Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning, lag om ersättning i vissa fall av allmänna medel till vittnen i mål, som avses i gällande lag angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning, och förordning angående ändrad lydelse av 1 § i förordningen om frihamn den 15 november 1907

1913-04-11 · 44 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 3,4 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 44 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1913:257, Med förslag till lag angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning, lag om ersättning i vissa fall av allmänna medel till vittnen i mål, som avses i gällande lag angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning, och förordning angående ändrad lydelse av 1 § i förordningen om frihamn den 15 november 1907

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

1

Nr 257.

Kung!. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag angående förbud mot införsel till riket av varor med

oriktig ursprungsbeteckning, lag om ersättning i vissa

fall av allmänna medel till vittnen i mål, som avses i

gällande lag angående förbud mot införsel till riket av

varor med oriktig ursprungsbeteckning, och förordning

angående ändrad lydelse av 1 § i förordningen om frihamn

den 15 november 1907; given Stockholms slott den

11 april 1913.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade

förslag till

1) lag angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig

ursprungsbeteckning,

2) lag om ersättning i vissa fall av allmänna medel till vittnen i

mål, som avses i gällande lag angående förbud mot införsel till riket

av varor med oriktig ursprungsbeteckning, och

3) förordning angående ändrad lydelse av 1 § i förordningen om

frihamn den 15 november 1907.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 200 höft. (Nr 257.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all Kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Theodor Adelswärd.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maf:ts Nåd. Proposition Nr 257.

3

Förslag

till

Lag angående förbud mot införsel till riket av varor med

oriktig ursprungsbeteckning.

Härigenom förordnas som följer:

Svenska ursprung sbeteckningar.

1 §•

Ej må vara, därå finnes anbragt beteckning, som giver varan sken

av att hava frambragts eller tillverkats i Sverige, från utrikes ort hit

till riket införas för försäljning.

Den omständigheten, att å vara förekommande beteckning är avfattad

på svenska språket eller att å vara anbragts avbildning med

svenskt motiv, skall, även om i sistnämnda fall avbildningen åtföljes

av förklarande text, ej i och för sig utgöra hinder för varans införande.

Ovan stadgade förbud äger icke tillämpning,

då det ådagalägges, att varan verkligen är frambragt eller tillverkad

i Sverige och förut blivit utförd ur riket;

då den åsätta beteckningen enligt handelsbruk endast tjänar att

utmärka varans art (generisk beteckning); eller

då, jämte den svenska ursprungsbeteckningen, å varan finnes på

tydligt, lätt i ögonen fallande och varaktigt sätt angivet, att varan är

av utländskt ursprung.

2 §•

Ankommer hit till riket vara, som jämlikt 1 § ej må hit införas,

skall varan vid införseln tagas i beslag av tullpersonalen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 257.

Då vara tagits i beslag, skall densamma avlämnas till den närmaste

tullförvaltning, där den lämpligen kan förvaras, varjämte underrättelse

om beslaget ofördröjligen skall genom nämnda tull förvaltnings försorg

i rekommenderat brev avsändas till varans adressat, där sådan finnes

å denna angiven eller eljest är för tullförvaltningen känd och han ej

personligen varit närvarande vid beslagets verkställande.

3 §•

Mål angående överträdelse av denna lag tillhör generaltullstyrelsens

upptagande och avgörande.

I målets behandling skola iimbetsverkets chef och minst två

ledamöter deltaga. Av de senare skall åtminstone en hava fullgjort

vad författningarna föreskriva dem, som uti domareämbeten må nyttjas.

Såsom styrelsens beslut gälle den mening, varom de flesta sig förena;

och skall i händelse av lika röstetal eller flera olika meningar vad i

allmän lag för sådant fall är stadgat angående omröstning till dom i

brottmål lända till efterrättelse.

4 §•

Verkställt beslag skall av den tullförvaltning, till vilken varan

jämlikt 2 § avlämnats, skyndsamt underställas generaltullstyrelsens prövning;

skolande tullförvaltningen därvid överlämna rapport över beslaget

från den, som verkställt detsamma, ävensom avgiva yttrande, huruvida

enligt tullförvaltningens förmenande den beteckning, som föranlett beslaget,

kan utplånas eller varan förses med sådan i 1 § omförmäld beteckning,

varigenom dess utländska ursprung angives, utan att varan

därigenom i sin helhet förstöres eller förlorar allt värde såsom handelsvara,

samt, därest så anses kunna ske, på vilket sätt dylik åtgärd synes

böra vidtagas.

5 §,

Innan målet av generaltullstyrelsen företages till avgörande, skall

tillfälle lämnas den tullfiskal, inom vars tjänstgöringsdistrikt beslaget

skett, ävensom varuägaren, varmed i denna lag förstås emottagaren av

varan eller, om han är ombud för annan här i riket, vilken över densamma

äger förfoga, denne senare, att i målet sig yttra; och förelägge

styrelsen för sådant ändamål envar av dem att inom viss tid från erhållen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257. 5

del av föreläggandet avgiva dylikt yttrande, vid äventyr att målet ändå

avgöres. År ägaren ej känd, eller kan han icke med‘kallelse anträffas,

skall styrelsen låta i allmänna tidningarna införa kungörelse angående

beslaget med föreläggande för ägaren att, vid nyssnämnda äventyr, inom

tre månader från kungörandet inkomma med yttrande i målet. ‘ Där så

prövas nödigt, inhämte styrelsen jämväl yttrande från den, som verkställt

beslaget.

6 §•

Finner generaltullstyrelsen beslaget icke vara lagligen grundat,

varde detsamma av styrelsen upphävt.

7 §■

Prövas beslaget vara lagligen grundat, och kan ej den oriktiga

urspruugsbeteckningen utplånas eller varan förses med sådan i 1 § omförmäld

beteckning, varigenom dess utländska ursprung angives, utan

att varan därigenom i sin helhet förstöres eller förlorar allt värde såsom

handelsvara, skall densamma av generaltullstyrelsen förklaras förbruten.

8 §•

Finnes beslaget lagligen grundat, men föreligger ej hinder, varom

i 7 § sägs, mot den oriktiga ursprungsbeteckningens utplånande eller

varans förseende med i 1 § angiven beteckning om dess utländska ursprung,

förelägga generaltullstyrelsen varuägaren dels att inom viss tid,

efter det styrelsens beslut vunnit laga kraft, i enlighet med de närmare

föreskrifter, styrelsen har att i beslutet meddela, under tillsyn av tullpersonal

oskadliggöra den oriktiga beteckningen, dels ock, såframt ej

visas, det varan mot ägarens förbud blivit obehörigen märkt, att inom

tid och i den ordning, som stadgas i fråga om erläggande av tull,

gälda eu straffavgift, motsvarande tio procent av varans värde, så beräknat

som om fastställande av värdet å gods, för vilket tull skall utgå

efter dylik grund, är föreskrivet, dock ej under tio eller över femhundra

kronor för allt med samma lägenhet till honom ankommet obehörigen

märkt gods.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

9 §•

Ställer sig varuägaren icke till efterrättelse vad enligt 8 § honom

förelagts med avseende å den oriktiga ursprungsbeteckningens oskadliggörande,

vare lag som i 7 § sägs.

10 §.

Varda ej straffavgiften och de kostnader, som för dess beräknande

kunna hava uppkommit för det allmänna, där dessa skola av varuägaren

ersättas, behörigen erlagda, skola gällande bestämmelser angående

uttagande av oguldna tullavgifter vinna motsvarande tillämpning.

11 §•

Påkallar tulltiskalen eller varuägaren vittnesförhör vid domstol,

eller finner generaltullstyrelsen eljest sådant förhör erforderligt, må

styrelsen därom förordna.

12 §.

Generaltullstyrelsens beslut enligt 6, 7, 8 eller 9 § meddelas efter

anslag; skolande ett exemplar av beslutet ofördröjligen i rekommenderat

brev avsändas till varuägaren, såframt hans adress är känd.

13 §.

År tulltiskalen eller varuägaren missnöjd med beslut, som generaltullstyrelsen

jämlikt 6, 7, 8 eller 9 § meddelat, äge han att, vid

talans förlust, däröver hos Konungen anföra besvär före klockan tolv

å tjugonde dagen från beslutets dag; dock att tullfiskalen ej må fullfölja

talan mot beslut enligt 8 §, såvitt angår sättet för den oriktiga

ursprungsbeteckningens oskadliggörande.

Över beslut, som eljest i målet av generaltullstyrelsen meddelats,

må särskild klagan icke föras.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 257.

7

14 §.

4 örklarar före besvärstidens utgång'' såväl tullliskalen som varuägaren

hos generaltullstyrelsen sig åtnöjas med styrelsens jämlikt 6 eller

8 § meddelade beslut, skall detsamma såsom lagakraftvunnet anses.

Har talan fullföljts mot beslut, varom nu nämnts, eller står rätten

att däremot föra talan ännu öppen, utgöre den omständigheten likväl

ej hinder för varuägaren att på därom hos generaltullstyrelsen gjord

framställning utfå varan, i den mån denna icke enligt styrelsens prövning

erfordras såsom bevismedel vid fullföljd av talan mot beslutet.

Dock åligge det varuägaren att dessförinnan dels i enlighet med de föreskrifter,

styrelsen redan meddelat eller, såvitt oriktig ursprungsbeteckning

ej ansetts föreligga, har att på grund av ifrågavarande framställning

meddela, utplåna å varan förefintlig beteckning, som föranlett

beslaget, eller ock förse varan med sådan beteckning för angivande av

dess utländska ursprung, som i 1 § sägs, och dels hos tullförvaltningen

nedsätta eller ställa betryggande säkerhet för ifrågakommande straffavgift

och kostnader, varom i 10 § sägs. Styrelsens beslut i anledning av

framställning, varom ovan förmäles, skall tillställas varuägaren på sätt

i 12 § finnes stadgat.

15 §.

Vara, som enligt 7 § genom lagakraftågande beslut förklarats

förbruten, skall genom tullförvaltningens försorg förstöras.

Vara, som jämlikt 9 § blivit genom lagakraftägande beslut förklarad

förbruten, skall av tullförvaltningen å offentlig auktion försäljas

till den mestbjudandes fria disposition.

I händelse beslagtagen vara finnes underkastad förskämning, minskning

eller annan sådan nedgång i värde, såframt med försäljningen därav

fördröjes, må generaltullstyrelsen, jämväl där målet är beroende på

Konungens prövning, efter därom av tullfiskalen eller varuägaren gjord

framställning eller om eljest så prövas skäligt, förordna om varans försäljning

utan avbidan på målets slutliga avgörande.

Innan vara försäljes, skall i enlighet med föreskrifter, som meddelas

i det beslut, varigenom varan förklaras förbruten eller om dess

försäljning enligt föregående stycke förordnas, den åsätta ursprungsbetecfcningen

utplånas eller ock varan förses med sådan beteckning för

angivande av dess utländska ursprung, som i 1 § sägs. Kan dylik åt
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

gård ej lämpligen vidtagas, skall varan i sin helhet eller till den del,

sådant nödigt är, förstöras.

16 §.

Av influten straffavgift eller behållen försäljningssumma för förbruten

vara tillfälle hälften kronan och hälften tullstatens enskilda pensionsinrättning.

17 §•

Vad i denna lag är stadgat gälle ock i det fall, att den oriktiga

ursprungsbeteckningen är anbragt å emballage, i vilket varan vid

införseln förvaras, såvida emballaget är sådant, att varan är avsedd att

däri hållas till salu.

Utländska ursprungsbeteckning ar.

18 §.

Konungen må efter avtal med främmande stat och under förutsättning,

att denna lämnar motsvarande skydd för svenska ursprungsbeteckningar,

förordna, att de i 2—17 §§ upptagna bestämmelser skola

med nedan i andra stycket omförmälda undantag äga tillämpning beträffande

införsel i försälj ningssyfte av vara, försedd med oriktig ursprungsbeteckning,

genom vilken varan direkt eller indirekt angives

vara frambragt eller tillverkad i den främmande staten eller å någon

inom denna belägen ort, såframt icke den åsätta beteckningen enligt

handelsbruk endast tjänar att utmärka varans art (generisk beteckning)

eller densamma åtföljes av en noggrann och med tydliga bokstäver

anbragt beriktigande uppgift, som, i händelse varan icke frambragts

eller tillverkats inom ifrågavarande stat, skall utmärka det verkliga ursprungslandet

och, därest varan frambragts eller tillverkats å annan ort

inom ifrågavarande stat än den angivna, den verkliga ursprungsorten.

Beslag å vara med utländsk ursprungsbeteckning skall endast äga

rum efter angivelse eller om tullpersonalen finner uppenbart, att oriktig

ursprungsbeteckning föreligger. Innan beslagtagen vara må av ägaren

utbeko in in as eller genom det allmännas försorg säljas, skall varan, om

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

den åsätta beteckningen icke utplånas, förses med sådan uppgift angående

dess verkliga ursprung, varom ovan nämns.

I överenskommelsen må bestämmas, att vad i första stycket sägs

angående generiska beteckningar ej skall gälla i fråga om beteckningar

för vinodlingsprodukter.

19 §.

Genom denna lag upphäves förordningen angående förbud mot

införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning den 9

november 1888.

20 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1914.

I mål, som dessförinnan blivit vid domstol anhängiggjort eller

enligt 3 § i förordningen den 9 november 1888 dit hänskjutet, skall

efter lagens ikraftträdande domstolen meddela yttrande vad angår frågan,

huruvida beslaget är lagligen grundat, samt, där så prövas vara förhållandet,

hänvisa målet till generaltullstyrelsen, som har att efter omständigheterna

antingen jämlikt 7 § förklara varan förbruten eller enligt

8 § föreskriva, vad det åligger varuägaren fullgöra såsom villkor för

utbekommande av varan, så ock i övrigt med målet lagligen förfara.

Bihang till Päksdagens protokoll 1913. 1 sand. 200 höft. (Nr 257.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

Förslag

till

Lag om ersättning i vissa fall av allmänna medel till

vittnen i mål, som avses i gällande lag angående

förbud mot införsel till riket av varor med

oriktig ursprungsbeteckning.

Härigenom förordnas som följer:

Har i mål, som avses i gällande lag angående förbud mot införsel

till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning, någon blivit

av tullfiskalen åberopad eller enligt generaltullstyrelsens eller Konungens

förordnande inkallad såsom vittne, njute lian gottgörelse av allmänna

medel för sin inställelse efter enahanda grunder och i samma ordning,

som stadgas angående ersättning av allmänna medel till vittnen i brottmål;

skolande sådan kostnad alltid stanna å statsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1914.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Majds Nåd. Proposition Nr 257.

11

Förslag

till

Förordning angående ändrad lydelse av 1 § i förordningen om

frihamn den 15 november 1907.

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen om frihamn den 15

november 1907 skall erhålla följande ändrade lydelse:

I stapelstad — — — — stadgas.

Frihamn — — — — skall i fråga om tull- och tillverkningsavgifter

samt sockerskatt ävensom beträffande tillämpningen av gällande

bestämmelser angående förbud mot införsel till raket av varor med oriktig

ursprungsbeteckning anses såsom utrikes ort; och — — — införes.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1914.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

24 januari 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd,

Statsråden: PETERSSON,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström.

Larsson,

Sandström.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena

ävensom chefen för justitiedepartementet anmälde chefen för finansdepartementet,

statsrådet friherre Adelswärd, ett av särskilde kommitterade

avgivet underdånigt betänkande med förslag till lag angående förhud

mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning jämte därav

betingade förslag till lag angående ersättning i vissa fall av allmänna

medel till vittnen i ärende, som. avses i berörda författning, lag angående

ändrad lydelse av 2 § i lagen om Kungl. Maj:ts regeringsrätt den 26 maj

1909 samt kungörelse angående ändrad lydelse av 1 § i förordningen om%

frihamn den 15 november 1907.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 257.

Över förslaget till lag angående förbud mot införsel till riket av

varor med oriktig ursprungsbeteckning ävensom förslaget till kungörelse

angående ändrad lydelse av 1 § i förordningen om frihamn hade kommerskollegium

och generaltullstyrelsen på grund av nådig remiss avgivit

gemensamt underdånigt utlåtande, därvid tillika överlämnats dels

av kommerskollegium inhämtade yttranden från Stockholms handelskammare,

handelskamrarna i Göteborg och Gävle, Södra Ålvsborgs läns

industri- cell handelskammare, Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare,

Örebro läns handels- och industrikammare, Smålands och

Blekinge handelskammare, svenska handelskammaren i London, fullmäktige

i järnkontoret, Sveriges allmänna exportförening, Sveriges

industriförbund, Sveriges allmänna handelsförening, Sveriges hantverksorganisation,

svenska pappersbruksföreningen och Sveriges minuthandlares

riksförbund, dels ock av generaltullstyrelsen infordrade yttranden från

packhusinspektionerna i Stockholm, Göteborg och Malmö samt från de

fyra tull!!skalorna i riket.

Efter att hava redogjort för det väsentliga innehållet i handlingarna

yttrade föredragande departementschefen:

»De av kommitterade avgivna förslagen har jag ansett kunna i

huvudsak läggas till grund för en ny lagstiftning i förevarande ämne.

Vid den granskning, för vilken jag låtit desamma bliva föremål

inom finansdepartementet, har jag emellertid funnit de båda förstnämnda

förslagen böra undergå vissa detaljändringar, delvis föranledda av vad

kommerskollegium och generaltullstyrelsen i sitt utlåtande anfört och

särskilda bland de av ämbetsverken införskaffade yttrandena innehålla.

Sålunda har jag ansett andra stycket av 1 § i förslaget angående

förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning,

vilket stycke innehåller åtskilliga exempel på beteckningar, som kunna

anses såsom ursprungsbeteckningar, lämpligen böra utgå. En exemplifiering

sådan som den föreslagna synes nämligen kunna verka vilseledande,

så att å ena sidan i regel endast i de uttryckligen anförda

fallen lagen komme att tillämpas och å andra sidan oriktig ursprungsbeteckning

alltid ansåges föreligga i dessa fall. En dylik lagtillämpning

skulle emellertid, såsom närmare framgår av kommittébetänkandet, icke

vara riktig. Så t. ex. kan en svensk näringsidkares varumärke understundom

utgöra oriktig ursprungsbeteckning, liksom å andra sidan

exempelvis namn å ort eller näringsidkare inom riket ej alltid är att

så anse.

Tredje stycket i samma paragraf innehåller, att den omständigheten

allenast, att å vara förekommer ord på svenska språket eller avbildning

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

med svenskt motiv, icke, även om i sistnämnda fall avbildningen åtföljes

av förklarande text, utgör hinder för varans införande. Den sålunda

uttalade principen, vilken i åtskilliga bland förenämnda genom kommerskollegii

och generaltullstyrelsen s försorg införskaffade yttranden gjorts

till föremål för skarp kritik, i det man ansett, att dylika beteckningar

i regel eller åtminstone ofta gåve en vara sken av svenskt ursprung,

finner jag, lika med kommerskollegium och generaltullstyrelsen, vara

riktig och böra komma till uttryck i lagen, särskilt som en strängare

uppfattning om vad som är att betrakta såsom ursprungsbeteckning skulle

kunna föranleda repressalier från länder, på vilka vi driva eu alltmera

betydande exporthandel, och där en dylik strängare uppfattning icke

är gällande. För att emellertid ännu tydligare, än som till äventyrs kan

sägas hava skett i kommitterades förslag, betona, att frågan, huruvida

ord på svenska språket eller avbildning med svenskt motiv skall anses

såsom oriktig ursprungsbeteckning eller icke, måste bedömas från fall

till fall och med hänsyn tagen till beteckningens såväl innehåll som

yttre form, har jag åt ifrågavarande stycke låtit giva en från kommittéförslaget

i viss mån avvikande lydelse, nämligen att den omständigheten,

att å vara förekommer ord på svenska språket eller avbildning

med svenskt motiv, skall, även om i sistnämnda fall avbildningen åtföljes

av förklarande text, ej i och för sig utgöra hinder för varans införande.

Någon verkligt saklig ändring av kommittéförslaget innebär

denna omredigering icke. Sålunda torde, för att nämna några exempel

utöver de av kommitterade i motiven anförda, det förhållandet, att å en

vara förekomma uppgifter på svenska språket angående kvalitet, mått

eller vikt eller svenska ord, som angiva varans ändamål, såsom orden

peppar, ingefära o. d. å burkar eller andra kärl för förvaring av sådana

kryddor, eller att varan är försedd med eu sentens å svenska språket

såsom utsmyckning, icke i och för sig böra föranleda beslag. Att däremot

sådana ord som ''minne från (en viss svensk ort)’ äro att betrakta

såsom svensk ursprungsbeteckning, då denna ort är speciellt känd för

tillverkning av ifrågakomna slags varor, finner jag uppenbart. Likaså

är t. ex. en vy av staden Eskilstuna, anbragt å en i utlandet tillverkad

papperskniv av stål och åtföljd av det bilden förklarande ordet ''Eskilstuna ,

att anse såsom oriktig ursprungsbeteckning. Att ett uppräknande av

de fall, då ord på svenska språket och avbildningar med svenska motiv

icke utgöra oriktiga ursprungsbeteckningar, enligt min uppfattning näppeligen

är möjligt, framgår av det nu anförda. Åvenså lärer vad jag

åberopat till stöd för uteslutandet ur kommittéförslaget av andra stycket

i 1 § giva vid handen, att jag anser en exemplifiering i lagtexten av

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kuntjl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 257. 15

fall, då nu förevarande stycke kan komma till användning, mindre

lämplig.

Vad kommitterade i sista stycket av 1 § föreslagit angående sättet

för neutralisering av en oriktig ursprungsbeteckning finner jag betryggande

och i övrigt ändamålsenligt. Exempel å neutraliserande beteckningar,

vilka särskilt lämpa sig att användas, äro ''importerad’, ''import’,

''utländsk tillverkning’, ’ej svenskt fabrikat’. Den i motiven omnämnda

förkortningen ’imp.’ anser jag endast i det sällsynta undantagsfall böra

godkännas, att fråga är om särdeles små föremål, som icke lämpligen

kunna förses med annan neutraliserande beteckning.

Såsom av det underdåniga betänkandet framgår, hava kommitterade

ansett handläggningen och avgörandet av ifrågavarande mål böra, för

vinnande av större skyndsamhet i proceduren och jämväl mera enhetlighet

vid målens bedömande, helt överflyttas från domstolarna till generaltullstyrelsen

såsom första samt regeringsrätten såsom andra och sista

instans.

Vad kommitterade sålunda föreslagit har i de av kommerskollegium

införskaffade yttrandena mötts med nästan allmänt gillande. Åven kommerskollegium

och generaltullstyrelsen hava, om också med någon tvekan,

anslutit sig till kommitterades förslag i denna del.

Ehuru det visserligen, såsom ock av kommitterade framhållits, icke

kan förnekas, att vissa invändningar av mera juridisk art kunna framställas

mot den föreslagna anordningen, finner jag de praktiska skäl, som

anförts till stöd för densamma, vara avgörande. För denna min uppfattning

torde särskilt den omständigheten kunna åberopas, att den, efter

vad det vill synas, viktigaste invändningen mot den ifrågasatta överflyttningen,

nämligen att eu vara skulle kunna förklaras förbruten genom

beslut av administrativ myndighet, i väsentlig mån förlorar sin betydelse,

vid det förhållandet att enligt kommittéförslaget, vilket jag härutinnan

till fullo gillar, sådan påföljd endast i undantagsfall skall förekomma.

Jämlikt förslaget är nämligen varuägaren berättigad att, om den oriktiga

ursprungsbeteckningen kan utplånas eller neutraliseras, utan att varan

därigenom i sin helhet förstöres eller förlorar allt värde såsom handelsvara,

utfå densamma, sedan dylik åtgärd av honom vidtagits samt han

därjämte erlagt en efter varans värde beräknad avgift ävensom gäldat

eller ställt säkerhet för vissa kostnader, som i saken kunna hava uppkommit

för det allmänna.

Om jag alltså i princip gillar kommitterades förslag beträffande

den ändrade proceduren, har jag emellertid ansett förslaget härutinnan

böra ändras i vissa delar för vinnande av än större skyndsamhet vid

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

ärendenas behandling’ och möjliggörande för varuägaren att snarast utbekomma

sin vara i de fall, då densamma ej skall förklaras förbruten.

Vid utarbetandet av sitt förslag synas kommitterade hava velat,

såvitt möjligt, bibehålla förevarande måls karaktär av verkliga rättstvister

i motsats till ärenden av administrativ natur. I sådant avseende

har kommittén bland annat bibehållit partsförfarandet och därvid såsom

motparter till varuägaren ställt den tullfunktionär, som verkställt beslaget,

ävensom vederbörande tullfiskal med rätt för dem båda att i likhet med

varuägaren överklaga generaltullstyrelsens beslut.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava i sitt utlåtande

på anförda skäl hemställt, att åt tullfiskalen icke måtte inrymmas ställning

såsom sakägare i ärendet, utan att således endast åt beslagaren

uppdrages att gentemot varuägaren uppträda såsom det allmännas

representant i saken.

På samma gång jag finner denna hemställan böra vinna beaktande,

anser jag, med hänsyn särskilt till vad jag nyss anfört rörande den av

kommitterade föreslagna lindring i påföljden för överträdelse av författningen,

att åt ifrågavarande ärenden genom kommittéförslaget givits så

framträdande karaktär av administrativa ärenden, att betänklighet icke

bör möta att fråntaga även beslagaren hans egenskap av sakägare och

således låta det allmännas intresse i saken bevakas allenast av den

prövande myndigheten.

I anslutning till vad jag nu anfört har 3 § i förslaget till lag

angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning

ändrats sålunda, att tillfälle att yttra sig i ärendet ej skall

lämnas tullfiskalen, och att beslagaren endast för det fall behöver höras,

att generaltullstyrelsen så prövar nödigt, varjämte i sammanhang härmed

stadgats, att yttrande från vederbörande tullförvaltning jämväl skall i

händelse av behov infordras. Vidare har i 12 § besvärsrätt tillerkänts

allenast varuägaren och i anledning härav även det av kommitterade i

13 § upptagna stadgandet undergått nödig omredigering, varjämte efter

berörda ändring i 12 § och med tagen hänsyn till nyssnämnda bestämmelse

i 13 § den av kommitterade föreslagna besvärstiden funnits

lämpligen kunna förlängas till trettio dagar från beslutets dag. I 3 och

9 §§ har stadgats, att tullförvaltningen skall hos generaltullstyrelsen

gorå anmälan om verkställt beslag likasom ock om underlåtenhet av

varuägaren att fullgöra enligt 8 § givet föreläggande. I en närmast

efter 15 § upptagen ny paragraf har lämnats föreskrift, att varje av

generaltullstyrelsen eller Konungen i ärendet meddelat beslut, som påkallar

åtgärd från tullförvaltningens sida, skall tillställas samma myndig
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

het; och har insättandet av denna nya paragraf föranlett omnumrering

av de följande paragraferna i förslaget. Slutligen hava vissa smärre

jämkningar vidtagits i 7, 10 och 14 §§ av ifrågavarande förslag ävensom

i förslaget till lag angående ersättning i vissa fall av allmänna

medel till vittnen i ärende, som avses i huvudförfattningen.

Uti 15 § av huvudförslaget har jag ansett mig höra förorda en

ändring, som visserligen icke ovillkorligen betingas av vad jag nyss

anfört och hemställt, men som dock står i visst sammanhang därmed.

I omförmälda paragraf hava kommitterade föreslagit, att den avgift,

varuägaren i allmänhet har att erlägga för tillgodonjutande av rätten

att utbekomma sin vara, likasom ock behållna försäljningssumman för

vara, som förklarats förbruten, skall efter närmare angiven grund fördelas

mellan beslagaren och kronan. Ehuru, såsom antytt, något bestämt

hinder ej torde möta att medgiva beslagaren en sådan andel

men ändock åt ärendet giva den administrativa karaktär, som skett,

synes emellertid ett stadgande om beslagarandel mindre förenligt med

en lagstiftning av nämnda slag. På grund härav har jag åt 15 § låtit

giva det innehåll, att avgiften, respektive behållna försäljningssumman

för förbruten vara, i sin helhet skall tillfalla kronan, varförutom de av

kommitterade i samma paragraf upptagna bestämmelser angående sättet

för gäldande av vissa i saken uppkomna kostnader ansetts därvid kunna

helt utgå och i följd härav den i 5 § förekommande hänvisningen till

15 § fått bortfalla. Att genom förstnämnda ändring i 15 § en avvikelse

göres från vad eljest gäller för liknande fall, anser jag av mindre

betydelse, då enligt kommittéförslaget beslagarandelen endast mera sällan

skulle komma att utgå av varans försäljningssumma utan merendels av

omförmälda avgift och därför i allmänhet ej uppgå till sådant belopp,

att utsikten till beslagarandel i någon högre grad kunde väntas komma

att sporra tullpersonalen till noggrant aktgivande på överträdelser av

författningen, samt för övrigt särskilt skärpt uppmärksamhet i regel ej

erfordras för upptäckande av sådana överträdelser.

Har generaltullstyrelsen jämlikt 4 § upphävt beslaget, är med det

nya innehåll, som givits åt 12 §, varuägaren berättigad att omedelbart

utfå sin vara. Emellertid kan det även för det fall, att generaltullstyrelsen

funnit beslaget lagligen grundat och enligt 8 § förelagt varuägaren

att utplåna eller neutralisera den å varan förefintliga beteckningen,

ej sällan vara av betydelse för honom att genast utbekomma

varan, oaktat han har för avsikt att överklaga eller redan överklagat

generaltullstyrelsens beslut. Sålunda kan inträffa, att varuägaren anser

oriktig ursprungsbeteckning icke föreligga och därför önskar i högre

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 saml. 200 höft. (Nr 257.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

instans fullfölja saken i kela dess vidd men dock är villig att foga sig

i den av generaltullstyrelsen lämnade föreskriften rörande utplåning

eller neutralisering av den omtvistade beteckningen för att därefter utan

vidare dröjsmål få disponera över varan, något som för honom särskilt

i det fall kan vara av synnerlig vikt, att varan utgöres av en säsongartikel,

som högst väsentligt skulle förlora i värde, om han för varans

utfående skulle nödgas avvakta ärendets slutliga prövning hos regeringsrätten.

Vidare kan t. ex. förekomma, att varuägaren visserligen medgiver,

det oriktig ursprungsbeteckning är för handen, men antingen vill med

åberopande av bestämmelsen i andra stycket av 7 § fullfölja talan mot

generaltullstyrelsens beslut, såvitt han därigenom förpliktats att erlägga

sådan avgift, som i nämnda paragraf sägs, eller ock endast önskar söka

nedsättning i det av generaltullstyrelsen fastställda avgiftsbeloppet. I

dylika fall synes hinder icke möta att medgiva varuägaren rätt att

när som helst på begäran utfå varan, såframt han dessförinnan ej

mindre utplånar eller neutraliserar den åsätta beteckningen i enlighet

med de föreskrifter, generaltullstyrelsen meddelat, än även ställer betryggande

säkerhet för den avgift och de kostnader, han av generaltullstyrelsen

kan hava förpliktats gälda. Att emellertid ett eller flera

exemplar av varan kunna behöva innehållas för att tjäna såsom bevismedel

vid ärendets prövning hos regeringsrätten, ligger i sakens

natur. Bestämmanderätten härutinnan likasom prövningen av erbjuden

säkerhet torde lämpligast kunna anförtros åt vederbörande tullförvaltning,

som ock skall hava att tillse, det utplåningen eller neutraliseringen

behörigen verkställes. I ett till 13 § fogat andra stycke har jag därför

låtit upptaga bestämmelser av nu angivna innehåll. Då anmälan enligt

detta stycke ansetts kunna göras hos tull förvaltningen, har i paragrafens

första stycke den ändring vidtagits, att förklaring, varom där sägs,

likaledes skall ske hos tullförvaltningen. Därjämte har i detta sammanhang

17 (numera 18) § undergått en mindre omredigering.

I sistnämnda paragraf har vidare den ändring synts mig böra

vidtagas, att, i närmare överensstämmelse med ordalagen i Madridkonventionen,

den neutraliserande beteckningen förklarats skola angiva den

stat eller den ort, där varan frambragts eller tillverkats. Denna bestämmelse

torde, såsom ock kommittén, att döma av dess redogörelse

för innebörden i artikel 3 av konventionen, ansett, böra så förstås, att,

om den oriktiga ursprungsbeteckningen hänvisar å ett annat land än

det, varifrån varan leder sitt ursprung, den neutraliserande beteckningen

skall innehålla uppgift om det verkliga ursprungslandet (exempel: ''spanskt

portvin’), men att, om den oriktiga ursprungsbeteckningen hänvisar å

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

viss ort inom det land, där varan, fastän på annan ort, frambragts eller

tillverkats, den neutraliserande beteckningen skall angiva den verkliga

ursprungsorten (exempel: ''portvin från Lagos’). Att i det förra fallet

orten och i det senare landet jämväl kan utsättas, ehuru detta icke ovillkorligen

erfordras, lärer vara tydligt.

Beträffande den föreslagna bestämmelsen i 7 §, att däri omförmälda

avgift skall utgå med vissa procent av den oförtullade varans

värde vid införseln, hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen

uttalat, att med hänsyn till svårigheten att bestämma sagda värde det

syntes ämbetsverken lämpligt, att detsamma angåves utgöra den fakturerade

köpeskillingen för varan. Att köpeskillingen i allmänhet kan tjäna

till ledning för beräknandet av varans värde, synes mig uppenbart.

Däremot anser jag det icke lämpligt föreskriva, att vederbörande myndighet

vid värdesättningen av varan ovillkorligen skall vara bunden vid

det pris, en företedd faktura angiver, särskilt som den möjligheten icke

är utesluten, att ett sådant stadgande — vilket tydligen skulle förutsätta

en uttrycklig bestämmelse om skyldighet för varuägaren att förete

faktura angående varan — understundom skulle komma att av varuägaren

missbrukas genom uppvisande av oriktig faktura. Den nämnda av

ämbetsverken ifrågasatta ändringen i lagtexten har jag därför funnit

mig ej kunna tillstyrka.))

Föredragande departementschefen hemställde härefter, att lagrådets

utlåtande måtte för det ändamål, § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas

över bifogade, i enlighet med ovan angivna grunder avfattade

förslag dels till lag angående förhud mot införsel till riket av varor med

oriktig ursprungsbeteckning och dels till lag angående ersättning i vissa

fall av allmänna medel till vittnen i ärende, som avses i gällande lag

angående förhud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning,

ävensom över kommitterades likaledes såsom bilaga till protokollet

fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § i lagen

om Kungl. Maj:ts regeringsrätt den 26 maj 1909.

Till denna hemställan, som biträddes av statsrådets

övriga ledamöter, behagade Hans Maj:t

Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Arvid NordlindJi.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

Förslag

till

Lag angående förbud mot införsel till riket av varor med

oriktig ursprungsbeteckning.

Härigenom förordnas som följer:

Svenska ursprungsbeteckning ar.

1 §•

Ej må vara, därå finnes anbragt beteckning, som giver varan sken

av att bava frambragts eller tillverkats i Sverige, från utrikes ort hit

till riket införas för försäljning.

Den omständigheten, att å vara förekommer ord på svenska språket

eller avbildning med svenskt motiv, skall, även om i sistnämnda fall

avbildningen åtföljes av förklarande text, ej i och för sig utgöra hinder

för varans införande.

Ovan stadgade förbud äger icke tillämpning,

då det ådagalägges, att varan verkligen är frambragt eller tillverkad

i Sverige och förut blivit utförd ur riket;

då den åsätta beteckningen enligt handelsbruk endast tjänar att

utmärka varans art (generisk beteckning); eller

då, jämte den svenska ursprungsbeteckningen, å varan finnes på

tydligt, lätt i ögonen fallande och varaktigt sätt angivet, att varan är

av utländskt ursprung.

2 §.

Ankommer hit till riket vara, som jämlikt 1 § ej må hit införas,

skall varan vid införseln tagas i beslag av tullpersonalen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

Då vara tagits i beslag, skall densamma avlämnas till närmaste

tullförvaltning, där den lämpligen kan förvaras, varjämte underrättelse

om beslaget ofördröjligen skall genom nämnda tullförvaltnings försorg

i rekommenderat brev avsändas till varans adressat, där sådan finnes

å denna angiven eller eljest är för tullförvaltningen känd och han ej

personligen varit närvarande vid beslagets verkställande.

3 §•

Ärende angående överträdelse av denna lag tillhör generaltullstyrelsens

handläggning och avgörande.

Verkställt beslag skall av den tullförvaltning, till vilken varan

jämlikt 2 § avlämnats, skyndsamt underställas styrelsens prövning.

Innan ärendet av styrelsen företages till avgörande, skall tillfälle

lämnas ägaren av varan att däri yttra sig; och förelägge styrelsen för

sådant ändamål honom att inom viss tid från erhållen del av föreläggandet

avgiva dylikt yttrande, vid äventyr att ärendet ändock avgöres.

År ägaren ej känd, eller kan han icke anträffas med kallelse, skall styrelsen

låta i allmänna tidningarna införa kungörelse angående beslaget

med föreläggande för ägaren att, vid nyssnämnda äventyr, inom tre

månader från kungörandet inkomma med yttrande i ärendet. Där så

prövas nödigt, inhämte styrelsen jämväl yttrande från den, som verkställt

beslaget, så ock från den tullförvaltning, varom ovan nämnts.

Med ägaren av vara förstås i denna lag emottagaren eller, om

han är ombud för annan här i riket, vilken äger förfoga över varan,

denne senare.

i §■

Finner generaltullstyrelsen beslaget vara utan laga skäl verkställt,

förordne styrelsen om detsammas upphävande.

5 §•

Prövas beslaget vara lagligen grundat, och kan ej den oriktiga

ursprungsbeteckningen utplånas eller varan förses med sådan i 1 § omförmäld

beteckning, varigenom dess utländska ursprung angives, utan

att varan därigenom i sin helhet förstöres eller förlorar allt värde såsom

handelsvara, skall densamma av generaltullstyrelsen förklaras förbruten,

och meddele styrelsen därvid tillika föreskrift, huru jämlikt 14 §

med varan skall förfaras.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

6 §•

Finnes beslaget lagligen grundat, men är fall, som omförmäles i

5 §, icke för banden, må ägaren utbekomma varan, sedan den oriktiga

ursprungsbeteckningen blivit genom ägarens försorg och på hans bekostnad

samt under tillsyn av tullpersonal utplånad eller på i nämnda

§ angivet sätt oskadliggjord i enlighet med de närmare föreskrifter,

generaltullstyrelsen i sådant hänseende meddelar.

i §•

Vill ägaren av varan begagna sig av den honom i 6 § medgivna

rätt, åligge honom, utöver vad i samma § sägs, att erlägga en avgift,

motsvarande tio procent å den oförtullade varans värde vid införseln,

dock ej under tio kronor eller över femhundra kronor för allt med

samma lägenhet till honom ankommet obehörigen märkt gods, ävensom

gälda de särskilda kostnader, vilka i saken kunna för det allmänna hava

uppkommit för transport, vård och underhåll av varan samt för tillsyn,

varom i 6 § förmäles.

Förmår ägaren visa, att varan mot hans förbud blivit obehörigen

märkt, vare han från avgiftens erläggande fri.

Åro de kostnader, varom ovan sägs, ännu icke till siffran bestämda,

eller uppstår tvist i fråga om kostnadsbeloppet, utgöre den

omständigheten ej hinder för ägaren att utfå varan, såframt han ställer

av tullförvaltningen godkänd säkerhet för nämnda kostnader.

8 §•

Beslut, varigenom verkställt beslag i det uti 6 och 7 §§ avsedda

fall varder av generaltullstyrelsen fastställt, skall jämväl innehålla föreläggande

för ägaren av varan att inom viss tid, efter det styrelsens

beslut vunnit laga kraft, i enlighet med däri lämnade föreskrifter fullgöra

vad honom jämlikt nämnda §§ åligger för utbekommande av varan.

9 §•

Ställer sig ägaren av varan icke till efterrättelse vad enligt 8 §

blivit honom förelagt, anmäle tullförvaltningen förhållandet hos generaltullstyrelsen;

och vare i ty fall lag som i 5 § sägs.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

23

10 §•

Påkallar ägaren av varan vittnesförhör vid domstol, eller finner

generaltullstyrelsen eljest sådant förhör erforderligt, må styrelsen därom

förordna.

11 §•

Generaltullstyrelsens enligt 4, 5, 8 eller 9 § givna beslut skall i

rekommenderat brev avsändas till ägaren av varan, såframt hans adress

är känd.

12 §.

Mot generaltullstyrelsens beslut i ärendet må endast ägaren av

varan fullfölja talan.

Åtnöjes icke varuägaren med beslut, som styrelsen jämlikt 5, 8

eller 9 § meddelat, äge han att, vid talans förlust, däröver hos Konungen

anföra besvär före klockan tolv å trettionde dagen från beslutets

dag. Över beslut, som styrelsen under ärendets handläggning meddelat,

må särskild klagan icke av varuägaren föras.

13 §.

Förklarar ägaren av varan hos tullförvaltningen sig åtnöjas med

general tullstyrelsens jämlikt 8 § meddelade beslut, skall, ändock att

tiden för besvärs anförande icke är till ända, vid beslutet förbliva.

År ägaren av varan missnöjd med beslutet, vare han likväl under

nedan angivna villkor berättigad att på därom hos tullförvaltningen framställd

begäran utfå varan, i den mån densamma icke erfordras såsom bevismedel

vid prövning av besvär över generaltullstyrelsens beslut. Vill han

begagna sig av denna sin rätt, åligge honom att före varans utbekommande

dels i enlighet med de föreskrifter, styrelsen lämnat, utplåna den å varan

förefintliga beteckningen eller förse varan med sådan beteckning för

angivande av dess utländska ursprung, som i 1 § sägs, och dels ställa

av tull förvaltningen godkänd säkerhet för den avgift och de kostnader,

styrelsen kan hava förpliktat honom att i saken gälda.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

14 §.

Vara, som enligt 5 § genom laga kraft ägande beslut förklarats

förbruten, skall genom tullförvaltningens försorg förstöras.

Vara, som jämlikt 9 § blivit genom laga kraft ägande beslut förklarad

förbruten, skall av tallförvaltningen å offentlig auktion försäljas

till den mestbjudandes fria disposition.

I händelse beslagtagen vara finnes underkastad förskämning, minskning

eller annan sådan nedgång i värde, såframt med försäljningen därav

fördröjes, må generaltullstyrelsen eller Konungen, där ärendet är beroende

på Konungens prövning, efter därom av varuägaren gjord framställning

eller om eljest så prövas skäligt, förordna om varans försäljning

utan avbidan på ärendets slutliga avgörande; skolande i sådant

fall köpeskillingen, intill dess slutligt beslut fallit och vunnit laga kraft,

nedsättas i tullkassan.

Innan vara försäljes, skall i enlighet med föreskrifter, som meddelas

tullförvaltningen, den åsätta ursprungsbeteckningen utplånas eller

ock varan förses med sådan beteckning för angivande av dess utländska

ursprung, som i 1 § sägs. Kan dylik åtgärd ej lämpligen vidtagas,

skall varan i sin helhet eller till den del, sådant nödigt är, förstöras.

15 §.

Den avgift, varuägaren erlagt för utbekommande av varan, eller,

i händelse denna förklarats förbruten, vad den vid försäljning må hava

inbringat tillfälle kronan.

16 §.

Varje av generaltullstyrelsen eller Konungen i ärendet meddelat

beslut, som påkallar åtgärd från tullförvaltningens sida, skall tillställas

samma myndighet.

17 §.

Vad i denna lag är stadgat gälle ock i det fall, att den oriktiga

ursprungsbeteckningen är anbragt å emballage, i vilket varan vid

införseln förvaras, såvida emballaget är sådant, att varan är avsedd att

däri hållas till salu.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 257.

25

Utländska ursprung sbeteckningar.

18 §.

Efter avtal med främmande stat må Konungen under förutsättning

av ömsesidighet förordna, att här ovan givna bestämmelser skola äga

motsvarande tillämpning i fråga om vara, försedd med oriktig ursprungsbeteckning,

genom vilken varan direkt eller indirekt angives vara frambragt

eller tillverkad i den främmande staten eller å någon inom denna

belägen ort, såframt icke nämnda beteckning åtföljes av en noggrann

och i tydliga bokstäver framträdande uppgift om den stat eller den ort, där

varan frambragts eller tillverkats; dock med iakttagande därav, att beslag

å sådan vara endast må äga rum efter angivelse, eller om tullpersonalen eljest

finner uppenbart, att oriktig ursprungsbeteckning föreligger, att varan,

innan densamma må av ägaren utbekommas eller för det allmännas

räkning försäljas, skall, om den oriktiga ursprungsbeteckningen icke

utplånas, förses med sådan uppgift, som nyss nämnts, ävensom att vad

i 1 § stadgas angående generiska beteckningar ej skall gälla i fråga

om beteckningar å vinodlingsprodukter.

19 §.

Genom denna lag upphäves förordningen angående förbud mot

införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning den 9

november 1888.

20 §.

Denna lag träder i kraft den — — —; dock att förut gällande

bestämmelser fortfarande skola äga tillämpning i fråga om mål, som

dessförinnan blivit vid domstol anhängiggjort eller enligt 3 § i förordningen

den 9 november 1888 dit hänskjutet.

Bihang till Biksdagens protokoll 1913. 1 samt. 200 käft. (Nr 257.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

Förslag

till

Lag angående ersättning i vissa fall av allmänna medel till

vittnen i ärende, som avses i gällande lag angående

Förbud mot införsel till riket av varor med

oriktig ursprungsbeteckning.

Härigenom förordnas som följer:

Har i ärende, som avses i gällande lag angående förbud mot

införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning, någon blivit

enligt generaltullstyrelsens eller regeringsrättens förordnande inkallad

såsom vittne och på grund bärav inställt sig vid domstol, njute han,

såframt icke vittnesförhöret föranletts av därom framställd begäran av

varuägaren, gottgörelse av allmänna medel för inställelsen efter enahanda

grunder och i den ordning, som stadgas angående ersättning av

allmänna medel till vittnen i brottmål; skolande sådan kostnad alltid

stanna å statsverket.

Denna lag träder i kraft den

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

27

Förslag

till

Lag angående ändrad lydelse av 2 § i lagen om Kungl. Maj:ts

regeringsrätt den 26 maj 1909.

Härigenom förordnas, att 2 § i lagen om Kungl. Mairts regeringsrätt

den 26 maj 1909 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Besvär, som jämlikt författningarna må hos Konungen fullföljas

i statsdepartementen, skola, med de undantag varom i 3 § sägs, tillhöra

regeringsrättens upptagande och avgörande i följande mål:

5:o) mål om tullbehandling;

mål om införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning1

mal om taxering till skatt eller annan avgift;

Denna lag träder i kraft den---; dock att mål om införsel

till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning, vilket dessförinnan

blivit vid domstol anhängiggjort eller jämlikt 3 § i förordningen den 9

november 1888 dit bänskjutet, skall behandlas enligt förut gällande

bestämmelser. ö

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 257.

Protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd torsdagen den 20 mars

1913.

Närvarande:

Justitieråden: Thomasson,

Gustaf Carlson,

Syedelius,

Regeringsrådet Thulin.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över finansärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 24 januari

1913, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle, för

det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas över upprättade

förslag till

lag angående förhud mot införsel till riket av varor med oriktig

ursprungsbeteckning;

lag angående ersättning i vissa fall av allmänna medel till vittnen i

ärende, som avses i gällande lag angående förbud mot införsel till riket av

varor med oriktig ursprungsbeteckning; och

lag angående ändrad lydelse av 2 § i lagen om Kungl. Majis regeringsrätt

den 26 maj 1909.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av hovrättsrådet Hakon Hjertén.

Lagrådet fann de remitterade förslagen föranleda till följande

yttrande:

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

29

I. Förslaget till lag angående förbud mot införsel till riket av varor med

oriktig ursprungsbeteckning.

1 §•

I kommitténs förslag hade till det i första stycket av förevarande

§ upptagna huvudstadgandet fogats två särskilda bestämmelser,

avsedda att tjäna till ledning vid avgörandet om oriktig ursprungsbeteckning

skulle anses föreligga. I andra stycket uttalades nämligen,

att såsom dylik beteckning exempelvis kunde anses namn å ort, fastighet,

industriell anläggning eller näringsidkare inom Sverige eller sådan

näringsidkares firma, medan åter i tredje stycket förklarades, att den

omständigheten allenast, att å vara förekomme ord på svenska språket

eller avbildning med svenskt motiv, ej utgjorde hinder för varans införande.

Såsom avfattningen angiver och i kommitténs motiv framhållits,

voro dessa bestämmelser att betrakta såsom presumtionsregler i

skilda riktningar; de i andra stycket uppräknade beteckningarna skulle

icke städse, om också i allmänhet, anses utmärka svenskt ursprung, och

svenska ord vore visserligen understundom att anse som oriktig ursprungsbeteckning.

Då nu i det remitterade förslaget andra stycket

icke upptagits, synes den möjligheten icke vara utesluten, att åt det

bibehållna tredje stycket kunde givas den tolkning, att under ord på

svenska språket folie jämväl namn på orter, fastigheter, industriella anläggningar

eller näringsidkare inom Sverige eller sådan näringsidkares

firma. Under sådan förutsättning skulle angående dessa beteckningar

vara given eu presumtionsregel av alldeles motsatt innebörd mot den i

kommittéförslaget upptagna. Att detta icke varit avsett framgår av

departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet. Åt det bibehållna

stycket torde därför till undvikande av missförstånd böra givas en ändrad

avfattning.

Även i ett annat hänseende synes en omredigering av samma

stycke, vara önskvärd. Enligt motiven avses att därunder även skulle

inbegripas exempelvis ett sådant fall, då en bruksanvisning på svenska

språket anbragts å varan. Med hänsyn till den använda singular^''

formen — »förekommer ord» — och den negativa ord ställningen lärer

stadgandet, språkligt sett, knappast medgiva en dylik tolkning. I varje

fall . synes stadgandet giva anledning till en tvekan, vilken genom en

tydligare avfattning torde böra undanröjas.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

3 §•

Enligt förslaget hava mål angående oriktig ursprungsbeteckning

för vinnande av större skyndsamhet och mera enhetlighet vid målens

bedömande överflyttats från de allmänna domstolarna till generaltullstyrelsen

såsom första samt regeringsrätten såsom andra och sista

instans.

Den föreslagna lagen utgör egentligen ett led i en lagstiftning

om illojal konkurrens, och de mål, som i lagen avses, äro till sin innebörd

att likställa med verkliga brottmål. Givet är, att denna målens

karaktär icke kan förändras genom deras överflyttning till administrativ

myndighet. Vid en sådan överflyttning — varemot lagrådet på de av

kommittén och departementschefen angivna skäl ej ansett sig böra göra

någon erinran — är det därför av vikt, att den administrativa myndigheten

får en sådan organisation, som kräves med hänsyn till målens

rättsliga natur. Detta synes även påkallat från en annan synpunkt. Det

är att förvänta, att i en blivande lagstiftning om illojal konkurrens

kommer att stadgas straff för den, som inom landet till salu håller vara

med oriktig ursprungsbeteckning, och lärer anledning ej finnas att förlägga

mål härom till administrativ myndighet. Under förutsättning att

straffbarheten icke inskränkes till de fall, då ursprungsbeteckningen

åsatts först inom landet, torde, därest en vara vid införseln tagits i

beslag men av den administrativa myndigheten frigivits, denna myndighets

beslut bliva prejudicierande för domstolarna.

I generaltullstyrelsen är enligt gällande instruktion generaltulldirektören

ensam beslutande efter föredragning av den ledamot, till

vars avdelning målet hör. I fråga om föredraganden för administrativa

ärenden är det föreskrivet, att han skall hava avlagt de kunskapsprov,

författningarna föreskriva för dem, som må i domarevärv nyttjas, och

skall denne, då ärende förekommer av rättslig natur, närvara vid detsammas

föredragning, även om ärendet ej tillhör hans handläggning.

Med hänsyn till vad ovan anförts synes det vara nödvändigt att

i lagen fastslå, att vid behandlingen av ifrågavarande mål skola närvara

utom chefen minst två ledamöter, av vilka åtminstone en skall hava

avlagt de kunskapsprov, författningarna föreskriva för dem, som må i

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257. 31

domarevärv nyttjas, samt att i händelse av skiljaktiga meningar skall

gälla vad allmänna lagen stadgar angående omröstning till dom i brottmål.

Med hänsyn till ifrågavarande måls rättsliga karaktär hade kommittén

i sitt förslag upptagit föreskrifter om beslagarens och tullfiskalens

hörande samt tillerkänt dem rätt till klagan över general tull styrelsens

beslut. För att vinna än större skyndsamhet vid målens behandling och

för att möjliggöra för varuägaren att snarast möjligt utbekomma sin

vara i de fall, då densamma ej skall förklaras förbruten, har i det

remitterade förslaget egenskapen av sakägare fråntagits såväl beslagaren

som tullfiskalen. Det allmännas intresse i saken skulle sålunda endast

bevakas av den dömande myndigheten, på vilken det jämväl skulle ankomma

att själv anskaffa erforderlig utredning i målet. Redan i och

för sig synes detta vara betänkligt, och framträder olägenheten därav

ännu mera, om man beaktar, att denna myndighet, om beslaget ogillas,

skulle bliva sista instans. Fn sådan anordning torde i många fall föranleda

att, där tvekan föreligger, generaltullstyrelsen gillar beslaget och

överlämnar åt regeringsrätten att på besvär av varuägaren slutligen avgöra

målet. Härigenom skulle i många fall syftemålet med förändringen

motverkas. Särskilt om beslagareandelen upphäves, synes anledning ej

föreligga att bibehålla ställningen såsom sakägare för beslagaren, men

torde tillräckliga skäl ej hava anförts för att såsom sådan utesluta vederbörande

tullfiskal. Visserligen kan, därest tullfiskalen får besvärsrätt,

därav föranledas dröjsmål för den varuägare, som önskar utfå sin vara,

i de fall då den ej skall förklaras förbruten, men kan olägenheten härav

åtminstone i viss mån undanröjas därigenom att, med den förändrade

anordning, som lagrådet nedan föreslår för meddelandet av generaltullstyrelsens

beslut, besvärstiden torde kunna förkortas.

Bibehållandet av tullfiskalen såsom part medför även den fördelen

att denne säkerligen kommer att tillhandagå med den utredning, som

eljest den dömande myndigheten själv måste sörja för. Detta är av

betydelse särskilt vid lagens tillämpning å utländsk ursprungsbeteckning,

då tvist lätt kan tänkas uppstå om varan tillverkats i det land, som

beteckningen angiver.

Mot förslaget må i övrigt anmärkas, att det i alltför stor utsträckning

synes hava byggt på varuägarens biträde för utrednings anskaffande.

I motiven till kommittéförslaget framhålles, att varuägaren, även om

han anser beslaget olagligt, skall vara villig bland annat angiva, huruvida

han finner utplåning eller neutralisering av den ifrågavarande be
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

teckningen möjlig och, därest så är förhållandet, pa vilket sätt dylik

åtgärd enligt hans förmenande bör vidtagas. Lämpligare synes vara,

att då tullförvaltningen underställer generaltullstyrelsens prövning verkställt

beslag, tullförvaltningen avgiver förslag i dessa avseenden, samt

att varuägaren sedan lämnas tillfälle att yttra sig däröver.

6-9 §§.

För det fall att visserligen beslaget finnes vara lagligen grundat,

men ursprungsbeteckningen kan utplånas eller eljest oskadliggöras,

beredes genom föreskrifterna i 6 och 7 §§ möjlighet för varuägaren att

undgå varans förverkande; han bar att dels oskadliggöra beteckningen

dels ock gälda särskild avgift och vissa kostnader. För fullgörandet

härav har generaltullstyrelsen att förelägga viss tid. Påföljden för uraktlåtenhet

att efterkomma föreläggandet är varans förlust. Såvitt frågan

gäller beteckningens oskadliggörande, överensstämmer denna påföljd

med förslagets principer. Men är föreläggandet i denna del fullgjort,

föreligger icke längre på den grund, som föranlett beslaget, något hinder

för varans införande; denna ligger färdig för tullbehandling. Det synes

då naturligt, att den straffavgift, som av varuägaren skall gäldas, utgår

i samma ordning som tull; betalningens uteblivande skulle i så fall medföra

icke varans förverkande utan dess försäljning med rätt för ägaren

att utfå eventuellt överskott. Att avgiftens uträkning sålunda förlägges

till tullbehandlingen medför också vissa fördelar. Visserligen kan beräkningen

av varans värde föranleda tvist och tidsutdräkt, vare sig värdet

skall uträknas i beslagsmålet eller vid tullbehandlingen. I senare fallet

får dock varan utbekommas emot ställande av säkerhet, varigenom

olägenheten av dröjsmålet delvis undanröjes. Vidare skulle tvistens förläggande

till beslagsmålet föranleda, att generaltullstyrelsen behövde tillgång

till bevismaterial, som icke hade direkt sammanhang med frågan

om ursprungsbeteckningen och därför ofta måste särskilt infordras. För

övrigt synas förslagets bestämmelser i fråga om det värde, som skall

läggas till grund för beräkningen, ej fullt tillfredsställande; olika tolkningar

kunna uppstå, huruvida värdet skall beräknas efter vad varan

kostat emottagaren eller efter det pris han kan erhålla med avdrag av

tullen eller således med inberäknande av hans handelsvinst.

Enligt förslaget skall varuägaren utöver avgiften gälda de särskilda

kostnader, som för det allmänna i saken uppstått för transport,

vård och underhåll av varan samt för tillsyn. Kostnaderna för tillsyn

avse förfarandet vid ursprungsbeteckningens oskadliggörande, när undan
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

tagsvis sådan tillsyn icke kan utövas av tulltjänsteman under hans tjänstetid.

Vad med övriga kostnader avsetts synes ej fullt klart. Utgifterna

för beteckningens oskadliggörande åsyftas icke, enär varuägaren har att

själv därom draga försorg. Ej heller åsyftas vanligen förekommande

åtgärder, såsom varans inläggande i packhus. Med stadgandet torde

avses sådana kostnader, som endast kunna uppkomma med avseende å

beslagtagen vara. Dylika kostnader torde vid ifrågavarande art av beslag

vara sällsynta och jämförelsevis små. Däremot synas svårigheter

uppstå med avseende å dessa kostnaders särskiljande från andra och

beloppens bestämmande. Kostnaderna synas därför utan olägenhet kunna

anses betäckta genom de straffavgifter, som i regel komma att utgå.

Lagrådet anser alltså att ifrågavarande stadganden kunna i nu angiven

riktning förenklas. Generaltullstyrelsens föreläggande torde böra

avse skyldighet för varuägaren dels att, inom viss tid och vid äventyr

av varans förverkande, på sätt i G § stadgas låta utplåna eller oskadliggöra

ursprungsbeteckningen dels ock, där så skett, att erlägga straffavgift

med tio procent av varans värde — dock med visst minimum

och visst maximum — att utgå i den ordning, som i fråga om tull är

stadgad. I fall, som omförmäles i andra stycket av 7 §, bortfaller

naturligen föreläggandets senare del.

11 §■

Med den avfattning denna § erhållit synes den tid, som skulle

åtgå för expediering av generaltullstyrelsens här avsedda beslut, regelmässigt

komma att ingå i besvärstiden, så att varuägaren i allmänhet

först sedan en icke obetydlig del av besvärstiden redan tilländagått

skulle få kännedom om det meddelade beslutet. Uppenbarligen skulle

detta i fråga om beslut enligt 5, 8 eller 9 § innebära en icke ringa

olägenhet. Denna olägenhet torde lämpligen kunna avhjälpas genom

en föreskrift att beslut, som här avses, skall meddelas efter anslag, i

vilket fall beslutet skall anses givet den dag det anslås och brev till

varuägaren kan samma dag expedieras. Genom en sådan anordning

skulle, jämte det besvärstiden knnde förkortas till tjugu dagar, även

vinnas fördelen av större offentlighet åt beslutet, vilket kunde bliva av

betydelse särskilt i det fall, då varuägarens adress är för generaltullstyrelsen

okänd.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 200 käft. (Nr 257.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

14 §.

Enligt tredje stycket i förevarande § skall, därest fråga om

försäljning av beslagtagen vara på grund av förskämning, minskning

eller annan sådan nedgång i värde uppkommer, sedan målet dragits

under regeringsrättens prövning, frågan avgöras av regeringsrätten.

För undvikande av onödig tidsutdräkt synes det lagrådet lämpligast att

alltid låta generaltullstyrelsen besluta angående sådan försäljning.

Enligt kommitténs motiv skall ifrågavarande stadgande så tolkas,

att där försäljning av nyssnämnda anledning skett av vara, som sedermera

förklaras hava varit försedd med oriktig ursprungsbeteckning,

beslutet därom skall innehålla föreläggande för varuägaren att utgiva

den i 7 § föreskrivna avgift, där sådan skall utgå, ävensom eventuellt

gälda eller ställa säkerhet för kostnader för varans transporterande, vård

och underhåll mot rätt för ägaren att utfå köpeskillingen efter avdragav

kostnaderna för försäljningen samt för den oriktiga beteckningens

utplåning eller neutralisering eller för varans partiella förstörande. Fullgör

ägaren ej detta föreläggande, skall köpeskillingen förklaras förverkad.

Vid 6—9 §§ har redan angivits, huru enligt lagrådets meningavgiften

bör uttagas samt att staten genom denna bör anses erhålla gottgörelse

för eventuella kostnader. Men även om lagrådets berörda hemställan

icke vinner beaktande, torde i det fall, som här avses, eu

sådan procedur icke böra bibehållas. Då neutralisering av den oriktiga

ursprungsbeteckningen redan verkställts och köpeskillingen innestå!-,

synes det oegentligt att pålägga varuägaren skyldighet att inom viss

tid komma med ett erbjudande av avgiften och kostnadsbeloppet vid

äventyr att eljest hava förverkat köpeskillingen. Ur denna höra avgiften

och kostnaderna uttagas och överskottet bör tillfalla ägaren. Eu annan

sak är att man, i likhet med vad eljest i likartade fall är stadgat,

lämpligen må föreskriva en tid, inom vilken ägare har att lyfta överskottet

vid påföljd att detta eljest tillfaller kronan.

Att hela köpeskillingen skall, såsom stadgandet innehåller, vara

nedsatt, till dess slutligt beslut vunnit laga kraft, torde näppeligen vara

påkallat och för övrigt icke stå i överensstämmelse med andra stadgande!!

i förslaget. Till den del köpeskillingen icke kan anses erforderlig för

gäldande av avgift och kostnader lärer ägaren när som helst kunna få

lyfta densamma.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

35

16 §.

Stadgandet i denna § är av rent instrnktionell natur och bör ur

lagen uteslutas.

18 §.

Vad i denna § stadgats har till ändamål att för Sverige möjliggöra

ingående av konventioner med främmande stater angående ömsesidigt

skydd emot oriktiga ursprungsbeteckningar. Då i paragrafen

lämnas en beskrivning å de beteckningar, emot vilka skydd här i landet

skulle genom dylika avtal kunna beredas en främmande stat, synes det

oegentligt att, på sätt skett, låta jämväl 1 § i förslaget, vilken själv

innehåller en beskrivning å ursprungsbeteckningar, få motsvarande tilllämpning

för de fall, varom 18 § handlar. Emellertid framgår av kommitténs

motiv att föreskrifterna i 1 § delvis här skola tillämpas; från

en av dessa har också visst undantag stadgats i lagtexten. Det synes

fördenskull önskvärt att de bestämmelser, som med avseende å utländska

ursprungsbeteckningar skola motsvara vad i 1 § finnes stadgat om

svenska ursprungsbeteckningar, upptagas i ett sammanhang under 18 §,

samt att hänvisningen i denna § kommer att omfatta allenast 2—17 §§.

Ehuru lagrådet icke har att inlåta sig på frågan, huruvida lagförslaget

överensstämmer med internationella avtal, vilkas biträdande

kan vara åsyftat med förslagets 18 §, vill lagrådet dock erinra, att

denna § avser att bereda skydd icke allenast emot sådana beteckningar,

varigenom oriktigt land angives för varans ursprung, utan även emot

angivande av oriktig ursprungsort inom det land, där varan frambragts

eller tillverkats, men att den lämnade föreskriften om ursprungsbeteckningens

oskadliggörande genom en kompenserande uppgift icke med

tillräcklig tydlighet utmärker, vad en dylik uppgift bör innehålla för

dessa olika fall.

20 §.

Enligt förevarande stadgande skall nu gällande förordning äga

tillämpning jämväl efter de nya lagbestämmelsernas ikraftträdande i

fråga om mål, som före ikraftträdandet anhängiggiorts vid domstol eller

dit hänskjutits enligt 3 § i nämnda förordning. Så vitt därmed avses,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

att domstolarna i berörda fall skola bedöma, huruvida oriktig ursprungsbeteckning

föreligger, synes stadgandet lämpligt. Att äldre lag skulle

gälla även beträffande påföljden av varuinförseln torde däremot vara

ägnat att väcka betänklighet. Förslaget är härutinnan betydligt mildare;

enligt allmänt vedertagen regel borde fördenskull de nya bestämmelserna

få tillämpning även å tidigare införsel. Att lagförslaget icke

följt denna regel torde hava sin förklaringsgrund däri, att domstolarna

icke ansetts lämpligen kunna meddela de föreskrifter, som erfordras för de

113m stadgandenas genomförande. Det måste emellertid anses synnerligen

otillfredsställande att måhända för en avsevärd tid efter den nya lagens

ikraftträdande domstolarna skulle fastställa en påföljd, som lagstiftaren

ej vidare ansett rättmätig. I de flesta fall skulle helt visst nådevägen

anlitas och ett avvisande av nådeansökningen näppeligen kunna ske.

Därvid torde helt naturligt ifrågakomma att bifalla ansökningen i den

utsträckning, att den nya lagens påföljd sattes i stället för den i äldre

lag föreskrivna. För genomförande härav bleve generaltullstyrelsens

medverkan av nöden. Under sådana förhållanden har lagrådet trott

att åt övergångsbestämmelsen lämpligen kunde givas det innehåll, att

domstol, som efter lagens ikraftträdande finge att handlägga mål av

ifrågavarande art, endast hade att yttra sig om frågan huruvida oriktig

ursprungsbeteckning förelåge, samt, där så prövades vara fallet,

hänvisa målet till generaltullstyrelsen, vilken därefter hade att i enlighet

med de nya bestämmelserna giva föreskrifter om vad varuägaren

ålåge, där han ville undgå varans förverkande.

II. Förslaget till lag angående ersättning i vissa fall av allmänna medel

till vittnen i ärende, som avses i gällande lag angående förbud mot

införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning.

Lagförslaget synes icke lämna rum för en motsvarande tillämpning

av 3 § i lagen den 4 juni 1886 angående ersättning av allmänna

medel till vittnen i brottmål. För att i denna del och jämväl i redaktionellt

hänseende erhålla större överensstämmelse med 1886 års lagtorde

åt förslaget böra givas en något ändrad avfattning, därvid, om

lagrådets hemställan under 3 § i huvudförslaget angående tullfiskalens

bibehållande som part vinner bifall, avfattningen naturligtvis jämväl

därefter lämpas.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

37

III. Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 2 § i lagen om

Kungl. Maj:ts regeringsrätt den 26 maj 1909.

Enär lagen om regeringsrätten endast avser besvär, som jämlikt

författningarna må hos Konungen fullföljas i statsdepartementen, bölden

i förslaget upptagna övergångsbestämmelsen utgå.

Ur protokollet:

. Erik Öländer.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 11 april 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd,

Statsråden: PETERSSON,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström.

friherre ÅDELSWÄRD,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena

samt chefen för justitiedepartementet anmälde chefen-[för finansdepartementet,

statsrådet friherre Adelsvärd, lagrådets utlåtande över de genom

Kungl. Maj:ts beslut den 24 januari 1913 till lagrådet remitterade förslag

till

1) lag angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig

ursprungsbeteckning och

2) lag angående ersättning i vissa fall av allmänna medel till

vittnen i ärende, som avses i gällande lag angående förbud mot införsel

till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning.

Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll yttrade föredragande

departementschefen:

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

»I anledning av de från lagrådets sida gjorda erinringar, vilka

samtliga synts mig vara av beskaffenhet att höra i huvudsak iakttagas,

hava förslagen blivit inom finansdepartementet ånyo översedda.

De vid 1 § av huvudförslaget framställda båda anmärkningar torde

lämpligen kunna på det sätt beaktas, att åt paragrafens andra stycke

gives det innehåll, att den omständigheten, att å vara förekommande

beteckning är avfattad på svenska språket eller att å vara anbragts

avbildning med svenskt motiv, ej i och för sig skall, även om i sistnämnda

fall avbild,ningen åtföljes av förklarande text, utgöra hinder

för varans införande.

I 3 § bär med föranledande av lagrådets hemställan föreskrivits,

att i behandlingen inom generaltullstyrelsen av mål angående oriktig

ursprungsbeteckning ämbetsverkets chef och minst två ledamöter skola

deltaga, att av de senare åtminstone en skall hava fullgjort vad författningarna

föreskriva dem, som uti domareämbeten må nyttjas, att såsom

styrelsens beslut skall gälla den mening, varom de flesta sig förena,

samt att i händelse av lika röstetal eller flera olika meningar vad i allmän

lag för sådant fall är stadgat ^angående omröstning till dom i

brottmål skall lända till efterrättelse.

Bestämmelserna i andra, tredje och fjärde styckena i samma paragraf

hava av redaktionella skäl utbrutits ur paragrafen och upptagits i

två särskilda paragrafer med ordningsnumren 4 och 5.

I den nya 4 §, upptagande stadgandet i andra stycket av 3 § i

det remitterade förslaget, har på grund av erinran från lagrådets sida

inryckts en bestämmelse därom, att, då mål av ifrågavarande slag underställes

generaltullstyrelsens prövning, tullförvaltningen har att avgiva

yttrande, huruvida enligt dess förmenande den beteckning, som föranlett

beslaget, kan utplånas eller ''varan förses med sådan i 1 § omförmäld

beteckning, varigenom dess utländska ursprung angives, utan att varan

därigenom i sin helhet förstöres eller förlorar allt värde såsom handelsvara,

samt, därest så anses kunna ske, på vilket sätt dylik åtgärd synes

höra vidtagas. Därjämte har jag i anslutning härtill ansett lämpligt,

att i lagen uttryckligen föreskrives, att rapport över beslaget från den,

av vilken detsamma verkställts, samtidigt skall av tullförvaltningen överlämnas

till generaltullstyrelsen. I sammanhang med upptagandet i lagen

av dessa bestämmelser har vad den förutvarande paragrafens tredje

stycke innehåller därom, att generaltullstyrelsen, där så prövas nödigt,

har att från tullförvaltningen inhämta särskilt yttrande i målet, ansetts

kunna utgå; att dylikt särskilt yttrande emellertid kan av styrelsen infordras,

ligger i sakens natur.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

Den i det remitterade förslaget vidtagna ändringen uti kommittéförslaget

att fråntaga ej blott beslagaren utan även vederbörande tullfiskal

egenskapen av sakägare och således låta det allmännas intresse i

saken bevakas allenast av den dömande myndigheten utan besvärsrätt

för någon det allmännas representant har lagrådet funnit betänklig,

och har därför lagrådet föreslagit tullfiskalens återupptagande såsom

sakägare i målet. Ehuru synnerligen önskvärt är, att varuägaren skyndsamt

utfår sin vara i fall," då denna ej skall förklaras förbruten, samt

det remitterade förslaget ur denna synpunkt erbjuder en väsentlig fördel

framför en lagstiftning, sådan den av lagrådet förordade, har jag dock

funnit do i lagrådets utlåtande framhållna olägenheterna av ifrågavarande

anordning i det remitterade förslaget övervägande och på grund härav

ansett mig böra tillstyrka vad lagrådet i denna punkt hemställt. 1 den

nya 5 §, motsvarande tredje och fjärde styckena i den förutvarande 3 §,

har därför föreskrivits, att tillfälle att yttra sig i målet skall lämnas,

förutom varuägaren, även vederbörande tullfiskal. Vidare har i förslagets

12 (numera 13) § besvärsrätt tillerkänts jämväl tullfiskalen —

dock med viss av innehållet i andra stycket av 14 § i det reviderade

förslaget föranledd begränsning, mot vilken betänklighet ej torde möta —

och på grund härav besvärstiden ansetts höra förkortas till tjugu dagar.

Även bestämmelserna i sistnämnda paragraf hava i detta sammanhang

undergått nödiga ändringar, därvid rätt att, innan lagakraftvunnet beslut

föreligger, utfå varan synts mig böra tillerkännas varuägaren ej blott för

det i det remitterade förslaget angivna fall utan även för den händelse,

att oriktig ursprungsbeteckning icke funnits vara för handen, varförutom

med anledning av detta nya stadgande såväl förklaring, varom i paragrafens

första stycke nämns, som ock framställning av varuägaren att

omedelbart utbekomma varan ansetts böra göras hos generaltullstyrelsen;

på grund av stadgandet i andra stycket av nuvarande 13 § kunna besvär

över styrelsens beslut i anledning av sådan framställning ej ifrågakomma.

I 10 (numera 11) och 14 (numera 15) §§ av nu ifrågavarande förslag

likasom jämväl i förslaget till lag angående ersättning i vissa fall av

allmänna'' medel till vittnen i förevarande slags mål hava ytterligare i

detta sammanhang några mindre jämkningar vidtagits. I)å ej heller

enligt det sålunda omarbetade huvudförslaget egenskap av sakägare tillkommer

beslagaren, har jag visserligen ej funnit skäl återgå till vad

kommitterade föreslagit om fördelning av influten avgift eller behållen

försäljningssumma för förbruten vara mellan beslagaren och kronan,

men har jag däremot ansett dylik avgift eller försäljningssumma höra

lika fördelas mellan kronan och tullstatens enskilda pensionsinrättning.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 257.

På detta sätt fördelas redan nu vissa böter enligt tullförfattningarna,

beträffande vilka icke den av kommitterade föreslagna fördelningsgrunden

tillämpas. För den ifrågasatta anordningen talar ock i sin mån

den omständigheten, att enligt nu gällande bestämmelser vissa procent

av beslagar an delen tillfalla omförmälda pensionsinrättning.

De av lagrådet vid 6—9 §§ i det remitterade huvudförslaget framställda

anmärkningar hava på följande sätt iakttagits. I 8 § av det

reviderade förslaget har stadgats, att, därest beslaget finnes lagligen

grundat men hinder, varom i 7 (förutvarande 5) § sägs, mot den oriktiga

ursprungsbeteckningens utplånande eller varans förseende med i 1 §

angiven beteckning om dess utländska ursprung ej föreligger, generaltullstyrelsen

skall förelägga varuägaren dels att inom viss tid, efter det

styrelsens beslut vunnit laga kraft, i enlighet med de närmare föreskrifter,

styrelsen har att i beslutet meddela, under tillsyn av tullpersonal

oskadliggöra den oriktiga beteckningen, dels ock, såframt ej visas, det

varan mot ägarens förbud blivit obehörigen märkt, att inom tid och i

den ordning, som stadgas i fråga om erläggande av tull'', gälda en

straffavgift, motsvarande tio procent av varans värde, så beräknat som

om fastställande av värdet å gods, för vilket tull skall utgå efter dylik

grund, är föreskrivet, dock ej under tio eller över femhundra kronor för

allt med samma lägenhet till honom ankommet obehörigen märkt gods.

Ställer sig varuägaren icke till efterrättelse vad sålunda blivit honom

förelagt med avseende å den oriktiga ursprungsbeteckningens oskadliggörande,

skall varan enligt 9 § av generaltullstyrelsen förklaras förbruten;

då, särskilt om egenskap av sakägare tillerkännes tullfiskalen, den anmälan,

på grund av vilken styrelsen har att pröva, om föreläggandet

fullgjorts, icke nödvändigtvis behöver göras av tullförvaltningen, har jagansett

föreskriften i 9 § om sådan anmälan från tullförvaltningen lämpligen

böra utgå. Varda ej straffavgiften och de kostnader, som för dess

beräknande kunna hava uppkommit för det allmänna, där dessa skola

av varuägaren ersättas, behörigen erlagda, skola gällande bestämmelser

angående uttagande av oguldna tullavgifter jämlikt 10 § vinna motsvarande

tillämpning.

I anslutning till vad lagrådet erinrat vid det remitterade förslagets

11 §, har motsvarande paragraf i det reviderade förslaget erhållit den

avfattning, att generaltullstyrelsens beslut enligt 6, 7, 8 eller 9 § skall

meddelas efter anslag ävensom att ett exemplar av beslutet ofördröjligen

skall i rekommenderat brev avsändas till varuägaren, såframt hans adress

är känd.

På sätt lagrådet hemställt vid tredje stycket av 14 § i det remitjBihang

till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 200 käft. (Nr 257.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

terade förslaget, liar den ändring vidtagits i nuvarande 15 §, att uppkommen

fråga om försäljning av beslagtagen vara på grund av fara för

förskämning, minskning eller annan sådan nedgång i värde alltid skall

avgöras av generaltullstyrelsen, även om själva målet är beroende på

regeringsrättens prövning.

Vad lagrådet anfört emot motiven till kommitterades förslag i

berörda ämne torde med hänsyn till det innehåll, som givits åt 8—10 §§

i det reviderade förslaget, icke påkalla någon ändring av lagtexten i

nu förevarande paragraf.

Däremot har, i anledning av vad lagrådet ytterligare i detta sammanhang

anmärkt, bestämmelsen om hela köpeskillingens innehållande,

till dess slutligt beslut fallit och vunnit laga kraft, ur paragrafen uteslutits.

Utan särskild föreskrift lärer framgå, att varuägaren i föreliggande

fall bör äga att omedelbart lyfta köpeskillingen, i den mån densamma

icke erfordras för gäldande av den straffavgift, som kan ifrågakomma,

och därjämte av kostnaderna för försäljningen och härmed i

samband stående åtgärder; huruvida han framdeles skall vara berättigad

att utfå även denna återstod, beror på målets slutliga utgång.

16 § i det remitterade förslaget har i enlighet med lagrådets hemställan

uteslutits ur förslaget.

På grund av lagrådets uttalande vid 18 §, att de bestämmelser,

som med avseende å utländska ursprungsbeteckningar skulle motsvara

vad i 1 § funnes stadgat om svenska ursprungsbeteckningar, borde

upptagas i ett sammanhang under 18 § samt att hänvisningen i denna

paragraf borde omfatta allenast 2—17 §§, har 18 § undergått nödig

omredigering.

Lagrådet har vid samma paragraf vidare erinrat, att, ehuru paragrafen

avsåge att bereda skydd icke endast emot sådana beteckningar,

varigenom oriktigt land angåves för varans ursprung, utan även emot

angivande av oriktig ursprungsort inom det land, dar varan frambragts

eller tillverkats, den lämnade föreskriften om ursprungsbeteckningens

oskadliggörande genom en kompenserande uppgift icke med tillräcklig

tydlighet utmärkte, vad en dylik uppgift borde innehålla för dessa olika

fall. Denna anmärkning har föranlett en något ändrad avfattning av

paragrafen, varigenom tydligt utmärkes, att, därest varan ej frambragts

eller tillverkats inom den angivna staten, den neutraliserande beteckningen

skall utgöras av en uppgift om det verkliga ursprungslandet

men, därest varan frambragts eller tillverkats å annan ort inom viss

stat än den angivna, av en uppgift om den verkliga ursprungsorten.

Att en sådan föreskrift torde få anses överensstämma med en riktig

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

tolkning av Madridkonventionen, har jag redan vid förslagets remitterande

till lagrådet framhållit.

Övergångsbestämmelsen i 20 § har, i nära anslutning till vad lagrådet

härutinnan andragit, ändrats sålunda, att i mål, som före lagens ikraftträdande

blivit vid domstol anhängiggjort eller enligt 3 § i förordningen

den 9 november 1888 dit hänskjutet, domstolen fortfarande skall meddela

yttrande vad angår frågan, huruvida beslaget är lagligen grundat,

samt, där så prövas vara förhållandet, hänvisa målet till generaltullstyrelsen,

som har att efter omständigheterna antingen jämlikt 7 § förklara

varan förbruten eller enligt 8 § föreskriva, vad det åligger varuägaren

fullgöra såsom villkor för utbekommande av varan, så ock i

övrigt med målet lagligen förfara. Talan mot underrätts eller hovrätts

beslut, varom ovan nämnts, skall uppenbarligen fullföljas domstolsvägen,

talan mot general tullstyrelsens beslut däremot hos regeringsrätten.

Yad beträffar förslaget till lag angående ersättning i vissa fall

av allmänna medel till vittnen i mål, som avses i huvudförfattningen,

har lagrådets anmärkning, att förslaget icke syntes lämna rum för en

motsvarande tillämpning av 3 § i lagen den 4 juni 1886 angående ersättning

av allmänna medel till vittnen i brottmål, på det sätt iakttagits,

att orden »och på grund härav inställt sig vid domstol» uteslutits,

varigenom torde vara uttryckt, att lämnande av förskott å ersättningen

eller ock annan i sagda lagrum avsedd anordning kan ifrågakomma före

inställelsen. Lagrådets uttalande om önskvärdheten av större överensstämmelse

jämväl i redaktionellt hänseende mellan förslaget och nyssnämnda

lag har ock vunnit beaktande. Att tullfiskalens upptagande

såsom part föranlett en något ändrad avfattning av ifrågavarande lagförslag,

har jag redan i det föregående omnämnt.

Utom de ändringar, för vilka jag nu redogjort, hava i de båda

förslagen vidtagits åtskilliga jämkningar av mera redaktionell natur,

för vilka icke lärer behöva särskilt redogöras.

Lagrådets utlåtande över det av huvudförslaget betingade, till

lagrådet jämväl remitterade förslag till lag angående ändrad lydelse av

2 § i lagen om Kungl. Maj:ts regeringsrätt den 26 maj 1909 torde det

tillkomma chefen för justitiedepartementet att inför Kungl. Maj:t anmäla.

Utöver de till lagrådet remitterade förslagen hade av kommitterade

jämväl utarbetats förslag till författning angående ändrad lydelse av 1 §

i förordningen om frihamn den 15 november 1907. Detta förslag har

jag funnit endast i redaktionellt hänseende behöva undergå någon

jämkning.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 257.

Vidare synes föreskrift böra meddelas om frihet från stämpel å

generaltullstyrelsens och regeringsrättens expeditioner i förevarande mål.

Till detta ämne anhåller jag att framdeles få återkomma likasom ock

till frågan om de ändringar, som jämväl må anses av huvudförslaget

betingade i vissa tullförfattningar av administrativ natur.

Förslag till sådan ändring i förordningen angående expeditionslösen,

att även frihet från lösen medgives för omförmälda expeditioner,

ävensom förslag till den jämkning i förordningen, angående kontroll å

tillverkningen av margarin m. m., som, enligt vad kommitterade framhållit,

påkallas av huvudförslaget, lärer det ankomma på vederbörande

departementschefer att underställa Kungl. Maj:ts provning,»

Föredragande departementschefen uppläste härefter de i enlighet

med det avgivna yttrandet avfattade förslagen till

1) lag angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig

ursprungsbeteckning,

2) lag om ersättning i vissa fall av allmänna medel till vittnen

i mål, som avses i gällande lag angående förbud mot införsel till riket

av varor med oriktig ursprungsbeteckning, och

3) förordning angående ändrad lydelse av 1 § i förordningen om

frihamn den 15 november 1907;

och hemställde föredragande departementschefen, att förslagen

måtte föreläggas Riksdagen till antagande.

Denna hemställan, som biträddes av statsrådets

övriga ledamöter, behagade Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten bifalla; och skulle till Riksdagen

avlåtas proposition av den lydelse, bilaga . . . vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Albert Tondén.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKEEI-AKTXEBOLAG, 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1913:129 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående förhud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbete s. 1 i texten
  2. LU 1913:36 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående förhud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning, lag om s. 1 i texten