Sök i Ratio Lex

Angående förändring av tullsatserna å socker och sirap samt om ändrad lydelse av § 13 i förordningen med tulltaxa för inkommande varor den 9 juni 1911

1913-01-15 · 276 sidor, varav 261 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 261 av 276 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1913:35, Angående förändring av tullsatserna å socker och sirap samt om ändrad lydelse av § 13 i förordningen med tulltaxa för inkommande varor den 9 juni 1911

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

1

Nr 35.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående förändring

av tullsatserna å socker och sirap samt om

ändrad lydelse av § 13 i förordningen med tulltaxa för

inkommande varor den 9 juni 1911; given Stockholms

slott den 31 januari 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att besluta,

dels att tullsatserna å nedannämnda varor skola från och med den

1 januari 1914 utgöra följande belopp för kilogram, nämligen:

å socker, raffinerat, alla slag, såsom topp-, kandi- och kak- samt

krossat eller pulverisera! socker, 10 öre;

å socker, oraffinerat, till färgen icke mörkare än nr 18 av den i

världshandeln gällande holländska standard, likaledes 10 öre;

å socker, oraffinerat, till färgen mörkare än samma standardnummer,

även om varan inkommer i upplöst eller flytande tillstånd, 7 öre;

å sirap och melass 5 öre;

dels ock att den i § 13 i förordningen med tulltaxa för inkommande

varor den 9 juni 1911 under vissa villkor medgivna restitution av tullmedlen

vid utförsel sjöledes från stapelstad av raffinerat socker, topp-,

kandi- och kak-, vilket tillverkats inom riket av utländskt råämne,

skall utgå från och med den 1 januari 1914 med 7.5 öre för kilogram

sådant socker.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 saml. 15 käft. (Nr 35.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 35.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Theodor Adelswärd.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 januari

1913.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve EHRENSVÄRD,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

friherre ÅDELSWÄRD,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet friherre Adelswärd anförde:

Genom nådigt beslut den 22 december 1911 bemyndigades chefen

för finansdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga personer med

uppdrag att inom nämnda departement bland annat dels verkställa utredning

angående förekomsten inom landet av truster och karteller, deras

inverkan på landets ekonomiska liv och framför allt på prisbildningen,

dels ock utarbeta förslag till de ändrade bestämmelser angående skatt

och tull å socker samt de anordningar i övrigt, vartill nämnda utredning,

i vad den komme att beröra den s. k. sockertrusten, kunde föranleda.

Jämlikt nämnda bemyndigande tillkallades av mig professorn fil.

dr. E. F. Heckscher, jur. utr. dr. J. C. Lembke samt ledamöterna av

Utredning

angående

förekomsten

av truster och

karteller, tull

och skatt å

socker m. m.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utredningen

angående

sockerlagstiftningen

i främsta

rummet.

4 Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

Riksdagens Andra kammare lantbrukaren Johan Jönsson, friherre E. K. Palmstierna

och grosshandlaren E. P. V. Röing att inom finansdepartementet

biträda vid berörda arbetens utförande och har Röing jämväl förordnats

att såsom ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar. Professor

Heckscher entledigades pa därom av honom framställd begäran från det

honom meddelade uppdrag, innan de sakkunnigas arbeten tagit sin början.

Då den förändring beträffande skatt och tull å socker, som enligt vid

1908 års riksdag fattat beslut successivt trätt i kraft under åren 1909_13

från och med ingången av detta år är genomförd och då det av

flera anledningar synts mig önskvärt, att redan 1913 års riksdag sattes

i _ tillfälle att överväga de ytterligare förändringar å sockeriagstiftningens

område, vartill en utredning i- denna fråga kunde giva anledning,

upptogo de sakkunniga enligt min begäran i främsta rummet detta

spörsmål till behandling. En dylik ingående utredning av den svenska

lens utveckling och nuvarande läge in. m. har i sådant sammanhang

av de sakkunniga verkställts och hemställer jag, att denna måtte

såsom bilaga bifogas detta protokoll (Bil. 1). Under depå grundval av

denna utredning förda överläggningar i ämnet, vilka jag, liksom i fråga

om_ utredningsarbetet i övrigt, delvis personligen följt, har de sakkunnigas

majoritet enats om den framställning och det förslag, för vilka här nedan

skall redogöras, medan en av de sakkunniga, friherre Palmstierna, vilken

i väsentliga punkter icke delat den av de övriga företrädda uppfattningen,

rörande sin ställning till frågan avgivit en särskild redogörelse,

vilken jag anhåller måtte såsom bilaga bifogas protokollet (Bil. 2). I

det följande skall jag ock bliva i tillfälle att särskilt angiva, i vilka

avseenden jag i här föreliggande fråga hyser en mening som överensstämmer

med eller avviker från den av de sakkunnigas majoritet eller

minoritet uttalade uppfattning.

På grund därav, att frågan om de förändringar som borde vidtagas

beträffande tull och skatt å socker sålunda måst bliva den första

uppgiften för här ifrågavarande utredningsarbete och denna uppgifts

fullgörande krävt så gott som hela den tid, vilken under år 1912 kunnat

av de sakkunniga för ändamalet avses, så har den dem även anbefallda

utredningen angående förekomsten inom landet av truster och karteller

m. m. måst hittills anstå. Givetvis hava de sakkunniga i den ovan

omnämnda utredningen av sockerindustriens utveckling och nuvarande

läge m. m. ägnat en särskild uppmärksamhet åt den s. k. sockertrusten,

dess organisation, prispolitik o. s. v. och sålunda lämnat bidrag till kännedomen

om en av vårt ekonomiska livs viktigaste monopolistiska samman
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 35.

slutningar. Men då utredningen rörande övriga organisationer av

samma eller liknande karaktär i landet hittills icke fullbordats, hava icke

några av denna utredning möjligen föranledda förslag till åtgärder kunnat

vara föremål för de sakkunnigas överläggningar och sålunda ej häller tagas

under övervägande vid behandling av det i det följande framställda förslag

till statens förhållande till sockerindustrien i tullpolitiskt hänseende.

Riksdagens beslut år 1908 om successiv förhöjning av skatten å

socker under åren 1909—1913, vilket förutsatte en succesiv nedsättning

av tullen därå under samma tid, synes hava utgått från att någon rubbning

av ifrågavarande plan för skattens höjning och tullens nedsättande

icke skulle äga rum. Den på grund av Riksdagens berörda beslut

stadgade tullsatsen utgör från och med 1913 års ingång 14 öre per

kilogram för raffinad samt 9 öre per kilogram för råsocker, under det

att skatten samtidigt utgår med 16 öre per kilogram raffinad.

Vid övervägande av frågan, huruvida någon förändring i dessa

tull- och skattesatsers belopp efter 1913 års slut bör vidtagas, måste till

en början klargöras vilket syfte, som därmed närmast synes böra vinnas.

I allmänhet torde kunna sägas, att den svenska marknadens sockerpris

i sig upptagit praktiskt taget hela såväl tullens som skattens belopp.

En sänkning — om en höjning torde numera knappast vara tal — av

skatten eller tullen eller av bådadera skulle sålunda hava till följd en

ungefärligen motsvarande nedgång i sockerpriset. Ett dylikt förbilligande

av en nödvändighetsvara måste givetvis framstå såsom synnerligen eftersträvansvärt,

särskilt under nuvarande förhållanden, då priset å ett stort

antal andra livsförnödenheter synes vara i ständigt stigande.

De åtgärder, som skulle framkalla ett resultat av så tillfredsställande

art för den konsumerande allmänheten, kunna emellertid icke utan

vidare vidtagas. SockerskatteD, vilken under år 1911 uppgick till 18,560,333

kronor och i genomsnitt för åren 1907—11 utgjorde 16,449,609 kronor,

representerar för statsverket en viktig inkomstkälla, vars minskning icke

under nuvarande förhållanden synes böra genomföras. Visserligen hava

de sakkunniga betonat önskvärdheten av, att sockerskatten sänktes, på

det att därigenom en minskning av sockerpriset möjliggjordes. Men

huru beaktansvärt detta förslag än synts mig, så har jag likväl av

hänsyn till statens finansiella intressen icke ansett mig kunna förorda

detsamma.

Vad åter en nedsättning av tullen beträffar, så torde denna fråga

böra göras till föremål för en vida mera ingående prövning. Ur fiskalisk

synpunkt spelar denna tull numera en helt underordnad roll. År 1911

Ifrågasatt

förändring av

sockerlag

stiftning en.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jämförelse

mellan tullskydd

för

socker i

Sverige,

Danmark och

Tyskland.

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 35.

■uppgick tullavgiften för importerat socker (råsocker och raffinad) till

allenast 250 662 kronor och i genomsnitt för åren 1907—1911 utgjorde

motsvarande belopp ej mer än 231 569 kronor. En eventuell nedsättning

av sockertullen äger sålunda knappast någon betydelse för

statens budget. Denna tull har numera i stället sitt förnämsta syfte

såsom produktionsskydd för sockerindustrien. Ett klargörande av frågan

rörande möjligheten av dess nedsättning förutsätter sålunda en utredning

angående storleken av det tullskydd, som den svenska sockerindustrien

numera behöver.

I det anförande till statsrådsprotokollet den 13 januari 1908, som

innehåller motiveringen till Kungl. Maj:ts proposition till 1908 års riksdag

med förslag till förhöjd skatt och sänkt tull å socker, uttalade

dåvarande chefen för finansdepartementet, att det av den inhemska

sockerproduktionen åtnjutna skyddet givetvis icke borde göras större än

som erfordrades för sockerindustriens bestånd och lugna utveckling.

Ändamålet med skyddet vore alltså vunnet, när sockret kunde säljas till

sådant pris, att det betalade produktionskostnaderna samt lämnade det

i produktionen nedlagda kapitalet skälig vinst.

En dylik uppfattning av det med produktionsskyddet i här förevarande

fall avsedda syftet synes även mig utgå från riktiga förutsättningar.

Avsikten med ett skydd av den art, som den svenska sockerindustrien

hittills åtnjutit, torde hava varit stödjandet och utvecklandet

av en inhemsk produktion, vilken insetts äga en stor betydelse för

såväl jordbruket som andra viktiga grenar av landets ekonomiska liv

och vilken tillgodosett behovet av en konsumtionsartikel, som numera

äger karaktären av en nödvändighetsvara för hela befolkningen. Men

för detta syfte får skyddet icke tillmätas så högt eller däråt givas en

sådan form, att produktionen under dess hägn icke blott täcker sina

kostnader och bereder sina utövare skälig vinst utan därutöver giver

en ytterligare, avsevärd avkastning, hvarigenom en ekonomisk fördel

komme att tillfalla ett fåtal producenter på bekostnad av hela den konsumerande

allmänheten, som på grund av ett mindre väl avpassat produktionsskydd

finge en viktig konsumtionsvara fördyrad.

De sakkunnigas utredning.

Utgår man från, att den svenska sockerindustrien är i och för

sig ett gagneligt led i vårt lands ekonomiska produktion — en uppfattning,

som synes mig äga goda skäl — så framställer sig sålunda i det här

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

givna sammanhanget den frågan, hur det tullskydd bör avpassas, som

skall bereda denna industri tillräcklig möjlighet att i lugn utvecklas och

bestå, utan att konsumenternas intressen samtidigt lämnas å sido. En

lämplig utgångspunkt för en undersökning av detta spörsmål synes mig

beredas genom en jämförelse med sockerindustriens ställning i andra

länder, framför allt genom ett fastställande av, huruvida och i vad mån

produktionskostnaderna för vårt lands sockerindustri äro mindre gynnsamma

än i andra länder, vilkas sockerproduktion bedrives med ett

liksom hos oss för utövarne i regel tillfredsställande ekonomiskt resultat,

men där tullskyddet är lägre än i Sverige.

Till en sådan jämförelse erbjuda sig Danmark och Tyskland.

Såsom den verkställda utredningen visar (Bil. 1, sidd. 118 och 138)

är i båda dessa länder produktionsskyddet afsevärt mindre än i vårt

land, medan industriens ekonomiska ställning i Danmark är synnerligen

gynnsam (sidd. 122 tf.) och även i Tyskland i stort sett torde vara fullt

tillfredsställande (sid. 146). Det land, vars sockerindustri närmast kan

väntas konkurrera med den svenska på dess inhemska marknad, torde

vidare vara Tyskland, vadan en jämförelse med dess industri ur här

berörda synpunkt även synes erbjuda intresse. Ej häller i fråga om

Danmark synes en liknande möjlighet för konkurrens vara utesluten,

varförutom icke bör förgätas, att de trakter av nämnda land, där betodlingen

och råsockerindustrien hava sitt hemvist, i klimatiskt och andra

hänseenden äro nära överensstämmande med vårt lands förnämsta sockerproducerande

provins, Skåne. Beträffande Tyskland må för övrigt även

anmärkas, att det i huvudsak har samma skatte]agstiftningshistoria som

Sverige — till en början materialskatt, vilken sedermera utbytts mot

konsumtionsskatt. I Danmark har åter sockerbeskattningssystemet

utvecklats efter i viss mån andra linjer än hos oss, varjämte spannmålen

där saknar tullskydd, eu omständighet, som vid en jämförelse

med länder med spannmålstullar, såsom Sverige och Tyskland, kan vara

av ett visst intresse vid en undersökning av betprisets storlek. Slutligen

torde böra nämnas, att, i fråga om industriens tekniska utrustning,

de tre länderna synas intaga ungefärligen samma ståndpunkt, i

det att både Sverige och Danmark i detta avseende ständigt hämtat

sina förebilder från Tyskland, vitbetsockerfabrikationens föregångsland

under hela den senare tiden.

Vid försöket att närmare utföra den här angivna jämförelsen skall

till en början för Sveriges vidkommande helt och hållet bortses från den

svenska sockerindustriens nuvarande särskilda organisation och dess inflytande

i ekonomiskt eller tekniskt hänseende. Då alla för jämförelsen

s. 8 Kontrollera mot PDF

1. B&sockerindnstrien.

a. Betkostnad.

Betpriset.

Sverige.

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

nödiga uppgifter skola hämtas från den i ämnet verkställda utredningen

(Bil. 1) och denna för Sveriges vidkommande huvudsakligen avser den

så gott som hela produktionen omslutande del av industrien, vilken

representeras av svenska sockerfabriksaktiebolaget, måste likväl denna

tjäna såsom grundval för jämförelsen i fråga om Sverige.

För råsockerindustrien, vilken i det här angivna syftet först skall

göras till föremål för behandling, är den viktigaste faktorn vid bestämmandet

av produktionskostnaden den utgift, vilken råsockerfabriken

måste vidkännas för det ur vitbetan utvinnbara sockret. För beräknandet

av denna utgift måste hänsyn tagas icke blott till det för

betorna betalade priset, utan jämväl till betans sockerhalt.

Fn jämförelse mellan betpriset i Sverige, Danmark och Tyskland

erbjuder emellertid i vissa avseenden betydliga svårigheter, enär grunderna

för fastställandet av detta pris i alla dessa länder äro olika och dessutom

i Tyskland skiftande mellan olika delar av landet. Vidare växla

de faktiskt betalade prisen år från år. För att i möjligaste mån neutralisera

denna sistnämnda ojämnhet i fråga om jämförelsematerialets

beskaffenhet skola i det följande till grund för beräkningarna läggas

siffror, som hämtats ej blott från ett enstaka år, utan som utgöra

medeltal för femårsperioden 1906—10, vilken dels ligger nära vår tid

och dels utmärker sig för växlande goda och dåliga betskördar. För

att i övrigt ernå så jämförbara värden, som med utgångspunkt från

tillgängliga uppgifter är möjligt, skall vid betpriset s beräkning hänsyn

tagas icke endast till det pris, som odlaren erhåller kontant till sig

utbetalat, utan ock till de övriga föreskrifter angående frakter, betmasseleverans

o. s. v., vilka kunna sägas bidraga att bestämma det verkliga

betpriset.

Vad då först det i Sverige till betodlarne kontant utbetalade betpriset

beträffar, så framgår av de i utredningen meddelade uppgifter

(Bil. 1, sid. 54), att i det mellan svenska sockerfabriksaktiebolaget

och dess betodlare träffade avtal grundpriset beräknas efter det s. k.

höstpriset, till vilket större delen av betkvantiteten levereras. Det torde

sålunda vara lämpligt att även i nu ifrågavarande beräkningar utgå

från detta höstpris. Likväl måste vid verkställande av en kalkyl

rörande den kostnad, som sockerfabrikanten vidkännes för sin råvara,

hänsyn tagas till den omständigheten, att omkring Vs av hela den avverkade

betmängden levereras till vinterpris, d. v. s. till ett pris, som

med 0.20 kronor per 100 kilogram överstiger höstpriset. Detta senare

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

bör sålunda för bär berörda syfte höjas med Ve av 0.2 O kronor eller

med 0.033 kronor per 100 kilogram betor.

Av de i nyss åberopade avtal mellan sockerfabriksaktiebolaget och

dess betodlare förekommande bestämmelser framgår vidare, att betodlarne

för varje 100 kilogram levererade betor erhålla 50 kilogram

betmassa åter från fabriken till ett pris av O.io kronor (0.2 o kronor

per 100 kilogram). Betmassan betingar emellertid vid försäljning från

fabriken till andra köpare än betodlare eller till betodlare utöver den

kvantitet, som kontraktsenligt (före februari 1912) tillkommer dem, ett

näringsvärdet motsvarande pris av 0.2 5 kronor per 50 kilogram. Det

lägre pris, som enligt avtalet medgivits betodlarne, måste sålunda, på

samma gång det innebär en förmån för betodlarne, betraktas såsom en

indirekt kostnad för fabriken, varigenom betprisets verkliga storlek

ökas med skillnaden mellan det högre försäljningspriset och det med

betodlarne avtalade lägre inköpspriset för den återlevererade betmassan.

Denna skillnad utgör för 50 kilogram betmassa — den kvantitet, som

lämnas åter för varje 100 kilogram betor — 0.15 kronor (0.2 5 kronor

minus 0.lo kronor). Med detta belopp bör således för här ifrågavarande

beräkningar det kontraktsenliga vitbetspriset ökas.

Ett ytterligare tillägg betingas därav, att betodlarne jämlikt sitt

kontrakt erhålla betfrö kostnadsfritt från fabriken, vars kostnader för

råvaran sålunda härigenom ökas. Enligt tillgängliga uppgifter (se Bil.

1, sid.. 93) utgör utgiften för betfrö 17 kronor per hektar betjord.

Såsom i det följande skall visas, uppgick den genomsnittliga betskörden

per hektar under åren 1906—10 till 29.2 ton, vadan kostnaden för

betfrö i här berörda sammanhang torde kunna beräknas belöpa sig till

i medeltal 0.059 kronor per 100 kilogram betor.

Av det nu anförda framgår, att, vid en beräkning av den svenska

sockerfabrikantens kostnad för betan, till det kontant utbetalade höstpriset

för 100 kilogram betor torde böra läggas för förhöjning på

grund av:

leverans till vinterpris................................ kronor 0.0 3 3

prisskillnad för betmassa ....................... » 0.150

utgift för betfrö .......................................... » 0.05 9

d. v. s. tillsammans kronor 0.242

Med anledning av de i Bil. 1, sid. 54 angivna siffror rörande

höstprisets belopp under åren 1906—10 erhållas i anslutning härtill

följande siffror rörande den beräknade kostnaden för 100 kilogram vitbetor

i Sverige.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 15 käft. (Nr 35.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Danmark.

10 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

År 1906....................... kronor 2.43 År 1909........................ kronor 2.49

» 1907........................ y> 2.36 » 1910....................... » 2.63

» 1908....................... )) 2.60 Medeltal 1906—10 ... » 2.50

Yid en undersökning av motsvarande förhållanden för Danmarks

vidkommande torde följande omständigheter böra beaktas. Vad först

beträffar den korrektion, som för betprisberäkningen i Sverige verkställts

på grund av skillnaden i höst- och vinterpris, så framgår av de

rörande Danmark i detta avseende meddelade uppgifter, att såsom en

dansk motsvarighet till denna skillnad torde böra betraktas de därstädes

utbetalade s. k. nedkulingspenge, vilka utgöra ersättning till betodlarne

för ökad förvaringskostnad i de fall, där betorna mottagas av

fabrikerna först efter en viss senare tid under avverkningsperioden. Utgår

man vid beräkning av nedkulingspenge’s belopp från det av goda

sannolikhetsskäl motiverade antagandet, att kvantiteten av de betor, vilka

i Danmark levereras under en senare del av avverkningsperioden och

sålunda betalas med tillägg för nedkulingspenge, är relativt lika stor

som den mängd betor, vilka i Sverige betalas med vinterpris, så kunna

nedkulingspenge beräknas utgöra 0.015 kronor per 100 kilogram betor.

Med denna summa torde det kontant utbetalade betpriset sålunda vid

nu förevarande kalkyler ifråga om Danmark böra ökas.

Liksom i Sverige få även de danska betodlarna hela den mot

deras betleveraus svarande kvantiteten betmassa — 50 procent av betvikten

— åter från fabriken. Men i motsats till Sverige levereras hela

denna kvantitet kostnadsfritt. Hänsyn till det härav betingade tillägget

i betpriset — 0.26 ä 0.27 kronor per 100 kilogram — har också redan

tagits i den redogörelse, som i Bil. 1, sid. 128 lämnas för den danska

betodlingen, i det att de där angivna prisen för betor anförts till belopp,

i vilka värdet av den återlevererade betmassan inräknats.

I motsats till Sverige betala de danska betodlarne själva sitt betfrö,

vadan något tillägg till betpriset av denna anledning i här berörda

sammanhang icke bör ifrågakomma. Den möjliga skiljaktighet ifråga

om den svenske och danske fabrikantens kostnad för råvaran, som till

äventyrs kan härledas därav, att i Sverige kostnaden för betornas

transport till fabriken bäres till hälften av fabrikanten och odlaren vardera,

medan någon motsvararande bestämmelse icke förefinnes i de

danska betodlarnes kontrakt, har icke synts böra närmare värdesättas

vid den här åsyftade jämförelsen. I regel torde i Danmark kostnaden

för betornas transport å kortare sträckor bäras helt av odlaren, under

det att denne vid längre transport erhåller någon ersättning för de härav

föranledda utgifterna. Denna den danske fabrikantens sålunda vid järn
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

förelse med motsvarande förhållanden hos oss något gynnsammare ställning''

torde dock uppvägas därav, att i Danmark anordningar med å

fälten utlagda betspår för transport av betorna till fabriken eller någon

av de talrika saftstationerna äro mycket vanliga och sålunda fabrikantens

kostnader för betornas fraktande härigenom ökas. För dylika transportanordningar

påförde det största danska företaget — vilket inom den

danska industrien intager en med det stora svenska bolaget inom

Sveriges sockerindustri jämförlig ställning — i sitt bokslut för senaste verksamhetsåret

fabrikernas konto ett belopp av omkring 1.3 miljoner kronor.

En annan skiljaktighet mellan danskt och svenskt betpris, som

för den här ifrågavarande jämförelsen ej häller kan närmare värdesättas,

men som är av stor principiell betydelse, torde likväl böra antydas.

Medan nämligen det svenska priset bygger på ett fixt grundpris (för

närvarande 2.2 0 kronor för 100 kilogram) med jämförelsevis mindre

betydande tillägg och avdrag på grund av tvänne ej alltför variabla

faktorer — betans sockerhalt och skattens storlek — så är det danska

grundpriset, som ställts i beroende av världsmarknadspriset å råsocker,

rörligt och det slutliga priset i hög grad avhängigt av storleken av tilllägget,

vilket står i direkt proportion till den ekonomiska avkastningen

av det företag, som betalar betorna. Under det att den svenske betodlaren

sålunda i allmänhet på förhand tämligen noga kan beräkna sitt

betpris, har odlaren i Danmark icke samma förmån, enär betlikvidens

hela storlek är ställd i beroende av omständigheter, vilka äro underkastade

fluktuationer, som ej kunna förutses. Särskilt bör det uppmärksammas,

att en betydande del av betalningen för de danska betorna

utgöres av en ren andel i sockerindustriens årsvinst, ett belopp, som

har visat sig växla betydligt år från år (jfr Bil. 1, sid. 124). För industrien

torde åter det svenska systemet med dess relativt höga grundpris

vara mindre fördelaktigt än det danska, enligt vilket råvarans pris

med viss smidighet anpassats till tvänne faktorer, som äga det närmaste

sammanhang med industriens ekonomiska bärighet. Slutligen torde

vid bedömandet i detta sammanhang av situationen för de båda ländernas

sockerindustri ej böra förbises, att de svenska betodlarne torde stödja

sig på en organisation av till synes större fasthet än vad fallet är med

deras danske kolleger.

Med utgångspunkt från de här åberopade, i Bil. 1, sid. 128 anförda

danska betprisen och nu angivna tillägg därtill erhållas följande,

för den åsyftade jämförelsen beräknade siffror rörande kostnaden för 100

kilogram vitbetor i Danmark.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Tyskland.

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

År 1906........................ kronor 2.it År 1909........................ kronor 2.4 3

» 1907........................ » 2.22 » 1910........................ » 2.13

» 1908........................ » 2.42 Medeltal 1906—10 ... » 2.26

I fråga om de i Tyskland rådande förhållandena på här förevarande

område är en jämförelse avsevärt svårare än beträffande Danmark.

Till en början utgöres nämligen, såsom i redogörelsen rörande

den tyska betodlingen anmärkes, (se Bil. 1, sid. 145) blott något mer

än hälften av de i råsockerfabrikerna avverkade betorna av s. k. köpbetor,

vilka levereras av andra betodlare än dem, som äro fabrikernas

delägare. En jämförelse av här ifrågavarande art kan emellertid avse

endast dessa köpbetor, enär villkoren för leverans och likvid av övriga

betor delvis äro av helt annan art än dem, som gälla för de svenska

eller danska betodlarne. Men även de bestämmelser, som gälla för betalning

av de s. k. köpbetorna, äro mycket växlande mellan olika delar av det

stora riket. Emellertid synes man kunna utgå från de i Bil. 1, sid. 149

angivna genomsnittspris för köpbetorna och vidare böra antaga såsom en

allmän regel, att betodlarne erhålla betmassan kostnadsfritt åter. Det

kontanta priset för köpbetorna torde sålunda böra ökas med denna restprodukts

värde. Detta angives av den tyska statistiken växla mellan

0.3 8 och 0.8 5 pfg per 100 kilogram (se Bil. 1, sid. 149). Om man

sålunda väljer det även för Sveriges vidkommande gällande genomsnittsvärdet

av 0.50 kronor för 100 kilogram betmassa och i anslutning

därtill ökar det tyska betpriset med 0.2 5 kronor per 100 kilogram betor,

torde en någorlunda riktig utgångspunkt för en jämförelse i detta hänseende

hava givits. Ifråga om kostnader för betfrö och transporter,

de övriga båda poster, som här närmast torde vara av betydelse, förekomma

emellertid i Tyskland så växlande villkor, att det torde vara

lämpligast att låta de i dessa fall möjligen förekommande olikheter

mellan svenska och tyska förhållanden icke föranleda några korrektioner

i det tyska betprisets belopp. De ändringar, som härav skulle föranledas,

avse i varje fall jämförelsevis endast obetydliga tal, vilka tillsammans

ej torde representera ett tillägg till mer än ringa belopp.

Under förutsättning att hela kostnaden för betfrö för alla köpbetor skulle

bestridas av fabrikerna, komme dessas utgift att ökas med högst 0.0 5

kronor per 100 kilogram, medan motsvarande tillägg för transport av

betor, under det likväl ej sannolika antagandet, att fabrikerna även i detta

fäll skulle vidkännas hela kostnaden, bleve 0.0 4 kronor per kilogram.

Den på grundval av här angivna siffror beräknade kostnaden för

100 kilogram vitbetor (köpbetor) i Tyskland skulle sålunda uppgå till

följande belopp:

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

År 1906 ..................... kronor 1.9 3

)) 1907 .................... » 1.93

» 1908 .................... )) 2.17

År 1909 ..................... kronor 2.2 2

» 1910 ................... » 2.28

Medeltal 1906—10 ... » 2.n

En jämförelse mellan resultaten av den verkställda beräkningen

för samtliga de tre berörda länderna gives av nedanstående tablå:

Beräknad kostnad för 100 kilogram vitbetor.

År

Sverige

Danmark

Tyskland

kronor

kronor

(köpbetor)

kronor

1906 ...................

...... 2.43

2.11

1.93

1907 ..................

...... 2.36

2.2 2

1.93

1908 ..................

...... 2.60

2.42

2.17

1909 ..................

...... 2.49

2.43

2.22

1910 .................

...... 2.63

2.13

2.28

Medeltal 1.906—

-10 2.50

2.26

2.H

För ett riktigt bedömande av den närmast föreliggande frågan är

det emellertid, såsom redan antytts, icke tillräckligt endast med dessa

siffror. Det avgörande är det pris, till vilket sockret i betan erhålles.

För att från den nu beräknade kostnaden nå till kännedom även härom

erfordras uppgift om ytterligare eu faktor, nämligen kvantiteten av

det ur betan verkligen utvunna sockret. Uppgifter härom meddelas i

följande tablå, vars siffror hänföra sig till de i Bil. 1, sidd. 60, 127

och 143 meddelade upplysningar i ämnet.

Båsockerutbyte av 100 kilogram vitbetor (oreducerat tal).

1906 ........

År !) Sverige

kilogram

................ 15.82

Danmark

kilogram

13.72

Tyskland

kilogram

14.97

1907 ........

.................. 14.50

12.38

14.96

1908 ........

................... 15.23

14.90

16.77

1909 ........

................. 14.io

12.57

15.11

1910 ........

................... 15.75

14.16

15.9 6

Medeltal2)

1906—1015.08

13.55

15.55

9 Siffrorna hänföra sig till svenska sockerfabriksaktiebolagets fabriker, varvid Genevad och

Hasslarp medräknats, ehuru i dessa fabriker ett pressförfarande användes.

8) Dessa tal överensstämma jämförelsevis väl med de av Martineau för åren 1899—1908 beräknade

siffrorna, enligt vilka för framställning av 1 kilogram råsocker åtgår i Sverige 7.0, i

Danmark 7.8 och i Tyskland 6.t kilogram betor.

Betans

soekerhalt.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bekostnad i

Sverige, Danmark

och

Tyskland.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

Sammanställas nu de båda sist anförda tablåerna, så finner man,

att exempelvis den svenska fabrikanten för råvaran till 15.0 8 kilogram

råsocker vidkännes eu kostnad av 2.5 0 kronor. Såsom resultat av de

verkställda beräkningarna framgår sålunda, att den del av produktionskostnaden

inom råsockerindustrien, som utgöres av utgiften för råvaran, i

genomsnitt för åren 1906—10 beräknats uppgå för 100 kilogram socker

i betorna:1) i Sverige till 16.57, i Danmark till 16.68 och i Tyskland till

13.57 kronor. Medan kostnaden i Danmark sålunda är högst, ehuru likväl

endast 0.11 kronor högre än i Sverige, är det för Tyskland beräknade

beloppet icke mindre än 3. o o kronor lägre än det svenska. Betecknas den

svenska betkostnaden med 100, synes motsvarande kostnad kunna angivas

för Danmark av talet 101 och för Tyskland av 82.

b. Arbets- Den del av råsockerindustriens produktionskostnader, som vid

sidan av råvarupriset är ägnad att tilldraga sig den största ttppmärksamheten,

är den till arbets- och förvaltningspersonalen utbetalade arbetslönen.

De uppgifter, som i detta hänseende föreligga, äro visserligen

för Sveriges del så fullständiga, att de möjliggöra eu beräkning av

liknande art som den, vilken verkställts beträffande råvarukostnaden

d. v. s. angivande av det belopp, till vilket arbetslönen för produktion

av en viss mängd råsocker uppgår. Motsvarande beräkningar ifråga om

Danmark och Tyskland kunna emellertid till följd av brist på tillförlitligt

material icke verkställas på sådant sätt, att det uppnådda resultatet

kan göra anspråk på någon högre grad av exakthet. Totalbeloppet av

den arbetslön, som i Danmarks råsockerfabriker utbetalas, är visserligen

ungefärligen känt för den danska industriens viktigaste företag, men

avser endast arbetspersonalen och av denna allenast de egentliga råsockerarbetarne,

medan för verkstadsarbetarne o. d. blott en osäker

uppskattning kan göras och ifråga om förvaltningspersonalens löner inga

som hälst uppgifter kunnat beredas. Ifråga om den tyska råsockerindustrien

föreligga inom litteraturen åtskilliga beräkningar rörande

arbetskostnaden för förarbetande av visst kvantum betor, men såvitt

känt hänföra sig dessa kalkyler dels till blott ett mindre antal fabriker,

dels avse de åren före 1908, efter vilken tid arbetslönerna ej oväsentligt

stegrats. Samma anmärkningar drabba även de uppgifter av hithörande

slag, vilka meddelats av svenska sockerfabriksaktiebolagets chef i den

år 1907 i ämnet angivna promemoria, för vars huvudinnehåll redogöres

i Bil. 1 sidd. 41 ff. Om sålunda ingen av de nu nämnda källorna kan

I) Att melassen icke medtagits i beräkningarna torde här böra påpekas, ehuru denna omständighet

ej inverkar vid en jämförelse mellan de tre länderna.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 35.

tjäna såsom ledning vid de här ifrågasatta beräkningarna, så kan detta

ej häller bliva fallet ifråga om de för ändamålet ofta utnyttjade uppgifter,

vilka innehållas i den tyska olycksfallsstatistiken. Visserligen

redovisas där totalbeloppet av de till sockerindustriens olycksfallsförsäkrade

personal utbetalade löner, men dels skiljer denna statistik icke mellan

råsockerfabriker och raffinaderier, dels omfattar den utom arbetarne en

del av förvaltningspersonalen, utan att det är möjligt att avgöra, huru

många av de till denna personal hörande personer, som lämnas utanför

statistikens uppgifter.

Det torde sålunda vara nödvändigt att till en början avstå från

försöket att beträffande arbetslönen bygga jämförelsen mellan de tre

länderna på ett för viss tillverkningskvantitet beräknat belopp. I stället

synes man vara hänvisad till att närmast söka bereda sig kännedom

rörande den allmänna lönenivån för råsockerindustriens arbetare, sådan

denna uttryckes i deras arbetsinkomst för viss tidsperiod. För såväl

Sveriges som Danmarks vidkommande kunna beträffande denna omständighet

tillförlitliga uppgifter hämtas ur gällande, i respektive länder

mellan sockerindustriens arbetsgivare och arbetare träffade kollektivavtal,

valka i båda länderna beröra det övervägande antalet arbetare

inom industrien.

I detta avseende meddelade siffror (se Bil. 1, sid. 67) visa, att

i de svenska råsockerfabrikerna till manliga grovarbetare utbetalas en

timlön, som vid en mindre fabrik (Hälsingborg) utgör 37 öre, vid två

stora fabriker i Skåne (Arlöv och Säbyliolm) 36 öre, vid flertalet fabriker

— i mindre städer samt å den skånska landsbygden — uppgår till 34 öre

samt å Gottland och i Blekinge till endast respektive 32 och 30 öre.

De i fabrikerna sysselsatta järn- och metallarbetarne avlönas enligt särskilda

avtal efter en högre timlön, som växlar mellan 34 och 43 öre och

i genomsnitt torde uppgå till 38 å 39 öre. Antalet av dessa arbetare

är emellertid relativt obetydligt. I medeltal kan lönen för samtliga

råsockerfabriksarbetare sägas utgöra 35 öre i timmen. Kvinnornas lön

utgår med lägre belopp, men då de kvinnliga arbetarnas antal i råsockerfabrikerna

är ytterst ringa, utövar detta förhållande knappast något

inflytande på den genomsnittliga lönenivåns höjd.

I Danmark utgår enligt vad i Bil. 1, sid. 126, meddelas, timlönen

till manliga råsockerarbetare under kampanjen med 38 öre, utom vid

en fabrik, där lönen är 37 öre i timmen. Under övriga tider av året

är lönen för det fåtal arbetare, som då sysselsättas i fabrikerna, respektive

35 och 34 öre. I genomsnitt torde timlönen för de danska råsockerfabriksarbetarne

sålunda kunna uppskattas till 37 öre.

Arbets
personalen.

Sverige.

Danmark.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

Tyskland. Inom den tyska sockerindustrien har kollektivavtalet blott vunnit

en mycket begränsad användning, så att antalet av dylika överenskommelser

berörda fabriker och arbetare ännu är ytterligt ringa. De

avtal av denna art, som varit tillgängliga, visa emellertid, att man vid

löntariffens uppgörande i regel synes hava utgått från en minimilön

för manlig arbetare av 35 pfg (= 31.5 öre) i timmen. Härmed överensstämmer

ganska nära en av de tyska sockerarbetarnes fackorganisation

år 1910 gjord undersökning, enligt vilken medelförtjänsten för vecka

för manlig arbetare uppgick till 20.2 7 Mk eller 3.3 8 Mk om dagen,

d. v. s. 33.8 pfg eller något över 30 öre i timmen under förutsättning

av 10 effektiva arbetstimmar per dygn, den inom sockerindustrien vanliga

arbetstiden. Visserligen torde inom åtskilliga trakter av riket, där tillgång

på billig arbetskraft från närgränsande jordbruksdistrikt eller av

polsk eller galizisk extraktion förefinnes, en lön till nämnda belopp ej

alltid uppnås. Men å andra sidan torde i de talrika fall, där sockerindustrien

utövas inom starkt industrialiserade delar av landet, arbetskraften

vara dyrare och ofta betalas med högre belopp än ovan angivits.

Goda skäl synas sålunda tala för antagandet, att en genomsnittlig lön

av 30 öre i timmen torde angiva den ungefärliga lönenivån för den tyska

råsockerindustriens manliga arbetare.

Av det anförda framgår således, att arbetarne inom den danska

råsockerindustrien synas åtnjuta en något högre lön än motsvarande

svenska arbetare, under det att de tyska råsockerarbetarnes lön är lägre

än såväl de danska som de svenska arbetarnes. Betecknas den svenska

råsocker arbetarens genomsnittliga lönenivå med 100, synes man kunna

antaga att den danskes når till 106, medan den tyskes stannar vid 86.

Det torde ej behöva särskilt anmärkas, att de lönebelopp, på vilka dessa

siffror byggts, icke kunna tjäna såsom omedelbar utgångspunkt för

beräknande av vare sig årsinkomst — vars höjd sammanhänger med

antalet arbetsdagar, övertidsarbete o. s. v. — eller arbetskostnad per

produktionsenhet — vars storlek är beroende av arbetareantal, driftens

effektivitet o. s. v. De angivna talens syfte är endast att belysa det

ungefärliga förhållandet mellan lönenivåns höjd i de tre länderna för

att med ledning därav en uppfattning skall kunna beredas rörande

sockerproduktionens olika ekonomiska förutsättningar i detta hänseende

i Sverige, Danmark och Tyskland.

Förvaltnings. De verkställda beräkningarne hava gällt endast, arbetspersonalen.

personalen. Vad förvaltningspersonalen beträffar, så äro för Danmark och Tyskland

inga uppgifter tillgängliga, vilka möjliggöra en jämförelse.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

Emellertid förefinnes anledning antaga, att den genomsnittliga

avlöningen för företagschefer, fabriksledare samt övriga tekniska tjänstemän

och kontorspersonal i regel torde vara högre i Sverige än i Danmark.

Skillnaden synes emellertid icke vara så betydlig, att den i betraktande

av förvaltningspersonalens i jämförelse med arbetarne relativa fåtalighet

kan sägas föranleda någon avsevärdare skiljaktighet ifråga om denna

del av produktionskostnaden. I varje fall torde här kunna antagas,

att i Sverige en dylik högre lönenivå för förvaltningspersonal verkligen

föreligger, men att den fullt uppväges av den högre lönestandard, som,

enligt vad tidigare visats, utmärker den danska råsockerindustriens

arbetare. I det följande skall sålunda byggas på den uppfattningen, att

Sverige och Danmark äro likställda ifråga om lönenivån för den i råsockerindustrien

sysselsatta arbets- och förvaltningspersonalen.

Vad förhållandena i Tyskland i detta hänseende beträffar, så synes

man böra utgå från antagandet, att — bortsett från företagens och

fabrikernas ledare, vilkas avlöning sannolikt icke i allmänhet avsevärt

skiljer sig från motsvarande poster i svenska fabrikers budget — den

lägre förvaltningspersonalen i stor utsträckning, liksom inom industrien

överhuvud, även inom sockerfabrikerna intager en i ekonomiskt hänseende

något mindre gynnad ställning än vad fallet är i Sverige. Lämpligt

synes därför vara att förutsätta, att inom förvaltningspersonalen ungefärligen

samma förhållande mellan tysk och svensk lönenivå förekommer,

som tidigare konstaterats bland arbetarne och således antaga, att den

tyska råsockerindustrien på grund av dess arbets- och förvaltningspersonals

relativt lägre lönenivå är i en något gynnsammare ställning än den svenska.

Att, liksom beträffande kostnaden för sockret i betan, i absoluta

tal jämförelsevis exakt omedelbart värdesätta denna skillnad erbjuder,

såsom redan nämnts, de största svårigheter. Likväl synes det vara möjligt

att ungefärligen angiva, inom vilka gränser den berörda olikheten

kan falla. Enligt vad av de i Bil. 1, sidd. 66 och 68, meddelade siffror

framgår, beräknades totalbeloppet av de i Sverige till arbets- och förvaltningspersonal

inom råsockerfabrikerna under kampanjen 1910—11 utbetalta

arbetslöner till 2.8 0 kronor för 100 kilogram råsocker. Såsom

framdeles skall närmare belysas, är denna summa att betrakta såsom ovanligt

hög och kan förklaras endast med ledning av vissa för den svenska

sockerindustrien säregna förhållanden. Om nämnda belopp sålunda är att

betrakta såsom en högsta gräns, med vilken i här ifrågavarande hänseende

kan räknas, — alldeles oavsett, huruvida den förekommer i

Sverige eller annorstädes — så torde motsvarande undergräns under

liknande förutsättning betecknas av det till 1.2 5 kronor per 100 kilogram

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 saml. 15 käft. (Nr 35.) 3

Danmark.

Tyskland.

s. 18 Kontrollera mot PDF

c. Övriga

kostnader.

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

socker uppgående belopp, vartill berörda kostnader under samma kampanj

lägst beräknades för några stora tyska fabriker. När nu, såsom ovan

visats, den tyska genomsnittslönen kan antagas vara omkring 14 procent

lägre än den svenska, så följer av de anförda siffrorna, att den merkostnad,

som ifråga om arbetslönen måste bäras av den svenska råsockerindustrien

i jämförelse med den tyska, icke synes kunna överstiga 0.39

kronor (= 14 procent av 2.8 0 kronor) och icke understiga 0.18 kronor

(= 14 procent av 1.25 kronor), allt per 100 kilogram råsocker. Utgår

man från antagandet, att den mot det verkliga förbållandet närmast

svarande siffran betecknas av medeltalet mellan dessa båda yttergränser

— en förutsättning, mot vilken befogade invändningar knappast synas

kunna framställas — torde ett belopp av 0.2 8 kronor per 100 kilogram

råsocker utgöra en för bär ifrågavarande beräkningar användbar summa.

Det skall för tydlighetens skull ånyo påpekas, att vid denna kalkyl

alldeles frånsetts arbetets eller driftens effektivitet och att den svenska

summan, vilken valts till övergräns, sannolikt är under normala förutsättningar

allt för hög, vadan ock differensen blivit den största möjliga. Men

de såsom resultat erhållna siffrorna visa likvisst, att den skillnad, varom

här är fråga, rör sig om belopp, vilka i varje fall icke äro särskilt betydande.

Kostnaden för betorna samt arbetslönen utgöra tillsammans den

viktigaste delen av råsockerindustriens produktionskostnader. Övriga

poster på utgiftssidan äro samtliga var för sig av mindre betydelse,

vadan ock möjliga skiljaktigheter i dessa kostnader mellan de tre länderna

äro för här åsyftade jämförelse av eu mera underordnad vikt. Likväl

skall här anmärkas, att några dylika olikheter av framträdande art

knappast torde förefinnas. Visserligen torde kostnaden för sockerindustriens

maskiner, ävensom för en del förbrukningsartiklar, i allmänhet vara

något högre i Sverige än i Danmark eller Tyskland, men ifråga om

andra förbrukningsartiklar synes ett motsatt förhållande äga rum. Det

har visserligen framhållits, att den svenska industrien skulle nödgas

betala högre pris för sitt bränsle, d. v. s. stenkolen — den mest betydande

av fabrikernas förbrukningsartiklar — än den tyska industrien,

men övertygande skäl för denna uppfattning hava icke kunnat anföras.

Visserligen torde en och annan tysk fabrik finnas, som på grund av

gynnsamt läge i omedelbar närhet av en kolfyndighet e. d. kan förskaffa

sitt bränsle till ett jämförelsevis lägre pris. Men det övervägande

flertalet tyska fabriker torde icke befinna sig i denna ställning, utan vara

hänvisade till att uppköpa sitt kolförråd till pris, som icke understiga

dem, till vilka de svenska fabrikerna köpa sina kol i svenska hamnar.

v

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kung!. Mapts Nåd. Proposition Nr 35.

Sedan jämförelsen mellan produktionskostnadernas olika storlek

inom Sverige, Danmark och Tyskland sålunda, i den utsträckning som

för här ifrågavarande syfte synts nödigt, slutförts beträffande råsockerindustrien,

skall uppmärksamhet jämväl ägnas åt raffinadindustrien, varunder

vid jämförelsen ävenledes till en början skall helt bortses från

denna industris nuvarande tekniska eller ekonomiska organisation i de tre

länderna.

För raffinadindustrien är den viktigaste produktionskostnadsfaktorn

givetvis det pris, till vilket råsockret erhålles. Detta pris fastställes på

världsmarknaden och skulle således, därest raffinaderierna i Sverige,

Danmark och Tyskland måste köpa sitt råvarubehov i utlandet, skillnaden

i kostnaden för de tre länderna betingas allenast av olikheter i fraktutgifter

och dylikt. Emellertid producera som bekant de ifrågavarande

länderna själva sitt råsockerbehov, vartill kommer, att i såväl Sverige som

Danmark större delen av råsockret raffineras inom samma företag, som

tillverka råvaran. Den svenska raffinadindustrien är hänvisad till att

fylla sitt behov av råsocker inom landet — i själva verket torde det

vara statsmakternas intresse för betodlingens utveckling och bestånd,

som varit den viktigaste anledningen till, att den härpå vilande sockerindustrien

beretts och alltjämt beredes ett högt tullskydd. En jämförelse

av raffinadindustriens produktionskostnader i de tre här berörda länderna

torde på grund av nämnda industris här berörda ställning hos oss sålunda

kunna inskränkas till att avse eventuella skiljaktigheter allenast

ifråga om själva raffinationskostnaderna.

Vid raffinering av socker uppstår alltid eu kvantitativ råvaruförlust,

vilken i regel anses uppgå till omkring Vio af råvarans kvantitet, så att

för framställning av 100 kilogram raffinad beräknas åtgå 110 kilogram

råsocker av 88 procents rendement. En följd härav måste bliva, att en

skillnad i produktionskostnad för råsockret även tager sig uttryck i

raffinadindustriens kostnader, i det att nämnda förlust, vilken här skall

benämnas fabrikationsförlust, blir kännbarare, ju dyrare råvaran är. Då,

såsom av den tidigare utredningen framgår, råsockerindustrien i Sverige

synes arbeta under ungefärligen samma betingelser som i Danmark, men

under något ogynnsammare förutsättningar än i Tyskland, så framgår

av det anförda, att kostnaden för fabrikationsförlusten i Sverige och i

Dårli n ark torde kunna anses vara i det närmaste lika stor, medan den

i Tyskland är mindre än i nämnda länder. Storleken av denna skillnad

kan med ledning av tidigare anförda siffror beträffande kostnaden för

sockret i betan uppskattas till 0.3 0 kronor (= Vio av 3 kronor, jfr

9. Baffinadindustrien.

a. Fabrikationsförlust.

s. 20 Kontrollera mot PDF

b. Arbetslön.

Arbetspersonal.

Sverige.

Danmark.

Tyskland.

Förvaltningrsper

sonat

20 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 35.

sid. 14) och för arbetslönen till 0.03 kronor (— Vio av 0.2 8 kronor,

jfr sid. 18), således tillsammans till 0.33 kronor, allt per 100 kilogram

socker.

Vid sidan av fabrikationsförlusten är inom raffinadindustrien arbetslönen

den mest framträdande kostnadsfaktorn. För en jämförelse i detta

hänseende mellan de tre länderna skall beträffande Sverige och Danmark

samma källa anlitas som ifråga om råsockerindustrien, d. v. s. kollektivavtalen,

vilka även i detta fall äro fullt representativa för arbetsvillkoren

inom större delen av industrien.

Såsom av de i Bil. 1, sid. 67, i detta hänseende meddelade siffror

framgår, utgör i Sverige den avtalsenliga timlönen för manliga grovarbetare

i raffinaderierna högst 39 och lägst 35 öre samt växlar för

järn- och metallarbetare samt andra yrkeslärda arbetare mellan 43 och

37 öre. Kvinnorna, vilka inom raffinaderierna förekomma i något

större antal än inom råsockerfabrikerna, hava enligt avtalen ända till

11 öre lägre timlön än de manliga grovarbetarne. I genomsnitt kan

lönen för samtliga arbetare inom raffinaderierna beräknas till 37 öre i

timmen.

Timlönen för de danska raffinaderiernas arbetare växlar mellan 44

och 42 öre och torde genomsnittslönen ligga närmare den förra än den

senare gränsen. Här skall den emellertid antagas utgöra 43 öre i timmen.

Beträffande lönens storlek för den tyska raffinadindustriens arbetare

måste man åtnöjas med uppgifter rörande de vid en del större raffinaderier

betalade lönerna, enär kollektivavtalet ej häller inom denna gren

av sockerindustrien tillsvidare vunnit någon nämnvärd utbredning. Av

de siffror, som för detta ändamål insamlats, framgår, att, ehuru lönerna

givetvis växla mellan olika orter av riket, en timlön av 35 pfg (= 31.5 öre)

likväl torde kunna betraktas såsom en någorlunda representativ genomsnittslön

för den tyska raffinadindustriens arbetare. De manliga arbetarnes

lönenivå är i själva verket sannolikt ej oväsentligt högre, men medelsiffran

nedbringas på grund av den i Tyskland jämförelsevis talrika

förekomsten av kvinnliga raffinad arbetare, vilkas lön är avsevärt lägre

än männens.

Med avseende på lönerna åt förvaltningspersonalen föreligga uppgifter

endast beträffande Sverige. Emellertid skall för här ifrågavarande

jämförelse i detta hänseende byggas på samma antagande som tidigare

beträffande råsockerindustrien, nämligen att skillnaden mellan den högre

arbetarlönen i Danmark och den lägre i Sverige utjämnas genom mot
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

svarande motsatta differens ifråga om förvaltningspersonalens lönenivå,

medan för denna sistnämnda personal ungefärligen samma förhållande

kan anses föreligga mellan tysk och svensk lönenivå, som en jämförelse

mellan de beträdande arbetarne tidigare omnämnda siffror giva vid

banden. Visserligen är den bär åberopade skillnaden mellan svensk och

dansk genomsnittlig timlön större för raffinaderiernas än för råsockerfabrikernas

arbetare, vadan den ifrågasatta utjämningen av hänsyn till

förvaltningspersonalen kan synas oegentlig. Emellertid torde böra beaktas,

att antalet förvaltningstjänstemän i förhållande till antalet arbetare är

ej oväsentligt större inom raffinaderierna än inom råsockerindustrien,

vadan en inom raffinadindustrien i detta fall förekommande lönedifferens

har större ekonomisk betydelse än inom råsockerindustrien.

Av det anförda torde sålunda kunna slutas, att den svenska raffinadindustrien

ifråga om lönenivån för sin arbets- och förvaltningspersonal

har att uppvisa ungefärligen samma läge som den danska, medan

den tyska industrien i motsvarande fall är i en gynnsammare ställning.

Betecknas den svenska raffinadindustriens ifrågavarande siffra med 100,

torde den för dansk industri efter allt att döma kunna betecknas med

samma tal, men bär för tysk industri sannolikt sättas till 85.

Det resultat, som framgått av jämförelsen i detta hänseende ifråga

om raffinadindustrien, överensstämmer sålunda i stort sett nära med

motsvarande resultat beträffande råsockerindustrien. Den merkostnad

som — helt frånsett arbetets eller driftens olika effektivitet — ifråga

om arbetslönen måste bäras av den svenska råsockerindustrien i förhållande

till den tyska, beräknades, såsom å sid. 18 närmare angives,

till ett genomsnitt av 0.2 8 kronor per 100 kilogram råsocker. Det

vill synas, som om de beräkningar, varpå denna siffra byggts, skulle

i allt väsentligt äga tillämpning även på raffinadindustrien. Visserligen

torde de gränser, mellan vilka den högsta och lägsta kända lönesumman

för viss kvantitet raffinad svänger, skilja sig ännu något vidare åt än vad

fallet är beträffande råsockerproduktionen — bland annat på grund av att

den framställda raffinaden uppvisar väsentligt olika kvaliteter — men likväl

synes den genomsnittliga siffran böra bliva ungefärligen densamma.

I stort sett torde i Sverige arbetskostnaden inom raffinadindustrien vara

lika stor som inom råsockertillverkningen (se Bil. 1, sid. 66), vadan ock,

då den allmänna lönenivån synes intaga i allt väsentligt samma läge inom

de båda industrierna i respektive länder, skillnaden i arbetskostnad för viss

kvantitet — under här angivna förutsättningar för jämförelsen — icke

torde kunna vara större inom raffinad- än inom råsockerindustrien.

Ifråga om raffinadindustriens övriga produktionskostnader hänvisas

s. 22 Kontrollera mot PDF

Sammanfatt
ning.

Hänsyn till

den svenska

sockerindustriens

särskilda

förhållanden.

22 Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 35.

till vad som i motsvarande fall anförts beträffande råsockerindustrien,

och vilket i allt väsentligt torde äga tillämpning även beträffande produktionen

av raffinad.

Sammanfattas resultaten av den gjorda undersökningen på dess

nuvarande stadium, skulle sålunda erhållas följande siffermässiga uttryck

för den här åsyftade jämförelsen mellan de tre länderna.

1. Betkostnad. För 100 kilogram socker i betan betalas i Sverige

O.li kronor mindre än i Danmark, men 3 kronor mera än i

Tyskland.

2. Arbetslön i råsockerfabriker. I Sverige samma höjd som i Danmark,

medan den är 0.2 8 kronor per 100 kilogram råsocker

högre i Sverige än i Tyskland.

3. Fabrikations förlust vid raffmadproduktion. I Sverige lika stor

som i Danmark, men 0.3 3 kronor per 100 kilogram raffinad

högre än i Tyskland.

4. Arbetslön i raffinaderier. Liksom i råsockerfabriker, således i

Sverige och i Danmark 0.2 8 kronor per 100 kilogram raffinad

högre än i Tyskland.

I anslutning till dessa kalkyler kan således antagas, att produktionskostnaden

— utan hänsynstagande till industriens förevarande tekniska

eller ekonomiska organisation — är i Sverige för framställande av 100

kilogram raffinad ur vitbetan 3.89 kronor större än i Tyskland samt O.u

kronor mindre än i Danmark. För 100 kilogram råsocker är o motsvarande

siffror 3.28 samt O.u.

Såsom ofta upprepats, hava vid alla hittills utförda beräkningar

de skiljaktigheter lämnats helt åsido, vilka kunna betingas av olikheter

mellan de tre berörda länderna i fråga om sockerindustriens tekniska

eller ekonomiska organisation, sådan denna för tillfället gestaltar sig.

Den jämförelse, som bär verkställts, har omfattat de väsentliga leden av

produktionen, men har inskränkt sig till att söka värdesätta de olikheter,

som förefinnas emellan de tre länderna allenast i fråga om sådana

faktorer, vilka synts bilda en relativt bestående, i förhållande till andra

omständigheter svårare föränderlig och av industriens egna åtgöranden

mindre lätt påverkad grundval för industriens bestånd.

När emellertid fråga är om en industri, vilken redan länge ägt

bestånd inom vårt land och som där, till stor del på grund av statens

tull- och skattelagstiftning, har utvecklats under former, vilka präglats

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 35.

av för denna industri säregna drag, är det icke möjligt att numera

bortse därifrån. Det gäller härvid att främst uppmärksamma de möjligen

förefintliga olikheter ifråga om den .svenska industriens nuvarande

organisation i såväl tekniskt som ekonomiskt hänseende, vilka i jämförelse

med motsvarande faktorer inom Danmarks eller Tysklands sockerindustri

kunna konstateras, samt sedermera att bedöma, huruvida och i

vad mån ett hänsynstagande till dylika skiljaktigheter kan hava till följd

en ökning eller minskning i den svenska industriens merkostnader. Åven

vid denna jämförelse skall för Sveriges vidkommande endast den del av

industrien tagas i betraktande, vilken omfattas av svenska sockerfabriksaktiebolagets

verksamhet. Dessutom skall jämförelsen närmast taga

till föremål allenast Danmark, enär dess industri liksom den svenska i

huvudsak behärskas av ett enda företag, en omständighet, som i förevarande

fall är av den största betydelse. Den tyska industrien företer

däremot i detta avseende en helt annan bild med ett stort antal företas:,

av vilka intet intager en i någon mån monopolartad ställning och där

dessutom vid sidan av aktiebolag förekommer en betydande mängd på

andelsprincipen byggda företag, arbetande efter delvis andra grundsatser.

Vidare försvåras jämförelsen för Tysklands vidkommande ytterligare därigenom,

att den tyska officiella sockerstatistiken icke skiljer på kombinerade

fabriker och råsockerfabriker, utan till sistnämnda fabriksklass hänför alla

företag, där betavverkning förekommer, vare sig fabrikens slutprodukt

är råsocker, vitsocker eller raffinad. Varken råsocker- eller raffinadindustrien

framträder därigenom såsom en fullt avgränsad del av produktionen,

vadan en mera ingående jämförelse i vissa viktiga avseenden

icke gärna kan ske.

Beträffande råsockerindustrien framträder vid en jämförelse mellan

Sverige och Danmark omedelbart den avsevärda skillnaden ifråga om

antalet företag. Medan Danmark sålunda har 8 råsockerfabriker 5j med en

sammanlagd produktion år 1910/11 av 116,000 ton råsocker, har svenska

sockerfabriksaktiebolaget, som omfattar 95 procent av Sveriges sockerproduktion,

18 fabriker med en totaltillverkning samma år av 166,000

ton. Det svenska sockerbolagets råsockerproduktion förhåller sig sålunda

till Danmarks såsom 10 till 7, under det att motsvarande proportion

ifråga om antalet fabriker är 10 till 4.4.

En anmärkningsvärd olikhet mellan svensk och dansk råsockerindustri

i nu berörda hänseende är även, att antalet saftstationer, som

’) Alla utom en tillhöra det stora danska bolaget, »Aktieselskabet De danske Sukkerfabrikker»,

som emellertid köper den utomstående fabrikens hela produktion.

Fabrikernas

antal.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Fast kapital.

Arbetslön.

24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

i Sverige blott är 3, i Danmark uppgår till ej mindre än 17. Häri

torde till en del vara att söka skälet till att antalet råsockerfabriker är

så avsevärt mindre i Danmark. Den danska anordningen i detta avseende

torde emellertid representera ett även nr ekonomisk synpunkt

gynnsammare system, särskilt när, såsom fallet är för det svenska bolagets

liksom för Danmarks produktion, denna är i huvudsak lokaliserad

till en jämförelsevis mycket begränsad del av landet.

Vid en jämförelse mellan svensk och dansk raffinadindustri framträder

ävenledes den danska industriens högre grad av driftkoncentration.

Den av svenska sockerbolaget år 1910/11 producerade kvantiteten

raffinad uppgick till omkring 122,000 ton, och antalet raffinaderier till

9, medan motsvarande siffror för Danmarks stora sockerfabriksföretag,

som tillverkar så gott som all dansk raffinad, utgjorde omkring 60,000

ton från 3 fabriker samt för Tysklands raffinadindustri 1,160,000 ton

från 35 företag. För en blott dubbelt så stor produktion som den

danska hade Sverige sålunda tre gånger så många fabriker, medan

Tyskland för framställning av en i det närmaste tiodubbel kvantitet

raffinad begagnade sig av endast fyra gånger så många raffinaderier

som det svenska sockerbolaget.

Det synes vara obestridligt, att i nu angivna omständigheter är

att söka en för Sveriges industri ogynnsam faktor. En starkare koncentrerad

drift erfordrar i regel ett mindre fast kapital och möjliggör

ett väsentligt bättre utnyttjande av arbetskraften. Det är givet,

att det fasta kapital, som engagerats i den svenska sockerindustrien

med dess stora antal fabriksbyggnader, måste uppgå till ett ej blott

absolut utan även relativt betydligt högre belopp än vad den danska

industrien erfordrat. Det svenska sockerbolaget .blir således härigenom

nödsakat att förränta ett jämförelsevis högre kapital än dess danska

motsvarighet — eu omständighet, som givetvis är till det svenska företagets

nackdel.

Ett relativt stort antal fabriker kräver vidare ett större arbetarantal

än eu till färre fabriker samlad produktion av samma omfattning.

Industriens totala belastning för den till arbets- och förvaltningspersonalen

utbetalade lönen blir härigenom högre. I upprätthållandet inom sockerbolagets

drift av ett relativt för stort antal råsockerfabriker och raffinaderier

bör sålunda sökas en bland de förnämsta förklaringsgrunderna till, att företagets

utgifter för arbetslön äro så väsentligt mycket större än motsvarande

belopp i Danmark, ehuru, såsom förut visats, sockerfabriksarbetarnes

allmänna lönenivå snarare är något högre i Danmark än i Sverige. En

beräkning av den till arbetare inom sockerbolaget utbetalade arbetslönen

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

visar (jfr Bil. 1, sid. 66), att denna år 1910/11 nppgick till 2.14 kronor

per 100 kilogram råsocker och 2.11 kronor per 100 kilogram raffinad.

Motsvarande siffror kunna visserligen icke, såsom tidigare påpekats, med

exakthet beräknas för Danmarks vidkommande, men med ledning av de

i Bil. 1, sid. 126, meddelade uppgifter kan likväl slutas, att de stanna

avsevärt under de svenska beloppen och för det stora danska bolaget

sannolikt utgöra omkring 1.6 0 å 1.7 0 kronor per 100 kilogram råsocker,

respektive raffinad. I fråga om förvaltningspersonalen torde differensen

vara ännu större. Någon uppgift för Danmarks vidkommande har i detta

avseende visserligen ej kunnat anskaffas, men det förefaller likväl sannolikt,

att den av det svenska sockerbolaget till dess förvaltningspersonal

utgivna lönen — inklusive tantiéme och naturaförmåner, 0.6 7 kronor per

100 kilogram råsocker och 0.81 kronor per 100 kilogram raffinad, d. v. s.

i genomsnitt en tredjedel av motsvarande belopp för arbetarne — representerar

summor, vilka avsevärt överstiga de i allmänhet förekommande

kostnader av denna art och således även den danska industriens motsvarande

utgifter. En bidragande orsak till dessa siffrors ovanliga höjd

torde, utom det stora antalet fabriker, vara det inom bolaget tillämpade

systemet, enligt vilket flertalet fabriker, vid sidan av löner till fabriksledare

och övrig förvaltningspersonal, även belastas med en i regel betyda!)

de lön för en särskild direktör samt arvoden åt styrelsemedlemmar,

medan bolaget därjämte givetvis har att bestrida utgiften för löner till

direktörer och styrelseledamöter för handhavande av företagets allmänna

ledning. (Angående storleken av dessa lönebelopp se Bil. 1, sid. 68).

För den undersökning, varom här är fråga, torde man kunna utgå

från, att det svenska bolagets produktionskostnader för närvarande på

grund av relativt större utgifter för löner äro, approximativt beräknat,

1.3 5 kronor per 100 kilogram socker (råsocker + raffinad) högre än

vad fallet är ifråga om Danmarks motsvarande företag.

Då man synes kunna förutsätta, att de omständigheter, ifråga om

industriens och arbetets organisation, vilka äro bestämmande för arbetets

effektivitet, äro desamma i den tjT-ska som i den danska sockerindustrien,

kan även den slutsatsen dragas, att merkostnaden för arbetslön i Sverige

i jämförelse med Tyskland uppgår till en summa, som motsvarar den

nyssnämnda för jämförelse med Danmark beräknade differensen. Härvid

bör likväl uppmärksammas, att den lägre lönenivå, som tidigare konstaterats

för Tyskland i jämförelse med Danmark eller Sverige, redan

beaktats vid beräknande av den förut angivna merkostnadsdifferensen

av 3.8 9 kronor och således ej bör inräknas i det ovan berörda beloppet

av 1.3 5 kronor.

Bihang till Biksdagens protokoll 1913. 1 samt. 15 käft. (Nr 35)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

Tillverknings- Det förtjänar i detta sammanhang ock uppmärksammas, att enligt

M- vad som framgår av de uppgifter, som meddelas i Bil. 1, sid. 64,

driften vid de svenska raffinaderierna icke pågår året runt. Ehuru tillverkningsåret

1910/11 utmärktes av en ovanligt hög produktionssiffra

för raffinad, var insmältningstiden vid 6 raffinaderier med drift dygnet

om i genomsnitt endast 200 dygn (högst 247 dygn jämte 21 dagars

dagdrift, lägst 130 dygn) samt vid de övriga 3 raffinaderierna med

endast dagdrift i medeltal 247 dagar (lägst 208, högst 284 dygn). Till

insmältningstiden bör läggas en tid av 10 till 14 dagar för att få fabrikernas

hela tillverkningstid. De danska raffinaderierna hava däremot

(jfr Bil. 1, sid. 126) uppehålligt ständig drift året om och låtit verksamheten

ligga nere endast under en tid av omkring 14 dagar för nödvändiga

reparations- och rengöringsarbeten. Den avsevärda skillnad

ifråga om driftens intensitet, varom dessa förhållanden bära vittne, synes

giva stöd för antagandet, att de svenska raffinaderiernas antal är större

än vad som motsvarar behovet.

Fabrikerna 8 Med avseende på vissa av det svenska bolagets råsockerfabriker

iä9e- torde vidare kunna antagas, att de på grund av sitt läge i trakter med

ofördelaktiga betodlingsförhållauden antingen lämna ringa eller alls intet

driftsöverskott eller ock gå med förlust. Det synes nämligen vara

tydligt, att den betodling inom omnejden, på vilken dessa fabriker

stödja sin verksamhet, är av för ringa omfattning för att fylla fabrikens

råvarubehov, vadan bristen måste täckas genom betor från andra, ofta

avlägsna trakter. På grund av de härigenom ökade utgifterna för

betornas transport till fabriken stegras för dessa företag kostnaden för

råvaran avsevärt. Åven för åtskilliga av raffinaderierna blir kostnaden

för råvarans, d. v. s. råsockrets, transport större än vad fallet torde vara

i Danmark, på grund därav att de äro belägna i helt andra delar av

landet än dem, där betodlingen bedrives och råsockret framställes.

Sockrets En annan omständighet, som skiljer den svenska och danska raffi
kvahtet.

xiadproduktionen åt, och som här även skall framhållas, är det tillverkade

sockrets olika kvalitet. I Danmark tillfredsställes icke mindre

än omkring en tredjedel av sockerkonsumtionen med en vara, s. k.

danskt pudersocker, som tillverkas i råsockerfabrikerna och som är ett

blott i centrifuger tvättat råsocker. Härtill gives, praktiskt taget, ingen

motsvarighet i Sverige. Av raffinaderiernas produktion utgöres i Danmark

omkring 2/b, i Sverige däremot 3/B av toppsocker, bitsocker och därmed

jämförliga högre kvaliteter, medan återstoden i huvudsak kommer på

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 35.

billigare sockersorter. I Sverige konsumeras sålunda i större utsträckning

socker av högre kvalitet, och synas sålunda framställningskostnaderna

för raffinad av denna anledning kunna antagas vara i genomsnitt något

större hos oss än i Danmark. Emellertid bör ock uppmärksammas, att

de bättre sockerslagen betinga ett högre försäljningspris, vadan finnes

anledning förmoda, att skillnaden i produktionskostnader på denna väg

i huvudsak utjämnas.

En för den svenska industrien ogynnsam faktor betingas slutligen

även därav, att den arbetar med ett betydande produktionsöverskott,

vilket på grund av lagstiftningens anordning ej med fördel kan exporteras

utan måste föras å lager. De härav föranledda kostnaderna —

vilka icke, åtminstone ej i samma mån, betunga den danska eller tyska

industrien — uppgå till avsevärda belopp. Det årliga balanserandet av

ett sockerlager, vilket i bolagets årsredogörelser uppgives hava uppgått

till ett värde av omkring 30 miljoner kronor årligen, svarande mot en

kvantitet av omkr. 60 000 ton råsocker och omkr. 30 000 ton raffinad

eller, vad råsockret beträffar, ungefär ett halvt års behov, innebär, utom

utgifter för lagerlokaler, även en betydande ränteförlust.

Vid ett bedömande av i vad mån hänsyn bör tagas till den ofördelaktigare

ställning, som den svenska sockerindustrien, såsom av det anförda

framgår, för närvarande ifråga om flera viktiga poster bland produktionskostnaderna

intager i jämförelse med den danska, måste även hänsyn

tagas till, huruvida den påpekade olikheten är sådan, att den genom industriledningens

egna åtgöranden synes kunna påverkas i gynnsam riktning.

Svenska sockerfabriksaktiebolaget bildades, såsom av utredningen

i Bil. 1 framgår, år 1907, genom en fusionering till ett företag av ett

stort antal visserligen redan förut samarbetande, men vart för sig likväl

i vissa avseenden fullt självständiga företag. Det hade synts naturligt,

om det nya företaget, i likhet med vad som ofta brukat ske vid fusioner

av liknande art såväl i utlandet som hos oss, redan under första tiden

av sin verksamhet sökt begränsa fabrikernas antal i rimligt förhållande

till produktionens omfattning och med hänsyn till den större ekonomiska

bärkraften hos en drift, byggd på fabriker i bästa läge och med största

kapacitet. Någon anordning av detta slag gjordes emellertid icke av

bolaget och har ej häller under dess hittillsvarande mer än femåriga

verksamhet träffats. Att så icke skett, trots de uppenbara ekonomiska

fördelar, som därav sannolikt varit att vänta, torde böra tillskrivas dels

den form, i vilken uppgörelsen om fusionen kläddes, dels ock i de

Fabrikernas

sockerlager.

Svenska

sockerbolaget

och driftskoncentrationen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

befarade svårigheterna för jordbrukare och övrig befolkning i de bygder

och städer, för vilka betodlingen och sockerindustrien är av en väsentlig

ekonomisk betydelse och där dess upphörande sålunda kunnat medföra

vissa olägenheter. Hänsyn av mera personlig art torde ock hava haft

till följd, att bolaget, såsom tidigare antytts, fortfarande vid flertalet av

fabriksföretagen bibehåller ett system med särskild lokal förvaltning av

styrelse och direktör — eu anordning, som högst väsentligt ökar bolagets

årliga utgiftskonto.

ocfeIe»fi«ei Om sockerbolaget sålunda tillsvidare knappast i något avseende

hemskT synes hava utnyttjat de möjligheter det besitter för åstadkommandet

marknaden. av en bättre driftseffektivitet och därmed sammanhängande besparingar

på de områden, där så eljest vid eu fusion tidigast plägar ske, så har

det i stället låtit betydelsen av sin monopolställning framträda på ett

annat område för verksamheten, nämligen ifråga om den inhemska

marknadens organisation. Det ligger i sakens natur, att det varit lätt

för bolaget att genom en ändamålsenligare distribution av sockret än

den som förr kunde ske bespara avsevärda belopp i fraktkostnader.

Men bolaget har dessutom genom att ordna sitt försäljningssysten!

rationellt —• i regel försäljning per extra kontant, inga handelsresande,

små rabatter — besparat utgifter och förluster samt berett sig snabbare

kapitalomsättning, d. v. s. minskat sitt behov av rörelsekapital. Genom

den kontroll över marknaden, som bolagets ställning och försäljningssystem

möjliggör, har bolaget ock kunnat hålla sockerprisen intill eller

t. o. m. över det belopp, som representeras av priset för utländskt socker

med tillägg av kostnader, skatt och tull — den s. k. tullgränsen — något

som vid konkurrens mellan flere fabriker eller med eu fristående partihandel

knappast är möjligt.

I sammanhang med en vid 1909 års riksdag väckt fråga om sockerbeskattningens

förändring anfördes, såsom närmare i Bil. 1, sidd. 110—

111 meddelas, i Riksdagen ett exempel på den makt bolaget intager tack

vare sin ställning såsom producent av så gott som allt i Sverige konsumerat

socker, ävensom på, huru bolaget icke tvekat att vid behov

göra bruk därav för att behålla sitt monopol å den inhemska marknaden.

Detta monopol kan i själva verket tänkas sätta tullgränsens effektivitet

ifråga. Atminsone synes bolaget, såsom visas av den redogörelse för dess

prispolitik, som meddelas i Bil. 1, under en tid av flere månader hava

kunnat hålla sitt pris över tullgränsen, utan att därigenom veterligen

föranletts annat än en jämförelsevis obetydlig import av utländskt socker.

Det korrektiv mot ett dylikt förhållande, som konkurrensen erbjuder,

måste saknas, då hoppet om framgång i en strid mot det stora bolaget

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 35.

och dess över hela landet utgrenade förbindelser gärna ter sig jämförelsevis

utsiktslöst för det affärsföretag, som skulle vara sinnat att

våga försöket.

Det synes sålunda vara tydligt, att bolaget på här berörda områden

berett sig tillfälle till skapande av en vinst utöver vad som är möjligt

för» eu i fri inbördes konkurrens arbetande industri sådan som exempelvis

den tyska. I jämförelse med den danska industrien är i åberopade

omständigheter däremot knappast någon mera avsevärd skiljaktighet att

söka, enär, såsom ofta nämnts, även inom denna industri ett enda företag

synes i stort sett behärska den inhemska marknaden. Det danska sockerbolaget

torde emellertid i regel icke hava fullt utnyttjat sitt tullskydd,

utan hållit sockerpriset något under tullgränsen (se Bil. 1, sid. 129). Att

så ibland — och särskilt under år 1912 i avsevärd grad (se Bil. 1,

sid. 105) — även varit fallet i Sverige bör icke häller förbises.

Sakkunnigmajoritetens förslag.

Den av de sakkunniga verkställda utredning beträffande de vikti- Sakkunniggaste

produktionskostnadernas storlek inom sockerindustrien i Sverige, ma/°re{ag®ns

Danmark och Tyskland, för vilken jag nu redogjort, har föranlett de

sakkunnigas majoritet till följande uttalande och förslag.

Den jämförelse mellan produktionskostnaderna inom den svenska,

danska och tyska sockerindustrien, vilken (å sidd. 6—22) i det föregående

utförts, och som lämnat det resultatet, att den svenska industrien

synes vara belastad med en till 3.8 9 öre per kilogram beräknad högre

produktionskostnad än den tyska, under det att den i detta hänseende

torde böra jämnställas med den danska, kan tjäna till att giva

en uppfattning angående de olika förhållanden, under vilka de skilda

ländernas industrier för närvarande arbeta, om man bortser från alla de

faktorer, som hänföra sig till produktionens tillfälliga gestaltning. De

i nämnda sammanhang anförda siffrorna kunna visserligen icke göra

anspråk på att vara absolut exakta, då, såsom redan påpekats, anledningar

till felslut torde ligga såväl däri, att vissa förhållanden inom den danska

och än mer inom den tyska industrien undandraga sig alla beräkningar

som ock i de funna talens karaktär av genomsnittssiffror. Likväl synes

man kunna betrakta dem såsom ett ganska gott uttryck för den skillnad

i produktionskostnader inom de olika ländernas industrier, vilken hänför

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

sig till de respektive ländernas egna särskilda ekonomiska betingelser.

Givetvis kunna dessa tal icke göra något som hälst anspråk på att vara

orubbliga eller att hava giltighet utöver en ganska begränsad tidrymd.

De faktorer, vilka legat till huvudsaklig grund vid deras beräknande,

nämligen arbetslöner och betpris, äro variabla och det gives grundad

anledning antaga, att de åtminstone för den tyska industriens vidkommande

kunna inom en icke allt för avlägsen framtid bliva underkastade

förändringar. Vad den danska industrien beträffar, äro dess betpris

ställda i direkt beroende såväl av priset å råsocker som av det ekonomiska

resultatet av fabrikernas drift, vilka båda omständigheter, om de

också, särskilt vad den senare beträffar, under sista tiden visat en viss

stabilitet, dock mer än väl kunna förändras. För bedömande av sockerindustriens

läge i de skilda länderna under nuvarande förhållanden,

särskilt med avseende på det tullskydd industrien måste åtnjuta, giva

emellertid talen en god utgångspunkt, i det att de utvisa de merkostnader,

som för närvarande nödvändigt måste vidlåda varje tillverkning

av socker inom Sverige, även om industriens organisation här vore

densamma som i Danmark och Tyskland. Ett tullskydd av 3.8 9 eller

— med en avrundning uppåt för möjlig korrektion av de fel, som på

grund av vad nyss framhållits vidlåda beräkningen — 4.0 0 öre är

således behövligt för att utjämna den skillnad mellan produktionskostnaderna

i de respektive länderna, vilken har sin grund i utom industrien

liggande orsaker.

Vid ett sådant tullskydd skulle emellertid det skydd, som den

svenska industrien komme att åtnjuta, ligga endast i de frakt- och andra

omkostnader, vilka medföljde en import. Dessa kostnader torde emellertid

för vissa delar av vårt land endast obetydligt överstiga dem,

med vilka vår inhemska industri för transporter av socker inom landet

redan nu måste räkna. För åstadkommandet av ett effektivt skydd måste

en tullsats, överstigande den angivna siffran, således för närvarande

under alla omständigheter vara en nödvändighet.

Utom de merkostnader för den svenska industrien, vilka äro en

följd av de allmänna ekonomiska förhållandena i de till jämförelse valda

länderna och som således i viss mån äro mera oberoende av industriens

egna åtgöranden eller organisation, har den svenska industrien, som

redan anförts, vidare att räkna med merkostnader, vilka till huvudsakligaste

del hava sin orsak i industriens egen organisation och sättet

för dess bedrivande. De merkostnader, som föranletts av dessa orsaker,

intaga så tillvida en ställning av något annan art än de förut omhandlade,

att de kunna i avsevärd grad genom industriens egna åtgöranden

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

minskas. Likväl torde de å industrien i dess nuvarande gestaltning

utöva samma hämmande inflytande i dess förhållande till en eventuell

utländsk konkurrens som de förut antydda merkostnaderna, något som

vid bedömandet av det för industrien nödvändiga tullskyddet icke bör

lämnas ur sikte. Bland dessa merkostnader torde med någorlunda

säkerhet endast arbetslönerna samt ränteförlusten å inneliggande lager

låta sig beräknas, medan åt övriga i det föregående å sidd. 23—27

angivna omständigheter på grund av deras egen natur icke kan givas

ett exakt siffermässigt uttryck. Merkostnaderna ifråga om arbetslöner

hava i nu berörda sammanhang här ovan (sid. 25) beräknats till 1.3 5

öre per kilogram raffinad. Ränteförlusten å lagret torde ej böra beräknas

till mer än omkring 0.5 öre per kilogram raffinad enär överproduktionen

utan tvivel synes kunna inskränkas genom den minskning av

betarealen, som av sockerbolaget genomförts. Det ligger för övrigt i

bolagets eget intresse att kunna disponera ett rätt avsevärt lager för

att icke under en eventuell missväxt eller av andra orsaker behöva

importera utländskt socker.

De totala merkostnader, vilka tillåta en om ock blott approximativ

beräkning, kunna således uppskattas till 5.8 5 öre per kilogram raffinad

(4 + 1.3 5 + 0.5 öre), vilket belopp således får bringas i avräkning å det

tullskydd industrien åtnjuter. Det överskjutande beloppet av det nuvarande

till 14 öre per kilogram raffinad uppgående tullskyddet, utgörande

8.15 öre per kilogram, innefattar dels ett skydd för de förut anmärkta

merkostnader, vilka icke tillåta en exaktare beräkning, dels ock det

verkliga skydd, som den svenska industrien åtnjuter utöver det belopp,

som är nödvändigt för att utjämna de olikheter i produktionskostnader,

vilka förefinnas mellan svensk och utländsk industri. Att av detta belopp

endast en relativt liten del torde motsvara de merkostnader, vilka

icke kunnat beräknas, synes vara självklart, då ju de olikheter, vilka

kunna vålla någon större skiljaktighet i produktionskostnaderna — framför

allt arbetslöner, betpris och ränteförluster — redan äro inbegripna i

det till 5.8 5 beräknade beloppet för merkostnader.

Hälften av det nämnda skyddet av 8.15 öre per kilogram raffinad,

vilket industrien nu åtnjuter, det vill säga i avrundat tal 4 öre per

kilogram raffinad, är icke blott tillräckligt att betäcka de här åsyftade

merkostnaderna, utan torde även innebära ett så väsentligt överskott,

att det bör vara fullt tillräckligt för den inhemska industrien i dess

konkurrens med de utländska fabrikerna och för övrigt giva åt industrien

en fullt betryggad ställning. Sammanslår man nyssnämnda belopp

med den summa av 5.8 5 öre per kilogram raffinad, som behöves

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

för att utjämna de olikheter i produktionskostnaderna, vilka förut omhandlats,

erhåller man en uppåt avrundad summa a v 10 öre per kilogram,

vilken synes beteckna den tullavgift, som bör för närvarande fastställas

vid införsel av raffinad. En dylik tullsats motsvarar i själva

verket omkring 25 procent av den skyddade varans värde.

Härvid synes böra uttryckligen framhållas, att vid beräknandet

av detta tullskydd förutsatts, att det av sockerbolaget till betodlarnc nu

betalade priset å betor ävensom nu gällande arbetslöner inom sockerindustrien

bibehållas och att således den del av skyddet som för närvarande

konsumeras av betpris och arbetslöner även fortfarande kommer

dessa båda led i produktionen tillgodo.

Orsaken varför tullskyddet icke synts böra minskas än mera är

förnämligast önskan att icke utsätta industrien för den fara, som ligger

i allt för starka omvälvningar, ävensom övertygelsen om nödvändigheten

av att åt industrien giva tillfälle att anpassa sig efter nya förhållanden.

Det torde icke häller kunna bortses därifrån, att statens

sockerlagstiftning redan på ett tidigt stadium i den svenska industriens

historia menligt inverkat på dess sunda utveckling och föranlett, att det

•kapital och de övriga produktionsfaktorer, vilka engagerats i industrien,

icke från början anlagts med tillräcklig hänsyn till utnyttjandet av de

rent ekonomiska faktorerna. Den ekonomiska decentralisering, som är

så karakteristisk för den svenska sockerindustrien, torde till stor de!

hava föranletts av denna statens skyddspolitik. .

En följd härav synes ock vara, att staten är skyldig att förfara

med synnerlig varsamhet vid införandet av sådana förändringar, som

betingas av nödvändigheten att inom sockerindustrien åter införa mera

normala och med övriga svenska industrier mera jämförliga skyddsförhållanden.

Då sockerindustriens nuvarande gestaltning inom vårt land

synes böra kräva betydande omändringar, varav åter ändrade ekonomiska

förhållanden för industrien torde bliva en given följd, torde det på

grund av det härigenom vållade osäkerhetstillståndet icke vara lämpligt

att nu föreslå vidare åtgärder i syfte att enligt en redan nu uppgjord

plan efter längre eller kortare tidrymd successivt förändra tullsatserna.

Den osäkerhet, vilken för närvarande råder inom de sockerproducerande

och sockerkonsumerande länderna samt särskilt de på sista tiden framträdande

tecknen på ändrad uppfattning om lämpligheten av bestämmelserna

i Brysselkonventionen, synas än ytterligare tala för att icke

binda vare sig regeringens eller Riksdagens skyddspolitik gent emot

sockerindustrien för någon längre tidrymd framåt.

Den tullsats, som här angivits, har gällt raffinad. Med den svenska

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

industriens nuvarande organisation är det ock naturligast att beräkna

tullskyddet närmast med hänsyn till den färdiga produkten, enär den

i själva verket praktiskt taget är den enda vara, som av industrien

föres i marknaden. Inom den del av den svenska sockerindustrien, som

i detta sammanhang behandlats, finnes ingen fristående råsocker- eller

raffinadfabrikation. Industrien tillverkar själv hela sitt behov av råvara,

av vilken vara så gott som intet importeras och ej häller inom landet

försäljes eller till utlandet exporteras. Den tullsats, som fastställes för

råsockret, spelar således i och för sig en underordnad roll. Om emellertid

raffinadtullens belopp är Vio högre än råsockrets — vilket är fallet i de

av Brysselkonventionen fastställda och i flera länder tillämpade normaltullsatser

(se Bil. 1, sid. 152) — så har raffinaden intet särskilt skydd

utöver råsockret, ty den högre tullen motsvarar då endast den tidigare

omnämnda fabrikationsförlust, som uppstår vid raffinering. Enligt nu i

Sverige gällande tullsatser är spänningen mellan råsockertullen — 9 öre

— och raffinadtullen — 14 öre — avsevärt större. En så betydande

differens synes ej vidare böra upprätthållas, enär den dels näppeligen

torde vara betingad av en motsvarande skillnad i produktionskostnaderna

och dels vid en sänkning av raffinadtullen med ovan ifrågasatta belopp

en motsvarande nedsättning av nuvarande tull å råsocker skulle leda

till eu för låg råsockertull. Eu sådan konsekvens skulle nämligen innebära

fara för betodlingens bestånd, ty en allt för låg råsockertull kan

föranleda, att industrien finner det fördelaktigare att från utlandet inköpa

råsocker än att framställa det ur svenska betor. Eu relativt högre tull

för råsockret äger sålunda sm betydelse främst såsom skydd för den

inhemska betodlingen och stärker dennas utövare i deras förhållande

till industrien. Av sådan anledning torde det vara lämpligt att vid eu

nedsättning av raffinadtullen till 10 öre fastställa tullen å råsocker till

7 öre per kilogram.

Friherre Palmstiernas förslag.

I nu angivna, av de sakkunnigas majoritet framställda förslag har

eu av de sakkunniga, friherre E. Palmstierna, anmält sig icke kunna deltaga.

Av den särskilda framställning rörande sin ståndpunkt, som friherre

Palmstierna av sådan anledning meddelat mig (se Bil. 2), framgår,

att han velat fastställa det för den svenska sockerindustrien erforderliga

tullskyddet till 3 öre per kilogram raffinad, en tullsats, som skulle tråda

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 15 höft. (Nr 35.) 5

Friherre

E. Palmstiernas

förslag.

s. 34 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefens
förslag.

Den svenska

sockerindustriens

merkostnader.

Behövligt

tullskydd.

34 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 35.

i kraft år 1921, sedan tullen under en åttaårig övergångstid successivt

minskats enligt följande skala:

År................................................... 1914 1915 1916 1917 1919 1921

Tullsats, öre per kg. raffinad... 9 7 6 5 4 3

För den närmare motiveringen av detta förslag hänvisar jag till

vad friherre Palmstierna i ämnet anfört (Bilaga 2).

D epartementschefens förslag.

Den utredning beträffande storleken av sockerindustriens produktionskostnader

i Sverige, Danmark och Tyskland, vilken av de sakkunniga

verkställts, synes mig giva vid handen, att de kostnader av

denna art, som hänföra sig till faktorer, vilka bilda en relativt bestående,

i förhållande till andra omständigheter svårare föränderlig och av industriens

egna åtgöranden mindre lätt påverkad grundval för industriens

bestånd, äro av ungefärligen samma storlek i Sverige och Danmark,

medan vid jämförelse med Tyskland bör räknas med en »merkostnad»

för Sveriges del av i runt tal 4 öre per kilogram raffinad.

Sistnämnda belopp har av friherre Palmstierna beräknats till allenast

3 öre under hänvisning till att den angivna summan av 4 öre

rätteligen bör minskas med ett belopp — 1 öre per kilogram — som

motsvarar frakt- och andra omkostnader, vilka medfölja en import av

socker från Tyskland till Sverige. Det är visserligen sant, att vid en

eventuell handelskonkurrens den till Sverige importerade varans pris

kommer att fördyras på grund av med transporten från Tyskland förenade

omkostnader och att dessa kostnader synas böra beräknas till det

av friherre Palmstierna angivna beloppet. Men jag finner å andra sidan

goda skäl tala för det sannolika i det av övriga sakkunniga framställda

antagandet, enligt vilket nyssnämnda kostnader för vissa delar av vårt

land endast obetydligt torde överstiga dem, med vilka vår inhemska

industri måste räkna för transporter av socker inom landet. Då dessutom,

såsom de sakkunniga ock särskilt påpekat, de av deras utredning

omfattade kalkyler icke kunna göra anspråk på någon absolut exakthet,

synes mig försiktigheten bjuda, att icke utgå från ett lägre belopp för

den ovan angivna merkostnaden än 4 öre per kilogram.

Med avseende på den betydelse, som för nu ifrågavarande förslag

bör tillmätas denna merkostnad, synes mig den av friherre Palmstierna

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. . Proposition Nr 35.

i detta hänseende företrädda uppfattning vara förtjänt av särskild uppmärksamhet.

Det synes mig vara uppenbart, att om hänsyn toges

allenast till de faktorer, som varit bestämmande vid nämnda merkostnads

beräkning, ett med denna kostnad överensstämmande tullskydd vore

tillräckligt för att bereda den svenska sockerindustrien ersättning för

den del av dess produktion sutgifter, som överstiger motsvarande utgifter

för framställning av tyskt socker. Den tyska sockerindustrien torde

— enligt vad av de i Bil. 1, sidd. 145—146, angivna siffror synes

framgå — giva ett i regel gott utbyte på det i verksamheten engagerade

kapitalet. Det finnes sålunda — under nyss angivna förutsättningar —

ingen anledning antaga, att icke eu svensk sockerindustri, som åtnjöte

ett tullskydd, vilket gåve ersättning för dess i förhållande till den tyska

industrien drygare produktionskostnader, skulle bliva i tillfälle att giva

sina utövare skälig vinst. Det förtjänar i sådant sammanhang ock att

påpekas, att, enligt vad av de i Bil. 1, sid. 118, meddelade uppgifter

framgår, det tullskydd, som alltsedan år 1908 åtnjutits av dansk raffinad,

utgör 4.09 5 öre per kilogram och sålunda är ungefärligen lika stort

som det här för Sveriges del ifrågasatta. Då, såsom i den föregående

utredningen visats, den svenska och danska industrien kunna anses vara

ifråga om produktionskostnader i nu förevarande hänseende i stort sett

jämnställda, synes den påpekade överensstämmelsen mellan det i Danmark

gällande och för Sverige här beräknade tullskyddet i viss mån bestyrka

de verkställda kalkylernas tillförlitlighet. Det bör ock betonas, att den

danska sockerindustriens ekonomiska avkastning under hela den tid, för

vilken det nu anförda tullskyddet gällt, varit högst betydande, vilket

närmare framgår av nedanstående siffror rörande utdelningen till aktieägarne

inom det företag, som omfattar så gott som hela industrien

jfr Bil. 1, sid. 124):

År .............................. 1908 1909 1910 1911

Utdelning, procent 25 23 21 25

Gällde frågan sålunda fastställandet av ett tullskydd för en svensk

sockerindustri, arbetande under förhållanden i alla avseenden jämförliga

med den danska eller tyska industriens, så synes mot bestämmandet av

en tullsats av 4 öre per kilogram raffinad näppeligen någon befogad

invändning kunna göras. Ett sådant tullskydd torde vara så avpassat,

att det svenska sockret kunde säljas till ett pris, som betalade produktionskostnaderna

samt lämnade det för industriens bedrivande erforderliga

kapitalet skälig avkastning. Emellertid gäller den angivna förutsättningen

för en fastställelse av tullen till nämnda belopp för närvarande

s. 36 Kontrollera mot PDF

Övergångstid.

36 Kungl. Maj-M Nåd. Proposition Nr 35.

icke. Av den verkställda utredningen synes mig otvetydigt framgå, att

den svenska sockerindustrien — varvid jag närmast avser det stora

sockerbolaget, som ensamt omfattar l9/20 eller så gott som kela produktionen

— i närvarande stund i själva verket har att bära en merkostnad

utöver den, som in beräknats i den förut angivna summan av 4 öre per

kilogram. Denna särskilda merkostnad är att tillskriva väsentligen den

organisation av driften, som synes vara utmärkande för den svenska

sockerindustrien och som föranleder ett relativt större behov av fast kapital

samt minskar möjligheten av arbetskraftens elfektiva utnyttjande. Aven

torde någon betydelse böra tillmätas den omständigheten, att vissa fraktkostnader

samt utgifter för lagring av ett ofta avsevärt produktionsöverskott

för närvarande bidraga att öka den svenska industriens produktionskostnader.

De sakkunnigas majoritet har uppskattat dem bland de nu

nämnda merkostnaderna, åt vilka kunnat givas ett siffermässigt uttryck

— arbetslöner och ränteförlust å lager — till ett sammanlagt belopp

av 1.8 5 öre per kilogram raffinad.

Det synes mig vara obestridligt, att hänsyn bör tagas till bär

påpekade omständigheter vid sockertullens fastställande. Dock kan jag

icke finna, att man, såsom de sakkunnigas majoritet synes hava förutsatt,

därav skall föranledas att i allt väsentligt bortse från den likväl

avsevärda olikhet, som förefinnes mellan de båda arter av merkostnad,

som här berörts. I själva verket är man berättigad antaga, att svenska

sockerfabriksaktiebolaget äger förmåga att, genom åvägabringande av

en, ekonomiskt sett, mera rationellt anordnad drift och administration,

i huvudsak borteliminera de särskilda merkostnader, som framkallas av

den nuvarande, ur vissa synpunkter mindre ändamålsenligt organiserade

verksamheten. Nödvändigheten överhuvud av ett högre tullskydd torde

sålunda knappast kunna motiveras under hänvisning till den mer eller

mindre tillfälliga förekomsten av dylika kostnader, vilkas nedbringande

i görligaste mån otvivelaktigt torde vara även en nationalekonomisk vinst.

Hänsynen till denna art av merkostnader synes mig, såvitt fråga är

endast om industriens intressen, allenast påfordra ett tullskydd så utmätt,

att det täcker dem under den tid industrien kan behöva för att befria

sig från deras belastning.

För det sålunda antydda kravet på att tullen icke i ett slag nedsättes

till det lägsta möjliga beloppet utan att en dylik nedsättning sker

successivt under eu längre övergångstid synes mig även tala det skälet,

att det, när fråga är om en avsevärd tullsänkning — jag erinrar om

att den nuvarande tullen å raffinad är 14 öre per kilogram — näppe
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 35.

ligen torde vara lämpligt att genomföra denna alltför brådstörtat, enär

industriens fortsatta bedrivande därigenom kunde utsättas för allvarliga

rubbningar. En dylik fara synes särskilt böra undvikas, när det, såsom

i detta fall, gäller en industri, vilken är av stor betydelse för jordbruket

i vissa trakter av riket ävensom för andra grenar av ekonomiskt

liv samt ock för statens hushållning och där kapital till avsevärt belopp

är engagerat samt en betydande arbetsstyrka är sysselsatt.

Vidare torde vid genomförandet av en ändrad sockerlagstiftning

hänsyn även böra tagas till den av de sakkunniga påpekade omständigheten,

att staten själv genom sin tidigare lagstiftning'' i detta hänseende

utövat ett ofta ogynnsamt inflytande på sockerindustriens sunda utveckling.

Alldeles särskilt torde emellertid böra uppmärksammas även tullskyddets

uppgift att företrädesvis vara ett skydd för den för sockerindustrien

nödvändiga råvaruproduktionen, den inhemska betodlingen.

Denna viktiga omständighet får icke förbises, när det gäller att bedöma

storleken av det tullskydd den svenska sockerindustrien behöver ävensom

de möjliga verkningarna av en tullsänkning. Hänsjmen till denna

faktor kräver bl. a. att tullen för råsocker icke beräknas till så lågt

belopp, att den erbjuder betodlingens utövare ett otillräckligt skydd

mot att den svenska industrien under vissa omständigheter kunde finna

det förmånligare att importera sitt råsockerbehov än att inköpa det

från jordbrukare inom riket. Vid en raffinadtull av 4 öre per kilogram

skulle råsockertullen, enligt den av de sakkunniga föreslagna

beräkningsmetoden, mot vilken jag icke har skäl att framställa någon

invändning, utgöra högst 3 öre — friherre Palmstierna t. o. m. föreslår

en lägsta råsockertull av 2.5 öre. Det förefaller synnerligen tvivelaktigt,

huruvida en i och för sig jämförelsevis så låg tull för råsocker

verkligen skulle erbjuda betodlingen det avsedda skyddet. Då den dessutom

understiger den merkostnad, som, enligt vad den föregående utredningen

(sid. 22) visar, vid en jämförelse med Tyskland kräves för

produktion av svenskt råsocker, finner jag starka skäl tala emot en anordning,

enligt vilken så låga tullsatser som de nu nämnda — även

efter en avsevärd övergångstid — skulle bliva gällande.

I detta sammanhang vill jag fästa uppmärksamheten även på en

annan omständighet. Det har förutsatts, att en sänkning av sockertullen

skall föranleda sockerindustrien till en ekonomiskt rationellare drift

än hittills. En dylik ekonomisering kan tänkas genomförd på flere olika

eller samverkande vägar. Sannolikt kommer det stora sockerbolaget att

i sådant syfte till en början främst söka göra besparingar på admi
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

Förslagets

begränsning.

38 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

nistrationsutgifternas konto, vilket, enligt vad i den föregående utredningen

framhållits, uppgår till eu relativt sett ovanlig höjd. Vilka åtgärder

i övrigt än av sockerbolaget i bär angivna syfte komma att vidtagas,

så torde betodlingen i värjo fall näppeligen därav röna någon

inverkan. I stället är eu uppåtgång av betproduktionen att förvänta

såsom en följd av den stegring i sockerkonsumtionen, till vilken det på

grund av tullsänkningen lägre sockerpriset skall giva anledning. Denna

stegring måste givetvis motsvaras av en ökad produktion, vilken i sin

tur framkallar ett växande behov av betor. En direkt ökning av rikets

totala betareal torde sålunda av denna orsak kunna emotses.

De sakkunnigas majoritet har i sitt förslag mot själva grundsatsen

i den av mig ifrågasatta anordningen med en successiv tullsänkning i

huvudsak invänt dels att dess genomförande skulle betunga industrien

under en tid, då dess av tullsänkningen framkallade omgestaltning vållade

ett osäkerhetstillstånd, dels ock att den befarade möjligheten för

Brysselkonventionens bristande talade emot lämpligheten av att binda

sockerlagstiftningen för någon längre tidrymd framåt.

Vad den första av de nu nämnda invändningarna beträffar, så

synes näppeligen en anordning, tack vare vilken tullsatserna bestämmas

för en längre tid framåt, kunna framkalla ett osäkerhetstillstånd

inom industrien. Snarare synes det mig vara ur industriens eget

intresse vida fördelaktigare att kunna för en avsevärd tid framåt

överskåda tullagstiftningens utveckling och inrätta sig därefter än

att för varje år sväva i ovisshet om vilka förändringar, som möjligen

inom den närmaste framtiden kunna förestå. Begränsar man

sig till att, i enlighet med de sakkunnigas majoritet, föreslå endast

en omedelbar tullsänkning att träda i kraft med en viss tullsats år

1914, måste man — såsom majoriteten också gjort — med hänsyn

till industrien stanna vid en tullnedsättning, som är vida mindre än

den, som de sakkunnigas utredning anvisar såsom möjlig och riktig.

Till beredande av större trygghet för industrien synes det mig högst

angeläget att i samband med bestämmandet av den omedelbara tullsänkningen

klart och tydligt angives, vilka högsta ytterligare sänkningar

— efter en enligt nu beräknings bara grunder uppgjord plan för tullnedsättningen,

i vilken tullsatsen för år 1914 utgör det första ledet —

under en given tidsperiod förutsättas såsom möjliga, under bibehållande

av ett tillräckligt tullskydd för industrien.

Den av de sakkunnigas majoritet berörda, senare invändningen

mot den ifrågasatta anordningen finner jag i viss mån äga bättre fog.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

Brysselkonventionen, vars gynnsamma inflytande på sockermarknadens

gestaltning'' torde vara obestridligt, tiar under de sista åren onekligen

varit utsatt för påfrestningar, som synas böra mana till försiktighet,

när det gäller att för en längre tidrymd söka överblicka marknadens

utveckling. Englands och Italiens nyligen skedda utträde ur den internationella

sockerunionen torde visserligen knappast vara av avgörande

betydelse för dennas fortsatta bestånd, så länge Europas förnämsta

sockerproducerande länder samtliga alltjämt tillhöra densamma. De

svårigheter, som yppats för Rysslands kvarblivande i unionen, böra icke

underskattas, men samtidigt erinras om, att konventionen — även för

Ryssland — enligt den senast därom träffade överenskommelsen gäller

till den 1 september 1918. Före denna tidpunkt kan dess bristande

sålunda knappast befaras, och kunna därför icke häller dessförinnan

de förändringar på sockermarknaden inträda, vilka förutsatts kunna

utöva inflytande jämväl på den svenska sockerindustriens förhållanden.

Hänsynen till nu anförda omständigheter synes mig emellertid påfordra,

att ett beslut angående sockertullens storlek, — ett beslut, som,

enligt vad jag strax skall närmare belysa, formellt ej synes kunna avse

förhållandena under mera än ett år, men vilket i sak bör kunna få

större bärvidd — för närvarande bör taga sikte allenast på tiden intill

1918 års utgång.

För en dylik begränsning talar även det skälet, att det erbjuder

betydande svårigheter att med tillräcklig säkerhet kunna på förhand fölen

längre framtid bedöma verkningarna av en i det ekonomiska livet

ingripande lagstiftning. Vad särskilt inflytandet på sockerindustrien av

sockertullens nedsättning beträffar, så hyser jag visserligen ingen tvekan

om, att — därest förhållandena på den internationella sockermarknaden

icke undergå någon genomgripande förändring eller eljest sockerindustrien

eller betodlingen inom landet drabbas av några allvarligare rubbningar

— det stora svenska sockerbolaget efter en längre övergångstid

skulle vara väl rustat att fortfarande som hittills behärska den inhemska

marknaden, därest tullskyddet beräknades på sätt ovan angivits. Det är

likvisst möjligt, att de grunder, på vilka åberopade kalkyler byggts,

småningom i ett eller annat avseende komma att undergå sådan förändring,

att en annan proportion kan påvisas mellan produktionskostnaderna för

den svenska och de utländska industrierna än den, som i här ifrågavarande

utredning konstaterats. Fn dylik förändring synes emellertid

snarare böra framkalla sänkning än höjning av den kostnadsdifferens,

från vilken jag i det föregående utgått, något som de sakkunnigas majoritet

vid sitt omnämnande av denna fråga icke synes hava klart beaktat.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

Då jag av sålunda angivna skäl icke ansett mig höra nu taga

sikte på förhållandena under en längre övergångstid, utan angivit den

tid, till vilken man för närvarande lämpligen bort i nu föreliggande

fråga begränsa sig, till fem år, — eller samma tidsperiod, som senaste

sockerlagstiftning omfattade — uppstår i första hand frågan om, till

vilket lägsta belopp man efter en sålunda utmätt övergångstid anser sig

böra sänka sockertullen. Jag har i detta avseende funnit, att en tullsats

av 7 öre per kilogram raffinad är den lägsta, hvilken jag anser mig

kunna för närvarande föreslå.

Jag har av de sakkunnigas utredning och förslag erhållit den

uppfattning, att en tullsats till nämnda belopp är tillräcklig för att

under nu förutsebara omständigheter med säkerhet bereda sockerindustrien

ett tillräckligt skydd. Den angivna tullsatsen överstiger ej

oväsentligt det belopp av 5.8 5 öre, vilket av de sakkunnigas majoritet

betecknats såsom angivande de sockerindustriens totala merkostnader,

som tilläte en approximativ beräkning. I detta belopp hade då tagits

hänsyn till alla de olikheter, som vid en jämförelse med utländska sockerindustrier

kunde vålla någon större skiljaktighet i produktionskostnaderna.

En tullsats av 7 öre torde sålunda enligt min uppfattning kunna sägas

täcka icke blott de av de sakkunniga i siffror beräknade merkostnader,

utan däröver de ytterligare, enligt sakkunnigmajoritetens egen uppfattning

mindre väsentliga merkostnader, som av de sakkunniga till innebörden

belysts, ehuru de av närliggande skäl ej kunnat evalveras i siffror. Jag

kan icke dela sakkunnigmajoritetens mening, att genom tullagstiftningen

ovillkorligen borde tillskapas ett skydd utöver det som enligt den utförda

noggranna utredningen synes vara tillräckligt för utjämnande av de förefintliga

olikheter i produktionskostnader, som konstaterats vid jämförelse

med utländska industrier med ett i regel mycket tillfredsställande ekonomiskt

utbyte. Hävdandet av en sådan ståndpunkt sjmes lätt kunna föra till

betänkliga konsekvenser ifråga om tullagsstiftningens innehåll och syftemål.

Vid övervägande av frågan om tullens storlek under övergångstiden

torde närmast framträda önskvärdheten av att tullen redan efter

1913 års slut avsevärt sänkes. De sakkunnigas utredning torde med

tydlighet giva vid handen, att det tullskvdd, som den svenska sockerindustrien

för närvarande åtnjuter — 14 öre per kilogram raffinad —

måste betraktas såsom under alla förhållanden för högt och vida överstigande

vad som på grund av industriens merkostnader kan motiveras.

De sakkunnigas majoritet har också föreslagit en omedelbar sänkning

till 10 öre, medan friherre Palmstierna velat genast nedsätta tullen till

9 öre. Ehuru det med hänsyn till betydelsen för industrien av en jämn

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

och långsam övergång till nya förhållanden måhända kunde ifrågasättas,

att tullnedsättningen för 1914 begränsades till 3 öre, synes mig

icke inverkan av denna saktare övergång kunna bliva så betydande, att

jag endast av sådan anledning anser mig böra i detta hänseende frångå

sakkunnigmajoritetens förslag. Genom dess antagande torde en icke obetydlig

sänkning av sockerpriset bliva eu omedelbar följd. Åt en för den

successiva sänkningen avpassad skala, angivande de lägsta tullsatser,

som under närmaste 5-årsperiod enligt min mening kunna ifrågasättas

— därest det vore möjligt att nu fastställa en sådan skala för hela

övergångstiden, något, som jag emellertid av skäl, som jag nedan skall

närmare anföra, icke anser vara fallet •—- torde med utgångspunkt från

nu nämnda tullsatser böra givas följande avfattning:

År .................................................................. 1914 1915 1916 1917 1918

Tullsats, öre per kilogram raffinad...... 10 10 9 8 7

Genom att, på sätt i denna skala förutsättes, låta den första

nedsätta ngen kvarstå oförändrad under två år, har jag avsett att bereda

industrien en ökad möjlighet att anpassa sig efter de nya bestämmelserna.

Först på tredje året skulle den fortsatta sänkningen taga

sin början för att därefter fortskrida med allenast 1 öre per kilogram

om året och fr. o. m. 1918 års ingång hava nått till 7 öre.

Slutligen vill jag även betona, att jag förutsätter, att med de

av mig till genomförande förutsatta tullsatserna de bestämmelser, enligt

vilka betpriset under de sista åren reglerats mellan sockerbolaget och

dess betodlare, ävensom nu gällande arbetslöner inom sockerindustrien

icke skola sänkas. Vad särskilt betodlingen beträffar, så framgår

av vad jag nyss anfört rörande innebörden av en tullsats av 7 öre,

att vid den av mig ifrågasatta tullskalans uppgörande all hänsyn tagits

till den tidigare påpekade nödvändigheten av att tullen bestämmes

till belopp, som tillbörligt beaktar jämväl betodlingens berättigade intressen.

Med avseende på de svårigheter, som understundom synas hava

mott för åstadkommande av tillfredsställande uppgörelse mellan svenska

sockerfabriksaktiebolaget och betodlarne och vilka måhända även framdeles

skola göra sig gällande, vill jag i detta sammanhang ej underlåta

att erinra om, hurusom inom en annan industriell verksamhet av

betydande omfattning, nämligen bränneriindustrien, motsvarande svårigheter

så gott som helt undanröjts. Inom berörda industri förarbetas

som bekant en annan rotfrukt, potatisen, och fastställandet av dennas

Bihang Ull Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 15 höft. (Nr 35.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Råsocker
tullen.

Tull
restitution.

Tilläggs
avgifter.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35-

pris har överlämnats åt för ändamålet särskilt inrättade nämnder, vilkas

verksamhet fortgått till alla parters gagn, utan fara för sådana konflikter,

vilka förekommit vid bestämmandet av de för sockerindustrien nödvändiga

vitbetornas pris, konflikter, vilka utan tvivel kunna bliva av menlig

inverkan på såväl sockerindustriens som betodlingens lugna utveckling.

Beträffande tullsatsen för råsocker finner jag, såsom redan antytts,

det av de sakkunniga föreslagna förhållandet mellan denna och

tullen å raffinad väl motiverat och förutsätter sålunda för femårsperioden

1914—18 följande skala för råsockertullens nedsättning.

År .................................................................. 1914 1915 1916 1917 1918

Tullsats, öre per kilogram råsocker ... 7 7 6 5.5 5

I sammanhang med råsockertullens sänkning torde även böra vidtagas

en jämkning av den tullrestitution, som under vissa villkor medgivits

vid utförsel av raffinerat socker, tillverkat inom riket av utlänskt

råsocker. Detta restitutionsbelopp är för närvarande, vid en råsockertuil

av 9 öre, bestämt till 10 öre per kilogram. Denna sitmma har, enligt vad

som framgår av vederbörande departementschefs yttrande till statsrådsprotokollet

vid nådig proposition till Riksdagen (nr 92) år 1911, byggts

på en beräkning, där raffinadutbytet antagits utgöra 90.9 procent och

restitutionen erhållits genom att multiplicera råsockertullens belopp med

talet 5^-- Den sålunda beräknade siffran utgör vid en råsockertuil av

y u. 9

9 öre 9.9 01 öre. Utgår man åter från det av Brysselkonventionen antagna

raffinadutbytet 91.5 procent skulle motsvarande siffra bliva 9.836

öre. Det nu gällande restitutionsbeloppet utgör således en avrundning

uppåt av de på angivet sätt erhållna talen.

Beräknas enligt samma grunder det mot den av mig för åren

1914—15 ifrågasätta råsockertullen av 7 öre svarande restitutionsbeloppet,

/io° \

erhålles såsom resultat: vid det lägre raffinadutbytet g x 7J= 7.7 01

och vid det högre x ?) = 7.6 5 0 öre. Ifrågavarande summa torde

sålunda böra bestämmas till i avrundat tal 7.5 öre.

Vad ovan ifrågasatts rörande förändrade tullsatser å socker verkar

givetvis icke förändring i gällande bestämmelse därom, att socker, kom
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

mande från land, som beviljar premier för tillverkning’ eller utförsel av

sådan vara, belägges med viss tilläggsavgift.

Beträffande själva formen för det av mig ifrågasatta beslutet vill

jag särskilt anmärka följande.

När Riksdagen år 1908 fattade sitt beslut angående en successiv

böjning av sockerskatten samt en däremot svarande sänkning av tullen,

gavs däråt den form, att ifråga om skatten bestämdes, att denna skulle

utgöra 16 öre per kilogram och att förordningen därom skulle träda i

kraft den 1 januari 1909; dock att skatten skulle utgå intill 1911 års

utgång med endast 15 och därefter intill 1912 års utgång med 15.5 öre,

allt per kilogram. Beträffande tullen innehöll det omedelbara beslut,

som Riksdagen fattade, visserligen endast ett stadgande om tullens

sänkande för år 1909 med ett mot skattehöjningen för samma år

svarande belopp (2 öre). Men i den motivering, som åtföljer meddelandet

om detta beslut i Riksdagens skrivelse i ämnet den 31 mars

1908, framhålles, att då enligt Riksdagens beslut skatten skulle ytterligare

höjas den 1 januari 1912 med 0.5 öre och den 1 januari 1913 med

likaledes 0.5 öre, samtidigt även borde vidtagas eu motsvarande sänkning

av raffinad tu lien. Denna av 1908 års Riksdag uttalade mening

har ej häller av följande riksdagar frånträtts, utan hava av 1911 och

1912 års riksdagar beslut fattats i överensstämmelse med det av Riksdagen

år 1908 angivna direktiv. I själva verket föreligger således från

sistnämnda Riksdag ett beslut, enligt vilket i sak storleken såväl av en

skatt, eller närmare bestämt en tillverkningsavgift, som av en tull

bundits för en tidrymd av 5 år framåt, ehuru detta endast ifråga om

beslutet angående skatten också formellt kommit till uttryck.

Då den av mig ifrågasatta successiva sänkningen av sockertullen

förutsätter, att Riksdagen i en eller annan form skall fatta ett beslut av

liknande innebörd som det nu åberopade, avseende samma tidsperiod

och samma varuslag, har det synts mig vara av vikt att bringa

nyssnämnda beslut i erinran. Det torde vara obestridligt, att vissa bestämmelser

i regeringsformen förhindra statsmakterna att binda följande

riksdagar ifråga om bevillningen. Emellertid finnes, såvitt

jag kan se, i här åsyftade stadganden intet stöd för den uppfattning,

att accismedlen borde i detta avseende vara underkastade andra

bestämmelser än tullmedlen, vilka uttryckligen ställas i paritet med

varandra och båda hänföras till bevillningen. Då 1908 års Riksdag

beslöt sig för att bestämma över sockerskattens belopp för en viss tid

Formen för

beslutet om

tullsänkning.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

framåt och uttryckligen förutsatte, att tullens storlek skulle lämpas

härefter under samma tidrymd, är det icke klart, varför ej även åt beslutet

angående tullen gavs samma formellt bindande kraft som åt

beslutet rörande skatten. De konstitutionella betänkligheter, som till

äventyrs mött för ett beslut om tullsatsens bindande för 5 år, synas

hava bort framträda i samma grad, när det gällde skatten.

Om jag sålunda härav anser mig kunna draga den slutsatsen, att

Riksdagen i här förevarande fall givit en friare tolkning av de åsyftade

grundlagsbestämmelserna, så vill jag emellertid påpeka, att till stöd

för det berättigade i en dylik uppfattning i nu föreliggande fråga

kunnat hänvisas till följande omständighet, vilken dessutom även

ur annan synpunkt är av intresse. Enligt vad jag redan tidigare haft

tillfälle anmärka, äger tullen å socker numera endast en underordnad

betydelse såsom statsinkomst, men har huvudsakligen karaktär av

skyddstull för sockerindustrien och betodlingen. Det med sockerhanteringen

förbundna finansiella statsintresset representeras till vida övervägande

grad av sockerskatten. Det kan således ur denna synpunkt

ifrågasättas dels om icke sockertullen i realiteten förlorat mycket av

sin betydelse som bevillning, dels ock huruvida ej den här framhållna

innebörden av Riksdagens år 1908 fattade beslut, som närmast avsåg

just den utan all fråga viktigaste sockerbevillningen, därigenom framträder

än klarare.

Svårigheten av att till beloppet fastställa en tullsats för ett

visst antal år framåt kan alltid framkalla betydande praktiska olägenheter.

I här föreliggande fall kan ett rationellt anordnande av tullagstiftningen

i hög grad försvåras. Som jag i det föregående påvisat,

måste en tullsats av 7 öre per kilogram för raffinad anses

innebära ett tullskydd, som under alla omständigheter täcker den

svenska sockerindustriens merkostnader och vid vars beräknande

förutsatts, att betodlingen skall kunna alltjämt bedrivas under fasthållande

av nu gällande bestämmelser i fråga om betpris och

dylikt. A andra sidan har även framhållits, att en omedelbar sänkning

av tullen från nuvarande tullsats av 14 öre till 7 öre icke kan

ske utan att industriens berättigade anspråk på att erhålla möjlighet

att anpassa sig efter en i och för sig så betydande tullnedsättning

trädas för nära. Fastställes således nu en tullsats av 7 öre, uppoffras

hänsynen till industriens befogade krav. Bestämmes åter en högre

tullsats utan samtidig förutsättning av dennas successiva sänkning,

så lämnas det med tullskyddet åsyftade ändamålet utan beak
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

tande och uppoffras hänsynen till önskvärdheten av att i möjligaste mån

nedbringa priset å en för befolkningen viktig livsförnödenhet.

Av vad nu anförts synes mig framgå, att något förslag om

definitivt beslut angående en successiv nedsättning av sockertullen visserligen

av konstitutionella skäl icke bör till Riksdagen avlåtas, utan

att förslag i nu föreliggande fråga bör avse bestämmande av raffinadtulle''n

till 10 öre och råsockertullen till 7 öre för år 1914. Jag anser

mig dock böra framhålla, att min hemställan om ett sådant förslag

måste ses mot bakgrunden av hela den i det föregående angivna motiveringen,

vadan sålunda — därest inga nu oförutsebara allvarligare

rubbningar ifråga om sockerindustriens eller betodlingens ställning eller

världsmarknadens läge betinga andra åtgärder — såvitt nu kan bedömas,

de nämnda tullsatserna böra för vart och ett av åren 1915—18

bestämmas enligt de av mig anförda grunder.

Svenska sockerfabriksaktiebolagets ekonomiska avkastning.

Det har ej sällan uttalats den uppfattning, att den nedsättning av Svenska

sockerpriset, som skulle bliva en följd av sockertullens sänkning, skulle fabHksaktiemedföra

svårighet för industrien att bereda sina utövare skälig vinst, bolagets ekoDå

denna fråga torde vara av stor betydelse, hava de sakkunniga ock ” kastning.^

ägnat densamma uppmärksamhet. Sakkunnigmajoritetens uppfattning i sakkunnigas

ämnet, med vilken friherre Palmstiernas mening i sak i allt väsentligt utredning,

sammanfaller, framgår av följande redogörelse därför.

Såsom av den i Bil. 1 verkställda utredning angående svenska Sockerbolagets

sockerfabriksaktiebolagets tillkomst och ekonomi framgår, är bolagets ka/Pitalaktiekapital,

vilket uppgår till 135,000,000 kronor, endast till eu mindre

del kontant inbetalat. Vid tiden för fusionen kan det kontant inbetalade

aktiekapitalet i samtliga de sammanslagna företagen beräknas hava utgjort

högst 43,994,075 kronor, vilket belopp likväl av hänsyn till de i

utredningen beträffande ett av företagen (A.-B. D. Carnegie & C:o, se

sid. 35) anmärkta förhållanden torde böra minskas till 38,994,075 kronor.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 35.

Detta belopp utgör allenast 28.9 procent, d. v. s. föga mer än Vi av

bolagets nominella kapital. De sammanslagna företagens nominella

aktiekapital uppgick (med nyss angivna korrektion, se Bil. 1, sid. 33)

till 52,769,075 kronor eller 39.1 procent av bolagets aktiekapital.

Det är givetvis utomordentligt vanskligt att angiva storleken av

det egna kapital, som ett industriellt företag erfordrar. Men i här förevarande

fall synas inga skäl tala för, att icke åtminstone det nominella

aktiekapital, varöver de fusionerade fabrikerna förfogade vid tiden för

sammanslagningen, skulle hava motsvarat dessa företags behov av såsom

aktiekapital engagerat belopp. Kär nu likväl det nya bolaget bildades

med ett nominellt aktiekapital, som utgjorde ej mindre än omkring 250

procent av nyssnämnda, för driftens bedrivande till synes tillräckliga

egna kapital, ägde utan tvivel en högst betydande överkapitalisering

rum. Orsaken härtill torde förnämligast vara att söka i den för bolagets

finansiering valda formen, enligt vilken de sammanslagna företagens

värde uppskattades med hänsyn till en genomsnittsberäkning för

samtliga företags avkastning samt andel i totalproduktionen och det

sålunda erhållna beloppet, vilket utgjorde likvid för företagens övertagande,

helt och hållet utgick i form av aktier i det nya bolaget, vars

nominella aktiekapital också fastställdes till en mot nämnda belopp ungefärligen

svarande summa. Det totala vinstbelopp, varmed man i dessa

kalkyler räknade, utgjorde för samtliga fabriker för en treårsperiod

närmast före fusionen i genomsnitt 11,668,995 kronor årligen, motsvarande

en ränteavkastning av 22.1 procent å de sammanslagna bolagens

nominella och minst 29.9 procent å deras kontant inbetalade aktiekapital

(se Bil. 1, sid. 36). Det är uppenbart, att man med en dylik beräkningsmetod

såsom grundval för bolagets finansiering skulle nå till ett

belopp för dess aktiekapital, vilket vida översteg, vad som eljest kunnat

anses såsom rimligt.

Flera tecken tyda emellertid på, att överkapitaliseringen, vilken

för övrigt ofta bliver en följd av fusioner av denna art, i detta fall

likväl även ur andra synpunkter måste anses synnerligen stor. För de

personer, vilka vid tidpunkten för fusionen voro aktieägare i de gamla

företagen, var det i viss mån av underordnad Aukt, till vilket belopp

det nya bolagets nominella kapital fastställdes. Flmmdintresset för dem

var sannolikt, att den hittills ernådda a\''kastningen och därmed värdet

å de gamla aktierna ej riskerades. Såsom i Bil. 1, sid. 35 angives,

utgjorde det stora bolagets nominella aktiekapital omkring 346 procent

av de äldre bolagens kontant inbetalade kapital. För \rarje 100 kronor

i kontant insatt kapital erhöllos således Arid fusionen 346 kronor i nomi
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

nellt kapital i det nya bolaget. Detta bär under sin hittillsvarande

verksamhet i regel varje år utdelat 6 procent (Bil. 1, sid. 76). Denna

utdelning motsvarar således å det kontant inbetalade kapitalet i de fusionerade

bolagen en utdelning av 21 procent. Emellertid uppgick motsvarande

utdelning under de båda åren närmast före fusionen i själva

verket (se Bil. 1, sid. 37) till i genomsnitt 15 procent å det kontant

inbetalade aktiekapitalet. Om sålunda storleken av det nya bolagets

nominella kapital tillmätts med hänsyn till ett fortfarande vidmakthållande

av sistnämnda utdelning — en avkastning, vilken synes mer

än tillfredsställa alla rimliga krav — så hade det ej bort uppgå till

mer än 97,500,000 kronor.

En annan omständighet, som synes framför andra förtjäna beaktande

vid utredning av förevarande fråga, är den bristande överensstämmelse

mellan bolagets reala tillgångar och nominella skulder, vilken

synes kunna konstateras vid en analys av sockerbolagets balansräkning.

Det torde nämligen vara uppenbart, att bolagets fabriksfas tigheter jämte

tillhörande inventarier äro upptagna bland aktiva till ett värde, som

icke motsvarar det verkliga. Såsom av tablån å sid. 72 i Bil. 1 framgår,

voro berörda tillgångar i bokslutet för år 1912 uppförda till ett sammanlagt

belopp av 130,665,071 kronor, vilken summa med endast omkring

2 miljoner kronor understiger det belopp, till vilket motsvarande

tillgångar upptogos i bolagets första bokslut (år 1908). Avskrivningarna

hava å detta konto varit endast högst oväsentliga. Utöver ett belopp

av omkring IV2 miljoner kronor, som årligen avskrivits å maskiner och

andra inventarier och som uppgivits motsvara en avskrivning av 5 procent

å dessa tillgångars bokföringsvärde, har å bolagets bokförda fastighetsvärde

icke avskrivits mer än omkring 220,000 kronor (år 1912).

Under hela den tid av fem år, som bolaget hittills utövat sin verksamhet,

har å fabriksfastighetskontot, vilket, såsom nyss nämnts, uppgår till

omkring 130 miljoner kronor, avskrivits tillsammans endast 8.4 miljoner

kronor eller 1.68 miljoner, d. v. s. 1.3 procent om året. De belopp,

som under samma tid tillförts kontot för nyanskaffningar etc., uppgå

sammanlagt till blott 2.9 miljoner kronor.

Beräknas nu med ledning av det kända antalet till varje fabriksgrupp

hörande fabriker samt dessas sammanlagda bokförda värde genomsnittsvärdet

per fabrik, erhållas i runda tal följande siffror (se Bil. 1, sid.

74), nämligen för en råsockerfabrik 3,600,000 kronor, för ett raffinaderi

7,200,000 kronor, och för en kombinerad fabrik (råsockerfabrik och raffinaderi)

10,800,000 kronor samt för en saftstation 600,000 kronor. Redan

vid första påseendet förefalla dessa siffror, med undantag av den sist
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

nämnda, ovanligt höga. Det är visserligen sant, att fabrikernas storlek är

mycket växlande, men sannolikt överstiga de angivna värdena de högsta

tal, till vilka inom varje fabriksgrupp även den största förekommande

fabriken rimligtvis kan uppskattas, särskilt om man betänker, att det

här ofta gäller fabriksbyggnader av ingalunda ringa ålder, å vilkas

värden under de sista åren knappast några avskrivningar hava gjorts.

Det är missvisande, när, såsom understundom skett, de höga bokföringsvärdena

förklarats med hänvisning till vad nya fabriker skulle

erfordra i anläggningskostnad. Vid eu rationell värdering synes hänsyn

i första hand böra tagas till den verkliga beskalfenheten av det

föremål, vars värde skall uppskattas, icke till kostnaderna för vad som

måste anskaffas, därest nämnda föremål ej funnes. Det är emellertid

sjmnerligen anmärkningsvärt, att även om man — för analysens skull

— väljer ett dylikt tillvägagångssätt, så blir resultatet icke det åsyftade.

Enligt vad i Bil. 1, sid. 74, närmare meddelas, utgjorde det beräknade

anläggningsvärdet av de fusionerade företagens fabriksfastigheter och

inventarier, sådant detta värde av sockerbolaget uppgivits, 103,748,100

kronor. Detta belopp, vilket således angivits beteckna alla företagens

sammanlagda kostnader för tomter, byggnader, inventarier o. s. v. för

fabrikerna, utan avskrivningar eller annat avdrag, och som med all

sannolikhet snarare är för högt än för lågt beräknat, understiger likväl

med ej mindre än omkring 30 miljoner kronor det värde, till vilket samma

belopp av bolaget bokförts och alltjämt bokföres.

Det verkliga värdet å dessa tillgångar är emellertid givetvis för

närvarande avsevärt mindre. Det bör för belysande härav till eu början

erinras om, att det belopp, för vilket bolaget brandförsäkrat samtliga

fabriksbyggnaderna, icke uppgår till mer än omkring 20 miljoner kronor.

Om ock brandförsäkringsvärdet givetvis i regel understiger det verkliga

värdet, i vilket sistnämnda ingå tomt och andra värden, till vilka

hänsyn vid brandförsäkringen icke tages, så bör i varje fall konstateras

dess här angivna, relativt sett, anmärkningsvärt ringa höjd.

Det är vidare, för klargörande av denna fråga, av intresse att taga

del av de belopp, till vilka fabrikerna uppförts i det danska sockerbolagets

balansräkning. Enligt vad av utredningen (Bil. 1, sid. 124)

framgår, vore detta företags samtliga fabriksfastigheter år 1912 upptagna

till ett sammanlagt värde av 19 miljoner kronor. Skillnaden

mellan detta belopp och motsvarande post å omkring 130 miljoner

kronor för det svenska bolaget är ju högst avsevärd. Likväl måste vid

en dylik jämförelse hänsyn tagas till, att antalet huvudfabriker i Danmark

är avsevärt mindre än i Sverige, ehuru ifråga om saftstationerna

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

ett motsatt förhållande är rådande. Utgår man emellertid — för jämförelsens

skull — från antagandet, att de svenska bokföringsvärdena

vore i huvudsak riktiga och tillämpar dem å danska förhållanden, finner

man, att det danska bolagets fabriksfastigheter skulle hava upptagits

till 57 miljoner kronor, således till jämnt tre gånger det värde, till vilket

de nu bokföras. Också framgår av en fortsatt jämförelse, att det genomsnittliga

bokföringsvärdet för en dansk råsockerfabrik jämte därtill i

medeltal hörande två saftstationer är i runt tal 2.1 miljoner kronor mot

3.6 miljoner kronor för en svensk råsockerfabrik utan saftstationer (med

två saftstationer skulle den svenska siffran bliva 4.8 miljoner kronor,

således betydligt mer än dubbelt så stor som den danska). Motsvarande

siffror för ett raffinaderi äro i Danmark 1.4 och i Sverige 7.2 miljoner

kronor, d. v. s. den svenska siffran är drygt fem gånger större än den

danska. Det är sannolikt, att skiljaktigheter i byggnadskostnader och

framför allt i avskrivningar kunna täcka någon del av denna differens.

Men det är icke möjligt att de räcka till att förklara ens det väsentliga

av olikheten.

Inför alla de nu anförda siffrorna synes man hava fullgiltig anledning

antaga, att de värden, till vilka det svenska bolagets fabriksfastigheter

med inventarier äro bokförda, vida överstiga det reala värde,

som de vid en samvetsgrann uppskattning skulle representera. Vid en

för bolaget möjligast gynnsam värdering synes man böra utgå från

den här ovan nämnda, av sockerbolaget själv angivna summan av omkring

103.7 miljoner kronor såsom ursprungligt anläggningsvärde å alla

här berörda tillgångar. I betraktande bland annat av, att beloppet 103.7

miljoner kronor sannolikt är för högt, något som nyssanförda brandförsäkringsbelopp

samt den verkställda jämförelsen med Danmark ävensom

en detaljgranskning av de för varje företag angivna belopp, vilka

finnas anförda å sid. 34 i Bil. 1, synes göra synnerligen troligt, och att

många av de fastigheter, varom det här är fråga, hava en ansenlig

ålder, samt att å inga hithörande värden annat än högst obetydliga

avskrivningar verkställts, torde en nedskrivning med omkring 25 procent

av fastigheternas oavkortade, av sockerbolaget beräknade anläggningsvärde

ingalunda kunna betraktas såsom för stor. Genom en dylik uppskattning

av det verkliga värdet å bolagets tillgångar i fabriksfastigheter

och deras inventarier torde detta sålunda icke kunna angivas till

högre belopp än omkring 75 miljoner kronor.

En granskning av andra poster bland aktiva i syfte att fastställa

deras verkliga värde erbjuder än större svårigheter än ifråga om fabriksfastigheterna.

Det förtjänar emellertid uppmärksammas, att dessa senare

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 15 käft. (Nr 35.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

utgöra omkring 7/''io av samtliga tillgångar, vadan frågan om övriga

värdens reala motsvarighet icke är av samma betydelse. Den näst

fabriksfastigheterna största posten bland aktiva representeras av det

under rubriken »fabrikernas förslagskonto» upptagna beloppet, 31 miljoner

kronor, vilket motsvarar huvudkontorets fordran hos fabrikerna och vars

närmare tillkomst undandrager sig all egentlig granskning. Huvudposten

utgöres av det till omkring 30 miljoner kronor upptagna lagret av sötvaror,

enligt av bolaget meddelad uppgift i bokslutet beräknat till självkostnadspris.

Av de mindre posterna är beloppet för jordbruksfastigheter

— 6.8 miljoner kronor — den mest betydande och kan rörande

denna påpekas, att den alltjämt förekommer med ungefärligen det från

början bokförda beloppet, vilket nära motsvarar det pris, till vilket jordegendomarna

övertogos från de äldre bolagen.

Av vad nu anförts framgår, att sockerbolagets tillgångar i fabriksfastigheter

och inventarier bokförts till ett belopp, som med minst omkring

55 miljoner kronor torde överstiga det ovan beräknade, verkligheten närmare

motsvarande värdet. Bolagets tillgångar synas sålunda ej kunna

uppskattas till mer än i runt tal högst omkring 125 miljoner kronor i

stället för de i balansräkningen upptagn 181.7 miljoner kronor, varvid

emellertid hänsyn ej kunnat tagas till möjligen nödig korrektion ifråga

om även andra värden än fabriksfastigheterna. Nedskrives nu aktiekapitalet

med ett motsvarande belopp, så stannar detta vid en summa av

runt 80 miljoner kronor. Givetvis kan en dylik nedskrivning icke anses

giva ett slutgiltigt svar på frågan om storleken av den här förefintliga

överkapitaliseringen. Den motsvarar blott den minsta summa, med vilken

de bokförda fastighetsvärdena synts böra minskas för att bringa dem i

närmare ÖAmrensstämmelse med deras verkliga motsvarighet.

Det förtjänar i detta sammanhang uppmärksammas, att det i det

svenska bolagets danska motsvarighet såsom aktiekapital arbetande beloppet

ända till juli månad år 1912 uppgick till endast 15 miljoner kronor

och först efter denna tid höjts, dock ej till mer än 22 V2 miljoner kronor,

vilken summa är till fullo kontant inbetalad. Under antagande av att

det danska bolagets produktion ökades till jämnhöjd med det svenska

bolagets tillverkning'' och att för sådant ändamål dess fasta kapital behövde

fördubblas samt rörelsekapitalet i förhållande därtill utvidgas —

tvänne för Sveriges vidkommande mycket gynnsamma jämförelsepremisser

— så skulle, om härför nödiga medel uppbringades genom ökningav

det egna kapitalet, aktiekapitalet likväl icke uppgå till mer än högst

50 miljoner kronor. Denna summa överensstämmer ungefärligen med

de svenska sammanslagna fabrikernas totala nominella aktiekapital vid

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

tiden för fusionen, men understiger betydligt det ovan för det svenska

bolaget beräknade, reducerade aktiekapitalet.

Här skall ytterligare, till belysande av frågan om storleken av det

kapital, som behöves för bedrivande av en sockerindustri med den svenska

industriens omfattning, anföras, att, enligt från Danmark inhämtade,

aktuella siffror, anläggningskostnaderna (inklusive tomt och inventarier)

för en råsockerfabrik, avverkande 100,000 ton betor om året, beräknats

till omkring 3 miljoner kronor, samt för ett raffinaderi med en årsproduktion

av 50 miljoner kilogram raffinad och möjlighet av utvidgning

till det dubbla kalkylerats till 4 Va miljoner kronor. För det svenska

bolagets årsproduktion år 1910/11 — ett år med ovanligt höga tillverknings

siffror — skulle erfordras 10 fabriker av det förra och 2,

eventuellt 1 av det senare slaget till en sammanlagd kostnad av 34 Va,

högst 39 miljoner kronor. Denna siffra synes även böra mana till en

viss försiktighet inför den motivering för det svenska bolagets höga

fastighetsvärden, som hänvisar till den stora kostnad, vilken skulle betingas

av nyanläggning eller inköp av de nu arbetande fabrikerna.

Genom det anförda torde en ungefärlig uppfattning hava vunnits

rörande det högsta belopp, till vilket det mot sockerbolagets verkliga

tillgångar enligt ovan verkställda beräkningar svarande aktiekapital kan

uppskattas. Det blir då lättare att bedöma i vad mån bolagets avkastning

kan betraktas såsom skälig eller icke.

Av utredningen i Bil. 1, sid. 76 framgår, att det i boksluten såsom

årsvinst redovisade beloppet under bolagets hittillsvarande verksamhetstid

utgjort:

År 1908 År 1909 År 1910 År 1911 År 1912

Kronor. Kronor. Kronor. Kronor. Kronor.

8,839,997 8,822,532 9,780,636 10,453,858 10,898,531

Beträffande dessa summor torde till en början böra anmärkas, att

sockerbolagets ekonomiska verksamhet i årsredogörelserna redovisas på ett

så ofullständigt sätt, att vinnandet av en närmare kännedom om, huru

vinstsiffran ernås, är så gott som helt och hållet omöjligt. Bokslutets

vinst- och förlustkonto, sådant detta upptages i nämnda redogörelser,

krediteras nämligen under rubriken »fabrikernas drift» blott för saldot

av samtliga bolaget tillhörande fabrikers vinst- och förlustkonton. Visserligen

förekommer i redogörelsen även en tablå, upptagande respektive

fabrikers bokförda tillgångar och skulder vid slutet av varje verksamhetsår.

Men någon inblick i huru de olika fabrikernas utgifter och

Sockerbolagets

vinst.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

inkomster gestaltat sig eller möjlighet att bedöma hur deras ekonomiska

resultat beräknats o. s. v. beredes ej i ringaste mån vid ett studium av

bolagets årsberättelser. Detta föranleder ock, att möjligheten att kunna

närmare analysera det såsom årsvinst bokförda beloppets tillkomst saknas.

Av de ovan angivna vinstbeloppen har — utom under första verksamhetsåret

— årligen till aktieägarne utdelats ett belopp av 8,100,000

kronor, representerande 6 procent å det nominella aktiekapitalet. Av

nedanstående siffror framgår relationen mellan det ovan beräknade beloppet

å aktiekapitalet (80 miljoner kronor) samt vinstbelopp och utdelning

under sockerbolagets hittillsvarande verksamhet.

I procent av aktiekapitalets beräknade belopp

(80 miljoner).

År 1908 År 1909 År 1910 År 1911 År 1912

procent, procent. procent, procent. procent.

Såsom årsvinst bokfört belopp........ 11.i 11. o 12.2 13.i 13.6

Utdelning................................................ 8.4 10. i 10. l 10. i 10. i

Om genom en tullsänkning sockerpriset komme att falla med ett

motsvarande belopp och även industriens vinst sjönke i överensstämmelse

därmed — tvänne förutsättningar, av vilka den förstnämnda i stort sett

torde vara riktig, medan den senare sannolikt endast äger en begränsad

giltighet — så skulle sålunda den ifrågasatta nedsättningen av tullen

å raffinad med 4 öre innebära en minskad nettoinkomst för det stora

bolaget av omkring 4.4 miljoner kronor om året. Utgår man från den

genomsnittliga vinstsiffran för åren 1909—12 — under vilka sockerpriset

varit växlande högt och lågt — skulle bolaget under nyss angivna

förutsättningar efter en sådan tullsänkning hava att (efter avskrivningar)

räkna med en årsvinst av omkring 5.6 miljoner kronor, d. v. s.

7.0 procent å ett aktiekapital av 80 miljoner kronor. Denna avkastning

överensstämmer i själva verket nära med den nuvarande, vilken i genomsnitt

för åren 1909—12 i förhållande till det nominella aktiekapitalet

uppgått till 7.4 procent. För utdelning av 6 procent å ett aktiekapital

av 80 miljoner kronor erfordras 4.8 miljoner kronor, vartill den nyss

angivna vinsten således även fullt förslår.

I fråga om flere av de i det föregående verkställda kalkyler kan

måhända det påståendet göras, att de utgå från siffror, som icke taga

hänsyn till det pris, som bolagets aktier i den allmänna marknaden

betinga och sålunda icke motsvara den verkliga kontanta kapitalinsats,

som av köparne av dessa aktier verkställts. Beträffande de kurser, till

vilka sockerbolagets aktier noterats å Stockholms fondbörs, lämnar en

tabellbilaga till utredningen (Bil. 1, tab. VI) fullständiga uppgifter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

Härav framgår, att dessa aktier aldrig noterats i pari, ehuru de på

grund av utdelningen under hela noteringstiden erbjudit en till synes

förmånlig kapitalplacering. Köpkurserna hava växlat mellan lägst 75.25

kronor och högst 94.7 0 och hava — med undantag för tiderna omkring

kuponglikviden — under det sista året, trots bolagets stigande vinst,

rört sig omkring 80 kronor. En dylik kurs motsvarar ett nominellt

kapital av 108 miljoner kronor, varå en vinst av 5.6 miljoner representerar

en avkastning av 5.2 procent och möjliggör en utdelning till ett

belopp av 5 miljoner, d. v. s. 4.6 procent. Denna utdelning understiger

sålunda nominellt den nuvarande. Det bör emellertid erinras om,

att det sannolikt endast är ett relativt fåtal småkapitalister — de enda,

för vilka en dylik nedsättning kan tänkas bliva i någon mån kännbar

— som äro företrädda bland sockerbolagets aktieägare. Enligt vad en

tablå å sid. 75 i Bil. 1 visar, så äro bolagets 1,350,000 aktier fördelade

på allenast 8,886 aktieägare, av vilka 1,530 innehava högst 5 aktier,

1,300 personer 6—10 aktier, 1,241 personer 11—20 aktier och 1,812

personer 21—50 aktier. Antalet aktieägare med högst 50 aktier vardera

utgöra sålunda 5,883. Av hela aktiestocken är minst 81 procent fördelad

på aktieägare med flera än 100 aktier. Det måste emellertid i detta

sammanhang även anmärkas, att staten i sin tullagstiftning icke kan

taga hänsyn till kravet på att den, som till visst pris inköpt aktier i ett

industriellt företag, skall garanteras eller skyddas för att allt framgent

erhålla en viss avkastning å ett mot inköpspriset svarande kapital.

Till den av de sakkunniga i nu berörda frågor uttalade uppfattning,

synes mig allenast den erinran böra göras att — vilket de sakkunniga

ock antytt — icke något i varje fall direkt orsaksförhållande

kan anses föreligga mellan å ena sidan sockertullens belopp och å andra

sidan sockerindustriens ekonomiska avkastning. Det bör visserligen förutsättas,

att en tullsänkning för socker medför en motsvarande nedsättning

av sockrets pris på den inhemska marknaden. Men detta pris är

i sista hand främst beroende av prisbildningen på världsmarknaden.

Fluktuationerna å världsmarknaden kunna emellertid ofta vara så starka,

att de på kort tid höja eller sänka sockerpriset i vida högre grad än

vad som kan ske på grund av en långsamt fortgående förändring av

sockertullen. Jag vill i sådant sammanhang såsom exempel endast erinra

om, att svenska sockerfabriksaktiebolaget under inflytande av världsmarknadens

sockerprisbildning under tiden från den 11 till den 30

oktober 1912, således under loppet av endast tjugo dagar, sänkte sin

ledande sockernotering från 64 till 58 öre per kilogram, d. v. s. med 6

Departe
mentschefen.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

öre eller en prisnedsättning, vilken är en och en halv gång så stor

som den av mig föreslagna tullsänkningen för första året och som

det, enligt den av mig ifrågasatta tullskalan, skulle kräva tre år för att

på tullagstiftningens väg ernå. Det är sålunda uppenbart, att industriens

vinst, i den mån denna beror av sockerprisets storlek, influeras vida

starkare av det internationella prisläget än av en inhemsk tullagstiftning

av det av mig nu ifrågasatta innebörd.

Det har sjmts mig vara av vikt att fästa uppmärksamheten på

detta förhållande även av den anledning, att det understundom uttalats

önskvärdheten av att ur det allmännas synpunkt bereda staten tillfälle

att utöva ett reglerande inflytande på vissa monopolistiska företags

vinstbildning. Tullagstiftningen ensam torde vara ett endast ofullkomligt

medel för vinnande av ett dylikt syfte, för vars uppnående — i den

mån detta kan anses vara av förhållandena påkallat — därför ock andra

utvägar synas böra prövas.

Det bör i detta sammanhang ej häller lämnas oanmärkt, att enligt

vad friherre Palmstierna i sitt särskilda yttrande påpekat (Bil. 2, sid. 9),

skiljaktigheten i de vinstbelopp, som av sockerbolaget för de olika åren av

dess verksamhet redovisats, åtminstone i vissa avseenden icke kan bringas

i direkt sammanhang med sockerprisets växlande storlek. Av tillgängliga

uppgifter synes framgå, att genomsnittspriset å socker exempelvis

för år 1911/19i2 var 3—4 öre per kilogram högre än år 1910/1911.

Likväl var bolagets vinstsiffra för det förstnämnda året ingalunda så

mycket högre än motsvarande belopp för närmast föregående år, som

på grund av den angivna olikheten i sockerpris måhända förväntats.

Detta förhållande synes sålunda antyda, att sockerbolagets vinst under

vissa omständigheter icke röner starkare inflytande ens av ganska avsevärda

växlingar i sockerpriset.

Åven om man emellertid helt utgår från uppfattningen om ett

närmare samband mellan tullsänkning, inhemskt varupris och kapitalavkastning,

så vill jag till nu ifrågavarande förslag ytterligare foga

den anmärkning, att då jag för åren från och med 1916 ifrågasatt

en tullsänkning utöver den, som av de sakkunniga föreslagits, jag anser

mig på goda skäl kunna antaga, att de åtgärder, vilka sockerbolaget

dessförinnan säkerligen vidtagit samt under de närmast följande åren

skall fortsätta, för bolaget möjliggör så avsevärda besparingar, att de

väl motväga ett på grund av tullsänkningen minskat sockerpris. Jag

vill ock här ånyo särskilt framhålla, att den sänkning av sockerpriset,

som av mig genom den föreslagna tullnedsättningen åsyftats och som

väl därigenom ock i huvudsak skall åvägabringas, med stor sannolikhet

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

kommer att framkalla en ökad sockerkonsumtion. Tack vare denna

skall industriens tillverkning stiga och det stora bolaget även beredas

ökade möjligheter att förbättra sitt ekonomiska resultat. På sådant sätt

verkar tullnedsättningen direkt främjande på industriens avkastning.

Understöd åt arbetslösa arbetare.

I sitt särskilda yttrande förordar friherre Palmstierna en utredning

angående lämpligaste sättet att bereda de arbetare vid sockerfabrikerna,

vilka på grund av den förändrade tullagstiftningen komme att entledigas

från sina platser, ett understöd under den tid de förbliva oförvållat arbetslösa.

Ehuru jag är tveksam om, huruvida de av friherre Palmstierna till

stöd för hans hemställan åberopade tyska exemplen, som synas gälla i

huvudsak yrkeslärda arbetare, äga tillämpning på sockerindustrien, där

flertalet arbetare torde utgöras av grovarbetare och dylikt, vill jag icke

avstyrka, att den föreslagna utredningen må verkställas. Därest den

ifrågasatta tullnedsättningen kommer att bifallas skall jag således gå i

författning om, att en sådan utredning i lämplig ordning utföres.

Monopolistiska företags årsredogörelser.

I utredningen bar av de sakkunniga anmärkts, att de årsredogörelser,

som svenska sockerfabriksaktiebolaget offentliggör, äro så ofullständiga

i fråga om viktiga uppgifter, att de icke utgöra någon egentlig

ledning för inhämtande av närmare kännedom rörande företagets verksamhet.

I själva verket är det till stor del uteslutande tack vare den

beredvillighet, med vilken socker bolagets verkställande direktör ställt

vissa särskilt infordrade, kompletterande uppgifter till förfogande, som

någon klarare uppfattning i åtskilliga för bedömande av bolagets ekonomiska

ställning betydelsefulla frågor kunnat erhållas. Det synes emellertid

ur det allmännas synpunkt vara ett spörsmål, förtjänt av allvarligt

beaktande, huruvida icke överhuvud alla monopolistiska företag, åtminstone

sådana, vilkas produktion avser viktiga konsumtionsartiklar, i eu

eller annan form borde förpliktas att inför offentligheten redovisa för

sin verksamhet på ett sådant sätt, som möjliggör för en var utomstående

att erhålla en tillförlitlig kännedom rörande dess verkliga ställning och

räntabilitet.

Understöd åt

arbetslösa

arbetare.

Departements
chefen.

Monopolistiska

företags

årsredogörelser.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Departements
chefen.

Sockerindustrien

i

Väster- och

Östergötlan d

samt på

Öland.

Sakkunnigas

förslag.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

Vad här anförts giver mig anledning framhålla, att jag redan nu,

i enlighet med de sakkunnigas hemställan, ämnar taga under övervägande

önskvärdheten av att genom lämpliga åtgärder söka åvägabringa en

sådan ordning, vilken skulle för framtiden bereda en dylik möjlighet

beträffande företag av nu ifrågavarande art. Därest det vid den undersökning,

som jag har för avsikt att ägna denna viktiga angelägenhet,

visar sig, att dylika åtgärder kunna vidtagas utan allt för betydande

svårigheter, skall jag framdeles återkomma därtill i en särskild framställning.

Väster- och Östergötlands samt Ölands sockerindustri.

I den redogörelse, som i det föregående givits för den svenska

sockerindustriens förhållanden i olika hänseenden, hava flertalet uppgifter

hänförts till svenska sockerfabriksaktiebolaget och dess verksamhet. I

själva verket omsluter detta företags produktion också så gott som

rikets hela sockertillverkning. Endast V20 av denna kommer på landets

övriga sockerfabriker, d. v. s. de tvenne med varandra samarbetande

företag, vilka i utredningen (se Bil. 1, sid. 69) hopförts under beteckningen

Lidköpingsgruppen.

Som bekant intaga dessa fabriker — av vilka två äro råsockerfabriker

och belägna i respektive Linköping samt Mörbylånga på Öland

och en är kombinerad råsockerfabrik och raffinaderi, belägen i Lidköping

— allt sedan genomförandet av 1908 års sockerlagstiftning så tillvida

en undantagsställning, att de tillförsäkrats rätt att under åren 1909—13

åtnjuta sådan skattelindring, varigenom skatten under hela den nämnda

tidrymden skulle utgå med 13 öre per kilogram, d. v. s. utan den förhöjning,

som under samma år successivt trätt i kraft för övriga fabriker.

Denna bestämmelse om undantagandet av nämnda företag från omedelbar

tillämpning av höjd sockerskatt motiverades med ifrågavarande

fabrikers dittillsvarande korta verksamhetstid, den svårighet de haft att

till en början draga sig fram samt önskvärdheten av att bereda dem en

fastare grundval, innan beskattningen ökades. Riksdagen uttalade ock

den mening, att avsikten med skattelindringen borde vara att stödja

icke blott de industriella företag, som visats vara i behov av en dylik

hjälp, utan även jordbruket i de provinser, där fabrikerna vore belägna.

Emellertid betonade Riksdagen även, att efter utgången av de fem

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

undantag-såren, d. v. s. från början av år 1914, någon vidare skattelindring

icke borde ifrågakomma.

De förhoppningar, som knutits vid nu be±örda riksdagsbeslut,

synas allenast i en mycket begränsad utsträckning hava infriats. De

uppgifter, som i utredningen (Bil. 1) meddelas angående betodlingens

utveckling i de tre här ifrågavarande landskapen, synas icke tyda på

att denna under den hittills tilländalupna delen av femårsperioden vunnit

den utbredning, som kunde göra den till en betydelsefull insats i höjandet

av dessa provinsers jordbruk eller till ett tillräckligt stöd för en

ekonomiskt givande sockerindustri. I Västergötland uppgick hela betarealen

år 1912 ej till mer än omkring 280 har, på Oland till omkring

870 har och i Östergötland till omkring 1,370 har. Om också dessa

siffror i jämförelse med motsvarande tal för de närmast föregående åren

i de båda sistnämnda provinserna utvisa en stegring, så är det likväl

uppenbart, att betarealer av en relativt så ringa omfattning icke kunna

sägas utgöra något talande bevis för, att betodlingen tillvunnit sig

någon allmännare uppmärksamhet bland lantbrukarne i Väster- och

Östergötland eller på Öland. Likväl har sockerindustrien bedrivits i

Västergötland sedan år 1904, i Östergötland sedan år 1905 och på Öland

sedan år 1908. Det är under sådana omständigheter självfallet, att det

gynnsamma inflytande betodlingen visat sig kunna utöva till främjande

av jordkulturen och av eu i allmänhet förbättrad och intensivare drift

knappast varit att spåra i någon för ifrågakommande provinsers jordbruk

i dess helhet märkbar utsträckning. Den med betor odlade arealen

utgör i själva verket blott en liten bråkdel av all odlad jord i de tre

landskapen (i Väster- och Östergötland samt Öland resp. 0.05, 0.6 samt

2.2 procent).

Det vill ock synas, som om denna långsamma utveckling av betodlingen

kunde återföras till naturliga orsaker. Alla de här berörda

provinserna torde ifråga om klimatiska förutsättningar för betodlingen

vara sämre lottade än Skåne. Växttiden är i allmänhet kortare och

temperaturen lägre, särskilt under den för betans utveckling och betjordens

bearbetning viktigaste tiden. På grund därav, att jorden i allmänhet

blir tidigare kälbunden, uppstår lätt faran för, att den nödvändiga

höstplöjningen ej kan medhinnas. Dessutom är jorden ännu i stora

delar av dessa landskap flerstädes endast ofullkomligt dränerad och i

mindre hög kultur, varjämte lämpliga arbetskrafter och kommunikationer

ej förekomma i tillräcklig utsträckning för att göra en betodling ekonomiskt

lönande. Åven i de trakter av provinserna, där sådan odling

bedrives, göra sig flertalet av dessa svårigheter i mer eller mindre mån

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 15 käft. (Nr 35.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

gällande, något som tager sig uttryck bland annat däri, att medelskörden

av betor per hektar i regel är avsevärt mindre än i Skåne.

Den närmaste följden för industrien av att betodlingen icke omfattats

med det väntade intresset är, att tillgången på råmaterial under

fabrikernas hela hittillsvarande verksamhet varit och alltjämt är för

ringa för att tillåta en ekonomiskt tillfredsställande drift. Enligt uppgifter,

som meddelas i Bil. 1, sid. 79, hava också Lidköpingsgruppens

trenne företag under hela sin hittillsvarande verksamhet, trots skattelindringen,

givit ett i ekonomiskt hänseende i stort sett synnerligen

svagt resultat. Å det i de tre fabrikerna engagerade aktiekapitalet av

numera 6,910,000 kronor har — om man undantager en utdelning för två

år å ett preferensaktiekapital av omkring 1.5 miljoner kronor — för

intet år någon dividend utbetalats. Ej häller hava annat än högst

obetydliga avskrivningar eller avsättningar till fonder kunnat företagas.

Däremot uppgick det upplånade kapitalet enligt 1912 års balansräkning

till 4.9 miljoner kronor eller 71 procent av aktiekapitalet.

Det framgår också av upplysningar, som för ändamålet inhämtats,

att ingen av fabrikerna ännu nått till eu så stor avverkning, att

driften kan beräknas bliva lönande. Östgötafabriken har angivit,

att eu dylik möjlighet inträder vid en avverkning av 42,000, Olandsfabriken

av 51,000 och Västgötafabriken vid en avverkning av 20,000

ton betor samt en produktion av 18,000 ton raffinad. I jämförelse med

1912 års tillverkning motsvara dessa kvantiteter en nödig ökning för

Östgötafabriken av 4,000 och för Öland sfabriken av 19,000 ton betor

(tillväxt av respektive 11 och 60 procent) samt för Västgötafabriken av

15,000 ton betor (ökning med 300 procent) och 8,000 ton raffinad

(ökning med 80 procent). Det är sålunda i flertalet fall först en högst

väsentlig utvidgning av verksamhetens omfattning, som enligt fabriksledningens

egen mening kan möjliggöra en ekonomiskt tillfredsställande drift.

Givetvis förutsätter en dylik ökad produktion även väsentliga förändringar

och nyanskaffningar ifråga om fabrikernas tekniska utrustning och skulle

sålunda medföra nödvändigheten av det egna eller upplånade kapitalets

ytterligare höjning och därmed även relativt större anspråk på företagens

avkastningsförmåga.

Utom redan anförda omständigheter bör vid bedömandet av de

ekonomiska villkoren för de här berörda fabrikernas produktion även beaktas,

att deras kostnader för råvaran är större än motsvarande utgifter

för det stora sockerbolaget. Dels betalas nämligen betorna med högre

pris i Öster- och Västergötland än i Skåne, dels blir ock kostnaden för

betornas transport, på grund av de långa avstånden och särskilda avtal,

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition Nr 35.

i såväl de båda förstnämnda landskapen som för Olandsfabriken högst

avsevärt större än för det stora bolaget. Sålunda beräknade Olandsfabriken,

som förbnndit sig att betala hela frakten över sundet och alla

omlastningskostnader för sina å fastlandet odlade betor, sina utgifter för

betfrakter till 30 öre och Östgötafabriken, som i likhet med de skånska

fabrikerna betalar allenast halva frakten, till 10 å 13 öre per 100 kg.

betor, belopp som torde utgöra respektive omkring sex och två gånger motsvarande

summa i Skåne. Ifråga om de för betornas betalning och

transport gällande konditioner hålla fabrikerna före, att några modifikationer

tillsvidare ej kunna ske, enär jordbrukarnes intresse för betodlingen

därigenom kunde äventyras. Åven ifråga om kostnader för råsockrets

transport till raffinaderiet torde Lidköpingsgruppens fabriker vara avsevärt

sämre ställda än det stora bolagets företag.

Den bild, som de anförda siffrorna och uppgifterna giva av sockerindustriens

nuvarande ställning och utvecklingsmöjligheter i Öster- och

Västergötland samt på Öland, är icke ljus. Det är uppenbart, att de

hithörande trenne företagens ekonomiska situation för närvarande är

bekymmersam. Högre betpris och väsentligt drygare fraktkostnader än

som ifrågakomma för den skånska industrien hava utan tvivel varit

bidragande orsaker härtill. Men den förnämsta anledningen torde vara,

att betodlingen inom de tre ifrågavarande provinserna ej vunnit den

utbredning, att den ens till väsentlig del kan fylla det behov av råvara,

som måste täckas för att fabrikernas drift skall bliva lönande.

Kär under sådana omständigheter ett avgörande skall träffas ifråga

om sockerlagstiftningens framtida förhållande till den här berörda delen

av sockerindustrien, måste således till en början fastslås, att den skattelindring,

som genom 1908 års riksdagsbeslut tillerkändes de tre ifrågavarande

företagen, icke medfört åsyftat resultat. Industriens ekonomiska

ställning saknar alltjämt stadga, och ej häller har betodlingen utvecklats

till någon för provinsernas jordbruk nämnvärd betydelse. Denna undantagslagstiftning,

vilken redan i och för sig torde vara av tvivelaktigt

värde såsom led i en tull- och skattepolitik av här förevarande art,

har emellertid icke blott varit relativt verkningslös för sitt angivna syfte.

Den har haft även den ogynnsamma påföljden, att förhoppningar framvuxit

och stadgats, vilka verkligheten sedermera lämnat oinfriade.

Kapital och arbetskraft hava förbrukats — en industri har uppmuntrats

och vidmakthållits utan att den äger eller kunnat bereda sig den naturliga

förutsättningen för sitt bestånd.

Det är lätt insett, att från denna industris målsmän inför den nuvarande

situationen det kravet skall riktas till statsmakterna att ej nu

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

upphäva deri eu gång fastställda undantagsställningen utan låta denna

fortfara till dess att den ännu saknade styrkan ernåtts. Av vad i

det föregående anförts framgår emellertid, att ett sådant medgivande,

vilket för övrigt skulle stå i strid med Riksdagens klart uttalade mening,

icke längre bör göras. Allt synes nämligen tala emot sannolikheten

för, att något t av de tre här berörda landskapen — Västergötland,

Östergötland, Öland — inom en någorlunda näraliggande framtid skall

kunna bliva en vitbetsodlande provins i en sådan utsträckning, som

för stödjandet av en framgångsrik sockerindustri är nödvändigt. De

klimatiska förhållandena innebära de allvarligaste svårigheter, en mindre

hög jordkultur, brist på arbetskrafter och kommunikationer äro ock

hinder, vilkas motstånd endast långsamt kan brytas. Stod man vid

fattandet av 1908 års beslut tveksam rörande inflytandet av dessa

omständigheter, så bör den sedan dess vunna erfarenheten hava varit

tillräcklig för att övertyga de flesta. Ingen av de ifrågavarande landskapens

sockerfabriker har ännu lyckats få stöd av en betodling, som

gör driften räntabel, och för två av de tre fabrikerna synes möjligheten

av att en sådan situation överhuvud skall inträffa, synnerligen

oviss. Att en bibehållen skattelindring under sådana förhållanden icke

kan vara dessa fabriker till någon verklig hjälp synes obestridligt. Den

minskade utgift, som fabriken härigenom skulle få vidkännas, kan icke

framdriva en ökad betodling. Den kan ej häller förhindra, att fabrikerna

på grund av sin ställning till de betodlande jordbrukarna fortfarande

som hittills måste belasta sin budget med drygare utgifter för

råvarans anskaffande än den övriga svenska sockerindustrien och således

även för framtiden måste ifråga om produktionskostnadernas relativa

höjd komma i ett ogynnsammare läge än denna. En skattelindring kan

ej häller avleda den konkurrens från det stora svenska sockerbolaget,

vilken hittills synes hava uteblivit, men som detta under inflytandet av

en förändrad, till en rationellare drift tvingande tullagstiftning måhända

inom kort kan komma att framkalla och under vars tryck Lidköpingsgruppens

företag icke skola intaga någon fördelaktig ställning.

Under förutsättning av bifall till den föreslagna nedsättning^ av

sockertullen skulle det för övrigt gälla ej blott att bibehålla den hittillsvarande

skattelindringen utan att öka den i överensstämmelse med tullens

sänkning, något som synes ytterligare försvåra denna frågas lösning.

Vore man övertygad om, att en fortsatt undantagsställning för de

tre fabrikerna skulle för dem medföra möjligheten att inom någon kortare

tidrymd bliva ekonomiskt starka och sunda företag, torde ett förslag

om förlängd giltighet för deras nuvarande förmåner kunna motiveras.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

Visserligen vore ett medgivande av sådan innebörd ifråga om den

här förevarande tull- och skattelagstiftningen nationalekonomiskt föga

ändamålsenligt. Men ställd inför valet att med visshet kunna trygga

fortbeståndet av en viktig industri, i vilken betydande kapital engagerats

och på vars utveckling mycket arbete nedlagts, samt utsikten att

bringa denna industri i ett måhända olösligt trångmål, hade dessa betänkligheter

sannolikt måst fara. Av vad i det föregående anförts framgår

emellertid, att en sådan övertygelse icke kunnat vinnas. Fastmer

måste den uppfattning uttalas, att en fortsatt undantagsställning dels

kan verka i motsatt riktning mot den åsyftade, därigenom att den giver

förnyad växt åt ogrundade förhoppningar och föranleder ett ytterligare

gagnlöst förbrukande av kapital och arbetskraft, men dels ock i allt

väsentligt skall visa sig vara en för ringa och betydelselös hjälp för

här ifrågavarande företag i deras nuvarande ställning och med den

framtida utveckling, som nu för dem kan beräknas.

Det skall emellertid i detta sammanhang ej lämnas oanmärkt,

att den situation, inför vilken de här berörda företagen — under förutsättning

av bifall till det förslag angående sockertullarna, som av de

sakkunniga i det föregående framställts — vid 1914 års ingång komma

att ställas, måste göra deras fortsatta bestånd synnerligen vanskligt. Den

föreslagna tullnedsättningen, vilken synnerligen väl kan bäras av det

stora bolaget, torde för Lidköpingsgruppens fabriker med deras redan

förut svaga ställning innebära en allvarsam fara. I sanningens intresse

bör därför uttala^, att dessvärre föga hopp finnes för att Öster- och Västergötlands

samt Ölands sockerindustri i själva verket skall kunna för framtiden

fortbestå. Det är utomordentligt beklagligt, att det relativt betydande

kapital och det ofta mödosamma arbete, som nedlagts på framskapandet

och vidmakthållandet inom dessa trakter av vårt land av en

industri, som syftat till att bliva ett viktigt stöd för jordbrukets utveckling,

sålunda sannolikt inom kort skall visa sig vara förspillt. Dock har det,

såsom nogsamt torde framgå av vad i det föregående anförts, icke varit

möjligt att utfinna något hjälpmedel härför. Ansvaret för den nuvarande

ställningens allvar bör för övrigt förläggas på dem, som fattade 1908

års beslut i denna fråga, ej på dem, som efter en noggrann prövning av

det föreliggande spörsmålet måste bringas till den övertygelsen, att

här ej vidare bör hjälpas, ty här kan ej hjälpas mer.

Vad de sakkunniga sålunda i denna fråga anfört, torde i huvudsak

ej kunna bestridas, och delar jag även i stort sett deras uppfattning.

Såsom de sakkunniga påpekat, skulle emellertid ett upphävande av

Departe
mentschefens
förslag.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Sirapstullen.

Kunc/l. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

nu ifrågavarande fabrikers undantagsställning för dem innebära icke

blott en höjning av skatten med 3 öre per kilogram, utan ock — under

förutsättning av bifall till de av mig framställda förslag angående

sockertullarnes sänkning — en ytterligare belastning på grund av

sockerprisets nedgång. Genom ett antagande av de sakkunnigas förslag

skulle sålunda de tre fabrikerna ej endast förlora den gynnade ställning

de nu intaga, utan deras position skulle med ett slag försämras

än mer än vad som motsvarades av den upphävda skattelindringen.

Under sådana omständigheter och då dessutom utredningens siffror beträffande

betodlingens utveckling synas mig visa, att denna särskilt i

Östergötland samt även i Öland under de sista åren befunnit sig i en

anmärkningsvärt rask uppåtgång, finner jag billigheten fordra, att —

liksom det för sockerindustrien i dess helhet förutsatts, att den ifrågasatta

förändringen av sockerlagstiftningen skulle genomföras successivt

under en femårsperiod — den i Öster- och Västergötland samt Öland

bedrivna industrien beredes ett för densamma anpassat, motsvarande

rådrum att lämpa sig efter de nya förhållandena.

Av sådan anledning finner jag mig böra hemställa om att, därest

det av mig framställda förslag till sänkning av sockertullarne vinner

Riksdagens bifall, den skattelindring, som för närvarande är gällande

för sockerfabrikerna i Öster- och Västergötland samt Öland, måtte få

fortbestå under ytterligare fem år eller till utgången av år 1918.

Genomförandet av nu framställda förslag torde förutsätta ändrad

lydelse av 1 § i förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning

av socker. Förslag till dylik ändring lärer i särskild nådig proposition

få avlåtas till Riksdagen.

Sirapstullen.

I sammanhang med frågan om sockerlagstiftningen har jag även

tagit under övervägande, huruvida någon sänkning jämväl av tullen å

sirap synes böra ifrågakomma.

Sirapen utgör utan tvivel särskilt för de mindre bemedlade en

viktig hushållsartikel och torde även i ej ringa utsträckning användas

såsom surrogat för det väsentligt dyrare sockret. Fn nedsättning av

denna varas tullsats, vilken för närvarande utgör 10 öre per kilogram, synes

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

sålunda väl motiverad av hänsyn till konsumenternas intressen. Konsumtionens

storlek ävensom dennas fördelning på inom landet tillverkad

samt importerad vara framgår av nedanstående tablå:

År

Inhemsk

produktion

av sirap

Import

av sirap

ton

ton

1907

498

15,777

1908

96

14,466

1909

1,581

14,556

15,014

1910

2,028

1911

1.549

15,033

Den övervägande delen av den i Sverige konsumerade sirapen

utgöres sålunda av importerad vara. Tullen har därför ock sin förnämsta

betydelse såsom finanstull och inbringar årligen för statsverket

omkring IV2 miljon kronor. En nedsättning av tullen medför således

en minskad statsinkomst.

Emellertid har sirapstullen även karaktär av skyddstull för den

inhemska sirapsproduktionen. Men jag vill här, i likhet med de sakkunniga,

erinra om, att något särskilt tullskydd ej synes vara av nöden

för denna inom landet bedrivna tillverkning, enär det skydd, som genom

sockerlagstiftningen givits den för sirapens framställande erforderliga

råvaran, torde utgöra ett även för sirapsproduktionen fullt tillräckligt

skydd. Den inhemska sirapstillverkningen, vilken bedrives allenast av

svenska sockerfabriksaktiebolaget, synes för övrigt vara av en blott

oväsentlig omfattning, och torde icke äga någon egentlig betydelse för

nämnda företags drift.

Jag hyser även den uppfattning, att den nuvarande tullsatsen

är allt för hög i förhållande till varans pris, vilket, tullen oräknad, i

Sverige ej torde uppgå till mer än i genomsnitt omkring 20 öre per

kilogram för de ljusare och högre kvaliteterna samt 10 öre för de

mörkare och sämre sorterna. Dessutom finner jag det, såsom redan

anförts, önskvärt, att varans pris nedbringas, till båtnad för den konsumerande

allmänheten.

Då jag emellertid, av hänsyn till statens finansiella intressen, ej

ansett mig böra nu föreslå sirapstullens borttagande, vill jag, på grund

av ovan anförda skäl, hemställa om förslag rörande sirapstullens nedsättande

med hälften eller från 10 till 5 öre per kilogram.

Då sirapen förekommer i flere kvaliteter av sinsemellan avsevärt

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 35.

olika värde och pris, kunde det synas önskvärt att gradera tullen med

hänsyn härtill. En dylik anordning torde emellertid av tulltekniska skäl

möta svårigheter.

På grund av vad jag nu anfört får jag hemställa, att Eders

Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att besluta

dels att tullsatserna å nedannämnda varor skola från och med den

1 januari 1914 utgöra följande belopp för kilogram, nämligen:

å socker, raffinerat, alla slag, såsom topp-, kandi- och kak- samt

krossat eller pulveriserat socker, 10 öre;

å socker, oraffinerat, till färgen icke mörkare än nr 18 av den i

världshandeln gällande holländska standard, likaledes 10 öre,

å socker, oraffinerat, till färgen mörkare än samma standardnummer,

även om varan inkommer i upplöst eller flytande tillstånd,

7 öre;

å sirap och melass 5 öre;

dels ock att den i § 13 i förordningen med tulltaxa för inkommande

varor den 9 juni 1911 under vissa villkor medgiva restitution av tullmedlen

vid utförsel sjöledes från stapelstad av raffinerat socker, topp-,

kandi- och kak-, vilket tillverkats inom riket av utländskt råsocker,

skall utgå från och med den 1 januari 1914 med 7.5 öre för kilogram

sådant socker.

Vad departementschefen sålunda hemställt, däri

statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans

Maj:t Konungen bifalla; och skulle nådig proposition

till Riksdagen avlåtas av den lydelse bilagan litt. —

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Schumacher.

STOCKHOLM, 1SAA.0 MAliCUs’ HOKTKYCKERI-AKTIE BOLAG, 1913,

opaginerad Kontrollera mot PDF

BILAGA I.

KARTELL- OCH TRUSTUTREDNINGEN. I.

SOCKERINDUSTRI

OCH

SOCKERBESKATTNING

] SVERIGE

SAMT DANMARK OCH TYSKLAND

UTREDNING

VERKSTÄLLD AF INOM FINANSDEPARTEMENTET

TILLKALLADE SAKKUNNIGA

STOCKHOLM 1913

ISAAC MARCUS* BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till Herr Statsrådet och chefen för Kungl. Finansdepartementet.

Jämlikt nådigt bemyndigande den 22 december 1911 tillkallade

Herr Statsrådet undertecknade för att inom finansdepartementet biträda

vid utredning rörande bland annat spörsmålet om ifrågasatt förändring

åt gällande bestämmelser angående tull och skatt å socker.

För fullgörandet af nämnda uppdrag har af oss verkställts den

utredning rörande Sveriges sockerhandteriug samt sockerbeskattning

äfvensom beträffande motsvarande förhållanden i Danmark och Tyskland,

hvilken härmed till Herr Statsrådet öfverlämnas.

Såsom sekreterare vid förevarande arbetes utförande har enligt

Herr Statsrådets förordnande tjänstgjort numera förste aktuarien i socialstyrelsen

fil. dr. M. Marcus samt såsom biträdande sekreterare Adolf

Ljunggren. Åt den förstnämnde har utredningens närmaste utarbetande

varit anförtrodt.

Stockholm den 15 januari 1913.

ERIK RÖINGl.

JOHAN JÖNSSON.

JOH. C. LEMBKE.

ERIK PALMSTIERNA.

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Kap. I.

Den svenska sockerhandteringen och sockerbeskattningen.

A. Historik.

1. Tiden före hvitbetsockerindustriens uppkomst. Si(j

a. 1600-talet.............................. 1

b. 1700-talet.............................. 3

c. 1800-talets förra hälft....................... 6

2. Hvitbetsockerindustriens första framträdande.

a. Tiden 1836—45 .......................... 8

b. Tiden 1854—69 .......................... 10

c. 1870-talet.......................■...... 11

3. Hvitbetsockerindustriens uppsving och blomstring.

a. 1880-talet.............................. 13

b. Från 1890-talets början till 1907 ................ 17

c. Tiden från år 1907 ........................ 31

B. Den svenska sockerhandteringens nuvarande ställning.

1. Industrien.

a. Fabrikernas tillverkningsvärde, läge m. m........... 56

b. Tillverkningen........................... 60

c. Arbets- och förvaltningspersonal................. 64

d. Fabriksföretagens ekonomiska förhållanden........... 69

2. Hvitbetsodlingen.

a. Betodlingens utbredning...................... 84

b. Betodlingen och jordbruket..... 86

3. Sockerkonsumtionen............................ 96

4. Prispolitik................................. 98

opaginerad Kontrollera mot PDF

VI

Kap. II.

Sockerbeskattning- m. m. i vissa främmande länder.

A. Danmark. Sid
1.

Tull- och skattelagstiftningens samt industriens utveckling......115

2. Sockerindustriens nuvarande ställning.................120

3. HvitbetsodMngen...... .......... . ............127

4. Sockerpris och sockerhandel........... . . •.........129

5. Sockerkonsumtionen............................131

B. Tyskland.

1. Tull- och skattelagstiftningens samt industriens utveckling. Karteller 133

2. Sockerindustriens nuvarande ställning............. 142

3. Hvitbetsocllingen ..................... 148

4. Sockerhandel och sockerkonsumtion...................150

C. Öfriga länder................................152

D. Brysselkonventionen.

1. 1902 års konvention...........................153

2. Sockerunionens första period. 1903—1908 ...... 156

3. Sockerunionens andra period. Efter år 1908 ............ 158

Bilagor.

A. Tab. I. Sveriges råsockerproduktion åren 1854/55—1910/11 162

B. » II. Sveriges raffinadproduktion och sockerkonsumtion åren 1869/70

—1910/11 ............................164

C. » III. Svenska statsverkets inkomster af tull och skatt å socker

åren 1860—1911 ................... 166

D. » IV. Hvitbetspris i Sverige åren 1873—1911 168

E. » V. Öfversikt af den svenska sockerbeskattningen fr. o. m. 1873 169

F. » VI. Noteringar (i kronor) å Stockholms fondbörs för Svenska

sockerfabriksaktiebolagets aktier...............170

G. Prof å priskurant från Svenska sockerfabriksaldiebolaget den 12 augusti

1911.............................. ISO

H. Sockerpris åren 1908—11. Grafisk framställning.

I. Kontraktformulär för betodlare enligt aftal mellan Svenska socker
fabriksaktiebolaget

och Skånska betodlames centralförening.....185

r

s. 1 Kontrollera mot PDF

KAP. I.

Den svenska sockerliandteringen

och sockerbeskattningen.

A.

Historik.

1. Tiden före hyitbetsockerindustriens uppkomst.

a. 1600-talet.

Den svenska sockerindustrien kar gamla anor — det första raffinaderiet

anlades i Sverige redan vid midten af 1600-talet. Då kade

sockret likväl förut under flera årkundraden varit föremål för konsumtion

inom landet, ekuru till en början i mycket ringa omfattning. Det under

1300- ock 1400-talen från de venetianska raffinaderierna införda sockrets

köga pris gjorde det till eu sällsynt lyxvara, förekommande blott vid

stormännens gillen och gästabud. Under 1500-talet framkallade tillkomsten

af nya produktionsområden — kanariska öarne ock Västindien _ en

sänkning af sockerpriset ock en däraf följande, stigande konsumtion.

Att denna emellertid ännu länge förblef begränsad till de förmögnare

klasserna an ty des af följande siffror, kämtade ur trenne, ännu bevarade

impoitlistor från 1600-talets förra hälft. Enligt dessa infördes till

Sverige (utom Finland):

År 1637 År 1640 År 1645

Toppsocker ............... kg. 17 279 23 610 30179

Pudersocker............... » 1 879 2 847 3 256

Konfektsocker ............ » 1 590 1 867 1 280

SiraP ........................ » 838 1095 2 329

Kandisocker............... » 524 731 896

Summa kg. 22110 30150 37940

Bilaga 1 till Kungl. Maj:ts prop. nr 35 1913.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sveriges

första sockerraffinaderier.

Sockerkompaniet

och

tullagstiftningen.

Af dessa siffror framgår, att den dyraste kvaliteten socker — toppsockret

— utgjorde den vida öfvervägande delen af importen, medan de

billigare sorterna, hvilkas pris kunnat bereda sockret insteg äfven bland

den mindre bemedlade befolkningen, endast infördes i små mängder.

Hvad de i tablån angifna kvantiteterna eljest beträffar, så torde de

knappast motsvara den verkliga konsumtionen, hvilken sannolikt var

större än hvad siffrorna angifva — smugglingen var nämligen antagligen

äfven ifråga om socker ingalunda obetydlig.

År 1647 fick Sverige sitt med stor sannolikhet första sockerraffinaderi.

Det anlades i Stockholm af holländarne Velam Vassenberg

och van Eijk, hvilka fått privilegier på sockersjudning och raffinaderi.

Ungefär samtidigt förbjöds import af utländsk raffinad. Fjorton år

senare eller 1661 fick svensken Gillis Simons, »som sockerraffinaderiet

af ungdomen och ex fundamento lärdt häfver», liknande privilegier som

holländarne, med hvilka han förenade sitt företag till ett gemensamt

sockerkompani. Året därpå fick presidenten Albrecht Svanenberg privilegium

på »sockerraffinaderi, kammakeri, lychtmakeri, vaxblekeri och

borstmakeri i Skåne, Blekinge och Halland» samt anlade med stöd däraf

ett sockerbruk i Karlskrona. Slutligen utdelades i slutet af 1670-talet

privilegier till ännu ett raffinaderi i Stockholm. Den inhemska raffinadproduktionen

måtte emellertid icke hafva räckt till att täcka landets

sockerbehof, ty vid riksdagen i Halmstad år 1678 inkom en petition till

regeringen med anhållan, att borgerskapet i städerna skulle få rättighet

att importera raffinad mot erläggande af en tull uppgående till 20 proc. af

värdet. Denna petition framkallade visserligen ingen omedelbar påföljd,

men tio år senare eller år 1688 upphäfdes de bestående sockerprivilegierna,

och hvem hälst, som ägde »hog och capital», skulle få inrätta sockerbruk.

Ehuru förefintligheten af raffinaderier i Stockholm kan konstateras ännu

mot slutet af 1600-talet, synas de likväl hafva fört en blott tynande

tillvaro och på 1720-talet ägde Sverige ingen sockerindustri mer.

Det ofvannämnda sockerkompaniet, 1600-talets utan jämförelse mest

betydande sockerföretag, åtnjöt synnerligen långt gående privilegier icke

blott ifråga om sin produktion, utan ock beträffande tullagstiftningen.

Under åren 1662—1686 var enligt taxan tullen å socker, infördt med

helfritt fartyg 2 sk. sp. per skålpund, hvartill kom förhöjning utom

taxan med omkr. 80 proc. af tullen. I riksarkivet förvaras en af kompaniet

uppgjord kalkyl öfver dess import åren 1662—1680, upptagande

för år, utom det införda sockrets kvantitet och värde, äfven det tull
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

belopp, som för importen skulle hafva erlagts och den summa, som

kompaniet i verkligheten likviderat. Enligt dessa siffror, hvilka sålunda

afse en period af nitton år, uppgick sammanlagda beloppet af den beräknade

tullen enligt taxan till 123 948 rdr sp. och utom taxan till

85 595 rdr sp., d. v. s. tillsammans till 209 543 rdr sp., medan hela

den importerade sockermängdens värde utgjorde 186 557 rdr sp. Den

beräknade tullen, hvilken skulle hafva erlagts, såvida inga privilegier

förefunnits, uppgick sålunda till 112 proc. af värdet. Kompaniet betalade

emellertid i tull endast 6 038 rdr sp., d. v. s. 3 proc. af värdet*). Det

är uppenbart, att kompaniet tack vare dessa företräden praktiskt taget

ägde så godt som monopol ej blott på sockrets förädling utan på hela

sockerhandeln.

År 1686, då kompaniets och öfriga so eker företags privilegier, som

nämnts, afskaffades, sänktes också stora sjötullen till 10 proc. af värdet.

b. 1700-talet.

Den första, men jämförelsevis korta blomstring, som sockerindustrien

under storhetstiden upplefde i vårt land, skulle följas af en vida varaktigare

framgång under 1700-talet. Frihetstidens ekonomiska politik

såg som bekant en viktig uppgift i att inom landet skapa och upprätthålla

en lifskraftig industri och sökte för sådant ändamål underlätta

tillgången på råvara och uppmuntra samt skydda dess inhemska förädling.

Redan genom en år 1718 utfärdad tulltaxa försvann råsockertullen

nästan helt och hållet, medan bättre raffinad belädes med en tull

af 8 och sämre, s. k. melis, af 2 proc. utaf värdet. Vida längre gick

man emellertid år 1738, då all import af raffinad och sirap förbjöds.

Vid den tiden kunde man också ånyo räkna åtskilliga sockerraffinaderier

i landet. Det första företag af denna art, som under frihetstiden

började sin verksamhet, fick sina privilegier år 1731, och 1738

års nj^ssnämnda förordning om förbud mot raffinadimport bragte företagsamheten

inom sockerindustrien till förnyadt uppsving. Likväl synes

detta förbuds tillämpning i början hafva vållat vissa svårigheter, enär »till

förekommande af prisets stegring» Stockholms »Kryddkrämare-societet»

redan år 1740 fick tillstånd att införskrifva 200 000 skålp. toppsocker,

dock under samtidigt förständigande att vid ansvar ej sälja sockret

*) Anfördt efter P. Klason, Sveriges sockerhandel och sockerindustri, dess utveckling och

nuvarande ståndpunkt, Kongl. Landtbruksakademiens Handlingar och Tidskrift, Sthlm 1892.

Sockerförord
ningar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tullagstift
ning.

dyrare än till vissa angifna pris. Äfven ålades genom en förordning

af år 1748 sockerfabrikerna att alltid hafva på lager inneliggande 8—

10 000 skålp. »färdigt» socker, hvarjäinte kryddkrämarne förpliktades

att minst tre månader före leveranstiden rekvirera sitt sockerbehof hos

fabriken. Samma förordning föreskref, att skillnaden mellan parti- och

minutpris å socker ej finge öfverstiga 8 proc.

Utom dessa föreskrifter till reglering af sockermarknaden förtjäna

ur mängden af 1700-talets förordningar angående sockerproduktionen

ihågkommas ytterligare tvänne. Den ena af dessa är af år 1766 och

utgör den första förordning, hvarigenom sockertillverkningen såsom sådan

påfördes en konsumtionsskatt. Sockerfabrikanterna hade begärt att blifva

befriade från den landtull, som ålåg varor vid deras införsel i städerna.

I resolution på städernas besvär år 1766 afslogs denna framställning,

men, då borgerskapet beklagat sig öfver, att landtullen folie endast på

de städer, där inga sockerfabriker funnes, stadgades i stället, att landtullen

af toppsocker hädanefter skulle betalas af fabrikerna själfva efter

»tillverkningskvantum vid uppvägning och stämpling», hvarjämte tillädes,

»och kan Fabriquerne af köparen åter betinga sig tullen, såsom de sig

emellan bäst åsämjas». Genom denna sålunda direkt på tillverkningen

lagda accis afsåg man emellertid ej att särskildt betunga sockerproduktionen,

utan endast att uppnå en rättvisare fördelning af tullafgiften.

Den andra ofvannämnda förordningen, hvilken i detta sammanhang

är ägnad att tilldraga sig särskildt intresse, bär årtalet 1773 och innebar

en betydande nedsättning i de fordringar, som uppställts för själfständigt

utöfvande af sockerfabrikantens, den s. k. sockermästarens, yrke.

Sålunda skulle det för att blifva sockermästare för framtiden kräfvas

hvarken vissa gesällår eller mästerprof, utan endast att vederbörande

hade opåtaldt arbetat såsom sockermästare, eller att han gjorde en profkokning,

hvaraf skickligheten kunde nöjaktigt inhämtas. Anledningen

till denna viktiga förändring angafs vara, att »allmänheten icke må

kunna befara en alltför lätt förening emellan sockerbruksidkarne till

oskälig stegring af deras tillverkningar». Efter denna tidiga lagstiftning

mot monopolistisk utveckling af en svensk industri följde knappt tjugo

år senare eller år 1790 en förordning hvarigenom sockerproduktionen

helt frigafs, i det att en hvar fick rätt att vara sockermästare, som

därtill hade »hog, råd och ämne och sig derom anmälde».

Ungefär vid samma tid hade man äfven i afseende på tullpolitiken

frångått det dittills följda systemet. År 1782 belädes råsockret, hvilket,

såsom tidigare nämnts, allt sedan 1718 vid import dragit endast en

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

högst obetydlig afgift, med eu ansenlig tull, uppgående för sämre kvalitet

(mascovade) till 16 sk. 8 rst. samt för bättre (terres et tetes):) till

1 rdr 27 sk., allt per 100 skålp. Denna tull gällde till 1790, då den

nedsattes till 1 och 3 rst. per skålp. för resp. sämre och bättre råsocker.

Samtidigt upphäfdes det sedan 1738 gällande importförbudet för toppsocker,

och införsel däraf medgafs mot en tull af 1 sk. per skålp., utom

de vanliga afgifterna af 2 rst. till riksgäldskontoret. Emellertid påbjöds

redan två år senare eller 1792 återgång till 1782 års författning med

de högre tullsatserna för råsocker samt importförbud för toppsocker,

enär förändringen »icke uppfyllt sitt ändamål, sockerpriset icke fallit

utan stigit, Kronan icke vunnit utan förlorat, och lurendrägeriet med

socker icke aftagit, utan snarare ökats». Å andra sidan vore »sockrets

förädling från rått till toppsocker en Rikets vinst, som i sin mon väger

till dess fördel på handelsvågen och tillika gifver bröd åt många inhemska

arbetare».

l

En ungefärlig ledning för bedömande af sockerindustriens utveckling Sockerprodukunder

1700-talet efter år 1740 gifva nedanstående siffror rörande de twn''

till Sverige (incl. Finland) importerade råsockerkvantiteterna.2)

År

Import af rå- socker i genom- snitt för år

kg-

År

Import af rå- socker i genom- snitt för år

kg.

1740—44

774 798

1770—74

1 098 927

1745—49

604 011

1775—79

1 598 395

1750—54

902 302

1780—84

1 810 704

1755—59

822 283

1785—89

1 495 422

1760—64

1 148 452

1790—94

1 474 071

1765—69

1 060 965

1795—99

1 515 065

Hvilken betydande ställning sockerindustrien under 1700-talets

senare hälft intog inom den svenska fabriksindustrien framgår af omstående

siffror.8)

’) Det mesta råsockret kom under 1700-talet från Frankrike.

9 Siffrorna hafva hämtats ur en tabell i det ofvan, sid. 3, noten, citerade arbete. Talen

för några år saknas.

3) Hämtade ur C. E. Ljungberg, Försök till en statsekonomisk statistik öfver Sverige,

IV, s. 234.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

SocJcerJcon
sumtion.

Kontinentalafspärrning

eu.

1.

2.

3.

År

Totalvärdet af

fabrikernas

produktion.

Sockerbrukens

tillverknings-

värde.

Beloppet i kol. 2

i % ed beloppet i

kol 1.

Dal. sint.

Dal. sint.

%

1750

3 548 631

374 750

10-6

1760

6 071 283

654 151

10-8

1770

10.005 381

763 263

7-6

Tick''. sp.

Rdr. sp.

1780

1 745 173

262 998

15-1

1790

1 669 600

256 526

15-4

1800

2 535 386

393 540

15-5

Af fabriksindustriens hela tillverkningsvärde kom sålunda en ansenlig

del — i regel 10—15 proc. — ensamt på sockerproduktionen. Af

industriens olika tillverkningsgrenar nådde endast en eller ett par af

textilindustrierna ett högre fabrikationsvärde än sockerbruken. Antalet

dylika fabriker uppgifves för hvart och ett af åren 1747 och 1764 till

8 *) samt år 1790 till 14, hvaraf 5 i Stockholm2).

Sockerkonsumtionen, hvilken, såsom tidigare antydts, ännu under

förra hälften af 1600-talet var eu ren obetydlighet, steg raskt under

senare delen af seklet tack vare nedgång i sockerpriset och var vid

1700-talets ingång ungefär sex gånger större än 100 år tidigare. Den

om kr. år 1700 begynnande och hastigt växande förbrukningen af

kaffe stegrade äfven socker konsumtionen, så att denna vid 170Ö-talets

midt var fyrdubbelt större än vid dess början. Sedan höll sig konsumtionen

konstant under hela seklet och utgjorde omkr. V* kg. per år och

individ.

c. 1800-talets förra hälft.

Under 1800-talets första årtionden rönte den svenska sockerhandeln

och sockerindustrien en synnerligen lifgifvande inverkan af Napoleons

kontinentalafspärrning. Denna ledde nämligen till, att Sverige fick tjäna

som mellanhand för Englands sockerhandel med kontinenten. England 9

9 Ljungberg, a. st., s. 236.

’) Klason, a. st.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

destinerade till Göteborg stora kvantiteter socker, som där intogos på

nederlag för vidare export till kontinentens afnämare. Af det sålunda

till vårt land införda råsockret förädlades emellertid vid raffinaderier

inom riket en ej obetydlig del och ökade således äfven den inhemska

sockerindustriens produktion. Af denna ökade tillverkning exporterades

en afsevärd kvantitet till kontinenten, där sockerpriserna under dessa

år voro synnerligen höga, och där afsättningen för vår industri af sådan

anledning blef mycket lönande. Den utländska marknad, som våra

fabriker på detta sätt förvärfvat, synas de hafva i viss utsträckning

bibehållit ända till århundradets midt. 1800-talets förra hälft känne
-

År

Import af

råsocker

kg.

Öfverskott

af import (= +)

eller export (= | )

af raffinad kg.

År

Import af

råsocker

kg.

Öfverskott

af import (=z 4-)

eller export (r= _=_)

af raffinad kg.

1800

1 621 750

1826

4 354 897

- 2 002

1801

1 423 353

1827

3 734 560

-

- 65 561

1802

1 781114

1828

3 989 518

- 29 787

1803

1 774 035

1829

4 022 342

- 35306

1804

3 149 228

1830

4 632 782

+ 669

1805

2 449 403

1831

4 319 132

—

223 882

1806

2 437 605

1832

4 266 936

161190

1807

•

1833

4 873 630

-

- 123 008

1808

•

1834

4 902 012

-

42 815

1809

•

1835

6 283 139

18 240

1810

•

1836

3 325 622

-

- 35 904

1811

2 411 667

1837

5 081 404

- 15 983

1812

334 298

1838

5 789 042

-

- 6 755

1813

7 686 739

1839

5 811 066

1814

•

1840

6 138 658

-

5 477

1815

2 902 817

72 559

1841

6 913 121

-

- 119 507

1816

3 271 154

- 85 659

1842

7 091 015

- 553 336

1817

2 354 436

-

- 55 524

1843

8 223 208

-

386 305

1818

2 287 336

- 19 864

1844

7 792 701

-

- 520 536

1819

2428 932

48 829

1845

8 028 406

- 540 287

1820

2 470 596

- 2 918

1846

7 868 878

• -

- 600 414

1821

4 156 285

.

1847

8 102 560

-

r 375 694

1822

3 410 843

.

1848

9 321 545

+ 202

1823

2 596 619

9 597

1849

10 052 729

-

- 260 402

1824

3 243 307

- 32 575

1850

, 10174121

-

37 361

1825

2 636 352

-

25 282

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tullagstift
ning.

Sockerkon
sumtion.

Utlandets

råsocker
industri.

tecknas vidare af en åtminstone från 1820-talet jämnt fortgående stegring

af sockerindustriens produktion för tillgodoseende af bekofvet å den

inhemska marknaden, som synes hafva varit stadd i stadig utveckling.

Tablån å sid. 7 söker belysa här berörda företeelser under åren 1800

—1850. *)

Med afseende på tullpolitiken under denna tid är rörande råsockertullen

endast att anmärka, att den några gånger (1830 och 1835) höjdes

för att år 1849 efter en ny klassificering — där de gamla beteckningarna

mascovade och terres för resp. sämre och bättre råsocker försvunno och

i stället allt socker, som var mörkare än den holländska färgstandardens

nr 18, angafs såsom råsocker — fastställas till 14''6 öre per kg. Samtidigt

upphäfdes det med ett kort afbrott under ett sekel gällande importförbudet

för raffinad och medgafs införsel af denna vara mot en tull af

24''5 öre per kg.

Sockerkonsumtionen, som, enligt hvad som redan tidigare angifvits,

vid sekelskiftet år 1800 uppgick till omkr. Va kg. per år och individ,

steg under 1800-talets förra hälft hastigt och hade vid dess midt redan

nått till i det närmaste 3 kg.

2. Hvitbetsockermdustriens första framträdande.

a. Tiden 1836—45.

Kontinentalafspärrningen, som förorsakade en kännbar brist på

sockerraffinaderiernas råvara, det koloniala rörsockret, gaf därigenom

en direkt uppmuntran åt hvarje försök att framställa en inhemsk råvara

för sockerproduktionen. Dessa försök, som byggdes på ett utnyttjande

af hvitbetans sockerhalt och som vetenskapligt och praktiskt verkställdes

tidigast i Tyskland, ehuru i sistnämnda hänseende utan större framgång,

ledde i Frankrike tack vare regeringens kraftiga ingripande till

ett betydande resultat. År 1811 lära där hafva funnits 56 hvitbetsockerfabriker

med en årsproduktion af 400 000 kg. råsocker, siffror, som tre

år senare stigit till resp. 213 och 4 000 000. Med fredsslutet år 1814

störtade emellertid större delen af denna byggnad samman och de nya

*) Källa, se sid. 3, noten. Siffrorna för några år saknas, hvarjämte talen för iraporteradt

råsocker åren 1811—15 äro tvifvelaktiga.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

fabrikerna upphörde nästan allesamman. Likväl hade de fyllt en historisk

uppgift för betsockerproduktionens genombrott. För "första gången

höjdes nu denna tillverkning öfver de blotta försökens stadium till eu

verklig fabrikation. Grunden lädes under dessa år vid 1800-talets början

till en industri, som sedermera under århundradet skulle gå eu oerhörd

utveckling till mötes och blifva af den största betydelse för hela den

europeiska folkhushållningen.

I Sverige saknades, såsom tidigare antydts, under kontinentalafspärrningen

anledning att söka bereda sig tillgång till inhemsk råvara

för sockerraffineringen, enär tillgången på rörsocker var mer än tillräcklig.

Men när hvitbetsockerindustrien mot slutet af 1820-talet och

framförallt under 1830-talet gick en förnyad och denna gång varaktig

blomstring till mötes i Frankrike och Tyskland, spreds kännedomen

härom älven till vårt land och manade till försök att också hos oss

införa den nya industrien.

Åran af att hafva varit den förste, som i Sverige grundlagt ett

företag för fabriksmässig tillverkning af hvitbetsocker tillkommer hofmarskalken

grefve N. A. Barck. Denne, som åren 1834—36 under

resor i Tyskland och Frankrike varit i tillfälle att se hvitbetsockerfabrikationen

i full gång, inköpte år 1836 det då i Malmö förefintliga

sockerraffinaderiet, arrenderade ett par egendomar i Malmötrakten för

betodling samt bildade ett aktiebolag för anläggande af en betsockerfabrik

i Malmö. Tvänne år senare eller 1838 påbörjades äfven på

initiativ af grefve Barck tillverkning af socker ur hvitbetor också af

Landskrona sockerraffinaderi. Ett tredje företag i samma syfte bildades

i Lund år 1839 och emotsågs med stora förhoppningar.

Dessa infriades likväl icke, hvarken i fråga om fabriken i Lund

eller de öfriga råsockerbruken. Den förstnämnda gick redan år 1841

under klubban. Af de bada andra företagen höll sig Landskronafabriken

längst, men upphörde dock redan år 1845 med sin betsockerproduktion

för att åter helt ägna sig åt raffinering.

_ Den hufvudsakliga anledningen till, att detta första försök att i

Sverige införa den nya industrien fick ett så kortvarigt och föga lysande

förlopp, torde hafva varit råvarans dåliga beskaffenhet. Betskördens

kvantitet synes visserligen hafva varit fullt tillfredsställande, men betornas

kvalitet torde däremot hafva lagt afgjorda hinder i vägen för en

rationell sockerutvinning, i det att deras sockerhalt var för ringa.

Bilaga 1 till Kungl. Maj ds grop. nr 35 1913. 2.

Sveriges

för si a hvitbetsockerfabriker.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Råsocker
‘produktion.

Råsockerproduktion.

Den. kvantitet råsocker, som framställdes under detta den svenska

betsockerindustriens första skede, uppgick icke för något år till mer än

den för rikets sockerproduktion betydelselösa siffran af omkr. 12 ton.

Under de enstaka åren uppnåddes följande siffror.

År

Råsocker

ton

År

.

Råsocker

ton

1838

4-e

1842

5-9

1839

3-7

1843

2-1

1840

1-8

1844

12-1

1841

2-8

1845

5-7

b. Tiden 1854—69.

Nära tio år gingo nu, innan något nytt försök gjordes att i Sverige

tillverka livitbetsocker. År 1854 återupplifvades emellertid intresset för

denna verksamhet af skånska sockerfabriksaktiebolagets chef, direktör

Justus Tranchell, som för betsockerproduktion vid bolagets fabrik i

Landskrona förvärfvade framstående utländska fabriksföreståndare och

verkmästare, moderna maskiner o. s. v. samt för betodlingen inköpte

ett flertal större gårdar i Landskronatrakten, där betor af bolaget odlades

efter nya, rationella metoder.

Under halftannat decennium förblef Landskronafabriken vårt enda

råsockerbruk. Tillverkningen flerdubblades under denna tid och äfven

steg råsockerutbytet ur betorna betydligt, såsom närmare framgår af

följande siffror (jfr tab. I, bilagan).

År

Afverkade

betor

ton

Råsocker-

produktion

ton

Råsocker

i °/°

betvikten

År

Afverkade

betor

ton

Råsocker-

produktion

ton

Råsocker

i °/o af

betvikten

1854/55

2 847

129

4''5

1862/63

6 981

469

6-7

1855/56

3 935

232

5''9

1863/64

8 640

501

5’S

1856/57

2 716

149

5‘S

1864/65

11 520

687

6-o

1857/58

2164

124

5-7

1865/66

9 650

778

8-1

1858/59

3 441

271

7-9

1866/67

15 510

993

6-4

1859/60

6 435

375

5-8

1867/68

12 830

770

6-o

1860/61

6 915

408

5’9

1868/69

11 520

823

7-i

1861/62

6 840

467

6''8

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Med afseende på tullagstiftningen under denna tid märkes, att

raffinadtullen år 1857 höjdes från 24-5 till 305 öre per kg., år 1866

sänktes till 28*5 för att redan påföljande år höjas till 33 öre per kg.

Råsockertullen sänktes år 1853 till il öre (från 14*6), höjdes år 1857

till 18-8 öre samt fastställdes år 1867 till 23*5 öre, allt per kg.

c. 1870-talet.

Den utveckling, som råsocker! ill verkningen vid Landskronafabriken

sålunda syntes gå till mötes, började under 1860-talet tilldraga sig en så

betydande uppmärksamhet, att den redan år 1867 gaf anledning till ett

i riksdagen motionsvis framställdt förslag om särskild beskattning af

hvitbetsockerfabrikationen. Förslaget gick ut på fastställandet af en

accis, motsvarande råsockertullen, och motiverades med den fara för

staten att förlora tullinkomsterna af socker, som tillverkningen af en

inhemsk råvara för sockerraffineringen och däraf följande, motsvarande

minskning af råsockerimporten kunde medföra. Dessutom skulle därigenom

sockertullen från finanstull förvandlas till skyddstull. Motionen

vann ej riksdagens bifall, liksom icke häller en motion af samma innebörd,

väckt vid 1868 års riksdag. År 1869 syntes frågan emellertid

hafva mognat. Detta års riksdag beslöt för sin del, att en skatt skulle

påläggas hvitbetsockertillverkningen i förhållande till införseltullen å

utländskt råsocker, samt att skatten, som skulle börja utgå först den

1 juli 1873, skulle påläggas:

7’ 1873—1/7 1876 med V6 åt råsockertullen,

7? 1876—7, 1879 » J/6 » »

7, 1879—7, 1882 » 3/6 » » och

7, 1882—7, 1885 » 4/B »

Ifråga om själfva beskattningssystemet beslöts i anslutning till den i

Belgien tillämpade metoden, att den beskattningsbara sockerkvantiteten

skulle bestämmas efter saftens mängd och specifika vikt, utrönt genom

densimeter, så att för 100 kannor betsaft vid 15 C. ett utbyte af 9*2 3 6

skålp. råsocker skulle beräknas för hvarje grad af densimetern.

Kungl. Maj :t fastställde riksdagens beslut i hvad det afsåg skattens

belopp och successiva stegring, men öfverlämnade frågan om sättet för

skattens beräkning till utredning af en kommitté. Denna framlade sitt

förslag år 1872 och förordade däri ej det belgiska utan det i Tyskland

tillämpade beskattningssystemet, enligt hvilket sockerutbytet beräknades

i förhållande till vikten af de afverkade hvitbetorna. Den af kommittén

föreslagna utbytesprocenten uppgick till 7V2 skålpund råsocker för hvarje

centner råa betor.

Tullagstift
ning.

1869 års riksdagsbeslut.

1872 års

sockerbeskattning

skommitté.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

1873 års riksdagsbeslut.

Råsockerpro

Unktion.

Kommitténs förslag förelädes såsom regeringsproposition 1873 års

riksdag till antagande. Riksdagen godkände propositionen, dock med

den förändring, att råsockerutbytet skulle beräknas till 6Vå proc. Då

riksdagen år 1872 både nedsatt förut gällande tullsatser å råsocker

(= socker mörkare än nr 18 holländsk st.) från 10 till 8 öre per skålp.

eller till 18-8 öre per kg., skulle sålunda, under förutsättning af, att

sockerutbytet i verkligheten uppgick till de beräknade 6V4 proc., sockerfabrikerna

under tiden V7 1873—V7 1876 i skatt betala 3-7 6 öre per kg.

och erhålla ett tullskydd af 15’o 4 öre per kg. (jfr tab. V, bilagan).

Vid denna tid hade landet fått åtskilliga nya sockerbruk. Sannolikt

uppmuntrade af den öfvergångstid af fyra år, under hvilken sockertillverkningen

enligt de nya bestämmelserna fortfarande skulle äga skattefrihet,

och af den lindriga beskattning, som väntades åtminstone under

den första treårsperioden af skattens tillämpning, nyanlades under de

fem åren 1869—73 ej mindre än 6 fabriker. En af dessa, anlagd

vid öja i trakten af Ystad, trädde aldrig i verksamhet som råsockerfabrik.

Af de öfriga upphörde den i Inedal invid Stockholm inrättade

fabriken redan år 1872, efter tre obetydliga kampanjer, medan de andra,

anlagda i Arlöf, Halmstad, Ljung och Vadstena, ännu voro i verksamhet

eller skulle begynna densamma under den första kampanj, då det

nyinförda beskattningssystemet skulle tillämpas. Men liksom denna

kampanj skulle för tvänne af fabrikerna — Ljungs och Halmstads —

blifva den sista, så decimerades äfven de återstående råsockerbrukens

antal under de närmast följande åren — Landskronafabriken brann ned

år 1875 och Vadstenabruket slutade år 1878 — med den påföljd, att vid

kampanjen 1878/79 Arlöfsfabriken var Sveriges enda i verksamhet

varande hvitbetsockerfabrik. Den hastiga uppmarschen af en inhemsk

betsockerindustri vid 1870-talets början hade sålunda vid dess slut ledt

till återgång och stillastående. Produktionssiffrornas storlek under

årtiondet framgår af följande tablå (jfr tab. I, bilagan).

År

Afverkade

betor

ton

Båsocker-

produkticn

ton

Båsocker

i % af

betvikten

År

Afverkade

betor

ton

Båsocker-

produktion

ton

Båsocker

i »/„ af

betvikten

1869/70

14 290

979

6''9

1875/76

16 930

1282

7-6

1870/71

21 620

1433

6-6

1876/77

11530

754

6''5

1871/72

23 340

1 639

7-0

1877/78

8 300

632

7-6

1872/73

23 540

1618

6-9

1878/79

7 030

524

7''ä

1873/74

31 090

2175

7-o

1879/80

10 520

779

7''i

1874/75

17 500

1290

7-4,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Orsaken till, att äfven denna ansats till införande i vårt land

af en hvitbetsockerindustri efter så kort tid strandade, torde hafva

varit framför allt den ringa omfattning, i hvilken driften vid hvarje

fabrik bedrefs, äfvensom hvitbetornas alltjämt för ringa sockerhalt. Äfven

svårigheten att förmå landtbrukarne till odling af hvitbetor, som i

alla länder kunnat konstateras vid införandet af betsockerindustrien,

gjorde sig gällande i Sverige. Endast vid Landskrona, där betodlingen

hade de äldsta anorna, samt vid Arlöf, där man på grund af närbelägenheten

till Landskrona kunde tillgodogöra sig dess erfarenhet och

vanda betodlare, var en nöjaktig mängd betor att påräkna. Måhända

verkade också betskatten, tillkommen medan fabrikerna ännu hade att

kämpa mot svårigheter af alla slag, i någon mån betungande för

åtskilliga företag.

3. Hvitbetsoelcerindustriens uppsving och blomstring.

a. 1880-talet.

Sockerindustriens betryckta läge vid 1870-talets midt gaf anledning

till framställningar såväl vid 1875 som 1876 års riksdagar

om upphäfvande eller lindringar af till ver kningsskatten. Dessa förslag

föranledde emellertid icke till någon riksdagens åtgärd, hvadan den

tidigare beslutade första förhöjningen af skattesatsen trädde i kraft

under år 1876. På grund häraf belädes betsockertillverkningen med en

skatt af 7‘52 öre per kg. råsocker eller 4‘7 0 kr. per ton betor, hvarefter

tullskyddet skulle uppgå till ll-28 öre per kg. råsocker. År 1879, när

tiden var inne för ikraftträdande af den andra förhöjningen i den beslutade

betskatten, beslöt riksdagen emellertid att frångå sitt tidigare beslut

och låta skatteförhöjningen af år 1876 fortfarande gälla intill 1882.

Samtidigt beslöts likväl en höjning af råsockertullen från 18''8 till 23''5

öre per kg. Detta hade till följd, att visserligen skatten höjdes från

7‘52 till 9''4 öre per kg. råsocker eller från 4''70 till 5''8 7 kr. per ton

betor, men att tullskyddet per kg. råsocker ökades från 11-28 till 14''i

öre. I verkligheten var tullskyddet emellertid ännu större. Sättet för

skattens beräkning, som ju grundades på ett antaget sockerutbyte ur

betorna af 6-2 5 proa., medförde, att det effektiva tullskyddet blef större,

ju högre öfver nämnda utbyte man vid tillverkningen lyckades nå. Att

ett dylikt obeskattadt öfverutbyte under alla åren 1876—1882 ernåddes

utvisa omstående siffror.

1879 års riksdagsbeslut.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

1882 års riksdagsbeslut.

Råsocker
yroduktion.

År

Verkligt

råsocker-

utbyte

Erlagd skatt under- steg skatt efter

verkligt utbyte per

ton betor med

Effektivt

tullskydd

per kg.

råsocker

Tullskyddet öfver- steg det beräknade

per kg. råsocker med

%

kr.

öre

öre

1876/77

6-5

0-18

11*57

0*29

1877/78

7-6

l-oi

12*6 2

1*84

1878/79

7-6

0*94

12*58

1*25

1879/80

7-4

1*08

15*57

1*47

1880/81

7-5

1-18

15*6 7

1*6 7

1881/82

7-6

1*27

15*78

1*68

1882/83

8-0

1*85

16*16

2*0«

Då riksdagen år 1882 ånyo upptog frågan om sockerbeskattningen

— enligt 1869 års beslut skulle skatten det året hafva börjat utgå med

!Vö af råsockertullen — beslöt den att frångå den då fastställda, ehuru

redan år 1879 åtminstone suspenderade principen om successiv skatteprogression,

och fastställde i stället, att den till år 1882 tillämpade skatteskalan

skulle fortfarande äga giltighet, utan att någon viss framtida

tidpunkt för dess förändring bestämdes (jfr tab. V, bilaga).

Samma år som detta riksdagens beslut fattades, beslöt skånska

sockerfabriksaktiebolaget, hvars råsockerbruk i Landskrona, som nämnts,

nedbrunnit år 1875 ocii, på grund af de kommunala myndigheternas

motstånd, icke återuppbyggts, att å bolagets egendom Säbyholm uppföra

eu ny betsockerfabrik. Den började sin verksamhet till kampanjen

1883/84 och nådde då tillsammans med den några år förut till större

kapacitet ombyggda Arlöfsfabriken en betafverkning och en råsockerproduktion,

som icke blott uppgick till, utan äfven åtskilligt öfversteg

de kvantiteter, som tio år tidigare, under sockerindustriens dittillsvarande

största kampanj, sammanlagdt uppnåtts af de då verksamma fem sockerbruken.

Härmed begynte en ny uppsvingsperiod för den svenska betsockerindustrien

och denna gång skulle den få ett förlopp af vida

lyckligare art än förut. Under de tio kampanjerna 1883/84—1892/93,

hvarunder betskatten lämnades i hufvudsak orubbad af riksdagen, tillkommo

efter hand ej mindre än 8 nya råsockerfabriker *) och den in- 9

9 År 1885 Staffanstorp.

» 1888 Trelleborg.

» 1890 Hälsingborg, Örtofta.

» 1891 Jordberga, Kjäflinge.

» 1892 Ängelholm, Hököpinge.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

hemska betsockerproduktionens kvantitet tiodubblades. Närmare detaljer

framgå af nedanstående tablå (jfr tab. I, bilagan).

År

Antal

fabriker

Afverkade

betor

ton

Eåsocker-

produktion

ton

Råsocker

i % af

betvikten ‘)

1880/81

1

19 290

1455

7-5

1881/82

1

16 070

1220

7-6

1882/83

1

19 280

1539

8''0

1883/84

2

37 830

2 953

7*29

1884/85

2

47 170

4 299

8*64

1885/86

3

43 260

3 919

8‘71

1886/87

3

56 385

5 807

9-so

1887/88

3

83 605

9176

10-42

1888/89

4

86111

8 881

9-82

1889/90

4

136 813

14 626

10-19

1890/91

6

218 228

20 632

9-02

1891/92

8

260 064

26 843

9-88

1892/93

10

277 443

29 920

10-31

Som af tablåns siffror framgår steg, hufvudsakligen tack vare förbättrad

betkultur och fabriksteknik, den ur betorna utvunna sockerkvantiteten

under de berörda åren afsevärdt, hvadan alltså, då den vid

skattesatsens beräkning antagna utbytesprocenten fortfarande förblef

densamma som fastställts redan år 1869 — 6*25 proc. — det effektiva tullskyddet

småningom alltmer stegrades. Siffrorna i tablån å sid. 16 belysa

närmare detta förhållande (för åren 1880/81 — 82/83, se tablån å sid. 14).

Det uppsving, sockerindustrien tagit under 1880-talet, gaf anledning

till åtskilliga i riksdagen framställda förslag om sockerbeskattningens

förändring. Af dessa föranleddes riksdagen emellertid först år 1891 till

ett positivt beslut, enligt hvilket tillverkningsafgiften fr. o. m. Va 1891

höjdes från 2/5 till hälften af råsockertullen. Härigenom belädes produktionen

med en skatt af 11*75 öre per kg. råsocker samt nominellt 7-3 4

kr. per ton betor, medan tullskyddet gick ned till nominellt 11*75 öre

per kg. råsocker (rörande det effektiva tullskyddet, se omstående tablå). 9

1891 års riksdagsbeslut.

9 Från och med 1883/84 redueeradt tal. Det oreducerade utbytet erhålles genom en enkel

division af den afverkade betkvantitetens vikt med det därur utvunna råsockret. Af detta råsocker

är emellertid en viss mindre.del af sämre beskaffenhet och skiljer man i detta afseende mellan

l:a produkt, det bästa råsockret, samt 2:a och 3:e produkt. Vid beräkning af det till l:a produkt

reducerade råsockerutbytet utgår man härvid från det antagandet, att 2:a och 3;e produkt lämnar

resp. 75 och 65 proc. socker i förhållande till l:a produkt.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

1892 års

sockerbeskattningskommitté.

1893 års riksdagsbeslut.

År

Verkligt

råsocker-

utbyte

Erlagd skatt under- steg skatt efter

verkligt utbyte per

ton betor med

Effektivt

tullskydd

per kg.

råsocker

Tullskyddet öfver- steg det beräknade

per kg. råsocker med

%

kr.

öre

öre

1883/84

7-20

0-9S

15-4 5

1*3 5

1884/85

8''64

2-25

16-71

2-61

1885/86

8''7 1

2''3 2

16-76

2-66

1886/87

9-so

3''34

17-51

3-41

1887/88

10-4 2

3-9 2

17-87

3-77

1888/89

9-82

3-3 6

17*52

3-42

1889/90

10-19

3-71

17-74

3-64

1890/91

9-02

2''61

16-99

2-89

1891/92

9-8 s

4-27

16-07

4-3 2

1892/93

10-31

4-7 7

16-38

4-63

Samtidigt begärde riksdagen hos Kungl. Maj:t utredning om huruvida

ändring i då utgående accis såväl i fråga om belopp som beskattningssystem

lämpligen kunde äga rum. Utredningen anförtroddes åt en

kommitté, hvars betänkande förelåg färdigt år 1892. Dess förslag gick

ut på ett successivt höjande af det legala sockerutbytet samt viss skattelindring

för fabriker, anlagda på visst afstånd från i gång varande

fabrik.

Kommitténs förslag blef med en mindre förändring såsom regeringsproposition

förelagdt 1893 års riksdag. Denna beslöt, i anslutning

till propositionens principiella förslag, ehuru med ändring af vissa dess

detaljer, att tillverkningsskatten, som fortfarande skulle utgå med ett

belopp, svarande mot halfva råsockertullen, skulle fastställas på grundvalen

af ett sockerutbyte, hvilket intill V9 1894 skulle beräknas till 7-5

proc. och därefter intill V8 1895 till 8-2 5 proc., hvarefter 9 proc. skulle

beräknas. Likväl skulle vid alla fabriker, som anlades på 30 km. afstånd

från annan i gång varande fabrik, utbytet beräknas utgöra under de

tre första tillverknmgsåren 2 och under de därpå följande två tillverkningsåren

1 kg. per 100 kg. betor mindre än det högsta utbyte, som

beräknades vid någon äldre fabrik inom riket. Beträffande den fabrik,

som inom Gottlands län först anlades, skulle denna skattelindring uppgå

till resp. 3 och 2 kg. (jfr tab. V, bilagan). Den skattelindring, som

genom dessa bestämmelser genomfördes för vissa fabriker, blef af den

största betydelse för industriens fortsatta utveckling.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

b. Från 1890-talets början till 1907.

Den uppåtgång, som kännetecknade betsockerindustrien under 1880- talet, skulle under 1890-talets första hälft fortsättas i ett tempo, som

öfverträffade alla tidigare erfarenheter och hvartill äfven utlandet äger

att uppvisa endast få motsvarigheter.

Det har redan förut nämnts, att under 1890-talets trenne första

år ej mindre än sammanlagdt 6 nya fabriker började sin verksamhet.

Under årtiondets fjärde kampanj, 1893/94, trädde intet nytt råsockerbruk

i arbete, sannolikt därför, att man ville afvakta 1893 års riksdags beslut.

Omedelbart sedan detta blifvit kändt, bildades emellertid nya bolag för

anläggandet af fabriker och af de äldre utvidgade flere sin verksamhet

genom inrättandet af s. k. saftstationer. Till kampanjen 1894/95 stodo

dessa nyanläggningar färdiga och icke mindre än 4 nya fabriker samt 3

saftstationer1) började då sin verksamhet. Af de nyanlagda fabrikerna

— Karpalund i Kristianstads, Roma i Gottlands, Köpinge och Svedala

i Malmöhus län — åtnjötö alla utom den sistnämnda sådan skattelindring,

som af riksdagen beslutats. Kampanjen 1894/95 gaf också ett produktionsresultat,

som vida öfverträffade hvad som tidigare uppnåtts. Medan

under kampanjen 1893/94 såväl betafverkning som råsockerfabrikation

nått sitt dittillsvarande maximum med resp. 373 962 och 43 168 ton,

sprungo dessa siffror för kampanjen 1894/95 upp till 628 480 och

72 891 ton.

Denna oerhörda ökning af produktionen skulle få viktiga följder.

En nära liggande första följd blef gifvetvis, att råsockerimporten, som

redan under närmast föregående år betydligt minskats, nu sjönk hastigt

nedåt och föll från 17 102 ton till 3 040 ton (rörande importsiffrorna

för hvarje år fr. o. m. år 1854, se tab. I bilagan). Äfven importen af

raffinad, som alltsedan 1890-talets början visat en kraftig nedåtgång,

föll under 1895 ett långt steg nedåt och stannade vid 1 446 ton. Således

representerade båda dessa siffror nu kvantiteter, hvilka voro för

den svenska produktionen och konsumtionen af socker relativt betydelselösa.

Liksom i ett flertal europeiska länder hade konsumtionen af socker

äfven i Sverige under 1800-talets senare hälft raskt stegrats. Den vara,

som ännu för blott ett sekel sedan icke nådde till högre förbrukning än * i

!) AnJagda af Örtofta fabrik i Eslöf, af Säbyholms i Tectomatorp samt af Staffanstorps

i Klågerup.

Bilaga 1 till Kungl. Maj ds prop. nr 35 1913.

Produktionens

uppsving.

Sockerkon
sumtion.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Raffinad]? rodiktion.

Qfverproduk
fwnenårlS95.

omkr. Va kg. per år och individ och som ännu vid 1850-talets midt

ej ökat denna siffra till mer än 3 kg., konsumerades under århundradets

sista femårsperiod till en kvantitet af i genomsnitt omkr. 18 kg. per år

och individ. Från en lyxvara hade sockret, tack vare en starkt nedgående

prisrörelse, på få årtionden blifvit en nödvändighetsvara för alla

lager af befolkningen. Utvecklingen för hvarje femårsperiod under

senare hälften af 1800-talet kan följas i nedanstående tablå (jfr tab. IT,

bilagan).

Medelkonsumtion

Årsperiod

totalsumma

per, åi- ton

per år och.

individ

kg-

1850—54

10 996

3-oo

1855—59

15 109

4-os

1860—64

18 264

4-8 0

1865—69

20 376

4’90

1870—74

28 148

6-69

1875—79

36 590

8''lä

1880—84

43195

9*3 9

1885—89

51 190

10-7 7

1890—94

62 238

12-91

1895—99

88 439

17-65

Utvecklingen af den svenska sockerindustrien öfverensstämde vid

slutet af 1800-talet med motsvarande företeelse i de flesta andra europeiska

stater äfven däruti, att den, som nämnts, vid denna tidpunkt nått det

stadium, då den kunde förse den inhemska marknaden med i stort sedt

hela dess behof af socker, produceradt af eu inom landet frambragt

råvara. Jämsides med råsockerindustriens kraftiga uppsving från 1880- talets början, hade också gått en stark ökning af raffinaderiernas produktion.

I själfva verket torde redan från början ett mycket nära samband

hafva förefunnits mellan raffinad- och råsockerindustrien, i det att

raffinaderierna antingen själfva upprättade eller ock blefvo betydande

intressenter i ett flertal af råsockerbruken. Omstående tal belysa

raffinaderiernas utveckling sedan 1870-talet (jfr tab. IT, bilagan).

Den redan berörda starka produktionsökningen under de båda

kampanjerna 1893/94 och 1894/95 gjorde för första gången i den svenska

sockerindustriens historia frågan om öfverproduktion aktuell. Tillverkningen

hade öfverskridit de kvantiteter, som konsumtionen ansågs kunna

upptaga, och å läger samlades osålda mängder råsocker och raffinad.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

År

Antal

raffina-

derier

Produktion.

Raffinad Sira? °''

melass

lön ton

År

Antal

raffina-

derier

Produktion.

Raffinad Siraf °- melass

ton ton

1869/70

10

15 605

2 671

1882/83

10

25198

3 565

1870/71

11

15 828

3185

1883/84

9

27 559

3 207

1871/72

12

14 222

2 731

1884/85

10

27 994

3 408

1872/73

12

18 288

3 333

1885/86

10

30 716

4 314

1873/74

12

17 408

3 053

1886/87

11

34 345

4 399

1874/75

10

17 574

2 963

1887/88

12

40 200

5 210

1875/76

9

14 534

2 512

1888/89

12

40 333

4 955

1876/77

9

14 653

2 404

1889/90

13

55 537

2178

1877/78

9

16 936

2 786

1890/91

11

34 754

2 679

1878/79

9

16 143

2 481

1891/92

10

42 853

1 837

1879/80

7

16 872

2 426

1892/93

8

45 018

3 037

1880/81

8

19 557

3 043

1893/94

9

57 264

3 893

1881/82

8

22 846

2876

1894/95

9

67 291

3 122

Sedan raffinaderierna på sommaren 1894 hade försökt att gemensamt

förmå råsockerfabrikerna att hålla den sammanlagda pi-oduktionen

inom de gränser, som förutsattes motsvara konsumtionen, men dessa

försök strandat på omöjligheten att vinna öfverenskommelse angående

råsockrets fördelning på de olika raffinaderierna, måste råsockerbruken

själfva söka utfinna ett medel mot öfverproduktionen.

De medel, som härvid kunde ifrågasättas, voro antingen genom

prisnedsättning ökad konsumtion eller ock minskad produktion. Priset

på råsocker, som såldes på basis af 92 proc. rendement, var ställdt i

beroende af noteringarne i Magdeburg för socker af 88 proc. rendement

f. o. b. Hamburg. När dessa noteringar uppgingo till 12 Mk per 50 kg.,

var priset på det svenska råsockret 43’5 0 kr. per 100 kg.; för hvarje

mark, med hvilken priset på det tyska sockret steg eller sjönk öfver

normalpriset, höjdes eller sänktes det svenska råsockerpriset med Pso

kr., hvarjämte för hvarje procents ökning eller minskning af rendementet

öfver eller under 92 proc. tillädes eller fråndrogs resp. 40 och

60 öre. På grund af dessa bestämmelser ställde det svenska råsockret

sig ungefär 3 öre billigare per kg. än det importerade tyska, oafsedt

frakten. Det tyska råsockerpriset hade emellertid såsom en följd af

den i Tyskland rådande öfverproduktionen befunnit sig i starkt sjunkande,

enligt hvad som framgår af omstående siffror rörande medelpris

per år incl. tull. Motsvarande svenska råsockerpris angifvas samtidigt.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Hvitbetspris

sn.

År

Tyskt råsocker

öre per kg.

Svenskt råsocker

öre per kg.

1892

52

49

1893

51

47-5

1894

48

45

1895

39

36

Det svenska raffinadpriset sjönk, såsom följande tablå utvisar,

under samma tid lägre än någonsin förut både varit fallet.

År

Genomsnitts- pris å raffinad

öre per kg.

År

Genomsnitts- pris å raffinad

öre per kg.

År

Genomsnitts- pris å raffinad

öre per kg.

1871

102-oo

1880

90-40

1889

69-61

1872

97-71

1881

93-2 9

1890

64-50

1873

72-0 7

1882

91-2 2

1891

64-98

1874

88-43

1883

86-53

1892

67-27

1875

89-6 5

1884

76-61

1893

68-50

1876

87-23

1885

71-39

1894

61-40

1877

94-8 2

1886

68-48

1895

53-84

1878

87-28

1887

62-60

1879

88" 6 4

1888

65-80

Att under denna allmänna tendens till fällande priser ytterligare

sänka dem för att möta den hotande öfverproduktionen syntes råsockerfabrikanterna

föga rådlig! Export kunde ej häller tillgripas, enär någon

skatterestitution ej medgafs vid utförsel.

De nyanlagda, privilegierade fabrikerna hade dessutom i motsats

till de äldre, oprivilegierade fabrikerna all anledning att utvidga sin

produktion, då detta för dem betydde eu ökad skattebesparing, som

mer än väl uppvägde den eventuella minskning i pris, som öfverproduktionen

kunde medföra. Dessa fabriker voro tydligtvis ej hågade

att ingå på en öfverenskommelse, som skulle bestämma deras produktion

till en fix siffra.

Det medel mot ökad produktion, som man slutligen lyckades finna,

var en nedsättning af priset på hvitbetor, hvarigenom utbudet af råmaterial

skulle minskas.

Af ålder hade råsockerfabrikerna öfverenskommit om samma pris

för de af betodlarne levererade hvitbetorna. Detta pris hade utgjort

under åren 1873/74—1875/76 2 kr. för höst- och 2''23 kr. för vinter
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

leverans per 100 kg., 187G/77—1883/84 resp. 1-S8 och 2-12 kr., 1884/85

resp. 1''76 och 2 kr., 1885/86 resp. 1-85 och 1‘90 kr., 1886/87 —1888/89

resp. 1''75 och 2 kr. samt sedan 1889/90 resp. Ds 5 och 2’io kr. (jfr

tab. IV, bilagan). Med ingången af kampanjen 1894/95 sänktes priset

till 1‘50 kr. för höst- och l-70 kr. för vinterleverans. Dock bestämdes

i de med betodlarna ingångna kontrakten ett visst tilläggspris att utgå

såvida råsockerpriset komme att öfverstiga 38 kr. per 100 kg. Då sistnämnda

pris i själfva verket blef högre, kom betpriset för kampanjen

att utgöra l''G6—l-86 kr., således en effektiv nedsättning mot priset

för närmast föregående år af resp. 0’19—0-2 4 kr.

Det nedsatta priset å hvitbetor gjorde åsyftad verkan. Den betodlade

arealen, hvilken till kampanjen 1894/95 hade uppgått till 21 627

har, minskades för kampanjen 1895/96 till 18 643 har och betskörden

nedgick från 628 480 till 538 709 ton. Råsockerproduktionen minskades

från 72 891 till 62 114 ton, hvarvid den hufvudsakliga minskningen

emellertid kom på de äldre fabrikerna, medan de nya, i skattehänseende

privilegierade bruken antingen bibehöllo eller ökade sin afverkningsstorlek.

De hopade sockerlagren å nederlag och fabriker reducerades

likväl väsentligt och den hotande faran af öfverproduktion syntes

för denna gång afvärjd. Samtidigt steg äfven genomsnittspriset å raffinad

från 53-84 öre per kg. år 1895 till 57-67 öre år 1896.

Detta sakernas tillstånd skulle emellertid ej bli långvarigt. Till

kampanjen 1896/97 hade man ursprungligen ämnat bibehålla det år 1894

fastställda, nedsatta betpriset. Men då en fabrik vägrade ingå på denna

öfverenskommelse och höjde priset till 1-6 5—1’85 kr. eller det pris, som

under de sista kampanjerna i verkligheten betalats, tvungos öfriga

fabriker att gå med på denna förhöjning. Dock skaffade sig sockerbruken

en kompensation därigenom, att järnvägsfrakten för betorna till

fabriken, som förut burits ensam af denna, nu delades så, att betodlarne

fingo betala fraktens halfva belopp.

Den till 1896/97 års kampanj kontraherade betarealen hade ökats

från 18 643 till ej mindre än 27 963 har och utom den till föregående

kampanj nystartade fabriken i Karlshamn stod nu äfven en ny fabrik

i Lyckåker beredd att börja sin verksamhet. Under sådana omständigheter

är det knappast ägnadt att förvåna, att produktionen under denna

kampanj kom att vida öfverstiga alla tidigare. Den afverkade betmängden

uppgick till 890 240 och den framställda råsockerkvantiteten

till 105 556 ton. Alla fabriker deltogo i denna produktionsstegring,

men störst var den hos de nyanlagda, privilegierade fabrikerna.

Öfver produktionen

1897.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Öfverproduktionen ock dess följder stodo nu sålunda ånyo för

dörren. En framställning från 10 råsockerfabriker till regeringen om

proposition till riksdagen angående medgifvande af skatterestitution vid

utförsel af socker föranledde icke till någon åtgärd. Raffinadpriset

sjönk samtidigt lägre ned än någonsin förr — mot 57-6 7 öre år 1896,

nådde genomsnittspriset för år 1897 ej högre än till 48''49 öre per kg.

Den hufvudsakliga anledningen härtill torde vara att söka i den då

pågående konkurrensen med Lyckåkersfabriken. Sedan nämnda fabrik

i augusti 1897 inställt sin verksamhet och inköpts af ett bolag, bildadt

af öfriga sockerfabriker, stego prisen med ända till 11 öre per kg.

För att hindra öfverproduktionen tillgrepo fabrikerna emellertid nu

åter samma medel, som två år tidigare visat sig effektivt, nämligen

en nedsättning af betpriset. Detta bestämdes för kampanjen 1897/98

till 1''35 kr. för höst- och l-55 kr. för vinterleverans, d. v. s. en nedsättning

af 0''30 kr. i dittills gällande pris. Under sådana villkor

ansats betodlingen af betodlarne vara en föga lönande affär — också

minskades den för kampanjen kontraherade arealen från 27 963 till

23 353 har. Betafverkningen sjönk med omkr. 174 000 ton till 716 141

ton och råsockerproduktionen med omkr. 17 000 ton till 88 935 ton.

Då de båda närmast följande kampanjerna utmärkte sig för genomgående

misslyckade hvitbetskördar — de nådde en medelafkastning af

21-2—23‘9 ton per har mot en afkastning vid normal skörd af omkr.

30 ton — nedgick betafverkningen trots höjda betpris ytterligare.

Nedanstående tablå meddelar detaljsiffror i sammanhang fr. o. in. år

1893/94 (jfr tab. 1 och IV, bilagan).

År

Antal

fabriker

Afverkade

betor

ton

Råsocker-

produktion

ton

Råsocker

i % af

betvikten'')

Retareal

tiar

Betpris per 100 kg.

höst vinter

kr. kr.

1893/94

10

373 962

43 168

11-08

.

8~*

CO

2‘10

1894/95

14

628 ISO

72 891

11-21

21 627

1*66

1-86

1895/96

15

538 709

62114

11-3 4

18 643

1-66

1''86

1896/97

16

890 240

105 556

11-53

27 963

1-65

1-86

1897/98

16

716 141

88 935

12-04

23 353

1-35

1-55

1898/99

16

480 932

59 316

12-08

22 587

1-50

1-70

1899/1900

17

622 047

80 810

12-80

26 046

1-05

1-86

holjden af den inträdda produktionsminskningen blef denna gång

så kraftig, att icke blott de sedan öfverproduktionens dagar hopade

'') Reduceradt tal.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

sockerförråden helt konsumerades utan att dessutom under hvardera

af åren 1899 och 1900 betydande kvantiteter — 12—13,000 ton — råsocker

måste importeras.

På grund af de goda hvitbetskördar, som kännetecknade de båda

första kampanjerna under 1900-talet, stegrades emellertid den inhemska

råsockerproduktionen ånyo. Import af utländskt råsocker behöfdes ej

vidare, men i stället hotade öfverproduktionens fara åter inom kort.

De afverkade betmängderna under kampanjerna 1900/01 och 1901/02

stego för hvardera till omkr. 900 000 ton och råsockerfabrikationen till

resp. 114 735 och 125 379 ton, således under två på hvarandra följande

år betydligt utöfver tidigare uppnådda maximik vantite ter. Äfven sjönk

genomsnittspriset å raffinad från 54.-74 öre år 1901 till Öko7 öre per

kg. år 1902.

Denna gång voro fabrikerna emellertid bättre än förr rustade att

möta en öfverproduktion, enär man nått fram till nödiga förutsättningar

för ett gemensamt uppträdande.

Redan tidigare hade bland råsockerfabrikerna vissa gruppbildningar

kunnat konstateras. Sålunda bildade vid 1890-talets midt fabrikena i

Staffanstorp, Örtofta, Jordberga och Kjäflinge ett »syndikat», som för sin

försäljning stod i närmaste förbindelse med raffinaderierna i Landskrona

och Göteborg. Hälsingborgs raffinaderi ägde Hälsingborgs och Ångelholms

^sockerbruk, hvarjemte Karpalunds fabrik dit levererade sin produktion

Landskrona raffinaderi ägde Säbyholms fabrik och raffinaderiet i Arlöf

råsockerfabriken å samma ort. Ystads raffinaderi kontrollerade råsockerfabriken

i Köpinge, och Lunds raffinaderi utöfvade ett liknande inflytande på

Svedala sockerbruk samt raffinerade Karlshamnsfabrikens hela produktion.

Någon fastare sammanslutning mellan samtliga råsockerbruk eller raffinaderier

torde emellertid vid denna tid ej hafva förekommit. Dock lyckades

man åtskilliga gånger ernå samarbete för vissa syften. Sålunda bildades,

såsom förut nämnts, genom sammanslutning af de äldre fabrikerna år 1897

ett företag, sockerfabriksaktiebolaget Union, för öfvertagande af fabriken

i Lyckåker, hvilken senare bildats genom sammanskott af ett stort antal

betodlare i syfte att sjulfva förädla den af dem producerade råvaran.

Ett liknande försök år 1894 från betodlarnes sida att starta en på andelsprincipen

byggd råsockerfabrik hade äfven strandat — den gången hade

man likväl ej hunnit längre än till bildande af ett bolag, som inköpt

fabrikstomt (i Skifarp) och beställt maskiner, förrän intressenter i andra

sockerföretag förvärfvade aktiemajoriteten i bolaget och beslöto dess

6''ocker fabrikernas

50Wnianslutningssträfvanden.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

upplösning. Vid båda dessa tillfällen hade det gifvetvis gällt undanrödjande!

af konkurrens och öfverproduktion.

År 1900 synas sammanslutningssträfvandena mellan raffinaderierna

hafva krönts med framgång. En öfverenskommelse träffades, gällande

för fem år, hvarigenom den råsockermängd fastställdes, som hvarje

raffinaderi högst fick raffinera per år, medan öfverskjutande kvantiteter

skulle lagras. Vid ungefärligen samma tid eller sannolikt redan år

1898 torde äfven råsockerfabrikernas organisation hafva antagit fastare

former. Dess syfte uppgifves förnämligast hafva varit ett gemensamt

fastställande af storleken å den areal, från hvilken hvarje fabrik ägde

att förskaffa sitt råmaterial, hvarjämte öfverenskommelse torde halva

träffats angående det raffinaderi till hvilket hvarje råsockerbruks produktion

skulle levereras. Dessutom skedde beträffande fabrikernas inbördes

äganderättsförhållanden under de första åren af 1900-talet åtskilliga

förändringar, som voro ägnade att ytterligare konsolidera intressena.

Den viktigaste af dessa transaktioner var sockerfäbriksaktiebolaget

Raffinaderier

Råsockerbruk

-2

a

cd

>

-Ö

cd

fl _

''-VH o

2 c

«« ö

cd ,

•§ <»

* 3

a

3 a

« a

o 5

JA

CD

a

<D

O

a

o

JA

■3

O

Göteborg köper råsocker från

Landskrona äger

Hälsingborg » eller kontrollerar.

Arlöf >

Lund

Lyckåkerl T, .

. J- Union » > »

Ystad \

Stockholm 1

> köper råsocker tran

Norrköping J

in

s

'' £*

K5

Sta lian storp

Örtofta

Jordberga

Kjäflinge

Trelleborg

Hököpinge

. Säbyholm

jHälsingborg

• i Ängelholm

(Karpalund

. Arlöf

f Svedala

(Karlshamn

[Lyekåker (Hasslarp)

Köpinge

tSkifarp

. Roma

fao

Ml

_a

"c

o

JA

o

JA

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Unions inköp åt 1 städs raffinaderi och de därmed förbundna råsockertabrikerna

i Köpinge och Skifarp, hvarigenom deri svåraste stötestenen

för sockerföretagens effektiva samarbete synes hafva blifvit undanröjd.

Un skematisk öfversikt åt hur organisationen inom sockerindustrien

gestaltade sig år 1902 . vid början åt nämnda års betafverkning gifves

å föregående sida.

Ur detta skema kan, som synes, både den »vertikala» och

»horisontala» organisationen någorlunda öfverskådligt afläsas. Med

afseende på den förstnämnda sammanslutningsformen, hvilken afser

förbindelserna mellan råsockerbruken och raffinaderierna, torde böra

anmärkas, att i skemat förekommande uppgift om att ett visst raffinaderi

»köper råsocker från» ett visst råsockerbruk icke får anses uttömmande

angifva de i detta hänseende förekommande förbindelserna

och sålunda ingalunda utesluter, att icke leveranser af råvara mellan

andra fabriker äfven i större eller mindre utsträckning ägt rum. Särskild!

torde raffinaderierna i Stockholm och Norrköping för tillfredsställande

af sitt lasockerbebof hafva varit hänvisade till mera tillfälliga uppgörelser.

Tack vare den mellan råsockerfabrikerna träffade öfverenskommelsen

om en bestämd kontigentermg åt bet.arealen för hvarje år Ivckades

man inför den ånyo hotande öfverproduktionen till kampanjen år .1902/03

minska arealen från 27 864 till 24 086 har eller med 14 proc. På grund

af denna åtgärd samt till följd äfven af kampanjens ovanligt misslyckade

betskörd — den uppgick till endast 21‘0 ton per har — sjönk betafverkningen

med närmare 400 000 lön ned till SOS 018 ton och råsockerproduktionen

med öfver 50 000 ton till 72 444 ton.

Näi sockerfabrikerna stodo beredda att träffa öfverenskommelse

med sina betodlare angående betpris för 1904/05 års kampanj, mötte

de bär för första gången en val organiserad motpart.

Redan under 1890-talets början behandlades vid sammanträden

inom. skånska landtbruksklubbar eller landtmannaföreningar eller vid

särskild! för ändamalet anordnade möten ofta frågan om åstadkommande

ai. bättre villkor för betodlarne. Dessa mera tillfälliga försök att åvägabringa

grunden för ett enigt uppträdande från betodlarnes sida ledde

emellertid icke till något resultat. Under trycket af de mot slutet af

1890-talet sänkta betprisen och de ofta dåliga skördarna samt sockerfabrikernas

allt fastare organisation och sedan det ofvan omnämnda försöket

med en egen fabrik i Lyckåker misslyckats, förnyade betodlarne

sina anstiängningar för åstadkommandet af eu lifskraftig sammanslutning.

I slutet af 1899 konstituerades också vid möte i Lund »Skånes

Bilaga 1 till Kungl. Maj:ts prop. nr 35 1913. 4

Betodlarnes

sammanslutningssträfvan•

den.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

betodlarförening u. p. a.», hvilken enligt stadgarna »hade till ändamål

att låta genom sina medlemmar odla sockerbetor och föranstalta om

gemensam försäljning af desamma, för att därigenom bereda medlemmarne

största möjliga afkastning af deras jordbruksnäring». Bland

medlems skyldigheter framstod främst förbindelsen att endast genom

styrelsen afhandla med sockerfabrikerna om betodling. På grund åt

åtskilliga omständigheter lyckades det emellertid till en början icke

denna förening att vinna den åsyftade anslutningen. Dock afhöll den

årligen sina möten, hvaraf det mest uppmärksammade var det, som i

början af år 1903 samlades i Lund. Det synnerligen talrikt besökta

mötet uttalade sig på grund af gjord framställning från den då arbetande

sockerbeskattningskommittén för införande af produktbeskattning,

hvarjämte skarpa angrepp riktades mot det sätt, »på hvilket odlarne af

sockerfabrikerna behandlades». Vidare framfördes för första gången

önskemålet om, att betalningen för hvitbetorna skulle utgå för tvättade

betor. Denna begäran villfors af sockerfabrikerna vid uppgörande af

kontrakt om betodlingen för kampanjen 1903/04, och bestämdes därvid,

att betpriset skulle erläggas för betans nettovikt, d. v. s. bruttovikten

med afdrag af smutsprocenten, samt att såsom kompensation priset skulle

höjas med 15 öre per 100 kg. till 1''90 kr. lör höst- och 2‘io för

vinterleverans.

I början af år 1904 synas sammanslulningssträfvandena till sist

hafva nått tillräcklig mognad för att frambringa en effektiv organisation.

En närliggande orsak synes denna gång hafva varit särskildt de båda

närmast föregående årens klena betskördar, hvilka gifvit ett dåligt

ekonomiskt resultat af betodlingen och som därför för betodlarne framstodo

som påtagliga skäl för önskvärdheten af förbättrade betpris. På

nyåret 1904 bildades »Skånes betodlares centralstyrelse» såsom en sammanhållande

organisation för de lokalföreningar i de olika fabriksdistrikten,

hvilkas konstituerande eller anslutning omedelbart vidtog.

Inom en månad var sammanslutningen redan så betydande, att den

beräknades omfatta omkr. 7/io af Skånes hela betareal. Sockerfabrikernas

samlade försök att bringa den nya organisationen ur sadeln

lände ej till afsedt resultat. Sedan det icke lyckats fabrikerna att förmå

de enskilda odlarne att teckna kontrakt utan organisationens förmedling

och det förelåg allvarlig fara för ett nedläggande af större delen af den

skånska betodlingen under den stundande kampanjen, måste öfverenskommelse

mellan parterna åvägabringas genom medling åt enskild

person. Uppgörelsen träffades på villkor, att dels betpriset för år 1904

höjdes med 10 öre per 100 kg. och dels uppdrag lämnades åt en kom
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

mitté att uppgöra förslag till nya grunder för bestämmande af betpris

och leverans villkor. Det med stöd af detta uppdrag utarbetade förslaget

lades till grund för ett år 1904 träffadt aftal, enligt hvilket betpriset

skulle beräknas efter ett grundpris af 2 kr. per 100 kg. för höst- och

2''2 0 kr. för vinterleverans samt ett tilläggspris, beräknadt dels med 1

öre för hvarje tiondels procent, hvarmed sockerhalten öfversteg 14 proc.

och dels ytterligare med 1 öre per 100 kg. betor för hvarje höjning af

40 öre i raffmadpriset utöfver 53’3 5 kr. per 100 kg. (jfr tab. IV, bilagan).

Skattelagstiftningen hade sedan 1893 års riksdagsbeslut i ämnet

icke undergått några genomgripande förändringar.

Ifråga om den nämnda år medgifna skattelindringen för särskildt

belägna fabriker bestämdes år 1896, att lindringen icke skulle komma

andra fabriker till godo än sådana, som på grund af det äldre stadgandet

redan kommit i åtnjutande af lägre utbytesberäkning än den i

allmänhet stadgade. Sedan den 1896 igångsatta fabrikens i Karlshamn

undantagsställning den 1 sept. 1900 upphört och någon privilegierad

fabrik därefter icke kunnat förekomma, borttogs föreskriften om skattelindring

år 1901 fullständigt ur skatteförordningen.

Eljest hade i denna lagstiftning icke företagits andra förändringar

än dem, som för ett system med materialbeskattning voro så godt som

en naturlig följd af det ständigt stigande sockerutbytet af betorna. För

att bringa det legala rendementet i någorlunda öfverensstämmelse med

det verkliga och sålunda i görligaste mån minska det oegentliga däri,

att en viss del af det ur betan utdragna sockret undgick beskattning,

höjdes den beräknade utbytesprocenten år 1896 från 9''0 till 10• 5, år

1901 till 11*5 och år 1902 till 12-o proc. af betvikten (jfr tab. V,

bilagan). Att man genom dessa stadganden likväl icke nådde till ett

täckande af hela det verkliga utbytet framgår af de å sid. 28 meddelade

siffror, hvilka samtidigt utvisa beloppen för det effektiva tullskyddet

per kg. råsocker.

De i tablån angifna siffrorna äro genomsnittstal för samtliga

fabriker. Gifvetvis växlade emellertid råsockerutbytet för olika fabriker

och därmed äfven det effektiva skyddet samt den skattefria delen af

produktionen. En dylik bristande konsekvens och starkt framträdande

ojämnhet i beskattningen måste framkalla önskemål om öfvergifvande

af materialbeskattningssystemet och dess ersättande med en lämpligare

skatteform. På grund af en i sådant syfte väckt motion beslöt också

1902 års riksdag att hos Kungl. Maj:t begära utredning angående Indika

fördelar och olägenheter, i jämförelse med nu gällande skatteform, in
-

Skattelag
stiftning
1896—1902.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Brysselkonventionen

år 1902.

År

Verkligt

råsocker-

utbyte

°/

/o

Erlagd skatt under- steg skatt efter

verkligt, utbyte per

ton betor med

kr.

Effektivt

tullskydd

per kg.

råsocker

öre

Tullskyddet öfver- steg det beräknade

per kg. råsocker med

öre

1893/94

11*06

4-2 i

15*55

3-80

1894/95

11*21

3''4 6

14-86

3-11

1895/96

11*34

2-55

14-is

2''48

1896/97

11-52

1-21

12-80

1-05

1897/98

12-04

1-82

13-26

1-51

1898/99

12-os

1*86

13-29

1-54

1899/1900

12-80

2-71

13-87

2-12

1900/01

12-04

2-87

13-9 7

2-32

1901/02

13-69

2*58

13-63

1-86

1902/03

14-21

2-60

13-5 8

1-83

1903/04

14-15

2-53

13*54

1-79

1904/05

14-92

3-38

14-os

2''30

1905/06

14-67

3-14

13-89

2-14

förandet af produktbeskattning- å socker — vare sig fabrikat- eller konsumtionsskatt

— skulle kunna medföra». Denna utredning anförtroddes

af regeringen åt en i slutet af år 1902 tillsatt kommitté.

Samma år afslutades under Sveriges medverkan den s. k. Brysselkonventionen

angående gemensamma, internationella bestämmelser för

sockerbeskattningen. Denna öfverenskommelse hade framtvingats såsom

en följd af den utomordentligt starka konkurrens, som rådde på den

internationella sockermarknaden, där de största betsockerländerna sökle

genom exportpremier eröfra så stora områden som möjligt för sin växande

sockerproduktion. Under trycket af dessa omständigheter ingicks den

ofvannämnda konventionen mellan Belgien, England, Frankrike, Italien,

Nederländerna, Spanien, Sverige, Tyskland och Österrike-Ungern. I

denna öfverenskommelse beslöts förbud för konventionsstaterna att under

någon som hälst form medgifva exportpremier för socker, hvarjämte

sockerindustriens skydd icke finge öfverstiga 6 francs per 100 kg.

raffinad och 5-5o francs per 100 kg. råsocker. Dessutom förbundo sig

konventionsstaterna att vid införsel af socker från andra länder med

exportpremier eller högre tullskydd än nyss nämnts, belasta denna

import med eu tilläggstull till minst samma belopp som exportpremien

eller det högre tullskyddet. Sverige, som ju icke var något sockerexporterande

land och icke häller uppmuntrat sockerutförseln genom

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

premier, fritogs, så länge dessa förhållanden fortfore, genom särskild

bestämmelse i konventionen från förpliktelsen att anordna sin sockerlagstiftning

så, att premier icke kunde förekomma. En omedelbar

följd af konventionens afsilande var en uppåtgång af sockerpriserna å

världsmarknaden, b

Den år 1902 tillsatta sockerbeskattningskommittén afgaf år 1904 iooå &r*

sitt betänkande. Kommitténs flertal förordade häri en jämförelsevis ^ningskom*

obetydlig förändring af den gällande materialbeskattningen, afseende en mittå.

beskattning af hvitbetorna ej blott efter deras vikt utan äfven efter

deras genom direkt polarisation utrönta sockerhalt. Enär vid ett sådant

system den genom betorna i fabriken verkligen införda sockermängden

komme att beskattas, skulle därigenom full rättvisa komma att skipas

mellan fabrikerna, i det att dessa med eu sålunda ordnad beskattning

finge betala skatt i förhållande till det förarbetade råmaterialets värde.

Tre af kommitténs sju ledamöter uttalade emellertid eu afvikande mening

och föreslogo omedelbar öfvergång till konsumtionsbeskattning. Till

stöd för denna sin mening framhöllo de, att vid en konsumtionsbeskattning

afgiften för det socker, som uttoges till inhemsk förbrukning, blefve

lika vare sig betorna vore bättre eller sämre eller lämnade större eller

mindre utbyte, hvadan någon undersökning af sockerhalt o. d. ej erfordrades.

Ej häller förekomme några premier i någon form och beskattningen

inverkade hvarken på betornas odlingssätt eller fabrikernas anordningar

för produktionen. Dessutom syntes man böra vara betänkt

på att i allt fall förr eller senare öfvergå till systemet med konsumtionsbeskattning,

hvilket redan vore infördt i flertalet af öfriga till Brysselkonventionen

anslutna länder. Eu reservant inom kommittén anslöt sig

visserligen till majoritetens mening, men önskade eu progressiv anordning

af skatteskalan, hvarigenom fabriker med större afverkning skulle

beskattas hårdare än de med mindre produktionsförmåga.

Regeringen framlade till 1905 års riksdag ett förslag till konsum- läoå års

tionsbeskattning enligt i hufvudsak de grunder, som af de tre kommitté- riksdags.

reservanterna förordats. Skattesatsen föreslogs skola utgöra 13 öre samt be‘lut

tullen å raffinad 17 och å råsocker 11‘7 5 öre per kg. utöfver skatten.

Regeringens förslag vann i allt väsentligt riksdagens bifall och skulle

det nya systemet för beskattningen tillämpas från och med år 1906, de

nya tullsatserna från x/9 1906 (jfr tab. V, bilagan).

U Utförligare om Brysselkonventionen, se sidd. 153—160.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bäsoeker
produktion.

Under den första kampanj, för hvilken det nya skattesystemet

skulle tillämpas, nådde sockerproduktionen en höjd, som betydligt ^öfversten

äfven det hittillsvarande rekordåret 1901/02. Den kontraherade

betarealen, hvilken år för år stigit sedan den år 1904 träffade öfverenskommelsen

mellan sockerfabrikerna och betodlarföreningen, uppgick för

kampanjen 1906/07 till ej mindre än 31 477 har. Antalet fabriker hade

under de båda närmast föregående åren ökats med två, af hvilka dock

ingendera i Skåne eller i samarbete med de hittillsvarande företagen.

Den ena af dessa fabriker började år 1904 sin verksamhet i Lidköping

och den andra år 1905 i Linköping. Betskörden blef år 1906 bättre

än någonsin förr — den nådde ett genomsnittsresultat af 32-7 ton per

har. Också öfversteg betafverkningen för första gången sedan den

svenska sockerindustriens begynnelse den första miljonen ton och uppgick

till 1 029 324 ton. Äfven sockerutbytet ur betorna blef ovanligt

högt — löv,3 proc. — och den producerade kvantiteten råsocker utgjorde

ej mindre än 162 396 ton. Eu jämförelse mellan de vid denna

kampanj och vid föregående kampanjer under 1900-talet vunna resultaten

lämnas i nedanstående tablå (jfr labb. I, II och IV bilagan).

Antal

Antal

Af verkade

Produktion.

Råsocker

Betareal Betpris por 100 kg.

År

råsocker-

raffina-

betor

Råsocker

Raffinad

i »/„ af

tiar

Röst

vinter

fabriker1)

derier

ton

ton

ton

betvikten2)

kr.

kr.

1900/01

17

9

875 912

114 735

95 345

12*94

28 513

1.7 5

1*95

1901/02

17

9

903 792

125 379

94 269

13*«9

27 864

1*7 5

1*95

1902/03

17

9

505 018

72 444

97 890

14*21

24 086

1*75

1*95

1903/04

17

9

748 446

107 199

98 249

14*15

27 342

l*S>0s)

2*103)

1904/05

18

10

556 säl

84 038

97 809

14''9 2

24119

2*1 o4)

2*8 o1)

1905/06

19

10

824438

122 404

119 548

14*6 7

26 971

2*41

2*61

1906/07

19

10

1 029 324

162 396

115 234

lov;

31477

2*18

2*3 8

Faran för en på grund af den stora produktionen betungande

konkurrens o på marknaden var emellertid under rådande förhållanden

icke stor. Å ena sidan befann sig konsumtionen i ständigt stigande —

den hade under perioden 1900—04 stigit till 21/96 kg. mot 18''29 kg.

per år och individ under närmast föregående femårsperiod. Å andra

sidan åter var industrien tack vare de under åren om kr. 1900 träffade

överenskommelser och äganderättsdispositioner så väl organiserad, att

någon egentlig konkurrens på den af den svenska industrien helt be
'')

Dessutom 3 saftstationer. 2) Reduceradt tal. s) Smutsprocenten afdragen från betvikten.

4) Nya grunder, se sid. 27.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

härskade inhemska marknaden knappast kunde befaras. I de fall, där

sockerindustrien mötte svårigheter, hade dessa närmast sin upprinnelse

i omständigheter, sammanhängande med betodlingen eller med af betodlarne

företrädda intressen.

c. Tiden från år 1907.

Med år 1907 inträder den svenska sockerindustrien i det hittills

sista skedet af sin utveckling. Nämnda år bildades nämligen svenska

sockerfabriksaktiebolaget genom en fullständig fusion af samtliga de

raffinaderier och råsockerfabriker, hvilka dittills i eu eller annan form

samarbetat. Då detta samarbete, såsom tidigare visats, redan förut

varit af mycket intim art, underlättades en dylik ytterligare koncentration

afsevärdt.

De orsaker, som föranledt sammanslagningen, uppgifvas från

sockerfabriksaktiebolagets ledning hafva varit de brister, som förekommo

i de redan förefintliga organisationerna. De öfverenskommelser, som

kunde träffas, gällde endast ett fåtal år och vid hvarje förnyelse uppstodo

svårigheter, enär därvid hvarje bolags styrelse helt naturligt sökte

förskaffa sitt bolag större fördelar än det förut haft, hvarjämte mellan

tiden för tvänne öfverenskommelsers träffande majoriteten inom bolagen

kunde hafva växlat. Vidare gällde särskildt ifråga om raffinaderierna

i Stockholm och Norrköping, att dessa på grund af otillräckligt eller

intet aktieinnehaf i råsockerfabriker icke hade kunnat tillförsäkra sig

mera än en mindre kvantitet råsocker och sålunda för återstoden af sitt

sockerbehof voro beroende af personligt tillmötesgående från andra

bolags chefer. Den närmaste anledningen till att fusionen kom till

stånd år 1907 torde hafva varit den fara för raffinaderisammanslutningens

bristande, som uppkommit därigenom, att ett konsortium förvärfvat ett

så stort parti aktier i Stockholmsraffinaderiet, att eu bolagsstämma kunde

behärskas. Konsortiet meddelade fabrikens chef, att anbud från visst

håll förelåge om öfvertagande af nämnda aktiepost till en kurs, som

med omkr. Vs öfverstege den å börsen noterade. Raffinaderiföreningen

ansåg sig under sådana omständigheter nödsakad öfvertaga de ifrågavarande

aktierna till det begärda priset.

För att emellertid för framtiden förebygga ett återupprepande af

samma eller liknande händelser, hvarigenom sockerindustriens ekonomiska

utveckling kunde äfventyras genom för industrien främmande orsaker

af tillfällig och oberäknelig natur, upptogs i maj 1907 frågan om åstadkommande

af en närmare sammanslutning af fabrikerna, Man blef snart

s

Svenska

sockerfabriks
aktiebolaget.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

ense om, att en fullständig fusion härvid numera vore den lämpligaste

formen, och efter i tysthet förda underhandlingar stod det nya företaget

på hösten 1907 färdigt att börja sitt första verksamhetsår. De företag,

som uppgingo i svenska sockerfabriksaktiebolaget, voro:

Firmanamn

Fabriksrörelse

Aktiebolaget D. Carnegie & G:o,

» Gripen,

» Sockerraffinaderiet Öresund,

Hälsingborgs Sockerfabriks Aktiebolag,

Hököpinge

Jordberga

Karlshamns

Karpalunds

Kjäflinge

Lunds

Sockerbruks

Sockerfabriks

Malmö > »

* » »

Korna Sockerfabriks Aktiebolag,

Skånska Sockerfabriks Aktiebolaget,

Sockerfabriks Aktiebolaget Union,

»

Svedala Sockerfabriks Aktiebolag,

Tanto Aktiebolag,

Trelleborgs Sockerfabriks Aktiebolag,

Örtofta » »

» ■» »

År 1908 tillkom:

Hallands Sockerfabriks Aktiebolag,

Raffinaderi i Göteborg

» i Norrköping

» i Lund

» i Hälsingborg

Råsockerfabrik i Hälsingborg

Ängelholm

Hököpinge

Jordberga

Karlshamn

Karpalund

Kjäflinge

Staffanstorp

Saftstation i Klågerup

Raffinaderi i Arlöf

Råsockerfabrik i Arlöf

Råsockerfabrik i Roma

Raffinaderi i Landskrona

Råsockerfabrik i Säbyholm

Saftstation i Teckomatorp

Råsockerfabrik i Hasslarp

» i Köpinge

» i Skifarp

Raffinaderi i Hasslarp

» i Ystad

Råsockerfabrik i Svedala

Raffinaderi i Stockholm

Råsockerfabrik i Trelleborg

» i Örtofta

Saftstation i Eslöf.

Råsockerfabrik i Genevad,

hvilken fabrik då varit i verksamhet endast under en kampanj.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Hur stor del af Sveriges hela sockerindustri de företag representerade,

som tillsammans bildade svenska sockerfabriksaktiebolaget, framgår

af nedanstående uppgifter rörande kampanjen 1906/07.

Antal

råsocker-

fabriker

Antal

raffina-

derier

Betafverkning

ton “Jo

Betareal

bär »/o

P r o d u

Råsocker

ton °/o

k t i o n.

Raffinad

ton

o/o

I Sv. socker-

fabriks.-A.-B.

uppgångna

fabriker ......

17

9

998 785

97-o

29 720

94u

157 986

97-3

111239

96-5

Ofriga fabriker

2

1

30 539

3-o

1 757

5-6

4 410

2*7

3 995

3*5

Inalles

19

10

1029324

lOO-o

31477

100-O

162396

100-O

115 234

100-0

De fabriker, som uppgingo i svenska sockerfabriksaktiebolaget,

omslöto således så godt som hela rikets dåvarande sockerproduktion,

såväl råsocker fabrikation en som raffineringen.

Svenska sockerfabriksaktiebolaget bildades med ett nominellt

aktiekapital af 135 000 000 kr. För närmare uppösning rörande för- Sockerboiagcts

hållandet mellan aktiekapitalet i de företag, som bildade det stora bolaget haintaloch

det pris, som af detta erlades för öfvertagande af nämnda företags

tillgångar, hänvisas till de i tablån å sid. 34 meddelade, för ändamålet

inhämtade uppgifter.

Med afseende på de i nämnda tablå angifna siffrorna för aktiekapitalet

må nämnas, att de tal, som angifvits i första kolumnen, hämtats ur

patent- och registreringsverkets aktiebolagsregister och sålunda afse de

belopp, hvilka af resp. företag anmälts såsom inbetalade under i tablån

uppgifna år. I tablåns andra kolumn hafva med ledning af tillgängliga

uppgifter sammanställts siffrorna för det kontant inbetalade aktiekapitalet.

Dessa uppgifter anföras emellertid under reservation, enär det i

några fall ej varit möjligt att med säkerhet konstatera siffrornas exakthet.

Säkerligen äro de emellertid att betrakta såsom maximital. De

utvisa, att af hela det nominella aktiekapitalet, hvilket (Hallandsfabriken

medräknad) utgjorde 57 769 075 kr., ett belopp af högst

43 994 075 kr. eller 76''2 proc. var kontant inbetaladt, medan återstoden

torde hafva utgjorts i hufvudsak af till aktiekontot öfverförda, besparade

fonder. Vid bedömande af frågan om aktiekapitalets storlek torde äfven

böra uppmårksammas, att aktiebolaget 1). Carnegie & C:o i tablån

upptagits med hela sitt aktiekapital, hvaraf likväl endast en del varit

engageradt i sockerraffinaderirörelsen. Efter öfverlämnande af denna till

Bilaga 1 till Kungl. Maj ds prop. nr 35 1913. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Nominellt

aktiekapital

Af aktiekapitalet

var vid fusionen

kontant in- betaladt

Inlösningssumma

vid fusionen

i % af

kontant

år

kr.

kr.

%

kr.

in-

betaladt

aktie-

kapital

AB. D. Carnegie & C:o

1865

5 000 000

1902

10 000 000

10 000 000

100-o

12 317 800

123-2

AB Gripen ..................

1865

650 000

650 000

100-o

1 906 800

293-4

AB Sockerraff. Öresund

1890

750 000

1899

1 000 000

1902

1 300 000

1906

2 500 000

1907

3 000 000

3 000 000

100-o

4 538 800

151-8

Hälsingborgs sockerf. AB

1889

3 000 000

1900

4 500 000

1904

6300 000

6 300 000

100-o

15 612 750

247-s

Hököpinge »

1891

900 000

900 000

100-o

4 125 100

458-s

Jordberga »

1889

1 005 000

1 005 000

100-o

3 627 750

361-0

Karlshamns sockerbr. AB

1894

1460 600

1 460 600

lOO-o

1681400

115-1

Karpalunds socker!''. AB

1893

1000 000

1907

1 505 200

1 000 000

66-4

3 318 350

331-s

Kj aflinge »

1890

1 000 000

1906

2 000 000

1 000 000

50-o

3 053 750

305-4

Lunds »

1896

2031900

677 300

33-s

3 423 700

505-s

Malmö »

1869

2 500 000

1906

5 000 000

1 500 000

30- o

16 054 300

1 070-3

Korna »

1892

1 000 000

1901

1515 200

1 000 000

66-o

3 710 700

371-1

Skånska »

1889

3 000 000

1901

6 000 000

1200 000

20-o

15 300 300

1275-0

Sockerf. AB Union ......

1897

3 450 000

1903

8 391 500

1905

8500 000

8 500 000

100-0

25 138 150

295-7

Svedala sockerf. AB......

1893

1 000 000

1907

1500 000

1 500 000

100-0

2 740 150

182-7

Tanto AB ..................

1893

1 700 000

1 700 000

100-o

5 656 800

332-s

Trelleborgs sockerf. AB

1887

700 000

1902

1400 000

700 000

50-o

5 270 650

753-0

Örtofta »

1889

700 000

1906

2 100 000

700 000

33-s

4222 750

603-3

Samtliga företag

1907

56567 900

42 792 900

75-7

131 700 000

307-8

Hallands sockerf. AB ...

1908

1 201175

1 201175

100-o

2 385 240

198-6

Af sockerbolaget

angifvet

såsom

“beräknadt

anläggnings - värde44 å företagets

fabriksfastigheter

och inventarier

kr.

6 552 500

1 451 600

2 618 600

8 704 300

3 728 000

3 714 000

2 781 300

3 498 500

3 390 600

3 610 900

10 033 400

3 398 600

9 331 700 19 * * * * * *

19 270 000

3 405 400

6 882 700

3 998 600

4 502400

100873100

2 875 000

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

sockerfabriksaktiebolaget fortsattes firmans öfriga verksamhet af bränne

för ändamålet nybildade företag-, nämligen fastighetsaktiebolaget I).

Carnegie & C:o samt porterbryggeriaktiebolaget I). Carnegie & C:o,

hvardera med ett aktiekapital af 5 000 000 kr. Det senare bolaget har

under hvart och ett af åren 1908—1910 utdelat 10 proc. Man torde

sålunda vara berättigad att för denna firmas räkning minska de i tablån

angifna siffrorna med 5 milj. kr.

Slutligen förtjänar i detta sammanhang äfven erinras därom, att

ett stort antal af sockerföretagen bland sina tillgångar räknade betydande

poster aktier i andra, i tablån upptagna sockerbolag. Sålunda var

af sockerfabriksaktiebolaget Unions aktiekapital åtminstone den största

delen fördeladt på öfriga bolag, och, ehuru exakta uppgifter i detta

hänseende ifråga om öfriga företag icke kunnat erhållas, synes en uppskattning

på grund af tillgängligt material gifva vid handen, att bland

dem rörande minst 5 000 000 kr. af det nominella aktiekapitalet det

här antydda förhållandet ägt rum. Dessutom bör anmärkas, att åtskilliga

bolag i mindre utsträckning voro innehafvare af egna aktier. I ett

balanskonto, uppgjordt gemensamt för alla de sammanslagna fabrikerna

vid tiden för fusionen, skulle sålunda sannolikt — mot minskande af

aktiva med ett belopp af omkr. 12 500 000 kr. i andra sockerfabrikers

aktier — samma belopp hafva kunnat strykas å aktiekapitalets konto,

hvarigenom dettas nominella belopp sjunkit till omkr. 45 000 000 kr.,

eller om det Carnegieska företagets här i frågakommande aktiekapital

anslås till 5 milj. kr., till omkr. 40 000 000 kr.

Det nya bolagets nominella aktiekapital fastställdes, såsom redan

nämnts, till 135 000 000 kr., d. v. s. 256 proc. af de fusionerade bolagens

sammanlagda nominella och minst 346 proc. af deras kontant erlagda

aktiekapital (Carnegies kapital beräknadt till 5 milj. kr.). Något nytt

kontant kapital inbetalades icke vid sammanslagningen.

Det tillvägagångssätt, som valdes vid det stora bolagets bildande

för inlösen af de äldre företagen, var, enligt hvad som från bolagets

ledning uppgifvits, följande.

Då det icke varit möjligt att inom en rimlig tid få värderadt alla

fabriker på ett sådant sätt, som skulle ifrågakommit, om man skulle

köpt en enstaka, och då eu dylik värdering skulle åstadkommit långa

diskussioner och många tvistigheter, beslöt man att i och för värderingen

använda ett, enligt bolagets beteckning, »teoretiskt» tillvägagångssätt.

Härvid förfor man så, att för hvarje råsockerfabrik uträknades medeltalet

för de tre senaste åren af deras sockertillverkning samt huru

stor del denna produktion utgjorde i proc. af samtliga råsockerfabrikers

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

tillverkning’. På samma sätt beräknades den absoluta och relativa vinsten

af fabrikationen i medeltal för de tre sista åren. Det sammanlagda

vinstbelopp, hvarifrån man på grund af de sålunda verkställda beräkningarna

utgick, utgjorde 11 668 995 kr., hvilket belopp emellertid

motsvarade fabrikernas hela vinst utan afdrag för någon som hälst

afskrifning eller räntor. De båda skalor med relativa värden som på

nyssnämnda sätt erhöllos, jämfördes med hvarandra och då häraf framgick,

att differensen dem emellan ej var alltför stor, utgick man från

antagandet, att medeltalet mellan de båda skalornas siffror vore att betrakta

såsom ett riktigt uttryck för den rätta, på hvarje råsockerfabrik

kommande andelen af hela det belopp, som kunde blifva bestämdt såsom

samtliga råsockerfabrikers värde. I fråga om raffinaderierna valdes

samma metod, dock att till grund för beräkningen af genomsnittsproduktionen

lades den kvantitet råsocker, som hvarje raffinaderi på

grund af ingångna överenskommelser under de sista tre åren disponerat.

Det ansågs slutligen äfven nödvändigt att ställa priset för fabrikerna

så, att vid de äldre bolagens blifvande upplösning utdelningen af aktiekapitalet,

som till hufvudsaklig del antogs komma att ske i aktier i

det nya företaget, komme att motsvara den noterade kursen för de

aktier, som hufvudsakligen utgjorde föremål för handel. Under rådande

penningförhållanden ansåg man sig icke kunna ifrågasätta uppbringandet

af ett kontant belopp, tillräckligt stort för de betydande likvider, som

det här gällde. Man beslöt i stället erbjuda de äldre bolagen likvid i

form af aktier i det nya bolaget.

Den ofvannämnda vinsten af 11 668 995 kr. motsvarar eu ränteafkastning

under de tre åren närmast före fusionen af 22’1 proc.

å de sammanslagna bolagens nominella och minst 29’9 proc. å deras

kontant inbetalade aktiekapital (Carnegies beräknadt till 5 milj. kr.). I

förhållande till den för fabrikerna erlagda inlösningssumman, 131 700 000

kr., motsvarar vinstbeloppet en kapitalisering efter en beräknad afkastning

af 8-9 proc. Mellan inlösningssumman och det angifna anläggningsvärdet

å fabriker och inveutarier uppstod eu skillnad af 30 826 900

kr., hvilket belopp torde vara att betrakta såsom ersättning för »gooci

väll», d. v. s. för det värde, som kunnat ligga i öfvertagandet af de

fusionerade företagens löpande affärsrörelse och under en längre eller

kortare verksamhet inarbetad marknad.

De jordbruksfastigheter och andra tillgångar, som förutom fabrikerna

och deras rörelse öfvertogos från de gamla bolagen, ersattes kontant

med följande belopp:

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Jordbruksfastigheter och andra egendomar som ej

Kr.

voro fabriksfastigheter... 6 664 525

Jordbruksinventarier och spannmål ....................

.................................. 2 179 760

Sötvaror ........................................................

.................................. 16 931376

Materialier .....................................................

.................................. 4 401 366

Lokomotiv och vagnar ......................................

.................................. 746100

Fordringar........................................................

.................................. 3 578 146

Torffabrik........................................................

................................... 71522

Kalkstensbrott..................................................

.................................. 20 964

Järnvägar ........................................................

.................................. 345 545

Hvitbetsfröodling (licenser) ...............................

.................................. 86 602

Aktier i främmande bolag ................................

.................................. 882 250

Assurans»-, arrendeafträde, vattenrätt m. m.........

.................................. 275166

Summa 36183 322

År 190 5/1906 År 1906/1 907

Aktiekapital

1 Årsvinst

Utdelning

Aktiekapital

Årsvinst

Utdelning

kr.

kr.

7°l

) kr.

%

'') kr.

kr.

%

J) kr.

°/o i)

Hälsingborg

6 300 000

1 367 694

22

945 000

15

6 300 000

1 329 820

21

945 000

15

Hököpinge.

•

•

•

•

.

900 000

367 837

41

135 000

15

Jordberga .

1 005 000

277 334

28

160 000

16

1 005 000

347 834

35

160 000

16

Karlshamn.

1 460 600

8 794

1

—

—

1 460 600

102 215

7

29 534

2

Karpalund .

1 000 000

222 700

22

150 000

15

1 000 000

361 749

36

150 000

15

Kj aflinge ...

1 000 000

206 957

21

160 000

16

1 000 000

284 438

28

160 000

16

Lund ......

677 300

352 514

52

304 785

45

677 300

472 872

70

304 785

45

Malmö......

4 000 000

1 336 142

33

625 000

16

4 000 000

1 167 907

29

1 000 000

25

Roma ......

1 000 000

325 089

33

90 912

9

1 000 000

358 146

36

90 912

9

Skånska ...

1 200 000

1 164 553

97

480 000

40

1 200 000

759 877

63

720 000

60

Svedala ...

1 000 000

131448

13

60 000

6

1 500 000

208 375

14

120 000

8

Tanto ......

1 700 000

452 279

27

255 000

15

1 700 000

302 376

18

255 000

15

Trelleborg.

700 000

525 005

75

210 000

30

700 000

618 363

88

210 000

30

Union ......

8 500 000

986 780

12

510 000

6

8 500 000

1 269 332

15

850 000

10

Öresund ...

2 500 000

310 975

12

2)200 000

10

3 000 000

423 560

14

3)375 000

15

Örtofta ...

700 000

367 557

53

168 000

24

700 000

374 682

54

168 000

24

Inalles 32 742900

8035821

25

4 318697

13

34 642900

8 749383

25

5673231

16

’) Procentsiffrorna äro uttryckta allenast i hela tal.

2) Det till utdelning berättigade kapitalet 2 000 000.

") * » » » » 2 500 000.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Eu viss ledning för bedömande af räntabiliteten under de båda

åren närmast före fusionen bos flertalet af de företag, bvilka tillsammans

bildade sockerfabriksaktiebolaget, gifves af den nedre tablån å föregående

sida, där aktiekapitalet upptagits med sitt kontant inbetalade belopp.

Från ytterligare en sida belyses frågan dels om sockerfabriksföretagens

ekonomiska ställning vid tiden för sammanslagningen, dels

ock om storleken af den för dem erlagda inlösningssumman genom

följande uppgifter rörande vissa sockeraktiers i fondmarknaden noterade

värden under förra hälften af augusti år 1907 (i regel afslutnings- eller

köpkurser). Tablån upptager endast de noteringar, som i detta afseende

kunnat fastställas, och berör icke alla sockerfabrikerna.

a.

Nominellt

b.

Aktie-

C.

Aktiekapitalets

d.

Inlösnings-

d. i förhål-

aktiekapital

år 1907

aug.

1907

värde efter

denna kurs

vid

fusionen

c, om

c=100

A. B. Sockerraff. Öresund..

kr.

............. 3 000 000

%

154

kr.

4 620 000

kr.

4 538 800

98

Hälsingborgs sockerfabriksaktiebolag 6 300 000

220

13 860 000

15 612 750

113

Hököpinge »

900 000

305

2 745 000

4 125 100

150

Jordberga »

1 005 000

175

1 758 750

3 627 750

206

Karpalunds »

1 000 000

325

3 250 000

3 318 350

102

Kj aflinge »

2 000 000

185

3 700 000

3 053 750

83

Lunds »

2 031 900

355

7 213 245

3 423 700

47

Malmö »

5 000 000

300

15 000 000

16 054 300

107

Roma »

1 515 200

220

3 333 440

3 710 700

111

Skånska »

6 000 000

200

12 000 000

15 300 300

128

Svedala »

1 500 000

160

2 400 000

2 740 150

114

Tanto A. B.

1 700 000

500

8 500 000

5 656 800

67

Örtofta »

2 100 000

180

3 780 000

4 222 750

112

Inalles 34052100

241

82160435

85 385200

104

Sedan fusionsförslaget bekantgjorts, synas flertalet sockerfabriksaktier

hafva stigit i pris, i flere fall sannolikt beroende på den omständigheten,

att vid bolagens förestående upplösning äfven de ofta till betydande

belopp uppgående fonderna skulle komma till utdelning bland aktieägarne.

Såsom exempel på några kursstegringar må de å sid. 39 meddelade

siffrorna anföras.

Det nya bolagets aktier noterades å fondbörsen i Stockholm första

gången den 11 nov. år 1908 och var noteringen då 84 kr. (=84 proc.)

köpare. Under år 1908 nådde köpkursen en toppnotering af 91 kr.,

medan det lägsta köpbudet stannade vid nyss anförda kurs af 84 kr.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Aktiekurs

Aktiekurs

(köpare eller

(i regel

afslutning)

afslutning)

aug. 1907

sept. 1907

kr.

kr.

A. B. Soclcerraff. Öresund...............

777

1250

Hököpinge sookerfabriksaktiebolag...

610

1155

Jordberga >

175

280

Lunds »

355

391

Malmö »

1200

1712

Svedala »

160

205

Örtofta »

180

324

Under år 1909 var köpnoteringen lägst — med undantag för tiden närmast

efter utdelningens lyftande — 88''lo kr. samt högst 94-7o kr., år 1910

voro motsvarande siffror 85''90 och 93-40 kr., år 1911 75-25 och 92-35

samt år 1912 (till */7) 76 och 87-7 5 kr.

Utanför bolaget stodo vid dess bildande endast fabrikerna i Lidköping

och Linköping. Härtill kom under år 1908 äfven en nyupprättad

råsockerfabrik i Mörbylånga på Öland. Mellan dessa Henne

företag upprättades emellertid äfven ett samarbete, i det att Lidköpingsfabriken,

som är ett kombineradt råsockerbruk och raffinaderi, raffinerar

de två öfriga fabrikernas hela råsockerproduktion samt kontrollerar

aktiemajoriteten i båda företagen. De Henne mellansvenska fabrikerna

synas för öfrigt icke stå i något motsatsförhållande till det stora bolaget,

enär de dels följt dess prisnoteringar, dels ock Lidköpingsraffinaderiet

årligen fått från bolaget mottaga ej obetydliga kvantiteter af dess råsocker

för att fylla sitt produktionsbehof.

Bildandet af svenska sockerfabriksaktiebolaget synes hafva varit

en närliggande anledning till att frågan om sockerbeskattningen redan

vid 1908 års riksdag ånyo gjordes till föremål för en regeringsproposition.

I denna framställdes förslag om sockerskattens höjande frän 13

till 16 öre per kg., medan samtidigt raffinadtullen skulle sänkas från

17 till 14 och råsockertullen från 11*75 till 10 öre per kg. Under en

viss öfvergångstid skulle dock skatten för fabrikerna i Öster- och Västergötland

fastställas till visst mindre belopp. I

I motiveringen till detta förslag framhöll föredragande departementschefen,

— efter en beräkning af de uppoffringar i skattehänseende som statsverket fått vidkännas.

för åstadkommande af en inhemsk råsockerindustri och betonande af denna

industris betydelse för jordbruket, för arbetsmarknaden o. s. v. — att skyddet för den

Öfriga

fabriker.

1908 års

riksdag.

Regeringsförslagets

motivering.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

inhemska sockerproduktionen gifvetvis icke bolde göras större än hvad som erfordrades

för sockerindustriens bestånd och lugna utveckling. Ändamålet med skyddet

vore alltså vunnet, när sockret kunde säljas till sådant pris, att detsamma betalade

produktionskostnaderna samt lämnade det i produktionen nedlagda kapitalet en

skälig vinst. Hvad produktionen därutöfver på grund af skyddsanordningarna inbringade

måste tillfalla staten eller det allmänna, om icke skyddet skulle få karaktär

af premie åt en mindre grupp producenter. En sådan premie innebure i förevarande

fall, att en skatt, som ursprungligen tillkommit i enbart statsfinansiellt intresse och

sedermera omdanats i ändamål att förlägga produktionen inom landet, till större

eller mindre del komme att utgå icke till staten utan till enskilde. Ohållbarheten

häraf vore i ögonen fallande. Men detta oaktadt hade emellertid statens skyddspolitik

ledt dithän. Händelser under sistförfluten året å sockermarknaden kastade

ett klart ljus öfver skattefrågans läge. Däraf bekräftades oförtydbart, att skyddspolitiken

ledt vida längre än därmed från början varit afsedt. Målet hade varit en

inhemsk produktion för den inhemska konsumtionen. Resultatet hade emellertid

blifvit ej blott att nämnda mål vunnits, utan äfven att det i den inhemska produktionsindustrien

nedlagda kapitalet tillförsäkrats en extra vinst till afsevärda belopp.

Under sådana förhållanden måste en reglering af sockerbeskattmngen vidtagas

i syfte att till staten återbörda hvad staten d. v. s. det allmänna tillkommer.

Vid en dylik reglering finge man icke gå så till väga, att produktionskapitalet beröfvades

en skälig ränta. Ett sådant förfarande skulle nämligen innebära icke blott

en orättvisa mot det kapital, som just på grund af statens skyddsåtgärder nedlagts

i sockerindustrien, utan äfven en uppenbar fara för denna industris bestånd. Regleringen

af sockerbeskattningen borde alltså åsyfta att med bevarande af de fördelar,

den inhemska råsockerproduktionen otvifvelaktigt medförde, nedbringa den vinst,

som nu åtföljde produktionen, inom skäliga gränser, d. v. s. till det allmänna öfverflytta

den premie, som med nuvarande skyddsanordningar vore sockerproduktionen

förbehållen. För en dylik premieöfverflyttning till det allmänna läte sig skilda vägar

använda. Produktionsskyddet bestode ju som bekant i tull å importerad vara, hvilken

tull från den 1 september 1906 vore bestämd till 17 öre för kg. raffinadsocker.

Därjämte utginge en skatt, som med 13 öre för kg. drabbade afl såväl inom

landet tillverkad som ock dit införd vara, då varan utlämnades till konsumtion.

Den inom landet tillverkade varan betalade sålunda endast konsumtionsskatten, den

importerade åter ej blott denna skatt utan äfven tullafgiften.

Lämnade man statens finansiella intressen åsido, kunde man åtnöjas med att

sänka tullen. Detta innebure en sänkning af sockerpriset å den inhemska marknaden.

Det kunde ju visserligen icke vara annat än angenämt att se sig i tillfälle

att föreslå en dylik anordning. Den premie, sockerproduktionen nu åtnjöte, skulle

därigenom direkt komma den konsumerande allmänheten till godo. När emellertid

nu en annan väg föresloges, hvarigenom ifrågavarande del af produktionsvinsten

skulle ingå till statsverket såsom ökad sockerskatt, hade detta sin anledning däri,

att statsverkets behof för närvarande påfordrade ökade intäkter. Därvid vore ock

att märka, det sockerskattens omreglering i nämnda syfte borde kunna verkställas

utan någon ändring i nuvarande prisförhållanden å den inhemska sockervarumarknaden.

För den konsumerande allmänheten komme omregleringen alltså icke att

kännas genom förhöjning af sockerpriset, utan skulle det hela i verkligheten innebära,

att utom den nuvarande skattens belopp ännu en del af det pris, allmänheten

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

erlade för sockret, inbetalades icke till sockerproducenterna utan — om ock medelbart,

i form af förhöjd skatt, genom samma producenter — till statsverket.

För uppnående af detta mål vore det emellertid icke nog att höja skatten å

sockret. Såsom redan nämnts, utginge nämligen skatten jämväl å den importerade

och alltså tullpliktiga varan. Lämnades tullskyddet oförändradt, skulle följaktligen

producenten kunna, utan fara för konkurrens med den utländska varan, höja marknadspriset

å sockret med jämnt den vidtagna ökningen i skatten. Skattehöjningen

måste alltså förenas med eu tullindring. Skattehöjning och tullindring borde till

belopp motsvara hvarandra. Först härigenom vunnes för statsverket det ökade utbytet

af sockerskatten utan höjd tunga för den konsumerande allmänheten. För en

sänkning af sockertullen syntes den nuvarande tidpunkten vara synnerligen lämplig,

enär den mellan vissa stater den 5 mars 1902 i Bryssel afslutade konventionen angående

beskattning af socker, enligt beslut af delegerade för de intresserade staterna,

skulle förlängas för ytterligare fem år, räknadt från den 1 september 1908, under

hvilken tid alltså ingen fara funnes för import till Sverige af utländskt, premieradt

socker.

Den senaste sammanslutningen bland sockerfabrikerna syntes departementschefen

i mer än ett afseende märklig. Det svenska sockerfabriksaktiebolaget hade

bildats med ett inbetaldt aktiekapital af ej mindre än 135 000 000 kr. Enligt

uppgifter till patent- och registreringsverket uppginge emellertid de sammanslutna

bolagens sammanlagda aktiekapital till endast omkr. 57 000 000 kr., hvari dock

aktiebolaget Carnegie & C:o, som äfven drefve annan rörelse, inginge med hela

sitt aktiekapital 10 000 000 kr. Därjämte vore att märka, att bolagens sammanlagda

aktiekapital icke till hela sitt belopp kontant inbetalts. Vid flera tillfällen

hade sålunda vissa bolags ursprungliga aktiekapital ökats utan tillskott af bolagsmännen

genom öfverföring af medel till aktiefond från fonder, som bildats af uppsamlade

vinstmedel. Och slutligen borde anmärkas, att i flera fall bolag varit ägare

af aktier i andra af nu ifrågavarande bolag. De sammanslagna bolagens verkligt

inbetalade aktiemedel torde därför icke på långt när hafva uppgått till nämnda

belopp, 57 000 000 kr., och motsvarade säkerligen mindre än en tredjedel af det

nya bolagets aktiekapital. Denna omständighet kunde ej tydas på annat sätt, än

att afkastningen af det nybildade bolagets rörelse ansågs komma att blifva mer än

dubbelt så stor som skälig ränta på det för samtliga fabriker uppgifha och minst

tre gånger skälig ränta å det i fabrikerna verkligen nedlagda kapitalet. Denna

tydning bestyrktes af den stegring i kursen på aktier i sockerfabrikerna, hvilken

efter sammanslutningen ägde rum. Att den med sammanslutningen förenade betydliga

höjningen af det kapital, som i sockerindustrien nominellt nedlagts, under sådana,

förhållanden både både utseende af och i verkligheten innebure en kapitalisering

af ett alltför rikligt tillmätt tullskydd, kunde ej förnekas.

Redan af omständigheterna vid svenska sockerfabriksaktiebolagets bildande

tyckte man sig sålunda finna, att det af staten hittills lämnade skyddet för raffineringsindustrien

vore obehöfligt högt, äfven efter den af 1905 års riksdag beslutade

nedsättningen i tullen för raffineradt socker med 3 öre för kg. Såsom vägledande

för utredningen i ämnet tjänade emellertid ett annat från sockerindustriens sida

lämnadt bevis, nämligen en i september 1907 af en utaf sockerindustriens egna

målsmän direktören C. Tranchée, afgifven promemoria angående skyddet för svenskt

socker och dess fördelning, hvilken lämpligen syntes kunna tjäna till utgångspunkt

Bilaga 1 till Kungl. Majris prop. nr 35 1913. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

för en närmare undersökning af förevarande fråga. Enligt promemorian skulle

arbetarkostnaden för framställning i råsockerfabrik af den mängd råsocker, hvaraf

erhölles 100 kg. raffineradt socker vara 0''8 9 kr. högre i Sverige än i Tyskland;

vidare skulle priset för de till 100 kg. raffineradt socker behöflig^ betorna här vara

6*6 4 kr. högre än i Tyskland. Den högre kostnaden för råsockerindustrien i afseende

å arbetskraft och betor skulle alltså uppgå till 7''53 kr. för den mängd råsocker,

som åtginge för framställande af 100 kg. raffinad. Promemorians författare

ansåg, att en ej obetydlig del af det återstående skyddet för nämnda industri toges

i anspråk för ränteutgifter och lagringskostnader med anledning af den allt som

oftast inträdande öfverproduktionen af socker. Det särskilda skyddet för raffinadindustrien

eller 4 öre för kg. sådan vara skulle enligt samma promemoria åtgå dels

för täckande af förlust vid underpris, som måste hållas på inhemskt socker för att

ej under tillfälliga konjunkturer riskera import, dels för de frakter, som den svenske

tillverkaren tvunges att betala, dels ock för den handelsvinst, som tillverkaren måste

medgifva engroshandeln.

Redan här erinrade föredraganden, att det efter sockerfabrikernas sammanslutning

läge i tillverkarens hand att väsentligt begränsa såväl öfverproduktionen

som engroshandelns handelsvinst, hvarjämte sammanslutningen borde kunna medföra

afsevärda besparingar i öfriga handels- samt förvaltningsomkostnader. Däremot

hade allmänheten förlorat utsikten att ens under det gynnsammaste sockerår få åtnjuta

någon minskning i sockerpriset. Om t. ex., såsom år 1906, något år betskörden

skulle uppgå till 1 Vä gång behofvet, komme sannolikt priset ändock ej att

sänkas, då bolaget gifvetvis föredroge att lagra sockret framför att sälja det till

lägre pris; någon export kunde under nuvarande förhållanden ej komma i fråga,

särskildt med hänsyn till den högst betydliga nedsättning i tullskyddet, som enligt

Brysselkonventionens bestämmelser i sådant fall skulle inträda.

Den svenska sockerindustriens ekonomiska ställning klargjordes emellertid

bäst genom en jämförelse med sockerindustriens ställning i andra länder. Till denna

jämförelse lämpade sig särskildt Tyskland och Frankrike, emedan i båda dessa länder

liksom i Sverige funnes tullskydd för spannmål. Ett sådant tullskydd kunde nämligen

påtagligen hafva ett visst inflytande på betsockrets marknadspris, i ty att det

högre försäljningsvärde, spannmålen till följd af tullskyddet kunde betinga, mer eller

mindre måste inverka på priset å betor. Härjämte hade i nämnda båda länder

skattesystemet, hvilket öfverallt visat sig återverka på sockerindustriens utveckling,

i det störa hela genomgått samma stadier som hos oss.

Hvad då först råsockret beträffade, så visade en ingående jämförelse, att

detta i Sverige betingade ett pris, som öfverstege priset i Tyskland med 8''6 2 och

i Frankrike med 7-ei kr. per deciton. Om man ock måste medge, att betodlingen

i Sverige hade något sämre betingelser än i Tyskland, så vore den däremot, både

hvad sockerhalten i betorna och betskörden beträffade, fullt jämförlig med betodlingen

i Frankrike. En jämförelse mellan raffinadpriset i de olika länderna visade,

att i Sverige raffinadsocker, med afdrag af skatt, lågt räknadt, kostade 17

å 18 kr. per 100 kg. mera än i Tyskland och Frankrike.

Prisskillnaden mellan raffinad och råsocker, som i Tyskland vore 21 •6 5—

16''88 — 4''77 kr. och i Frankrike 22-i7—17*8 9 = 4’28 kr., stege i Sverige till

40''oo—25‘5o == 14''50 kr., allt per deciton efter afdrag af skatt. Sistnämnda för

Sverige beräknade prisskillnad borde dock med anledning af här rådande högre

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

arbetslöner minskas med det belopp, hvartill den ökade kostnaden för raffinering af

en deciton socker kunde beräknas. Enligt en vid 1904 års kommittébetänkande

angående beskattning af hvitbetsockertillverkningen lämnad uppgift af författaren

till förenämnda promemoria, borde samma kostnad upptagas till enahanda belopp

som vid råsockerfabrikationen. Äfven om man med ledning häraf fråndroge O-8 9

kr., vore ifrågavarande prisskillnad i Sverige mer än 8-so kr. högre än i Tyskland

och Frankrike, och detta ehuru raffinationsindustrien vore alldeles oberoende af

klimat och jordbruksförhållanden.

Med det anförda vore angifvet å ena sidan en uppgift rörande tullskyddsbehofvet

och dess fördelning, på sätt detta behof och denna fördelning tedde sig

från producenternas synpunkt, samt å andra sidan, till kritisk belysning däraf,

silfror, som angåfve prisförhållandena å sockermarknaden i Sverige, å ena, samt inom

vissa andra länder, å andra sidan, under tillverkningsåret 1906/1907.

Fullt rationellt ordnadt skulle tullskyddet gifvetvis icke sättas högre, än att

detsamma gåfve den svenska sockerfabrikanten säkerhet för att han erhölle ersättning

för den del af produktionskostnaden, som öfverstege produktionskostnaden för

socker från konkurrerande länder. Den större kostnad, som följde med sockerproduktionen

i vårt land, hvilken kunde kallas merkostnad, kunde då afse kostnader

för arbetskraft, betpris och åtskilligt annat. Om tullskyddet allenast motsvarade

merkostnaden, blefve emellertid de svenska och utländska fabrikanterna likställda.

För att gifva den svenska fabrikanten en bättre ställning i konkurrensen måste

alltså tullskyddet något öfverskjuta merkostnaden.

En sådan tankegång finge väl också anses hafva legat till grund vid upprättandet

af den ofvannämnda promemorian. Med afseende på dennas innehåll borde

emellertid påpekas, att de bestämda siffror för merkostnaden i afseende å arbetskraft

och betpris, som där angåfves, afsåge den mängd råsocker, som åtginge för

att utvinna 100 kg. raffinadsocker. Denna råsockermängd utgjorde ungefär 110

kg. efter den beräkning för rendement, som i promemorian följts. När sålunda

merkostnaden för utvinnande af 100 kg. raffinad angåfves beträffande arbetskraften

till 0-8 9 kr. och hvad anginge betpriser till 6-64 kr., utgjorde merkostnaden för

100 kg. råsocker resp. 0’8i kr. och 6''04 kr. I fråga om råsocker skyddet borde för

tydlighetens skull de sålunda evalverade siffrorna användas.

Tullsatsen för råsocker vore här i riket bestämd till 11’7 5 öre och tullsatsen

för raffinadsocker utgjorde 17 öre, allt för ett kg. räknadt. Det för raffinadindustrien

egentligen afsedda skyddet vore skillnaden mellan sagda belopp. Då emellertid med

det rendement, hvilket förut angifvits, den mängd råsocker, som åtginge för utvinnande

af ett kg. raffinad, vore k 10 kg., kunde, såsom ock i promemorian framhållits,

tullskyddet så uttryckas, att ett kg. raffinad vore skyddadt med 17 öre och

den mängd råsocker, som därtill åtginge, med omkr. 13 öre.

Om man tänkte sig, att råsockerindustrien och raffinadindustrien vore fullt

åtskilda, och att hvardera industrien icke utnyttjade tullskyddet i annan mån än

som merkostnaderna påfordrade, skulle raffinadpriset, äfven om merkostnaden för

raffinadindustrien vore konstant, allt efter växlande kostnadskonjunkturer för råsockerindustrien,

sjunka och stiga i sammanhang med sänkning och stegring i merkostnaderna

för råsockerproduktionen. Man kunde exempelvis antaga, att merkostnaden

vid råsockerproduktionen hölle sig vid 7 öre för den mängd råsocker,

som åtginge för utvinnande af ett kg. raffinad. Toge nu råsockerfabrikanten vid

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

fastställandet af sitt pris icke i anspråk mer af tullskyddet än just så mycket, som

erfordrades i konkurrensen med den utländska varan, blefve äfven med nuvarande

tullsatser det verkliga skyddet för raffinadindustrien icke det officiellt fastställda

eller 4 öre, utan 10 öre eller skillnaden mellan det utnyttjade tullskyddet för råsockret,

7 öre, och tullsatsen för raffinadsocker 17 öre. Men om merkostnaden för

raffinadindustrien icke vore större än att 4 öres tullskydd för denna industri vore

fullt tillräckligt, behöfde ju sockerindustrien, i dess helhet betraktad, icke utnyttja

mer af tullskydodet än 7 öre -f- 4 öre eller sammanlagdt 11 öre i stället för medgifna

17 öre. A andra sidan förefunnes emellertid för raffinadindustrien icke något

hinder att vid prissättningen å raffinadsocker helt utnyttja tullskyddets belopp. Den

utländska varan finge nämligen under alla förhållanden betala 17 öre per kg. i tull.

Ju mera merkostnaderna för råsockerfabrikationen hölle sig under tullskyddet för

samma vara, desto större del af det för råsockerfabrikationen afsedda skyddet kunde

raffinadindustrien tillgodogöra sig. Detta förhållande borde särskildt uppmärksammas,

då, hvad vårt land vidkomme, råsockerfabrikanter och raffinadfabrikanter äfven före

Svenska sockerfabriksaktiebolagets bildande, icke varit från hvarandra strängt åtskilda.

Prissättningen å den råvara raffinadindustrien använde, eller råsockret,

blefve under sådana förhållanden en bokföringsfråga, då det för fabrikant, som själf

raffinerade sitt råsocker, kunde vara, åtminstone ur tullskyddssynpunkt, likgiltigt,

om den större eller mindre vinsten påfördes råsockerindustrien eller raffinadindustrien.

Skulle en närmare granskning visa, att merkostnaden vid råsockerfabrikationen icke

på långt när uppginge till tullskyddets belopp, men att tullskyddet för sockerindustrien

i dess helhet dock utnyttjats, kunde man sålunda icke underlåta att draga den slutsatsen,

att raffinadindustrien gagnerat på råsockertullskyddet.

Efter att sålunda hafva angifvit råsocker- och raffinadindustriernas förhållande

till de skilda för råsocker och raffinad fastställda tullsatserna och till skyddet

i dess helhet betraktadt, öfvergick föredraganden till att närmare granska i hvad

mån tullskyddet motsvarade merkostnaderna.

Saluvärdet å råsocker visade, hvad beträffade Tyskland och Frankrike, icke

större skillnad, än att densamma läte sig väl förklaras af de skilda betodlings- och

arbetareförhållandena inom de olika länderna. Betingelserna för betodling vore sämre

i Frankrike än i Tyskland, hvaremot kostnaderna för arbetskraft vore något lägre

i Frankrike än i grannlandet.

Som bekant, vore sockerindustrien i nämnda länder ganska inbringande. Priset

å råsocker utgjorde i Tyskland och Frankrike ungefärligen resp. 17 och 18 kr. för

deciton. Med ett sådant pris betalade det tyska och franska sockret alla omkostnader

för dess producerande och lämnade dessutom producenten nöjaktig afkastning

å det i produktionen nedlagda kapitalet. Medelpriset för råsocker i Sverige vore

25''so kr. per deciton eller resp. 7''5o kr. och 8''5o kr. högre än i Tyskland och

Frankrike. Då emellertid enligt promemorian den svenska produktionens merkostnad

för betor och arbetskraft skulle uppgå till sammanlagdt 6''8 5 kr. för deciton, kunde

svenska öfverpriset täcka samma merkostnad och därjämte lämna ett öfverskott

utan att därvid det svenska råsockerpriset på långt när utnyttjade hela tullskyddet.

Likväl skulle enligt promemorian hela det tullskyddsbelopp, som läge öfver merkostnaden

för arbetskraft och betor, vara erforderligt till täckande af ränteutgifter

och lagringskostnader, hvarjämte framhållits, att såväl jordbrukare som arbetare nu

framkomme med i hög grad ökade fordringar. Vid en närmare granskning häraf

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

kunde dock i hvarje fall dessa anspråk högst betydligt reduceras. Med afseende å

nyssnämnda fordringar borde framhållas, att förenämnda belopp lyss kr., hvilket

just afsåge att motsvara fabrikantens merkostnader i afseende å arbetskraft och

betor, syntes vara så pass rundligt tillmätt, att anledning icke förefunnes att för

närvarande taga särskild hänsyn till nyssberörda omständighet, hälst mera allmänna

och genomgripande höjningar i produktionskostnaderna icke torde blifva något för

Sverige säreget utan med all säkerhet ungefär samtidigt gifva sig tillkänna i öfriga

sockerproducerande länder. Vidkommande ränteutgifter och lagringskostnader borde

icke förnekas, att merkostnad därutinnan kunde drabba den svenska produktionen

under år, då öfverproduktion ägde rum, och närmast följande. Den svenska fabrikanten

vore nämligen ej i likhet med fabrikanten i Tyskland och Frankrike i tillfälle att

befria sig från öfverskottet genom export. Längre tids lagring med ty åtföljande

ränteförlust och andra kostnader kunde alltså icke ständigt undgås. Den merkostnad,

hvarom nu vore fråga, kunde dock icke rimligen beräknas till högre belopp än O-7 5

kr. per deciton råsocker. En årsproduktion af ungefär 1 200 000 deciton sådan vara,

efter 25''so kr. per deciton, kunde uppskattas till något öfver 30 000 000 kr.

Med nyssnämnda grund för beräkning af merkostnaden skulle samma kostnad uppgå

till 900 000 kr. För en öfverproduktion af 50 proc., hvilket vore det högsta,

som någonsin torde kunna äga rum, skulle sålunda i omförmälda fall, då öfverproduktionen

både ett värde af ungefär 15 000 000 kr., beräknas en merkostnad å

räntor och lagringskostnader till 6 proc. Toges dessutom hänsyn därtill, att öfverproduktion

inträffade allenast enstaka år, att de angifna beloppen afsåge produktionens

bruttovärde och att för öfrigt sockerfabrikerna själfva numera kunde väsentligt begränsa

produktionens omfattning, insåges lätteligen, att den merprocent, som i förevarande

afseende beräknats vore synnerligen rundligt tillmätt. Till andra merkostnader

vid sockerfabrikationen än dem, liv il ka i promemorian omnämnts, toges tillbörlig

hänsyn vid den slutliga uppskattningen af det erforderliga tullskyddet.

I hvarje fall gåfve de anförda siffrorna vid handen, att råsockerproduktionen

i Sverige icke utnyttjade råsockertullen till högre belopp än ungefär 8 kr. Oaktadt

detta belopp antagligen ej så litet öfverstege merkostnaden, kunde det dock icke

anses lämpligt att omedelbart lägga nämnda belopp till grund för eu råsockertull.

Det verkliga hindret för import läge ju alltid i en tullsats högre än merkostnaden

och kunde ju anses ligga i den gällande tullsatsen å råsocker, den där utgjorde

11*7 5 kr. för deciton och sålunda med 3''7 5 kr. öfverstege det utnyttjade tullskyddet.

Det förhållandet, att råsockerindustrien icke utnyttjade hela det åt denna

industri tillmätta tullskydd, beredde, såsom redan framhållits, raffineringsindustrien

tillfälle att tillgodogöra sig större skydd än afsedt vore. Vid en råsockertull af

11*7 5 kr. per deciton blefve på sätt redan angifvits, med det rendement, som beräknades

vid raffinad, det effektiva skyddet för raffinadindustrien, då tullsatsen,

såsom nu, vore satt till 17 kr. per deciton, ungefär 4 kr. för samma vikt. Om

emellertid råsockerpriset icke toge i anspråk högre tullskydd än 8 kr., började raffineringsskyddet

i verkligheten redan vid 8-s kr. och skyddet komme att utgöra

öfver 8 kr.

Redan nu borde framhållas, att i promemorian merkostnaderna för raffineringsindustrien

ansetts motsvara det officiellt fastställda skyddet eller 4 kr. för deciton.

I anslutning till nämnda promemoria skulle man därför möjligen kunna draga den

slutsats, att det verkliga skyddet, utgörande öfver 8 kr., borde sänkas med hälften.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

En sådan slutsats syntes ock i viss mån vinna stöd af den förut lämnade utredningen

i ämnet. Vid en jämförelse mellan prisen å de svenska och de utländska sockermarknaderna

utginge föredraganden från det större sockerskyddet, som i sig innefattade

båda slagen af fabrikation, alltså från tullsatsen 17 öre per kg. Vid beräkning

af skyddsbehofvet för raffinadindustrien måste under sådana förhållanden

naturligen ock hänsyn tagas till merkostnaderna med afseende å råsockerindustrien.

Skillnaden i raffinadpris å tyska och franska marknaderna å ena samt svenska marknaden

å andra sidan utgjorde, såsom redan angifvits, ungefär 17 å 18 kr. per deciton.

Merkostnaden i afseende å betor och arbetskraft för den mängd råsocker som erfordrades

för utvinnande af en deciton raffinad, hade uti promemorian beräknats för

råsockerindustrien till ungefär 7''5o kr. eller närmare bestämdt 7''53 kr., hvartill

komme merkostnaden för arbetskraft i raffinadindustrien eller 0''8 9 kr. Härtill borde

vidare läggas merkostnaden för räntor och lagring. Ehuru sådan merkostnad egentligen

icke gjorde sig gällande annat än i afseende å råsockerindustrien, kunde för

säkerhets skull denna merkostnadsprocent afrundas uppåt och beräknas till 1 kr.

per deciton raffinad. Sammanlagda merkostnaden för arbetskraft, betor, räntor och

lagring uppginge alltså till högt räknadt 9 kr. 50 öre. Droges detta belopp från

prisskillnaden för raffinadsocker å svensk marknad och å omförmälda främmande

marknader, återstode ett belopp af öfver 7 kr. 50 öre per deciton. Ett sådant belopp

skulle alltså åtgå för bestridande af öfriga merkostnader vid fabrikationen af

raffinadsocker. Dessa merkostnader kunde emellertid, enligt hvad af samma handling

syntes framgå, täckas med ett raffinadskydd af 4 kr. per deciton. På den nu

följda vägen kunde man således anse sig hafva kommit till det resultat, att tullskyddet

öfverstege behofvet med ett belopp mellan 3\5 0 kr. och 4 kr. Men sistnämnda

merkostnader, därför tidigare redogjorts, vore uppenbarligen för högt beräknade.

Detta framginge redan af det belopp i penningar, som skyddet innebure.

Hvarje kronas pålägg å priset per deciton raffinadsocker betydde en sammanlagd

summa af 1 100 000 kr., då produktionen i riket uppginge till 1 100 000 deciton

raffinad. Fyra öres skydd för raffinadindustrien motsvarade alltså en årlig summa

på produktionens inkomstsida af bortåt 4 500 000 kr. Härtill komme, att förlust å

underpris af den i promemorian angifna anledning vunne beaktande genom att tullsatsen

sattes öfver merkostnaden, samt att frakter och handelsvinst åt engroshandeln

påtagligen icke kunde vid import till Sverige af den utländska varan väsentligen

understiga de frakter och den handelsvinst åt engroshandeln, den svenska

fabrikanten själ! finge vidkännas.

För att emellertid kunna vara säker på, att icke en reglering af skatten

skulle äfventyra den svenska varans konkurrensförmåga, och då i allt fall försiktigheten

bjöde att icke göra en alltför stark rubbning i nu rådande förhållanden, skulle

vid beräkning af skyddsbehofvet dock användas den utgångspunkt, att merkostnaderna

för raffinadindustrien motsvarade ända till 2 kr. per deciton raffinad, samt äfven

fästas vederbörligt afseende såväl å den omständigheten att vissa för industriens

bedrifvande nödvändiga, men icke inom landet tillgängliga eller producerade varor,

såsom stenkol, en del maskiner in. in., måhända kunde anses draga något högre pris

i Sverige, särskildt då varorna behöfde omlastas i hamn och efter omlastning transporteras

till destinationsorten, som ock därå att tullskyddet för att vara fullt effektivt

måste hållas icke så litet öfver både råsocker- och raffinadindustriens merkostnader.

Af de gjorda undersökningarna framginge, att

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

merkostnaden för framställning af 100 kg. kunde beräknas för

Råsocker

Raffinad- socker 1)

kr.

kr.

Arbetskraft .....................................

.................... 0*81

1-78

Betor..............................................

.................... 6-04

6-64

Ränteförlust m. m..........................

.................... 0*75

1 —

Frakter m. in...................................

.................... —

2 —

Summa 7''eo

11-43

Tullskyddet ....................................

.................. 11-75

17-—

Ungefärliga skillnaden i pris i Sverige

samt i Tysk-

land och Frankrike........................

................... 7-50 å 8''50

17''— å 18''—

På grund af den nu lämnade utredningen och med nödigt hänsynstagande till

de förhållanden, som, enligt hvad nyss nämnts, utöfver de förtecknade merkostnaderna

borde inverka vid bestämmandet af tullsatsemas belopp, ansåg departementschefen

tvifvel icke böra råda därom, att landets sockerindustri vore fullt tillräckligt

skyddad, om tullen å råsocker och raffinadsocker sattes ungefär 2’5 o kr. öfver

samma merkostnader.

Med detta resultat af den gjorda undersökningen rörande betydelsen af tullskyddet

för sockerproduktionen blefve också den till besvarande uppställda frågan

löst. Om utan åsidosättande af sockerindustriens berättigade intresse tullskyddet

kunde, efter ett kg. raffineradt socker räknadt, nedsättas från nu gällande 17 öre

till 14 öre, utgjorde skillnadsbeloppet eller 3 öre just det belopp, hvarmed sockerskatten

kunde och borde höjas.

I enlighet härmed borde alltså sockerskatten bestämmas till 16 öre samt, i

anslutning därtill tullafgiften för raffineradt socker och därmed jämnställdt råsocker

till 14 öre samt för öfrigt råsocker till 10 öre, allt för ett kg. räknadt. —

Förslaget att från omedelbar_ tillämpning af en höjd sockerskatt undantaga

socker, tillverkadt vid råsockerfabrikema i Öster- och Västergötland, motiverades

med dessa fabrikers korta lifstid, den svårighet de haft att hittills draga sig fram

och önskvärdheten af att bereda dem en fastare grundval, innan beskattningen ökades.

Bevillningsutskottet yttrade rörande propositionen, att dess förslag

syntes vara byggdt på den förutsättning, att den svenska sockerindustrien

numera befunne sig i sådant läge, att den utan fara för sitt

bestånd skulle äga förmåga att omedelbart bära den höjda skatten och

dock tillmötesgå betodlarnes anspråk på högre betalning för betorna.

Sedan förslaget framlagts hade emellertid förhållanden förekommit,

hvilka antydde, att svårigheter i detta afseende skulle hafva uppstått.

*) I merkostnaden för raffinadsocker hade jämväl upptagits merkostnaden för den mängd

råsocker, som erfordrades för utvinnande af 100 kg. raffinad.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

1908 års

riksdags

beslut.

Enligt hvad som vore kändt, hade på sista tiden underhandlingar förts

mellan svenska sockerfabriksaktiebolaget och betodlarne rörande reglering

af betprisen, och hade därvid visat sig, att en för båda parterna antaglig

uppgörelse måst byggas på förutsättning af vissa modifikationer i Kungl.

Maj:ts förslag. Utskottet hade därför ansett detta förslag böra undergå

viss jämkning, innebärande fastställande af en viss öfvergångstid, hvarunder

skatten successivt höjdes till det i propositionen föreslagna beloppet.

Riksdagen godkände bevillningsutskottets förslag, och bestämdes

i enlighet härmed, att skatteförhöjningen skulle utgöra under åren 1909,

1910 och 1911 2 öre, under år 1912 2*5 öre samt först därefter det af

Kung!. Magt föreslagna beloppet eller 3 öre, allt per kg. I följd häraf

skulle således skatten utgå under åren 1909—11 med 15, under år 1912

med 15''5 samt fr. o. m. år 1913 med 16 öre per kg. Riksdagen

uttalade, vid meddelande af detta sitt beslut, såsom sin åsikt, att den

af Kungl. Maj:t föreslagna skatteförhöjningen icke kunde anses större

än hvad som af industrien kunde bäras, därest skäligt rådrum bereddes

densamma att anpassa sig efter de nya förhållandena, och att det därför

syntes nödigt både för landtbruket och för industrien, att den högre

skattesatsen icke i hela sin omfattning omedelbart tillämpades, utan att

en öfvergångstid bestämdes, hvarunder skatten successivt höjdes till det

föreslagna beloppet. I öfverensstämmelse med regeringsförslaget, men

i anslutning till beslutet om skatteförhöjningen, beslöts rörande tullen

å raffinad, att denna under åren 1909—11 skulle nedsättas till 15, år

1912 till 14''5 och fr. o. m. år 1913 till det af Kungl. Maj:t föreslagna

beloppet 14 öre per kg. Beträffande råsockertullen beslöts, att denna

under åren 1909—11 skulle utgöra 10, år 1912 9''5 och fr. o. m. år

1913 9 öre per kg. (jfr tab. V, bilagan).

Med afseende på den ifrågasatta skattelindringen för vissa fabriker

i riket ansåg riksdagen den under anläggning varande råsockerfabriken

på Öland, hvilken tillkommit på initiativ af delägarna i fabrikerna i

Väster- och Östergötland i syfte att tillhandahålla raffinaderiet i Lidköping

erforderligt råsocker, böra erhålla motsvarande förmån i beskattningshänseende

som regeringsförslaget nfsett för sistnämnda fabriker.

Afsikten med den ifrågavarande skattelindringen borde enligt riksdagens

mening vara att stödja icke blott de industriella företag, som

visats vara i behof af en dylik hjälp, utan äfven jordbruket i de provinser,

där fabrikerna vore belägna. Det vore emellertid af synnerlig

vikt att tillse, att sagda förmån också verkligen tillgodokomme båda

de intressen, för hvilkas gagn den sålunda borde afses. Med hänsyn

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

härtill och då det tillika vore af viss betydelse, att icke på sockerindustriens

område all konkurrens inom vårt land uteslötes, borde enligt

riksdagens förmenande förmånen af skattelindring få åtnjutas af här

ifrågavarande fabriker endast under förutsättning, att rätten att förfoga

öfver desamma icke — vare sig genom köp eller arrende — funnes

hafva kommit i svenska sockerfabriksaktiebolagets händer. Riksdagen

fann sig därför böra bestämdt uttala, att, om och så snart nyssnämnda

förutsättning skulle skäligen kunna anses icke längre föreligga, förutsättningen

för undantagsställningen förfallit, och att sålunda riksdagen

då förväntade den framställning i ämnet från Kungl. Magt, hvartill

inträdda förändrade förhållanden gåfve anledning. Med denna uppfattning

rörande förutsättningen för skattelindringen fann riksdagen icke

häller några betänkligheter möta mot att denna förmån utsträcktes något

utöfver hvad Kungl. Maj:ts förslag innehölle. I sådant afseende beslöts

därför dels att lindringen finge åtnjutas under fem år, eller under åren

1909—1913, dels ock att skatten under hela denna tidrymd borde utgå

med dess nuvarande belopp, 13 öre för kg. Riksdagen uttalade emellertid

härvid också den mening, att efter utgången af omförmälda tid

vidare skattelindring icke borde ifrågakomma.

Frågan om sockerlagstiftningens förändring bragtes redan vid

påföljande års riksdag ånyo på tal. I en inom Andra kammaren väckt

motion föreslogs nämligen, att accisen redan år 1909 skulle höjas till 16

öre per kg. samt att tullen skulle sänkas med 5 öre per kg. (till 10 öre)

för raffinad. I motiven till detta förslag sökte motionärerna visa, att

svenska sockerfabriksaktiebolaget visat bristande lojalitet mot riksdagens

i föregående års beslut uttalade vilja, i det att dels priset å socker

under vissa tider år 1908 skulle hafva hållits högre än hvad som förän!

edts af ställningen å världsmarknaden, dels ock vid årsskiftet en tre

till fyra gånger större sockermängd än hvad som svarade mot normal

förbrukning anmälts till beskattning enligt den för år 1908 ännu gällande

lägre skattesatsen, hvarigenom riksdagens beslut om eu skatteförhöjning

af 2 öre från och med år 19<>9 till någon del gjorts illusoriskt Dessutom

anfördes i motionen åtskilliga enskildheter ifråga om sockerbolagets

förhållande såväl till handelskåren och den sockerkonsumerande allmänheten

som till sina arbetare till belysande af den bristande varsamhet,

med hvilken bolaget enligt motionärernas mening utnyttjat sin monopolställning.

Bevillningsutskottet, dit motionen remitterats för behandling, inhämtade

rörande flertalet af de utaf motionären berörda omständigheter

Bilaga 1 till Kungl. Maj:ts prop. nr 35 1913. 7

1909 års

riksdag.

t

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

närmare uppgifter från sockerfabriksbolaget, hvilka uppgifter bifogades

utskottets betänkande. Utskottets majoritet afstyrkte motionen under

framhållande af, att riksdagens beslut år 1908 om successiv förändring

af skatt och tull å socker under åren 1909—1913 hvilat på förutsättningen,

att de bestämda skatte- och tullsatserna icke skulle komma att

ändras under den tid, för hvilken de blifvit fastställda, och att vid

öfvervägande af det som i frågan förekommit hvad motionären anfört

icke hade synts innefatta anledning att frångå nämnda år 1908 lattade

beslut.

Åtta reservanter från Andra kammaren inom utskottet ansågo,

med instämmande i utskottets hemställan, att i motiveringen bort uttalas

bl. a., att om utskottet också på grund af inhämtade upplysningar

funne, att på det hela taget någon anmärkning knappast kunde göras

mot bolagets prisnoteringar, jämförda med utlandets, så hade utskottet

å andra sidan kommit till den uppfattningen, att motionärernas framställning,

i hvad den afsåge att ådagalägga industriens bemödanden att

genom en del andra åtgärder söka öfverflytta någon del af skattetungan

på mellanhänderna och därigenom indirekt på konsumenterna, icke vore

ogrundad. Beträffande eu i motionen särskildt omnämnd åtgärd, hvilken

skulle hafva visat, att sockerbolaget missbrukat sin monopolställning

för att förhindra lojal konkurrens, i hvilket fall bolaget åt den påklagade

åtgärden — nedsättning af priserna för det distrikt, dit import

af utländskt socker skett — gifvit den innebörden, att den afsett att

befordra omsorgen om hvitbetsodlingen, hade utskottet enligt reservanternas

mening bort uttala, att det lämpligaste sättet att motarbeta den

utländska konkurrensen och på samma gång gynna den svenska hvithet

sodlingen torde vara att alltid hålla priset å svenskt socker något

lägre än det utländska plus tull, frakt och öfriga omkostnader. Reservanterna

funno på grund af det anförda, att sockerindustriens målsmän

icke varit alldeles utan skuld till den i vida kretsar spridda stämning,

som funnit uttryck uti den föreliggande motionen. Dock kunde icke

för närvarande den åtgärd tillstyrkas, som motionärerna föreslagit. Då

riksdagen så nyligen som år 1908 fattat beslut om de år 1909 gällande

tullsatser samt om en öfvergångstid intill 1913 års början för bestämmelsernas

fulla ikraftträdande, syntes det icke vara riktigt att utan

tvingande skäl redan år 1909 däri göra ändring. Dock ville reservanterna

hafva uttalat, att en bestämd förutsättning för upprätthållandet

af det beslut, som 1908 års riksdag fattat, vore, att sockerindustrien

icke på något sätt missbrukade den starka maktställning, statsmakterna

beredt densamma genom sin lagstiftning.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Två andra reservanter från Andra kammaren instämde i hufvudsak

i nyss anförda motivering, men ansågo, att, då där påpekade förhållanden

tydligt ådagalagt, att svenska sockerfabriksaktiebolaget genom

olika åtgärder öfverfört en icke obetydlig del af den ökade beskattningen

på den konsumerande allmänheten och man knappast hade anledning

antaga, att det mäktiga bolaget skulle för framtiden fästa större

afseende vid af riksdagen uttryckta platoniska önskningar och förhoppningar

än det gjort gentemot uttalandena i motiveringen till 1908 års

riksdagsbeslut, utskottet bort hemställa om vidtagandet af en till 2 öre

per kg. uppgående tullnedsättning.

Vid ärendets behandling i riksdagen godkände Första kammaren

utskottsmajoritetens hemställan, medan Andra kammaren följde de åtta

reservanternas förslag.

En af de frågor, som i motionärernas sålunda afslagna motion

berörts, nämligen spörsmålet om anmälning till beskattning vid årsskiftet

af större sockermängd än hvad som svarar mot normal förbrukning

för att därigenom undvika den successiva skatteförhöjningen, har

emellertid varit föremål för behandling äfven vid senare riksdagar.

Till statsrådsprotokollet för den 17 februari 1911 yttrade finansministern,

att han ansäge sig icke böra underlåta att fästa Kungl.

Maj:ts uppmärksamhet därå, att, då det redan vore kändt, att skatten

å socker komme att höjas från och med den 1 januari 1912, man

kunde befara, att anmälan af socker till beskattning dessförinnan skulle

komma att göras i större omfattning än som af det ordinarie dagsbehofvet

påkallades, och att alltså staten skulle komma att gå förlustig beräknad

inkomst af skatten. Det skulle under sådana förhållanden

kunna sättas i fråga att vidtaga särskilda åtgärder till förekommande

af ett sådant utnyttjande af situationen till statens skada. Då departementschefen

emellertid från svenska sockerfabriksaktiebolaget, som

för närvarande vore innehafvare af alla de sockerfabriker i riket,

som vore berörda af ifrågavarande skatteförhöjning, fått mottaga en af

bolagets styrelse beslutad förklaring, att bolaget hade för afsikt att icke

före 1911 års utgång till beskattning anmäla mera socker, än som motsvarade

ordinarie dagsbehofvet vid den tiden, funne departementschefen

anledning saknas att vidtaga några sådana åtgärder. Vid sockerbeskattningsfrågans

härefter följande behandling inom riksdagen år 1911 väcktes

i samma ämne en enskild motion, däri till ernående af berörda syfte

föreslogs, att socker, som från fabrik blifvit uttaget till fritt bruk, icke

finge förvaras i magasin eller nederlag inom fabrikens område.

1911 års

riksdag.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

i 1912 års

riksdag.

Beträffande den fråga, som sålunda berördes såväl i finansministerns

nyssnämnda anförande som i omförmälda motion, yttrade bevillningsutskottet,

att äfven utskottet funne det angeläget, att betryggande åtgärder

vidtoges till förebyggande af att vid höjningar af sockerskatten staten

ginge miste om en del af den med skattehöjningen afsedda ökade inkomsten,

därigenom att under den lägre skattesatsens giltighetstid större

kvantiteter socker anmäldes till beskattning, än som motsvarade det

ordinarie dagsbehofvet. Detta mål hade motionären velat vinna genom

ett tillägg till de bestämmelser i gällande sockerbeskattningsförorduing,

hvilka afsåge kontrollen. Utskottet, som ansett sig böra inhämta sakkunnigt

yttrande i denna fråga, hade förskaffat utlåtande i ämnet från

kontrollstyrelsen, som såsom sin mening uttalat, att det understundom

skulle vålla stora svårigheter att bortföra sockret från fabriken omedelbart

sedan det blifvit uttaget till fritt bruk. Då vidare den ifrågasatta

nya bestämmelsen endast vid de undantagstillfällen, då skatteförhöjning

ägde rum, skulle vara till någon nytta för statsverket, men samma mål,

på sätt chefen för finansdepartementet angifvit, kunde nås på annat sätt,

ansåge kontrollstyrelsen förslaget för det dåvarande ej böra föranleda

till någon åtgärd.

Utskottet anförde med anledning häraf, att äfven om ordnandet af

ifrågavarande angelägenhet genom ett tillägg i gällande sockerskattelagstiftning

principiellt syntes vara att föredraga, vore frågan dock icke så

utredd, att någon åtgärd från riksdagens sida i motionens syfte kunde förordas.

Utskottet, som naturligen förutsatte, att äfven med hänsyn till den

höjning af sockerskatten, som skulle inträda den 1 januari 1913, åtgärder

komme att vidtagas för tryggande af statens härmed förbundna

skatteintresse, föreställde sig emellertid, att därvid från Kungl. Maj:ts sida

komme att ägnas närmare uppmärksamhet äfven åt de möjligheter, som

kunde erbjuda sig för att oberoende af sockerfabriksaktiebolagets medverkan

trygga statsverkets berättigade intresse i förevarande hänseende.

Bevillningsutskottets betänkande blef af båda kamrarna godkändt.

På grund af såväl sakens egen innebörd som riksdagens nyssnämnda

uttalande upptogs frågan om tryggande af statens rätt vid

sockerskattens höjning ånyo vid 1912 års riksdag.

I syfte att utfinna en för det afsedda ändamålet lämplig åtgärd

hade kontrollstyrelsen af finansministern under hand anmodats att verkställa

utredning i saken. Af denna utredning framgick, att vid de

fabriker, som tillhörde svenska sockerfabriksaktiebolaget, under nedan

angifna tider följande kvantiteter socker utlämnats till fritt bruk, nämligen

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

under december under oktober—december

månad,

månader,

kg.

1907

7 801 456-0

33 381 187-2

8 194 935-0

9 957 500-7

7 149 245-8

27 220 506-o

54 310 852-6

31 459 553-1

32 556 329''8

22 342 601-0

1908 ....

1009 ....

1910 ....

1911 .....

Kontrollstyrelsen fann, att, därest åtgärder mot en forcerad sockernttagning

år 1912 ansåges nödvändiga, enklaste sättet vore att bestämma,

att under december månad endast ett visst kvantum socker finge uttagas

mot gällande skatt af 15 V* öre per kg., men att för hvad däröfver

uttages skulle erläggas skatt efter 16 öre. Beträffande storleken

af den mängd socker, som skulle under december 1912 få uttagas mot

då gällande skatt, syntes det vara lämpligt att utgå från ett medeltal

af uttagningar under de fyra åren 1907, 1909 —1911 — året 1908 kunde

gifvetvis icke medräknas, enär uttagningen då varit exceptionellt stor. Medeltalet

för de fyra åren, vore 8 275 784’4 kg., men enär uttagningen under

ett år, 1910, uppgått till nära 10 milj. kg., afrundades medeltalet uppåt

och det ifrågavarande beloppet föreslogs till åtminstone 9 milj. kg.

På grundval af detta förslag framlades af regeringen för 1912

års riksdag en proposition, hvari föreslogs, att för allt inom riket tillverkadt

skattepliktigt socker, som utöfver en kvantitet af 9 milj. kg. under

december månad år 1912 efter anmälan af svenska sockerfabriksaktiebolaget

utlämnades till fritt bruk, skulle erläggas, utöfver den å sockret

eljes belöpande sockerskatten, i den ordning Konungen närmare bestämde,

en särskild tilläggsskatt med Vs öre för hvarje kg.

Detta förslag blef af utskottet förordadt och af riksdagen godkändt.

Enligt hvad af bevillningsutskottets utlåtande i här berörda ämne jfya bct.

vid 1908 års riksdag framgår, pågingo under ärendets behandling i odiingtaftai

utskottet underhandlingar mellan svenska sockerfabriksaktiebolaget och 1912.

betodlarne rörande reglering af betprisen. Svårigheten att åvägabringa

enighet mellan de förhandlande parterna tillskrefs det från industriens

representanter därvid gjorda uttalandet, att industrien icke vore i ett

sådant läge, att den utan fara för sitt bestånd ägde förmåga att omedelbart

bära den höjda skatten och dock tillmötesgå betodlarnes anspråk

på högre betalning för betorna. Utskottet sade sig hafva inhämtat, att

det visat sig, att en för båda parterna antaglig uppgörelse måst byggas

på förutsättning af vissa modifikationer i Kungl. Maj:ts förslag. Gifvetvis

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

vore det ock, tilläde utskottet, af största betydelse icke blott för jordbruket

i vidsträckta delar af vårt land utan äfven i allmänhet för vårt

ekonomiska lif, att hvitbetsodlingen måtte kunna utan afbrott bedrifvas

och tillverkningen af råsocker inom landet ostördt fortgå.

Det nya aftal angående betodlingen, som, sedan riksdagen beslutat

ofvannämnda jämkning i regeringens ursprungliga förslag, år 1908 ingicks

mellan sockerfabriksaktiebolaget och Skånes betodlares centralförening

— namnet centralstyrelse hade år 1907 utbytts mot centralförening och

samtidigt sådan ändring beträffande organisationen vidtagits, att föreningen

kunde inregistreras — innebar ett höjande af det gamla, för åren 1905—

1907 gällande aftalets grundpris med 20 öre till 2-20 kr. per 100 kg. betor

för höst- och 2-40 kr. för vinterleverans. Det tilläggspris, som grundade

sig på sockrets marknadspris försvann, medan tillägget på grund af

högre sockerhalt än 14 proc. bibehölls oförändradt. I det äldre aftalet

hade jämväl ingått den bestämmelsen, att en eventuell skatteförhöjning

skulle delas lika mellan fabrikerna och odlarne. En motsvarande bestämmelse

intogs äfven i det nya aftalet beträffande den år 1908 väntade

skattehöjningen, dock finge betodlarens andel icke öfverstiga 20 öre per

100 kg. betor. Nedanstående siffror angifva närmare betpriset för höstleverans

af 100 kg. betor och grunderna för dess beräkning under åren

1905/06—1911/12 (jfr tab. IV, bilagan).

År

Grundpris

för 100 kg.

betor med ut- byte af 14 °/o

Tillägg på

grund af

sockerpriset

Tillägg på

grund af

sockerhalt

Skatteafclrag

Nettopris för

100 kg. betor

(höstpris)

kr.

öre

öre

öre

kr. öre

1905/06

2-oo

20-a

21*2

0

2 41''*

1906/07

2-oo

4’8

33*18

19*28

2 1»*

1907/08

2*oo

2*9 7 5

21*775

12*60

2 12-is

1908/09

2-20

0

26*0

10*10

2 35''9

1909/10

2,20

0

17*9

12*74

2 25''iä

1910/11

2*20

0

32*8

14*08

2 38-7ä

1911/12

2’20

0

31*1

13*98

2 37''n

Detta aftals giltighet utgick med slutet af 1911 års betodlingskampanj.

Då ingicks ett nytt aftal af i hufvudsak samma lydelse som

det gamla, men gällande endast för ett år. Samtidigt beslöts en reduktion

af betarealen för kampanjen 1912/13 af 20 proc., i sammanhang

hvarmed i det nya aftalet intogs bestämmelse om att för å öfverodlad

areal skördade betor erhölls ett pris af endast 1 kr. per 100 kg.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

(Betaftalet är aftryckt i bil. I). För kampanjen 1913/14 hade ännu vid

1912 års utgång intet aftal träffats.

Sockerindustriens utveckling under åren sedan Svenska sockerfabriksaktiebolagets

bildande framgår af följande siffror (jmf. tabb. I

och II bilagan).

Antal Antal Afverkade Produktion. Råsocker Import.

År råsocker. betor Råsocker Raffinad i % af Råsocker Raffinad

fabriker ’)

ramnactener

ton

ton

ton

betvikten*)

ton

ton

1907/08

20

10

771 170

111446

105 520

14-30

513

2 444

1908/09

21

10

900 935

136 694

131 569

14-83

387

1064

1909/10

21

10

896 940

126 272

121 814

13-88

117

576

1910/11

21

10

1105 113

173 921

130 852

15-53

99

1603

Statsverkets inkomster af tull och skatt å socker under åren

1901—11 hafva uppgått till (siffrorna för hvarje år fr. o. m. 1860 äro

sammanställda i tab. III, bilagan):

År

T u

råsocker

llafgift

raffinad

för

sirap och

melass

Summa

tullafgift

Bet- eller

konsumtions- skatt

Total

statsinkomst

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

1901

108 490

63 599

1 620 656

1 792 745

12 605 642

14 398 387

1902

79 480

123 258

1 574 080

1 776 818

7 775 960

9 552 778

1903

212 903

66 726

1 537 664

1817293

10 485 217

12 302 510

1904

1172 297

72 361

1 539 838

2 784 496

7 919 897

10 704393

1905

5 213 428

426 663

1 584 620

7224 711

11 408 951

18 633 662

1906

1 036 794

136 478

1 591 208

2 764 480

161 318

2 925 798

1907

46 893

57 766

1 577 884

1682543

13 260 523

14 943 066

1908

62 007

415 343

1 446 413

1923 763

18 179 896

20 103 659

1909

39 193

158 541

1 455 899

1653633

14 828 934

16 482 567

1910

12 093

115 346

1 497 893

1625 332

17 418 360

19 043 692

1911

10 092

240 570

1 503 586

1754 248

18 560 333

20 314 581

P Dessutom 3 saftstationer. 2) Reduceradt tal.

Sockerproduk
tion.

Statsverkets

inkomster.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

B.

Den svenska sockerhandteringens nuvarande ställning.

1. Industrien.

a. Fabrikernas tillverkningsvärde, läge m. m.

Den svenska sockerindustrien är en af vårt lands mest typiska

storindustrier. Få industrier inom landet torde representera en fastare

organisation, en större kapitalkoncentration och en högre årlig omsättningssumma.

Ingen annan industri når upp till ett så högt genomsnittligt

tillverkningsvärde för hvarje enskild fabrik. Sockerindustrien

förser utan nämnvärd konkurrens från utlandet riket med hela dess

behof af en betydande konsumtionsartikel, som framställes ur en inom

landet producerad råvara. Fabrikationen står på en hög teknisk nivå

och sysselsätter ett afsevärdt arbetarantal.

Det anförda skall med några siffror närmare belysas.

Fabrikernas

tillverkning svärde

m. m.

Enligt den senast offentliggjorda fabriksstatistiken, afseende förhållandena

under år 1910, uppgick sockerraffinaderiernas sammanlagda

tillverkningsvärde nämnda år till 65 099 661 kr., en produktionssumma,

som öfverträffades endast inom sju andra fabriksgrupper, såsom nedanstående

tablå utvisar.

Tillverknings värde

Antal fabriker år 1910

kr.

Tillverkningsvärde

per fabrik

kr.

Sågverk och hyflerier...........................

Mjöl- och grynkvarnar ........................

Trämassefabriker................................

Järn- och stålvarufabriker samt gjuterier

Väfverier ..........................................

Mekaniska verkstäder...........................

Spinnerier..........................................

Sockerraffinaderier ..............................

1232

182 456 197

148 097

1 384

106 392 847

76 873

166

95 670 178

576 326

658

94 153 755

143 091

163

87 912 107

539 338

459

82 333 521

179 376

159

66 900 377

420 757

10

65 099 661

6 509 966

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Af tablån framgår äfven sockerraffinaderiernas höga tillverkningsvärde

per fabrik, hvilket vida öfversteg öfriga i tablån upptagna fabrikers

och som i själfva verket var närmare tre gånger större än hvad någon

annan i fabriksstatistiken redovisad fabriksgrupp kunde uppvisa — destilleringsverken,

som i detta afseende kommo närmast sockerfabrikerna,

nådde ej högre än till omkr. 2''4 milj. kr. i tillverkningsvärde per fabrik.

Likväl förtjänar framhållas, att i raffinaderiernas tillverkningsumma

råsockerfabrikernas produktion af råsocker finnes inbegripen.

Huru stor del värdet af sockerraffinaderiernas produktion utgjorde

af hela den svenska fabriksindustriens tillverkningsvärde kan icke angifvas

på grund af detta värdes beräkning i den officiella statistiken,

där nämligen i detta hänseende dubbelräkningar till betydande belopp

förekomma. En ungefärlig uppskattning synes emellertid gifva vid

handen, att sockerraffinaderiernas tillverkningsvärde representerade omkr.

7 proc. af värdet å alla fabrikers sammanlagda produktion.

Följande tabeller angifva detaljerade siffror, hämtade ur den officiella

statistiken (kontrollstyrelsens), rörande tillverkningen vid råsockerfabriker

och raffinaderier under kampanjen 1910/11.

Tillverkningen vid råsoekerfabrikerna under tillverkningsåret

1 september 1910—1 september 1911.

Län

Antal

rå-

soe-

ker-

fabri-

ker

Af-

verkade

betor

ton

Utbyte af råsocker.

Utbyte

af

melass

ton

Utbytet, beräknadt i proc. af

betvikten

Bet-

areal

hektar

l:sta

2:dra

Summa

ton

l:sta

2:dra

Sum-

ma

Redu-

cerad

sum-

ma

Me-

lass

produkt

ton

produkt rå- socker

Östergötlands län

1

22 736-6

3 077-9

424-4

3502-3

570-5

13-53

1-S6

15’39

14-9 2

2-51

875-0

Gottlands

>1

1

68 456-5

10 691-7

84-7

10 776-4

323-0

15-61

0-12

15-73

15-70

0-47

2 481-2

Blekinge

It

1

34 680-6

4 736-5

689-2

5425-r

163-5

13-65

1-98

15 m

15-13

0-4 7

1 205-o

Kristianstads

>>

2

103 768-6

15 433-6

1 426-5

16 860-i

764*5

14-8 7

1-37

16''24

15-8 9

0-7 3

3 515-0

Malmöhus

ii

pis

828 001-o

125 174-0

5153-2

130 327-a

10 918-5

15-12

0-6 2

15-74

15-5 7

1*31

25305-7

Skaraborgs

It

1

3 806-3

548-0

35*5

583-0

82-2

14-39

0-93

15-32

15-08

2-15

181-5

Hallands

it

1

19 054-0

2 612-8

78-7

2691-s

37-0

13-71

0-41

14''is

14-01

0-19

652-0

Kalmar

tf

1

24 609-3

3 385-4

369-2

3 754-e

606*9

13-75

1*50

15-94

14-88

2-46

919-0

Hela riket

21

1105112 a

165 659-a

8261-4

173921-3

13466-1

14''9S

0''74

15-72

15-53

1‘21

35 Vill

*) Dessutom 3 saftstationer.

Bilaga 1 till Kungl. Ma,j:ts prop. nr 35 1913.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Tillverkningen vid soekerraffinaderierna under tillverkningsåret

1 september 1910-1 september 1911.

Län

Antal

raffina-

derier

Användt råsocker.

Tillverkadt socker och sirap.

Af inhemsk

tillverkning

kg-

Impor-

terad!

kg-

Summa

kg-

Socker j Mat- alla slag | sirap

kg- ! kg.

Melass

kg. :

Stockholms stad

1

12 341 500

—

12341500

11 592 220 j —

629 694

Östergötlands

liin

1

3 897 500

—

3897500

3 678 003 | —

214 800

Malmöhus

»

6

91 480 857

—

91 480 857

84 257 637 j 1 548 730

4 436 666

Göteborgs och Bohus »

1

25 000 100

—

25 000 100

28 118 024 —

1 181 700

Skaraborgs

»

1

8 877 600

— !

8877 600

8 206 455 i

710 000 1

Hela riket

10 |

lil 597 557

141 597 557

130 852339 1 1548 730

7172 860

Drifkraft vid samtliga soekerfabriker under tillverkningsåret

1 september 1910—1 september 1911.

D

r i f

k r

a f t.

L ä n

•

Antal

fabriker

Ångma

skiner

Gas- och

fotogennio- torer.

Elektriska

motorer.

Summa

hästkrafter

för omedel- bar fabriks- drift

för omedelbar

fabriksdrift.

för drifvande

af genera- torer.

Antal

Häst-

krafter

Antal

Häst-

krafter

Antal

Häst-

krafter

Antal

Häst-

krafter

Stockholms stad ............

1

7

43

3

280

~~

33

350

393 \

Östergötlands län...

2

9

262

1

25

—

—

4

50

312 i

Gottlands » ...

i

17

460

1

40

—

—

3

27

487

Blekinge » ...

i

24

595

—

—

—

—

—

_

595

Kristianstads » ...

2

50

1225

4

150

—

—

—

—

1225

Malmöhus » ...

19

269

8 942

25

2 156

7

64

140

1655

10 661

Göteborgs och Bobus » ...

1

—

2

2 250

—

—

114

1548

1548 1

Skaraborgs » ...

1

3

100

-

—

—

—

9

405

505 1

Hallands » ...

1

2

30

2

800

1

6

19

1050

1086 |

Kalmar » ...

1

3

205

i

84

—

—

—

205 j

Hela riket

30

384

11862

39

5 785

8

70

322

5 085

17017 !

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Såsom af tabellernas siffror framgår, är det vida öfvervägande

flertalet råsockerfabriker beläget i Skåne, framför allt i Malmöhus län,

och äfven af raffinaderierna hafva flere än hälften sin verksamhet i nyssnämnda

län. Beträffande den lokala grupperingen af fabrikerna i Skåne

må i öfrigt anmärkas, att denna koncentrerar sig på följande sätt kring

nedanstående städer.

Ängelholm:

Hälsingborg:

Lund:

Ängelholms råsockerfabrik.

Hälsingborgs råsockerfabrik och raffinaderi.

Hasslarps » » » p (16 km).

Landskrona: Landskrona raffinaderi.

Säbyholms råsockerfabrik (8 km).

Teckomatorps saftstation (17 km).

Öresunds raffinaderi i Lund.

Kjäflinge råsockerfabrik (12 km).

Örtofta » (9 km).

Eslöfs saftstation (17 km).

Staffanstorps råsockerfabrik (8 km).

Klågerups saftstation (9 km).

Arlöfs råsockerfabrik och raffinaderi (5 km).

Trelleborgs råsockerfabrik

Hököpinge » (17 km).

Malmö:

Trelleborg:

Svedala » (18 » ).

Jordberga » (15 » ).

Ystad: Ystads raffinaderi.

Köpinge råsockerfabrik (5 km).

Skifarps » (17 km).

Kristianstad: Karpalunds råsockerfabrik (5 km).

De tre saftstationerna hafva i föregående tabeller ej räknats som

fabriker. Betafverkningen drifves där ej längre än till framställandet

af betsaft, hvilken genom rörledningar transporteras till hufvudfabriken

för att sedan bearbetas tillsammans med den där vunna betsaften.

Ofriga svenska sockerfabriker utöfva sin verksamhet å följande

orter:

Karlshamn: Karlshamns råsockerfabrik.

Genevad: Genevads råsockerfabrik (16 km från Halmstad, 77 km från Hälsingborg).

(Halland)

Göteborg: Carnegie:s raffinaderi.

Fabrikernas

läge.

'') Raffinaderi tillverkas vid denna fabrik direkt ur betsaften.

s. 60 Kontrollera mot PDF

Tillverknings
kvantiteter.

60

Lidköping: Lidköpings råsockerfabrik och raffinaderi.

Linköping: Linköpings råsockerfabrik.

Norrköping: Gripens raffinaderi.

Mörbglånga: Mörbylånga råsockerfabrik (59 km från Borgholm).

(Öland)

Roma: Roma råsockerfabrik (21 km från Visby).

(Gottland)

Stockholm: Tanto raffinaderi.

b. Tillverkningen.

Råsockerfabrikernas tillverkning utgöres af råsocker och melass.

Under kampanjen 1910/11 tillverkades 173 921 ton råsocker och

13 466 ton melass eller resp. 15‘53 och 1*21 proc. af betvikten. Den

relativa fördelningen af dessa produkter har under råsockerindustriens

utveckling småningom förändrats till råsockrets fördel. Följande siffror

äro i detta afseende belysande (jfr tab. I, bilagan):

År

I °/0 af betvikten

utgjorde utbytet af

råsocker1) melass

År

I °/o af betvikten

utgjorde utbytet af

råsocker1) melass

1888/89

948 2

3-69

1900/01

12-94

1-99

1889/90

10-19

3-13

1901/02

13-69

1-79

1890/91

9-0 2

3-2 6

1902/03

14-21

1-63

1891/92

9-88

2-93

1903/04

14-15

1-31

1892/93

10-31

2-86

1904/05

14-9 2

1-23

1893/94

11-08

2*55

1905/06

14-6 7

1-28

1894/95

11-21

2-79

1906/07

15-63

1-22

1895/96

11-34

3-03

1907/08

14-30

1-53

1896/97

11-52

2-83

1908/09

14-83

1-32

1897/98

12-04

2-89

1909/10

13-88

1*26

1898/99

12-08

2-74

1910/11

15-53

1-21

1899/1900

12-80

3-oo

Vid raffinaderierna var hela produktionen år 1910/11 byggd

uteslutande på inhemsk råvara, liksom förhållandet varit äfven under

hvart och ett af åren 1906/07—1909/10. Tre af raffinaderierna, nämligen

Arlöfs, Hälsingborgs och Lidköpings, äro tillika råsockerfabriker,

medan vid Hasslarps fabrik raffinaden tillverkas direkt ur betsaften.

Raffinaderiernas tillverkning utgöres af raffinad, matsirap och

9 Reduceradt tal.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

melass. De båda sistnämnda produkterna representera emellertid endast

en obetydlig del af tillverkningen — mot 130 852 ton raffinad år 1910/11

kommo 1 549 ton sirap och 7 173 ton melass.

Tablån å föregående sida visar äfven, att, såsom redan tidigare ^»^erpåpekats,

utbytet af råsocker i procent af bet vikten varit stadt i ständigt utbvtestigande.

Hur jämnt denna stegring, hvilken är att tillskrifva en förbättrad

betkultur i förening med fabriksteknikens utveckling, i själfva

verket fortskridit framgår af följande genomsnittssiffror för femårsperioder

allt sedan år 1886.

År

1886/87—1890/91

1891/92—1895/96

1896/97—1900/01

1901/02—1905/06

1906/07—1910/11

Genomsnittsutbyte

per Sr (reduceradt tal)

°/o

9-8 5

10-76

12-28

14''33

14-S3

En jämförelse mellan betskördens kvantitet samt storleken af råsockerutbytet

i Sverige och motsvarande förhållanden i Tyskland och

Frankrike gifves af nedanstående tablå.

K å s o c k

e r u t b

i %

af b e t v i

k t e n

per

1894/95-

- 1899/1900-

- 1904/05—

1894/95—

1898/99

1903/04

1908/09

1898/99

Sverige......

12-o

13-s

15-o

3-4

Tyskland ...

12-8

14-o

14-9

4-0

Frankrike1)

11-3

12-3

13-3

3-2

Betskörd per bär i ton

1899/1900-

1903/04

- 1904/05—

1908/09

1894/95—

1898/99

1899/1900—

1903/04

1904/05—

1908/09

3-7

4-2

28-3

27-1

27-9

4-2

4-5

31-2

29-8

29-3

3-4

3*5

27-3

28-1

26-5

Siffrorna visa, att vår råsockerindustri i de i tabellen berörda hänseenden

synes hafva nått ungefärligen samma resultat som i Tyskland,

men ett i åtskilliga fall bättre än i Frankrike.

Af råsochret utgjordes under kampanjen 1910/11 endast en ringa olika slag af

del (4''8 proc.) af såsom 2:dra produkt betecknad sämre vara. Under produkter.

alla föregående år har vid fabrikerna dessutom erhållits ytterligare en

3:dje produkt råsocker, de senare åren dock i försvinnande ringa kvantitet.

Vid en fabrik, nämligen Hasslarp, utgöres l:a produkt hufvudsakligen

af raffinad.

9 Siffrorna för Frankrike afse i kolumnerna »1904/05—1908/09» åren 1904/05—1907/08.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Melassen användes, förutom till utsockring, till kreatursfoder och

vid brännvinstillverkning. Till sistnämnda ändamål användes 1910/L L

omkr. 2 700 ton. Melasskvotienten, d. v. s. sockerhalten i dess torrsubstans,

får för skattefri melass ej öfverstiga 70 proc. vid direkt polarisation.

I regel tages melass med högre kvotient i förnyadt arbete,

och någon försäljning af melass mot erläggande af skatt äger sålunda

icke rum vid sockerfabrikerna.

Vid råsockertillverkningen erhålles dessutom i betydande kvantiteter

en affallsprodukt, bet massan, hvilken i regel representerar en

vikt af omkr. hälften af de afverkade betorna. År 1910/11 erhölls

582 196 ton betmassa, hvilken användes uteslutande till kreatursfoder,

hufvudsakligen inom betodlarnes egna landtbruk. Till denna kvantitet

betmassa kommo äfven 7 300 ton sockersnitsel, eu form af betmassa,

som erhålles, när sockret, i stället för att utlakas ur betorna (diffusion),

utvinnes genom pressning. Äfven sockersnitseln säljes som fodermedel.

En dylik produktionsmetod tillämpas vid fabrikerna i Genevad och

Hasslarp.

Eu annan affallsprodukt vid råsockerfabrikationen, likvisst af afsevärdt

mindre betydelse, är slamkalken, hvilken af jordbrukarna begagnas

vid jordförbättringar.

Af raffinad tillverkas i allmänhet följande olika slag, nämligen

topp-, bit-, kak-, kross-, melis-, puder- och farinsocker. Toppsockret

1907/08 1908/09 1909/10 1910/11

Kg.

7»

Kg.

7*

Kg.

7»

Kg.

*/•

Canary raft. ...............

234 313

0-3

345 638

0-3

251 914

0-2

278 995

0-2

Fin raffinad...............

26 991 891

31-9

41 549 068

31-5

32 361 889

28-5

32 770 789

26-9

Bitsocker ..................

23 117 539

27-4

34 033 777

25-8

32 310 894

28-5

35 585 042

29-3

Kaksocker..................

1 768 510

2-1

2 088 865

1*6

1 921421

1*7

1 790 176

1-5

Siktad raffinad .........

947 945

1-1

978 618

0''7

930 243

o-s

918 314

0-8

Malen raffinad .........

6 085 910

7-2

11 536 763

8-7

11 719 248

10-8

13 703 240

ll-s

Perlsocker..................

342 738

0-4

552 475

04

486 263

0-4

640 181

0-5

Krossad melis............

6 007 232

7-1

9 554417

7-3

8 838 432

7-8

9 832 972

8-1

Hvitt krossocker K. S.

5 698 682

6-7

9 902 024

7-5

7 123 497

6-3

8 278 370

6-8

D:o B. B.

1 748 192

2-1

3 298 998

2-5

2 679 788

2-4

2 307 167

1-9

Hvitt pudersocker ......

4 880 857

5-8

7 841 114

5-9

6 721 235

5-9

8 099 958

6-e

Gul bastard...............

6 476 613

7-7

9 995 875

7-6

7 771 285

6-9

7 085 335

5*8

Brun bastard ............

146 005

0-2

278 462

0-2

287 527

0-3

347 860

o-s

84446427

100 o

131 956 094

lOOo

113403636

lOOo

121638399

100-O

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

förekommer undantagsvis i en högsta kvalitet, hvilken till skillnad från

det eljest vanliga toppsockret (fin raffinad) kallas canary raffinad. Farinsockret

kallas äfven bastard eller baster och förekommer i flere slag

från gulhvit till brun.

Den proportion, i hvilken de olika sockerslagen af svenska sockerfabriksaktiebolaget

tillverkats under de sista fyra åren, framgår af de

å sid. 62 angifna, från bolaget meddelade siffror. Tillverkningen af fin

raffinad (toppsocker) har såsom af dessa uppgifter framgår, under bolagets

hittillsvarande verksamhet sakta men jämnt sjunkit, så att den

år 1910/11 täckte endast omkr. 27 proc. af hela produktionen (mot

32 proc. år 1907/08). Däremot har tillverkningen af bitsocker stegrats

och synes numera, sedan den nått drygt 29 .proc. af fabrikationen, hafva

öfverflyglat toppsockret. Äfven af malen raffinad, som år 1910/11 var

det till kvantiteten tredje bland sockerslagen (11 proc. af tillverkningen),

har produktionen gått betydligt framåt.

De från Lidköpingsfabriken — rikets enda utanför det stora bolaget

stående raffinaderi — meddelade motsvarande siffrorna utvisa för toppsocker,

bitsocker och melis tillverkningskvantiteter år 1910/11 af resp.

51, 21 och 21 proc.

Den åt raffinaderierna — för öfrigt endast af ett fåtal bland dem —

tillverkade matsirapen är ej skattepliktig. Hufvudparten utgöres af ursprungligen

skattepliktig sirap, hvilken genom invertering med saltsyra

öfverförts till en under 70 polariserande sockerlösning, hvarur kristallis

er b art socker icke kan utvinnas. Rikets öfriga behof af sirap importeras,

och har importen häraf under de sista tio åren uppgått till i genomsnitt

15—16 000 ton om året. Allra största delen af affallet inom

raffinaderierna utgöres af melass, liknande den, som erhålles vid råsockerfabrikerna

och därför ej användbar till matsirap.

Betafverkningen vid råsockerfabrikerna tager i regel sin början

under oktober månad och afslutas under december. Fabrikerna äro sålunda

i full drift endast under en tid af två till tre månader, den

egentliga betkampanjen. Sedan följer emellertid för större delen af fabrikerna

eu s. k. efterkampanj, hvilken varar i medeltal tre till fyra

veckor och hvarunder arbetarstyrkan är afsevärdt reducerad.

Under kampanjen 1910/1 i pågick betafverkningen under i genomsnitt

69 dagar. Kortast var kampanjen vid Lidköpings och Genevads

fabriker, där den varade blott resp. 11 och 38 dagar, medan afverkningen

fortgick längst vid Roma och Örtofta med resp. 92 och 90 dagar.

Efterkampanj förekom vid 17 af de 21 fabrikerna.

Tillverkningstid.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Arbets
personalen.

Tillverkningen vid raffinaderierna pågår i allmänhet under större

delen af året. Att driften emellertid vid dessa fabriker är tämligen

ojämn framgår af följande siffror för antalet dagar, under hvilka insmältning

af socker skett vid svenska sockerfabriksaktiebolagets raffinaderier.

Dag och natt Endast om dagen

antal dygn antal dagar

Fabrik 1 ...

168

—

» 2 ... •

242

—

» B ...

130

—

» 4 ...

247

21

» 5 ...

179

—

» 6 ...

—

208

» 7 ...

—

284

> 8 ...

—

251

» 9 ...

233

—

Summa

1199

764

Till de i denna tablå anförda siffror bör läggas för hvarje fabrik

en tillverkningstid af ytterligare 10 till 14 dagar, hvilken åtgår för utförande

af med insmältningen sammanhängande arbeten.

c. Arbets- och förvaltningspersonal.

Enligt särskildt inhämtade uppgifter uppgick sammanlagda antalet

1 sockerfabrikerna anställda arbetare under år 1910/11 till 10 839, af

hvilka 10 242 eller 94-5 proc. voro män och 597 (6‘5 proc.) kvinnor.

Under 18 år voro endast 43 gossar och 4 flickor. Af denna arbetarstyrka

kommo 6 786 arbetare (däraf 71 kvinnor) på råsockerfabrikerna,

2 086 (däraf 239 kvinnor) på kombinerade råsockerfabriker och raffinaderier

0 och 1 967 (däraf 287 kvinnor) på raffinaderierna. Det bör

emellertid framhållas, att af dessa arbetare flertalet sysselsättas inom

sockerindustrien endast under själfva betafverkningen, således under i

allmänhet högst 3 månader af året. Anställningstiden under arbetsåret

1910/11 utgjorde för dessa säsongarbetare i medeltal 80 dagar, hvartill

för de vid efterkampanjen arbetande 382 arbetarne kommo ytterligare

45 dagar. De finna under öfriga tider af året sysselsättning vanligen

inom jordbruket eller ock, ehuru i mindre utsträckning, inom andra

industrier. Flertalet bland dem torde utgöras af jordbruksarbetare, små
*)

Hit hafva räknats fabrikerna i Arlöf, Hälsingborg och Hasslarp. Lidköpingsfabriken

där betafverkningen är mycket ringa, har räknats såsom raffinaderi.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

brukare, torpare o. d., Indika under senhösten och förvintern inom

sockerfabrikerna, finna användning för sin arbetskraft. De industriarbetare,

Indika äro representerade bland de blott under betkampanjen

i sockerfabrikerna sysselsatta arbetarne komma i regel från andra säsongyrken,

. såsom byggnads- och tegelbruksindustrierna, för Indika den

döda tiden inträder vid betafverkningens början. Liksom den extra inkomst,

som arbetet i sockerfabrikerna erbjuder idkarne af det lilla jordbruket

torde. vara ett välkommet tillskott till deras årsförtjänst, så

bildar denna inkomst för arbetarne i nyssnämnda, andra säsongindustrier

ofta en förutsättning för deras existens under tider, då arbetslöshet hotar.

Från 6 råsockerfabriker föreligga detaljerade uppgifter angående

de manliga kampanjarbetarnes fördelning på olika yrken. Fm sammanställning

af dessa uppgifter gifver nedanstående resultat.

Jordbruksarbetare .........................

577

Snickare...........................

.............. 36

Grofarbetare..................................

485

Järnvägsarbetare...................

.............. 30

Byggnadsarbetare .........................

206

Träarbetare .........................

.............. 24

Småbrukare, torpare o. d.................

114

Järn- och metallarbetare .......

.............. 19

Tegelbruksarbetare.........................

112

Diverse handtverkare.............

.............. 51

Fiskare ......................................

..... 77

» arbetare ...................

.............. 39

Kalkbrotts- och cementarbetare ........

39

Summa 1809

Nedanstående siffror

angifva

närmare, huru under

år 1910/11

samtliga sockerfabriksarbetare fördelade sig med hänsyn till anställningens

varaktighet.

Äntå! årsarbetare Antal säsongarbetare Personal vid Summa

män

kvinnor

män

kvinnor

vågstationerna

(säsongarbete)

män

kvinnor

-Råsockerfabriker......

1098

31

4139

40

män

1478

6 715

71

Raffinaderier............

1299

169

381

118

—

1680

287

Kombinerade fabriker

535

32

1199

207

113

1847

239

Summa

2932

232

5 719

365 .

1591

10242

597

Arsarbetarnes antal utgjorde sålunda 29''2 proc. eller knappt 8/io

af samtliga arbetare. Medan denna siffra vid raffinaderierna var 74''6

proc., sjönk den vid de kombinerade fabrikerna till 27 ■ 2 proc. och vid

råsockerfabrikerna till 16''6 proc.

Bilaga 1 till Kungl. Maj:ts prop. nr 35 1913.

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kollektiva fiol.

Det totalbelopp, som af sockerfabrikerna utbetalades i arbetslön

till de vid fabrikerna sysselsatta arbetare, uppgick under år 1910/11 till

6 460 047 kr., hvartill komma naturaförmåner, uppskattade till 49 986

kr. Huru denna summa fördelade sig på olika slag af fabriker samt på

års- och säsongarbetare framgår af nedanstående tablå.

Årsarbetare. Säsongarbetare (inel. våg- Samtliga arbetare,

stationspersonal).

Arbetslön Däraf natura-

Arbetslön Däraf natura-

Arbetslön

Däraf natura-

förmåner

förmåner

förmåner

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

Råsockerfabriker ......

1 293 253

19 327

1 795 740

8 049

3088993

27376

Raffinaderier ............

1 639 220

18 610

290 209

—

1929429

18610

Kombinerade fabriker..

698 462

4 000

793 149

—

1491 611

4000

Summa

3630936

41937

2879098

8049

6 510 033

49986

Med ledning af tidigare angifna siffror för antalet arbetare kan

beräknas, att årsmedellönen (incl. naturaförmåner) för årsarbetare vid råsockerfabrikerna

uppgick till 1 145 kr., vid raffinaderierna till 1 117 kr.

och vid kombinerade fabriker till 1 232 kr., medan motsvarande siffror

för en säsongarbetare utgjorde resp. 317, 582 och 522 kr.

Arbetslönen i förhållande till den framställda produktens kvantitet

utgjorde per ton råsocker 21‘37 kr. och per ton raffinad 21''05 kr. 0

Förhållandet mellan arbetsgifvare och arbetare inom sockerindustrien

har sedan åtskilliga år tillbaka varit ordnadt genom kollektivaftal.

De nu gällande aftalen ingingos under år 1910 och äro till antalet

66 samt beröra 24 fabriker, samtliga tillhörande svenska sockerfabriksaktiebolaget,

och beröra större delen af de inom industrien

sysselsatta arbetarne. Det stora antalet aftal beror delvis därpå, att vid

flera fabriker särskilda, ehuru i hufvudsak likalydande aftal träffats

med organiserade arbetare inom samma fack.

För manliga grofarbetare, som fyllt 19 år, fastställa aftalen

följande lönesatser.

>) Dessa siffror äro beräknade på grundval af meddelade uppgifter rörande arbetslöner och

produktion vid rena råsockerfabriker och rena raffinaderier.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Ant

a 1

Orter.

arbets- ställen '')

arbetare

Timlön

öre

Stockholm..............................................................

1

245

c:a 39 5)

Lund, Landskrona, Hälsingborg, Ystad .....................

4

1 167

37

Arlöf, Säbyholm.....................................................

2

797

36

Norrköping ..........................................................

Ängelholm, Karpalund, Trelleborg, m. fl. orter i Malmö-

1

100

35 3)

hus län, Genevad ................................................

14

4 012

34

Korna....................................................................

1

207

32

Karlshamn............................................................

1

309

30

För kvinnliga arbetare är lönen 10—12 (i regel 11) öre lägre än

för de manliga.

Särskilda aftal för järn- och metallarbetare äro träffade vid 16

arbetsställen. Dessa aftal upptaga i regel tre minimilönesatser, afsedda

för följande arbetargrupper:

I. Järn- och metallarbetare, som uppnått 24 års ålder och arbetat i facket minst 7 år,

samt kunna fullgöra en förste reparatörs åligganden och i öfrigt själfständigt utföra till sitt fack

hörande arbete enligt order och arbetsbeskrifning.

II. Järn- och metallarbetare, som uppnått 21 års ålder och arbetat i facket minst 4 år.

III. Ofriga järn- och metallarbetare, som uppnått 21 års ålder.

Lönesatserna för dessa arbetare äro i öfverensstämmelse härmed

fastställda till följande belopp:

A n

tal

Timlön öre

Orter.

arbets- ställen 4)

arbetare

I.

II.

III.

Lund, Landskrona, Hälsingborg ..........

........ 3

77

43

40

37

Ystad ..............................................

........ 1

7

42

40

37

Säbyholm.........................................

........ t

44

42

39

36

Örtofta..............................................

........ 1

27

40

38

36*5

Öfriga fabriker6) ...............................

........ 9

186

40

37

34

’) Vid 13 af dessa arbetsställen äro särskilda aftal träffade med de organiserade och de

oorganiserade arbetarna.

2) Lönen är i aftalet fastställd till kr. 23’5 o per vecka.

8)> »»» » »» 21*oo » »

4) Vid 6 af dessa arbetsställen äro särskilda aftal träffade med de organiserade och de

oorganiserade arbetarna

c) Ett aftal som endast innehåller personlig lönelista, är här ej medräknadt.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Eldare samt maskinskötare, som ej äro yrkeslärda järnarbetare,

åtnjuta vid eu del fabriker den för grupp III fastställda lönen; vid

andra är timlönen för dessa 1 öre högre. Lönesatserna utgöra vid 6

fabriker 38 öre, vid 3 fabriker 36-5—37 öre, vid 3 fabriker 35 öre och

vid 6 fabriker 34 öre.

En del aftal upptaga dessutom löner för diverse yrkesmän, såsom

murare (45 öre per timme), snickare (35—40 öre), tunnbindare (36-5—40

öre), målare, sadelmakare och kuskar.

Förvaltnings- Förvaltningspersonalen vid sockerfabrikerna utgjordes år 1910/11

personalen. af följande antal personer med nedan angifna löneförmåner.

Allmän

förvaltning.

Råsockerfabriker.

Raffinaderier.

Kombinerade fa-

Summa

briker.

Arbetslön

Arbetslön

Arbetslön

Arbetslön

Arbetslön

(incl. tan-

(incl. tan-

(incl. tan-

(incl. tan-

(incl. tan-

Antal

tiéme)

Antal

tiéme och

naturaför-

Antal

tiéme och

naturaför-

Antal

tiéme och

naturaför-

Antal

tiéme och

naturaför-

kr.

måner)

måner)

måner

måner)

kr.

kr.

kr.

kr.

Styrelsemedlemmar.........

12

75 171

57

30 600

10

11000

16

14 500

95

131271

Direktörer (ej fabriksledare)

Fabriks- och kontorstjän-

2

63 102

11

75 237

5

93 768

2

52 268

20

284675

stemän (incl. fabriks- ledare) .....................

16

75 892

226

765 068

124

575 951

57

215 051

423

1 631962

Summa'') 30 214 465

294 870905

139 680 719

75 281819

538 2047908

I förhållande till den producerade kvantiteten representerade lönerna

till förvaltningspersonalen en utgift per ton råsocker af 6’6 8 kr. och

per ton raffinad af 8''08 kr. 2)

Af hela det inom sockerindustrien i löner utbetalta beloppet, hvilket

uppgick till 8 557 941 kr., utgick 76’i proc. till arbetarna och 23-9

proc. till förvaltningspersonalen.

‘) Här förekommande summa siffror öfverstiga antagligen totalantalet inom industrien sysselsatta

personel'', enär samma personer sannolikt i vissa fall i tabellen redovisats under olika rubriker.

2) Äfven dessa siffror hafva beräknats på i not 1, sid. 66, angifvet sätt. Beloppen för

lönerna till den under »allmän förvaltning» upptagna personalen hafva fördelats på de olika

fabriksgrupperna efter antalet till hvarje grupp hörande fabriker.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

d. Fabriksföretagens ekonomiska förhållanden.

Inom den svenska sockerindustrien utöfva för närvarande följande

4 företag sin verksamhet, nämligen Svenska sockerfabriksaktiebolaget,

Stockholm, Lidköpings sockerfabriksaktiebolag, Lidköping; Östergötlands

sockerfabriksaktiebolag, Linköping samt Södra Kalmar läns och Ölands

sockerfabriksaktiebolag, Mörbylånga.

Såsom redan tidigare omnämnts, har svenska sockerfabriksaktiebolaget

år 1907 bildats genom sammanslagning till ett företag af 19 vid

nämnda tid verksamma, själfständiga företag. Likaså har omförmälts,

att de öfriga trenne nu bestående företagen, af hvilka Lidköpingsfabriken

började sin verksamhet år 1904, Linköpingsfabriken år 1905 samt

fabriken i Mörbylånga år 1908, bildat en gemensam intressegrupp.

I det följande skola dessa tre sistnämnda företag tillsammans benämnas

Lidköpingsgruppen. Af nedanstående siffror framgår, hur rikets sockerproduktion

år 1910/11 fördelade sig mellan svenska sockerfabriksaktiebolaget

å ena och Lidköpingsgruppen å andra sidan.

Antal Antal

råsocker- raffinafabriker

derier

Sv. sockerfabriksaktiebolaget

... 181) 9

Lidköpingsgruppen

............... 3 1

Inalles 21 10

Betareal Betafverkning

bar »/„ ton %

33158 94n 1053 961 95’i

1976 5-6 51 152 4''6

35134 100-o 1105113 100o

Produktion.

Råsocker Raffinad

ton

0/

Jo

ton

0/

Jo

166 081

95''5

122 646

93-7

7 840

4-5

8 206

6*3

173921

100-o

130 852

lOOo

Det är sålunda endast omkr. V20 af rikets sockerproduktion, som

kommer på Lidköpingsgruppen, medan de återstående 19/i0 behärskas af

sockerfabriksaktiebolaget.

En öfverblick öfver sockerfabriksföretagens ekonomiska ställning

vid slutet af verksamhetsåret 1911/12 gifves af följande sammanställning,

hvars siffror hämtats ur bolagens i styrelseberättelserna publicerade

balanskonton.

Balanskontwi

och ekonomisk

afkastning.

’) Dessutom 3 saftstationer.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Svenska sockerindustriens samtliga företag år 1912.

Sv. socker-

Lidkö-

Linkö-

fabriks aktie-

pmgs-

pings-

bolaget

bolaget

bolaget

Tillgångar:

kr.

kr.

kr.

kr.

Raffinaderier...............................................

42 977 420

—

—

—

Kombinerade råsockerfabriker och raffinaderier

32 271 513

3 546 957

—

—

Råsockerfabriker..........................................

53 644 808

—

1 760 000

1 675 617

Saftstationer...............................................

1 771 330

—

—

—

Fabrikernas lager och förbrukningsmaterial......

31 143 497

792 229

134135

108 569

Jordbruksfastigheter ....................................

6 848 576

8 000

754 736

—

Jordbruksinventarier ....................................

2 448 158

500

402 218

—

Varufordringar............................................

3 955 060

607 451

113 087

130 134

Andra fordringar..........................................

181 700

82 474

15 000

—

Aktier........................................................

789 440

1 935 470

124 525

104 500

Obligationer................................................

500 000

397 940

—

80 000

Pensionsfondens värdehandlingar ..................

791 870

—

—

—

Depositionskonto (skattelån)...........................

3 223 680

—

—

—

Räkningar med banker.................................

386 000

131131

45 000

1080

Diverse tillgångar .......................................

2) 806 <115

1 840

rj 229 136

°) 250 496

Balanserad förlust från tidigare år ...............

—

—

—

123 505

Kontant kassa ............................................

1 859

224

738

317

Summa

181 741 826

7 504216

3 578 575

2 474218

Skulder:

Stamaktiekapital ..........................................

135 000 000

2 200 000

2 005 000

1 200 000

Preferensaktiekapital ...................................

—

1 300 000

205 000

—

Reservfond...................................................

3 905 703

60 000

13 500

—

Dispositionsfond .........................................

1 000 000

—

13 768

—

Afskrifningsfond ..........................................

—

300 000

30 000

—

Upplånadt kapital .....................................

23 604 650

2 969168

1 130 444

798 000

Fonder för särskilda ändamål2) .....................

s) 2 802 857

—

—

—

Skattelånekonto ........... ..............................

3 223 680

-

—

-

Diverse passiva ..........................................

4) 932 224

507 395

130 806

350 784

Tidigare saldo............................................

374 181

31 394

—

—

Arets vinst ................................................

10 898 531

136 259

50 057

125 434

Summa

181 741 826

7 504 216

3 578 575

2 474 218

:) Para!: Järnvägsvagnar och lokomotiv 601 899, kalkstensbrott 61871, torffabrik 61 632,

förlag för hvitbetsfröodling 74 159 kr. a) Ej reserv- eller vinstregleringsfonder. :l) Däraf: Pensionocb

understödsfonder 2 549 884, olycksfallsersättningsfonden 160 063, sjöförsäkringsfonden 84910 kr.

4) Däraf: Räntor 519 818, skatter 377 463, agentprovisioner 18 411 kr. 5) Däraf: Diverse inventarier

vid fabriken, såsom lokomotiv, decauvillespår 53 414, körvågar 19 442, hvitbetfrö 56 447, »betkampanjen

1912» 67 148, jordbrukets driftkostnader 14/3—so/c 1912 1 822, nyreparationer 28434 kr.

6) Däraf: Järnvägs-, vatten- och elektriska anläggningar 113022, järnvägsvagnar och lokomotiv

19 465, diverse inventarier 58 301. vågstalioner 20142, för året utsådt betfrö 19 838, obligationslånekostnader

18 991.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

En sammanställning af svenska sockerfabriksaktiebolagets balansräkningar

för hvart och ett af dess fem verksamhetsår meddelas i nedanstående

tablå.

Svenska sockerfabriksaktiebolaget åren 1908—1912.

Tillgångar:

1908

1909

1910

1911

1912

Raffinaderier ...........................

33 550 563

43 506 780

43 384 485

43 168 019

42 977 420

Kombinerade råsockerfabriker och

raffinaderier...........................

32 949 883

32 869 056

32 584 393

32 318 685

32 271 513

Råsockerfabriker........................

63 698 415

55 517 770

54 977 367

54287 261

53 644 808

Saftstationer ...........................

1 931 500

1 910 375

1 859 575

1 806 625

1 771 330

Fabrikernas förlagskonto............

27 255 217

27 314 624

26 890 483

33 059 773

31143 497

Joi''dbruksfastigheter ..................

6 536 772

6 806 806

6 856 536

6 879 873

6 848 576

Jordbruksinventarier..................

2 779 213

2 944457

3 075 235

2 792 754

2 448 158

Varufordringar ........................

2 346 051

3 929 747

5 411 537

5 700 152

3 955 060

Andra fordringar .....................

422 009

—

s) 199 015

4) 201 808

6) 181 700

Aktier ..................................

6 216 028

1 721 437

1 587 266

983 830

789 440

Obligationer..............................

500000

500 000

500 000

500 000

500 000

Pensionsfondens värdehandlingar

384 700

453 700

436 750

788 500

791 870

Järnvägsvagnar och lokomotiv ...

703 095

700 936

647 916

624 094

601 899

Kalkstensbrotten på Gotlland......

20 964

20 964

61 271

61 271

61 871

Halta & Byrhults torffabrik ......

71522

70 926

67 735

64 653

61 632

Förlag för hvitbetsfröodling ......

86 602

85 799

82 767

80 797

74 159

Organisationskostnader...............

—

681 136

581136

—

_

Depositionskonto (skattelån) ......

—

—

3 223 6S0

3 223 680

3 223 680

Räkningar med banker...............

—

—

—

—

386 000

Diverse tillgångar .....................

x) 11 653 796

2) 7 856 766

34 881

31 249

7 354

Kontant kassa...........................

1577

889

9 516

2 545

1859

Summa kr.

191107 »07

186 802 168

182 471 544

186 575 569

181 741 826

b Däraf: Garantiförbindelser för obligationslån 9 296 000, obligationslånets kostnader

700 080, Säbyholms järnväg 263 300, råsocker 1384411 kr. -) Däraf: Garantiförbindelser för

obligationslån 7 567101, Säbyholms järnväg 263 350 kr. 3) »Säbyholms järnvägslånekonto».

*) Däraf: »Säbyholms järnvägslånekonto» 183802 kr. 6) Däraf: »Säbyholms järnvägslånkonto»

180 355 kr.

Svenska

socker
fabriks
aktiebolaget.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Skulder:

1908

1909

1910

1911

1912

Aktiekapital..............................

133 856 300

135 000

000

135 000 000

135 000 000

135 000 000

Reservfond ..............................

—

1000

000

1 882 253

2 860 317

3 905 703

Dispositionsfond........................

— ■

—

—

—

1 000 000

Pensions- och understödsfonder...

P 1 745 702

P 1 934

634

P 1 966 896

P 2 507 038

p 2 557 884

Olycksfallsersättningsfond .........

—

40

592

85 403

125 562

160 063

Sjöförsäkringsfond.....................

—

—

30 000

57 793

84 910

Upplånadt kapital.....................

45 726 668

38 828

559

29 622 535

31 080 869

23 604 650

Skatter ....................................

—

—

48 190

314 813

377 463

Skattelånekonto........................

—

—

3 223 680

3 223 680

3 223 680

Diverse passiva .......................

s) 939 240

p 828

753

P 658 197

6) 660 941

c) 554 761

Tidigare saldo...........................

—-

437

098

173 754

290 698

374 181

Årsvinst ................................

8 839 997

8822

532

9 780 636

10 453 858

10 898 531

Summa kr.

191107 907

186 892168

182 471 544

186 575569

181 741826

Vid en närmare analys af dessa svenska sockerfabriksaktiebolagets

balanskonton i den mån detta trots deras och årsredogörelsernas ofullständighet

är möjligt, framgår, att af bolagets tillgångar år 1912 ett belopp

af 137 513 647 kr. eller 74’2 proc., d. v. s. 8/i, utgjordes af fabriker och

jordbruksfastigheter. Häraf kommo 130 665 071 kr. på fabriker och

återstoden eller 6 848 576 kr. på jordbruksegendomar. En sammanställning

af de bokförda värdena å motsvarande poster i samtliga de bokslut,

som bolaget afslutat sedan sitt bildande, gifves af nedanstående

tablå.7)

Råsockerfabriker .............

1908

fa.

..... 63 698 415

1909

kr.

55 517 770

1910

kr.

54 977 367

1911

kr.

54 287 261

1912

kr.

53 644808

Raffinaderier ..................

..... 33 550 563

43 506 780

43 384 485

43 168 019

42 977 420

Kombinerade fabriker.......

..... 32 949 883

32 869 057

32 584 393

32 318 685

32 271 513

Saftstationer..................

1931500

1 910 375

1 859 575

1 806 625

1 771 330

Summa fabriks fastigheter 132 ISO 361

133803982

132805820

131 580 590

130665071

Jordegendomar ................

..... 6 536 772

6 806 806

6 856 536

6 879 873

6 848 576

P Däraf: Byggnadsfond för domkyrkohemman i Arlöf 8 000 kr. ") Däraf: Räntor 817 321,

agentprovisioner 16 344 kr. p Däraf: Räntor 747185, agentprovisioner 36 853, vinstutdelning

44 715 kr. 4) Däraf: Räntor 598 019, agentprovisioner 38 588, vinstutdelning 21590 kr. s) Däraf:

Räntor 623 475, agentprovisioner 17 962, vinstutdelning 19 504 kr. 6) Däraf: Räntor 519 818,

agentprovisioner 18 411, vinstutdelning 16 533 kr.

7) I olikhet med hvad fallet var i styrelseberättelsen för år 1908 angifves icke i de följande

årens berättelser, att värdet af »byggnader, maskiner och inventarier» ingår i de för fabrikerna

bokförda belopp, ehuru så utan tvifvel torde vara fallet.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Såsom åt dessa siffror framgår, hafva de angifna värdena varit

underkastade endast obetydliga förändringar under de fem af boksluten

berörda åren, om man _ undantager den (enligt uppgift på en felföring

beroende) afsevärda skiljaktigheten i förhållandet mellan åren 1908 och

1909 ifråga om de för resp. råsockerfabriker och raffinaderier bokförda

värden, hvilken likväl icke inverkat på slutsumman för fabriksfastio-- hetema under nämnda ar. Värdet a de såsom fabriker upptagna tillgångarna

upptogos år 1908 till 132 130 361 och år 1912 till 130 665 071

kr., en minskning således af 1 465 290 kr. eller Di proc. af värdet år

1908. Fabrikernas brandförsäkringsvärde uppgafs år 1912 till 20 249 640

kr. Jordbruksfastigheterna redovisades bland aktiva år 1908 med

6 536 772 och år 1912 med 6 848 576 kr., utvisande en ökning af

311 804 kr. eller 4-8 proc. af summan för förstnämnda år.

Rörande de afskrifningar, som under resp. verksamhetsår företagits

å bolagets bokförda fastighetsvärden, gifva de i styrelseberättelserna

tillgängliga uppgifterna vid handen, att till sådana afskrifningar böra

hänföras de belopp, med hvilka hvarje fabriks konto för maskiner och

inventarier årligen debiterats. Desså afskrifningar hafva uppgått till:

1908 1909 1910 1911 1912

kr............................ 1 574 921 1 539 883 x) 1 571 589 x) 1 651 746 >) 1 649 779

i proc. af fabriksvärdet 1‘2 l-i j.g

Af det anförda framgår, att, utöfver nyssnämnda afskrifningar

a maskiner och inventarier, bolagets bokförda fastighetsvärden i stort

sedt icke godtskrifvits för andra belopp än dem, med hvilka resp.

konton under de fem verksamhetsåren sedan bolagets bildande belastats

på grund af eventuellt förekommande nybyggnader, nyanskaffningar

reparationei o. d. Emellertid har någon fabrik eller saftstation under

de berörda åren hvarken förvärfvats eller försålts af bolaget. I redogörelsen

för år 1911/12 uppgifves, att under året afskrifvits 221792 kr.

för i fabriksdriften använda byggnader, motsvarande, enligt berättelsen,

»den i skattelagstiftningen numera medgifna minskningen af husbyo-o-’

naders värden i följd af naturlig slitning». Lägges detta belopp till den

ofvan angifna afskrifningen å maskiner etc., uppgår denna för år 1912

x) Detta belopp är ej fullt exakt, enär det i berättelsen uppgifvits tillsammans med afskrifnmgar

å de särskildt redovisade värdena för järnvägsvagnar och lokomotiv. I boksluten för

åren 1908 och 1909 angåfvos dessa sistnämnda afskrifningar till resp. 37 005 och 36 576 kr

hvadan de för hvardera året 1910-12 antagits utgöra 40 000 kr., med hvilket belopp berättelsens

siffra för resp. års här berörda afskrifningar minskats för erhållande af den i tablån an°-ifna

summan. D

Bilaga 1 till Kungl. Maj ds prop. nr 35 1913.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

till 1 871 571 kr. eller 1‘4 proc. å fabriksvärdet. (Jfr sid. 76, not 2.)

Afskrifningen å maskiner ock inventarier samt järnvägsvagnar och

lokomotiv nppgifves samtidigt uppgå till 5 proc.

I sådant sammanhang synes det icke vara utan intresse att jämföra.

de här omnämnda värdena med de belopp, hvilka angifva de. af

bolaget beräknade anläggningsvärdena af de fastigheter och inventarier,

som vid bolagets bildande blefvo dettas egendom. Såsom tidigare anförts,

har bolaget uppgifva nämnda värden till en totalsumma för

fabrikerna af 103 748 100 och för jordegendomarna af 6 664 525 kr.

Det förra beloppet utgjorde således 78-5 proc. af den summa, till hvilken

fabriksfastigheternas värde upptogs i bokslutet för 1908 samt 78-8

proc. af motsvarande värde för år 1912. Däremot öfverensstämma

dessa båda sistnämnda belopp nära med det totalbelopp, hvilket vid

svenska sockerfabriksalctiebolagets bildande af bolaget utbetalades i ersättning

till de fusionerade företagen och som skulle utgöra likvid ej

blott för fastigheter och inventarier utan jämväl för dessa, företags

löpande affär och andra immateriella värden, gemensamt angifna med

beteckningen »good wilk>. Denna sistnämnda totalsumma, hvilken, såsom

å sid. 34 meddelats, af bolaget uppgifvits till 134 085 240 kr. och hvars

höjd nära öfverensstämmer med bolagets till ett belopp åt 135 000 000

kr'', uppgående aktiekapital, kommer, som sagd!, de nyss åberopade bokföringsvärdena

för bolagets fabriksfastigheter mycket nära — den öfverstiger

detta värde för år 1908 med blott 1 954 879 kr. och för år

1912 med 3 420 169 kr. eller 2''6 proc. Hvad värdet å bolagets jordbruksfastigheter

beträffar, så understiger dess år 1908 bokförda belopp

med endast 127 753 kr. eller Do proc. det. inköpspris för dessa egendomar,

som, enligt hvad förut meddelats, af bolaget uppgifvits.

En jämförelse mellan de för hvarje olika slag af fabriker (incl.

inventarier) år 1912 bokförda värdena och antalet på hvarje sådan post

kommande fabriker gifver såsom resultat följande genomsnittsvärden:

Bokförd t värde

Genomsnitts-

Antal

fir 1912

värde per

kr.

fabrik

Råsockerfabriker ...........

15

53 544 808

3 576 321

Raffinaderier .................

6

42 977 420

7 162 903

Kombinerade fabriker .....

8

32 271 513

10 757 171

Saftstationer .................

o

O

1 771 330

590 443

Beträffande öfriga bland de såsom tillgångar för svenska sockerfabriksaktiebolaget

upptagna värden må anmärkas endast rörande det

belopp af 31 143 497 kr., som uppförts under rubriken »fabrikernas för
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

lagskonto» och som näst fastigheterna utgör den viktigaste posten bland

aktiva, att den i bolagets balanskonto upptagits under beteckningen

»fabrikernas förlagskonto» samt utgör hufvudkontorets fordran hos

bolagets samtliga fabriker. Denna fordran har beräknats såsom saldo

af nedanstående tillgångar och skulder:

Tillgångar:

Ki-.

Skulder:

Ki-.

Sötvaror och snitsel........................

30 023177

Sockerskatt................

................... 4 425 078

Stenkol och andra brännmaterial______

724 330

Räntor......................

.................... 44 392

Diverse materialier ........................

626 418

Bankräkning ............

.................... 590 344

Kalksten och kalk...........................

212 011

Diverse kreditorer.......

................... 82 060

Pressväf .......................................

84 316

Hufvudkontoret..........

.................... 31 143 497

Emballage ....................................

1 041 385

Hvitbetsfrö ...................................

359 618

Diverse debitorer (fordringar för socker

samt förskott å hvitbetor) ............

2 799 991

Bankräkning .................................

361 624

/

Kontant .......................................

52 501

Stimma 36 285 371

Summa 36 285371

Det stora bolagets aktiekapital, hvars belopp är det utan jämförelse

största, hvaröfver något i vårt land arbetande inhemskt företag

förfogar, var i april 1912, enligt hvad som från bolaget uppgifvits

på grundval af anteckningar rörande lyftad utdelning för kupong nr 4

(1911), fördeladt på sammanlagdt 8 886 aktieägare enligt följande närmare

siffror:

Antal aktier

Antal aktieägare

1— 5

1530

6—

10

1 300

11—

20

1 241

21—

50

1 812

51—

100

1 157

101—

500

1 383

501—

1000

254

1 001— 5 000

180

5 001—10 000

17

öfver 10 000

12

Summa 8886

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Bolagets reservfond uppgick enligt 1912 års balanskonto till

3 905 703 kr., hvartill kommer en dispositionsfond af 1 000 000 kr. eller

3-6 proc. af aktiekapitalet. Enligt beslut, fattadt vid bolagsstämma i

slutet af år 1912, höjdes reserv- och dispositionsfonderna med samrnanlagdt

2 450 000 kr., så att de f. n. utgöra tillsammans 7 355 703 kr.

eller 5‘4 proc. af aktiekapitalet.

Af det upplånade kapitalet, som (excl. räntor) uppgick till 23 604 650

kr. eller 17''5 proc. af aktiekapitalet, utgjorde 22 102 000 kr. obligationslån.

Bet af bolaget såsom årsvinst redovisade beloppet uppgick år 1912

till 10 898 531 kr. eller 8''1 proc. af aktiekapitalet. Huru motsvarande

belopp gestaltat sig under de år bolaget varit verksamt framgår närmare

af nedanstående siffror, som äfven redogöra för hvilka belopp som resp.

år afsatts till reserver, utdelats och afskrifvits.

År 1908'')

År 1909

År 1910

År 1911

År 1912

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

Aktiekapital..................

133 856 300

135 000 000

135 000 000

135 000 000

135 000 000

Årsvinst .....................

5) 8 839 997

s) 8 822 532

2) 9 780 636

!) 10 453 858

2) 10 898 531

■» i proc. af aktie-

kapitalet ..................

6-s

6’5

7-2

7-7

8-1

Disponerat för:

reserver och disposition

1 437 098

1 056 007

1 268 762

2 419 567

2 450 000

afskrifningar...............

710 084

103 623

585 629

224 989

105 734

utdelning ..................

6 692 815

8 100 000

8 100 000

8 100 000

8 100 000

> i proc.......

5-o

6-o

6-o

6*o

6*o

Såsom af tablåns siffror framgår, har sockerfabriksaktiebolaget så

godt som år för år under den berörda femårsperioden förbättrat det

af bolaget såsom årsvinst redovisade beloppet. Talen visa i detta hän
-

1) Räkenskapsåret omfattar blott tio månader.

2) Dessutom afskrifningar:

1908

å fabriksbyggnader........... —

» jordbruksbyggnader ......

» maskiner och inventarier . 1 574 921

5 järnvägsvagnar och loko
-

motiv ........................ 37 005

» organisationskostnader ... 63 932

Summa kr. 1675 858

1909 1910 1911 1912

_ _ — 221792

_ _ — 45 699

1539 883 j

1611589 1691746 1689 779

36 576 \

1576 459 1 611589 1 691 746 1 957 270

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

seende en jämn uppåtgång från år 1909 med en vinst, som motsvarade

6-5 proc. af aktiekapitalet till år 1912 med en vinst af 8u

proc. af aktiekapitalet. Utdelningen till aktieägarne har under de fyra

sista åren varit 6 proc. och utgjorde endast under det första året, hvars

verksamhet omfattade blott tio månader, 5 proc. Utom det tidigare

nämnda mellan 1‘6 8 och 1''9 6 milj. kr. växlande belopp som af bruttovinsten

årligen afskrifvits å maskiner och inventarier, byggnader m. in.,

har af det såsom årsvinst redovisade beloppet användts för afskrifningar

belopp, som växlat mellan Öl o och Om milj. kr. för år. Det sammanlagda

beloppet af sistnämnda afskrifningar uppgick för de ifrågavarande

fem åren till 1 730 059 kr., hvaraf kom på lånekostnader och inventarier

(hufvudsakligen kontorsinventarier) 745 802 kr., på organisationskostnader

681 136 kr., däraf 675 000 för stämpelskatt å aktier, samt på

främmande aktiers konto 271 250 kr.

Nedanstående tablå meddelar för de tre till Lidköpingsgruppen

hörande företag motsvarande uppgifter som tablån å sidd. 71—72 beträffande

det stora sockerbolaget.

Lidköping sgruppens företag åren 1908—1912.

Tillgångar:

Kombinerad råsockerfabrik och raf-

1908

1909

1910

1911

1912

finaderi ..............................

3 546 957

3 544 457

3 546 957

3 546 957

3 546 957

Råsockerfabriker........................

Fabrikernas lager och förbruknings-

1 754 595

3118 002

3 174 664

3 324 984

3 435 617

material ..............................

997 214

1439 017

658 861

723 969

1 034 933

Jordbruksfastigheter ..................

725 603

726 225

748 333

752 210

762 736

Jordbruksinventarier ..................

400 839

360 414

379 177

393 811

402 718

Varufordringar...........................

1 248 297

776 153

1 204 360

1 054 253

850 672

Andra fordringar........................

70 871

40 827

101 947

153 246

97 474

Aktier ...................................

1 875 769

2 270 994

1 990 410

2 135 830

2 164 495

Obligationer.............................

—

—

—

525 605

477 940

Räkningar med banker..............

409

—

31 913

277 492

177 211

Diverse tillgångar .....................

323 266

424113

487 550

470 545

481 472

Kontant kassa...........................

1 119

2102

2 525

3 517

1279

Balanserad förlust från tidigare år

376 131

333 540

301 168

279 697

123 505

Förlust ..................................

469 566

—

—

—

—

Summa kr.

11 790 636

13 035 844

12 622 865

13 642116

13 557 009

Lidköpings
gruppen.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Skulder:

1908

1909

1910

1911

1912

S tamaktiekapital........................

5 505 000

5 505 000

5 405 000

5 405 000

5 405 000

Preferensaktiekapital..................

—

1 200 000

1 300 000

1 505 000

1 505 000

Reservfond ..............................

5185

5 185

5185

55 185

73 500

Dispositionsfond........................

13 705

13 705

13 705

13 705

13 768

Afskrifningsfond.......................

—

—

—

175 000

330 000

Upplånadt kapital.....................

4 266 815

4 767 446

4 356 178

5 065 646

4 897 612

Diverse passiva ........................

1 996 970

1 484 697

1 312 684

1 112 614

988 985

Tidigare saldo..........................

2 961

—

27 438

54 643 ''

31 394

Årsvinst ................................

—

59 811

202 675

255 323

311 750

Summa kr.

11 790636

13 035 844

12 622 865

13 642116

13 557 009

Af tablån framgår,

att bland

de för

Lidköpingsgruppens

företag

år 1912 upptagna tillgångar, hvilka tillsammans uppgingo till 13 557 009

kr., fabriksfastigheternas värden utgjorde 6 982 574 kr. och jordbruksegendomarnas

762 736 kr. eller resp. 51''5 och 5''6 proc. af aktiva. A

dessa konton synas, såvidt af styrelseberättelserna framgår, inga afskrifningar

under något af de fem i tablån berörda åren hafva vidtagits.

Fördelade på antalet fabriker, motsvara de bokförda fabriksfastighetsvärdena

(incl. inventarier) följande belopp:

Bokfördt värde Genomsnitts
Autal

år 1912 värde per fabrik

kr. kr.

Råsockerfabriker.......................................... 2 3 435 617 1 717 809

Kombinerad fabrik (hufvudsakligen raffinaderi) 1 3 546 957 3 546 957

Den bland tillgångarne redovisade posten aktier och obligationer

utgöres förnämligast af Lidköpingsbolagets innehaf dels af aktier i de

båda andra företagen inom gruppen, dels ock af Olandsbolagets obligationer.

Sammanlagda summan af dessa värden uppgick nämligen till

2 148 440 kr. eller 81’4 proc. af hela den här omhandlade posten. Detta

belopp, hvilket gifvetvis äger motsvarighet å passivsidan, kan således i

viss mån betraktas såsom dubbelräknadt i Lidköpingsgruppens balanskonto.

Aktiekapitalet uppgår för Lidköpingsgruppen till 6 910 000 kr.,

fördeladt på 858 händer enligt följande specifikation:

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Antal aktier

.Antal aktieägare

1— 5

622

6— 10

132

11— 20

40

21— 50

36

51— 100

12

101— 500

10

501—1 000

4

öfver 1 000

92

Summa 868

De reserverade medlen hafva år 1912 upptagits till 417 268 kr.

eller 6-o proc. af aktiekapitalet. Det upplånade kapitalet belöpte sig

samtidigt till 4 897 612 kr., d. v. s. till ej mindre än 709 proc. af

aktiekapitalet och 36’2 proc. af balanskontots hela omslutningssumma.

Såsom årsvinst redovisades år 1912 för gruppens företag sammanlagd!

311 750 kr. eller 4''5 proc. af aktiekapitalet, ett belopp, som likväl på

grund af bokslutets karaktär i öfrig! ej kan direkt jämföras med motsvarande

siffra för svenska sockerfabriksaktiebolaget. En öfversikt af

årsvinstens samt reservers, afskrifningars och utdelningars storlek under

åren 1908—1912 gifves af nedanstående siffror.

År 1908

År 1909

År 1910

År 1911

År 1912

Aktiekapital ........................

5 505 000

6 705 000

6 705 000

6 910 000

6 910 000

Årsvinst (förlust — • ) .........

-f- 469 566

59 811

202 675

255 323

311 750

» i proc. af aktiekapitalet''-)

-f- 8-5

0-9

3-o

3-7

4''5

Disponerat för:

reserver och disposition......

104 643

153 772

99 240

afskrifning^- (å balanserade

förluster)...........................

100118

21471

156 192

123 505

utdelning ........................

—

—

104000

—

120 400

» i proc................

—

—

(1 2 3>8)

—

(4> 8)

Dessa siffror visa, att det ekonomiska resultatet af de här berörda

företagens drift under de i tablån angifna åren varit föga gynnsamt.

1) Den ena af dessa är Lidköpingsbolaget.

2) Siffrorna ej direkt jämförliga med motsvarande belopp för svenska sockerfabriksaktiebolaget.

’) Å ett preferensaktiekapital af 1 800 000 kr.

4) » » » » 1505 000 »

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Under år 1908 noterades en förlust, uppgående till 8-5 proc. af

aktiekapitalet, 1909 bokfördes en obetydlig- vinst, hvilken de tre sista

åren ökats, dock utan att nå högre än till en jämförelsevis ringa förräntning

af aktiekapitalet, medan samtidigt endast högst oväsentliga

afskrifningar å företagens aktiva kunnat ske. Under sådana omständigheter

är det icke ägnadt att förvåna, att någon utdelning till aktieägarne

icke under något år förekommit, om man undantager den utdelning å

preferensaktier hvilken skedde åren 1910 och 1912, men som för öfrigt

år 1910 icke lärer hafva gifvits i kontant valuta. I själfva verket vill

det synas ovisst, huruvida någon verklig vinst å rörelsen uppstått förrän

under det sista året. De tidigare årens förluster hade nämligen ännu

år 1912 icke kunnat fullt afskrifvas, utan balanserade nämnda år med

123 505 kr. Först efter disposition af en ansenlig del af 1912 års

vinstmedel har denna förlust kunnat afskrifvas.

Orsakerna till att Lidköpingsgruppens företag gifvit ett i genomsnitt

svagt ekonomiskt resultat, ehuru de i skattehänseende varit gynnade

framför det stora bolaget, torde vara att söka framför allt i svårigheten

att för betafverkningen kunna disponera öfver råvara af tillräcklig

kvantitet och kvalitet, äfvensom i höga fraktkostnader samt däri,

att den tekniska utrustningen af fabrikerna åtminstone till en början i

vissa fall varit mindre tillfredsställande. Äfven torde den omständigheten

hafva utöfvat inflytande, att åtminstone betodlarne i Östergötland

ernått högre pris för sina betor än det genom aftal mellan sockerfabriksaktiebolaget

och den skånska betodlarorganisationen till dess odlare

betalta priset (se härom närmare sid. 96).

Såsom af tablån å sid. 70 framgår, utvisade ställningen inom hvart

och ett af de tre företag, som tillsammans bilda Lidköpingsgruppen,

sinsemellan en något skiljaktig karaktär. Framför allt torde här böra

uppmärksammas, att år 1912 den balanserade förlusten helt kom på

Ölandsbolaget, medan Lidköpingsbolaget icke blott var helt fri från eu

motsvarande tyngd, utan i stället förfogade öfver åtminstone formellt

mot verkliga tillgångar svarande reserverade medel till ett belopp af

360 000 kr. eller 10’3 proc. af aktiekapitalet. Emellertid har det synts

befogadt att, såsom i den föregående analysen af företagens balanskonton

skett, sammanföra de åberopade trenne företagen till en enhet,

enär de i själfva verket utgöra tre äfven ekonomiskt nära med hvarandra

förbundna fabriker.

Lidköpingsbolaget, gruppens största företag, intager nämligen icke

blott, såsom tidigare antydts, ställningen såsom raffinadör af Linköpingsoch

Olandsfabrikernas hela produktion, utan det är därjämte moder
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

företag åt båda dessa bolag. Den närmare förbindelsen i detta sistnämnda

afseende mellan de tre företagen framgår af följande tablå.

Däraf äger Lidköping a sockerfabriks

aktiebolag

Östergötlands sockerfabriksaktiebolag: kr- kr. °/°

Stumaktiekapital .......................................... 2 005 000 1 000 500 49‘9

Preferensaktiekapital .................................... 205 000 150 500 73-4

Summa 2210 000 1151000 52-1

Södra Kalmar läns och Ölands

sockerfabriksaktiebolag:

Aktiekapital ................................................ 1200 000 600 000 50’0

Obligationslån ........................................... 798 000 397 940 50-7

Summa 1998000 997940 50o

I detta sammanhang må beträffande svenska sockerfabriksaktiebolagets

och Lidköpingsgruppens förhållande till hvarandra nämnas, att,

enligt hvad som från båda hållen samstämmigt uppgifvits, ingen

som hälst öfverenskommelse till gemensamma intressens bevakande

eller ordnande förefinnes mellan de båda grupperna. Endast den

förbindelse har sedan det störa bolagets bildande ägt rum dem

emellan, att svenska socker fabriksaktiebola get till Lidköpings bolaget sålt

nedanstående kvantiteter råsocker:

1907/08 3 600 ton 1910/11 910 ton

1908/09 3 488 > 1911/12 1119 »

1909/10 1 133 » (till 19/e 12)

Ehuru sålunda intet aftal i sådant afseende finnes träffadt, har

Lidköpingsbolaget emellertid, såvidt kunnat utrönas, följt det stora

bolagets prisnoteringar för raffineradt socker.

Rörande vissa större utgiftsposter för sockerindustrien hafva

äfven särskilda uppgifter från fabrikerna inhämtats. I det föregående

har redan meddelats, att industriens totala utgift år 1910/11

för åt betslöner åt fabriksföretagens styrelse och öfriga ledning äfvensom

förvaltnings- och arbetspersonal uppgick till 8 557 941 kr. För af

fabrikerna samma år uppköpta betor utgafs ett sammanlagdt belopp af

27 509 935 kr. Bland öfriga poster å utgiftskontot märkas framför allt

Bilaga 1 till Kungl. Maj:ts prop. nr 35 1913.

Svenska

sockerfabriksaktiebolaget

och Lidköpingsgruppens

inbördes

förhållande.

Vissa större

utgiftsposter.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Järnvägens namn

Inkomst åt frakter för transport af:

Totala

gods-

trafikin-

komsten

kr.

Socker- i

Hvit-

betor

kr.

Betmas- sa eller

socker- snitsel

kr.

Slam- kalk och

melass

kr.

Båsocker

kr.

Baffine-

radt

socker

kr.

Ofriga va- ror (t. ex.

stenkol,

kalksten,

o. s.v.) till

socker- fabrikerna

kr.

Summa

kr.

frakter i j

proc. af l

totala i

gods. I

trafikin- komsten j

proc.

Skåne.

| Kristianstads—Hässleholms............

14 124

6 423

527

—

—

—

21074

632 549

3-8 j

j Ängelholm—Klippans ..................

13 301

5 350

3 477

—

—

—

22128

72 272

30-6

j Malmö—Ystads ...........................

49 399

18 568

2 351

33 898

2 619

11 643

118478

498 166

23-8 j

Malmö—Trelleborgs .....................

72 550

17 973

1987

25 460

—

13 176

131146

277 347

47-8 i

i Malmö—Simrishamns ..................

40170

10 888

1722

1590

13

2 900

57283

487 570

ii 7 ;

| Malmö—Genarps ........................

21 079

8 689

976

—

735

205

31684

156 245

20-3 ''

! Lund—Refvinge ...........................

5 361

1398

126

—

71

—

6 956

42 708

16-3 j

] Lund—Bjärreds ...........................

2 478

1020

—

—

27

—’

3525

16 293

21-6

1 Lund—Trelleborgs o. Lund—Kjäflinge

42 846

17 903

5 602

38 778

801

18 574

124504

270 251

46*1 1

i Kjäflinge—Barsebäcks ..................

14 477

6103

780

—

134

—

21494

35 985

59-7

| Landskrona—Kjäflinge—Sjöbo ......

27 998

5 632

2135

8 703

866

2 873

48207

139 131

34-7

i Landskrona—Kjäflinge..................

25 302

8 340

3 962

49116

2 239

12 400

101359

198 439

511

Landskrona & Hälsingborgs .........

69 268

34 958

4 494

—

18 129

2 578

129427

514 834

25’i

| Säbyholmsx) ..............................

22 650

10 538

226

7 906

—

4 020

45340

45 689

99-3

i Hälsingborg—Hässleholms ............

28 656

12 192

1895

—

25 601

12 751

81095

1 031 405

7-9

j Ystad-Brösarp ...........................

5181

828

550

—

2 328

23

8910

101 863

8-7

| Ystad—Gärsnäs ...........................

85 316

25 583

5 082

—

1341

509

117831

236 887

49-7

j Ystad—Skifarp ...........................

2 672

389

86

—

100

18

3265

11113

29-4

i Ystad — Eslöfs..............................

51 170

13 266

3 224

16 331

19 746

15 414

119151

423 810

28-1

j Trelleborg—Rydsgårds..................

49 775

15 124

1742

8 941

—

28 250

103 832

183 232

56-7

| Klippan—Eslöfs..........................

1619

514

1016

—

344

10

3503

95 885

3-7

| Börringe—Östra Torps..................

34 008

8 386

2 532

15194

—

9 808

69 928

105 201

66*5

! Östra Skånes ..............................

49 769

22 995

7 161

19 810

—

11 857

111 592

692 466

16-1

Summa för Skåne

729169

253060

51653

225 727

75 094

147 009

1481 712

16269341

23-6

i) Särskild fabriksjärnväg å 2''(! km. längd, anlagd af Landskronafabriken och så godt som uteslutande afsedd

för dess behof.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Järnvägens namn

Inkomst af frakter för transport af:

Totala

gods-

trafikin-

hornsten

kr.

Socker- frakter i

proc. af

totala

gods- trafikin- komsten

proc.

Hvit-

betor

kr.

Betmas- sa eller

socker- snitsel

ler.

Slam- kalk och

melass

kr.

Råsockei

kr.

Baffine-

radt

socker

kr.

öfriga va- ror (t. ex.

stenkol,

kalksten,

o. s. v.) till

socker- fabrikerna

kr.

Summa

kr.

Gottland.

Gottlands....................................

95 322

24 033

777

19 523

—

13 935

153590

300 655

51l

Ronehamn—Hemse .....................

4192

385

6

—

—

—

4 583

11 121

41-2

Slite—Roma.................................

6 052

2 368

59

2 603

—

84

11166

26 238

42-6

Klintehamn—Roma .....................

13 196

3 574

71

3 076

—

—

19 917

36 410

54-7

Summa för Gottland

118 762

30360

913

25 202

—

14 019

189256

374 424

50-5 !

Öland.

Södra Olands..............................

24 227

8 808

421

5 234

—

2 942

41632

91 303

45*6 j

Östergötland.

i

Fågelsta—Wadstena—Ödeshögs......

10 815

2 309

—

767

—

13891

89 930

15-4 j

Summa

882 973

294 537

52 987

256 163

75861

163970

1 726491

6 824 998

25-3 i

frakter för betor, socker, fabriksförnödenheter o. s. v. De totala fraktkostnaderna

uppgingo till 2 757 453, fördelade på:

kr.

Järnvägsfrakter åt enskilda järnvägar ........................ 1 240 548

» » statens » ........................ 537 500

sjöfrakter » svenska fartygsägare .................. 974 370

» » utländska » .................. 5 035

Summa 2 757453

En särskild betydelse får bland dessa belopp framför allt den till

de enskilda järnvägarna utbetalade summan, enär d<mna för åtskilliga

järnvägar utgör en afsevärd del af hela dess inkomst af godstrafiken,

k ör att belysa denna fråga hafva genom hänvändelse till förvaltningarne

för så godt som samtliga enskilda järnvägar, hvilka trafikera

de trakter af landet, där sockerfabriker utöfva sin verksamhet, inhämtats

de i föregående tabell sammanställda upplysningar i ämnet.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Hvitbetsod•

lingens geografiska

utbredning.

Af tabellen framgår, att inkomsten af sockerfrakter (häri inberäkna^

betfrakter) för de i tabellen berörda skånska järnvägarne nppgick

till i genomsnitt 1/i och för de gottländska till hälften af deras totala

godstrafikintäkter. För åtskilliga banor i Skåne steg emellertid denna

relation afsevärdt öfver den åberopade medelsiffran och nådde sockerfrakternas

totalbelopp för flera af de största järnvägarna till omkr. hälften

eller 2/3 af hela godstrafikinkomsten.

2. Hvitbetsodlingen.

a. Betodlingens utbredning.

Det har ifråga om råsockerindustriens lokala förekomst inom riket

redan påvisats, att den är koncentrerad framför allt till Skånes västra

och södra delar. Den afgörande orsaken härtill är gifvetvis den, att

det är i dessa trakter af landet, som hvitbetsodlingen vunnit sin största

utbredning, tack vare dessa bygders för en framgångsrik sockerbetsodling

synnerligen lämpliga klimat.

Följande siffror, hämtade ur den officiella statistikens redogörelse

för kampanjen 1910/11, belysa den svenska hvitbetsodlingens geografiska

utbredning.

Betareal

har °jo

ton

Betskörden

°/o per har

Råsockerut- byte i °/o af

betvikten

(reduceradt

tal)

Östergötlands län ......

875

2-5

22 737

2-1

25-9

14-9

Gottlands

» ......

2 481

7’1

68 456

6*2

27-6

15-7

Blekinge

» ......

1205

3-4

34 681

3-1

28-7

15-1

Kristianstads

» ......

3 515

10-o

103 769

9-4

'' 29-5

15-9

Malmöhus

» ......

25 306

72-0

828 001

74-9

32-7

15-6

Hallands

» ......

652

1-9

19 054

1-7

29-o

14-0

Kalmar

» ......

919

2#6

24 609

2-2

26-7

14-9

Skaraborgs

» ......

181

0-5

3 806

0-4

20-9

15-1

Inalles

35134

100-n

1105113

100-O

31*

lös

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Emellertid äro dessa uppgifter icke fullt exakta, enär de äro

byggda på uppgifter rörande betafverkningen vid de inom de olika

länen belägna fabrikerna, och uppgifter angående betareal o. s. v. sålunda

äro lokaliserade till det län, där resp. fabriker äro belägna. Autentiska

siffror rörande betodlingens geografiska fördelning hafva emellertid

inhämtats genom särskild hänvändelse till fabrikerna, och äro dessa

siffror sammanställda i nedanstående tablå.

Östergötlands lön ......

B

bar

876-0

e t a

7»

2-5

real

enligt offici- ella statistiken

V»

2-5

Gottlands

> ......

2 527-2

7-2

7*1

Blekinge

» ......

567-5

1-6

3-4

Kristianstads

» ......

5 665-7

16-2

10-0

Malmöhus

■» ......

23 708-8

67*6

72-0

Hallands

» ......

652-0

1-9

1-9

Kalmar

» ......

872-0

2-5

2-6

Skaraborgs

» ......

166-0

0-5

0-5

Alfsborgs

» ......

15-5

—

—

Kronobergs

» .....

3-6

—

—

Inalles

35 054-s

100-o

lOOo

Såsom framgår af dessa siffror, livilka i någon mån skilja sig

från den officiella statistikens, kom af rikets hela betareal drygt 2/s

ensamt på Malmöhus län. Hela den skånska provinsen omslöt nära 17/2o

af all svensk med sockerbetor odlad jord och lika mycket af dess betskörd.

Af öfriga landskap är det endast Gottland, som i detta afseende

tillvunnit sig någon betydelse, medan odlingen i öster- och Västergötland,

Halland och Blekinge samt å Öland ännu icke fått någon nämnvärd

omfattning.

Äfven ifråga om skördek vantitet per ytenhet synes Skåne stå

främst, med 32''7 ton per har för Malmöhus län, medan skörden i Östergötland

stannade vid 25-9 och i Västergötland vid 20’9 ton per har.

En bild af betodlingens utveckling och ståndpunkt särskilt i de

landskap, där odlingen senast påbörjats gifves af omstående tablå:

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Svitbetsarcal

och annan

åkerareal.

Betodlingen

och jordkulturen.

Västergötland Östergötland Öland

År

Odlad areal

Skördade 0d]ad areal

betor per har

Skördade

betor per har

Odlad areal

Skördade

betor per har

har

ton

har

ton

har

ton

1904

113

10-6

—

—

—

1905

727

12-8

774

19-o

—

1906

900

15-6

857

22-i

—

1907

;250

12-6

836

17-3

—

1908

156

16-8

949

22-o

520

20-9

1909

164

16-6

955

21-o

576

22-6

1910

181

20''s

876

25-9

631

26-7

1911

227

18-5

1083

23-2

794

Den

år 1910

med betor

odlade

arealen

utgjorde

0‘96 proc.

rikets kela åkerareal, beräknad till 3 644 905 kar. Däremot uppgick

värdet af betskörden enligt inhämtade uppgifter till 27''5l milj. kr.

eller 3-5 proc. af totalvärdet å landets hela skörd samma år, beräknad

till 788’8 milj. kr. Till jämförelse må meddelas, att, medan den med

potatis odlade jorden utgjorde 4 2 proc. af rikets kela åkerareal, så

uppgick värdet af potatisskörden till 6’4 proc. af landets hela skördevärde.

Ifråga om sockerbetorna var proportionen mellan dessa tal

sålunda 100 : 365, men ifråga om potatisen 100 : 152.

Förhållandet mellan hela den odlade jordens och betarealens storlek

i de tre län, hvilka för betodlingen äro af den relativt största betydelsen,

framgår af följande siffror.

Åker och annan

odlad jord år 1910

har

Däraf hvitbetsareal

har °/°

Malmöhus län.............

........... 338 534

23 709

7-o

Gottlands » .............

........... 69 977

2 527

3-6

Kristianstads » .............

........... 246 613

5 666

2-3

b. Betodlingen och jordbruket.

Det synes numera i allmänhet vara erkändt, att hvitbetsodlingen

haft och har en afsevärd betydelse för jordbrukets utveckling i de

trakter, där denna odling med framgång idkas. Sockerbetan ställer

höga anspråk på jordens kultur — eu lönande sockerbetsodling kan

bedrifvas endast under förutsättning af, att jorden är djupt och väl

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

dränerad, omsorgsfullt bearbetad, fri från ogräs samt i hög växtkraft.

Då bvitbetan fordrar en god plats i växtföljden, men äfven är en förträfflig

förfrukt för andra växter, måste man vid sockerbetsodlingen

frångå de äldre växtföljdssystemen och tillämpa nya, mera rationella

anordningar. Införandet af sockerbetsodling betyder i regel öfvergåug

från ett mer eller mindre extensivt till ett intensivt jordbruk med

en efter de olika kulturväxternas behof lämpligen afpassad växtföljd.

Sockerbetan ställer äfven stora kraf på jordens växtnäringsförråd, och

för att tillfredsställa dessa tarfvor sockerbetsodlingen sålunda riklig

gödsling och öfverhufvud taget all den jordens bearbetning, som höjer

dennas kulturtillstånd och ökar dess bördighet.

För den med jordbruket förenade boskapsskötseln har odlingen af

sockerbetor samt råsockerfabrikationen den redan tidigare antydda betydelse,

som ligger i produktionen af lätt tillgängliga och billiga fodermedel.

Redan betblasten är ett godt foder åt kreatur. Betydligt värdefullare

är likväl betmassan, som vid råsockerfabrikationen erhålles i

stor myckenhet och afyttras till billigt pris åt betodlarne. Betmassan

får ökadt värde därigenom, att den tål lång förvaring utan att undergå

nämnvärd försämring. Det slag af särskild! preparerad betmassa, som

benämnes sockersnitsel, innehåller betydligt mera af värdefulla näringsämnen

än värdig betmassa, men förekommer tillsvidare endast i ringa

kvantiteter och till afsevärdt hö^re pris. Däremot har melassen, äfven

den en affallsprodukt vid sockertillverkningen, en rikligare förekomst

och representerar föga mindre fodervärde än snitseln. Till 1 foderenhet

beräknas nämligen i medeltal 1*2 kg sockersnitsel och 1*5 kg melass.

Motsvarande siffra för färsk betmassa är 12-5 och för väl lagrad massa

10-o kg.

Betodlingen får på grund af alla här antydda omständigheter

gifvetvis äfven en stor ekonomisk betydelse för jordbruket. De tidigare

omnämnda siffrorna visa, att betskörden år 1910 för alla betodlare i

riket inbragte 27''5 milj. kr., hvaraf kommo endast på odlarne i västra

och södra Skåne i det närmaste 19-3 milj. kr. Betodlingen tarfvar

emellertid för sitt bedrifvande ett betydande mått af mänsklig arbetskraft

och bereder sålunda härigenom för ett afsevärdt antal personer i

betodlingsnejderna eller dessas grannskap en sysselsättning och en inkomst,

som, betodlingen förutan, sannolikt ej skulle förekomma.

Rörande dessa omständigheter äfvensom vissa öfriga med betodlingen

sammanhängande förhållanden hafva från såväl fabrikerna som

Betodlingen

och boskapsskötseln.

BetodHngens

ekonomi, ra. ra.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Antal

betodlare.

betodlarnes organisationer inhämtats vissa uppgifter, för hvilkas hufvudsakliga

innehåll här nedan i korthet skall redogöras.

Betodlingen bedrifves dels å fabrikernas under eget bruk varande

gårdar, dels af enskilda betodlare. På fabrikernas egen mark odlas

emellertid numera endast en ringa mängd af de afverkade betorna.

Siffrorna för år 1910/11 visade i detta hänseende följande fördelning:

Fabrikernas

odling

Areal bar 1183-0

Enskilda betodlares

odling

33 871-3

Total

betareal

35 054-s '')

I procent 3-4

96-6

100-o

Så godt som hela den med hvitbetor odlade jorden var sålunda

i enskilda jordbrukares ägo. Af stort intresse är det under sådana

omständigheter att fastställa, huru stor betareal som kom på hvarje

odlare, för att därigenom få en ledning för bedömande af huruvida

betodlarne återfinnas bland det stora eller det mindre jordbrukets utöfvare.

De till belysande häraf infordrade uppgifterna hafva sammanställts

i nedanstående tablå.

Antal

betodlare

med

eu betareal af

Summa

Betareal i

genomsnitt

per odlare

har

Län

högst 1

har

h */»—l

har

1—3

har

3—5

har

öfver 5

har

Summa

betodlare

betareal

har

Malmöhus ....

.. 3 629

1738

2 864

1058

985

10274

22 771-9

2-2

Gottlands .....

. 1813

765

395

30

26

3 029

2 508-9

08

Kristianstads..

. 867

687

891

192

181

2818

5 608-9

2-o

Kalmar ........

142

202

200

55

83

682

872-0

1*3

Blekinge ....

.. 147

102

97

10

16

372

567-5

1-5

Östergötlands

. 111

73

86

23

33

326

715-0

2-2

Hallands —

77

54

56

13

24

224

642-0

2*9

Skaraborgs ..

18

27

21

3

18

87

166-0

1-9

Älfsborgs ....

9

6

3

1

1

20

15-5

0-8

Kronobergs .

—

3

1

—

—

4

3-6

0*9

Summa 6 813

3657

4614

1385

1367

17836

33871-3

1-9

Enligt dessa siffror var sålunda det sammanlagda antalet betodlande

jordbrukare i vårt land år 1910 17 836. Af dessa hade närmare 6/io

en betareal om högst 1 har och nära 4/io af högst Va har. I genom
>)

Siffran ar 80 har mindre än den officiella statistikens. Se sid. 84.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

snitt uppgick betarealen till 1''9 har per odlare, men växlade mellan O-8

för Gottlands och 2''9 för Hallands län. Medeltalet för Malmöhus län

utgjorde 2-2 har per odlare. I stor utsträckning'' torde betodlingen

bedrifvas framför allt af smärre jordbrukare.

Arbetet vid odling af sockerbetor består i beredning af jorden för sådden,

själfva sådden, sommarskötseln samt upptagningen. Beredningen af jorden sker på

vanligt sätt. Sådden verkställes med vanlig radsåningsmaskin, hvarvid iakttages att

afståndet mellan raderna bör utgöra 45 om. Det för betodlingen egentligen karaktäristiska

arbetet börjar först med sommarskötseln, som består af hackning samt

gallring. Hackning (rensning från ogräs samt uppluckring af jorden) utföres minst

3 gånger under sommarens lopp. Hackningen verkställes mellan plantraderna med

hästhacka samt intill raderna och i öfrigt, där större försiktighet erfordras, medelst

handhacka. Samtidigt med första hackningen verkställes äfven s. k. grupphackning.

Härvid hackas med handhackan bort betplantor uti raderna, så att små tufvor på

5 å 6 betplantor bildas med c:a 25 cm:s mellanrum. Mellan l:sta och 2:dra hackningen

äger gallringen rum; därvid borttagas öfriga betplantor i hvarje tufva, så att

endast en blir kvarstående. Gallringen fordrar stor försiktighet och måste utföras

med hand. Med upptagningen förstås ej blott själfva upptagandet af betplantan

utan äfven rengöringen af betan, afskärandet af blasfem och den s. k. nacken af

betan samt betornas hopande i högar eller rader. Egentliga betupptagningsmaskiner

hafva ej kommit i bruk, enär några fullt ändamålsenliga sådana ännu icke lära

finnas. För själfva lossandet af betan brukas dock numera ofta en s. k. betlossningsmaskin.

Maskinen lossar och skjuter upp betan något, men denna blir fortfarande

stående kvar i sitt hål. Vanligast torde dock ännu härtill användas handgrep

(särskildt konstruerad betgrep). Samtidigt med själfva upptagandet rengöres betan

med hand, blasfem och nacken afskäres och betorna hopas på åkern i högar eller

rader för att bortköras. Särskildt under regniga höstar blir naturligtvis betupptagningen

ett mycket tungt och besvärande arbete.

De jordbrukare, hvilkas betareal ej öfverstiger Va bär, synas i

regel icke anlita främmande arbetskraft särskildt för betodlingen.

Knappast häller torde detta i någon nämnvärd utsträckning vara fallet

med ägare till betarealer om högst 1 har. Öfverstiger odlingen denna

storlek, torde den emellertid i allmänhet tarfva så mycket arbete, att

det ej kan utföras ensamt af brukaren och hans eget folk, utan måste

då särskild arbetskraft lejas. Härvid synes så tillgå, att arbetet med

betornas skötsel under första växtperioden i stor utsträckning utföres

af å orten boende hustrur och barn till smärre jordbrukare, torpare,

statare, jordbruksarbetare och industriarbetare, hvarvid männen biträda,

när deras tid så medgifver. Under de brådare tiderna af odlingsperioden,

särskildt vid hackningen och gallringen samt betupptagningen, strömma

dessutom arbetare till från andra håll, ej sällan frän angränsande landskap.

Det sammanlagda antalet personer, som på detta sätt årligen

Bilaga 1 till Kungl. Maj:ts prop. nr 35 1913. 12

Betodlings
arbetet.

Betodlingsarbetarne.

■

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

under betodlings- och betupptagningsperioden erhålla arbete hos betodlarne,

uppgår enligt verkställda beräkningar till icke mindre än

36 600, hvaraf komma på fabrikernas gårdar under eget bruk 1 600

och på de enskilda betodlarne 35 000 personer.

Större delen af denna betydande arbetskraft, hvilken sålunda finner

sysselsättning tack vare betodlingens förekomst, torde såsom nämnts

utgöras af smärre jordbrukare och jordbruksarbetare samt deras hustrur

och hemmavarande barn. Men här finnas representerade äfven andra

yrken, såsom handtverkare, grofarbetare, fiskare, tegelbruksarbetare^m. fl.

Noggrannare uppgifter i detta hänseende hafva erhållits blott från 2

råsockerfabriker, af hvilka den ena är belägen i Malmöhus, den andra

i Gottlands län.

Af 1 079 bland 1 979 arbetare, som år 1910 varit anställda hos

de betodlare, som stodo i förbindelse med den förstnämnda fabriken, voro:

Hustrur och döttrar till inom orten bosatta statare och arbetare (såsom:

sockerbruks-, kalkbrotts-, cement- och andra grofarbetare)........................

Småbrukare och torpare från Skåne, Småland och Blekinge.............................

Jordbruks- och skogsarbetare från norra Skåne och Småland............................

Barn till statare och arbetare inom orten ..............................................■•••••;.......

Diverse arbetare (såsom: statare, sockerbruks-, kalkbrotts-, cement-, diknings
och

andra jordbruksarbetare) ...........................................................;...........••••••

Diverse yrken: män (5 träskomakare, 4 fiskare, 3 skräddare, 3 stationskarlar,

2 skomakare, 2 murare, 1 smed, 1 vagnmakare) ................

» » : kvinnor (10 sömmerskor, 4 tvätterskor, 3 stickerskor) .........

528

319

66

65

63

21

17

1 079

Hos de betodlare, som försålde sin skörd till den gottländska

fabriken, voro för betodlingen särskildt anställda sammanlagdt 5 723

arbetare, hvaraf 1 672 eller omkr. 3/10 män, 2 933 eller något mer än

hälften kvinnor samt 1 118 barn under 18 år. Af männen var det

öfvervägande flertalet jordbruksarbetare och endast omkr. 2 proc. handtverkare.

Af kvinnorna voro omkr. 75 proc. hustrur och 18 proc. döttrar

till husmän, medan 5 proc. voro ogifta jordbruksarbeterskor från Smaland.

Med ledning af de uppgifter, hvilka meddelats rörande den arbetslön,

som utbetalats till de vid betodlingen särskildt anställda arbetarne, kan

beräknas, att detta lönebelopp uppgått till eu totalsumma af 4 760 000 kr.,

hvaraf på fabriksgårdarna kommo 230 000 och på de enskilda betodlarne

4 530 000 kr. Ställas dessa summor i relation till i det föregående

angifna antal betarbetare, fås för hvarje sådan arbetare en genomsnittlig

inkomst af 130 kr. För de å fabrikernas gårdar anställda blir mot
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

svarande belopp något högre eller 144 kr., för de hos betodlarne sysselsatta

betarbetarne däremot 129 kr. Rörande denna arbetsinkomst förtjänar

samma anmärkning att göras som beträffande den till sockerfabrikernas

kampanjarbetare utgående arbetsförtjänsten. Äfven betarbetarnes

inkomst betyder för flertalet af dem ett ofta måhända relativt

stort tillskott till en ifråga om kontanta inkomster mindre välförsedd

årsbudget.

Betarbetarne utföra i regel sitt arbete på ackord. Detta är antingen

s. k. helackord, utseende dels sommarskötseln, d. v. s. hackning efter

behof, dock minst 3 gånger, och gallring, dels betornas upptagning,

afblastning, rensning, stackning och täckning, eller ock gäller ackordet

endast endera af dessa båda led i betarbetet. Helackord betalas med

belopp växlande mellan 160 och 190 (i några fall 200) kr. per har.

Sommarskötseln betalas ensamt med 60 till 70 kr. per har, upptagningen

och det därmed sammanhängande arbetet ersättes med 100 till ^120 kr.

per har. Vid uppgörande af detta sistnämnda ackord sker öfverenskommelsen

vanligen på grundval af visst pris för 1 ruta sockerbetor,

i det att för denna yta, som motsvarar ungefär l/a2 har, betalas 2‘7 5 å

3''5 0 kr. Ackordsprisens olika höjd synes i regel bero på jordens olika

beskaffenhet och däraf följande skiljaktigheter ifråga om betarbetets

svårigheter.

I naturaförmåner erhålla de arbetare, som ej äro bosatta å orten,

i allmänhet fri bostad, bränsle för dennas uppvärmning och för matlagning,

säng och sängkläder, nödig potatis samt dagligen 1 liter söt

mjölk. Värdet af dessa förmåner hafva i förekommande uppgifter beräknats

till 25 å 30 kr. per arbetare.

Såväl fabrikerna som de enskilda betodlarne använda sig för betodlingen

äfven af utländska arbetare. Dessa arbetares antal bär af de

förra uppgifvits till 311. Rörande antalet af de hos de enskilda betodlarne

anställda betarbetare af främmande nationalitet föreligga icke

fullt tillfredsställande uppgifter. Dock synes detta antal kunna uppskattas

till omkr. 1 000 personer, af hufvudsakligen galizisk eller polsk

härkomst.

Äfven _ till dessa arbetare, hvilka såväl ifråga om antal som lön

inbegripits i de här ofvan rörande dessa omständigheter meddelade

siffror, utlämnas arbetet på betfälten på ackord. Ackordspriset synes

emellertid för dessa arbetare vara lägre än för de inhemska, i det att

det för skötsel af 1 har betjord i regel icke torde uppgå till mer än

omkr. 120 kr. Härtill komma emellertid, utom fri resa fram och åter,

åtskilliga naturaförmåner, såsom fri bostad, läkarhjälp och medicin,

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Betodlingens

produktions
kostnader.

bränsle och lyse i mån af behof, kärl till tvätt, säng med nödiga sängkläder

samt kista till förvarande af matvaror. Dessutom erhåller hvarje

arbetare 12 % kg potatis i veckan och 1 liter skummjölk om dagen.

Värdet af dessa naturaförmåner torde med ledning åt en år 1907 verkställd

officiell undersökning af hithörande förhållanden1) kunna uppskattas

till i genomsnitt 40 kr. per person.

Å ett mindre antal gårdar synas de utländska betarbetarne under

år 1910 hafva varit anställda mot daglön, uppgående för vuxna män

till 1-7 0, för kvinnor till l''l5 och för män under 20 år till l-3 5 kr.

En beräkning af den svenska betodlingens genomsnittliga produktionskostnader

erbjuder, såsom redan af de antydda olikheterna ifråga

om arbetskostnaden torde framgå, åtskilliga svårigheter framför allt

därför, att förutsättningarna för hvitbetsodling äro väsentligt olika inom

skilda delar äfven af samma provins. Jordens kulturtillstånd, jordbrukets

tekniska ståndpunkt, jordräntans, rörelsekapitalets och den kommunala

beskattningens höjd, gårdens afstånd från sockerfabriken o. s. v., äro

här faktorer, som utöfva ett afgörande inflytande på graden af betodlingens

räntabilitet. Kommer så härtill, att åtskilliga af de olika

poster, som tillsammans bilda en betodlings totala produktionskostnadsbudget,

endast med svårighet låta sig någorlunda exakt beräknas och

att de i vissa fall hänföra sig endast till teoretiska värden såsom

när arbetskostnad beräknas för en odling, hvilken skötes utan anlitande

af särskildt anställd arbetskraft — så följer häraf, att alla beräkningar

af denna art endast kunna sägas äga en approximativ giltighet. Då

de likväl måste tillmätas en viss betydelse för en allsidig belysning af

här föreliggande spörsmål, hafva enligt ett gemensamt formulär från

samtliga sockerfabriker med egen odling äfvensom från alla betodlarföreningar

i riket införskaffats upplysningar i ämnet. De sålunda influtna

uppgifterna (från Halland hafva inga uppgifter kunnat erhållas)

hafva sammanställts i omstående tablå.

Med afseende på de upplysningar, som meddelats rörande beräkningen af

dessa i vissa fall sinsemellan jämförelsevis föga öfverensstämmande uppgifter, må

här följande återgifvas. .

Hvad sockerbolaget beträffar har rörande dess för gödning angifva belopp,

b vilka, såsom af tablån framgår, äro mindre än motsvarande poster i öfriga uppgifter,

meddelats, att bolaget för sin jordbruksbokföring infört den bestämmelsen,

att hvarje års skörd skall drabbas af kostnaden för den direkt påförda gödningen.

!) Kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik, Arbetsstatistik A: 8, Utländska jordbruksarbetare

i Sverige år 1907, Sthlm 1909.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Skåne.

Östergötland.

Västergötland.

Socker-

Betodlar-

Linköpings-

Betodlar.

Enskilda

odlare

bolagets

föreningens

fabrikens

föreningens

gårdar

odlare

gårdar

odlare

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

Kostnader per tiar betjord för:

Jordarrende (ränta)

beräknadt

77

65

41

40

36

Ränta å rörelsekapital

blott för den

23

12

23

10

21

Skatter och onera

betodlade

arealen af

It

25

15

18

5

Administration

egendomen

18

9

13

5

10

17

18

Betjordens beredning

och skötsel,

46

60

80

100

65

Betornas rensning, upptagning, stack-

ning och täckning ..

176

229

195

200

224

Konstgödning..............

88

125

119

OO

o

124

Stallgödning ..............

45

60

50

60

Betornas transport till fabriken ......

41

85

80

95

48

Summa

542

661

634

648

593

En beräkning häraf, hvilken alltid blefve villkorlig, kunde utgå från antagandet, att

då, såsom fallet vore vid bolagets jordbruk, stallgödningen gåfves till vintersäden

och hvitbetorna komme året därefter, de senare tillgodogjorde sig 30 proc. af stallgödningens

värde. Detta senare värde kunde i en fyrårig cirkulation beräknas till

150 kr. per hektar, och skulle i så fall en kostnad af 45 kr. drabba hvitbetodlingen

för stallgödningen. Från kostnaderna för konstgödningen, hvilka beräknades till 110

kr. per hektar, borde i enlighet med den angifna grundsatsen fråndragas hvad

som komme senare grödor tillgodo. Då konstgödningens största värde läge i chilisalpetern

och denna icke kvarhölles af jorden, hvaraf följden blefve, att hvad som

icke absorberades af hvitbetorna, runne bort i dräneringsvattnet, kunde man ej antaga,

att mer än 20 proc. af konstgödningen tillgodogjordes på detta sätt. Härigenom

borde kostnaden för denna minskas med 22 kr. till 88 kr.

De uppgifter, som lämnats rörande den skånska betodlarföreningens odlare,

äro meddelade af den skånska centralorganisationen och hämtade ur en af denna

under år 1911 verkställd utredning, byggd på siffror från samtliga lokalorganisationer.

För de enskilda odlarne i Östergötland hafva uppgifter lämnats af deras odlarförening

och motsvarande siffror för Västergötland hafva meddelats af Lidköpingsfabriken.

Rörande alla svenska betodlares kostnader märkes, att de erhålla hetfrö gratis

från fabriken. Beträffande öfriga poster har för Östergötland särskild! anmärkts

följande. »Skatter och onera» fördelas på 6 kr. för krono-, kommunal- och prästskatt

samt 12 kr. för vägskatt, hvarvid sistnämnda belopp motiverats med behofvet af

att vid utsträckt rotfruktsodling dels anlägga nya gärdesvägar och dels iordning
-

9 Har ej kunnat beräknas.

J) Siffra för administration saknas.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Betodlarncs

organisa
tioner.

ställa och bättre underhålla alla gamla vägar, något som ej varit nödvändigt vid

enbär sädesodling. »Betjordens beredning, skötsel och sådden» har fördelats med

48 kr. på höstbruket (skumplöjning 5, harfning 3, vältning 2, gödselutkörning 10,

djupplöjning med afluckring 28 kr.) samt 52 kr. på vårbruket (ytharfning 2, djupharfningar

— 3 å 4 bruk — 12, lättharfning 2, vältning 2, sådden 3, vältning 2,

ogräsharfning 2, vältning 2, sådd af konstgödsel 4, hästhackningar — 4 å 5 gånger —

15, underhåll af redskap 6 kr.) För Yästgötaodlingen har följande specificerade

redogörelse meddelats. »Jordarrende (ränta)» beräknas efter 6 proc. å ett jordvärde

af 600 kr. per hektar. »Ränta å rörelsekapital» angifves till 6 proc. å

halfva jordvärdet plus 3 kr. för betodlingen, hvilken kräfver större rörelsekapital.

»Betjordens beredning etc.»: höstarbetet 36 kr. (skumplöjning och harfning 6,

plöjning 10, afluckring 10, gödselutkörning 10 kr.), vårarbetet 29 kr. (harfning

och kultivering 10, sådd och vältning 6, sådd af konstgödning 2, hästhackning 5

gånger 11 kr.) »Betornas rensning etc.»: ackordsarbete 160 kr., 4 järnvägsresor

(2 bort och 2 hem, å 10 kr.) 40 kr., 1 liter mjölk per dag i 3 månader 9 kr.,

potatis 5, husrum och vedbrand 10 kr. Till Västergötland, anmärkes här, äro järnvägsresorna

dyrare än hvad fallet är till Östergötland, Öland eller Skåne. »Konstgödning»:

300 kg. chilisalpeter å 20 kr., 500 kg. 20 proc. superfosfat å 7''50 kr.,

200 kg. 37 proc. koncentrerad kali å 12 kr. samt frakt 2-5 5 kr. »Stallgödning»:

60 lass å 1 000 kg. och 4 kr., fördelade på 4 år. »Betornas transport etc.» har

beräknats efter 20 ton per hektar — för öfriga provinser i regel högre skördeutbyte,

därför högre belopp. Genomsnittsfrakten har angifvits till (järnväg, half frakt) 17’9 i

kr., samt transporten till stationen till 30 kr. (4 ton per dag å 5 kr., d. v. s, 5

dagar å 5 kr. = 25 kr., lasthjälp 5 kr.).

Såsom i det föregående (sid. 26) omnämnts, äro de skånska betodlarne

numera sammanslutna i en gemensam organisation, sedan år

1907 benämnd Skånes betodlares centralförening u. p. a.

Föreningen, hvars styrelse har sitt säte i Lund, angifver i sina

stadgar såsom sitt ändamål »att söka för medlemmarnes räkning träffa

aftal med sockerfabrikernas representanter om pris och leveransvillkor

för odling af sockerbetor» samt att behandla i sammanhang därmed

stående ärenden och i öfrigt främja medlemmarnes ekonomiska intresse

ifråga om betodling. Till medlem af föreningen kan antagas endast

betodlarförening, som, efter att hafva antagit stadgar i enlighet med af

centralföreningen fastställda grundbestämmelser, blifvit i vederbörlig

ordning registrerad och hvars medlemmar odla sockerbetor å sammanlagdt

minst 200 hektars areal. Fn dylik förening — lokalförening — erlägger

vid inträde i centralorganisationen en insats af 20 öre per har betodlingsareal,

dock minst 40 kr., samt från och med året efter inträdet en årsafgift

af 20 öre per har af den areal, hvarå betor under närmast föregående

år odlats. Lokalförening äger rätt att öka sin betodlingsareal

mot skyldighet att före räkenskapsårets slut göra anmälan därom hos

styrelsen för centralorganisationen, hvarvid äfven ny insats erlägges för

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

hvarje hektar, hvarmed arealen ökats. Det åligger lokalföreningen att

beträffande odling och försäljning af sockerbetor ställa sig centralföreningens

beslut till efterrättelse.

Lokalföreningarna hafva juridiskt äfven formen af registrerade

föreningar utan personlig ansvarighet. Medlemskap kan förvärfvas af

hvarje betodlare inom lokalorganisationens betodlingsområde. Vid inträdet

erlägges en insats af 50 öre för hvarje har jord, som af odlaren

anmälts och godkänts till årlig betodling, och betalas sedermera enligt

samma grunder en årsafgift af 40 öre per har, hvaraf hälften utgör

föreningens årsafgift till centralorganisationen. Medlems skyldigheter

äro »att ej själf afhandla eller träffa aftal med sockerfabriker angående

villkor för betodling; att odla sockerbetor för försäljning till sockerfabrik

endast under de villkor, som af Skånes betodlares centralförening

u. p. a. bestämmas; samt att ifall medlem häremot bryter betala ett

skadestånd till föreningen af 50 kr. för hvarje hektar betodlingsjord,

hvarmed han i föreningen deltager».

Till Skånes betodlares centralförening äro f. n. (sommaren 1912)

anslutna 17 lokalföreningar med sammanlagdt 8 601 betodlare, förfogande

öfver eu total betodlingsareal af 19 485 har. Hela denna areal faller med

några betydelselösa undantag inom Skånes gränser och utgör 68''7 proc.

af hela den af de enskilda betodlarne med betor odlade jorden. Tages

Malmöhus län ensamt för sig, blir denna proportion 76 7 proc., d. v. s.

att inom detta län drygt aU af de enskilda betodlarnes betjord behärskas

af den skånska centralorganisationen.

Så vidt kunnat utrönas, finnas, utom i Skåne, betodlarsammanslutningar

af här ifrågavarande art endast i Östergötland och Halland.

1 Östergötland disponerar denna organisation emellertid ännu blott 22• 4

proc. af de enskilda betodlarnes sammanlagda betareal. Motsvarande

uppgift för Halland har ej kunnat erhållas.

Beträffande de olika förutsättningar, under hvilka betodlingen bedrifves

i Skåne och i en af de provinser, där den först under de senare

åren vunnit nämnvärd utbredning, nämligen Östergötland, må här till

sist nämnas, att, medan såväl skördeutbytet per hektar som betornas

sockerhalt varit lägre i Östergötland än i Skåne, så hafva i det förstnämnda

landskapet betorna betalats med ett högre pris än i det senare.

Medelskörden per hektar under de fem åren 1905—09 utgjorde i Skåne

28-8, i Östergötland endast 20-4 ton, under det att motsvarande tal för

råsockerutbytet uppgingo till resp. 16’40 och 15-26 proc. (oreducerade

tal). Betprisen utgjorde emellertid per 100 kg i:

Betodlingsvillkor

i

Skåne och

Östergötland.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

År

Skåne

kr.

Östergötland

kr.

1905

2-41

2''20

1906

2''18

2-27

1907

2''12

2-20

1908

2-86

2-58

1909

2-25

2’41

1910

2-39

2-50

Betpriset i Västergötland uppgifves hafva varit något, ehuru obetydligt

högre än i Skåne, medan priset å Öland synes hafva följt Skånepriset.

3. Sockerkonsumtionen.

I det föregående har redogjorts för den snabba uppåtgång, som

kännetecknat den svenska sockerkonsumtionen särskildt under det sigta

balfseklet. Sveriges nuvarande medelkonsumtion per år och individ,

hvilken torde uppgå till omkr. 30 kg, öfverträffas inom Europa endast

af Englands och Danmarks motsvarande siffror, hvilka uppgå till resp.

omkr. 40 och 35 kg. För Englands vidkommande må emellertid uppmärksammas,

att en stor del af dess sockerkonsmntion kommer på syltindustrien,

hvartill någon motsvarighet i vårt land icke finnes. Tysklands

sockerförbrukning uppgår ej till mer än omkr. 20 och Frankrikes till

17 kg per år och individ.

Hvilken betydelse, som bör tillmätas det för socker utgifna beloppet

inom den enskildes hushållning är gifvetvis omöjligt att, utan

ingående och omfattande lefnadskostnadsundersökningar, afgöra. Den

enda större utredning af denna art, som hittills verkställts i Sverige,

lämnar emellertid någon vägledning för bedömande af denna fråga. Den

nämnda undersökningen verkställdes åren 1907—08 af Stockholms stads

statistiska kontor1! och resulterade i fastställandet af inkomst- och utgiftsstat

för år för 150 i hufvudstaden bosatta familjer med en årsbudget

växlande mellan 1 200 och 5 000 kr. Beträffande de i denna utredning

meddelade uppgifter angående konsumtion af socker må här några

siffror angifvas (se tablån å sid. 97).

Om man bortser från den högsta inkomstgruppen, där hushållens

fåtalighet vållar, att siffrorna sannolikt torde vara föga representativa,

synes af tablån framgå, att sockerkonsumtionen är i stort sedt relativt

lika stor inom alla inkomstgrupper. Utgiften för socker utgjorde i proc.

af hela utgiften för alla födoämnen 5‘13, en siffra som inom de olika * i

i) Stockholms stads statistiska kontor, Statistisk undersökning angående lefnadskoslnadema

i Stockholm åren 1907—08, Sthlm 1910.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Hushållets

Utgift för

Utgift för

socker

Konsu-

merad

socker-

Sockrets

genom-

Utgift för

socker per

konsumtions- enhet

Antal

totala års-

Antal

i % af

kvantitet

snitts-

konsum-

utgift

hushåll

hushåll

hela lifs- medels-

per lius-

pris

per kg.

tions-

enheter

kr.

kr.

0/

/o

kostnaden

kg.

öre

kr.

0/

1 200—1 500

14

39*5.8

2-88

5*55

64-12

62

17’ss

2-75.

2-3

1 500—1 750

20

38’91

2*3 7

5-li

62-65

62

18-90

2-40

2-1

1 750-2 000

38

45-09

2-3 9

5*34

72-06

63

19-04

2-38

2-4

2 000—2 500

45

54''5 5

2-48

5-4 2

86-5 2

63

21-u

2-4 7

2-6

2 500-3 000

18

56-35

2-05

4-66

90-6S

62

19-40

1-93

3-o

3 000—4 000

11

67-64

2-oi

5*12

109-1.2

62

20-9 7

1-80

3-i

4 000—5 000

4

44-ss

0-98

2-64

71-21

62

15*4 5

0-S3

2*5

Inalles

150

50''7-i

2S7

5-13

79''33

62

19-62

2-ss

2*5

grupperna växlade endast oväsentligt. Visserligen steg den totala årsutgiften

för sockret nästan jämnt — från 39’53 kr. i den lägsta inkomstgruppen

till 67''G4 kr. ''i gruppen 3 000—4 000 kr., men orsaken

härtill synes närmast vara att söka däri, att antalet konsumtionsenheter

inom sistnämnda grupp var 3’4 mot endast 2‘3 inom den första gruppen.

I medeltal per konsumtionsenhet uppgick också utgiften för socker

till belopp, som varierade föga inom de olika bushållen och som i

medeltal utgjorde 19''62 kr.

Födans sammansättning efter kostnad framgår slutligen af följande

ur samma utredning hämtade siffror:

Utgift för

%

mjölk och grädde ................

.................. 15*49

kött ..................................

................. 15-40

bröd ..................................

................. 11-08

smör ..................................

................. 7-61

grönsaker, frukt och bär.......

................. 7-oi

socker ...............................

................. 5-13

mjöl ..................................

................. 4-83

utomhusförtäring ................

................. 4-61

ägg ..................................

................. 4-04

fisk ..................................

................ 3-8 7

charkuterivaror ...................

................. 3-68

starkare maltdrycker.............

................. 2-91

kaffe ..................................

................. 2-80

öfriga födoämnen ................

................. 11-54

Inalles 100-oo

Här intager sockret således en plats jämförelsevis högt upp på skalan.

Bilaga 1 till Kungi. Maj:ts prop. nr 35 1913. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Socken m •

porten.

4. Prispolitik.

1 den föregående delen af utredningen har påpekats, att Sveriges

sockerproduktiön redan vid midten åt 1890-talet nått en sådan utveckling,

att den kunde tillgodose hela den inhemska konsumtionen med

socker, framställdt af en inom landet frambragt råvara. Sedan nämnda tid

hafva förhållandena i detta afseende ej häller undergått någon förändring,

hvilket framgår af följande siffror för import af råsocker och

raffinad samt råsockerproduktion och sockerkonsumtion under åren

1900/01—1910/11.

År

Råsocker

import (netto)

ton

Råsocker-

produktion

ton

Raffinad

import (netto)

ton

Socker-

konsumtion

ton

1900/01

456

114 735

208

123 493

1901/02

338

125 379

394

133 970

1902/03

905

72 441

211

81 238

1903/04

4 988

107 199

237

119 953

1904/05

22 175

S4 038

1 306

115 460

1905/06

4 411

122 404

390

135 195

1906/07

399

102 396

325

171 039

1907/08

513

111446

2 444

121 685

1908/09

387

136 694

1 064

144 562

1909/10

117

126 272

576

138 740

1910/11

99

173 921

1 603

183 301

Den stora råsockerimporten år 1904/05 torde haft sin orsak i den

dåliga betskörden i Sverige nämnda och föregående år. Hufvudintrycket

af tablån är eljes, att endast eu försvinnande del af det råsocker, som

tarfvas för den inhemska produktionen och af den raffinad, som konsumeras

i vårt land, är af utländskt ursprung. Å andra sidan exporterar

den svenska sockerindustrien praktiskt taget så godt som intet af sina

alster.

Den inhemska sockermarknaden är sålunda i stort sedt helt och

hållet behärskad af den svenska industrien och utgör i praktiken dennas

uteslutande afsättningsområde. Under sådana omständigheter synas de

drag, som karakterisera denna marknads lörliållanden med afseende på

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

prisbildningen och hvad därmed äger sammanhang, vara förtjänta af

särskild uppmärksamhet.

Förut har omnämnts, att Lidköpingsbolaget, ägaren till det enda

raffinaderi i riket, som står utanför svenska sockerfabriksaktiebolaget,

hittills utan afvikelse synes hafva följt detta senares prisnoteringar.

Dessa noteringar torde sålunda vara de enda, som förekomma för svenskt

socker å den inhemska marknaden. Under den tid det stora bolaget

utöfvat sin verksamhet har dess pris intill utgången af juni år 1912

för fin raffinad i lösa toppar varit:

Datum

Pris per kg.

öre

Datum

Pris per kg.

öre

1907 okt. 1

SB

1910 april 9

64

1908 juli 13

59

sept. 28

61

sept. 7

57

okt. 10

60

1909 » 24

58

» 31

58

nov. 8

59

1911 juli 6

59

» 15

60

» 21

60

1910 febr. 9

61

» SO

61

* 22

62

aug. 4 .

62

mars 24

63

» 12

64

Den i augusti år 1912 gällande af sockerfabriksaktiebolagets priskuranter

bifogas som bilaga (G.) och framgår däraf de olika sockersorternas

pris samt dessas förhållande till toppsockrets.

I motsats till hvad förhållandet som bekant är å världsmarknaden,

där sockernoteringarna växla ytterst ofta, ske förändringar i de svenska

sockerprisen, såsom ofvanstående tablå utvisar, jämförelsevis sällan.

Under år 1908 växlade noteringen endast 2 och år 1909 blott 3 gånger.

De följande årens priskurvor förete visserligen en något lifligare bild,

men noteringarna ändrades likväl ej mer än 7 gånger år 1910 och 5

gånger år 1911. Sedan augusti sistnämnda år tills f. n. (juni 1912)

har priset varit oförändradt.

Väiddsmarknadspriset å socker uppgifves i regel vara normgifvande

för prissättningen å socker äfven å den svenska marknaden. För att bereda

tillfälle till en jämförelse mellan den olika stabiliteten i svenska och utländska

pris har i bilaga H. meddelats en grafisk framställning af, utom

Inhemska

sockerpris
noteringar.

Jämförelse

mellan

svenska och

utländska

sockerp ris.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

nyss angifna svenska pris, noteringarna å följande platser och sockersorter,

nämligen: a) Magdeburgernoteringen för råsocker f. o. b. Hamburg enligt

officiella börsnoteringar; b) Brotraffinad (== toppsocker) f. o. b. Stettin,

sådant detta meddelats (för export på Sverige) af styrelsen för Pomm.

Prov. Zuckersiederei; c) kross, melis i Köpenhamn enligt »De danske

Sukkerfabrikkers» noteringar. Alla pris hafva angifvits per 100 kg. och

har 1 Mark i tyskt mynt ansetts motsvara 90 öre i svenskt. I det tyska

raffinaapriset är den tyska konsumtionsafgiften icke inräknad, enär denna

ej erlägges för exporterad vara. Magdeburgerpriset f. o. b. Hamburg

88 proc. rendement är världsmarknadens ledande råsockernotering och

har medtagits för att gifva en allmän orientering rörande priskurvans

växlingar. För notering å tysk raffinad har valts Stettinpriset, hvithet

visserligen ej spelar samma roll som Magdeburgerpriset, men som likväl

är en af de viktigaste tyska noteringarna och som möjliggör en mer

omedelbar jämförelse mellan svenska och tyska pris än som ifråga

om Magdeburgerpriset är fallet. Köpenhamnsnoteringen slutligen erbjuder

jämförelse med sockerprisen i ett land, där sockerindustrien i flera

afseenden intager ungefärligen samma ställning som hos oss.

Fn blick på tabellen bekräftar den nyss gjorda anmärkningen, att

medan den svenska — och äfven, ehuru i afsevärdt mindre mån, den

danska kurvan — förlöper med relativt få förändringar, så befinna sig

de tyska kurvorna i en nästan ständig rörelse, ehuru svängningarne i

regel äro svaga. Den starka stabiliteten i de svenska prisen har å ena

sidan visserligen för handeln den fördel, som jämna prisförhållanden

kunna innebära, men torde å andra sidan beröfva den svenska marknaden

den möjliga förmånen af ett mera smidigt anpassande efter de utländska

noteringarna, hvithet särskilt framträder, när priskurvan i

utlandet är i nedgående. Den jämförelse mellan de svenska noteringarna

och Stettinpriset, som gifves i vidstående tablå, är ägnad att närmare

belysa dessa omständigheter och samtidigt tjäna som utgångspunkt för

vidare kalkyler rörande förhållandet mellan svenska och tyska sockerpris. I

I den svenska noteringen är konsumtionsskatten medräknad, hvilken

åren 1907—08 uppgått till 13, åren 1909—11 till 15 samt år 1912 till

15''5 kr. per 100 kg. I den tyska noteringen ingår däremot icke den

till 14 Mk per 100 kg. uppgående konsumtionsskatten.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Svensk

notering

kr. per 100 kg.

1907 V*o

56

1907 Vio—1908 12/-

56

1908 13/;

59

“A-7*

59

7/<*

57

8/s—1909 23/9

57

1909 “/»

58

”/»-7u

58

3/ll

59

4/n—14/n

59

15/n

60

le/u—1910 8/j

60

1910 9/=

61

10/2—21A

61

21h

62

M/«—**/«

62

24/s

63

26/3-8A

63

74

64

64

“/8

61

27/ä-710

61

“/io

60

U/lO_30/io

60

S1/l0

58

Vxi—1911 ''/,

58

1911 e/7

59

7»-"/»

59

60

60

sa/7

61

61

7a

62

*/s—u/s

62

”/■

64

“/«—1912 “/s

64

1912 «/»—7»

64

Tysk notering

Vid svensk

prisför- ändring

Mk per 100 kg.

högst lägst

26

—

—

—

29-75

25

29

—

—

28-»o

27

27

—

—

—

30-50

26*50

30-50

—

—

—

30

29

30

—

—

—

31-50

30*5o

31-50

—

—

—

33

31-50

32-7 5

—

—

—

33-50

32-50

33-50

—

—

—

35

34*50

35

—

—

—

36

35*50

36

—

—

—

37*50

35

35

—

—

—

32

28

28

—

—

—

27

24*50

24*5 0

—

—

—

28-50

24*50

28-50

—

—

—

31

30*5 0

31

—

—

—

32-50

31*50

33

—

—

—

33

33

33

—

—

—

34

34

38

—

—

—

48

34*50

—

33’50

33*50

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Siffrorna visa till eu början, att den svenska prissättningen, såvida

den förutsättes skola ske i direkt relation till det tyska priset i detta

afseende, företer vissa oregelbnndenheter. Jämföras nämligen tablåns

båda första kolumner med hvarandra, finner man, att vid tidpunkten

för en svensk prissättning af

56 kr. noterades tysk

exportvara till 26 Mk

57 » »

»

»

27 »

58 »

»

»

»

24-50—30''50 Mk

59 » »

»

»

»

28-50—30 »

60 » »

>

»

»

28 —31-50 »

61 »

»

»

»

32*75—35 »

62 »

»

»

33 —33-50 »

63 »

>

»

35

64 » »

»

»

»

36 —38 »

Spänningen mellan dessa prisnoteringar har sålunda varit högst

mellan 58 kr. och 24’50 Mk och lägst mellan 61 kr. och 35 Mk samt

64 kr. och 38 Mk.

Jämföras åter de svenska prisnoteringarna med de i tablån upptagna

högsta och lägsta tyska noteringarna under motsvarande tid,

framgår, att mot en svensk notering af

56 kr. svarar

en

tysk af 25 —29-7 5

Mk

57 »

s<

»

» 26-50—30-50

58 » »

»

»

> 24-50—30

»

59 »

>

>

» 27 —31-50

»

60 » »

»

» 24-50 — 32-75

»

61 »

»

»

» 28 —33-50

»

62 » >

»

» 34 —35

63 »

»

>

» 35"5o—36

»

64 » »

» 36 —48

»

Mätt med dessa siffror, har spänningen vant högst mellan 60 kr.

och 24’50 Mk samt lägst mellan 64 kr. och 48 Mk.

Af de anförda siffrorna framgår bl. a., att, medan för den berörda

tiden af 4 8U år latituden för de svenska prisen varit 56—64 kr., den

för de tyska varit vida större eller 24-»o—48 Mk. Den svenska priskurvan

torde emellertid i allmänhet hafva följt den tyska kurvans

hufvudsakliga rörelser. Ett anmärkningsvärdt undantag härifrån bildar

dock bl. a. tiden efter den här berörda sista svenska prisförhöjningen.

Denna ägde rum den 12 augusti 1911, och har det svenska priset, som då

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

fastställdes till 64 kr., intill tiden för denna utrednings afsilande (aug.

1912) varit oförändradt. Vid nämnda tillfälle var det tyska priset 38

Mk, men har detta pris däremot sedan denna tid varit underkastadt

betydande fluktuationer. Under augusti och förra delen af sept. år

1911 befann det sig sålunda i oafbrutet stigande och nådde den 9 sept.

en toppnotering af 48 Mk. Denna notering sjönk visserligen snart åter,

men endast sakta och föll först i dec. under 40 Mk, dock utan att

sjunka helt till utgångsnoteringen 38 Mk. Sistnämnda pris noterades

åter först i slutet af mars år 1912, sedan det dessförinnan ånyo uppnått

och något litet öfverstiga 40 Mk. Från och med slutet af mars

sjönk noteringen nästan oafbrutet och har under tiden 15 maj—1 juni

stått vid 33\5 o Mk eller 4’5 o Mk lägre än den notering, vid hvilken

det svenska priset senast höjdes.

I nedanstående tablå har lämnats en jämförande öfversikt af

inköpspriset för engroshandeln i Stockholm för å ena sidan från

Stettin importeradt socker och å andra sidan svenskt socker. Prisen

hänföra sig till föregående tablåers siffror och såsom utgångspunkter

hafva valts dels de lägsta och högsta under sockerfabriksaktiebolagets

hittillsvarande verksamhet noterade svenska och tyska pris, dels äfven

de under tiden 15 maj—1 juni 1912 i Sverige och Tyskland noterade pris.

För tysk raffinad te sig dessa beräkningar på följande sätt.

Pris f. o. b. Stettin per 100 kg.

Fatpackning..............................

Notering 1/io

Lägst

Mk 24''so

» 2-—

1907—Ve 1912

Högst

48-—

2-—

Notering

16/e—V° 1912

33-50

2-_

Mk

26''50

50--

35-50

89''—

Er.

23''5D

44-50

31-co

Afgår 1 °/o diskont ..................

X>

—*24

— *45

—*32

Er.

23-3 5

44-05

31-28

Tillkommer:

V* °/° assurans ...........................

»

—*06

— *11

—*06

frakt ........................

Er. 1''-

tull och skatt kr. 30 —

afgår 3 °/o tara » —''90

» 29-10

lossning .....................

» —*06

hamnafgift..................

» —*35

dragarpängar ............

» —*20

30-71

30-u

30-71

Kr.

64 is

74‘s7

62 m

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Motsvarande beräkningar för svensk raffinad gifva följande resultat.

Notering 1/io 1907—1/''e 1912

Högst

Lägst samtidigt notering

15/s—Ve 1912

Pris pei- 100 kg......................

.................. Kr.

56*—

64-—

Fåtpackning......:....................

................... »

i-—

1-—

Kr.

57-—

65*—

Afgår: 2 "/•< tara .................

.................. »

1-13

1-28

Kr.

55’ ss

Cl

ca

3''S 7» rabatt..........................

................... »

2*12

2-42

Kr.

53- 7 8

61-so

Frakttillägg ..........................

................... »

1-—

1-—

Kr.

54''7ä

62-30

Såsom redan angifvits äro dessa priser beräknade för leverans till

Stockholm. Vid motsvarande kalkyler för t. ex. vissa sydsvenska hamnar

ställer sig priset å socker något annorlunda beroende därpå, att dels

en del kostnader för det importerade sockret äro lägre än vid import

till Stockholm, dels att något frakttillägg för det svenska sockret då ej

debiteras af svenska sockerfabrik saktiebolaget.

Tyskt toppsocker från Stettin ställer sig t. ex. franco förtulladt

Malmö i följande pris vid samma prislägen, som beräknats i förestående

kalkyler.

Pris f. o. b. Stettin per JOO kg...................... Mk 24"50 48’— 33-50

Fatpackning ................................................ » 2''—_2''—_2''—

Mk 26’50 SO''— 85-50

@ 89-— Kr. 23-59 44-50 31-60

Afgår 1*/» diskonto....................................... » —"24 —-45 —-32

Kr. 23-35 44-05 31-28

Tillkommer:

1/t °/° asssurans .......................................... » — ''06 —-ll —-os

frakt ................................... Kr. —-so

tull och skatt............ kr. 30-—

afgår 3 7° tara ......... » —-do j, 29-io

hamnafgift.............................. » —-3 5

dragarpengar och lossning ......__» —''15 » 30-40 30-40 3040

Kr. 63-si 74-bs 61 ro

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Priset för svenskt toppsocker i Malmö framgår af den öfre

tablån å sid. 104, från hvars slutsummor frakttillägget — 1 kr. — skall

afräknas.

Att den från det svenska priset afdragna engroshandlarrabatten

upptagits till 3-8 proc., beror därpå att, såsom å sid. 107 angifves, af

svenska sockerfabriksaktiebolagets försäljningssumma omkr. 83''7 proc.

försålts med 4 och återstoden med 3 proc. rabatt.

De i tablåerna å sidd. 103—104 anförda siffror visa, att ett

svenskt grundpris af 56 kr. per 100 kg. raffinad, den lägsta af det

stora bolagets hittillsvarande noteringar, under nu gällande försäljningskonditioner

motsvarar ett engrospris i Stockholm af 54-7 6 kr., och att

det lägsta under samma tid noterade tyska priset — 24''5 0 Mk — motsvarar

ett importpris å samma ort (franko förtulladt) af 54'' 12 kr. Ökas

den tyska noteringen till 25-2 3 Mk, motsvarar den ett pris af 54''7 6 kr.,

således jämnt det mot den svenska noteringen af 56 kr. svarande engrospriset.

Uträknas på samma sätt den mot 64 kr., det högsta hittills

nådda af bolagets pris, svarande tyska noteringen, erhålles för denna

ett belopp af 33-77 Mk.

För ett bedömande af, huruvida sockerbolagets notering under

någon tid efter 1 sept. 1908, då nu gällande försäljningsvillkor infördes,

legat öfver eller under det tyska priset inklusive omkostnader,

den s. k. tullgränsen, torde dessa siffror vara tillfyllest. Så

snart nämligen spänningen mellan de båda nämnda noteringarna varit

större än den är mellan 56 kr. och 25-2 3 Mk eller 64 kr. och 33''7 7 Mk,

d. v. s. i genomsnitt 30-5 points, synes det svenska priset hafva öfverstigit

och, när spänningen varit mindre, understigit motsvarande utländska

pris för importerad vara. Hvarje ökning eller minskning i denna spänning

med 1 point torde motsvara ett ungefärligt öfver-, resp. underpris

af 0-so till l-oo kr. Med utgångspunkt från ett dylikt antagande vill

det sålunda synas som om priset å svenskt socker fritt i Stockholm

t. ex. oafbrutet från början af okt. 1910 till början af mars 1911 legat

öfver tullgränsen med omkr. 1—2''50 kr. per 100 kg., medan fr. o. m.

sensommaren 1911 och till våren 1912 priset varit från 1 och ända till

12 kr. per 100 kg. under tullgränsen.

En annan sida af sockerbolagets prispolitik än den, som kommer

till uttryck i dess prisnoteringar för socker å den inhemska marknaden,

framträder i bolagets förhållande till handeln.

I berättelsen för bolagets andra verksamhetsår (1908/09) säger

styrelsen: »Ett af ändamålen med den sammanslutning mellan de äldre

Bilaga 1 till Kungl. Maj.is prop. nr So 1913. 14

Sockerbolagets

organisation

af försäljningen.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

bolagen, som resulterade i svenska sockerfabriksaktiebolagets bildande,

var uppnåendet af besparingar vid sockrets försäljning. Detta kunde

ernås allenast genom införandet af större enhet i försäljningssystemet,

och de härför nödvändiga förändringarna hafva endast så småningom

kunnat genomföras. Ännu vid verksamhetsårets slut hade systemet

icke hunnit fullt genomföras, men redan innevarande höst ser sig

styrelsen i stånd att bereda tillfälle till direkta sockerinköp hos bolaget

ej allenast för egentliga engrosfirmor utan jämväl för hvarje annan

solid köpman inom landet, som är afnämare af socker på en gång i

partier om hel vagnslast eller däremot svarande kvantitet.»

Den här åberopade allmänna ändringen i försäljningssystemet hade

emellertid i hufvudsak trädt i kraft redan den 1 sept. 1908. Tidigare

hade bolaget tillämpat de äfven förut gällande konditionerna, innebärande,

att priset noterades per 3 månaders accept eller med en kassarabatt

af 1 Va proc. för likvid per 30 dagar. Dessutom lämnades kunderna engrosrabatt

af 1 å 2 proc. Järn vägsfrakten erlades af köparen så, som

om sockret blifvit köpt från närmast beläget raffinaderi. Sjöfrakt erlades,

då omlastning icke förekom, med högst 50 öre per 100 kg., hvartill vid

fall af omlastning i hamn, där raffinaderi ej fanns, kom omlastningskostnad

jämte frakt från omlastningshamnen. Redan i juni 1908 gjordes

emellertid i dessa fraktkostnadsbestämmelser den förändring, att all frakt

skulle betalas af köparen, hvarjamte för ersättande af råsockerfrakter

infördes en afgift för »fraktdifferens» af 1 öre per kg. för Stockholms

och Norrköpingsfabrikerna och V3 öre för Göteborgsfabriken.

Fr. o. m. september år 1908 blefvo emellertid nya konditioner

gällande. Priset noteras sedan dess per 10 dagar från lördagen i den

vecka, hvarunder fakturan är daterad, med en rabatt af 4 eller 3

proc. eller per 30 dagar med en rabatt af resp. 3 och 2 proc. Bolaget

bestämmer, huruvida kunden skall uppföras på »kundlista nr 1»

och därmed komma i åtnjutande af den högre rabatten eller, om han

skall tillhöra kunderna å »listan nr 2», med 1 proc. lägre rabatt. Som

regel levereras socker fritt banvagn eller f. o. b. ångare. Dock är leveransen

under pågående seglation för socker från fabrikerna i Hasslarp,

Hälsingborg, Landskrona, Lund och Ystad eif Stockholm och de norrlandshamnar,

som anlopas af ångfartygsaktieb''Jaget Sveas direkta ångare.

D\''likt. socker får ej af köparen vidarebefordras till plats söder om

Södermanlands och Örebro län eller väster om sistnämnda län. De

tidigare omnämnda fraktdifferenserna förändrades sedan 1911 års ingång

något, i det att sedan dess pristillägget — 1 öre per kg. — är

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

lika stort för det socker, som utgår från raffinaderiet i Göteborg, som

för Stockholms- och Norrköpingsfabrikernas socker. För socker, som

levereras hemkördt från någondera af dessa tre fabriker debiteras dessutom

ett ytterligare tilläggspris af O12 öre per kg. Socker af Stockholm

sfabrikens tillverkning levereras ej utom Stockholms stad med

undantag för smärre partier till Mälarestäderna samt för fabrikens

oblånade toppsocker, hvilket levereras till hamnarna norrut. Socker af

Norrköpingsfabrikens tillverkning levereras ej vagnslastvis utom Östergötland.

Leverans af råsocker sker från kurer i Landskrona med samma

betalnings- och fraktkonditioner som för raffinad från Landskronafabriken.

Matsirap levereras f. o. b. Hälsingborg, Landskrona och Malmö från

resp. Hälsingborgs, Landskronas och Lunds fabriker och mot samma

konditioner i öfrigt som för socker.

Den ytterligare förändring i försäljningssystemet, som den ofvan

citerade styrelseberättelsen bebådade, trädde i tillämpning fr. o. m. den

1 nov. 1909 och innebär, att hvarje solid köpman inom landet får köpa

socker från bolaget, därest det inköpta partiet utgör minst 5 0**0 kg. i

en sändning. Fn sådan leverans skall betalas senast 10 dagar efter

fakturans datum enligt priskurantens pris med samma frakttillägg

o. s. v., som gälla vid öfråga försäljningar, men åtnjuter köparen ingen

rabatt.

För det genom engrossister under år 1910/11 försålda sockret

har, enligt hvad som från bolaget uppgifvits, å omkr. 83''7 proc. af

försäljningssumman godtgjorts en rabatt af 4 proc. och å återstoden af

3 proc. Motsvarande siffra för Lidköpingsbolaget var 51*8 proc. med

4 proc. rabatt.

Lidköpingsbolaget har i hufvudsak samma försäljningskonditioner

som det stora bolaget. Dock beräknas fraktdifferensen endast för närmast

Lidköping liggande orter till 1 öre per kg., medan beloppet eljest i

regel är 1/2 öre per kg. Dessutom förekommer vid leveranser till i

Småland söder om Nässjö belägna orter intet frakttillägg, och på Örebro

lämnas t. o. m. eu till 1 • l D öre per kg. uppgående fraktrestitution. Dessa

senare bestämmelser hafva förorsakats af konkurrensen med det stora

bolaget, hvars afnämare af skånskt socker å här omnämnda orter åtnjuta

förmånen af billiga frakter. Emellertid är Lidköpingsbolagets

försäljning på andra landskap än de för dess raffinaderi mest välbelägna,

nämligen Västergötland och Värmland, ej synnerligen stor, såsom

närmare framgår af följande siffror.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Mngroshandelm

med

socker.

Lidköpingsfab rikens

so ckerf örsälj ning

1910/11

ton

°l

lo

Värmland .........

............ 2 636

34-S

Västergötland ...

............ 2 445

32-8

Småland............

............ 739

9-8

Nerike...............

............ 512

6-8

Dalarne ............

............ 418

5*5

Östergötland ......

............ 277

3-7

Dalsland...........

............ 147

l-o

Ofriga landskap

............ 400

Inalles 7 574

5*2

lOOo

Nästan samtliga landets engrosförsäljare af socker äro sammanslutna i föreningar,

ii vi i kas antal f. n. är fyra, hvardera omfattande samtliga eller det stora

flertalet försäljare inom vissa geografiskt begränsade områden:

1) Mellersta och norra Sveriges sockerengrosförening, utgörande en sammanslutning

mellan engrosförsäljare inom ett distrikt, omfattande norra och mellersta

Sverige fr. o. in. Östergötland, Närke, Västmanland, Dalarna och Gfottland.

2) Västra Sveriges sockerförening, omfattande engrosförsäljare i Göteborg,

Västergötland, Dalsland, Bohuslän, Värmland och norra Halland.

3) Skåne och Hallands engrosförening samt

4) Småland—Blekinge engrosförening.

Mellersta och norra Sveriges sockerengrosförening omfattar samtliga grossister

inom distriktet, b vilka äro upptagna på svenska sockerfabriksaktiebolagets kundlista

nr 1; Västra Sveriges sockerförening åter icke blott samtliga sockerengrossister

inom föreningens verksamhetsområde, utan äfven alla minuthandlande inom området,

hvilka åtnjuta rabatt från svenska sockerfabriksaktiebolaget. De båda sist

här ofvan nämnda föreningarna — Skåne-Hallands och Småland-Blekinge engrosföreningar

— synas däremot båda vara af mera löslig beskaffenhet och omfatta ej

alla inom resp. föreningars verksamhetsområden förefintliga engrosförsäljare.

Samtliga föreningar hafva till ändamål att genom häfdande af vissa gemensamma

grundsatser verka för sundare förhållanden i engroshandeln med socker.

Inom föreningarna fastställas på allmänt sammanträde lägsta försäljningspriser för

socker äfvensom konditioner i öfrig! vid försäljning af socker från resp. föreningars

medlemmar. Till agenter och mellanhänder vid försäljningar får i regel ej betalas

högre provision än 1/2 proc. Köpman, som handlar med socker i fast räkning

äfvensom handelsföreståndare eller biträde till sådan köpman eller handelsföreståndare

får ej antagas till agent. Vid direkt försäljning får icke något slag af returprovision

lämnas köpare. Förbjuden är icke blott hvarje direkt nedsättning af priset på socker

vid försäljning, utan äfven hvarje beviljande af förmån till köpare af socker, hvilken

indirekt kan få samma resultat, såsom t. ex. nedsättning af priset å andra varor i

syfte att därigenom bereda köpare af socker billigare pris eller gynnsammare konditioner

än för andra gälla. Beträffande firmor, tillhörande mellersta och norra Sveriges

sockerengrosförening, äfvensom Västra Sveriges sockerförening, hvilka föreningar

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

båda hafva tryckta stadgar och i (ifrigt synas äga en fastare organisation än de öfriga,

gäller att firma, som brutit mot föreningens stadgar eller mot behörigen fattadt

föreningsbeslut i fråga, som ligger inom föreningens ändamål, skall åläggas utgifva

ett skadestånd af 3,000 kr., för hvars gäldande af hvarje föreningsmedlem som

säkerhet allämnas revers å nämnda belopp.

Mellan de olika föreningarna förefinnas olikheter såväl i fråga om priser som

öfriga försäljningsvillkor. För engrosförsäljare tillhörande mellersta och norra Sveriges

sockerengrosförening äfvensom Västra Sveriges sockerförening gälla vid försäljningar

för närvarande följande bestämmelser: svenska sockerfabriksaktiebolagets dagsnotering

banfritt sockerfabrik vid orderns ingång till bolaget, betalning per 10 dagar

från ^ fakturadag minus 2 proc. skonto, per 30 dagar minus 1 1ji proc. skonto eller

per 3 månaders accept utan rabatt. Norr om Sundsvall beräknas priset vid försäljningar

i parti understigande 5,000 kg. 0''5 öre högre per kg. Vid försäljningar

mom Göteborgs stads område äro villkoren: vid likvid inom 10 dagar 1 V, proc.

skonto, inom 30 dagar 1 proc. skonto, längsta medgifna kredit 2 månader mot accept.

Försäljningsprisen för medlemmar tillhörande Västra Sveriges sockerförening voro

september år 1912

raffinad i toppar

bitsocker ..................

kaksocker ..................

krossocker och melis

pudersocker ..............

gul bastard ..............

66 öre per kg.

66 » » *

65 » » »

63 » » .

62 » » ..

59 » » »

Till köpare i landsorten voro prisen 0''5 öre lägre per kg. vid försäljning i

partier om minst 5,000 kg., hvilken skillnad betingas af olikhet i frakt- och körningskostnaden.

Öfriga föreningars medlemmar sälja vanligen socker till sockerbolagets priser

och konditioner antingen per 30 dagar med kassarabatt eller per 3 månaders accept

netto. Vid försäljningar i mindre partier och på utsträckt betalningstid tilläggas

frakt- och platskostnader m. in.

Inom samtliga föreningar tillämpas lika villkor för alla köpare, således äfven

för kooperativa föreningar.

Det har tidigare påvisats, att svenska sockerfabriksaktiebolaget,

med. undantag af den konkurrens, som tilläfventyrs kan möta från Lidköpingsraffinaderiets

sida, har ett faktiskt monojjol å den inhemska

marknaden, i det att importen af utländskt socker under bolagets hela

tillvaro och för öfrigt under en längre följd af år dessförinnan icke

förekommit i annat än jämförelsevis betydelselösa kvantiteter. Likväl

må här tvänne fall antecknas, då dylik import under tiden efter år

1907 skett, enär de åtgärder, som från bolagets sida vid dessa tillfällen

vidtogos, äro ägnade att ur något andra synpunkter än de i det föregående

berörda belysa det stora bolagets förhållande till afnämare och

konsumenter.

Sockerbolaget:

och handeln.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Det första här afsedda fallet var föremål för omnämnande redan

i sammanhang med frågan om sockerbeskattningens förändring vid 1909

års riksdag. I den vid nämnda riksdag väckta motion, hvari föreslogs

höjning af sockerskatten och sänkning af tullen å socker, anfördes i

motiveringen, hurusom en importör i Söderhamn, hvilken vid slutet af

år 1908 infört tyskt socker, skulle hafva mötts med en priskonkurrens

från sockerbolaget, hvilket, dels genom direkt prissänkning, dels genom

fraktlindring, nedsatt priset på socker i Söderhamn och trakten däromkring

med 5 öre per kg. Bevillningsutskottet inhämtade vid behandling

af denna motion närmare upplysning af bolaget rörande det

anmärkta fallet. Dess svar var af följande lydelse:

»I bevillningsutskottets betänkande nr 18 vid förra årets riksdag motiveras

den ändring, som föreslås uti Kung! Maj ds proposition om ändring af sockerbeskattningen,

därmed, att det är »af största betydelse icke blott för jordbruket i

vidsträckta delar af vårt land utan äfven i allmänhet för vårt ekonomiska iif, att

hvitbetsodlingen må kunna utan afbrott bedrifvas och tillverkningen af råsocker

inom landet ostördt fortgå», och så vidt vi kunnat finna, har det äfven varit på dessa

skäl, som riksdag och regering godkänt bevillningsutskottets förslag.

Den omsorg om hvitbetsodlingen, som statsmakterna härmed lagt i dagen,

hafva vi ansett det vara vår skyldighet att i vår mån befordra, och det har då

fallit sig naturligt för oss att söka förhindra, att sockertillverkningen och därigenom

också hvitbetsodlingen åtminstone under den i betänkandet omhandlade

tiden komme att lida onödigt intrång genom import af utländskt socker. Då det

därför kom till vår kännedom, att utländskt socker importerades, ansågo vi oss

böra ingripa däremot, om möjligt i så god tid, att på samma gång som ytterligare

import förhindrades, vederbörande firma skulle, om den ville, kunna gorå sig i

största måtto skadeslös för den redan skedda importen genom reexport.

Enligt de upplysningar vi erhållit förhåller det sig nu med Söderhamnsimporten

på det sätt, att man där af en eller annan anledning fått för sig, att

för utländsk raffinad skatten skulle kunna betalas år 1908 med 13 öre och tullen

år 1909 med 15 öre, hvarigenom man skulle kunnat få in sockret för 28 öre i

stället för 30 öre per kilo. Detta berodde naturligtvis på missuppfattning, men

importen hade icke desto mindre ägt rum. Ått import vid samma tidpunkt icke i

någon utsträckning skedde till andra delar af landet, visar tillräckligt, att de köpmän,

som voro mera förtrogna med förhållandena, icke ansågo det löna sig.

Emellertid hade på grund af importen trakten kring Söderhamn blifvit klent försedd

med svenskt socker under den tid sjöfarten var öppen, då vi sålde vårt toppsocker

efter en notering af 57 öre för lösa toppar fraktfritt Söderhamn. Då det

utländska sockret låg på nederlag och det var en möjlighet, att det åter kunde

komma att exporteras, om vi försåge trakten med billigt svenskt socker, nedsatte

vi den 10 december för alla dem af våra kunder, som bruka göra affärer på Söderhamnsdistriktet,

priserna därstädes med 2 öre under vårt eifpris för Söderhamn.

Sedan vi erfarit, att trots dessa åtgärder det utländska sockret blifvit inom landet

placeradt, blef prisnedsättningen den 1 februari upphäfd.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Med anledning af denna skrifvelse konstaterade åtta reservanter

inom utskottet i det förslag till motivering af utskottets yrkande, som

sedermera godkändes af Andra kammaren (jfr sid. 50), att bolaget

vidkänt den påklagade åtgärden, ehuru däråt gifvits en annan innebörd

än konkurrensens, hvarjämte i reservationen omnämndes, att en

norrländsk köpmannaförening, som uttalat sig i ämnet, skarpt förkastat

bolagets tillvägagående i det berörda fallet. ,

Under ärendets behandling i Andra kammaren framställde en

talare, som synes halva stödt sig på autentiska uppgifter, den här

åberopade händelsen på ett från den af bolaget gifna relationen åtskilligt

afvikande sätt. Den ifrågavarande firman i Söderhamn hade, enligt

denne talare, hos sockerbolaget anhållit att få köpa socker af bolaget

mot den rabatt, som andra engrossister erhöllo, men hade firmans framställning

. mötts med afslag. På grund häraf såg den sig för att tillgodose

sina kunders behof nödsakad att importera socker. För firman

inträffade då det gynnsamma förhållandet, att vid samma tid, den 22

sept. 1908, importpriset för socker ställde sig omkr. 56 öre kg. i

fat eif Söderhamn, under det att priset för svenskt socker, om firman

köpte genom mellanhänder, ställde sig i 58 öre med 1 V, proc. kassarabatt.

När importen blef känd för sockerbolaget, sänkte detta sitt pris

på Söderhamn med 2 öre per kg., hvarjämte varan levererades fritt järnvägsvagn

Söderhamn, innebärande en fraktlindring af 3 öre, således en

total prisnedsättning af 5 öre per kg. Mot sannolikheten af den af

sockerbolaget i dess svar till bevillningsutskottet angifva afsikten med

den nämnda prissänkningen (importören skulle nödgas reexportera det

utländska socker, som låg på nederlag i Söderhamn) anmärkte talaren,

att en dylik återutförsel vore omöjlig, sedan hamnarna tillfrusit och

sjöfarten för året upphört.

Det andra fall, som i detta sammanhang åsyftas, var af delvis

annan karaktär. Det berör sockerfabriksaktiebolagets förhållande till

kooperativa förbundet. Dettas Stockholmsafdelning hade af bolaget upptagits

bland dess engroskunder å lista nr 2, men de~s afsättningsområde

begiänsats till att omfatta Stockholm och Stockholms län. Emellertid

utgick kooperativa förbundet från den uppfattningen, att förbundet såsom

sadant vore bolagets kund och att den nämnda geografiska begränsningen

af försäljningsområdet icke ägde något berättigande för dess partiaffär,

hvars kunder bestodo af samtliga de öfver hela riket spridda kooperativa

föreningar, som voro anslutna till förbundet. 1 enlighet med denna

åsikt rekvirerade föimundet under åren 1908—10 upprepade gånger

socker för leverans till sådana föreningar, som voro belägna utanför

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Stockholm och Stockholms län, men dessa order annulerades regelbundet

af bolaget. Situationen torde efter hand hafva försvårats därigenom,

att å åtskilliga orter de kooperativa föreningarna synas hafva afstängts

från möjligheten af sockerköp, enär grossisterna på grund af minuthandlarnes

påtryckningar afbrutit förbindelsen med föreningarna.

I början af år 1911 riktade förbundet, efter att flere gånger förut

mötts med afslag, till bolaget eu sista hemställan att få köpa socker

för direkt leverans till samtliga anslutna konsumtionsföreningar, hvarvid

samtidigt påpekades de nyss antydda svårigheter, som erbjudit sig för

åtskilliga föreningar samt dessutom erbjöds förskottsbetalning för rekvirerade

varor. Bolaget svarade ånyo afvisande i hufvudfrågan, men

förklarade, att det förvissat sig om, att det å vissa orter påklagade

förhållandet mellan engroshandlande och kooperativa föreningar ifråga

om sockerförsäljning numera ändrats, så att några klagomål i detta

hänseende ej behöfde ifrågasättas.

Kort efter emottagandet af detta svar vidtog förbundet den åtgärden

att importera socker. Med ett par firmor afslötos kontrakt om

leverans af tyskt socker till partihandelsafdelningarne i Stockholm,

Malmö, Göteborg och Gäfle. Enligt hvad inhämtade uppgifter gåfvo

vid handen, torde sammanlagda kvantiteten af denna import under år

1911 hafva uppgått till 650 000 kg., motsvarande omkr. hälften af

förbundets sockeromsättning närmast föregående år.

Redan på hösten samma år åvägabragtes emellertid en uppgörelse

rörande kooperativa förbundets inhemska sockerinköp, hvilken torde

böra betraktas såsom en åtminstone interimistisk lösning af förhållandet

mellan bolaget och förbundet. Formellt upptogs förbundet visserligen

fortfarande icke på någon af bolagets kundlistor — endast dess Stockholmsafdelning

tillkommer alltjämt den platsen, hvilket, enligt ett uttalande

af bolagets chef, lär bero därpå, att »denna afdelning var kund

hos en af fabrikerna före sammanslagningen». Men indirekt ordnades

förhållandet till förbundet på i hufvudsak samma sätt, som om äfven

förbundet upptagits på kundlistan nr 2. Bolaget afslöt nämligen i

september 1911 med en engrossist ett aftal, enligt h vilket denne från

den 1 oktober 1911 ägde rätt att hos bolaget köpa socker i enlighet

med de bestämmelser, som gälla för kunderna å kundlista nr 1 (4 proc.

rabatt), dock under den förutsättning att grossisten köpte socker blott

från bolaget samt sålde det endast till kooperativa förbundet. Samtidigt

inrycktes i aftalet det stadgandet, att grossisten vore skyldig att till

förbundet sälja sitt socker till priser och betingelser i öfrigt, som för

detta icke vore mindre förmånliga än dem bolaget vid hvarje tidpunkt

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

inrymde åt sina kunder å kundlistan nr 2 (3 proc. rabatt), dock så,

att grossisten städse komme i åtnjutande af en rabatt, motsvarande

minst 1 proc. å bolagets priskurantpris. Aftalet förklarades vara giltigt

endast under förutsättning af, att förbundet utfäste sig att under en

tid af minst två år bos grossisten köpa sitt behof af svenskt socker

mot de pris och betingelser som nyss nämnts. En dylik förbindelse

afgafs ock i ett mellan grossisten och förbundet samtidigt upprättadt

aftal, som helt anslöt sig till de i det ofvan angifna kontraktet stadgade

villkor.

Bilaga 1 till Kungl. Maj:ts prop. nr 35 1913.

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Inledning,

KAP. II.

Sockerbeskattning in. m. i vissa

främmande länder. I

I betänkande afgifvet den 17 maj 1904 åt kommitterade för utredning

af frågan om beskattning af hvitbetsoekertillverkningen bar utförligt

redogjorts bl. a. för sockerlagstiBni agens dåvarande gestaltning i vissa

europeiska länder (Danmark, Tyskland, Österrike—Ungern, Frankrike,

Nederländerna, Belgien, Ryssland). De lagar, för hvilkas innehåll redogjorts

i nämnda framställning, äro i regel alltjämt gällande eller ock

afse de däri sedermera vidtagna ändringarna endast mindre väsentliga

enskildheter. Det har af sådan anledning synts öfverflödigt att nu

ånyo lämna en ingående framställning rörande den utländska sockerlagstiftningen

i dess helhet, utan hänvisas i sådant hänseende till åberopade

kommittébetänkande af år 1904.

Det har emellertid för utredningsarbetets bedrifvande varit af

intresse att erhålla eu mer ingående kännedom rörande sockerindustrien

och sockerlagstiftningen i såväl Tyskland som Danmark, hvadan i det

följande särskild uppmärksamhet ägnats åt en framställning af de båda

ländernas förhållanden i bär berörda hänseenden. Slutligen har äfven

en kort redogörelse lämnats för Brysselkonventionens tillkomst och hittillsvarande

utveckling.

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

A.

Danmark.

1. Tull- och skattelagstiftningens samt industriens utveckling.

Om man bortser från ett misslyckadt försök vid 1800-talets början,

torde den danska hvitbetsockerindustriens begynnelse böra dateras från

1870-talet. Utvecklingen gick emellertid i början synnerligen långsamt,

och industrien rönte föga understöd''från vare sig jordbrukarnes eller

statsmakternas sida. De förra kunde endast i ringa utsträckning förmås

att upptaga odlingen af hvit betor, de senare genomförde eu lagstiftning,

som införde afgift å hvitbetsockertillverkningen, men medgaf endast

obetydligt skydd mot utländsk konkurrens. Under 1880-talet lyckades

man emellertid småningom upparbeta intresset för betodlingen hos landtmännen,

och produktionen steg hastigt under detta årtionde. En antydan

rörande denna utveckling gifves af nedanstående siffror.

År Betproduktion

ton

Betareal

bär

1875 ...

.......................... 970

352

1880 ...

........................... 2 480

1312

1885 ...

........................... 16 950

6 577

1890 ...

........................... 22 610

7 233

År 1890 funnos i Danmark 6 råsockerfabriker, af hvilka alla

utom en ägdes af samma företag, »De danske Sukkerfabrikker», hvilken

äfven var ägare till rikets 2 raffinaderier. Den utanför nämnda företag

stående råsockerfabriken, belägen vid Nyköbing å Falster, var en

andelsfabrik.

Som nämnts, synes det under denna tid ej hafva varit den danska

riksdagens afsikt att bereda sockerindustrien något afsevärdare tullskydd.

Tillverkningsafgiften å råsocker fastställdes till samma belopp

som tullen för mellanljust socker minus 4—8 proc., hvilken minskning

skulle utgöra en ersättning för den större förlusten vid raffinering för

Tiden före

1891.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

1891 års

lagstiftning.

bet- än för rörsocker. Raffinadtullen fastställdes däremot till 27 öre

per kg. eller 7 öre mer än afgiften. Endast under ett år på 1880-talet

beviljades en exportpremie af 1''5 öre per kg. för inländskt råsocker,

men denna bestämmelse fick intet nämnvärdt inflytande på industrien.

Tack vare bristande öfverensstämmelse mellan tull- och skattelagstiftningen

på en enstaka punkt lyckades industrien indirekt framskapa

ett ''skydd för sin produktion, som blef af den största praktiska betydelse.

Genom tullagstiftningen af år 1863 sattes den gräns mellan ljust och

mörkt, raffineradt och oraffineradt socker, som är af afgörande betydelse

i alla föreskrifter på detta område, vid nr 18 holländsk standard.

Denna gräns flyttades emellertid i ett par lagar af åren 1871 och 1873

upp till nr 19, och den första lag, hvilken införde sockertillverkningsskatt,

lagen den 3 maj 1873, följde i detta afseende samma bestämmelse.

År 1875 upphörde emellertid 1871 och 1873 års hithörande tullförfattningar

att gälla, och den äldre lagens bestämmelse om gränseus fastställande

vid nr 18 trädde åter i kraft för importeradt socker, medan

gränsen nr 19 fortfarande kvarstod oförändrad ifråga om tillverkningsskatten.

Sockerlagen den 1 april 1891, hvilken reviderade såväl tull som

skatt, bortsåg från denna inkonsekvens och bestämde, att tullen för

raffineradt socker skulle sänkas från 27 till 12 öre samt accis från 19''7

till 51/7 öre per kg. En skillnad uppstod således mellan tull och accis

af 6 c/7 öre. För oraffineradt socker fastställdes tullen till 6 och accisen

till 4 1/i öre, d. v. s. en differens af 1 1/2 öre per kg. Men medan tullen

för raffineradt socker afsåg en vara, hvars färg var ljusare än nr 18,

gällde motsvarande accis ett socker, som i färg svarade mot minst nr

19 holländsk standard. Följden häraf blef sålunda den, att socker

mellan gränserna 18 och 19 skyddades af den högsta tullsatsen, 12 öre,

men belädes med den lägsta tillverkningsafgiften, 4 y2 öre per kg., och

sålunda åtnjöt ett skydd af 7 1/2 öre per kg. Ett dylikt socker bereddes

således högre skydd än t. o. m. det raffinerade sockret, ehuru tillverkningsskattelagen

betraktade det som oraffineradt. Denna brist i lagstiftningen

lyckades det industrien att utnyttja. Problemet blef att tillverka

ett socker, som, ehuru oraffineradt, uppnådde en färg, som lag

mellan gränserna 18 och 19, för hvilket socker skyddet uppgick till

7 y2 öre, oaktadt afsikten varit att gifva det ett skydd af blott 1 1fi

öre per kg. Detta problem löstes af »De danske Sukkerfabrikker», och

resultatet af denna lösning är det socker, som under namn af »dansk

Puddersukker» snart fick en utomordentligt stor utbredning inom Dan
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

mark och som sätter eu särskild prägel på den danska sockerkonsumtionen.

Det har lyckats det stora bolaget att skapa en speciellt dansk

marknad för ett speciellt danskt socker. Sannolikt har emellertid för

detta socker icke ett mot det höga skyddet helt svarande högre pris

kunnat ernås, men har det betydliga skyddet gifvit den framställda

produkten en afsevärd fördel i konkurrensen och tryggat dess afsättning.

Under tiden efter 1890 har den danska sockerindustrien utvecklats

i en mycket hastig takt, såsom

siffror.

närmare

framgår af nedanstående

År

Betsocker-

produktion

ton

Betareal

har

1895 ............................

. 44400

10 979

1900 ............................

.. 50470

14 025

1905 ............................

.. 64 970

15 428

1910 ............................

. 100 510

22 032

1911 ............................

.. 116160

24 786

I slutet af 1890-talet började

en ny råsockerfabrik sin verksamhet;

den inköptes så godt som omedelbart af »De danske Sukkerfabrikker»,

hvilket företag år 1910 själf startade en ny råsockerfabrik och vid

samma tid fortfarande ägde rikets alla raffinaderier så när som på ett.

Sockerindustriens starka utveckling och väl äfven det stora sockerbolagets

betydande ekonomiska afkastning föranledde 1908 års riksdag

att företaga en revision af sockerlagstiftningen. Man öfvergaf därvid

bestämmelserna om sockrets bedömande efter färgstandard för att i

stället tillämpa polarisationens säkrare metod. Härvid utgick man bl. a.

från, att färgskalans n:ris 20 och 11 motsvarade en polarisation af resp.

100 och 86 proc. samt att gränsen mellan raffineradt och oraffineradt

socker borde sättas vid en polarisation af 98 proc. Enligt tullagen den

5 maj 1908 (positionerna 243—45) samt sockeraccislagen den 27 maj

1908 fastställdes för raffineradt socker med en polarisation af öfver 98

proc. en tull af 10 och en afgift af 5''7 o öre per kg., för oraffineradt

socker, polariserande mellan 86 och 98 proc., eu tull af 6 V2 och en

afgift af 4 öre per kg. För råsocker, polariserande under 86 proc.,

bestämdes såväl tull som afgift till 4 öre per kg. Skatten på raffinad

utgår enligt 1908 års lag vid råvarans införande i raffinaderiet med 4''9 5

öre per kg., såvida den polariserar icke öfver 96 proc., men höjes sedan

successivt efter finhetsgraden, tills den för socker med en polarisation

1908 års

lagstiftning.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

öfver 98 proc. utgör 5''7 0 öre, hvarigenom man afsett att uppnå en

beskattning, som, under nödigt hänsynstagande till förluster vid raffineringen,

motsvarar tillverkningsafgiften af 5*7 0 öre per kg. raffinad.

Storleken af det skydd, som den danska sockerindustrien åtnjuter

på grund af nu angifna bestämmelser i 1908 års tull- och skattelagstiftning,

framgår närmare af följande beräkningar 0 .

a. Råsocker.

Råsocker, polar. 86—96 proc...

» » under 86 proc.

Tull

; Skatt =

Skydd

öre per kg.

5*90

4*96 .=

0*95

4

4 =

0

b. Konsumsocker, framställdt direkt utan raffinering.

Tull : Skatt =

Oraff. melis, polar, öfver 98 proc............. 10 -v 5* 7 o =

Danskt pudersocker, polar. 86—98 proc....... 6*oo ! 4 =

Skydd

öre per kg.

4‘3 o

2-50

c. Dansk raffinad, framställd af danskt råsocker.

På grund däraf att skatten utgår med olika belopp för olika

polariserande socker, torde skyddet i detta fall lämpligen böra beräknas

i genomsnitt för all raffinad.

Af 1 kg. råsocker, som i regel polariserar mellan 92 och 96*5

proc., erhålles 09 kg. raffinad polariserande öfver 98 proc., 0‘03 kg., polariserande

96—98 proc. samt 0''0 3 kg. sirap.

Tullafgiften blir således:

öre per kg.

0''9 kg. raffinad polar, öfver 98 proc.: tull 10 öre = 9

0*03 » » » 96—98 » : » 6*5 » = 0*195

0’03 » sirap : » 2 » = 0*06

9*255

Skatten å råvaran, hvaraf största delen

sannolikt polariserar under 96 proc., kan

beräknas till högst .......................................... 5*lo

hvadan skyddet således utgör........................... 4''09ö

*) De här meddelade uppgifterna angående tullskyddet äro återgifna efter beräkningar af

prof. dr. L. V. Birck, Köpenhamn.

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

d. ''Raffinad, framställd af utländskt råsocker.

Öre per kg.

Tullafgiften blir lika stor som det under c beräknade d. v. s...................... 9-26

Härifrån afgår erlagd tullafgift för råsocker .......................................... 5-90

Hvadan skyddet således utgör............................................................... 3 se

1908 års lagstiftning åstadkom således en nedsättning af tullen,

uppgående för socker af den högsta kvaliteten till 2 öre (från 12 till

It) öre). Det är under sådana omständigheter af intresse att undersöka,

huruvida denna tullsänkning äfven framkallat en prissänkning. Nedanstående

siffror torde vara ägnade att närmare belysa denna fråga.

Råsocker f.o.b. Dansk kross. Öfverpris för

År Hamburg 88 °/0 melis melis

öre per kg. öre per kg. öre per kg.

(bruttopris)

1906 ................................................... 16-ot 34-4 2 18-3 8

1907 ................................................... 17-56 35"80 18-24

1908 ................................................... 18-3 8____ 37-00 18-62

Medeltal 1906—08 17''33 3.7-71 18''it

1909 ................................................... 19-93 35-04 16-02

1910 ................................................... 21-92 38-88 16-96

1911 ................................................... 25-24 40-18 14-94

Medeltal 1909-11 22'' se 38''33 16'' 97

Denna tablå visar, att priset på världsmarknaden under den afsedda

perioden stigit starkare än det danska sockerbolagets notering för kross,

melis. Öfverpriset för denna vara bär under åren efter den nya lagstiftningens

genomförande fallit från 18-41 till 15''9 7 öre d. v. s. med

2‘44 öre per kg. Prisfallet ägde rom genast vid den första noteringsförändring,

som försiggick efter den nya lagens trädande i kraf!, och

det kan sålunda anses föreligga goda skäl för antagandet, att tullsänkningen

varit en viktig orsak till prisändringen.

Rörande de danska statsmakternas förhållande till sockerlagstiftningen

torde i detta sammanhang slutligen äfven böra nämnas, att det

danska folketinget under år 1912 behandlat ett från socialdemokraterna

framställdt förslag om statens öfvertagaude af den danska sockerfabri
-

Prisfallet

efter år 1908.

1912 års

riksdag.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Antal fabriker

och deras

tillverkning.

kationen. Förslaget gjordes till föremål för utredning inom ett särskilt

utskott, livilket den 25 april 1912 afgaf ett utförligt betänkande i

ämnet.1) Utskottets majoritet föreslog därvid, att folketinget ville uttala,

att det på grund af föreliggande upplysningar icke funne anledning

verka för införande af statsdrift på sockerproduktionens område, men

uppmanade finansministern att hafva sin uppmärksamhet fäst vid sockrets

tullskydd och att vid lämpligt tillfälle framställa förslag om ytterligare

nedsättning däraf. Detta yrkande godkändes i tinget. Från debatterna

i ämnet är särskildt att anteckna det från majoriteten uttalade beklagandet

af att tullsänkningen år 1908 blef för ringa och att en ytterligare

nedsättning däri förefölle väl motiverad.

2. Sockerindustriens nuvarande ställning.

Under år 1911 funnos i Danmark 8 råsockerfabriker samt 4 raffinaderier.

Till råsockerfabrikerna hörde ej mindre än 17 saftstationer.

Sockerfabrikerna äro belägna å Lolland, Fyen, Falster och Möen, således

inom ett jämförelsevis mycket begränsad!, område af riket. Till kampanjen

1912/13 står emellertid en ny råsockerfabrik färdig att upptaga

sin verksamhet och är denna belägen i en annan trakt, nämligen västra

Själland. Samtliga raffinaderier utom ett hafva sitt säte i Köpenhamn

eller dess närmaste omnejd.

På grund af den danska skattelagstiftningens anordning redovisar

den officiella statistik, som bygges på uppgifterna från den skattekontrollerande

myndigheten, sockerproduktionen fördelad blott efter dess

polarisationsgrad och icke efter olika fabrikat. Statistikens hithörande

siffror för år 1911 äro sammanställda här nedan.

Inhemsk betsockerproduktion år 1911.

Kg
Produktion,

tillhörande kl. 1 (polar, öfver 98 proc.)............... 10 284 370

» » » 2 ( » 98 proc. och mindre)...... 105 871 944

Totalproduktion 116156 314

Utförsel (af kl. 2) ............................................................ 5 704 800

'') Betänkning afgiven af det i Henhold til Folketingets Beslulning af 10 Januar 1912

nedsatte Udvalg etc., Folketinget 1911—1912, Blad nr 220.

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Till beskattning uppgifven inhemsk produktion år 1911.

a. Ej raffineradt socker.

Kvantitet Skatt

kg. öre per kg.

Kl. 1 (polar, öfver 98 proc.).................................... 1 184 265 5- 7

» 2 ( » 98 proc. och mindre).......................... 29 557194 4''0

Summa SO 741459

b. Socker till raffinering.

Kvantitet

Skatt

kg.

öre per kg.

intill 96-o proc. .

...................... 44 025 874

4-95

öfver 96-o — 96" 5

proc.

..................... 9 777 317

5*io

» 96*5—97’0

.................. 1 571 518

5*25

» 97-0—97-5

»

..................... 613 842

5-40

» 97-5—98-0

..................... 54 476

5*55

» 98-0

..................... 8 288 337

5*70

Summa 64 331 364

—

Totalsumma 95 072 823

_

Den till beskattning uppgifna kvantiteten är således något lägre än

totalproduktionen, hvilket beror därpå, att dels en viss kvantitet af tillverkningen

exporteras, dels ock den beskattade sockermängden närmast

hänför sig till föregående årets produktion, hvilken var lägre än förevarande

års.

Det är med ledning af de nu angifna siffrorna icke lätt att utan

vidare beräkna, hur den danska, till beskattning uppgifna sockerproduktionen

fördelar sig på vissa färdiga fabrikat. Med stöd af i ämuet hos

danska fackmän inhämtade upplysningar torde dock kunna antagas, att

allt det oraffinerade socker, hvilket polariserar 98 proc. och mindre, är att

hänföra till den såsom danskt pudersocker betecknade varan, medan 60

proc. af det raffinerade sockret utgöres af raffinad i lägsta prisläget (kross,

melis) och återstående 40 proc. af öfriga raffinadsorter. Med utgångspunkt

från dessa siffror, äfvensom från antagandet, att 100 kg. råsocker

lämnar 90 kg. raffinad, 3 kg. farin och 3 kg. sirap, samt ofvan angifna

tal för beskattadt socker år 1911 skulle sistnämnda kvantitet fördela

sig på följande sockersorter:

Bilaga 1 till Kungl. Maj.-ts prop. nr 85 1913.

i

16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Industriens

ekonomiska

förhållanden.

milj. kg.

7»

Oraffineradt socker.

Danskt pudersocker........................

.................... 29-6

32-0

Annat oraffineradt socker ..............

..................... 1*2

1-3

Baffineradt socker.

Kross, melis ................................

.................... 34-7

, 37*5

Toppsocker, tabletter, kändis............

................... 23-2

25’o

Farin .........................................

..................... 1-9

2-1

Biprodukt.

Sirap .........................................

...................... 1-9

2-1

Inalles 92''b

100-o

Sannolikt gifva dessa siffror en någorlunda riktig anvisning för

bedömande af det här omhandlade spörsmålet. Talen för oraffineradt

socker torde kunna göra anspråk på full exakthet och älven för öfriga

produkter synas åtminstone de relativa talen vara jämförelsevis tillförlitliga.

Denna åsikt bestyrkes, om dessa sistnämnda tal jämföras

med de enda motsvarande siffror, som finnas tillgängliga i dansk officiell

statistik. I sammanhang med liandtverks- och industriräkningen i Danmark

den 12 juni 1906 insamlades nämligen äfven vissa uppgifter för

en produktionsstatistik. Enligt denna, som afsåg förhållandena under

år 1905, tillverkades af rikets dåvarande 3 raffinaderier nedanstående

kvautiteter socker och sirap, hvarvid till jämförelse upprepas motsvarande,

nyss åberopade siffror för år 1911.

År

1905

År 1911

Produkt

milj. kg

. °/o

milj. kg.

°/o

Kross, melis .................................

18-9

52*4

34-7

56-2

Toppsocker, tabletter, kändis .........

13-7

37-9

23-2

37-6

Farin ..........................................

2*7

7-5

1-9

3-1

Sirap ..........................................

0-s

2*2

1-9

3-1

Inalles

36i

100 o

Öl?

lOOo

De relativa talen för dessa båda år visa således ifråga om de båda

viktigaste i tabellen upptagna sockersorterna en jämförelsevis nära

öfverensstämmelse.

Af de danska råsockerfabrikerna ägas alla utom en, och af raffinaderierna

likaledes alla utom ett af »Aktieselskabet De danske Sukkerfabrikker».

Den råsockerfabrik, som står utanför bolaget, säljer emeller
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

tid sedan en längre följd af år hela sin produktion till det stora företaget

(under de båda sista åren har dock en viss kvantitet försålts till

England), och det raffinaderi, som ej tillhör bolaget, har icke så stor

produktionsförmåga (omkr. 3—5 000 ton), att det äger någon nämnvärd

betydelse för den danska sockerindustrien. Däremot kommer den nya,

utanför bolaget stående råsockerfabriken, som under år 1912 börjar sin

verksamhet i västra Själland, sannolikt att blifva af större vikt. Den

är nämligen beräknad för afverkning af betor från en betareal af 5 000

har och börjar första året med eu areal af 3 300 har och en beräknad

afverkning af 1 100 å 1 200 ton betor om dagen eller 100 000 ton om

året. Aktiekapitalet är 2 milj. kr. och beräknas själfva fabriksbyggnaden

jämte tomt och inventarier draga eu kostnad af 3 milj. kr.

Fabriken uppgifver sig vilja exportera sin produktion.

Tillsvidare intager emellertid »De danske Sukkerfabrikker» en så

godt som allenarådande ställning inom sitt lands sockerindustri. Såsom

tidigare antydts, bär bolaget afvärjt konkurrens genom att utan lång

tidspillan uppköpa hvarje fabrik, som bildades utan dess medverkan,

och synes ett dylikt köp ofta hafva skett först sedan bolaget bjudit

det nya företaget en hård kamp. I bolagets balansräkning hafva tvänne

af de sålunda inköpta företagen bokförts med sitt aktiekapital bland

aktiva, medan bolagets öfriga fabriker ingå bland fastighetsvärdena.

Af bolagets raffinaderier är ett af de i Köpenhamn belägna f. n. under

nybyggnad, sedan den äldre fabriken delvis brunnit ned. Det synes

vara bolagets afsikt att såvidt möjligt koncentrera större delen af raffineringen

till denna fabrik. Den inredes nämligen omedelbart för en

årsproduktion af 50 milj. kg. och har ifråga om utrymme beräknats så,

att en utvidgning till en produktionsförmåga af 100 milj. kg. utan

svårighet kan åstadkommas. Anläggningskostnaden beräknas till 4 V2

milj. kr.

Bolaget började sin verksamhet med ett kapital af 4 milj. kr.

År 1883 beslöt man utvidga kapitalet till 10 milj. kr., men det nytillkomna

beloppet var till fullo inbetaldt först år 1893. Af nyteckningen

förbehölls hälften åt de äldre aktieägarne till en kurs af 110

proc., medan resten utbjöds till pari åt de betodlare, som hade tecknat

tioåriga leveranskontrakt med bolaget — för hvarje tunnland skulle

erhållas för 300 kr. aktier. År 1909 utvidgades aktiekapitalet ytterligare

med 5 milj. kr., hvilket kapital af de äldre aktieägarne skulle få tecknas

till pari (aktiekursen var då 230 proc.). Det nuvarande aktiekapitalet

utgör sålunda 15 milj. kr., hvaraf allt blifvit kontant inbetaldt. År

1912 beslöts emellertid en ytterligare utvidgning af kapitalet med 7 Va

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

milj. kr., hvilket belopp utsläpptes till teckning mot en kurs af 150 proc.

(aktiekursen var då 299 å 300 proc.). Utdelningen å aktierna var under

de första elfva åren 1874—84 af bolagets verksamhet i regel 10 proc.,

men sjönk sedan under en följd af år till 0 eller 4 — 6 proc. Först i

midten af 1890-talet började utdelningen ånyo få stadga och har för

åren f. o. m. 1901 uppgått till nedannämnda belopp:

År

O/o

År

°/o

År

7»

1901

7

1905

15

1909

23

1902

10

1906

18

1910

21

1903

10

1907

17

1911

25

1904

18

1908

25

Eu öfversikt af bolagets ställning den 30 april 1912 gifves i

nedanstående tablå med ledning af bolagets egen balansräkning, hvars

poster likväl sammanförts under i hufvudsak samma rubriker, som förekomma

i motsvarande, i det föregående meddelade uppgifter rörande de

svenska sockerfabrikernas tillgångar och skulder.

Tillgångar: Skulder:

Råsockerfabriker och saftstationer . .

14 786 597

Aktiekapital ................................

15 000 000

Raffinaderier.................................

4 154 024

Reservfond ....................................

8 556 884

Fabrikernas lager ........................

14 868 221

Dispositionsfond (»prisdifferensreserv»)

1 528 028

Stadsfastigheter ...........................

2 578 750

Understöds- och tantiémefond .........

988 326

Jordbruksfastigheter .....................

1 027 091

Upplånadt kapital .......................

10404050

Fartyg .......................................

110 300

Diverse passiva: tullskuld ...............

2 249 058

Varufordringar..............................

2 070 695

diverse kreditorer ...

2 135 701

Andra fordringar: fabrikernas löpande

Saldo .........................................

8 036 521

räkning............

6 644 393

diverse debitorer...

2 523 386

Diverse tillgångar ........................

27 854

Kontant kassa..............................

107 255

Summa 48898566

Summa 48898566

Fördelas de för bolagets fabriker bokförda värden, hvari ingå

maskiner, inventarier, järnvägar för bettransport m. m., på antalet fabriker,

erhålles för en råsockerfabrik med därtill i medeltal hörande tvänne

saftstationer ett genomsnittsvärde af 2 112 371 kr. samt för ett raffinaderi

ett motsvarande belopp af 1 384 674 kr. flen största råsockerfabriken

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

och dess saftstationer, med en afverkningsförmåga af 2 000 ton betor

per dygn, voro bokförda till sammnnlagdt 3 808 056 kr., samt ett

raffinaderi med en kapacitet af 30 000 tons utsmältning om året till

906 152 kr. Gi fvctvis hafva dessa bokföringsvärden nåtts först efter

afsevärda afskrifningar. Såvidt af tillgängliga uppgifter framgår, synas

dessa afskrifningar tillsammans hafva utgjort för hvarje råsockerbruk

med saftstationer i genomsnitt 700 000 kr. samt för hvarje raffinaderi

565 000 kr.

Vid den undersökning, som ägnades bolagets ställning i det tidigare

omnämnda af folketinget år 1912 afgifna betänkande angående statens

öfvertagande af den danska sockerindustrien, beräknades, att bolagets

effektiva kapital vore 30 milj. kr., hvaraf ena hälften utgjordes af aktiekapitalet

och den andra af sparad förmögenhet. I betraktande af de

betydande afskrifningar, som verkställts å bolagets egendomar och de

öfriga skäl, som i detta hänseende anförts i nämnda betänkande, synes

detta antagande vara väl motiveradt och snarare angifva ett för lågt

än för högt belopp. Efter 1912 års nyemission, hvarigenom det inbetalade

aktiekapitalet höjes till nominellt 22 500 000 kr. och en öfverkursbetalning

af 3 750 000 kr. dels användes såsom afskrifning å fabriksfastigheter,

dels ökar reserverna, torde således bolagets eget arbetande

kapital kunna uppskattas till omkr. 42 000 000 kr.

Det i ofvan angifna tablå under posten »saldo» upptagna beloppet

motsvarar på grund af bolagets bokföring icke fullt årets vinst. Denna

utgjorde nämligen 8 330 648 kr., d. v. s. 55-5 proc. å aktiekapitalet.

Häraf utbetalades i vinstandel till betodlarne enligt med dem uppgjorda

kontrakt 3 775 192 kr., hvarjämte 5 proc. utdelades i tantiéme till

styrelse och direktion samt samma belopp afskrets å bolagets aktiva.

Återstoden disponerades för utdelning till aktieägarne (25 proc.) samt

för saldering å vinst- och förlustkonto. 1912 års vinstresultat måste

emellertid betecknas såsom mer än vanligt gynnsamt och öfverstiger

hvad som tidigare nåtts. År 1911 var vinsten 6 687 690 kr. eller

44‘6 proc. å aktiekapitalet.

Rörande andelsfabriken i Nyköbing har beträffande dess ekonomiska

ställning ingen uppgift kunnat införskaffas. I fråga om resultatet af

fabrikens verksamhet för år 1910/11 hafva dock vissa upplysningar

inhämtats. Häraf framgår, att andelskapitalet, som är fördeladt på

3 500 andelar, af Indika f. n. emellertid en större del lär vara samlad

på en enstaka hand, utgör 1 050 000 kr. Nettovinsten för år 1910/11

har, enligt hvad som i debatten i ämnet år 1912 i folketinget uppgifvits,

utgjort 1 267 002 kr. eller 120-7 proc. af andelskapitalet. Till betodlarne

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

utbetalades 554 777 kr., till andelsägarne i utdelning 541 243 kr. (51*5

proc.) och till reserverna öfverfördes 281 069 kr. Det vill sålunda synas,

som skulle Nyköbingsfabrikens årsvinst hafva varit än mer lysande än

»De danske Sukkerfabrikkers».

Bland sockerfabrikernas produktionskostnader är det tvänne poster,

som tilldraga sig särskild uppmärksamhet. Den förnämsta af dessa är

utgifterna för betorna, rörande hvilka närmare upplysningar skola meddelas

i det följande, den andra posten är löner till arbetare, hvarom

här några siffror skola anföras.

Enligt inhämtade uppgifter utgå timlönerna sedan år 1910 till

kampanjarbetarne i råsockerfabrikerna med 38 öre, med undantag för

en å landsbygden belägen fabrik (Höjbygaard), där lönen är 37 öre.

Under öfriga tider af året är lönen för det fåtal arbetare, som då sysselsättas

i fabrikerna resp. 35 och 34 öre. Vid raffinaderierna i Köpenhamn

är lönen efter tre månaders anställning för arbetare i fabriken

4‘40 samt för arbetare i magasinen 4''2 0 kr. per dag eller resp. 4*2 5

och 4-0 5 kr. jämte 1 kr. i veckan i »ölpengar». Beräknas arbetstiden

till 10 timmar om dagen, motsvara dessa lönesatser en timlön af 44 å

42 öre. Vid bolagets i Köpenhamns omnejd belägna tredje raffinaderi

är timlönen 41 öre, hvartill kommer fritt Öl och kaffe, så att timlönen

torde kunna beräknas till onda*. 42 öre. Genom ackordsarbete kan löninkomsten

lu>jas. Dessutom förtjänar anmärkas, att raffinaderierna under

de sista åren lära hafva uppehållit ständig drift året om och att verksamheten

varit nedlagd endast under omkr. 14 dagar af året.

Det belopp, som under kampanjen 1910/11 af »De danske Sukkerfabrikker»

utbetalts i arbetslöner till arbetare, nppgifves för råsockerfabrikerna

till 1 250 000 kr., och för raffinaderierna till 850 000 kr.,

hvartill kommer ett belopp af 500 000 kr. till verkstadsarbetare o. d.,

således en totalsumma i arbetslön af 2 600 000 kr. Fördelas den till

verkstadsarbetarna utbetalade lönen med lika stort belopp på de 7 råsockerfabriker

och 3 raffinaderier, som ägas af bolaget, erhålles för de

till råsockerfabrikernas arbetare utgifna löner ett belopp af 1 600 000

kr. och för raffinaderiernas arbetare en motsvarande summa af 1 000 000

kr. Då den totala betsockerproduktionen, enligt hvad tidigare angifvits,

beräknats till omkr. 116 000 ton, hvaraf omkr. 98 000 ton kom på »De

danske Sukkerfabrikker», samt detta bolags raffinadtillverkning utgjorde

omkr. 60 000 ton kan med ledning af nyss angifna siffror beräknas, att

arbetslönen per ton råsocker inom nämnda företag uppgick till 16-33 kr.

samt per ton raffinad till 16-7 4 kr.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

3. Hvithetsodiingen.

Det har tidigare nämnts, att det först jämförelsevis sent lyckades

den danska sockerindustrien att intressera jordbrukarna för betodling.

hörst sedan midten af 1890-talet vann betodlingen större spridning, och

hade år 1900 nått upp till en areal af 14 025 har. Men under 1900- talets första årtionde väcktes intresset för denna gren af landtbruket

för hvarje år i allt högre grad, så att den betodlade arealen år 1911

uppgick till omkr. 25 000 har eller nära dubbla arealen mot tio år förut.

Rörande skördens kvantitet per hektar under hvart och ett af

åren 1906—10 gifver nedanstående tablå närmare upplysning. Där

angifvas äfven talen för betornas sockerutbyte, hvilka siffror visserligen

icke redovisas i den officiella danska statistiken eller eljest, såvidt kunnat

utrönas, för de här berörda åren offentliggjorts, men hvilka beräknats

med ledning af tillgängliga uppgifter rörande den afverkade betmängdens

och råsockerproduktionens totala storlek k.

År

Betskörd

per hektar

ton

Båsockerutbyte

i °/o af

betvikten

1906

30-9

13-7 9

1907

56-5

12-3 8

1908

28u

14-90

1909

28-7

12-57

1910

34-5

14-18

Medeltal

1906—1910

30''o

13-55

k örhallandet mellan fabrikerna och betodlarne hade under denna

utvecklingsperiod ej alltid varit det bästa, men till någon öppen konflikt

har det aldrig kommit. I regel synes det stora bolaget hafva förstått

att i tid möta ett spirande missnöje med erbjudande om förmånligare

betalningsvillkor och dessutom bundit betodlarna med långvariga kontrakt.

Därjämte torde äfven böra uppmärksammas, att betodlarne visserligen

samman slutit sig i intresseorganisationer, men att större delen af den

betodlade jorden är i stora eller medelstora godsägares besittning och

blott en mindre del äges af smärre jordbrukare, eu omständighet, som

9 Nämnda uppgifter hafva hämtais ur Grosserer-Societetens årsberättelser och öfverensstämma

nära med de siffror som för motsvarande förhållanden uppgifyits i det danska utskottsbetänkandet

och som hämtats ur landthushållningssällskapets berättelser.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

måhända kommit intressemotsatserna att antaga en mindre kampartad

karaktär. Emellertid hafva betprisen efter hand förbättrats och grundvalen

för öfverenskommelserna mellan fabriker och betodlare förändrats.

Under 1870- och 80-talen afslötos odlingskontrakten i regel på basis

af ett grundpris af 1’50 kr. per 100 kg. med tillägg af 10 öre för

hvarje procent sockerhalt utöfver 12 proc. Från midten af 1880-talet

byggdes betodlingen emellertid på en annan grundval, i det att den

gjordes beroende dels af Londonernoteringen för råsocker, dels ock af

fabrikens vinst. Båda dessa led i prisberäkningen underkastades efterhand

förändringar, men sedan år 1904 gälla för det öfvervägande flertalet

odlare i detta hänseende följande bestämmelser, baserade på kontrakt

för minst 10 år:

1. Så länge genomsnittspriset för råsocker enligt Londonernoteringen

för 88 proc. tyskt råsocker prompt f. o. b. Hamburg under tiden

1 september—31 december utgör 13 sh. 9 d. per cwt, betalar »De danska

sukkerfabrikker» l-60 kr. per 100 kg. rentvätta^ betor, medan betalningen

ökas, resp. minskas med 2 öre per 100 kg. för hvarje fulla 3 d., med

hvilka nämnda genomsnittspris öfver- eller understiger 13 sh. 9 d.

2. Sedan 5 proc. ränta godtgjorts bolagets aktiekapital, fördelas

af återstående årsvinst 50 proc. till betodlarne i förhållande till kvantiteten

af dem levererade betor.

3. Betmassan erhålles afgiftsfritt åter af betodlaren.

4. Därest fabriken icke mottager betorna före den 15 november,

skola betorna efter upptagningen af betodlarne stackas etc. (»nedkules»)

och betalas härför en extra ersättning af 6 öre för 100 kg., när betorna

levereras mellan 15 november och 15 december, samt 12 öre per 100

kg. för senare leverans.

År

Betpris

per 100 kg.

kr.

År

Betpris

per 100 kg.

kr.

År

Betpris

per 100 kg.

kr.

1886

l-48

1895

1*64

1904

2*69

1887

l-66

1896

1*51

1905

1*84

1888

1-78

1897

1*55

1906

2*09

1889

1-58

1898

1*65

1907

2*20

1890

1*65

1899

1*68

1908

2*40

1891

1*75

1900

1*76

1909

2*41

1892

1*76

1901

1*47

1910

2-11

1893

1*86

1902

1*68

1911

2''7S

1894

1*76

1903

1*67

5. Betfrö betalas af betodlaren, men levereras af fabriken.

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

En öfversikt af de betpris, som betalats till de danska odlarne i

genomsnitt per år sedan år 1886 gifves af förestående tablå.x)

Det belopp, som af »De danske sukkerfabrikker» under år 1911/12

utbetalades för betor, har uppgifvits till sammanlagdt 16‘5 milj. kr.

4. Sockerpris och sockerhandel.

I en tidigare anförd tablå (sid. 119) har en antydan gifvits angående Sockerpris.

förhållandet mellan inlandsprisen å danskt socker samt råsockerpriset å

världsmarknaden. Däraf syntes framgå, att bruttopriset å det viktigaste

danska raffinadsockret, kross, melis, i genomsnitt för åren 1909—11

öfvers tigi t Hamburgernoteringen för råsocker med 15-9 7 öre per kg.

Till förklaring af detta öfverpris anföres i det ofta åberopade danska

utskottsbetänkandet följande beräkning:

Transportkostnader m. ni............................................................................ 2-26 öre per kg.

Förlust vid raffinering af 88 proc. råsocker till 100 proc., därest råvarans genom*

snittspris beräknas till 19-84 öre per kg.: 12/ss ’ 19-84 = ........................... 2’7fi > > »

Raffineringskostnader ................................................................................. g.70 ;> s

Tull för kross, melis .............................................. irwin »

Stimma 18''ee öre per kg.

Af denna beräkning skulle sålunda följa, att inlandspriset med

närmare 3 öre per kg. legat under motsvarande utlandspris med tillägg

af tull och kostnader. Gifvetvis kan en dylik beräkning icke göra anspråk

på att i detalj vara exakt, men den jämförelsevis betydliga differens

som bär påvisats, synes ej kunna förklaras endast med hänvisning till

kalkyleringsfel, utan torde sannolikt kunna tjäna såsom bevis för att

sockerbolaget icke fullt utnyttjat tullskyddet för raffinad.

Hvad de danska inlandsprisen å socker eljes beträffar, så hafva

de _ enligt det störa bolagets engrosnoteringar'' för de båda största

artiklarna utgjort i genomsnitt för år:

9 I prisen hav inräknats värdet af tillbakalevererad betmassa: 26 å 27 öre per 100 kg

levererade betor. Tabellens uppgifter delvis efter det danska utskottsbetänkandet 1912.

Bilaga 1 till Kungi. Maj:ts prop. nr 85 1918.

17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

1872-75

Kross, melis

öre per kg.

91-00

“Puddersukker1

öre per kg.

1876—80

84-62

—

»O

GO

CO

00

73-22

—

1886—90

60’S 6

47-26

1891—95

41-20

33-24

1896—1900

34-5 8

28-46

1901—05

34-oe

28-54

1906—10

36-U

30-12

Noteringen för det bättre sockret har sålunda under de senaste

15 åren varit omkr. 6 öre per kg. högre än för den sämre, oraffineiade

varan. Enligt den (juni 1912) senast tillgängliga noteringen, fastställd

den 8 maj 1912, kostade kross, melis 42 och danskt pudersocker 36 öre

per kg. För öfriga sorter raffinad noterades pris, växlande mellan 44 och

49 öre, (för en i ringa kvantitet producerad sockersort 52 öre). Som ett

o-enomsnittspris för samtliga raffinadsorter torde kunna antecknas 46 öie

per kg. Å danskt råsocker var noteringen samtidigt 34 öre.

Engros- och Det störa bolaget säljer blott till grossister och i praktiken endast

''minuthandel. mot kontant likvid inom 14 dagar. Å fakturabeloppet lämnas härvid

2 proc. rabatt, hvar jämte försålda varor debiteras 1 öre per kg. under

priskurantens notering. Emballage debiteras enligt särskild notering.

Köparna få köpa socker för leverans under 3 1/2 månader till vid köpets

afsilande gällande notering och mot successiv leverans under nämnda

tid. Såsom" en följd häraf må antecknas att vid en prisstegring i regel

stora kvantiteter äro sålda till det lägre priset.

utförsel Exporten af danskt socker var tidigare mycket obetydlig, men

steg småningom och utgjorde år 1896 6 000 ton. Den öfvervägande

delen af exporten bestod af en efterprodukt, hvaraf den inhemska konsumtionen

emellertid snart ökades, så att utförseln år 1903 sjunkit till

1 000 ton. Den var sedan under åtskilliga år helt minimal, enär Danmarks

tullagstiftning icke uppfyllde de af Brysselkonventionen uppställda

villkor för export till konventionsländerna. Den sedermera

företagna ändringen möjliggjorde emellertid åter utförsel af. danskt

socker och i oktober 19il upphäfdes af den permanenta kommissionen

i Bryssel den Danmark pålagda strafftullen. Exporten har också under

de sista åren stigit betydligt: den utgjorde år 1909 icke mer än 1 000

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

ton, men år 1911 redan 5 700 ton, hvaraf hnfvudparten utförts till

England. Samtidigt utfördes 2 520 ton matsirap samt 9 280 ton melassfoder

och melass, som framställts af hvitbetsmelass.

Den utförda sockerkvantitetens storlek beror dels af produktionens

storlek, dels ock af världsmarknadspriserna. Vid högre pris lönar det

sig bättre att exportera efterprodukterna, vid låga pris är det åter fördelaktigare

att omarbeta dem till råsocker för raffinering.

Importen af socker till Danmark bar ända till de sista åren uppgått

till betydande kvantiteter och först under år 1911 sjönk den

till en i förhållande till konsumtionen mindre betydande siffra. Nedanstående

tablå gifver närmare detaljer för åren f. o. m. 1900, hvarunder

importen nått sin hittillsvarande största absoluta böjd.

År

Import

Total-

Import i % af

ton

konsumtion

konsumtion

1900

29 810

66 550

44-s

1901

30 280

74 160

40’s

1902

19 080

69 840

27-3

1903

35 100

77 270

45’r

1904

37 590

83 860

44-8

1905

34 510

79 820

43-2

1906

20 530

82 140

25''o

1907

24 080

91 520

26-3

1908

37 490

97 480

O

do

CO

1909

38 340

105 750

36-s

1910

33 800

100 750

33'' 6

1911

11450

106 520

10-s

Eu betydande del af denna import bar legat i det stora sockerbolagets

händer, men under hvarje år torde omkr. 10 000 ton socker

hafva införts af andra importörer än bolaget.

5. Sockerkonsumtion.

På annat ställe i föreliggande betänkande bar redan framhållits,

att Danmark sedan länge är Europas näst England starkast sockerkonsumerande

land. En öfversikt af utvecklingen i detta hänseende

gifves af följande siffror rörande konsumtionen per år och individ.

Införsel.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

År

Genomsnittlig

årskonsumtion

Årlig ökning sedan

föregående period

Relativ öknin;

kg.

kg-

kg-

1876—1880

13-4S

—

1''00

1881—1885

15-0 2

0-31

l-ii

1886—1891

16-12

0“22

1-20

1891—1895

21-21

1-02

1-57

1896—1901

26-22

l-oo

1*95

1901—1905

30-56

0-S 7

2-2 7

1906—1910

35" "6

1''04

2-65

1911

38-43

2-6 7

2-85

Den starka stegringen efter 1891 synes förtjäna särskild! beaktande,

då det är sannolikt, att den i viss mån bör ses såsom en följd af den

utaf 1891 års lagstiftning framkallade, tidigare påpekade sänkningen i

sockerpriset. Det vill äfven synas som om under samma tid konsumtionen

af bättre socker ökats på de sämre sockersorternas bekostnad.

Efter det danska utskottsbetänkandet af år 1912 skall här slutligen

äfven meddelas nedanstående tablå, som i detta sammanhang torde äga

ett visst intresse, ehuru siffrorna måhända ej böra tillmätas alltför

stort värde. Enligt en under utarbetning varande officiell hushållskostnadsstatistik

utgjorde konsumtionen af socker för:

Konsumtion

Antal indi-

Konsumtion

per individ

vider per

per hushåll

kg-

hushåll

kg-

Arbetare i Köpenhamn ..................

22

4-5

99-o

» » landsortsstäderna............

22

5”i

112-2

Hemmansägare..............................

31

6-e

204-6

Småbrukare (»husmän»)..................

22

5-1

112-2

Landtarbetare (på öarne) ...............

21

4-5

94-5

opaginerad Kontrollera mot PDF

138

B.

Tyskland.

1. Tull- och skattelagstiftningens samt industriens utveckling. Karteller.

Tyskland tillkommer otvifvelaktigt äran af att hafva varit det land

i världen, där förekomst af socker i vissa slag af betor vetenskapligt

först påvisats och där denna upptäckt först tekniskt utnyttjats för

sockerframställning. Den förstnämnda upptäckten gjordes af én framstående

Berlinerkemist A. S. Marggraf redan år 1747. Dennes lärjunge

och efterföljare i ämbetet såsom direktör för den preussiska vetenskapsakademien

F. K. Achard återupptog mot slutet af århundradet Marggraf s

försök och lyckades efter ett mödosamt, ihärdigt arbete att göra dem

praktiskt användbara. Trots oafbrutna besvikelser och ekonomiska

svårigheter lyckades det honom att efter omfattande experiment, under

aren 1799—1800 företagna på hans egendom Cunern vid Steinau i Schlesien,

våren 1802 inrätta en sockerfabrik för framställning af socker ur

af honom odlade betor.

Achards fabrik vann inom kort efterföljare, hans skrifter om sockerfabrikation

spredos öfver hela Europa och i flera länder sökte man införa

och understödja den nya industrien. Men under de napoleonska krigens

stormar blef det omöjligt att i Tyskland vidmakthålla det ekonomiska

understöd från statens sida, som bragt den nya fabrikationen skydd och

uppmuntran, så att redan år 1828 den sista sockerfabriken på den tyska

sidan af Rhen måste nedlägga drifteij» Under tiden hade emellertid i

Frankrike industrien icke blott vunnit fotfäste utan ock lyckats förbättra

sin teknik. Stödd pa de där vunna erfarenheterna, gick man under

1830-talet till arbetet för att i Tyskland ånyo grundlägga en sockerindustri.

Resultatet var denna gång så gynnsamt, att år 1834/35 i

Preussen redan 17 och inom tyska tullområdet 21 fabriker voro i drift.

Två år senare hade den sistnämnda siffran ökats till 122 företag, som

ur 25 o46 ton hvitbetor framställde 1 408 ton råsocker, motsvarande ett

soekerutbyte af 5''5 6 proc. (på Achard’s tid hade utbytet varit 2—3 proc.).

Ur denna blygsamma början växte under ett nästan oafbrutet

1800-talets

börja!?.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

framåtskridande den tyska hvitbetsoekerindustrien upp för att i Tysklands

nutida ekonomiska lif intaga eu synnerligen betydande plats.

Tiden De på grund af hvitbetsockerindustriens uppblomstring minskade

1840—60. tupjntäkterna af sockerimporten föranledde Preussen att år 1840 beskatta

sockerindustrien med en särskild afgift. Exemplet följdes ett år senare

af hela tullföreningen, så att den tyska sockerfabrikationen gjordes

till föremål för en- särskild, enhetlig beskattning. Dennas form var

materialbeskattning, utgående med eu viss afgift för 100 kg. råa betor

och beräknad på sådant sätt, att den beredde den inhemska produktionen

skydd mot konkurrens från rörsockrets sida, utan att likväl utesluta

denna konkurrens. Vid beräkning af råsockerutbytet ur betan utgick

man från antagandet, att för framställandet af 1 centner råsocker åtginge

20 centner hvitbetor, d. v. s. skatten byggdes på hypotesen om ett

råsockerutbyte af 5 proc. Ehuru skattesatsen under den följande tiden

efter hand ökades — från 0-io Mk år 1841 till 1''5o Mk år 1858, allt

per 100 kg. betor — så bibehölls det beräknade råsockerutbytet under

20 år oförändradt. Några siffror till belysande af råsockerindustriens utveckling

under denna period meddelas i nedanstående tablå.

Råsocker
-

År

Antal

råsocker-

fabriker

Afverkade

betor

ton

Eåsocker-

produktion

ton

utbyte

per 100 kg.

betor

0/n

1839/40

152

220 000

12 700

5*38

1849/50

148

576 000

42 400

7*35

1859/60

256

1 720 000

145 800

8*56

Samtidigt som Tysklands råsockerproduktion under åren 1840—60

sålunda stigit med det tolfdubbla, hade soekerimporten minskats till

omkr. en tiondedel. Under de senare åren af 1850-talet hade den tyska

sockerindustrien i sjkifva verket nått den ställning, att frågan om export

af inhemskt råsocker blef aktuell. Fabrikanterna framställde vid denna

tid upprepade gånger krafvet pa* att erhålla skatterestitution vid export

af råsocker liksom raffinaderierna redan länge åtnjutit fördelen af tullrestitution

vid utförsel af raffinad, tillverkad af rörsocker.

186»tiftn‘ Ug'' År 1861 genomfördes också eu lagstiftning, hvarigenom råsocker
1861—63.

producenterna vid utförsel af råsocker fingo restitution af materialskatten

till ett belopp af 16• 5 0 Mk per 100 kg. råsocker, medan raffinadrestitutionen

fastställdes till 20 Mk. Samtidigt höjdes emellertid lagens nominella

sockerutbytesprocent från 5 till en siffra, som låg mellan 9-i och

8’4 och som svarade mot det dåvarande faktiska utbytet.

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

1861 års lag blef för den tyska sockerindustriens utveckling- af

genomgripande betydelse. Tack vare dess bestämmelser blef det möjligt

för sockerproducenten att icke blott såsom förut bereda sig en särskild

fördel genom utvinnande af mer socker ur betorna än hvad som motsvarade

det lagliga rendementet utan ock att vid utförsel af råsocker

tillgodoräkna sig resultatet af ett dylikt högre sockerutbyte såsom en

kontant, af statsverket utbetalad premie, utgörande skillnaden mellan

exportgodtgörelsen och den erlagda materialskatten.

Till en början var det emellertid möjligt endast för ett fåtal fabriker

med tillgång till råvara af högsta kvalitet att draga fördel af den nya

lagstiftningen. Men redan år 1866 lyckades man genomdrifva eu förhöjning

af restitutionen till 17-20 JM k för råsocker och 21 Mk för

raffinad, medan materialskatten fortfarande kvarstod oförändrad vid Töo

Mk, allt per 100 kg. Därmed hade premiesystemet helt slagit igenom.

Visserligen höjdes materialskatten år 1869 till 1''6 0 Mk, men samtidigt

ökades också restitutionen till 18-so Mk för råsocker och 21*60 å

23 Mk för raffinad af olika slag.

Stödd af denna lagstiftning utvecklades den tyska sockerindustrien

så hastigt, att den vid 1880-talets början stod främst inom världens

hvitbetsoekerproduktion. Närmare detaljer framgå af följande siffror.

Antal

Afverkade

Eåsocker-

Eåsocker-

utbyte

År

råsocker-

betor

produktion

per 100 kg.

betor

%

fabriker

ton

ton

1860/61

247

1 467 702

126 526

ep

® ;

u>

1870/71

304

3 050 745

186 441

8‘62

1875/76

332

4161 284

358 048

8-60

1880/81

333

6 322 203

573 030

9-04

1884/85

408

10402 688

1 146 740

11*02

Denna kraftiga utveckling af sockerindustrien hade emellertid

äfven sina skuggsidor. På grund af det rådande skattesystemet ökades

statens inkomster af sockerbeskattningen ingalunda i samma proportion

som produktionen stegrades. Dessutom åtföljdes industriens uppsving

ej häller af en motsvarande ökning i den inhemska konsumtionen. Öfver

hälften af den producerade sockerkvantiteten måste från och med 1880- talet exporteras. Utförseln, som år 1871/72 ännu stannade vid 14-276

ton (totalutförsel, beräknad såsom råsocker), uppgick 1880/81 till 283 848

och 1884/85 till 673 728 ton. Den tyska sockerindustrien var sålunda

numera i hög grad beroende af den utländska marknaden och dess hårda

konkurrens, samtidigt som konkurrensen inom landet år för år ökades.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

1886 och

1890 års lagstiftmng.

År 1883 tillsatte regeringen en kommission för en undersökning

af den tyska sockerindustriens läge och nedsatte samtidigt restitutionen

å råsocker och raffinad till resp. 18 och 22*20—23 Mk per 100

kg. Sockerkommissionens arbete gaf till positivt resultat en år 188G på

grundvalen af ett antaget rendement af 9*3 proc. till 1*70 Mk höjd

betskatt och en till 17*2 5 Mk sänkt restitution. Kort därpå beslöt

man sig emellertid för att delvis öfvergifva det dittills tillämpade

materialbeskattningssystemet. Helt ville man visserligen ej lämna det,

främst af hänsyn till beskattningens anordning i de med Tyskland på

den utländska marknaden konkurrerande länderna, men genom en af

1887 års riksdag antagen lag nedsattes betskatten med drygt hälften

till 0‘80 Mk och infördes samtidigt en konsumtionsskatt (»Verbrauchsabgabe»)

å 12 Mk per 100 kg., hvilket belopp skulle erläggas vid

sockrets uttagande för inhemsk konsumtion. Tullen fastställdes till

30 Mk för alla sorters socker samt 15 Mk för sirap och melass. Skatterestitutionen

bestämdes till 8*5 0 Mk för råsocker af 90 proc. rendement

och till 10 å 1016 5 Mk för raffinad af olika slag.

Sedan Tyskland sålunda tagit första steget bort från det beskattningssystem

som varit allenarådande alltsedan år 1844, dröjde det icke

länge innan regeringen gick vidare på den inslagna vägen och föreslog

riksdagen ett sockerbeskattningssystem, uteslutande baseradt på produktskatt

samt med öppna, successivt sjunkande utförselpremier. Anledningarna

till detta systemskifte torde vara att söka dels och främst i statens

ökade behof af inkomster (såsom t. ex. för arbetarförsäkringen) dels

ock i förhoppningen att vid eu lconsumtionsbeskattning lättare kunna råda

bot för åtskilliga missförhållanden inom den tyska industrien. Det af

regeringen utarbetade förslaget förelädes riksdagen år 1890, antogs efter

en del detaljförändringar, samt blef gällande år 1892. Enligt den nya

lagen upphäfdes all materialskatt. Sockerskatten skulle utgå med ett

belopp af 18 Mk per 100 kg. vid varans öfvergång i den fria handeln.

Tullen fastställdes till 3G Mk för alla sorter socker, däri inbegripet

sirap och melass. Utförselpremien — eller, som den kallades, tillskottet

(»Zuschuss») — bestämdes till 1*2 5 Mk för 100 kg. råsocker af

90—98 proc. rendement, 2 Mk för kändis-, topp- och kristallsocker af

minst 99*5 proc. sockerhalt samt 1*6 5 Mk för allt annat hårdt socker.

Dessa satser skulle gälla till 1895, då de skulle nedsättas för att år

1897 helt försvinna.

Vid antagandet af denna lag trodde man, att det exempel Tyskland

sålunda gifvit ifråga om utförselpremiernas successiva afskrifvande,

skulle följas af världens öfriga stora sockerländer. Man fann emellertid

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

snart, att denna förmodan var oriktig. De öfriga länderna icke blott

bibehöllo sina hittillsvarande premier, utan till och med höjde dem i

vissa fall (t. ex. Frankrike) väsentligt, hvarigenom den tyska industriens

konkurrensförmåga på den utländska marknaden afsevärdt förminskades.

Dessutom hotades Tysklands sockerindustri äfven af öfverproduktion

inom landet.

Siffrorna rörande produktionen för de fem första kampanjerna

under 1890-talet framgår af följande tablå.

År

Antal

råsocker-

fabriker

Afverkade

betor

ton

Båsocker-

produktion

ton

Båsocker- utbyte

per 100 kg.

betor

%

12''54

1890/91

408

10 623 319

1 336 221

1891/92

403

9 488 002

1 198 025

12*0 2

1892/93

401

9 811 939

1 230 835

12-54

1893/94

405

10 644 351

1 366 001

12-83

1894/95

405

14 521 029

1 827 973

12*58

För att råda bot för de antydda missförhållandena framlade regeringen

år 1896 en lag, hvarigenom icke blott industriens täflan på

världsmarknaden skulle underlättas, utan äfven produktionen i viss

mån regleras och ledas. 1 förstnämnda hänseende föreslogs en ökning

af de fasta utförselpremiernas belopp till nära det dubbla — 2''5 0 Mk

för råsocker och 3—3''5 5 Mk för raffinad, allt per 100 kg.; samtidigt

höjdes konsumtionsskatten till 20 Mk. För vinnande af det sistnämnda

syftet — förhindrandet af öfverproduktion — skulle enligt förslaget en

viss maximisumma (1*7 milj. ton) fastslås för ett års sockerproduktion

och denna summa efter vissa grunder fördelas på rikets alla fabriker.

Öfverskred någon fabrik denna dess sålunda bestämda högsta afverkningssumma,

den s. k. kontingenten, pålades för den öfverskjutande

tillverkningen en extra skatt, uppgående till samma belopp som utförselpremien.

Nyanlagda fabriker skulle under sin första verksamhetstid

ej alls få någon kontingent, utan för hela. sin tillverkning betala nyssnämnda

extra skatt. För att vidare skydda de mindre fabrikerna mot

de under senare åren i norra och östra Tyskland upprättade eller

planerade jättefabrikerna, skulle införas äfven en progressiv beskattning

(»Betriebsteuer))), hvilken skulle utgå såsom en tilläggsafgift jämte den

vanliga skatten och utgöra för hvarje 100 kg. socker, som öfvergick i

allmänna marknaden, 0-lo Mk för en kvantitet intill 4 000 ton, 0-12 5 Mk

för hvarje därutöfver producerade 100 kg. till och med 5 000 ton o. s. v.

Bilaga 1 till Kungl. Maj:ts prop. nr So 1913. 18

1896 ars lag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

188

1903 års lag.

Sammanslut - ningar inom

sockerindustrien.

.

1896 års riksdag antog detta regeringens förslag ock höjde salm

tidigt sockertullen till 40 Mk per 100 kg. Denna lag ägde giltighet

ända till år 1908, då Tysklands anslutning till 1902 års Brysselkonvention

framkallade en ny lag den 6 januari 1903, hvilken afskaffade

kontingentering, premier, progressiv beskattning o. s. v. och i stället

införde eu ren konsumtionsbeskattning.

1903 års lagstiftning, som ännu alltjämt är i hufvudsak gällande,

bestämde konsumtionsskatten till 14 Mk samt tullen (incl. skatten) för

råsocker till 18''40 och för raffinad till 18-80 Mk, allt per 100 kg.

Siffrorna för den tyska sockerindustriens utveckling sedan år 1895

framgå af nedanstående tablå. I

Äntå!

Ai- råsocker- fabriker

Afverkade

betor

ton

Råsocker-

produktion

tou

Eåsocker- utbyte

per 100 kg.

betor

0/

lo

Genom- snittlig

betafverkning

per fabrik

ton

Statsinkomst

af skatt

och tull

Mk

1895/96

397

11 672 810

1 637 057

14''02

29 403

103 701 000

1900/01

395

13 253 909

1 979 118

14-6 «

33 552

115 691 000

1905/06

376

15 733 478

2 400 771

15- 2<;

41 844

141 587 000

1909/10

356

12 892 068

2 037 397

15-80

36 214

158 827 000

I anslutning till den här meddelade korta öfversikten af den

tyska sockerindustriens och beskattningens utveckling torde det äfven

vara af intresse att något beröra frågan om förekomsten i Tyskland

af monopolartade sammanslutningar inom sockerindustrien.

Redan så tidigt som år 1850 hade för tillvaratagande af såväl

råsocker- som raffinadindustriens allmänna intressen en förening bildats,

benämnd »Verein för die Riibenzuckerindustrie Deutschlands». I denna

hade emellertid råsockerfabrikerna öfvervikten, hvilket föranledde raffinaderierna

att redan 1852 bilda en egen förening, benämnd »Verein

deutscher Zuckerraffineriem». Inom båda dessa föreningar hade tanken

på kartellsammanslutningar vid skilda tillfällen framkommit, ehuru den

aldrig kommit att ikläda sig fastare form. Det första allvarliga försöket

att få en kartell till stånd daterar sig från midten af 1880-talet under

de då rådande dåliga tiderna. Man ville genom grundandet af en

sockerbank åstadkomma gemensamma försäljningar af råsocker. Detta

försök strandade likväl på motståndet från de råsockerfabriker, som

ägdes af betodlarna, hvilka senare ej ville låta sig fråntagas rätten att

själfva disponera sitt socker. År 1894, då läget på sockermarknaden på

grund af öfverproduktion åter försämrades, upptogos sammanslutnings
-

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

försöken ånyo. En ny förening bildades med särskild uppgift att söka

åstadkomma en kartellsammanslutning mellan råsockerproducenterna.

Pin dylik sammanslutning visade sig likväl omöjlig att genomföra, enär

derå raffinaderier förfogade öfver egna råsockerfabriker. Det gemensamma

intresset af ett upprätthållande af sockerpremierna, äfvensom

hoppet om att genom förenade krafter bättre kunna tillgodose industriens

intressen vid kommande handelsfördrag föranledde slutligen år 1897 upplösandet

af de förut bestående tre föreningarna och bildandet af en ny

hela sockerindustrien omfattande sammanslutning, benämnd »Verein der

deutschen Zuckerindustrie», hvilken i sig som underafdelningar innefattade

»Verein der deutschen Zuckerindustrie, Abteilung der Rohzuckerfabriken,

G. in. b. Ii.» och »Verein der deutschen Zuckerindustrie,

Abteilung der Raffinerien, G. in. b. H.». Den stora föreningen hade

till uppgift att bevaka industriens gemensamma intressen, under det

att underafdelningarna själfva hade att ordna sina inre angelägenheter

äfvensom att tillvarataga sina specialintressen. 397 råsockerfabriker

och 50 raffinaderier, d. v. s. så godt som samtliga förefintliga tyska

råsockerfabriker och omkr. hälften af raffinaderierna, voro år 1897 medlemmar

i föreningen. Inom denna upptog man nu med all kraft, sedan

1896 års lag svikit de förväntningar, med livilka den hälsats af industrien,

tanken på bildandet af en kartell mellan producenterna, och

under trycket af de på sockermarknaden då härskande synnerligen

ogynnsamma förhållandena — låga pris, hård konkurrens o. s. v. —

lyckades man äfven efter många svårigheter den 1 juni 1900 få en

dylik sammanslutning till stånd.

Den tyska socker kartellen bestod liksom den några år förut bildade

österrikisk-ungerska af två särskilda kartellsammanslutningar: »Syndikat

deutscher Zuckerraffinerien», omfattande 109 fabriker, och »Deutsches

Zucker-Syndikat, G. m. b. H.», det senare utgörande en sammanslutning

mellan råsockerfabrikerna och representerande 393 fabriker. Hvitsockerfabrikerna,

hvilka framställa för konsumtion färdigt socker direkt ur

betorna, voro såsom en förmedlande länk anslutna till båda dessa karteller.

Enligt kartellöfverenskommelsen garanterades råsockerfabrikerna

för på hemmarknaden försåldt socker af 88 proc. rendement ett minimipris,

hvilket från och med d. 1 sept. 1901 fastställdes till 25''5 0 Mk

per 100 kg., (s. k. »Inlandsnormale»). Eör den händelse Magdeburgernoteringen

föll under det fastställda minimipriset, skulle raffinaderierna

inbetala skillnaden, hvilket dock ej fick öfverstiga 6’8 0 Mk. Denna

differens skulle månatligen inbetalas af raffinadkartellen till råsockerkartellen

jämte ett tillägg af 10 proc., s. k. »Kartellnutzen», som sedan

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

uppdelades på de olika råsockerproducenterna i förhållande till storleken

af den produktionskontingent, som hvar och en enligt lagen af år 1896

fått sig tilldelad. Härjämte förpliktade sig raffinaderierna att endast

köpa socker af fabriker, tillhörande råsockerkartellen.

Råsockerfabrikerna å sin sida förbundo sig att till gengäld ej

framställa raffinadsocker för inhemsk konsumtion och att försälja råsocker

och melass endast mot förevisande af kontrakt med s. k. kartellklausul,

hvarigenom man försäkrade sig om att allt socker antingen blefve försåldt

till utlandet eller också levererades till ett raffinadkartellen tillhörigt

raffinaderi. I öfrigt hade råsockerproducenterna fullt fria händer.

I motsats till råsockerkartellen ägde raffinadkartellen eu mycket

fast organisation. Här fastställde man icke blott pris och leveransvillkor,

utan äfven huru många procent af den hvarje raffinaderi inom kartellen

tilldelade kontingenten, som under en viss tid finge försäljas. Kartellens

prispolitik gick ut på att få inlandspriset å raffinad att täcka inlandspriset

å råsocker jämte det ofvan omnämnda tillägget af 10 proc. Härtill

lades 8 Mk såsom kostnader för raffineringen, 1 Mk såsom »Kartellnutzen»

och slutligen afgiften till staten 20 Mk, allt per 100 kg. Summan

af alla dessa belopp utgjorde minimipriset. Enligt denna beräkningskulle

alltså vid ett samtidigt på världsmarknaden rådande råsockerpris

af 18-7 0—25-50 Mk per 100 kg priset å raffinad på hemmarknaden uppgå

till 54-5 0 Mk per 100 kg. Såsom maximipris å raffinadsocker fastställdes

58-5 0 Mk. Inom dessa gränser ägde syndikatet att fastställa försäljningspriset.

Dessa .bestämmelser inneburo för raffinaderierna stora fördelar.

Sjönko nämligen råsockerprisen på världsmarknaden under 18-7 0 Mk,

voro raffinaderierna enligt aftalet likväl endast skyldiga att till råsockerfabrikerna

betala ofvan angifna maximidifferens af 6-so Mk jämte tilllägget

10 proc. per 100 kg. De kunde alltså köpa sin råvara billigare

på samma gång som prisen å raffinad tack vare de höga tullarna (40

Mk per 100 kg.) kunde hållas oförändrade. Ju lägre råsockerprisen

på världsmarknaden stodo under ett belopp af 18-7 0 per 100 kg., desto

mera stegrades vinsten för raffinaderierna. De hade därför ett direkt

intresse af råsockerprisens nedpressande och härigenom uppstod mellan

konsumenterna, betodlarna och råsockerfabrikerna å ena sidan och

raffinaderierna å den andra en intressemotsats, hvilken förr eller senare

måst föranleda sockerkartellens sönderfallande, om ej detta redan före

aftalets utlöpande framkallats af andra orsaker.

Den tyska sockerkartellen omfattade i det närmaste hela landets

sockerindustri. Den representerade år 1902 98 proc. af den totala socker
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

produktionen. Härigenom blef den äfven iståndsatt att fullt utnyttja

tullskyddet till sin förmån. Priset å raffinad, som enligt Magdeburgernoteringen

i järn 1900 — alltså före kartellens bildande — stod i 47-2 5

Mk per 100 kg., hade i juli samma år stigit till 57 Mk och växlade

under de följande två åren mellan 56 och 57 Mk. Samtidigt folio råsockerprisen

på världsmarknaden. Medelpriset, som under år 1899/1900

enligt Magdeburgernoteringen uppgått till 21 • 6 o Mk, utgjorde under år

1900/01 20-46 och 1901/02 15-34 Mk, allt per 100 kg. Spänningen

mellan raffinad- och råsockerpris, frånsedt afgiften till staten, utgjorde

1899/1900 8’60 Mk, hade 1900/01 stigit till 17-06 Mk och nådde 1901/02

maximum med 21‘i o Mk, allt per 100 kg., under det att spänningen

mellan samma pris på Londonmarknaden nämnda år växlade mellan

3-21—3''7 3 Mk per 2 cwt (= 101’6 kg.). Delvis under inflytande af

dessa höga pris föll sockerkonsumtionen per invånare från 15''2 3 kg. år

1899/1900 till 12*97 kg. år 1901/02, förorsakande staten sistnämnda år

en minskad inkomst af sockerskatt till ett belopp af 15''5 milj. Mk.

Efter Brysselkonventionens afslutande år 1902 kunde prisen ej

längre hållas uppe. En omedelbar följd häraf blef, att kartellen föll

sönder redan i augusti 1903. Prisen gingo tillbaka till den nivå, de

intagit före kartellens bildande. Genomsnittspriset enligt Magdeburgernoteringen

under året 1903/04 utgjorde å råsocker 17‘0 6 Mk, å raffinad

38-2 6 Mk och spänningen dem emellan, frånsedt afgiften till staten,

7-2 0 Mk, allt per 100 kg. Det förutvarande »Syndikat deutscher Zuckerraffinerien»

i Berlin ägde bestånd ytterligare några år, ehuru enbart

såsom intresseförening. År 1911 upplöstes äfven denna.

Omedelbart efter den stora kartellens sönderfallande ingicks mellan

raffinaderierna en ny sammanslutning för att motverka ett allt för snabbt

fall i sockerpriserna. Denna organisation afsåg gemensamhet i fråga

om pris och försäljningsvillkor. Man lyckades likväl ej upprätthålla

öfverenskommelsen och redan i december (år 1903) föll äfven denna

kartell sönder.

Den enda kartellsammanslutning inom den tyska sockerindustrien,

som då ännu alltjämt ägde bestånd, var den, som förefanns mellan kandissockerproducenterna

och omfattade 22 fabriker. Denna sammanslutning

hade kommit till stånd år 1896 i form af en prisöfverenskommelse

mellan fabrikerna samt år 1904 ombildats till en försäljningskartell med

centralorgan benämndt »Verband Deutscher Kandisfabriken, G. m. b. H.».

De stora vinster, dessa fabriker tack vare sammanslutningen gjorde, föranledde

likväl inom kort anläggandet af nya fabriker utanför kartellen

och därmed ny konkurrens, hvilket slutligen förorsakade kartellens sön
-

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Antal fabriker

och deras tillverkning.

(ifallande i oktober 1908. Någon sammanslutning mellan dessa fabriker

har sedan dess ej före funnits.

Allt sedan de stora tyska sockerkartellerna med 1903 års utgång

upplösts, hafva årligen ansträngningar gjorts att få nya sammanslutningar

till stånd, ehuru de alltid strandat på motståndet från de större

och mera leveransstarka fabrikernas sida. Dessutom har man gjort

gällande, att den prisförhöjning, hvilken den nuvarande tullen möjliggör,

är allt lör liten lör att uppväga de med en kartellsammanslutning förenade

kostnaderna, hvarjemte man uttalat farhågor för, att äfven en

mindre prisförhöjning, åstadkommen genom ett på grund af en sammanslutning

åstadkommet utnyttjande af tullen, skulle föranleda anläggandet

al nya hvitsockerlabriker och sålunda endast ytterligare försämra fabrikernas

belägenhet.

2. Sockerindustriens nuvarande ställning.

Antalet i Tyskland under kampanjen 1910/11 verksamma råsockerlabriker

var 354, raffinaderier 35 samt melassursockringsfabriker 6.

Det öfvervägande antalet fabriker låg i Preussen, hvars provins Sachsen

var rikets förnämsta sockerbrukslandskap med 102 råsockerfabriker och

5 raffinaderier.

Till råsockerfabriker räknas enligt den tyska officiella statistiken

alla sockerfabriker, som alverka betor, hvadan hit höra äfven de kombinerade

fabrikerna, d. v. s. de löretag, som själfva förarbeta allt eller

en del af sitt råsocker till konsumsocker. Under år 1910/11 uppgick

landets produktion af råsocker till 2 512 928 ton. Af de kombinerade

råsocker!abrikerna tillverkades under samma tid 477 806 ton konsumsocker,

hvilkas tillverkning fördelade sig på följande sätt mellan olika

produkter :

Kristallsocker och granuleradt socker ...............

Ton

166 242

Malen melis...................................................

83 464

Malen raffinad................................................

76 274

Kak- och bitsocker..........................................

75 874

Toppsocker ...................................................

35144

Andra slag af raffinad ....................................

40 808

Summa konsumsocker

477806

Råsockerfabrikernas råsockerutbyte (i oreducerade tal) i förhållande

till den afverkade betmängden uppgick under kampanjen 1910/11 till

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

15-96 proc. af betvikten. Motsvarande siffror för de närmast föregående

fyra kampanjerna 1908/07—1909/10 utgjorde resp. 14-9 7, 14-9 6 16-7-7

och 15-11 proc. ’

Raffinaderierna förarbetade under år 1910/11 1 288 202 ton råsocker

och utvunno däraf följande kvantiteter konsumsocker:

Kristallsocker och granuleradt socker

Malen melis..................................

Kak- och bitsocker .......................

Malen raffinad .............................

Toppsocker ...................................

Socker i stycken och småbitar ........

Andra slag af raffinad ....................

Ton

................................. 420124

.................................. 257 448

.................................. 200 808

................................. 114 976

................................. 97 673

.................................. 36 808

................................. 29 613

Summa konsumsocker 1157450

Dessutom tillverkades 1 359 ton matsirap.

Melassursockringsfabrikerna slutligen tillverkade 1910/11 af i hufvudsak

192 586 ton melass samt 109 277 ton råsocker:

Ton

Kristallsocker och granuleradt socker

SO 142

Malen melis ................................

... 59187

Kak- och bitsocker .......................

15 559

Andra slag af raffinad....................

18194

Summa konsumsocker 178 082

Matsirap framställdes af dessa fabriker till en kvantitet af 2 459 tern

Den totala produktionen af

konsumsocker i

Tvskland

under -år

1910/11 framgår af följande ^sammanställning:

Ton

7»

7»

år 1910/11

år 1905/06

Kristallsocker och granuleradt socker ................

................. 666 508

36-8

43-9

Malen melis .....................................

................. 400 099

22-i

13-6

Kak- och bitsocker .........................................

................ 292 241

16-2

16-6

Malen raffinad ...............................................

................ 199 890

ll-i

9-8

Toppsocker ....................................

................ 138 542

7*7

9-1

Socker i stycken och småbitar ..........................

................ 52192

2*9

3*o

Farin ...................................................

................ 40107

2-3

1-6

Kändis ........................................

................ 16 437

0-9

1*0

Flytande raffinad (incl. invertsockersirap) ...........

................ 2 323

0-1

1-1

Inalles 1 808 339

100-O

100-O

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Fabrikernas

ekonomiska

förhållanden.

Hela tillverkningen af matsirap uppgick till 3 818 och af melass

till 469 319 ton.

Rörande de här anförda siffrorna må särskilt framhållas den betydande

produktionen af kristallsocker och granuleradt socker, hvilken

inom alla fabrikerna tillsammans uppgick till 666 509 ton eller mer än

Va af hela produktionen af konsumsocker. Ehuru denna tillverkning,

såsom af en jämförelse med procentsiffrorna för år 1905/06 framgår,

synas hafva relativt något minskats, utgör den likväl alltjämt hufvudvaran

för såväl raffinaderierna som för de med råsockerfabrik förenade

hvitsockerfabrikerna. Det bör framhållas, att ifrågavarande sockersort

är af en vida lägre kvalitet än det här i landet konsumerade sockret.

Som förut nämnts, sprängdes den kartell, hvilken tidigare förenat

de tyska sockerfabrikerna, efter Brysselkonventionens ikraftträdande.

Sedan dess förekommer ingen ekonomisk sammanslutning på bredare

grundval mellan fabrikerna. Dock lär i åtskilliga fall en »vertikal»

kombination kunna konstateras, i det att ett raffinaderi bildat en ekonomisk

enhet eller intressegemenskap med ett eller flere råsockerbruk.

Däremot är det för Tyskland karaktäristiskt, att inom dess sockerindustri

sedan gammalt en nära förbindelse ägt rum mellan råvaruproducenter

och råsockerfabrikanter. Större delen af de äldre fabrikerna upprättades

af betodlande jordbrukare för afverkning af den å den egna jorden

frambragta betskörden och äfven senare, när aktiebolagsformen vann

insteg också inom denna gren af industrien, blefvo dessa jordbrukare

i regel fabrikens största eller enda aktieägare, hvilka förbundo sig att

till denna årligen leverera betor från en viss, uppgifven areal af sin

jord. Ännu i närvarande stund torde flertalet tyska sockerfabriker vara

j hufvudsak betodlande jordbrukares egendom, hvarigenom ernås en

solidaritet mellan råvaruproduktionen och råsockerindustrien, hvilken

synes vara af den största betydelse.

Af råsockerfabriker voro år 1906:

Aktiebolag .............................................................................. 1^3

Föreningar med begränsad personlig ansvarighet ........................ 101

Kommanditbolag ....................................................................... 0

Registrerade kooperativa föreningar ............................................. 2

Enkla bolag och enskilda firmor ........................................ 90

Summa 372

De enkla bolagen och enskilda firmorna ägas mestadels af betodlande

jordägare, liksom äfven flertalet aktiebolag. Större delen af de

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

sockerfabriker, som äro ställda på aktier eller som ägas af föreningar

med begränsad personlig ansvarighet, ålägga sina delägare betodlingstvång.

De företag, hvilka ej äro organiserade på detta sätt, särskildt

en del större aktiebolag, äro ofta i besittning af stora egendomar, där

en afsevärd del af fabrikens betbehof odlas. På grund af dessa förhållanden

finner man, att af de betor, som afverkas i fabrikerna, en

väsentlig del äro odlade af fabriksdelägarne i enlighet med deras i denna

egenskap åtagna förpliktelser (tvångsbetor). Produktionens öfriga behof

af betor tillgodoses dels genom odling å fabrikernas under eget bruk

varande gårdar (egna betor), dels ock genom köp från utanför fabrikerna

stående betodlare (köpbetor). Till dessa sistnämnda betor räknas emellertid

äfven den ingalunda obetydliga kvantitet betor, som af de betodlande

fabriksdelägarne odlas utöfver den stadgade arealen (öfverbetor).

Huru den under år 1910/11 afverkade betmängden fördelade sig på de

olika slagen af betor framgår af följande siffror:

Ton °/0

Egna betor .................................... 939 406 6’0

Tvångsbetor.................................... 6 478 650 4Ti

Köpbetor ....................................... 8 330925 52''9

Inalles 15 748 981 100‘o

Rörande de tyska sockerfabrikernas ekonomiska förhållanden i öfrigt

föreligga åtskilliga uppgifter i den officiella tyska finansstatistiken.

Enligt denna, som redovisar råsockerfabriker och raffinaderier under

samma rubrik, funnos den 30 september 1909 bland dylika företag:

174 aktiebolag med nominellt kapital af 170 623 000 Mk.

122 föreningar m. b. p. a. » » stamkapital » 91373 000 >

Af dessa hade:

10 aktiebolag oek 13 furen. m. b. p. a. ett kapital å öfver

56

»

»

30

»

»

»

66

»

44

»

»

»

»

»

28

16

»

»

»

»

4

»

4

»

»

»

»

6

»

1

»

»

»

»

»

3

»

—

3>

»

»

»

1

»

»

1

»

»

5>

100 000— 250 000 Mk.

250 000— 500 000 »

500 000— 1000 000 »

1 000 000— 2 000 000 »

2 000 000— 3 000 000 »

3 000 000— 5 000 000 ,

5 000 000— 7 000 000 »

7 000 000—10 000 000 »

Af föreningarna med begränsad personlig ansvarighet hade dessutom

13 högst 100 000 Mk i stamkapital.

Bilaga 1 till Kungl. Maj:ts prop. nr 35 1913.

19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

För ett mindre antal af de här berörda aktiebolagen, nämligen

för dem, som icke binda sina delägare genom tvångsodling af betor,

redovisar finansstatistiken äfven det ekonomiska resultatet. Dylika uppgifter

föreligga rörande 67 aktiebolag'' (rasockerfabriker och i afl n i <i derin r

samt afse räkenskapsåret 1909/10. De af statistiken berörda bolagens

utdelningsberättigade, inbetalade aktiekapital utgjorde vid nämnda åis

slut 107046 000 Mk, deras reservfonder 26 870 000 Mk och deras samlade

aktiva 269 373 000 Mk. Dessa bolag hade obligationslån till sammanlagt

belopp af 16 176 000 Mk och i hypotekslån 6 143 000 Mk. Summan

af dessa bolags passiva uppgick till 251 309 000 Mk. Företagens

ekonomiska resultat framgår af nedanstående siffror.

Antal

Aktiekapital

Vinstens (förlustens)

belopp -1)

I °/o

af aktie-

företag

Mk

Mk

kapitalet

Bolag med årsvinst 61

101 706 000

18 388 000

18-1

» » förlust 5

4 860 000

942 000

19''4

» utan vinst eller förlust 1

480 000

—

—

Samtliga 67

107046 000

17446 000

163

Af de 61 företag, som sålunda lämnat gynnsamt ekonomiskt resultat

och hvilkas kapital utgjorde 95''o proc. af det i samtliga de här berörda

företagen placerade, till utdelning berättigade aktiekapitalet, _ gåfvo

55 bolag med ett sammanlagdt utdelningsberättigadt aktiekapital af

92 506 000 Mk en sammanlagd utdelning åt 11 652 000 Mk, motsvarande

i genomsnitt 10''9 proc. af hela det uti ifrågavarande 67 bolag till

dividend berättigade aktiekapitalet. Utdelningens storlek framgår närmare

af följande tablå:

Utdelningens

storlek

%

Antal

företag

Utdelningsberättigadt

aktiekapital -)

Mk

7»

högst 5

10

17 185 000

18''6

5—10

16

21 021 000

22-7

10—15

13

26 686 000

28''S

15-20

8

19 021 000

20-6

20—25

2

1 887 000

2-(>

25—50

6

6 706 000

7''3

Inalles 55

92506 000

100-O

x) Efter tillägg eller afdrag af från föregående år balanserad vinst eller förlust, lablåns

totalbelopp för vinsten öfverstiger med omkr. 500 000 Mk årets nettovinst.

-) Det icke utdelningsberättigade aktiekapitalet uppgick enligt den officiella statistiken till

endast 153 000 Mk.

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Rörande de med sockerproduktionen förenade utgifter föreligga

för Tysklands vidkommande endast mera spridda uppgifter i litteraturen.

Några siffror af hithörande art må emellertid i detta sammanhang anföras.

Enligt beräkningar, verkställda af en tysk författare *) på grundval

af ett material, berörande 33 råsockerfabriker af olika storlek och

belägna i olika trakter af Tyskland, uppgick den genomsnittliga bearbetningskostnaden

år 1905/06 för 100 kg. betor till 0*7 5 2 Mk. Häraf

kommo 0*21 o Mk på arbetslöner till arbets- och förvaltningspersonal

samt 0*162 Mk på bränslematerial. Som råvarukostnaden beräknades

till 1*8 8 Mk per 100 kg. betor, skulle totalkostnaden för råvara och

bearbetning af 100 kg. betor uppgå till 2*6 4 Mk.

En liknande beräkning med ledning af redogörelser för verksamheten

under kampanjen 1910/11 från 7 råsockerfabriker 2), Indika tillsammans

afverkat 533 246 ton betor, gifver vid handen, att bearbetningskostnaden

per 100 kg. betor inom dessa fabriker varit i genomsnitt

0*634 Mk samt priset för betorna (fritt fabriken) 2*43 Mk per 100 kg.

En af dessa fabriker8) med en betafverkning af 170 979 ton uppgifver

dessutom kostnaderna per 100 kg. betor för materialier till 0*0 59 6, kalk

till 0*0544, generalomkostnader till 0*0 2 2 8, reparationer till 0*0418, samt

löner till arbetare och förvaltningspersonal 0*2Öl Pfg. Uppgifterna

angående kolåtgången variera mellan 6*5 och 6*8 kg. till pris mellan

12*2 och 14*7 Pfg per 100 kg. betor.

Den totala produktionskostnaden för 100 kg. råsocker angifves af

den nyssnämnda fabriken till 17*94 Mk, medan en annan 4) uppgifver

motsvarande kostnad till 18*0 5 Mk. Denna summa skiljer sig ej väsentligt

från en i facklitteraturen såsom »allmänt godtagen» betecknad uppfattning

5), enligt hvilken produktionskostnaden för råsocker af 88 proc.

rendement för goda och välbelägna fabriker skulle uppgå till omkr. 17

Mk per 100 kg*., hvartill borde läggas 1 Mk för transport till Hamburg,

så att kostnaden f. o. b. Hamburg utan vinst för fabrikanten skulle

vara 18 Mk. En annan liknande allmän kalkyl5) når till en produktionskostnad

per 100 kg. råsocker f. o. b. Hamburg af 19 Mk.

J) E. Glans i Yereinszeitschrift der deutsehen Zuckerindustrie, 1907.

2) Fabrikerna Pelplin, Papenteich, Hoiersdorf, Markranstädt, Anklang Twiilpstedt

Kruschwitz enligt notiser i »Die deutsehe Zuckerindustrie» för år 1911.

•’) Kruschwitz.

J) Jölich.

■’) Se t. ex. »Die deutsehe Zuckerindustrie», 1911, s. 78.

och

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

3. Hvitbetsodliugcn.

Den betodlade arealen i Tyskland nådde i början af 1900-talet sin

dittillsvarande största omfattning. Den då uppnådda siffran bär sedan

dess ej öfverträffats, ocli först under kampanjen 1910/11 omslöt betodlingen

ånyo en ungefärligen lika stor areal. Närmare upplysningar i

detta hänseende inhämtas af nedanstående tablå, som äfven redogör för

skördekvantitetens relativa storlek.

År

Betodlings-

areal

har

Skörd

per har

ton

År

Betodlings-

areal

har

Skörd

per har

ton

1901/02

478 749

33-4

1906/07

446 963

31''7

1902/03

427 6-44

26" i

1907/08

450 030

30''0

1903/04

416 877

30''4

1908/09

436 185

27''i

1904/05

416 714

24''2

1909/10

457 718

28-2

1905/06

471 742

33''4

1910/11

477 909

33''0

I förhållande till rikets hela åkerareal utgjorde den betodlade jorden

1*7 proc., starkast koncentrerad i mellersta Tyskland och Schlesien.

Hur betodlarne fördela sig med hänsyn till antal och betodlingens

storlek framgår af följande siffror, hämtade ur 1895 års yrkesräkning.

Storleks-

klass

har

Antal jordbruksföretag

med betodling

0/

/o

Beta

har

real

0/

/o

Ai 100 jord- bruksföretag- odla betor

Af 100 har för

jordbruk ut- nyttjad jord

äro odlade

med betor

under 2

10 781

9''ä

3 781

ro

0''S

0*2

2—

- 5

21 413

18-9

12 693

3-2

2''l

0''4

5— 20

47145

41-6

48 213

12-2

4''7

0''5

20-

- 50

20 776

18-4

54 819

13-s

8*7

0''8

50—100

5 867

5-2

42 963

10''8

14''0

1*6

öfver 100

7 262

6*4

233 820

59''0

29''0

3''0

Inalles

113241

100o

396289

lOOo

2-o

1-2

Omkr. 7/io af rikets alla betodlare brukade sålunda gårdar om

högst 20 hektars areal och nära 3/io befunno sig bland brukare af egen
-

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

domar om högst 5 har. Betarealens genomsnittliga storlek uppgick

för jordbrukare med gårdar under 2 bär till omkr. Vs har, för jordbrukare

med gårdar om 2—5 har till drygt Vä har och för dem, som

brukade 5—20 hektars egendomar, till omkr. 1 har.

Köpbetorna (jfr sid. 145) odlas i stor utsträckning af de smärre

jordbrukarne och levereras i enlighet med bestämmelserna i de vanligen

på tre år afslutade betodlingskontrakten. Dessa aftala innehåll äro

ifråga om pris och flertalet öfriga föreskrifter mycket växlande mellan

olika trakter af landet. Dock torde såsom en regel med blott jämförelsevis

mer sällan förekommande undantag gälla, att betodlaren erhåller

betmassan kostnadsfritt åter. Däremot äro bestämmelserna angående

öfriga betalningsprinciper, såsom priset rättande efter sockerhalt,

förekomsten af likvid för betornas transport samt för betfrö fl o. s. v.

mycket skiftande. Det genomsnittliga priset för köpbetorna utgjorde

enligt den officiella statistiken år 1910/11 lägst 2*01 Mk (Hessen-Nassau)

och högst 2t>o Mk (Brandenburg) samt uppgick i medeltal för hela

riket till 2‘2 5 Mk, allt per 100 kg. Under den sista femårsperioden

hafva dessa pris utgjort:

År

Högst

Mk

Lägst

Mk

Genomsnitt

för riket

Mk

1906/07

2-0 7

1-61

l’S7

1907/08

2‘81

1-76

1-87

1908/09

3-62

1-91

2-18

1909/10

2-57

1-01

2-19

1910/11

2-50

2‘0i

2''35

Priset å betmassan angafs år 1910/11 i »Die deutsche Zuckerindustrie»

hafva växlat mellan 38 och 85 Pfg per 100 kg. för färsk

(icke torkad) massa.

Efter eu tysk författare * 2) må rörande betodlingen slutligen äfven

meddelas, att denna odlings produktionskostnader år 1900 beräknats

utgöra i genomsnitt 550 Mk per har, hvarvid synes hafva tagits hänsyn

till alla kostnader utom jordränta.

9 Enligt cn uppgift från en fabrik uppgick dennas kostnad för betfrö till 4-7 Pfg per 100

kg. betor.

2) Suchart, Die volksw. Bedeutung der techn. Entwicklung der deutschen Zuckerindustrie,

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

4. Sockermandel och sockerkonsumtion.

Den tyska sockerindustriens dominerande ställning i Europa kar

också gjort den t}^ska engroshandeln i socker till den ledande. Dess

ställning i detta hänseende tar sig uttryck bl. a. däri, att världshandelns

viktigaste noteringar för socker ske å tyska börsplatser, framför allt

Magdeburg.

De ledande af Magdeburgernoteringarna, som alltid afse en kvantitet

af 50 kg., äro för råsocker: 88 proc. rendement, f. o. b. Hamburg, prompt

leverans, samt för raffinad: toppsocker I. Det förra priset gäller, utan

säck, ren tara och per 3 månaders likvid, det senare, i hvilket konsumtionsskatten

(14 Mk) är inräknad, gäller utan fat, papper för socker

samt per 2 månader.

Utom i Magdeburg noteras socker för engroshandeln äfven å

åtskilliga andra platser i Tyskland. De viktigaste af dessa äro Braunschweig

och Stettin, där såväl råsocker som raffinad noteras, samt

Hamburg, där blott råsocker noteras. Skillnaden mellan noteringarna

å de anförda olika platserna kunna understundom vara jämförelsevis

afsevärda, såsom nedanstående årsmedeltal visa.

Råsocker 88 % Toppsocker I

1909/10 1910/11 1909/10 1909/10

Mk Mk Mk Mk

Magdeburg.............................. 26''09 19-99 47-37 41-70

Braunschweig........................... 26-20 18-82 49-44 41"4i

Stettin.................................... 26-8S 20-9 7 48-17 42-56

Af den tyska sockerproduktionen exporteras årligen betydande

kvantiteter, hvilka efter Brysselkonventionen visserligen icke fullt nått

upp till de mängder, som utfördes under åren närmast före dess afsittande,

men likväl under åtskilliga år endast obetydligt understigit nämnda

kvantiteter. Eu summarisk öfversikt af Tysklands produktion, import

och export af socker under åren 1901/02—1910/11 gifves af följande

tablå, hvars alla siffror beräknats i råsocker.

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

År

Produktion

Införsel

Utförsel

ton

ton

ton

1901/02

2 302 246

1 919

1 216 486

1902/03

1 789 070

2141

1179 120

1903/04

1 921 137

6 862

873 623

1904/05

1 605 438

6 407

766 521

1905/06

2 400 771

2 967

1 145 314

1906/07

2 242 046

2 851

1 103 571

1907/08

2 138 731

11 540

960 115

1908/09

2 079 221

12 473

838 416

1909/10

2 037 397

5 546

783 437

1910/11

2 589 869

1852

1 116 535

Af den tyska exporten 1910/11 gingo 327 735 ton konsumsocker

och 447 719 ton råsocker till England.

Huru import och export fördelade sig på råsocker och konsumsocker

samt rör- och betsocker framgår af följande uppgifter för år

1910/11.

Båsocker. Konsumsocker. Melass

Betsocker Rörsocker Betsocker Rörsocker och. sirap

ton. ton ton ton ton

Införsel............... 12 118 152 1 399 2 040

Utförsel............... 546 281 — 513 228 — 4 070

Konsumtionen af socker stegrades högst väsentligt under forsta

året efter Brysselkonventionens afslutande, såsom en följd af det starka

prisfallet, hvilket åter hade sin orsak i minskadt tullskydd, men har

förbrukningen sedan icke företett någon mer betydande ytterligare

uppåtgång. Genomsnittsförbrukningen, beräknad i råsocker, utgjorde

per individ år 1902/03 13-88 kg., steg sä till 19-13 kg. år 1903/04,

föll något under de närmaste åren, för att år 1907/08 åter nå omkr.

19 kg. och år 1910/11 stiga till 21-15 kg.

Statsverkets inkomst af sockerbeskattningen uppgick år 1910/11

till 173 595 000 Mk, hvaraf så godt som hela beloppet kom på konsumtionsafgiften.

I förhållande till befolkningstalet motsvarade den

anförda inkomsten 2-6 6 Mk per individ.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

C.

Öfriga länder.

Såsom i det föregående (sid. 114) meddelats, har det synts lämpligt

att, under hänvisning till innehållet af 1904 års sockerkommittébetänkande

(sidd. 61—66) i nu förevarande sammanhang inskränka den

utförligare framställningen rörande sockerindustriens eller sockerbeskattningens

ställning i främmande länder till att afse allenast Danmark

och Tyskland. I anslutning till den i närmast föregående kapitel i

detta afseende meddelade redogörelse skall emellertid för fullständighetens

och öfverskådlighetens skull här nedan gifvas en tabellarisk

öfversikt rörande de nu gällande tull- och skattesatserna å socker i flertalet

europeiska stater.

Tull- och skattesatser å socker år 1912. 1

1. Till Brysselkonvmtionen

anslutna stater.

Belgien...........................

England ........................

Frankrike ....................

Italien ..........................

Nederländerna ..............

Ryssland........................

Schweiz ........................

Sverige.

Tyskland...........

Osterrike-Ungern

2. Andra stater.

Danmark...

Norge ......

Tull per 100 kg.

(utöfver skatt)

Skatt per

100 kg.

raffinad

kr.

Råsocker

kr.

Raffinad

kr.

3*96

3*96

14*10

1*50—3*10

3*80

—

3*96

4*32

19*44

14*98

19*33

49-S2—51*95

—

40*50—42*7 5 |

SB-02

70*70

20*60

3*60

3*60—6*48

—

9*50

14*50

15*50

3*96

4*3 2

12*60

3*90

4-32

28*88

Tull per

100 kg.

Råsocker

Raffinad

kr.

kr.

i

5*90

10*—

5*7 0 P

20 —

20*—

— i

Anm. Tyska mark och engelska shillings hafva omräknats efter en kurs af 0''90, francs

och lire efter 0*72, österrikiska kronor efter 0*76, holländska floriner efter 1‘5o samt rubel efter

1*93. 1 pud har antagiis motsvara Kyss kg.

*) Utgår ej för importeradt socker.

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

I).

Brysselkonyentionen.

1. 1902 års konvention.

Den på världsmarknaden mellan de sockerproducerande länderna

allt sedan midten af 1800-talet rådande konkurrensen, skärpt af en

skatte- och tullagstiftning, hvilken i form af direkta och indirekta premier

till ofta afsevärda belopp beredde vissa länders sockerindustrier ett

viktigt stöd, gaf upphof till en förskjutning af de normala konkurrensbetingelserna,

hämmade den inhemska konsumtionen och framkallade i

fiskaliskt hänseende ogynnsamma verkningar. Sträfvandet att råda bot

på dessa och andra olägenheter väckte redan tidigt till lif tanken på

internationella överenskommelser till sockerlagstiftningens reglering.

Den första konventionen af detta slag kom till stånd den 8 november

1864 mellan Belgien, England, Frankrike och Nederländerna, hvilka

stater därigenom förpliktade sig att upphäfva de i resp. länder förekommande

exportpremier och låta en viss proportion råda mellan

skattens och exportrestitutionens belopp. Konventionen varade i tio

år, men man lyckades trots de under åren 1872—77 för ändamålet

förda förhandlingar icke förnya den. År 1887 öppnades ånyo på bred

basis förhandlingar i London, hvilka ledde till en öfverenskommelse af

den 30 aug. 1888, vid hvilken representanter för Belgien, England,

Italien, Nederländerna, Ryssland, Spanien, Tyskland och ÖsterrikeUngern

medverkat. På grund af staternas oenighet lyckades man likväl

aldrig genomföra denna konvention.

Under 1890-talet synes stämningen för en internationell öfverenskommelse

inom åtskilliga länder alltmer hafva vuxit och man gick med

större förhoppningar till den konferens, som år 1898 på Belgiens inbjudan

samlades i Bryssel och där följande stater voro representerade,

nämligen Belgien, England, Frankrike, Nederländerna, Ryssland, Spanien,

Sverige, Tyskland och Österrike-lTngern. Man lyckades vid konferensen

vinna enighet i fråga om vissa principiella spörsmål af grundBilaga

1 till Kungl. Maj:ts prop. nr 35 1913. 20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

läggande betydelse. Alla representerade stater med undantag af Frankrike

och Ryssland voro också beredda att afsluta en konvention på

grundval af de direkta och indirekta premiernas afskaffande samt en

inhemsk beskattning enligt konsumtionsskattesystem. Då emellertid de

båda nämnda staterna förklarade sig icke kunna rösta för ett beslut,

som innebure en förändring af deras inländska sockerbeskattning, måste

konferensens förhandlingar uppskjutas utan att hafva ledt till något

positivt beslut.

Att förhandlingarne ånyo upptogos var framför allt Englands

förtjänst. En väsentlig del af Europas betsockerproduktion afsattes,

såsom nedanstående tablå rörande förhållandena år 1900 utvisar, på den

engelska marknaden.

Englands import år 1900 '')

af

af

råsocker

raffinad

från:

ton

ton

Tyskland ................................

............. 163 805

349 803

Frankrike ................................

............. 240400

220100

Österrike—Ungern ....................

............. 9 500

258 597

Nederländerna..........................

............. 22 600

114 900

Belgien ..................................

............. 105 300

30 700

Ryssland ................................

............. 1200

3100

Andra betsockerländer ..............

............. 2 400

66

Britiska besittningar .................

............. 70 000

7

Andra rörsockerländer ..............

............. 57 700

570

De viktigaste exportländerna voro således Tyskland, Frankrike och

Österrike-Ungern, hvarjämte äfven Nederländernas och Belgiens sockerutförsel

på England var af en afsevärd omfattning. Förhållandet mellan

hela sockerexporten och den till England destinerade utförseln i de tre

förstnämnda länderna framgår af följande siffror för år 1899—1900.2) *)

*) Efter en tablå i Schippel, Zuckerproduktion und Zuckerprämien bis zur Brusseler Konvention

1902, Stuttgart 1903, s. 337.

2) Jfr det i not ]) citerade arbetet, ss. 308—314. Siffrorna i denna och föregående tablå

äro emellertid ej fullt jämförliga, enär den förra afser produktionsåret 1899/1900 och den senare

kalenderåret 1900. Däraf bl. a. oegentligheten i de franska exportsiffrorna för raffinad, hvilka äro

mindre för totalexporten än för utförseln till England.

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Total utförsel af

råsocker raffinad

ton

ton

Tyskland

485 935 438 628

380 618 186 462

134 066 516 010

Frankrike ...........

Os terrike —Ungern

Eu följd af den betydande engelska betsockerimporten, hvilken

befann sig i en fortgående uppåtgång, var bl. a., att införseln af rörsocker

från de engelska kolonierna, särskild! Västindien, till moderlandet

småningom trängdes alltmer tillbaka. Tack vare de konkurrerande

europeiska sockerstaternas exportpremiepolitik, sjönko sockerprisen på

den engelska marknaden alltjämt, medan det inom exportstaterna med

skatt belagda och högt tullskvddade sockret för den inhemska konsumtionen

betingade höga pris.

Redan år 1897 hade man i Förenta staterna genom att belägga

importeradt betsocker med en strafftull till samma höjd som exportpremien

inom resp. utförselstater upptagit kampen mot premiepolitiken

till skydd såväl för den amerikanska industrin som för Kubas rörsockerproduktion.

Samma metod följdes år 1899 i Britiska Indien.

Det var tanken på genomförandet af en liknande lagstiftning, men

främst de från de västindiska kolonierna framförda klagomålen äfvensom

hänsyn till den inhemska raffinadindustriens intresse, som föranledde

England att med kraft påfordra inkallandet af en ny internationell

sockerkonferens, hvilken sammanträdde i december år 1901 i Bryssel.

Vid denna konferens var, i motsats till år 1898, Ryssland ej representeradt,

hvaremot utom de sistnämnda år företrädda staterna denna gång

äfven Italien och Rumänien hade hörsammat inbjudan. Det vid konferensen

främst. af England understödda krafvet, afskaffande! af alla

direkta och indirekta produktions- och utförselpremier å socker, vann

nu de öfriga ländernas bifall. Englands andra fordran, som gick ut

på upphäfvandet af tull å socker för att på sådant sätt omöjliggöra

hvarje genom tullskyddet framkallad kartellbildning, stötte däremot på

hårdnackadt motstånd. Frågan löstes slutligen därigenom, att man

öfverenskom om, att skillnaden (»surtaxe») mellan införseltull och skatt

å inhemskt socker ej finge öfverstiga för 100 kg. raffinad 6 fr. och för

andra sockerslag 5"50 fr. Från tvånget att tillämpa denna bestämmelse

fritogos emellertid Italien, Spanien och Sverige, så länge de icke utförde

något socker. Å andra sidan beslöts, att nämnda »surtaxe» under viss tid

skulle kunna få höjas, därest ett produktionsland på grund af »verklig ekonomisk

svaghet» öfverfylldes med socker från någon annan konventionsstat.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Vidare bestämdes, att konventionsstaterna gent emot de länder,

som stodo utanför konventionen och som alltjämt medgåfvo premier,

skulle vara skyldiga att införa eu. strafftull till premiens belopp, en

föreskrift, hvilken bragtes i tillämpning mot Ryssland. Tillsynen öfver

konventionens efterlefnad öfverlämnades åt en permanent internationell

kommission med säte i Bryssel. Konventionen undertecknades den 5

mars 1902 och ratificerades af följande stater: Belgien, England, Frankrike,

Italien, Nederländerna, Sverige, Tyskland och Österrike-Ungern.

Innan konventionen trädde i kraft, nämligen den 1 sept. 1903, biträddes

den äfven af Luxemburg och Peru.

2. Soekerunionens första period. 190.3—1908.

1 fem år (till den 1 sept. 1908) skulle konventionen äga gällande

kraft och sedan anses förnyad år från år. Eventuell uppsägning, hvilken

blott skulle afse den uppsägande staten, skulle ske 12 månader före

slutterminen.

I en skrifvelse den 1 juni 1907 till konventionsstaternas regeringar

meddelade engelske utrikesministern rörande Englands ställning till konventionen

efter den 1 sept. 1908, att den engelska regeringen kommit

till den bestämda uppfattningen, att den inskränkning, som på grund

af införselförbud eller användning af differentialtull framkallats ifråga

om de källor, från hvilka det förenade kungariket kunde införa socker,

vore oförenlig med dess politik och med de engelska sockerfabrikanternas

och -konsumenternas intressen. Regeringen kunde till följd häraf icke

använda den bestämmelse i konventionen, som ålade den att med strafftull

belägga det socker, som af den permanenta kommissionen i Bryssel

förklarades såsom premieradt. A andra sidan betonades, att England

ingalunda önskade återgång till det system med premier och af högt

tullskydd framkallade sockerkarteller, hvarpå 1902 års konvention gjort

ett slut. Medan den konservativa regeringen i England åren 1901 och

1902 i instruktionerna till sina representanter vid sockerkonferensen hade

betonat de västindiska koloniernas och den engelska raffinadindustriens

intressen, var det nu — efter det politiska systemskiftet år 1905 —

hänsynen till den inhemska konsumtionens, däribland äfven de sockerkonsumerande

industriernas intressen, som dikterade innehållet i ofvan

angifna skrifvelse från den liberala regeringen. Denna stipulerade nu

som villkor för att England öfverhufvud skulle tillhöra konventionsstaterna

efter den 1 sept. 1908, att landet fritoges från förpliktelsen att tillämpa

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

konventionens bestämmelser om straff tull ar, men förklarade sig regeringen

å andra sidan villig att fortfarande gå med, därest detta tvång bortfölle.

För de till konventionen anslutna fastlandsmakterna hade ett af

hufvudsyftena med konventionen varit att för sig bevara den engelska

marknaden, något som också lyckats. Skulle nu den engelska marknaden

öppnas för oinskränkt tillförsel af premieradt socker, förlorade

den internationella sammanslutningen väsentligt i värde för öfriga konventionsstater.

Särskildt var det införseln af socker från Ryssland till

England, som i detta fall betecknade faran. Man beräknade i Tyskland x),

att den för utförsel disponibla sockermängden i Ryssland den 1 sept.

1908 skulle uppgå till omkr. 500 000 ton. Denna betydande kvantitet

komme att jämte ett årligt produktionsöfverskott af omkr. 100 000 ton

efter nämnda tidpunkt, därest konventionen sprängdes, öfversvämma

den engelska marknaden. Den totala utförsel från Ryssland, hvarmed

man för hela tiden från den 1 sept. 1908 till den 1 sept. 1913 hade

att räkna, uppskattades till 1 250 000 ton.

För att öfverlägga om den ställning, som inträdt på grund af den

engelska regeringens förhållande till ett förnyande af sockerkonventionen,

sammanträdde de franska, tyska, österrikiska och ungerska medlemmarne

af den permanenta kommissionen, hvarvid man enades om att icke gifva

efter för Englands kraf, såvida icke Ryssland kunde förmås att biträda

konventionen. En framställning hos Ryssland i sådant syfte ledde

emellertid ej till önskadt resultat och faran för sockerunionens sprängning

stod sålunda för dörren. Då lyckades man emellertid slutligen

att nå enighet mellan de intresserade makterna om att föreslå Ryssland

att biträda konventionen under villkor att det finge behålla sitt tulloch

beskattningssystem oförändradt, men ginge med på en begränsning

af sockerexporten. Sedan Ryssland förklarat sig villigt att förhandla

på denna grundval, lyckades man inom den permanenta kommissionen

vinna enighet rörande ett förslag till en tilläggskonvention, hvilken

undertecknades af makterna den 28 aug. 1907.

Enligt denna tilläggskonvention förbundo sig de kontraherande

staterna — Belgien, England, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna,

Peru, Schweiz, Sverige, Tyskland, Österrike-Ungern — att

upprätthålla 1902 års konvention under en period af ytterligare fem år

till den 1 sept. 1913. »Dock skall det vara hvarje enskild stat tillåtet

att med ett års uppsägning utträda från den 1 sept. 1911, därest den

permanenta kommissionen vid sitt sista sammanträde före den 1 sept.

J) Regeringsbetänkande till tyska riksdagen den 21 jan. 1908.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

1910 med enkel majoritet har beslutat, att omständigheterna tala för

att gifva konventionsstaterna denna tillåtelse». England fritogs från

förpliktelsen att belägga premieradt socker med straffbalk Men till gengäld

skulle konventionsstaterna äga rätt att fordra, att socker, som raffineras

i England och utföres till någon af de kontraherande staternas territorier,

skall, för att få åtnjuta konventionens fördelar, vara åtföljdt af ett ursprungsbevis,

som fastslår, att ingen del af detta socker härstammar

från ett land, hvilket af den permanenta kommissionen betecknas såsom

gifvande premier för sockerproduktion eller sockerutförsel.

De med Ryssland inledda underhandlingarna förde efter stora

svårigheter till ett positivt resultat i slutet af år 1907. Den 19 dec.

nämnda år undertecknades nämligen af unionsmakternas representanter

en öfverenskommelse, enligt hvilken Ryssland skulle biträda konventionen

från den 1 sept. 1908 med rätt att bibehålla sitt tull- och beskattningssystem

rörande socker, men med skyldighet att under tiden 1 sept. 1907

till 1 sept. 1913 mot premier icke utföra mer än 1 000 000 ton socker

så fördeladt, att under tiden Va 1907—31/8 1909 högst 300 000 och

för hvarje följande årsperiod intill Vo 1913 högst 200 000 tou finge

utföras. Utförseln till Finland, Persien (öfver Kaspiska hafvet och landgränsen,

men ej genom Persiska viken) och till andra till Ryssland

gränsande asiatiska länder (dock blott öfver landgränsen) med undantag

af asiatiska Turkiet skulle däremot vara oberörd af dessa bestämmelser.

England undertecknade beslutet om Rjusslands tillträdande med

det förbehåll, att det ej godkände föreskriften om sockerexportens begränsning.

Vidare förbeliöllo sig Rysslands grannländer, Sverige, Tyskland

och Österrike-Ungern, rätt att på diplomatisk väg träffa öfverenskommelse

om skydd för den inhemska marknaden. För Sveriges vidkommande

skedde detta genom ett aftal af den 5 februari 1908, hvarigenom

vårt land fick rätt att utom den gällande tullsatsen för socker

belägga ryskt socker, som införes för konsumtion inom landet, med den

dittills gällande tilläggstullen. Därigenom är import af ryskt socker till

Sverige så godt som uteslutet.

3. Sockerunionens andra period. Efter år 1908.

Vid bedömandet af den betydelse, som den på nu angifna villkor

förlängda konventionen ägde särskildt för England, torde ej böra förbises,

att den genom överenskommelser! ernådda rätten att utan särskilda

åtgärder få importera äfven premieradt socker tillsvidare knappast var

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

al väsentlig vikt, ty premieradt var, så länge de största betsockerländerna

ännu fasthöllo vid konventionen, i hufvudsak blott det ryska

sockret, men dess export var begränsad till en jämförelsevis mindre

afsevärd kvantitet.

År 1911 inträffade emellertid det egendomliga förhållandet, att

betskörden på grund af en osedvanlig torka slog fel i så godt som alla

fastlandsstater utom Ryssland. Den jämförelse mellan sockerproduktionen

åren 1910/11 och 1911/12 samt i genomsnitt för de tio kampanjerna

1901/02—1910/11, som meddelas i nedanstående tablå, belyser närmare

detta förhållande:

Socker produktion. -1)

1911/12

1910/11

1901/02-1910/11

(preliminärt)

årsgenomsnitt

ton

ton

ton

Ryssland......................

......... 2 080 000

2127 000

1 259 000

Tyskland......................

........ 1. 457 000

2 590 000

2 107 000

Osterrike-Ungern ..........

........ 1 154 000

1 523 000

1 278 000

Frankrike ...................

........ 515 000

723 000

839 000

Nederländerna .............

........ 252 000

217 000

175 000

Belgien.........................

........ 239 000

283 000

253 000

Italien ........................

........ 130 000

120 000

111000

Sverige.........................

........ 127 000

174 000

121 000

Europa ......................

........ 6250000

8 063 000

6124 000

De mycket betydande ryska produktionsöfverskotten för båda de

sista kampanjerna kunde emellertid på grund af Brysselkonventionens

bestämmelser endast till en mindre del utföras öfver västgränsen. Ett

afsevärdt deficit ifråga om sockertillförseln till världsmarknaden kunde

således förutses. Också gingo sockerprisen under hösten 1911 starkt i

höjden. Priset för råsocker af 88 proc. rendement, som i genomsnitt

för åren 1900/01—1909/10 hade uppgått till 19-42 Mk och år 1910/11

till 19‘5 4 Mk och som sedan år 1893/94 endast en gång (1904/05)

under loppet af två månader öfverstigit 30 Mk, nådde i september 1911

upp till 32‘50—35-20 Mk, i oktober till 33''70—36"60, i november

32-50—34-60, i december 28-so—33-00, i januari 1912 29-25—31-60,

i februari 29-80—33-20 Mk, allt per 100 kg., och började först mot

slutet af mars åter sakta sjunka.

9 Siffrorna efter Ziegler, Die Zuckerproduktion der Welt und ihre Statistik, Brunn,

April 1912, s. 1.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

England och

Italien.

Under sådana omständigheter ansåg sig den ryska regeringen

under hösten år 1911 hos den permanenta kommissionen i Bryssel böra

gorå framställning om tillåtelse att få höja utförselkontingenten för det

löpande året med 400 000 ton. I sammanhang härmed begärde Ryssland,

äfven för det fall att den internationella konventionen komme att

förnyas, en högst betydande ständig ökning af sin utförselkontingent,

med fasthållande vid sitt gamla premiesystem.

På grund af Englands och Rysslands med hvarandra harmonierande

intressen — Englands behof af socker, Rysslands behof af ökad

export, särskildt till Europas förnämsta sockerimportör, England — syntes

faran för sockerunionens sprängning vara öfverhängande. Emellertid

förfogade unionens öfriga medlemmar, ledda af Tyskland, öfver ett

verksamt påtryckningsmedel för att i någon mån åvägabringa ett

jämnare spel. Sockerkonventionen i dess affattning enligt 1907 års

decemberprotokoll ägde nämligen giltighet intill den 1 september 1913,

således under ytterligare nära tre år. Ställningen för Ryssland var

under sådana förhållanden den att antingen nödgas hålla så länge på

sina hopade sockerförråd under ovisshet om hur prisläget kunde gestalta

sig vid tiden för den slutliga försäljningen eller ock, därest unionens

fastlandsmakter visade sig benägna härför, ingå på en kompromiss på

andra villkor än dem, som till en början uppställts. Efter långvariga

förhandlingar enades man slutligen om en den 17 mars 1912 undertecknad

öfverenskommelse i kompromissens tecken. Enligt denna erhöll

Ryssland rätt att under de närmast följande trenne åren till unionsstaterna

— utöfver tidigare medgifna 200 000 ton — utföra följande

extra kontingenter, nämligen år 1911/12 150 000, år 1912/13 50 000

och år 1913/14 50 000 ton. Å andra sidan har Ryssland bundits vid

konventionen för ytterligare fem år, d. v. s. från 1 september 1913 till

1 september 1918, hvilket medför en fortsatt inskränkning af den ordinarie

årliga exportkontingenten för nämnda period till 200 000 ton.

England, som icke biträdt detta unionens sista beslut, har under

sommaren 1912 för egen del uppsagt konventionen, hvadan det förenade

kungariket sålunda från den 1 september 1913 utträder ur den internationella

sockerunionen. På samma sätt har förfarits från Italiens sida.

opaginerad Kontrollera mot PDF

BILAGOR

Bilaga 1 till Kungl. Maj:ts prop. nr 35 1913.

21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Bilaga A.

Tab. L1) Sveriges råsockerproduktion åren 1854/55—1910/11.

År

■

Antal

fabri- ker ä)

Bet-

areal

liar

Afverkade betor

Utbyte af

Produktion af

Import

(netto) af

råsocker

ton

Alla

fabriker

ton

Per

har

ton

råsocker

i % af

betvikten

melass

i % af

bet- vikten

råsoc- ker pr

har

ton

råsocker

ton

melass

ton

betmassa

ton

1854/55

*

*

2 847

4-5

129

14 912

1855/56

1

3 935

#

5*9

232

13 852 |

1856/57

1

2 716

5*5

149

14 904

1857/58

1

2164

*

5*7

124

12 405

1858/59

1

3 441

.

7-D

•

271

13 896 |

1859/60

1

6 435

.

5-8

.

375

15176 |

1860/61

1

6 915

•

5*9

408

17 205

1861/62

1

6 840

.

6''S

467

14 794 [

1862/63

1

6 981

6-7

469

15 948 i

1863/64

1

8 640

5*s

501

14 031

1864/65

1

.

11 520

6*o

687

15 126

1865/66

1

9 650

8-1

778

14 780

1866/67

1

15 510

6-4

993

.

15 258

1867/68

1

12 830

6*o

•

770

15 305

1868/69

1

11 520

7-1

823

15 303

1869/70

2

14 290

6*9

979

.

17 627

1870/71

3

21620

6-6

1433

•

16 357

1871/72

3

23 340

7-o

1 639

*

.

13 524

1872/73

4

23 540

6-9

1618

19 486

1873/74

5

31 090

7*o

2 175

17 717

, 1874/75

3

17 500

7-4

1 290

19 474

1875/76

2

16 930

7-6

.

1282

14 687

1876/77

2

11530

6''5

754

17 039

1877/78

2

8 300

7-6

632

18 603

1878/79

1

7 030

7-5

.

524

17 908

1879/80

1

10 520

7-4

*

779

18 742

1880/81

1

19 290

7-5

•

1 455

•

*

21 421

1881/82

1

16 070

7-6

1220

•

24 646

1882/83

1

.

19 280

*

8-0

1 539

26 924

1) Siffrorna hämtade ur den officiella statistiken.

2) Saftstationer räknade till hufvudfabriken.

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Tab. I (forts.). Sveriges råsockerproduktion åren 1854/55—1910/11.

År

Antal

fabri-

ker1)

Bet-

areal

har

Af verkade betor

Utbyte af

Produktion af

’......

Import

(netto) afl

råsocker

ton

Alla

fabriker

ton

Per

bar

ton

råsocker

i % af

betvikten 2)

melass

i^af

bet-

vikten

1 råsoc- ker pr

bar

ton

--

j råsocker

ton

melass

ton

betmassa

ton

: 1883/84

2

.

37 830

7-81 (7-29)

4-48

2 953

1698

25115

1884/85

2

47 170

9-11 (8-64)

3-36

4 299

1584

.

25 528

1885/86

3

''43 260

9-0 G (8-71)

3-16

3 919

1367

26 218

1886/87

3

56 385

10-80 (9-so)

2-8 5

5 807

1607

.

28 882

1887/88

3

83 605

10-98 (10-42)

2-97

9 176

2 487

.

29 143

1888/89

4

86111

10-31 (9-82)

3-69

8 881

3179

48 789

29 079

1889/90

4

136 813

10-69 (10-19)

3-18

14 626

4278

86 540

29 968

1890/91

6

218 228

9-4 5 (9-0 2)

3-26

20 632

7 124

122 207

23 641

1891/92

8

260 064

•

10-3 2 (9-88)

2-93

26 843

7 628

152 124

24 329 |

1892/93

10

277 443

•

10-78 (10-31)

2-86

29 920

7 940

151 864

26 582 !

1893/94

10

373 962

.

11-54 (11-08)

2*55

43 168

9 539

206 004

17102 ''

1894/95

14

21627

628 480

29-1

11-60 (11-21)

2-79

3-3 7

72 891

17 515

343 000

3 040 j

1895/96

15

18 643

538 709

28-9

11-75 (11-34)

3-03

3-33

62114

15 753

292 218

3 997 j

1896/97

16

27 963

890 240

31-8

11-86 (11-52)

2-S3

3*77

105 556

25 179

487 873

654

1897/98

16

23 353

716 141

30-7

12-42 (12-04)

2-89

3-80

88 935

20 731

391 507

510

1898/99

16

22 587

480 932

21-a

12-33 (12-08)

2-74

2-63

59 316

13 154

269 994

12 330 1

1899/1900

17

26 046

622 047

23-9

12-99 (12-80)

3-oo

3-10

80 810

18 654

355 377

12 496 i

1900/01

17

28 513

875 912

30-7

13-10 (12-94)

1-99

4-0 2

114 735

17 441

478 278

456 i

1901/02

17

27 864

903 792

32-4

13-8 7 (13-69)

1*79

4‘50

125 379

16 214

497 123

338 ;

1902/03

17

24 086

505 018

21-o

14-34 (14-21)

1-63

3-oi

72 444

8 237

295 254

905

1903/04

17

27 342

748 446

27-4

14-33 (14-15)

1-81

3-92

107 199

9 813

411 658

4 988 |

1904/05

18

24119

556 881

23l

15-09 (14-92)

1-23

3-48

84 038

6 861

316 862

22 175 i

1905/06

19

26 971

824 438

30-s

14-8 5 (14-6 7)

1-28

4-54

122 404

10 550

455 873

4 411

1906/07

19

31 477

1 029 324

32-7

15-78 (15-63)

1-22

5-16

162 396

12 542

548 713

399 !

1907/08

20

31 197

771170

24-7

14-44 (14-30)

1-53

3-5 7

111446

11990

426 002

513 :

1908/09

21

32 075

900 935

28*1

15-04 (14-S3)

1-32

4-26

136 694

11909

485 050

387

1909/10

21

33 460

896 940

26-8

14-07 (13-88)

1-26

3-77

126 272

11296

457 651

117 |

1910/11

21

35 134

1105 113

31-5

15-72 (15-53)

1-21

4-95

173 921

13 466

582 196

99 |

1) Saftstationer räknade till hufvudfabriken.

2) Reducerade tal inom parentes. Jfr sid. 15, noten.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Bilaga B.

Tab. II.1) Sveriges rafflnadproduktion och sockerkonsumtion

åren 1869/70—1910/11.

1

År9) i

Antal

fabriker

Produktion af

Import (netto) af

Sockerkonsumtion

!

raffinad !

ton

sirap och

melass

ton

raffinad

ton J

sirap och

melass

ton

riket

ton

per individ

kg-

1869/70

10

15 605

2 671

3 384

3100

23 880

5*7 2

1870/71

11

15 828

3185

6 182

2 945

26 066

6*20

| 1871/72

12

14 222

2 731

4 976

3 515

22 407

5*27

i 1872/73

12

18 288

3 333

10 535

4447

34 932

8*os

j 1873/74 .

12

17 408

3 053

9 828

5 500

33 453

7-70

| 1874/75

10

17 574

2 963

11 624

4 785

35 944

8-20

1875/76

9

14 534

2 512

16 550

6 477

37 415

8*44

j 1876/77

9

14 653

2 404

15116

6 556

37 698

8*40

1877/78

9

16 936

2 786

12 879

6 820

36 812

8-12

i 1878/79

9

16 143

2 481

12 780

5183

35 082

7*65

| 1879/80

7

16 872

2 426

13 458

6 710

37 681

8*25

1880/81

8

19 557

3 043

11 232

6 054

38 258

8*3 6

1881/82

8

22 846

2 876

11103

7 877

42 018

9*18

1882/83

10

25 198

3 565

13 725

8162

47 643

10*3 4

1883/84

9

27 559

3 207

16 521

8 099

50 376

10*84

1884/85

10

27 994

3 408

12 706

7 531

47 690

10*16

1885/86

10

30 716

4 314

13 371

7 595

48 921

10*3 7

. 1886/87

11

34 345

4 399

11179

6 283

50 786

10*72

1887/88

12

40 200

5 210

9 267

6 581

52 816

10*91

1888/89

12

40 333

4 955

11408

9157

55 838

11*09

1889/90

13

55 537

2 178

11505

10 588

62 603

13*08

1890/91

11

34 754

2 679

8 068

7 817

57 057

11*88

1891/92

1 10

42 853

1837

6 701

4 631

60 859

12*66

1892/93

8

45 018

3 037

4 273

7 385

64 895

13*45

1893/94

9

57 264

3 893

4193

1 787

65 776

13*50

1894/95

9

67 291

3122

j 1446

6 579

80 812

16*43

1895/96

i 9

66 657

5 829

826

9 439

71740

14*46

Siffrorna hämtade eller beräknade ur den officiella statistiken.

2) Beträffande import och konsumtion hänföra sig siffrorna för år 1869/70 till år 1870, för

1870/71 till år 1871 o. s. v.

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Tab. II (forts.). Sveriges raffinadproduktion och sockerkonsumtion

åren 1869/70—1910/11.

År

Antal

fabriker

Produktion af

Import (netto) af

Sockerkonsumtion

raffinad

ton

sirap och

melass

ton

raffinad

ton

sirap och

melass

ton

riket

ton

per individ

kg-

1896/97

10

76 449

4 379

237

13 881

113 412

22‘64

1897/98

10

89 369

5 792

218»

15 442

97 406

19-24

1898/99

9

81 858

3 739

297

13 701

78 824

15-46

1899/1900

8

86 473

3 348

202

15 033

101 045

19-6 7

1900/01

9

95 345

4 803

208

16 146

123 493

23-86

1901/02

9

94 269

4 882

394

15 639

133 970

25-7 7

1902/03

9

97 890

7 531

211

15 314

81238

15-56

1903/04

9

98 249

4 969

237

15 009

119 953

22-80

1904/05

10

97 809

5 130

1306

15 620

115 460

21-81

1905/06

10

119 548

5163

390

15 902

135 195

25-33

1906/07

10

115 234

6 677

325

15 772

171 039

31-80

1907/08

10

105 520

6 107

2 444

14 076

121 685

22-41

1908/09

10

131 569

9 309

1064

12 621

144 562

26-40

j 1909/10

10

121 814

8 456

576

14 978

138 740

25-12

i 1910/11

10

130 852

8 722

1603

15 036

183 301

32 86

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Bilaga C.

Tab. III1). Svenska statsverkets inkomster af tull

och skatt å socker åren 1860—1911.

Tullafgift för

Summa

tullafgift

Bet- eller

Summa

afgifter

År

råsocker

raffinad

sirap och

melass

konsumtions- skatt2)

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

1860

2 856 580

477 252

40 382

3 374 214

3 374 214

1861

3 241 724

311 332

46 499

3 599 555

3 599 555 i

1862

2 790 271

483 300

113 976

3 387 547

3 387 547

1863

3 009 120

778 007

137 100

3 924 227

3 924 227 ;

1864

2 642 670

768 522

108 420

3 519 612

3 519 612

1865

2 847 451

1 036 385

173 280

4 057 116

»4 057 116 I

1866

2 785 170

809 296

155 606

3 750 072

3 750 072

1867

3 172 731

879 411

205 323

4 257 465

4 257 465

1868

3 601 235

1151 432

199 021

4 951 688

4 951 688

1869

3 601 751

833 323

293 689

4 728 763

4 728 763

1870

4 155 802

1 116 572

291 844

5 564 218

5 564 218

1871

3 859 811

2 037 919

277 902

6 175 632

6 175 632

1872

3 188 014

1 640 078

333 187

5 161 279

5161279

1873

3 679 758

2 877 080

421 493

6 978 331

6 978 331

| 1874

3 339 993

2 682 063

517 661

6 539 717

73 050

6 612 767 ''

1875

3 691 228

3 173 136

450 563

7 314 927

41100

7 356 027

1876

2 772 058

4 501 387

609 848

7 883 293

39 950

7 923 243 i

1877

3 212178

4 125 184

617 009

7 954 371

54 050

8 008 421 |

1878

3 504 972

3 540 807

641 859

7 687 638

39 000

7 726 638

1879

3 791 718

3 828 997

487 769

8 108 484

41 250

8 149 734

1880

4 414 957

4 433 930

631 458

9 480 345

61 750

9 542 095

1881

5 043 767

3 707 313

605 374

9 356 454

106 060

9 462 514

1882

5 799 251

3 664 972

787 895

10 252 118.

110 862

10 362 980

1883

6 341 633

4 529 554

816 330

11 687 517

149 305

11 836 822

1884

5 920 388

5 452 153

826 952

12 199 493

268 441

12 467 934

1885

6 009 910

4 193 053

757 195

10 960 158

333 507

11 293 665

*) Siffrorna hämtade eller beräknade ur den officiella statistiken.

2) Beloppen för åren 1874 — 80 approximativa.

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Tab. Ill (forts.). Svenska statsverkets inkomster af tull

och skatt å socker åren 1860—1911.

j År

Tullafgift \

råsocker j raffinad

kr. | kr.

ö r

sirap och

melass

kr.

Summa

tullafgift

kr.

Bet- eller

konsumtions- skatt

kr.

Summa

afgifter

kr.

; 1886

6 167 566

4451 367

815 196

11 434 129

323 020

11 757 149 1

1887

6 790 188

3 695 566

760 019

11 245 773

346 282

11592 055 i

1888

6 850 194

3 059 361

857 175

10 766 730

544 345

11 311 075

1889

6 834 332

3 764 661

1 057 746

11 656 739

635 812

12 292 551

1890

7 045 725

3 796 460

1 058 783

11 900 968

997 976

12 898 944

1891

5 556 129

2 662 571

1 022 809

9 241 509

1 846 578

11 088 087

1892

5 745 652

2 211865

1 100 113

9 057 630

2 260 496

11318126

1893

6 247 553

1 524 258

1 177 350

8 949 161

2 718 927

11 668 088 :

1894

4 019 573

1 383 373

1 225 210

6 628 156

4 723 275

11351431 !

1895

714 433

476 342

1328 269

2 519 044

7 139 148

9 658 192

1896

939 351

271 117

1 388 066

2 598 534

7 726 387

10 324 921

1897

153 800

76 891

1 399 323

1 630 014

11008 906

12 638 920 i

1898

119 983

69 768

1 555 289

1 745 020

6 317 671

8 062 691 ''

1899

2 897 706

95 235

1 376 129

4 369 070

7 483 948

11853 018

1900

2 937 077

63 531

1 510 706

4 511 314

9 946 573

14457 887

1901

108 490

63 599

1 620 656

1 792 745

12 605 642

14 398 387

1902

79 480

123 258

1 574 080

1 776 818

7 775 960

9 552 778

1903

212 903

66 726

1 537 664

1 817 293

10 485 217

12 302 510

1904

1 172 297

72 361

1 539 838

2 784 496

7 919 897

10 704 393

1905

5 213 428

426 663

1 584 620

7 224 711

11 408 951

18 633 662

1906

1 036 794

136 478

1 591 208

2 764 480

161 318

2 925 798 :

1907

46 893

57 766

1 577 884

1 682 543

13 260 523

14 943 066

1908

62 007 ;

415 343

1 446 413

1 923 763

18 179 896

20 103 659

1909

39 193

158 541

1 455 899

1 653 633

14 828 934

16 482 567

1910

12 093 |

115 346

1497 893

1 625 332

17 418 360

19 043 692

1911

10 092

240 570

1 503 586

1 754 248

18 560 333

20 314 581

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Bilaga D.

Tab. IV. Hvitbetspris i Sverige åren 1873—1911.

År

Per 100 kg. betor.

1

i

Av

Per 100 kg. betor.

1

Höstpris i

kr.

Vinterpris

kr.

Höstpris j

kr.

I

Vinterpris

kr.

1873

2-oo

2*23

1893

1*85

2*10

1874

2-00

2*23

1894

1*66

1*86

1875

2-oo

2*23

1895

1*66

1*86

1876

1*88

2*12

1896

1*65

1*85

1877

1-88

2*12

1897 ^

1*3 5

1*55

1878

1-88

2*12

1898

1*50

1*70

1879

1*8S

2*12

1899

1*65

O

ce

rH

1880

1’8S

2*12

1900

1*75

1*95

1881

1*88

2*12

1901

1*75

1*95 1

|

1882

1''8S

2*12

1902

1*75

1*95

1883

1‘88

2*13

1903

1*90

2*10

1884

1’76

2*oo

1904s)

2*10

2*30

1885

1*6 5

1*90

1905s)

2*41

2*61

1886

1*75

2*oo

1906

2*18

2 38

1887

1*75

2*oo

1907

2*12

2*32

1888

1*75

2*oo

1908

2*36

2*56

1889

1*85

2*io

1909

2*25

2*45

1890

1*85

2*io

1910

2*39

2*59

1891

1*85

2*io

1911

2*3 7

2*57

1892

1*85

2*10

!

|

>) Järnvägsfrakten för hvitbetorna betalas till hälften af betodlarne (tidigare ensamt af

fabriken).

-) Smutsprocenten afdrages.

3) Nya grunder för betalningen (närmare se sid. 27).

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Bilaga E.

Tak V. Öfversikt åt* den svenska sockerbeskattningen.

1. Materialskatt 1873-1906.

j-

!

Skattebelopp

per ton betor

nominellt

kr.

Ber

äkningsgrund.

Baffinad- tullens belopp]

per kg.

öre

År

(kampanjer)

Beräknadt

sockerutbyte

%

Skattebelopp

i % af

råsockertull

0/

lo

B åsocker- tullens belopp

per kg.

öre

1873/74—75/76

2-3 5

6*2 5

20

18-S

33

1876/77—78/79

4-70

6-25

40

18*8

27-3

1879/80—90/91

5*8 7

6*25

40

23-5

33

1 1891/92—92/93

7’»*

6-25

50

23-5

33

1893/94

8-81

7*50

50

23*5

33

1894/95

9''69

8-2 5

50

23-5

33

i 1895/96

10''ö7

9-oo

50

23-5

33

1896/97—1900/01

12-33

10-30

50

23-5

33

j 1901/02

13-51

11-50

50

23-5

33

| 1902/03—05/06

14-10

12-00

50

23-5

33

II. Konsmutionsskatt 1906—1913.

1

! Sockerskatt j

Båsockertnll

Baffinadtull !

År

per kg.

raffinad

per kg.

öre

per kg. I

öre

i

1

öre

1906/07-1908

13

11-75

17

1909-1911

15

10-oo

15

1912

15-5

9-5

14-5 1

1913

16

9-oo

14

Kungl. Mcijds prop. nr 35 1913.

Bilaga 1 till

22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Bilaga F.

Tab. VI. Noteringar (i kronor) å Stockholms fondbörs för

Svenska sockerfabriksaktiebolagets aktier. *) 1

Datum

Köpare

Säljare

Datum

Köpare

Säljare

Datum

Köpare

Säljare

År 1908.

Nov.

It

84‘-

—

Nov.

27

90-25

90-40

Dec.

12

85-15

85-40

>

12

—

85’-

»

28

91--

91-15

»

14

85-30

85*40

»

13

88’-

—

»

30

90-7 5

91--

»

15

85-25

85"4o

16

90-75

91--

Dec.

1

90-so

90-90

»

16

85*80

85-40

»

17

89-25

89-75

»

2

90-60

90-7 5

»

17

85-50

85-60

»

18

89-50

—

»

3

89-80

90-25

»

18

-

86--

19

90--

90-25

»

4

90-15

90-25

»

19

85-45

85-60

20

89-7 5

—

»

5

90-30

90-4 0

»

21

85-60

85-75

»

21

90--

90-25

»

7

—

86*15

22

85-80

85-90

»

23

90-7 5

91--

y>

8

—

85-90

J>

23

85-70

85-80

»

24

90--

90-50

»

9

85-40

—

28

85-70

85*85

>

25

89-90

90--

»

10

85-3 5

-

»

29

85-ss

86--

»

26

90--

90-40

»

11

85-20

85" so

»

30

86-40

—

År 1909.

Jan.

2

88-75

88-90

Jan.

13

92-15

92-25

Jan.

22

—

92-75

4

89-10

—

14

91-80

—

»

23

92--

92-50

»

5

88-25

88-50

»

15

91-60

91-70

»

25

92-40

92-50

»

7

89-50

—

»

16

91-60

91-75

»

26

92-20

92-25

»

8

90''30

—

»

18

91-60

91-65

»

27

-

92-50

>

9

90-7 5

—

»

19

91-70

-

28

92-10

92-35

»

11

91-50

92--

»

20

—

93--

»

29

92--

92-25

»

12

92-80

92-10

»

21

92-75

93--

»

30

91-50

92--

1) De noteringar, som icke inneburit förändring af föregående dags noteringar, hafva icke

upptagits.

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Tab. YL (forts.). Börsnoteringar för Sv. sockerfal)r.-A.-B.:s aktier.

Datum

Köpare

Säljare

Datum

Köpare

Säljare

Datum

Köpare

Säljare

Febr.

1

91-50

91-90

Mars 22

90--

—

Maj

11

88-5 0

88-90

»

2

91-50

-

»

23

89-8 5

90--

»

12

88-25

88-7 5

»

3

91-60

91-65

24

88-50

89-15

»

13

88*3 5

88-70

»

4

91-20

91-50

»

26

88-50

88-75

14

88-50

88-70

5

91-20

91-30

V

27

—

89-25

15

88-3 0

88-40

6

-

91-20

»

29

89-10

89-25

»

17

88-20

88-30

» ''

8

90-so

—

»

30

-

89-6 5

»

18

88-10

88-4 0

9

90-2 5

90-7 5

»

31

88-90

89--

19

88-30

88-50

10

-

90-60

April

2

89-7 5

90--

»

21

89--

89-25

»

11

90-20

90-30

»

3

90-10

90-20

»

22

—

89-6 0

>

12

90-30

90-40

»

5

90-10

90-3 5

24

89* 7 5

89-S5

13

90-80

91" —

»

6

90--

90-25

»

25

89-co

89-90

»

16

91-80

91-90

»

7

89-7 5

90--

X

26

—

89-75

»

17

91-80

92--

>''

13

89-90

90-25

»

27

—

89-30

•»

20

91-60

91-80

>

14

89-90

90-10

»

28

—

89-10

»

22

91--

91-30

»

15

-

. 89-90

Juni

1

89--

89-10

23

90-50

90-90

16

89-10

89* 51»

2

—

88-90

»

24

90*55

90-75

17

89-60

89-80

»

3

88-6 0

88-80

»

25

90-70

90-85

19

89-so

-

»

4

88-45

88-80

»

26

90-25

—

»

20

89-90

90--

7

—

88-60

»

27

90-50

90-60

»

21

89-60

89-7 5

>»

8

88-60

88-70

Mars

1

90-75

91--

22

90--

90-10

»

9

—

88-60

»

3

90-7 0

90-so

>

23

90--

»

10

88-50

88-60

»

4

90-25

90-65

»

24

89-85

90--

»

11

88-50

88-7 0

»

5

90-25

90-40

»

26

90-30

90-6 5

»

14

88-70

89--

»

6

90-4 5

90-55

>

27

_

CD

O

1

.

15

88-95

89-25

»

8

90-50

90-7 5

28

89-50

89-70

5>

16

89-20

89*30

9

90-25

90-40

»

29

-

89-70

»

17

89--

—

»

10

89-75

90-15

»

30

89-6 0

89-70

»

18

89-10

89-20

»

12

89-40

-

Maj

1

89-50

89-7 5

»

21

89-10

89-40

»

13

89-50

—

»

3

89-35

89-7 5

»

22

89-10

89-so

»

15

89-75

—

»

4

-

89-25

»

25

89-90

—

16

89-60

89-75

»

5

89-80

—

»

28

90-25

—

17

88-10

88-90

6

89-35

89-5 0

29

91 -

—

18

88-40

88-50

»

7

89-60

89-75

30

91-40

91-45

»

19

88" so

89--

8

89-60

89-6 5

Juli

1

—

91-60

»

20

89-90

-

»

10

89-20

89-40

3>

2

91-15

91-20

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Tab. VI. (forts ). Börsnoteringar för Sv. sockerfabr.-A.-B.-.s aktier.

Datum

Köpare

Säljare

Datum

Köpare

Säljare

Datum

Köpare

Säljare

Juli

5

91-10

91-25

Aug.

27

91-50

91-60

Okt.

14

—

93-80

»

6

91-25

91-40

»

30

91-60

91-so

»

15

93*6 5

93-75

»

7

91-15

91-25

»

31

91-60

91-70

»

16

93-95

-

8

91-20

91-35

Sept.

1

91*55

91-70

18

-

94--

»

9

91-20

91-30

»

2

91-50

91-65

»

19

93-80

93-90

12

91-30

91*50

»

3

91-50

91-60

>

20

93-60

93-80

13

91-40

—

■>

4

91-70

91-75

»

21

-

94--

>

14

91-60

—

»

6

91-60

91-70

»

22

93-60

93-7 5

»

15

91-50

91-60

»

7

91*65

91-75

»

23

93-40

-

»

16

91-45

91-65

»

8

91-60

91-7 5

»

25

93-50

93-60

»

19

91-70

91-80

»

9

91-50

-

»

27

93-30

93-40

21

—

91-70

»

10

91-60

91-7 0

»

28

93-10

-

»

22

—

91-75

»

13

91*65

91-75

»

29

93-40

93-50

))

23

_

91-60

»

14

91*6 5

91-80

»

30

93-so

93-90

26

—

91-30

>/

15

92-50

92-75

Nov.

1

94''3 0

94-40

»

27

90-10

—

»

16

94-25

94-40

»

2

94--

—

28

90-35

—

»

17

93--

93*50

»

3

94-10

94-20

»

29

90-50

90-65

»

18

-

94--

»

4

94-25

94-40

>

30

90-40

90-50

20

93-70

-

»

6

94-10

94-20

Aug.

2

90''lo

90-20

■»

21

93-so

93-00

»

9

93-90

-

>

3

90-30

90*50

»

22

-

93-50

»

10

-

94--

4

90-6 0

—

23

92-7 5

92-00

»

11

94--

94-10

»

5

90-70

91'' —

»

24

93-10

~

»

12

-

94--

6

91--

91-50

»

25

93-85

94--

»

13

93-7 0

93-90

»

9

91-80

91-50

»

27

93*60

93-70

»

15

93-7 0

93-so

10

91-70

91-00

»

28

93-60

93-80

16

-

93-80

»

11

91-70

—

»

29

93-75

93-85

»

17

93-70

93-80

»

12

91-65

91-70

»

30

93-80

—

»

18

88-25

-

»

13

—

91-70

Okt.

1

94-10

94-2 5

19

88-20

88-40

»

16

91-25

91-60

»

2

93-7 0

—

»

20

88--

88-15

»

17

91*55

91''70

»

4

93-80

93-90

»

22

88’-

88-20

»

18

91-60

91-70

»

6

93-60

93-so

23

87-90

88--

50

20

91-10

—

»

7

94-70

»

24

-

-

23

91-40

91-70

8

94-3 5

—

»

25

87-4 0

-

»

24

91-55

91-80

»

9

94-25

94-40

»

26

87-20

87-30

»

25

91-50

—

• »

11

94-10

94-so

»

27

87-20

»

26

91-6 5

91-80

12

93-90

~

»

29

87-10

87-20

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Tab. VI. (forts ). Börsnoteringar för Sv. sockerfat.-A.-B.:s aktier.

Datum

Köpare

Säljare

Datum

Köpare

Säljare

Datum

Köpare

Säljare

Nov. 30

87-15

87-25

Dec.

9

86-80

86-90

Dec. 21

87’—

87-10

Dec. 1

87-io

87-30

»

10

86*95

87-15

» 22

87-20

—

» 2

86-85

87-—

»

11

86-80

86-90

» 23

87-—

87-30

» 3

86-55

86’6 5

»

13

86-60

86-80

» 28

87-10

87-20

=> 4

—

86-80

»

14

86-8 5

87-—

» 29

87-3 0

87-40

» 6

87-—

87-10

»

15

86-25

87''—

» 30

87-80

—

» 7

87-85

88- —

18

86-so

86-90

» 8

87-40

—

»

20

86-80

87-—

År 1910.

Jan. 3

88-10

88-20

Febr.

5

87-—

87-15

Mars 7

87-80

—

» 4

—

88*15

X*

7

86-75

87-—

» 8

87-70

87-90

V 5

87-80

88-—

»

8

87-—

87-15

» 9

87-80

88-—

» 7

88-10

88-25

2>

9

87-70

87-so

» 10

87-50

87-80

» 8

87-90

88''—

»

10

88-7 5

88-so

> 11

87-30

87-60

» 11

87-90

88-—

»

11

—

88-60

» 12

87-40

87-50

» 12

87-60

87-80

»

12

88-—

88-25

» 14

87-50

87-65

» 13

87-60

87-70

»

14

88-—

88-10

» 15

87-40

—

>> 14

87-5 0

87-70

»

15

87-7 5

88-—

» 16

87-60

87-90

» 15

87-60

87-7 0

»

16

87-25

87-70

» 17

87-70

87-80

» 17

—

88-10

»

17

—

87-30

» 18

87-25

87-40

» 18

87-75

88-—

''4

18

87-10

87*25

» 21

87-50

87-60

» 19

87-so

88-—

»

19

87-40

87-50

» 22

87-40

87-50

» 20

87-80

87-90

»

21

87-60

88-—

» 23

87-60

87-6 5

» 21

87-90

»

22

87-85

87-90

» 24

87-60

87-7 5

» 22

87-S5

87-90

»

23

87-75

87-90

» 29

87-50

87-60

» 24

87-90

88''—

»

24

87-70

—

» 30

87-60

87-70

» 25

87-70

87-90

»

25

87-so

87-60

» 31

87-50

87-60

» 26

87-70

87-80

»

26

—

87-40

April 1

—

87-90

» 28

87-so

87-60

»

28

87-50

87-70

> 2

87-so

87-90

» 29

87-20

87-30

Mars

1

87-50

—

» 4

—

87-80

» 31

87-20

—

2

87-50

—

» 5

87-70

87-75

Febr. 1

—

87-40

3

87-60

87-80

» 6

87-40

87-60

» 2

87-10

87-26

»

4

87-50

87-60

» 7

87-7 0

—

» 4

87-2 5

—

5>

5

—

87-60

» 8

87-40

87-60

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Tab VI. (forts.). Börsnoteringar för Sv. sockerfabr.-A.-B.:s aktier.

1

Datum

Köpare

Säljare

Datum

Köpare

Säljare

Datum

Köpare

Säljare

April 11

87-40

87-7 0

Juni

1

90-60

—

Juli 26

92-80

93-—

» 12

87-60

87-7 0

2

91-3 0

—

»

27

92-so

92-90

» 13

—

87-50

3

92-10

—

»

28

92-60

92-80

» 15

87-50

87-uo

»

6

93-2 0

»

29

92-60

92-90

» 16

87-60

87-70

»

7

—

92-40

Aug.

1

92-6 0

92-80

» 19

87-7 0

87-so

8

91-5 0

—

»

2

92-90

93-—

» 21

87-so

—

9

—

92-10

»

3

93-—

—

» 22

88-4 0

—

»

10

92-60

92-80

»

4

—

93-40

> 23

88-70

—

*

13

—

92-6 0

»

5

93-40

—

» 25

88-90

89-20

»

14

—

92-40

»

8

93-40

93*50

» 26

88*7 5

88-90

15

91-90

92-—

10

93-10

93-30

» 27

—

88-50

»

16

92-40

92*50

»

11

93-10

—

» 28

88-3 0

—

»

17

92-10

92-40

»

12

93-30

93-30

O

CO

Ä

88-40

—

»

20

92-20

92-30

»

15

93*3 5

—

Maj 2

88-60

88*7 5

»

21

92-so

92-50

»

16

93-40

—

» 3

88-7 0

88-90

»

22

—

92-50

»

17

93-40

93-55

» 4

88-80

89-—

»

27

92-—

92-40

»

18

93-40

93-50

» 6

88-9 0

—

»

28

92-10

92-40

»

22

93-20

—

» 7

88-so

—

29

92-so

92-40

»

23

93-3 0

93-40

» 9

88-so

88-90

30

92-70

93-—

*

24

93-2 0

93-30

» 10

88-90

89-—

Juli

1

93-10

93-20

25

93-25

93-30

v 11

—

89-2 5

4

93-—

93-25

26

93-10

93-30

» 12

89-10

89-20

»

5

92-60

92-90

»

29

93-—

93-20

» 13

88-9 0

89- —

6

92-90

93-—

3>

31

92-90

93-—

» 17

—

88-so

»

7

92-50

93-—

Sept. 1

93-—

93-40

» 18

88-90

89-—

8

—

92’do

»

2

93-20

—

» 19

89-10

89-15

»

11

92-7 5

92-85

»

3

93-30

93-40

» 20

89-io

—

12

92-50

92-80

»

5

93-30

—

» 21

89-20

—

»

13

92-50

92-60

»

6

93-10

93-30

''» 23

89-40

—

»

14

92-60

92-70

»

7

—

93-20

» 24

89-7 5

90-—

15

92-50

—

»

8

93-—

93-3 0

» 25

89-70

89-85

»

18

92-70

93-—

»

9

—

93-20

» 26

89-90

90-—

»

19

92-70

93-—

>

10

92-50

93-—

» 27

89-85

90"—

»

20

92-7 0

—

>

12

—

92-90

» 28

90-—

90-3 0

»

21

92-so

—

»

13

92-7 5

—

» 30

90-10

90-25

»

22

92-80

93-— :

14

92-7 5

92-90

» 31

—

90-40

X-

25

—

93 —

»

15

92-80

92-90

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Tab. VI. (forts.). Börsnoteringar för Sv. sockerfabr.-A.-B.:s aktier.

Datum

Köpare

Säljare

Datum j

Köpare

Säljare

Datum

Köpare

|

Säljare |

Sept. 16

92-80

—

Okt. 19

_

93-40

Nov.

26

85-80

85-90 |

*

17

92-90

93 —

» 20

93-10

93-20

»

29

85-75

85-90 1

»

19

92-90

93-10

» 22

93-20

93-30

»

30

—

86-—

20

93-—

—

>» 24

93-10

93-20

Dec.

2

86''—

—

»

21

93-10

—

» 26

93-10

—

»

3

86-40

86*50

»

22

93--

—

» 27

93-40

93-50

»

5

86-30

—

»

23

93-io

93-40

» 28

93-80

93-40

»

6

86-60

86-80

»

26

93-—

93-20

» 29

—

93-40

»

7

86-40

ce

05

—4

O

»

27

93-—

—

» 31

93*80

93-40

»

8

86*3 o

86*50

»

28

92-90

93-—

Nov. 1

93-—

93-20

»

9

86-20

86-3 0

»

29

92-90

—

» 2

—

93-05

10

86-—

—

»

30

92-7 5

92-90

» 3

93-—

93-io

»

12

86-—

86-10

Okt.

1

92-80

92-90

» 7

92-80

—

13

86-—

—

>

4

92-90

93-—

» 8

92-80

92-90

»

14

86-—

86-15

»

5

93-—

—

» 9

92-80

—

»

15

85-90

86-10

»

6

93-10

93-40

» 10

92-75

92-90

»

16

86-20

86-3 0

7

93-10

—

v 11

—

92-90

»

17

86-10

O

CO

cb

00

»

8

93-40

93*50

» 12

86*50

86-70

»

19

—

86-30

10

93-20

93-40

» 14

86-40

86-50

»

21

86--

86-20

»

11

93-10

93-40

» 18

86-30

86-50

»

22

86-—

—

»

12

93-—

93''20

» 19

—

86-50

»

23

86''-

86-20

»

13

92-90

93-—

21

86-30

86-40

»

28

86-—

86-10

»

14

92-90

—

» 23

—

86-30

»

29

86 —

»

17

93-10

93-40

» 24

86--

86-20

»

30

86*15

86-2 5

»

18

93-80

93*50

» 25

85-7 5

85-90

j

År 1911.

i

Jan.

1

86-20

i 86-80

Jan. 13

88-—

88-10

Jan

24

87-70

87-90

3

86-40

—

» 14

87-eo

88-10

»

25

! —

87-80

»

4

86-85

87-—

» 16

87-90

— ''

»

26

87-70

87-80

»

5

86-80

87-—

» 17

88-20

—

»

27

—

87-90

»

9

87-40

87-50

» 18

88’-

88-10

»

28

—

87-80

»

10

88-—

88-20

> 19

—

88-—

»

30

—

87-70

»

11

88-10

—

» 21

87-90

88--

v

31

87-70

87-90

s -

12

—

88-20

» 23

87-80

88-—

Febr

1

87-so

—

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Tab. VI. (forts ). Börsnoteringar för Sy. sockerfabr.-A.-B.:s aktier.

Datum

Köpare j

Säljare

Datum

Köpare

Säljare

Datum

Köpare

1

Säljare

Febr.

2

87-80

87-90

Mars

22

89-3 0

89-40

Maj

16

90-10

—

3

87-90

88-10

»

24

89-20

89-10

»

17

90-10

90-20

»

4

88’-

88-10

»

28

89-30

89-40

»

18

90-20

—

»

6

88-10

88-20

»

29

89-50

89-7 0

»

20

90-20

90-40

»

7

87-80

—

»

30

89-7 0

—

»

23

—

90-3 5

»

8

87-70

—

31

90-io

—

»

24

90-20

90-3 5

■»

9

87-7 5

87-90

April

1

90-40

90*50

26

90"—

90-20

»

10

87-so

87-90

»

5

—

90-70

»

27

90-10

—

»

13

87-90

88-—

»

6

90-45

90*55

29

—

90-2 5 |

14

88-—

—

»

7

90-40

90-60

»

30

90-io

90-25 |

»

15

88''—

88-10

•»

8

90-60

—

»

31

90-10

- 1

»

16

88-10

88-15

»

10

90-70

91-—

Juni

1

—

90-25

»

17

—

88-10

»

11

90-90

—

»

o

—

90-10 ''

>

18

87-90

88-—

»

12

90-90

91"—

6

90-—

92-10 I

»

20

87-80

88-—

S>

13

91"—

7

—

90-20

»

21

—

88-—

»

19

90-90

—

»

8

—

90-10 |

»

22

87-so

87-90

i

20

—

90-so

»

12

90-10

90-3 0 |

»

23

—

87-90

>

21

91-—

—

»

14

—

90-10 i

»

24

87-80

87-90

»

22

91-20

—

»

15

90-—

90-10

»

25

87-90

—

»

24

91-70

92-—

»

16

89-90

90"—

»

27

87-90

—

»

25

—

91-70

»

20

90-10

—

»

28

88-—

88-20

! »

26

91-20

91-60

»

21

90-20

90-30

Mars

1

88-20

—

»

28

91-30

91-40

»

22

90-15

90-2 5

»

2

—

88-20

.

29

91-20

91-3 0

»

26

90-20

—

3

—

87-90

Maj

1

91"—

91-40

»

27

—

90-15

»

4

87-so

88-—

>

2

90-50

90-7 0

»

28

90-20

—

6

87-90

88-—

»

3

90-60

90-90

»

30

90-50

—

»

8

87-90

—

■»

4

90-2 5

—

Juli

3

90-7 5

—

»

10

88-10

—

»

5

90-40

—

»

4

90-7 5

90-90

»

11

88-20

—

»

6

90-70

91"—

6

—

90-so

»

13

88-10

—

»

8

90-9 0

91"—

»

7

90-50

90-80

j.

14

88*50

88-60

»

9

—

90-80

»

10

90-50

—

»

16

88*50

88*5 5

■ »

10

90"—

! 90-so

»

11

90-50

90-so

»

17

88-60

—

»

11

—

| 90-50

»

12

90-eo

90-80

18

89-—

89-25

.

12

—

90-40

»

13

90*o 5

90-7 5

20

89-40

89-50

»

13

90-20

90-40

»

14

90-60

90-so

»

21

89-40

89-30

15

90-—

1 _

»

17

—

90-80

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Tab. VI. (forts ). Börsnoteringar för Sv. sockerfat.-A.-B.:s aktier.

Datum

Köpare

Säljare

Datum

Köpare

Säljare

Datum

Köpare

Säljare

Juli

18

90-50

90-7 0

Sept

.12

91-50

—

Okt.

31

89-—

_

»

19

90‘60

90-90

14

—

91-30

Nov.

2

89-—

89-2 5

20

90-70

90-80

»

15

90-—

90-50

»

3

89-—

89-20

»

21

90-90

—

»

16

—

90*50

4

89--

89-15

24

91-20

—

i

18

90-6 0

—

»

6

88*7 5

89-20

»

26

91-so

—

»

19

91-—

—

»

7

88-6 0

88-90

»

27

91-90

92-—

»

20

91-—

91-25

»

8

88-—

88-75

»

31

92-10

93-—

23

90-—

90-70

»

9

—

88-40

Aug

1

92-2 5

—

»

25

89-—

90-25

»

10

__

82-30

»

2

—

92-7 5

»

26

88-75

89-25

»

11

81-80

—

»

3

92-8 5

92-50

»

27

—

87-7 5

13

81-60

i

5>

4

91-90

—

»

28

87-20

87-40

»

14

81"—

81*50

7

91-50

92-—

»

29

OO

00

\

—

15

80-75

81-—

»

8

—

92-—

»

30

88-50

88-75

»

16

—

80-25

»

9

91-25

91-90

Okt.

2

—

89-—

»

17

79-25

79-50

10

91-70

91-90

»

3

89-—

—

18

—

79-25

»

11

—

91-80

»

4

89 30

—

»

20

79-30

—

»

14

91-25

91''SO

»

5

89-60

—

»

21

—

80-io

15

91-80

91''90

»

6

89-90

—

»

23

—

1

ö

QO

»

16

92-—

92-30

»

7

—

90-—

»

24

79-50

79-00

»

18

91-90

92-—

»

9

89-60

89-90

»

25

79-50

79-80

»

21

—

92-10

»

10

89-6 0

89-so

»

27

79-40

79-50

22

91-80

91-90

»

11

—

89-70

»

28

78-90

—

»

23

91-70

91-90

12

88-7 5

89-—

»

29

79-80

—

»

24

91-80

92-—

»

13

88-—

88-7 5

Dec.

1

79-20

79-40

25

91-70

91-90

»

14

88-10

88*7 5

»>

2

78-—

79-10

»

29

—

91-80

»

16

88-35

00

ap

Cl

»

4

79-—

80"—

»

30

—

91-70

»

17

88-50

89-—

»

5

79-10

—

»

31

—

—

»

18

—

89-25

»

6

79-60

79-90

Sept.

1

91"—

91-30

»

19

88-50

88-75

7

79-60

80 —

»

4

91 —

—

»

21

88-60

88" 7 5

»

8

79-75

79-00

»

5

91-20

—

y>

23

89-—

89-20

»

9

79-6 0

79-00

»

6

91-50

—

»

24

89-20

89-25

»

11

79-80

—

7

91-60

91-90

»

25

89-—

89*15

»

12

79-60

79-so

8

91-90

92-—

»

26

88-50

89-—

»

13

79-60

—

9

91-80

91-90

28

—

89-—

14

79-2 5

—

»

11

91-60

91-80

30

88-90

89-—

»

15

79--

79-40

Bilaga 1 till Kungl. Maj:ts prop. nr 35 1913.

23

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tab. VI. (forts ). Börsnoteringar för Sy. sockerfabr.-A.-B.:s aktier,

Datum

Köpare

Säljare

Datum

Köpare

Säljare

Datum

Köpare

Säljare

Dec.

16

79-—

_

Dec.

20

_

79-—

Dec.

28

75-26

75-60

»

18

79’—

79-40

»

21

78-50

78-75

»

29

75-25

75-40

*

19

79''—

79-25

»

22

78-—

78-50

År 1912.

Jan.

2

76-20

76-f>0

Febr.

8

77-—

78-—

Mars 22

77-25

—

»

3

78-10

—

»

9

77-50

78-—

»

23

77-—

77-25

»

4

79-10

79-30

>■

10

77-50

—

»

26

77-25

77-50

»

5

78-—

78-50

»

12

77-85

78-50

»

27

—

IT—

»

8

77*—

77*so

»

13

78-—

—

»

28

77-—

77-50

9

76-—

—

14

78-25

78-75

»

29

77-3 5

—

10

76*50

77-—

»

15

—

78-50

30

IT—

77-25

11

76-—

76-oo

»

17

77-75

78-25

April

1

78-—

79-—

»

12

76-10

76-00

»

19

77-75

78--

»

2

78-60

—

13

76-35

—

»

20

—

78-25

3

79-60

79-90

»

15

76-50

—

»

21

—

77-40

»

9

81-90

82-10

»

17

77-10

—

>•

22

76-50

76-90

»

10

81-60

81-75

»

18

77-7 5

78-75

V

23

—

77-—

»

11

—

81"—

:>

19

79-—

79-50

X-

26

77-—

77-25

12

80-25

80-50

»

20

—

79 —

»

28

77-25

—

»

13

80"—

80-50

»

22

77-7 5

78-60

Mars

1

77-

77*60

»

15

80-50

—

23

—

78-25

2

77-50

—

»

16

81-—

82--

24

77-00

78-—

»

3

—

78-—

»

17

81"—

81-60

* .

25

77-50

78-—

»

5

77-50

—

»

18

81-—

81-7 5

»

26

77-25

78-—

V

6

77-6 0

78 —

»

20

—

81-50

»

27

77-80

78-2 5

»

7

77-20

77-50

3»

23

—

81-25

29

—

78-25

9

76-75

77-2 0

»

24

80''50

81"—

»

30

77*50

78-—

»

11

77-10

77-50

»

26

80-25

—

31

77-50

—

»

12

77-20

77-50

»

27

80-—

—

Febr.

1

78-—

—

15

77-35

77*50

»

29

80-20

—

»

2

78-50

—

»

16

77-20

77-50

»

30

80-50

81-40

»

3

—

79-25

»

18

77-—

77-3 0

Maj

1

80-50

—

5

78-50

79- —

»

19

77--

—

2

81-—

—

6

—

78-7 5

»

20

77-—

77*50

»

3

81-25

82--

7

—

78-50

»

21

77-20

77*50

4

81"—

81-25

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Tab. VI. (forts ). Börsnoteringar för Sy. sockerfabr.-A.-B.:s aktier.

Datum

Köpare

Säljare

Datum

Köpare

Säljare

Datum

Köpare

Säljare

Maj

6

81—

—

Maj

24

81-60

82-—

Juni

13

87-7 5

88-—

»

7

81-io

81-25

»

28

81-50

—

14

86-75

87-—

8

81-40

81-50

»

29

81-50

81-60

»

17

86-—

86-7 5

»

9

81-—

81-40

30

81-50

82—

»

18

86''-

86-50

10

81-10

81-50

Juni

3

82-10

82-20

19

—

86-—

3>

11

81-so

81-75

»

4

82-30

82-50

»

20

85-30

85" 5o

13

81-50

82-—

5

82-70

83-—

»

21

85*2 5

85-5 o

14

81-25

81-50

»

6

—

1

CO

00

)>

25

85-7 5

86-—

15

81-50

81-75

7

1

CO

00

83*15

»

26

86*2 5

86*50

»

17

81-50

—

10

84—

—

»

27

86-—

86*2 5

»

18

81-50

1

Öl

00

11

85-40

—

28

• —

86''—

»

23

81-50

—

»

12

86*50

—

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Bilaga G.

Prof å priskurant från Svenska sockerfabriksaktiebolaget

den 12 augusti 1911.

PRISKURANT

å Svenska soekerfabriksaktiebolagets tillverkningar vid

Soekerrafflnaderiet i Landskrona.

Utan förbindelse.

Öre

per kg.

A

Canary raffinad, löstopp, i o V» & 7 V» kilo toppar ...

65

B

Fin raffinad, löstopp, i 3 1/a & 7 */» kilo toppar.........

64

C

Kristallbitsocker, störa bitar .................................

64

D

Kristallbitsocker, små bitar ....................................

64

E

Bitsocker, stora bitar ............................................

64

F

Bitsocker, små bitar ............................................

64

FP

Bitsocker i paketer och fri låda..............................

65

G

Kaksocker ...........................................................

63

H

Siktad raffinad......................................................

62

J

Malen raffinad......................................................

61

KX

Pärlsocker............................................................

63

K

Krossad melis III, IV, V, VI .................................

61

L

Hvitt Krossocker, K. S. & K. S. 0.........................

61

M

Hvitt Krossocker, B. B. & —QT- stort & smått .........

62

MC

Crushed (Syltsoeker) .............................................

61

N

Hvitt pudersocker ................................................

60

0

Gult bastard........................................................

57

P

Brunt bastard ......................................................

53

Alla sorter socker packadt i furufat 1 öre högre per kg.

Fritt banvagn eller Ångare Landskrona.

Landskrona den 12 augusti 1911.

Svenska Sockerfabriks Aktiebolaget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil.H.

SOCKERPRIS åren 1908-11.

Tktmlncrger råsocker 92%

Stettiner raffinad/ (etcportrwt:,coccL skatt)

Dansk „ (incL. skatt)

Svensk ,, ( „ „ )

31oM

31 mars 30april 31maj

30sept.

Slakt.

31~mars 30aprCL Slmaj 30jun

ZSfebr

Slakt.

31 mars 30 april

30twv.

31 dkt.

ZSfebr.

SI mars

Generalstabens Iitogr. Anst.

Kronur pr 100 kg.

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Bilaga /.

Kontraktformulär för Sbetodlare enligt aftal mellan

Svenska sockerfabriksaktiebolaget och Skånska betodlarnes

centralförening.

Hvitbetornas odling.

§ I
Den

jord, som för hvitbetsodlingen användes, skall vara i hög växtkraft, djupt

och väl höstplöjd samt fri från ogräs. Under inga omständigheter får kärr-, mosseller

dyjord användas för odlingen. Det är förbjudet att använda latrinspillning

såsom gödning.

§ 2.

Odlaren får icke under någon som hälst förevändning å samma egendom odla

hvitbetor till annan än Svenska sockerfabriksaktiebolaget.

§ 3.

För sådden erforderligt väl rengjordt frö af hög grobarhet levereras af Svenska

sockerfabriksaktiebolaget kostnadsfritt till en kvantitet af 20 kg. per hektar (eller

10 kg. per tunnland). Skulle hvitbetsskörden icke komma att levereras till bolaget,

skall, såvida ej naturhinder eller omöjlighet att erhålla arbetskraft till skäligt pris

vant orsaken därtill, odlaren betala erhållet frö efter ett pris af 80 öre per kg.

Hvitbetor odlade efter annat frö, än det fabriken lämnat, mottagas ej.

Betodlareföreningen skall äga rättighet att låta taga generalprof af hvitbetsfröet

så fort detsamma anländt till fabriken.

§ 4.

Hvitbetsblasten får icke före skörden aftagas eller afbetas.

Vid upptagningen skola betorna omsorgsfullt rengöras samt befrias från smärre

sidorötter och rotändar samt bladkronor. Hvitbetor med gröna nackar mottagas

icke af bolaget.

Hvitbetorna skola efter upptagningen omsorgsfullt skyddas mot frost.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kontrollmätning af hvitbetsfälten.

§ 5.

Svenska sockerfabriksaktiebolaget förbehåller sig rättighet att när som hälst

låta besiktiga och uppmäta hvitbetsfälten samt taga prof af växande hvitbetor.

Uppmätningen kommer att äga rum genom kommitterade, utsedda af bolaget, och

gälla därför följande bestämmelser:

a) Förrättningsman kommer att vid uppmätningen anmäla sig å vederbörande

gård eller egendom, och äger odlaren eller hans ombud närvara vid uppmätningen.

Odlaren är skyldig att för förrättningsmannen anmäla alla fält, å hvilka han odlar betor.

b) Uppmätningen kommer att göras i hektar, men skall icke mindre bråkdelar

än tiondedels hektar upptagas, dock på så sätt att, om en odlare har mer än

ett hvitbetsfält, dessas arealer sammanslås, innan nämnda bråkdelar uteslutas.

Skulle hela arealen enligt ett kontrakt vara mindre än l/10 hektar, räknas den dock

som fullt en tiondedels hektar.

c) Resultatet af uppmätningen kommer att delgifvas de herrar hvitbetsodlare,

hvars areal befunnits oriktig, så tidigt som möjligt, dock senast den 1 september.

d) Skulle odlaren anse att felmätning ägt rum, äger han genom behörig

landtmätare eller annan fullt kompetent person, som af bolaget godkännes, före den

25 september styrka detta, i hvithet fall kostnaderna för denna förrättning betalas

af bolaget, men i motsatt fall af odlaren själf.

e) Har odlaren icke inom den 25 september inlämnat bevis om den genom

ny uppmätning utrönta arealen, äger den af bolaget verkställda uppmätningen vitsord.

Leverans.

§ 6.

För hvitbetor, som levereras till sockerfabriken i ................................, betalar

fabriken halfva frakten från den järnvägs- eller vågstation, där leveransen skett,

till .................... eller....................järnvägsstationer, andra hälften påföres leverantören

att af honom godtgöras, och lägges därvid den invägda bruttovikten (d. v. s. betvikten

utan afdrag af smuts) etc. till grund.

Om smutsprocenten öfverstiger 10 proc. af betornas bruttovikt, vare leverantören

emellertid skyldig ensam betala hela frakten för öfverskjutande jord.

Yiktnota jämte uträkning af den verkliga netto vikten å verkställd betle verans

skall tillhandahållas betodlaren senast inom två dagar efter den, då leveransen skedde.

Sker betleveransen å tid, då fabrikens betvågar icke äro öppna, eller å ställe,

där fabriken icke har betvåg, vare leverantören skyldig lasta betorna å järnvägsvagn

att tillställas fabrik i ........................................ i hela vagnslaster.

§ 7.

Betorna få vid leveransen ej vara grodda eller uppblandade med andra rotfrukter,

jord, halm, tång, betblast eller dylikt. Påträffas vid leveransen sten bland

betorna, förbehåller sig bolaget rätt att dylika betor tillbakavisa. Skämda betor

eller sådana, som före leveransen varit frusna och upptinade, mottagas icke.

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

§ 8.

Vid såväl höst- som vinterleverans är odlaren skyldig att aflasta betorna,

vare sig i bethus, å järnvägsvagn eller upplagsplats, efter anvisning af fabrikens

ombud, som därvid bör taga största möjbga hänsyn till, att öfveransträngning af

dragare icke må förekomma.

Utom då särskildt aftal med fabriken träffats, vare betodlaren skyldig leverera

minst hälften af sin betskörd före den 1 december till det lägre eller s. k. höstpriset.

Vinterpriset betalas endast, då leveransen sker å de tider fabriken bestämmer, dock

skola om så är behöfligt minst 14 dagar lämnas för vinterleveransen.

Därest väderleks- eller trafikförhållandena eller inträffad arbetsnedläggelse

utgör hinder för betornas mottagande, vare leverantören skyldig uppskjuta leveransen,

till dess hindret upphört. Fabriken vare i alla händelser skyldig mottaga betleveransen

senast före den 15 januari.

Sedan odlaren levererat 50 proc. af sin betkvantitet, äger bolaget, i händelse

af brist å upplagsplats eller dylikt hindrar mottagningen, inställa leveransen tills

hindret upphört.

För den händelse fabriken af en eller annan anledning icke mottager minst

hälften af hvitbetorna före den 1 december, har fabriken att för hvad som levereras

efter nämnda dag betala vinterpris, dock endast försåvidt betorna varit omsorgsfullt

nedlagda.

Vid slutad höstleverans bör betodlaren lämna uppgift på den kvantitet hvitbetor,

han har kvar för vinterleveransen.

Skulle bolaget så önska, är odlaren skyldig leverera hvitbetorna till annan

bolaget tillhörande fabrik, än den ofvannämnda, men skola de betalas efter samma

pris som om de blifvit levererade till kontraktsfabriken.

Pris.

§ 9.

För i enlighet med förestående bestämmelser levererade, fullständigt rengjorda

hvitbetor, hvilkas nettovikt genom verkställd proftvättning blifvit utrönt, erlägger

fabriken betalning efter netto vikten enligt följande grunder:

Höstpriset eller det pris, som betalas under upptagningstiden (oktober och

november månader), bestämmes till 2 kr. 20 öre för 100 kg. betor vid en för fabriken

uträknad medelsockerhalt af 14 proc.

För hvarje tiondels procent ökning eller minskning i medelsockerhalten röner

betpriset ett tillägg eller afdrag af ett öre per 100 kg. betor.

Vinterpriset eller det pris, som erlägges under senare delen af betkampanjen,

beräknas på enahanda sätt efter ett grundpris af 2 kr. 40 öre för 100 kg. betor.

Till grund för beräkningen af betpriset tjäna följande närmare bestämmelser:

Mom. 1. Undersökningen af medelsockerhalten göres å de betor, som i

fabriken afverkas från kampanjens början till december månads utgång eller, om

kampanjen redan dessförinnan afslutats, från kampanjens början till dess slut.

Skulle på grund af strejk arbetet vid fabriken icke komma att företagas

under nämnda tid och undersökning af medelsockerhalten sålunda icke kunna utföras,

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

skall såsom medelsockerhalt gälla det medeltal, som uträknas för närmast liggande

1 gång varande tre fabriker.

Mom. 2. Betodlarne äga rätt att för kontroll af undersökningarna rörande

sockerhalten tillsätta kompetent kemist, som af fabriken kan godkännas.

Mom. 3. I den förändring af skatt, som af 1908 års riksdag blifvit beslutad,

deltager betodlaren med hälften. Denna hälft får dock ej beräknas på mera än

2 öres skatteförhöjning per kg. socker. För beräkning af ifrågavarande prisändring

tillvägagås på så sätt, att det afdrag från hvitbetans polarisation, som motsvarar

fabrikationsförlusten, bestämmes till 1*63 proc. och raffinadutbytet af råsockret bestämmes

till 90 proc.

Mom. 4. Regleringen af betpriset skall vara verkställdt senast den 1 mars.

Mom. 5. Om betornas sockerhalt vid leveransen understiger 14 proc., betalas

de med ett lägre pris än det bestämda, efter samma grund, som gäller för höjningen

af priset på grund af stegrad sockerhalt, beroende på deras bättre eller sämre

beskaffenhet, såvida sockerhalten icke understiger 12 proc., i hvilket fall de icke

blifva mottagna.

Mom. 6. Betalning för levererade betor erlägges å fabrikens kontor.

jEvitbetsaffall.

§ io.

Väl pressadt hvitbetsaffall, intill .................... af de levererade betornas vikt,

tillhandahålles fabrikens betodlare till pris af 20 öre per 100 kg. i mån af tillgång

samt under förutsättning att affallet afhämtas under kampanjen och å de tider,

fabriken bestämmer. För att tillförsäkra sig denna förmån har betodlaren att hvarje

år senast före oktober månads utgång göra anmälan till fabrikskontoret.

I öfrigt är priset å hvitbetsaffall 1 kr. per 100 kg.

Vid de fabriker, där det s. k. Steffenska förfarandet för saftens framställningur

hvitbetoma tillämpas eller kommer att under kontraktstiden införas, kommer

leveransen af vårt hvitbetsaffall att upphöra, men lämnar fabriken i stället för hvarje

levererade 100 kg. hvitbetor 4 kg. sockersnitsel till ett pris af 4 öre per kg.

Bestämmelser i öfrigt.

§ Il
Betodlare

äga rätt att genom utsedda ombud utöfva kontroll öfver proftvättning

och vågning.

§ 12.

I de fall, då öfverodling blifvit konstaterad, är betodlaren skyldig leverera

hela sin betskörd till bolaget och skall då en lika stor del af hela hvitbetsskörden

som öfverodlingen utgör af hela arealen, betalas med ett fast pris af 1 kr. per 100 kg.

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

§ 13.

Förskottslikvider å hvitbetsleveranser enligt detta kontrakt, fakturabeloppen

för de gödningsämnen, som odlaren erhållit genom bolagets förmedling, äfvensom

för affallsprodukter och andra varor, som betodlaren mottagit af bolaget, äger

bolaget vid likviden af hvitbetoma innehålla.

§ 14.

Hvarje tvist, som på grund af detta kontrakts innehåll uppstår, skall afgöras

i enlighet med lagen om skiljemän den 28 oktober 1887 af en skiljenämnd.

Bilaga 1 till Kungl. Maj:ts pr vp. nr 35 1913.

24

opaginerad Kontrollera mot PDF

BILAGA 2.

Särskilt yttrande av frih. E. Palmstierna.

När Kungl. Maj:t genom beslut den 22 december 1911 uppdragit

åt sakkunniga att inom finansdepartementet, i samband med anbefalld

utredning angående förekomsten inom landet av truster ock karteller,

utarbeta förslag till de ändrade bestämmelser i fråga om tull och skatt

å socker samt de anordningar i övrigt, vartill denna utredning, i vad

den kommer att beröra den s. k. sockertrusten, må föranleda, så torde

Kungl. Maj:t härmed fia åsyftat att utredningsarbetet skulle möjliggöra

ett i huvudsak slutgiltigt ordnande av förhållandet mellan staten och

den svenska sockerindustrien. Det är också denna avsikt, jag ansett

böra vara det ledande motivet uti de sakkunnigas arbete. Vidare synes

det mig, att Kungl. Maj:t vid uppdragets meddelande väsentligen velat

tillgodose tvänne önskemål, vilka påkalla åtgärder från statens sida och

varom förslag från de sakkunniga borde avgivas. Det första tolkar

konsumenternas behov av billigare pris å en nyttighet, vilken blivit

en nödvändighetsvara i liushållsförbrukningen och som kan ge upphov

åt en förädlingsindustri, vilken tillgodogör sig våra skogars bärfrukter.

För nu nämnda ändamål erbjuder sig möjligheten att genom förminskning

av tullskyddet och accisen direkt påverka sockrets engrospris.

Det andra önskemålet dikteras av behovet att kunna väl övervaka, att

sockertrustens monopol icke obehörigt utnyttjas och att de ekonomiska

fördelar, detsamma medför, komma såväl konsumtionen som statsverket

tillgodo, i den mån detsamma har fiskaliska intressen av industrien.

Detta syfte vinnes genom att på sockerindustrien tillämpa den trustpolitik,

staten vill utöva gentemot monopolistiska sammanslutningar, och

vilken, enligt mitt förmenande, utmynnar i ett socialiseringsförfarande.

Nu har det emellertid befunnits önskvärt att redan till 1913 års

riksdag kunna framlägga förslag till åtgärder, vilka tillmötesgå det

förstnämnda behovet, varför de sakkunniga på Herr Statsrådets hemställan

utbrutit den del av ärendet, vilken berör tull- och skattelagstiftningen i

fråga om socker för att senare återkomma till de åtgärder i övrigt, som

Bilaga 2 till Kungl. Maj:ts prop. nr 35 1913. \

Utredningsarbetets

förutsättningar.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

ingå uti deras uppdrag. Jag tillåter mig även uttala, att det synes välbetänkt

att vidtaga en betydande minskning av det skydd, sockerindustrien

för närvarande åtnjuter, i syfte att därigenom framtvinga en

mer rationell hushållning inom industrien och en rekonstruktion av

dess finansiella förvaltning, innan trustpolitiken konsekvent tillämpas å

företaget.

För de sakkunniga har för den skull — sedan Herr Statsrådet förklarat

att sockeraccisen av statsfinansiella skäl icke kan sänkas — den

närmaste uppgiften blivit att verkställa en sådan utredning angående

sockerindustriens behov av tullskydd, varigenom tillförlitlig vägledningkunde

erhållas för intagande av en ståndpunkt i ärendet, vilken icke i

likhet med Riksdagens beslut år 1908 vore avsedd att vara provisorisk.

Det är också en tvingande nödvändighet att så sker. Det är icke en

dag för tidigt, att staten går i författning om ett definitivt avgörande

i fråga om tullen å socker. De regleringar, tullskyddet hittills undergått,

ha endast haft övergående betydelse och icke inneburit den lösning

av frågan, som nu icke längre kau undanskjutas sedan ett väldigt

monopolbolag behärskar hela landets sockerproduktion. Då jag emellertid

icke kunnat i alla avseenden biträda den framställning, övriga sakkunniga

på grundval av detta utredningsarbete avgivit till Herr Statsrådet,

och även kommit till annat resultat beträffande den tullsänkning,

som erfordras, samt fruktar att deras förslag kan komma att medföra

lika ringa påföljd för frågans rationella lösning som de föregående tullreformerna

och därför i sin ordning senare bliva betraktat såsom en

ren tillfällighetsåtgärd utan grundläggande innebörd, har jag ansett

mig böra genom en reservation bringa till Herr Statsrådets kännedom

den uppfattning, vartill jag kommit.

Allmänt om- Innan jag likväl mer i detalj tillkännager i vilka avseenden jag

d°dTsZZ-L hyser från övriga sakkunniga avvikande meningar, vill jag såsom ett

nigas fram- allmänt omdöme angående deras slutliga framställning uttala, att denstaUmng.

gamma je]<e pau anses motsvara de krav på arbetets beskaffenhet vilka

jag, såsom ovan anförts, förmenat att Kungl. Maj:t funnit erforderliga

och omständigheterna nu oundgängligen påkalla. I stället för att

uteslutande fullfölja en på nationalekonomiska skäl klart motiverad tullpolitik,

vilken förutsättningslöst tillämpas å sockerindustrien, ha de sakkunniga

undvikit att yttra sig i dessa avseenden. De ha tydligen redan

från början dröjt vid befintligheten av ett visst tullskydd och med

detta såsom utgångspunkt kommit till den ringa tullsänkning av fyra

kronor per 100 kilogram, vilken blev resultatet av deras arbete. Någon

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

nationalekonomiskt bärande motivering härför har givetvis under sådana

förhållanden icke kunnat lämnas, utan tariffen är synbarligen tämligen

godtyckligt vald.

Det torde för övrigt vara ovisst, om eu relativt så obetydlig minskning

av tullskyddet, som föreslås, skulle komma att utöva något nämnvärt

inflytande på detaljprisen. Mindre ändringar uti engrosprisen visa sig

ofta sakna förmåga att påverka den tröga minuthandeln. Inte häller

torde bet-odlingen, som tullskyddet ytterst avsett att gagna, draga någon

mer väsentlig fördel av förslaget, då eu ökning av konsumtionen i så

stor omfattning, att ny betareal därför måste upptagas, knappast kan

förväntas, därest de sakkunnigas förslag skulle vinna bifall. Om däremot

en verklig prisminskning komme till stånd, och hushållsförbrukningen

samt bärförädlingens och annan industris konsumtion som en följd därav

ökas, finge sockerbolaget upphöra med sin nuvarande politik att begränsa

betarealen och nya vidder i södra Sverige komme att övergå

till den för jordbruket fördelaktiga betodlingen.

För att komma till det resultat, övriga sakkunniga framlagt, synes

det mig emellertid icke ha varit erforderligt att bedriva ett omfattande

utredningsarbete. Det hade ej behövts mer än eu justering av de

siffror i fråga om kostnaden för sockret i betorna i Tyskland och

Sverige, som ingingo uti 1908 års kungl. proposition och en tillämpning

i övrigt av uti densamma använd beräkningsmetod för att komma till

ett belopp, som understiger det nu av de sakkunniga föreslagna. För

övrigt skulle en enkel hänvisning till att sockerindustrien i Danmark, där

betingelserna för densamma icke kunde anses vara mycket gynnsammare

än här, blott har ett skydd av 4.0 9 5 kronor per 100 kilogram å

raffinerat socker, men ändå kan ge mer än 20 procents utdelning, ha

varit tillfyllest för att skänka stöd åt ett förslag, som avser att sänka

vår raffinadtull endast till 10 kronor per 100 kilogram.

När de sakkunniga likväl beslutat att låta utföra den föreliggande

utredningen, vilken i flera avseenden ger ett tillräckligt material för

begagnande av det tillvägagångssätt, jag ansett vara det riktiga, så

synes det ytterst märkligt, att de icke tillgodogjort sig detsamma på ett

sätt, som kan lämna ett varaktigt resultat av deras arbete. De ha, enligt

min åsikt, icke tillräckligt beaktat innebörden av de mer väsentliga data,

utredningen innehåller, och vilka borde ha varit avgörande för eu. nationalekonomiskt

grundad uppfattning av ämnet. Sålunda ha de sakkunniga,

när de efter en ingående redogörelse för sockerindustriens utveckling och

nuvarande ståndpunkt i Sverige, Danmark och Tyskland vilja framhålla

i vad män någon merkostnad betungar den svenska industrien i järn
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

rörelse med de båda övriga ländernas, visserligen uppmärksammat, att

merkostnaden kan bestå dels av sådan skillnad uti produktionsutgifterna,

vilken beror av omständigheter på vilka industrien själv icke kan utöva

någon nämnvärd inverkan, dels av de ökade omkostnader, som den svenska

industrien åsamkas till följd av sin egen organisation eller arbetsmetod

och dylikt, men icke därav dragit de slutsatser, vilka ur nationalekonomisk

synpunkt få anses ofrånkomliga och för hela frågan avgörande.

Häruti ligger en bristande konsekvens. Utmärker man skillnaden mellan

dessa båda slag av merkostnad, bör det också tydligen uttalas, att

staten vid bestämmandet av sin tullpolitik givetvis icke kan taga samma

hänsyn till det sistnämnda slaget, som till det förra. Uti 1908 års

kungl. proposition har insikten härom även föresvävat dåvarande finansministern,

vilken skilt på »merkostnaderna» och »de förhållanden», som

»utöver dessa» böra tagas i betraktande och gjort antydningar om den

olika betydelse de skilda slagen av merkostnader böra tillmätas vid

bestämmandet av tullsatsernas belopp. De sakkunniga ha icke iakttagit

dessa omständigheter, vilka likväl äro av fundamental vikt såväl för

tullpolitiken i allmänhet som i nu förevarande fall.

Det bör nämligen icke ens från protektionistisk ståndpunkt kunna

framställas anspråk på att tullen sättes högre än att den motsvarar det

förstnämnda slaget av merkostnad, varigenom de svenska och utländska

näringsidkarna bleve i konkurrenshänseende likställda. Jag erinrar därom

att till och med den mäktiga tyska föreningen »Bund der Landwirte»

endast kräver ett tullskydd för den nationella produktionen, som täcker

andra länders »naturliga» överlägsenhet.1) I annat fall lämnas fältet

Öppet för rent godtyckliga hänsyn, och den faran uppstår lätt, att det

högre tullskyddet blir en premiering av oarter inom industrien, vilka

under en sund konkurrens skulle ha bortarbetats till gagn för vår nationella

ekonomi. När de sakkunniga låtit det gå därhän, att de merkostnader,

industrien betungas av till följd av sitt eget förvållande, anses

kräva en och en halv gång så högt skydd som det, vilket tillerkännes

på grund av vår industris sämre »naturliga» förutsättningar, så innebär

detta ett exempel på hur vanskligt och farligt det är att behandla ett

ärende av detta slag utan att fasthålla vid en säker nationalekonomisk

utgångspunkt.

l) Agrarisches Handbuch § 865: »dasa iiberlegener Wettbewerb Dritter vom eigenen Lande

abgehalten und im Masse dieser natörlichen Uberlegenheit kunstlich dadurch ausgeglichen wird,

dass man einen entsprechenden hohen Schutzzoll auf das fremde Erzeugnis legt».

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Enligt min åsikt bör man också för bedömande av den ekonomiska Den nationalpolitik,

staten skall utöva i förhållande till en viss industri, till en början ekonomiska

söka förskaffa sig en i huvudsak riktig uppfattning om den nationaleko- aft-åJXnomiska

behållning, ifrågavarande näringsverksamhet förmår skänka landet. Prodt<kf!o”™- Beträffande den svenska sockerindustrien möter ett beräknande härav givetvis

avsevärda svårigheter, emedan sockerproduktionens värde icke endast

tar sig uttryck i de omedelbara resultat, produktionsarbetet lämnar, utan

även indirekt ger sig tillkänna inom lanthushållningen, där betodlingen

frambringar en högre jordkultur. Värdet av denna inverkan på jordbruket,

vilken utan tvivel är ägnad att öka dess produktivitet, låter sig

icke siffermässigt uppmäta. Däremot kan man lättare vinna en uppskattning

av värdet å den direkta behållning själva framställningen av

råsockret lämnar.

Under åren 1908/09—1910/11 producerades i medeltal 145,629 ton

råsocker, 12,234 ton melass och 508,299 ton betmassa. Råsockermängdens

värde erhålles genom en beräkning av det pris och de omkostnader,

en svensk importör lår vidkännas lör införseln av denna kvantitet,

för den händelse tull- och accisavgifter å sockret saknas. Nu har medelpnset

å råsocker med 88 procent rendement f. o. b. Hamburg under

aren 1909—1911 varit 22.36 kronor per 100 kilogram (jfr Bil. 1 sid.

119) eller beräknat efter 92 procent rendement, som det svenska sockret

håller, 23.16 kronor. Avdrages en procents diskont härå och tillägges

omkostnaderna för frakt, assurans, lossning, hamnumgälder och dragarpengar,

lågt beräkna! till en krona så erhålles den kostnad, en svensk

handlande ikläder sig för importen av 100 kilogram tyskt råsocker, eller

2o.9 3 kronor. Nationalekonomiskt betraktat bör man följaktligen kunna

upptaga den inom Sverige producerade råsockermängden till ett värde

av minst 34,849,019 kronor.

Någon import av betmassa eller melass i ursprungligt skick torde

knappast kunna''ifrågasättas, varför man för bedömandet av värdet å de producerade

kvantiteterna av dessa varuslag icke kan begagna samma metod,

som i fråga . om råsockret, utan har att taga hänsyn till deras försäljningsvärde

inom landet. Vad betmassan angår, betala betodlarna för

densamma ett näringsvärdet ungefär motsvarande pris av 0.5 o kronor

per 100 kilogram. Den frambringade mängden betmassa torde följaktligen

kunna värdesättas till 2,541,490 kronor. Melassen kostar i

regel 5 kronor per 100 kilogram, varför hela den producerade kvantiteten

torde få uppskattas till 611r200 kronor. Värdet av medelproduktionen

råsocker, betmassa och melass under åren 1908/09—1910/11 skulle

sålunda kunna anslås till i runt tal 38 miljoner kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Genom att från denna summa draga de utgifter, produktionen av

ovannämnda kvantiteter inom Sverige medför, erhålles den nationalekonomiska

behållningen av den inhemska sockerproduktionen. Nu erfordras

enligt den officiella statistiken för framställningen av 145,629 ton råsocker,

jämte de angivna mängderna betmassa och melass, 967,663 ton

betor odlade på en areal av 33,556 har, och enligt styrelsen för Skånes

betodlares centralförening utgöra produktionskostnaderna per har med

tillägg för betfrö (17 kronor) 678 kronor (Bil. 1 sid.. 93). Detta belopp får

i betraktande av att svenska sockerbolaget för sina gårdar uppger en

kostnad av 542 kronor icke anses lågt beräknat. Odlingskostnaden för

frambringandet av den avverkade betmängden kan således anses ha

uppgått till högst 22,750,968 lcronor.

Kostnaden för betornas avverkning i fabriken och råsockrets framställning

kan icke uppgivas med ledning av svenska beräkningar, däremot

har det för 33 tyska råsockerfabriker av olika storlek (Bil. 1 sid. 147)

uppgivits en bearbetningskostnad år 1905/06 av 0.6 6 9 kronor per 100

kilogram betor eller med beräkning av 14.7 5 kilogram rendement. cirka

4.5 4 kronor per 100 kilogram råsocker. Härtill kommer emellertid för

Sveriges del en merkostnad för dyrare arbetskraft i vårt land än i

Tyskland. De sakkunniga ha beräknat densamma till cirka 0.2 8 kronor

per 100 kilogram, medan 1908 års kungl. proposition angav ett belopp

av 0.81 kronor per 100 kilogram. Under sådana förhållanden

kan man med tillräcklig säkerhet antaga att själva fabrikationen av råsockret

icke betingar eu kostnad, vilken nämnvärt överstiger 5 kronor

per 100 kilogram. För framställningen av den åren 1908/09—1910/11

angivna medelproduktionen skulle de svenska råsockerfabrikerna följaktligen

behöva utgiva i det närmaste 7,281,450 kronor.

Samtliga produktionsomkostnader uppgå sålunda till ett belopp av

högst 30 miljoner kronor, medan värdet av de framställda nyttigheterna

beräknats till 38 miljoner kronor, varför råsockerfabrikationen får anses

kunna lämna en direkt nationalekonomisk behållning av 8 miljoner kronor.

Om från denna summa dragés den nettovinst, betodlingen. i genomsnitt

kan anses lämna per har, eller 90 kronor, återstår, ett belopp av

5 miljoner kronor, vilket alltså skulle utgöra den bruttovinst, en svensk

råsockerindustri lägst torde kunna påräkna vid frambringande och avyttring

av den förut angivna råsockermängden och under förutsättning

att världsmarknadsprisen följas.

Man kan härav draga den slutsatsen, att sockerindustrien, oavsett

de fördelar densamma skänker jordbruket, är en nationalekonomiskt

gagnelig produktionsgren, som bör bevaras åt landet, och att anled
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

mng linnes till den förmodan, att den svenska socker pro do k ti onen, väl

organiserad, kan utveckla sig till eu lönande näring, vilken icke är i

behov av något understöd från statens sida. Det föreligger tvärtom så

mycket större skäl antaga att så kan bliva förhållandet, som den danska

sockerfabrikationen, vilken — såsom utredningen visat — har i det närmaste

lika goda produktionsbetingelser som den svenska, under de sista

åren icke blott kunnat i huvudsak tillfredsställa det egna landets behov,

utan även förmått uppvisa en stigande export, vilken år 1911 uppgick

till ej mindre än 5,700 ton.

Nu har staten emellertid under en lång följd av år lämnat sockerindustrien

ett betydande tullskydd, vilket icke''endast varit ägnat att

frambringa en nationalekonomiskt givande industri och att uppamma en

rationell betodling i skilda landsdelar, utan därtill förlänat industrien så

utomordentliga fördelar, att densamma lockats att missbruka sin

privilegierade ställning, och i hög grad osunda företeelser ha uppstått

inom denna näringsgren.

Såsom en dylik företeelse måste man nämligen beteckna det

tillvägagångssätt, vilket tillämpades vid det nuvarande trustbolagets

bildande. Någon som hälst inventering av de olika företagens tillgångar

skedde då icke, utan man uppskattade de äldre bolagens värde med

hänsyn till kursnoteringen å deras aktier (Bil. 1 sid. 36). Så kom det

sig att, såsom de sakkunniga angivit, bolaget bildades med ett nominellt

aktiekapital, vilket utgjorde ej mindre än omkring 346 procent av det

vid. tiden för fusionen uti samtliga företag kontant inbetalade aktiekapitalet

och 250 procent av det för rörelsen till synes behövliga egna

kapitalet. Den vinst, bolaget nu utdelar med beräknande av 6 procent

räntefot, utgör således i själva verket 30 procent å det kontant inbetalade

aktiekapitalet.

Närmaste följden av detta förkastliga tillvägagångssätt blev en

åtgärd av synnerligen betänkligt slag. För att bland aktiva kunna bokföra

en värdepost, som motsvarade det sålunda oerhört urvattnade

kapitalet, företog styrelsen en uppskruvning av bolaget tillhörande fabriksfastigheters

värde med icke mindre än cirka 30 miljoner kronor. Dessa

ha från bolaget för de sakkunniga uppgivits äga ett »beräknat anläggningsvärde»

av cirka 103 miljoner kronor, men uti svenska sockerfabriksaktiebolagets

första bokslut (1908), liksom uti de senare, figurera de

med ett belopp av cirka 132 miljoner kronor. Likväl torde det icke

ha varit styrelsen obekant, att de 103 miljoner kronorna i sin ordning

borde nedskrivas till minst 75 miljoner kronor. Tydligen ha råsocker
-

Osunda företeelser

inom

sockerindustrien.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

fabrikerna upptagits till dubbelt så högt och raffinaderierna till ungefär

fem gånger så stort belopp som motsvarande danska fabriker. Att

styrelsen »mot bättre vetande» förfarit på detta sätt finnes så mycket

större skal antaga, som densamma nu låter brandförsäkra sina fabriksfastigheter

efter ett värde av allenast omkring 20 miljoner kronor.

Bolaget har följaktligen inför allmänheten och under förhandlingar

med staten framträtt med en balans, där minst 60 miljoner kronor av

de angivna tillgångarna äro att betrakta såsom fullständigt obefintligaEtt

dylikt tillvägagångssätt strider emot § 56 mom. 1 uti aktiebolagslagen,

som stadgar: »Bolagets tillgångar må ej upptagas vare sig över

sina verkliga värden eller till högre belopp än som motsvara kostnaderna

för deras anskaffning eller tillverkning». Överträdelse av denna bestämmelse

straffas, om det sker mot bättre vetande, enligt § 132 .inom.. 6

med böter eller fängelse. Visserligen må svenska soekerfabriksaktiebolaget,

emedan detsamma före aktiebolagslagens ikraftträdande företagit

manipulationen (§ 141), fortfarande upptaga tillgångarna till samma

belopp, som förut, men lagens stadgande borde, om andra bevekelsegrunder

saknas, likväl ha förmått ett bolag uti svenska sockerfabriksaktiebolagets

ställning att självmant och omedelbart efter lagens ikraftträdande

gå i författning om sina aktivas nedskrivning till deras verkliga

värden. Detta kan nu ej längre undvikas, och följden härav torde bliva,

att bolaget måste undergå en genomgripande rekonstruktion, som bringar

detsamma på en sund finansiell grundval. Företeelsen visar emellertid

nödvändigheten för staten att snarast inskrida mot trustväsendets oarter.

Såsom eu osund företeelse kan man ej häller underlåta att betrakta

den prispolitik, bolaget följt. Det har nämligen flera gånger inträffat,

att det inhemska sockerpriset flera månader i sträck hållits väsentligt

över tullgränsen. Att så vid enstaka tillfällen, när hastiga prisfluktuationer

å världsmarknaden förekommit, kunnat äga rum, är förklarligt,

men då, såsom de sakkunniga beräknat, bolaget från början av oktober

månad 1910 till början av mars månad 1911 oavbrutet låtit prisen i

Sverige med 1—3 kronor per 100 kilogram ligga över tullgränsen och

även icke förhindrat att under år 1912 prisen å den inhemska marknaden

från början av september till in i november hållit sig 1—6 kronor över

nämnda gräns, så innebär detta ett utnyttjande av den m.onopolitiska

ställning, sockerindustrien med stöd av statens skyddspolitik förvärvat

sig, som är skadligt för landet och sätter tullagstiftningens effektivitet

i fara.

Det är också ett annat förhållande, som i detta sammanhang bör

påpekas. Som bekant var verksamhetsåret 1911/12 ett särdeles gynn
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

samt år för sockerindustrien. Sockerpriset var ovanligt högt. I)et stod

så gott som hela året oförändrat på 64 öre per kilogram, medan detsamma

under föregående år i drygt åtta månader var blott 58 öre, samt

för övrigt växlade mellan 59 och 64 öre per kilogram. Åven om icke

allt under år 1911/12 tillverkat socker såldes till det höga priset eller

det under 1910/11 producerade till det årets högsta notering, så får det

likväl anses sannolikt, att prisdifferensen mellan de båda åren varit

omkring 4 kronor per 100 kilogram, motsvarande en ökad nettoinkomst

för bolaget av cirka 4 miljoner kronor. Det väckte därför åtskillig uppmärksamhet,

att vinsten för år 1911/12 endast med cirka 400,000 kronor

angavs överstiga det föregående årets. Visserligen kan det ekonomiska

resultat av vissa råsockerfabrikers drift hava vant mindre gynnsamt

under det senaste året på grund av betarealens begränsning och därav

följande minskad betavverkning, men den här anförda differensen är

givetvis avsevärt större, än att den skulle kunna tillfredsställande förklaras

med hänvisning härtill. Icke häller kunna ökade lagringskostnader

under det sista året ha åsamkat så betydande utgifter, att de

skulle ha förbrukat ökningen av bruttovinsten. Andra förklaringsgrunder

måste sökas.

kid ett skärskådande av vinstsiffrornas belopp för bolagets hela

verksamhetstid framträder också en annan omständighet, vilken icke kan

undgå att beaktas. Det är nämligen anmärkningsvärt, att vinsten under

nämnda tid icke något år uppgått till den summa, vilken vid fusionen

beräknades såsom de sammanslagna fabrikernas avkastning i genomsnitt

för åren 1905—07 (eller möjligen 1904—06). Detta belopp uppgick

till 11.7 miljoner kronor och överstiger således trustens vinstsiffror högst

betydligt, oaktat densamma genom reorganisation av handeln skaffat sig

större förmåner än tidigare, och ehuru sockerprisen under angivna treårsperiod

endast för ett år i medeltal stodo högre än 60 öre (år 1905

63 öre), men uppgingo övriga år till i genomsnitt blott 55—56 öre.

Arsredogörelserna skulle lämna upplysning angående dessa förhållanden,

men de giva ingen som hälst vägledning, och likväl boi’de de vara den

källa, där alla behövliga meddelanden rörande årsvinsten äro att hämta.

Det är nu alldeles uteslutet att kunna vinna en närmare kontroll av,

niu vinstsiffrorna erhållas. Att detta likväl hade varit ytterst behövligt,

framgår icke endast av det ovan anförda, utan när man för olika år

jämför saldot för varje fabriks vinst- och förlustkonto, så visar det sig,

att dess storlek växlat så betydligt, att man har synnerligen svårt att

uti driftresultatets ojämnhet finna en nöjaktig förklaringsgrund härtill

åtminstone i fråga om raffinaderierna.

Bilaga 2 till Kung!. Maj:ts prop. nr 35 1913.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Erforderligt

iullskydd.

Det anförda visar, att man i fråga om årsvinsten liar lika stor

anledning som beträffande uppskattningen av fabriks fastigheternas värde

att uttala sin tveksamhet om uppgifternas riktighet.

När staten under dessa omständigheter skall slutgiltigt bestämma

sin tullpolitik i förhållande till sockerindustrien, saknas det tydligen anledning

att på samma sätt som år 1908 godtaga från svenska sockerfabriksaktiebolaget

lämnade uppgifter angående produktionsförhållandena

i olika länder. De sakkunniga ha också nedlagt mycket arbete på att

förskaffa sig objektiva och vederhäftiga upplysningar, vilka kunna vara

ägnade att lämna ett tillfyllestgörande material för detta ändamål.

Särskilt torde böra framhållas, att de från Danmark meddelade uppgifterna

giva goda möjligheter till jämförelse med svenska förhållanden.

Emellertid har jag, såsom förut nämnts, icke ansett mig kunna vid

materialets bearbetning eller framläggandet av de rön, detta medger,

i alla avseenden följa övriga sakkunniga, och anser mig därför höra

något närmare ange de speciella synpunkter, vilka för mig varit bestämmande.

När de sakkunniga för att utmäta det tullskydd, de anse att

sockerindustrien behöver, till en början verkställa jämförelser mellan

Sverige, Tyskland och Danmark i fråga om de produktionskostnader,

vilka betingas av dessa länders allmänna ekonomiska förhållanden och

naturliga förutsättningar för näringen i fråga, så har jag så mycket

mindre att erinra mot detta tillvägagångssätt, som jag finner denna avdelning

vara den mest betydelsefulla uti framställningen. Jag har

också endast några få anmärkningar att göra i denna del.

Sålunda torde böra påpekas, att för Tyskland kostnaderna för betfrö

och transporter icke medtagits vid beräkningen av den slutliga merkostnaden.

Anledningen härtill var, att förhållandena uti detta land äro

så växlande i skilda trakter, att något bestämt uttalande icke kan göras

om dessa utgiftsposter i genomsnitt äro större eller mindre än i Sverige.

Därest man skulle anse att förhållandena vore lika, finge man emellertid

minska den slutliga merkostnaden för raffinad med cirka 30 öre per 100

kilogram.

Skillnaden uti arbetslöner är likaledes beräknad så, att en marginal

till fördel för Tyskland uppkommer. Det belopp av 2.7 1 kronor för

100 kilogram råsocker, som de sakkunniga antagit såsom övergräns för

arbetslönerna i Sverige, är abnormt stort på grund av det bristfälliga

utnyttjandet av arbetet inom de svenska fabrikerna, en anmärkning,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

vilken särskilt gäller raffinaderierna, av vilka åtskilliga stå stilla flera

månader om året. Följden härav blir då, att det begagnade medeltalet

för skillnaden uti arbetslöner, 0.2 8 kronor per 100 kg. för råsocker och

detsamma för raffinad, ställer sig väl högt.

Det bör också omnämnas, att merkostnaden för raffineringen

blivit något för stor därigenom, att de svenska fabrikerna antagits förlora

10 procent av råvaran vid förädlingen, medan förlusten i själva

verket torde vara mindre.

Någon förändring av det merkostnadsbelopp, de sakkunniga uppgiva,

behöver visserligen icke göras till följd av dessa erinringar, men

de motivera den uppfattningen, att de olikheter, som förefinnas mellan

Tyskland och Sverige i fråga om sådana faktorer, vilka bilda en relativt

bestående, i förhållande till andra omständigheter svårare föränderlig

och av industriens egna åtgöranden mindre lätt påverkad grundval för

industriens bestånd, allra högst kunna värdesättas till i runt tal 4 kronor

per 100 kilogram raffinad.

Vid denna beräkning bör emellertid produktionskostnadsdiflerensen

minskas med ett belopp, som motsvarar frakt- och andra omkostnader,

vilka medfölja en import från Tyskland till Sverige. När det gällde att

bedöma sockertrustens prispolitik tillädes detsamma å det tyska varupriset.

I konsekvens härmed bör det nu avdragas från ovan angivna

merkostnad. Jag har förut vid beräkningen av råsockerproduktionens

nationalekonomiska behållning upptagit importkostnaden till l.oo kronor

per 100 kilogram och samma belopp torde böra användas även i detta

tall, emedan för vissa delar av landet vår egen industris transportkostnader,

i jämförelse med den utländska exportörens, äro så höga, att

skillnaden kan gå ned till denna summa. Med hänsyn till en eventuell

handelskonkurrens kan den svenska merkostnaden således icke beräknas

vara större än tre kronor per 100 kilogram raffinad. Ett högre tullskydd

bör följaktligen den inhemska produktionen i överensstämmelse

med de grundsatser, jag tidigare angivit, icke tillerkännas.

Att denna tullsats förmår skänka erforderligt skydd bestyrkes

därav, att den danska raffinadindustrien, som för närvarande icke åtnjuter

högre tullskydd än 4.0 9 5 kronor per 100 kilogram, ansetts kunna

reda sig med ännu mindre tull. Såsom av de sakkunnigas utredning

framgår, har nämligen det danska folketinget innevarande år utan synbar

meningsskiljaktighet beslutat hemställa hos finansministern om

ytterligare nedsättning av tullskyddet. Utredningen visar även, att, oaktat

tullsatsen nu är så ringa, har utdelningen å »De danske sukkerfabrikers»

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

aktier åren 1908—1911 i genomsnitt varit 23.5 procent. När ett så

utomordentligt gynnsamt resultat kunnat uppnås med rådande tullskydd i

Danmark, bör man ha anledning förutsätta att i Sverige, där betingelserna

för sockerproduktion till och med synas vara något fördelaktigare,

en tre kronors tull icke är oskäligt låg. Såsom jag förut anfört, kan

man i stället förmoda, att den svenska industrien med tiden förmår

utveckla sig till en exportnäring, som icke kräver ordinarie tullskydd

av staten. Det är emellertid för tidigt att nu göra några uttalanden

uti sistnämnda avseende, och framtida tullsänkningar under det angivna

beloppet torde för övrigt icke böra ifrågasättas, förrän det blivit klargjort,

vilket inflytande statens trustpolitik kommer att få på förhållandet

mellan densamma och monopolföretaget.

Medan jag sålunda stannat vid ett tullskydd, vilket med säkerhet

bereder den svenska näringen en med den utländska produktionen jämbördig

ställning från vilken tävlan utan svårighet kan upptagas, emedan

tullsatsen motsvarar den skillnad uti produktionskostnad, som ländernas

naturliga förutsättningar och andra mer konstanta förhållanden framkalla,

så vilja övriga sakkunniga lämna industrien ett vida högre tullskydd.

Detta åstadkommes dels genom att låta tullskyddet innefatta även sådana

merkostnader, vilka »kunna betingas av olikheter mellan de tre berörda

länderna i fråga om sockerindustriens tekniska eller ekonomiska organisation)),

dels genom att utan angiven orsak därtill lägga ytterligare

ett avsevärt belopp.

Motiveringen härför är icke tillfredsställande. Den ger varken

något stöd för att dessa merkostnader över huvud skola betinga ett

högre tullskydd, eller att detta i så fall skall uppgå till det belopp,

som föreslås.

När de sakkunniga sålunda framställa det påståendet, att »antydda

merkostnader å industrien i dess nuvarande gestaltning utöva samma

hämmande inflytande i dess förhållande till en eventuell utländsk konkurrens»,

som de förut omnämnda, så strider detta alldeles mot tidigare uttalanden,

att dessa endast vidlåda den svenska industrien, »sådan denna för tillfället

gestaltar sig», eller att de »intaga så till vida en ställning av någon

annan art, än de förut omhandlade, att de hunna i avsevärd grad genom

industriens egna åtgöranden minskas». Kan industrien själv från år till år i

»avsevärd grad» minska vissa av sina kostnader, så är detta givetvis en

omständighet, vilken betydligt stärker dess konkurrenskraft, och man kan

omöjligen komma till den slutsatsen, att dessa merkostnader, hava samma

»hämmande inflytande)) under tävlan för marknadens erövrande som

de andra. Orimligheten härav framträder tydligt, om man undersöker

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

förhållandena sådana, som de verkligen äro. Nu tynges det svenska

bolaget t. ex. av en dyrbar administration, vilken lätt kunde förbilligas

genom åtskilliga indragningar och nedläggning av några fabriker, allt

åtgärder, vilka inom kort tid kunna verkställas. Denna merkostnad kan

således lätt försvinna, men så är icke förbållandet med skillnaden i det

pris, som vi i jämförelse med Tyskland få betala för sockret i betorna.

Detta- beror väsentligen av det rendement, som erhålles, och vilket

endast långsamt och genom betydande ansträngningar kan förändras

till vår förmån, bland annat emedan klimatet bos oss är mindre gynnsamt.

Frånsett det oriktiga i påståendet att de obka slagen av merkostnader

ens för någon kortare tid utöva samma inflytande å industrien,

vore det emellertid synnerligen ödesdigert, om den principen skulle

vinna insteg uti vår tullpolitik, att befintligheten av merkostnader, till

vilka industrien själv är vållande, skall vara anledning till att ett tullskydd

tillerkännes densamma. Följden bleve, att nämnda merkostnader

Ange stå kvar, så länge tullagstiftningen lämnar ersättning för deras tillvaro.

Betydande nationalekonomiska förluster skulle uppstå härigenom

till skada för landet.

Undersöker man närmare, vilka merkostnader det är, som de sakkunniga

anse fordra ett särskilt tullskydd, så visar det sig också i förevarande

fall, att det vore en felaktig åtgärd att böja tullskyddet, i den

mån dylika merkostnader förekomma. Sålunda påpekas den brist på

driltkoncentration, vilken råder hos oss, framkallande slöseri med kapital

och arbete. Givetvis bör detta icke vara ägnat att premieras med ett

tullskydd, liksom ej häller den omständigheten, att »flertalet fabriker,

vid sidan av löner till fabriksledare och övrig förvaltningspersonal, även

belastas med en i regel betydande lön för en särskild direktör, samt

arvoden åt styrelsemedlemmar, medan bolaget därjämte har att bestrida

utgifterna för löner till direktörer och styrelsemedlemmar för handhavande

av företagets allmänna ledning». Tvärtom borde en sund tullpolitik,

när erfarenhet vinnes om förekomsten av dylika förhållanden

inom en näringsgren, genom omedelbar sänkning av skyddet framtvinga

ett bättre tillstånd och en mer rationell hushållning. Vad övriga sakkttnniga

anföra, bör således alldeles icke ge stöd åt förslaget om beredandet

av ett särskilt tullskydd på grund av dessa merkostnader, utan visar i

stället, att skyddet under alla förhållanden måste betydligt minskas. Det

förefaller också synnerligen omotiverat att lämna en näringsgren tullskydd

därför, att densamma icke fullt utnyttjar sina fabriker. Med de

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

sakkunnigas förslag skulle den svenska sockerindustrien dock just av

dessa anledningar beredas ett avsevärt skydd. Det synes mig, att

man icke kan nog starkt varna för beträdandet av eu dylik väg.

För den händelse de sakkunniga anfört befintligheten av här

angivna merkostnader såsom stöd för att de icke för ögonblicket skulle

vilja föreslå en tullsänkning ner emot 3—4 kronor per 100 kilogram,

emedan industrien behöver tid för att reorganiseras, men samtidigt uttryckligen

förordat, att man efter någon tid ytterligare minskar tullskyddet,

skulle jag lättare ha kunnat förstå deras ståndpunkt. Nu ställa de emellertid

icke ens i utsikt att någon tullsänkning utöver de av dem föreslagna

fyra kronorna senare skall företagas. Ingen antydan därom göres i deras

uttalande. Detta synes mig icke stå i god överensstämmelse med

ovan anförda åsikt, att industrien i avsevärd grad kan förminska en del

av sina omkostnader. Ett omfattande av en dylik mening borde åtminstone

ha medfört, att de sakkunniga förklarat sig benägna att minska

tullskyddet, i den man industrien vidtager driftbesparingar m. m.

Åven om man vore benägen att godtaga den principiella ståndpunkt,

de sakkunniga i detta avseende företräda, är det likväl icke

möjligt att komma till ett så högt tullskydd, som de föreslå. Deras

tillvägagångssätt är följande. Först ökas de fyra kronor per 100 kilogram,

vilka täcka de egentliga merkostnaderna med 1.8 5 kronor utgörande den

merkostnad i fråga om »arbetslöner», den svenska industrien skulle bära

i jämförelse med Danmark, varefter 0.5o kronor tillägges för större lagringskostnader.

Härmed är man framme vid en tullsats av 5.8 5 kronor,

till vilken sedan lägges 4.15 kronor i avsikt att ytterligare såväl betäcka

»åsyftade merkostnaderna» som även skänka »ett så väsentligt överskott,

att det bör vara fullt tillräckligt för den inhemska industrien i dess

konkurrens med de utländska fabrikerna och för övrigt giva åt industrien

en fullt betryggad ställning».

I själva verket uteslutes härigenom all konkurrens inom respektive

näringsgren, något som det icke kan vara tidlagstiftningens uppgift

att åstadkomma. Skulle tullpolitiken ledas av sådana hänsyn, förloras

de nationalekonomiska synpunkterna fullkomligt ur sikte, och allsköns

inflytelser av annan art få fritt spelrum. Hittills har jag icke funnit, att

den svenska tullskyddspolitiken, hur starkt protektionistisk densamma än

är, öppet angivit sig höra fylla dylika krav. De sakkunniga göra det

icke heller, men deras förslag leder dithän. Från de 10 kronor per

100 kilogram, vartill de sakkunniga kommit, bör således dragas åtminstone

det belopp, som är avsett att lämna »överskottet».

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Men även den tullsats, vartill man härigenom skulle komma, blir

för hög. När de sakkunniga t. ex. upptaga »merkostnaderna i fråga

om arbetslöner» till 1.3 5 kronor, så bör det erinras, att denna summa

innefattar icke blott arbetarnas löner utan även förvaltningspersonalens

och de förmåner, mängden av styrelsemedlemmar åtnjuta. Summor,

vilka, enligt de sakkunniga, »avsevärt överstiga de i allmänhet förekommande

kostnaderna av denna art och således även den danska industriens

motsvarande utgifter».

Såsom en merkostnad för den svenska sockerindustrien har det tilllika

också angivits, att större utgifter för lagringskostnader skulle förekomma

i Sverige än i Tyskland. Emellertid bör man icke förbise, att

det svenska bolaget genom sina avtal med betodlarna vetat att till det

minsta möjliga begränsa dessa kostnader. Sålunda har bolaget de två

sista åren åvägabragt en inskränkning av den odlade betarealen med

20 procent var gång. Detta förhållande bör anses i väsentlig mån kunna

uppväga den exportmöjlighet, de tyska och danska industrierna äga.

För övrigt torde det icke vara osannolikt, att vår sockerproduktion i

framtiden kan lika väl som den danska avsätta sitt överskott på världsmarknaden.

De sakkunniga hade ej häller kunnat komma till nämnt resultat, såvida

de icke underskattat betydelsen av det mest karakteristiska uti svenska

sockerfabriksaktiebolagets ställning. Dess monopol å den inhemska

marknaden är så starkt, att det utan svårighet framtvingat eu ekonomiskt

fördelaktigare distribution av sockret än den, som förut fanns, varigenom

betydande belopp säkerligen sparats. Från sockertrustens sida har

det även uppgivits, att en av anledningarna till trustens bildande just

var att kunna verkställa en dylik åtgärd. Timsten har dessutom reformerat

försäljningssystemet. Numer sker försäljningen per extra kontant,

handelsresande behövas icke, och rabatterna äro små. Härtill kommer,

att monopolställningen, såsom förut påpekats, möjliggjort, att sockerprisen

kunna hållas alldeles intill eller till och med betydligt över tullgränsen

månader i sträck. Åren 1909/10 och 1910/11 skulle det inhemska

sockerpriset sålunda i genomsnitt i det närmaste ha sammanfallit

med det belopp, vilket representeras av priset å utländskt socker med

tillägg av kostnaden för import samt tull och skatt. Något motsvarande

förhållande förefinnes icke uti Tyskland eller Danmark. I det förstnämnda

landet råder full konkurrens, och i Danmark har sockerbolaget varken

i förhållande till handeln eller till betodlarna kunnat förvärva sig en så

fast ställning som svenska sockerfabriksaktiebolaget. I regel har tull
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Övergångstid.

skyddet icke häller fullt utnyttjats i Danmark, såsom av utredningen

framgår. De högst avsevärda fördelar, vår industri sålunda besitter

särskilt i förhållande till Tyskland, äro så stora, att man har all anledning

ifrågasätta, om de icke helt och hållet uppväga de merkostnader,

som vår industris sämre hushållning i övriga avseenden kan förorsaka.

När jag således på angivna skäl icke kan biträda övriga sakkunnigas

åsikter i denna del, anser jag det likväl vara av största betydelse,

att den genomgripande förändring, jag funnit mig böra föreslå i fråga

om stoideken av det skydd, sockerindustrien ännu bör åtnjuta, icke företages

så brådstörtat, att industriens bestånd därigenom hotas, och stora arbetarskaror

onödigtvis förlora sin arbetsförtjänst. Skedde tullsänkningen på

en enda gång, och bolaget därigenom under de första åren kanske förlorade

större delen av sin årsvinst, kunde allvarliga rubbningar uti sockerproduktionens

normala bedrivande inträffa. En avsevärd övergångstid, under

vilken den föreslagna förändringen successivt träder i kraft, är tydligen

under alla omständigheter nödvändig. Behovet härav förstärkes givetvis,

när man finner, att den svenska industriens administration och ekonomiska

förvaltning i jämförelse med den tyska och danska lider av vissa brister,

vilka förorsaka högre driftskostnader hos oss. Dessa böra hinna bortarbetas,

innan tullsatsen sänkes till sitt lägsta belopp, tre kronor per

100 kilogram. Skulle övergångstiden göras för knapp, kunde industrien

möjligen utsättas för övermäktiga påfrestningar. Särskilt bör i detta

sammanhang erinras om de svårigheter, vilka kunna uppstå vid förhandlingar

om nya avtals ingående mellan sockerbolaget och betodlarnas

organisation.

Man kan inte häller alldeles bortse därifrån, att den svenska

sockerindustrien just i skydd av statens lagstiftning utvecklats under

former, vilka långt ifrån motsvara de krav, man bör kunna framställa

på en rationell hushållning. När dessa former nu måste på ett genomgripande

sätt ändras för att sundare förhållanden skola inträda, bör

staten lämna behövligt rådrum därtill.

Såsom en tillräcklig tidsrymd för detta ändamål anser jag att

man kan fastställa en övergångstid av åtta år, innan tullsatsen av tre

kronor per 100 kilogram raffinad blir gällande. Under denna tid bör

tullsatsen så småningom nedsättas till sitt slutliga belopp. Det synes

likväl fördelaktigt att icke göra denna nedsättning lika stor varje gång,

utan större under övergångstidens första år, då industrien lättare bär

en minskning av årsvinsten, och en sänkning av skyddet, med hänsyn

till möjligheten av konkurrens, har mindre betydelse. Enligt min upp
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

fattning borde fördelningen av tullsänkningen under de åtta åren följaktligen

kunna ordnas på det sätt, att tullen år 1914 nedsattes med 5

kronor, år 1915 med 2 kronor, år 1916 med 1 krona, år 1917 med

1 krona, år 1919 med 1 krona och år 1921 med 1 krona, allt per 100

kilogram.

Beträffande förhållandet mellan skyddet för råsocker- och raffinadindustrierna

instämmer jag i huvudsak uti den uppfattning, övriga sakkunniga

gjort gällande. På grund därav anser jag, att råsockertullen

bör sättas till 2.5 0 kronor efter övergångstidens slut, och att successiviteten

uti nedsänkningarna under densamma måtte iakttagas på det sätt,

att råsockertullen, vilken utgör 9 kronor år 1913 år 1914 nedsättes

med 3 kronor, år 1915 med 1 krona, år 1916 med 1 krona, år 1917

med 0.5o kronor, år 1919 med 0.50 kronor och år 1921 med 0.50

kronor allt per 100 kilogram.

Emot uppgörandet av en sådan plan för successiv förändring av

tullsatserna ha de sakkunniga anfört tvänne skäl. Det hänvisas till

att sockerindustrien nu skulle befinna sig uti ett »osäkerhetstillstånd»,

emedan »dess nuvarande gestaltning inom vårt land synes böra kräva

betydande omändringar, varav åter ändrade ekonomiska förhållanden

för industrien torde bliva en given följd». För min del har jag svårt

att förstå, att den inom sockerindustrien befintliga möjligheten att genom

reorganisation åstadkomma nödvändig driftkoncentration och därigenom

betydligt ökad årsvinst kan betecknas såsom ett »osäkerhetstillstånd».

Om något sådant förefinnes, har det framkallats av ovissheten om, hur

staten ämnar slutgiltigt ordna sitt förhållande till industrien. För densamma

bör det följaktligen vara förmånligare om man ger klart besked,

än om man genom vaga uttrycksätt förlänger osäkerhetstillståndet.

När de sakkunniga vidare finna det olämpligt att »binda vare sig

regeringens eller Riksdagens skyddspolitik gentemot sockerindustrien för

någon längre tidrymd framåt», emedan Brysselkonventionen kan brista,

vill jag häremot anföra dels att något avtal med industrien icke alls

förekommer i mitt förslag, varför staten, om detsamma skulle antagas,

fortfarande är obunden. Skulle den mellanstatliga konventionen upphöra

att gälla, vore Kungl. Maj:t och Riksdagen följaktligen fria att

vidtaga de åtgärder, som därav kunna påkallas.

1 det föregående har jag endast behandlat det svenska sockerfabriksaktiebolagets

förhållanden, men ej yttrat något beträffande den

av de sakkunniga så kallade Lidköpingsgruppen, vilken hittills uti statens

Bilaga 2 till Kungl. Majds prop. nr 35 1913. 3

Lidköpingsgruppen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Arbetslöshetsunderstöd.

skattelagstiftning intagit en särskilt gynnad ställning. Detta har berott

därav, att när jag, i likhet med övriga sakkunniga och i överensstämmelse

med Riksdagens år 1908 uttalade mening, icke ansett, att omnämnda

undantagsförhållande kan få räcka längre än till och med år

1913, så förefinnes ingen anledning att särskilt yttra sig om de till

denna grupp hörande företagen. Men härtill kommer, att man beklagligtvis

måste för framtiden frånse befintligheten av dessa fabriker, enär

utsikten för dem att fortleva, som redan nu är ringa, med varje än

så liten minskning av tullskyddet, måste betraktas såsom fullständigt

utesluten. Redan från början var det en felaktig åtgärd av staten att

söka uppmuntra betodling uti landsändar, där densamma icke har tillräckliga

naturliga förutsättningar att kunna utövas så fördelaktigt, att en

sockerindustri kan hämta tillräckligt råvarubehov därifrån. Vi stå nu inför

konstaterandet av att försöket misslyckats, och hur smärtsamt det än

må vara att erkänna detta och draga konsekvenserna därav, är det likväl

vad som nu, tyvärr, måste ske. Det vore fruktlöst och ur nationalekonomisk

synpunkt oriktigt att längre uppehålla illusionen om Lidköpingsgruppens

möjlighet att för framtiden kunna tillkämpa sig en

lika god ställning, som den på Skånes betodling grundade sockertrusten

sedan många år förvärvat sig.

Under dessa förhållanden måste man således förutsätta att flera

fabriker komma att nedläggas, så snart den nya tullagstiftningen trätt

i kraft. Dessa torde emellertid icke endast komma att tillhöra Lidköpingsgruppen,

utan svenska sockerfabriksaktiebolaget kan även förväntas

att för vinnande av större driftskoncentration nedlägga, fabriksverksamheten

inom vissa orter. För de vid dylika fabriker anställda

kommer driftens upphörande att framkalla en synnerligen bekymmersam

situation, vilken icke kan alldeles lämnas utan avseende. Det synes

mig icke vara mer än rätt att de människor, vilka såsom en nära liggande

följd av statens förändrade lagstiftning berövas sitt livsuppehälle, under

den tid de förbliva arbetslösa tillerkännas ett understöd, som utestänger

uppenbar nöd. Hur detta understöd skall utgå, och vad stoxdek det bör

erhålla, torde först genom en utredning kunna meddelas och hemställer

jag, att de sakkunniga måtte få i uppdrag att verkställa densamma.

Jag vill erinra därom, att när tobaksbeskattningen genom 1909

års finansreform undergick en förändring i Tyskland och flera fabriker nedlades,

föranstaltade staten om ett arbetslöshetsunderstöd åt de entledigade

arbetarna. Riksdagen anslog ett belopp av 6 miljoner Mk för ändamålet,

en summa vilken senare på förslag av den katolska centern höjdes till 8

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

miljoner Mk. Föreskrifterna för understödets utgörande framgå av bifogade

kungörelse från förbundsrådet (Bil. A). Av densamma inhämtas att

understödet kan utgå under högst 2 år och till ett belopp, vilket icke

överskrider tre fjärdedelar av tobaksarbetarens medellön året förut.

Den nya petroleumlagen innebär likaledes ett förslag om statsunderstöd

åt dem, vilka bliva arbetslösa till följd av petroleumshandelns förstatligande,

såsom framgår av bifogade utdrag ur lagförslaget (Bil. B).

När staten funnit sin böra inskrida med understöds utdelande för

O ...

att lindra verkningarna av den arbetslöshet, vilken plägar inträffa till

följd av de normala växlingarna uti det ekonomiska samhällslivet, så

är det så mycket större skäl att densamma icke undandrager sig sina

förpliktelser, då arbetslösheten indirekt framkallas av dess egna åtgärder.

På grund av i det föregående anförda skäl har jag alltså inom

de sakkunniga påyrkat en framställning till Herr Statsrådet, vari förordas:

1) att tullsatsen å socker, raffinerat, alla slag, samt oraffinerat till

färgen icke mörkare än nr 18 av den i världshandeln gällande holländska

standard, skall utgöra 3 kronor per 100 kilogram och tullsatsen å socker,

oraffinerat, till färgen mörkare än nämnda standardnummer, 2.5 0

kronor per 100 kilogram; dock att dessa tullsatser icke skola träda i kraft

förrän den 1 januari 1921, men att tullsatsen å det förstnämnda slaget

av socker år 1914 nedsättes med 5 kronor, år 1915 med 2 kronor, år

1916 med 1 krona, år 1917 med 1 krona, år 1919 med 1 krona och år

1921 med 1 krona, allt per 100 kilogram, samt att tullsatsen å det

sistnämnda slaget av socker år 1914 nedsättes med 3 kronor, år 1915

med 1 krona, år 1916 med 1 krona, år 1917 med 0.50 kronor, år 1919

med 0.50 kronor och år 1921 med 0.5 0 kronor, allt per 100 kilogram;

2) att de sakkunniga måtte erhålla i uppdrag att verkställa en

utredning angående lämpligaste sättet att bereda de arbetare vid sockerfabrikerna,

vilka, på grund av den förändrade tullagstiftningen, komma att

entledigas från sina platser, ett understöd under den tid de förbliva

oförvållat arbetslösa.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bil. A.

Arbetslöshetsunderstöd åt arbetare inom den tyska tobaksindnstrien.

Förbundsrådets kungörelse.

»Tabakarbeiter und Hausarbeiter, die Anspruch auf Unterstiitzung auf Grund

des Artikels II a des neuen Tarifsteuergesetzes erheben, haben ihre Gesuehe bei dem

Hauptzollamt ilires Bezirks schriftlich einzureiehen. Die Gesuehe miissen enthalten:

Yor-, Zunahme, Alter, Familienverhältnisse (ledig, Zahl der Kinder) und Wohnsitz

des Gesuchstellers; Art der Beschäftigung in den letzten 14 Monaten, sowie Name

und Wohnort des letzten Arbeitgebers; Gesamtbetrag des im Vorjahre verdienten

Lohnes; bei Arbeitslosigkeit Angabe des Grundes der Entlassung aus dem letzten

Dienstverhältnisse, bei Verdienstenschädigung deren Anlass, Art und Umfang; Ångabe,

was als Nachweis dafiir vorgebraeht werden kann, dass die Arbeitslosigkeit

oder die Yerdienstschädigung infolge des Inkrafttretens des neuen Gesetzes erfolgt

ist; welche Schritte zur Wiedererlangung eines Arbeitsverdienstes oder zur Erhöhung

des geschmälerten Arbeitsverdienstes unternommen worden sind. Die Gesuehe

sind von dem Hauptzollamt einer beschleunigten Priifung daraufhin zu unterziehen,

ob die gesetzlichen Yoraussetzungen för die Gewälirung einer TJnterstutzung v orliegen.

Zur Feststellung diesel- Voraussetzungen kann die Polizeibehörde in Anspruch

genommen werden. Dies soll jedoch nur dann, wenn die Feststellung auf

anderem Wege nicht möglich ist und nur in dem för den vorliegenden Zweck

unbedingt notwendigen Umfange geschehen. Wird der Anspruch auf Unterstutzung

als begrundet erkannt, so ist in dem Fälle der Arbeitslosigkeit eine wöchentliche

Unterstiitzung in Häfte von dref Vierteilen des im Durchschnitte des Vorjahres

im Tabakgewerbe verdienten Wochenlohnes zu zalden. In geeigneten Fallen kann

die Zolldirektivbehörde die bewilligte TJnterstutzung auf den vollen Betrag des

fruheren Durchschnittslohnes erhöhen. Liegt nur eine Yerdienstentschädigung vor,

so kann die zu bewilligende TJnterstutzung so hoch bemessen werden, dass sie

zusammen mit dem jeweils bezogenen Wochenlohne drei Yierteile des von dem

Gesuchsteller im letzten Jahre im Tabakgewerbe durchschnittlich verdienten Wochenlohnes

erreicht. Die TJnterstutzung kann bis zu einem Zeitraum von höchsten 2

Jahren bewilligt werden. Die gewährte TJnterstutzung hat för den Empfänger

nicht die Bedeutung einer Armenunterstutzung aus öffentlichen Mitteln im Sinne

des Wahlgesetzes för den Reichstag».

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bil. B.

Arbetslöshetsunderstöd åt de arbetare, vilka bli arbetslösa till följd av den

tyska pretroleumlagens antagande.

Die Entschädigung der Angestellten
§

11. Diejenigen Angestellten der bestehenden Unternehmungen, welche

nicht oder nicht zu den bisherigen Bedingungen weiter beschäftigt werden, erhalten

ihre bisherigen Bezuge bis zum Ablauf des Kalendervierteljahres das dem Zeitpunkt

der Errichtung der Yertriebsgesellschaft folgt.

Waren sie mindestens zwei Jahre vor der Errichtung der Yertriebsgesellschaft

in der betreffenden Unternehmung angestellt, so erhalten sie ausser dem in

Absatz 1 bezeichneten Betrag als Entschädigung die Bezuge des letzten Jahres der

Anstellung; hat das Anstellungsverhältnis länger als drei Jahre gedauert, erhalten

sie ausserdem fur jedes auch nur begonnene weitere Jahr die Hälfte der Bezuge

des letzten Anstellungsjahrs. Die Entschädigung dart jedoch nicht mehr als insgesamt

das Fiinffache der Bezuge des letzten Anstellungsjahres betragen. Angestellte,

die bei Errichtung der Vertriebsgesellchaft das 45. Lebensjahr hoch nicht

vollendet haben, erhalten nur drei Yiertel der vorstehend bezeichneten Beiträge,

Angestellte, die das 35. Lebensjahr noch nicht vollendet haben, nur die Hälfte

der Beträge; Angestellte, die das 25. Lebensjahr noch nicht vollendet haben,

erhalten nur die in Absatz 1 bestimmte Entschädigung. Werden die Bezuge nach

dem 1. Juli 1912 erhöht, so wird die Erhöhung nicht berucksichtigt, es sei denn,

dass die der bisherigen Ubung der Unternehmung entspricht. Auf Grund dieser

Bestimmungen kann eine höhere Entschädigungssumme als 150,000 Mark nicht

beansprucht werden.

Ausser or dentliche Entschädigungen.

§ 14. Der Bundesrat ist befugt, aus Rucksichten der Billigkeit auch anderen

als den in § 9 angefuhrten Unternehmungen oder Personen oder den in § 11 bezeichneten

Personen iiber die dort festgesetzten Entschädigungen hinaus bis zur Gesamtsumme

von 3 Millionen Mark Entschädigungen zu gewähren; sie sind von der

Yertriebsgesellschaft zu leisten, deren Y ostrand vor der Pestsetzung zu hören ist.

Die Entschädigungen sind so zu bemessen. dass die Yertriebsgesellschaft im einzelnen

Jahre nicht mer als 300,000 Mark zu leisten braucht.

Bilaga 2 till Kungl. Maj:ts prop. nr 35 1913.

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Innehållsförteckning.

Sid.

Utdrag av statsrådsprotokoll den 31 januari 1913

Utredning angående truster och karteller, sockertull in. in................................. 3

Ifrågasatt förändring av sockerlagstiftningen ............................................................ 5

Sakkunnigas utredning.................................................................................................... 6

Sakkunnigmajoritetens förslag............................................................................... 29

Frih. E. Palmstiernas förslag........................................................................................ 33

Departementschefens förslag........................................................................................... 34

Sv. soclcerfabriksaktiebolagets ekonomiska avkastning ................................................ 45

Understöd åt arbetslösa arbetare.................................................................................... 55

Monopolistiska företags arsredogörelser ........................................................................ 55

Väster- och Östergötlands samt Ölands sockerindustri ............................................ 56

Sakkunnigas förslag............................................................................................... 56

Departementschefens förslag ................................................................................ 61

Sirapstullén .................................................................................................................... 62

Bilaga 1. Sockerindustri och sockerbeskattning i Sverige samt Danmark

och Tyskland

Utredning verkställd av inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga.

........................................................................................... 1—187

Bilaga 2. Särskilt yttrande av frih. E. Palmstierna....................................... l 21

STOCKHOLM, ISÅAC MARGUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1913:75 Skrivelse till Konungen, angående tull och skatt å socker m. m. s. 5 i texten
  2. BevU 1913:23 Memorial, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande viss del av bevillningsutskottets betänkande nr 21, angående tidt och skatt å socker m. m. a1 i texten
  3. BevU 1913:21 Betänkande, angående tull och skatt å socker m. in. s. 1 i texten