Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 160

83 sidor, varav 76 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 76 av 83 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1914 B:160, Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 160

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 160.

1

Nr 160.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag

till lagar om ändrad lydelse av §§ 3, 7Ö, 51 och 58

i förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars

1862 och om ändrad lydelse av § 2 mom. 1, § 8 mom. 1

samt §§ 40 och 41 i förordningen om kommunalstyrelse

1 Stockholm den 23 maj 1862 och till lag om ändrad

lydelse av § 2 mom. 6, §§16 och 52 samt § 58 mom.

2 i förordningen om landsting den 21 mars 1862 ävensom

införande i § 2 i sistnämnda förordning av tillagda

mom. 7, 8 och 9; given Stockholms slott den 12 juni 1914.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj it härmed föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

a) lag om ändrad tydelse av §§ 3, 10, 57 och 58 i förordningen

om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862;

b) lag om ändrad lydelse av § 2 mom. 1, § 8 mom. 1 samt §§ 40

och 41 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj

1862; och

c) lag om ändrad lydelse av § 2 mom. 6, §§ 16 och 52 samt §

58 mom. 2 i förordningen om landsting den 21 mars 1862 ävensom

införande i § 2 i samma förordning av tillagda mom. 7, 8 och 9.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Oscar von Sydow.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 116 höft. (Nr 160.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av §§ 3, 10, 57 och 58 i förordningen om kommunalstyrelse

i stad den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att §§ 3, 10, 57 och 58 i förordningen om

kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862 skola erhålla följande

ändrade lydelse:

§ 3.

Medlem av stadskommun är en var, som där är mantalsskriven,

ävensom var och en, vilken, utan att vara i kommunen mantalsskriven,

därstädes äger eller brukar fast egendom eller är för inkomst av kapital

eller arbete till allmän bevillning uppförd.

§ io.

För omyndig röstar vid allmän rådstuga förmyndaren eller, där

flera äro förmyndare, den som dessa bland sig utse.

För jordbruksfastighet, som innehaves av arrendator, röstar denne.

Ej må för samfälld egendom mer än eu person talan vid allmän

rådstuga föra. För bolag må bolaget eller dess styrelse och för oskiftat

bo delägarna i boet ombud utse.

För näring eller rörelse, som under borgenärers förvaltning står,

ävensom i enahanda fall för fast egendom må ej röstas.

§ 57.

Skyldig att till de utgifter, Bom för kommunens gemensamma behov

böra enligt § 5 mom. 3 uttaxeras, lämna bidrag är en var, som inom

kommunen, evad han därstädes bosatt är eller ej, äger fast egendom

eller brukar till allmän bevillning för sig taxerad jordbruksfastighet

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

eller därstädes är taxerad till allmän bevillning för inkomst. För sådan

fastighet, för vilken bevillning ej erlägges, skola stadsutskylder ej påföras.

Enahanda skyldighet att till kommunens gemensamma utgifter bidraga,

som ovan är stadgad, åligger jämväl bolag.

Jordägare, som åt arrendator upplåtit jordbruksfastighet, är från

erläggande av stadsutskylder därför befriad, enär dessa utskylder enligt

mom. 1 i denna paragraf skola av brukaren erläggas.

Vad i denna paragraf stadgas om ägare av fast egendom gälle jämväl

innehavare av sådan egendom, där fastighetsbevillning för egendomen

påföres denne.

§ 58.

Mom. 1. De i nästföregående paragraf omförmälda bidrag skola såsom

stadsutskylder av en var skattskyldig utgöras i förhållande till hans

inkomst, beräknad för jordbruksfastighet till sex kronor och för annan

fastighet till fem kronor för varje fulla ett hundra kronor av taxeringsvärdet

jämlikt senast fastställda ''taxeringslängd, samt i fråga om inkomst

av kapital och arbete till det beskattningsbara belopp, för vilket bevillning

till staten skall jämlikt senast fastställda taxeringslängd erläggas.

I fråga om löntagare, som tillika innehar boställe, skall inkomst

av bostället, för vilket enligt ovan stadgade grunder stadsutskylder

utgöras, icke vid dessa utskylders påförande inräknas i lönen.

Personliga tjänstbarheter, vilka inom en stad utgjorts efter förut

antagna grunder, må fortfarande, till dess annorlunda varder förordnat,

efter samma grunder utgöras.

Mom. 2. Där i lag eller allmän författning stadgat är, att viss

utskyld skall utgå efter annan än den i mom. 1 i denna paragraf bestämda

allmänna grund, eller att vissa från skattskyldighet till staden

eljest befriade invånare skola till fyllande av särskilda behov bidraga,

skall till efterrättelse gälla, vad i ty fall förordnat är. I övrigt må

avvikelse från sagda grund icke i annan må ske än § 59 medgiver.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1914; dock skall vad §§ 10

och 57 innehålla rörande skattskyldighet och rösträtt för arrendator av

jordbruksfastighet icke äga tillämpning, därest fastighetens ägare eller

arrendatorn genom företeende av arrendekontrakt eller annorledes styrker,

att ägaren enligt arrendeavtal, som slutits före ovannämnda dag, är pliktig

att helt eller delvis svara för de för fastigheten utgående stadsutskylder.

Yppas mellan ägaren och arrendatorn tvist om vad i nämnda hänseende

enligt sådant avtal gäller, skola stadsutskylderna påföras ägaren och

rösträtt utövas av denne, till dess berörda tvist blivit slutligen avgjord.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 160.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av § 2 mom. 1, § 8 mom. 1 samt §§ 40 och 41 i förordningen

om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862.

Härigenom förordnas, att § 2 mom. 1, § 8 mom. 1 samt §§ 40

och 41 i förordningen om kornmunalstyrelse i Stockholm den 23 maj

1862 skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 2.

Mom. 1. Medlem av kommunen är en var, som där är mantalsskriven,

ävensom var och en, vilken, utan att vara i kommunen mantalsskriven,

därstädes äger eller brukar fast egendom eller är för inkomst

av kapital eller arbete till allmän bevillning uppförd.

§ 8.

Mom. 1. För omyndig röstar förmyndaren eller, där flera äro förmyndare,

den, som dessa bland sig utse.

För jordbruksfastighet, som innehaves av arrendator, röstar denne.

Ej må för samfäld egendom mer än en person rösträtt vid valet

utöva. För bolag må bolaget eller dess styrelse och för oskiftat bo

delägarna i detsamma ombud utse.

För näring eller rörelse, som under borgenärers förvaltning står,

ävensom i enahanda fall för fast egendom må ej röstas.

§ 40.

Skyldig att till de utgifter, som för kommunens gemensamma behov

höra uttaxeras, lämna bidrag är en var, som inom kommunen, evad han

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

5

därstädes bosatt är eller ej, äger fast egendom eller brukar till allmän

bevillning för sig taxerad jordbruksfastighet eller därstädes är taxerad

till allmän bevillning för inkomst. För sådan fastighet., för vilken

bevillning ej erlägges, skola stadsutskylder ej påföras.

Enahanda skyldighet att till kommunens gemensamma utgifter bidraga,

som ovan är stadgad, åligger jämväl bolag.

Jordägare, som åt arrendator upplåtit jordbruksfastighet, är från

erläggande av stadsutskylder därför befriad, enär dessa utskylder enligt

mom. 1 i denna paragraf skola av brukaren erläggas.

Vad i denna paragraf stadgas om ägare av fast egendom gälle

jämväl innehavare av sådan egendom, där fastighetsbevillning för egendomen

påföres denne.

Ambets- eller tjänsteman, som vid svensk beskickning hos utländsk

makt är tjänstgörande, ävensom svensk konsul eller annan å utländsk

ort anställd tjänsteman skall, fastän mantalsskriven i Stockholm och

enligt bevillningsförordningen uppförd till allmän bevillning, vara fri

från skyldighet att för sina löneinkomster erlägga sådana kommunalutskylder,

om vilkas utgörande stadsfullmäktige besluta.

§ 41.

Mom. 1. De i nästföregående paragraf omförmälda bidrag skola

såsom stadsutskylder av eu var skattskyldig utgöras i förhållande till

hans inkomst, beräknad för jordbruksfastighet till sex kronor och för

annan fastighet till fem kronor för varje fulla ett hundra kronor av

taxeringsvärdet jämlikt senast fastställda taxeringslängd, samt i fråga

om inkomst av kapital och arbete till det beskattningsbara belopp, för

vilket bevillning till staten skall jämlikt senast fastställda taxeringslängd

erläggas.

I fråga om löntagare, som tillika innehar boställe, skall inkomst av

bostället, för vilket enligt ovan stadgade grunder kommunalutskylder

utgöras, icke vid dessa utskylders påförande inräknas i lönen.

Mom. 2. Skall enligt lag eller författning eller enligt i laga ordning

fattat beslut, som dock icke i annan eller vidsträcktare mån, än

särskild författning sådant medgiver, må innebära påläggande av personlig

eller efter matlag utgående avgift, viss utskyld till staden utgöras

efter annan än den i mom. 1 i denna paragraf bestämda allmänna

grund, skall till efterrättelse gälla vad i ty fall förordnat eller beslutat är.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1914; dock skall vad §§ 8

och 40 innehålla rörande skattskyldighet och rösträtt för arrendator av

jordbruksfastighet icke äga tillämpning, därest fastighetens ägare eller

arrendatorn genom företeende av arrendekontrakt eller annorledes styrker,

att ägaren enligt arrendeavtal, som slutits före ovannämnda dag, är

pliktig att helt eller delvis svara för de för fastigheten utgående stadsutskylder.

Yppas mellan ägaren och arrendatorn tvist om vad i nämnda

hänseende enligt sådant avtal gäller, skola stadsutskylderna påföras

ägaren och rösträtt för fastigheten utövas av denne, till dess berörda

tvist blivit slutligen avgjord.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

7

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av § 2 inom. 6, §§ 16 och 52 samt § 58 mom. 2 i

förordningen om landsting den 21 mars 1862 ävensom om

införande i § 2 i nämnda förordning av tillagda

mom. 7, 8 och 9.

Härigenom förordnas, att § 2 mom. 6, §§ 16 och 52 samt § 58

mom. 2 i förordningen om landsting den 21 mars 1862 skola erhålla

följande ändrade lydelse ävensom att i § 2 i nämnda förordning skola

införas följande tillagda mom. 7, 8 och 9:

§ 2.

6. Indelningen i valkretsar jämte det antal landstingsmän, som

skall för varje valkrets utses, så ock valkretsarnas fördelning i grupper

fastställes efter ovan angivna grunder av landstinget. Förslag till omförmälda

indelning skall till landstinget avgivas av Konungens befallningshavande.

7*s Varda de förhållanden, vilka legat till grund för den fastställda

ordningen, så ändrade, att jämkning däri till följd av stadgandena i

inom. 1 4 här ovan påkallas, eller finnes eljest sådan jämkning nödig,

äge landstinget på Konungens befallningshavandes förslag eller efter

inhämtande av dess yttrande, verkställa jämkningen; och skall, där ej

sådant fall är för handen som i mom. 8 första stycket eller mom. 9 andra

stycket avses, jämkningen ske aret innan val av landstingsmän nästa

gång äger rum inom endera av de i mom. 5 omförmälda valkretsgrupper.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition Nr 160.

Har vid jämkning i valkretsindelning område överförts från den

ena valkretsgruppen till den andra, och skola de näst därefter inträdande

val förrättas i den grupp, från vilken överföringen skett., skola vid

samma tid, som dessa val, företagas val förrättas jämväl i den eller de

till den andra årsgruppen hörande valkretsar, som må hava vid jämkningen

dit överförts eller där nybildats av det överförda området eller

del&därav eller ock eljest berörts av områdets överföring, dock i sistnämnda

fall allenast såvida folkmängden i det överförda området uppgår

minst till tal, som enligt mom. 1 eller 4 berättigar till utseende av en

landstingsman, eller det antal landstingsmän, som skall för valkretsen

eller valkretsarna utses, är högre än det antal landstingsmän, som

före jämkningen utsetts för den eller de äldre valkretsar inom samma

årsgrupp, vilka berörts av områdets överföring. De landstingsmän och

suppleanter, som före jämkningen utsetts för nyssnämnda äldre valkrets

eller valkretsar, äga icke med sina befattningar fortfara längre än till

början av tjänstgöringstiden för de vid här stadgade val utsedda landstingsmän

och suppleanter.

Skola de näst efter sådan jämkning, som i föregående stycke sägs,

inträffande val förrättas i den valkretsgrupp, till vilken området överförts,

skola samtidigt val företagas jämväl i den eller de till den andia^ arsgruppen

hörande valkretsar, som av områdets överföring berörts, såvida

folkmängden i det överförda området uppgår minst till tal, som enligt

mom. 1 eller 4 berättigar till utseende av eu landstingsman, eller ock

det antal landstingsmän, som skall för valkretsen eller valkretsarna

utses, är lägre än det antal landstingsmän, som före jämkningen utsetts

för den eller de äldre valkretsar inom samma årsgrupp, vilka berörts

av områdets överföring. De landstingsmän och suppleanter, som före

jämkningen utsetts för överförd valkrets eller för nyssnämnda äldre valkrets

eller valkretsar, äga icke med sina befattningar fortfara längre än

till början av tjänstgöringstiden för de landstingsmän och suppleanter,

som valts för den överförda valkretsen eller för valkrets eller valkretsar,

däri densamma uppgått, eller vid de i detta stycke stadgade val.

Förslag till jämkning i valkretsindelning, som av Konungens befalllångsint,

vande avgives, skall, därest enligt den föreslagna jämkningen

område överföres från den ena årsgruppen till den andra, tillika innehålla

uppgift å de val, som med anledning därav skola enligt andra

eller tredje styckena av detta moment företagas, äveusoin å de landstingsmän

och suppleanter, för vilka enligt samma stycken tjänstgöringstiden

inskränkes.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Knuff]. May.ts Nåd. Proposition Nr 160.

8. Har förordnande om stads inträde i landsting givits eller ock

beslut om utvidgning av stads område meddelats eller annat beslut

fattats, som föranleder att område överföres från ett landstingsområde

till ett annat, äge nästa lagtima landsting inom det landstingsområde,

dit överföringen skett, på Konungens befallningskavandes förslag eller

efter inhämtande av dess yttrande, verkställa den jämkning i valkretsindelningen,

som därav må föranledas.

Om folkmängden i det överförda området uppgår minst till tal, som

enligt mom. 1 eller 4 berättigar till utseende av eu landstingsman, eller

om det antal landstingsman, som efter sådan jämkning, som i nästföregående

stycke sägs, skall utses för den eller de av jämkningen berörda

valkretsar, är högre än det antal landstingsmän, som före jämkningen

utsetts för den eller de äldre valkretsar, jämkningen omfattat, skall å

den för landstingsmannaval stadgade tid året efter det jämkningen verkställts

val företagas inom don eller de valkretsar, som må hava vid

jämkningen nybildats av det överförda området eller del därav eller ock

eljest berörts av jämkningen, ändå att val av landstingsmän därstädes

i annat fall icke det året skulle äga rum.

Därest val på grund av bestämmelserna i nästföregående stycke

företages, äga de landstingsmän och suppleanter, som före jämkningen

utsetts för den eller de äldre valkretsar, jämkningen omfattat, icke med

sina befattningar fortfara längre än till början av tjänstgöringstiden för

de vid berörda val utsedda landstingsmän och suppleanter.

1 fall, som i första stycket av detta moment avses, skall det förslag

till jämkning i valkretsindelning, som av Konungens befallningshavande

avgives, tillika innehålla uppgift å de val, som med anledning

av jämkningen skola enligt andra stycket företagas, ävensom å de landstingsmän

och suppleanter, för vilka enligt tredje stycket tjänstgöringstiden

inskränkes.

9. Utträder stad ur landsting eller upphör på grund av införlivning

med stad eller av annan orsak område, som bildar egen valkrets,

att deltaga i landsting, äga de för staden eller valkretsen utsedda landstingsmän

och suppleanter icke med sina befattningar fortfara.

Har beslut om utvidgning av stadsområde meddelats eller annat

beslut fattats, som föranleder att område, som utgör del av’ eu eller liera

valkretsar, upphör att deltaga i landsting, äge nästa lagtima landsting, på

Konungens befallningshavandes förslag eller efter inhämtande av dess

yttrande, verkställa den jämkning i valkretsindelningen, som därav må

föranledas.

Bihang till senare riksdagens protokoll 19J1. 1 sand. 116 käft. (Xr 160.)

o

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung?. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

Om folkmängden i område, som upphört att deltaga i landsting, uppgår

minst till tal, som enligt mom. 1 eller 4 berättigar till utseende av eu

landstingsman, eller om det antal landstingsman, som etter sådan jämkning,

som i nästföregående stycke sägs, skall utses för den eller de av

jämkningen berörda valkretsar, är lägre än det antal landstingsmän,

som före jämkningen utsetts för den eller de äldre valkretsar,, jämkningen

omfattat, skall å den för landstingsmannaval stadgade tid året

efter det jämkningen verkställts val företagas inom den eller de valkretsar,

som berörts av jämkningen, ändå att val av landstingsmän

därstädes eljest icke det året skulle äga rum.

Därest val på grund av bestämmelserna i nästföregående stycke

företages, äga de landstingsmän och suppleanter, som före jämkningen

utsetts för den eller de äldre valkretsar, jämkningen omfattat, .icke med

sina befattningar fortfara längre än till början av tjänstgöringstiden

för de vid berörda val utsedda landstingsmän och suppleanter.

1 fall, som i andra stycket av detta moment avses, skall det. förslag

till jämkning i valkretsindelning, som av Konungens befallningshavande

avgives, tillika innehålla uppgift å de val, som med anledning

av jämkningen skola enligt tredje stycket företagas, ävensom.å de

landstingsmän och suppleanter, för vilka enligt fjärde stycket tjänstgöringstiden

inskränkes.

§ 16-

Tjänstgöringstid för landstingsman och suppleant är, där han. icke

utsetts vid val, som ägt rum med anledning av bestämmelserna i § 2

mom. 7 andra och tredje styckena, mom. 8 andra stycket och mom. 9

tredje stycket, fyra år, räknade från och med den 1 september det

år, då valet skett, Av de landstingsmän och suppleanter, vilka, väljas

första gången, efter det valkretsarnas indelning i grupper blivit jämlikt

§ 2 mom. 6 bestämd, skola dock, efter lottning, ena gruppens

samtliga landstingsmän och suppleanter utträda den 31 augusti andra

året efter valet. Lottningen anställes å lagtima landsting det år valet

ägt rum.

Landstingsman och suppleant, som utsetts vid val jämlikt nyss

åberopade bestämmelser i § 2 mom. 7, 8 och 9, äga tjänstgöra från

och med den 1 september det år, då valet skett, och till utgången av

tjänstgöringstiden för övriga, till samma valkretsgrupp hörande landstingsman

och suppleanter.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

Rörande landstingsmans- och suppleantbefattnings upphörande i

vissa fall tidigare än ovan sägs stadgas i § 2 mom. 7 andra och tredje

styckena, mom. 8 tredje stycket och mom. 9 fjärde stycket.

§ 52.

Konungens befallningshavande beslutar om avkortning och avskrivning

av landstingsmedel under de förutsättningar och i den ordning,

som stadgas om avkortning av bevillning för inkomst av kapital eller

arbete ävensom inkomst- och förmögenhetsskatt samt om avskrivningav

restförda utskylder och avgifter till kronan.

§ 58.

2. Landstingets beslut, som i § 2 mom. 6, 7, 8 och 9 avses, skall

delgivas Konungens befallningshavande, som kungör det till efterrättelse;

dock att, därest beslutet avviker från vad för landstinget föreslagits

och finnes därutinnan icke vara lagligen grundat, befallningshavanden

har att hänskjuta frågan till Kungl. Maj:ts bestämmande.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1914. De landstingsmän

och suppleanter, vilka valts år 1912 för Brännkyrka och Nacka

socknars samt Saltsjöbadens köpings valkrets och för Karesuando tingslags

valkrets samt innevarande år för Arvidsjaurs tingslags valkrets,

äga ej med sina befattningar fortfara längre än, de för förstnämnda

två valkretsar valda till den 1 september 1914 och de för Arvidsjaurs

tingslags valkrets utsedda till den 1 september 1916.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Kung!. Höghet Kronprinsen-Regent en i statsrådet å Stockholms

slott den 12 juni 1914.

Närvar a nde:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:

På förslag av Kungl. Maj:t, antog 1913 års riksdag ett flertal

ändrade bestämmelser i de särskilda kommunala författningarna. Aven

inom kamrarna väcktes vid samma riksdag olika frågor angående ändringar

i berörda författningar, och ansågos åtskilliga av de sålunda

väckta frågorna vara av den vikt, att riksdagen i skrivelser till Kungl.

Maj:t anböll om utredning av desamma samt om framläggande av de

förslag, vartill dessa utredningar kunde giva anledning. Då emellertid

nu pågående riksdag icke torde böra betungas med förslag, vilkas behandling

utan större olägenhet kan anstå, anser jag mig böra nu

framlägga allenast resultatet av de utredningar, som av riksdagen begärts

angående dels kommunal skattskyldighet och rösträtt för arrendator

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

av jordbruksfastighet i stad dels inskränkning av tjänstgöringstiden för

landstingsmän och deras suppleanter samt nyval i vissa fall vid jämkning^

i valkretsindelning. Bada dessa frågor gälla avhjälpande av missförhållanden,

som måste, anses bero på uppenbara bristfälligheter i gällande

.lagstiftning och vilka det är angeläget att snarast möjligt få undanröjda.

Dessutom har jag ansett mig böra framlägga förslag till

ändrad lydelse av § 52 i landstingsförordningen.

O o

o

Av de frågor, jag sålunda anser mig böra nu framlägga, upptager

jag först till behandling frågan om kommunal skattskyldighet och rösträtt

för arrendator av jordbruksfastighet i stad.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 160.

1913: Motion

A. K. nr 40

av hr

Beckman i

Linköping

och riksdagens

skrivelse

nr 68.

I. Bestämmelser rörande kommunal skattskyldighet

och rösträtt för arrendator av jordbruksfastighet

i stad.

Med anledning av en vid 1913 ars riksdag inom andra kammaren

väckt motion har riksdagen i skrivelse den 30 april 1913, nr 68, anhållit,

det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda, på vad sätt sådana ändringar

kunde göras i vederbörande kommunalförfattningar, att arrendator

av för sig till bevillning taxerad jordbruksfastighet inom städs

jurisdiktionsområde tillerkändes rösträtt för fastigheten, samt för riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Till stöd för denna sin anhållan anför riksdagen i skrivelsen

följande:

»Den kommunala rösträtten har enligt såväl kommunalförordningen för landet

som förordningen om kommunalstyrelse i stad gjorts direkt beroende av skattskyldigheten

till kommunen. Denna avhängighet yttrar sig dels i 8 resp. 9 §:s

föreskrift därom, att endast den, som är förbunden att till kommunen betala skatt,

äger rösträtt å kommunalstämma och allmän rådstuga, dels ock däruti att, på sätt

8 11 i nämnda förordningar utvisar, röstvärdet för envar röstägande beräknas i

förhållande till den sammanlagda inkomst, för vilken han är pliktig att erlägga

kommunalutskylder. , . ...

Skattskyldigheten å sin sida regleras närmare genom §§ 57 och o» } lorordningen

om kommunalstyrelse på landet samt § 57 i kommunalförordningen

för stad. Vad särskilt beträffar skattskyldigheten för viss fastighet, så framgår av

S 57 i förstnämnda förordning, att, därest fastighet på landet brukas av annan

än ägaren, det är brukaren, som har att för densamma erlägga kommunalskatt. )

I stad däremot, d. v. s. inom stads jurisdiktionsområde, är jämlikt § 57 i kornmunalförordningen

för stad, jämförd med § o av samma förordning, jordägaren

själv under alla förhållanden — följaktligen även för den händelse att fastigheten

är upplåten åt annan — skattskyldig för fastigheten.

Av det nyss påpekade sambandet mellan rösträtt och skattskyldighet tolier

alltså, att på ''landet arrendatorn, men i stad jordägaren är röstberättigad för

vederbörande fastighet. Detta utsägcs ock direkt, vad förhållandet på lands
-

*i J)et bör påpekas, att detta allenast gäller till bevillning för sig taxerad fastighet, År

del av dylik fastighet (såsom fallet exempelvis är vid alla »torpkontrakt») upplåten åt annan,

utgöres skatten av huvudfastighetens ägare, resp. arrendator, vilken rösträtten då ock tillkommer.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung!. Mnj.is Nåd. Proposition Nr 100.

bygden angår, i § 9 av kommunalförordningen för landet, där det heter, att »för

fastighet, som innehaves av landbo eller arrendator, röstar innehavaren».

På samma sätt som enligt förordningen om kommunalstyrelse i stad är

skattskyldighet och rösträtt för viss fastighet reglerad i den särskilda kommunalförfattningen

för Stockholm.

I kommunallagskommittens betänkande av år 1859 finnes intet skäl direkt

angivet för den olika regleringen av arrendator skattskyldighet och rösträtt i

stad och inom landskommun. Enligt 1843 års sockenstämmoförordning, vilken

gällde för såväl land som stad, var rösträtten förbehållen fastighetens ägare,

såvida denne bodde inom församlingen eller eljest i kontraktet betingat sig sagda

rätt. Emellertid uttalade kommunallagskommitterade i motiveringen till kommunalförordningen

för landet en del betänkligheter mot eu dylik ordning, enligt

vilken rösträtten regelmässigt tillkom jordägaren. Enär uti en del lantkommuner

äganderätten till all jord och fastighet vore eller kunde bliva på några få händer

fördelad eller till och med kunde sammanfalla i en enda hand, skulle nämligen

berörda ordning kunna leda till åtskilliga för kommunalväsendet högst ofördelaktiga

följder. På grund härav föreslogs för lantkommunernas del övergång till

det nu gällande systemet. Givetvis voro i detta avseende de faktiska förhållandena

i stad sådana, att de ej gåvo anledning till några motsvarande betänkligheter.

Den förutvarande ordningen blev därför här utan någon motivering bibehållen.

Vid förslagens behandling i riksdagen uttalade sig emellertid åtminstone

ett stånd, borgarståndet, för införande jämväl för stads vidkommande av den för

landsbygdens del ifrågasatta regel. Detta uttalande föranledde dock ej något

resultat vid förordningarnas utfärdande.

Givetvis är det intet, som hindrar, att genom mellan jordägare och arrendator

(i arrendeavtalet eller eljest) träffad privat överenskommelse skattskvldigheten

parterna emellan regleras på annat än ovan angivet sätt. Liksom det på

landet är tillåtet, att jordägaren i förhållande till arrendatorn förpliktar sig att

återgälda denne de skatter, som honom för fastigheten påföras, på samma sätt

kan ock i stad arrendatorn ikläda sig eu liknande förbindelse gentemot jordägaren.

Ett dylikt åtagande medför uppenbarligen, att det blir i förra fallet jordägaren

och i det senare arrendatorn, som i sista hand får bära skatten. JVIen förbindelsen

kan enligt gällande rätt aldrig få annat än privaträttslig verkan. Detta

innebär för det här föreliggande spörsmålet den viktiga konsekvensen, att eu

sådan privaträttslig överflyttning av skattebördan ej under några förhållanden

kan medföra ändring i den fastslagna fördelningen av den kommunala rösträtten.

Ej heller kan en direkt på rösträtten syftande överenskommelse mellan jordägare

och arrendator föranleda någon omkastning härutinnan. Rösträtten tillkommer

med andra ord på landet städse arrendatorn. i stad städse jordägaren.

Kommunalförordningarna omfatta sålunda uppenbarligen den grundsatsen, att

den, som enligt legala stadganden har att svara för fastighetens kommunalutskylder,

också skall äga rösträtten för fastigheten.

I sagda regel för rösträttens fördelning har emellertid, vad förhållandena i

stad angår, en viktig modifikation inträtt genom lagen om nyttjanderätt till

fast egendom den 14 juni 1907, vilken lag beträffande fastigheter inom stads

jurisdiktionsomräde gäller generellt för hela riket, alltså även för Norrland och

Dalarne. Angivna lag stadgar nämligen i sin 23 §, att »arrendatorn ansvara för

all skatt och annan allmän tunga, som för fastigheten utgår och enligt lag åligger

jordägaren, dock med undantag för bevillning». I motiveringen till nämnda para
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1»; Kungi. Maj:ta Nåd. Proposition Nr lott.

o-raf yttrade lagberedningen, att av de för en fastighet utgående skatter skulle,

Så fastigheten vore utarrenderad, redan enligt gällande lagstiftning de s. k. kommunalutskylderna

omedelbart påföras arrendatorn. Man synes härvid hala förbisett,

att så var förhållandet endast inom lantkommun, men ej för stads vidkommande.

Visserligen möter enligt berörda lag intet hinder, att jordägaren genom

överenskommelse med arrendatorn åtager sig att erlägga skatten. . Saknas emellertid

en dylik avtalsmässig reglering, så är det numera, d. v. s. vid arrenden, som

blivit ingångna efter den 1 januari 1908, arrendatorn, som jämväl i stad på grund

av legala °''stadgande» är''skyldig utgöra kommunalutskyklema,, ehuru jordägaren

enligt kommunalförordningen för stad städse äger rösträtten för fastigheten.

Då den kommunala rösträtten är baserad på skatteplikten till kommunen,

bör det givetvis i största möjliga utsträckning sörjas för att den, som i verkligheten

erlägger kommunalutskylderna, också i gengäld härför äger utöva rösträtten.

Därest det skulle visa sig vara en i arrendekontrakt i stad vanlig företeelse, att

skattebördan genom avtal mellan jordägare och arrendator överflyttades på den

senare, kunde följaktligen redan den på sådaut sätt uppkomna oemotsvarigheten

mellan skattskyldighet och rösträtt icke utan fog betraktas såsom ett missförhållande.

Här skulle det dock från principiell synpunkt kunna genmälas, att icke mer i

detta än i andra fall hänsyn borde tagas till eu mellan parterna träflad överenskommelse.

En dylik invändning äger emellertid ej giltighet, då det är fråga om

arrenden, som tillkommit efter det 1907 års nyttjanderättslag trätt i kraft. Att i

sådana fall — där vid arrendeavtalets tystnad skatteplikten likväl på grund av

lagens stadganden ligger å arrendatorn, ehuru han saknar rösträtten - en uppenbar

oegentlighet förefinnes, vilken tillika står i strid med kommunalförordningarnas

anda och mening, torde vara ovedersägligt.

Emellertid förorsakar den nuvarande ordningen understundom än mer påfallande

missförhållanden, vilka bestå däri, att arrendator rent av kan komma att

förlora den kommunala rösträtt, som han förut ägt. Detta inträffar i de av niotionären

åberopade fall, då ett område, som förut tillhört eu lantkommun, vid iukoTporering

införlivas med stad. Att härvid en förlust av rösträtt kan inträffa, beror

av den olikhet, som i fråga om skattskyldighet och rösträtt för jordbruksfastighet

råder mellan de för land och de för stad gällande föreskrifter. Före inkorporeringen

åligger det arrendatorn av en viss fastighet på grund av stadgandena i

kommunalförordningen för landet att utgöra kommunalskatten för fastigheten.. Som

eu konsekvens härav äger han ock rösträtten för densamma. I och med inkorporeringon

övergår, enär kommunalförordningen för stad blir å området tillämplig,

enligt nämnda förordning skattskyldigheten och jämte den rösträtten på jordägaren.

Om nu i arrendeavtalet, såsom vanligen torde förekomma, finnes stadgat-, att arrendatorn

har att svara för å fastigheten vilande skatter, eller om, även för den händelse,

att så ej är fallet, arrendeavtalet är ingånget efter det 1907 års nyttjanderättslag

trädde i kraft, får arrendatorn alltjämt i sista hand betala skatten,

ligen ej längre till följd av kommunalförordningens föreskrift, utan i förra fallet

på grund av arrendeavtalets innehåll, och i det senare i kraft av legala bestämmelser,

nämligen nyttjanderättslagens 23 §. I bägge fallen mister arrendatorn sin

rösträtt utan något''som helst vederlag. Detsamma torde väl oek bliva liändelseu

i det tredje tänkbara fallet, vilket skulle omfatta sådana arrendeavtal, som å ena

sidan äro träffade före den 1 januari 1908 och å den andra ej innehålla någon

privaträttslig reglering av skattebördan. Att vid dylika arrenden genom inkorporeringen

skattskyldigheten skulle övervältras på jordägaren, utan att han med

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

utsikt till framgång skulle äga att i skadeståndsväg vända sig mot arreudatorn,

är väl knappast troligt. Däremot kan arrendatorn under inga omständigheter

göra anspråk på rösträtten.

Att den förlust av rösträtt, som under nyss angivna omständigheter vid

inkorporering städse med nödvändighet måste drabba alla arrendatorer av inom

området belägna, för sig till bevillning taxerade fastigheter, måste betraktas såsom

ett allvarligt missförhållande, ligger enligt riksdagens mening i öppen dag.

Till „b.olysande av frågans praktiska betydelse bar konstitutionsutskottet

meddelat följande till utskottets kännedom komna upplysningar. — Inom den

med Stockholms stad nyligen inkorporerade Brännkyrka socken°finnas sju arrendatorer.

— I Göteborg finnas 131 jordbruksegendomar eller egendomar i egentlig

mening, som äro utarrenderade och för sig till bevillning taxerade. — Inom Hälsingborgs

stads område är antalet dylika fastigheter 82, därav 70 ägas av staden,

samt antalet arrendatorer å dessa egendomar 52. — Till Linköpings stad böra 68

utarrenderade, särskilt taxerade jordbruksegendomar. Genom S:kt Lars sockens

inkorporering år 1911 förlorade 63 arrendatorer sin rösträtt. •— Antalet utarrenderade,

för sig till bevillning taxerade fastigheter var inom Eskilstuna stad vid

19,lo års ingång 48. Till följd av Fors’ och Klosters socknars inkorporering

mistade 22 arrendatorer dem förut tillkommande kommunal rösträtt. _ Inom

Gävle stad torde finnas 98 fastigheter av här omhandlad art, därav 4 tillhöra inkorporerat

område. I flera fall arrenderar emellertid samma person mer än eu av

berörda fastigheter, som utgöras av större eller mindre vretar, vadan antalet arrendatorer

endast är 45. — Vad Trelleborg beträffar förekomma därstädes 35_40

utarrenderade, för sig^ taxerade egendomar. Genom den 1 januari 1908 skedd

inkorporering torde 25 — 30 arrendatorer hava förlorat sin rösträtt. — I Malmö

finnas 16 utarrenderade, särskilt taxerade egendomar. Tre arrendatorer gin^o vid

år 1911 verkställd inkorporering sin rösträtt förlustiga. — Från Norrköping uppgivas^

fastigheter av ifrågavarande slag,_ från Porås 11. — Från Skara meddelas,

att »22 sådana arrendatorer», som i skrivelsen avses, finnas, samt att någon inkorporering

på senare tid ej ägt rum. — I Filipstad är antalet utarrenderade,

särskilt taxerade egendomar 12, i Falun finnes ingen dylik fastighet. — Antalet

arrendatorer av jordbruksfastigheter är i Sala fem, likaså i Hedemora. — I Norrtälje

förekommer ingen arrendator,

Med hänsyn tagen ej mindre till de betänkligheter, som från principiell synpunkt

kunna resas mot den nuvarande regleringen av arrendators rösträtt i stad,

än även till den praktiska betydelse, det förevarande spörsmålet, efter vad nyssuppgifter

giva vid handen, måste finnas äga, haT riksdagen ansett, att en

iörändrmg är av behovet påkallad. Att en dylik förändring bör omfatta skattskyldighet

och rösträtt för jordbruksfastighet inom stads jurisdiktion i allmänhet

och ej allenast hava avseende på områden, som redan hava inkorporerats eller

framdeles varda inkorporerade med stad, synes riksdagen självfallet. Enär förhållandena

i Stockholm i förevarande avseende äro lika med de i andra städer

rådande, bör också givetvis den ifrågasatta omregleringen, därest den överhuvud

taget kommer till stånd, genomföras jämväl i den för nämnda stad gällande kommunalförordning.

Kär det då blir frågan om, i vilken riktning en eventuell förändring bör o-å,

hgger naturligen den utvägen närmast till hands att omreglera förhållandena °—

såväl skattskyldighet som rösträtt — i stad till likhet med vad som gäller På

landet.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1911. 1 sand. 116 höft. (Nr 160.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 160.

Härigenom vinnes först och främst deu fördelen, att den rådande dualismen

mellan land och stad försvinner, vilket för blivande inkorporeringar har den största

betydÖverhuvud taget torde tillräckligt vägande skäl för den ifrågavarande olikformigheten

näppeligen kunna anföras. I och för sig måste det förefalla egendomligt

att en jordbruksfastighet i här omhandlade avseende behandlas olika alltefter

den rent yttre omständigheten, om fastigheten är belägen utom eller inom

stads iurisdiktionsområde. Såsom ovan visats, blev ej heller vid kommunalförordningarnas

tillkomst något skäl för en dylik skiljaktighet angivet. Måhända skulle

dock till förmån för den gällande ordningen kunna anföras, att en fastighets belägenhet

i närheten av ett bebyggt stadsområde ger åt densamma, såsom tomtplats

betraktad, ett väsentligen högre värde, än den enbart ur jordbrukssynpunkt skulle

äga vadan det i ett dvlikt fall vore obilligt, om kommunalskatten lades å arrendator.

Häremot torde det likväl kunna erinras, dels att nämnda högre värde

allenast kan tillkomma en fastighet, som ligger så nära stadens bebyggda del, att

dess eget utnyttjande såsom byggnadsplats inom eu icke alltför avlagsen framtid

kan komma i fråga, dels ock att vad skattskyldigheten beträffar, givetvis intet

hinder möter, att denua till större eller mindre del genom privat överenskommelse

övertages av jordägaren. Att eu dylik utväg med fördel kan anlitas, framgår

därav att, enligt vad riksdagen försport, densamma redan i stor utsträckning tilf1

ämnas av Stockholms stad i fråga om de staden tillhöriga, i dess närhet belägna

och utarrenderade fastigheter. Då dessa fastigheter till avsevard del aro belagna

inom lantkommuner, där rösträtten för fastigheterna följaktligen utövas av vederbörande

arrendatorer, föreligger här ett fullt analogt förhållande. Måhanda kunde

ock berörda olägenhet i viss mån undanröjas, därest den ifrågasätta likformigheten

mellan land och stad utsträcktes att omfatta allenast stads icke planlagda

område.^nom ^ oyan avSedda omläggningen skulle i stort sett »jordbruksfastighet»,

till skillnad från »annan fastighet», komma att i skatte- och rösträttshänseende

behandlas lika, oavsett dess belägenhet inom eller utom städs jurisdiktion. .Riksdagen

vill i detta sammanhang framhålla, att sagda indelning av fastigheterna i

»jordbruksfastighet» och »annan fastighet» ej blott återfinnes i bevillningsforordningen

utan ock användes i kommunalförfattningarna, jämväl i kommunaltorordningen

för stad samt förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm, såsom iramgår

av 57 respektive 40 § i dessa författningar. Härav synes att även inom städs

iurisdiktionsområde de befintliga fastigheterna redan äro uppdelade på »jordbruksfastigheter»

och »andra fastigheter», och att förty några praktiska svårigheter ej

höra möta för en övergång för stads vidkommande till ovan ifrågasätta ordning.

Emellertid är det uppenbart, att vid en omreglering av antydd art betänkligheter

måste möta emot att utan vidare göra de eventuella nya bestämmelserna

tillämpliga på redan bestående arrendeförhållanden. I detta hänseende må framhållas

att aet, med fäst avseende närmast å rösträtten, måhända ej utan tog kan

anses ’ mindre riktigt att under löpande arrendetid beröva en jordägare den rosträtt,

på vilken han vid arrendeavtalets ingång gjort sig rakning.

Allvarligare äro dock de betänkligheter, som framträda ur synpunkten. av

skattskyldighetens omflyttning. Det är nämligen uppenbart, att det ej är skäligt,

att i sådana fall, då skatten för närvarande faktiskt betalas av jordägaren under

arrendeperioden övervälta skattebördan på arrendator^ varigenom skulle tillskyndas

denne en ökad ekonomisk tunga. Visserligen är det sant, att såsom av den före
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

gående utredningen torde framgå, skattskyldigheten redan med gällande bestämmelser

i många, kanske de flesta fall, i realiteten åligger arrendatorn. Detta inträffar

nämligen, dels då skattebördan genom privat överenskommelse överflyttats

på arrendatorn, dels ock där, vid saknad av avtalsmässiga föreskrifter, arrendeavtalet

är ingånget efter den 1 januari 1908. Det måste dock ihågkommas, att i

båda dessa fall det är fråga om en privaträttslig reglering, vilket innebär, att

arrendatorns förpliktelse gäller endast gentemot jordägaren, men ej gentemot det

allmänna. Den ifrågasatta ändringen i kommunalförordningen för stad skulle

däremot föranleda, att arrendatorn bleve direkt förpliktad i förhållande till kommunen.

Dessutom återstå i alla händelser de arrendekontrakt, som å ena sidan

blivit ingångna före den 1 januari 1908 och å den andra sakna privaträttsliga bestämmelser

i förevarande hänseende. I sådana fall skulle det väl näppeligen

kunna försvaras, om den föreslagna skatteöverflyttningen utan vidare sattes i tillämpning.

Då följaktligen en del övergångsbestämmelser under alla omständigheter torde

bliva nödvändiga, därest den ifrågasatta omregleringen skall komma till stånd,

ligger naturligen den tanken nära till hands, att hela frågan måhända helst borde

uppskjutas för att finna sin lösning först i samband med den förestående kommunalskattereformen,

vilken för övrigt möjligen skulle kunna komma att omlägga

den kommunala skattskyldigheten efter sådana principer, att här avhandlade spörsmål

av sig själv löstes. Riksdagen har ej förbisett denna möjlighet, men vid övervägande

av frågans vikt dock ansett, att densamma utan avvaktande av denna

reform redan nu bör hänskjutas till Eders Kungl. Maj:ts prövning.»

Genom nådig remiss har statistiska centralbyrån anbefallts att, infordrade

efter vederbörande stadsmyndigheters hörande, avgiva utlåtande över ytlr“nde" och

riksdagens förevarande framställning. utredning.

För vinnande av kännedom, dels i vad omfattning utarrendering

av jordbruksfastigheter förekomme i städerna, och dels om den ställning

fastigheternas ägare och arrendatorer för närvarande såväl författningsenligt

som i verkligheten innehade i fråga om skattskyldighet till

kommunen och rösträtt i dess angelägenheter för dessa fastigheter,

har statistiska centralbyrån från alla städer i riket infordrat uppgifter

enligt särskilt upprättat formulär rörande varje enligt 1913 års mantalslängd

eller eljest kända förhållanden utarrenderad och av samma års

taxeringsnämnd särskilt taxeringsvärde åsatt jordbruksfastighet inom

stadsområdet. Rörande den av statistiska centralbyrån med ledning av

dessa uppgifter verkställda utredningen ävensom beträffande huvudsakliga

innehållet av de till statistiska centralbyrån inkomna utlåtanden

hänvisas till statistiska centralbyråns utlåtande med därtill hörande

tabell1).

I detta sammanhang torde endast böra framhållas, att enligt berörda

utredning antalet utarrenderade fastigheter uppgår till 1,772,

Se bilaga I med därtill hörande tabell, bilaga II.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Departe
ments
chefens
yttrande.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

varav 1,066 tillhöra städerna själva, 21 staten samt 685 enskilda personer,

stärbhus, bolag, menigheter o. d. Nyare arrendeavtal, d. v. s.

arrendeavtal, å vilka lagen den 14 juni 1907 angående nyttjanderätt

till fast egendom äger tillämpning, gälla i fråga om 1,063 fastigheter,

av vilka 525 tillhöra städerna eller staten och 538 enskilda, medan äldre

arrendeavtal gälla 709 fastigheter, av vilka 562 tillhöra städerna eller

staten och 147 enskilda. Genom särskild överenskommelse har för. ej

mindre än 78.8 % av de enligt äldre arrendeavtal utarrenderade fastigheter

arrendatorn åtagit sig att svara för kommunalutskylderna, medan

för endast 8.4 % av de enligt nyare arrendeavtal utarrenderade

fastigheter jordägaren åtagit sig att svara för samma utskylder.. På

grund av arrendeavtalet är således arrendatorn i förhållande till jordägaren

pliktig att svara för kommunalutskylderna för 86.5 % av samtliga

utarrenderade fastigheter. Med avseende å den verkan, den ifrågasatta

reformen skulle medföra, anför vidare statistiska centralbyrån, att

av de 523 enskilda jordägarna 376 äro av annan anledning röstberättigade

och skulle således ej genom en generell reform förlora all rösträtt

inom kommunen samt att av 1,299 arrendatorer 785 redan äro på

grund av påförd bevillning röstberättigade. Slutligen påpekar statistiska

centralbyrån, att, ehuru enligt kommunalförordningen för stad

stadsutskvlderna för en bevillningstaxerad fastighet alltid skola påföras

ägaren, utskylderna i stor utsträckning debiterats arrendatorerna och

att de senare dels med anledning därav dels ock på den grund, att

jordägaren överlåtit sin rösträtt å arrendatorn, uppförts som röstberättigade

i röstlängden.

I fråga om statistiska centralbyråns eget yttrande och förslag i

ämnet hänvisas till dess såsom särskild bilaga vidfogade utlåtande1).

Därest inom landskommun fast egendom är upplåten på arrende,

skola, enligt de i förordningen om kommunalstyrelse pa landet givna bestämmelser,

de å fastigheten belöpande kommunalutskylder påföras arrendatorn,

och äger denne jämväl utöva den kommunala rösträtten för fastigheten.

Åven om arrendeavtalet innehåller förbehåll om att jordägaren

skall svara för nämnda utskylder, medför detta förhållande icke rubbning

i arrendatorns förpliktelse att i förhållande till kommunen ansvara

för desamma eller i hans rätt att rösta för fastigheten. Däremot innehåller

förordningen om kommunalstyrelse i stad icke för det fall, att

fastighet är utarrenderad, något undantag från regeln, att kommunal
-

1 Se bilaga I.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 100.

utskylder för fastighet skola påföras ägaren av densamma och att denne

skall utöva rösträtt lör fastigheten. Om ock arrendeavtalet stadgar förpliktelse

för arrendatorn att erlägga nämnda utskylder, kommer dock

ägaren i åtnjutande av den mot nämnda utskylder svarande kommunala

rösträtten. Oavsett arrendeavtalets innehåll utövar således på landet

alltid arrendatorn, i stad alltid ägaren rösträtt för utarrenderad fastighet.

I 1843 års sockenstämmoförordning, vilken gällde såväl landsbygden

som städerna med undantag av Stockholm, tillkom rätten att

deltaga i sockenstämmas överläggningar och beslut en var ägare till

eller innehavare av skattlagd fastighet samt arrendator eller brukare

därav, såvida icke ägaren bodde inom församlingen eller i annat fall i

kontraktet förbehållit sig nämnda rätt. Det förslag till nu gällande

kommunalförordningar, som år 1859 avgavs av den för iitarbetande av

nya kommunal författningar särskilt förordnade kommitté, upptog däremot

den nuvarande bestämmelsen om kommunal skatteplikt och rösträtt

för arrendator på landet. Kommittén anförde beträffande nämnda bestämmelse,

att kommittén kommit till den övertygelsen, att ett förbehåll

om rösträtt för fastighetsägaren varken genom lag eller kontrakt borde

medgivas. Uti kommuner, där äganderätten till all jord och fastighet

vore, eller till följd av egendomsköpens frihet bleve på några få händer

fördelad, eller till och med sammanfölle uti en enda hand, skulle ett

sådant förbehåll leda till många för kommunalväsendet högst ofördelaktiga

följder. Kommittén framhöll vidare, att därest hela kommunalmyndigheten

sammanfölle uti en eller några få personers hand, skulle

de många på kommunens särskilda lägenheter boende arrendator'' och

landbor få nöjas åt vad den ende eller de få ägarna funne gott att i

kommunens gemensamma angelägenheter göra eller underlåta. En så

beskaffad patriarkalisk ordning stode ej i överensstämmelse med kommunalfrihetens

princip uti det konstitutionella samhället; den kunde

ock lätteligen komma att på de övriga medlemmarna av kommunen utöva

en förlamande och förtryckande inverkan och återhålla all nyttig

kommunal företagsamhet, och detta så mycket lättare, om ägarna,

boende utom kommunen, för densamma ej kände annat intresse än

ränteuppbördens. o

Däremot innehöll 1859 års kommunallagförslag icke någon bestämmelse

om skatteplikt och rösträtt för arrendator av annans jord i

stad. Överhuvud synes kommittén icke hava ägnat frågan om sådan

arrendators ställning i rösträttshänseende särskild uppmärksamhet.

Detta har naturligen sin förklaring i den långt mindre betydelse,

arrendeförhållandet äger i städerna än på landsbygden. I varje fall

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

har kommittén icke angivit någon grund, varför kommittén icke för

städernas del låtit ett arrendeavtal medföra överflyttning av den kommunala

skatteplikten och rösträtten från jordägaren till arrendatorn.

Även om de sociala skäl, kommittén anfört för arrendatorernas rösträtt

inom landskommun, icke gälla i fråga om stadskommunerna, medför

å andra sidan den omständigheten, att en arrenderad fastighet är belägen

inom stads område, icke i och för sig någon sådan olikhet i

arrendatorns faktiska ställning, som kan föranleda till skillnad i förevarande

hänseende mellan stad och landskommun. Någon annan grund

för en sådan skillnad torde ej heller kunna påvisas.

Kommunalförordningens för landet stadgande därom, att å utarrenderad

fast egendom belöpande kommunalutskylder skola påföras

arrendatorn, medförde naturligen, att jordägaren och arrendatorn kommo

att, vid arrendets avtalsmässiga reglering, i allmänhet utgå från att

arrendatorn skulle svara för nämnda utskylder. Vanligen intogs i

arrendeavtalet uttrycklig bestämmelse därom och i de fall, då uttrycklig

bestämmelse i förevarande hänseende saknades, måste kontrahenterna i

regel anses hava utan vidare förutsatt, att arrendatorn skulle hava berörda

skyldighet. Liknande reglering av den kommunala skattskyldigheten

kom, såsom naturligt är, att äga rum jämväl i de relativt fåtaliga

avtalen om arrende av jord inom stads område, såsom ock framgår av

statistiska centralb3rråns utredning i ämnet. Detta sammanhänger därmed

att, på sätt ''lagberedningen i motiven till lagen om nyttjanderätt

till fast egendom den 14 juni 1907 framhåller, den uppfattningen så

småningom blivit rådande, att arrendatorn borde, med undantag för den

s. k. allmänna bevillningen, vidkännas de skatter och onera, som för

fastigheten ålåge jordägaren. Denna uppfattning har kommit till uttryck

i 2 kap. 23 § nämnda lag, vilken paragraf, för det fall att arrendeavtalet

icke innehåller annan bestämmelse, föreskriver, att arrendatorn

skall ansvara för all skatt och annan allmän tunga, som för fastigheten

utgår och enligt lag åligger jordägaren, med undantag för bevillning.

Genom detta stadgande, vilket gäller arrende av jord såväl i stad

som på landet, har sålunda såsom regel fastslagits, att arrendator av

fastighet i stad skall på grund av arrendet vara förpliktad att, i likhet

med arrendator av fastighet på landet, svara lör de å fastigheten belöpande

kommunalutskylder. Vid sådant förhållande måste numera,

såsom riksdagen framhållit, den skillnad, som i fråga om utskyldernas

påförande och den kommunala rösträttens utövande föreligger mellan

stad och land — eu skillnad, för vilken som nämnts särskild grund

icke torde kunna påvisas — synas än mera stötande, b ör den enskilde

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

blir, såsom riksdagen jämväl påpekat, denna skillnad särskilt kännbar,

då landskommuner eller delar av landskommuner — såsom ju på senare

tid i stor utsträckning ägt rum — inkorporeras med stadssamhällen och

den inom landskommunen kommunalt röstberättigade arrendatorn plötsligt

ser sig berövad sin kommunala rösträtt, medan hans förpliktelser

i fråga om de kommunala utskylderna i förhållande till jordägaren

ej rubbas genom inkorporeringen.

Med hänsyn till det anförda anser jag, i likhet med riksdagen,

sådana ändringar böra vidtagas i vederbörande kommunalförfattningar,

att arrendator av fastighet i stad, i likhet med arrendator av fastighet

på landet, tillerkännes kommunal rösträtt för den arrenderade fastigheten.

För att kommunal rösträtt skall kunna beredas arrendator av

fastighet i stad, måste den kommunala skattskyldigheten för fastigheten

åläggas honom. Den kommunala skattskyldighetens överflyttande

från jordägaren till arrendatorn torde icke möta några betänkligheter.

Därigenom förlorar visserligen staden den större säkerhet för utskyldernas

utbekommande, som för närvarande tillkommer staden därigenom,

att den har att hålla sig till ägaren av den fasta egendomen,

men denna minskning i säkerhet torde så mycket mindre böra tillmätas

någon betydelse, som landskommunerna, inom vilka arrende av jord

naturligen i långt större omfattning förekommer än i städerna, sedan

kommunallagarnas tillkomst varit hänvisade uteslutande till arrendatorernas

egen skatte förmåga, utan att, såvitt känt, olägenheter därav

försports. Då ifrågavarande kommunalutskylder skola beräknas med

ledning av det fastigheten åsätta taxeringsvärde, följer därav, att kommunalutskylder

kunna påföras arrendator endast för det fall, att arrendeavtalet

avser en till bevillning för sig taxerad fastighet. För

det fall, att arrendeavtalet avser endast ett visst mindre område av

en sådan fastighet, torde kommunalutskylder för hela fastigheten böra

påföras ägaren, enär i sådant fall grund för en fördelning av utskylderna

mellan ägaren och arrendatorn saknas.

Emellertid torde, på sätt riksdagen framhållit, vid arrende av särskilt

taxerad fastighet i stad icke lämpligen den kommunala skattskyldigheten

kunna undantagslöst åläggas arrendatorn. Vid taxering av

jord inom stadsområde måste naturligen i allmänhet i större eller

mindre grad hänsyn tagas, ej endast till jordens brukningsvärde, utan

även till det värde, jorden måste anses på grund av dess läge äga

med hänsyn till möjligheten av dess framtida användning, exempelvis

till tomter. I fall, då detta värde mångdubbelt överstiger jordens brukningsvärde,

kan det ej vara lämpligt att ålägga brukaren att svara för

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

de med hänsyn till förstnämnda värde kanske högst betydande kommunalutskylderna.

Detta torde i väsentlig mån kunna undvikas, därest

man, på sätt riksdagen föreslagit, inskränker nu ifrågavarande reform

till att avse arrendator av jordbruksfastighet i stad. Om en stadsfastighet

fortfarande bibehållit karaktären av jordbruksfastighet, torde

densamma i regel vara belägen tämligen långt ut mot gränsen av stadens

område och ej ännu hava rönt avsevärdare inverkan av den värdestegring,

den närmare staden belägna jorden ofta undergått. Att, på

sätt jämväl ifrågasatts, vinna ovanberörda syfte genom att begränsa

reformen till att avse allenast arrendator av fastighet utom stads planlagda

område skulle, såsom statistiska centralbyrån framhållit, dels stöta

på praktiska svårigheter, då i stor omfattning delar av samma fastighet

falla utom och inom nämnda område, dels ock medföra, att vid utvidgning

av stadsplanen enahanda olägenheter kunde komma att uppstå

som för närvarande vid inkorporeringar. Däremot anknyter sig begränsningen

till jordbruksfastigheter på ett naturligt sätt till den i beskattningshänseende

befintliga skillnaden mellan jordbruksfastighet och

annan fastighet. Skulle i undantagsfall en jordbruksfastighet hava ett

sådant läge, att dess taxeringsvärde på grund därav undergått väsentlig

stegring, torde vederbörande arrendatorer och jordägare kunna utan

allt för stora svårigheter träffa för arrendator!! betryggande avtal

rörande det slutliga ansvaret för kommunalutskylderna. Jag anser

därför lämpligt, att, därest till allmän bevillning särskilt taxerad jordbruksfastighet

i stad är upplåten på arrende, de på fastigheten belöpande

kommunalutskylder påföras arrendatorn samt att den kommunala

rösträtten för sådan fastighet alltså må utövas av denne.

Särskild hänsyn torde ej böra tagas till de fall, då jordägaren

genom avtal åtager sig att svara för kommunalutskylderna. Ett sådant

avtal lär alltjämt böra tillerkännas endast privaträttslig verkan. I likhet

med vad som redan gäller i fråga om landsbygden torde således kommunalutskylderna

för den arrenderade fastigheten böra påföras arrendatorn

och den kommunala rösträtten för densamma utövas av honom

även för det fall, att jordägaren enligt arrendeavtalet åtagit sig att

svara för berörda utskylder.

Såsom statistiska centralbyrån påpekat, råder för närvarande osäkerhet

om, huru städernas egna utarrenderade fastigheter böra behandlas

med avseende å den kommunala beskattningen, och fortares härutinnan

olika i rikets särskilda städer. Ett överflyttande i lagstiftningen av

skattskyldigheten å arrendatorn skulle naturligen medföra, att kommunalutskylder

bleve jämväl städernas egna fastigheter påförda. Vad där
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kling!. Majits Nåd. Proposition Nr 1G0.

angår staten tillhöriga fastigheter, komme fortfarande kommunalutskylder

ej att påföras desamma, enär bevillning för dem ej ntgår.

1 mellertm skall arrendator av sådan fastighet erlägga bevillning såsom

tor inkomst av arbete för sin inkomst av arrendet av fastigheten. På

denna grund påföras kommunala utskylder arrendator^ om berörda inkomst

uppnår existensminimum, och kommer han i sådant fall i åtnjutande

av kommunal rösträtt. Någon ändring för nämnda arrendatorers

del i hithörande förhållanden torde ej i detta sammanhang böra ifrågasattas.

Att omedelbart bringa härovan föreslagna reform till tillämpning å

samtliga bestående arrendeförhållanden torde emellertid knappast

vara möjligt. En överflyttning av den kommunala skattskyldigheten

tran jordagaren till arrendatorn utan hänsyn till den avtalsmässiga

regleringen av berörda skattskyldighet skulle uppenbarligen kunna

utsätta arrendatorn för förlust. Det torde därför vara nödvändigt

a t undersöka, i vilka fall en sådan överflyttning icke kan anses

ingripa störande i kontrahenternas inbördes rättsförhållande. Om arrendeavtalet

slutits, sedan 1907 års lag om nyttjanderätt till fast

egendom trätt i kraft, samt avtalet saknar förbehåll om förpliktelse

för jordägaren att svara för de å den utarrenderade egendomen belöpande

kommunalutskylder, skall, såsom ovan framhållits, enligt i

namnda lag givna bestämmelser arrendatorn svara för berörda”utskylder.

Att för sådant fall låta stadgandet, att kommunalutskylderna

skola påföras arrendatorn, träda i tillämpning, lärer väl icke

kunna anses i någon mån kränka någondera kontrahentens rätt.

Däremot synas nng betänkligheter möta mot att, på sätt statistiska

centralbyrån föreslagit, låta berörda stadgande tillämpas i det

tall att arrendeavtalet visserligen slutits, efter det 1907 års nyttjanderattslag

trätt, i kraft, men jordägaren enligt avtalet åtagit sig att

svara för de å fastigheten belöpande kommunalutskylder. Detta skulle

i realiteten innebära, att arrendatorn genom eu lagändring förpliktades

att, trots avtalets bestämmelser, i förhållande till kommunen svara för

nämnda utskylder, om ock med rätt för honom att för utskylderna

krava gottgörelse av jordägaren. En sådan ställning skulle emellertid

kunna medföra vådor för arrendatorn, då tänkbart är, att möjligheten

att innehålla arrendeavgiften icke skulle medföra tillräcklig säkerhet för

arrendatorn med hänsyn dels till det ovan påpekade förhållandet, att

kommunalutskylderna kunna på grund av andra omständigheter än

fastighetens brukmngsvärde hava en betydande storlek, måhända vara

större an arrendeavgiften, dels ock till de bestämmelser, som kunna

Bihang till sölare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 116 käft. (Xr 160.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

förekomma rörande arrendeavgiftens förfallotid. . Då även i övrigt

skattskyldighetens överflyttande i detta fall från jordägaren å arrendatorn

kan medföra rubbningar i rättsförhållandet dem emellan, anser

jag mig icke böra framlägga förslag därom. Enligt statistiska centralbyråns

utredning innehåller endast 8.4 % av de arrendeavtal, & vilka

1907 års nyttjanderättslag äger tillämpning, förbehåll om skyldighet

för fastighetsägaren att svara för kommunalutskylderna, och kommer

således ett undantagande av de enligt berörda avtal reglerade anendeförhållanden

från förevarande reform icke att medföra en avsevardare

inskränkning i densammas tillämpning. r

Däremot synes det mig, som om det skulle medföra en obehövlig

begränsning av reformens räckvidd, om man, på sätt statiska centi a - byrån hemställt, under inga omständigheter läte reformen äga tillämpning

å de arrendeförhållanden, som äro reglerade genom äldre avtal, d. v. e.

avtal, å vilka bestämmelsen i 2 kap. 23 § i lagen om nyttjanderätt till tast

egendom icke är tillämplig. I fråga om dessa äldre avtal ar det uppenbart,

att i de fall, då jordägaren och arrendator!! vid avtalets avslutande

utgått därifrån, att jordägaren skulle, på sätt förordningen om kommunalstyrelse

i stad innehölle, svara för de å egendomen belöpande kommunalutskylder,

det av samma skäl, som anförts i fråga om nyare avtal

i vilka förbehåll finnes om skyldighet för jordägaren att svara tor

kommunalutskylderna, icke är möjligt att genom en förandrad lagstiftning

ålägga arrendatorn en sådan skyldighet; och bör i sadana tall

jordägaren bibehållas vid sin skatteplikt och därmed vid sin rösträtt.

''Å andra sidan bör, såsom riksdagen framhållit, i största möjliga utsträckning

sörjas för, att den, som i verkligheten erlägger de a en

fastighet "belöpande kommunalutskylder, också kommer i åtnjutande av

den mot utskylderna svarande kommunala rösträtten. Om enligt ald re

avtal arrendatorn åtagit sig att svara för nämnda utskyld er,^ anser jag

därför, att dessa utskylder böra påföras honom och rösträtt sålunda

tilläggas honom. Då enligt statistiska centralbyråns utredning ett sadant

åtagande föreligger i fråga om ej mindre än 78.8 procent av samtliga

äldre avtal, är en utsträckning av reformen till dessa avtal av en

väsentlig praktisk betydelse.

Slutligen vill jag framhålla, att det kan tänkas, att enligt arrendeavtalet

jordägaren skall svara för endast en del av de å .lustigheten

belöpande kommunalutskylder. Då vid utskyldernas debitering eu fördelning

i sådant fall av dessa mellan jordägaren och arrendatorn icke

lämpligen kan äga rum, torde detta fall böra likställas med det, da

jordägaren enligt avtalet skall svara för utskyldernas hela belopp. 1

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kung7. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

fråga om bestående arrendeförhållanden medför således eu sådan avtalsmässig

reglering av skattskyldigheten, att kommunalutskylderna i

sin helhet fortfarande skola påföras jordägaren.

I de fall, då det föreslagna stadgandet om den kommunala skattskyldighetens

överflyttning från jordägaren å arrendatorn träder i tilllämpning

å bestående arrendeförhållanden, kommer den kommunala

rösträtten att under löpande arrendetid överflyttas från den förre till

den senare. Jordägaren kommer således att berövas den rösträtt, som

han vid upplåtelsen beräknat bibehålla. Detta förhållande anser jag

doek icke vara av beskaffenhet att medföra allvarligare betänkligheter,

då den kommunala rösträttens bibehållande säkerligen ej kan antagas

hava för jordägaren varit en väsentlig förutsättning för arrendeavtalet.

Med hänsyn filt det anförda, synes det mig vara lämpligt upptaga

övergångsbestämmelser av innehåll, att de å eu utarrenderad, för sig till

bevillning taxerad jordbruksfastighet i stad belöpande kommunalutskyldor

skola påföras jordägaren och rösträtten för fastigheten utövas

av denne, därest han enligt arrendeavtal, som slutits innan den här

föreslagna lagändringen trätt i kraft, är pliktig svara för berörda utskylder.

I likhet med statistiska centralbyrån anser jag för den praktiska

tillämpningen av nämnda övergångsstadgande icke erforderligt, att i

förordningen angående mantalsskrivning föreskrift meddelas om intagande

i mantalsuppgifterna av upplysning rörande arrendeavtalets bestämmelser

om den kommunala skattskyldigheten. Då enligt den förebragta

utredningen arrendatorn är skyldig ansvara för de å fastigheten

belöpande kommunalutskylderna i 86.5 % av gällande arrendeavtal,

torde betänkligheter icke böra möta mot en föreskrift av innehåll, att

arrendatorn skall upptagas i debiterings- och uppbördslängden, därest

icke jordägaren eller arrendatorn genom företeende av arrendekontrakt

eller annorledes styrker, att skattskyldigheten jämlikt arrendeavtal, som

träffats före här ifrågasatta lagändrings ikraftträdande, åligger jordäga

i en. Skulle vid debiterings- och uppbördslängdens granskning

tvist mellan jordägaren och arrendatorn yppas om vem, som enligt avtalet

skall svara för kommunalutskylderna, bör, tills sådan tvist blivit

genom dom eller förlikning slutligen avgjord, utskylderna fortfarande

påföras jordägaren.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl Maj:ta Nåd. Proposition Nr 160.

Med anledning av det ovan anförda har jag låtit utarbeta förslag till

ändrad lydelse av §§ 3, 10, 57 och 58 av förordningen om kommunalstyrelse

i stad och § 2 mom. 1, § 8 mom. 1 samt §§ 40 och 41 av förordningen

om kommunalstyrelse i Stockholm, ävensom förslag till erforderliga

övergångsstadganden. Den föreslagna lydelsen av nämnda paragrafer är

i tillämpliga delar överensstämmande med lydelsen av motsvarande paragrafer

i förordningen om kommunalstyrelse pålandet.. Eu viss olikhet

betingas emellertid av den här ovan föreslagna inskiänkningen

för stads del i fråga om den kommunala skattskyldighetens och rösträttens

överflyttning å arrendator, nämligen till att avse allenast arrendator

av till bevillning för sig taxerad jordbruksfastighet. Denna olikhet

medför åter, att den saknad blir uppenbar, som för närvarande

råder å bestämmelser om kommunal skattskyldighet och rösträtt för

sådan innehavare av fast egendom, vilken enligt bevillningsförordnmgen

är pliktig erlägga fastighetsbevillning, exempelvis innehavare av ofri

tomt i stad, område under tomträtt, boställe, fast egendom under stadgad

åborätt o. s. v. Att sådana innehavare av fast egendom ansetts

likställda med ägare och att sålunda kommunalutskylder påförts dem

med ledning av den dem påförda fastighetsbevillning samt kommunal

rösträtt tilldelats dem på grund av nämnda utskylder, är otvivelaktigt.

Då såsom nämnt frånvaron av uttryckliga bestämmelser härom med den

föreslagna lydelsen av vissa av ovannämnda paragrafer skulle bliva

mera i ögonen fallande, har jag ansett lämpligt, att i § 57 av föroidningen

om kommunalstyrelse i stad och i § 40 av förordningen om

kommunalstyrelse i Stockholm intages ett stadgande, däri uttalas, att

innehavare av fast egendom, som för densamma erlägger fastighetsbevillning,

är i fråga om kommunal skattskyldighet likställd med ägare.

o o

0

Härefter övergår jag till frågan om inskränkning av tjänstgöringstiden

för landstingsman och deras suppleanter samt nyval i vissa fall

vid jämkning i valkretsindelning.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 160.

29

II. Bestämmelser om inskränkning av tjänstgöringstiden

för landstingsmän och deras suppleanter samt nyval i

vissa fall vid jämkning i valkretsindelning.

För val av landstingsman äro, som bekant, länen (landstingsområdena)

delade i valkretsar, särskilt för landsbygden och särskilt för städerna,

enligt de i § 2 mom. 1—4 i förordningen om landsting stadgade grunder.

För varje valkrets utses, oavsett dess folkmängd, eu landstingsman,

och därutöver efter folkmängden en landstingsman, på landet för varje

fullt tal av 5,000 och i stad för varje fullt tal av 3,000. Valkrets på

landet bör i regel vara så stor, att densamma på grund av sin folkmängd

är berättigad att utse minst tre, högst sex landstingsmän, motsvarande

ett invånarantal av 10,000—30,000. Valkretsindelningen

på landet är byggd på den judiciella indelningen i domsagor. Domsaga,

vars folkmängd ej uppgår till 30,000, utgör en valkrets, dock må domsaga,

vars folkmängd icke uppgår till nämnda tal men överstiger 25,000,

delas i valkretsar, om särskilda skäl därtill föreligga. Domsaga med

en folkmängd av 30,000 eller däröver skall delas i valkretsar. Då domsaga

delas i valkretsar, skall delningen ske efter tingslag eller härad, såvitt det är

möjligt utan avvikelse från ovannämnda regel om valkretsars storlek, eljest

efter kommuner. Tingslag med mindre folkmängd än 10,000 må, där

synnerliga skäl därtill äro, utgöra egen valkrets. Stad, vars folkmängd

utgör minst 6,000, bildar egen valkrets. Städer med mindre folkmängd

skola såvitt möjligt sammanslås till valkretsar med minst 6,000 högst

12,000 invånare.

Därest det antal landstingsmän, som efter ovannämnda grunder bör

utses inom ett län, icke uppgår till 20, skall antalet landstingsmän i

förhållande till folkmängden ökas, så att detsamma för hela länet uppgår

till minst 20, varvid dock det stadgade förhållandet mellan landsbygdens

och städernas representation ej får rubbas.

Valkretsarna äro fördelade i två grupper, såvitt möjligt på så sätt,

att för vardera gruppen väljas lika många landstingsmän. Vartannat år

förrättas landstingsmannaval för endera gruppens valkretsar. Av landstingsmännen,

vilka hava att tjänstgöra fyra år, räknade från och med

den 1 september det år, då valet skett, är således halva antalet underkastat

val vartannat år.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 160.

Enligt bestämmelse i mom. 6 av ovannämnda paragraf skall jämkning

i valkretsindelning äga ram, därest de förhållanden, vilka legat

till grund för den fastställda ordningen, bliva så ändrade, att jämkning

däri till följd av stadgandena i mom. 1—4 påkallas, eller sådan jämkning

eljest finnes nödig. Jämkningar i valkretsindelning kunna förorsakas

dels av förändringar i den administrativa eller judiciella indelningen, såsom

landskommuns ombildning till stad, överförande av ett område från en

kommun, tillhörande en viss valkrets, till en kommun, tillhörande en

annan valkrets (inkorporeringar), ändring av häradsgräns o. s. v.,

dels av folkmängdens tillväxt eller avtagande inom de olika valkretsarna.

Då jämkning i valkretsindelningen företages, kan det understundom ej

undvikas, att ett område överföres från den ena av de årsgrupper, i

vilka valkretsarna såsom ovan nämnts äro fördelade, till den andra.

Som emellertid bestämmelse saknas om inskränkning i redan valda

landstingsmäns tjänstgöringstid, blir följden, att, om den årsgrupp, till

vilken området överföres, väljer tidigare än den årsgrupp, området förut

tillhört, detsamma under två år blir representerat av landstingsmän,

tillhörande båda årsgrupperna. Om däremot den årsgrupp, till vilken

området överflyttats, väljer senare än den årsgrupp, detsamma förut

tillhört, kommer området att under två år sakna representant i landstinget.

Eu förändring i den administrativa eller judiciella indelningen kan

emellertid ej endast, på sätt ovan nämnts, medföra ett områdes överflyttande

från en valkrets till en annan inom samma landstingsområde, utan

naturligen jämväl ett områdes överförande från ett landstingsområde till ett

annat eller till eu stad, som icke deltager i landsting. För sådana fall

medför bristen på bestämmelser om inskränkning i redan valda landstingsmäns

tjänstgöringstid, att det ur landstingsområdet utbrutna området förblir

representerat i landstinget, till dess de valda landstingsmännens

tjänstgöringstid utgått.

I det fall däremot, då stad erhållit den för utträde ur landsting stadgade

folkmängd och Kungl. Maj:t på anmälan därom meddelat förklaring,

att stadgandet i § 1 av förordningen om landsting, att landstinget skulle

vara sammansatt av ombud från länets såväl härad eller tingslag som

ock städer, ävensom vad mera i samma förordning föreskreves icke skulle

äga tillämpning å berörda stad, har nämnda förklaring ansetts medföra,

att de för staden valda landstingsmännens uppdrag omedelbart upphört.

1913: Motion I en vid 1913 års riksdag inom andra kammaren väckt motion har

A hr Hage aV enskild motionär, under framhållande av ovanberörda ur gällande be
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

31

stämmélser härflytande missförhållanden, hemställt, att riksdagen ville

besluta att i förordningen om landsting den 21 mars 1862 införa bestämmelse

därom, att landstingsman och suppleant skulle vara underkastad

den inskränkning i tjänstgöringstidens längd, som skeende omläggningar

eller jämkning av valkretsindelning kunde föranleda.

I motionen anförde motionären, bland annat, såsom exempel på de

missförhållanden, bristen på en dylik bestämmelse kunde medföra, de

oegentligheter i fråga om landstingets sammansättning eu av Xorrbottens

läns landsting år 1912 beslutad omläggning av valkretsindelningen

komme att föranleda. Genom berörda omläggning både enmans-valkretsarna

Piteå och Haparanda'' städer sammanslagits till eu tvåmansvalkrets.

Vidare hade Arvidsjaurs tingslags tvåmans-valkrets sammanförts

med Arjeplogs tingslags enmans-valkrets till en tvåmans-valkrets.

Och slutligen hade Gällivare—Juckasjärvi tingslags sexmans-valkrets

uppdelats på så sätt, att av Gällivare tingslag bildats en fyramans-valkrets,

under det att Juckasjärvi tingslag sammanslagits mod Karesuando

tingslags cnmans-valkrets till eu tremans-valkrets. Denna valkretsindelning

skulle, enligt landstingets beslut, träda i kraft, vad Arvidsjaurs och

Arjeplogs tingslags valkrets beträffade, år 1916, men med avseende å

övriga av ändringen berörda valkretsar år 1914. Karesuando enmansvalkrets

både emellertid valt landstingsman år 1912 för 4 år, alltså till

1916. Men från och med år 1914 hade valkretsen sammanslagits med

Juckasjärvi tingslags valkrets, tillhörande den årsgrupp, som ej valde

landstingsmän 1912, och den nybildade tremans-valkretsen Juckasjärvi

—Karesuando komme att år 1914 välja tre landstingsmän. Givetvis

borde då den inom Karesuando valkrets valde landstingsmannens mandat

från och med år 1914 upphöra att gälla, oaktat han valts för 4 år,

ty dels upphörde Karesuando att från och med 1914 vara egen valkrets,

dels komme i annat fall Karesuando tingslag att under två år vara

dubbelrepresenterat inom landstinget. Likaså borde år 1916, då Arvidsjaurs

och Arjeplogs valkretsar sammansloges, de två år 1914 inom

Arvidsjaur valda landstingsmännens mandat upphöra och ny valförrättning

verkställas för hela den nybildade valkretsen, ty, eftersom den i

Arjeplog år 1912 valde landstingsmannens mandat utginge 1916, komme

i annat fall Arjeplogs tingslag att under år 1916 och 1917 bli orepresenterat

i landstinget eller rättare bli representerat av två landstingsmän,

som valts endast av valmän inom Arvidsjaur. Motionären påpekade

vidare, att i gällande landstingsförordning ingenstädes funnes

något stadgande därom, att vid jämkningar av valkretsindelningen

mandatstiden för vald landstingsman kunde förkortas. Det vore därför

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

1913: Konstitutionsutskottets

utlåtande

nr 10.

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

enligt motionärens mening lämpligt, att i förordningen inrycktes bestämmelser

därom. Motionären anförde jämväl, att det bonde ifrågasättas,

om ej de bestämmelser, som vore erforderliga, borde givas sådan

formulering, att man på samma gång erhölle bestämda grunder för verkställande

av jämkningar i representationen inom landstinget för de fall,

då viss landstingsvalkrets eller del av landstingsvalkrets inkorporerades

med stad, som ej valde landstingsmän, eller med stad, som för val av

landstingsmän tillhörde annan årsgrupp än den inkorporerade landstingsvalkretsen.

I det över berörda motion avgivna utlåtande hemställde konstitutionsutskottet,

att riksdagen i anledning av motionen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning,

på vad sätt de olägenheter, som med gällande bestämmelser kunde

uppstå, då ett område vid jämkning i landstingsområdes valkretsindelning

överfördes från den ena av de båda årsgrupper, i vilka landstingsområdets

valkretsar skola vara indelade, till den andra eller vid inkorporering

iitbrötes ur landstingsområde, kunde undanrödjas, samt för riksdagen

framlägga de förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

''bill stöd för denna sin hemställan anförde utskottet i sitt utlåtande

följande:

»Såväl av vad motionären anfört beträffande den beslutade jämkningen i valkretsindelningen

inom Norrbottens läns landstingsområde som av lians motivering i övrigt

sjmes det utskottet vara ådagalagt, att förordningen om landsting är i behov av en

förändring och komplettering i de av motionären berörda hänseenden.

Utan tvivel kan det understundom vara av behovet påkallat att vid jämkningar

i valkretsindelningen överföra ett område från den ena av de båda årsgrupper, i

vilka landstingsområdets valkretsar äro indelade, till den andra. Det framgår visserligen

såväl av lagens stadgande som av motiveringen till gällande bestämmelser om

jämkning i landstingsområdes valkretsindelning, vilka tillkommo i samband med 1907

års rösträttsreform, att lagstiftaren ej avsett, att ett överförande borde ske endast

på den grund, att förändringar i folkmängdsförhållandena inom de båda årsgrupperna

medfört förskjutningar därhän, att landstinget ej komme att förnyas med halva antalet

landstingsmän vartannat år. Men då på grund av landstingsförordningens bestämmelser

en jämkning skall företagas i valkretsindelningen, torde det emellanåt

inträffa, att denna ej kan genomföras, åtminstone ej på ändamålsenligt sätt, med

mindre samtidigt ett överförande sker av områden till annan årsgrupp. Sålunda

lärer det i det av motionären anförda exemplet hava visat sig nödvändigt, att såväl

Karesuando som Arvidsjaurs valkretsar införlivades med valkretsar, tillhöriga andra

årsgrupper. I nämnda fall är det tvenne hela valkretsar, som överförts. I andra

fall torde det kunna hända, att en del av en valkrets måste överföras till annan årsgrupp.

Blir ett samhälle stad, skall det i regel sammanslås med en eller flera andra

städer till en valkrets, så framt dess folkmängd ej uppgår till 6,000. Om nämnda

stad eller städer tillhöra en annan årsgrupp än den valkrets, varur samhället i fråga

utbrutits, bör synbarligen den nya staden överföras till den andra årsgruppen. Även

opaginerad Kontrollera mot PDF

Klint/]. Mqj.ts Nåd. Proposition Nr 160.

i det fall sker ett sådant överförancfe, att en stad, tillhörig den ena årsgrnppen, inkorporerar

ett område från en valkrets, som tillhör den andra.

Något lagligt hinder för ett överförande av valkretsar eller delar av valkretsar

från den ena årsgrnppen till den andra erbjuda ej heller landstingsförordningens bestämmelser.

Men förordningen har å andra sidan icke reglerat det sätt, varpå ett

dylikt överförande kan ske, och härav kunna, såsom motionären framhållit, avsevärda

olägenheter komma att uppstå. Den lucka, som här förefinnes i lagstiftningen, består,

som i motionen påpekats, däruti, att landstingsförordningen ej medger något undantag

från den bestämmelsen, att val av landstingsman städse skall omfatta eu period

av fyra år, varav följer, att de valda landstingsmannens mandat före utgången av

denna tid ej kunna få bringas att upphöra. Härav uppkommer det förhållandet, att,

om en hel valkrets införlivas med en eller flera kretsar, tillhöriga den årsgrupp, som

närmast är i tur att välja, kretsen i fråga kommer att bliva dubbelrepresenterad

från och med det, att nämnda grupp valt landstiugsmän och dessa inträtt i tjänstgöring,

intill utgången av den fyraårsperiod, för vilken den andra årsgrnppen senast

valt. Skulle åter en hel valkrets överföras från den årsgrupp, som har att först anställa

val, och uppgå i en eller flera kretsar inom den andra årsgrnppen, så skulle

denna krets bliva orepresenterad under eu tid av två år. På motsvarande sätt kan en

över- eller underrepresentation komma att inträffa i de fall, att eu jämkning i valkretsindelningen

medför, att en del av eu valkrets överföres från den ena årsgrnppen

till den andra.

Såsom motionären antyder, kunna landstingsförordningens nuvarande bestämmelser

jämväl medföra olägenheter, om en stad, som icke deltager i landsting, med

sig inkorporerar områden, som ditintills tillhört en landstingsvalkrets. Sker inkorporeringen

ett eller annat år före utgången av den period, för vilken nämnda krets

valt, så torde i regel återstoden av kretsen bliva överrepresenterad intill valperiodens

utgång.

Ett exempel från Stockholms läns landsting torde belysa sistnämnda förhållande.

Den 1 januari 1913 inkorporerades Brännkyrka socken med Stockholm. Den valkrets,

socknen förut tillhört, hade vid 1911 års utgång en folkmängd av närmare 30,000,

varför kretsen vid valet för perioden 1912—1916 utsåg sex landstingsman. Efter

inkorporeringen åter understiger folkmängden för den återstående delen av valkretsen

10,000. — Det kan anmärkas, att enligt det förslag till jämkning i valkretsindelningen

inom landstingsområdet, som Konungens befallningshavande i länet upprättat, denna

återstående del kommer att förenas med eu valkrets, som tillhör en annan årsgrupp.

Hur man inom landstinget tänkt sig, att de svårigheter, som till följd härav uppstå,

skola lösas, är ej utskottet bekant. — Än mer påfallande skulle olägenheterna te sig

i ett sådant fall, att en hel valkrets inkorporerades. Representanter för denna krets

skulle då fortfarande hava säte i landstinget och kunna inverka på dess beslut, ehuru

kretsen ej längre tillhörde landstingsområdet.

Det synes utskottet att även nämnda förhållanden böra tagas i betraktande,

när det gäller att avhjälpa de brister, varmed gällande bestämmelser äro förenade.

Inom utskottet hava åtskilliga medel för undanröjande av berörda olägenheter

tagits i övervägande. För att undvika dubbelrepresentation, när en hel valkrets

överförts till annan årsgrupp, torde, såsom motionären framhåller, föreskrift böra

givas därom, att de för denna krets valda landstingsmannens mandat upphöra i och

med det, att nämnda årsgrupp valt landstingsmän och dessa inträtt i tjänstgöring.

Likaledes torde mandaten böra upphöra i det fall, att en hel valkrets genom inkorporering

utbrytes ur ett landstingsområde. För att icke överrepresentation skall inträffa,

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 116 häjt. (Nr 160.) 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

1913: Riksdagens

skrivelse

nr G7.

Infordrade

yttranden.

U Kung!. Maj.ls Nåd. Proposition Nr 160.

då en del av en valkrets överföres till annan årsgrupp, äro'' tydligen särskilda bestämmelser

erforderliga. Man kan ifrågasätta sådana stadganden, att samtliga för

denna krets valda landstingsmans mandat bringas att upphöra, samt att antingen

återstoden av kretsen eller den eller de valkretsar, med vilka återstoden av kretsen

förenats, anställa fyllnadsval för tiden intill utgången av fyraårsperioden för den årsgrupp,

nämnda krets eller kretsar tillhöra. På liknande sätt skulle en reducering

kunna verkställas, då en del av en valkrets utbrytes ur ett landstingsområde och

inkorporeras med en stad, som ej deltager i landsting. En annan utväg, som likaledes

kunde sättas i fråga, vore, att mandaten bragtes att upphöra för så många av

de med lägsta röstetal valda, som för reduceringen erfordras, eller, där så kan ske,

genom ny sammanräkning av valsedlarna, varvid endast sedlar för den del av kretsen,

som efter överförandet eller utbrytningen återstår, skulle medräknas, och antalet

platser bestämmas efter den folkmängd, denna återstående del äger. Att eu valkrets

blir orepresenterad, då den överföres från den ena årsgruppen till den andra, synes

åter kunna undvikas därigenom, att fyllnadsval anställes för den tid av tva år, som

återstår, tills den årsgrupp kommer att välja, i vilken kretsen efter överförandet

uppgått. För att undvika undertalig representation i det fall, att en del av en valkrets

överföres till annan årsgrupp, skulle möjligen ävenså fyllnadsval kunna anställas.

Det synes emellertid utskottet, att det bör överlämnas åt Kungl. Maj:t att närmare

utreda, på vad sätt en ändring och komplettering av gällande bestämmelser bör ske.»

Utskottets hemställan bifölls av riksdagens båda kamrar, av första

kammaren dock med uteslutande av utskottets motivering, varefter

skrivelse i ämnet, upptagande utskottets nämnda hemställan, avlåtits

från riksdagen till Kungl. Maj:t den 8 maj 1913.

Genom nådig remiss hava länsstyrelserna anbefallts att, efter vederbörande

landstings hörande, avgiva utlåtande i anledning av riksdagens

förevarande framställning.

Av de hörda myndigheterna hava länsstyrelserna i Stockholms,

Södermanlands, Kronobergs och Malmöhus län lämnat meddelande om

företagna eller förestående jämkningar i valkretsindelningen inom nämnda

län. Länsstyrelsen i Stockholms län omförmäler i berörda hänseende,

att inom Södertörns domsaga Brännkyrka och Kacka socknar samt Saltsjöbadens

köping bildat en till första gruppen hörande valkrets, vilken

år 1912 valt sex representanter. Då Brännkyrka kommun den 1 januari

1913 inkorporerats med Stockholms stad, hade återstoden av valkretsen

endast 8,575 invånare. Med hänsyn därtill hade av 1913 års landsting,

på förslag av länsstyrelsen, bestämts, att Kacka socken och Saltsjöbadens

köping skulle sammanslås med Sotholms härad till en valkrets. Denna

valkrets, som hörde till andra gruppen, hade därigenom blivit berättigad

att välja fem landstingsmän i stället för tre. Under tre landsting etter

den l'' januari 1913 komme personer att vara landstingsmän, i vilkas

val röstberättigade från Brännkyrka numera till Stockholm hörande

kommun deltagit. Två bland de‘sex landstingsmännen och en bland

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

35

suppleanterna vore bosatta inom Brännkyrka församling och tillhörde

således Stockholms stad. Valmän inom Nacka och Saltsjöbaden hade

år 1912 deltagit med valmännen i Brännkyrka i val av sex landstingsmän

och komme under år 1914 att deltaga med valmännen i Sotholms

härad i val av fem landstingsmän. Länsstyrelsen påpekade vidare, att

Djursholms köping den 1 januari 1914 erhållit stadsrättigheter. Djursholms

köping hade tillhört Danderyds skeppslags valkrets inom andra

gruppen. Djursholms stad tillhörde enligt 1913 års landstings beslut östhammars

och öregrunds valkrets, vilken emellertid såsom jämväl

ingående i andra gruppen komme att verkställa nyval under år 1914

liksom Danderyds skeppslags valkrets. Slutligen hade vid 1913 års

landsting den till första gruppen hörande Sollentuna och Färentuna

härads valkrets blivit på grund av folkmängdens tillväxt delad i två

valkretsar, båda dock hörande till samma grupp. Länsstyrelsen i Södermanlands

län anför, att från och med 1907 års ingång överflyttades

Fors socken från Väster Rckarne härad till Eskilstuna stad. Till följd

av den därigenom inträffade minskningen i folkmängd finge Väster

Rekarne härad, som dittills valt tre landstingsmän, därefter välja endast

två landstingsmän. Som val av landstingsmän för Väster Rekarne härad

ej ägde rum år 1907, bleve häradet vid 1907 års landsting fortfarande

liksom därförut representerat av tre landstingsmän och således »överrepresenterat»,

enär Eskilstuna stad år 1907 valde landstingsmän med

hänsyn jämväl till den genom Fors sockens införlivande med staden

ökade folkmängden. Länsstyrelsen i Kronobergs län anmärker, att

någon annan ändring i valkretsindelningen inom länet icke torde under

en längre tid framåt ifrågakomma än den minskning av första valkretsens

område, som skulle inträda, därest Växjö landskommun inkorporerades

med Växjö stad. Vid en sådan inkorporering skulle i förevarande

hänseende olägenhet uppstå i följd därav, att Växjö stad och första

valkretsen tillhörde olika årsgrupper. Länsstyrelsen i Malmöhus län

omnämner, att efter år 1909 jämkningar i valkretsindelningen två gånger

ägt rum, vilka jämkningar dock ej medfört, att område överförts från

den ena årsgruppen till den andra.

Av de inkomna utlåtandena inhämtas i övrigt huvudsakligen följande.

Samtliga hörda myndigheter tillstyrka riksdagens framställning.

Länsstyrelserna i Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,

Skaraborgs, Västmanlands, Västerbottens och Norrbottens län

samt landstingen i Stockholms, Västmanlands och Kopparbergs

län förklara härvid tillika, att de olägenheter, som med gällande be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

30 Kung}. Majds Nåd. Proposition Nr 160.

8 täln meker kunde uppstå, enligt nämnda myndigheters mening lämpligast

kunde undvikas därigenom, att erforderlig förkortning av mandatstid

och nyval ägde rum. Då eu hel valkrets överfördes från en årsgrupp

till eu annan, borde det sålunda föreskrivas, att om landstingsmannens

mandat i den överförda valkretsen hade längre varaktighet än mandaten

i deri årsgrupp, dit överföringen skett, de förra mandaten borde upphöra

i och med det nämnda årsgrupp vält laudstingsmän och dessa

inträtt i tjänstgöring. I den händelse att mandaten i den valkrets, som

överflyttades, upphörde tidigare än mandaten i den årsgrupp, dit överflyttningen

skedde, borde däremot fyllnadsval anställas i den överflyttade

valkretsen, så att mandatstiden i valkretsen komme att utgå samtidigt

som mandatstiden i den årsgrupp, dit valkretsen förlagts. Likaledes

borde mandaten upphöra i det fall, att eu hel valkrets genom inkorporering

utbrötes ur ett landstingsområde. I det fall, att en del av en

valkrets överfördes till annan valkrets inom annan årsgrupp, än den

valkretsen förut tillhört, syntes förhållandena lämpligen böra ordnas på

det sätt, att bestämmelser meddelades därom, att mandaten i båda valkretsarna

skulle upphöra vid nästa val och att nya val samtidigt skulle

anställas i dessa valkretsar, antingen för hel mandatstid eller såsom

fyllnadsval, beroende på den årsgrupp, till vilken vederbörande valkrets

blivit förlagd. Då ett område vid inkorporering utbrötes ur ett landstingsområde

och förändrad valkretsindelning eller minskning av laudstingsmännens

antal i kvarstående del av valkrets ägde rum, borde

mandaten för de laudstingsmän, som vore valda för valkrets, vilken

berördes av den ändrade indelningen, upphöra och nytt val förrättas

i sådan valkrets. Det nya valet borde avse tiden från den ! september

året efter det ny valkretsindelning av landstinget fastställts och till dess

mandaten för övriga inom samma årsgrupp förut valda laudstingsmän

utginge. Enligt ovannämnda myndigheters mening borde alltså i alla

de fall, då valkrets eller del av valkrets utbrötes ur landstingsområde

eller överfördes till annan årsgrupp, erforderlig förkortning av de valda

landstingsmänuens tjänstgöringstid äga rum samt nyval företagas i alla

de valkretsar, som berördes av förändringen. Länsstyrelsen i Kristianstads

län anser dessutom, att på enahanda sätt borde förfaras jämväl

då eu del av en valkrets överfördes till annan valkrets inom samma

årsgrupp. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför, bland annat, att om

överflyttningen endast avsåge en del av en valkrets, frågan, huruvida

inom den ena eller andra kretsen någon ändring i representationen borde

äga rum, borde göras beroende av, huruvida den skedda jämkningen

vore av den betydenhet, att den inverkade på det antal representanter,

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kung}. Maj:1.1 Nåd. "Proposition Nr 160.

de säl skilda valkretsarna ägde utse före och efter överflyttningen. Vore

det överflyttade området av den storlek, att den kvarvarande delen därigenom

enligt vanliga regler miste en eller flera av sina representanter

ellei den eller de valkretsar, vartill området överfördes, erbölle rättighet

att utse fl er a representan ter, torde omval inom hela den ifrågavarande

valkretsen för den återstående tiden böra äga rum. Möjligen kunde det

överlåtas åt landstingen själva att enligt i lagen givna grundsatser

i sammanhang med verkställandet av jämkning i valkretsindelning

efter förhållandena i varje särskilt fäll tillämpningsvis meddela bestämmelser

rörande de förändringar i representationen, som därav kunde bliva

en följd. Såsom garanti mot eu oriktig tillämping av nämnda grundsatser

skulle, i enlighet med vad redan gällde om valkretsindelning och

jämkning däri, kunna stadgas, att landstingets beslut skulle delgivas

vederbörande länsstyrelse, som, därest den av landstinget beslutade reg1

er ingen funnes strida mot stadgade grunder, ägde att hänskjuta frågan

till Kung!. Maj:ts bestämmande. Landstinget i Kopparbergs län framhåller,

att den enda utväg, som på samma gång tillgodosåge proportiona

li sm ens syfte och lämnade garanti för ett ur andra synpunkter tillfredsställande

resultat, vore, att vid fall av de utav riksdagen omförmälda

ändringar i valkretsindelningen samtliga de valkretsar, som av

ändringen berördes, verkställde fullständiga nyval. Länsstyrelsen i

Västerbottens län föreslår, att i fullmakt, som utfärdades för landstingsman,

borde intagas förbehåll om inskränkning i tjänstgöringstiden

under ovan omförmälda förutsättningar.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser, att för det fall att eu hel

valkrets upphörde att finnas till på grund av inkorporering med stad

av valkretsen i dess helhet eller av viss del av valkretsen och återstående

delens sammanslagning med en annan valkrets, de för valkretsen

valda landstingsmännens och suppleanternas uppdrag genast borde upphöra.

Om genom överflyttning av eu valkrets eller del av valkrets

från den ena årsgruppen till den andra en valkrets eller valkretsdel

bleve öveirepresenterad, ansage däremot länsstyrelsen olägenheterna av

eu sådan överrepresentation icke så synnerligen, beaktansvärda i jämförelse

med de olägenheter, som skulle bliva eu följd av föreskrift om

förkortning i sådant fall av uppdragstiden. Annorlunda ställde sig förhållandet,

da cn valkrets eller valkretsdel flyttades över till den grupp,

som skulle välja tva år senare än den grupp, lian vilken valkretsen

eller valkretsdelen flyttades. Då uppkomme för två landsting'' en underrepresentation

av valkretsen eller valkretsdelen av ganska ogynnsam

verkan, emedan det väl finge anses ligga stor vikt uppå, att varje avse
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

;38 Kungl Maj.is Nåd. Proposition Nr 160.

vard del av landstingsområdet vore representerad vid varje landsting.

Botemedlet i detta fall vore fyllnadsval för tiden intill dess den nya

valkretsen hade valt. För att kunna respektera det fyraåriga mandatet

för dem, som redan vore valda av den nya valkretsen i dess tidigare

omfattning, måste man begränsa fyllnadsvalet till den överflyttade valkretsen

eller valkretsdelen. Det kunde då icke undvikas, att en överflyttad

valkretsdel finge för en gång fungera såsom egen valkrets. Hade

mer än eu valkrets eller valkretsdel samtidigt flyttats över till en annan

valkrets, syntes alla de överflyttade valkretsarna eller valkretsdelarna

böra förrätta ett enda gemensamt fyllnadsval. Enahanda borde ock

förhållandet bliva, om till den senare väljande gruppen förlädes en valkrets,

som helt och hållet nybildats av delar av valkretsai från den

tidigare väljande gruppen. .

Länsstyrelserna i Jönköpings och Kronobergs län anse, att da

en hel valkrets överfördes till annan årsgrupp av landstingsområdets

valkretsar, förkortning av de valda landstingsmännens och suppleanternas

tjänstgöringstid eller fyllnadsval efter omständigheterna bolde äga

rum. Om eu hel valkrets inkorporerades med stad eller överfördes till

annat landstingsområde, borde jämväl valkretsens representationsrätt i

det landsting, valkretsen förut tillhört, genast upphöra. I övriga fall

anser länsstyrelsen i Kronobergs län ändring i gällande bestämmelser

icke vara av något större behov påkallad, varemot länsstyrelsen i Jönköpings

län anser, att då del av valkrets överfördes till annan årsgrupp,

erforderligt fyllnadsval borde ske men de valda landstingsmännens och

deras suppleanters tjänstgöringstid ej underkastas förkortning.

Länsstyrelsen i Ålvsborgs län anför, att undanröjande av nu befintliga

olägenheter icke torde kunna ske med mindre i landstingsförordningen

föreskreves såväl fyllnadsval för kortare tid än fyra ar som

skyldighet för landstingsmännen i minskad eller i andra valkretsar uppgången

eller ur landstingsområdet utbruten valkrets att avga redan töre

utgången av deras mandatstid. Att därigenom principen om mandatens

orubblighet under löpande valperiod maste för dylika tall uppgivas, syntes

vara eu mindre olägenhet än den, att genom överflyttningai av ifrågavarande

art temporära förskjutningar kunde uppstå i det antal landstingsmän.

som enligt de i § 2 av landstiugsförordningen stadgade giundei

skulle finnas. Där valkrets minskats, torde erforderlig reduktion av antalet

landstingsman lämpligast ske pa det sätt, att mandaten lörklarades

upphöra för så många av de med lägsta rösttal valda landstingsmännen,

att de kvarståendes antal motsvarade den återstående valkretsens

folkmängd.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl Mnj:ts Nåd. Proposition Nr ICO. 39

Landstinget i Stockholms län, länsstyrelsen och landstinget i

Västmanlands län samt länsstyrelsen i Norrbottens län uttala däremot

sitt avstyrkande av den ifrågasatta utvägen att, sedan viss del av

en valkrets utbrutits, mandaten bragtes att upphöra för så många av de

med lägsta rösttal valda, som för reduceringen erfordrades, eller att

reduktionen ägde rum, där så kunde ske, genom ny sammanräkning av

valsedlarna, varvid endast sedlar för den del av kretseu, som efter överförandet

eller utbrytningen återstode, skulle medräknas och antalet

platser bestämmas efter den folkmängd, denna återstående del ägde.

Landstinget i Östergötlands län anser reformen av behovet synnerligen

påkallad. På grund av de många tänkbara kombinationer, som

kunde inträffa, ansåge landstinget det vara förenat med stora svårigheter

att i lagstiftningen införa bestämmelser, som i varje fall kunde

verka reglerande. Landstinget hölle därför för sin del före, att den i

§ 16 av landstingsförordningen stadgade tjänstgöringstid av fyra år för

landstingsman under vissa förhållanden borde kunna minskas, samt ansåge,

att det borde överlåtas åt vederbörande länsstyrelse att efter

landstingets hörande eller på dess förslag besluta om sådan minskning

av landstingsmans mandat, som kunde vara erforderlig på grund av de

förändrade förhållanden, vilka kunde uppstå vid sådana jämkningar av

valkretsindelningen, varom i § 2 mom. 6 nämnda förordning förmäldes.

Däremot anse visserligen länsstyrelsen och landstinget i Uppsala

län det vara av behovet påkallat, att förordningen om landsting ändrades

och kompletterades i det syfte, som i riksdagens skrivelse omförmäldes,

men framhålla, att det syntes önskligt, om lagändringen kunde

gå i sådan riktning, att principen om landstingsmandatens orubblighet

under löpande valperiod, vilken princip för närvarande vore i nämnda

förordning fastslagen, kunde vidhållas.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anför jämväl, att om den brist

i lagstiftningen, som i förevarande avseende obestridligen förelåge, skulle

anses verkligt kännbar och lagändring därför borde äga rum, ansåge

länsstyrelsen dock den principen böra följas, att eu gång givna landstingsmannauppdrag

skulle, oberoende av beslutade omregleringar, gälla

till valperiodens utgång — utom möjligen då områden vid inkorporering

utbrötes ur landstingsområde — samt att regleringen först därefter skulle

äga verkan.

Länsstyrelsen i V ärmlands län anser även, att den princip om landstingsmannamandatens

orubblighet under löpande valperiod, varpå gällande

stadgandeu vilade, icke borde eftergivas. Olägenheterna därav, att för

viss tid en valkrets bleve dubbelrepresenterad eller icke fullständigt eller

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Xr ICO.

till och med icke alla representerad, kunde icke anses så störa, att enbart

därför en ändring i landstingsförordningen borde komma, till stånd.

Länsstyrelsen ansåge för den skull, att, därest ett område tid inkorporering

utbrötes ur landstingsområde, därav icke borde föranledas någon

ändring i de av utbrytningen berörda valkretsarnas representantskap

eller i* den tid, för vilken landstingsmännen från sådana valkretsar

blivit utsedda. De olägenheter, som kunde uppstå, då ett område vid

jämkning i ett landstingsområdes valkretsindelning överfördes från den

ena årsgruppen till den andra, kunde —• med upprätthållande av ot annämnda

princip — lämpligen undanröjas genom stadgande därom, att

fyllnadsval för allenast två år i särskilda fall finge äga rum. De i sådant

hänseende nödiga föreskrifter borde lämpligen av vederböiande länsstyrelse

föreslås vid avgivande av förslag eller yttrande jämlikt § 2 monn

6" landstingsförordningen och antagas i samband med av landstinget

beslutad jämkning i valkretsindelningen.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anför, att de obestridligt förefintliga

olägenheterna av nuvarande ordning torde kunna undanröjas

antingen genom införande av bestämmelser om inskränkning i landstingsmans

tjänstgöringstid eller ock genom stadganden, innefattande en

för det avsedda syftet erforderlig begränsning av rätten att företaga

jämkning i landstingsområdes valkretsindelning. En väl avvägd begränsning

av ifrågavarande jämkningsrätt syntes så mycket mindre böla föranleda

några betänkligheter, som den oupphörliga jämkningen i valkretsindelningarna

icke torde medföra någon avsevärd nytta, utan tvärtom

olägenheter, ett förhållande, som bland annat påpekats under den nyligen

avslutade emigrationsutredningen (Betänkande i utvandringsfrågan,

sid. 842). Med hänsyn därtill kunde länsstyrelsen icke underlåta att

gåva ett visst företräde åt förslaget om begränsning av rätten till jämkning

i valkretsindelningarna. Något principiellt hinder emot att korrektivet

söktes i en förkortning av vissa landstingsmäns mandattid ansåge

dock länsstyrelsen icke förefinnas. Vad anginge frågan om de oegentligheter

i landstingsrepresentationen, som kunde uppstå vid inkorporering,

syntes lösningen av denna fråga icke vara mera trängande än att

densamma lämpligen borde kunna upptagas till behandling i samband

med en rättslig reglering av inkorporeringsförfarandet i dess helhet.

Länsstyrelsen i Stockholms län har slutligen anfört, att, därest

ändring komme att vidtagas i § 2 av landstingsförordningen, skulle det vara

av nytta, om en sådan ändring samtidigt gjordes i 6 mom. av samma §,

att det bleve klart, att länsstyrelserna icke behövde framlägga förslag

till jämkning i valkretsindelningen oftare än till de landsting, som hölles

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kung!.. Maj.is Nåd. Proposition Nr ICO.

åren omedelbart före de år, då landstingsmannaval ägde rum. Med den

nuvarande lydelsen av nämnda moment syntes vederbörande länsstyrelse

hava skyldighet att vånda sig till det landsting, som först sammanträdde

efter det en jämkning i valkretsindelningen av länsstyrelsen konstaterats

vara författningsenligt påkallad.

Om vid förändring i den administrativa eller judiciella indelningen

ett område överflyttas från en valkrets till en annan, medför detta,

därest valkretsarna tillhöra olika årsgrupper, jämväl områdets överföraude

från den ena arsgruppen till den andra. Såsom konstitutionsutskottet

fi amhållit finnes ej heller med gällande bestämmelser något

hinder mot att vid jämkning även på annan grund av valkretsindelningen

inom ett landstingsområde överföra ett område från den ena

arsgruppen till den andra, där det för erhållande av en ändamålsenlig

valkretsindelning erfordras. Med nuvarande stadganden om landsting^

mans tjänstgöringstid kan det icke undvikas, att vid en sådan överföring,

på sätt här ovan omförmälts, det missförhållandet uppkommer,

att det överförda området under åren närmast efter överföringen blir

dubbelt representerat eller alls icke representerat i landstinget. Det

torde vara angeläget, att detta missförhållande såvitt möjligt undanröjes.

Att -vinna nämnda syfte genom att, på sätt en av de hörda

myndigheterna ifrågasatt, införa en begränsning av rätten att företaga

jämkning i skedd valkretsindelning, torde icke vara möjligt. Ändringar

i den administrativa eller judiciella indelningen komma nämligen alltid

att kunna medföra en överföring av ett område från den ena årsgruppen

till den andra. Det är vidare att märka, att förekommande jämkningar

i skedd valkretsindelning i de flesta fall torde bero på ändringar i den

administrativa eller judiciella indelningen (inkorporeringar eller landskommuns

. ombildning till stad). Av Sveriges officiella statistik angående

landstingsmannavalen 1912 inhämtas sålunda, att samtliga de jämkningar

\ valkretsindelningarna, som under tiden 1910—1912 trätt i tillämpning,

förorsakats av dylika ändringar. I fråga om jämkningar i valkretsindelning

på annan grund, exempelvis befolkningens tillväxt eller avtagande

inom en valkrets, gäller naturligen, att de ej böra göras mera omfattande

än som för en ändamålsenlig indelning enligt stadgade grunder

oundgängligen erfordras. Att emellertid för sådana fall inskränka jämkningsrätten

till att omfatta allenast valkretsarna inom de olika årsgrupperna

skulle dels med hänsyn till det ovan anförda icke i väsentlig

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 116 höft. (Nr 160.) 6

Departementschefens

yttrande.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

män nedbringa antalet fall av områdes överförande tran den ena årsgruppen

till den andra, dels icke lata sig göra med bibehållande

av de grunder, som för närvarande äro stadgade för länens indelning

i valkretsar. Sålunda kan ju invånarantalets nedgång inom en eller

flera valkretsar medföra behov av vissa valkretsars sammanslagning

utan hänsyn därtill, att de tillhöra olika årsgrupper, och att i detta sammanhang

framlägga förslag till ändringar i de för valkretsindelningstadgade

grunder torde icke kunna ifrågakomma.

Då det således icke kan undvikas, att vid jämkning i valkretsindelning

understundom visst område överföres från den ena årsgruppen till

den andra, måste man söka en utväg att förhindra, att en sådan överföring

medför, att det överförda området under eu tid blir dubbelrepresenterat

eller orepresenterat. I berörda syfte har det föreslagits, att i

sådant fall erforderlig förkortning av de redan valda representanternas

tjänstgöringstid och val för återstoden av nämnda tid av nya representanter

för de ändrade valkretsarna skulle äga rum.

Betänkligheter mot ett införande i lagstiftningen av bestämmelser

om redan meddelade mandats förtidiga upphörande ^ hava . emellertid

framställts såväl under frågans behandling inför föregående års riksdag

som av åtskilliga hörda myndigheter. Med anledning av dessa betänkligheter

har det jämväl yrkats, att principen om redan meddelade

mandats orubblighet skulle upprätthallas, samt föreslagits, att föiändiingarna

skulle inskränkas till införande av fylluadsval till förekommande

av att överfört område bleve orepresenterat samt att man således

skulle avstå från åtgärder mot dubbelrepresentation. Da ett område

överflyttades till den årsgrupp, som valde tidigare än den årsgrupp,. området

förut tillhört, skulle alltså de förut för området valda landstingsmännen

kvarstå, till dess deras mandat utgått, men området icke

dess mindre deltaga i val av landstingsmän inom den årsgrupp, till

vilken området överflyttats. Om åter ett område överflyttades till den

årsgrupp, som valde senare än den årsgrupp, onnadet förut tillhört,

skulle, för undvikande av underrepresentation, genom fyllnadsval för

återstoden av tjänstgöringstiden inom förstnämnda årsgrupp utses

erforderligt antal landstingsmän. . .

Emellertid torde ej ens med en sådan begränsning av reformen principen

om redan meddelade mandats orubblighet kunna under alla förhållanden

upprätthållas. Om ett område, vilket överflyttas till den årsgrupp, som

väljer senare än den årsgrupp, området förut tillhört, komme att utgöra

egen valkrets inom den årsgrupp, till vilken området förts, skulle

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160. 43

visserligen med upprätthållande av nämnda princip fyllnadsval utan

svårighet kunna anordnas på så sätt att området, samtidigt som val

loretoges inom den årsgrupp, från vilken detsamma flyttats, finge välja

det antal representanter, som tillkomme området såsom valkrets inom

den årsgrupp, till vilken detsamma överförts, vilka representanter

skulle hava att tjänstgöra under den tid, som återstode av de handstil!o-smäns

tjänstgöringstid, som valts för sistnämnda årsgrupp. Bleve

däremot det överförda området förenat med annan valkrets, tillhörande

den årsgrupp, till vilken området överförts, erbjuder upprätthållandet av

berörda princip betjuiande svårigheter. Om exempelvis ett område A,

som tillhört en valkrets AB, vilken skulle välja 1916, överflyttades till

den andra årsgruppen och förenades med en fyramans-valkrets C till

en sexmans-valkrets AO, måste år 1916 genom fyllnadsval representanter

utses för området A för tiden till dess valkretsen AC komme att välja

i-uan?at fal1 “ämnda område från och med den 1 september

1916 till den 1 september 1918 skulle bliva orepresenterat i laudstmget.

Hur bör 1 sådant fall ett fyllnadsval lämpligen anordnas?

r asthaller man, vid denna frågas besvarande, därvid att de för C

ar 1914 valda fyra landstingsmannens mandat skola bibehållas orubbade

ei bjuder^ sig måhända i första hand den utvägen att låta området

A ar 1916 välja två landstingsmän att tjänstgöra, till dess de

av valkretsen AO valde landstingsmän inträtt i tjänstgöring. Häremot

kan emellertid anföras, att genom en sådan anordning området A

skulle komma att tillfälligt konstitueras som valkrets, ehuru förmodligen

området icke skulle äga därför föreskriven storlek, vilket åter skulle medföra,

att den proportionella principen ej kunde komma till behörigt uttryck.

flor övrigt kan det väl tänkas, att ökningen av representanter

tor valkretsen AC ej vore beroende allenast på tillskottet av området A

u an jämväl därpå, att valkretsen C ägt ett befolkningsöverskott. I ett

saclant tall skulle det överförda området komma att obehörigt gynnas,

om det tillätes att ensamt välja det överskjutande antalet landstingsman.

. Om man däremot, med bibehållande av de för valkretsen 0 valda

andstmgsmännens mandat orubbade, läte hela valkretsen AO deltaga i

fyllnadsvalet, skulle å andra sidan området C bliva inom landstino-et

representerat med obehörig styrka. Den enda anordning, som skulle

medföra, att befolkningen inom A och C jämväl från och med den

1 september 1916 till den 1 september 1918 finge en med visshet

behörigen sammansatt representation inom landstinget, torde därför

vara, att man med uppgivande av principen om meddelade mandats

orubblighet läte valkretsen AC år 1916 förrätta nyval av sex

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 160.

landstingsman med tjänstgöringstid av två år och att mandaten för de

av valkretsen C valda landstingsmannen bragtes att upphöra. Icke ens

det missförhållandet, att ett överfört område understundom blir orepresenterat,

kan således på ett tillfredsställande, sätt undvikas, utan införande

av bestämmelser om mandats upphörande i förtid.

Vidare är att märka, att det missförhållandet, att ett område äger

dubbel representation inom landstinget, naturligen lika väl. innebär en

orättvisa mot landstingsområdet i övrigt, som det. missförhållandet, att

ett visst område är orepresenterat inom landstinget, innebär eu orättvisa

mot detta område. En anordning, som icke medför . ett avhjälpande

av båda dessa missförhållanden, kan därför svårligen ifrågasättas.

Syftet med de ändringar i förevarande avseende, som Riksdagen

velat vinna, är att varje sammanträdande landsting skall vara

sammansatt av ett behörigt antal representanter från landstingsområdets

alla särskilda delar. Utan att man fasthåller detta syfte, bill

varje ändring i nu gällande bestämmelser av ringa värde.

En lagändring bör således enligt min mening avse avhjälpande

såväl av dubbelrepresentation som av underrepresentation på grund av

jämkning i valkretsindelning och måste medföra ett uppgivande av

principen om meddelade mandats orubblighet under löpande valperiod.

Ett uppgivande av denna princip bar tidigare förekommit i lagstiftningen.

Genom det i samband med 1909 års rösträtt sreform givna

övergångsstadgande förordnades om viss förkortning av ledamöternas av

riksdagens första kammare tjänstgöringstid och i samband med införande

av proportionellt valsätt vid val av kommunalfullmäktige stadgades, att

de kommunalfullmäktige, som tillsatts med tillämpning av de före den

1 juli 1913 gällande stadganden, icke skulle äga med sitt fullmäktigskap

fortfara längre än till utgången av år 1913. Ett uppgivande av

denna princip för de sällsynta fall, då överflyttning av ett område

från den ena valkretsgruppen till den andra förekommer, synes mig

ej heller kunna medföra avsevärdare olägenheter. Det bar framhållits,

att härigenom större möjlighet än för närvarande skulle öppnas

för partier inom landstinget att vid jämkning i valkretsindelningen tillgodose

partiintressen, d. v. s. möjligheten ökas för bedrivande av s.

valgeometri. Det kan icke förnekas, att med gällande bestämmelser

om valkretsindelning möjlighet förefinnes för bedrivande av valgeometri.

Införandet, av en bestämmelse om upphörande i förtid av landstmgsmannamandat

med anledning av jämkning i valkretsindelning skulle,

utan att öka denna möjlighet, endast medföra, att de yalgeometriska

beräkningar, som måhända förelegat vid ett beslut om sådan jämkning,

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

fortare komme att realiseras. Alldeles torde det icke kunna förnekas,

att möjligheten att hastigare vinna det med dylika beräkningar åsyftade

resultat skulle kunna öka frestelsen att företaga jämkningar i valgeometriskt

syfte. Då emellertid landstingets rätt att företaga jämkningar i

valkretsindelningen är starkt begränsad genom landstingsförordningens

bestämmelser i ämnet, kan nämnda olägenhet icke tillerkännas den betydelse,

att den bör stå hindrande i vägen för undanröjande av den

uppenbara anomali, som ett områdes överrepresentation eller underrepresentation

innebär. Dessutom är att märka, att den möjlighet,

som för närvarande föreligger, att i samband med eu jämkning åstadkomma

ett visst områdes dubbelrepresentation eller underrepresentation

kan utnyttjas för valgeometriska beräkningar, samt att nämnda

missförhållande skulle komma att för framtiden förhindras. Genom bestämmelser

om meddelade mandats upphörande före den lagstadgade

mandatstidens utgång förloras visserligen de fördelar, vilka man velat

vinna genom att tilldela dessa mandat deras lagstadgade tidslängd, men

detta bör enligt min mening ej få hindra ett rationellt avhjälpande av

de missförhållanden, som uppstå genom ett överfört områdes dubbelrepresentation

eller underrepresentation.

Med hänsyn till det ovan anförda anser jag mig böra framlägga

förslag till bestämmelser för undvikande av områdes underrepresentation

eller dubbelrepresentation till följd af jämkning i valkretsindelning,

baserade på ett upphörande, där så erfordras, av redan meddelade

landstingsmannamandat samt anställande av erforderliga nyval. I vilken

utsträckning upphörande av redan meddelade landstingsmannamandat

och anställande av nyval kan erfordras, är beroende på omfattningen

av den jämkning i valkretsindelningen,som föranledes av ett områdes

överföring från den ena årsgruppen till den andra. Ett flertal olika

fall kunna härvid tänkas.

Då en hel valkrets överförts från den ena årsgruppen till den

andra, böra, därest inom den årsgrupp, till vilken överföringen

skett, nytt val äger rum tidigare än inom den årsgrupp, valkretsen

förut tillhört, de för valkretsen valda landstingsmännens mandat upphöra

i och med det att för valkretsen nytt val företagits och de därvid

valda representanterna inträtt i tjänstgöring. Åger inom den årsgrupp,

till vilken överföringen skett, nytt val rum senare än inom den

årsgrupp, valkretsen förut tillhört, komma de för valkretsen valda landstingsmännens

mandat att upphöra två år innan valkretsen ånyo äger

deltaga i val. I detta fall bör, då val äger rum inom den årsgrupp,

från vilken valkretsen flyttats, fyllnadsval anställas i valkretsen för

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

den tid, som återstår av de landstingsmans tjänstgöringstid, vilka äro

valda för den årsgrupp, till vilken valkretsen överförts. Därest valkretsen

icke inom sistnämnda årsgrupp bildar egen valkrets utan förenats

med annan valkrets, tillhörande samma grupp, torde av skäl,

som jag här ovan angivit, val, avseende hela det antal landstingsmän,

den nybildade valkretsen äger välja, böra förrättas inom hela

denna valkrets, och således de landstingsmäns mandat upphöra, vilka

valts för den valkrets, som sammanslagits med den överförda valkretsen.

Har valkretsen förenats med del av annan valkrets, tillhörande

den grupp, till vilken överföringen skett, måste nyval förrättas jämväl

inom återstoden av sistnämnda valkrets, vare sig denna återstod skall

bilda egen valkrets eller sammanslås med en annan valkrets, i vilket

fall val måste ske inom hela den sålunda bildade valkretsen. Samtliga

de landstingsmäns mandat måste då upphöra, vilka förut valts för den

eller de valkretsar, vilka berörts av den skedda överföringen.

Överflyttas ett område, som utgör endast en del av en valkrets,

från den ena årsgruppen till den andra, böra analoga regler tillämpas.

Om den årsgrupp, till vilken området överförts, väljer tidigare än den

årsgrupp, från vilken detsamma flyttats, skulle uppenbarligen dubbelrepresentation

uppstå, om samtliga de representanter, som valts för

hela den valkrets, därav området utgjort en del, tillätes fortsätta sin

tjänstgöring, sedan det överflyttade området deltagit i val inom den

årsgrupp, till vilken området överförts. Antalet representanter för

nämnda valkrets bör därför nedbringas till det antal, valkretsen i sin

reducerade omfattning äger välja. Att därvid, såsom föreslagits, nedbringa

nämnda antal på så sätt, att man läte mandaten till erforderligt

antal upphöra för de landstingsmän, som vid landstingsmannaplatsernas

fördelning erhållit plats på grund av de minsta jämförelsetalen,

är emellertid icke möjligt. Därigenom skulle nämligen vissa

meningsgrupper bland valmännen drabbas av en reduktion av representanternas

antal, beroende på en utbrytning av befolkningen inom en

viss geografiskt bestämd del av valkretsen, en utbrytning, som måhända

verkat reducerande på helt andra meningsgrupper bland valmännen

än dem, som komme att drabbas av reduktionen. Det har

vidare föreslagits, att de kvarstående landstingsmännen skulle ufses på

det sätt, att, sedan de valsedlar, som avgivits av de till det överflyttade

området hörande valmän, undantagits, förnyad sammanräkning skulle

äga rum av övriga valsedlar. En sådan anordning är emellertid ogenomförbar,

då ett dylikt särskiljande av valsedlarna, om dessa Överhuvud

äro i behåll, är omöjligt. En behörigen sammansatt representation för

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

den minskade valkretsen kan därför enligt min mening ej vinnas i

annan ordning än genom nyval. I förevarande fall bör således, samtidigt

som val äger rum inom den årsgrupp, till vilken området övertorts,

val aven förrättas inom den valkrets, från vilken området utbrutits.

Detta val skall avse återstoden av mandatstiden för den årsgrupp sistnämnda

valkrets tillhör. Valet bör förrättas av valmännen inom valkretsen,

sådan densamma till sitt område blivit bestämd i beslutet om

utbrytningen. Har återstoden av den gamla valkretsen förenats med

del av annan valkrets, måste nyval för samma tid ske jämväl inom

sistberörda valkrets.

Överflyttas åter del av valkrets till årsgrupp, som väljer senare

an den årsgrupp, det överflyttade området förut tillhört, måste för att

området ej skall bliva orepresenterat, samtidigt som val äger rum inom

den årsgrupp, området förut tillhört, fullständiga nyval inom den årsgrupp,

till vilken området flyttats, anordnas i den eller de valkretsar

till vilken eller vilka området lägges eller vilka eljest undergå jämkning

med anledning- av överföringen, och böra de sålunda valda representanterna

äga att tjänstgöra till dess allmänna val inom nvssnämnda

årsgrupp äger rum.

Omförmälda regler om mandats upphörande i förtid och nyval torde

alltid° höra tillämpas, när befolkningsmängden inom överfört område

uppgår till tal, som enligt § 2 mom. 1 och 4 landstingsförordnino-en

berättigar till utseende av en landstingsman. Uppgår befolkningsmängden

ej till nämnda tal, kan det synas tvivelaktigt, huruvida det

oaktat under alla förhållanden nyval bör äga rum eller ej. Principiellt

vore det för visso riktigast, att nämnda regler tillämpades,

sa snart ett område överföres från den ena årsgruppen till den

andra, hur fåtalig befolkningen inom området än må vara. Nämnda

befolkning kommer ju i annat fall att antingen icke alls hava deltagit

i val av landstingsområdets. representanter vid de två landstingen

närmast efter det första valet inom endera årsgruppen eller ock att

hava deltagit i val av representanter inom båda årsgrupperna vid berörda

landsting. Om emellertid befolkningssiffran för det överförda området

är så ringa, att de senast förrättade valen inom den valkrets från

viJken området flyttats, och den valkrets, till vilken området förts icke

skulle hava rönt inverkan, därest befolkningen icke deltagit i valet i förstnämnda

valkrets eller deltagit i valet i sistnämnda valkrets, saknas

uppenbart tillräcklig anledning att föranstalta om de meddelade mandatens

upphörande och nyval. Att avgöra, när ett områdes överföring

tar antagas skola inverka på de av överföringen berörda valkretsarnas

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 160.

representation, är emellertid ganska vanskligt, då denna fråga är beroende

ej endast på områdets befolkningsmängd utan även på andra förhållanden.

Om överföringen av ett område medför minskning av det antal representanter,

som skall väljas av den valkrets, området förut tillhört, eller en

ökning av antalet representanter för den valkrets, till vilken området

förts, får naturligen överföringen anses ha medfört inverkan å nämnda

valkretsars representationsrätt, och för sådant fall höra de föreslagna^ reglerna

om mandats upphörande i förtid och nyval tillämpas. Förhållandet

är enahanda, därest områdets överföring medfört jämkning i flera

valkretsar inom endera gruppen och dessa valkretsars sammanlagda representantantal

undergått förändring. Om däremot områdets överföring icke

medfört rubbning i representantantalet för någon av de valkretsar inom de

särskilda årsgrupperna, som berörts av överföringen, bör — på sätt jämväl

en av de i ärendet hörda myndigheterna yrkat — åtgärd med anledning

av överföringen icke företagas. Dels medför i sadant fall överförino-en

icke rubbning i det fastställda antalet landstingsmän, dels

torde0 i regel skäl föreligga för antagandet, att överföringen ej skulle i

nämnvärd grad hava påverkat representationen för de^ av överföringen

berörda valkretsarna. Det synes därför tillräckligt ifrågasätta, att, där

befolkningsmängden inom överfört område icke uppgår till tal, som

berättigar till utseende av en landstingsman, ovan angivna regler om

mandats upphörande och nyval vinna tillämpning allenast^ i det fall,

att den med anledning av områdets överföring från den ena årsgruppen

till den andra företagna jämkning i valkretsindelningen medfört, att

antalet representanter för de valkretsar, som berörts av överföringen,

undergått förändring, i vilket fall nyval skall äga rum inom samtliga

de valkretsar, som berörts av överföringen.

Det har jämväl påyrkats, att bestämmelser om mandats upphörande

och nyval skulle meddelas även för det fall, att ett visst område överföres

från en valkrets till en annan inom samma årsgrupp. Emellertid

torde anledning icke föreligga att i detta fall vidtaga ändring i den

redan valda representationen, förrän årsgruppen skrider till val.

Utträder stad ur landsting eller utbrytes ett område, som bildar

egen valkrets, ur ett landstingsområde på grund av inkorporering med

stad, som icke deltager i landsting, eller med kommun, som tillhör

annat landstingsområde, eller av annan orsak (jmfr sid. 30), bör naturligen

stadens eller det utbrutna områdets representation inom det landsting,

från vilket utträdet eller utbrytningen skett, upphöra. Emedan i

fråo-a om inkorporeringsbeslut förordnande numera i regel gives, att beslutet

skall vinna tillämpning först med ingången av nästa kalenderår

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kung!. Mag ds Nåd. Proposition Nr 160.

eftei beslutets meddelande, kommer i sådant fall utbrytningen att träda

i lätt med ingången av nästa kalenderår. Områdets representation inom

landstinget, bör då upphöra med nämnda kalenderårs början. Som

invånarna inom det utbrutna området ju ej äro skyldiga att deltaga

i do utgifter, som av det under berörda år sammanträdande lagtima

andsting för nästföljande år beslutas, böra de ej heller genom representanter

deltaga i besluten. Om däremot utträde ur landsting äger

rum under pågående kalenderår, vilket torde kunna ifrågakomma, då

stad utträder ur landsting eller område utbrytes av annan orsak än

inkorporering, kan mandatens omedelbara upphörande medföra oegentlgheter.

Därest dylika oegentligheter kunna tänkas bliva mera avsevärda,

kunna de emellertid i regel undvikas därigenom, att jämväl i dessa

tall föreskrifter meddelas om den beslutade förändringens ikraftträdande

törst med ingången av nästa kalenderår.

Har det utbrutna området utgjort dol av en eller liera valkretsar

och uppgår områdets befolkningsmängd till tal, som berättigar till utseende

av eu landstingsman, eller medför områdets utbrytning eu nedsättning

av det antal landstingsmän, valkretsen eller valkretsarna äga

utse, bör nyval för återstående del av mandatstiden äga rum på sätt

som föreslagits för det fall, att del av valkrets överflyttats till årsgrupp,

som väljer tidigare än den årsgrupp, från vilken valkretsdelen flyttats!

Har den av utbrytningen föranledda jämkning i valkretsindelningen medfört

ändring jämväl i andra valkretsars område, bör nyval äga rum i

samtliga de valkretsar, i vilkas representantantal utbrytningen direkt

eller indirekt medfört nedsättning. De för dessa valkretsar förut valda

Jandstmgsmännens mandat böra naturligen upphöra, när de nyvalda

landstmgsmännens tjänstgöringstid tagit sin början.

Avser utbrytningen et t område med så ringa befolkningsmängd, att

områdets utbrytning icke medför någon rubbning i det antal representanter,

som utses för den valkrets, området tidigare tillhört, torde, i

anslutning till vad förut anförts för motsvarande fall vid överföring av

område från den ena årsgruppen till den andra, rubbning i dcn° för

valkretsen valda representationen icke böra äga rum. Skulle därigenom

en för valkretsen vald representant komma att kvarstå, vilken är bosatt

inom det utbrutna området, lärer ett sådant förhållande icke få anses

\ara av beskaffenhet. att inge allvarligare betänkligheter. Det må i

detta sammanhang erinras om, att landstingsmans avflyttning från det

än, i vars landsting han äger pbl is, icke ansetts medföra, att han förlorar

sin plats i landstinget.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 116 höft. {Nr 160.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 160.

Såsom ovan antytts kan ett område, exempelvis genom inkorporering''

med kommun, som tillhör annat landstingsområde, komma att

överföras till ett landstingsområde från ett annat. Det överförda

området, vars representationsrätt i det landsting det förut.tillhört

enligt det ovansagda omedelbart bör upphöra, bör naturligen å andra

sidan snarast möjligt komma i åtnjutande av sin representationsrätt i det

landsting, det efter överföringen skall tillhöra. För vinnande av berörda

syfte torde jämväl för detta fall böra meddelas bestämmelser om

nyval och landstingsmannamandats upphörande i förtid. Enahanda bestämmelser

böra gälla jämväl i det fall, att stad, som utträtt ur landsting,

på grund av befolkningssiffrans nedgång åter inträder däri.

Då enligt ovan antydda bestämmelser landstingsmans mandat skall

upphöra, måste naturligen jämväl det hans suppleant meddelade uppdrag

förfalla. Då landstingsman utses genom fyllnadsval, bör för honom utses

suppleant med samma tjänstgöringstid som den ordinarie landstingsmannen.

,

Med hänsyn till innehållet i de i § 2 inom. 6 landstmgsiororclningen

givna bestämmelser måste det anses åligga länsstyrelserna

att övervaka, att. de jämkningar i bestående valkretsindelningar,

som påkallas av de inom landstingsområdet inträffade förändrade förhållanden,

varda av landstingen behörigen vidtagna, ävensom att antalet

landstingsmän för varje valkrets lagligen bestämmes med hänsyn till

befolkningssiffrorna. _ , . ... .

Fråga om jämkning i gjord valkretsindelning kan väckas saval inom

landstinget som av Konungens befallningshavande. Väckes dylik fråga

inom landstinget, må beslut i frågan ej fattas förrän efter det Konungens

befallningshavandes yttrande inhämtats. I allmänhet torde beslut om

jämkning fattas allenast åren innan val inom endera årsgruppen äger

ruin. På sätt en av de hörda myndigheterna ifrågasatt torde det

emellertid vara lämpligt att i lagstiftningen fastslå, att, där förhållanden

inträffa, som påkalla jämkning i valkretsindelningen, erforderlig jämkning

skall verkställas av landstinget året innan val nästa gång inom endera

årsgruppen äger rum, samt att Konungens befallningshavande skall till

nämnda landsting avgiva förslag till dylik jämkning. .Medför den av

Konungens befallningshavande föreslagna jämkningen i valkretsindelningen,

att valkrets eller del av valkrets överföres från den ena årsgruppen

till den andra, bör länsstyrelsen jämväl avgiva yttrande såväl

rörande de landstingsmannamandat, som med anledning därav höra

upphöra, som rörande de val, vilka på grund av nämnda förhållande

böra ske jämväl för valkretsar, tillhörande den årsgrupp, inom vilken

val eljest icke då skulle äga rum.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

51

Då ett område, som utgör del av en eller flera valkretsar, utbrytes

ur landstingsområde, bör Konungens befallningshavande till nästa lagtima

landsting, efter det den åtgärd beslutats, som föranleder utbrytningen,

avgiva förslag till den jämkning i valkretsindelningen, som

därav må föranledas. Förslaget bör jämväl innehålla yttrande rörande det

eller de nyval, som enligt vad ovan sagts måhända skola äga rum,

ävensom uppgift å de landstingsmän och suppleanter, vilka med anledning

därav icke äga med sina befattningar fortfara. Därest ett inkorporeringsbeslut

meddelats före lagtima landstingets sammankomst året

innan inkorporeringen skall träda i tillämpning, skall således Konungens

befallningshavande till nämnda landsting avgiva förslag till jämkning i

valkretsindelningen. Sedan beslut härom fattats, skola de nyval, som

erfordras, äga rum på våren nästföljande år och de då valda landstingsmannen

inträda i tjänstgöring den 1 september samma år. Dessa komma

följaktligen att taga säte idet under nämnda månad sammanträdande landsting.

Skulle det beslut, som föranleder ett visst områdes utbrytning

ur landstingsområdet, icke meddelas å sådan tid, att lagtima landstinget

året innan förändringen kommer att tillämpas hinner behandla

frågan om därav föranledd jämkning i valkretsindelningen, torde frågans

behandling böra anstå till nästa lagtima landsting och nyval först

året därefter företagas. Frågans hänskjutande till urtima landstinganser

jag nämligen ej kunna ifrågasättas. De landstingsmän, som redan

äro för den eller de av utbrytningen berörda valkretsarna valde, få under

sådana förhållanden trots utbrytningen kvarstå, till dess nyval ägt rum

och de därvid valde landstingsmännens tjänstgöringstid tagit sin början.

Landstingets beslut rörande jämkning i valkretsindelning och dithörande

frågor skall, jämlikt föreskrift i § 58 mom. 2 landstingsförordningen,

delgivas Konungens befallningshavande, som kungör det till

efterrättelse; dock att, därest beslutet avviker från vad för landstinget

föreslagits och finnes därutinnan icke vara lagligen grundat, befallningshavanden

har att hänskjuta frågan till Kungl. Maj:ts bestämmande.

Med hänsyn därtill, att landstingsmannamandats upphörande före

den eljest stadgade mandatstidens utgång på grund av jämkning i valkretsindelning

kommer att drabba en landstingsman endast i sällsynta

undantagsfall, torde det icke vara nödigt att, på sätt som jämväl föreslagits,

det protokollsutdrag, som jämlikt § 12 landstingsförordningen

skall tillställas landstingsman att gälla såsom fullmakt för honom,

förses med erinran därom, att mandatet, med hänsyn till i landstingsförordningen

givna bestämmelser, kan upphöra före utgången av den

i § 16 av samma förordning stadgade tid.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kung1. May.ts Nåd. Proposition Nr 160.

I anslutning till det sålunda anförda liar jag låtit utarbeta förslagtill

ändrad lydelse av § 2 inom. 6, § 16 och § 58 inom. 2 i förordningen

om landsting ävensom till införande i förstnämnda § av tillagda mom.

7, 8 och 9.

Emellertid synes mig med hänsyn till åtskilliga redan beslutade

jämkningar i valkretsindelningen inom två län, Stockholms och Norrbottens,

behov av särskilda övergångsbestämmelser föreligga. Såsom

redan här ovan omförmälts beslöt 1913 års landsting i Stockholms län

med anledning av Brännkyrka sockens inkorporering den 1 januari

1913 med Stockholms stad, att Nacka socken och Saltsjöbadens köping,

som tillsammans med Brännkyrka socken bildat en valkrets, i vilken

val av sex landstingsmän ägt rum 1912, skulle förenas med Sotholms

härad till eu valkrets, inom vilken val av fem landstingsmän ägt rum

innevarande år. Enligt år 1912 av landstinget i Norrbottens län fattat

beslut har Karesuando tingslags valkrets, i vilken en landstingsman

valts år 1912, från och med innevarande år förenats med Juckasjärvi

tingslags valkrets till en valkrets, i vilken val av tre landstingsmän i

år förrättats. Likaledes har enligt beslut samma år Arvidsjaurs tingslags

valkrets, inom vilken val av två landstingsmän detta år förrättats,

från och med år 1916 förenats med Arjeplogs tingslags valkrets till en valkrets,

inom vilken val av två landstingsmän skall äga rum sistnämnda år.

Do sålunda beslutade jämkningarna i valkretsindelningen inom nämnda

län skulle komma att medföra, att de för Brännkyrka och Nacka socknars

samt Saltsjöbadens köpings valkrets år 1912 valda sex landstingsmän

skulle komma att deltaga i landstinget innevarande år och år 1915,

ehuru Brännkyrka socken utbrutits ur landstingsområdet och Nacka

socken och Saltsjöbadens köping valt nya representanter år 1914, att

eu för Karesuando tingslags valkrets år 1912 vald landstingsman skulle

deltaga i landstinget åren 1914 och 1915, ehuru Karesuando tingslagtillsammans

med Juckasjärvi tingslag valt landstingsmän i år, samt att

de för Arvidsjaurs tingslags valkrets 1914 utsedda två landstingsmän

skulle fortfara med sina befattningar under åren 1916 och 1917, ehuru

Arvidsjaurs tingslag år 1916 deltagit i val tillsammans med Arjeplogs

tingslag. Då giltig anledning enligt min mening icke föreligger, varför

icke berörda missförhållanden böra genom eu särskild övergångsbestämmelse

afhjälpas, har jag ansett mig böra föreslå ett övergångsstadgande

av innehåll, att de landstingsmän och suppleanter, vilka valts

år 1912 för Brännkyrka och Nacka socknars samt Saltsjöbadens köpings

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr ICO.

valkrets och för Karesuando tingslags valkrets samt innevarande år för

Arvidsjaurs tingslags valkrets, ej äga med sina befattningar fortfara

längre än, de för förstnämnda två valkretsar valda, till dess de för

Sotholms härads samt Nacka sockens och Saltsjöbadens köpings valkrets

och de för Juckasjärvi och Karesuando tingslags valkrets vid

detta års val utsedda landstingsmän inträtt i tjänstgöring, och de för

Arvidsjaurs tingslags valkrets valda, till dess de för Arvidsjaurs och Arjeplogs

tingslags valkrets år 1916 utsedda landstingsmäns tjänstgöringstid

tagit sin början.

Förutom här ovan omförmälda jämkningar har efter år 1909 jämkning,

som medfört områdes överföring från den ena valkretsgruppen

till den andra, företagits allenast i valkretsindelningen inom Ålvsborgs

län. Denna av 1913 ars landsting’ beslutade jämkning- har emellertid

ej medfört ändring av det antal landstingsmän, som skall utses för de

valkretsar, som berörts av jämkningen. Berörda jämkning är således

ej av beskaffenhet att påkalla åtgärder i här ifrågavarande hänseenden.

Slutligen övergår jag till fragan om ändrade bestämmelser angående

avkortning och avskrivning av landstingsmedel.

III. Ändrade bestämmelser rörande avkortning och

avskrivning av landstingsmedel.

Enligt bestämmelse i § 49 av förordningen om landsting skall

Konungens befallningshavande, på landslingets därom framställda begäran,

ombesörja, att de till uttaxering beslutade landstingsmedel bliva

genom vederbörande, i sammanhang med kronoskatterna, debiterade

och indrivna. I § 52 av samma förordning stadgas vidare, att landstinget

beslutar avskrivning av landstingsmedel, som, i anseende till

bristande tillgång, icke kunnat indrivas.

I en den 25 augusti 1913 avgiven framställning hava landssekreteraren

Herman Uddén och landskamreraren Robert Hagen, vilka äro

förordnade att såsom särskilt tillkallade sakkunniga inom civildepartementet

biträda vid beredning av frågan om fögderiförvaltningens omorganisation

och löneregjering för fögderiförvaltningen, framhållit önskvärdheten

av att det överlämnades åt Konungens befallningshavande

att besluta om avkortning och avskrivning av landstingsmedel samt

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Kungl. Maj ds Nåd. Fr oposition Nr 160

föreslagit, att § 52 av förordningen om landsting måtte erhålla följande

ändrade lydelse:

»Kung! Maj:ts befallningshavande beslutar om avkortuing och avskrivning

av landstingsmedel under de förutsättningar och i den ordning,

gällande uppbördsreglemente stadgar i fråga om avkorlning och avskrivning

av kronoutskylder».

Till stöd för sin berörda framställning hava de sakkunniga anföit

följande:

»De för utredning av frågan om fögderiförvaltningens omorganisation tillkallade

sakkunniga hava å sid. 17 i sitt den 19 december 1912 avgivna betänkande föreslagit,

att de för avkortning och avskrivning av kronoutskylder gällande bestämmelser skulle

för vinnande av bättre kontroll tillämpas jämväl beträffande landstingsmedel, skjutsentreprenadbidrag,

vägskatt in. fl. medel, som utgå efter bevillningstaxerat belopp,

och som debiteras och uppbäras i sammanhang med kronoutskylderna. De sakkunniga

erinra härvid, att »enligt nu gällande ordning avkortning och avskrivning av dylika

medel i allmänhet beslutas av den myndighet, för vilkens räkning medlen debiteras,

utan att denna myndighet åtminstone i allmänhet äger tillgång till vederbörliga verifikationer.

» , .

Enligt gällande uppbördsreglemente, jämfört med 23 § i instruktionen for landshövdingarna,

äger Kuugl. Maj:ts befallningshavande att pröva och avgöra frågan om

avkortning och avskrivning av kronoutskylder samt allmänna avgifter, som debiteras

och uppbäras i sammanhang med kronoutskylderna. ....

Beträffande landstingsmedel stadgas emellertid i § 52 av landstingsförordmugen,

att landsting beslutar om avskrivning (avkortning) av sådana medel, som, i anseende

till bristande tillgång, icke kunnat indrivas.

Av annan anledning än bristande tillgång föranledd avkortning eller avskrivning

skulle det sålunda få anses tillkomma Kung!. Maj:ts befallningshavande att pröva

och avgöra.

Något dylikt utskiftande mellan landsting och Kungl. Maj ds befallningshavande

lärer emellertid icke förekomma i praxis, utan frågor om avkortning och avskrivning

av landstingsmedel behandlas i ett sammanhang, oavsett beskaffenheten av de hinder,

som mött mot medlens uttagande. Att döma av 1911 års länsräkenskaper beslutas

avkortning och avskrivning av landstingsmedel i 14 län av landstinget, men i 6 län

av Kungl. Maj:ts befallningshavande, under det att i 4 län landstingsmedel, som icke

kunnat indrivas, synas utan särskilt avkortnings- eller avskrivningsbeslut direkt avföras

i den redovisningsräkning, som jämlikt § 50 landstingsförordningen avgives till

landstinget. o

När i åtskilliga län sålunda får anses hava överlåtits åt Kungl. Mayts befallningshavande

att besluta all därstädes förekommande avkortning och avskrivning av

landstingsmedel, kan detta antagas hava berott därpå, att Kung!. Maj ds befallningshavande

ansetts äga större förutsättning och förfoga över tillförlitligare material än

landstinget att behörigen pröva och avgöra dylika frågor. Att så i verkligheten även

är förhållandet, torde under alla omständigheter få anses otvivelaktigt.

Vid sådant förhållande och då likformighet de olika länen emellan vid handläggning

av dessa frågor synes av flera skäl vara önskvärd, torde det, oavsett huru

organisationen av fögderiförvaltningen än kommer att ordnas, böra stadgas, att Kungl.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 160.

55

Maj:ts befallningshavande skall äga besluta om avkortning och avskrivning av landstingsmedel

i samma ordning och på de villkor, som i gällande uppbördsreglemente

föreskrives i fråga om avkortning och avskrivning av kronoutskylder.

“"d * En sådan anordning skulle därjämte för uppbördsförvaltningarna medverka till

förenkling och säkerhet i deras redovisningsarbete, då landstingsmedel, som skulle

anmälas till avkortning eller avskrivning, kunde upptagas i avkortnings- och avskrivningslängderna

angående kronoutskylder, varigenom uppläggning av särskilda sådana

längder angående landstingsmedel och anskaffande av för deras verificerande erforderliga

bevis och intyg bleve obehövligt».

Genom nådig remiss Lava länsstyrelserna anbefallts att, sedan vederbörande

landsting lämnats tillfälle yttra sig över det i ovanberörda

framställning upptagna förslag till ändrad lydelse av § 52 i förordningen

om landsting, avgiva utlåtande i ärendet.

I de med anledning härav inkomna utlåtanden hava åtskilliga av de

hörda myndigheterna lämnat meddelande om den i förevarande hänseende

inom de särskilda länen följda praxis. Sålunda anföra länsstyrelserna

i Gottlands, Kristianstads, Västerbottens och Norrbottens

län, att landstingen i nämnda län dittills plägat fatta beslut

i fråga om avkortning och avskrivning av landstingsmedel, jämväl där

orsaken till att medlen icke kunnat utfås varit annan än den i § 52

av förordningen om landsting förutsatta eller bristande tillgång. Länsstyrelsen

i Kalmar län däremot tillkännagiver, att, enligt i nämnda län

följd praxis, landstingen beslutat om avskrivning av sådana medel, som

i anseende till bristande tillgång icke kunnat indrivas. Länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län anför, att i nämnda län förfores i fråga

om avkortning och avskrivning av landstingsmedel på det sätt, att

dylika medel, som skulle av vederbörande kronofogdar och magistrater

till avkortning eller avskrivning anmälas, upptoges i avkortnings- och

avskrivningslängderna angående kronoutskylder, därvid de för dessas

verificerande erforderliga bevis och intyg avsåge jämväl landstingsmedel.

Vid därefter skeende behandling av avkortnings- och avskrivningsansökningarna

fattade länsstyrelsen beslut jämväl i fråga om avkortning

och avskrivning av landstingsmedel, som av annan anledning än

bristande tillgång blivit i förberörda längder upptagna, varemot sådana

medel vid bristande tillgång utan särskilt avkortnings- eller avskrivningsbeslut

direkt avfördes i den räkning, som jämlikt § 50 av förordningen

om landsting avgåves till landstinget. Länsstyrelsen i Väeternorrlands

län tillkännager, att i länet upptoges uti kronofogdarnas

och magistraternas förteckningar å medel, för vilka avkortning eller

avskrivning begärdes, jämväl medel, däribland landstingsmedel, om

vilkas avkortning eller avskrivning Konungens befallningshavande icke

Infordrade

yttranden.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

KungJ. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 160.

meddelade något beslut. På särskild framställning av 1911 års landsting

hade Konungens befallningshavande under de sista åren granskat frågan

om avkortning och avskrivning av landstiugsmedlen i sammanhang med

liknande granskning av kronomedlen samt lämnat landstinget eu summarisk

uppgift å do belopp, för vilka avkortning eller avskrivning borde

beviljas, varefter landstinget därom fattat formellt beslut. Eu sådan

granskning hos Konungens befallningshavande hade varit så mycket

mer nödvändig, som avkortnings- och avskrivningsresolutioner med

därtill hörande verifikationer, då landstinget sammanträdde, redan blivit

till kammarrätten insända och följaktligen landstinget vid besluts

fattande varit i saknad av erforderliga handlingar. Länsstyrelsen och

landstinget i Blekinge län anföra slutligen, att länsstyrelsen med stöd

av uppbördsreglementet i första hand förordnat om avkortning och avskrivning

av landstingsmedel, samt att landstinget sedan fattat beslut

därom.

Det framlagda förslaget till ändrad lydelse av § 52 landstingsförordningen

har tillstyrkts av samtliga hörda myndigheter, med undantag

av landstingen i Södermanlands, Hallands och Ålvsborgs län. De hörda

myndigheter, som tillstyrkt förslaget, hava i allmänhet framhållit, att

därigenom skulle vinnas likformighet och förenkling i redovisningsarbetet

samt större säkerhet för en grundligare prövning av de föreliggande

frågorna. I detta hänseende anför sålunda länsstyrelsen i Södermanlands

län, att den prövning, som kunde av landstinget ägnas frågor

om avkortning och avskrivning, icke kunde annat än i undantagsfall

bliva så ingående, att ett bibehållande av nu gällande ordning för

dessa frågors behandling skulle vara i landstingets intresse erforderligt.

Skulle emellertid landstingens intresse anses särskilt böra tillgodoses,

torde det vara tillräckligt med ett stadgande av innehåll, att frågor om

avkortning eller avskrivning av större utskyldsbelopp, exempelvis belopp

överstigande 500 kronor för en skattskyldig, icke finge av vederbörande

länstyrelse avgöras utan landstingets hörande. Landstingets

beslutanderätt borde i sådant fall överflyttas å dess förvaltningsutskott.

Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller, bland annat, att det för Konungens

befallningshavande vore väsentligt lättare att verkställa granskning

av föreliggande ansökningar om avkortning eller avskrivning''av landstingsmedel,

då granskningen, såsom avsikten syntes vara, skulle företagas

i samband med inkomna ansökningar om avkortning och avskrivning

av kronoutskylder, varvid alltid måste förefinnas fullständiga verifikationer,

vilket för närvarande vid ansökningarnas granskning av landstinget

ej alltid vore förhållandet. Länsstyrelsen i Hallands Innanför,

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

att med det föreliggande förslaget skulle resterande landstingsmedel

kunna upptagas i samma avkortnings- och avskrivningslängd som kronoutskylder^.

Detta skulle innebära eu avsevärd lättnad för vederbörande

uppbördsman, som nu nödgades uppgöra en särskild dylik längd för

landstingsmedlen och en för andra utskylder. Då enligt det föreslagna

stadgandet avskrivning icke kunde beslutas av Konungens befallningshavande,

såvida icke i ärendet företetfs sådana intyg angående (Ten

skattskyldige från vederbörande kommunalnämnd, pastorsämbete och

utmätningsman, som enligt gällande uppbördsreglemente erfordrades för

avskrivning av kronoutskylder, vore enligt länsstyrelsens mening landstingets

rätt genom det föreslagna stadgandet tillfyllestgörande bevarad.

Lansstyielsen i Ålvsborgs län framhåller, att de fall, där inom landstingen

personlig kännedom funnes om de betalningsskyldiges förhållanden,

måste vara relativt få. Länsstyrelsen i Norrbottens län anför,

att landstingets prövning av föreliggande avkortningar och avskrivningar

måste bliva av mycket formell natur, och det kunde näppeligen

ifrågasättas, att landstinget skulle kunna vägra afkortning eller avskrivning,

när klara bevis om den restskyldiges fattigdom eller vistelse på

okänd ort förelåge. Landstinget syntes därför saklöst kunna avstå från

denna prövningsrätt. Därtill komme, att detta särskiljande av landstingsmedlen

från övriga å kronodebetsedeln upptagna Utskylder medförde

rätt mycket besvär såväl för uppbördsförvaltningarna som för

länsstyrelserna och att den föreslagna anordningen skulle bidraga till

en val behövlig förenkling och säkerhet i uppbördaförvalfniDsrarnas redovisningsarbete^

Landstinget i Norrbottens län uttalar''slutligen,

att landstinget i regel ej medhunne en verklig granskning av hithörande

frågor och att därför en överflyttning till Konungens befallningskavande

av granskningen av desamma vore lämplig.

Landstingen i Södermanlands, Hallands, och Ålvsborgs län

avstyrka däremot den gjorda framställningen, under framhållande, att

den ordning, vari frågor om afkortning av landstingsmedel för närvarande

behandlades, icke visat sig medföra några olägenheter samt att

inom landstinget förefunnes större personalkännedom än som kunde

förutsättas hos länsstyrelserna, vilket underlättade ett riktigt bedömande

av frågan, huruvida avkortning borde medgivas eller icke. I

I likhet med de sakkunniga anser jag en ändring av ovanberörda i § 52 Deparfelandstingsförordningen

intagna bestämmelse om beslutanderätten i fråga«>m

avskrivning av landstingsmedel av behovet påkallad. Otvivelaktigt är yttrande.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 116 höft (Nr 160.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

paragrafens lydelse ägnad att giva stöd åt den uppfattningen, att frågor

om avskrivning av landstingsmedel på grund av bristande tillgång, afkortning,

tillhöra landstingens bedömande, medan frågor om avskrivning av

sådana medel på annan grund tillkomma länsstyrelserna. En sådan uppfattning

av paragrafens innebörd förekommer, såsom av de i ärendet avgivna

yttranden framgår, flerstädes. En uppdelning av dessa frågor mellan

olika myndigheter måste emellertid anses mycket olämplig. Ett förläggande

av desamma helt till länsstyrelserna skulle dessutom medföra väsentliga fördelar.

Såsom nämnt skola landstingsmedlen uppbäras i sammanhang med

kronoutskylderna. Möter hinder mot landstingsmedlens och utskyldernas

uttagande, är naturligen ändamålsenligast, att prövning, huruvida detta hinder

må medföra landstingsmedlens och utskyldernas avkortning eller avskrivning,

anförtros samma myndighet och företages i ett sammanhang.

Därigenom skulle även, såsom de sakkunniga påpekat, vinnas, att de

landstingsmedel, som skola anmälas till avkortning eller avskrivning,

kunna upptagas i avkortnings- och avskrivningslängderna angående

kronoutskylder, varigenom uppläggning av särskilda sådana längder

angående landstingsmedel och anskaffande av särskilda intyg för deras

verificerande bleve obehövligt. Utan att det i någon mån kan befaras,

att landstingets intresse icke bliver i samma grad tillvarataget, skulle

dessutom landstinget befrias från ett bestyr, som onödigt ökar dess arbetsbörda.

Som bekant utgår bevillning av fast egendom med förmånsrätt enligt

17 kap. 6 § handelsbalken ur den fasta egendomen, varemot för

landstingsmedel, även där de påförts ägare av fast egendom, åtnjutes

allenast den i 17 kap. 12 § andra stycket omförmälda allmänna förmånsrätt.

Landstingsmedel böra därför, även där de påförts ägare av

fast egendom, kunna avkortas under de förutsättningar och i den ordning,

som i gällande uppbördsreglemente stadgas om bevillning för

inkomst av kapital eller arbete samt inkomst- och förmögenhetsskatt.

Med hänsyn till nämnda förhållande anser jag mig böra framlägga förslag

till ändrad lydelse av § 52 i förordningen om landsting, dock

något avvikande från den av de sakkunuiga föreslagna lydelsen; denna

ansluter sig nämligen till ett av de sakkunniga utarbetat förslag till

nytt uppbördsreglemente, som nu icke är föremål för prövning.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 160.

Sedan föredraganden uppläst de utarbetade förslagen till

a) lag om ändrad lydelse av §§ 3, 10, 57 och 58 i förordningen om

kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862;

b) lag om ändrad lydelse av § 2 mom. 1, § 8 mom. 1 samt §§ 40

och 41 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 mai

1862; och

c) lag om ändrad lydelse av § 2 mom. 6, §§ 16 och 52 samt § 58

mom. 2 i förordningen om landsting den 21 mars 1862 ävensom införande

i § 2 av samma förordning av tillagda mom. 7, 8 och 9; vilka förslag

voro av den lydelse, bilagorna till protokollet utvisade, hemställde föredraganden,

att förslagen måtte föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga medlemmar biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnade, att

proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skulle till riksdagen avlåtas.

Ur protokollet:

Niklas A. Lindhult.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

Bilaga I.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 13 sietlidne juni har statistiska centralbyrån

anbefallts att, efter vederbörande stadsmyndigheters hörande, avgiva

underdånigt utlåtande över innevarande års riksdags skrivelse

nr 68, vari riksdagen hemställt, det täcktes Eders Kungl. Maj:t låta

utreda, på vad sätt sådana ändringar må kunna göras i vederbörande

kommunalförfattningar, att arrendator av för sig till bevillning taxerad

jordbruksfastighet inom stads jurisdiktionsområde måtte tillerkännas rösträtt

för fastigheten, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill

utredningen kan föranleda. 1 anledning härav får centralbyrån, med

återställande av remissakten och med överlämnande av de yttranden i

ärendet, som från 66 städer inkommit, i underdånighet anföra följande.

För vinnande av kännedom, dels i vad omfattning utarrendering av

jordbruksfastigheter förekommer i städerna, och dels om den ställning

fastigheternas ägare och arrendatorer för närvarande såväl författningsenligt

som i verkligheten innehava i fråga om skattskyldighet till kommunen

och rösträtt i dess angelägenheter för dessa fastigheter, har

centralbyrån, jämlikt nådigt bemyndigande, från alla städer i riket infordrat

uppgifter enligt särskilt upprättat formulär, varav ett exemplar

här närslutes, rörande varje enligt 1913 års mantalslängd eller eljest

kända förhållanden utarrenderad och av samma års taxeringsnämnd

särskilt taxeringsvärde åsatt jordbruksfastighet inom stadsområdet.

Givetvis hava i denna utredning mcdtagits endast sådana särskilt

taxerade fastigheter, som i sin helhet varit upplåtna åt en arrendator.

De ofta förekommande fall, särskilt beträffande städernas egna jordar,

att ett större område är utarrenderat enligt flere arrendeavtal, utan att

varje arrendelott är åsatt särskilt taxeringsvärde, hava, även om uppgifter

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

om dem inkommit, måst uteslutas, enär inga särskilda kommunalutskylder

och således icke heller någon kommunal rösträtt för sådana lotter kunna

ifrågakomma. Utredningen har av denna anledning, enligt av stadsmyndigheterna

meddelade upplysningar, icke kommit att omfatta vissa

områden inom städerna Norrtälje, Sigtuna (omkring 25 arrendatorer),

Uppsala (72 arrendatorer), Enköping (omkring 325 arrendatorer), Eksjö,

Kalmar, Karlskrona (omkring 30 arrendatorer), Simrishamn (4 arrendatorer),

Lund (ett 60-tal arrendatorer), Landskrona (35 arrendatorer),

Marstrand, Säter (inemot 100 arrendatorer), Söderhamn, Hudiksvall och

Sundsvall. Ur utredningen hava även uteslutits några få fastigheter,

som ägas av staden eller staten och på arrende upplåtits åt någon dess

myndighet. I fråga om utredningens omfattning må även anmärkas,

att uppgifter om enskildes fastigheter torde få anses vara mindre full

ständigt inkomna, beroende detta, såsom även från några städer anförts,

på felande anteckningar i mantalslängderna.

I närslutna tabell har statistiska centralbyrån sammanfattat resultaten

av den verkställda statistiska utredningen, och meddelas där dels vissa

huvuddata för varje stad och dols för samtliga städer något mera utförliga

upplysningar i avseende å de fyra grupper av fastigheter, som

från skattskyldighetens och rösträttens synpunkt få anses vara av grundläggande

betydelse.

Sålunda hava såsom en från övriga fastigheter skild grupp

behandlats de fastigheter, som tillhöra städerna själva eller staten.

Städernas fastigheter äro visserligen enligt förordningen om kommunalstyrelse

i stad fullt likställda med enskildes fastigheter, d. v. s. underkastade

kommunalskatt och således medförande rösträtt för ägaren.

Emellertid kunde ju förväntas, att städerna icke debiterade sig själva

utskylder och icke heller uppfördes såsom röstberättigade, då väl

ytterst sällan torde förekomma, att de utöva sin rösträtt. Att kommunalutskylder

påföras för städernas egna utarrenderade fastigheter,

kan dock sägas vara regel. Endast i Lund, Ystad, Halmstad, Göteborg»

Gävle, Umeå och Luleå samt delvis i Eskilstuna, Malmö, Åmål

och Örebro hava stadens fastigheter ej upptagits i debiterings- och

uppbördshingden. I övrigt har debitering alltid ägt rum, och att så

skett, förklaras oftast därav, att arrendatorn på grund av arrendeavtalet

eller legala stadganden har att svara för utskylderna; i 15 städer har

dock staden påförts utskylder, som den själv har att erlägga. Mindre

ofta förekommer, att staden tillerkänts rösträtt för de utarrenderade

fastigheterna. Så är dock fallet med 17 städer, Araremot i 18 städer do

utarrenderade stadsfastigheterna helt och hållet lämnats ur räkningen vid

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 160.

röstlängdens upprättande. Återstående 19 städer, som äga utarrenderade

jordbruksfastigheter, hava helt eller delvis överlåtit rösträtten för desamma

på arrendatorerna. En utsträckning av arrendatorernas rösträtt till alla

fastigheter, som ägas av städerna själva, skulle emellertid näppeligen

kunna anses innebära något verkligt intrång på ägarnes rättigheter.

Vad åter angår statens utarrenderade fastigheter, intaga dessa i

städerna en undantagsställning därutinnan, att för dem kommunalutskylder

icke skola påföras, varför ej heller någon rösträtt kan ifrågakomma.

Åven här förefinnes sålunda eu olikhet mellan land och stad.

Å landet skall nämligen arrendatorn alltid påföras kommunalutskylder

för en till 6 % av kronoegendomens taxeringsvärde beräknad inkomst,

och för denna inkomst har han även rösträtt. Blott i det fall, att den

sålunda beräknade inkomsten av kronoarrende uppnår det för staden

gällande s. k. existensminimum, kan även i stad en arrendator på visst

sätt betraktas såsom skattskyldig och röstberättigad för arrenderad kronoegendom,

ehuruväl denna skattskyldighet och rösträtt rätteligen tillkomma

honom såsom åtnjutande inkomst av arbete. I de inkomna uppgifterna

förekomma även ett par dylika arrendatorer, och hava de på nu anförda

skäl uppförts i tabellen såsom skattskjddiga och röstberättigade för de

arrenderade fastigheterna.

Då den kommunala skattskyldigheten för utarrenderad fastighet

enligt kommunalförordningen för stad alltid åligger ägaren, men enligt

lagen den 14 juni 1907 angående nyttjanderätt till fast egendom arrendatorn

har att svara för utskylderna, hava vid den statistiska utredningen

fastigheterna ytterligare fördelats i tvenne grupper, allt efter

som för dem gälla »nyare» eller »äldre» arrendeavtal, och avses härvid

med de förra sådana, å vilka nyttjanderättslagens bestämmelser om

arrendator skattskyldighet äga tillämpning, nämligen dels de avtal, som

ingåtts efter 1907 års utgång, dels ock sådana därförinnan slutna avtal,

som ingåtts på obestämd tid eller med förbehåll om rätt för såväl upplåtaren

som legotagaren att uppsäga avtalet. Enligt nyare avtal är

således arrendatorn ansvarig för utskylderna, enligt äldre avtal däremot

ägaren, medan åter enligt kommunalförordningen ägaren alltid skall påföras

utskylder för fastigheten, varmed även följer rösträtt för densamma.

Det är också just denna genom nyttjanderättslagens tillkomst uppkomna

brist på överensstämmelse mellan faktisk skattskyldighet och rösträtt,

som huvudsakligen föranlett riksdagens ifrågavarande skrivelse.

Efter denna översikt av omfattningen och planen för den statistiska

utredningen anhåller centralbyrån att få något närmare redogöra för de

resultat, som ur densamma framgått.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr IfiO. 63

Sådana utarrenderade jordbruksfastigheter, varom här är fråga, förekomma,

såsom den bifogade tabellen utvisar, i 76 av rikets städer

men saknas i städerna Norrtälje, Östhammar, Motala, Vimmerby, Borgholm,

Karlskrona, Simrishamn, Marstrand, Lysekil, Alingsås, Tidaholm,

Arvika, Falun, Säter, Hudiksvall, Sundsvall, Örnsköldsvik, Skellefteå,

Pitea och Haparanda, I rån Askersund hava trots upprepade påminnelser

några uppgilter eller något meddelande om förhållandena i staden ännu

ej till centralbyrån inkommit.

Antalet redovisade fastigheter uppgår till 1,772, varav 1,066 tillhöra

städerna själva, 21 staten samt 685 enskilda personer, stärbhus, bolag,

menigheter. o. d. Inom det planlagda området äro belägna 214 fastigheter,

vartill komma 26, som ligga delvis inom och delvis utom. För

118 fastigheter, som tillhöra inkorporerade områden eller städer, som

pa senare åren nybildats, gälla ännu arrendeavtal ingångna före tidpunkten

för överflyttningen från land till stad. En av dessa fastigheter

har blott delvis inkorporerats.

Det värde, som av 1913 års taxeringsnämnder åsatts fastigheterna,

uppgår inalles till 19,045,610 kronor, varav 8,673,110 kronor komma

på städernas egna fastigheter, 463,500 kronor på statens och 9,909,000

kionor pa enskildes fastigheter. Medelvärdet per fastighet utgör sålunda

öveihuvud 10,748 kronor och särskilt för städernas egna fastigheter

8,136 kronor, för statens 22,071 kronor och för enskildes fastigheter

14,466 kronor. Storleken av de ifrågavarande fastigheterna belyses

närmare av följande sammanställning:

Taxerings

värde, kronor.

Antal fas tig-

X % av hela

betar.

antalet.

T. 0. m.

1,000

kr..................

.............................. 496

28.0

1,001—

2,500

» .................

............................... 363

20.5

2,501 —

5,000

» ..................

.................................. 303

17.i

5,001 —

10,000

» .................

............................... 241

13.6

10,001 —

25,000

» ..................

.............................. 196

ll.i

25,001—

50,000

X) ..................

................................. 98

5.5

50,001—

100,000

» ..................

................................ 54

3.0

över

100,000

» .................

................................ 21

1.2

Summa 1,772

lOO.o

Nära hälften av fastigheterna hava således ett taxeringsvärde ej

överstigande 2,500 kronor, och inemot Vs stanna vid eller under 5,000

kronors ^ värde. Rikligast äro småfastigheterna företrädda i Enköping,

Visby, Sölvesborg, Kristianstad, Ystad, Varberg, Kungsbacka, Kungälv,

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kung!. Maj. ts Nåd. Proposition Nr ISO.

Strömstad, Lidköping, Örebro, Arboga och Östersund. De torde även

oftast vara obebyggda och i jordbrukshänseende mera sällan representera

självständiga brukningsdelar, såsom ock från några städer anmärkts.

Med hänsyn till skattskyldigheten, sådan denna författningsenligt är

fördelad mellan ägare och arrendator, gruppera sig fastigheterna sålunda:

Städernas egna

och statens

fastigheter.

Andra fastigheter.

Fastigheter med nyare arrendeavtal 525 538

» x> äldre » 562__147

Summa 1,087 685

Summa.

1,063

709

1,772

För 60.o % av fastigheterna är således arrendatorn enligt lag förbunden

att svara för utskylderna. I fråga om städernas egna och statens

fastigheter är detta däremot Fal let med endast 48.3 %, men beträffande

enskildes fastigheter med ända till 78.5 %. Vilka förändringar dessa

procenttal undergå därigenom, att på grund av privaträttsliga avtal

mellan ägare och arrendator den lagenliga skattskyldigheten i verkligheten

överflyttats från ägaren på arrendatorn eller tvärtom, blir centralbyrån

här nedan i tillfälle att närmare beröra. Den påvisade olikheten

mellan städernas egna och statens fastigheter å ena sidan samt de

enskildes fastigheter å den andra, sammanställd med det iörut anmärkta

förhållandet, att staten aldrig kan och städerna själva knappast någonsin

lära utöva rösträtt för sina utarrenderade fastigheter, giver emellertid vid

handen, att till och med en generell överflyttning av rösträtten på arrendatorn

icke skulle avsevärt inkräkta på den verkliga rösträtt, som på

grund av lagenlig skattskyldighet bör tillkomma ägaren. Antalet fastigheter,

för vilka enskilde ägare äro lagenligt skattskyldiga, uppgår

nämligen endast till 147 eller 8.3 % av hela antalet.

Ehuru enligt kommunalförordningen för stad stadsutskylderna för

en bevillningstaxerad fastighet alltid skola påföras ägaren, äro, såsom

av den ofta åberopade tabellen framgår, arrendatorerna av de ifrågavarande

jordbruksfastigheterna i stor omfattning debiterade utskylderna.

I ett 10-tal fall är detta även händelsen med statens fastigheter, ehuru

dessa äro befriade från stadsskatt. Av städernas egna fastigheter äro

för Vr> några kommunalutskylder ej påförda, men för övriga fastigheter

liksom även för de enskildes fastigheter hava utskylderna, vare sig

nyare eller äldre arrendeavtal föreligga, stundom påförts ägaren och

stundom arrendatorn. Detta framgår närmare av följande sammanställning:
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition Nr 160.

65

Städernas egna och statens fastighet

Äldre >> ..............................

Andra fastigheter: Nyare arrendeavtal

Äldre »

Hela antalet

fastigheter.

Antal fastigheter,

för vilka utskyl- derna debiterats

arrendatorn.

De senare

i

525

205

39.0

562

392

69.8

538

9 G

17.8

147

47

32.0

Summa 1,772

740

41.8

För mer än V5 av fastigheterna äro således arrendatorerna, i stadd

mot gällande bestämmelser, i debiterings- och uppbördslängderna upptagna

såsom skattskyldiga. Bland städernas egna och statens fastigheter

är detta fallet med 54.9 %, bland enskildes fastigheter med 20.9 %,

bland fastigheter, för vilka nyare arrendeavtal gälla, med 28.3 % och

för fastigheter med äldre arrendeavtal med Öl.9 %. Att så kunnat ske,

sammanhänger naturligtvis ytterst därmed, att arrendatorn antingen

enligt nyttjanderättslagen eller enligt bestämmelser i arrendeavtalet i verkligheten

har att svara för utskylderna. Detta är dock icke alltid händelsen.

Så hava i Örebro utskylderna för 91 fastigheter med äldre och 13

med nyare arrendeavtal debiterats arrendatorerna, ehuru ägaren (staden

själv) rätteligen är för dem ansvarig. Enligt av stadens magistrat meddelad

upplysning beror detta emellertid därpå, att vid de uppgörelser,

som under de senare åren träffats mellan staden och innehavarno av de

s. k. sjättedelsjordarna, jorden förklarats vara en till staden upplåten

donation och brukarne från att hava ansetts som ägare blivit arrendatorer.

I fråga om såväl skattskyldighet som rösträtt behandlas dock

arrendatorerna fortfarande såsom ägare.

Vid den i tabellen genomförda fördelningen av fastigheterna allt

efter som ägaren eller arrendatorn ytterst har att svara för utskylderna,

vare sig dylika debiterats eller icke, har centralbyrån utgått från nyttjauderättslagens

bestämmelser, att vid nyare avtal arrendatorn och vid

äldre avtal ägaren är den verkligt skattskyldige, dock med de avvikelser

härifrån, som betingats av särskilda överenskommelser mellan ägare och

arrendator angående kommunalutskyldernas erläggande, och dessutom

med den modifikationen, att därest arrendatorn debiterats utskylderna

för fastighet med äldre arrendeavtal, utan att sådan särskild överenskommelse

uppgivits föreligga, arrendatorn även betraktats såsom skyldig

att erlägga kommunalskatten. Enligt anmärkningarna till tabellen har

arrendatorn därjämte upptagits såsom skattskyldig även i de fall, då han

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. Hd haft. (Nr 160.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 160.

haft att erlägga endast en del av utskylderna. Efter dessa grunder beräknad,

ställer sig arrendatorernas faktiska skattskyldighet sålunda:

Städernas egna och statens fastigheter:

Nyare arrendeavtal.....

Äldre »

Andra fastigheter:

Nyare arrendeavtal..................

Äldre )> ..................

Summa

Hela antalet

fastigheter.

Antal fastigheter,

för vilka utskyl- derna åligga

arrendatorn.

Do senare

i %■

525

480

91.4

562

457

81.3

538

494

91.8

147

102

69.4

1,772

1,533

86.5

Arrendatorernas skattskyldighet, som enligt lag borde avse 60.0 %

av fastigheterna, är alltså i verkligheten utsträckt ända till 80.5 %, därav

för städernas egna och statens fastigheter till 80.2 % och för enskildes

fastigheter till 87.0 %1 således utan nämnvärd olikhet mellan dessa bägge

grupper av fastigheter. Större bliva, såsom kunde förväntas, differenserna,

om fastigheter med nyare arrendeavtal jämföras med dem, för

vilka äldre arrendeavtal gälla. Bland do förra har arrendatorn att svara

för utskylderna för 91.G %, i fråga om do senare åter endast för 78.8 %.

Detta innebär, att för endast 8.4 % av do nyare arrendeavtalen skattskyldigheten

blivit genom privaträttsliga avtal o. d. överflyttad från

arreudatorn på ägaren, men för ej mindre än 78.8 % av de äldre arrendeavtalen

från ägaren på arrendatorn.

Antalet dylika särskilda överenskommelser rörande stadsutskyldernas

erläggande uppgår till 1,061, vilket motsvarar 59.9 % av samtliga arrendeavtal.

Enligt 104 avtal har ägaren att svara för utskylderna, och 15 av

dessa, som äro äldre avtal, innebära endast en bekräftelse av de legala

stadgandena. Detsamma är även fallet med 507, eller 47.7 %, av de

nyare avtalen, där således arrendatorn enligt såväl nyttjanderättslagen

som särskild överenskommelse är ansvarig för utskylderna. Återstående

450 särskilda överenskommelser i fråga om fastigheter med äldre arrendeavtal,

eller 63.5 % av hela antalet dylika avtal, innebära däremot en överflyttning

av ägarens skattskyldighet på arrendatorn. Då antalet fastigheter

med äldre avtal, för vilka arrendatorn överhuvud är skattskyldig,

uppgår till 559 eller 78.8 motsvarar således skillnaden, 109 fastigheter

eller 15.3 %, de fastigheter, för vilka arrendatorn debiterats utskylderna

utan att vara för dem ansvarig.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

Åven om det förut omnämnda, mot gällande lagstiftning stridande

förfarandet att debitera arrendator utskylderna för arrenderad fastighet i

viss mån kan betraktas såsom en för undvikande av onödig omgång

lämplig åtgärd, torde däremot knappast något skäl kunna anföras för

den likaledes ofta förekommande avvikelsen från kommunalförordningen

i stad, att arrendator upptages i röstlängden såsom ägande rösträtt för

fastigheten. Tabellen utvisar nämligen, att för 45.6 % av fastigheterna

ägaren är antecknad som röstägare, för 31.8 % arrendatorn och för

22.6 % ingendera. Inom de fyra grupperna av fastigheter har arrendatorn

tillerkänts rösträtt i den omfattning, som följande sammanställning

utvisar:

Städernas egna och statens fastigheter:

Nyare arrendeavtal

Äldre » ......

Andra fastigheter:

Nyare arrendeavtal .................

Äldre• » ..................

Summa

Hela antalet

fastigheter.

Antal fastigheter,

för vilka röst- rätten tillkommer

arrendatorn.

De senare

i %■

525

128

24.4

562

353

62.8

538

Öl

9.5

147

31

21.1

1,772

563

31.8

Av städernas egna och statens fastigheter hava arrendatorerna redan

nu rösträtt för ända till 44.3 av enskildes åter för endast 12.0 %, av

fastigheter med nyare arrendeavtal för 10.8 %, men av fastigheter med

äldre arrendeavtal för oj mindre än 54.2 %. De betydande växlingar,

som härvid framträda, sammanhänga huvudsakligen därmed, att städerna

själva, som sällan torde utöva rösträtt, kunna överlåta rösträtten för sina

fastigheter på arrendatorerna utan att därigenom i verkligheten förlora

någon egen rösträtt, samt att särskilda överenskommelser, varigenom

skattskyldigheten och därmed merendels även rösträtten överflyttats på

arrendatorn, oftare förekomma vid äldre arrendeavtal än vid nyare. En

bidragande orsak är dessutom det förut omnämnda säregna förhållandet

med de s. k. sjättedelsjordarna i Örebro.

Sammanfattas vad nu anförts, kan arrcndatorernas nuvarande ställning

i fråga om skattskyldighet och rösträtt för de arrenderade fastigheterna

åskådliggöras genom följande översikt, som för särskilda grupper

av fastigheter utvisar det antal fastigheter, för vilka arrendatorerna äro

skattskyldiga eller äga rösträtt, i % av hela antalet fastigheter inom

gruppen.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 160.

68

Fastigheter, för Fastigheter, för Fastigheter,

vilka arrendator!! vilka utskylderna för vilka

enligt lag är i verkligheten arrendatorn

skattskyldig. åligga arrendatorn. har rösträtt.

Städernas egna och statens fastigheter:

Nyare arrendeavtal...... 100.o 91.4 24.4

Äldre » ...... — 81.3 62.8

Andra fastigheter:

Nyare arrendeavtal

Äldre »

Samtliga fastigheter:

Nyare arrendeavtal

Äldre »

I allt

48.3

86.2

44.3

100.o

91.8

9.5

—

69.4

21.1

I allt

78.5

87.0

12.0

lOO.o

91.6

16.8

—

78.8

54.2

I allt

60.o

86.5

31.8

Såsom slutresultat av den statistiska utredningen framgår härav, att

arreudatorerna äro enligt lag skattskyldiga för Vs av samtliga fastigheter,

att däremot på grund av privaträttsliga avtal eller andra förhållanden

den verkliga skattskyldigheten är utsträckt ända till 86.5 % av fastigheterna

samt att, ehuru arrendatorerna författningsenligt aldrig borde

vara i röstlängderna upptagna för de arrenderade fastigheterna, desamma

likväl äro tillerkända rösträtt för inemot Vs av alla fastigheter, vilket

motsvarar något mer än hälften av de fastigheter, för vilkas utskylder

de jämlikt nyttjanderättslagen hava att svara, samt fullt Vs av de fastigheter,

för vilka de i verkligheten äro skattskyldiga.

Då bland motiven för riksdagens skrivelse även framhållits den

förlust av rösträtt, som tillskyndas arrendator av jordbruksfastighet å

landet i det fall, att fastigheten inkorporeras med stad, torde även denna

fråga böra något belysas. Antalet dylika fastigheter har i det föregående

uppgivits till 118, varav 19 tillhöra städerna själva eller staten. För

52 fastigheter gälla nyare arrendeavtal och för 66 äldre avtal. I debiterings-

och uppbördslängderna är ägaren upptagen för 60 fastigheter,

arrendatorn för 52 samt ingendera för 6 fastigheter. Särskilda överenskommelser

angående kommunalutskyldernas erläggande finnas för ej

mindre än 102 fastigheter, och genom de allra flesta, eller 89, har skattskyldigheten

lagts på arrendatorn. Inalles har arrendatorn att svara för

utskylderna för 104 fastigheter. Rösträtten åter är i regeln förbehållen

ägaren. Endast för 19 fastigheter har arrendatorn upptagits i röst
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 160.

69

längden, vilket således innebär, att genom överflyttningen från landstill

stadskommun arrendator)! förlorat rösträtt för 99 av de 118 fastigheterna.

1 det föregående hava arrendatorernas nuvarande skattskyldighet

och rösträtt huvudsakligen behandlats med hänsyn till de utarrenderade

fastigheternas antal, varvid dock staten och de 54 fastighetsägande städerna

jämväl blivit något berörda i deras egenskap av ägare. Det återstår

då att även se frågan från synpunkten av övriga ägares samt arrendatorernas

mera personliga förhållanden.

Antalet enskilde ägare uppgår till 523, nämligen 356 enskilda personer

och 167 stärbhus, bolag, menigheter o. d. Arrendatorerna åter

äro till antalet 1,299, varav 1,205 äro enskilda personer och 94 hänförliga

till nyssnämnda grupp av juridiska personer. Av arrendatorerna

äro 186 mantalsskrivna i annan kommun än den stad, där de arrendera

fastighet. Dessa arrendatorer intaga härigenom en särställning, som

visserligen icke blivit i riksdagens skrivelse berörd, men likväl är av

betydelse för den ifrågasatta reformen. De äro nämligen enligt § 3 av

förordningen om kommunalstyrelse i stad, i motsats till förhållandet å

landet, icke i egenskap av arrendatorer medlemmar av den kommun,

inom vilken den arrenderade fastigheten är belägen, och kunna redan

på grund härav icke bliva röstberättigade för den arrenderade fastigheten.

En ändring av nämnda § till överensstämmelse med § 4 i kommunalförordningen

för landet blir därför nödvändig, om arrendatorer i stad

även i andra hänseenden skola likställas med arrendatorer på landet.

I de två sista avdelningarna av tabellen äro ägarna och arrendatorerna

fördelade med hänsyn till sin skattskyldighet till och rösträtt

inom stadskommunen, allt efter som dessa förhållanden grunda sig på

de ifrågavarande utarrenderade jordbruksfastigheterna eller på annan

bevillning underkastad fastighet eller inkomst. Det framgår därav, att

av de 523 enskilde ägarne ej mindre än 376, eller 71.9 %, redan av

annan anledning än såsom ägare av utarrenderade jordbruksfastigheter

äro påförda bevillning och således röstberättigade. För dessa skulle en

överflyttning på arrendatorerna av rösträtten för fastigheterna på sin

höjd medföra en sänkning av röstetalet, och 31 av dem hava redan

överlåtit sin rösträtt för fastigheterna. Detsamma är ock förhållandet

med 27 av de 147 ägare, som ej påförts annan bevillning än för de

utarrenderade fastigheterna. Inalles hava således 58 ägare, eller ll.i

avstått från sin rösträtt för utarrenderade fastigheter till förmån för arrendatorerna.

Bleve arrendatorerna alltid röstberättigade för arrenderade

fastigheter, skulle därför 120 ägare eller 22.9 %, förlora all rösträtt inom

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

den stad, där fastigheterna äro belägna, varemot 345 ägare, eller 66.0 %,

fortfarande skulle kvarstå såsom röstberättigade, om ock i allmänhet med

lägre röstetal. Av de 1,299 arrendatorerna åter äro 785, eller 60.4

redan på grund av påförd bevillning röstberättigade, och 390, eller 30.o %,

hava genom ägarnes överlåtande av rösträtten fått sina röstetal ökade

eller bekommit helt ny rösträtt. En generell reform skulle för arrendatorerna

hava till följd, att 373, eller 28.7 öö, nu ej röstberättigade skulle

erhålla rösträtt och 536, eller 41.3 %, få ökat röstvärde.

De stadsmyndigheter som yttrat sig över riksdagens förevarande

skrivelse, hava i allmänhet uttalat sin anslutning till vad däri anförts och

hemställts. Endast tre myndigheter kunna sägas hava avstyrkt den

gjorda framställningen att genom lag medgiva rösträtt åt arrendator av

jord i stad, nämligen stadsstyrelsen i Borgholm, »även av skäl att tillskapandet

av sådan rätt kunde leda till bestämmelse om likartad rätt

för den, som helt eller delvis har nyttjanderätt till annans fasta bostadsmarlc

inom stads planlagda område», varemot stadsfullmäktige i staden

instämt i riksdagens skrivelse; vidare magistraten i Sölvesborg, som

dock endast framhåller, att något behov av förändring i gällande lagstiftning

icke gjort sig kännbart; samt slutligen magistraten i Ystad,

som bland annat anför att »åtminstone vad Ystad beträffar förekommer

det mera sällan, att arrendatorn bär sin huvudsakliga inkomst av den

jordbruksfastighet, som han på arrende innehar, utan driver han jordbruket

mera såsom en binäring vid sidan av hans egentliga yrke. I

regeln är den arrenderade jordbruksfastigheten obebyggd och icke stor

nog för att någon därav kan hava sin utkomst». Åven magistraterna

i östhammar och Öregrund hava framhållit, att särskilt behov av ändring

i kommunalförordningen icke förefinnes, och i alla händelser påyrkat,

att frågan uppskjutes för att finna sin lösning i samband med den möjligen

förestående kommunalskattereformen. Ehuru i allmänhet uttalande

sin principiella anslutning till riksdagens framställning, hava flere myndigheter

särskilt med hänsyn till de övergångsbestämmelser, som skulle

nödvändiggöras därigenom, att skatteplikt och rösträtt alltid borde åtföljas,

likaledes påyrkat ett dylikt uppskov, nämligen magistraten i Mariefred,

stadsstyrelsen i Huskvarna, magistraterna i Kristianstad, Falkenberg,

Köping, Söderhamn och Luleå, mantalskoinmissarien i Göteborg

samt alternativt magistraterna i Örebro och Nora. Mot full likställighet

mellan stad och land uttala sig magistraterna i Strängnäs, Visby och

Kristinehamn, vilka anse, att fastigheter inom det planlagda området

icke böra träffas av reformen, samt magistraterna i Halmstad och Örebro,

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

som hålla före, att ^ arrendator:! icke bör erhålla rösträtt, därest ägaren

enligt avtal atagit sig betalningsskyldighet för kommunalutskylderna. I

sistnämnda riktning uttala sig även magistraterna i Yarberg och Kungsbacka,

medan magistraten i Hedemora vill inskränka arrendator rösträtt

till att avso de fastigheter, för vilka han erlägger bevillning. Att arrendatorerna

upptagas i taxeringslängderna till erläggande av bevillning

påyrkas jämväl av magistraterna i Landskrona och Varberg. Å andra

sidan hava stadsstyrelsen och stadsfullmäktige i Eslöv samt stadsstyrelsen

i Arvika erinrat om, att den ifrågasatta ändringen, som enligt riksdagens

skrivelse skulle avse jordbruksfastighet inom stads jurisdiktionsområdo,

hor omfatta alla stadsområden, således även de städer, som sakna e«-en

jurisdiktion. °

Rörande de övergångsbestämmelser, som med hänsyn till de bestående

arrendeavtalen bliva nödvändiga, därest arrendator ''i stad skulle fullt

likställas med arrendator å landet, hava även en del myndigheter yttrat

sig. Sålunda, påyrka magistraterna i Örebro och Sundsvall samt stadsstyrelsen

i lidaholm, att alla bestående arrendeavtal undantagas, magistraten.

i Strängnäs åter endast sådana, å vilka nyttjanderättslagen ej

äger tillämpning. . Stockholms magistrat håller före, att de bestående

kontrakten endast i händelse av inkorporering böra träffas av reformen

varemot överståthållarämbetet icke hyser några betänkligheter mot att

do nya bestämmelserna bliva gällande för alla bestående arrendeavtal.

Magistraten i Nora anser, att inom vissa år någon förändring icke bör

ske i bestående arrendeförhållanden, och magistraten i Mariestad, att de

nya bestämmelserna icko böra tillämpas på de nuvarande arrendeavtalen,

så framt ej ägare och arrendator därom enas. Magistraten i Gävle utesjuter

sådana bestående avtal, enligt vilka ägaren skall betala kommunalskatten,

och kronobokhållaren i staden antyder möjligheten att stadga

lätt att uppsäga gällande avtal. Magistraten i Landskrona föreslår, att

rösträtt Jållerkännes arrendator, som genom avtal är förbunden att erlägga

såväl krono- som kommunalutskylder för fastigheten. Slutligen

ifrågasätter magistraten i Uddevalla, om icke arrendator borde hava

röstiätt, därest han pa grund av kontraktets bestämmelser eller efter

lii.iligt åtagande styrkt sig hava fullgjort skattskyldigheten för fastigheten.

b 1

1 Öl egen del kan statistiska centralbyrån från principiell synpunkt

icke finna annat än lämpligt samt med billighet och rättvisa överensstämmande,

att arrendatorer i stad bliva fullt likställda med arrendatorer

på landet i fråga om kommunal skattskyldighet och rösträtt för de ärren
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

derade fastigheterna. Och centralbyrån kan ej heller finna, att de invändningar

och de förslag till begränsningar, som av några stadsmyndigheter

framställts och även av riksdagen framkastats, kunna tillmatas

någon avgörande betydelse. Sålunda torde även pa landet förekomma,

att utarrenderade jordbruksfastigheter äro obebyggda och endast i mindre

grad spela någon roll i jordbrukshänseende eller i övrigt för arrendatorns

utkomst. Beträffande åter den föreslagna inskränkningen av reformen

till fastigheter utom städernas planlagda område, lägger redan det forhållandet,

att vissa arrenderade fastigheter äro belägna delvis inom och

delvis utom det planlagda området, hinder i vägen för en sådan inskränknings

fulla genomförande. Och så länge ingen dylik begränsning

skett i fråga om de samhällen å landet, för vilka stadsplanelagen ai

gällande och där ävenledes utarrendering av fastigheter inom stadsplanen

torde förekomma, finnes enligt centralbyråns förmenande intet skaf att

härvid göra undantag för städerna, och detta så mycket mindre, som en

utvidgning av stadsplanen alltid kunde hava till följd samma olägenheter"''som

nu uppstå vid inkorporeringar. Att fastigheten taxerats såsom

jordbruksfastighet, bör därför i stad liksom på landet vara det enda

avgörande, och givetvis böra de blivande författningsändringarna aven

avse jordbruksfastighet i sådan stad, som lyder under landsrätt. Att

däremot i detta sammanhang vidtaga några ändringar i de nu för hela

riket gällande bestämmelserna om bevillningens debitering och utgörande,

torde icke ens kunna ifrågasättas. Någon anledning att i övrigt rubba

de nuvarande grunderna för den kommunala rösträtten synes ej heller

föreligga. Åven i fråga om arrendator^- i stad bor darfor rostratten

vara direkt beroende av skattskyldigheten till kommunen och enskilda

överenskommelser mellan ägare och arrendator av utarrenderad fastighet

icke tillåtas utöva något inflytande på den legala skattskyldigheten och

rösträtten. . . , ,

Den föreslagna reformen torde alltså, åtminstone ! avvaktan pa en

slutlig lösning av frågan i sammanhang med en blivande kommunalskattereform,

kunna åvägabringas därigenom, att i kommunalforordninp-arna

för stad inryckas bestämmelser, varigenom de amen datorer, som

enligt nyttjanderättslagen hava att svara för utskylderna för arrenderad

fastighet, även bliva upptagna i debiterings- och uppbordslangderna såsom

kommunalt skattskyldiga för fastigheten och på grund darav aven

i röstlängden såsom röstberättigade för densamma. Detta skulle således

bliva fallet med de arrendatorer, som innehava fastigheter med »nyare»

arrendeavtal. Några särskilda övergångsbestämmelser skulle härigenom

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

icke bliva erforderliga, utan komme reformens räckvidd att successivt

ökas i den mån de äldre arrendeavtalen upphöra att gälla. När detta

inträffar, framgår av följande sammanställning:

Tidpunkt för Hela antalet

arrendeavtalens äldre arrende-

utlöpande, avtal.

Antalet arrendeavtal,

enligt vilka arrenda- torn nu är ansvarig

för utskyldema.

Antal arrendeavtal,

avseende de fastig- heter, för vilka arren- datom nu har rösträtt.

År 1913..............................

21

13

2

j> 1914..............................

46

28

10

y> 1915.............................

121

103

83

» 1916—20..................

328

244

147

x> 1921—25.....................

32

18

6

» 1926—30...................

78

77

64

» 1931—35....................

36

36

35

» 1936—40.....................

—

—

_

» 1941 o. senare ........

37

34

35

Vid ägarens eller arren- datorns död e. d......

10

6

2

Summa

709

559

384

En sådan författningsändrings verkningar med hänsyn till antalet av

densamma berörda fastigheter te sig vid den tidpunkt, de statistiska uppgifterna

avse, sålunda:

Hela antalet Antal fastig- Antal fastigfastigheter

med heter, för vilka heter, för vilka

nyare arrende- arrendatorn nu arrendatom skulle

Städernas egna och statens fastig-

avtal.

har rösträtt.

få rösträtt.

heter ............................................

525

128

397

Andra fastigheter.................................

538

Öl

487

Summa 1,063 179 884

Antalet enskilde ägare, som skulle beröras av en dylik reform,

uppgår^ till 395, varav dock endast 91 skulle förlora all rösträtt, medan

304 på sin höjd skulle få röstvärdet nedsatt. Däremot skulle reformen

inverka på 680 arrendatorers rösträttsförhållanden, och av dessa

skulle 408 få sitt röstetal förhöjt och 272 nu rösträttslösa såsom

nya röstägare uppföras i röstlängderna. Å andra sidan skulle, om

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 116 höft. (Nr 160.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

de nu föreslagna grunderna för kommunal skattskyldighet och rösträtt

för arrendator i stad finge antagas alltid bliva rätt tillämpade, 21 enskilde

ägare av 31 fastigheter återvinna den rösträtt de för närvarande

överlåtit på arrendatorn, medan 249 arrendatorer av 384 fastigheter

skulle förlora den rösträtt, de i strid mot författningen för närvarande

innehava. Det torde emellertid vara ej osannolikt, att för dessa huvudsakligen

städerna själva tillhöriga fastigheter med äldre arrendeavtal

arrendatorema fortfarande komma att få åtnjuta den rösträtt, som för

närvarande är dem tillerkänd förnämligast av den anledning, att de faktiskt

hava att svara för utskylderua. I sådant fall skulle till de 1,063 fastigheterna

med nyare arrendeavtal böra läggas nyssnämnda 384 fastigheter

med äldre arrendeavtal, och hela antalet fastigheter, för vilka arrendatorn

skulle bliva röstberättigad, komme härigenom att höjas från 60.0 % till

81.7 % av samtliga fastigheter. De röstägande arrendatorernas antal

skulle av samma anledning ökas från 821 till 1,070, eller från 63.2 till

82.4 % av hela antalet arrendatorer. Till jämförelse må anföras, att för

närvarande 390 arrendatorer, eller 30.0 få, hava rösträtt för 563 fastigheter,

eller 31.8 %.

Med avseende på den praktiska tillämpningen av den här föreslagna

författningsändringen böra dock tvänne omständigheter tagas under övervägande.

Den ena gäller möjligheten för de kommunala myndigheterna

att vid upprättandet av debiterings- och uppbördslängden samt röstlängden

i varje särskild! fall avgöra, huruvida ägaren eller arrendatorn skall

upptagas för fastigheten. I fråga om städernas egna fastigheter torde

visserligen inga svårigheter härvid möta. Men beträffande övriga fastigheter

skulle erfordras, att mantalsskrivningsförordningen ändrades därhän,

att i mantalsuppgifterna meddelades sådana upplysningar, varav

framginge, huruvida nyttjanderättslagen ägde tillämpning å arrendeavtalet

eller icke. För att en sådan föreskrift skulle bliva effektiv, borde dock

å formuläret för mantalsuppgift särskild plats anvisas för härför nödiga

anteckningar. I betraktande av det relativt obetydliga antal fastigheter,

varom här är fråga, torde dock lämpligheten av en dylik författningsändring,

som i alla händelser efter vissa ur skulle vara utan all betydelse,

kunna ifrågasättas. Då emellertid de enskildes fastigheter till

övervägande del äro utarrenderade mot nyare kontrakt, synes den här

berörda svårigheten kunna lösas därigenom, att arrendatorn alltid upptages

i debiterings- och röstlängderna, därest icke genom företeende av

arrendekontrakt eller annorledes styrkes, att skattskyldigheten enligt lag

åligger ägaren.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

Den andra omständigheten avser skattskyldigheten för arrendatorer

av sådana städernas egna fastigheter, för vilka kommunalutskylder icke

pläga debiteras, samt av statens fastigheter. Denna fråga har emellertid

mycket ringa räckvidd. Av 131 dylika städerna tillhöriga fastigheter

med nyare arrendeaftal åligger skattskyldigheten för 28 enligt avtal arrendatorn.

Någon förbindelse från städernas sida att för övriga 103

fastigheter ej debitera utskylder torde väl knappast föreligga; städerna

få därför anses även under nuvarande förhållanden vara oförhindrade

att debitera sig själva utskylderna för dem, med den påföljd att arrendatorerna

i alla händelser ytterst hava att erlägga dessa utan att likväl

erhålla den rösträtt, som genom reformen skulle komma dem till del.

Skulle däremot staden hava förbundit sig att ej debitera utskylder, torde

billigheten kräva, att arrendator!), om reformen genomföres, blir gottgjord

de utskylder han tilläven tyre i första hand fått erlägga. Vad åter angår

statens ifrågavarande fastigheter, vilka för övrigt endast äro 10 till

antalet, synas tillräckliga skäl ej föreligga att ålägga arrendatorerna

en skattskyldighet, som de för närvarande lagenligt icke äro underkastade.

För den händelse den av riksdagen berörda kommunalskattereformen

icke kan förväntas bliva genomförd inom en så snar framtid, att frågan

om arreudatorers rösträtt i städerna lämpligen kan uppskjutas för att

samtidigt finna sin slutliga lösning, får statistiska centralbyrån alltså

såsom sin mening uttala, att den av riksdagen ifrågasatta rösträttsreformen

synes kunna åstadkommas därigenom, att §§ 3 och 57 av nådiga

förordningen om kommunalstyrelse i stad erhålla följande ändrade lydelse:

§ 3-

Medlem av stadskommun är en var, som där är mantalsskriven,

ävensom var och en, vilken, utan att vara i kommunen mantalsskriven,

därstädes äger eller brukar fast egendom, eller är för inkomst av kapital

eller arbete till allmän bevillning uppförd.

§ 57.

_ Medlem av — — — — erläggas. För särskilt taxerad jordbruksfastighet,

som innehaves av arrendator, påföras stadsutskylderna innehavaren,

dock att, där genom företeende av arrendekontrakt eller annorledes

styrkes att lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egen
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

dom icke äger tillämpning på arrendeavtalet, utskyldema skola påföras

ägaren. För — — — — påföras.

Enahanda — — — — bolag.

Personliga — — — — utgöras.

Motsvarande ändringar böra även . ske i §§ 2 och 40 av nådiga förordningen

om kommunalstyrelse i Stockholm.

Stockholm den 29 november 1913.

Hugo Burström.

Underdånigst

LUDVIG WIDELL.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga IT

Utarrenderade, särskilt taxerade jordbruksfastigheter i städerna

år 1913.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

Utarrenderade, särskilt taxerade jordb

fördelade med hänsyn till ägarnes och arrendator

Hela

Härav Antal fastig- Ar\!niaftskviderii-\U 1 Antal fastigheter, för vilka

tillhörande heter med ruta utslryMcrna -.....

cIg bitorats

utskylderna åligga

Städer.

antalet

fastig-

heter.

staden

eller

staten.

andra.

nyare l)

äldre1

arren-

ingen-

ägaren. 2)

arrenc

eavtal.

datorn.

dera.

Inalles.

Enligt

särskilt

avtal.

Stockholm.....................

40

20

20

25

15

39

1

_

10

10

Södertälje.....................

12

4

8

10

2

11

1

—

3

2

Vaxholm .....................

1

—

1

1

—

—

1

—

—

—

Öregrund......................

2

—

2

1

1

2

—

--

1

—

Sigtuna ........................

3

—

3

2

1

3

—

—

1

—

Uppsala........................

15

6

9

10

5

9

4

2

3

2

Enköping......................

38

34

4

4

34

2

36

—

—

-

Nyköping .....................

27

19

8

15

12

8

19

—

1

—

Eskilstuna.....................

44

15

29

30

14

29

7

8

o

O

3

Tor skäll a......................

tf

13

1

5

6

2

4

Strängnäs.....................

8

5

8

5

13

—

4

—

Mariefred .....................

9

—

9

9

—

9

—

—

—

—

Trosa ...........................

2

—

2

2

—

2

—

—

2

2

Linköping....................

92

30

62

61

31

50

42

—

6

5

Norrköping...................

2

2

—

2

—

2

—

—

1

1

Söderköping..................

21

14

7

4

17

2

19

—

—

—

Vadstena......................

11

7

4

7

4

4

7

—

—

—

Skänninge.....................

38

38

—

38

—

38

—

—

—

—

Jönköping.....................

30

25

5

18

12

27

2

1

9

1

Eksjö...........................

7

7

3

4

7

3

1

Huskvarna.....................

3

—

3

3

1

2

—

Gränna ........................

8

2

6

6

2

8

—

—

—

—

Växjö...........................

28

23

5

15

13

24

4

—

1

—

Kalmar ........................

2

—•

2

2

—

2

—

—

—

—

Oskarshamn ..................

4

4

—

2

2

—

4

—

—

—

Västervik......................

5

5

—

4

1

2

3

—

1

1

Visby...........................

31

31

—

26

5

—

31

—

—

—

Ronneby......................

3

2

1

1

2

3

—

—

—

—

arrendator]!.

Inalles.

30

9

1

1

s)2

3) 12

38

26

41

6

9

9

s) 86

1

21

°)11

38

21

4

3)3

8

27

2

4

4

31

3

sars

avtal.

24

1

3) 2

*) 8

36

25

41

6

2

1

s)67

1

21

3)11

38

5

2

3)2

8

25

1

4

4

31

3

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

79

fastigheter i städerna år 1913,

kommunala skattskyldighet och rösträtt för fastigheterna.

Antal fastigheter,

Antal ägare (utom staden och staten).

Antal arrendatorer.

för vilka rösträtten

tillkommer

För någon utarrcn-

För ingen utarren-

För någon arrend

r ingen arrend

derad läslighet röst-

dorad fastighet röst-

rad fastighet röst-

råd fastighet röst-

berättigade, som

berättigade, som

berättigade, som

berättigade, som

n.

arron-

ingen-

påförts

ej påförts

påförts |ej påförts

Summa.

påförts

ej påle)

påförts

ej

Summa.

datorn.

dera.

annan bevillning än

annan bevillning än

bevillning

bevillning

.

för utarrenderad

för utarrenderad

(ej för arrenderad

(ej för arrenderad

fasti

gnet.

fastighet.

fasti

ghet).

fasti

gliet).

39

i

—

6

3

— _

9

1

_

ii

24

36

8

—

4

5

2

—

7

—

—

7

3

10

1

—

—

1

—

— —

1

—

—

1

—

1

2

—

—

2

—

— —

2

—

—

1

1

o

3

—

—

3

—

— —

3

—

—

3

—

o |

O 1

9

—

6

7

2

— —

9

—

—

11

2

13 I

2

36

—

2

—

2 —

4

27

9

—

1

37 i

27

—

—

O

O

4

— _

7

—

—

10

8

18 !

29

—

15

7

12

—

19

—

—

11

18

29 1

6

—

—

4

1

— , —

5

—

—

1

4

5

13

—

—

4

—

— —

4

—

—

7

6

13 1

9

—

—

8

1

— —

9

—

—

5

3

8 j

2

—

—

2

—

_ —

2

—

—

—

1

1

71

—

21

23

20

— —

43

—

—

28

36

64

—

—

2

—

—

_ _

—

—

—

1

1

2

7

—

14

1

1

—

2

__

—

10

7

17

11

—

—

2

2

— —

4

—

—

5

5

10

—

—

38

—

—

— —

—

—

—

25

13

38

27

2

1

2

—

1

3

1

1

13

14

29

l

—

—

5

2

—

7

—

—

6

1

7

—

3

—

—

— .

1 1

2

1

2

—

—

3

8

—

—

3

1

—

4

—

- j

O

O

—

3

24

4

—

i

—

2 2

5

2

12

1

17

2

—

—

2

—

— —

2

—

1

1

2

4

—

—

—

—

—

—

—

i

3

3

2

3

—

—

—

— —

—

O

—

1

1

5

—

31

—

—

—

—

—

17

8

—

25

3

—

—

1

—

- -

1

—

_

1

2

3

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

Hela

Därav Antal faslig- Antal fastigheter, för vilka

heter med debite/ats

tillhörande

utskylderna åligga

Städer.

antalet

fastig-

nyare *) äldre

ägaren.2)

heter.

eller

staten.

andra.

ägaren.

arren-

dator^

ingen-

dera.

Enligt

arrendeavtal.

Inalles.

särskil

avtal.

Karlshamn....................

14

14

_

8

6

5

9

—

3

—

Sölvesborg.....................

10

6

4

6

4

7

3

—

6

6

Kristianstad ............. ...

11

1

10

9

2

10

—

i

2

—

Ängelholm.....................

17

17

—

7

10

—

17

—

—

—

Malmö ......................

23

18

5

6

17

1

17

5

2

1

53

20

33

37

16

33

_

20

4

1

Landskrona...................

7

2

5

1

6

7

Hälsingborg..................

40

39

1

14

26

1

39

—

—

—

Ystad...........................

98

98

—

35

63

—

—

98

63

—

48

1

47

37

11

2

46

_

_

_

4

1

3

4

4

Skanör—Falsterbo..........

3

3

3

—

3

—

—

2

2

Halmstad .....................

30

21

9

25

5

9

—

21

1

i

Laholm ........................

1

—

1

—

1

—

1

—

—

—

Falkenberg...................

3

—

3

3

—

3

—

—

2

2

Yarberg........................

132

13

119

116

16

132

—

—

27

11

so

3

27

30

_

30

_

_

3

3

Göteborg......................

76

44

32

64

12

31

1

44

8

7

Kungälv........................

88

83

5

32

56

1

87

—

—

—

Uddevalla.....................

5

O

O

2

4

1

4

1

—

—

—

Strömstad.....................

14

6

8

9

5

12

2

—

5

—

Vänersborg ...................

10

10

—

9

1

1

9

—

—

—

Borås..........................

3

2

1

3

—

3

—

—

3

3

Ulricehamn...................

5

—

5

5

—

4

1

—

2

2

Åmål...........................

8

7

1

6

2

2

—

6

2

—

Mariestad .....................

8

3

5

7

i

8

—

—

2

2

Lidköping.....................

28

13

15

20

8

22

6

—

9

2

Skara...........................

6

1

5

5

1

4

2

—

2

2

Skövde .........................

10

5

5

7

3

2

8

—

1

1

Hjo..............................

21

9

12

11

10

6

15

—

1

1

Falköping.....................

2

1

1

—

2

—

2

—

—

—

Karlstad ..... ............

10

3

7

8

2

10

—

—

O

O

3

arrendator!!. 2)

alles,

Enligt

särskil

avtal.

11

—

4

3

9

—

17

—

21

17

49

42

7

7

40

39

35

—

48

48

4

4

1

1

29

25

1

1

1

—

105

1

27

—

CO

o

4)21

88

85

5

5

9

1

10

10

3

2

6

1

°) 6

s)3

s) 19

s)5

4

4

9

2

s) 20

3) 14

2

2

7

3

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 160.

81

Antal fastigheter,

Antal ägare (utom staden och staten).

Antal arrendatorer.

ior vi

t

ägaren.

.Kil fUö

llkonmi

nrr en- da torn.

.ratten

er

ingen-

dera.

För någon utarren- derad fastighet röst- berättigade, som

|

För ingen utarren- jderad fastighet röst- berättigade, som

Summa.

För någon arrende- rad fastighet röst- berättigade, som

För ingen arrende- rad fastighet röst- berättigade, som

Summa.

påförts

ej påförts

påförts

ej påförts

påförts

ej påförts

påförts

ej påförts

annan bevillning än

för utarrenderad

fastighet.

annan bevillning än

för utarrenderad

fastighet.

bevillning

(ej för arrenderad

fastighet).

bevillning

(ej för arrenderad

fastighet).

5

9

2

7

2

2

13 j

7

3

—

i

—

i

—

2

1

—

5

2

8

10

—

i

10

—

—

—

10

—

—

8

2

10

—

17

—

—

—

—

—

—

6

11

—

—

17

1

17

5

i

—

i

—

2

7

8

4

1

20 1

33

—

20

13

n

—

—

24

—

—

25

11

36

—

7

—

—

—

i

i

2

5

2

—

—

7

1

37

2

—

i

—

—

1

22

5

—

3

30

—

—

98

—

—

—

—

—

—

—

59

15

74

2

46

—

1

i

14

18

34

24

8

2

—

34

—

4

—

—

—

2

1

3

—

4

—

—

4

3

—

—

3

—

—

—

3

—

—

2

—

2 !

9

—

21

5

i

—

—

6

_

—

12

16

28 |

1

—

—

—

i

—

—

1

—

—

—

1

1

3

—

—

3

—

—

-

3

—

—

1

2

3

119

—

13

100

3

—

—

103

—

—

46

33

79 |

30

—

—

23

1

—

—

24

—

—

11

7

18

31

1

44

10

5

1

—

16

1

—

41

15

57

1

87

—

1

—

1

2

4

50

12

—

—

62

2

1

2

2

—

—

—

2

1

—

2

• 2

5

13

1

—

4

3

—

—

7

—

1

5

7

13

—

9

1

—

—

—

—

—

1

7

—

1

9

1

—

2

1

—

—

—

1

—•

—

1

1

2

5

—

—

3

2

—

—

5

—

—

3

2

5

1

—

7

—

1

—

—

1

—

—

3

5

8

8

—

—

3

2

—

—

5

—

—

4

4

8

21

7

—

11

2

—

—

13

3

3

8

10

24

5

1

—

1

3

1

—

5

—

1

1

4

6

3

7

—

2

1

1

1

5

4

3

1

2

10

12

—

9

8

2

—

—

10

—

—

10

7

17

—

2

—

—

—

—

1

1

—

2

—

- |

2 !

10

—

—

3

4

—

—

7

—

--1

5

4 1

9 1

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 116 käft. (Nr 160.) 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kung1. Maj.is Nåd. Proposition Nr 160.

Hela

Därav

tillhörande

Antal

heter

ästig-

ined

Antal fastigheter, för

vilka utskylderna

debiterats

Antal fastigheter, för vilka

utskylderna åligga

Städer.

antalet

fastig-

heter.

staden

eller

staten.

andra.

nyare l)

äldre'')

ägaren.

arren-

ingen-

ägaren.2)

arrendatorn. 2)

arrendeavtal.

rlatorn.

dera.

Inalles.

Enligt

särskilt

avtal.

Inalles.

Enligt

särskilt

avtal.

Kristinehamn ...............

3

3

2

1

i

2

i

2

2

Filipstad ......................

7

1

6

6

1

6

1

—

—

—

7

2

Örobro.........................

225

224

1

19

206

8

s) 215

2

16

14

209

117

Nora ...........................

2

—

2

2

—

2

—

—

—

—

2

2

Lindesberg....................

2

_

2

2

—

—

2

—

—

—

2

2

Västerås.......................

4

—

4

2

2

1

3

—

1

1

3

3

Sala ............................

4

—

4

2

2

4

—

—

1

—

3

1

Köping ........................

2

1

1

2

—

2

—

—

1

1

1

1

Arboga ........................

60

49

11

58

2

7

53

—

5

5

55

53

Hedemora.....................

4

3

1

3

1

4

—

—

2

2

2

1

Gävle ..........................

78

15

63

72

6

63

—

15

7

1

71

8

Söderhamn...................

7

—

7

7

—

7

—

—

—

—

7

—

Härnösand.....................

2

—

2

2

—

2

—

—

2

2

—

—

Östersund.....................

55

55

—

36

19

55

—

—

1

—

54

50

Umeå...........................

1

i

—

1

—

—

—

1

—

—

1

—

Luleå.........................

1

i

—

1

—

—

—

1

—

--

1

—

Summa

Därav:

Städernas egna och statens

fastigheter:

1,772

1,087

085

1,003

709

807

6)740

225

239

104

'') 1,533

7)957

Med nyare avtal............

525

525

525

—

179

205

141

45

45

480

302

i » äldre » ............

562

562

—

—

562

86

392

84

105

7

457

353

Summa

Andra fastigheter:

1,087

1,087

—

525

502

205

597

225

150

52

937

055

Med nyare avtal............

538

—

538

538

—

442

96

—

44

44

494

205

» iildro » ............

147

—

147

—

147

100

47

—

45

8

102

97

Summa

0.85

—

085

538

147

542

143

—

89

52

596

302

Amu. *) Med nyare arrendeavtal förstils här sådana, fi vilka lagen den 14 juni 1907 angående nyttjanderätt till fast

som ingåtts för obestämd tid eller med förbehåll om rätt för såväl upplåtaren som legotagaren att uppsäga avtalet. — 2) Såsom

här, vare 6ig kommunalutskylder debiterats eller icke, fördelats allt efter som ägaren eller arrendatorn enligt allmän lag eller

terats arrendatorn, utan att avtal om utskyldernas erläggande uppgivits föreligga, har dock arrendatorn ansetts vara skattskyldig

enligt arrendeavtal. — 6) DäraY 2 fastigheter, för vilka utskylder ej debiterats men bort åligga ägaren. — 7) För

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

83

Antal fastigheter,

för vilka rösträtten

tillkommer

ägaren.

arren
datorn.

ingen
dera.

6

3

2

2

1

i

i

60

4

3

63

7

2

808 °)Ö63

2

1

15

55

1

1

401

Antal ägare (utom staden och staten), Antal arrendatorer.

För någon utarren- derad fastighet röst- berättigade, som

För ingen utarren- derad fastighet röst- berättigade, som

För någon arrende- rad fastighet röst- berättigade, som

För ingen arrende- rad fastighet röst- berättigade, som

påförts

ej påförts

påförts

ej påförts

Summa.

påförts

|ej påförts

påförts

[ej påförts

Summa,

nan bevillning än

annan bevillning än

bevillning

bevillning

för utarrenderad

för utarrenderad

(ej för arrenderad

(ei för arrenderad

fasti

ghet.

fasti

ghet.

fasti

ghet).

fasti

ghet).

—

—

—

—

—

i

_

3

,

3

6

—

—

—

6

i

—

6

—

7

1

—

—

—

1

67

43

2

—

112

2

—

—

—

2

—

—

—

2

2

1

1

—

—

2

-

—

1

1

2

1

—

2

—

3

1

2

—

1

4

—

4

—

—

4

—

—

1

3

4

1

—

—

—

1

—

—

—

2

2

9

2

—

—

11

—

—

18

10

28

—

1

—

—

1

—

—

—

4

4

17

15

—

—

32

—

—

29

19

48

3

1

—

—

4

—

—

6

—

6

1

1

—

—

2

—

—

2

—

2

—

— |

—

—

—

—

—

33

15 |

48

—

- |

—

—

—

—

—

i

1

—

- 1

—

—

—

—

—

1

—

1

345

120

31

27

523

249

141 |

536

373 |

1,299

137

128

260

68

353

141

205

481

401

487

51

_

11

31

—

603

82

—

„ äSer ful1 tillämpning, således dels de avtal, som slutits efter år 1907, dels ock sådana före år 1908 slutna avtal

aro aven raknade de innehavare av fastighet, som omförmälas i § 3 bevillningsförordningen. Samtliga fastigheter hava

särskilt avtal har att svara för utskylderna. Bärest utskylderna för fastighet med äldre arrendeavtal debi)

F8r 1 fastighet endast delvis. — 4) För 9 fastigheter endast delvis. — 5) För 14 fastigheter är ägaren skattX

iastigheter endast delvis.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1914 B:189 Riksdagens skrivelse Rfr 1.89 s. 1 i texten