Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 298

1913-04-25 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1913:298, Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 298

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 298.

1

Nr 298.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

anslag till en central anstalt för pensionsförsäkring särenden,

pensionssti/relsen; qiven Stockholms slott den 25

april 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag- av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag’ vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att, under förutsättning att Rikdagen antager lag om allmän pensionsförsäkring,

dels, med godkännande av de i samma protokoll intagna förslag

till avlöningsstat samt till allmänna villkor och bestämmelser för avlöningsförmåners

å ordinarie stat åtnjutande, från och med år 1914 i

riksstaten under sjätte huvudtiteln uppföra ett ordinarie anslag till en

central anstalt för pensionsförsäkringsärenden, pensionsstyrelsen, å

32,900 kronor,

dels för upprätthållande av pensionsstyrelsens verksamhet, utöver

anslaget å ordinarie stat, å extra stat för år 1914 anvisa ett förslagsanslag

av 543,100 kronor,

dels till avlönande av vissa tjänstemän i pensionsstyrelsen för

tiden 1 september —31 december 1913 å extra stat för år 1914 anvisa

18,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1913 av

tillgängliga medel utanordna beloppet;

dels ock medgiva, att av förslagsanslaget å extra stat för år 1914

Kungl. Maj:t må under år 1913 av tillgängliga medel utanordna 60,000

kronor.

Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 236 höft. (Nr 298.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung1, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29S.

Pensionsstyrelsens

uppgifter

och

ställning.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 25

april 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans exellens lierr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvård,

Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:

Enligt det förslag till lag om allmän pensionsförsäkring, som Kungl..

Maj:t den 28 mars 1913 beslutit förelägga Riksdagen, skola de pensionsärenden,

som i lagförslaget avses, handläggas dels av en för hela riket

gemensam myndighet, benämnd pensionsstyrelsen, dels ock av särskilda

pensionsnämnder i orterna. Grunderna för pensionsstyrelsens organisation

och verksamhet skola enligt 3 § i nämnda förslag bestämmas av Konung

och Riksdag. Dock innehåller redan det nämnda lagförslaget i nyssberörda

§ den bestämmelsen, att i behandling av besvärsmål eller, oberoende

av besvär, av fråga om lagligheten av pensionsnämnds beslut

skola deltaga, förutom den, av vilken ärendet föredrages, minst två av

styrelsens ledamöter; och skall av dessa ledamöter åtminstone en hava

fullgjort vad författningarna föreskriva dem, som uti domarämbete må

nyttjas, varvid, om skiljaktiga meningar uppstå, skall gälla vad allmänna

lagen stadgar angående omröstning till dom. I detta sammanhang må

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 298.

erinras om, att enligt lagförslagets 28 § klagan över pensionsstyrelsens

beslut ej må föras.

I lagförslagets 12 § stadgas, att de pensionsavgifter, som av

de avgiftspliktige uppbäras, skola ingå tiil en fond, vilken förvaltas

enligt grunder, som bestämmas av Konung och Riksdag. Den stora

penningförvaltning, som uppkommer i samband med pensionsförsäkringens

genomförande, är således fullt fristående från pensionsstyrelsen

och kan därför, utan att försäkringsgöromålen i övrigt därav röna något

inflytande, anförtros åt något av statens eller Riksdagens organ för

dylika ändamål. Beslut i sådant avseende påkallas ej av årets Riksdag.

Då det varit av vikt att ej fördröja avslutandet av ålderdomsförsäkringskommitténs

egentliga uppdrag att avgiva förslag till ålderdomsoch

invaliditetsförsäkring, har den ganska invecklade frågan om ordnandet

i detalj av pensionsstyrelsens organisation och sättet för dess

verksamhet lämnats åsido i kommitténs betänkande. Frågan om denna

organisations definitiva ordnande kan ej heller nu framläggas

för Riksdagen. Utom det att härför lämpligen bör fordras någon tids

erfarenhet av pensionsväsendet i verksamhet, inverka så många faktorer

på denna fråga, att det måste anses mindre lämpligt att redan

från början bestämma sig för en detaljerad organisation. I sådant

hänseende må erinras om vad jag yttrade till statsrådsprotokollet

den 22 mars 1912 i fråga om anslag till ett centralt ämbetsverk för

sociala ärenden, att det syntes mig tämligen visst, att, huru än den

blivande socialförsäkringens förvaltningsorgan kunde bliva ordnade, en

gemensam sammanhållande myndighet måste bliva erforderlig. Kunde

detta behov, fortsatte jag, tillgodoses inom ramen av den då till upprättande

föreslagna socialstyrelsen, syntes detta vara lämpligt, icke

minst med hänsyn till det framhållna önskemålet om socialförsäkringsfrågornas,

jämte övriga sociala frågors, sammanhållande till en enhetlig

organisation inom den högsta förvaltningen. Lika tydligt torde dock

vara, erinrade jag vidare, att den direkta försäkringsverksamhet, som

staten själv utövade och framdeles i väsentligt ökad utsträckning kunde

komma att utöva på ett eller flera av socialförsäkringens olika områden,

icke kunde förläggas till socialstyrelsen, utan måste handhavas

av ett eller flera särskilda organ (försäkringsanstalter eller dylikt), till

vilka ock under vissa betingelser ledningen och kontrollen över lokala,

offentliga eller enskilda organ för verksamheten kunde komma att förläggas.

Avgörandet av dessa frågor måste emellertid anstå, intill dess

då pågående utredningar hunnit avslutas.

En av dessa utredningar på socialförsäkringens område, angående

ålderdoms- och invaliditetsförsäkringen, föreligger nu; andra återstå där
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 298.1

emot, i vilket hänseende jag särskilt må erinra om olycksfallsförsäkringslagens

reformering och arbetslöshetsfrågan, båda under förberedande behandling,

samt sjukförsäkringens komplettering eller omläggning, en

fråga som härefter torde närmast uppkomma.

Vid fråga om nu förevarande pensionsstyrelses organisation måste

därför enligt min mening tillses, såväl att denna styrelse erhåller en

för sin uppgift enligt förslaget till lag om allmän pensionsförsäkringlämpad

organisation som att denna så lägges, att ovan framhållna synpunkter

rörande enhetlighet och sammanhållning av de olika socialförsäkringsfrågorna

icke varda trädda för nära. Socialstyrelsen blir på

detta område, liksom på flertalet andra sociala områden, den myndighet

som närmast får hand om lagstiftningen i ämnet, givetvis i intimaste

samarbete med pensionsstyrelsen; förstnämnda styrelse bör också beredas

tillräckligt inflytande på ordnande av pensionsstyrelsens statistik, vilken

i så hög grad blir av betydelse för många andra sociala frågors bedömande.

Jämväl i övrigt måste mellan socialstyrelsen och pensionsstyrelsen

ett intimt samarbete äga rum, vilket torde få närmare fastställas

genom av Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter.

Pensionsstyrelsens organisation bör således enligt min mening icke

nu bindas fastare, än att den framdeles med socialt örsäkringsfrågornas utveckling

kan inpassas i det system, som då efter omständigheterna må

befinnas mest gagnande. Tilläventyrs kan tänkas, att en särskild nämnd

eller överdomstol för slutlig prövning av besvärsmål i alla socialförsäkringsfrågor

i framtiden blir erforderlig.

Om således av antydda skäl och andra sådana, för vilka ej nu

torde vara påkallat att redogöra, pensionsstyrelsen bör organiseras så,

att den icke lägger hinder i vägen för vinnande av den enhetlighet

på socialförsäkringens område, som är av gagn och betydelse för hela

denna viktiga gren av den sociala verksamheten, är det å andra sidan

uppenbart, att de omfattande göromål, som åligga pensionsstyrelsen,

kräva en betydlig förvaltningspersonal och att däri någon inskränkning av

betydelse icke kan ske, huru än denna stjrrelse infogas i administrationen.

Vid den organisation av pensionsstyrelsen, som nu bör föreläggas Riksdagen

till antagande i samband med lagförslaget om allmän pensionsförsäkring,

synas allenast böra ifrågasättas de förfoganden, som äro nödiga, på det

att styrelsen må kunna träda i funktion vid lagens ikraftträdande eller, på

sätt jag längre fram skall beröra, redan någon tid därförut. Uppenbart

är för en var, att just under de första åren av styrelsens verksamhet

dess arbete måste bliva synnerligt omfattande och maktpåliggande,

enär det då gäller att organisera hela den vidlyftiga försäkringsapparaten.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 298.

För vinnande av kännedom om de beräkningar av kostnaderna för

pensionsstyrelsen och dess verksamhet samt övriga omkostnader, som

ålderdomsförsäkringskommittén räknat med, ävensom för erhållande av

en allmän översikt av den tilltänkta organisationen har jag vänt mig

till kommitténs ordförande, regeringsrådet Lindstedt, som härom lämnat

följande promemoria:

Det är naturligtvis mycket svårt att ens approximativt angiva de sannolika

kostnadsbeloppen i sin helhet för allt vad som kan räknas såsom omkostnader vid

den ifrågasatta pensionslagens tillämpning. I fråga om uppskattningen av den å statsverket

belöpande andelen i omkostnaderna synas dock svårigheterna vara mindre än

beträffande kommunernas utgifter, vilka ju till stor del komma att regleras efter

varje kommuns särskilda förhållanden.

Enligt erfarenheten från Tyskland, där invalidförsäkring för lönarbetare under

mer än 20 år varit i kraft, utgjorde totalkostnaden under år 1910 så gott som jämt

19 miljoner kronor (utom för det även andra försäkringsgrenar omfattande riksförsäkringsämbetet,

dragande en kostnad av omkring 2 1/2 miljoner), och då antalet försäkrade

uppgick till 16 Y2 miljoner, erhålles en total administrationskostnad för varje

försäkrad av omkring kr. 1.15. Ville man tillämpa detta resultat å den föreslagna

svenska försäkringen med omkring 2,600,000 försäkrade, skulle man komma till en

summa av 3 miljoner kronor, däri, då även inräknade kostnaderna för den lokala

administrationen.

Man har emellertid anledning antaga, att eu del av dessa kostnader hava sin

grund i den säregna beskaffenheten av den tyska organisationen. På grund därav

att försäkringen handhaves av mer än 40 särskilda anstalter, bliver antalet tjänstemän

större än som eljest varit behövligt. Sålunda hade man år 1910 inom dessa

anstalter t. ex. omkring 3,000 högre och lägre tjänstemän, oaktat de statistiska och

försäkringstekniska arbetena till stor del handhavas av riksförsäkringsämbetet.

Även om man utgår från tyska förhållanden, synes det därför som om, därest

man har att göra med allenast en centralmyndighet, förvaltningskostnaderna skulle

kunna reduceras redan genom en minskning av tjänstemännens antal. Då samtliga

avlöningar i Tyskland (oberäknat utgifterna för riksförsäkringsämbetet), uppgingo till

omkring 8 miljoner, motsvarande 1,300,000 kronor för Sverige, skulle härigenom en

avsevärd besparing kunna göras. Vidare måste de till l1/^ miljoner, motsvarande,

enligt beräkning för varje försäkrad, omkring 250,000 kronor för vårt land, uppgående

kostnaderna för lokaler och inventarier kunna nedsättas. Därjämte beräknas

för Tyskland omkring 4Y2 miljoner kronor för de med märkesystemet förbundna utgifter,

motsvarande omkring 700,000 för vårt land. Om nu också häremot enligt det

svenska förslaget svara kostnader för obetalda pensionsavgifters indrivande m. m.,

torde dock motsvarande post kunna väsentligt nedbringas vid det svenska förslagets

tillämpning. Den omständigheten, att penningeförvaltningen är anförtrodd åt de särskilda

anstalterna, torde även få tagas i betraktande vid bedömande av de relativt

höga administrationskostnaderna.

Redan av dessa nu antydda olikheter mellan den tyska och den föreslagna

svenska försäkringen beträffande administrationen torde man kunna draga den slutsatsen,

att omkostnaderna för den svenska försäkringen böra kunna ställa sig ej oväsentligt

billigare än för den tyska försäkringen. Å andra sidan skulle dock den omständigheten,

att vid den svenska försäkringen ej endast invaliditeten utan i många fall

även pensionstagarens inkomst måste bliva föremål för bedömande, kunna verka till

ett fördyrande av administrationen, därest man ej, såsom i förslaget antagits, kunde

P. M. av

regeringsrådet

Lindstedt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 298.

förutsätta, att det härför erforderliga arbetet kunde anförtros åt kommunala nämnder,

som skulle utses för mindre distrikt och vilkas arbete därför i regel ej skulle bliva

så betungande, att särskilda arvoden bleve erforderliga.

Beträffande de direkta kostnaderna för statsverket erinrar jag först om vad som i

Del II pag. 234 och följande av kommittébetänkandet anförts rörande omfattningen av

de centralförvaltningen, här närmast pensionsstyrelsen, åliggande göromål.

Bland dessa göromål intager penningförvaltningen en fristående ställning, då ju

denna förvaltning även kan anförtros åt annan myndighet än pensionsstyrelsen. De

härför erforderliga omkostnaderna har jag ej upptagit i nedan anförda beräkning.

Ej heller har jag särskilt beräknat kostnaderna för allt vad som kan rubriceras

såsom postporto, då det ju har väsentligen handlar om kostnader, som väl träffa pensionsverket

gent emot postverket, men för staten endast bliva verkliga kostnader i

den mån nya arbetskrafter eller ökade arvoden påkallas. Enligt postsparbankens avgivna

utlåtande skulle dylika kostnader, under en tid framåt, ej uppgå till högre

belopp än att de kunna inrymmas i den allmänna posten »expenser m. m».

De huvuduppgifter, som skulle tillkomma pensionsstyrelsen, torde därför, om man

bortser från penningförvaltningen, kunna sammanfattas under följande rubriker:

1) pensionsärendenas behandling och avgörande;

2) bokföringen av erlagda pensionsavgifter och utgående pensioner;

3) statistiska och försäkringstekniska arbeten;

4) övervakandet av försäkringens genomförande i orterna jämte behandling av

besvärsmål m. m.

Beträffande den första frågan eller frågan om pensionsårendena är kännedomen

om det årliga antalet ansökningar ävensom deras beskaffenhet av betydelse. På grund

av lagförslagets bestämmelser har man därvid att särskilja tvenne olika slag av pensionsansökningar,

nämligen dels ansökningar rörande pension på grund av erlagda

avgifter och dels ansökningar om pensionstillägg och understöd. Ehuru båda slagen

av pension ofta äro förenade, och ansökningen i sådana fall kommer att omfatta

båda slagen på en gång, torde det dock, för överskådlighetens skull, här vara lämpligast

att avhandla vartdera slaget av pension för sig, särskilt som villkoren för

pensions erhållande äro olika i de båda fallen.

Såsom villkor för erhållande av avgifispension stadgas, förutom att pensionsavgifter

skola hava blivit erlagda, endast invaliditet eller uppnådda 67 år. Invaliditetsfrågan

avgöres i första hand av vederbörande pensionsnämnd, och åldersgränsen 67

år styrkes, i de fall, i vilka därom är fråga, genom prästbevis. Angående erlagda

avgifter föras inom centralförvaltningen erforderliga anteckningar. Behandling av

ärenden av dylikt slag torde därför i regel ej kräva synnerlig tidsutdräkt.

Antalet årligen inkommande ansökningar om avgiftspension uppgår högst till

antalet nyblivna invalider jämte antalet årligen i åldern 67 år inträdande aktiva

personer. Efter 1907 års förhållanden och under förutsättning av försäkringens fulla

utveckling erhåller man för antalen pensionsansökningar av förevarande kategori följande

siffror:

Årligen nya invalider under 67 år

Aktiva om 67 år, årligen (tab. 19)

Summa

Män.

Kvinnor.

13,700

19,400

8.000

6,500

21,700

25,900

eller tillsammans runt 48,000 ansökningar om avgiftspension.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 298.

Vad åter pensionstilläggen och understöden angår, utgå dessa allenast till personer,

som äro invalider (oberoende av åldern) och vilka äga mindre inkomst än 300

kronor för man och 250 kronor för kvinna. Beträffande inkomst av naturaförmåner

gälla därvid särskilda bestämmelser.

I dessa fall är visserligen invaliditetsprövningen vanligen, i sammanhang med

bestämmande av avgiftspension, undangjord i fråga om personer under 67 år, men

återstår för äldre personer samt för dem, som endast söka understöd, men i följd

av nödvändigheten att pröva inkomstuppgiftema kunna dessa ärenden i vissa fall

erfordra en mera ingående behandling än ärenden rörande avgiftspension.

Av antalen årligen nyinträdande invalider nämligen:

Män.

Kvinnor.

Årligen nya invalider över 15 år.....................................................

19,500

24,200

Nytillträdande invalider vid 15 år ..................................................

500

500

Summa

20,000

24,700

skulle dock endast en del nämligen omkring en tredjedel av männen och hälften av

kvinnorna, eller omkring 7,000 män och 13,000 kvinnor, eller tillsammans 20,000

personer årligen ansöka om pensionstillägg eller understöd.

Härtill kommer vidare antalet av dem, som ansöka om höjning av förut beviljade

belopp. För att erhålla en uppskattning av detta antal, har jag utgått från förhållandena

i Köpenhamn vid motsvarande tillämpning av den danska lagen. Under vart

och ett av de senaste 10 åren hava därstädes av de personer, som redan erhållit understöd,

i genomsnitt ungefär en tredjedel ansökt om förhöjning av understöd. Därest

man tillämpade denna erfarenhet i fråga om alla de 258,000 pensionärer, som enligt

kommitténs förslag torde motsvara försäkringens fulla utveckling år 1907, skulle man

komma till ett antal av 80 å 90,000 dylika ansökningar. Då emellertid understödsbeloppen,

i motsats till förhållandet enligt den danska lagen, i kommitténs förslag

äro begränsade till vissa maximibelopp, inskränka sig sådana ansökningar till dem,

som icke kommit i åtnjutande av dessa maximibelopp, och då dessa personers antal

kan uppskattas till omkring 43 % av hela antalet understödda, skulle man årligen

hava att vänta omkring 40,000 ansökningar om pensionsförhöjning.

Hela antalet ansökningar rörande pension skulle således, om ansökningar rörande

avgiftspension och pensionstillägg även beträffande samma person anses såsom två

skilda ansökningar, uppgå till omkring 110,000, motsvarande 1907 års förhållanden

och försäkringens fulla utveckling.

Kostnaderna för statsverket bero nu i väsentlig mån på det sätt, efter vilket

avgörandet av dessa ansökningar anordnas. Av hela det nämnda antalet kan man

antaga, att omkring 9/10, efter den föregående prövningen genom pensionsnämnderna

och ombuden, i huvudsak äro rena expeditionsärenden och endast undantagsvis giva

anledning till ändring av underinstansens beslut. Angående Vio av ärendena måste

man däremot antaga, att besvär anförts från något håll, antingen från sakägaren

själv eller från ombud eller nämndens ordförande, eller att målet i överinstansen beflnnes

tvistig!.

För att nedbringa arbetet med alla dessa pensionsärenden till det minsta möjliga,

har jag nu tänkt mig,. att ansökningar tillhörande den stora massan mera enkla

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kringl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 298.

mål skulle kunna avgöras av tvenne tjänstemän sålunda, att varje mål föredrages av

en första gradens tjänsteman (revisor eller aktuarie) inför en tjänsteman av tredje

graden (byråchef eller råd). En dylik föredragande skulle då hava att förbereda omkring

50 enkla mål i veckan, och skulle alla dessa mål kunna avgöras på en föredragningsdag

av honom och den högre tjänsteman, inför vilken målet föredrages.

Räknar man för varje sådan högre tjänsteman 4 arbetsdagar i veckan för dylika måls

handläggning, kommer på hans andel 200 enkla mål i veckan, föredragna av 4 föredragande.

Förutom dessa 50 mål, som för varje vecka skulle av envar av de föredragande

tjänstemännen förberedas, skulle därjämte å dem fördelas de mera tvistiga

målen, till vilka jag då även räknar sådana mål, där fråga om ändring först vid

målets föredragning uppkommit, utan att från sakägaren eller ombudet anmärkning

blivit gjord.

Varje sådant tvistigt mål föredrages å en femte arbetsdag i veckan inför tvenne

av de högre tjänstemännen, varvid bör tillses, att åtminstone en av de tre tjänstemän,

som handlägga målet, äger domarkvalifikationer (3 §).

En dag i veckan skulle slutligen vara avsedd för behandling av allmänna ärenden

och av andra besvärsmål samt av sådana pensionsärenden, som finnas vara av

synnerligen tvistig beskaffenhet och därför böra göras till föremål för en allsidigare

prövning.

Det har därför synts mig, som om för behandlingen av pensionsmålen vid försäkringens

fulla utveckling (1907) skulle erfordras omkring 10 tredje gradens tjänstemän

med omkring 40 föredragande inom första gradens tjänst. Emellertid är det

icke allenast möjligt utan även sannolikt, att under försäkringens fortgång, efter allt

större erfarenhet och rutin, ärendena kunna behandlas ännu raskare och av något

mindre antal arbetskrafter än här tillsvidare antagits.

Förutom pensionsärendena och övriga mål av ovan antydd beskaffenhet tillkommer

den vidlyftiga bokföringen av erlagda pensionsavgifter och utgående pensioner,

de statistiska och försäkringstekniska utredningarna ävensom övervakandet av försäkringens

genomförande i orterna. Härför erfordras minst ytterligare tre tjänstemän

med byråchefs tjänst och avlöning förutom ett antal underordnade tjänstemän, vilka

även i dessa fall ej torde erfordra högre ställning än som tillkommer första gradens

tjänster. För den vidlyftiga skriftväxlingen erfordras minst två sekreterare jämte

biträden.

Särskilt för utförande av de statistiska och försäkringstekniska utredningarna,

framför allt för genomförande av kortsystemet i fråga om de försäkrade och pensionärerna,

måste ett betydande antal biträden anställas, vilka dock till största delen

kunna utgöras av kvinnliga tjänsteinnehavare med ett begynnelsearvode av 1,200

kronor. Dessutom erfordras ett mindre antal tjänstemän av första graden såsom chefer

för avdelningar av dessa biträden.

Förutom vaktbetjaning och expenser av olika slag synes man även böra vara

betänkt på att, såsom vid vissa andra statens verk numera är fallet, tillsätta tvenne

fullmäktige med ungefär samma befogenhet som t. ex. i fråga om socialstyrelsen, dock

att, då dessa fullmäktiges göromål i förevarande fall även torde böra utsträckas till

att övervara ett begränsat antal föredragningar av pensionsmål och dylikt, för deras

uppdrag lämpligen synes böra bestämmas ett årligt arvode av åtminstone 3,000 kronor

för en var av dem. Huruvida och i vilken utsträckning därjämte bör påtänkas inrättandet

av ett särskilt råd torde för närvarande kunna lämnas utom beräkningen,

då kostnaderna härför ej synas böra bliva större än att de kunna inbegripas i summan

för allmänna utgifter.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 298.

9

Att närmare än nu skett ingå på frågan om det definitiva ordnandet av den

ifrågasatta pensionsstyrelsens organisation synes mig ej lämpligt, då denna organisation

i allt fall, i .betraktande av ärendenas stora antal och svårigheten att överskåda

den blivande verksamheten i sin helhet, ej nu torde kunna med någon säkerhet

angivas, utan har jag härmed endast sökt att erhålla en ungefärlig föreställning

angående antalet av de tjänstemän och om de kostnader, som skulle erfordras i framtiden.

Jag sammanställer här nedan huvudposterna i den enligt de antydda grunderna

antagligen erforderliga framtida staten för ämbetsverket i fråga:

Lön eller arvode m. m.

1 chef..................................................................................................... 15,000 kronor.

13 tjänster av tredje lönegraden å 8,100 kronor.................................. 105,300 »

2 » » andra » å 5,800 » ................................. 11,600 »

50 » » första » å 4,000 » ................................. 200,000 »

100 kvinnliga biträden å 1,200 kronor ................................................ 120,000 »

2 fullmäktige å 3,000 kronor ............................................................... 6,000 »

Övriga utgifter av olika slag, till en del oberäkneliga...................... 342,100 »

Summa 800,000 kronor.

Emellertid gäller det nu närmast att erhålla eu föreställning om de

arbetskrafter, som erfordras under de allra första åren av verksamheten,

och särskilt om beloppet av det anslag, som av innevarande års Riksdag

bör äskas för ändamålet.

Vad då först beträffar de för behandling av pensionsärenden erforderliga

arbetskrafterna, äro de tydligen i avsevärd mån beroende på

de blivande övergångsbestämmelserna. Sålunda skulle, därest kommitténs

förslag i detta hänseende bleve antaget, endast omkring 16,000

pensionsansökningar vara att förvänta under år 1914. I verkligheten

torde man dock även under denna förutsättning böra räkna med ett ej

obetydligt högre antal ansökningar.

Genomförandet av det förslag i förevarande hänseende, som av

Kungl. Maj:t förelagts Riksdagen, torde höja antalet pensionsansökningar

till omkring 50,000. Och skulle genom övergångsbestämmelserna

pensioneringen från början erhålla en sådan omfattning, som t. ex.

förutsättes i herr Brantings särskilda yrkande, måste man år 1914 räkna

med minst 80,000 ansökningar. Utsträckes lagens omfattning från

början till ett så stort antal befintliga invalider, blir således antalet

pensionsansökningar första året högst betydligt, vartill kommer, att man

då ännu ej vunnit tillräcklig erfarenhet för ett riktigt bedömande av

de olika fallen, varigenom målens behandling måste bliva ännu mera

tidsödande än under mera normala förhållanden.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 286 käft. (Nr 298.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Regeringsrådet

Lindstedt,

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 298.

Vid denna osäkerhet beträffande vad som i förevarande avseende

kan komma att bestämmas, synes det lämpligt att för det första året

(1914) ej på stat uppföra flera befattningar än som i varje fall bliva

erforderliga.

Beträffande under de första åren erforderlig tjänstepersonal har

regeringsrådet Lindstedt meddelat, att, under antagande av en organisation

av den ungefärliga beskaffenhet han i ovanintagna promemoria

antytt, redan från början skulle erfordras, förutom chefen, åtminstone

4 ledamöter (tredje gradens tjänstemän) av styrelsen för pensionsärendenas

behandling. Förutom dessa fyra tjänstemän skulle erfordras

ytterligare minst två avdelningschefer för handhavandet av de statistiska

arbetena och för övervakandet av försäkringens handhavande i

orterna. I fråga om sekreterargöromålen krävdes tydligen från början

minst två sekreterare. För beredningen av pensionsmålen behövdes,

motsvarande, de fyra härför avsedda tjänstemännen av tredje

graden, minst 16 tjänstemän av första graden (revisorer eller aktuarier).

Härtill komme ytterligare minst 9 dylika tjänstemän för registratorsgöromålen

och såsom närmaste biträden åt cheferna för dessa avdelningar.

Tillika har Lindstedt anmärkt, att i fråga om det stora flertalet av

samtliga dessa tjänstemän i början, innan verksamhetens omfattning

hunnit bliva fullt klar, ej borde bestämmas allt för begränsade uppgifter.

Sålunda torde det just under det första året vara nödvändigt att kunna

använda de disponibla arbetskrafterna på det sätt, som närmast svarade

mot pensionsanstaltens verksamhet under detta första år med dess i många

avseenden osäkra förhållanden. I den mån sådant bleve möjligt med

hänsyn till de egentliga arbetsuppgifterna, skulle således i händelse av

behov även de tjänstemän, vilkas arbetsområde sedermera skarpare begränsades

och vilkas arbetskraft egentligen vore avsedd för verkets

övriga ändamål och behov, under den allra första tiden, om så bleve

nödvändigt, kunna disponeras för den då närmast liggande uppgiften

att avgöra och expediera de inkomna pensionsansökningarna.

Till nu omnämnda tjänstepersonal behövde läggas 1 förste vaktmästare

och 2 vaktmästare.

Härförutom erfordrades 2 fullmäktige samt ett avsevärt antal befattningshavare

för diverse olika göromål av enklare beskaffenhet, vilka

senare torde kunna besättas med nästan uteslutande kvinnlig personal.

Att för närvarande angiva något antal av sådana befattningshavare vore

ej möjligt. Under början av år 1914 torde kanske ett antal av 20 vara

tillräckligt, medan under senare hälften av året man behövde räkna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 398.

1 !

med omkring 100. De kvinnliga biträdenas huvudsakliga verksamhet skulle

avse bokföringen samt statistisk bearbetning. För förstnämnda ändamål

borde uppmärksammas, att arbetet för statistikkort och böcker i början

bleve vida mer omfattande än vad sedermera, när det endast komme att

gälla komplettering av föreliggande material, skulle bliva fallet. Uppmärksammas

borde också, att de för statistiken rörande de avgiftsbetalande

personerna erforderliga arbetskrafterna ej skulle behöva tagas i anspråk

förr än under senare hälften av år 1914, och även detta endast under

förutsättning att man för statistikkortens uppställande ej skulle avvakta

den tidpunkt, då listorna över avgiftsbetalningarna först under

1915 inflyta, utan redan vid mitten av år 1914, efter anskaffande genom

pensionsstyrelsens försorg av nödiga avskrifter av taxeringsnämndernas

då uppgjorda förteckningar, kunna påbörja detta vittomfattande arbete.

För avlönande av nu angivna biträden, för sedvanliga expenser m. m.

ävensom för tryckning av formulär, pensionsbrev, statistikkort och för

lokalhyra m. m. syntes ett anslag av omkring 400,000 kronor för år

1914 böra beräknas. Med hänsyn till en del ovissa och oberäkneliga

omständigheter borde dock detta anslag givas förslagsanslags natur.

För egen del får jag anföra följande. Med hänsyn till förevarande

verks natur synes mig böra övervägas, huruvida icke avvikelser

från de för centrala verk vanliga normerna i avseende å löner och

tjänsteställning för tjänstemännen böra i mer eller mindre mån

äga rum. Verksamheten inom pensionsanstalten är av säregen beskaffenhet;

såsom prövande i sista instans frågor av betydelse för

den enskilde, måste anstalten utrustas med för detta ändamål fullt

kvalificerade krafter; i avseende å en hel mängd andra göromål fordras

närmast noggrannhet, uppmärksamhet och intresse, men knappast

särskild utbildning. År det i allmänhet av betydelse, att överkvalificerad

arbetskraft undvikes i statsförvaltningen, måste detta särskilt

vara att beakta, när det gäller att skapa ett nytt verk av förevarande

art, därinom en betydande personal erfordras och för vars

upprätthållande stora kostnader påkallas från det allmännas sida. Jag

anser därför, att särskild försiktighet bör iakttagas med avseende å

uppförande av tjänstemän å ordinarie stat. Vidare vill jag uttala, att,

när jag här nedan antyder, huru de medel, som behöva begäras å extra

stat för pensionsstyrelsens upprätthållande närmast under år 1914, skulle

kunna, vidkommande avlöningar till olika tjänstemän, disponeras, därmed

icke får anses givet något som helst på hand angående dessa tjänste
-

Departements
chefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 298.

mäns löner och tjänsteställning vid en definitiv organisation. En sådan

organisation kan först framläggas om ett par år, när erfarenhet vunnits.

Tilläventyrs skall det också befinnas lämpligt att därförinnan

lämna löneregleringskommittén tillfälle att granska ett slutligt förslag

till lönestat.

Vidkommande först chefen för verket anser jag, att med hänsyn till

hans synnerligen omfattande och maktpåliggande befattning en avlöning

av 15,000 kronor kan anses skälig. Det gäller att till denna befattning

söka förvärva en man, som äger framstående erfarenhet på hithörande

områden och prövade administrativa egenskaper. Valet bland dylika

män torde vara ganska begränsat. I så väsentlig grad beror hela

försäkringens framgång och införande i de rätta hjulspåren på chefen,

att staten, även med något större uppoffring än som eljest plägar vara

vanlig med avseende å chefsposten på en del andra områden, bör försäkra

sig om att till förevarande viktiga förvaltningsgren kunna vinna den

rätte mannen. Av det föreslagna arvodet torde 10,500 kronor böra anses

som lön, 3,500 kronor såsom tjänstgöringspenningar och 1,000 kronor

såsom ortstillägg. Beträffande chefens benämning torde för närvarande

särskilt beslut icke påkallas.

Då det knappast kan förväntas, att lämplig chef kan förvärvas, om

befattningen icke redan från början uppföres å ordinarie stat, anser jagen

sådan anordning nödig.

Beträffande härefter de 4 ledamöter av styrelsen, som regeringsrådet

Lindstedt anser redan från början höra anställas för pensionsärendenas

handläggning, finner jag för min de], att för närvarande allenast

två torde behöva uppföras å ordinarie stat. Av dessa torde allenast

för en böra fordras juridisk utbildning. Vidkommande dessa ledamöters

avlöning synas de nu för hovrättsråd gällande bestämmelser böra tills

vidare vinna tillämpning. Enligt gällande lönestat åtnjuta hovrättsråden

en begynnelselön av 7,000 kronor, därav lön 4,500 kronor

och tjänstgöringspenningar 2,500 kronor, jämte 3 ålderstillägg efter

5, 10 och 15 års tjänstgöring å respektive 500 kronor, 600 kronor

och 600 kronor. Efter 15 år komma dessa tjänstemän i pensionsstyrelsen

att uppnå en lön av tillhopa 8,700 kronor eller samma

löneförmåner, som de centrala verkens byråchefer i allmänhet åtnjuta

efter 5 år.

De tvenne andra ledamöter, som enligt regeringsrådet Lindstedts

mening erfordras för pensionsärendens handläggning, av vilka en torde

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 298. 13

böra innehava juridisk utbildning, lära tillsvidare icke behöva uppföras

å ordinarie stat.

De två ledamöter av styrelsen, vilka likaledes enligt Lindstedts

mening närmast skulle handhava statistiska arbeten och övervakandet

av försäkringens handhavande i orterna, synas icke heller behöva nu

uppföras å ordinarie stat.

Redan från början erfordras 3 vaktmästare, 1 förste vaktmästare

och 2 andre vaktmästare. Lönerna torde bliva de för vaktmästare vanliga,

och synas befattningarna redan nu böra uppföras å ordinarie stat.

Med avseende å övriga nödiga tjänstemäns avlöningsförhållanden

och ställning synes definitivt förslag ej nu kunna framläggas. Annat

förfogande lärer ej kunna träffas, än att det överlämnas åt Kungl. Maj:t

att bestämma tjänstemännens antal och skäliga avlöningsförmåner, varvid

givetvis bör tillses, att varken dessa förmåner eller tjänstemännens

ställning komma att binda Kungl. Maj:t och Riksdagen vid det slutliga

förslaget till organisation och stat. All uppmärksamhet torde också

böra ägnas åt, att överkvalificerad arbetskraft icke varder anställd.

Jag torde emellertid i detta avseende böra göra några antydningar.

Om förutom de två ledamöter av styrelsen, som skulle uppföras å

ordinarie stat, ytterligare 4 erfordras, därav 2 för pensionsärendens

prövande och 2 för övervakande och ledande av statistiska arbeten och

för försäkringens handhavande i orterna — något varom jag ej nu kan

avgiva ett slutligt omdöme — lärer deras arvoden böra sättas till samma

belopp som för de å ordinarie stat uppförda ledamöterna eller 7,000

kronor. En av ledamöterna torde böra erhålla uppdrag såsom chefens

ställföreträdare. Anställande av särskilda sekreterare torde knappast

behöva från början ifrågakomma, utan de göromål, som dessa eljest

skulle handhava, bestridas av tjänstemän med avlöning som första gradens

tjänstemän. Huruvida samtliga de tjänstemän, som motsvara de i

Lindstedts förslag upptagna första gradens tjänstemän, skola behöva uppföras

till arvode av 4,000 kronor om året, anser jag ovisst. Möjligen

kan för några lägre arvode ifrågasättas. Jag utgår emellertid vid kostnadsberäkningarna

från, att alla dessa bliva avlönade med 4,000 kronor

om året. Av de 9 av Lindstedt ifrågasatta tjänstebefattningarna för

registrator- och statistiska arbeten torde några kunna besättas med

kvinnliga innehavare, t. ex. 4 stycken. De synas tills vidare kunna tillerkännas

arvoden med samma belopp som bokhållares i järnvägsstyrelsen

begynnelselön, således de manliga 2,940 kronor och de kvinnliga 2,100

kronor. Med avseende å samtliga de nämnda tjänsterna och bokhållar
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 298.

befattningarna bör dock uppmärksammas, att arvodena ej få sättas alltför

knappa, då befordringsutsikterna ej kunna bli mer omfattande.

Det stora antal befattningshavare, som kärförutom redan från början

erfordras och vartill bör avses uteslutande kvinnlig personal, synes

icke från början kunna uppföras å ordinarie stat. De torde böra vara

av de två typer, som för närvarande finnas i centralförvaltningen,

således med arvode av 1,200 kronor för den lägre biträdesklassen

och av 1,600 kronor för den högre biträdesklassen.

I ett verk som det ifrågavarande erfordras ett rådgivande lekmannaelement,

som i största möjliga utsträckning deltager i arbetet.

Om detta lekmannaelement slutligt bör skapas i form av fullmäktige

eller på annat sätt, må för närvarande lämnas därhän. Jag anser tillsvidare

viktigast, att de sakkunniga lekmän, som anställas, kunna påräknas

för att deltaga i behandlingen av de ärenden, vartill enligt regeringsrådet

Lindstedts förenämnda P. M. skulle disponeras en veckodag (allmänna

ärenden, besvärsmål samt sådana pensionsärenden, som befinnas

vara av synnerligen tvistig beskaffenhet och därför synas höra göras till

föremål för en allsidigare prövning), ävensom för eu del organisatoriska

arbeten. Med hänsyn till det ganska omfattande arbete, som således

skulle åligga dessa sakkunniga, och med beaktande att olika kategorier

sådana böra vara representerade i styrelsen, torde emellertid deras antal

böra sättas till 4 samt arvodet för en var till 3,000 kronor för år

i''äknat.

Någon kostnad för pensionsstyrelsens ombud i orterna i form av

arvode synes ej böra beräknas. Däremot torde i flera fall resekostnadsersättning

behöva ifrågakomma. På förstnämnda omständighet beror naturligtvis

till väsentlig del, att de beräknade förvaltningskostnaderna

för staten hålla sig inom jämförelsevis ej alltför betydande belopp.

Det är ju tydligt, att dessa belopp skulle blivit vida högre, om man

för omkring 2 å 3,000 ombud måst beräkna låt vara ganska blygsamma

arvoden. Kommunerna få ju alltid vidkännas en del kostnader för pensionsförsäkringen,

men dessa äro svåra att beräkna, då de bero på kommunernas

egna åtgöranden och beslut.

Därest i allmänhet ett ombud utses för ett pensionsdistrikt och ej

för större områden, synes försäkringsverksamheten ej komma att få en

sådan omfattning, att de åligganden, som skulle tillkomma ombuden,

bliva synnerligen betungande.

Om man undantager första året, vilket under vissa förutsättningar

angående övergångsbestämmelserna måste antagas komma att erbjuda

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29S.

15

särskilda svårigheter, kunna dessa åligganden, så vitt jag förstår, ej

bliva av den omfattning, att det skulle möta avsevärda svårigheter att

i varje fall finna en person, som både vore för ändamålet lämplig och

som skulle vilja ägna någon del av sitt arbete åt den för det allmänna

så betydelsefulla saken, utan att därför kräva särskild ersättning. För

övrigt torde man väl få antaga, att försäkringsärendena, i den mån

verksamheten utvecklas och större erfarenhet och rutin vinnes, skola

just för ombuden vålla allt mindre arbete och svårigheter.

I anslutning till vad sålunda anförts skulle å ordinarie stat uppföras

från och med år 1914 följande tjänstemän i pensionsstyrelsen:

1 chef, löneförmåner.................................................. kronor 15,000: —

2 ledamöter, » å 7,000: — ........................... » 14,000: —

1 förste vaktmästare........................................................... )> 1,500: —

2 vaktmästare å 1,200: — ............................................... » 2,400: —

Summa kronor 32,900: —

För år 1914 kunna beräknas erfordras arvoden till följande personal å

extra stat:

4 ledamöter å 7,000: — ................................................

kronor

28,000

—

4 sakkunniga lekmän å 3,000: — ..............................

12,000

—

18 tjänstemän å 4,000: — ...............................................

)>

72,000

—

5 manliga bokhållare å 2,940: — ..............................

»

14,700

—

4 kvinnliga bokhållare å 2,100: — ..............................

»

8,400

20 kvinnliga biträden av högre grad å 1,600: — ......

32,000

—

80 kvinnliga biträden av lägre grad å 1,200: — ......

(alla biträden torde ej erfordras för hela året men

uppföras här deras arvoden ändock för helt år)

»

96,000

Summa kronor

263,100: -

Det torde bemärkas, att i här förut gjorda uttalanden och ovan

angivna extra stat tjänstemännens avlöning upptagits utan hänsyn till

de avdrag, motsvarande pensionsavgifter för ordinarie tjänstemän, som

givetvis böra föreskrivas.

Övriga anslag för år 1914 å extra stat har jag, efter samråd med

regeringsrådet Lindstedt, beräknat på följande sätt:

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 398.

Lokalhyra, med värme, belysning och städning......... kronor 25,000: —

Möblering av lokalen........................................................... » 35,000: —

Kostnaden för tryck, skrivmaterialier, postporto ...... » 150,000: —

Extra utgifter, reseersättningar, vikariatsersättnin
gar

m. m. ................................................................... » 70,000: —

Summa kronor 280,000: —

Hela staten för pensionsstyrelsen för år 1914 skulle således uppgå

till 576,000 kronor, därav å ordinarie stat 32,900 kronor samt å extra

stat 543,100 kronor; och torde sistnämnda belopp böra anvisas såsom

förslagsanslag.

Emellertid är det tydligt, att en del av ovannämnda befattningar i

pensionsstyrelsen måste tillsättas redan under år 1913, så tidigt ske kan,

då ju en mängd förarbeten äro nödvändiga för att den egentliga verksamheten

från och med år 1914 skall utan hinder kunna taga sin böljan.

Dessa förarbeten skulle väsentligen bestå i att i görligaste mån

bestämma den allmänna planen för styrelsens verksamhet, att uppgöra

nödiga formulär för olika ändamål samt att antaga och instruera ombuden

i de olika pensionsdistrikten. I den mån pensionsnämnder hinna

utses, bör tillfälle till upplysning och instruktion även för dem vara så

tidigt som möjligt berett.

För sådant ändamål anser jag, efter överläggning med regeringsrådet

Lindstedt sannolikt, att ungefär från pcb med den 1 september 1913

följande tjänstebefattningar erfordras, nämligen:

chefen, 3 ledamöter, 2 andra tjänstemän samt de 4 sakkunniga

lekmännen.

Härigenom tillkommer, för 4 månader beräknat, en kostnad för år

1913 av i runt tal 18,000 kronor.

Av förslagsanslaget till biträden, lokalhyra och möbler m. m. torde

dessutom 60,000 kronor behöva hållas tillgängliga under år 1913.

Med tillägg av nyssnämnda 18,000 kronor skulle således hela det

anslag för pensionsstyrelsens verksamhet, som behövde uppföras å 1914

års stat, bliva 594,000 kronor.

Med bifall till vad jag ovan uttalat, skulle avlönings- och omkostnadsstaten

för pensionsstyrelsen erhålla följande utseende:

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 298.

Avlönings- och omkostnadsstat för pensionsstyrelsen år 1914.

Lön.

Tjiinst-

görings-

penningcar.

Orts-

tillägg.

Summa.

A. Ordinarie anslag:

1 chef för pensionsstyrelsen ...

10,500

—

3,500

—

1,000

—

15,000

—

1 ledamot...........................

1 d:o ...........................

4,500

4,500

—

3,500

3,500

—

—

—

7,000

7,000

—

Efter 5 år kan lönen

j höjas med 500 kronor,

l efter 10 år med 60Ö

1 kronor och efter 15 år

med ytterligare 600

kronor.

1 förste vaktmästare ............

900

—

450

—

150

—

1,500

—

[Efter 5 år kan lönen

i höjas med 100 kro- ( nor.

1 vaktmästare......................

1 d:o .....................

700

700

—

350

350

—

150

150

—

1,200

1,200

—

] Efter 5 år kan lönen

1 höjas med 100 kronor

j och efter 10 år med

Summa kronor i ordinarie stat

—

—

—

—

—

—

33,900

—

j ytterligare 100 kro- nor.

B. Extra anslag:

Till tjänstemän, biträden, lokal-

hyra med möbler,skrivmate- rialier, tryckningskostnader

m. m. förslagsanslag.........

543,100

Summa å extra stat

—

—

—

—

—

—

543,100

—

C. Dessutom: Extra anslag,

avseende tiden 1 september—

31 december 1913 ............

—

—

—

—

—

—

18,000

—

Summa S:rum

—

—

—

—

—

—

591,000

Anm. 1. Såsom pensionsunderlag skall för ledamot gälla det belopp, vartill lönen uppgår efter avdrag

av 600 kronor.

Anm. 2. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad skall, sa länge denna förmån kvarstår,

ortstillägg ej till honom utgå ävensom å lönen avdragas 100 kronor.

Beträffande de befattningshavare i pensionsstyrelsen, vilka må

komma att uppföras å ordinarie stat, lära allmänna villkor och bestämmelser

för avlöningsförmånernas åtnjutande böra stadgas i huvudsaklig

överensstämmelse med vad för de under de senare åren nyreglerade

centrala ämbetsverken blivit föreskrivet, med ungefärligen den ytterligare

skärpning, som gäller för socialstyrelsen; och föreslår jag, att

dessa villkor och bestämmelser må bliva följande:

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 236 höft. (Nr 298.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 298.

att innehavare av ordinarie befattning inom pensionsstyrelsen skall

vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning

i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation

av pensionsstyrelsen eller eljest i allmänhet kan varda stadgad,

samt i sådant hänseende, ävensom därest styrelsens ställning inom

statsförvaltningen varder så förändrad, att den ej längre kan anses

såsom självständig styrelse, eller därest vissa ifrågavarande styrelse

tillhörande göromål överflyttas till annat verk, vara pliktig att, med

bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, efter

ny eller förändrad arbetsordning sköta de med befattningen förenade

göromål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra i det verk

eller den anstalt, vartill göromålen överlämnas; skolande befattningshavare

i pensionsstyrelsen slutligen, likaledes med bibehållande av nyssnämnda

förmåner, vara underkastad att, när helst så av Kungl. Maj:t

prövas lämpligt, förflyttas till annan befattning inom förvaltningen å

det sociala området;

att med ordinarie befattning inom pensionsstyrelsen icke må förenas

annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning inom pensionsstyrelsen ej heller må

förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för

verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit

registrerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i sådant

verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst,

så framt ej, beträffande chefen och ledamöterna, Kungl. Maj:t, och, vad

angår andra befattningshavare, pensionsstyrelsen uppå därom gjord framställning

och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning

ej må anses inverka hinderlig! för tjänstgöringen inom pensionsstyrelsen,

finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas

och tills vidare bibehållas;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare

verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den

tid, han eljest vant från tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som

upp ehållit befattningen;

att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger

uppbära hela lönen jämte ortstillägg, där sådant utgår, men att den,

som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,

tjänstgöring hos Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra

särskilda uppdrag eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring

eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas

att under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar avstå

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition Nr 298.

19

så mycket av lönen eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande

erfordras eller eljest prövas skäligt;

att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder

han avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning

erhållit tjänstledighet eller utan att han kan styrka giltigt förfall;

att, därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller

i häkte tagen, den del av hans avlöning, som icke prövas böra användas

till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida

ej prövas skäligt låta honom uppbära något därav;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras till följd av tjänsteresor

eller för beredande av semester, ledamot skall vara skyldig att,

om han förordnas att uppehålla chefsbefattningen, bestrida densamma;

ägande han därvid att, i stället för egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta,

vid sjukdomsförfall de för chefsbefattningen anslagna tjänstgöringspenningar,

men eljest däremot svarande belopp;

att emellertid, därest chefen till följd av tjänsteresa eller för handläggning

av särskilda ärenden är under allenast några få, högst fyra

dagar hindrad att sköta sin befattning, ledamot skall vara pliktig att

utan särskild ersättning sköta de till chefsbefattningen hörande löpande

göromålen;

att, därest förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt innehavande

av befattning är i staten medgiven, tidpunkten för första förhöjningen

bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att innehavaren under

mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att vinna

nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin egen eller, på grund

av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag,

dock att härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit

semester, och för andra förhöjningen, om sådan förekommer,

efter ytterligare fem år, på samma villkor samt för tredje förhöjningen,

där sådan äger rum, efter än ytterligare fem år, ävenledes på samma

villkor, under iakttagande, vad var och en av omförmälda löneförhöjningar

angår, att den högre avlöningen ej får tillträdas förr än vid

början av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänsteåldern

blivit uppnådd;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande

av löneförhöjning, redan uppnått den levnads- och tjänsteålder,

som berättigar honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;

att, där så utan hinder för göromålens behöriga gång kan ske,

chefen och ledamöterna äga åtnjuta semester årligen under en och en

halv månad;

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 298.

att envar vaktmästare i pensionsstyrelsen må årligen, i den mån sådant

kan ske utan hinder för göromål ens behöriga gång, åtnjuta semester

under 15 dagar;

att vid sjukdomsförfall för förste vaktmästare, eller när det erfordras

för beredande av semester åt honom, annan vaktmästare skall vara skyldig

att, om han förordnas att uppehålla förste vaktmästarens befattning, i stället

för egna tjänstgöringspenningar åtnjuta, vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren

de med dennes befattning förenade tjänstgöringspenningar och under

hans semester ett mot samma tjänstgöringspenningar svarande belopp;

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande

eller dödsfall lön jämte ortstillägg, där sådant förekommer, utgå

till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga

om rätt till pension skall gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande

eller, såvitt angår innehavare av befattning, som därefter tillträdes,

vid tillträdet till befattningen stadgat; samt

att envar, som med eller efter den nya lönestatens ikraftträdande

tillträder befattning inom pensionsstyrelsen, skall vara pliktig att underkasta

sig ovan berörda villkor och bestämmelser..

På grund av vad sålunda anförts, hemställer jag, att Kungl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen att, under förutsättning att Riksdagen antager

lag om allmän pensionsförsäkring,

dels, med godkännande av de utav mig förordade

förslag till avlöningsstat samt till allmänna villkor

och bestämmelser för avlöningsförmåners å ordinarie

stat åtnjutande, från och med år 1914 i riksstaten

under sjätte huvudtiteln uppföra ett ordinarie anslag

till en central anstalt för pensionsförsäkringsärenden,

pensionsstyrelsen, å 32,900 kronor;

dels för upprätthållande av pensionsstyrelsens

verksamhet, utöver anslaget å ordinarie stat, å extra

stat för år 1914 anvisa ett förslagsanslag av 543,100

kronor;

dels till avlönande av vissa tjänstemän i pensionsstyrelsen

för tiden 1 september—31 december 1913,

å extra stat för år 191.4 anvisa 18,000 kronor, med

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2.98.

rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1913 av

tillgängliga medel utanordna beloppet;

dels ock medgiva, att av förslagsanslaget å extra

stat för år 1914 Kungl. Maj:t må under år 1913 av

tillgängliga medel utanordna 60,000 kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle

nådig proposition till Riksdagen avlåtas av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Niklas A. Lindhult.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1913:159 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungi. Maj:ts proposition angående anslag till en central anstalt för pensions/or säkring särenden, pensionsstyr elsen. s. 1 i texten
  2. SärU 1913:2 Särskilda utskottets utlåtande Nr 2 s. 1 i texten