Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående vård av enskildes skogar på Oland

1913-04-25 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1913:294, Med förslag till lag angående vård av enskildes skogar på Oland

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 294.

5

Nr 294.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag angående vård av enskildes skogar på Oland; given

Stockholms slott den 25 april 1913.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda prototokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående vård av

enskildes skogar på Oland.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 294.

Förslag

till

Lag

angående vård av enskildes skogar på Öland.

Härigenom förordnas, att beträffande Öland skola under tiden till den

1 juli 1916 i stället för lagen angående vård av enskildes skogar den 24

juli 1903 gälla följande bestämmelser:

1 §•

o

A skogsmark, tillhörig enskilde, må avverkning för annat ändamål

än nedan i denna § sägs äga rum allenast med tillstånd av skogsvårdsstyrelsen

inom det landstingsområde, vartill Öland hör. Då tillstånd till

avverkning meddelas, äger styrelsen föreskriva de åtgärder, som för återväxtens

betryggande prövas erforderliga. Skogsägaren är berättigad att

erhålla tillstånd till avverkning på en gång i så stor utsträckning, som,

med hänsyn tagen jämväl till gårdens framtida behov, är med skogens

återväxt förenlig; dock må avverkning i den omfattning, att särskilda åtgärder

erfordras för återväxtens betryggande, allenast medgivas, om sådana

åtgärder kunna utan oskälig kostnad företagas. Tillstånd må ej avse

avverkning efter utgången av den för denna lags giltighet bestämda tid.

För avverkning till gårdens behov eller för skogsmarks uppodling

till trädgård, åker eller äng eller användande till byggnadstomt eller annat

likartat ändamål vare tillstånd icke erforderligt.

2 §•

Vill någon annorledes än till gårdens behov förfoga över virke, som

blivit för sådant ändamål avverkat, söke därtill skogs vårdsstyrelsens till
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 29i.

7

stånd, ägande styrelsen jämväl vid sådant tillstånds meddelande föreskriva

för återväxtens betryggande erforderliga åtgärder.

Virke, som avverkats för skogsmarks uppodling till trädgård, åker

eller äng eller användande till byggnadstomt ellier annat likartat ändamål,

skall, såvitt lämpligen ske kan, till gårdens behov användas. Vill någon

över dylikt virke annorledes förfoga, söke därtill skogsvårdsstyrelsens tillstånd.

3 §•

Ägare av skogsmark vare ansvarig för att de åtgärder vidtagas, som

till återväxtens betryggande föreskrivas. År avverkningsrätt upplåten till

annan, vare jämväl denne underkastad enahanda ansvarighet; äge dock, där

annat ej blivit avtalat, av skogsmarkens ägare söka åter, vad ban sålunda

nödgats utgiva.

Ö o

Om ansvarighet för åtgärder, som till återväxtens betryggande järnlikt

8 § 2 mom. föreskrivas, gäller vad där stadgat är.

4 §•

Tillstånd till avverkning må i allmänhet av skogsvårdsstyrelsen meddelas

allenast efter förutgången undersökning på marken samt utsyning,

som på styrelsens förordnande verkställes av någon dess forstligt bildade

tjänsteman. Finner styrelsen på grund av undersökning, varom nyss är

sagt, eller eljest verkställd utredning uppenbart, att genom avverkning,

vartill tillstånd sökes, skogens återväxt icke äventyras, vare utsyning ej

erforderlig.

Då tillstånd att förfoga över virke, varom i 2 § förmäles, blivit sökt,

äger skogsvårdsstyrelsen föranstalta om undersökning å marken, om anledning

därtill föreligger.

5 §•

1 mom. Skogsvårdsstyrelsens slutliga beslut i ärende, varom i 1

eller 2 § sägs, skall så fort ske kan sökanden bevisligen tillställas. Den,

som med beslutet icke åtnöjes, äger att däröver hos Konungens befallningshavande

anföra besvär sist innan klockan tolv å trettionde dagen

efter det han av beslutet erhållit del, och skall underrättelse därom i beslutet

meddelas.

Påkallar klaganden undersökning på marken eller finner Konungens

befallningshavande eljest sådan undersökning vara av nöden, förordne

Konungens befallningshavande en skogsstatens tjänsteman att med biträde

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 294.

av två ojäviga gode män, vilka av förrättningsmannen utses bland dem,

som till ledamöter i ägodelningsrätt eller gode män vid lantmäteriförrättning

i orten valda äro, verkställa undersökningen och däröver avgiva redogörelse.

2 mom. Över Konungens befallningshavandes beslut må klagan hos

Konungen i vederbörande statsdepartement föras i den ordning, som för

ekonomimål i allmänhet är stadgad.

6 §•

Kostnaden för förrättning, varom i 4 § sägs, skall utgå av medel,

som av skogsvårdsstyrelsen förvaltas; dock skall nödig hantlangning av

sökanden utgöras.

Kostnaden för undersökning, varom i 5 § 1 mom. förmäles, skall av

samma medel förskjutas, men kan genom Konungens befallningshavandes

slutliga beslut åläggas klaganden, om han undersökningen påkallat.

7 §•

Hava till återväxtens betryggande föreskrivna åtgärder blivit eftersatta,

äger domstolen på talan av skogsvårdsstyrelsen förklara styrelsen

berättigad att på vederbörandes bekostnad verkställa samma åtgärder eller,

om dessa äro av beskaffenhet att icke vidare kunna med åsyftad verkan

fullgöras, andra åtgärder, vilka domstolen prövar vara för återväxtens betryggande

erforderliga samt av beskaffenhet att kunna verkställas utan

oskälig kostnad.

Talan mot rättens slutliga utslag föres genom besvär.

8 §.

1 mom. Den, som utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd bedriver avverkning

i fall, då sådant tillstånd jämlikt 1 § är erforderligt, straffes

med böter från och med tio till och med femhundra kronor, och skall

det avverkade virket, där det ligger å skogen kvar eller, om det är bortfört,

fortfarande är i avverkarens besittning, tagas i beslag och dömas

förbrutet. Undgår dylikt virke beslag, är den, som låtit verkställa avverkningen,

skyldig att utgiva ersättning med belopp, motsvarande dess värde.

Förfogar någon utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd annorledes än till

gårdens behov över virke, som blivit utan styrelsens tillstånd avverkat,

äge vad i första stycket sägs motsvarande tillämpning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 294.

9

Innefattar förfarande, varom här är fråga, förbrytelse mot allmänna

strafflagen, skall vad förut i denna § är stadgat ej vinna tillämpning; dock

skall delägare i samfälld skog, som genom sådant förfarande tillika missbrakat

sin rätt i samfälligheten, hava förverkat vad å honom belöper av

virke, varmed han tagit brottslig befattning, samt, där hans andel i virket

undgår beslag, därför utgiva ersättning efter ty här förut är sagt.

2 mom. År genom avverkning, som utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd

bedrivits i fall, då sådant tillstånd jämlikt 1 § är erforderligt, skogens

återväxt äventyrad, äger domstol på därom förd talan föreskriva den,

som låtit verkställa avverkningen, de åtgärder, vilka för återväxtens betryggande

å den avverkade skogsmarken erfordras och utan oskälig kostnad

kunna verkställas, samt förelägga viss tid, inom vilken samma åtgärder

skola vara fullgjorda, vid äventyr att de eljest varda av skogsvårdsstyrelsen

på den försumliges bekostnad verkställda. År av ägare avverkningsrätt

upplåten till annan och har denne genom avverkning, varom nyss är sagt,

äventyrat skogens återväxt, må jämväl ägare kunna meddelas enahanda

föreläggande; äge dock av den skyldige söka åter, vad han sålunda nödgas

utgiva.

Förfogar någon utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd annorledes än till

gårdens behov över virke, som blivit utan styrelsens tillstånd avverkat,

och är genom den avverkning skogens återväxt äventyrad, äge vad förut

i detta moment är stadgat motsvarande tillämpning.

9 §•

Kronobetjänte så ock skogsvårdsstyrelsen och de till dess biträde

anställda tjänstemän äga lika behörighet att åtala förseelser, varom i 8 §

1 mom. sägs, samt att med beslag belägga virke, som skall anses förbrutet.

Varder ej inom trettio dagar, från det beslag skedde, åtal i laga

ordning anställt, vare beslaget förfallet.

Angående åtgärder till återväxtens betryggande, varom i 8 § 2 mom.

förmäles, tillkommer det skogsvårdsstyrelsen att föra talan.

10 §.

Virke, som enligt denna lag dömes förbrutet, skall av åklagaren

försäljas å offentlig auktion, så kungjord, som om auktion å utmätt lös

egendom är stadgat. Begär, innan frågan om virkes förverkande slutligen

prövats, virkets ägare, att försäljning skall äga rum, eller finner, på anmälan

av åklagare, överexekutor, att fara är för virkets förstörelse eller

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 232 höft. (Nr 293—294). 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 294.

att kostnaden för dess förvarande skulle bliva större än skäligt är, förordne

överexekutor, att virket skall säljas i den ordning nyss sagts; och

skall i ty fall virkets ägare, där han är känd och inom riket boende, eller,

där han bor utom riket men inom riket har känt ombud, som äger att

för honom mottaga stämning och avgiva svaromål, ombudet genom åklagarens

försorg bevisligen underrättas om auktionen minst åtta dagar, innan

den hålles. Anmälan av åklagare, varom här ovan sägs, skall vara

åtföljd af fullständig, av två trovärdiga män styrkt förteckning, utvisande

virkets mängd och beskaffenhet.

11 §•

Böter, som enligt denna lag ådömas, ävensom genom försäljning av

förbrutet virke uppkommen behållning och enligt 8 § utdömd ersättning

för virke, som undgått beslag, fördelas så, att en fjärdedel tillfaller åklagaren

samt tre fjärdedelar landstingsområdets skogsvårdskassa.

Försäljes i beslag taget virke, innan det dömts förbrutet, skall, till

dess frågan därom blivit slutligen avgjord, försäljningssumman nedsättas

hos länsstyrelsen, och vare om insättning av sådana medel i bankinrättning

lag, som i 138 § utsökningslagen sägs.

12 §.

Saknas medel till fulla gäldandet av böter, vartill någon enligt denna

lag fälles, skall förvandling ske enligt allmän strafflag.

13 §.

Prövas för skogsåterväxtens skyddande erforderligt, att rätt till bete

å skogsmark varder för viss tid av året inskränkt, ankomme på Konungen

att, efter landstingets och hushållningssällskapets hörande, därom meddela

särskilda föreskrifter.

14 §.

I avseende å skogar, vilkas bestånd erfordras till skydd mot flygsandsfält,

äger denna lag ej tillämpning, sedan sådant förordnande i fråga

om avverkning å desamma meddelats, som i lagen angående skyddsskogar

sägs.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 294.

15 §.

Beträffande avverkning, som ägt rum före denna lags trädande i

kraft, skall lagen angående vård af enskildes skogar den 24 juli 1903 äga

tillämpning; dock att förbud enligt nämnda lag ej vidare må meddelas.

Har sådant förbud förut meddelats, skall det icke äga tillämpning å avverkning,

som äger rum efter det nya lagen trätt i kraft.

Denna lag skall jämväl efter den 30 juni 1916 äga tillämpning

i fråga om åtgärd, som jämlikt densamma av skogsvårdsstyrelsen föreskrivits,

ävensom beträffande överträdelse, som emot lagen ägt rum.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 294.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

7 mars 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

, Berg,

Bergström,

friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Petersson anförde efter

gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet:

»I underdånig skrivelse den 22 december 1911 har skogsvårdsstyrelsen

inom Kalmar läns södra landstingsområde hemställt, att Eders Kungl.

Maj:t täcktes i nåder taga under omprövning, huruvida icke Ölands i enskild

ägo varande och blivande barrskogar borde ställas under skogsvårdsstyrelsens

uppsikt och kontroll på sådant sätt, att ingen saluavverkning

av något slag finge företagas utan efter förutgången prövning och anvisning

av skogsvårdsstyrelsen, eller med andra ord, att »Lag angående vård

av enskildes skogar inom Gottlands län» utsträcktes att gälla även för Öland.

Skogsvårdsstyrelsen har därvid såsom skäl för sin framställning

anfört följande:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 294.

13

Styrelsen hade under senare år fått erfarenhet av att skogsskövlingen

fått insteg på Oland, som i enskild ägo egentligen endast hade fyra barrskogskomplex

att uppvisa, nämligen Ralla tall i Högsrums socken, Lindby

och Störlinge i Gärdslösa socken samt Skedemosse i Köpings socken. Vid

förstnämnda ställe hade redan tvenne lagstridiga avverkningar ägt rum, av

vilka den ena påkallat syn enligt 2 § i 1903 års skogslag, men vad den

andra anginge godvillig överenskommelse kunnat träffas. Skulle dessa

avverkningar åtföljas av flera, varom styrelsen kände sig fullkomligt förvissad,

vore styrelsen i stort sett maktlös att tråda hindrande emellan.

Visserligen kunde styrelsen, när en eventuell avverkning påbörjades, påkalla

syn enligt skogslagens ovannämnda 2 § och därefter få till stånd

ett avverkningsförbud, meddelat av Konungens befallningshavande i länet

enligt 5 § i skogslagen, men jämlikt 6 § i samma lag kunde avverkaren

ställa pant eller borgen för framtida återodlingsåtgårder och därefter obehindrat

fortsätta avverkningen.

Då avverkningar inom landstingsområdet, Öland inbegripet, trots

skogsvårdsstyrelsens upplysningsarbete, fortfarande uttoges medelst dimensionshuggningar

eller ock oerhört stora kalhuggningar men ej efter förstuga

principer, varvid emellertid kvarlämnades alla sönderbrutna och undertryckta

träd, som helt och hållet saknade växtkraft och vilkas borttagande

stötte på stora svårigheter från markägarnas sida, såge sig styrelsen ofta

nödsakad att begära laga syn för att få marken i sådant skick, att kulturarbetenas

utförande möjliggjordes. Detta förfarande, som för närvarande

vore det enda möjliga, droge emellertid ut på tiden ett ä två år, enär

synen oftast hade rättegång till följd, och hade vad Öland beträffade sin

särskilda stora betydelse däruti, att hyggestrakten, när slutligen ärendet

blivit avgjort, alltid vore så tätt beväxt med högt gräs, att kulturåtgärderna

vore förenade med de största besvärligheter och kostnader och i vissa fall

till och med omöjliga.

Det syntes emellertid hårt för skogsvårdsstyrelsen att Ölands fåtaliga

barrskogar i enskild ägo skulle kunna skövlas utan att sådant effektivt

kunde förhindras genom gällande skogslag, så mycket mer som styrelsen

under sin sjuåriga verksamhet lagt ned mycket arbete och stora kostnader

på att å Ölands ofruktbara sandmarker uppdraga skogsbestånd. Redan

hade styrelsen genom överenskommelse fatt åt sig på tjugu år upplåtna fem

stycken av gammalt kala marker i tre var för sig sammanhängande områden,

vilka styrelsen läte inhägna och kultivera, och synnerligen hårt

vore det, om de uppspirande skogarna efter fridlysningstidens utgång

skulle bliva utsatta för skövling utan att varaktigt hinder därför kunde

ställas.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 294.

Skogsvårdsstyrelsen framhöll slutligen, hurusom Öland till sin natur

överensstämde med Gottland, men ej med fastlandet, samt att Öland i

skogligt avseende vore mycket sämre lottat än Gottland.

Hörda över den underdåniga framställningen hava de lokala myndigheterna

och korporationerna ytträt:

kronofogden i Ölands fögderi: att inom Öland få exempel givits, att

enskilda markägare vanvårdat sina skogar, men att till förebyggande av

att de uppväxande, sparsamt förekommande skogsplanteringarna på ön

framdeles skövlades, lagen angående vård av enskildes skogar inom Gottlands

län borde tillämpas även på Öland;

Kalmar läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott: att utskottet

fullkomligt anslöte sig till de synpunkter och det förslag, som av

skogsvårdsstyrelsen framlagts;

Kalmar läns södra landsting: att då ännu ej å Öland förekommit

några omständigheter, som borde föranleda en sådan åtgärd som den föreslagna,

och med skäl kunde befaras att den för Gottlands län gällande

skogslagens stränga bestämmelser i avseende å disposition av egen skog

skulle verka mera hämmande än gagnande för den å ön alltmer förekommande

skogsplanteringen, ville landstinget för närvarande icke tillstyrka

bifall till förslaget;

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i Kalmar län: att befallningshavanden

på de av skogsvårdsstyrelsan anförda skäl ansåge önskvärt, att

särskilda bestämmelser rörande vården av enskilda skogar å det skogfattiga

Öland bleve gällande, och därföre funne sig böra förorda den gjorda framställningen

till nådigt^ avseende;

jägmästaren i Olands revir: -— efter framhållande av, att på Öland

i enskild ägo funnes endast några större äldre barrskogskomplex, av vilka

det vid Ralla tall torde vara störst, samt att på flera ställen under de

senare åren vore utförda planteringar, vilka syntes vackra och växtliga

— att då kalhuggning av ett par mindre områden vid Ralla tall ävensom å

några andra ställen ägt rum och ytterligare kalhuggningar, som jägmästaren

hört, torde vara att" befara under den närmaste tiden, och dä

det vore synnerligen önskvärt, att de växtliga ungskogarne, såväl äldre

som yngre, bevarades, bland annat därför att de på grund av Ölands

öppna och för stormar utsatta läge vore synnerligen behövliga såsom skydd,

tillstyrktes förslaget;

överjägmästaren i Södra distriktet: att han, som trodde sig äga en

tämligen ingående kännedom om skogsförhållandena å Öland, tillstyrkte den

för Gottlands län gällande lagens utsträckande att gälla för Öland, varest

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 294. 15

de skogsbiologiska omständigheterna i allmänhet vore mycket liknande dem

å Gottland.

Vidare har domänstyrelsen avgivit underdånigt utlåtande i ärendet

och därvid anfört: Naturförhållandena å Öland vore, i stort sett, lik
artade

med dem å Gottland, och redan på sådan grund måste det anses

lämpligt, att enahanda bestämmelser i skogshushållningshänseende bleve för

båda öarna gällande. Då enskildes skogar å Öland förekomme i proportionsvis

långt mindre omfattning än å Gottland och följaktligen förekommande

överavverkning å Öland vore ägnad att medföra större vådor än

sådan avverkning å Gottland, bleve detta önskemål än mera angeläget att

genomföra. Såsom skogsvårdsstyrelsen andragit, funnes anledning befara,

att nu för Öland gällande skogslag icke skulle kunna avskräcka från för

framtiden vådliga skogsskövlingar, eu farhåga, som jämväl delades av jägmästaren

i orten. Det måste därför anses vara av vikt att snarast möjligt

åvägabringa bestämmelser, som bättre än de nuvarande vore ägnade att

bevara de enskildes skogar, såväl av barr- som av lövträd, å Öland; och

torde de i åberopade lagstiftning för Gottland meddelade stadgandena vara

de, som för närvarande mest lämpade sig därför, så mycket mera som en

kraftig opinion inom orten syntes vara för en dylik lagstiftning. Domänstyrelsen

anslöte sig fördenskull till det uttalande i ämnet, som gjorts av

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet.

Slutligen har skogsvårdsstyrelsens framställning varit remitterad till

den av Eders Kungl. Maj:t tillsatta skogslag stiftning skommittén.

I sitt underdåniga utlåtande framhåller kommittén till en början,

hurusom samtliga förut hörda myndigheter och korporationer med undantag

av landstinget funnit sig föranlåtna att biträda den gjorda framställningen.

Beträffande landstingets ståndpunkt förklarar kommittén sig icke

kunna finna de till stöd för densamma anförda skälen vara bärande. Att

å Öland icke skulle förekommit några omständigheter, som borde föranleda

den föreslagna åtgärden, motsades av skogsvårdsstyrelsens uppgift att tvenne

lagstridiga avverkningar redan ägt rum och säkerligen komme att efterföljas

av flera, vilken uppgift bekräftades av jägmästaren i reviret. Och vad det

andra skälet anginge, kunde kommittén ieke dela den uttalade farhågan om

ett hämmande av förekommande skogsplantering. Det syntes fastmera kommittén

tvärtom, som om en markägare skulle med större nit och intresse

företaga planteringar och andra åtgärder för skogens förkovran och vård,

därest han visste, att vad han sålunda åstadkomme vore genom lagens bestämmelser

skyddat mot ödeläggelse från en efterföljande ägares sida.

Da kommittén sålunda, yttrar kommittén vidare, på grund av vad i

ärendet förekommit ansåge det otvivelaktigt, att rörande enskildas skogar

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 294.

å Öland erfordrades strängare lagbestämmelser än de nu gällande, utgjorde

detta allenast en bekräftelse av vad kommittén under utredningen av den

till kommittén överlämnade frågan, om och i vilka avseenden 1903 års lag

angående vården av enskildes skogar kunde tarva ändring, funnit såsom

allmän regel kunna antagas, eller att ändringar i nämnda lag måste anses

i åtskilliga avseenden vara av behovet påkallade. Emellertid hade kommittéarbetet

ännu icke hunnit fortskrida därhän, att det kunnat slutgiltigt

bedömas, efter vilka linjer dylika ändringar borde ske, eller om sådana

borde vidtagas lika för hela lagens nuvarande giltighetsområde eller på

grund av rådande förhållanden göras olika för skilda delar därav. Men

då det syntes uppenbart, icke allenast att, såsom nyss nämnts, strängare

bestämmelser vore erforderliga rörande enskildas skogar å Öland, utan

även att ett oförtövat ingripande med sådana bestämmelser vore starkt av

nöden, hade oaktat nyssberörda förhållande kommittén ansett sig böra

tillstyrka, att beträffande Öland nu meddelades föreskrifter av enahanda

innehåll med de för vården av enskildes skogar inom Gottlands län gällande,

vilka torde vara ägnade att verksamt skydda skogsbestånden och

befordra skogsvården inom ifrågavarande landsdel. Härvid ville kommittén

dock i underdånighet hava förbehållit sig att under sitt vidare arbete för

utredande av frågan om ändringar i omförmälda 1903 års lag få taga

under ytterligare prövning, huruvida måhända andra bestämmelser kunde

befinnas vara att föredraga framför de nu ifrågas tällda.

För ett genomförande av det väckta förslaget torde, enligt kommitténs

mening, erfordras en förändring i 1903 års lag angående vård av

enskildes skogar, av innehåll att från lagens giltighetsområde_ undantoges,

förutom vad lagen redan i detta hänseende angåve, jämväl Öland. Med

ett dylikt undantagande från nämnda lags giltighetsområde skulle, jämlikt

innehållet i lagen (andra stycket i 1 §), jämväl följa att icke heller förordningen

den 24 juli 1903 angående skogsvårdsstyrelser bleve vidare för

Öland gällande. Ersättandet av de sålunda upphävda bestämmelserna syntes

kommittén lämpligast kunna ske genom att i särskild författning påbjuda

tillämpandet av vad i lagen den 13 juni 1908 angående vård av

enskildes skogar inom Gottlands län och förordningen samma dag angående

skogsvårdsstyrelse inom Gottlands län funnes stadgat jämväl å Öland, med

angivande tillika av de jämkningar och iakttaganden, som därvid bleve

nödiga.

Till närmare belysande härav har kommittén vid utlåtandet bifogat

förslagsvis avfattade bestämmelser av antytt innehåll.

Tillika har kommittén framhållit, att beträffande skogsvårdsavgift^- torde, sedan genom lag den 11 oktober 1912 enhetliga bestämmelser blivit

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 294.

införda för såväl Gottlands län som 1903 års skogsvårdslags giltighetsområde,

icke några särskilda föreskrifter behöva ifrågakomma i sammanhang

med ett förverkligande av förslaget.

På grund av vad i ärendet förekommit finner jag det uppenbart, att med

%de på Öland rådande förhållanden bestämmelserna i den allmänna skogsvårdslagen

av 1903 icke äro för ett bevarande av de i enskild ägo varande skogsbestånden

å ön tillfyllestgörande, utan måste i sådant avseende ersättas med

andra och strängare föreskrifter. Visserligen är det ju redan, hos ovan omförmälda

kommitté, föremål för utredning, huruvida och i vad mån ett dylikt

skärpande av nyssberörda lags bestämmelser över huvud taget är behövligt.

Men då av kommitténs ovan återgivna uttalande framgår, att de nya bestämmelser,

som av nämnda utredning må bliva föranledda, icke kunna

komma i tillämpning ännu på några år, samt ett dylikt dröjsmål synes

kunna för Öland bliva särskilt menligt, tvekar jag icke att understödja den

gjorda framställningen. I händelse denna bifalles, torde de nya bestämmelserna

böra träda i kraft genast efter utfärdandet därutav.»

Föredraganden uppläste härefter vid skogslagstiftningskommitténs

underdåniga utlåtande fogade förslag till lag om ändrad lydelse av

14 § i lagen angående vård av enskildes skogar den 24 juli 1903 och

till lag angående vård av enskildes skogar på Öland, med förslagen tilllagda

bestämmelser om deras trädande i kraft på sätt nyss sagts; och

hemställde föredraganden, att lagrådets yttrande över de sålunda fullständigade

förslagen, lydande på sätt bilagor vid detta protokoll utvisa, måtte

för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler genom utdrag av protokollet

inhämtas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Ernst Öberg.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 232 käft. (N:r 293—294). 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts nåd. •proposition Nr 294.

Fö rslag

till

r

Lagom

ändrad lydelse av 14 § i lagen angående vård av enskildes skogar den

24 juli 1903.

Härigenom förordnas, att 14 § i lagen angående vård av enskildes

skogar den 24 juli 1903 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Vad i denna lag är föreskrivet skall ej äga tillämpning. å skogar,

belägna inom Gottlands, Västerbottens eller Norrbottens län, på Öland eller

i Särna socken i Dalarne.

I avseende å skogar, vilkas bestånd erfordras till skydd mot flygsandsfält

eller fjällgränsens nedgående, äger denna lag ej tillämpning, sedan

sådant förordnande i fråga om avverkning å desamma meddelats, som i

1 § av lagen angående skyddsskogar sägs.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 234.

19

Förslag

till

Lag

angående vård av enskildes skogar på Öland.

Härigenom förordnas, att vad i lagen angående vård av enskildes

skogar inom Gottlands län den 13 juni 1908 är stadgat skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om enskildes skogar på Öland, med iakttagande

:

att Öland skall hava gemensam skogsvårdsstyrelse med övriga delar

av Kalmar läns södra landstingsområde;

att den i 11 § av nämnda lag omförmälda skogsvårdskassa skall vara

gemensam för landstingsområdet i dess helhet;

samt att vad i 15 § av samma lag är sagt om avverkningsförbud

som meddelats och virke som beslagtagits jämlikt lagen angående åtgärder

till förekommande av skogsförödelse inom Gottlands län, skall med avseende

på Öland gälla om avverkningsförbud som meddelats och virke som

beslagtagits enligt lagen angående vård av enskildes skogar den 24 juli 1903.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 294.

Protokoll, hållet

1913.

Kungl. Maj:ts lagråd torsdagen den 24 april

N ärvarande:

J ustitieråden Thomasson,

Gustaf Carlson,

Svedelius,

Regeringsrådet Thulin.

Enligt lagrådet tillhandakoinmet utdrag av protokollet över jordbruksärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 7 mars

1913, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle, för det

ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas över upprättade

förslag till lag om ändrad lydelse no 14 § i lagen angående vård av

enskildes skogar den 24 juli 1903 och till lag angående vård av enskildes

skogar på Öland.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av konstituerade revisionssekreteraren, hovrättsrådet Yngve

Wisén.

Lagrådet yttrade:

Att varje lagstiftningsåtgärd, som ingriper i de enskilde förut tillkommande

rättigheter, bör föregås av en utredning, varigenom behovet

av ett sådant ingripande klart påvisas, lärer icke med fog kunna motsägas.

Gäller detta i allmänhet, framträder kravet på föregående utredning med

alldeles särskild styrka, om, såsom de remitterade förslagen innebära,

fråga är att för inbyggarna i en del av landet stadga inskränkningar,

som icke äro för handen beträffande övriga statsborgare. För dylikt fall

synes till en fullständig utredning oavvisligen höra, att åt dem, som beröras

av den ifrågasatta lagstiftningen, lämnas i görligaste mån tillfälle

att däremot göra de erinringar, till vilka de kunna finna anledning. Väl

bör lagstiftaren vara oförhindrad att även mot gjorda invändningar genom
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kung1. Maj:ts nåd. proposition Nr 294..

fora de stadganden, vilka förhållandena kräva; det egna, verkliga intresset

är visserligen icke alltid klart för de enskilde medborgarne. Men dessa

torde med fog kunna göra anspråk på att bliva hörda; de skäl, som frambäras,

böra, därest de befinnas ej vara giltiga, upptagas till bemötande och

det bör ej lämnas rum för en berättigad känsla att vara dömda ohörda.

Lagrådet har icke kunnat underlåta finna den utredning, som föreligger

beträffande nu ifrågasatta lagstiftningen, sakna önskvärd fullständighet.

Frågan har väckts av en skogsvårdsstyrelse, av vars ledamöter enligt

vunnen upplysning icke någon är bosatt på Öland. De statens myndigheter,

vilka hörts i ärendet, hava visserligen tillstyrkt en lagstiftning av

föreslaget innehåll; några objektiva data åro emellertid icke framlagda, på

grund av vilka man kan med nödig klarhet överskåda förhållandena.

Ölands befolkning är icke hörd i vidare män än att yttrande inhämtats

från landstinget i det landstingsområde, vartill Öland hör; detta landsting

har avstyrkt bifall till förslaget.

Under sådana förhållanden har lagrådet icke ansett sig kunna förorda

en lagstiftning i den föreslagna utsträckningen. Då emellertid på

grund av de avgivna yttrandena det synes sannolikt, att ett ingripande

från lagstiftningens sida erfordras, har lagrådet, särskilt med hänsyn därtill

att möjliga missförhållanden, mot vilka lagstiftningen skulle rikta sig,

hava eu naturlig benägenhet att, så snart fråga om inskränkningar bragts

å bane, förstoras innan lagen hinner antagas, ej velat helt avstyrka förslaget

i avbidan på det fullständigande av utredningen, lagrådet ansett

påkallat, utan trott sig böra stanna vid hemställan om antagande av eu

provisorisk lag med det innehåll, förslaget angiver, att gälla förslagsvis till

den 1 oktober 1914.

Anses en sådan utväg böra anlitas, vill lagrådet framhålla, att den

interimistiska lagen icke torde kunna inskränkas till en hänvisning till den

för Gottland gällande lagen. Då giltighetstiden bleve sålunda inskränkt,

finge nämligen t. ex. tillstånd till avverkning ej meddelas för tid, som

folie därutöver. Det torde fördenskull bliva nödigt att med erforderliga

jämkningar i interimslagen upptaga bestämmelserna från lagen för Gottland.

Mot de framlagda förslagen torde böra erinras, att 1903 års lag

naturligtvis måste vara tillämplig beträffande avverkning, som å Öland

ägt rum före de nya lagbestämmelsernas ikraftträdande. Ett övergångsstadgande

därom lärer alltså vara av nöden, vilket stadgande likasom

de i övrigt erforderliga övergångsbestämmelserna böra anknytas till

lagen om ändring i 1903 års lag. Sista stycket i förslaget till lag

angående vård av enskildes skogar på Öland bör utgå och i stället

till ändringslagen föras ett stadgande att i fall av tidigare avverkning

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 294.

förbud ej vidare må meddelas samt meddelat förbud skall förfalla. Därest

man icke anser sig kunna bortse från möjligheten att före den 1 januari

1905 på Öland upplåtits avverkningsrätter, vilka ännu äro gällande, erfordras

tillika med avseende å dylika avverkningsrätter en föreskrift motsvarande

13 § i 1903 års lag.

Vad särskilt angår förslaget till lag angående vård av enskildes skogar

på Öland följer av vad ovan erinrats att endast 1—14 §§ i lagen för

Gottland böra få motsvarande tillämpning för Öland, med tillägg, i

huvudsaklig överensstämmelse med vad förslaget innehåller, att med den

i sistnämnda lag omförmälda skogsvårdsstyrelse och skogsvårdskassa avses

skogsvårdsstyrelsen och skogsvårdskassan för det landstingsområde, vartill

Öland hör. Det kunde ifrågasättas, om icke stadgandet i 3 § av lagen

för Gottland vid dess tillämpning för Öland krävde ett tillägg att vad där

föreskrivits om ägarens ansvar för återväxt ej må få tillämpning å avverkningskontrakt

upprättat före lagens ikraftträdande. Då emellertid det

gjorda förbehållet, — »där annat ej blivit aftalat» — lärer böra så tolkas, att

ett före lagens ikraftträdande upprättat avverkningskontrakt, med hänsyn

till bestämmelserna i 1903 års lag, där ej annorlunda avtalats, ingåtts under

förutsättning att avverkaren skulle svara för att de åtgärder vidtagas,

som till återväxtens betryggande erfordras, synes ett sådant tillägg ej

vara erforderligt.

Slutligen vill lagrådet framhålla att då nu föreslås straff för handlingar,

som förut enligt lag varit tillåtna, de nya lagarna icke böra få

tråda i kraft omedelbart vid utfärdandet utan först vid en tidpunkt, då

de, vilka frågan gäller, kunna hava undfått kännedom om desamma.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 294.

23

Utdrag av protokollet liv,er jordbruk särenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25

april 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd,

Statsråden: Petersson,

SciIOTTE,

Berg,

Bergström,

friherre A dels wä hd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Petersson anmälde, efter

gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet, lagrådets

genom utdrag av protokollet över jordbruksärenden den 7 mars 1913 infordrade

utlåtande över upprättade förslag till lag om ändrad lydelse av

14 § i lagen angående vård av enskildes skogar den 24 juli 1903 och till lag

angående vård av enskildes skogar på Oland.

Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll anförde departementschefen

:

»Lagrådet har icke ansett sig kunna förorda en lagstiftning i den

föreslagna utsträckningen, utan stannat vid en hemställan om antagande

av en provisorisk lag med det innehåll, som det till lagrådet remitterade

förslaget angå ve. Det förhållandet, att Ölands befolkning icke blivit i

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 294.

särskild ordning hörd, synes mig visserligen icke böra tillmätas avgörande

betydelse, så mycket mindre som, efter vad jag tror mig veta, behovet av

den föreslagna lagen numera ganska allmänt erkännes av den öländska

befolkningen. Men jag kan i allt fall ansluta mig till lagrådets uppfattning,

att lagen bör få eu provisorisk karaktär, särskilt som det ju kan

tänkas, att de resultat, som komma att framgå ur det pågående arbetet

med revision av 1903 års skogslagstiftning, bliva av sådan innebörd, att

något behov att undantaga Öland från den allmänna skogsvårdslagens

giltighetsområde ej föreligger. Skogslagstiftningskommittén har också i

sitt uti det förevarande ärendet avgivna yttrande hän tytt på möjligheten

härav. Den av lagrådet föreslagna tiden för den ifrågasatta provisoriska

lagens giltighet, eller till den i oktober 1914, anser jag emellertid vara

alltför kort tillmätt. Då med lagen skulle avses, att densamma skulle träda

emellan till dess nyssberörda revisionsarbete beträffande 1903 års skogslagstiftning

blivit slutfört och nya lagbestämmelser i ämnet hunnit tråda

i kraft, samt nämnda arbete näppeligen torde kunna förväntas vara avslutat

så tidigt, att ett därur framgånget förslag till skogsvårdslag kan

föreläggas Riksdagen förr än 1916, synes nämligen slutterminen för den provisoriska

lagens giltighet icke böra sättas tidigare än till den 1 juli 1916.

Med iakttagande av lagrådets uttalande därom, att den interimistiska

lagen icke torde kunna inskränkas till en hänvisning till den för Gottland

gällande lagen, ävensom av vad i övrigt av lagrådet erinrats hava de till

lagrådet remitterade lagförslagen inom departementet samarbetats till ett

nytt förslag till lag angående vård av enskildes skogar på Öland. Härvid

har, då, enligt vad jag har mig bekant, någon före den 1 januari 1905

upplåten avverkningsrätt icke lärer vara på Öland gällande, i förslaget

icke ansetts erforderlig någon föreskrift, motsvarande 13 § i 1903 års lag.

Med hänsyn därtill, att på grund av lagens provisoriska karaktär möjlighet

förefinnes, att densamma kan komma att upphöra utan att ersättas av

någon nyare lag och därmed 1903 års skogsvårdslag att återinträda i kraft

beträffande Öland, har den i en särskild slutbestämmelse intagna föreskriften

ansetts nödig. Då i förslaget icke utsatts viss tid, varifrån lagen

skulle komma att gälla, har avsetts, att, med tillämpning av lagen, den 1

juni 1894 angående tiden för allmänna författningars trädande i kraft, den

nya lagens giltighet skulle inträda fyra veckor efter den dag, då densamma

från trycket utkommit.»

Departementschefen uppläste härefter det nya förslaget till lag

angående vård av enskildes skogar på Öland samt hemställde, att förslaget

måtte jämlikt § 87 regeringsformen föreläggas Riksdagen till antagande.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:s nåd. proposition Nr 294.

Denna hemställan, som biträddes av statsrådets

övriga ledamöter, blev av Hans Maj:t Konungen bifallen;

och skulle till Riksdagen avlåtas proposition av den lydelse

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Alstermark.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 232 höft. (Nr 293—294). 4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1913:143 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts iproposition med förslag till lag angående vård av enskildes skogar på Öland. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1913:254 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående den skogsvård.^]] red se åliggande verksamhet på Öland. s. 2 i texten
  3. JoU 1913:138 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 188 a1 i texten