Angående understöd å allmänna indragning sstaten åt förre arbetaren vid ammunitions/abriken å Marieberg C. H. Hemming
1914-01-30 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1914 A:49, Angående understöd å allmänna indragning sstaten åt förre arbetaren vid ammunitions/abriken å Marieberg C. H. Hemming
Dokumentets text
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 49.
Nr 49.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
understöd å allmänna indragning sstaten åt förre arbetaren
vid ammunitions/abriken å Marieberg C. H. Hemming; given
Stockholms slott den 30 januari 1914.
Under åberopande av bilagda utdrag ur statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
Riksdagen medgiva,
att förre arbetaren vid ammunitionsfabriken å Marieberg Carl
Henrik Hemming må från och med år 1914 under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av sextio
kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
David Bergström.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 49.
7
Utdrag av protokollet över lantför sv ar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 30 januari 1914.
Närvarande:
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvåkd,
Statsråden: Petersson,
Sciiotte,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswård,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Bergström, anförde härefter:
»Carl Henrik Hemming, som är född den 13 mars 1875, erhöll
den 7 november 1892 anställning som artillerist vid Svea artilleriregemente.
Påföljande år ådrog han sig under tjänsten en skottskada i
högra handen, varigenom han blev till vidare krigstjänst oförmögen, och
meddelades honom med anledning därav den 23 maj 1894 avsked från
regementet. Den 2 januari 1896 erhöll han emellertid anställning såsom
arbetare vid ammunitionsfabriken å Marieberg. Här blev han den
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 49.
Hemmings
framställning.
26 april 1899, under det han var sysselsatt med arbete med fabrikens
cirkelsåg, av sågklingan skadad i vänstra banden, varefter han den 26
juni 1900 på egen begäran erhöll avsked från denna anställning.
På grund av den honom år 1893 övergångna skottskadan i högra
handen har Hemming sedan år 1894 fått uppbära underhåll i andra
klassen av Vadstena krigsmanshuskassa med 48 kronor årligen och
sedan år 1910 en förhöjning i detta underhåll med 25 kronor om året.
Dessutom har Hemming mad anledning av samma skottskada allt sedan
den 14 juni 1894 kommit i åtnjutande av en årlig gratifikation från
invalidhusfonden, för närvarande utgående med 25 kronor.
För den år 1899 ådragna skadan har Hemming däremot icke bekommit
någon ersättning.
I en den 29 oktober 1912 dagtecknad skrift har nu Hemming i
underdånighet anhållit att få komma i åtnjutande av någon förhöjning
i de till honom utgående understödsbeloppen. Till stöd härför har
Hemming hänvisat till de honom övergångna skadorna och vidare åberopat,
dels att han vore behäftad med skada jämväl å högra ögat dels
ock att han över ett års tid på grund av reumatisk värk varit och fortfarande
vore oförmögen till arbete, till följd varav han och hans familj,
hustru och ett minderårigt barn, vore hänvisade till det allra nödtorftigaste.
Av bifogat, år 1912 utfärdat läkarbetyg inhämtas, att skottskadan
å högra handen haft till följd, att pekfingrets rörlighet blivit i hög grad
inskränkt, samt att skadan å vänstra handen medfört förlust av lillfingret
jämte styvhet och delvis kontraktur i ringfingret samt minskad rörlighet
i tummen.
Beträffande ögonskadan är i handlingarna upplyst, att Hemming
därav träffats under tiden för sin anställning vid ammunitionsfabriken
men utom tjänsten, och genom läkarbetyg är styrkt, att synförmågan å
det skadade ögat nedsatts till Vio av den normala.
Genom intyg av vederbörande vice pastor, utfärdat den 21 oktober
1912, är vidare vitsordat, att Hemming varit sjuk på grund av reumatisk
värk sedan september månad 1911 och därunder tidvis varit intagen å
sjukhus samt att han är till arbete oförmögen.
Från Svea artilleriregemente har Hemming erhållit det vitsord, att
han under tjänstetiden sig utmärkt väl skickat, och från ammunitionsfabriken
har han avgått med betyg om gott uppförande och god arbetskunnighet.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 49.
9
Riksförsäkringsanstalten har i avgivet yttrande meddelat, att det
olycksfall, som föranlett ögonskadan, inträffat under sådana omständigheter,
att även om 1901 års olycksfallsersättningslag vid skadans uppkomst
varit gällande, lagens bestämmelser icke skulle varit tillämpliga
å detta olycksfall.
Skulle åter den kroppsskada, som övergått Hemming under arbete
vid ammunitionsfabriken år 1899, bedömts enligt bestämmelserna i 1901
års lag, torde den hava för Hemming medfört rätt till ersättning enligt
de i lagen angivna grunder; och hade den nedsättning i Hemmings
arbetsförmåga, som berörda skada, för såvitt densamma kunde bedömas
med stöd av läkar betyget, medfört, bort uppskattas till omkring 20
procent av normal arbetsförmåga.
Om slutligen den skada, som drabbat Hemming under hans tjänstgöring
såsom artillerist år 1893 skolat bedömas i enlighet med bestämmelserna
i lagen den 5 juli 1901 eller förordningen den 18 juni 1909
om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
hade densamma, för såvitt den kunde bedömas med stöd av
handlingarna i ärendet, bort anses hava för Hemming medfört nedsättning
i arbetsförmågan, motsvarande omkring 12 procent av normal
arbetsförmåga.
Sistnämnda båda kroppskador skulle under förut angivna förutsättningar
böra anses tillhopa hava medfört nedsättning i Hemmings
arbetsförmåga med ungefär Vs eller 33 Vs procent av normal arbetsförmåga.
Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse hava
i skrivelse den 1 april 1913 anfört, att någon ytterligare förhöjning i
det Hemming tillkommande underhållet från Vadstena krigsmanshuskassa
icke syntes kunna tillerkännas Hemming, då han till följd av den
honom under militärtjänstgöringen ådragna kroppsskadan icke blivit
urståndsatt att genom arbete bidraga till sin utkomst. På grund därav
och då nedsättningen i arbetsförmågan till följd av nämnda skada, betraktad
i och för sig, enligt vad riksförsäkringsanstalten i sitt yttrande
meddelat, icke kunde uppskattas till mer än tolv procent av normal
arbetsförmåga, kunde Hemming icke anses berättigad att komma i åtnjutande
av underhåll i högsta klassen av nämnda kassa.
Ehuru den Hemming under arbete vid ammunitionsfabriken år 1899
övergångna skadan inträffat, innan lagen av den 5 juli 1901 trädde i
kraft, och han således på grund av bestämmelserna i denna lag, icke
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 29 höft. (Nr 48—49.) 2
Kiksförsäk
rings
anstaltens
yttrande.
Arméförvalt
ningens
yttrande.
10
Statskontorets
yttrande.
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 49.
vore berättigad att komma i åtnjutande av ersättning till följd av olycksfallet,
syntes emellertid billigheten kräva, att han enligt grunderna för
dessa bestämmelser, tillerkändes ett årligt understöd av 60 kronor. För
övrigt hade Kungl. Maj:t vid flera föregående tillfällen medgivit, att
skadeersättning finge utgå i enlighet med de i samma lag angivna
grunder, oaktat skadorna inträffat, innan lagen trädde i kraft.
Beträffande de medel, från vilka det ifrågasatta understödet borde
anvisas, syntes det under tionde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget
till bestridande av de statsverket på grund av lagen angående ersättning
för skada till följd av olycksfall den 5 juli 1901 åliggande utgifter
för livräntor icke kunna användas för detta ändamål. Möjligen
kunde ifrågasättas, att understöd åt Hemming såsom en med ammunitionstillverkningen
sammanhörande kostnad borde anvisas att utgå från
ordinarie vapenanslaget, från vilket övriga utgifter för ainmunitionsfabriken
bestredes. Arméförvaltningens artilleridepartement, med vilket
kommunikation i ärendet ägt rum, hade emellertid ansett, att ersättningen
icke borde utgå från detta anslag.
På grund därav och då några andra till Kungl. Maj:ts disposition
stående medel icke heller syntes kunna för ändamålet tillgripas, ville
arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgiva, att från allmänna
indragningsstaten finge till Hemming för hans återstående livstid utbetalas
ett årligt understöd av 60 kronor, att beräknas och utgå från och
med den 1 januari 1913.
Statskontoret har funnit sig böra tillstyrka den av arméförvaltningens
civila departement oeh sjukvårdsstyrelse sålunda gjorda hemställan.
Åven jag anser Hemming böra tillerkännas någon ersättning i anledning
av den skada, som år 1899 drabbat honom under arbete vid
ammunitionsfabriken. Under erinran att Kungl. Maj:t genom beslut
den 9 maj 1913 med anledning av förevarande framställning tillerkänt
Hemming en gratifikation för år 1913 av 60 kronor, att utgå från fjärde
huvudtitelns anslag till extra utgifter, får jag, instämmande i myndigheternas
förslag, hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
medgiva,
att förre arbetaren vid ammunitionsfabriken å Marieberg Carl Henrik
Hemming må från och med år 1914 under sin återstående livstid
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 49. 11
å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av sextio
kronor.»
Till denna departementschefens, av statsrådets
övriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t
Konungen lämna bifall; och skulle till Riksdagen
avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ex protocollo:
o
Gunnar Åkerman.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1914 A:6 Bankoutskottets utlåtande Nr 6 s. 22 i texten