot).

Radix Gentianae (== gentianarot).

Radix Inulae (= ålandsrot).

Radix Ipecacuanhae (= kräkrot).

Radix Jalapae (— jalaparot).

Radix Pareirae bravae (= pareirarot).

Radix Phytolaccae decandrae (= fytolacka

rot).

Radix Pyretri (= bertramrot).

Radix Rhei sinensis (= rabarberrot, me

dicinsk).

Radix Sarsaparillae (= sarsapillrot).

Radix Senegae (= senegarot).

Radix Serpentariae (= serpentariarot).

Ramuli Sabinae (= sävenbom).

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

71

Resaidol.

Resina Jalapae (= jalapaharts).

Resina Podophylli (= podofyllin).

Resorcinhexametylentetramin (= helmitol).

Reumatin (hänföres till kinaväxtbaser).

Rexotan.

Rhizoma Ari (= aronsrot).

Rhizoma Chinae (= kinarot).

Rhizoma Hydrastis (— hydrastisrot)

Rhizoma Podophylli (== podofyllumrot).

Rhizoma Rhei sinensis (= rabarberrot,

medicinsk.)

Rodallin (= tiosinamin).

Röd koso (— kusso).

Satiromin.

Sagradabark.

Sajodin.

Salacetol.

Salantol (= salacetol).

Salazolon (= salipyrin).

Salen.

Salibromin.

Salicin.

Salicyl-alfa-metylfenylhydrazon (= agatin).

Salicylamid.

Salicylas phenylicus (= salol).

Salicylchininum salieylicnm (== reumatin.)

Salicylkinin (= salokinin).

Salicyl-para-fenetidin (= malakin).

Salicylsalicylsyra (= diplosal).

Salicylsyre-beta-naftylester (= betel).

Salicylsyrefenylester (= salol).

Salicylsyreglycerinester (== glykosal).

Salicylsyreglycerinformalester (= protosal).

Salicylsyrementolester (= salimentol).

Salicylsyremetylencitronsyre-ester (= novaspirin).

Salicylsyremetyloximetylester (= mesotan).

Salicylsyremonoglykolester (= spirosal).

Salicylsyrenaftolester (= salinaftol).

Salicylsyretymolester (= salitymol).

Salicylättiksyrefenetidid (= fenosal).

Saliformin (hänföres till hexametylentetramin).

Saligallol.

Salig enin.

Salimentol.

Salinaftol.

Salipyrin (hänföres til! antipyrin).

Salit.

Salitymol.

Salofen.

Salokinin (hänföres till kinaväxtbaser).

Salokoll.

Salokreol.

Salol.

SalviaMad.

Sanoform.

Santalol.

Santalolsalicylsyreester (= santyl).

Santalylmetyleter (= tyresol.)

Santonin och dess salter.

Santyl.

Sarsaparillrot.

Sedatin (= antipyrin),

Semen Arecae (= arekanöt).

Semen Cinae (= maskfrö).

Semen Poem graeci (= bockhornsfrö).

Semen Foenugraeci (= bockhornsfrö).

Semen Hyoscyami (= bolmörtsfrö).

Semen Jequiriti (= paternosterböna).

Senegarot.

Sennabaljor.

Sennablad.

Serpentariarot.

Sidonal (hänföres till piperazin).

Sidonal »Neu».

Silberol.

Silvernukleinat.

Silver-orto-oxikinolinsulfat (= argentol).

Sofol.

Solurol.

Sommarhyllrot.

Sobel.

Sozojodolnatrium (hänföres till sozojodolsJrra)-
Sozojodolsyra

och dess salter.

Sozojodolzink (hänföres till sozojodolsyra).

Spikklubb eblad.

Spilantisört.

Spirosal.

Styrakol (hänföres till guajakol),

Subkutin.

Subsalicylas bismuthieus (= vismutsalieylat,

basiskt).

Succinylsalicylsyra (= diaspirin).

Sulfas chinicus (= kininsulfat).

Sulfogenol.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungi. Maj:ts Nåd.

Summitates Sabinae (= sävenbom).

Symforol (hänföres till koffein).

Sävenbom.

Tallin och dess salter.

Tanargentan.

Tannalbin.

Tannigen.

Tannintymolmetan (= tannotymol).

Tannisol.

Tannobromin.

Tannoform.

Tannokol.

Tannon (= tannopin).

Tannopin (hänföres till hexametylentetramin).

Tannotymol.

Tannyl.

Teforin.

Tein (= koffein).

Teobromin och dess salter.

Teobrominbariumnatriumsalicylat (= barutin).

Teobrominlitinm-litiumsalicylat (= uroferin).

Teobrominnatrium-natriumcetat (= agurin).

Teobrominnatrium-natriumcitrat (= uricitral).

Teobrominnatrium-natriumformiat (= teforin).

Teobrominnatrium-natriunrjodid (— evstenin).

Teocin och dess salter.

Teofyllin (= teocin).

Teofyllinetylendiamin (= evfyllin).

Teolaktin (hänföres till teobromin).

Termodin.

Terpinhydrat.

Terpinresorcinat (= odylis).

Tetrabrompyrokatekinvismut (= novof orm)

Tetrahydro-para-kinanisolsulfat (= tallinsulfat).

Tetrajodfenolftalein (= nosofen).

Tetrajodfenolftaleinnatrium (= antinosin)

Tetrajodfenolftaleinvismut (= evdoxin).

Theobromino-salicylas natricus (= diuretin).

Thephorinum (= teforin).

Thymolum carbonicum (= tymotal).

Tibast.

Fr oposition Nr 243.

Tialdin.

Tigenol.

Tiofendijodid.

Tioform.

Tiol.

Tiokol (hänföres till guajakol.)

Tiosinamin.

Tiosinaminnatriumsalicylat (= fibrolysin).

Tolylantipyrin (= tolypyrin).

Tolypyrin (hänföres till antipyrin).

Tolypyrinsalicylat (= tolysal).

Tolysal (hänföres till antipyrin).

Traumatol.

Triacetylpyrogallol (= lenigallol).

Tribromfenol (= bromol).

Trifenin.

Triferrin.

Trijod-meta-kresol (= losofan).

Trimetylglykokollhydroklorid (= acidol).

Trimetylxantin (= koffein).

Trioxiacetofenon (= gallacetofenon).

Trioxiantrakinondiacetat (= purgatin).

Tuber Chinse (= kinarot).

Tuber Jalapae (= jalaparot).

Tumenol och tumenolpreparat.

Tusengyllen (-ört).

Tussol (hänföres till antipyrin).

Tymolsalicylat (= salitymol).

Tymoltr iklor acetat.

Tymotal.

Tymotol (= aristol).

Tyresol.

Urocitral (hänföres till teobromin).

Uroferin (hänföres till teobromin).

Urotropin (= hexametylentetramin).

Urystamin (hänföres till hexametylentetramin).

Valeriansyredietylamid (= valyl).

Valeriansyrementolester (= validol).

Validol.

Valisan.

Valyl.

Vanillinetylkarbonat-para-fenetidin (= evpyrin).

Veratrol.

Vesipyrin.

Vinopyrin.

Vismutditiosalicylat, basiskt (= tioform).

Vismutjodsalicylat (= jodylin).

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

Vismutoxi jodidgallat (= airol).

Vismutoxijodidtannat (= ibit).

Vismutsalicylat, basiskt.

Vismuttannat.

Vitellinsilver (= argyrol).

Xantofyllbarlc.

Zinkokinol.

Zinkoxikinolinsulfonat (= zinkokinol).

Zincum sozojodolicum (=

Zincum sulfocarbolicum (=

sulfonat).

Zincum snlfophenylicum (=

sulfonat).

Zinkpar af''enolsulfonat.

Ålandsrot.

%

sozojodolzink).

^ zinkparafenol
^

zinkparafenol
-

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 186 käft. (Nr 243.)

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 243.

Blandade

»kryddor»

(blandade

»teer»).

Blandade

pulver.

Bilaga II.

Beredningar utgörande apoteksvara.

A) Näringspreparat, då de äro försatta med läkemedel, annat än de i § 2, mom. 1,

g) angivna (lecitin, glycerofosfat av natrium eller kalcium).

Exempel:

Albuminmaltos med järn,

Fercao (kakao med järn),

Maltextrakt med frangula,

» » kinin,

m. fl.

B) Organoterapeutiska preparat.

Exempel:

Ooforin,

opocerebrin,

pankreatin,

pankreon,

pepsin,

pepsinelexir,

tyreodintabletter,

renoform, m. fl.

C) Varje annan beredning, som endast eller i huvudsakligaste mån användes som

läkemedel eller vid tillredning av läkemedel.

Exempel på sådana beredningar anföras här nedan.*)

Alpörtté, Knäpps (aloe, bockhornsfrö, enbär, fenkål, sommarhyllrot),

Blåsté, (humle, kungsljusblommor, linfrö, malvablad, mjölonrisblad),

bröstkryddor (altearot, fläderblommor, isop, lakritsrot, stjärnanis),

läska kryddor, Kjellberg’s (angelikarot, kalmusrot, röllekblommor, stjärnanis, vattenklöverblad),

uppmjukande kryddor (kamomillblommor, linfrö, malvablad),

vattusotté, Knäpps (enbär, fläderblommor, mistelgrenar, mjölonrisblad, nypon, rosmarinblad,

rävrumpört, sandel-, sassafrasträ, vattenklöverblad, vinruta), m. fl.

Bleksotspulver (anis, pulvriserat järn, vinruta),

bröstpulver, WedeVs (anisolja benzoesyra, fenkålsolja, lakritsrot, socker, svavelblomma,

violrot),

*) De bär anförda exemplen äro ordnade med hänsyn till den s. k. beredningsform, de representera;

de ämnen, av vilka de äro tillredda, angivas inom parentes.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Dekokter, infusioner.

Emulsioner.

Extrakter,

(flytande,

tjocka eller

torra).

Gelatinrutor.

Kapslar

(av gelatin,

eller oblat,

fyllda).

Liniment er.

Lösningar,

olje-,

sprit-,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243. 75

hämor r oj dalpulver, Glas’ (fenkålsolja, guajakharts, socker, svavel, vinsten),

kärn/erpulver, Rosén’s (cedroolja, kalisalpeter, kamfer, socker),

kreaturspulver (enbär, fenkål, koksalt, spetsglans, svavelblomma),

merkurial (kvicksilver-, aluminium-, magnesiumamalgam, kalciumkarbonat,

f ettämne),

sundlietssalt (magnesia, natriumbikarbonat, natriumsulfat, socker, pepparmyntolja),

uricedin (natrium-citrat, -klorid, -sulfat, -tartrat), m. fl.

Bäsk infusion (beredd av kalmusrot, vattenklöverblad),

franguladékokt (beredd av frangulabark, pomeransskal),

kamomillté (berett av kamomillbark),

kondurangodekokt (kondurangobark),

urindrivande dekokt (beredd av kaliumacetat, maskrosrot, sjölök), in. fl.

Kamfer emulsion (kamfer, gummi, socker, sötmandel, vatten),

mandeloljesaft (mandelolja, altéasirup, gummi, vatten),

olje-emul.sion (olivolja, gummi, socker, vatten),

myskemulsion, (mysk, gummi, socker, vatten),

syrlig ridnolje-emulsion (ricinolja, gummi, socker, vinättika, vatten),

terpentin-emulsion (terpentinolja, honung, vatten, äggula), in. fl.

Frangulaextrakt, flytande eller torrt (berett av frangulabark),

gentianaextrakt (berett av gentianarot),

malörtsextrakt (berett av malört), m. fl.

Blyacetat-, järnlaktat-, gelatinrutor m. fl.

Kopaiva-, ridnolje-, sandelolje-, terpentin-, tymol-, vismutnitrat-kapslar, m. fl.

Frostliniment (jod, kalkvatten, kamfer, sprit),

opodeldok (ammoniak, kamfer, smörtvål, rosmarinolja, sprit, tymol, vatten,

»pain-expeller» (ammoniak, kamfer, rosmarin- m. fl. flyktiga oljor, spansk

peppar, sprit, tvål, vatten), m. fl.

Järnlever tran, (järntvål, torsklevertran),

karhololja (karbolsyra, fet olja),

peruol (peruskabin, ricinolja), m. fl.

Anissprit med ammoniak (anetol, ammoniak, sprit),

kamfersprit (kamfer, sprit),

naftolsprit (naftol, sprit),

»slagvatten» (sprit, rosmarinolja, timjamolja),

tanddroppar, Wundrams (kajeput-, pepparmynt-, rosmarinolja, sprit) in. fl.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 343.

vatten-, Karlsbadersdltlösning, Alméns (kaliumsulfat, natriumbikarbonat, -klorid, sulfat, vatten),

resorvinlösning (resorcin, vatten),

sammansatt bromidlösning (ammonium-, kalium-, natrinmbromid, vatten), in. 11.

Mixturer. Bröstdroppar (ammoniak, anetol, fenkålsolja, lakrits, sprit),

fosfor syr emixtur (fosforsyra, hallonsirap, vatten), %

franskt bittervatten (cedro-olja, magnesiumcitrat, socker, vatten),

jodkaliummixtur, (jodkalium, lakrits, vatten),

»prinsens droppar» (bärnstenssyra, hjorthornsalt, renad benolja, vatten), in. fl.

Mos. Bröstmos, (anis, fenkål, isop, lakrits, lungört, sirap) m. fl.

Papper Giktpapper (beck, gult harts, terpentinbalsam, vax) m. in.

(läkemedels-)-

P astil jer Kaliumklorat-pastiller (kaliumklorat, cedro-olja, dragant, socker),

antikatarrpastiller (med liknande beståndsdelar) m. fl.

Piller Bland’ska piller (glycerin, järnsulfat, kaliumkarbonat),

(inkl. kulör, homöopatiska piller (läkemedel i ovägbar mängd, socker, stärkelse),

boll, »gryn»- järnjodurpiller (pulvriserat järn, jod, lakritsrot, socker, vatten),

s '' kopaivapiller (kopaivabalsam, glycerin, lakritsrot, magnesia, socker),

kvicksilverpiller (kvicksilver, honung, lakritsrot),

myrrapiller med järn (myrra, järnsulfat, glycerin, kaliumkarbonat), m. fl.

Plåster. Gummiplåster (ammoniakgummi, blyoxid, galbanum, olivolja, vax),

Bjarne''s plåster (blyoxid, olivolja, terpentinbalsam, tvål),

kamferplåster (kamfer, mönja, olivolja, vax),

kvicksilverplåster (kvicksilver, blyoxid, olivolja, ullfett, vax), m. fl.

Salvor. Basiliksalva (kolofonium, olivolja, talg, terpentinbalsam, vax),

blyvittsalva (blyvitt, benzoeharts, svinister),

blysalva (blyoxid, beck, olivolja, talg, smör, svinister, vax),

frätande salva, Mesterton’s (blyvitt, gallmeja, olivolja, zinksulfat),

gråsalva (benzoeharts, kvicksilver, talg, svinister, ullfett),

skabbsalva (kalciumkarbonat, svavelblomma, trätjära, tvål, svinister) in. fl.

Siraper. Frangulasirap (frangulabark, pomeransskal, socker, vatten),

liypofosfitsirap (kalciumhypofosflt, kalkvatten, socker, vatten),

järnjodur sirap (pulvriserat järn, jod, socker, vatten),

mannasirap (manna, sennablad), m. fl.

Suppositorier Garfsyrébougier (garfsyra, bindemedel),

(inkl. bougier- noridalsuppositorier (kalcium-klorid, -jodat. perubalsam, fettämne),

bacilli). tvålstolpiller (tvål, glycerin, natriumsulfat), in. fl.

Tabletter. Ammoniumbromid-, kaliumklorat-, vismutnitrat-tabletter, fenacetintabletter (fenacetin),

rakitistabletter (järnlaktat, kalciumfosfat, -karbonat, mjölksocker), m. fl.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243. 77

Tinhturer. Algofon (senapsolja, skedört, sprit),

dubbla malörtsdroppar (kardbenedikt, pomeransknopp, galangarot, malört, spri

guajakdroppar med ammoniak (guajacharts, ammoniak, sprit),

magdroppar (kalmusrot, kamfer, vattenklöverblad, sprit),

pimpinelldroppar (pimpinellros sprit), m. fl.

Viner. Järnvin (järnammoniumcitrat, vin),

kinavin (kinabark, vin),

malörtsvin (malört, vin), m. fl.

Ättikor. Kamferättika (kamfer, sprit, ättika),

sjölöksättika (sjölök, ättika), m. fl.

M. fl.

Undantagna äro i § 2 mom. 1 a)—f) angivna slag av beredningar,

ävensom de i Bilaga III förtecknade varor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj.is Nåd. Proposition Nr 243.

Bilaga III.

Sådana såsom läkemedel allmänt använda varor, som enligt § 2 inom. 2 icke

skola anses såsom apoteksvaror.

Allcoclcs plåster.

Aluminiumsubacetatlösning (blyfri vattenlösning av basiskt aluminiumacetat, innehållande

8—10 % av detta salt. Avsedd för tillredning av Buro\v’s lösning).

Amnioniakliniment (berett enbart av ammoniak och oliv- eller rovolja, hållande högst

3 % vattenfri ammoniak). Påskriften skall innehålla uppgift om den använda

oljans art, ävensom orden »Farligt att förtära».

Blyvatten (hållande högst 3 % blyättika, motsvarande omkring 0.6 % basiskt blyacetat).

Påskriften skall innehålla orden »Farligt att förtära».

Blyättika (hållande 18—22 % basiskt blyacetat, avsedd för tillredning av Blyvatten).

Påskriften skall innehålla orden »Farligt att förtära».

Buroids lösning (blyfri vattenlösning av basiskt aluminiumacetat, hållande högst 3 %

av detta salt). Påskriften skall innehålla orden: »bör före användning spädas

med minst 2 delar vatten».

Caloritvadd, se Termogénvadd.

Drufbrösthonung (beredd enbart av druvsaft, honung eller socker).

Embrocation, se Terpentinliniment.

Engelskt plåster, se Muschplåster.

Eno''s fruktsalt, se Fräspulver.

Formanbomull.

Fräspulver (berett av natriumbikarbonat och vinsyra eller citronsyra med eller utan

tillsats av seignettesalt).

Häfta (utbrett häftplåster eller kautschukhäftplåster).

Häftplåster.

Järnkloridbomull.

Kalkliniment (berett enbart av kalkvatten och linolja).

Kamfer liniment (berett enbart av ammoniak, kamfer och oliv- eller rovolja, hållande

högst 3 % vattenfri ammoniak). Påskriften skall innehålla uppgift om den använda

oljans art, ävensom orden »Farligt att förtära».

Kamferolja (beredd anbart av kamfer och oliv- eller rovolja, hållande minst 10 %

kamfer). Påskriften skall innehålla uppgift om den använda oljans art.

Kantschukhäfta, se Häfta.

Kylsprit (beredd enbart av ammoniak, bergolja, kamfer och sprit, hållande högst 3 %

vattenfri ammoniak). Påskriften skall innehålla orden »Farligt att förtära».

Lakrits, alla slag.

Lapispenna.

Levkoplast, se Häfta.

Mentolinsnuspulver.

Migränstift.

Muschplåster.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

79

Pastill er, kakor, tabletter, »drops» eller dylikt, tillredda med (förutom bindämne, såsom

dragant, gummi, socker etc.) ett eller flera av följande ämnen: naturligt

mineralkällsalt, salmiak, soda (bikarbonat), lakrits, anis-, pepparmynt-, tallbarr-,

terpentin- eller annan flyktig olja, peru-, tolu- eller annan naturlig balsam, terpineol

(terpinol), tjära, violrot, aromämne (såsom kumarin, vanillin etc.). Påskriften

skall innehålla uppgift om uti varan ingående ämnens namn och mängd,

ävensom beredningsformen (såsom pastiljer, tabletter etc.).

Pyrogénvadä, se Termogénvadd.

Saltblandning (inkl. moderlut) till bad.

Senapspapper.

Senolja, se Spikolja.

Spikolja (beredd enbart av lavendelolja, linolja och terpentinolja).

Stigzelii tanddroppar (beredda enbart av benzoeharts, bertramrot, kolofonium, perubalsam

och sprit). Påskriften skall innehålla uppgift om ingående ämnens

mängd.

Stoke’s liniment, se Terpentinliniment.

Tallbarrextrakt till bad.

Tamarindkonserv (icke försatt med annat läkemedel än tamarind).

Tanddroppar (beredda enbart av evgenol, karbolsyra och mentol). Påskriften skall

innehålla uppgift om ingående ämnens mängd, ävensom orden »Farligt att

förtära ».

Termogénvadd.

Terpentinliniment (berett enbart av terpentinolja, vatten, äggula och ättiksyra, hållande

högst 2.6 % vattenfri ättiksyra).

Tvålliniment (berett enbart av brännvin, kamfer och såpa).

Zinkhäfta, se Häfta,

Anmärkning. Följande i denna bilaga upptagna varor böra vara tillverkade å svenskt

apotek eller å sådan fabrik som avses i Stadgans § 4 eller ook å välkänd utländsk fabrik.

All oo oks plåster,

Aluminiumsubacetatlösning,

Blyättika,

Fräspulver,

Häfta,

Häftplåster,

Kylsprit,

Mentolinsnuspulver,

Muschplåster,

Senapspapper,

Stigzelii tanddroppar,

T am arindkons er v,

Tanddroppar och

Terpentinliniment.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

Bilaga A.

Medicinalstyrelsens och sakkunnigas förslag av år 1909

till

Apoteks varu stadga.

§ l.

Mom. 1. Till apoteksvara enligt denna stadga äro att hänföra:

a) Ämnen (enkla kemikalier och droger) och beredningar, som endast eller i

huvudsakligaste mån användas såsom läkemedel eller vid tillredning av läkemedel

och vilka finnas angivna i bilagorna I och II till denna stadga.

Med läkemedel förstås i denna stadga vara, avsedd att vid utvärtes eller invärtes

bruk förebygga, lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymptom hos människor

eller djur.

b) Ämnen eller beredningar av vad slag som helst, då de genom signatur, bruksanvisning,

återgivande av sjukberättelse, genom offentlig annonsering eller annat meddelande

angivas eller utbjudas såsom läkemedel.

c) Giftiga ämnen och andra varor, vilkas försäljning på grund av föreskrift i

särskild författning tillkommer endast apoteksföreståndare, i fråga om vilka ämnen

och varor galle vad därom särskilt är eller varder stadgat.

Mom. 2. I denna § mom. 1 nämnda bilagor skola minst vart tredje år av medicinalstyrelsen

efter tekniska högskolans och apotekarsocietetens direktions hörande

granskas och därefter hos Kungl. Maj:t anmälas till fastställelse.

§ 2.

Mom. 1. Såsom apoteksvaror skola icke anses här nedan under a)—cl) upptagna

slag av beredningar, därest de icke äro försatta med ämne, som avses i § 1

mom. 1 c) eller genom sådant meddelande, som i § 1 mom. 1 b) sägs, angivas äga

annan eller mera omfattande verkan eller användbarhet såsom läkemedel än som

framgår av deras benämning eller av här nedan angivna ändamål, nämligen:

a) Kosmetiska medel avsedda till ans av hud eller hår eller till renhållning av

munhålan.

b) Desinfektionsmedel avsedda till renande av rum, bohag och dylikt eller av

avfallsämnen.

c) Förbandsartiklar, även sådana som äro impregnerade i enbart antiseptiskt

syfte.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ris Nåd. Proposition Nr 243.

81

d) Mineralvatten, naturliga eller konstgjorda.

Mom 2. Såsom apoteksvaror skola ej heller anses vissa såsom läkemedel allmänt

använda varor, som äro angivna i särskild förteckning, bilaga Ili vid

denna stadga.

I denna förteckning upptagen vara får dock icke angivas eller utbjudas som

läkemedel på annat sätt än genom användande av varans egen benämning eller genom

meddelande av dess sammansättning.

"Vad i § 1 mom. 2 är föreskrivet beträffande granskning av där omförmälda

bilagor, galle även i avseende på bilaga III.

§ 3.

Apoteksvara må ej till riket införas av annan än

apoteksföreståndare,

fabrikant, som enligt § 4 är berättigad att i sin tillverkning använda apoteksvara:

i den mån densamma är för hans tillverkning behövlig,

föreståndare för vetenskaplig institution, lydande under någon av rikets akademier

eller högskolor eller som åtnjuter understöd av stat eller kommun: i den mån

apoteksvaran är för annan institutionens verksamhet än sjukvård behövlig, samt

föreståndare för offentligt undersökningslaboratorium, för såvitt han blivit av

vederbörande offentlig myndighet auktoriserad: i den mån varan är för laboratoriet

behövlig.

Finnes anledning misstänka, att apoteksvara, som av fabrikant eller föreståndare

för vetenskaplig institution eller offentligt undersökningslaboratorium införes,

icke är för angivet ändamål behövlig, äge vederbörande tullförvaltning att före varans

utlämnande avfordra fabrikanten eller föreståndaren i sådant hänseende på tro och

heder avgiven förklaring.

§ 4.

Den, som utan att vara apoteksföreståndare åstundan att fabriksmessigt för avsalu

tillverka apoteksvara, vare pliktig att, med iakttagande i övrigt av vad i gällande

författningar stadgas om anmälan av fabriksrörelse i allmänhet, därom göra

skriftlig anmälan, i Stockholm hos överståthållarämbetet och i annan stad hos

magistraten eller, där sådan icke finnes, hos vederbörande stadsstyrelse samt å landet

hos Konungens befallningshavande i länet, samt foge vid sin anmälan intyg, att han

antingen själv äger skicklighet att bedriva den rörelse, varom här är fråga, eller ock

anställt annan välfrejdad person med vitsordad skicklighet att rörelsen förestå.

Skicklighet att förestå dylik rörelse skall anses tillkomma 1) examinerad apotekare,

2) den, som vid tekniskt läroverk avlagt avgångsexamen med godkända kunskaper

i kemi från läroverkets fackskola för kemi, 3) medicine kandidat, 4) filosofie

licentiat och filosofie kandidat, envar, därest han i sin examen visat sig äga godkända

kunskaper i kemi, samt 5) annan, som inför vederbörande lärare vid något av

rikets universitet, karolinska mediko-kirurgiska institutet eller svenskt tekniskt eller

farmaceutiskt läroverk styrkt sig äga godkända kunskaper i kemi och däröver erhållit

intyg.

Åstundar annan än apoteksföreståndare att, utan att tillverka apoteksvara, i

fabriksmässig tillverkning använda sådan vara, skall han göra anmälan därom till

myndighet, där anmälan enligt första stycket av denna paragraf göres.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 186 käft. (Nr 243.) 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 243.

§ 5.

Mom, 1. Apoteksvara må, med de undantag, som i mom. 2—4 här nedan omförmälas,

ej till salu hållas eller försäljas av annan än apoteksföreståndare.

Mom. 2. Fabrikant, som i § 4 sägs, må försälja apoteksvara av egen tillverkning

till

a) person, som enligt § 3 är berättigad att till riket införa apoteksvara,

b) näringsidkare, som i sitt yrke använder apoteksvara och som, därest han

icke är av fabrikanten känd såsom pålitlig person, företer vederbörande magistrats

eller kronofogdes inom år och dag utfärdade intyg därom, att han är i berättigad

utövning av det yrke, för vars bedrivande apoteksvaran skall användas, ävensom att

han är känd för pålitlighet.

Mom. 3. Vad i mom. 1 av denna paragraf är stadgat utgör ej hinder för kommunalnämnd

eller läkare i orter, belägna avlägset från apoteksinrättning eller där

farsot utbrutit eller allmän sjuklighet är gängse, att jämlikt därom gällande bestämmelser

tillhandahålla läkemedel- eller för veterinär att tillhandahålla nödiga läkemedel

för sjuka husdjur i den omfattning, gällande nådiga veterinärinstruktion medgiver.

Mom. 4. Inom riket insamlade växter eller växtdelar må, ändock att de enligt

bilaga I vid denna stadga äro att hänföra till apoteksvaror, i oblandat skick fritt

försäljas av den, som i första hand insamlat desamma.

§ 6.

Vid försäljning av apoteksvara skall i varje fall varans art eller sammansättning

genom påskrift eller bifogad deklaration tydligt angivas

a) å enkla kemikalier och droger: genom deras vetenskapliga eller i gällande

farmakopéer eller i bilaga I vid denna stadga införda benämning,

b) å beredningar: genom gällande farmakopéers benämning eller genom angivande

av uti dem ingående ämnens namn och mängd ävensom beredningsformen.

Där varans art eller sammansättning framgår av allmänt vedertagen benämning,

må även sådan benämning användas.

§ 7.

Mom. 1. I gällande medicinaltaxa icke upptagen apoteksvara, utgörande beredning,

må vid försäljning från apoteksinrättning icke åsättas högre pris, än som på

grund av uti densamma ingående ämnens art och mängd ävensom beredningsformen

skall för motsvarande vara, tillredd å inrikes apoteksinrättning, beräknas enligt de

av Kungl. Maj:t fastställda grunder för apoteksvarors taxering.

Mom. 2. Apoteksföreståndare må icke till försäljning utbjuda vara såsom läkemedel

annorledes än genom meddelande i medicinsk eller farmaceutisk facktidskrift

eller genom meddelande, adresserat till annan apoteksföreståndare, legitimerad läkare,

tandläkare eller veterinär.

§ 8.

Utbjudes apoteksvara, upptagen i bilaga III, på annat sätt än som sägs

mom. 2, vare straffet böter från och med 25 kronor till och med 100 kronor.

2

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

83

§ 9-

Den, som till riket inför eller försöker att dit införa apoteksvara, utan att därtill

vara berättigad, böte från och med 25 till och med 500 kronor och have förbrutit

varan.

§ io.

Idkar någon tillverkning av apoteksvara utan att vara därtill berättigad, eller

använder fabrikant i sin tillverkning apoteksvara utan att hava gjort sådan anmälan,

som omförmäles i § 4, böte från och med 25 till och med 500 kronor.

Apoteksvaran vare i dessa fall förbruten.

§ 11.

Den, som, utan att därtill vara berättigad, håller till salu eller försäljer apoteksvara,

böte från och med 100 kronor till och med 1,000 kronor; vid upprepad

förseelse må icke dömas till lägre böter än 500 kronor.

Apoteksvara, som av den felande innehaves, vare förbruten.

§ 12.

Underlåter fabrikant eller apoteksf örestånd are att vid försäljning av apoteksvara

på sätt i § 6 sägs angiva varans art eller sammansättning, böte från och med 25

till och med 100 kronor.

Bryter apoteksföreståndare mot i § 7 givna bestämmelser, vare han förfallen

till enahanda ansvar.

§ 13.

Till böter enligt denna stadga må icke dömas, då den felaktige för överträdelsen

dömes till ansvar enligt allmän strafflag.

§ 14.

Allmän åklagare skall med noggrannhet tillse efterlevnaden av denna stadga

samt i de fall, då apoteksvara är att anse såsom förbruten, beslag därå verkställa.

Tullverkets personal åligger att med uppmärksamhet övervaka införseln till riket

av apoteksvaror.

Då anledning är att antaga, att olovlig införsel av apoteksvara i strid mot denna

stadga ägt rum, eller att försök därtill gjorts, åligge tullförvaltningen i införselorten

att ofördröjligen anmäla förhållandet hos vederbörande allmänna åklagare.

§ 15.

Mom. 1. Apoteksvara, som blivit med beslag belagd enligt denna stadga, skall

förses med beslagtagarens sigill samt förvaras under lås och på säkert ställe, till dess

genom laga kraftvunnet beslut är avgjort, huruvida det i beslag tagna skall anses

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kuncjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

såsom förbrutet. Om beslagets verkställande och de för godsets förvarande vidtagna

åtgärder göre beslagtagaren ofördröjligen anmälan hos ortens högsta polismyndighet,

på vilken det ankommer att meddela de närmare föreskrifter härutinnan, som må

finnas nödiga.

Mom. 2. Vara, som på grund av denna stadga är dömd förbruten, skall på

samma sätt förvaras, intill dess densamma kan bliva genom exekutiv myndighet antingen

försåld, under iakttagande i tillämpliga delar av föreskrifterna i § 5, eller ur

riket utförd eller ock efter Konungens befallningshavandes föreskrift under nödiga

försiktighetsmått förstörd eller på annat sätt oskadliggjord.

§ 16-

Vid bot av 10 till och med 50 kronor skall minst ett exemplar av denna stadga

jämte därtill hörande gällande bilagor städse finnas fjor allmänheten tillgänglig i varje

apoteksinrättning, i fabrik, där tillverkning av apoteksvara äger rum, samt i varje

lokal, där sådan vara, som i § 2 angives, hålles till salu.

§ 17.

Åtal för överträdelse av föreskrifterna i denna stadga anhängiggöres vid allmän

domstol och utföres av allmän åklagare.

§ 18.

Mom. 1. Böter, som enligt denna förordning ådömas, ävensom försäljningsbeloppet

för förbrutet gods, tillfaller kronan med en tredjedel och åklagaren med två

tredjedelar.

Mom. 2. Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, förvandlas de efter allmän

strafflag.

Denna stadga skall lända till efterrättelse från och med den (minst sex månader

efter utfärdandet).

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

85

Bilaga B

Kort översikt av lagstiftningen inom vissa europeiska länder.

I.

Stadgande!! rörande försäljningen av apoteksvaror i allmänhet.

I Norge återfinnas grundstadgandena angående handeln med apoteksvaror i »Lov

om Handelsnaering den 16 juli 1907» §§ 26 och 27. Apoteksvaror få endast försäljas

från rikets apotek i den mån annat ej uttryckligen stadgats. Det tillkommer

Konungen att bestämma, vad som skall anses såsom apoteksvara och i vilken utsträckning

detta skall gälla för varje särskild vara. Förslag i sådant avseende skall

avgivas av en kommitté, som tillsättes av Konungen och som skall bestå av två apotekare

och tre andra medlemmar, tillhörande handel och industri. De föreskrifter,

som på detta sätt fastställas, skola på samma sätt underkastas granskning vart tionde

år. Kommitténs förslag skall kungöras minst 3 månader innan Konungen fattar

beslut. Konungen eller den lian därtill bemyndigar kan göra sådana ändringar i de

utfärdade föreskrifterna, som under tiden mellan varje granskning visa sig nödvändiga,

och tillika avgöra om nya varor, som efter sista granskningen kommit i

handeln, skola förbehållas apotekarnas försäljningsrätt. Vid bestämmandet av vad

som skall hänföras under apotekarnas uteslutande försäljningsrätt skall det iakttagas,

att det icke göres större inskränkningar i handeln med ämnen, som användas inom

konsten, husfliten och industrien, än hälsovårdsintresset kräver. Med vederbörande

departements tillåtelse kunna alla slags apoteksvaror få försäljas av köpmän, som

hava de egenskaper, som fordras för att bliva apotekare eller som på annat sätt

visat, att de hava den nödvändiga utbildningen och varukännedomen. Sådan köpman

har emellertid rätt att sälja apoteksvaror endast till andra köpmän, som hava rätt

att sälja sådana, och till apotekare, fabrikanter eller andra industriidkare, som använda

dem i sin verksamhet, ävensom till ledare av offentliga laboratorier och vetenskapliga

inrättningar, som icke äro sjukhus eller vårdanstalter. För denna handel

utfärdar Konungen eller den han därtill bemyndigar regler rörande varornas förvaring,

försändning, utlämnande och för tillsynen däröver.

På grundval av dessa bestämmelser har den 29 augusti 1908 utfärdats ett kungl.

plakat angående handeln med gifter och apoteksvaror. Detta har formen av åtskilliga

förteckningar, upptagande varor, för vilka olika regler gälla. Under förteckning A

finnas uppräknade och specificerade gifter och apoteksvaror, som endast få försäljas

från rikets apotek, samt av köpmän i ovan angiven ordning. Härunder upptagas

bland annat »Arcana» och »Medicamina», med vilket sistnämnda uttryck förstås alla

ämnen, som användas för att förebygga eller bota sjukdomar, oavsett om deras enkla

beståndsdelar äro föremål för allmän handel eller icke, dock med de undantag, som

angivas under C. Ett stort antal olika slag av läkemedel uppräknas. Förteckning

B behandlar gifter och förteckning C upptager varor, som få försäljas både

av apotekare och köpmän, vad de sistnämnda angår dock med den inskränkning för

de flesta av ifrågavarande varor, att desamma icke genom annonser, cirkulär eller på

annat sätt få utbjudas eller anbefallas såsom tjänliga till att bota sjukdomar. Be
-

Korge.

s. 86 Kontrollera mot PDF

Danmark.

86 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

träffande åtskilliga av de under C upptagna ämnena är tillika deras försäljning medgiven

för köpmän endast med villkor, att de till varje särskild köpare för varje gång

icke utlämnas i mindre kvantiteter än som i varje fall föreskrives.

I fråga om den norska apoteksvarustadgan yttrar en fackman*) följande: »Bland

enkla, medikamentösa ämnen, som äro apoteken ensamt förbehållna, torde förtjäna

omnämnas: Acid. benzoic. Aether, Chloret. ferric. i mängder under 5 kg., Eucalyptol,

Ferr. albuminat., Guajacol, Haemoglobin, Hydratocarbonas magnes. i mängder under

5 kg., Menthol och Mentholstift, Naftalan, Naphtol, Nitras argenticus in bacillis, Öl.

ricin i i mängder under 10 kg., Pepsin, Perhydrol, starkare än 10 vol. %, Råd. Angelicae,

Rad. Bardanae, Resorcin, Sulfas magnes. i mängder under 10 kg., Sacchann,

Thymol. „

Samtliga ovan uppräknade ämnen får man förgäves söka efter såsom apoteken

förbehållna i 1909 års förslag till svensk apoteksvarastadga, dess bilaga I. Ej heller

mötas vi av någon reell motsvarighet till samma stadgeförslags bil. III, enl. vilken

rena apoteksvaror ss. Aluminiumsubacetat, Blyvatten, Kamferliniment m. fl. äro frigivna

åt den allmänna handeln. —• — — — Som en formell olikhet mellan den

norska lagen och det svenska stadgeförslaget må papekas, att under det att den förra

vid enkla ämnen, som äro apoteksvara, endast kommer med exempel, upptager det

senares bil. I alla de enkla kemikalier och droger, som skola vara apoteken förbehållna.

Det senare måste ju betecknas som betydligt mera preciserande. ■ —

Som allmänt omdöme om den norska apoteksvarulagen måste sägas, att denna

icke obetydligt bättre än det svenska förslaget tillgodoser apotekens och apotekarekårens

intressen.» . 1

Särskilda bestämmelser om införsel av apoteksvaror finnas i en lag av den lt>

maj 1904.

Den senaste revideringen av de danska apoteksvarustadgandena daterar sig från

år 1905 och skedde genom eu kungl. förordning den 30 september rörande opreparerade

medicinalvaror samt en justitieministeriets kungörelse, den 10 oktober 1905

angående preparerade medicinalvaror. Apoteksvarustadgans förteckningar revideras

vart femte år på administrativ väg.

Enligt förstnämnda förordning är det apotekarna förbehållet att sälja de a en

bifogad förteckning Littera a. upptagna varor i kvantiteter till försäljningspris under

40 kronor samt de å en förteckning Littera b. upptagna varor i kvantiteter under

5 »pund» åt gången och till försäljningspris under 10 kronor. Materialisterna (droghandlarna)

få alltså sälja de under Littera a. upptagna varor endast i kvantiteter,

som betinga ett försäljningspris av 40 kronor eller däröver,

Littera b. upptagna varor i kvantiteter å 5 »pund» åt gången eller däröver eller till ett

försäljningspris av 10 kronor eller däröver. Denna begränsning behöver dock.ej iakttagas,

när varorna försäljas till andra, som äro berättigade att själva försälja dem.

Kungörelsen av den 10 oktober 1905 upptager en förteckning A. å de preparerade

medicinalvaror, som äro undantagna från den allmänna detaljhandeln, samt en förteckning

B. upptagande en del opreparerade och preparerade medicinalvaror, som, ehuru

de gå °in under vissa allmänna beteckningar i förteckningen A. eller höra till de i

farmakopéen upptagna varor, dock äro föremål för den allmänna detaljhandeln. Enligt

tillgängliga uppgifter skall emellertid den danska apoteksvarustadgan föga respekteras

*) Studier i norskt och. danskt apoteksväsende särskilt med hänsyn till det senaste årtiondets

lagstiftning av Martin Lundqvist. Göteborg 1911.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 343.

87

av materialisterna, d. v. s. färg- och kemikaliehandlarna. Åtal för olaga läkemedelsförsäljning

lära vara ganska vanliga, men böternas ringa maximibelopp, 200 kronor,

synes ej vara tillräckligt att avskräcka mindre nogräknade handlande från den lönande

läkemedelsförsäljningen.

Vid avgörande om en viss vara skall räknas till dem, som äro undantagna från

den allmänna detaljhandeln, lära domstolarna lägga huvudvikten på att densamma

utbjudes och uteslutande eller åtminstone företrädesvis användes såsom läkemedel,

och det vore i sådant hänseende utan betydelse, att varan också hade annan användning,

att dess enkla beståndsdelar ginge i den allmänna detaljhandeln eller att varan

hade en annan sammansättning än den i farmakopén föreskrivna.

Det finska apoteksväsendet har sedan äldre tider reglerats genom samma förordningar

som det svenska. Särskild uppmärksamhet förtjänar emellertid den egendomliga

utveckling droghandelsrörelsen tagit i Finland. Droghandelsrörelsen existerade

i äldre tider endast såsom partirörelse och bedrevs till en början av apotekare

i sammanhang med själva apoteksrörelsen. Syftemålet med dessa affärer var att på

grund av rådande tullförhållanden bereda lättnader för innehavare av landsortsapotek

vid införskaffandet av utlänska droger och medicinska varor. En förändring häri inträdde

år 1827, då en apoteksinnehavare vid föryttrandet av sitt apotek avskilde

drogrörelsen från apoteksrörelsen och erhöll Senatens tillstånd att fortfarande få driva

densamma. Under tiden närmast därefter uppstodo flera självständiga drogaffärer.

Själva rättigheten att idka droghandel var personlig och fick sålunda icke utan därtill

utverkat tillstånd överlåtas. I mitten av 1880-talet utfärdade Senaten tillstånd

för en förutvarande apotekare att i Hälsingfors stad öppna och driva handel med

apoteksdroger och utensilier, dock så att däri icke Ange inbegripas rättighet att driva

egentlig apoteksrörelse och således ej häller att emot läkares recept utgiva läkemedel.

Med hänsyn till den mycket obestämda gräns, som på detta sätt uppdrogs mellan

apoteken och drogaffärerna, befanns det nödigt att genom särskilda bestämmelser

reglera droghandeln, vilket skedde medelst en nådig förordning den 24 januari 1888

.angående drogerihandel, som omfattar ämnen, vilka användas till medicinskt bruk.

Redan några få år efter författningens utfärdande började missnöje med den samma

.giva sig uttryck från såväl apotekarna som droghandlarna, vilka ömsesidigt beskyllde

varandra för obehörigt intrång i varandras yrken. Särskilt har striden rört sig om

rätten att försälja pantentmedicin.

Ovan beskrivna egendomliga anordning med en droghandel, likasom apoteken

beroende på koncession av högsta förvaltande myndigheten, måste vara ägnad att

framkalla häftiga intressekonflikter mellan de båda koncessionerade yrkena. Kraftiga

strävanden hava gjort sig gällande att reservera läkemedelshandeln för apoteken och

återföra droghandeln med medicinska ämnen till dess ursprungliga natur av grosshandel.

I ett år 1910 avgivet kommittébetänkande, vars vidare öden äro obekanta,

har framlagts ett förslag till förordning angående tillverkning och försäljning

av apoteksvaror, som mycket nära ansluter sig till det svenska förslaget av år 1909.

Huvudstadgandena rörande apoteksvaror återfinnas i Tyskland i en kejserlig förordning

angående handeln med läkemedel den 22 oktober 1901.

Denna förordning upptager eu förteckning A, å vilken upptagas beredningar,

vilka utan avseende på om de'' innehålla läkekraftiga ämnen, ej få utom apoteken

hållas till salu eller säljas såsom läkemedel. Såsom läkemedel betecknas medel till

botande eller lindrande av sjukdomar hos människor eller djur.

Finland.

Tyskland.

s. 88 Kontrollera mot PDF

Österrike

88 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

Från denna föreskrift göras en del undantag för kosmetiska medel m. m. på.

ungefär samma sätt, som i § 2 mom. 1 i det nu framlagda svenska förslaget.

Förteckning B upptager varor, som icke få hållas till salu eller försäljas utom

apoteken. Grosshandeln beröres icke av förordningens bestämmelser.

Såsom allmänt omdöme om de tyska apoteksvarustadgandena anföres i en tysk

handbok*) följande.

Grundtanken i den tyska lagstiftningen är, att inskränka apotekarnas läkemedelsmonopol

till 1) framställande av läkemedel efter läkares recept (receptur) 2) försäljning

av de sammansatta läkemedlen (läkemedelspreparat, läkemedelsblandningar)

och 3) försäljning av alla enkla läkemedel av starkare verkan, men att åt den fria

handeln överlämna försäljningen av alla s. k. indifferenta läkemedel ävensom några

särskilt uppräknade läkemedelsblandningar, vilka äro att betrakta såsom föremål för

handköp. I frågan stå två uppfattningar emot varandra, av vilka den ena med fasthållande

av den preussiska landrättens ståndpunkt, vill så mycket som möjligt förbehålla

apotekarna beredningen och försäljningen av läkemedel, medan den andra vill

fortgå på den av Gewerbeordnung inslagna vägen och till den fria handeln överlämna

ett så stort antal läkemedel som möjligt för att göra dem billigare. I lagstiftningen

har sistnämnda uppfattning blivit förhärskande. Ett större antal gångbara

läkemedel och (på yrkande från jordbrukarkretsar) de mest använda djurläkemedlen

överlämnades åt den fria handeln, och framför allt blev genom antagande av en för

trång definition av läkemedelsbegreppet (medel till hävande eller lindrande av sjukdomar)

det stora antalet av förebyggande, stärkande och dylika medel överlämnade

åt den fria handeln. Följden härav har varit ett ytterligare, tämligen hastigt tillväxande

av droghandlarna, vilkas antal i städerna redan överstiger apotekens två till

tre gånger.

De österrikiska huvudstadgandena rörande apotekarnas försäljningsmonopol återfinnas

i en förordning av så gammalt datum som den 17 september 1883. Tillredande

och försäljning av läkemedel av alla slag och former enligt läkares recept är

förbehållet apoteken. Läkemedelsberedningar, för vilka icke å apoteket föreligger recept

till påseende för läkare, eller beträffande vilka icke av det framlagda receptet med bestämdhet

framgår läkemedlets beskaffenhet i kvalitativt och kvantitativt hänseende, få.

över huvud taget icke försäljas, således ej ens å apotek. Saluhållande och försäljning av

farmaceutiska preparat (medel framställda enligt föreskrifterna i österrikiska farmakopéen

eller enligt främmande länders farmakopéer) är endast tillåtet å apotek. Härifrån

äro undantagna dietetiska och kosmetiska medel, så vitt de icke utmärka sig såsom

läkemedelsblandningar, vidare naturliga mineralvatten och konstgjorda sådana, som

efterbilda ett naturligt vatten, likasom kirurgiska förbandsartiklar. Droger och kemiska

preparat, som uteslutande användas såsom läkemedel, få säljas endast å apotek,

medan varor, som användas icke blott för läkemedelsändamål utan även hava tekniskt

bruk, äro frigivna till den allmänna handeln med iakttagande av särskilda därom

utfärdade föreskrifter. Gros''shandeln mellan producenter, fabrikanter, handlande och

apotekare beröres icke av dessa föreskrifter.

Materialisternas eller droghandlarnas rörelse är särskilt reglerad.

*) Hanchvörterbuch der Staatswissenscliaften, uppsatsen: Arzneiverkehr und Arzneitaxen

av doktor H. Boettger.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Majds Nåd. Proposition. Nr .243. 89

II.

Särskilda stadgande» rörande ar kana och specialiteter.

Bestämmelserna mot bedrägliga läkemedel hava i allmänhet hänfört sig till begreppet

arkanum (patentmedicin, hemligt läkemedel), vilket plägar beskrivas såsom

ett läkemedel, vars sammansättning icke är angiven. I fråga om enkla kemiska

ämnen torde man med sammansättning få förstå den vetenskapliga beteckningen,

eventuellt kemisk formel; vid beredningar lärer man därmed få förstå mängden af

en var utav de särskilda beståndsdelarne i en bestämd mängd av handelsprodukter.

Är sammansättningen angiven, men framställningssättet hemligt, plägar man kalla

medlet »Specialitet», eu läkemedelsform, som genom de stora fabrikerna föres i marknaden

i en alltjämt växande omfattning.

I den norska apoteksvarustadgan angivas såsom apoteksvaror bl. a. arkana. Såsom

sådana betraktas utan hänsyn till deras art alla enkla och sammansatta varor,

då de hållas till salu såsom läkemedel eller angivas vara i besittning av medicinsk

verkan och deras sammansättning hålles hemlig. Såsom hemlighållna anses alla varor,

vilkas kvantitativa sammansättning icke är angiven å signatur, förpackning eller den

bruksanvisning, som kan medfölja varan. Genom en särskild lag om införsel av

apoteksvaror samt om handel med gifter och arkana den 16 maj 1904 har föreskrivits,

att Konungen eller den han bemyndigar kan förbjuda handeln med bestämt angivna

läkemedel, vilkas sammansättning hemlighålles (arkana) eller vilkas pris står i

stort missförhållande till det uppgivna innehållet. När sådant förbud är utfärdat, får

icke i tidningar eller tidskrifter intagas eller på annat sätt utspridas meddelande om

det eller de medel, som förbudet avser. Enligt en uppgift har dylikt förbud utfärdats

bl. a. mot Bromidia (Battle & C:o), Brahma Lifselexir, Lique du dr. Laville,

Pinkpiller, Salubrin, Marienbadertabletter, Marienbader reductionspiller och Sanatogen,

av vilka förbud de för Sanatogen och Marienbadertabletter sedermera lära hava upphäfts.

Överträdelse av lagen straffas med böter intill 5,000 lyonor.

I Danmark finnas ej några nu tillämpade bestämmelser till motarbetande av

handeln med arkana, vilken lärer starkt florera därstädes. Handeln med arkana är

visserligen enligt lagen förbehållen apoteken, men detta till trots säljas massor därav

hos materialisterna (droghandlarna) och de flesta tidningar överflöda av braskande

annonser om de hemliga läkemedlens undergörande förmåga. De rådande förhållandena

synas hava väckt allvarliga farhågor hos vederbörande och en för omorganisation

av statens civila hälsovårdsväsen tillsatt kommission har i sitt år 1912 avgivna betänkande

angående ordnande av apoteksväsendet i Danmark föreslagit synnerligen

kraftiga åtgärder till stävjande av ifrågavarande missbruk. Med stöd av detta betänkande

har regeringen i december 1912 framlagt förslag till lag om apoteksväsendet,

i vilket de föreslagna åtgärderna blivit äu ytterligare skärpta och bestämmelser

föreslagits av följande innehåll.*) Justitieministeriet kan förbjuda införsel och försäljning

av arkana efter framställning av Sundhedsbestyrelsen. Försäljning av arkana i

detalj är förbehållen apotekarne och Sundhedsbestyrelsen bestämmer, vilka arkana apotekare

få utlämna endast efter läkarerecept. Utan Sundhedsbestyrelsens tillåtelse är

det förbjudet att genom reklam utbjuda medicin eller medel, som angivas såsom läkande,

desinficerande eller i övrigt verksamma mot sjukdom (därunder inberäknat

*) Förslaget är antaget är 1913 av den danska riksförsamlingen, men ej ännu (april 1913)

promulgera^

Bihang till Riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 186 haft. (Nr 248.)

Norge.

Danmark.

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Tyskland.

Österrike.

Kungl, May.is Nåd. Proposition Nr 243.

arkana, bandager, elektriska bälten, medel till botande av lomhördhet och dylikt),

ävensom preparat till desinfektion av personer, rum eller saker, för så vitt reklamen

sker genom tillkännagivande i tidningar, genom skyltning, genom utsändande av beskrivningar

eller bilder till allmänheten, till större eller obestämda kretsar av personer

eller till enskilda personer, som äro vederbörande obekanta och icke äro läkare, tandläkare,

djurläkare eller apotekare, eller genom tillkännagivanden, som äro jämförliga

med de förutnämnda. Tillåtelse til! reklamering på dylikt sätt kan icke meddelas i

fråga om detaljförsäljning från utlandet. Varje meddelad tillåtelse kan när som hälst

återkallas.

Kommittén har i motiveringen särskilt betonat, att det icke ansåges tillräckligt,

att Sundhedsbestyrelsen finge rätt att förbjuda reklam. Därigenom skulle påläggas densamma

ett fullständigt oöverkomligt arbete. Den skulle aldrig kunna inskrida på

rätt tid och ställe. När någon önskade tillåtelse till reklamering, bleve det hans sak

att framskaffa nödiga upplysningar om ifrågavarande medel, den form i vilken man

tänkt sig reklamen och så vidare. Sundhedsbestyrelsen skulle därefter i sitt beslut

kunna taga alla lämpliga hänsyn.

Någon rikslagstiftning till begränsande av handeln med patentmedicin föreligger

enligt inhämtade uppgifter icke i Tyskland. Däremot förekomma inom de olika förbundsstaterna

polisförordningar med förbud mot offentligt utbjudande av arkana såsom

medel mot sjukdomar hos människor och djur.

Genom beslut den 23 maj 1903 anhöll Bundesrat hos de förbundna regeringarna

att beträffande handeln med arkana och liknande läkemedel utfärda likformiga bestämmelser

efter förebild av ett framlagt utkast jämte bilagor. Bestämmelserna i

detta utkast berörde 95 uppräknade medel, upptagna å tvänne bilagor, A och B, och lämnade

beträffande dessa medel föreskrifter om beskaffenhet och utstyrsel av kärl och

yttre omslag, i vilka de utlämnades. Vidare stadgades förbud att på dessa kärl eller

omslag berömma medlet, särskilt genom rekommenderande intyg om hotande av sjukdomar,

yttranden eller ^tacksägelser, i vilka medlet tillskreves helande eller skyddande

verkan, eller att eljest lovprisa medlet vare sig vid dess utlämning eller på annat

sätt. Apotekarna ålades att förskaffa sig visshet om i vad mån föreskrifterna angående

utlämning av häftigt verkande läkemedel skulle tillämpas på ifrågavarande medel.

Alla de i bilaga B upptagna medel, likasom de i bilaga A upptagna medel, rörande

vilkas sammansättning apotekare icke kunde förvissa sig till den grad, att han

kunde bedöma, tillåtligheten av deras utlämnande i handköp, finge utlämnas endast

mot recept. År 1907 blevo bilagorna utvidgade till att omfatta 153 medel och

förbudet mot utbjudande på det sätt skärpt, att även hänvisningar till tryckta

skrifter eller andra meddelande falla därunder. Enligt uppgift skulle det emellertid

hava visat sig, att ifrågavarande förbud lätt kunna kringgås genom uppfinnande

av nya liknande medel, vartill komme, att förhudens utfärdande fordrade en

vidlyftig omgång.

I Österike finnes en vidlyftig lagstiftning rörande handeln med farmaceutiska

specialiteter, vilka synas förekomma därstädes i mycket stor omfattning. Särskilt

anmärkningsvärda äro förordningarna den 17 december 1894 och den 16 april 1901.

Alla å apoteken framställda och till försäljning i s. k. handköp på lager hållna

farmaceutiska preparat få bringas i handeln endast under en beteckning, som motsvarar

innehållet eller verkningssättet och som icke giver anledning till misstydningar

eller misstag. Till och med vederbörligen tillåtna (iller officiella läkemedel

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 248.

91

fa icke utlämnas under andra, av ovan angivna orsaker otillåtliga benämningar. Så

t. ex. få de officinella pilulae purgantes (avförande piller) icke säljas såsom »Wiener

blutreinigende Pillen der hl. Elisabeth» och ej heller Spiritus Sinapis (senapssprit)

som »Algophon» och sa vidare. Det är apotekarna medgivet att framställa farmaceutiska

specialiteter under benämningar, som motsvara nyssnämnda bestämmelser,

och med tydlig, a förpakningen anbragt deklaration av den verksamma substansens dosering,

ävensom att bringa den i handeln under noggrant iaktagande av de för läkemedelshandelo

gällande föreskrifter. Närmare bestämmelser meddelas om ett preparats

beskaffenhet, för att det ma kunna betraktas såsom en farmaceutisk specialitet. Förutom

eu del andra j ordningsföreskrifter stadgas därjämte beträffande priset på de å

apoteken i större. mängd beredda och å lager hållna doserade läkemedlen, att detsamma

skall bestämmas med hänsyn till de i stort företagna farmaceutiska manipulationerna

och alltså icke enligt den för läkemedelsberedningen för ett särskilt fall

fastställda recepturtaxan. Priset skall reduceras med hänsyn till engrospriser, arbetstid.

och så vidare enligt de allmänna grundsatserna för beräkning av medicinaltaxans

prisbestämningar. Priset skall bestämmas enligt detaljerade prisberäkningar efter de

i genomsnitt för varje gång framställda kvantiteterna och dess riktighet skall prövas

av förvaltningsmyndigheterna.

Förvaltningsmyndigheterna i första instans tillkommer det att övervaka framställningen

av och handeln med ifrågavarande farmaceutiska preparat samt att, under

förbehåll av besvärsrätt, förbjuda framställning och försäljning af farmaceutiska preparat,

vilka icke motsvara gällande föreskrifter. Ägare eller ledare av ett apotek är

förpliktad att till denna förvaltningsmyndighet anmäla framställningen av varje nytt,

till allmän försäljning bestämt farmaceutiskt preparat, på vilket förestående förordning

är tillämplig, likasom även övertagande till försäljning av utländska farmaceutisk^

preparat och specialiteter. Om nämnda förvaltningsmyndighet icke finner skäl

förbjuda framställningen eller försäljningen inom sitt eget verksamhetsområde, skall

ifrågavarande anmälan jämte vissa bilagor översändas till närmast högre förvaltningsinstans,

och slutligen, om ej heller denna finner skäl meddela förbud inom sitt verkningsområde,

framläggas för inrikesministeriet. Försäljningen av den anmälda artikeln

får påbörjas först tre månader efter anmälningen eller, om angående denna

begärts vidare upplysningar från den anmälande, först tre månader från framläggande

av dennes sista yttrande, för den händelse apotekaren icke dessförinnan skulle hava

erhållit officiell underrättelse, att inrikesministeriet icke funnit sig föranlåtet att utfärda

förbud mot framställningen, respektive försäljningen av det ifrågavarande medlet.

Det är förbjudet att vid försäljning av ett läkemedel åberopa sig på detta officiella

meddelande. Kostnaderna för all förekommande undersökning skall bäras av den

apotekare, som har anmält artikeln.

l)et synes, som om dessa föreskrifter skulle vara väl ägnade att i önskad omfattning

begränsa och reglera försäljningen av arkana och specialiteter, men så synes

icke hava varit fallet.*) Stora missförhållanden lära råda och specialitetsfloden synes

lika ymnigt här som i andra länder. Det har uppgivits, att vid en företagen undersökning

befunnits, hurusom den allra största delen av de inom Österrike °i handeln

befintliga specialiteterna härstammade från utlandet och icke vunnit vederbörande

myndighets tillåtelse, vadan do egentligen ej alls finge hållas till salu i Österrike.

De stränga bestämmelserna och de många hindren, som den nuvarande specialitets
")

döljande framställning grundar sig på en uppsats i >Pharmazeutische Presse», Wien

för den 9 september 1911.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl■ Maj:tn Nåd. Proposition Nr 24.3.

förordningen innehåller, skulle i de flesta fall, särskilt med hänseende till försäljningspriset,

nästan göra det omöjligt att rätta sig efter förordningen, och därför föredroge

de flesta specialitetsfabrikanterna att ej alls anmäla sina preparat, vilka kanske

knappats skulle hava passerat den stränga censuren. Myndigheterna vore maktlösa

gentemot detta tillstånd. Grossisterna rättfärdigade sig därmed, att de sålde även

till utlandet, särskilt Balkanländerna, och med denna transitohandel hade myndigheterna

intet att gorå.. De inländska apotekare, som i sin affär förde sådana, icke

anmälda och alltså ej till försäljning medgivna specialiteter, hänvisade därpå, att

läkarna utan avseende på gällande förordningar föreskreve allt möjligt i spocialitetsform,

och därigenom tvingade apotekarna att hålla dessa artiklar på lager. Dessutom

gjordes befolkningen genom en skicklig, från utlandet bedriven propaganda på verksammaste

sätt uppmärksam på de utländska specialiteterna, varigenom ett ständigt

tryck övades på läkarna att ordinera de så mångfaldigt prisade och undergörande

läkemedlen. På grund av dessa och andra omständigheter vore den nuvarande

specialitetsförordningen alldeles ohållbar, emedan den fordrade det omöjliga. En svar

hämsko för de lojala apotekarna och specialitetsfabrikanterna vore särskilt den nuvarande

specialitetsförordningens föreskrifter ifråga om prisbestämningen, enligt vilka

försäljningspriset skulle framgå ur en kalkulation av priset vid framställning i parti,

alltså motsvara självkostnadspriset samt egna handelsomkostnader. Klart vore emellertid,

att specialiteter, som underställdes myndigheternas prövning, vore ämnade att

säljas icke blott å tillverkarens eget apotek utan också å andra apotek. Dessa andra

apotekare ville emellertid med rätta hava en lämplig förtjänst på försäljningen.

Grossisten gjorde anspråk på särskild procent och fabrikanten ville även förtjäna något

på artikeln, ty just därför hade han fört den i handeln. Lukrativa specialiteter kunde

alltså icke passera myndigheterna utan de allra största knep, och det bleve därför

nästan regel, att de icke anmäldes alls. Då för de anmälda och tillåtna specialiteterna

icke finge å etiketterna nämnas något om det ministeriella medgivandet, på det

att detta icke skulle kunna användas till reklam, vore det såväl för apotekare som

för tjänstläkare och ännu mera för den vanliga praktiserande läkaren utomordentligt

svårt att skilja en tillåten specialitet från en icke anmäld sådan. De ideligen återkommande

förteckningarna på tillåtna och förbjudna specialiteter hade i praktiken

visat sig oanvändbara.

Med hänsyn till dessa och andra missförhållanden lärer i Österrike föreligga

ett förslag till ny lagstiftning i ämnet. Denna skulle beträffande prisberäkningen

innehålla, att eu läkemedelsspecia,litet icke finge kosta mera än ett efter liknande

föreskrifter framställt läkemedel skulle kosta enligt medicinaltaxan. Vidare skulle

för varje undersökt och till försäljning tillåten specialitet uttryckligen å etiketten

angivas, att den är tillåten och detta med utsättande av det nummer, under vilket

den är införd hos ministeriet. En vidare nyhet består däri, att de eu gång undersökta

och tillåtna specialiteterna fortfarande skola efterprövas. Visar sig härvid, att

de i handeln befintliga proven icke motsvara det ursprungliga receptet, varnas fabrikanten

och vid upprepande härav hotar honom återkallelse av försäljningstillståndet.

Därjämte innehåller förslaget den nyheten, att även drogisterna skulle vara berättigade

att framställa och hålla i nederlag specialiteter, medan hittills endast apotekare varit

berättigade härtill. Detaljförsäljningen skulle emellertid fortfarande vara apotekarna

förbehållen.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri. 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1913:162 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Majds proposition med förslag till apoteksvarustadga, dels ock i anledning därav väckta motioner. s. 1 i texten
  2. LU 1913:37 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till apotelcsvarustadga dels ock i anledning därav väckta motioner. s. 1 i texten