Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående stämpelavgiften

167 sidor, varav 165 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 165 av 167 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1914 B:165, Med förslag till förordning angående stämpelavgiften

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

1

Nr 165.

Kungl. Maj.ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

förordning angående stämpelavgiften; given Stockholms

slott den 29 maj 1914.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokoll över

finansärenden vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga

närlagda förslag till förordning angående stämpelavgiften.

De till ärendet hörande handlingarna skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen

med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Axel Vennersten.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 121 käft. (Nr 165—167.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 165.

Förslag

till

förordning angående stämpelavgiften.

I ART.

Om stämpel till statsmyndigheternas expeditioner.

1 §•

I fråga om stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna

till följande avdelningar:

Första avdelningen:

Underdomstolar i stad; gränsetullrätter; krigsrätter; överståthållarämbetet

för uppbördsärenden och överståthållarämbetet för polisärenden;

magistrater och övriga till statsförvaltningen börande myndigheter i

städer och köpingar; notam publici; granskningsmän av biograf bilder;

bergmästare; direktioner för sjömanshus; tullkamrar och tullinspektioner;

biskopsämbeten, hovkonsistorium och myndigheter, vilka handhava styrelsen

eller förvaltningen vid statens undervisningsanstalter;

ävensom alla statsmyndigheter, vilka icke finnas i denna eller

övriga avdelningar upptagna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

3

Andra avdelningen:

Underdomstolar på landet.

Tredje avdelningen:

Chefsämbeten och förvaltande myndigheter vid armén och marinen;

överståthållarämbetets kansli; Kungl. Maj:ts befallningshavande och till

landsstaten hörande tjänstemän; chefer för väg- och vattenbyggnadsdistrikten;

yrkesinspektörer och underinspektörer inom yrkesinspektionen;

justerare; domkapitel och Stockholms stads konsistorium; lantmäteri - kontor; lantmätare.

Fjärde avdelningen:

Rikets hovrätter; krigsöverdomstolar; fångvårdsstyrelsen; arméförvaltningen;

marinförvaltningen; lotsstyrelsen; generalpoststyrelsen; medicinalstyrelsen;

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen; telegrafstyrelsen; järnvägsstyrelsen

; riksförsäkringsanstalten; försäkringsinspektionen; vattenfallsstyrelsen;

socialstyrelsen; pensionsstyrelsen; kammarkollegium; statskontoret;

kommerskollegium; kammarrätten;generaltullstyrelsen; statistiska

centralbyrån; överintendentsämbetet; patent- och registreringsverket; bankinspektionen;

kontrollstyrelsen; mynt- och justerings verket; riksarkivet;

läroverksöverstyrelsen; folkskolöverstyrelsen; lantmäteristyrelsen med

generallantmäterikontoret; domänstyrelsen; lantbruksstyrelsen.

Femte avdelningen:

Statsdepartementen; nedre justitierevisionen; justitiekanslersämbetet;

Riksdagens justitieombudsman; riksrätten; hovexpeditionen; och sekreterarämbetet

vid Kungl. Maj:ts orden.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

2 §.

Av de ämbets- eller tjänstemän, som icke här ovan blivit särskilt

uppräknade, hänföres en var till samma avdelning som den myndighet,

till vilken han hörer.

3 §•

I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de

här nedan i 7 § nämnda undantag, denna tariff:

Adelsbrev............

Anordning............

Antag ning sb eris å ämbete eller

tjänst; lika med Fullmakt

eller Förordnande.

Anvisning eller Assignation . .

Apoteksprivilegium i stad eller

köping............

„ på landet..........

Avflyttning sbetyg för sjöman. .

Avsked, då den avskedstagande

tillägges värdighet av högre

ämbete eller tjänst, förses

med stämpel lika med Fullmakt

å karaktär av ämbete

eller tjänst.

» i annat fall.........

Avskrift av lantmätares eller

med honom i avseende på

l

Avd.

2

Avd.

3

Avd.

4

Avd.

5

Avd.

Kr.

Kr.

ö.

Kr. ö.

-fri
-

-fri
-

-fritt
-

-fritt
-

Kr.

ö.

Kr.

250

100

40

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

5

behörighet till vissa förrättningar

likställd tjänstemans

förrättningshandlingar,

ävensom av dylika

handlingar från generallantmäterikontoret

och

lantmäterikontoren i länen,

varje ark...........

Avskrift, som meddelas för vetenskapligt

ändamål . . . .

„ ur far tygsregistret; se Fartyg

sregistret.

„ nr jordregister; se Jordregister.

„ annan, varje ark......

Besiktning; se Protokoll.

Betyg över avlagt kunskapsprov,

utfärdat av domkapitel

eller Stockholms

stads konsistorium.....

„ över avlagt kunskapsprov,

utfärdat av annan myndighet

............

„ avflyttnings-, för sjöman; se

Avflyttning sbetyg.

,, annat; se Bevis.

Bevis angående domstols beslut

om ersättning av allmänna

medel åt vittnen och upplysningsvis

hörda personer

i brottmål, åt den, som enligt

lagen angående förordnande

av rättegångsbiträde

åt häktad till sådant biträde

förordnats, åt personer, till

l

Avd.

Kr. 8

50

2

Avd.

3

Avd.

Kr. ö. Kr. ö.

50

-fin
-

het

-fritt

4

Avd.

Kr.

8.

1 25

5

Avd.

1

1

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

vilka jämlikt lagen om

handräckning åt utländsk

domstol sådan ersättning- må utgå, eller åt den, som

enligt lagen om tolks an- litande vid domstol biträtt

såsom tolk utan att vara

till allmän tolk förordnad

Bevis av underdomstol eller där- städes anställd tjänsteman,

tecknat å företedd hand- linp-.............

l

Avd.

2

Avd.

3

Avd.

4

Avd.

5

Avd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

fr

Ö.

tt

Kr.

ö.

Kr.

ö.

fy,.

tf.

„ å dom eller utslag, att där- emot är vädjat.......

fritt

„ att begärd expedition icke

nfhekommits.........

fritt

,, vederhäftighets-.......

fritt

„ som avses i 2 och 3 §§ av

lagen den 26 mars 1909

angående verkställighet i

vissa fall av straff, ådömt

genom icke laga kraft

ägande utslag........

„ av chefen för justitiedeparte- mentet på anmälan om tid- nin.ers utgivande......

—

J ''

25

—

,, rörande anmälan om idkande

av handel eller annat nä- ringsyrke..........

3

3

3

,, rörande tillstånd för ut- övande av tillverkning i

skattefritt bryggeri.....

,, över verkställd deklaration

angående arv eller gåva . .

„ som jämlikt förordningen om

automobiltrafik meddelas an-

50

ft

—

—

J '' 1

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

7

gående igenkänningsmärke

för automobil........

Bevis av lantmätare och juste- rare.............

l

Avd.

2

1 Avd.

3

Avd.

4

Avd.

5

Avd.

1

Kr.

10

ö.

Kr.

ö.

Kr.

10

ö.

tf

Kr.

ö.

Kr.

r>.

„ om uppvisning av pass . .

„ som erfordras för utbekom- mande av belöning för rov- djurs dödande

fritt

fritt

„ antagnings-; se Antagnings- ievis.

,, över på- eller avmönstring

av sjöman.........

fri

tt-

tt-

tt,

,, präst- ............

fri

„ innefattande meddelande

eller utdrag ur kyrkobok,

som förvaras i landsarkiv

„ av läkare eller karantäns-

tjänsteman..........

„ vidimations-.........

„ om registrering, tecknat å

ordning för aktiebolag eller

stadgar för förening för

ekonomisk verksamhet eller

å protokoll om beslut an- gående ändring i sådant

bolags ordning eller sådan

förenings stadgar eller å

framställning om medlems

inträde i eller avgång ur

sådan förening.......

fri

1

fritt

fritt

tf

„ lagfarts-, angående fång

till fast egendom, där taxe- ringsvärdet eller köpesum- man för den egendom, som

beviset avser, icke uppgår

till 1,000 kronor......

J ''

—fri

it

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165

Ttp.vis nnrm.f. .......

l

Avd.

2

Avd.

3

Avd.

4

Avd.

5

Avd.

Kr.

ö.

50

Kr.

ö.

50

Kr.

ö.

50

Kr.

1

5

ö.

Kr.

1

ö.

,, ; se även Intyg.

Burbrev i Stockholm och Göte-

horir . . . . .

50

20

.............

.. i andra, startar

—

Diariibevis; se Bevis, annat.

Diplom för konsul eller vice

konsul; se Fullmakt.

. att vara. nr o visor .

tt

Doldorsbrev, som utfärdas efter

avlagt prov.........

,, som utfärdas utan avlagtprov

Dom med rubrik; lika med Ut- slag med rubrik.

Fartygsregistret, avskrift av, som

enligt lagen om inteckning

i fartyg meddelas inteck- Tiinfsdomstolfin.......

- fn

100

150

Fastighetsbok, utdrag av, som

tecknas på lagfartsbevis eller

på utdrag av lagfarts- eller

inteckningsprotokoll . . . .

Fiskepass; se Pass.

Jf r i hp.rrp. lirpii ......

fri

It

—

500

—

Frisedel.............

Fullmakt för ledamot av stats- rådet .............

J ''

fn

,, eller diplom för konsul eller

vice konsul, som icke åt-

njuter fast avlöning . . . .

fn

J *

,, för hovrättskommissarie . .

—

—

—

—

—

10

—

—

„ för notarius publicus:

i Stockholm och Göteborg

100

—

—

—

—

—

i övriga städer......

25

—

—

—

—

—

—

—

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

9

Fullmakt för mäklare eller

skeppsklarerare:

i Stockholm och Göteborg

i Övriga, ställ pr

1

Avd.

2

Avd.

3

Avd.

4

Avd.

5

Avd.

Kr.

200

50

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö. Kr.

ö.

1

,, för annan, å ämbete eller

tjänst, förses för den, som

första gången undfått be- fordran till ämbete eller

tjänst med ordinarie lön,

med stämpel till belopp av

3 kronor för varje fulla

100 kronor av lönen, men

för den, som erhållit be- fordran, som medför högre

lön, till belopp av 3 kronor

för varje fulla 100 kronor av

skillnaden mellan den stäm- pelavgift underkastade lön,

löntagaren näst förut inne- haft, och den, som erhålles;

dock att stämpel för full- makt å ämbete eller tjänst,

som icke medför rätt till

tjänstgöringspenningar, be- räknas för allenast två tredje- delar av lönen.

Vid löneförhöjning i följd

av ålderstillägg, därmed jäm- förlig uppflyttning från lägre

till högre lönegrad eller löne- reglering utgöres stämpel

med 3 kronor för varje

fulla 100 kronor av skill- naden mellan den stämpel- avgift underkastade lön, lön- tagaren näst förut innehaft,

och den, som erhålles.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 121 käft. (Nr 165—167.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165

Fullmakt för kyrkoherde att vara

prost över egen församling

„ å karaktär av ämbete eller

tjänst förses för den, som

är eller varit i allmän tjänst,

med stämpel till belopp av

20 kronor för varje fulla

100 kronor av den ordinarie

lön, som åtföljer dylik eller

därmed jämförlig beställning,

men för annan person

till belopp av 70 kronor likaledes

för varje fulla 100

kronor av sådan lön.

„ för riksdagsman......

Se för övrigt 4 och 5 §§.

Förmyndarförordnande; se Protokoll.

Förmyndarka m mares uträkni ng

å omyndiges medel . . . .

Förordnande, varigenom ämbete

eller tjänst tillsättes;

lika med Fullmakt.

„ att viss tid eller tills vidare

förvalta ämbete eller tjänst,

då därmed följer rätt till den

med ämbetet eller tjänsten

förenade inkomst......

Förordnande, annat.......

Förrättning shandling. lantmätares

eller med honom likställd

tjänstemans; se Lantmätares

förrättningshandling.

Förpassning, tull-........

Gravationsbevis; se Bevis.

Grevebrev ............

Instrument; se Protokoll.

1

Avd.

2

Avd

i

3

Avd.

4

Avd.

5

Avd.

Kr.

50

ö.

Kr.

ö.

Kr.

fr

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

j 1

fri

3

3

3

ff

3

6

J *

1,000

—

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

11

Intyg om registrering av mönster

„ att ansökning om varumärkes

registrering mottagits

eller att registrering

av varumärke förnyats. . .

Jordregister: avskrift eller utdrag

av upplägg i,

som jämlikt § 28 i förordningen

angående jordregister

rekvireras av lantmätare .!

som eljest begäres:

om avskriften eller utdraget

omfattar blott ett inskriv
-

mngsrum........

om avskriften eller utdraget

omfattar mera än ett in

skrivningsrum:

för det första rummet

för vartdera av det andra

och tredje rummet . .

för ett vart av efterföljande

rum......

Kallelse å okända borgenärer i

anledning av ansökning om

tillstånd att nedsätta aktiebolags

kapital........

Kallelsebrev i anledning av ansökning

om tillstånd att nedsätta

aktiebolags kapital eller

till aktieägare om bolagsstämma

eller till medlem

av registrerad förening om

sammanträde........

„ i mål angående konkurs,

boskillnad, årsstämning eller

1

Avd.

2

Avd.

3

Avd.

4

Avd.

5

Avd.

Kr.

Kr. ö

Kr. | ö. j Kr. j ö. | Kr. ] ö.

—fritt
-

-fritt
-

-fritt
-

-fritt
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

försäljning av utmätt fast

egendom..........

i

Avd.

2

Avd.

3

Avd.

4

Avd.

5

Avd.

Kr.

ö.

Kr.

8.

Kr.

8.

Kr.

ö.

Kr.

8.

Karaktärs/ullmakt; se Fullmakt.

Karta, geometrisk.......

Dessutom förses kopia eller

utdrag av karta, som från

generallantmäterikontoret

utgives, med stämpel, sva- rande mot den för annan

dylik karta stadgade lösen.

Kommu nikationsresolution; se

Resolution.

Konstitutorial; lika med Förord- nande.

Kontrakt angående arrende,

kronoleverans eller entre- prenad ............

Kvittens..........

Jii

fr

50

itt.

50

1 1

| I

fritt

Lag fartsbevis; se Bevis.

Lantmätares eller med honom

i avseende på behörighet

till vissa förrättningar lik- ställd tjänstemans förrätt- ning shandling ........

Missiv för predikoprovs avläg- gande ............

Motbok, utfärdad av direktion

för sjömanshus eller av post- sparbank...........

fn

—

—

—

2

fn

—

—

Matsedel .

10

_l

Mäklareslutsedel; se Slutsedel.

Mätbrev förses med stämpel till

belopp av 20 öre för varje

fulla 10 ton av fartygets

dräktighet.

Nationalitets- och registrerings- certifikat förses med stämpel

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

13

1

2

3

4

5

Avd.

Avd.

Avd.

Avd.

•

Avd.

till belopp

varje fulla

öre för

av far

Torneå

av 40

10 ton

tygets dräktighet.

Notarialpr otest; se Protest.

Order, varigenom beställning

med lön på stat tillsättes .

Pass, fiske-...........

„ rese-:

för den, som reser i kronans

ärende............

för annan person:

till inrikes orter......

till utrikes orter:

för invånare i

fögderi för resa till Uleåborgs

län i storfursten

dömet Finland ....

annat ..........

„ tull-: för utrikes sjöfart:

'' för öppen båt. . .

för annat fartyg .

för inrikes sjöfart eller

s. k. årspass. . . .

Patentbrev...........

Pensionsbrev..........

Permissionssedel........

Praktika; se Bevis av karantäns

tjänsteman.

Privilegium, apoteks-; se Åpoteksprivilegium.

Protest, notariat-: protokoll där

över, varje ark......

Protokoll, varigenom ämbete

eller tjänst tillsättes; lika

med Fullmakt.

„ angående förordnande eller

Kr.

0.

50

Kr.

ö.

Kr.

3

_fritt

ö.

Kr. ö.

3

-fritt.

50

25

50

-fritt

2

Kr.

ö.

-fritt—

|—| 10

-fritt-!_

-fri

50

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

entledigande av nämndeman,

stämningsman, ledamot av

ägodelningsrättellergodman

vid lantmäteriförrättning, av

god man, syssloman eller

rättens ombudsman i kon- kurs samt av annan person

i avseende å uppteckning

eller vård av konkursbo,

ävensom rörande av någon

bland dem avlagd föreskri- ven ed............

l

Avd.

2

Avd.

3

Avd.

4

Avd.

5

Avd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

fri!

ö.

t

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Protokoll, angående lagfart å fång

till fast egendom, där taxe- ringsvärdet eller köpesum- man för den egendom, vara

lagfart sökes, icke uppgår

till 1,000 kronor......

fr\

tf,

,, förmynderskaps-, vid under- domstol, utdrag därav . . .

„ vid underdomstol, om för- ordnande eller entledigande

av god man för frånvarande

dödsbodelägare eller om

föreläggande för förmyndare

eller sådan god man att in- giva bevis om avlämnande

av årsräkning över sin för- valtning eller om föreläg- gande för dödsbodelägare att

ingiva bouppteckning . . .

„ vid underdomstol, om för- ordnande eller entledigande

av god man för hustru,

som är ur stånd att vårda

sitt gods, eller om före-

fritt

it

J ''

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

15

årsräkning

över

it

läggande för sådan god man

att ingiva bevis om avlämnande

av

sin förvaltning

Protokoll vid underdomstol, omförordnande

av gode män

eller likvidatorer enligt lagen

om aktiebolag eller lagen om

registrerade föreningar för

ekonomisk verksamhet . . .

„ vid lantmäteriförrättning;

se Lantmätares förrättningshandling.

över ekonomisk besiktning

över annan besiktning,

värdering, utmätning, kvarstad

eller dylik förrättning,

varje ark..........

angående inregistrering av

bouppteckning, då sådant

erfordras för återfående av

erlagd stämpelavgift . . . .

annat:

som utgives till part, vilken

utan särskild begäran

författningsenligt är skyldig

att lösa detsamma:

första arket.......

andra arket .......

varje av de övriga.

som på

till part, vilken eljest

icke författningsenligt är

skyldig att lösa detsamma:

första arket.......

andra arket .......

varje av de övriga . . .

utgives

i

Avd.

Kr.

2

Avd.

3

Avd.

4

Avd.

5

Avd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

-fritt

50

50

-fritt
-

Kr.

Kr.

-fritt
-

50

25

25

2

1

1

2

1

1

50

50

-fritt
-

50

5 o!

25

4

2

2

4

2

2

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

1

Avd.

2

Avd.

3

Avd.

4

Avd.

Kr. ö

Kr.

Kr. ö,

Kr.

som eljest utgives; lika

med Avskrift.

Prästbevis: se Bevis.

Prästebrev............

Resolution, vilostånds-, för

varje gruveutmål, vilket

beviljat vilostånd avser,

samt för varje år, viloståndet

medgivits att gälla . .

skolande dock resolution,

varigenom vilostånd medgivits

för stenkolsgruveanläggning,

varå koncession

meddelats, förses

med stämpel till belopp

av:

75 öre för varje hektar,

som viloståndet avser,

till och med etthundra

hektar,

50 öre för varje hektar

därutöver till och med

trehundra hektar, och

25 öre för varje hektar

därutöver, allt beräknat

för varje år, viloståndet

medgivits att

gälla.

Resolution, kommunikations- . .

dock skall stämpel för kommunikationsresolution

icke

mera än en gång i varje

mål utgöras, ändå att handlingar

flera gånger kommuniceras

eller till påminnelser

utlämnas.

fri

ö.

5

Avd.

Kr.

ö.

2

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 165.

17

Resolution, angående föreläggande

enligt lagen om registrerade

föreningar för ekonomisk

verksamhet.....

,, på ansökning om förordnande

för lantmätare eller

med honom i avseende på

behörighet till vissa förrättningar

likställd tjänsteman

att verkställa lantmäteriförrättning

i ändamål att

vinna avsöndring av jord,

vattenfall, fiske eller annan

dylik lägenhet.......

„ eljest innefattande huvudsakligt

beslut, tecknad å

företedd handling......

„ med rubrik; lika med Utslag

med rubrik.

Se för övrigt 6 §.

Salubrev å utmätningsvis försåld

fast egendom........

Sjöfartsbok...........

Sjökaptensbrev ..........

Sjömansrulla eller folkpass:

för utrikes sjöfart.....

för inrikes sjöfart.....

Skeppsdagbok..........

Skiljobrev i äktenskap eller trolovning

...........

Slutsedel.............

Styrmansbrev..........

Stämning............

Tillståndsbrev för utövande av

näring eller yrke......

Tomträttsbok, utdrag av, som

tecknas å tomträttsbevis eller

i

Avd.

Avd. Avd. I Avd. j Avd.

Kr. ö. i Kr. ö. Kr. 1 ö. Kr. I ö. Kr. i ö,

fri
-

-frL

I

10 i
-

3 |- -fri_

20

-fri
fri
-

1 —

_ !_

1 j
3

—

2 —

o

2

5!—: —

—! 2

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914- 1 sand. 121 höft. (Nr 165—167.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

å utdrag av protokoll an- gående inskrivning av eller

inteckning i tomträtt . . .

Tullförpassning; se Förpassning

Tullpass; se Pass.

Tulluträkning, specifik.....

Underrättelse eller uppgift röran- de utmätning, som av utmät- ningsman meddelas sräldenär

1

Avd.

2

Avd.

3

Avd.

4

Avd.

5

Avd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

fn

ö.

tt

Kr.

ö.

Kr.

ö.

J 1

-fn

fr

,, angående beslut om vägrad

registrering av anmälan till

aktiebolagsregistret eller för-

eningsregistret.......

Underrättelse angående brist i

fullgörande av sådant, som

åligger sökande av patent

eller registrering av mön- ster .............

fn

fri

,, angående beslut, att ansök- ning om patent eller om re- gistrering av mönster av- slagits eller förklarats hava

förfallit; att registrering av

varumärke eller förnyelse

av sådant märkes registre- ring vägrats; eller att varu- märke avförts ur registret

Utdrag av fastiglietsbok; se

Fastighetsbok.

,, av dombok eller protokoll;

se Protokoll.

,, av jordregister; se Jord- register.

Utnämningsbrev för:

riddare och kommendör av

Kungl. Maj:ts orden . . .

fri

400

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

19

kommendör medstora korset:

av Svärdsorden . . . . |

av Nordstjerneorden. ,

av Vasaorden .....

kommendör:

av Svärdsorden. ....

av Nordstjerneorden. ,

av Vasaorden......

riddare av Konung Carl

XIII:s orden.......

riddare av Svärdsorden . t

riddare eller ledamot av

Nordstjärneorden. . . .

riddare eller ledamot av

Vasaorden........J

dock är riddare- eller

kommendörsbrev, som i

följd av utnämning under

fälttåg meddelas, från

stämpel..........

Utslag med rubrik:

som utgives till part, vilken,

utan särskild begäran, författningsenligt

är skyldig

att lösa detsamma:

första arket......

andra arket ......

varje av de övriga . .

som på begäran utgives

till part, vilken eljest

icke författningsenligt är

skyldig att lösa detsamma:

första arket ......

andra arket.......

varje av de övriga . .

som eljest utgives; lika med

Avskrift.

l

Avd.

2

Avd.

Kr.

ö.

Kr.

1

1

1

25

25

ö.

3

Avd.

Kr.

ö.

-fritt
-

3 !—

2 i—

2 —

1 —

1 25

4

Avd.

D

Avd.

Kr. ö.

10

2

2

Kr.

200

ISO

150

50

20

5

5

o. i

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

1

Avd.

2

Avd.

3

Avd.

4

Avd.

5

Avd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr. ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Vattenfallsrättsbok, utdrag av,

som tecknas å vattenfallsrättsbevis

eller å utdrag av

protokoll angående inskrivning

av eller inteckning i

vattenfall srätt........

Vederhäftighetsbevis; se Bevis.

Viloståndsresolution; se Resolution.

År spass; se Pass.

Expedition, som icke här ovan

är särskilt nämnd, varje ark

50

l l

50

-fritt

50

4 §■

I avseende på stämpel till fullmakter och andra handlingar, genom

vilka ämbeten eller tjänster tillsättas, iakttages:

1. Indelt'' lön skall i värde beräknas efter nästföregående årets

markegång.

2. År avlöningen fördelad i lön, tjänstgöringspenniugar och ortstillägg,

beräknas stämpel å lönen och ortstillägget tillsammans. År åter

avlöningen fördelad endast i lön och ortstillägg, betraktas vid stämpelbeläggningen

ortstillägget såsom tjänstgöringspenningar, och stämpel

skall alltså beräknas å hela lönen. Vid stämpelbeläggning av handling,

varom här är fråga, skall dock i intet fall stämpel beräknas å ortstillägg

(dyrortstillägg, kallortstillägg), som enligt gällande lönestat åtnjutes

av ämbets- eller tjänsteman vid beskickningar eller konsulat eller

åtföljer tjänst, vars innehavare är underkastad skyldigheten att efter

vederbörande ämbetsmyndighets beprövande låta förflytta sig till tjänstgöring

från ort till annan, eller vars utgående eljest är av oviss eller

mera tillfällig natur.

3. Fullmakt å ämbete eller tjänst i kungl. hoven ävensom av

sådan beskaffenhet i allmänhet, att lön på stat därmed ej åtföljer eller

först framdeles kommer att åtnjutas, förses med stämpel enligt de för

fullmakt i allmänhet bestämda grunder, därvid stämpeln beräknas å den

ordinarie lön, som åtföljer dylik eller därmed jämförlig beställning.

Härvid iakttages, att beräkningen sker för fullmakt i regemente eller

kår eller i armén, flottan eller kustartilleriet efter staten för det rege
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

mente eller den kår, varest den befordrade tjänar, för oplacerade i

armén kvarstående officerare efter för regemente vid armén gällande

stater samt för de särskilda generalsgraderna i armén och kustartilleriet

efter den för arméfördelningsehef bestämda lön, allt med beräkning av

lägsta lönen inom graden, därest olika löner inom samma grad finnas.

5 §>

Åmbets- eller tjänsteman må ej tillgodonjuta honom tillagd lön

eller förhöjning däri, innan han hos den myndighet, där han äger uppbära

lönen, uppvisat fullmakten, behörigen försedd med stämpel.

6 §■

För de genom hovexpeditionen utfärdade resolutioner minskas

stämpelavgiften med ett belopp, motsvarande lösen och sigillpenningar.

J §■

Från stämpelavgift enligt denua art. är kronan befriad.

Dessutom äro från stämpelavgift enligt denna art. befriade:

akademier och statens undervisningsverk;

arrendatorer och brukare å egendomar, som genom domänstyrelsens

försorg utarrenderas, ävensom å dylika egendomar bosatta torpare

och lägenhetsinnehavare, i sådana på Konungens, domänstyrelsens eller

Kungl. Maj:ts befallningshavandes prövning beroende frågor, som beröra

deras rättigheter och skyldigheter gent emot kronan såsom jordens

ägare, dock med undantag av resolutioner angående medgiven överlåtelse

av arrende- eller nyttjanderätt;

fattigvårdssamhällen och fattigvårdsinrättningar; så ock annan, som

är förklarande part i fattigvårdsmål, beträffande beslut, vilket enligt lagbör

genom vederbörande myndighets försorg honom delgivas;

hushållningssällskap, länens;

häktad person i mål angående brott, varför han sitter häktad,

ävensom i mål rörande den häktades vård och behandling;

innehavare av nyttjanderätt till sådana statens fasta egendomar,

som innehavas såsom boställen av ämbets- och tjänstemän inom civil-,

militie- och ecklesiastikstaterna eller blivit anslagna kyrkor, akademier,

hospitaler eller andra allmänna inrättningar, i sådana på förvaltuingsmyndighets

prövning beroende mål och ärenden, som angå förhållandet

mellan nyttjanderättsinnehavaren såsom egendomens brukare och kronan

såsom densammas ägare;

kommuner och väguållningsdistrikt i mål och ärenden rörande de

allmänna vägarna och deras underhåll, jämväl vintertid;

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

kyrkor;

lappar i mål, däri utländsk lapp äger del;

medellös person, då lian författningsenligt styrker sin fattigdom

eller den eljest kunnig är;

pensionsinrättnin gar;

sjukkassor, registrerade;

sjukvårdsinrättningar, allmänna;

skogs vårdsstyrelser;

stiftelser, fromma;

understödsföreningar, registrerade;

utländsk domstol i mål och ärenden, som handläggas enligt lagen

om handräckning åt sådan domstol; och

ämbets- eller tjänsteman i allt vad till ämbetet eller tjänsten

hörer, så ock i mål, som röra ansvar eller ersättningsskyldighet för fel

eller försummelse i ämbetet eller tjänsten.

Frihet från stämpel enligt denna art — dock icke med avseende å

avskrift och bevis, som på begäran utfärdas till annan än part — äger

jämväl rum i mantals- och kyrkoskrivningsmål; i bevillningsmål och mål - angående kronans ränta och tionde; i frågor rörande debitering, avskrivning

eller restitution av kronoutskylder, utbetalning av rese- och traktamentsersätt.

ning, stämpelavgifter, kommunala eller andra allmänna avgifter,

markegångssättning, åsättande av rotering, fastställelse å avsöndring

av jord, vattenfall, fiske eller annan dylik lägenhet, anmärkning vid offentliga

räkenskaper, redogörelse för allmänna medel, utsyning av skog å

allmänning eller ekars fällande å kronojord, tillverkning och inlösen av

salpeter och tvist om värvning; i sådana på förvaltningsmyndighets

prövning beroende ärenden, som röra utbekommande av pensions- eller

därmed jämförligt understödsbelopp eller som angå syner å ryttare-,

soldat- eller båtsmanstorp; i ärenden, som avses i lagen rörande avgäld

från avsöndrad lägenhet eller i lagen angående avlösning av sådan avgäld;

i ärenden, som anhängiggjorts hos justitiekanslersämbetet eller Riksdagens

justitieombudsman; i mål och ärenden, som anhängiggjorts hos

konsulardomare eller konsularrätt enligt lagen om konsularjurisdiktion

den 5 juni 1909; i mål, avseende värnpliktigs besvär över beslut, varigenom

böter blivit honom enligt värnpliktslagen ådömda; i ärenden angående

understöd åt värnpliktigs hustru och barn; i mål angående överträdelse

av lagen angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig

ursprungsbeteckning; så ock i ärenden angående arbetarskyddslagstiftningeus

tillämpning, vilka handläggas av befattningshavare inom yrkesinspektionen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kun yl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 165.

Konungen äger bevilja utländska ångfärjor, vilka förmedla trafiken

mellan Danmark eller Tyskland, å ena, samt Sverige, å andra sidan,

ävensom i samband med färjetrafiken stående utländska fartyg frihet

från stämpel å tullpass, därest motsvarande förmån lämnas dylika svenska

staten tillhöriga ångfärjor och fartyg i vederbörande utländska hamnar.

II ART.

Om stämpel till enskilda handlingar.

8 §■

Följande enskilda handlingar skola, även där de äro utfärdade av

offentlig myndighet, förses med stämpel på sätt här nedan stadgas.

Aktiebrev i inländskt aktiebolag skall, innan brevet av bolaget utgives,

förses med stämpel enligt följande grunder:

a) Aktiebrev i nybildat bolag skall förses med stämpel av 5 öre

för varje fulla 10 kronor av det belopp, varå den i brevet avsedda

aktie lyder, eller, om brevet utfärdats å två eller flera aktier, av

det belopp, varå aktierna sammanlagt lyda; dock att, Hall enligt

bolagets beslut för aktie skall erläggas betalning med högre belopp

än det, varå aktien lyder, stämpeln skall beräknas i förhållande till

det högre beloppet.

b) Aktiebrev, som eljest utfärdas, skall förses med stämpel av 10

öre för varje fulla 10 kronor av det belopp, varå den i brevet

avsedda aktie lyder, eller, om brevet utfärdats å två eller flera

aktier, av det belopp, varå aktierna sammanlagt lyda; dock att,

ifall enligt bolagets beslut för aktie skall erläggas betalning med

högre belopp än det, varå aktien lyder, stämpeln skall beräknas i

förhållande till det högre beloppet.

Upprättat aktiebrev skall, ändock att det icke blivit av aktieägaren

mottaget, anses såsom av bolaget utgivet, då aktieägaren äger att

detsamma hos bolaget utbekomma.

Aktiebrev, som utan erläggande av betalning utfärdas såsom ersättning

för förkommet eller förstört sådant brev eller i utbyte mot

aktiebrev i samma bolag, är fritt från stämpel, därest det nya aktiebrevet

utfärdas å belopp, icke överstigande det, varå det förkomna,

förstörda eller utbytta aktiebrevet lytt, eller, om det nya aktiebrevet

skall ersätta flera äldre brev, dessas sammanlagda belopp, samt det

eller de äldre breven varit försedda med stämpel i vederbörlig

ordning eller icke skolat med stämpel beläggas.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Har behörig stämpelbeläggning av promess ägt ruin, galle den

stämpelbeläggning även för det aktiebrev, mot vilket promessen

sedermera utbytes, där icke aktiebrevet skall beläggas med stämpel

till högre belopp, i vilken händelse detsamma åsättes fyllnadsstämpel.

Aktiebrev, som sålunda utfärdas utan att beläggas med den här

ovan för aktiebrev stadgade stämpel, skall förses med anteckning

om orsaken härtill.

För aktiebrevs behöriga stämpelbeläggning eller förseende med

anteckning om orsaken till underlåten stämpelbeläggning svare ledamöterna

i bolagets styrelse eller, ifall tillsynen över stämpelbeläggningen

enligt bolagets beslut uppdragits åt en eller flera av dem,

dessa ledamöter.

Andelsbevis; se Lottbrev.

Anvisning; lika med Växel.

Arvendekontrålit; se Nyttjanderätt.

Avkomst eller annan förmån av fast egendom: avhandling därom skall, då

den för vinnande av inteckning eller betalning hos offentlig myndighet

företes, förses med stämpel av 50 öre.

Bodmer ibrev; lika med Skuldebrev.

Byte av fast egendom, avhandling därom; lika med avhandling om Köp

av fast egendom.

Byte av fartyg, vars dräktighet överstiger 40 ton: avhandling därom

skall vid utgivandet förses med stämpel av 15 öre för varje ton

av fartygets dräktighet.

Certeparti skall, då det för vinnande av betalning hos offentlig myndighet

företes, förses med stämpel av 25 öre för varje fulla 100 kronor

av det kapitalbelopp, för vilket betalning sökes;

dock är certeparti fritt från stämpel, då på grund därav fordran

bevakas i konkurs.

Check; lika med Växel.

Belaktighetsbevis; se Lottbrev.

Depositionsräkning hos bank eller bankir: bevis om insättning därå skall

vid utgivandet förses med stämpel av 50 öre för deponerat belopp,

som ej överstiger 1,000 kronor, och därutöver 50 öre för varje

påbörjat tusental kronor;

dock att bevis om insättning å depositionsräkning av belopp, ej

överstigande 100 kronor, är fritt från stämpel, samt att dylikt bevis

å belopp, som överstiger 100 kronor, men icke 300 kronor, skall

förses med stämpel av 20 öre och bevis å belopp, som överstiger

300 kronor, men icke 500 kronor, med stämpel av 30 öre.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kunyl. Maj-.ls Nåd. Proposition Nr 165.

Vad sålunda är stadgat om stämpelbeläggning av depositionsbevis

äger icke tillämpning i avseende å bevis om insättning å depositionsräkning

av medel för statsförvaltningen tillhörande allmänt verk eller

styrelse samt riksdagens verk, så länge dessa medel för sådant verk

eller st}n-else innestå.

Sökes på grund av depositionsbeviset hos offentlig myndighet

betalning, skall detsamma förses med särskild stämpel av 25 öre för

varje fulla 100 kronor av det kapitalbelopp, för vilket betalning sökes;

dock är depositionsbevis fritt från sistnämnda stämpelavgift, då på

grund därav fordran bevakas i konkurs.

Fideikommissbrev om fast egendom skall, då det för lagfart företes, utöver

den stämpel, som utgår enligt förordningen om arvsskatt och skatt

för gåva, förses med stämpel av 60 öre för varje fulla 100 kronor

av egendomens värde.

Se för övrigt 10, 13 och 14 §§.

Fraktslut om fartyg; se Certeparti.

Fördelskontrakt; se Ankomst av fast egendom.

Förnyelse av försäkring, bevis därom; se Försäkringsbrev.

För pantning sbrev; lika med Skuldebrev.

Försäkringsbrev eller annan handling, varigenom försäkring meddelas;

lika med Certeparti.

Förvärv av fast egendom i enlighet med gällande författningar om jords

eller lägenhets avstående för allmänt behov eller om avledning av

vatten: fångeshandling därå; lika med avhandling om Köp av fast

egendom.

Gåva av fast egendom: avhandling därom skall, då den för lagfart företes,

utöver den stämpel, som utgår enligt förordningen om arvsskatt och

skatt för gåva, förses med stämpel av 60 öre för varje fulla 100

kronor av egendomens värde.

Se för övrigt 10, 13 och 14 §§.

Hyreskontrakt; se Nyttjanderätt.

Inkassering av penningar: handling, som innefattar uppdrag därom och

emot vars företeende eller avlämnande betalning fordras; lika med

Växel;

dock att handling, som avser inkassering av penningar genom postverkets

försorg eller genom s. k. efterkrav, är från stämpel fri.

Intecknat skuldebrev; se Skuldebrev.

Invisning; lika med Växel.

Jordavsöndring, avhandling därom:

för alltid; se Köp av fast egendom;

till besittning för viss tid eller på livstid; se Nyttjanderätt.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 121 höft. (Nr 165—167.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Kapitalräkning eller annan räkning, därå penningar mot särskilt bevis

mottagas för att törst efter viss tid eller viss tid efter uppsägning

återbetalas: bevis om insättning därå; lika med bevis om insättning

på Dep ositionsråkning.

Konnässement, som av varuavsändaren tillstädes annan än varumottagaren

och mot vars företeende eller avlämnande betalning fordras; lika

med Växel:

Kvittens, som, för inkassering av penningar genom annan person än

fordringsägaren, från en ort till en annan försändes; lika med Växel;

dock att kvittens, som avser inkassering av penningar genom postverkets

försorg eller genom s. k. efterkrav, är från stämpel fritt.

Köp av fast egendom: avhandling därom skall, då den för lagfart företes,

förses med stämpel av 60 öre för varje fulla 100 kronor av egendomens

värde; dock att köpeavhandling, på gruud varav lagfart

sökes för aktiebolag, som icke driver bankrörelse, bör beläggas med

stämpel av 1 krona 20 öre likaledes för varje fulla 100 kronor av

egendomens värde.

Där köpeavhandling, utan tillägg till eller förändring i stadgade

villkor, överlåtes inom den för lagfart föreskrivna tid, räknat från

första fånget, och inom samma tid för lagfart företes samt köpeavhandlingen

därvid är åtföljd av skriftlig, av såväl säljare som köpare

på heder och samvete avgiven förklaring, att icke i någon form

lämnats eller skall lämnas annan betalning för köpet än den, som

finnes upptagen i den för lagfart företedda fångeshandlingen, äger

stämpelbeläggning rum allenast för sista fånget.

Fångeshandling, på grund varav sökes lagfart å järnväg, är från

stämpel fri.

„ av lösören, vilka i säljarens vård kvarbliva: avhandling därom skall,

då den för intagande i vederbörande myndighets protokoll företes,

förses med stämpel av 60 öre för varje fulla 100 kronor av köpesumman.

,, av fartyg, vars dräktighet överstiger 40 ton: avhandling därom skall

vid utgivandet förses med stämpel av 60 öre för varje fulla 100

kronor av köpesumman eller, där denna icke är till bestämt belopp

angiven, av 15 öre för varje ton av fartygets dräktighet.

Sökes på grund av köpeavhandling, varom här ovan förmäles, hos

offentlig myndighet inteckning eller betalning för ogulden köpeskilling,

skall köpeavhandlingen förses med särskild stämpel av 25 öre för

varje fulla 100 kronor av det kapitalbelopp, för vilket inteckning

eller betalning sökes;

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

dock är köpeavhandling fri från sistnämnda stämpel, då på grund

därav fordran bevakas i konkurs eller inteckning sökes i järnväg.

Se för övrigt 9, 10 och 13 §§.

Livränta: avhandling därom skall, då den för vinnande av inteckning

företes, förses med stämpel av 25 öre för varje falla 100 kronor

av livräntans kapitalvärde.

Sökes på grund av avhandlingen hos offentlig myndighet betalning,

skall avhandlingen förses med stämpel av 25 öre för varje fulla 100

kronor av det kapitalbelopp, för vilket betalning sökes;

dock är avhandling om livränta fri från sistnämnda stämpel, då på

grund därav fordran bevakas i konkurs.

Se för övrigt 12 §.

Lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis i inländskt solidariskt bankbolag

eller annat inländskt bolag, som driver bankrörelse, så ock i

kommanditbolag skall, innan brevet eller beviset av bolaget utgives,

förses med stämpel enligt följande grunder:

a) Lottbrev, andels- eller delaktighetsbevis i nybildat bolag skall

förses med stämpel av 5 öre för varje fulla 10 kronor av det belopp,

varå den i brevet eller beviset avsedda lott eller andel lyder, eller,

om brevet eller beviset utfärdats å två eller flera lotter eller andelar,

av det belopp, varå lotterna eller andelarna sammanlagt lyda; dock

att, ifall enligt bolagets beslut för lott eller andel skall erläggas

betalning med högre belopp än det, varå lotten eller andelen lyder,

stämpeln skall beräknas i förhållande till det högre beloppet.

b) Lottbrev, andels- eller delaktighetsbevis, som eljest utfärdas,

skall förses med stämpel av 10 öre för varje fulla 10 kronor av det

belopp, varå den i brevet eller beviset avsedda lott eller andel

lyder, eller, om brevet eller beviset utfärdats i två eller flera lotter

eller andelar, av det belopp, varå lotterna eller andelarna sammanlagt

lyda; dock att, ifall enligt bolagets beslut för lott eller andel skall

erläggas betalning med högre belopp än det, varå lotten eller andelen

Ivder, stämpeln skall beräknas i förhållande till det högre beloppet.

Upprättat lottbrev skall, ändock att det icke blivit av lottägaren

mottaget, anses såsom av bolaget utgivet, då lottägaren äger att

detsamma hos bolaget utbekomma.

Lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis, som utan erläggande

av betalning utfärdas såsom ersättning för förkommet eller förstört

sådant brev eller bevis eller i utbyte mot lottbrev eller bevis i samma

bolag, är fritt från stämpel, därest det nya lottbrevet eller beviset

utfärdas å belopp, icke överstigande det, varå det förkomna, förstörda

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

eller utbytta lottbrevet eller beviset lytt, eller, om det nya lottbrevet

eller beviset skall ersätta flera äldre brev eller bevis, dessas sammanlagda

belopp, samt det eller de äldre breven eller bevisen varit försedda med

stämpel i vederbörlig ordning eller icke skolat med stämpel beläggas.

Har behörig stämpelbeläggning av promess ägt rum, gälle den

stämpelbeläggning även för det lottbrev, mot vilket promessen sedermera

utbytes, där icke lottbrevet skall beläggas med stämpel till

högre belopp, i vilken händelse detsamma åsättes fyllnadsstämpel.

Lottbrev eller bevis, som sålunda utfärdas utan att beläggas med

den här ovan för lottbrevet eller beviset stadgade stämpel, skall förses

med anteckning om orsaken därtill.

För den behöriga stämpelbeläggningen av lottbrev, andelsbevis och

delaktighetsbevis eller deras förseende med anteckning om orsaken

till underlåten stärnpelbeläggning svare ledamöterna i boltfgets styrelse

eller, ifall tillsynen över stämpelbeläggningen enligt bolagets beslut

uppdragits åt eu eller flera av dem, dessa ledamöter.

Vad sålunda är stadgat gäller dock icke bevis å grundfondstillskott

i sparbanker.

Se för övrigt 27 §.

Lösöreköp: avhandling därom; se Köp.

Morgongåvobrev skall, då det till intagande i domstols protokoll företes,

förses med stämpel av 25 öre för varje fulla 100 kronor av gåvans värde.

Nyttjanderätt till fast egendom: avhandling därom, då avhandlingen avser

skogsavverkning, se Skogsavverkning; avhandling därom i annat fall

skall, då den för vinnande av inteckning eller inskrivning företes,

förses med stämpel av 25 öre för varje fulla 100 kronor av avgälden

för ett år eller, där avtalet avser kortare tid, för legotiden.

Erlägges för nyttjanderätten viss avgift en gång för alla, beräknas

stämpeln å det belopp, som motsvarar fem procent av denna avgift,

med tillägg av den årliga avgälden, där sådan är utfäst.

Sökes på grund av avhandlingen hos offentlig myndighet betalning,

skall avhandlingen förses med särskild stämpel av 25 öre för

varje fulla 100 kronor av det kapitalbelopp, för vilket betalning sökes.

Se för övrigt 11 och 13 §§.

Obligation, som utfärdas här i riket, skall av obligationsutgivaren före utlämnandet

förses med stämpel av 30 öre för belopp, ej överstigande

100 kronor, och därutöver 30 öre för varje påbörjat hundratal kronor;

dock att frihet från sådan stämpel äger rum för svenska statens,

Sveriges allmänna hypoteksbanks och konungariket Sveriges stadshypotekskassas

obligationer.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Obligation, som utgivits i utlandet, skall, innan den härstädes

belånas, försäljes eller på vad sätt det vara må överlåtes, förses

med stämpel enligt nyssnämnda grund. Sådan obligation vare dock

fri från stämpel, därest genom vederbörande magistrats påteckning

å obligationen styrkes, att den blivit för magistraten uppvisad före

den 1 januari 1895.

Sökes på grund av obligation, för vilken ovanstående stämpelavgift

icke skolat utgöras, hos offentlig myndighet betalning, skall

obligationen förses med stämpel av 25 öre för varje fulla 100 kronor

av det kapitalbelopp, för vilket betalning sökes;

dock är obligation fri från sistnämnda stämpel, då på grund därav

fordran bevakas i konkurs.

Obligation, som utfärdas endast såsom ersättning för förkommen

eller förstörd sådan handling eller i utbyte mot obligation eller

obligationer av samma utgivare och med samma räntefot, är fri

från stämpel, därest den nya obligationen utfärdas å belopp,

icke överstigande det, varå den förkomna, förstörda eller utbytta

obligationen lytt, eller, om den nya obligationen skall ersätta derå

äldre obligationer, dessas sammanlagda belopp samt den eller de

äldre obligationerna varit försedda med stämpel i vederbörlig ordning

eller icke skolat med stämpel beläggas. Obligation, som sålunda

utfärdas utan att stämpelbeläggas enligt ovan stadgade grunder, skall

av obligationsutgivaren förses med anteckning om orsaken därtill.

Därest för särskilda delar av skuldbelopp utfärdats löpande förskrivningar,

vilka uppenbarligen äro avsedda att utsläppas i den allmänna

rörelsen, galle angående dylik förskrivning, ändock att den ej betecknats

som obligation, vad i denna förordning är om obligation stadgat.

Se för övrigt 15, 16 och 27 §§.

Postremissväxel; se Växel.

Premiekvittens; se Försäkringsbrev.

Pr omess å aktiebrev; lika med Aktiebrev.

å lottbrev; lika med Lottbrev.

Revers; se Skuldebrev.

Räkning, godkänd, skall, då den för vinnande av inteckning eller betalning

hos offentlig myndighet företes, förses med stämpel av 25 öre

för varje fulla 100 kronor av det kapitalbelopp, för vilket inteckning

eller betalning sökes;

dock är godkänd räkning fri från stämpel, då på grund därav fordran

bevakas i konkurs eller inteckning sökes i järnväg.

Servitutsavtal, avhandling därom; lika med avhandling om Åtkomst eller

annan förmån av fast egendom.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Skattelösen av kronojord: brev eller resolution därå, skall, då handlingen

för lagfart företes, förses med stämpel av 5 kronor; dock att dylik

handling, på grund varav lagfart sökes för aktiebolag, som icke

driver bankrörelse, bör förses med stämpel av 10 kronor.

Skogsavverkning: avhandling därom skall, då den för vinnande av inteckning

företes, förses med stämpel av 60 öre för varje fulla 100

kronor av vad för rättigheten blivit utfäst eller, om detta icke

blivit i avhandlingen till visst belopp bestämt, av 6 öre för varje

fullt antal av 10 ar utav det upplåtna skogsskiftet.

Sökes på grund av avhandling hos offentlig myndighet betalning,

skall avhandlingen förses med särskild stämpel av 25 öre för varje

fulla 100 kronor av det kapitalbelopp, för vilket betalning sökes.

Skuldebrev skall, då det för vinnande av inteckning eller betalning hos

offentlig myndighet företes, förses med stämpel av 25 öre för varje

fulla 100 kronor av det kapitalbelopp, för vilket inteckning eller

betalning sökes;

dock är skuldebrev fritt från stämpel, då på grund därav fordran

bevakas i konkurs eller inteckning sökes i järnväg.

Se för övrigt 17 och 18 §§.

Testamente om fast egendom skall, då det för lagfart företes, utöver

den stämpel, som utgår enligt förordningen om arvsskatt och skatt

för gåva, förses med stämpel av 60 öre för varje fulla 100 kronor

av egendomens värde.

Se för övrigt 10, 13 och 14 §§.

Tomträtt; se Nyttjanderätt till fast egendom.

Undantag skontrakt; se Ankomst av fast egendom.

Vatten fallsrätt; se Nyttjanderätt till fast egendom.

Växel skall förses med stämpel enligt följande grunder:

a) Växel, som utfärdas inom riket och ställes att å inrikes ort

betalas, skall, innan den överlåtes eller till betalning företes, beläggas

med stämpel av 50 öre för varje påbörjat belopp av 1,000

kronor, varå växeln lyder;

dock att dylik växel å belopp, ej överstigande 100 kronor, är fri

från stämpel, samt att sådan växel å belopp, som överstiger 100

kronor, men icke 300 kronor, skall förses med sfämpel av 20 öre,

och växel å belopp, som överstiger 300 kronor, men ej 500 kronor,

med stämpel av 30 öre.

b) Växel, som utfärdas inom riket och ställes att å utrikes ort

betalas eller som är utfärdad å utrikes ort, skall, då den utställes

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 165.

eller, om den utfärdats utom riket, innan den här i riket överlåtes

eller till godkännande eller betalning företes, beläggas med stämpel

av 50 öre för belopp, ej överstigande 1,000 kronor, och därutöver

50 öre för varje påbörjat tusental kronor, varå den lyder.

Utom i fall, varom här ovan under a) sägs, äger frihet från stämpel

för växel rum i följande fall, nämligen

1) för postremissväxel och annan inom riket utfärdad växel, som

är betalbar å inrikes ort vid uppvisandet;

2) för växel, som utfärdas inom riket och ställes att å utrikes

ort betalas eller är utfärdad å utrikes ort, därest växeln är ställd

att vid uppvisandet betalas av medel, som hos bank, annan kreditinrättning

eller bankir föras i räkning för utställaren;

3) för växel, som är dragen från utlandet på utlandet och endast

är betalbar i utlandet; samt

4) för växel, som ställes att betalas till statsförvaltningen tillhörande

allmänt verks eller styrelses order.

År växel utfärdad i flera exemplar och har ett av dem blivit med

föreskriven stämpel försett, vare de övriga från stämpel fria.

Sökes på grund av godkänd eller protesterad växel hos offentlig

myndighet betalning, skall växeln förses med särskild stämpel av 25

öre för varje fulla 100 kronor av det kapitalbelopp, för vilket betalning

sökes;

dock är växel fri från sistnämnda stämpel, då på grund därav

fordran bevakas i konkurs.

Se för övrigt 16 §.

Äktenskapsförord skall, då det för intagande i domstols protokoll företes,

förses med stämpel av 5 kronor.

Överlåtelse av kronohemman eller skattlagt krononybygge: avhandling

därom skall, då åborätt på grund därav vinnes, förses med stämpel

för kronohemman till belopp av 60 öre och för nybygge till belopp

av 20 öre för varje fulla 100 kronor av egendomens värde; dock att

avhandling, på grund varav åborätt vinnes för aktiebolag, som icke

driver bankrörelse, bör förses med stämpel för kronohemman till

belopp av 1 krona 20 öre och för nybygge till belopp av 40 öre

likaledes för varje fulla 100 kronor av egendomens värde.

Med avhandling förstås i denna paragraf varje skriftligen avfattad

handling, evad den har formen av ett mellan två eller flera personer

slutet avtal eller icke, vilken i det avseende, varom i varje fall är

fråga, medför upplåtelse av rättighet eller åtagande av förpliktelse.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kunyl. Majds Nåd. Proposition Nr 165.

9 §.

Till köpe- och bytesbrev, på grund varav lagfart sökes, bestå

kontrahenterna hälften vardera till stämpeln, om ej annorlunda därom

slutat är.

Då lagfart sökes å fång, som skett genom inrop å exekutiv auktion

eller i enlighet med gällande författningar om jords eller lägenhets avstående

för allmänt behov eller om avledning av vatten, skall dock

stämpeln av lagfartssökanden ensam gäldas.

10 §.

Då stämpelavgift skall utgå efter värdet av fast egendom, må detta

icke upptagas lägre än nästföregående årets taxeringsvärde, men skall,

vad angår köp av fast egendom eller överlåtelse av kronohemman eller

nybygge, beräknas efter den i penningar bestämda köpe- eller löseskillingen,

så framt denna överstiger nämnda värde.

I fråga om fast egendoms taxeringsvärde må debetsedel, så upprättad

som gällande uppbördsreglemente föreskriver, äga lika vitsord

med av vederbörande tjänsteman utfärdat taxeringsbevis.

Finnes för fast egendom icke särskilt taxeringsvärde, skall såsom

sådant anses det värde, vartill egendomen skattas enligt intyg av trovärdiga

män eller efter domarens prövning.

H §•

Där uti avhandling om nyttjanderätt till fast egendom avgälden

är bestämd att under olika år av legotiden utgå med olika belopp,

beräknas stämpelavgiften å den högsta avgäld, som för något år utgöres.

I avgälden ingående persedlar eller tjänstbarheter beräknas efter

det värde, vartill de vid upplåtelsen uppskattats, eller, där visst värde

därvid icke blivit dem åsatt, efter senast fastställda markegångspris, så

framt de i markegångstaxa finnas upptagna, men eljest efter det i orten

gängse pris.

12 §.

Uppskattning av livräntas kapitalvärde sker med användande av

de vid denna förordning fogade tabeller I och II.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 165.

33

13 §.

Har fast egendom, belägen inom särskilda domstolars områden,

blivit upplåten under ägande- eller nyttjanderätt genom en handling,

varå lagfart eller inteckning sökes, skall denna handling förses med

stämpel efter fulla värdet vid den domstol, där den först företes.

14 §.

Fideikommissbrev ävensom annat testamente eller avhandling om

gåva, då enligt bestämmelserna däri fast egendom skall övergå till

flera personer efter varandra, förses med stämpel varje gång, då, efter

det egendomen övergått till ny innehavare, lagfart därå sökes.

15 §.

Den obligationsutgivare, som här i riket utlämnar obligation, dagtecknad

före den 1 januari 1895, skall förse obligationen med anteckning

om dagen, då den utlämnas.

16 §.

Då handling, lydande å utländskt myntslag, skall beläggas med

stämpel i förhållande till det i handlingen uttryckta värde, skall det

utländska myntslagets värde i svenskt mynt beräknas efter den vid tiden

för stämpelbeläggningen gällande växelkurs, vartill på den ort, där

stämpelbeläggningen sker, eller på närmaste inländska växelplats växlar,

utställda i det främmande myntslaget och lydande på betalning vid

uppvisandet, köpas.

17 §•

Därest handling, vilken för vinnande av lagfart, inteckning, inskrivning

eller betalning vant inför offentlig myndighet företedd och

därvid blivit försedd med stämpel, ånyo i samma avseende som tillförene

ingives, äge, med undantag för de fall, som i 14 § omförmälas, förnyad

stämpelbeläggning ej rum.

Samma stadgande gälle, där på grund av skuldebrev eller annat

fordringsbevis betalning sökes för belopp, för vilket inteckning tillförene

varit sökt, eller där inteckning sökes för belopp, för vilket

betalning tillförene varit sökt.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 121 höft. (Nr 165—167.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Åskas med avseende å inteckning i fast egendom, tomträtt eller

vatten fallsrätt sådan åtgärd, som omförmäles i 21, 26, 27 eller 34 § av

förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom

eller i 10 eller 14 § av lagen den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt

och vattenfallsrätt, skall den handling, som för sådant ändamål ingives

jämte den gamla inteckningshandlingen, icke beläggas med stämpel.

18 §.

Då på grund av skuldebrev eller annan handling betalning hos

offentlig myndighet sökes och därvid i stället för huvudskriften företes

avskrift, bör denna förses med den för huvudskriften stadgade stämpel.

Styrkes med intyg av domare, magistratsperson eller kronobetjänt,

att huvudskriften blivit försedd med stämpel för det belopp, varför

betalning sökes, eller för någon del därav, eller visas, att tillförene inteckning

eller betalning varit för samma belopp eller någon del därav

hos offentlig myndighet sökt, belägges dock avskriften icke med stämpel

i vidsträcktare mån än till det belopp, som för huvudskriften brister.

19 §.

Frän stämpelavgift enligt denna art. är kronan befriad.

Frihet från stämpel enligt denna art. äger jämväl rum för handlingar,

vilka enligt lagen om konsularjurisdiktion den 5 juni 1909 ingivas

till konsulardomare eller konsularrätt.

Ill ART.

Om återfående av erlagd stämpelavgift.

20 §.

1. Vill någon föra talan om återfående av stämpelavgift, som av

ämbets- eller tjänsteman debiterats eller i enlighet med dennes tillsägelse

blivit erlagd för sådan handling, vars stämpelbeläggning enligt 35 §

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

skall i hovrätt granskas, må dylik talan inom sex månader från det

klandrade stämpelbeläggningen ägt rom anhängiggöras i den hovrätt,

varunder ämbets- eller tjänstemannen lyder. Part, som ej nöjes åt

hovrättens beslut, så ock advokatfiskal i hovrätten, där han finner

sådant nödigt för bevarande av kronans rätt, äga mot beslutet fullfölja

talan genom besvär, vilka skola till Konungen ingivas inom den tid,

som i 30 kap. 23 § rättegångsbalken stadgas.

2. Har, sedan stämpelavgift jämlikt 8 § erlagts för promess å

aktie- eller lottbrev, den å promessen grundade aktie- eller andelsrätten

till följd av utebliven betalning blivit förverkad, må stämpelavgiften

på ansökan kostnadsfritt återbekomma^ i den ordning, som i fråga om

restitution av kronoutskylder är föreskriven.

21 §.

Förmår i fall, som avses i 20 § 1 inom., den, vilkens rätt är av skedd

stämpelbeläggniug beroende, visa, att talan om återfående av för högt

debiterad stämpelavgift icke kunnat av honom föras i den ordning, som

i samma paragraf är föreskriven, ankomme efter därom gjord ansökning

på Konungen att efter prövning av föreliggande omständigheter

förordna om restitution av vad i stämpelavgift för mycket erlagts.

Vad sålunda är stadgat galle ock, där någon i fall, varom i denna

art. icke eljest är stadgat, måst vidkännas stämpelavgift, som antingen

alldeles icke bort utgå eller bort utgå med lägre belopp än det erlagda. IV

IV ART.

Om stämplarna och deras tillhandahållande.

22 §.

1. Stämplar skola vara att tillgå av följande slag, nämligen:

a) helarksstämplar å 50 öre samt 1, 1.25, 1.50, 2 och 3 kronor,

b) enkla och dubbla beläggningsstämplar å 5, 10, 15, 20, 25,

30, 40, 50, 60, 75 och 80 öre samt 1, 1.20, 1.50, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8,

9, 10, 12, 12.50, 15, 20, 25, 30, 50, 75, 100, 200, 500, 1,000 och

5,000 kronor, samt

c) bank- och växelstämplar å 20, 30 och 50 öre samt 1, 1.50, 2,

2.50, 3, 3.50, 4, 4.50, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 12, 12.50, 15, 20, 25, 30, 50,

75 och 100 kronor.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition Nr 165.

Dessutom äger stämpling av blanketter till aktiebrev, lottbrev, promesser,

andelsbevis, delaktighetsbevis och obligationer rum i den ordning,

27 § föreskriver.

2. När till en handling, som skall förses med stämpel, erfordras

sådan till större belopp, än en stämpel innehåller, må två eller flera

stämplar begagnas.

Där stämpelbeloppet utfaller i sådant tal, varå stämpel ej finnes

och vartill flera stämplar å mindre värden ej kunna sammanjämkas,

skall stämpel å det lägre värde, som är sagda tal närmast, begagnas.

23 §.

Till handlingar, som för vinnande av lagfart, inteckning eller

inskrivning vid domstol företes, till äktenskapsförord, morgongåvobrev

och avhandlingar om lösöreköp, vilka till underdomstol ingivas, skola

begagnas dubbla beläggningsstämplar.

Till växel och annan handling, som enligt 8 § skall lika med

växel stämpelbeläggas, ävensom till bevis om insättning å depositionsräkning

hos bank eller bankir samt å kapitalräkning eller annan räkning,

därå penningar mot särskilt bevis mottagas för att först efter viss

tid eller viss tid efter uppsägning återbetalas, skola, utom för utgörande

av den särskilda stämpel, varmed handlingen skall förses, då på grund

därav betalning sökes hos offentlig myndighet, användas sådana bankoch

växelstämplar, om vilka i 22 § 1 mom. c) förmäles; och må sådana

stämplar icke användas för beläggning av andra än nu nämnda handlingar.

24 §.

Beläggningsstämplar anbringas på det sätt, att den enkla beläggningsstämpeln

och den med nr 1 märkta delen av den dubbla å handlingen

fästas med hela den limmade sidan.

25 §.

Då handling förses med beläggningsstämpel, skall denna, med

angivande av datum, makuleras genom lämplig påteckning, färg- eller

svartstämpling.

Den, som till offentlig myndighet ingiver handling, som skall

förses med dubbel beläggningsstämpel, skall, där icke enligt 34 §

3 stycket stämpeln skall makuleras av vederbörande ämbete- eller

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 165.

tjänsteman, makulera den med nr 1 märkta delen, varemot den andra

delen makuleras av ämbets- eller tjänstemannen.

26 §.

Generalpoststyrelsen skall å samtliga postanstalter tillhandahålla

allmänheten stämplar av de särskilda slag, som enligt denna författning

skola vara att tillgå.

Därest å postanstalt befintligt stämpelförråd icke innehåller stämplar

till det belopp eller av det slag, som i gjord rekvisition begäres,

åligger det postan staltens föreståndare att så snart ske kan anskaffa

och rekvirenten tillhandahålla de rekvirerade stämplarna ävensom att

underrätta rekvirenten om dagen, då stämplarna kunna till honom utlämnas.

Ett exemplar av denna förordning skall hållas för allmänheten

tillgängligt å varje postanstalt.

Huru försäljning av stämplar i vissa fall ombesörjes av ämbetsoch

tjänstemän (stämpelför sälj are), stadgas i 28 och 33 §§.

27 §.

Då aktiebrev, lottbrev, promesser, andelsbevis, delaktighetsbevis

eller obligationer enligt 8 § skola förses med stämpel, skall detta äga

rum sålunda, att stämpling av blanketterna till aktiebreven, lottbreven,

promesserna, bevisen eller obligationerna sker genom generalpoststyrelsens

försorg. Den, som vill låta stämpla dylika blanketter, anmäle sig därom

skriftligen hos generalpoststyrelsen med bifogande av blanketterna samt

tvefald uppgift å dessas valör och antalet av varje valör. Generalpoststyrelsen

fastställer därefter det belopp, med vilket stämpel enligt

bestämmelserna i denna förordning skall utgöras, och låter, sedan det

erforderliga stämpelbeloppet blivit inbetalt, verkställa stämplingen.

Talan mot generalpoststyrelsens beslut i fråga om stämpelbeloppet

fullföljes i enahanda ordning, som är stadgad för överklagande av generalpoststyrelsens

beslut i allmänhet.

28 §.

Ämbets- eller tjänsteman, vilken har att å tjänstens vägnar mottaga

handling, som enligt II art. skall vid företeendet inför offentlig

myndighet förses med stämpel, vare, därest han hos generalpoststyrelsen

anmält, att han tillhandahåller dylika stämplar, berättigad och för
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition Nr 165.

pliktad att å det ställe, där handlingen skall mottagas, försälja till

densamma erforderliga stämplar, och skola i sådant fall stämplarna hos

honom köpas och stämpelbeläggningen av honom verkställas.

Har anmälan, varom ovan sägs, gjorts av ordinarie tjänstinnehavare,

medför densamma enahanda rättighet och förpliktelse jämväl

för den, som under ledighet för honom förordnats att helt eller delvis

bestrida ämbetet eller tjänsten, därest icke den tillförordnade hos generalpoststyrelsen

gör anmälan, att han icke vill utöva stämpelförsäljningen.

Därest ordförande i häradsrätt icke är stämpelförsäljare, åligger

det generalpoststyrelsen att föranstalta därom, att under pågående lagtima

ting stämplar tillhandahållas allmänheten å tingsstället eller i dess

närhet.

Ett exemplar av denna förordning ävensom av förordningen om

arvsskatt och skatt för gåva skall tillställas ämbete- eller tjänsteman,

som i denna paragraf avses, och av denne hållas tillgängligt för en

var, som önskar därav taga del.

29 §.

Har stämpelförsäljare, varmed i denna förordning förstås såväl

ämbete- eller tjänsteman, som jämlikt 28 § utövar stämpelförsäljning,

som ock ämbete- eller tjänsteman, vilken har att å tjänstens vägnar

stämpelbelägga utgående expeditioner, hos generalpoststyrelsen för sin

uppbörd ställt av styrelsen godkänd borgen eller ock nedsatt obligationer

eller avlämnat försäkringsbrev i enlighet med därom gällande

föreskrifter, äge han efter rekvisition hos generalpoststyrelsen erhålla

stämplar i räkning inom det belopp, för vilket säkerhet blivit av

honom ställd.

30 §.

Har genom misskrivning eller annorledes stämpel blivit för sitt

ändamål obrukbar, må densamma, helarksstämpel likväl allenast så framt

det blad, varå stämpeln är satt, är ostympat, hos generalpoststyrelsen

eller å postanstalt utbytas mot annan stämpel. Dylikt utbyte må även

äga rum för stämpel å växel, som på grund av uteblivet godkännande

återgått till växelutställaren, då av denne blivit styrkt, att godkännande

å växeln icke erhållits, ävensom för stämpel, som oriktigt blivit använd

till handling, för vilken stämpel av armat slag skolat nyttjas. Vid utbyte,

som här är omförmält, skall för varje stämpel betalas 6 öre.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Stämplar till underskrivna expeditioner må avgiftsfritt på enahanda

sätt utbytas, så vida behörigen styrkes, att expeditionerna icke varit för

ändamålet begagnade eller att lösen för dem icke erhållits.

31 §.

Kostnaden för stämplars tillverkning och försändning ävensom för

de enligt denna förordning kontant utgående stämpelprovisioner samt

andra av stämpelväsendets handhavande omedelbart föranledda kostnader,

som icke äro att hänföra till avlöning åt postverkets tjänstemän, utbetalas

av generalpoststyrelsen och avföras å anslaget till stämpelomkostnader.

32 §.

Generalpoststyrelsen äger utfärda närmare bestämmelser om stämplars

tillhandahållande å postanstalterna ävensom om utbyte av stämplar.

Y ART.

Om tillsyn å stämpelavgiftens utgörande.

33 §.

Ansvarighet därför, att expedition i vederbörlig ordning förses

med stämpel, åligger vid statsdepartementen och hovexpeditionen den

tjänsteman, till vilkens tjänstebefattning hörer att hålla expeditionen

vederbörande till hända, samt vid övriga myndigheter den tjänsteman,

som för expeditionen ansvarar; dock att, där annan tjänsteman vederbörligen

förordnats att stämpelbeläggningen verkställa, ansvarigheten

åligger denne.

Till kontroll därå, att fullmakt, konstitutorial eller annan handling,

som grundlägger rätt att uppbära avlöning, blivit behörigen stämpelbelagd,

skall vid varje årsredogörelse över utbetalta avlöningsmedel

redogöraren foga särskild förklaring av innehåll, att envar av de i

redogörelsen upptagna löntagare, som under året tillträtt tjänst eller

sådan löneförhöjning, som påkallat utgörande av stämpelavgift, för redogöraren

uppvisat den handling, på grund av vilken avlöning blivit till

honom utbetald, samt att den företedda handlingen därvid befunnits

vara belagd med stämpel till behörigt belopp. Har under året icke

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

förekommit sådan förändring i avseende å den i redogörelsen upptagna

personalens avlöning, som påkallat utgörande av stämpelavgift, skall detta

förhållande i redogörelsen särskilt anmärkas.

34 §.

Åmbets- eller tjänsteman, notarius publicus eller mäklare, till vilken

stämpel underkastad handling ingives, bör tillse, att handlingen är behörigen

försedd med stämpel, och att stämpeln är makulerad på sätt i

25 § föreskrives.

År handlingen icke behörigen försedd med stämpel och erlägges

ej genast efter erhållen tillsägelse penningar till det felande stämpelbeloppet

eller, där ämbets- eller tjänstemannen ej är stämpelförsäljare,

nämnda stämpelbelopp, må handlingen icke mottagas. Åmbets- eller

tjänsteman, som uppburit betalning för dubbel beläggningsstämpel, utan

att handlingen samtidigt därmed stämpelbelagts, åligger att med användande

av tryckta, i löpande följd numrerade blanketter omedelbart

och utan ersättning lämna kvitto å sålunda uppburna medel samt därvid

anteckna kvittots huvudsakliga innehåll å en till blanketterna

hörande, på samma sätt numrerad talong.

Då ämbets- eller tjänsteman jämlikt 28 § verkställer stämpelbeläggning

av handling, som ingives till offentlig myndighet, åligger

honom ock att utan ersättning makulera stämpeln. År i annat fäll

stämpel till ingiven handling ej vederbörligen makulerad, bör ämbetseller

tjänstemannen, notarius publicus eller mäklaren besörja fullgörandet

därav mot ersättning för besväret därmed av 5 öre för

varje stämpel; dock må denna ersättning ej beräknas för flera stämplar

än det minsta antal, som för handlingen erfordras.

35 §.

Då renoverat exemplar av underrätts protokoll över lagfarter,

inteckningar, inskrivningar, äktenskapsförord samt bouppteckningar, testamenten,

som vid domstolen bevakas, morgongåvobrev och avhandlingar om

lösöreköp till hovrätt insändas, skola därvid fogas de med nr 2 märkta

delarna av de dubbla beläggningsstämplar, med vilka de till protokollen

hörande, i denna förordning avsedda handlingar blivit försedda; börande

dessa stämpeldelar antingen fasthäftas i brädden vid den paragraf av

protokollet, där det ärende, som föranlett stämpelbeläggningen, före
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 165.

kommer, eller ock, med domstolens sigill genomdragna, särskilt medfölja

protokollet med åtecknad hänvisning, till vilka paragrafer de höra.

36 §.

1. De insända stämpeldelarna skola i hovrätterna granskas och

med protokollen jämföras av den eller de tjänstemän, som enligt den

för vederbörande hovrätt gällande arbetsordning fått berörda arbete sig

ålagt; och bör, i händelse granskningen utförts av annan tjänsteman

än advokatfiskalen, de vid densamma befunna felaktigheter hos advokatfiskal

anmälas. För alla under ett år avlämnade protokoll bör granskningsarbetet

vara fulländat senast inom slutet av det nästföljande året.

2. Finner advokatfiskalen på grund av anmärkning, som vid den

i 1 mom. omförmälda granskning förekommit, anledning att mot ämbetseller

tjänsteman anställa åtal för fel eller försummelse i avseende å stämpelbeläggning,

förfares på sätt 50 § stadgar. Advokatfiskalen vare jämväl

obetaget att, där han för bevarande av kronans rätt finner sådant nödigt,

i hovrätten föra talan mot enskild part om utgivande av felande stämpelbelopp.

37 §.

Å brädden av de i 35 § omförmälda protokoll bör, i avseende å

handling, vars stämpelbeläggning skall i hovrätt redovisas, göras anteckning

dels om värdet, som ligger till grund för stämpelberäkningen,

dels ock om stämpelns belopp.

På enahanda sätt bör i fråga om handling, som förut blivit försedd

med stämpel för hela eller någon del av det värde, efter vilket

stämpeln eljest skolat beräknas, antecknas när och varest stämpelbeläggningen

ägt rum.

38 §.

Å stämplar, som blivit till hovrätt insända, må kvitto kunna

erhållas, därest avsändaren avlämnar två lika lydande, av honom underskrivna

förteckningar å stämplarnas antal och sammanräknade belopp,

av vilka förteckningar den ena kvarstannar hos hovrätten, den andra

återställes kvitterad.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 121 käft. (Nr 165—167.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

VI ART.

Om uppbörd och redovisning.

39 §.

Stämpelförsäljare, som i räkning mottagit stämplar, åligger att

inom åtta dagar efter varje kvartals slut till generalpoststyrelsen inleverera

under kvartalet influtna stämpelmedel. Stämpelmedel, som leveteras,

åtföljas av reversal i två exemplar, av vilka det ena kvitterat

återställes till stämpelförsäljaren.

Sådana reversal skola ock avlämnas av stämpelförsäljare, som,

vid inköp av stämplar mot kontant betalning, önskar erhålla kvitto

å de inbetalda medlen.

Stämpelförsäljare, som, enligt vad i 34 § sägs, uppburit betalning

för dubbel beläggningsstämpel utan att handlingen samtidigt därmed

stämpelbelagts, åligger att, så snart lämpligen ske kan och minst en

gång i månaden, till generalpoststyrelsen inleverera vad sålunda må

hava influtit, med bifogande därvid av den del av den i samma paragraf

omförmälda talong, som motsvarar de utfärdade kvittona. Sålunda

överlämnad del av talong skall i generalpoststyrelsen undergå behörig

granskning.

40 §.

Varje år å sista söckendagen skall genom Kungl. Maj:ts befallningshavandes

försorg hos stämpelförsäljare, som, enligt vad generalpoststyrelsen

hos Kungl. Maj:ts befallningshavande anmält, erhållit

stämplar i räkning, inventering anställas till utrönande, huru mycket

av mottagna stämplar är osålt; och må därvid hos domare på landet

stämplar, som blivit använda till sådana, något årets ting tillhörande

expeditioner, vilka vid inventeringstillfället, enligt intyg av förrättningsmannen,

kronofogde eller länsman, ännu icke äro utlösta, i instrumentet

över förrättningen upptagas såsom osålda.

Inom den 15 januari skola av Kungl. Maj:ts befallningshavande

till generalpoststyrelsen insändas instrumenten över de hos försäljningsmännen

sålunda hållna inventeringar.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Jämväl å annan tid må, när omständigheterna därtill föranleda,

inventering i enahanda ordning hos stämpelförsäljare kunna äga rum

och skall då tillika redovisning avgivas för vad av mottagna stämplar

icke finnes i behåll.

41 §.

Stämpelförsäljare, som i räkning mottagit stämplar eller som för

uppbörd av kontant inköpta stämplar önskar komma i åtnjutande av

ersättning, varom i 42 § stadgas, skall föra och för kalenderår avsluta

redogörelse över mottagna stämplar och vad därför i penningar inflyter;

börande av stämpelförsäljare, som i räkning mottagit stämplar, redogörelsen

jämte kvittenserna å vad under året i penningar levererats

vara avlämnad till generalpoststyrelsen sist den 15 januari nästföljande

år vid vite av en krona för varje dag stämpelförsäljaren därutöver med

redogörelse utebliver.

Samtidigt härmed skall jämväl ännu icke levererad del av

stämpelmedlen för året inlevereras till generalpoststyrelsen, vid påföljd

i annat fall, att stämpelförsäljaren anses hava försålt alla av honom

mottagna stämplar; och åligger i följd härav generalpoststyrelsen att

genast låta indriva det däremot svarande, dittills icke redovisade belopp

jämte laga ränta därå.

Stämpelförsäljare vare berättigad att till generalpoststyrelsen återleverera

osålda stämplar mot återbekommande av för dem erlagd betalning

efter avdrag av det belopp, som han må hava såsom provision

för samma stämplar uppburit.

42 §.

I redovisning för stämplar äger stämpelförsäljare såsom ersättning

för besvär och kostnader räkna sig till godo, i Stockholm två procent

samt i övriga städer och å landet tre procent av det belopp, för vilket

stämplar försålts, till och med en årlig försäljningssumma av 20,000

kronor, dock att ordförande i häradsrätt må, även om han är boende i

Stockholm, tillgodoföra sig provision med tre procent. För överskjutande

belopp till och med 200,000 kronor beräknas provisionen efter en procent

och för belopp utöver 200,000 kronor efter en tiondedels procent.

Stämpelförsäljare må i sin försäljningssumma inräkna jämväl de belopp,

för vilka, med stöd av de om anstånd med skatts erläggande i förordningen

om arvsskatt och skatt för gåva givna bestämmelser, anstånd

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

medgivits och för vilka han styrker sig hava överlämnat behöriga

skuldförbindelser till Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshavande.

Har på grund av oriktig debitering genom laga kraft ägande beslut

förordnats, att erlagd stämpelavgift må återbekommas, skall därå

belöpande provision gå åter.

Har samma ämbete eller tjänst under ett kalenderår uppehållits

av flera personer, vilka var för sig varit stämpelförsäljare, skall provisionen

för de stämplar, som blivit av dessa personer tillsammans försålda,

beräknas såsom om alla stämplarna försålts av endast en person,

varefter det härvid uppkommande samfällda provisionsbeloppet skall

fördelas mellan de olika försäljarna efter förhållandet mellan de belopp,

vartill provisionen för en var av dem skulle hava uppgått, därest den

beräknats allenast på hans försäljningssumma.

Skall provisionsbelopp fördelas mellan flere stämpel försäljare på

sätt här ovan sägs, äge generalpoststyrelsen att, sedan samtliga dessas

redogörelser för det ifrågavarande året inkommit och blivit granskade

samt bruttoförsäljningssumman för under året försålda stämplar behörigen

inlevererats, till eu var av försäljarna utbetala den honom tillkommande

andel i det samfällda provisionsbeloppet.

43 §.

I fråga om tillsyn å stämpelförsäljning, som äger rum å postanstalterna,

ävensom beträffande uppbörd och redovisning av dit influtna

stämpelmedel äger generalpoststyrelsen utfärda nödiga bestämmelser.

44 §.

På framställning av stämpelförsäljare eller föreståndare för postanstalt

äger generalpoststyrelsen efter föregången granskning att för

sådana stämplar, vilka enligt 30 § få utbytas, bevilja avskrivning i

räkenskapen emot den i nämnda paragraf stadgade avgift, där sådan

skall utgå; börande å varje stämpel, för vilken avskrivning sålunda

medgives, medelst färg- eller svartstämpling anbringas ordet »makulerad».

Innan avskrivning beviljats, må stämplarna i räkenskapen upptagas

såsom behållning.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

45

45 §.

1. De för varje månad influtna stämpelmedlen skola av generalpoststyrelsen

inlevereras till statskontoret inom utgången av den påföljande

månaden.

2. Generalpoststyrelsen har att inom den 1 april till kammarrätten

överlämna ej mindre en över stämpeluppbörden i riket upprättad

redogörelse för det nästföregående kalenderåret jämte bestyrkta förteckningar

över de vid årsskiftet hos generalpoststyrelsen och å postanstalterna

inneliggande förråd av stämplar än även försälj ningsräkningarna

och instrumenten över de hos stämpelförsäljarna hållna inventeringar.

VII ART.

Om ansvar för överträdelse av denna författning.

46 §.

Fel eller försummelse av ämbets- eller tjänsteman, notarius publicus

eller skeppsklarerare vid fullgörande av vad enligt denna författning

honom åligger, så ock försummelse av mäklare att förse av honom utfärdad

handling med föreskriven stämpel anses efter allmän lag.

47 §.

1. Den, som utgiver, överlåter eller till godkännande eller betalning

företer växel eller annan handling, som enligt 8 § skall lika

med växel stämpelbeläggas, utan att, där handlingen skolat förses med

stämpel, fullgöra vad honom i sådant avseende åligger, så ock den,

som utgiver bevis om insättning å depositionsräkning hos bank eller

bankir eller å kapitalräkning utan att därvid förse beviset med föreskriven

stämpel, böte tio gånger den felande stämpelns belopp; dock

vare minsta bot fem kronor.

2. Åsidosätter någon vad i 8 § finnes föreskrivet om stämpelbeläggning

av aktie- eller lottbrev eller andels- eller delaktighetsbevis,

då det utfärdas av aktiebolag, solidariskt bankbolag, annat bolag, som

driver bankrörelse, eller kommanditbolag, eller av sålunda utfärdad

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

promess å aktie- eller lottbrev, böte tio gånger den felande stämpelns

belopp; dock vare minsta bot tjugufem kronor.

3. Den obligationsutgivare, som utlämnar obligation utan att

därvid förse handlingen med stadgad stämpel, så ock den, som belånar,

försäljer eller på vad sätt det vara må överlåter i utlandet utgiven

obligation, utan att handlingen är försedd med föreskriven stämpel eller

sådan påteckning av magistrat, som här ovan under rubriken obligation

i 8 § omförmäles, skall bota tjugu gånger den felande stämpelns belopp;

dock vare minsta bot tjugufem kronor;

4. Den obligationsutgivare, som här i riket utlämnar obligation,

dagtecknad före den 1 januari 1895, samt underlåter att förse obligationen

med den i 15 § föreskrivna anteckning, skall bota tjugu gånger

den å handlingen belöpande stämpelns belopp; dock vare minsta bot

tjugufem kronor.

Varder, enligt vad i 8 § stadgas, aktie- eller lottbrev, andelseller

delaktighetsbevis eller obligation, som utlämnas i ersättning för

eller utbyte mot annan dylik handling, ej belagd med stämpel, och

underlåter någon, som är pliktig förse aktie- eller lottbrevet, andelseller

delaktighetsbeviset eller obligationen med anteckning om orsaken

därtill, att verkställa sådan anteckning, straffes med böter från och med

tio till och med etthundra kronor.

5. Utgivare av köpe- eller bytesbrev om fartyg skall för underlåtenhet

att vid utgivandet förse dylik handling med stadgad stämpel,

bota två gånger den felande stämpelns belopp; dock vare minsta bot

tjugufem kronor.

6. Där handling, i avseende å vars stämpelbeläggning ansvar i

1, 2, 3 eller 5 mom. stadgas, icke blivit av den, vilken stämpelbeläggningen

ålegat, försedd med behörig stämpel, vare även den, vilken

såsom bevis om förvärvad rättighet mottager handlingen eller densamma

för annans räkning försäljer, belånar eller till godkännande eller betalning

företer utan att belägga den med felande stämpel, underkastad det för

felaktig eller försummad stämpelbeläggning av handlingen stadgade

ansvar.

7. Köpare eller säljare av fast egendom, som genom avtal om

betalning utöver vad den för lagfarts vinnande företedda köpeavhandling

innehåller eller genom erläggande eller mottagande av sådan betalning

föranlett, att honom åliggande stämpelavgift icke utgjorts för hela det

belopp, som betingats för den fasta egendomen med vad därtill hörer,

skall bota två gånger den felande stämpelns belopp, dock ej under

tjugufem kronor.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 165.

8. Har någon i skriftlig förklaring, varom i 8 § under rubriken:

Köp av fast egendom stadgas, mot bättre vetande lämnat oriktigt meddelande

och därigenom föranlett, att stämpelavgift å något fång till fast

egendom icke blivit erlagd, böte från och med fyra till och med tio

gånger det felande stämpelbeloppet; dock vare minsta bot tjugufem

kronor.

9. I de fall, varom sägs i denna paragraf, följe ock skyldighet

att ersätta kronans förlust.

48 §.

Har någon, som i de fall, om vilka i 47 § förmäles, är skyldig

förse handling med stämpel, försummat att makulera stämpel, varmed

handling blivit belagd, vare påföljden böter fem kronor.

49 §.

Har ämbets- eller tjänsteman tillhandahållit annan ämbets- eller

tjänsteman stämplar i syfte att på detta sätt bereda sig eller den andre

stämpelprovision till högre belopp än som skolat utgå, därest en var

av dem redovisat för de stämplar, som tillhört hans stämpeluppbörd,

straffes såsom för tjänstefel efter allmän lag.

Detsamma gälle ock, därest ämbets- eller tjänsteman till allmänheten

försäljer stämplar i andra fall eller i större omfattning än denna

förordning medgiver, i syfte att därigenom bereda sig provision å de

sålunda försålda stämplarna.

50 §.

Åtal mot ämbets- eller tjänsteman för överträdelse av denna förordning

anhängiggöres och utföres i den ordning, som i avseende på åtal

för tjänstefel i allmänhet är föreskriven; dock att tiden för anställande

av åtal för fel eller försummelse i avseende å stämpelbeläggning, för

vilken enligt 35 § skall i hovrätt redovisas, beräknas till två år från

den dag, då renoverat protokoll till hovrätten inkommit.

Öl §.

De i 47 och 48 §§ omförmälda förseelser åtalas av allmän åklagare

vid allmän domstol.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd- Proposition Nr 165.

Mål, som angår brist hos stämpelförsäljare i uppbörden för de

till honom utlämnade stämplar, handlägges i den ordning, som är för

balansmål stadgad.

52 §.

Böter enligt denna förordning förvandlas vid bristande tillgång

efter allmän strafflag.

53 §.

1. Av böter och annat skadestånd, än i 2 mom. här nedan sägs,

som enligt denna förordning ådömas, tillfälle hälften åklagaren och

hälften kronan.

2. Har på grund av anmärkning vid den i 36 § omförmälda

granskning högre stämpelbelopp, än vid handlings stämpelbeläggning

varit beräknat, kommit statsverket till godo, utgår anmärkningsarvode

å dessa medel med femton procent, vilket arvode, i händelse granskningen

verkställts av advokatfiskal, tillfaller denne men eljest fördelas

mellan advokatfiskal och den tjänsteman, som verkställt granskningen,

med hälften till vardera.

Om stämpelavgift för arv, testamente och gåva, om stämpelavgift

för spelkort, om stämpelavgift för försäljning av punsch, arrak och rom

samt om stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper är särskilt

stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1915.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 165.

Tabell £

utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot av 5 %, av en livränta eller annan förmån,

som vid slutet av varje år under en persons av mankön livstid utgår med belopp

eller till värde av 1 krona (grundad å statistiska centralbyråns dödlighetstabell

för årtiondet 1891—1900). *

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

0

14.99

30

15.54

60

9.58

90

1.70

1

16.70

31

15.43

61

9.29

91

1.58

2

17.07

32

15.31

62

8.99

92

1.43

3

17.23

33

15.19

63

8.68

93

1.34

4

17.32

34

15.05

64

8.38

94

1.27

5

17.37

35

14.91

65

8.07

95

1.23

6

17.38

36

14.77

66

7.77

96

1.19

7

17.37

37

14.62

67

7.45

97

1.14

8

17.34

38

14.48

68

7.14

98

1.06

9

17.30

39

14.32

69

6.83

99

1.01

10

17.24

40

14.15

70

6.52

100

1.00

11

17.18

41

13.9 8

71

6.21

101

0.93

12

17.10

42

13.81

72

5.89

102

0.7 2

13

17.01

43

13.62

73

5.59

103

0.36

14

16.92

44

13.44

74

5.29

15

16.82

45

13.24

75

4.98

16

16.72

46

13.04

76

4.69

17

16.63

47

12.83

77

4.40

18

16 5 5

48

12.62

78

4.13

19

16.46

49

12.40

79

3.87

20

16.39

50

12.18

80

3.6 1

21

16.32

51

11.95

81

3.36

22

16.26

52

11.71

82

3.12

23

16.19

53

11.46

83

2.91

24

16.11

54

11.30

84

2.71

25

16.03

55

10.9 5

85

2.5 3

26

15.94

56

10.6 9

86

2.34

27

15.85

57

10.4 2

87

2.15

28

15.76

58

10.15

88

1.96

29

15.6 5

59

9.87

89

1.81

* ■ Utgår livräntan i stället vid slutet av varje halvår, ökas kapitalvärdet med

0.25. Utgår den vid slutet av varje kvartal, ökas det med 0.375. Utgår den vid

början av varje år, ökas det med 1.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 121 höft. (Nr 165—167.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Tabell II

utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot av 5 %, av en livränta eller annan förmån,

som vid slutet av varje år under en persons av kvinnkön livstid utgår med

belopp eller till värde av 1 krona (grundad å statistiska centralbyråns dödlighetstabell

för årtiondet 1891—1900).

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

0

15.41

30

15.84

60

10-09

90

1.96

1

16.82

31

15.74

61

9.79

91

1.82

2

17.17

32

15.64

62

9.49

92

1.69

3

17.32

33

15.53

63

9.17

93

1.58

4

17.40

34

15.41

64

8.85

94

1.47

5

17.46

35

15.29

65

8.53

95

1.38

6

17.48

36

15.17

66

8.21

96

1.29

7

17.47

37

15.04

67

7.89

97

1.21

8

17.45

38

14.9 0

68

7.59

98

1.1 7

9

17.42

39

14.76

69

7.24

99

1.15

10

17.37

40

14.62

70

6.9 2

100

1.14

11

17.31

41

14.47

71

6.61

101

1.09

12

17.24

42

14.31

72

6.28

102

0.94

18

17.17

43

14.15

73

5.9 8

103

0.68

14

17.11

44

13.97

74

5.66

104

0.33

15

17.02

45

13.79

75

5.36

16

16.95

46

13.60

76

5.07

17

16.88

47

13.40

77

4.7 8

18

16.80

48

13.1 9

78

4.50

19

16.7 3

49

12.97

79

4.23

20

16.66

50

12.75

80

3.97

21

16.59

51

12.52

81

3.73

22

16.52

52

12.28

82

3.48

23

16.44

53

12.04

83

3.2 5

24

16.37

54

11.79

84

3.03

25

16.29

55

11.52

85

2.82

26

16.21

56

11.25

86

2.62

27

16.13

57

10.9 7

87

2.43

28

16.04

58

10.6 8

88

2.27

29

15.9 4

59

10.39

89

2.1 2

Utgår livräntan i stället vid slutet av varje halvår, ökas kapitalvärdet med

0.25. Utgår den vid slutet av varje kvartal, ökas det med 0.375. Utgår den vid

början av varje år, ökas det med 1.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 165.

51

Nr 00.

Talong.

Till inköp av stämplar för:

! bouppteckning efter (N. N.)

I gåvobrev av (N. N.) ang. (1 mtl N. N.)

i testamente av (N. N.) ang. (V2 mtl N. N.)

köpebrev ang. (3/i mtl N. N.)

! bytesbrev ang. (V4 mtl N. N.)

skuldebrev av (N. N.) för inteckning i (lägenheten

N. N.)

I hava den ........................ 19........ till domhavanden i

i

! ............................ avlämnats 000 kronor 00 öre.

Anm. Av de inbetalda medlen äro sedermera

den ........................ 19.......återburna för högt beräknade

............ kr. ........ öre.

kr.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 165.

Nr 00.

Kvitto å mottagna stämpelförskottsmedel.

Till inköp av stämplar för:

bouppteckning efter ..................................................

gåvobrev av ........................... ang.......................

testamente av............................ ang.......................

köpebrev ang...........................................................

bytesbrev ang...........................................................

skuldebrev av........................ för inteckning i ......

hava den 19....... till domhavanden i

| ........................ avlämnats 000 kronor 00 öre, vilket

j belopp härmed kvitteras.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

53

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Rcgenten i statsrådet å Stockholms

slott den 29 maj 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten anförde:

I sammanhang med det förslag till förordning om arvsskatt och

skatt för gåva, som i nådig proposition nr 199 underställdes 1913 års

riksdag, framlade Kungl. Maj:t genom nådiga propositioner den 14 mars

1913, nr 200, 201 och 202, förslag dels till förordning angående stämpelavgiften,

dels till förordning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ samt 6

kap. i förordningen den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift

vid köp och byte av fondpapper, dels till förordning om vissa

ändringar i 6—10 §§ i förordningen den 20 april 1906 angående en

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Klingl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 165.

Bärskild stämpelavgift för försäljning av punsch, arrak och rom. Av

ifrågavarande förslag innefattade förslaget till förordning angående

stämpelavgiften en omarbetning av nu gällande stämpelförordning, som

påkallats i främsta rummet av den utbrytning av bestämmelserna angående

bouppteckningsstämpeln och gåvostämpeln, varom i propositionen

nr 199 framlagts förslag, men även blivit en följd av de förslag till

omläggning av stämpelförsäljningsväsendet och till utvidgning av stämpelbeskattningen

i vissa avseenden in. in., som under revisionen av stämpelförordningen

i dess helhet framkommit. Propositionerna nr 201 och

202 innefattade förslag, som huvudsakligen avsågo att bringa bestämmelserna

i däri berörda författningar i överensstämmelse med de föreslagna

nya bestämmelserna i stämpelförordningen.

I särskilda skrivelser den 30 maj 1913 anmälde riksdagen, att

propositionerna nr 200 och 201 i deras huvudsakliga delar och propositionen

nr 202 i dess helhet icke föranlett till någon riksdagens åtgärd.

Såsom skäl härför anförde riksdagen beträffande propositionen nr 200,

att då den föreslagna utbrytningen av bestämmelserna rörande arvsskatt

och skatt för gåva ur gällande stämpelförordning, enligt vad riksdagen

i särskild skrivelse anmält, icke kommit till stånd, riksdagen hade

saknat anledning att närmare ingå på de delar av förevarande proposition,

som vore betingade av den ifrågasatta utbrytningen. I övrigt

vore de i propositionen innefattade olika förslagen av den natur, att de

måste kräva en ingående och grundlig behandling, vilket särskilt gällde

den föreslagna omläggningen av stämpelförsäljningsväsendet. Då erforderlig

tid för en sådan behandling av dessa frågor ej stått till buds och

då riksdagen hyste den övertygelsen, att med avgörandet av förslaget,

i vad det anginge stämpelförsäljningsväsendet ävensom vissa av riksdagen

tidigare gjorda framställningar, utan egentlig olägenhet kunde

anstå till nästkommande års riksdag, hade riksdagen i huvudsak inskränkt

sin prövning till de delar av propositionen, som hänförde sig

dels till redan fattade beslut, dels till vissa av justitieombudsmannen

väckta förslag. Eu följd av riksdagens beslut i fråga om propositionen

nr 200 var, såsom redan antytts, att riksdagen jämväl avslog de i

propositionerna nr 201 och 202 framlagda förslag, som stodo i direkt

sammanhang med de icke prövade ändringsförslagen beträffande stämpelförordningen.

Sedan Kungl. Maj:t numera beslutit att ånyo i nådig proposition

framlägga det redan vid 1913 års riksdag framburna förslaget till

förordning om arvsskatt och skatt för gåva, torde till riksdagen böra

avlåtas propositioner jämväl i fråga om de ändringar, som påkallas såväl

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

i den allmänna stämpelförordningen som i de två ovanberörda speciella

stämpelförfattningarna.

I det anförande till statsrådsprotokollet den 14 mars 1913, som

åtföljde propositionen nr 200 till samma års riksdag, lämnades en utförlig

redogörelse för de förberedande arbeten, som ligga till grund för de

förslag till ny eller ändrad lagstiftning på stämpelbeskattningens område,

som då framlades för riksdagen, och för de synpunkter, som varit bestämmande

för den dåvarande departementschefens ställning till dessa

förslag. Då jag i förevarande frågor i allt väsentligt är av samma

uppfattning, som min företrädare i ämbetet, hemställer jag, att utdrag

av nämnda protokoll i den del, som har avseende å nu föreliggande

författningsförslag, måtte få biläggas detta protokoll för att ånyo delgivas

riksdagen.

I det följande kommer jag huvudsakligen endast att beröra de

smärre skiljaktigheter, som förefinnas mellan 1913 års förslag och de

nu ifrågavarande.

Vad först beträffar det i propositionen nr 200 till 1913 års riksdag

framlagda förslaget till förordning angående stämpelavgiften, behöver

detta icke underkastas någon omarbetning med anledning av riksdagens

förut antydda beslut att med stöd av nämnda förslag antaga vissa ändringar

i gällande stämpelförordning. Berörda bestämmelser, som nu

återfinnas i 1, 3, 4, 7, 9 och 21 §§ av gällande stämpelförordning, voro

nämligen redan på behöriga ställen inarbetade i förslaget till den nya

stämpelförordningen, sådant detta förelåg i propositionen.

Däremot synas följande ändringar i förslaget böra vidtagas. 1

1 §•

Med anledning av riksdagens år 1913 fattade beslut om införande

av en allmän pensionsförsäkring och inrättande av ett särskilt ämbetsverk,

pensionsstyrelsen, för handläggning av frågor härom, har det blivit

nödvändigt att införa nämnda ämbetsverk på behörig plats i förordningen

bland de statsmyndigheter, som uppräknas i 1 §. Det nya ämbetsverket

har därvid erhållit sin plats i fjärde avdelningen närmast efter socialstyrelsen.

I samma avdelning har vidare dels benämningen å överstyrelsen

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

för rikets allmänna läroverk förändrats till läroverksöverstvrelsen, dels

ock intagits den på grund av 1913 års riksdags beslut nyinrättade folkskolöverstyrelsen.

3 §.

Enligt två nådiga kungörelser den 21 november 1913 bär Kungl.

Maj:t förordnat, dels att kronofogden i Torneå fögderi och länsmännen i

de till samma fögderi börande länsmansdistrikt må, en var för innevånare

inom sitt tjänstgöringsområde, samt municipalstyrelsens i Haparanda ordförande

för Haparanda stads invånare utfärda pass för resor till Uleåborgs

län i storfurstendömet Finland, dels ock att i lösen för pass, utfärdat

för innevånare i nämnda fögderi för dylik resa, skall erläggas en

lägre avgift än enligt förordningen angående expeditionslösen eljest skall

för sådan handling erläggas, dock endast försåvitt passet utfärdats av

myndighet, tillhörande första eller tredje avdelningen i berörda förordning1).

Utfärdandet av nämnda nådiga kungörelser har föranletts av en under

år 1913 från finsk sida anbefalld strängare tillämpning av de för Finland

gällande passbestämmelserna och ett med anledning härav framkallat behov

att genom lämpliga åtgärder lindra de olägenheter för mellanrikstrafiken vid

finska gränsen, som den påbjudna strängare tillämpningen av passbestämmelserna

för Finland orsakar befolkningen i vissa trakter av Norrbottens län.

Dessa olägenheter hava i en underdånig skrivelse den 26 april 1913 framhållits

av stadsfullmäktige i Haparanda, som bland annat anfört, att, alltsedan

fredslutet med Ryssland år 1809, då Torneälv blev gräns mellan Sverige

och Ryssland, befolkningarna i de båda grannlanden stått i nära kommunikation

med varandra och att särskilt befolkningen på ömse sidor

om gränsfloden haft livliga affärs- och andra förbindelser. Samfärdseln

både under mer än ett århundrade fått fritt och obehindrat fortgå. Något

pass hade sålunda ej krävts av svenska medborgare, som gjort kortare

besök i Finland eller av finska medborgare, som besökt Sverige. På

senare tid hade dock från rysk sida vidtagits åtgärder, som komme att

föranleda inskränkning i den förut medgivna fria samfärdseln. Bestämmelserna

i 1888 års kejserliga förordning därom, att varje utlänning,

som inkomme till Finland, skulle vara försedd med behörigt pass, hade

hittills icke tillämpats vid gränstrafiken mellan Sverige och Finland, men

härutinnan hade ändring skett från och med den 1 maj 1913. Stadsfullmäktige

hava med anledning härav anhållit om åtgärder bland annat,

'') Till första avdelningen höra ordförande i municipalstyrelser, till den tredje

Konungens befallningshavande och till landstaten hörande tjänstemän.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

för att gränsbefolkningen måtte beredas största möjliga lättnader för

anskaffande av pass, som vore erforderligt för att inkomma i Finland.

Konungens befallningshavande i Norrbottens län har i ärendet avgivit

utlåtande och med hänsyn till uppkomna förhållanden för sin del

ansett det böra tagas i övervägande, huruvida icke från svensk sida

åtgärder kunde vidtagas, som skulle för allmänheten underlätta anskaffandet

av pass. 1 sådant avseende har befallningshavanden bland

annat föreslagit stämpelfrihet för pass utfärdade av municipalstyrelsen

i Haparanda samt kronofogden och länsmännen i Torneå fögderi.

Enligt gällande stämpelförordning utgör stämpel å resepass till

utrikes orter två kronor. Denna avgift, om än icke i och för sig hög,

kan uppenbarligen kännas nog så tryckande för den i små omständigheter

levande gränsbefolkning, varom här är fråga och som för upprätthållandet

av hävdvunna förbindelser nödgas företaga täta resor över

gränsen mot Finland. Då det sjmes mig angeläget att fortgå på den

väg till undanrödjande av svårigheterna för befolkningen i förevarande avseende,

som beträtts genom utfärdandet av de åberopade kungörelserna

den 21 november 1913, och då genom en eftergift av stämpelskatteplikten

för pass, som utgivas för gränsbefolkningens resor till Finland,

icke för staten försvinner någon hittills åtnjuten inkomst, har jag utan

tvekan ansett mig böra förorda stämpelfrihet för de pass, för vilka

expeditionslösen nu blivit nedsatt. Bestämmelse i sådan riktning har

införts under 3 § i det föreliggande författningsförslaget.

Uti underdånigt utlåtande över ett av särskilt tillkallade sakkunniga

inom justitiedepartementet avgivet betänkande rörande jordregisterarbetet

har lantmäteristyrelsen i fråga om stämpel å utdrag av jordregister,

som begäres av enskilda, anfört, att ovisshet försports, huruvida utdragav

jordregister borde stämpelbeläggas eller icke, men att styrelsen

emellertid utgått från att så borde ske, och att utdrag av jordregister

folie under sista punkten i den tariff, som intagits i 3 § i förordningen

angående stämpelavgiften. Enligt denna punkt skulle varje ark expedition,

som förut i tariffen ej vore särskilt nämnd, stämpelbeläggas med

50 öre i fråga om expeditioner, som utlämnades från myndigheter, vilka

vore att hänföra till tredje avdelningen, dit lantmäterikontoren hörde.

Alldenstund utdrag av jordregister vore fritt från lösen, kunde emellertid

enligt lantmäteristyrelsens mening befaras, att förste lantmätarna komme

att överhopas med rekvisitioner å utdrag av jordregister. Ett sådant

torde även ofta för statsverket komma att medföra större kostnad än

50 öre. På grund härav syntes böra tagas i övervägande att höja

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 121 käft. (Nr 165—167.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 165.

stämpelavgiften för utdrag av jordregister till en krona på sätt även

fastighetsregisterkommittén på sin tid föreslagit. (Se förslag till förordning

angående fastighetsregister för stad in. in. del I sid. 112).

Efter att i denna fråga hava samrått med chefen för justitiedepartementet

har jag kommit till följande resultat.

Enligt meddelade uppgifter från lantmäterikontor har i några län

förekommit i jämförelsevis stor utsträckning, att utdrag av jordregister

expedierats till enskilda. Där utdragen, såsom i dessa fall lärer varit

händelsen, omfatta hela upplägg, motsvarar en stämpelavgift av 50 öre

för ark ingalunda kronans kostnad för avskriften, och skulle utdragen

expedieras så, att varje ark omfattade fyra fullskrivna sidor, bleve en

avgift av en krona likaledes för låg. Omfattar däremot utdraget blott

ett rum, synes en stämpelavgift av 50 öre kunna vara tillräcklig. Utfärdas

i ett sammanhang utdrag beträffande flera rum å ett upplägg,

tarvas blott en rubrik och åtgår i regel blott ett blankettark. Stämpelavgiften

för varje rum utöver det första synes därför kunna sättas

väsentligen lägre; och jag vill i sådant avseende föreslå en stämpelavgift

av 25 öre för vartdera av det andra och det tredje rummet samt

av 10 öre för varje ytterligare rum.

Enligt § 28 i förordningen angående jordregister skall lantmätare,

som erhållit förordnande å förrättning, innefattande delning av jord,

vattenfall eller fiske i socken, för vilken jordregister anmälts vara upplagt,

före förrättningens företagande hos förste lantmätaren rekvirera

utdrag av jordregistret, och skall detta utdrag upptaga den fastighet,

förrättningen avser, ävensom de lägenheter, vilka avsöndrats från densamma

eller från fastighet, varur den blivit utbruten. Införes i stämpelförordningen

en särskild rubrik för jordregisterutdrag, torde det böra

tillses, att stämpelplikten icke kommer att gälla utdrag, som expedieras

i nu angivna fall. Det torde nämligen ej vara självklart, att sådan avgift

icke skall utgå och påföras vederbörande skiftesdelägare allenast

därför, att rekvisitionen göres av tjänsteman.

I nu angivna hänseenden likasom därom, att med utdrag av jordregister

bör i stämpelavseende jämställas avskrift därav, hava föreskrifter

upptagits i förevarande paragraf.

7 §•

I det yttrande till statsrådsprotokollet den 11 april 1913, som av

dåvarande chefen för finansdepartementet avgavs vid föredragning inför

Kmgl. Maj:t av förslag till lag angående förbud mot införsel till riket

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

av varor med oriktig ursprungsbeteckning, framhölls bland annat, att

föreskrift syntes böra meddelas om frihet från stämpel å generaltullstyrelsens

och regeringsrättens expeditioner i mål angående överträdelse

av berörda lag. Sedan nämnda förslag av riksdagen blivit godkänt och

lag i ämnet under den 4 juni 1913 utfärdats, torde bestämmelse i det

angivna syftet böra införas å behörig plats i 7 § av det föreliggande

förslaget till stämpelförordning.

I samma paragraf har på framställning från cheferna för lantförsvars-

och sjöförsvarsdepartementen införts bestämmelse om stämpelfrihet

för expeditioner, som utfärdas i ärenden angående understöd åt värnpliktigs

hustru och barn. Bestämmelser om beviljande av dylikt understöd hava

utfärdats genom nådiga förordningen den 10 juni 1912 och den föreslagna

stämpelfriheten synes mig vara väl behövlig.

8 §•

Bestämmelserna rörande stämpelbeläggning av avhandling om

nyttjanderätt till fast egendom hava fullständigats genom att i satsen

»då den för vinnande av inteckning företes» efter ordet inteckning infoga

orden »eller inskrivning»-. Härigenom vinnes full likställighet i stämpelavseende

mellan avhandling om upplåtelse av tomträtt eller vattenfallsrätt

och avhandling om upplåtelse av annat slag av nyttjanderätt till

fast egendom.

Vidare hava på vederbörliga ställen i den alfabetiska uppräkningen

intagits hänvisningar angående tomträtt och vattenfallsrätt till nyttjanderätt

till fast egendom, varjämte 17, 23 och 35 §§ fullständigats.

Avhandling om överlåtelse av upplåten tomträtt eller vattenfallsrätt

torde åtminstone icke för närvarande böra göras till föremål för stämpelbeskattning,

då den för vinnande av inskrivning företes inför domstol.

På given anledning har statskontoret i skrivelse den 4 december

1913 yttrat sig i en uppkommen fråga angående sättet för stämpelbeläggning

i visst fall av konnossement och därvid uttalat såsom sin

mening, att konnossement, som för inkassering översändes till tredje man,

i stämpelskattehänseende borde falla under den i 8 § stämpelförordningen

förekommande rubriken »Inkassering av penningar: handling, som innefattar

uppdrag därom» och följaktligen draga stämpel lika med växel. Då det

emellertid icke läte sig förneka, säger statskontoret vidare, att rent bokstavligt

sett en viss svårighet mötte mot denna tolkning därutinnan, att

på grund av handlingens natur uttryck åt inkasseringsuppdraget icke

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

kunde givas i själva konnossemeutets text, och statskontoret ansåge denna

tolkningssvårighet böra undanröjas, har statskontoret föreslagit, att i 8 §

stämpelförordningen efter det stycke, som börjar med rubriken kapitalräkning,

insättes ett nytt stycke av följande lydelse: Konnässement, som av

varuavsändaren tillställes annan än varumottagaren och mot vars företeende

eller avlämnande betalning fordras; lika med växel.

Vad statskontox-et sålunda föreslagit synes mig ändamålsenligt och

lämpligt, och har 8 § i det föreliggande författningsförslaget erhållit ett

tillägg av den föreslagna lydelsen.

Innan jag lämnar förslaget till förordning angående stämpelavgiften,

anser jag mig böra omförmäla, att, därest det av Kungl. Maj:t i proposition

nr 122 till nu pågående riksdag framlagda förslaget till anordnande

av utvidgad statskontroll å fartygs sjövärdighet m. m. godkännes, härav

torde föranledas åtskilliga ändringar i förordningen angående stämpelavgiften.

Erforderligt förslag i sistberörda syfte har utarbetats inom

finansdepartementet, men, innan detsamma i sinom tid, efter det riksdagen

fattat beslut rörande fartygskontrollen, upptages till slutlig prövning,

lärer statskontorets yttrande över förslaget höra inhämtas.

I detta sammanhang får jag slutligen erinra om det av mig vid

redogörelsen för de frågor, som tillhöra regleringen av riksstatens sjunde

huvudtitel för år 1915 till statsrådsprotokollet den 14 maj 1914 gjorda

uttalande därom, att de medel till belopp av 10,250 kronor, som å

extra stat äro anvisade till uppehållande av statskontorets stämpelexpedition,

kunna för framtiden inbesparas, därest det nu ånyo upptagna förslaget

om överflyttande från statskontoret till generalpoststyrelsen av

bestyret med stämplars tillhandahållande åt allmänheten vinner bifall.

Vad vidare beträffar de i propositionen nr 201 till 1913 års riksdag

föreslagna ändringarna i förordningen angående en särskild stämpelavgift

vid köp och byte av fondpapper, märkes, att riksdagen nämnda

år godkände ett i propositionen föreslaget tillägg till 3 §, varigenom

stadgandet om stämpelfrihet vid överlåtelse av aktie eller obligation, då ena

kontrahenten är svenska staten eller i paragrafen angivna verk m. fl.,

utsträcktes att gälla till förmån även för konungariket Sveriges stadshypotekskassa.

Därjämte beslöt riksdagen med anledning av en inom

riksdagen väckt motion viss förhöjning av de stämpelavgifter, som skola

utgå vid överlåtelse av aktier och banklotter. Med anledning av beslutet

i sistnämnda avseende har det inom finansdepartementet utarbetade, i

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

propositionen nr 201 till 1913 års riksdag upptagna förslaget till ändringar

av ifrågavarande förordning underkastats en omarbetning för att

bringas i överensstämmelse med riksdagens beslut, om vars tillämpning

nådig kungörelse den 15 augusti 1913 blivit utfärdad.

Beträffande slutligen det i 1913 års proposition nr 202 framlagda

förslaget till ändringar av vissa paragrafer i förordningen om stämpelavgift

för försäljning av punsch, arrak och rom, kan detta med undantag

av bestämmelsen om tiden för ikraftträdandet i oförändrat skick på nytt

underställas riksdagens prövning.

Med avseende å samtliga författningsförslagen gällex-, att tiden

för deras trädande i kraft måste bestämmas till en senare tidpunkt än

i propositionerna till 1913 års riksdag ifrågasatts, och har i de nu föreliggande

förslagen denna tidpunkt satts till den 1 januari 1915.

Föredragande departementschefen uppläste härefter förslag till dels

förordning angående stämpelavgiften, dels förordning om ändrad lydelse

av 1 och 3 §§ samt 6 kap. i förordningen den 6 november 1908 angående

eu särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper, dels

ock förordning om vissa ändringar i 6—10 §§ i förordningen den 20

april 1906 angående en särskild stämpelavgift för försäljning av punsch,

arrak och rom och hemställde, att förslagen måtte framläggas för riksdagen

till antagande.

I föredragande departementschefens hemställan instämde statsrådets

övriga ledamöter.

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten biföll

vad statsrådet sålunda hemställt; och skulle propositioner

till riksdagen avlåtas av den lydelse, bilagorna

litt. . . . vid detta protokoll utvisa.

Ur protokollet:

Gunnar Schnmacher.

s. 63 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

63

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 14 mars 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

friherre ADELSWÄRD,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre Adelswärd anförde

i underdånighet:

Den av mig nyss omförmälda utbrytningen ur den allmänna stämpelförordningen

av de stadganden, som hava avseende å bouppteckningsstämpeln

och gåvostämpeln, påkallar med nödvändighet en samtidig

omarbetning av de bestämmelser i nämnda förordning, som av utbrytningen

lämnas oberörda. Men även av andra anledningar har en revision

av vissa stämpelförordningens bestämmelser visat sig behövlig. Förberedande

arbeten för en sådan revision hava under de senare åren pågått

och såsom deras resultat föreligger nu det förslag till ny förordning

angående stämpelavgiften, som jag i dag kan underställa Kungl. Maj:ts

nådiga prövning.

För att i någon mån belysa arten och omfattningen av det omdaningsarbete,

som under de senare åren fortgått eller förberetts på

stämpelbeskattningens område, torde det vara lämpligt att här lämna

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition Nr 165.

en redogörelse för vad i sådant avseende åtgjorts efter utfärdandet av

gällande förordning om stämpelavgiften. Nämnda förordning utfärdades

den 18 september 1908 och tiar sedermera på grund av beslut

av varje års riksdag underkastats mer eller mindre betydande förändringar.

Sålunda beslöt 1909 års riksdag i sammanhang med införande

av stämpel å inrikes växlar ändrad lydelse av 1, 3, 8 och 52

§§; 1910 års riksdag, som höjde bouppteckningsstämpeln i väsentlig

grad, beslutade dels i anslutning härtill dels ock på grund av i övrigt

väckta framställningar vissa ändringar av åtskilliga paragrafer i förordningen;

vid 1911 års riksdag reviderades den år 1910 antagna

skattetariffen för bouppteckningsstämpeln och antogs en särskild förordning

om anstånd i vissa fall med erläggande av stämpelavgift för

arvfallen egendom ävensom en förordning om rätt att hos statskontoret

erhålla upplysning om skyldighet att utgöra stämpelavgift; varjämte

slutligen 1912 års riksdag dels antog vissa smärre ändringar i stämpelförordningen,

dels i fråga om stämpelavgift för avhandling om skogsavverkning

införde den bestämmelsen, att sådan avhandling skulle träffas

av stämpelbeskattning endast i de fall, då den företeddes för vinnande

av inteckning.

Redan år 1907 hade Riksdagen hos Kungl. Maj:t anhållit om

utredning, huruvida genom förenklade eller förändrade bestämmelser

rörande sättet för verkställandet av stämpelbeläggning av stämpelpliktiga

handlingar skulle kunna utan ökade kostnader för det allmänna åstadkommas

en fullständigare kännedom om vad de särskilda stämpelavgifterna

inbringade åt statsverket, ävensom en mer tillfredsställande

kontroll över att stadgade avgifter behörigen erlades. Den utredning,

som med anledning härav åvägabragtes, visade sig kräva mycken tid

och blev av ganska omfattande dimensioner. Den kunde under sådana

förhållanden icke slutföras så tidigt, att hänsyn till de av Riksdagen

uttalade önskemålen kunde tagas vid framläggandet för 1908 års riksdag

av det förslag till förordning angående stämpelavgiften, som med

hänsyn till behovet av vissa andra ändringar i stämpelförordningen

blivit utarbetat och då förelåg färdigt till avgörande. Frågans utredning

hade överlämnats till statskontoret, som den 31 december 1908

avgav ett underdånigt utlåtande i ämnet, till vilket utlåtande jag omedelbart

skall återkomma.

Samma års riksdag, som antog nyssnämnda förslag till stämpelförordning,

hemställde i skrivelse den 22 maj 1908 om utredning i

fråga om lämpligheten av viss stämpelbeskattning av lotter i kommanditbolag,

rederibolag, gruvbolag och andra liknande sammanslutningar.

över denna framställning ha yttranden avgivits dels av de år

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

1909 tillkallade kommitterade, som, enligt vad jag snart får tillfälle att

närmare utveckla, haft till uppgift att åstadkomma utredning om möjligheten

att genom utvidgning av stämpelbeskattningen åt staten bereda

ökade inkomster under denna skattetitel, dels av statskontoret, och

skall jag i sammanhang med den mera utförliga behandling, som jag

har för avsikt att ägna denna fråga, närmare redogöra för de avgivna

yttrandenas innehåll.

Som jag nyss antydde, hade under år 1909 tillkallats särskilda

sakkunniga för utredning av möjligheten att genom utvidgning av

stämpelbeskattningen bereda staten ökade inkomster. Dessa sakkunniga,

x) som jag i det efterföljande för korthetens skull kallar 1909 års

stämpelkommitterade, avgåvo den 29 december 1909 betänkande och

förslag i ämnet. Förslaget åsyftade dels införande av stämpelbeskattning

för vissa enskilda handlingar, vilka i utländsk lagstiftning ansetts

såsom passande föremål för sådan beskattning, såsom kvittens å försäkringspremier

och å räkningar, besked eller kvittens å tillgodoförd

eller uppburen ränta å medel, som innestå i bank, lottsedel, avhandling

om nyttjanderätt till fast egendom m. in., dels höjning av lagfartsstämpeln

och några andra stämpelavgifter. För förslagets genomförande

förutsattes införande av en ny stämpeltyp, kvittensstämplar, samt för

vissa fall en särskild ordning för stämpelavgiftens betalning utan stämpels

åsättande.

Vidare hade efter bemyndigande av Kungl. Maj:t den 14 maj 1910

dåvarande chefen för finansdepartementet tillkallat särskilda sakkunniga 2)

för att i vissa hänseenden underkasta bestämmelserna i stämpelförordningen

en omfattande revision. I det uppdrag, som givits dessa sakkunniga,

vilka jag i mitt anförande härefter kommer att åberopa under

benämningen 1910 års stämpelkommitterade, ingick dels en formell

omarbetning av arvsskattelagstiftningen och en revision av bestämmelserna

om gåvostämpeln, beträffande vilka frågor jag förut i dag avgivit

förslag, dels att utreda, om och i vad mån en fullständig omläggning

av stämpelförsäljningsväsendet kunde äga rum i syfte att, jämte

det stämplarna gjordes lätt tillgängliga för de stämpelskatteskyldiga,

begränsa statsverkets med försäljningen förenade kostnader.

Efter det nämnda kommitterade den 19 november 1910 avgivit

9 (Generaldirektören greve Hans Wachtmeister, riksbanksfullmäktigen Victor Moll och

bankdirektören Ernst von Sydow).

z) Generaldirektören greve Hans Wachtmeister, häradshövdingen Carl Emanuel Bengtsson,

landskamreraren Otto Wilhelm Landén, hovrättssekreteraren Louis Ljungberg och grosshandlaren

Erik Röing.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 121 käft. (Nr 165—167.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

förslag till förordning om arvsskatt och skatt för gåva, avgåvo de den

15 december samma år förslag till förordning om stämpelavgiften, innefattande

den förändrade sammanställning av hithörande bestämmelser,

som betingades av den verkställda utbrytningen ur stämpelförordningen

av bestämmelserna angående skatt för arv och gåva, men däremot icke

innefattande förslag till bestämmelser i fråga om förändrad anordning

av stämpelförsäljningsväsendet. Sistnämnda fråga, som krävde mera

omfattande och tidskrävande undersökningar, hade nämligen icke hunnit

slutbehandlas så tidigt, att förslag till ändrad lagstiftning i denna del

kunnat framläggas samtidigt med övriga av kommitterade avgivna förslag.

Över förslaget till ny stämpelförordning avgav statskontoret

underdånigt utlåtande den 31 januari 1911.

Den 27 januari 1912 avgåvo nu ifrågavarande kommitterade sitt

bebådade förslag till bestämmelser angående den ifrågasatta omläggningen

av stämpelförsäljningsväsendet. Sedan de utlåtanden över berörda

förslag, som infordrats från statskontoret och generalpoststyrelsen,

numera inkommit, kan den åt 1910 års stämpelkommitterade överlämnade

utredningen anses vara i sin helhet avslutad, och jag har vid

sådant förhållande ansett tidpunkten vara inne att anmäla ärendet för

Kungl. Maj:t. Däremot har jag icke ansett mig kunna för det närvarande

taga ställning till de förslag om utvidgning av stämpelbeskattningen,

som framlagts av 1909 års stämpelkommitterade.

På grund av den verkställda utredningen och med hänsyn i erforderliga

fall till även eljest framkomna förslag till ändringar av stämpelförordningens

nu gällande bestämmelser i mer eller mindre väsentliga delar

har jag låtit med biträde av sakkunnig inom finansdepartementet bearbeta

de uppgjorda förslagen till ny förordning om stämpelavgiften.

Innan jag emellertid ingår på en närmare utläggning av det sålunda

omarbetade förslaget, tillåter jag mig att mera utförligt redogöra för

vad under utredningsarbetet beträffande hithörande frågor ytterligare

förekommit. Jag har därvid ansett det ändamålsenligt att särskilt

sysselsätta mig med de frågor, som föranlett en mera ingående undersökning,

nämligen frågan om sättet för verkställande av stämpelbeläggning

av stämpelpliktiga handlingar och kontrollen därå, frågan om

stämpelskatteskyldighet för lotter eller andelar i kommanditbolag, rederibolag,

gruvbolag och andra liknande sammanslutningar, det av 1910

års stämpelkommitterade avgivna förslaget till stämpelförordning samt

frågan om stämpelförsäljningsväsendets omläggning. Beträffande övriga

mer eller mindre betydande ändringsförslag, som blivit av mig upptagna

eller eljest ifrågasatta, skall jag yttra mig huvudsakligen i sammanhang

med behandlingen av förordningens detaljbestämmelser.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Jas: börjar då med de bestämmelser, som avse sättet för verkställande Sä*tftfor.

ö J 77-7* 7 77* 7 7 , 77 7 = verkställande

av stämpelbeläggning av stämpelpliktiga handlingar och kontrollen dåra. av stämpei
I

skrivelse till Konungen av den 8 mars 1907 bär Riksdagen bftifflni^9llfv

anfört, att gällande förordning angående stämpelavgiften upptoge tre ^T^andslag

av stämplar, nämligen helarksstämplar samt enkla och dubbla beläggningsstämplar

samt att endast beträffande användningen av de <färå.

dubbla beläggningsstämplarne funnes kontrollföreskrifter av sådan art, 19or åra rikt.

att statistiska uppgifter kunde erhållas rörande de belopp, som stämpel- dagaskriveUe.

beläggningen av de med dylika stämplar försedda olika slag av

handlingar årligen tillförde statsverket. Sådana uppgifter skulle ock,

jämlikt bestämmelserna i kungl. breven den 12 september 1884 och

den 19 april 1895, årligen utarbetas inom finansdepartementet, och

skulle uppgifter från vederbörande myndigheter till departementet insändas

före den 1 oktober årligen, alltså i god tid före statsregleringens

uppgörande. Vad däremot vidkomma användningen av de enkla beläggningsstämplarne,

kunde någon specificering på sätt ovan nämnts

icke åstadkommas och det syntes icke kunna bestridas, att detta vore

en brist, som både kunde och borde avhjälpas. Sakens ordnande vore

så mycket viktigare, som det gällde avsevärda belopp, i fråga om vilka

dylika specificerade uppgifter saknades. Att åtskilliga olägenheter härav

uppstode, syntes Riksdagen ligga i öppen dag. Vad särskilt anginge

statsregleringen, vore det naturligen av största vikt att vid de olika

skattetitlarnes beräkning hava tillgång till säkra och tillförlitliga uppgifter

i statistiskt hänseende. Detta förhållande framträdde särskilt då

en stämpelavgift skulle höjas eller en ny stämpelskatt införas. Då inom

Riksdagen framhållits, att vid behov för staten av ökade inkomster ett

utsträckt anlitande av stämpelskatten vore ett lämpligt medel för ernåendet

av detta mål, ville det därför synas Riksdagen vara av vikt, med

hänsyn till icke blott redan befintliga utan även möjligen erforderliga

ytterligare stämpelskatter, att här omförmälda brist bleve på ett tillfredsställande

sätt avhjälpt. I sådant avseende hade i en inom Riksdagen

väckt motion hänvisats till åtskilliga utvägar. Utan att för det

dåvarande ingå i bedömande i detalj av de sålunda ifrågasatta åtgärderna,

ansåge sig dock Riksdagen böra beträffande den framkastade

tanken att för vissa grupper av handlingar inrätta särskilda slag av

stämplar betona, att en dylik åtgärd kunde för den allmänhet, som

skulle använda dessa stämplar, medföra ovisshet och föranleda misstag.

I varje fall torde dock en ingående undersökning av hithörande förhållanden,

med inhämtande därvid av erfarenhet från utlandet, vara

erforderlig för bedömande av de olika förslagens lämplighet och större

s. 68 Kontrollera mot PDF

Statskontoret.

68 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

eller mindre användbarhet. Den utredning i ärendet som således erfordrades,

borde enligt Riksdagens åsikt överlämnas åt Kungl. Maj:t

att verkställa. Riksdagen anhöll alltså, med erkännande av frågans

vikt samt under framhållande, att en förbättrad kontroll borde kunna

åstadkommas utan ökade kostnader för det allmänna, det täcktes

Kungl. Maj:t låta verkställa utredning, huruvida genom förändrade eller

förenklade bestämmelser rörande sättet för verkställandet av stämpelbeläggning

av stämpelpliktiga handlingar skulle kunna utan ökade

kostnader för det allmänna åstadkommas en fullständigare kännedom

om vad de särskilda stämpelavgifterna inbringade åt statsverket, ävensom

en mer tillfredsställande kontroll över att stadgade avgifter behörigen

erlades, samt efter verkställd utredning till Riksdagen inkomma

med de förslag, vartill en dylik utredning kunde giva anledning.

Över Riksdagens berörda skrivelse har statskontoret den 31

december 1908 avgivit ett synnerligen utförligt utlåtande, innefattande

jämväl redogörelse för utländsk lagstiftning i ämnet ävensom en

till de stora huvuddragen begränsad historik rörande det sätt, varpå

stämpelskatten här i landet i äldre tider varit anordnad. Ur nämnda

utlåtande anser jag mig böra med användande av statskontorets egna

ord återgiva följande.

»I vårt land liksom i alla övriga länder, där stämpelskatten är införd,

kunna, om man lämnar åsido sådana stämpelavgifter,- som hava

karaktären av konsumtionsskatter, såsom stämpelavgifterna för spelkort

och punsch, den i England förekommande stämpelavgiften för patentmedicin

m. fl. dylika, de under stämpelskatten inrymda avgifter hänföras

till två till sin natur väsentligen åtskilda grupper, vilka i vår stämpelförordning

angivas med de båda rubrikerna »stämpel till statsmyndigheternas

expeditioner» och »stämpel till enskilda handlingar». Av dessa

är den förra väsentligen vad som med något föråldrad term plägar

kallas eu »gebyr», en ersättning för någon av staten den enskilde beredd

förmån, och den senare en skatt i egentlig mening. Att i något

enstaka fall en avgift, tillhörande den förra kategorien, till följd av sin

storlek eller sitt beräkningssätt i större eller mindre grad tillika får

karaktären av skatt, såsom t. ex. stämpeln till fullmakter å ämbeten

eller tjänster, kan icke förändra den allmänna naturen av den första

gruppens avgifter.

Då nu Riksdagen uttalat önskan om en utredning av möjligheten

att vinna närmare statistisk kännedom om de särskilda stämpelavgifternas

avkastning ävensom ökad kontroll å uppbörden av avgifterna, har statskontoret

ansett sig kunna antaga, att Riksdagen med sagda framställ
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

ning i det väsentliga avsett en utredning rörande de stämpelavgifter,

som äro att anse såsom skatter, d. v. s. avgifterna för »enskilda handlingar».

Yad stämpelavgiften till statsmyndigheternas expeditioner beträffar,

har icke, så vitt statskontoret har sig bekant, någon önskan

om eller något behov av statistik rörande de särskilda rubrikernas avkastning

gjort sig känt. Skulle man i något fall önska vinna kännedom

om det belopp, vartill stämpelavgiften under någon hithörande

rubrik under något år uppgått, kan sådan vinnas genom infordrande av

uppgifter härom från vederbörande myndigheter. I sammanhang härmed

bör erinras, att då i den motion (nr 5 i Andra kammaren), som

närmast föranlett avlåtandet av Riksdagens förevarande skrivelse den 8

mars 1907, framhålles såsom anmärkningsvärt, att man i fråga om ett

belopp av omkring två och en halv miljoner kronor av 1905 års stämpeluppbörd

saknade alla uppgifter om de summor, med vilka olika stämpelrubriker

bidragit till åvägabringandet av detta belopp, detta visserligen

är riktigt, men att givet är, att sagda belopp till övervägande del utgjorts

av stämpelavgifter för »statsmyndigheternas expeditioner».

Kontrollen på utgörandet av sistnämnda slag av avgifter ligger uti

det tjänstemannaansvar vedei''börande tjänstemän äro underkastade i avseende

på deras skyldighet att förse de utgående expeditionerna med

stämpel. Fullständigad, som den är, med vissa till iakttagande av allmänheten

avsedda bestämmelser, såsom skyldighet att utlösa vissa slag

av expeditioner, förbud för den, som blivit utnämnd till något ämbete,

att åtnjuta lönen därför, innan han uppvisat sin fullmakt, behörigen

försedd med stämpel o. s. v., måste otvivelaktigt sagda kontroll i allmänhet

anses tillfredsställande. Nu befinnes emellertid, att det enda

exempel på bristande kontroll, som i ovan anförda motion speciellt anföres,

just avser ett slag av handlingar, mäklareslutsedlar, som upptages

i tariffen under Art. I, stämpel till statsmyndigheternas expeditioner. I

51 § av stämpelförordningen av den 18 september 1908 stadgas, att fel

eller försummelse av ämbete- eller tjänsteman, notarius publicus eller

skeppsklarerare vid fullgörande av vad enligt stämpelförordningen

honom åligger, så ock försummelse av mäklare att förse av honom utfärdad

handling med föreskriven stämpel anses efter allmän lag. I 18 §

av mäklareordningen den 9 juni 1893 och 14 § av skeppsklarerareordningen

av samma dag omförmäles även den stämpelavgift, som bör utgöras

för slutsedlar, som av mäklare eller skeppsklarerare utfärdas.

Aven om mäklare och skeppsklarerare i åtskilliga avseenden intaga en

annan ställning än flertalet övriga tjänstemän, som hava att förse utgående

expeditioner med stämpel, och icke kunna sägas i avseende på

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

fullgörandet av sina åligganden stå under så direkt och flerfaldig

kontroll som statens tjänstemän, tror statskontoret icke, att några

särskilda föreskrifter till kontroll å utgörandet av stämpelavgifterna å

slutsedlar utöver de nu befintliga skola befinnas behövliga, föreskrifter,

vilka i sådant fall torde böra anknytas till de i 11 § av mäklareordningen

och 12 § av skeppsklarerareordningen innefattade bestämmelser

om de böcker, som enligt dessa §§ böra av mäklare och skeppsklarerare

föras, och borde avfattas i huvudsaklig överensstämmelse

med de kontrollanordningar, vilka beretts genom kungl. förordningen

om en stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper den 6 november

1908. Om, såsom motionären uppgiver, föreskriften om stämpel till

slutsedlar i allmänhet ej vidare skulle efterlevas, föreställer sig statskontoret,

att rättelse i detta visserligen synnerligen obehöriga förhållande

skall kunna vinnas, därigenom, att vederbörande handels- och

sjöfartsnämnder, under vilka mäklare och skeppsklarerare sortera,

förständigas erinra dessa om skyldigheten att förse slutsedlar med

stämpel och det äventyr, för vilket de utsätta sig genom underlåtenhet

härutinnan, varjämte även vederbörande allmänna åklagares uppmärksamhet

lärer böra fästas på förhållandet.

De båda synpunkter, ur vilka Riksdagen önskat en revision av

gällande bestämmelser rörande stämpelavgiften, nämligen dels möjligheten

att åstadkomma en förbättrad statistik rörande avkastningen av denna

skatt, dels möjligheten att åvägabringa skärpt kontroll å skattens utgörande,

stå med varandra i det närmaste sammanhang. Om det nämligen

å ena sidan icke låter sig bestrida, att det i fråga om en skatteform

av den betydenhet och den utvecklingsmöjlighet som stämpelavgiften

måste vara av mycken vikt för statsmakterna att äga så noggrann

kännedom som möjligen kan erhållas rörande avkastningen av de särskilda

stämpelrubrikerna, kan det ej heller å andra sidan gärna förnekas, att

fördelen av en vidgad kunskap om skattens avkastning kan köpas för

dyrt, om för dess vinnande allmänheten måste besväras med tyngre och

omständligare former för skattens utgörande än som eljes skulle vara

behövliga. Den vidgade statistiska kunskapen lärer således, i den mån

densamma icke kan vinnas med det nuvarande systemet för skattens

uppbörd, utan för densammas beredande erfordras ändringar i detta

system, blott böra eftersträvas under den förutsättning, att sagda ändringar

medföra ökad kontroll på skattens utgörande, eller åtminstone

icke vålla ökad tunga för de skattskyldige. Till prövning torde därför

i första rummet böra förekomma frågan om lämpligheten av förändringar

i den nuvarande ordningen för skatteuppbörden och kontrollen därå.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

En stämpelskatt är icke i och för sig en skatt av ett särskilt slag,

utan en form för skatteuppbörd, vilken, såsom förut blivit erinrat,

kan användas för uppbörden av olika slags skatter och avgifter. Den

nu ifrågavarande stämpelavgiften för »enskilda handlingar» är emellertid

till sin natur närmast en omsättningsskatt, en skatt på värdens övergång

från en band till en annan. Denna beskattning på transaktioner kan

naturligtvis komma till användning i mycket olika utsträckning. Hos

oss är skatten hållen inom jämförelsevis trånga gränser; i andra länder

åter förekommer densamma i så stor utsträckning, att så gott som

varje privaträttslig transaktion, som föranleder skriftlig anteckning

över densamma, träffas av skatten. Skulle, i överensstämmelse med

vad vid uppbörd av skatter i allmänhet äger rum, varje skattepliktig

transaktion anmälas bos någon myndighet, skatten där uträknas och

erläggas, influtna medel bokföras och räkenskaperna sedan revideras

o. s. v., komme härför att erfordras en så vidlyftig och kostsam förvaltning

och en för de skattskyldiga så besvärande omgång, att skatten,

åtminstone i den mån densamma, såsom i flera länder är brukligt, med

avgifter till lågt belopp träffar vissa ofta återkommande transaktioner,

icke med någon fördel skulle kunna anlitas. Skattens erläggande förenklas

i hög grad, då detta kan ske allenast genom inköp och användning

av stämpelpapper, och likaså varder därigenom skatteuppbörden,

som huvudsakligen inskränkes till försäljning och redovisning av anskaffat

stämpelpapper, synnerligen förenklad. Men visserligen måste i

möjligaste mån trygghet beredas för att skatten också erlägges vid de

tillfallen, då den skall utgöras, och erlägges till riktigt belopp.

Då man vill framtvinga stämpelskattens riktiga erläggande, erbjuder

sig naturligen såsom den enklaste och närmast till hands liggande utvägen

att förbinda underlåtenheten att erlägga skatten med någon för

den skattskyldige menlig påföljd. En sådan påföljd och den, som i

första rummet erbjuder sig, är bötesansvar. En annan kan ligga däruti,

att den handling, som icke blivit behörigen försedd med stämpel, i

större eller mindre grad berövas sin laga verkan.

Bötesansvar för förseelser mot stämpelförordningen förekommer i

alla länder, där denna skatt är införd, i Sverige dock i väsentligt mindre

grad än annorstädes. På sätt förut framhållits, hade nämligen förhållandena

hos oss gestaltat sig så, att den i äldre tider mera omfattande

stämpelplikten steg för steg så inskränktes, att den under årtiondena

närmast före år 1894 nästan uteslutande träffade handlingar, som enligt

lag skulle ingivas till domstol, de s. k. småprotokollshandlingarna, och

endast träffade dem då detta ingivande skedde. Granskar man stämpel
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

förordningen av den 5 september 1890, den närmast före 1891 års

stämpelförordning gällande, finner man att, utom de handlingar, som

skulle stämpelbeläggas vid ingivandet till domstol, endast följande

enskilda handlingar voro stämpelpliktiga, nämligen utländska försäkringsgivares

premiekvittens, köp-, bytes- och gåvobrev om fartyg samt

utrikes växlar, varjämte bör anmärkas att skuldebrev och vissa med

skuldebrev jämförliga handlingar voro underkastade stämpel icke blott

då de ingåvos till domstol för vinnande av inteckning, utan även då

de företeddes för offentlig myndighet för vinnande av betalning. Det

är klart, att då stämpelbeskattningen var hållen inom så trånga gränser,

problemet om en betryggande kontroll ställde sig på ett helt annat sätt

och var väsentligt lättlöstare än i länder med en vitt utsträckt stämpelbeskattning.

Det genom kungörelsen den 15 maj 1846 införda systemet

med dubbla beläggningsstämplar för småprotokollshandlingarna och

stämpelbeläggningens granskning i hovrätterna hade ock löst problemet

på ett sätt, som i fråga om kontrollens effektivitet icke lämnade något

övrigt att önska, och i detta avseende torde överträffa varje på andra

håll tillämpad kontrollanordning. Någon ansvarspåföljd för underlåten

stämpelbeläggning behövde för det alldeles övervägande flertalet stämpelpliktiga

handlingar icke stadgas, utan kunde denna påföljd, såsom i

1890 års stämpelförordning ock skett, inskränkas till ovannämnda tre

kategorier av handlingar, som skulle förses med stämpel oberoende

därav, huruvida de företeddes inför offentlig myndighet.

Så länge staten inskränkte sig till att utkräva stämpelavgift huvudsakligen

för handlingar, som enligt stadgande i allmän lag eller för

vinnande av inteckning eller betalning skulle företes inför domstol, erbjöd,

såsom redan blivit nämnt, lösningen av frågan om kontroll å

skattens utgörande icke några större svårigheter. Annorlunda gestaltade

sig förhållandena, då staten för fyllande av sitt behov a-v ökade inkomster

måste, efter andra länders föredöme, i större utsträckning anlita stämpelskatten.

För utgörandet av de år 1894 införda stämpelavgifterna för

depositions- och andra bankräkningsbevis och för obligationer samt de

år 1906 införda avgifterna för aktier och för lottbrev i solidariska bankbolag

lades kontrollen i påföljden av bötesansvar, och då den särskilda

stämpelavgiften vid köp och byte av fondpapper genom förordningen av

den 6 november 1908 infördes, föreskrevs vid sidan av ansvarspåföljden

en särskild kontrollanordning, för vilken förebilden väsentligen hämtats

från motsvarande tyska riksstämpelavgift.

Frågar man sig nu, huruvida den sålunda anordnade kontrollen å

stämpelavgiftens utgörande verkar på ett tillfredsställande sätt, är svaret

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 165. 73

i fråga om det slag av stämpelpliktiga handlingar, som fortfarande utgör

flertalet, eller de s. k. småprotokollshandlingarna, redan av det föregående

givet. Kontrollen är i avseende på dessa handlingar fullt effektiv.

Huruvida enahanda omdöme kan komma att fällas i fråga om kontrollen

vid den nya stämpelavgiften vid köp och byte av fondpapper, är ännu

för tidigt att avgöra, då denna avgift börjar att tillämpas först från och

med år 1909. I alla händelser kan fråga icke nu uppstå om ändring i

dessa nyligen efter omsorgsfull prövning beslutade kontrollbestämmelser.

Att i fråga om de i senare tid införda stämpelavgifterna för affärspapper,

nämligen depositionsstämpel och emissionsstämpeln för obligationer,

aktiebrev samt lottbrev i solidariska banker ävensom i fråga om

stämpelavgiften. för utrikes växlar underlåtenhet att erlägga stadgad

stämpel skulle i någon nämnvärd grad förekomma, har åtminstone icke

kommit till statskontorets kännedom, ehuru naturligtvis sådana förseelser

kunna begås, utan att de bliva upptäckta. Såsom jämförelsevis svag

måste den kontroll betecknas, som äger rum å utgörandet av stämpelavgiften

för sådana handlingar som gåvobrev om lösegendom, köpeeller

bytesbrev om fartyg, avhandling om skogsavverkning samt testamenten,

då dessa i vissa fall skola stämpelbeläggas utan sammanhang

med lagfart eller upprättandet av bouppteckning. Att skuldebrev och

med dem jämnställda handlingar allmänneligen stämpelbeläggas då de

för vinnande av betalning för exekutor företes, kan icke betvivlas; huruvida

åter lika allmänt stämpel erlägges för dylika handlingar, då de

under rättegång vid domstol företes för vinnande av betalning, vågar

statskontoret icke avgöra.

Om ock i fråga om ett och annat slag av stämpelpliktiga handlingar

kontrollen, såsom sagt, måste anses vara jämförelsevis svag,

anser sig dock statskontoret på grund av vad ovan anförts kunna antaga,

att beträffande det stora flertalet handlingar de för närvarande

gällande kontrollbestämmelserna på ett i allmänhet verksamt sätt förebygg!

skattesvek. Beträffande sådana handlingar, som draga stämpel

även utan att de företes inför offentlig myndighet, kunna naturligtvis

mera betryggande anordningar tänkas; och skulle stämpelbeskattningen

komma att utsträckas så, att den omfattade ett flertal handlingar utöver

dem, som nu träffas av skatten, torde förstärkt kontroll i åtskilliga

fall varda nödvändig. Med avseende härå och då, såsom förut

framhållits, frågorna om förbättrad statistik rörande stämpelskattens avkastning

och en mer tillfredsställande kontroll blivit ställda i samband

med varandra, torde, med ledning av ovan lämnade redogörelse för

utländsk lagstiftning i ämnet, till vilken hänvisas vad närmare detaljer

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 121 höft. (Nr 165—167.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Kung!,. Maj:ts Isåd. Proposition Nr 165.

beträffar, en granskning av de olika utvägar, som erbjuda sig för vinnande

av en sådan kontroll, nu böra följa.

Såsom redan blivit erinrat, förekommer såsom en bland dessa

utvägar den, att handling, som icke blivit behörigen försedd med

stämpel, i större eller mindre grad förlorar sin laga verkan. Denna

påföljd för underlåten användning av stämpelpapper var stadgad i den

före år 1732 här i landet gällande lagstiftning, enligt vilken en stämpelpliktig,

men icke med stämpel försedd handling i alla avseenden skulle

vara kraftlös och betraktas såsom icke upprättad. I den engelska och

den italienska stämpellagstiftningen förekommer i vissa, dock icke synnerligen

talrika fall påföljden av ovillkorlig ogiltighet för handling, som

icke vid upprättandet eller inom viss tid därefter blivit försedd med

stämpel. Däremot gäller i England, Frankrike och Italien med få undantag

regeln, att domstolar och andra myndigheter icke få vidtaga någon

ämbetsåtgärd på grund av en icke behörigen stämpelförsedd handling.

Sistnämnda grundsats är till en viss grad antagen även i den svenska

stämpellagstiftningen, då i densamma (39 § i stämpelförordningen av

den 18 september 1908) stadgas, att ämbets- eller tjänsteman, notarius

publicus eller mäklare, till vilken stämpel underkastad handling ingives,

bör tillse, att handlingen är behörigen försedd med stämpel,

samt att, om handlingen icke är behörigen försedd med stämpel och ej

genast efter erhållen tillsägelse penningar erläggas till det felande stämpelbeloppet

eller, där ämbets- eller tjänstemannen ej är stämpelförsäljningsman,

nämnda stämpelbelopp, handlingen ej må mottagas. Att frånkänna

en handling, som icke vid upprättandet eller inom viss kort tid

därefter försetts med föreskriven stämpel, laga giltighet, är utan tvivel

ett verksamt kontrollmedel, men den allmänna meningen här i landet

torde icke finnas benägen för en dylik sammanblandning av civilrättsliga

och fiskaliska villkor för en handlings giltighet, varjämte kan anmärkas,

att den rättsförlust, som för utgivaren av handlingen är avsedd att utgöra

påföljden för hans förseelse, bereder hans kontrahent en förmån,

till vilken denne måste anses sakna varje moralisk rätt.

Medan i Sverige ämbets- eller tjänsteman, till vilken för hans

ämbetsåtgärd ingives stämpelpliktig handling, har att tillse, att handlingen

är behörigen försedd med stämpel, och, om detta icke är fallet

eller penningar till det felande stämpelbeloppet icke erläggas, icke får

mottaga handlingen, är i Norge och Danmark åt flertalet av så väl

statens som kommunernas myndigheter och tjänstemän en vidsträcktare

befogenhet lämnad, i det att de beträffande handlingar, som komma i

deras händer, äro pliktiga att undersöka, huruvida handlingen är be
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

hörigen försedd med stämpel, och att, om detta icke är förhällandet,

taga handlingen i beslag för att i föreskriven ordning utkräva stämpelbeloppet

och förfallna böter, varjämte i Danmark originalen till i

avskrift företedda handlingar kunna infordras. Det vitsordas, att denna

anordning ur kontrollsynpunkt visat sig verksam. Möjligen torde, om

stämpelbeskattningen framdeles kommer att utsträckas till ett flertal

enskilda handlingar, någon motsvarande anordning hos oss kunna befinnas

lämplig. Under nuvarande förhållanden, då utöver de handlingar,

vilkas stämpelbeläggning kontrolleras i hovrätterna, endast ett relativt

fåtal träffas av stämpelbeskattningen, torde omständigheterna knappast

påkalla införandet av denna anordning.

Vill man anlita andra utvägar än de sålunda angivna för vinnande

av ökad kontroll å stämpelavgiftens utgörande, låter detta sig svårligen

göra, med mindre mer eller mindre genomgripande modifikationer äga

rum i den enkla grundtanke, på vilken stämpelskatten ytterst är byggd,

att nämligen den enskilde ur statens förråd köper det stämpelpapper

han behöver och använder detta för den handling, han upprättat eller

vill upprätta. Dessa modifikationer skulle då gå i den riktningen, att

någon statens myndighet direkt kontrollerade eller bestämde det sätt,

på vilket en handling försåges med stämpel. Detta kan ske på flera

olika sätt. Det kan föreskrivas, att makuleringen av åsatt stämpel

skall ske genom myndighetens försorg eller att handlingen skall ingivas

till myndigheten för att förses med stämpel, vilket då kan ske vare

sig genom användning av det allmänna stämpelpapperet eller genom

intryckning av stämpelmärken i papperet. Slutligen kan man, med

övergivande av tanken om skatteinbetalningens förmedling genom

stämplar och därmed ock i själva verket av hela skatteformen, fordra

kontant inbetalning av skattebeloppet, antingen särskilt för varje

handling eller ock på en gång för ett större antal handlingar eller för

de handlingar av det ifrågavarande slaget, som utgivas under loppet

av en viss tidrymd. Alla dessa metoder hava kommit till användning

i olika länder. I fråga om dem alla kan sägas, att de verka en väsentlig

omgång vid skattens utgörande, och därför icke gärna kunna med fördel

användas, då saken gäller de i åtskilliga länder, ehuru icke hos oss,

brukliga stämpelsatser, som med fasta och låga belopp utgå för transaktioner,

som i stort antal förekomma i det dagliga livet, såsom t. ex.

för kvittenser, checker in. fl. (»penny stamps»). Ju större de transaktioner

enligt regeln äro, som utgöra föremål för ett visst slag av

handlingar, desto bättre lämpa sig givetvis nyss omförmälda metoder.

Då lagstiftaren på det ena eller andra sättet anordnat en myndig
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

hets direkta medverkan vid en handlings stämpelbeläggning, lärer han

därmed mindre hava åsyftat, att kontrollera, att stämpelbeläggningen

över huvud kommer till stånd, än att stämpel åsättes till riktigt belopp

— ty den, som vill undandraga sig stämpelskattens utgörande, kan

förmodas lika gärna underlåta att infinna sig hos myndigheten som att

själv åsätta stämpel. För en riktig stämpelbeläggning är antydda medverkan

utan tvivel av betydelse. Fn egendomlig form för denna medverkan

är den i Preussen genom 1895 år stämpelskattelag införda anordning,

att stämplarnas makulering skall ske genom försorg av viss

myndighet. Om ock naturligen härmed jämväl avsetts att förekomma

förnyat bruk av en gång använda stämplar, torde få anses att syftet

med de omfattande och minutiösa bestämmelserna i ämnet varit vidsträcktare.

Vanligare är, att lagen påbjuder, att myndigheten skäll

låta antingen åsätta stämplarna eller intrycka stämplar i papperet. I

stort sett — ehuru visserligen med åtskilliga undantag och modifikationer

— är detta i England, Frankrike, Italien och Danmark anbefallt

för de fall, att handling, som vid utfärdandet skolat förses med stämpel,

först därefter förses med sådan. I Frankrike skola främmande staters

skuldförskrivniugar av vederbörande myndighet påtryckas stämpel eller

förses med »visa pour timbre». De tyska riksstämpelavgifterna för aktier,

bergverksandelar och obligationer, för lotterisedlar samt för järnvägsoch

ångbåtsbiljetter, skola enligt regel erläggas genom handlingarnas

inlämnande till vederbörlig myndighet för stämplarnas påtryckning å

handlingen. I Italien skola handlingar, som draga graduell stämpel

(växlar och andra handelspapper), genom vederbörande skattetjänstemäns

försorg förses med beläggningsstämplar eller påtryckas stämpel; enahanda

är därstädes i vissa fall förhållandet med beläggningsstämplar

till fixa belopp o. s. v. I likhet med vad hos oss är medgivet i fråga

om aktiebrev, lottbrev i banker samt obligationer, är även i utlandet

flerstädes tillfälle berett för dem, som sådant önska, att få sina handlingar

stämplade genom offentlig myndighets försorg.

Ovan är antytt, att kontant inbetalning av den avgift, som enligt

de allmänna reglerna skulle utgjorts genom användning av stämpelpapper,

stundom förekommer i främmande länders stämpellagstiftning.

Sådan kontant inbetalning kan förekomma under olika former. Främst

bland dessa förtjänar anföras den anordning, enligt vilken avlösning av

stämpelavgiften (»composition», »abonnement», »Aversionalversteuerung»)

är påbjuden eller medgiven, en anordning, som i stor och efter vad

det vill synas alltjämt växande utsträckning i andra länder användes.

Härmed förstås den anordning, enligt vilken den skattskyldige genom

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

erläggande på en gång av ett visst penningebelopp, i allmänhet beräknat

efter förhållandena under en viss tilländagången tid, ett år eller

del därav, för en viss period i sänder befrias från skyldigheten att med

stämpel förse de av honom utgivna handlingar av det slag, avlösningen

gäller. I England är sådan avlösning obligatorisk i fråga om engelska

bankens sedlar, samt medgiven beträffande andra bankers sedlar, kommuners

och bolags obligationer, försäkringspolicer (med undantag av

policer för sjö- eller livförsäkring) samt förskrivningar, utgivna av regeringarna

i engelska kolonier, i Frankrike är abonnement obligatoriskt

beträffande Crédit fonciers (hypoteksbankens) obligationer och pantbrev,

franska bankens sedlar, utländska aktier och obligationer, som noteras

å fransk börs (dock ej främmande staters skuldförskrivningar, i fråga

om vilka abonnement ej heller är medgivet), samt brand- och livförsäkringar

med bestämda premier, vissa ömsesidighetsbolag för brandoch

livförsäkring ävensom vissa departementala brandstodsföreningar

samt fakultativt i fråga om andra slag av försäkringar (dock är abonnement

ej medgivet för försäkringar mot sjöskada), för franska aktier

och obligationer (vilka i detta fall kostnadsfritt åsättas en särskild

stämpel), järnvägars fraktkvitton och fraktsedlar samt järnvägs-, teaterm.

fl. stämpelplikt underkastade biljetter. I Italien kan abonnement

medgivas lagligen koncessionerade penningeinrättningar för anvisningar,

böcker för löpande räkning och sparkasseböcker samt räntebärande papper

med viss förfallotid; likaså järnvägsbolag för biljetter och fraktkvitton.

I Preussen kan, utan begränsning till vissa bestämda kategorier av handlingar,

avlösning medgivas, då fråga är om beskattning av handlingar

av likartat, ofta återkommande slag. Ån vidsträcktare befogenhet tillkommer

finansförvaltningen i Österrike, som för bestämda slag av handlingar

kan tillåta, att handlingarna utfärdas utan stämpel mot det att

belöpande stämpelavgifter sedermera efter bestämda tidsperioder kontant

inbetalas till vederbörande myndighet. I Danmark kan finansministeriet

tillåta, att stämpelavgiften för andra försäkringar än livförsäkringar må

utgöras i en rund summa för alla under ett försäkringsår utfärdade

policer; varjämte kan erinras, att i Danmark kommuner i talrika fall

genom speciallagar bemyndigats att för upptagande av lån utgiva stämpelfria

partialobligationer mot det att hela stämpelbeloppet lägges på en

huvudobligation.

Även i andra fall än då stämpelskatten erlägges genom avlösning

av avgifter, förekommer kontant inbetalning av skatten. Detta är framför

allt fallet beträffande den från andra länders starkt avvikande österrikiska

stämpelskatten, som, på sätt av ovan lämnade redogörelse för

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 165.

denna skatt framgår, till stor del erlägges kontant. Då i Frankrike

och Italien handling skall av vederbörande myndighet åsättas eller påtryckas

stämpel, kan enligt regeln denna stämpling ersättas med en

påteckning å handlingen, att avgiften blivit erlagd (»visa pour timbre»,

»visto per bollo»), vilken form för avgiftens erläggande dock numera i

Frankrike till större delen kommit ur bruk. För övrigt är i spridda fall

i de särskilda ländernas stämpellagar kontant inbetalning av avgiften

påbjuden. Sålunda skall enligt den tyska riksstämpellagen aktiestämpeln

inbetalas kontant, om icke aktiebrev utgivits inom viss tid efter bolagets

bildande; likaledes sker kontant inbetalning av riksstämpelavgiften

för medlemmarnas i bolagsstyrelser gottgörelser (»Vergtitungen»). I

Italien inbetalas vissa mera speciella stämpelavgifter kontant o. s. v.

Då en stämpelavgift kontant inbetalas, är den naturligtvis i själva

verket ej längre någon stämpelavgift, ehuru enheten i systemet stundom

fordrat, att den måst upptagas i stämpellagen. I flera länder förekomma

omsättningsskatter, som till sin finansiella natur stå stämpelskatten

mycket nära, ehuru stämpelformen blivit övergiven. Vittomfattande

skatter av detta slag äro inregistreringsavgifterna i Frankrike

och Italien, av vilka den förra utan tvivel är den både absolut

och relativt mest givande bland alla skatter av olika slag, som i olika

länder förekomma. Hithörande avgifter äro även arvsskatterna, vilka

numera icke i något av här behandlade länder, utom Sverige, äro

stämpelskatter. I övrigt kunna flertalet omsättningsskatter, som icke

äro stämpelskatter, i allmänhet mer eller mindre hänföras till kategorien

börsskatter.

Dessa omsättningsskatter hava ansetts falla utanför området för

här förevarande utredning.

I sammanhang med frågan, huruvida skärpt kontroll å stämpelskattens

utgörande lämpligen må böra beredas genom anlitande av någon

av de former för erläggandet av denna skatt, som nu blivit omförmälda,

anser sig statskontoret, på sätt förut blivit antytt, böra till behandling

upptaga frågan om möjligheten att vinna en förbättrad statistik

rörande denna skatt.

Den statistik rörande stämpelavgiften, som för närvarande förefinnes,

innefattas dels i den specifikation av statsverkets inkomster, som

är upptagen i det genom statskontorets försorg årligen av trycket utgivna

kapitalkonto till rikshuvudboken, i vilken specifikation under

rubriken »Stämpelmedel» i särskilda summor redovisas för helarlcsstämplar,

beläggningsstämplar, stämpling av aktiebrev m. m., ersättning för

makulerade stämplar, tillfällig uppbörd och stämpelavgift för spelkort,

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

dels i det genom kungl. finansdepartementets försorg årligen på grund

av bestämmelserna i nådiga breven den 12 september 1884 och den 19

april 1895 utarbetade sammandrag över anbefallda uppgifter över inkomsten

av stämpelpapper, som användes till beläggning av lagfarts-,

intecknings- in. fl. handlingar.

Omförmälda sammandrag upptager uppgifter rörande avkastningen

av följande stämpelrubriker:

A. Handlingar till lagfartsp roto koll et: köpebrev, bytesbrev, gåvobrev

och förvärv för allmänt behov eller avledning av vatten (för varje

slag av dessa handlingar å 60 öre eller å 1 krona 20 öre för 100 kronor,

den högre avgiften, då lagfarten sökes för aktiebolag, som icke driver

bankrörelse), testamente, fideikommissbrev (särskilda siffror för det fall,

att fideikommisset övergår till: 1) bröstarvinge, bröstarvinges avkomling,

efterlevande maka; 2) föräldrar, syskon, syskons avkomling; 3)

övriga) samt brev eller resolution om skattelösen av kronojord (å 5 kronor

eller å 10 kronor, den senare avgiften för aktiebolag, varom nyss

nämnts).

B. Handlingar till inteckningsprotokollet: avhandlingar om avkomst

eller servituter, om nyttjanderätt till fast egendom, om skogsavverkning

samt om livränta ävensom, i en post, skuldebrev och andra handlingar.

C. Handlingar till äktenskapsförordsprotokollet: äktenskapsförord.

D. Handlingar till bouppteckningsprotokollet: bouppteckningar (särskilda

poster för andelar, som under rubriken bouppteckning i stämpelförordningen

omförmälas i grupp 1) bröstarvinge, bröstarvinges avkomling,

efterlevande maka; grupp 2) föräldrar, syskon, syskons avkomling;

och grupp 3) övriga, och särskilda poster för häradsrätterna

och hovrätterna samt för rådstuvurätterna), testamenten, till vilka hänsyn

ej tagits vid bouppteckningens stämpelbeläggning, morgongåvobrev

och avhandlingar om lösöreköp.

I förbigående vill statskontoret anmärka, att den statistik rörande

stämpelavgiften, som sålunda redan hos oss förefinnes, i jämförelse med

motsvarande statistik i vissa andra länder, kan anses ganska detaljerad,

ehuru den, på sätt Riksdagen framhållit, företer väsentliga luckor. På

sätt av här ovan lämnade redogörelse framgår, saknas i Preussen, Österrike,

Danmark och Norge, med undantag av någon siffra för en och

annan stämpelrubrik, uppgifter rörande de särskilda stämpelrubrikernas

avkastning. Rörande den engelska, den franska och den italienska

stämpelskatten likasom rörande den tyska riksstämpelskattens fåtaliga

rubriker finnas däremot ganska omfattande och detaljerade uppgifter,

därvid likvisst i fråga om den engelska stämpelstatistiken, som till ut
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

seendet är den fullständigaste av dem alla, bör erinras, att ett icke

obetydligt antal av siffrorna i denna äro approximerade.

Då statskontoret, på sätt förut framhållits, ansett sig kunna antaga,

att förevarande utredning icke bör avse stämpelavgifterna för »statsmyndigheternas

expeditioner»; då i fråga om de stämpelavgifter, som

redovisas i kungl. finansdepartementets nyssnämnda sammandrag, kontrollen

är synnerligen effektiv och statistiken fullständig; och då beträffande

den genom kung], förordningen den 6 november 1908 införda

stämpelavgiften vid köp och byte av fondpapper uppgift angående skattens

avkastning naturligen kommer att i statsräkenskaperna erhållas och

förnyad granskning av de för denna skatt beslutade kontrollanordningar

icke redan nu kan ifrågakomma, följer härav, att de olika slag av handlingar,

som kunna avses med de av Riksdagen uttalade önskningar om

skärpt kontroll och förbättrad statistik äro jämförelsevis fåtaliga. De

torde vara följande:

de härovan under rubriken »handlingar till inteckningsprotokollet»

omförmälda, likasom vissa andra med skuldebrev likställda handlingar,

då de för vinnande av betalning hos offentlig myndighet företes;

avhandling om gåva av lösegendom;

testamente, som ej bevakats, men varav testamentstagaren vill

sig begagna — då hänsyn till detsamma ej tagits vid stämpelbeläggning

av bouppteckningen efter testamentsgivaren samt den stämpelavgift,

som för bouppteckningen skolat utgöras, om jämväl testamentets bestämmelser

lagts till grund för avgiften, är högre än den, som för bouppteckningen

utgått;

aktiebrev i inländskt aktiebolag;

lottbrev i inländskt solidariskt bankbolag;

obligation, som utfärdas här i riket;

bevis om insättning å depositionsräkning hos bank eller bankir

ävensom å kapitalräkning eller annan räkning, därå penningar mot särskilt

bevis mottagas för att först efter viss tid eller viss tid efter uppsägning

återbetalas;

växel (varmed likställes anvisning, invisning, check, handling,

som innefattar uppdrag om inkassering av penningar och mot vars

företeende eller avlämnande betalning fordras, samt kvittens, som för

inkassering av penningar genom annan person än fordringsägaren från

en ort till en annan försändes), då växeln ställes att å utrikes ort betalas

eller är utfärdad å utrikes ort;

avhandling om köp eller byte av fartyg, vars dräktighet överstiger

40 ton;

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

avhandling om skogsavverkning; samt

avhandling om överlåtelse av kronohemman eller skattlagt krononybygge.

Vad beträffar nyssnämnda handlingar, för vilka stämpelavgift

skall utgöras, då de för vinnande av betalning företes hos offentlig

myndighet, ävensom avhandlingar om överlåtelse av kronohemman eller

skattlagda krononybyggen, vilka bliva stämpelpliktiga först då åborätt

på grund av dem vinnes, kontrolleras stämpelbeläggningen av vederbörande

myndigheter, till vilka handlingarna ingivas, och statistiska

uppgifter rörande de för dessa erlagda stämpelavgifter, kunna, om sådant

anses erforderligt, erhållas genom infordrande av uppgifter därom från

berörda myndigheter.

Av övriga nu omförmälda slag av handlingar äro aktiebrev, lottbrev

i banker, obligationer, bankers depositions- och kapitalräkningsbevis samt

utrikes växlar de ojämförligt viktigaste. Att uppgifter saknas om avkastningen

av dessa i finansiellt avseende viktiga stämpelrubriker, är

utan tvivel en kännbar brist, vilken, vad rubriken växlar beträffar,

kommer att ökas, om, såsom måhända torde kunna antagas, den år

1894 införda, men år 1898 under då rådande goda statsfinansiella ställning

åter avskaffade stämpeln för inrikes växlar under förändrade förhållanden

åter kommer att införas.

Då man önskar bereda sig kännedom om avkastningen av stämpelavgiften

för något särskilt slag av handlingar, är den med avseende

på stämpelskattens så att säga normala anordning närmast till hands

liggande utvägen att påbjuda användandet av stämpelmärken av särskilt

slag för handlingarna i fråga. På sätt Riksdagen i sin förevarande

skrivelse framhållit, är emellertid ett mångfaldigande av typerna för

beläggningsstämplar förenat med icke obetydliga olägenheter för allmänheten.

Skall i ett fall, där för ett visst slag av handlingar beläggningsstämplar

av viss typ blivit påbjudna, syftet med denna åtgärd

icke helt och hållet förfelas, får handlingen icke anses behörigen stämpelbelagd

med mindre det särskilda slaget av stämplar blivit använt.

Om någon av misstag använt stämpel av annat slag, drabbas han,

ehuru han till äventyrs erlagt det riktiga skattebeloppet, av skyldigheten

att erlägga detta ännu en gång förmedelst anskaffande av den

riktiga stämpeln, så vida man icke vill genom bestämmelser i stämpelförordningen

bereda honom tillfälle att få göra utbyte av stämplar,

något, som då den felaktiga stämpelbeläggningen ägt rum för längre

tid tillbaka kan vara förenat med rätt stora vanskligheter.

Såsom av förut lämnade redogörelse framgår, brukas i vissa andra

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 121 höft. (Nr 165—167.) 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

länder stämplar av speciell typ för vissa slag av handlingar; dock användes

denna specialisering i allmänhet ganska sparsamt och snarare i avtagande

än i tilltagande grad. Undantag gör dock Frankrike, som har

ett stort antal särskilda stämpeltyper, varjämte för utgörande av de

särskilda tyska riksstämpelavgifterna, vilka dock, såsom förut framhållits,

i viss mån äga karaktären av från varandra fristående skatter,

särskilda anordningar, medelst olika stämpelmärken eller stämplade

blanketter, påtryckning av olika stämplar m. m., äro träffade. I Preussen

och Norge finnes blott ett slag av beläggningsstämplar och likaså i

Österrike, om man bortser från de särskilda stämplar, som användas

för den till den egentliga stämpelskatten icke hänförda skatten på omsättning

av fondpapper. Hos oss hava funnits särskilda beläggningsstämplar

för växlar och anvisningar, men dessa voro av ett från de då

brukliga allmänna beläggningsstämplarnas så avvikande utseende och

format, att förväxling icke var möjlig med dessa, vilka för övrigt på

grund av sin storlek icke kunde användas till växlar. Sedan enligt

nådiga kungörelsen den 14 maj 1880 beläggningstämplar av den nu

använda typen införts, avskaffades ej långt därefter, genom stämpelförordningen

av den 6 september 1883, de särskilda växel- och anvisningsstämplarna.

Av desto mera speciell beskaffenhet den stämpelpliktiga handlingen

är, ju mindre betänklighet bör emellertid ur allmänhetens synpunkt möta

för användning till densamma av en stämpel av särskild typ. Sålunda

torde ur ovan anförda synpunkt ingen nämnvärd olägenhet kunna befaras

uppkomma därav, att en särskild stämpeltyp införes gemensamt

för depositions- och kapitalräkningsbevis samt andra bevis om insättning

av penningar på räkning hos bank eller bankir. Då stämplarna skola

åsättas av banken eller bankiren, bör fara för förväxling icke kunna

anses föreligga. Större betänkligheter, om än måhända icke avgörande,

torde förefinnas i fråga om särskild stämpel för växlar och med dem

likställda handlingar. Vill man emellertid erhålla statistiska uppgifter

rörande avkastningen av stämpelavgifterna för bankinsättningsbevis samt

växlar, torde knappast annan utväg givas, då en föreskrift för utgivaren

av dessa handlingar att hos någon myndighet förete handlingen

för åsättande eller påtryckning av stämpel eller erhållande av påteckning

om avgiftens erläggande otvivelaktigt allt för mycket skulle leda till

rörelsens betungande. Att, på sätt i Italien äger rum, låta bankerna

ingå avtal med staten om rätt att genom erläggande av en viss rund

summa för viss tidsperiod avlösa skyldigheten att utgöra stämpel för

vissa av banken utgivna papper, torde förefalla oss allt för främmande.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Önskar man däremot erhålla statistiska uppgifter rörande stämpelavgifterna

för aktier, banklotter och obligationer, kan man, även om

man icke vill för dem införa en särskild stämpeltyp och även om man

icke vill beträffande dem tillåta det i andra länder mycket använda

abonnementssystemet, vilket mera torde lämpa sig för uttagande av

stämpelavgifter för sådana handlingar, som årligen till större antal förekomma,

använda flera olika utvägar. I varje fall skulle då föreskrivas,

att handlingen för avgiftens utgörande skulle företes hos viss angiven

myndighet. För dennas åtgärd vid avgiftens uttagande kunna olika

former tänkas. Åtgärden kan bestå däri, att myndigheten låter åsätta

handlingen stämplar eller låter medelst särskild apparat intrycka sådana

i handlingen — i vilket fall lida stämpelbeloppet för en emission

möjligen kan läggas på en handling och de övriga utlämnas utan

stämpel — eller ock, utan handlingens förseende med stämpel, blott

mottager den kontant erlagda avgiften mot bevis därom å handlingen

eller särskilt kvitto. Påbjuder man för större grupper av handlingar

kontant inbetalning av stämpelavgiften utan att detta sker under formen

av avlösning för viss period av skatten eller s. k. »abonnement», uppgiver

man därmed de allmänt erkända fördelar, stämpelskatten erbjuder,

och får i stället en annan skatteform, som kräver en vidlyftig bokföring

och sina särskilda kontroller, vilket icke synes böra ske med

mindre tvingande, i detta fall icke föreliggande skäl därtill föranleda.

Då avgiften skall utgöras genom användning av stämplar, synes mindre

lämpligt att belägga endast en handling med det stämpelbelopp, som

belöper på ett större antal. Av återstående, nyss angivna utvägar

— handlingarnes förseende med beläggningsstämplar eller stämplars

intryckning i handlingarna — torde den senare, som genom 32 § i

gällande stämpelförordning redan är fakultativt medgiven, vara att

föredraga. Givet är emellertid, att, om denna form för stämpelavgiftens

utgörande blir lagstadgad, myndighetens åtgärd får en annan och vidsträcktare

innebörd än den stämpling, som för närvarande sker genom

statskontorets försorg. Denna innebär nämligen intet annat eller mera

än att handlingarna stämplas till det belopp, om vilket sökanden framställt

begäran, utan vidare granskning, huruvida detta är det med

stämpelförordningens föreskrifter överensstämmande. En sådan granskning

skulle däremot åligga myndigheten, därest dennas åtgärd med

stämplingen bleve i författningen påbjuden.

Den i gällande stämpelförordning medgiva stämpling av aktiebrev,

lottbrev och obligationer kan nu endast äga rum genom statskontorets

försorg. Om denna stämpling göres obligatorisk, kunde ifrågasättas,

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 165.

huruvida sådan stämpling borde få äga rum även hos andra myndigheter,

t. ex. hos länsstyrelserna. De maskinella anordningar, som erfordras

för verkställandet av ifrågavarande stämpling, äro emellertid av

ganska dyrbar beskaffenhet, i vilket avseende må omförmälas, att den

apparat, som av statskontoret måst anskaffas för utförande av den i

stämpelförordningen anbefallda stämplingen, betingat en kostnad av

7,425 kronor 50 öre, vilken kostnad emellertid i viss mån motväges

därav att stämpelprovisionen för de på detta sätt utgjorda stämpelavgifter

bortfaller; och torde med avseende härå och då det för utgivaren

av ifrågavarande papper i allmänhet icke torde vara förenat med större

besvär eller omgång att insända dem till statskontoret än till vederbörande

länsstyrelse, stämplingen enligt statskontorets mening böra

äga rum allenast genom detta ämbetsverks försorg.

Om den sålunda föreslagna anordningen lagfästes, kunna från

statskontoret för varje år erhållas statistiska uppgifter angående avkastningen

av stämpelavgifterna för aktiebrev, lottbrev i bankbolag och obligationer,

särskilt för vart och ett av dessa slag av handlingar. Den

ökade kontroll på den riktiga beräkningen av avgifterna, som tillika

vunnes, får, med avseende på den i fråga om stämpelavgiften för aktiebrev

och lottbrev i banker gällande bestämmelsen, att, i fall enligt

bolagets beslut för aktie eller lott skall erläggas betalning med högre

belopp än det, varå aktien eller lotten lyder, stämpeln skall beräknas

i förhållande till det högre beloppet, icke anses sakna sin betydelse.

Införes tillika, på sätt här ovan jämväl blivit ifrågasatt, ett särskilt

slag av stämplar för depositions-, kapitalräknings- och övriga insättningsbevis

hos banker eller bankirer, vinnes kännedom om den årliga

avkastningen av en annan av stämpelförordningens mera betydande

rubriker. Med prövning av frågan, huruvida särskilda växelstämplar

ånyo böra införas, torde lämpligen böra anstå till en tidpunkt då genom

eventuell utsträckning av stämpelbeskattningen även till inrikes växlar,

stämpelrubriken för växlar vinner ökad finansiell betydelse. Vad

slutligen angår övriga här ovan (sid. 57)*) angivna handlingar, om vilka

undersökningen nu närmast rört sig, nämligen gåvobrev om lös egendom,

testamenten under vissa, antagligen mera sällan förekommande

förhållanden, gåvo- och bytesbrev om fartyg samt avhandlingar om

skogsavverkning, torde skäl icke föreligga, att för närvarande och innan

stämpelbeskattningen vunnit den utsträckning, att den omfattar ett större

antal enskilda handlingar, särskilt för dessa slag av handlingar införa

*) Se sid. 70 härovan i detta protokoll.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 165.

nya anordningar för skärpt kontroll å utgörandet av stämpelavgifterna

för dem eller statistisk kännedom om dessa avgifter.

Med åberopande av vad statskontoret sålunda anfört och under

förutsättning, vad de ifrågasatta särskilda stämplarna till depositionsmed

flera likartade bevis beträffar, att vinnandet av statistiska uppgifter

rörande avkastningen av stämpelavgifterna för dessa bevis anses vara

av den vikt, att de kostnader, som alltid måste vara förenade med anskaffandet

av stämpelmateriel av ett särskilt slag, därav uppvägas, hemställer

statskontoret i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t måtte i

nådig proposition föreslå Riksdagen besluta, att nedannämnda paragrafer

i nådiga förordningen angående stämpelavgiften den 18 september 1908

må erhålla följande förändrade lydelse:

27 §.

Stämplar skola vara att tillgå av följande slag, nämligen:

a) -------------------

b) ------------------

c) bankstämplar å 20, 30 och 50 öre samt 1, 1.5 0, 2, 2.5 0,

3, 3.50, 4, 4.50, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 12, 12.50, 15, 20, 25, 30, 50, 75,

100, 200 och 500 kronor.

Dessutom äger stämpling av blanketter till aktiebrev, lottbrev och

obligationer rum i den ordning 32 § föreskriver.

29 §.

Till handlingar — — — — — dubbla beläggningsstämplar.

Sådana stämplar — — — — — förses.

Till bevis om insättning å depositionsräkning hos bank eller bankir

ävensom å kapitalräkning eller annan räkning, därå penningar mot

särskilt bevis mottagas för att först efter viss tid eller viss tid efter

uppsägning återställas, skola, utom för utgörande av den särskilda

stämpel, varmed beviset skall förses, då på grund därav betalning sökes

hos offentlig myndighet, användas sådana bankstämplar, om vilka i

27 § förmäles.

32 §.

Då aktiebrev, lottbrev eller obligationer enligt § 8 C skola förses

med stämpel, skall detta äga rum sålunda, att stämpling av blanketterna

till aktiebreven, lottbreven eller obligationerna sker genom statskontorets

försorg. Den, som vill låta stämpla dylika blanketter, anmäle

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

1909 års

stämpelkommitter

ade.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

sig därom skriftligen hos statskontoret med bifogande av blanketterna

samt tvefald uppgift å dessas valör och antalet av varje valör. Statskontoret

fastställer därefter det belopp, med vilket stämpel enligt

bestämmelserna i denna förordning skall utgöras, och låter, sedan det

erforderliga stämpelbeloppet blivit inbetalt, verkställa stämplingen.

Talan mot statskontorets beslut i fråga om stämpelbeloppet fullföljes

i enahanda ordning, som är stadgad för överklagande av statskontorets

beslut i allmänhet.»

Aven 1909 års stämpelkommitterade hava i sitt den 29 december 1909

avgivna betänkande uttalat sig för införande av en särskild stämpeltyp avsedd

för stämpelbeläggning av vissa handlingar, vilka enligt deras förslag skulle

träffas av skatt. I sådant avseende hava de föreslagit, att för stämpelbeläggning

av kvittens, tecknat å räkning eller faktura, och annan

handling, varigenom någon erkänner sig hava mottagit likvid för

levererad vara eller utfört arbete, skulle användas en särskild stämpel,

kallad kvittensstämpel. Införandet av en särskild stämpel för nämnda

handlingar vore, enligt kommitterades åsikt, nödvändigt för utrönande

av skattens avkastningsförmåga. Jämväl torde böra krävas, anförde

kommitterade vidare, att skatteplikten må anses fullgjord endast om

dylik kvittensstämpel blivit använd. Skulle alltså kvittenset hava belagts

med annan än kvittensstämpel, måste förnyad stämpling av detsamma

påkallas. På det att i dylika fall skattdragaren ej skulle behöva

erlägga dubbel stämpelavgift föreslogs tillika ett stadgande om

rätt för honom att i dylikt fall få den felaktiga stämpeln utbytt. I avseende

å lämpligheten att införa en särskild stämpeltyp för växlar, anföra

kommitterade å sid. 94 i betänkandet följande:

»I statskontorets förut omförmälda underdåniga utlåtande den 31

december 1908 har erinrats om lämpligheten därav, att, om genom utsträckning

av stämpelbeskattningen till inrikes växlar stämpelrubriken

för växlar vunne ökad finansiell betydelse, frågan om införande av särskilda

växelstämplar upptages till prövning. Sedan en dylik växelskatt

numera blivit införd, hava kommitterade ansett sig böra i korthet uttala

sin mening i berörda fråga. Kommitterade vilja därvid först framhålla,

att fullt exakta uppgifter rörande denna stämpelskatts avkastning

icke lära utan stora svårigheter kunna vinnas, om icke vid stämpelavgiftens

utgörande användes en särskild stämpeltyp. Med införandet

av en sådan ny typ äro dock förenade åtskilliga praktiska olägenheter,

särskilt i det avseendet att faran för förväxling vid användningen av

stämplar betydligt ökas, och kommitterade hava därför ansett, att denna

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 165.

utväg icke bör tillgripas i annat fall, än att ett nöjaktigt resultat icke

kan på annat sätt ernås. Då nu emellertid, till följd därav att det allra

största flertalet växlar passerar genom bankinrättningarna och sålunda

från dem kunna erhållas uppgifter, som medgiva en någorlunda tillförlitlig

uppskattning av växelstämpelns avkastning, möjlighet förefinnes

att utröna statens ungefärliga inkomst av denna stämpelskatt, hava

kommitterade icke velat tillråda införandet av en särskild stämpeltvp

för växlar.»

1910 års stämpelkommitterade hava jämväl till behandling upptagit

de frågor, som beröras i statskontorets åberopade utlåtande den

31 december 1908, därvid kommitterade förklarat sig hava i huvudsak

anslutit sig till statskontorets förslag i ämnet. Kommitterade hava

därvid anfört, att de tagit i noggrant övervägande de betänkligheter,

som såväl från statskontorets sida som av 1909 års stämpelkommitterade

uttalats mot införande av nya stämpeltyper, som icke äro ägnade att

fylla ett mera kännbart behov. Efter att hava redogjort för dessa uttalandens

innehåll anföra nu ifrågavarande kommitterade:

»De betänkligheter, som anförts mot införandet av nya stämpeltyper

i allmänhet, hava givetvis en viss betydelse och det torde få anses självfallet,

att sådant införande icke bör ifrågasättas i andra fall, än där

verkligt behov föreligger. Men i sådana fall torde hänsynen till de

praktiska olägenheter, som införandet befaras medföra, icke ensam få

göra sig gällande. Man bör väga dessa olägenheter mot de verkliga

fördelar, som införandet av en särskild stämpeltyp kan förväntas föra

med sig. Finnes härvid att fördelarna äro synnerligen eftersträvansvärda,

må man icke draga sig för konsekvenserna av vissa olägenheter,

som måhända i verkligheten rediiceras till mindre proportioner än på

förhand kunnat antagas.

Nu är det utan tvivel synnerligen önskvärt att erhålla något

så när tillförlitlig kännedom om det belopp, vartill stämpelavgifterna för

särskilda slag av stämpelpliktiga handlingar uppgå, och sådan kännedom

kan, med avseende å den stora grupp av handlingar, som utgöres av

växlar och insättningsbevis av förut omförmäld beskaffenhet, näppeligen

vinnas på ett lämpligare sätt än genom föreskrift därom, att för dessa

handlingars stämpelbeläggning skola användas stämplar av särskilt slag.

Att behovet av kontroll i detta avseende lämpligen kan fyllas genom

anlitande av sådan utväg, har erkänts såväl av statskontoret som av 1909

års stämpelkommitterade. Inför man åter en särskild stämpeltyp för

vissa handlingar av det slag, som avses i statskontorets förslag, synes

1910 dr*

stämpelkommitterade.

s. 88 Kontrollera mot PDF

Qeneralpost
styrelsen.

88 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

det falla sig naturligt att utsträcka området för dessa stämplars användning

till vissa andra handlingar, vilkas stämpelbeläggning åtminstone

i det stora flertalet fall ävenledes sker genom bemedling av bankinrättningar

och bankirer. Såsom sådana handlingar äro tydligen att räkna

inrikes växlar och vissa utrikes växlar, vilka enligt gällande bestämmelser

skola förses med stämpel, innan de överlåtas eller till betalning

företes, och övriga stämpelpliktiga växlar böra givetvis i avseende å

sättet för stämpelbeläggning följa samma bestämmelser, som gälla för

de förstnämnda växlarna. Skulle bankerna behöva använda olika slag

av stämplar för sina insättningsbevis och för växlar, synes faran för förväxling

bliva större än om för dessa i viss mån likartade handlingar

få användas stämplar av en gemensam typ.

Faran för förväxling torde ock bliva mindre avsevärd, om de nya

stämplarna, såsom lätt torde kunna ske, erhålla ett från de vanliga

stämplarna avvikande utseende och format. Och nämnda fara minskas

dessutom i väsentlig mån därigenom, att stämpelbeläggning av de handlingar,

som skulle förses med stämplar av den föreslagna nya typen,

sannolikt kommer att i det stora flertalet fall ombesörjas av bankinrättningar

och bankirer och endast undantagsvis av den stora allmänheten.

Skulle emellertid på grund av förväxling eller annan anledning

stämpel oriktigt användas till handling, för vilken stämpel av annat

slag skall nyttjas, torde utbyte av den oriktigt använda stämpeln böra

medgivas och kommitterade hava i 32 § föreslagit ett stadgande härom.»

Generalpoststyrelsen har i sitt förut åberopade utlåtande den 13 februari

1913 väl framhållit, att förekomsten av flera olika slag av beläggningsstämplar

medför, utom praktiska olägenheter för allmänheten, även

ökade kostnader för statsverket i avseende å såväl stämplarnas tillverkning

som förvaring, i vilket avseende särskilt framhållits, att en utvidgning

av det redan nu avsevärda antalet olika slag av stämplar givetvis

komme att medföra ökade kostnader för beredande i vissa fall av tillräckliga

och tryggande förvaringsrum åt vederbörande posttjänstemäns

stämpelförråd, likasom även ökat arbete vid stämplarnas handhavande

och vid stämpelförrådens inventering, vartill komme att med mängden

av olika stämplar även ökades svårigheten för dem, som ombesörja

stämpelförsäljningen, att undvika misstag vid stämplars utlämnande och

därav härflytande förluster, men styrelsen har dock, om det ur finansstatistisk

synpunkt ansåges önskvärt, att den nya stämpeltypen införes,

ansett sig icke böra framställa något yrkande i motsatt riktning.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 165.

Beträffande de i Riksdagens skrivelse den 8 mars 1907 framhållna

önskemålen synes mig frågan om bättre kontroll över stämpelavgifternas

behöriga fullgörande vara av den största betydelsen. Frågan om anordningar

för vinnande av mera fullständig statistisk kännedom om de särskilda

stämpelavgifternas avkastning är ju även av stort intresse, men

torde dock icke vara av den vikt, att för dess skull de stämpelskatteskyldiga

böra betungas med besvärliga åtgärder, som endast för vinnande

av detta mål äro erforderliga. Däremot lär man icke uteslutande

av hänsyn till de skattskyldigas bekvämlighet kunna underlåta

att giva föreskrifter, som äro ägnade att bereda nödig garanti för, att

stämpelskatteskyldighet fullgöres i de fall, då sådan skyldighet blivit

stadgad. Såsom statskontoret framhållit, lämna dock redan nu gällande

bestämmelser en ganska god trygghet för att statens rätt till

stämpelskatt behörigen tillgodoses. Genom de av mig i sammanhang med

den nya förordningen om arvsskatt och skatt för gåva föreslagna särskilda

bestämmelser om fullgörande av skatteplikten med avseende å gåva och

sådant testamente, som ej stämpelbelägges i samband med testamentets

bevakning, ävensom genom Riksdagens år 1912 fattade beslut att i

väsentlig mån begränsa stämpelskatteskyldigheten för avhandlingar om

skogsavverkningsrätt har antalet stämpelpliktiga enskilda handlingar,

vilkas stämpelbeläggning icke är underkastad direkt kontroll av offentlig

myndighet, blivit än ytterligare begränsat. Och genom den i nu föreliggande

förslag införda stämpelskatteskyldigheten för promesser samt

det ifrågasatta förfaringssättet för stämpling av såväl dylika handlingar

som aktiebrev, lottbrev, vissa andels- och delaktighetsbevis samt obligationer,

enligt vilket stämplingen av dessa handlingar ovillkorligen skall

ske genom statsmyndighets försorg, torde beredas ökad trygghet för,

att stämpelskatteskyldigheten med avseende å dem blir behörigen fullgjord.

Härefter återstående stämpelpliktiga enskilda handlingar, vilkas

stämpelbeläggning är överlämnad åt de skattskyldiga själva utan

direkt tillsyn av offentlig myndighet, äro endast

avhandling om köp eller byte av fartyg, vars dräktighet överstiger

40 ton;

bevis om insättning å depositions- eller kapitalräkning hos bank

eller bankir; samt

växel och med växel likställd handling (anvisning, check, invisning,

handling, som omfattar uppdrag om inkassering av penningar och

mot vars företeende eller avlämnande betalning fordras, kvittens, som,

för inkassering av penningar genom annan person än fordringsägaren,

från en ort till en annan försändes, och postremissväxel).

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 121 käft. (Nr 165—167.) 12

Departement»-

chefen.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Vad beträffar stämpelbeläggningen av växlar och därmed likställda

handlingar samt de omförmälda insättningsbevisen, torde densamma

i största utsträckning ombesörj as genom bankinrättningar eller

bankirer eller kunna av bankinrättning kontrolleras, och det har icke försports

och finnes ej heller anledning antaga, att stämpelbeläggning av

dessa handlingar i någon nämnvärd omfattning skulle uraktlåtas. En

viss trygghet mot överträdelse av gällande bestämmelser härutinnan

ligger därjämte onekligen även i det bötesansvar, som härför finnes

stadgat. Bestämmelsen om sådant ansvar är åter den enda garanti,

som finnes för fullgörandet av stämpelplikten beträffande köpe- och

bytesbrev om fartyg. De fall, då denna stämpelplikt föreligger, äro

emellertid relativt få och stämpelavgiften för dessa handlingar torde helt

säkert icke vara av den betydelse för statskassan, att för dess skull

särskilda kontrollanordningar kunna anses erforderliga.

För vinnande av fullständigare kännedom om vad de särskilda

stämpelavgifterna inbringa åt statsverket kan, med bibehållande av nuvarande,

såväl med hänsyn till enkelhet som ur kostnadssynpunkt mycket

tillfredsställande anordning för stämpeluppbörden, knappast tänkas annan

utväg än införandet av särskilda stämpeltyper för de olika slagen av

stämpelavgifter. En alltför långt driven ökning av stämpeltypernas antal

bör emellertid undvikas av många skäl, för vilka statskontoret och

1909 års stämpelkommitterade i deras av mig nyss återgivna utlåtanden

huvudsakligen redogjort. Med hänsyn härtill bör, synes det mig, därest

statistisk kännedom om stämpelavgifternas avkastning i önskvärd måtto

kan vinnas på annan väg, den utvägen i första hand anlitas. Enligt

vad statskontoret framhållit, finnes redan nu möjlighet att vinna kännedom

om avkastningen av ett stort antal stämpelavgifter och särskilt av de mest

givande. Bland de stämpelavgifter av större betydelse för statskassan,

för beräkning av vilkas avkastning lätt användbart material för närvarande

ej står till buds, lära avgifterna för bevis om insättning å

depositions- och kapitalräkning samt växlar jämte därmed likställda handlingar

vara de oftast förekommande och mest betydande. För dessa

slag av stämpelpliktiga handlingar synas ock stämplar av en särskild typ

utan fara för de av statskontoret i utlåtande den 31 december 1908 och

1909 års stämpelkommitterade i betänkandet den 29 december 1909 framhållna

olägenheter kunna med fördel användas, och jag ansluter mig i

fråga härom till det förslag, som avgivits av 1910 års stämpelkommitterade

i deras betänkande den 15 december 1910 och som sedermera vunnit även

statskontorets gillande, såsom framgår av det uttalande härom statskontoret

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

gjort i sitt utlåtande den 31 januari 1911. Statistiska uppgifter om utbytet

av stämpelavgiften för aktiebrev, lottbrev, vissa andels- och delaktighetsbevis

ävensom obligationer torde vid bifall till förslaget om dessa handlingars

stämpling genom generalpoststyrelsens försorg lätteligen stå att

vinna. Och de stämpelpliktiga enskilda handlingar, om vilkas bidrag till

stämpelskatten uppgift allt fortfarande skulle saknas, äro både till antal

och avkastning av så ringa betydelse, att särskilda anordningar för vinnande

av dylika uppgifter icke torde vara påkallade av något trängande

behov.

Då jag sålunda på grund av de uttalanden, som i avseende å den

under benämningen bank- och växelstämplar ifrågasatta nya stämpeltypen

gjorts av såväl statskontoret som 1910 års stämpelkommitterade,

funnit mig övertygad, att dessa stämplar komma att fylla ett verkligt

behov, och med hänsyn härtill ansett mig böra tillstyrka införandet av

denna stämpeltyp, har jag icke förbisett de uttalanden, som från generalpoststyrelsens

sida gjorts mot införandet av nya stämpeltyper i allmänhet.

Med anledning av dels dessa uttalanden dels generalpoststyrelsens framhållande

av vissa olägenheter, som vid bibehållande av helarksstämplarna

icke kunna undvikas, får jag nämna, att det icke kunnat undgå min

uppmärksamhet, att, i samma mån som antalet stämpeltyper och stämpelvalörer

ökas eller stämplarna på grund av sitt format kräva stort utrymme,

jämväl kostnaderna för stämplarnas tillverkning och förvaring ökas.

Likaledes inser jag tillfullo, att vid bibehållandet av en mångfald olika

slag av stämplar såväl arbetet ökas för de personer, vilka handhava eller

öva tillsyn över stämpelförråden, som ock åtskilliga andra olägenheter

av större eller mindre betydenhet nödvändigtvis kunna vara att förvänta.

Denna ökning av kostnaderna och dessa övriga olägenheter böra dock

enligt min mening icke bliva större därigenom, att stämpelväsendets

handhavande, på sätt jag i det följande ämnar föreslå, övertages av

postverket, än de äro under nuvarande förhållanden, och de torde under

alla förhållanden få anses vara av mindre vikt vid jämförelse med de

obestridliga fördelar, som förekomsten av dels beläggningsstämplar av

olika typer dels helarksstämplar i många avseenden bereder såväl statsverket

som dem, vilka i sin tjänsteutövning eller eljest hava att använda

stämplar. Då emellertid generalpoststyrelsen avstått från att göra en

direkt hemställan om ändring i de gällande eller nu föreslagna bestämmelserna

om stämplarnas antal och beskaffenhet, föranleda dess erinringar

endast till detta uttalande från min sida.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Stämpelbeskattning

av lotter i

kommanditbolag,

rederibolag,

gruvbolag

och

andra liknande

sammanslutningar.

1908 års riksdagsskrivelse.

1909 Ars

stämpelkom•

mit terade.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

I fråga om den föreslagna stämplingen genom offentlig myndighets

försorg av aktiebrev, lottbrev och obligationer m. fl. handlingar skall jag

närmare uttala mig vid den speciella redogörelsen för bestämmelserna i

27 § av det nu föreliggande författnings förslaget.

Jag övergår nu till den i Riksdagens skrivelse till Konungen

den 22 maj 1908 ifrågasatta stämpelbeskattning av lotter i kommanditbolag,

rederibolag, gruvbolag och andra liknande sammanslutningar.

I samband med antagandet av förordning angående en särskild

stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper beslöt 1908 års Riksdag

att hos Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t måtte låta utreda, om

och i vad mån stämpelavgift borde utgå vid köp och byte av lotter i

kommanditbolag, rederibolag, gruvbolag och andra liknande sammanslutningar,

samt för Riksdagen framlägga det förslag, vartill en sådan

utredning kunde föranleda. Till stöd för denna framställning anförde

Riksdagen i skrivelse den 22 maj 1908, under framhållande att berörda

författnings omfattning eller dess definition av fondpapper skulle kunna

synas väl snäv, att det hade ifrågasatts, huruvida icke överlåtelse av

lotter i gruvbolag, rederibolag m. m. borde liksom överlåtelse av aktier

och banklotter draga överlåtelsestämpel. Frågan om skattskyldighetens

utsträckning till överlåtelse av kommanditlotter m. m. syntes emellertid

böra tills vidare anstå för att tagas under övervägande i sammanhang

med införande av emissionsstämpel å dylika värdepapper. I varje fall

syntes ett avgörande av frågan om beskattning av kapitalplacering i

dessa papper böra föregås av särskild utredning.

I anledning av Riksdagens berörda framställning hava infordrade

yttranden avgivits dels av kommerskollegium, angående den ifrågasatta

stämpelskatten å lottbrev i gruvföretag och rederibolag dels ock

av Kungl. Maj:ts samtliga befallningshavande beträffande stämpelskatt

å lotter och andelar i kommanditbolag, penninginrättningar, som driva

rörelse utan av Konungen stadfäst reglemente, sparbanker, ömsesidiga

försäkringsbolag, hypoteksföreningar, sjukkassor, änke- och pupillkassor,

brännvinsbolag och registrerade föreningar.

Härefter hade dåvarande chefen för finansdepartementet genom

remiss den 28 januari 1910 överlämnat de inkomna utlåtandena till de

sakkunniga, som haft i uppdrag att uppgöra förslag i syfte att genom

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

utveckling av stämpelbeskattningen bereda staten ökade inkomster, med

anmodan till dem att avgiva yttrande och förslag i ärendet. Nämnda

sakkunniga hava den 28 juni 1910 avgivit underdånigt utlåtande med

förslag till de författningsändringar, som de med anledning av förevarande

framställning funnit sig höra tillstyrka. Av de sakkunnigas

uttalanden i ämnet tillåter jag mig att anföra följande:

»Innan kommitterade övergå till skärskådande av de olika slag av

handlingar om vilkas stämpelbeläggning här är fråga, vilja emellertid

kommitterade förutskicka, att de ansett sitt yttrande böra omfatta icke

blott frågan om införandet av överlåtelsestämpel å nämnda handlingar

utan även frågan om stadgande av emissionsstämpel för desamma.

Riksdagens begäran om utredning är visserligen inskränkt till det förra

slaget av stämpel, men denna begränsning torde hava föranletts allenast

av formella skäl, då igångsättandet av en utredning rörande det senare

slaget av stämpel jämväl synes av Riksdagen förutsättas; och kommitterade

hava trott sig så mycket hellre böra inlåta sig på frågan om emissionsstämpeln,

som kommitterade funnit i huvudsak samma skäl kunna

beträffande nu förevarande handlingar anföras i fråga om så väl emissions-

som överlåtelsestämpeln. Kommitterades efterföljande yttrande

kommer därför att röra sig om bägge dessa stämpelskatter.

Vad nu först beträffar gruvbolag inhämtas av kommerskollegii

förenämnda utlåtande; att under år 1908 funnos 389 gruvor och brott,

ur vilka malm, stenkol, leror eller fältspat under året erhållits; att av

dessa gruvor 41 eller 10.5 procent tillhört ensamma ägare, 222 eller

57.1 procent aktiebolag och 126 eller 32.4 procent andra bolag, varmed

förstodes, bland annat, intressentskap ävensom sådana föreningar

av vare sig aktiebolag sins emellan eller aktiebolag jämte enkla bolag

eller enskilde ägare, vilka icke i och för det ifrågavarande företagets

drift bildat särskilt aktiebolag; att enligt av bergmästarna lämnade

uPPgifteri som dock endast vore att anse som approximativa, särskilda

lottbrev funnos utfärdade i allenast 22 gruvbolag, därav i 17 stycken

antalet lottbrev utgjorde 9,314; samt att av nämnda 22 gruvbolag 6

under år 1908 hade för bevillning uppskattad inkomst av bergverksdrift^,

vilken inkomst icke översteg 113,000 kronor. Av dessa uppgifter

framgår med all tydlighet, att ett stämpelbeläggande av lotter i

gruvbolag skulle, såsom ock av kommerskollegium framhållits, inbringa

staten en föga avsevärd inkomst. Redan av detta skäl torde man kunna

ställa sig tveksam om värdet och lämpligheten av denna stämpelbeskattning;

men härtill kommer, att det synes vara mindre egentligt att

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

skatteplikten för ett kapital, placerat i gruvbolag, göres beroende av,

huruvida lottbrev utfärdats eller ej; och att förebygga denna oegentlighet

genom att skattlägga andelar i gruvbolag, även om bevis eller brev å

dylika andelar icke utfärdats, torde icke vara tillrådligt. En beskattning

av sistnämnda slag skulle nämligen kräva rätt vidlyftiga anordningar

och en omfattande kontroll, som icke stod i rimligt förhållande

till skattens avkastning. Mot införande av’ emissionsstämpel å lottbrev i

gruvbolag talar jämväl det skälet, att det vid dylika bolags startande ofta

lärer vara förenat med stor svårighet att fixera värdet av lottbi''even.

För säkerställandet av stämpelskatterna å aktierna lärer ej heller vara

behövligt att stadga stämpel å gruvlotter, då det torde så långt ifrån vara

någon fara för att kapitalet för sitt uppträdande på här ifrågavarande

område hellre skulle söka formen av enkla bolag än den av aktiebolag,

att tendensen tvärtom synes vara den motsatta, i det att det ej sällan

inträffar, att gruvbolag, åtminstone i den mån de bliva vinstgivande,

ombildas till aktiebolag. På grund av nu anförda omständigheter

vilja kommitterade avstyrka införandet av stämpelskatt å lottbrev i

gruvbolag.

Ej heller i fråga om lottbrev i rederibolag anse kommitterade skäl

föreligga att tillråda en stämpelbeskattning. Vad kommerskollegium i

förenämnda utlåtande anfört mot en dylik åtgärd finna kommitterade

fullt befogat, och kommitterade hava för egen del endast att tillägga,

att på grund av rederinäringens i allmänhet tryckta läge det näppeligen

synes vara fullt lämpligt att med en, om än i och för sig tämligen

ringa, skatt ytterligare betunga näringen i fråga. Kommitterade anse

sig ock böra framhålla, att jämväl beträffande rederibolag, aktiebolagsformen

synes hava alltmer kommit att ersätta den enkla bolagsformen,

särskilt vad de kapitalstarkare sammanslutningarna beträffar..

Vad härefter angår kommanditbolag och penninginrättningar, som

driva rörelse utan av Konungen stadfäst reglemente, synas dessa sammanslutningar

lämpligen böra behandlas i ett sammanhang, varvid först

några statistiska data torde få anföras.

En av kommitterade har verkställt en på uppgifter, hämtade ur

handelsregistret, grundad undersökning rörande under åren 1897 —1909

bildade kommanditbolag, utvisande antalet däri ingångna kommanditdelägare

och av dessa utfäst penuingebelopp. Resultatet av denna utredning

framgår av nedanstående tabell.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungi. Maj ds Nåd. Proposition Nr 165.

År

Antal kommandit- delägare :

Av kommanditdelägare

utfäst belopp:

1897 *

27

860,000

—

kronor.

1898

57

1,848,000

—

1899

5

17,000

—

'' 1900

57

428,660

—

1901

71

1,281,800

—

7?

1902

14

526,101

98

1903

141

642,500

—

1904

101

300,000

—

1905

5

43,200

—

1906

21

74,800

—

1907

20

913,100

—

1908

40

5,425,800

—

1909

18

724,500

—

Summa 577

13,085,461

98

kronor.

Av ifrågavarande kommanditbolag funnos i verksamhet vid slutet

av nästlidet år 61 stycken med ett av kommanditdelägare — till ett

antal av 316 — utfäst kapitalbelopp av sammanlagt 9,125,661 kronor

98 öre. Förteckning å dessa bolag återfinnes i bilaga till detta utlåtande.

Enligt tillgängliga uppgifter rörande penninginrättningar, som

driva sin rörelse utan av Konungen stadfäst reglemente, uppgingo dessa

vid utgången av år 1903 till ett antal av 28 med fonder till ett sammanlagt

belopp av 3,365,000 kronor och med en omslutsumma av tillhopa

27,946,795 kronor, men hade vid slutet av år 1908 nedgått till

ett antal av 18 med fonder och omslutsumma till respektive 972,701

kronor och 10,027,861 kronor.

Lottbrev i nu nämnda penninginrättningar och kommanditbolag

hava av flertalet hörda myndigheter ansetts böra underkastas stämpelskatt;

och kommitterade finna sig böra i huvudsak instämma i detta

yrkande. Den för kommanditbolagen anförda statistiken giver vid

handen, att en emissionsstämpel å lottbrev i dylika bolag skulle inbringa

ett icke så alldeles oväsentligt belopp. Det avgörande skälet för införandet

av stämpelavgift å lottbrev i kommanditbolag är emellertid, enligt

kommitterades mening, angelägenheten av att upphäva den förmånligare

ställning i stämpelhänseende, som nämnda lottbrev nu intaga i förhållande

till aktiebrev samt lottbrev i solidariska bankbolag. Det vill synas,

som om kommanditbolagsformen esomoftast komme till användning i

stället för annan bolagsform i avsikt att undvika den kontroll å företagens

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

skötsel, som föreskrives i gällande lagar om aktiebolag och solidariska

bankbolag; och en dylik strävan bör givetvis icke understödjas genom

att medgiva fördelar i stämpelbeskattnings väg åt delägare i kommanditbolag.

Med kommanditbolag synes i fråga om stämpelbeskattning böra

likställas det slag av ovannämnda penninginrättningar, som driver sin

rörelse under formen av bolag, likasom eljest andra bolag, vilka idka

bankrörelse. Såväl emissions- som överlåtelsestämpel böra drabba lottbrev,

andelsbevis och delaktighetsbevis i berörda företag; och stämpelavgiften

bör uppenbarligen bestämmas till samma belopp som för aktier

och andra lottbrev.

Några ytterligare kontrollföreskrifter utöver de redan för stämpelbeläggning

av aktier och banklotter gällande torde icke vara erforderliga

med det undantag dock, att obligatorisk stämpling i statskontoret av

blanketter till här berörda lottbrev och bevis synes, på sätt kommitterade

jämväl ifrågasatt beträffande blanketter till aktiebrev och banklotter, böra

äga rum.

Vad härefter angår andelar i sådana ekonomiska sammanslutningar,

som sparbanker, hypoteksföreningar, sjukkassor, änke- och pupillkassor

samt brännvinsbolag, torde dylika andelar, i den mån sådana

förekomma, ej lämpligen böra beläggas med vare sig emissions- eller

överlåtelsestämpel. Nämnda andelar äro nämligen med undantag av

grundfondstillskott i vissa sparbanker och andelar i brännvinsbolag ej

tecknade i vinstsyfte och därå utfärdade bevis äro icke räntebärande.

Vad åter beträffar omförmälda grundfondstillskott och andelar i brännvinsbolag,

äro dessa, betraktade som objekt för kapitalplacering, av

synnerligen ringa betydelse och, vad dessutom angår de senare, stadda

i försvinnande, i det att i fråga om brännvinshandeln aktiebolagsformen

tenderar att ersätta den enkla bolagsformen.

Beträffande slutligen frågan om stämpelskatt å delägarebevis i

registrerade föreningar, såsom konsumtionsföreningar, lantmannaföreningar,

byggnadsföreningar och produktionsföreningar m. fl., torde böra

framhållas, att den ställning och ekonomiska betydelse i samhället, som

tillkommer dessa föreningar, icke är fullt klarlagd och att frågan härom

är alldeles för outredd, för att man ännu skall kunna avgöra, om ett

stämpelbeläggande av nyssnämnda bevis är påkallat. Åtskilliga av

berörda föreningar äro nog att betrakta som rena affärsföretag, som

till syfte och ändamål äro fullt jämnställda med aktiebolag. Ofta är

det blott på grund därav att insatserna (lotterna) i ekonomiska föreningar

utan personlig ansvarighet kunna fastställas till mycket obetyd
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

liga belopp samt att något bestämt minimikapital ej behöver finnas,

som föreningsformen gives företräde framför aktiebolagsformen. Till

föreningar av sistberörda slag kunna räknas flertalet konsumtionsföreningar

och byggnadsföreningar. Emellertid finnas å andra sidan föreningar

med övervägande humanitärt syfte, avseende välgörenhet, understödjande

av egnahemsrörelsen, ömsesidig hjälp vid sjukdom eller olycksfall m. m.,

och andelar i dessa föreningar höra givetvis icke beskattas genom stämpel.

Gränsen mellan dessa olika slag av föreningar är dock icke så lätt att draga;

och det torde vara riktigast att avvakta resultatet av den civilrättsliga

lagstiftning, som på detta område förr eller senare lärer komma till

stånd, innan till närmare skärskådande upptages frågan om stämpelskatt

å andelar i här ifrågavarande föreningar. Jämväl synes det vara av vikt

att, när man går till ett dylikt övervägande, eu fullständigare utredning,

än som nu finnes, stode till buds rörande den ekonomiska roll

dessa föreningar spela i samhället. Det torde härvid tillåtas kommitterade

att framhålla, att det i avsevärd mån skulle underlätta åstadkommandet

av en sådan utredning, om de registrerade föreningarnas styrelse

ålades — i likhet med vad som synes bliva fallet med aktiebolagens

styrelser — att till vederbörande registreringsmyndighet årligen insända

förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning samt balansräkning.

Av vad ovan anförts framgår, att kommitterade anse någon utsträckning

av gällande bestämmelser om emissions- och överlåtelsestämpelskatterna

till att omfatta även nu ifrågavarande handlingar icke

böra, åtminstone för närvarande, äga rum med undantag dock vad

beträffar lottbrev, andelsbevis och delaktighetsbevis i bolag, som driva

bankrörelse och i kommanditbolag.

I anslutning härtill få kommitterade hemställa dels att bestämmelsen

för lottbrev i 8 § C) av det utav kommitterade den 29 december

1909 avlämnade förslag till förordning om ändrad lydelse av vissa delar

av förordningen angående stämpelavgiften må erhålla följande lydelse:

Lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis i inländskt solidariskt

bankbolag eller annat inländskt bolag, som driver bankrörelse, så ock

i kommanditbolag skall, innan brevet eller beviset av bolaget utgives,

förses med stämpel av 10 öre för varje fulla 10 kronor av det belopp,

varå den i brevet eller beviset avsedda lott eller andel lyder, eller, om

brevet eller beviset utfärdats å två eller flera lotter eller andelar, av

det belopp, vara lotterna eller andelarna sammanlagt lyda; dock att,

ifall enligt bolagets beslut för lott eller andel skall erläggas betalning

med högre belopp än det, varå lotten eller andelen lyder, stämpeln

skall beräknas i förhållande till det högre beloppet.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 121 käft. (Nr 165—167.) 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis, som utan erläggande

av betalning utfärdas såsom ersättning för förkommet eller förstört

sådant brev eller bevis eller i utbyte mot lottbrev eller bevis i samma

bolag, är fritt från stämpel, därest det nya lottbrevet eller beviset

utfärdas å belopp, icke överstigande det, varå det förkomna, förstörda

eller utbytta lottbrevet eller beviset lytt, eller, om det nya lottbrevet

eller beviset skall ersätta flera äldre brev eller bevis, dessas sammanlagda

belopp, samt det eller de äldre breven eller bevisen varit försedda

med stämpel i vederbörlig ordning eller icke skolat med stämpel

beläggas. Lottbrev eller bevis, som sålunda utfärdas utan att stämpelbeläggas

enligt ovan stadgade grunder, skall förses med anteckning

om orsaken därtill.

För den behöriga stämpelbeläggningen av lottbrev, andelsbevis och

delaktighetsbevis eller deras förseende med anteckning om orsaken till

underlåten stämpelbeläggning svare ledamöterna i bolagets styrelse eller,

ifall tillsynen över stämpelbeläggningen enligt bolagets beslut uppdrag^

åt eu eller flera av dem, dessa ledamöter.

Vad sålunda är stadgat gäller dock icke bevis å grundfondstillskott

i sparbanker.

Se för övrigt 32 §.

dels att 32 § i nyssnämnda förslag till förordning må erhålla

följande förändrade lydelse:

32 §.

Då aktiebrev, lottbrev, andelsbevis, delaktighetsbevis eller obligationer

enligt 8 § C) skola förses med stämpel, skall detta äga rum

sålunda, att stämpling av blanketterna till aktiebreven, lottbreven, bevisen

eller obligationerna sker genom statskontorets försorg. Den, som

vill låta stämpla dylika blanketter, anmäle sig därom skriftligen hos

statskontoret med bifogande av blanketterna samt tvefald uppgift å

dessas valör och antalet av varje valör. Statskontoret fastställer därefter

det belopp, med vilket stämpel enligt bestämmelserna i denna

förordning skall utgöras, och låter, sedan det erforderliga stämpelbeloppet

blivit inbetalt, verkställa stämplingen.

Talan mot statskontorets beslut i fråga om stämpelbeloppet fullföljes

i enahanda ordning, som är stadgad för överklagande av statskontorets

beslut i allmänhet.

dels att 55 § mom. 2 och 4 i förut omförmälda förslag till förordning

må lyda sålunda:

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

99

55 §.

2. Åsidosätter någon vad i 8 § finnes föreskrivet om stämpelbeläggning

av aktie- eller lottbrev eller andels- eller delaktighetsbevis,

då det utfärdas av aktiebolag, solidariskt bankbolag, annat bolag, som

driver bankrörelse, eller kommanditbolag, böte tio gånger den felande

stämpelns belopp; dock vare minsta bot tjugufem kronor.

4. Den obligationsutgivare, som bär i riket utlämnar obligation,

dagtecknad före den 1 juli 1910 samt underlåter att förse obligationen

med den i 19 § föreskrivna anteckning, skall bota tjugu gånger den å

bandlingen belöpande stämpelns belopp; dock vare minsta bot tjugufem

kronor.

Varder, enligt vad i 8 § stadgas, aktie eller lottbrev, andelseller

delaktigbetsbevis eller obligation, som utlämnas i ersättning för

eller utbyte mot annan dylik handling, ej försedd med stämpel, och

underlåter någon, som är pliktig förse aktie- eller lottbrevet, andelseller

delaktighetsbeviset eller obligationen med anteckning om orsaken

därtill, att verkställa sådan anteckning, straffes med böter från och med

tio till och med etthundra kronor.

dels ock att 1 § i förordningen den 6 november 1908 angående

en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper, sådan samma

§ lyder enligt förordningen den 5 juni 1909, må erhålla följande förändrade

lydelse:

Vid överlåtelse av fondpapper genom köp eller byte skall erläggas

en särskild avgift till belopp och i den ordning, här nedan sägs.

Med fondpapper förstås i denna förordning aktier i inländska och

utländska aktiebolag, lotter i inländska solidariska bankbolag (banklotter)

samt lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis i andra inländska bolag,

som driva bankrörelse, eller i kommanditbolag ävensom obligationer;

och anses som obligation enligt denna förordning jämväl förskrivning,

vilken, ändock att den ej betecknats som obligation, jämlikt förordningen

angående stämpelavgiften skall lika med obligation stämpelbeläggas.

Lika med överlåtelse av fondpapper anses överlåtelse av rätt till

teckning av sådana värdepapper eller, där teckning skett, överlåtelse

av den därpå grundade rätt.»

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statskontoret.

Departementschefen.

Om åtgärder

mot kringgående

av bestämmelserna

om stämpelskatt

å aktier

och lotterm.m.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 165.

O ver kommitterades berörda betänkande bär statskontoret den 31

januari 1911 avgivit underdånigt utlåtande i sammanhang med sitt utlåtande

över de övriga förslag till ändringar i stämpelförordningen, som

då förelegat till dess granskning. I nämnda utlåtande anför statskontoret

beträffande förevarande fråga följande. Då statskontoret antagit, att

detsamma icke haft att yttra sig över de av 1909 års stämpelkommitterade

i betänkandet den 29 december 1909 föreslagna utvidgningar

av stämpelbeskattningen, utginge statskontoret från den förutsättningen,

att 8 § i de delar, som i anledning av ifrågavarande utvidgningar erhållit

förändrad lydelse, borde bibehållas i sin nuvarande lydelse. I

övrigt hade statskontoret icke haft något att erinra mot de förslag till

ändrad lydelse av denna §, vilka framlagts i betänkande av den 28

juni 1910, och förty hemställt:

att före »Anvisning» måtte införas: »Andelsbevis, se Lottbrev»;

att före »Depositionsräkning» måtte införas: »Delaktighetsbevis;

se Lottbrev»; samt

att bestämmelserna om »Lottbrevs» stämpelbeläggning måtte avfattas

i enlighet med det i nyssberörda betänkande intagna förslag, dock

att med avseende å vad ovan blivit anfört den nuvarande uppdelningen i

två skatteklasser med avgifter av respektive 5 och 10 öre måtte bibehållas,

samt att hänvisningen måtte göras till 27 § i stället för till 32 §.

Lika med de särskilda kommitterade, som den 28 juni 1910 avgivit

betänkande i fråga om viss stämpelskatteskyldighet för lotter i kommanditbolag

m. fl. sammanslutningar, finner jag icke anledning att nu

ifrågasätta sådan skattskyldighet för andra av de här avsedda handlingarna

än lotter i kommanditbolag samt andels- eller delaktighetsbevis

i penninginrättningar, som driva rörelse utan av Konungen fastställt

reglemente. De med avseende å denna skattskyldighet föreslagna bestämmelserna

äro avfattade i överensstämmelse med statskontorets i utlåtandet

den 31 januari 1911 avgivna förslag.

Jag anser lämpligt att i detta sammanhang till behandling upptaga

den fråga, som beröres i eu av Riksdagen den 9 mars 1912 till

Kungl. Maj:t avlåten skrivelse. I denna har Riksdagen i anledning av

en i ämnet väckt motion framhållit, hurusom vid en viss typ av aktiebolag

en tendens gjort sig gällande att kringgå bestämmelserna i 8 §

av stämpelförordningen i fråga om stämpelbeläggning av aktiebrev i

inländska aktiebolag, och hemställt, att Kungl. Maj:t ville låta utarbeta

och för Riksdagen framlägga förslag till sådana ändringar i gällande

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

förordning angående stämpelavgiften, eventuellt även i andra författningar,

att säkerhet vinnes för att den i denna förordning avsedda stämpelskatt

för aktier blir i varje fall behörigen utgjord. Enligt vad vid ärendets

behandling inom Riksdagen meddelats, skulle det angivna missförhållandet

kunna äga rum genom användande av interimsbevis, som icke utbytas

mot aktiebrev, och förekomma särskilt då aktiebolag bildas antingen för

ett företag, som beräknas vara slutfört inom kort tid, varefter bolaget

kunde upplösas, eller för att övertaga en redan existerande intressegemenskap.

Det förra förekomme till exempel, då bolag bildades för att

inköpa fast egendom, därå avverka skog och sedermera efter styckning

sälja egendomen i mindre lotter. Det senare skedde då stärbhusdelägare

eller andra samägare satte enskild rörelse på aktier eller då fordringsägare

övertoge gäldenärens egendom under formen av ett aktiebolag.

I denna fråga har statskontoret den 10 oktober 1912 avgivit statskontoret.

underdånigt utlåtande. Efter att hava redogjort för innehållet i Riksdagens

berörda skrivelse i av mig åberopade delar, säger statskontoret

vidare:

»I Riksdagens skrivelse liar jämväl påpekats, hurusom fall skulle hava förekommit

att vid bildande av aktiebolag, där samtliga aktier tillhörde en trängre

krets av personer t. ex. medlemmar av samma familj, aktiebrev visserligen upprättats

men, vid det förhållande att breven icke behövt fördelas mellan aktieägarne,

någon stämpelbeläggning av desamma icke ägt rum.

Då Riksdagen funnit angeläget att även i sådana fall som de sist berörda

stämpelskatt erlades samt att avseende borde fästas vid de olika möjligheter att

undgå stämpelbeläggning av aktiebrev, vilka med nuvarande lagstiftning på området

ytterligare kunde förefinnas, har Riksdagen velat giva sin framställning till Eders

Kungl. Maj:t en härtill syftande avfattning.

Yad först angår de i Riksdagens skrivelse omförmälda fall, då aktiebrev

blivit utfärdade, utan att stämpelbeläggning ägt rum, är uppenbart, att vederbörande

för underlåtenheten att förse aktiebreven med stämpel sökt stöd i den omständigheten,

att desamma icke skulle hava, på sätt stämpelförordningen såsom villkor

för stämpelskyldighet fordrar, »av bolaget utgivits». Då, såsom i det förutsatta

fallet, rättigheter för aktieägarna gent emot bolaget grunda sig på de i någon

styrelsemedlems eller annan aktieägares förvar befintliga aktiebreven, måste dessa

visserligen enligt statskontorets mening anses utgivna och således vara underkastade

stämpel, men då vid en strängt bokstavlig tolkning av ordet »utgivna» en annan

slutsats möjligen skulle kunna dragas, synes lämpligt att det allmänna stadgandet

för detta särskilda fall förses med det förtydligande tillägg, att upprättat aktiebrev

skall, ändock att det icke blivit av aktieägaren mottaget, anses såsom av bolaget

utgivet, då aktieägaren äger att detsamma hos bolaget utbekomma. Statskontoret

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

vill slutligen i detta sammanhang erinra, hurusom i stämpelkommitterades den 15

december 1910 avgivna förslag till förordning angående stämpelavgiften finnes under

27 § intaget ett stadgande, enligt vilket all stämpelbeläggning av aktiebrev och

lottbrev skulle ske genom statskontorets försorg. Skulle detta förslag — vilket

visserligen framställts i statistiskt syfte — bliva antaget, torde det i sin mån vara

ägnat att minska tillfällena till undandragande av stämpelskatt vid utfärdande av

aktiebrev och lottbrev.

Vidkommande därefter frågan om åtgärders vidtagande i syfte att hindra

det kringgående av de givna stadgande^ om stämpel till aktiebrev, som ligger

däri att i stället för aktiebrev endast interimsbevis utfärdas, så synas de upplysningar,

som inom Riksdagen lämnats om förekomsten av sådant missbruk, giva vid handen,

att något bör göras för stävjandet av detta ofog.

I 27 § av lagen den 12 augusti 1910 om aktiebolag föreskrives: »Ej må

aktiebrev utgivas, innan registrering enligt 33 § skett därom, att etc.»

»Utgives, innan aktiebrev utfärdats, bevis om rätt till delaktighet i bolaget

(promess) eller om verkställd inbetalning å aktie (interimsbevis, interimskvitto),

skall sådant bevis ställas till viss man.»

Såsom härav synes, medgiver aktiebolagslagen att, i avbidan på aktiebrevs

utfärdande, delaktighetsbevis (promess) må utgivas. Någon föreskrift, att delaktighetsbevis

av detta slag skall förses med stämpel, är dock icke meddelad, och detta

tydligen av den anledning, att det förutsättes, att dessa delaktighetsbevis skola

komma att inom kort utbytas mot aktiebrev, stämpelbelagda i enlighet med gällande

stämpelförordnings stadganden.

Om det nu visat sig, att man söker undgå aktiestämpeln genom användande

av delaktighetsbevis (promess), som sedermera icke utbytes mot aktiebrev, synes

anledning förefinnas att i stämpelförordningen införa stadgande, enligt vilket promess

skall vid utfärdandet åsättas stämpel enligt enahanda grund som aktiebrev eller

lottbrev. Komme en sådan bestämmelse till stånd, torde stadgande jämväl böra

meddelas därom, att vid utbyte av stämpelbelagd promess mot aktiebrev eller lottbrev

vederbörande må räkna sig till godo redan vid promessens utfärdande erlagd

stämpelskatt. Stämpelfrihet borde alltså få åtnjutas i den mån det stämpelbelopp,

aktie- eller lottbrevet författningsenligt skolat draga, täckes av promessen åsatt

stämpel.

Såsom villkor för att frihet från stämpelbeläggning av aktie- eller lottbrev

må helt eller delvis medgivas av anledning, varom nyss sagts, synes böra föreskrivas,

att handlingen skall förses med påskrift rörande anledningen till den uteblivna

eller endast ofullständigt verkställda stämpelbeläggningen. I avseende å

behörigheten att med laga verkan utfärda sådan påskrift hade det visserligen ur

kontrollsynpunkt varit mest tillfredsställande, om intyget skolat utfärdas av notarius

publicus, inför vilken alltså vederbörliga handlingar bort företes; men då för den

skattskyldige härav skulle föranledas en extra utgift, som under vissa förhållanden

kunde bliva rätt avsevärd, och då notarius publicus-institutionen är att tillgå endast

i vissa städer, har det synts statskontoret, som om man skulle kunna åtnöjas med

enahanda påskrift som den, vilken är stadgad för att stämpelfrihet skall få åtnjutas

för aktiebrev, som gått i utbyte mot annat aktiebrev i samma bolag.

Införes i stämpelförordningen stadgande om stämpelbeläggning av promess å

aktiebrev eller lottbrev, torde åsidosättande av sådan föreskrift böra medföra samma

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

ansvarspåföljd, som är stadgad för enahanda förseelse i avseende å stämpelbeläggning

av aktiebrev och lottbrev. 52 § 2 och 4 inom. böra alltså i sådant syfte omredigeras.

»

Under åberopande av vad sålunda blivit anfört, bär statskontoret,

som, enligt vad vidare anfördes, åtminstone för närvarande saknade

anledning att framlägga förslag till åtgärder i syfte att förebygga ytterligare

möjligheter till undgående av aktiestämpeln, avgivit förslag till

viss ändring av 8 § och 52 § 2 mom. i gällande stämpelförordning i

syfte att förebygga ett kringgående på antytt sätt av bestämmelserna

angående stämpelbeläggning av aktier ävensom av lottbrev, varjämte

statskontoret, under förutsättning att det av 1910 års stämpelkommitterade

avgivna förslaget om stämpling av alla aktiebrev och lottbrev

genom statskontorets försorg bleve antaget, ansett att ett sådant stadgande

borde omfatta jämväl promess å aktiebrev och lottbrev.

Patent- och registreringsverket har den 12 mars 1913 avgivit Patent-och

infordrat utlåtande i ärendet och därvid till en början anfört, att det i ’

motionen till Riksdagen framställda förslaget om införande av en ny

registreringsplikt icke innefattade en tillfredsställande lösning av den

väckta frågan. Vad vidare beträffade det av statskontoret avgivna

förslaget, riktade sig detta direkt på undanröjande av den ofullständighet

i nuvarande bestämmelser, som torde hava möjliggjort de ifrågavarande

missförhållandena, och hade ur denna synpunkt företräde framför motionärens

förslag. Beträffande statskontorets förslag att stämpelbelägga

promess enligt enahanda grund som aktiebrev ansåge dock ämbetsverket

sig böra erinra att, enär intet hindrade, att promess kunde utgivas,

innan inbetalning å aktien ägt rum, det kunde, sedan promessen utfärdats,

inträffa, att aktierätten till följd av utebliven likvid förverkades och att

således aktiebrev aldrig komme att utfärdas. Statskontorets förslag skulle

således kunna innebära ett frångående av den princip, som torde ligga

till grund för stämpelbeläggning av aktiebrev, nämligen att med skatt

belägga den kapitalöverflyttning, som äger rum genom inbetalning å aktie.

Då jag funnit de av statskontoret föreslagna bestämmelserna ägnade Departements.

att motsvara sitt angivna ändamål, har jag låtit avfatta de omförmälda chcfenparagraferna

i enlighet med statskontorets förslag. På grund av patentoch

registreringsverkets erinring har jag vidare i 20 § föreslagit ett stadgande

om rätt till restitution av erlagd stämpelavgift för promess i det

fall, att den å promessen grundade aktie- eller andelsrätten till följd av

utebliven likvid blivit förverkad. Därjämte har jag även i enlighet med

s. 104 Kontrollera mot PDF

1910 års

stämpelkommitterades

förslag till

förordning om

stämpelavgiften.

Om stämpelförs

ältning sväsendets

omläggning.

1910 års

stämpelkommitterade.

104 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

ämbetsverkens förslag låtit i den paragraf, som handlar om skyldighet

att låta verkställa stämpling av aktie- och lottbrev samt obligationer

m. fl. handlingar genom statsmyndighets försorg, inrymt bestämmelse,

att denna skyldighet skall gälla även med avseende å promesser. Däremot

har jag icke funnit av behovet påkallat att införa en av statskontoret

i detta sammanhang föreslagen ändring av 52 § 4 mom. i

gällande stämpelförordning.

Det av 1910 års stämpelkommitterade den 15 december 1910 avgivna

förslaget till förordning om stämpelavgiften innefattar, såsom jag redan

påpekat, huvudsakligen endast en ny sammanställning av de bestämmelser

i förordningen, som icke beröras av den skedda utbrytningen av

bestämmelserna om bouppteckningsstämpeln och gåvostämpeln. Enligt

vad de kommitterade i sitt betänkande anfört innebära de härav föranledda

förändringarna uteslutande av rubriken »Protokoll angående

bevakning vid domstol av testamente etc. i 3 § samt av 8 § A och vissa

delar av 8 § B samt därmed sammanhängande förändringar i 8 § C,

ävensom uteslutandet av 14, 15, 16, 17 och 24 §§ samt av 52 § 6 och

9 mom. och av den vid förordningen fogade tab. I, varjämte vissa andra

paragrafer behövt undergå på det hela taget oväsentliga förändringar.

Härutöver har i enlighet med 39 § i kommitterades förslag till arvskatt

och skatt för gåva i 3 § införts »Bevis över verkställd deklaration angående

arv eller gåva» såsom fritt från stämpel. Emot kommitterades

förslag i dessa delar har statskontoret i sitt förut åberopade utlåtande

den 31 januari 1911 förmält sig icke hava något att erinra, och har

förslaget härutinnan icke heller från min sida givit anledning till erinringar.

Beträffande frågan om omläggning av stämpelförsäljningsväsendet

föreligger till en början den utredning, som lämnats av 1910 års stämpelkommitterade

i deras betänkande den 27 januari 1912. I denna relateras

bland annat, hurusom bestyret med stämplarnas tillverkning och distribuering

vilar på statskontoret, som genom särskilda törsäljningsmän,

antagna i Stockholm av statskontoret och i länen av Kungl.

Maj:ts befallningshavande, tillhandahåller allmänheten stämplar av de

särskilda slag, som enligt gällande författningar skola vara att tillgå.

Stämpelförsäljarna äro skyldiga att ställa säkerhet för sin uppbörd och

för densamma avgiva årliga redovisningar. Därjämte åligger det dem

att, då upplysning begäres om det stämpelbelopp, som erfordras för en

viss handling, utan ersättning meddela sådan upplysning.

Vissa ämbets- och tjänstemän äga emellertid att tillhandahålla allmänheten

stämplar utan att vara antagna till stämpelförsäljare. Sålunda

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

liar ämbets- ock tjänsteman, vilken kar att å tjänstens vägnar mottaga

kandlingar, som vid ingivandet till offentlig myndighet skola förses med

stämpel, befogenliet att tilikandakålla sådana stämplar för sin tjänsteutövning,

varjämte den förmånen är lionom tillförsäkrad, att, därest kan

begagnar sig av denna befogenliet, ifrågavarande stämplar skola hos

honom köpas. Såväl särskilt förordnad försäljningsman som ämbetseller

tjänstemän, som kär avses, äga såsom ersättning för besvär ock

kostnader uppbära provision å försålda stämplar. Provisionen utgår för

de i allmänna stämpelförordningen omförmälda stämplar i Stockholm

med två procent och i landsorten med tre procent av det belopp, för

vilket stämplar försålts till ock med en årlig försäljningssumma av

20,000 kronor, dock att domhavande å landet, även om kan är boende

i Stockholm, äger intill samma försäljningssumma åtnjuta provision efter

tre procent; för överskjutande belopp till ock med 200,000 kronor

beräknas provisionen efter en procent ock för belopp utöver 200,000

kronor efter en tiondels procent. För punschstämplar ock överlåtelsestämplar

äger försäljningsman i redovisning tillgodoräkna sig en procent

av de belopp, för vilka stämplar av berörda slag blivit av honom under

året försålda.

Enligt en av kommitterade för år 1910 gjord sammanställning över

statsverkets uppbörd av ock provisionskostnader för stämpelförsäljninguppgick

försäljningssumman för stämplar av alla slag, frånsett den direkt till

statskontoret inbetalda stämpelavgiften för där verkställd stämpling av

aktiebrev, lottbrev och obligationer, till 16,558,450 kronor 70 öre ock försäljningsmännens

provisioner till 241,200 kronor 15 öre, utgörande i

medeltal 1.4 6 procent av försäljningssumman. I dessa siffror ingick

försäljningssumman för i allmänna stämpelförordningen omförmälda

stämplar med 14,283,962 kronor 75 öre, dragande en provisionskostnad

av 218,457 kronor 53 öre eller i medeltal 1.53 procent. Av övriga

stämpelomkostnader spelar tillverkningskostnaden den största rollen ock

uppgick år 1910 till 102,483 kronor 62 öre, under det att distributionskostnaderna

ock kostnaden för statskontorets stämpelkontor äro av jämförelsevis

mindre betydelse. Sistnämnda kostnad uppgick för nämnda

år till 17,968 kronor 45 öre.

Såväl av kommitterades uttalanden som av de uttalanden i övrigt,

som gjorts på frågans förberedande stadium, framgår, att det icke vore

uteslutande eller ens huvudsakligen med hänsyn till behovet att nedbringa

statsverkets kostnader för stämpelförsäljningen, som den företagna

revisionen av bestämmelserna angående stämpelförsäljningsväsendet

blivit påkallad. Den synpunkt, som i första rummet lagts på

frågan, synes kava varit en strävan att göra stämpelförsäljningen

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 121 käft. (Nr 165—167.) 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 165.

mindre centraliserad än det nuvarande systemet med särskilt antagna

försäljningsman medgiver. Kunde detta ske, sade sålunda dåvarande

chefen för finansdepartementet i ett anförande till statsrådsprotokollet

den 23 december 1909, utan ökade eller kanske med minskade kostnader,

vore detta helt säkert ej blott från statsverkets sida utan även

för den stämpelköpande allmänheten mycket välkommet. Och i sitt

anförande till statsrådsprotokollet den 14 maj 1910 preciserade departementschefen

det uppdrag han ville lämna de sakkunniga, som han anhöll

att få för frågans behandling tillkalla, såsom avseende en utredning, om

och i vad män en fullständig omläggning av stämpelförsäljningsväsendet

lämpligen kunde äga rum i syfte att, jämte det stämplarna gjordes lätt

tillgängliga för de stampeIskatt eskg Idig a, begränsa statsverkets med försäljningen

förenade kostnader. Departementschefen anförde därjämte, att,

därest utredningen skulle resultera i ett förslag, varigenom den nuvarande

ordningen för domstolsstämplarnas tillhandahållande åt allmänheten

skulle omläggas på sådant sätt, att domhavandena samt rådstuvurätternas

ledamöter eller tjänstemän förlorade dem hittills tillkommande

provision, förslaget givetvis borde förbindas med utredning och förslag,

i syfte att ersättning för sådan förlust bereddes nämnda personer eller,

vad anginge rådstuvurätterna, eventuellt vederbörande städer, vilka avlönade

de provisionsberättigade ledamöterna och tjänstemännen.

I sitt nu föreliggande betänkande anföra kommitterade rörande

frågan om stämpelförsäljningens ordnande på annat sätt än det nuvarande,

att med hänsyn till allmänhetens intresse den nuvarande anordningen

icke för närvarande giver anledning till några mera väsentliga

anmärkningar. Särskilt vad beträffar försäljningen av de i stämpelförordningen

omförmälda dubbla beläggningsstämplarna kunde, enligt

vad kommitterade förmenade, icke uttänkas någon för allmänheten mera

tilltalande form än den nu gällande, som gåve den stämpelskatteskyldige

tillfälle att av den ämbete- eller tjänsteman, som har att mottaga den

stämpelpliktiga handlingen, inköpa behövliga stämplar och att samtidigt

av honom erhålla beredvilligt lämnad upplysning rörande stämpelbeloppet.

Beträffande åter enkla beläggningsstämplar och överlåtelsestämplar kunde

det understundom förekomma, att avlägset boende personer hade besvär

och svårigheter vid deras anskaffande. Detta vore givetvis en olägenhet,

som förtjänade beaktande, om den än icke, såvitt kommitterade hade

sig bekant, föranlett något allmänt klagomål. Nu gällande bestämmelser

medgåve visserligen möjlighet att tillgodose en mera konstant ökning

av stämpelbehovet å viss ort, i det att Kungl. Maj:ts befallningshavande

jämlikt stämpelförordningen hade att för landet utse stämpelförsäljare

till erforderligt antal. Men det sade sig själv, att stämpelförsäljare

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

svårligen kunde förordnas å varje liten plats, där behov av stämplar

kunde förefinnas. I högre grad än nu komme ifrågavarande olägenhet

att göra sig gällande, därest behovet av stämplar även på mindre trafikerade

orter komme att i framtiden ökas. Det torde vara att förutse

att så komme att ske. Med statens alltjämt växande behov av inkomster

komme sannolikt stämpelbeskattningen att vidare utsträckas. Och

i samma mån som stämpelbeläggningen därmed bleve allt oftare förekommande

i den allmänna rörelsen, skulle säkerligen kravet på att

stämplarna finnas tillgängliga på så många ställen som möjligt göra sig

allt starkare gällande. Om redan under nuvarande förhållanden en förändring

i angiven riktning kunde finnas önskvärd, innebure givetvis

den omständigheten, att en sådan förändring i en kanske nära framtid

kunde komma att av ändrade förhållanden påkallas, ett ytterligare skäl

att redan nu söka finna en utväg till dess genomförande.

Efter att hava framlagt en utredning angående de kostnader, som

stämpelförsäljningen under nuvarande förhållanden vållade statsverket,

och i korthet redogjort för motsvarande förhållanden i några främmande

länder, därvid kommitterade framhållit, att de icke funnit anledning att

hysa den uppfattningen, att svenska statsverkets kostnader för stämpelväsendet

äro oskäligt höga i förhållande till inflytande stämpelmedels

belopp, anföra kommitterade, att de emellertid sökt utreda, huruvida icke

en omläggning av stämpelförsäljningsväsendet kunde ske på sådant sätt,

att jämväl en nedsättning av berörda kostnader därmed vunnes.

I fråga om de olika sätt, på vilka en omläggning i berörda syfte

och med beaktande av allmänhetens intresse kunde tänkas genomförd,

hava kommitterade efter därom förda överläggningar kommit till det

resultat, att den befattning med stämplars tillhandahållande åt allmänheten,

som för närvarande tillkomme ämbets- och tjänstemän, vilka

hava att å tjänstens vägnar mottaga och i avseende å stämpelbeläggningen

kontrollera vissa stämpelpliktiga enskilda handlingar, ur bägge

de anförda synpunkterna borde åt dem bibehållas, att likaledes de ämbetsoch

tjänstemän, som hade ansvarighet därför, att statsmyndigheternas

expeditioner bleve i vederbörlig ordning försedda med stämpel, borde

bibehållas vid nu åtnjutna rätt att tillhandahålla härför erforderliga

stämplar och i form av provision åtnjuta ersättning för härav föranledda

besvär och kostnader, men att den försäljning, som ombesörjdes av de

antagna försäljningsmännen, lämpligen kunde överflyttas på någon statsmyndighet,

vare sig ett statens verk eller någon grupp av statens

tjänstemän. Kommitterade hava därvid av anförda skäl till en början

förklarat sig icke kunna förorda framkomna förslag, att stämpelförsälj -

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

ningen måtte överlämnas åt riksbanken. Det vore lätt att inse, att därigenom

ingen fördel skulle vinnas för allmänheten, utan fastmera i många

trakter av landet stämplarna skulle bliva betydligt mera svåråtkomliga

än nu. Under det att de särskilt förordnade stämpelförsäljningsmännen

för närvarande till antalet utgjorde omkring 230, fördelade på ett stort

antal städer och åtskilliga andra orter, hade riksbanken, inberäknat huvudkontoret

i Stockholm, endast 26 kontor, till största delen förlagda till

residensstäderna. I fråga om statsverkets intresse skulle ur besparingssynpunkt

en tillfredsställande anordning med anlitande av riksbanken

möjligen kunna genomföras, men det vore för statsverket ävenledes av

betydelse, att redovisningen av de genom stämpelförsäljningen inflytande

inkomsterna skedde under liknande former, som beträffande annan statens

uppbörd vore föreskrivna, ävensom att för revisionen av stämpelredovisningarna

komme till tillämpning enahanda regler, som eljest gällde för

granskning av redovisningar för influtna statsinkomster Det kunde

ifrågasättas, huruvida med hänsyn till riksbankens särskilda ställning

och den för densamma gällande arbetsordning bestämmelser i sådant

syfte skulle kunna utan olägenhet genomföras beträffande riksbankens

befattning med stämpelmedlen. Därtill komme, att, då vid de utredningar,

som föregingo lan fränt eriernas år 1908 beslutade indragning, fråga väckts

att åt riksbankskontoren överlämna länsstyrelsernas stämpelförråd, riksbanksfullmäktige

förklarade sig icke vara benägna för eu sådan anordning.

Genom att förbinda den ifrågasatta försäljningen genom riksbankens

förmedling med en försäljning genom enskilda bankers kontor i

den utsträckning, som kunde finnas erforderlig, skulle visserligen för

allmänheten ett väsentligen bättre resultat ernås, än om riksbankskontoren

ensamma skötte försäljningen. Men för staten skulle en sådan

anordning säkerligen vara föga tilltalande. Till en början vore staten

beroende av de enskilda bankernas goda vilja att var för sig åtaga sig

förpliktelse att tillhandahålla stämplar. Vidare skulle bankerna otvivelaktigt

kräva ersättning och det vore föga sannolikt, att densamma

komme att utgå efter lägre grunder än nuvarande provisioner till särskilt

antagna försäljningsman. Slutligen kunde påstås, att staten icke

hade anledning att tillgripa en utväg, varigenom enskilda anlitas för ombesörjandet

av vissa funktioner i statsförvaltningen, förrän det visat sig

att statens egna tjänstemän icke lämpligen kunde därtill användas. Med

hänsyn härtill hade kommitterade ansett sig böra utan vidare lämna ur

räkningen den ifrågasatta utvägen att få till stånd stämpelförsäljning

genom riksbankens förmedling, vare sig med eller utan anlitande därjämte

av enskilda banker.

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Vidkommande stämpelför sälj ningens anordnande med anlitande av

vissa statens tjänstemän, skulle, enligt vad kommitterade vidare anföra,

för en sådan uppgifts fyllande kunna ifrågakomma kronofogdar, liäradsskrivare,

länsmän m. fl. Aven om hinder icke skulle anses möta att

ålägga dessa tjänstemän dylikt uppdrag utan särskild ersättning, skulle

säkerligen anordningen ur andra synpunkter stöta på avsevärda svårigheter.

Man kunde nämligen icke, syntes det, utan obillighet ålägga

ifrågavarande tjänstemän skyldighet att ställa borgen för en uppbörd,

av vilken de icke åtnjöte någon särskild ekonomisk fördel. För att vid

sådant förhållande åstadkomma en betryggande kontroll skulle givetvis

erfordras både invecklade och kostsamma anordningar. De med dessa

kontrollanordningar förenade olägenheter skulle också växa i samma

män ett större antal tjänstemän erhölle i uppdrag att sälja stämplar.

Anordningen skulle sålunda icke hava den utvecklingsmöjlighet för tillgodoseende

av allmänhetens bekvämlighet, som utmärkte redan det nuvarande

systemet med särskilda försäljningsman, vilkas antal kunde i

ganska stor utsträckning lämpas efter behovet. Dessutom erinrades om

att ifrågavarande tjänstemän ofta vore frånvarande på tjänsteresor.

Med fullföljande av ett redan tidigare framkommet uppslag hava

kommitterade efter inhämtande av yttranden från statskontoret och generalpoststyrelsen

stannat vid den uppfattningen, att den ifrågasatta omläggningen

av stämpelförsäljningsväsendet med iakttagande av såväl allmänhetens

intresse som statens berättigade krav på billig försäljningskostnad

lämpligast kunde ske på det sättet, att postverket övertoge all den

stämpelförsäljning, som för närvarande ombesörjes genom särskilt antagna

försäljningsmän, och utövade densamma på postkontoren och

jämväl i erforderlig omfattning å övriga postanstalter. Och kommitterade

hava efter undersökning av olika metoder för omläggning i sådan

riktning omsider funnit sig böra föreslå, att icke blott själva stämpelförsäljningen

skulle ombesörjas av postverket, utan även all den befattning

med tillverkning och distribuering av stämplar samt uppbörd och

redovisning av stämpelmedel, som nu tillkomme statskontoret, överflyttas

på generalpoststyrelsen. Med avseende å de slutledningar, som

så småningom fört kommitterade till denna ståndpunkt, tillåter jag mig

att hänvisa till kommitterades tryckta betänkande. Endast beträffande

kostnadsfrågan skall jag nu upprepa eu del av vad kommitterade i

nämnda betänkande andragit.

Med beloppet av 1910 års stämpelomkostnader till utgångspunkt

hava kommitterade gjort en beräkning över det belopp, vartill nämnda

kostnader kunde antagas hava uppgått, om den föreslagna omläggningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition Nr 165.

samma år varit genomförd. Med frånseende av kostnaderna för kortstämplingen

hade den verkliga kostnaden för statsverket uppgått till

374,827 kronor 27 öre. Av dessa kostnader både enligt kommiiterades

beräkningar följande kunnat genom den föreslagna nya ordningen för

stämpelförsäljningen undvikas:

provisioner till belopp av omkring................................. kronor 75,000: —

distribution av stämplar genom statskontoret ............ » 2,711: 8 4

distribution av punschstämplar genom riksbankens

sedeltryckeri .............................................................. » 1,500: —

postavgifter för stämpelförsändelser ........................... » 8,229: 0 7

statskontorets stämpelkontor........................................ » 17,968:45

Summa kronor 105,409: 3 G

Kommitterade påpeka med avseende å här angivna kostnader för

postavgifter, att de icke utgöra någon verklig utgift för statsverket,

enär motsvarande belopp i postverkets redovisningar torde upptagas

såsom inkomst, och, med avseende å kostnaden för distribution av punschstämplar

genom riksbankens sedeltryckeri, att densamma även efter postverkets

övertagande av stämpelväsendet möjligen torde visa sig erforderlig.

Av kostnaderna för statskontorets stämpelkontor anse kommitterade

att därest nämnda kontor icke helt och hållet överflyttas till

generalpoststyrelsen, icke för närvarande kunde besparas större del av

stämpelkassörens avlöningsförmåner än 1,000 kronor, motsvarande till

honom utgående arvoden, varemot hans lön och tjänstgöringspenningar,

tillhopa 4,500 kronor, fortfarande och till dess någon tjänst i första

lönegraden i statskontoret bleve ledig, måste till den nuvarande stämpelkassören

utbetalas. Emellertid torde, intill dess detta inträffar, ifrågavarande

tjänsteman kunna tagas i anspråk för annat arbete inom ämbetsverket.

Kommitterade ha emellertid minskat den beräknade besparingen

med samtliga här angivna belopp, tillhopa 14,229 kronor 7 öre, varefter

å besparingssidan skulle kvarstå 91,180 kronor 29 öre. Till minskning

av sistnämnda besparade belopp skulle enligt generalpoststyrelsens beräkningar

endast komma omkring1 10,000 kronor, som ansetts tillräckliga

för bestridande av postverkets utgifter vid övertagande av försäljningen

och distributionen av stämplar. Kommitterade hava dock anfört,

att även om man bortser från att denDa kostnadsberäkning grundar

sig på uppgifter angående omläggningens omfattning, som icke överensstämma

med vad kommitterade slutligen föreslagit, det kan sättas i

fråga, huruvida densamma kan anses vara fullt exakt. Åtskilliga omständigheter

gåve kommitterade anledning antaga, att vid bedömandet av de med

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

stämpelförsäljningen förenade administrationskostnaderna generalpoststyrelsen

i någon mån underskattat omfattningen av det arbete, som bestyret

med stämpelväsendet för med sig. Med hänsyn härtill vågade kommitterade

såsom sin mening uttala, att postverkets kostnader skulle bliva i avsevärd

mån högre än beräkningen visar. Kommitterade ville dock därmed

icke hava sagt, att omlägggningen icke även i ekonomiskt avseende

skulle visa sig vara fördelaktig för statsverket. Åven om nämnda utgiftssiffror

höjdes från 10,000 till 30,000 kronor, kvarstode enligt de gjorda

beräkningarna en besparing av över 60,000 kronor, vilken summa ju

vore tillräckligt betydande att i och för sig väl motivera en omläggning,,

som därjämte av andra skäl funnes önskvärd.

Om man icke begränsade synpunkten till nuvarande förhållanden

utan såge även på framtiden, torde man av ett genomförande av kommitterades

förslag kunna även ur kostnadssynpunkt vänta mera väsentliga

fördelar. I den mån en sådan utveckling av stämpelväsendet genom

stämpelbeskattning av nya föremål, som kommitterade angivit såsom

sannolik, komme att äga rum, torde statsverkets ekonomiska fördel av

den ifrågasatta omläggningen bliva ganska avsevärd. En genom postverket

bedriven stämpelförsäljning hade nämligen den obestridliga fördelen

framför en försäljning genom provisionsberättigade försäljare, att

densamma icke kunde väntas medföra ökade kostnader i samma proportion

som försäljningen tilltoge i omfattning. Därför komme den ekonomiska

vinsten av postverkets övertagande av befattningen med stämpelväsendet

att bliva större ju mera stämpelväsendet utvecklas.

Åven fördelarna för allmänheten av en omläggning i föreslagen

riktning torde hava sin största betydelse för framtiden. Med införande

av nya stämpelskatter komme säkerligen olägenheterna med nuvarande

anordningar att bliva alltmera kännbara, likasom ock omläggningen

komme att uppvisa allt större fördelar. Härjämte kunde framhållas, att

en blivande lönereglering för häradshövdingarna möjligen kunde medföra,

att stämpelförsäljning vid tingen icke vidare komme att av dem ombesörjas.

I sådant fall kunde det för allmänheten svårligen tänkas någon

lämpligare anordning än att vid postanstalterna kunna få köpa även de

stämplar, som nu i regel tillhandahållas vid tingen. I

I sitt den 11 november 1912 avgivna underdåniga utlåtande över staukontorct.

det förslag, för vars allmänna innehåll jag sålunda redogjort, säger statskontoret,

att, vad anginge själva huvudfrågan, statskontoret vore ense

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

med lcommitterade därutinnan, att något principiellt hinder för en omläggning

av stämpelförsäljningsväsendet i den förordade riktningen icke

förefunnes. Statskontoret delade också kommitterades uppfattning, att,

även om för närvarande stämpelförsäljningens anordning icke kunde

anses giva anledning till mera väsentliga anmärkningar, det i allt fall

och särskilt med tanke på den vidare utveckling av stämpelskatteformen,

man även hos oss torde hava att motse, måste anses önskvärt, att

åtgärder vidtagas, varigenom för allmänheten underlättades tillgången

till stämpelmärken av alla de slag, varav den kunde vara i behov.

Slutligen ansåge ock statskontoret, att postverket med synnerlig fördel

torde kunna anlitas såsom mellanhand för vinnande av detta mål.

Från nu angivna synpunkter — åt vilka avseende borde i främsta

rummet inrymmas — syntes alltså intet vara att erinra mot det föreliggande

omläggningsförslaget.

Tvivelsutan vore även det andra syftet med omläggningen eller

begränsning av statsverkets utgifter för skatteuppbörden att vinna genom

den föreslagna förändringen om också icke i den man, generalpoststyrelsen

syntes hava tänkt sig skola bliva förhållandet. Att söka uppgöra

någon mera tillförlitlig kalkyl, medelst vilken i siffror kunde uppvisas

den besparing i uppbördskostnad, som härigenom skulle uppstå, torde

helt visst visa sig lönlöst. Postverkets befattning med stämpelväsendet

skulle nämligen endast komma att bliva en av de många faktorer, vilka

var i sin mån inverkade på storleken av detta verks omkostnadsstat.

Statskontoret delade emellertid den av kommitterade uttalade uppfattningen,

att generalpoststyrelsen helt visst underskattat omfattningen av

det arbete, som stämpelväsendets handhavande för med sig, och att de

för postverket därav föranledda kostnader komme att bliva kanske icke

så litet högre än generalpoststyrelsens, dock under delvis annan förutsättning

uppgjorda beräkningar visa.

I detta sammanhang ville statskontoret något beröra det av generalpoststyrelsen

framkastade förslaget, att postverket måtte få åtnjuta provision

av 17g procent å den av postverket ombesörjda stämpeluppbörden.

Kommitterade hade uttalat den förmodan, att under förutsättning att

deras förslag till stämpelväsendets omläggning i sin helhet komme till

utförande, 17a procent av stämpeluppbörden under nuvarande förhållanden

måhända icke skulle räcka till för utgifternas täckande, och då kommitterade,

detta oavsett, funnit berörda förslag röra en bokföringsfråga,

om vilken i varje fall bestämmelse icke hade sin plats i de författningar,

som reglera stämpelväsendet, hade de förklarat sig saknat anledning att

ingå i närmare prövning av samma förslag. Ur statsfinansiell synpunkt,

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 165.

säger statskontoret för egen del, vore den förevarande frågan väl utan

vidare betydelse, men betraktade man densamma ur finansstatistisk synpunkt,

torde det få anses riktigast, att alla de med stämpelväsendet förenade

kostnader fortfarande såsom hittills avföras å särskilt avsett anslag

å riksstaten. Detta gällde tydligen i främsta rummet de utgifter, som

föranleddes av stämplarnas anskaffande, men även sådana, som vore att

hänföra till uppbörds- och kontrollkostnader såsom provisioner åt försäljningsmännen

samt arvoden åt kontrollanterna och tillsyningsmännen.

Alla dessa utgifter kunde alltid exakt uppgivas och för deras avförande

å nämnda anslag kunde alltså icke gärna möta något hinder även efter

en sådan omläggning av stämpelförsäljningsväsendet, som nu blivit

ifrågasatt. Att hänföra utgifter av detta slag till postverkets driftkostnader

borde tydligen icke ifrågakomma, och enligt statskontorets

mening borde alltså under sjunde huvudtiteln uppföras ett ordinarie

förslagsanslag under titeln »stämpelkostnader». Däremot torde det, såsom

redan blivit anmärkt, icke låta sig göra att med någon större grad av

tillförlitlighet uppskatta den ökning i kostnader, som, om omläggningen

genomfördes, komme att tillskyndas postverket i följd av dess åliggande

att distribuera och försälja stämplar genom postanstalterna. Praktiska

svårigheter torde alltså möta mot det uppställda önskemålet, att åt postverket

skulle lämnas en gottgörelse, som kunde anses motsvara den

verkliga kostnadsökning övertagandet av det nya bestyret komme att

draga med sig.

Emot vissa av förslagets detaljbestämmelser hade statskontoret

framställt erinringar, för vilka jag skall redogöra, då jag ingår på motiveringen

till de särskilda paragraferna. I detta sammanhang vill jagblott

fästa uppmärksamheten på av statskontoret gjorda uttalanden i

två med omläggningsspörsmålet i nära sammanhang stående frågor.

Uttalandenas innebörd framgår av följande utdrag ur statskontorets

utlåtande.

»Skulle åt postverket komma att överlämnas befattningen med övriga stämpelsorters

anskaffande och tillhandahållande, anser statskontoret, att det icke skulle

förefinnas någon anledning att hos statskontoret bibehålla den enligt nådiga kungörelsen

den 1 maj 1896 angående korlståmplingens verkställande detta ämbetsverk

nu tillkommande bestyret med anskaffning, utlämnande och utbyte av kortkonvolut,

vadan allt under nämnda förutsättning berörda kungörelse torde böra underkastas

eu omredigering i vissa punkter. Slutligen har statskontoret icke ansett sig böra

underlåta att med kommitterade framhålla det på en gång lämpliga och billiga

häruti, att vid genomförande av den föreslagna omläggningen av stämpelväsendet

åtgärd vidtages varigenom den å statskontorets stämpelexpedition tjänstgörande

personalen, i den mån den finnes villig därtill, kunde finna användning vid utförandet

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 121 käft. (Nr 165—167.) 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

Generalpost
styrelsen.

Departementschef

en.

114 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 165.

av de nya göromål, som i sammanhang med stämpelväsendets omläggning komme

att tillföras generalpoststyrelsen.»

Beträffande den ställning generalpoststyrelsen intagit till det förslag,

varom här är fråga, tillåter jag mig hänvisa till nämnda styrelses utlåtande

den 13 sistlidne februari, vilket såsom bilaga torde få åtfölja detta protokoll.

Av nämnda utlåtande framgår, att geueralpoststyrelsen för sin del

biträtt förslaget om överflyttning på postverket av bestyret med hela

stämpelväsendets handhavande ävensom om stämplarnas försäljning till

allmänheten genom postanstalterna, där försäljningen icke förbehållits vissa

ämbets- och tjänstemän. Generalpoststyrelsen har härutöver förklarat sig

villig dels att anordna stämpelförsäljning å alla postanstalter, således icke

blott, såsom kommitterade föreslagit, å postkontoren och de postanstalter

i övrigt, där sådant kunde finnas erforderligt, dels att övertaga statskontorets

befattning med stämpling av blanketter till aktiebrev och

obligationer m. fl. handlingar i hela dess av kommitterade i betänkandet

den 15 december 1910 föreslagna utsträckning, vilket åtagande sålunda

innebär förpliktelse för generalpoststyrelsen att jämväl fastställa det

belopp, med vilket stämpel i varje fall skall författningsenligt utgöras.

Generalpoststyrelsen har härjämte uttalat sig över vissa av de föreslagna

detaljbestämmelserna och i vissa avseenden förordat en annan avfattning

av dessa, än kommitterade föreslagit, Till dessa frågor skall jag återkomma

i sammanhang med min redogörelse för det föreliggande förslagets

särskilda paragrafer. Emellertid vill jag redan nu till behandlingupptaga

ett av generalpoststyrelsens ändringsförslag av principiell innebörd,

framlagt i sammanhang med dess uttalanden angående 28 och 29 §§.

Kommitterade hava i 28 § infört uttryckligt stadgande därom, att

ämbets- och tjänsteman, vilken har att å tjänstens vägnar mottaga

enskild handling, som vid företeendet inför offentlig myndighet skall

lörses med stämpel, är berättigad att försälja för stämpelbeläggning

av sådan handling erforderliga stämplar, dock under villkor att han hos

generalpoststyrelsen anmält, att han tillhandahåller dylika stämplar. Har

sådan anmälan skett, vare han ock förpliktad att ombesörja stämpelförsäljning,

som här avses. Därest han hos generalpoststyrelsen ställer behörig uppbördssäkerliet,

blir han enligt 29 § jämväl berättigad att efter rekvisition

erhålla stämplar i räkning, det vill då säga på kredit, inom det belopp,

för vilket säkerhet blivit av honom ställd. Nu har generalpoststyrelsen

ifrågasatt, att ämbets- eller tjänsteman, varom här är fråga, skulle

befrias från skyldigheten att ställa uppbördssäkerhet, men samtidigt

åläggas att tillhandahålla allmänheten stämplar för ifrågavarande ändamål.

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Härigenom skulle uppstå behov av skärpta kontrollföreskrifter i syfte

att trygga staten mot förlust i avsende å de till betydande belopp uppgående

stärnpelmedlen. Enligt generalpoststyrelsens förmenande skulle

lämpligen kunna ordnas så, att tjänstemännen erhölle ett bestämt kvartalsförskott

av stämplar. Dessa förskott torde visserligen i en del fall

komma att uppgå till jämförelsevist stora summor, men dock icke till

så avsevärda belopp, att de borde hindra reformens genomförande.

Generalpoststyrelsen skulle efter förslag av tjänstemannen och efter för handen

varande omständigheter meddela beslut i fråga om förskottets storlek.

Stämpelförsäljaren hade sedan att successivt leverera inflytande stämpelmedel.

Ehuru det kunde ifrågasättas, huruvida icke, om borgen borttoges,

den ordinarie leveransterminen borde bestämmas till månad i

stället för kvartal, hade generalpoststyrelsen i betraktandet av det merarbete,

som därigenom onekligen skulle påläggas ifrågavarande tjänstemän,

ansett sig icke böra göra någon direkt framställning i sådant syfte.

För utrönande av behållningen av osålda stämplar skulle vid införande

av förskottssystemet inventering hos stämpelförsäljare äga rum vid varje

leveransperiods slut.

Vad generalpoststyrelsen sålunda föreslagit synes mig icke framstå

såsom en nödvändig konsekvens av det förslag till stämpelväsendets

omläggning, som nu föreligger till avgörande. Vare sig stämpelväsendet

fortfarande såsom hittills handhaves av statskontoret eller, såsom nu är

ifrågasatt, överlämnas till postverket, torde behovet av reformer i angiven

riktning få anses föreligga i lika hög eller lika ringa grad. Det gjorda

uppslaget kan således betraktas såsom alldeles oberoende av omläggningsförslaget

och bedömas med hänsyn till den erfarenhet, som vunnits vid

tillämpningen av nu gällande bestämmelser på detta område. Dessa

erfarenheter torde giva vid handen, att ett borttagande av skyldigheten

att ställa borgen för den stämpeluppbörd, varom här är fråga och vilken,

såsom jämväl generalpoststyrelsen framhållit, i vissa fall kan röra sig om

mycket stora belopp, icke kan ifrågasättas utan samtidigt införande av

en ganska omständlig, besvärlig och dyrbar kontroll i syfte att övervaka

ett stort antal stämpelförsäljare, vilka visserligen till övervägande antal

äro ordinarie tjänstemän, men till ej ringa antal även utgöras av tillförordnade

tjänsteinnehavare, understundom måhända i mindre god ekonomisk

ställning. Det låter näppeligen tänka sig, att dessa mer eller

mindre tillfälliga stämpelförsäljare kunna underkastas så noggrann

kontroll, som t. ex. tjänstemännen å ett postkontor eller i ett ämbetsverk,

och den kontroll, som kunde utövas, komme helt säkert att draga

en icke alldeles obetydlig kostnad. Då nu den hittills tillämpade an
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

ordningen att lämna stämpelförsäljare stämplar på kredit inom det

belopp, för vilken säkerhet blivit av honom ställd, fungerat till belåtenhet

och, så vitt jag har mig bekant, icke från stämpelförsäljares sida försports

klagomål över skyldigheten att ställa uppbördssäkerhet i förhållande

till den kredit, som av dem önskas, kan jag icke ansluta mig till

generalpoststyrelsens förslag, vilket synes mig ägnat att minska den

trygghet för, att uppburna stämpelmedel också inflyta i statens kassa,

som nuvarande system onekligen erbjuder. Den av generalpoststyrelsen

tänkta möjligheten, att, därest skyldigheten att ställa uppbördssäkerhet

bleve avskaffad, vederbörande ämbete- eller tjänstemän skulle kunna

åläggas att ombesörja stämpelförsäljning, som nu är beroende av deras

frivilliga åtagande, sjmes mig icke vara alldeles påtaglig. Vad t. ex.

beträffar domhavande på landet torde väl kunna ifrågasättas, huruvida

de lämpligen böra påtvingas såsom ett tjänsteåliggande skyldighet att

vara uppbördsmän, och vad beträffar tjänstemännen vid rådstuvurätter,

lär väl även för många fäll bliva svårt att i en författning angiva,

vilken eller vilka av dessa tjänstemän skyldigheten att verkställa

stämpelförsäljniugen bör påvila. Under alla förhållanden torde det

kunna ifrågasättas, huruvida eu skyldighet av ifrågavarande beskaffenhet

lämpligen bör åläggas vederbörande genom en bestämmelse i stämpelförordningen.

Ehuru jag lika med generalpoststyrelsen anser det synnerligen

önskvärt, att de stämplar som erfordras för beläggning av enskilda

handlingar i de fall, som avses i 28 §, tillhandahållas allmänheten

genom vederbörande tjänstemän, vilka hava att i tjänsten mottaga

sådana handlingar, har jag således icke ansett mig böra ifrågasätta den

ändring i nu gällande bestämmelser, att nämnda tjänstemän under alla

förhållanden åläggas att ombesörja stämpelförsäljningen i fråga. Något

behov av lagstadgad bestämmelse i sådan riktning kan icke heller anses

föreligga. Så vitt jag har mig bekant hava de tjänstemän, som här

avses, i regel frivilligt åtagit sig detta bestyr och det finnes icke anledning

att förutsätta, att i och med stämpelväsendets överlämnande till

postverket en tendens i motsatt riktning skall visa sig. Få ifrågavarande

tjänstemän en skälig gottgörelse för de med stämpelförsäljningen

förenade besvär och kostnader och bliva de icke betungade med alltför

besvärande kontrollanordningar genom täta inventeringar och dylikt

utöver vad som icke lärer kunna undvikas, torde de fortfarande som

hittills få antagas vara villiga att stå allmänheten till tjänst med stämplars

tillhandahållande i de fäll, då sådant synes önskvärt.

Innan jag för tillfället lämnar de frågor som beröras i generalpoststyrelsens

utlåtande, vill jag med några ord behandla ett spörsmål,

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

som av styrelsen blivit väckt och som även gjorts till föremål för

uttalanden av 1910 års stämpelkommitterade samt av statskontoret. Jag

åsyftar härmed generalpoststyrelsens hemställan om rätt att i bokföringsväg

räkna sig tillgodo någon ersättning för dess befattning med stämpelväsendet

efter den föreslagna omläggningens eventuella genomförande.

Förslaget, sådant det slutligen preciserats i utlåtandet den 13 februari

1913, avser, att såsom ersättning i ett för allt för postverkets omhändertagande

av stämpelförsäljningsväsendet och samtliga därmed förenade

utgifter enligt 31 § i förslaget till stämpelförordning postverket måtte

tillerkännas 1.8 procent av stämpelförsäljningssumman.

Enligt de beräkningar som ligga till grund för detta förslag

skulle postverkets direkta utgifter för stämpelförsäljningen med 1911

års förhållanden till utgångspunkt efter omläggningen kunna uppskattas

till i runt tal 290,000 kronor, motsvarande 1.5 procent av stämpelförsäljningssumman.

Härtill komme postverkets utgifter för personal i

generalpoststyrelsen, vikariatsersättning, blanketter och övriga expenser

samt distributionskostnader, sammanlagt beräknade till 20,000 kronor.

Den övriga ersättning, som borde tillkomma postverket, särskilt för

arbetet å postanstalterna, och vilken ersättning nu ej kunde närmare

angivas, hade generaipoststyrelsen ansett sig kunna uppskatta till omkring

30,000 kronor. Dessa sistnämnda båda summor motsvarade ungefär

0.3 procent av stämpelförsäljningssumman för 1911.

I likhet med statskontoret håller jag det för lämpligt att de

utgifter, som postverket får vidkännas på grund av den befattning med

stämpelväsendet, som blivit ifrågasatt att till detta verk överflytta, utan

sammanblandning med postverkets övriga driftkostnader avföras å särskild

räkning, och jag anser det fördenskull vara ändamålsenligt att det å

sjiande huvudtiteln nu uppförda förslagsanslaget till stämpelomkostnader

allt fortfarande uppföres i riksstaten och får av generalpoststyrelsen för

sådant ändamål disponeras. A detta anslag skulle då omedelbart avföras

generalpoststyrelsens alla direkta utgifter för stämpelväsendet, sådana

de närmare angivas i 31 § av stämpelförordningen i dess av statskontoret

formulerade och av mig godkända lydelse. Då det emellertid synes

mig vara billigt, att den ökning av postverkets allmänna driftkostnader,

som uppkommer genom stämpelväsendets handhavande, men icke är av

natur att såsom därav direkt föranledd utgift kunna avföras å anslaget

till stämpelkostnader, även i någon form gottskrives postverket såsom

en med dess egentliga verksamhet icke sammanhörande utgift, har jag

efter samråd med chefen för civildepartementet trott mig kunna antaga,

att denna fråga bör kunna ordnas på ett för postverket tillfredsställande

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

sätt utan anlitande av den utväg, som blivit av generalpoststyrelsen

föreslagen och vilken jag i likhet med 1910 års stämpelkommitterade

och statskontoret funnit möta vissa praktiska betänkligheter. Enligt

vad jag sålunda tänkt mig, skulle saken kunna ordnas så, att generalpoststyrelsen

för varje år gjorde en beräkning över den icke såsom

direkt utgift för stämpelväsendet synliga ökning av driftkostnader, som

skäligen vore att tillskriva dess befattning med stämpelväsendets handhavande,

samt hos Kungl. Maj:t anmälde det sålunda beräknade beloppet

till ersättande av anslaget till stämpelkostnader. Härigenom vunnes

önskvärd säkerhet därför, att postverkets kostnader för ifrågavarande

ändamål gottgjordes detsamma även i det fall, att kostnaderna överstege

den procent av stämpelförsäljningssumman, om vars utbetalande

under alla förhållanden generalpoststyrelsen hemställt, varjämte på samma

gång samtliga av stämpelväsendet föranledda kostnader till deras verkliga

belopp komme att visa sig av bokföringen över anslaget till dessa

kostnader.

Efter att hava gjort dessa uttalanden får jag nu anmäla, att jag

funnit det av 1910 års stämpelkommitterade utarbetade förslaget till

omläggning av stämpelväsendet i alla väsentliga delar kunna av mig

godkännas såsom ägnat att tillmötesgå de krav, som ur två synpunkter

ställts på en reform på detta område, att nämligen dels begränsa

statsverkets med stämpelförsäljningen förbundna kostnader dels göra

stämplarna lätt tillgängliga för allmänheten. Jag har i överensstämmelse

härmed och med beaktande av de på det hela taget oväsentliga

ändringsförslag, som framställts av statskontoret och generalpoststyrelsen,

i den mån jag funnit dem beaktansvärda, låtit inarbeta de nya bestämmelser,

som för reformens genomförande påkallas, i det förslag till

förordning om stämpelavgiften, som jag i dag anmäler för Kungl. Magt.

Den ifrågasatta reformen är avsedd att träda i tillämpning med ingången

av år 1914. På sätt under utredningen enstämmigt framhållits,

torde, under förutsättning att förslaget antages, även bestyret

med kortstämplingen böra överlåtas på postverket, och har jag för avsikt

att framdeles framlägga förslag till de ändrade bestämmelser i nådiga

kungörelsen den 1 maj 1896 angående kortstämplingens verkställande,

som med anledning härav må finnas erforderliga.

Vad beträffar den under utredningen framförda tanken därpå, att

vid genomförandet av den föreslagna omläggningen av stämpelväsendet

åtgärd vidtages, varigenom den å statskontorets stämpelexpedition tjänstgörande

personalen, i den mån den funnes villig därtill, kunde finna

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

användning vid utförandet av de nya göromål, som i sammanhang med

stämpelväsendets omläggning kom me att tillföras generalpoststyrelsen,

anser jag denna tanke synnerligen värd att beakta såväl av billighetsskäl

gentemot nämnda personal som av praktiska hänsyn, då det måste vara

till gagn för hithörande göromåls handläggning, att den inom statskontorets

stämpelkontor samlade erfarenheten på området varder tillgodogjord.

Och jag förutsätter såsom möjligt, att generalpoststyrelsen

i sådant avseende skall finna användning icke blott för de två stämpelexpeditriser,

om vilkas eventuella överflyttande till generalpoststyrelsens

stämpelexpedition styrelsen uttalat sig, utan även för den övriga personal

å statskontorets stämpel expedition, som på grund av omläggningen

skulle bliva utan anställning.

Vid bifall till denna proposition är det självfallet, att det för år

1914 redan beviljade anslaget till statskontorets stämpelkontor ej kommer

att tagas i anspråk för det ändamål, varför det anvisats. Vad åter beträffar

de kostnader, som generalpoststyrelsen får vidkännas på grund

av sin befattning med stämpelväsendet, skola de, enligt vad jag redan

föreslagit, i sin helhet avföras å det å sjunde huvudtiteln nu uppförda

förslagsanslaget till stämpelomkostnader.

St ampel för ordning ens detaljbestämmelser.

Jag övergår nu till en redogörelse för de paragrafer i förslaget

till stämpelförordning, vilka av en eller annan anledning synas mig påkalla

ett särskilt omnämnande.

1 §-

Här hava införts två nya statsmyndigheter, nämligen i tredje

avdelningen yrkesinspektörer och underinspektörer inom yrkesinspektionen,

numera uppförda å ordinarie stat, samt i fjärde avdelningen socialstyrelsen,

om vars inrättande beslut fattats av 1912 års Riksdag.

3 §.

I anslutning till bestämmelserna i förordningen om arvsskatt och

skatt för gåva har rubriken Protokoll angående bevakning vid domstol

av testamente uteslutits, varjämte såsom fri från stämpel införts rubriken

Bevis över verkställd deklaration angående arv eller gåva. Därjämte

har på grund av framställning av kommerskollegium och i överensstämmelse

med hithörande bestämmelser i förordningen den 29 mars

1912 angående befälet å svenska handelsfartyg m. in. rubriken Befälhavarbrev

utbytts mot rubriken Sjökaptensbrev. Slutligen hava såsom

Stärnpelförordning

ens

dctalj
bestärnmelser.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

fria från stämpel införts rubrikerna Tomträttsbok, utdrag av, och Vattenfallsrättsbok,

utdrag av. Dessa sistnämnda åtgärder ha föranletts av en

skrivelse från Riksdagens justitieombudsman, däri erinrats, hurusom bestämmelser

saknades, huruvida sådana utdrag, då de enligt gällande

författningar skola utfärdas, äro underkastade lösen och stämpel. Bestämmelserna

hava efter statskontorets hörande avfattats i huvudsaklig

överensstämmelse med vad som nu gäller i fråga om utdrag av fastighetsbok.

4 §''

Riksdagens justitieombudsman har i skrivelse den 28 maj 1912

av given anledning hos Kungl. Magt anmält, hurusom gällande bestämmelser

om stämpelbeläggning av fullmakt eller annan handling, varigenom

tjänst tillsättes, i vad de hade avseende å tjänst, med vilken följde

förmån av ortstillägg eller fri bostad, vore i behov'' av revision, och

därvid redogjort för särskilda fall, å vilka hans uppmärksamhet blivit

fäst och vilkas behandling i enlighet med nu gällande stadgauden givit

honom anledning att framlägga saken till den uppmärksamhet densamma

kunde förtjäna. I nämnda skrivelse anföres bland annat:

»Gällande stämpelförordning av den 18 september 1908 innehåller med avseende

å stämpel till fullmakter och andra handlingar, genom vilka ämbeten eller tjänster

tillsättas, i 4 § 2 mom. följande stadgande:

»Är avlöningen fördelad i lön, tjänstgöringspenningar och ortstillägg, beräknas

stämpel å lönen och ortstillägget tillsammans. Är åter avlöningen fördelad endast

i lön och ortstillägg, betraktas vid stämpelbeläggningen ortstillägget såsom tjänstgöringspenningar,

och stämpel skall alltså beräknas å hela lönen.»

Då förslaget till nämnda stämpelförordning framlades inför Eders Kungl. Maj:t,

yttrades såsom motiv till ifrågavarande stadgande, vilket saknar motsvarighet i föregående

stämpelförordningar, av föredragande departementschefen följande:

»I senast fastställda stat för beskickningar och konsulat förekommer icke

avlöningstiteln tjänstgöringspenningar, utan i dess ställe upptages en ny avlöningsförmån,

benämnd ortstillägg, vilken liksom tjänstgöringspenningar får uppbäras

endast för den tid, tjänstinnehavaren verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester.

I de för statskontoret och arméförvaltningen år 1907 fastställda nya lönestater

upptages, jämte titlarna lön och tjänstgöringspenningar, även avlöningstiteln ortstillägg,

vilken förmån här emellertid har samma karaktär och åtnjutes under enahanda

villkor som lönen.

För att klargöra denna avlöningsförmåns inverkan vid stämpelbeläggning av

fullmakt å tjänst, varmed den är förenad, har det synts mig behövligt att meddela

särskilda föreskrifter. Dessa hava blivit införda under 4 § och innebära, att i de

fall, där ortstillägget har karaktären av lön, detsamma också skall vid stämpelberäkningen

behandlas såsom lön, och där ortstillägget måste anses närmast motsvara

tjänstgöringspenningar, det vid stämpelberäkningen skall medföra samma verkan,

som om med lönen varit förenade tjänstgöringspenningar.»

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Av detta departementschefens uttalande att döma vilar ifrågavarande stadgande

i sin förra del på den förutsättningen, att ett ortstillägg, förenat med en

avlöning, som är uppdelad i lön och tjänstgöringspenningar, har karaktären av lön.

Att så emellertid icke är förhållandet med ortstillägget inom postverket, finner jag

för min del tydligt. På sätt föreningsstyrelsen framhållit, mister nämligen det ortstillägg,

som utgår till posttjänsteman av högre grad, ofta den karaktär av lön, som

avlöningsreglementet tillagt detsamma, detta i följd därav, att dess utgående gjorts

beroende av tjänstgöring å dyrorten. Och vad angår det ortstillägg, som utöver

lön och tjänstgöringspenningar åtnjutes av posttjänsteman av lägre grad, så är detsamma

enligt avlöningsreglementet under alla omständigheter att anse såsom tjänstgöringspenningar.

1 proposition till innevarande års Riksdag (nr 96) har Eders Kungl. Maj:t

hemställt, bland annat, om ändring av gällande avlöningsreglemente för tjänstemän

vid telegrafverket i enlighet med ett propositionen bifogat förslag till kungörelse i

ämnet. Enligt § 17 i detta förslag skulle en del däri uppräknade tjänstemän äga

att, enligt av telegrafstyrelsen fastställda grunder, uppbära dyrortstillägg, utgående

med högst 15 procent av avlöningen intill vissa närmare angivna maxima; och

skulle dessa dyrortstillägg fördelas i lön och tjänstgöringspenningar i samma proportion

som avlöningen. Här föreslås sålunda ett ortstillägg, som, förenat med en i

lön och tjänstgöringspenningar uppdelad avlöning, erhållit delvis karaktär av lön

och delvis karaktär av tjänstgöringspenningar.

I övrigt torde förtjäna att anmärkas, hurusom med avseende å sådana verk,

där personalen ofta förflyttas från en ort till annan, denna omständighet i och för

sig lägger svårigheter i vägen för upprätthållandet av ortstilläggets karaktär av lön.

I sammanhang härmed vill jag icke underlåta att beröra ytterligare en fråga,

å vilken vid prövningen av ifrågavarande ärende min uppmärksamhet blivit fäst.

Vissa befattningshavare tillkommer enligt gällande avlöningsstater förmån av

fri bostad in natura eller ersättning därför. Huruvida och i ''sniken omfattning värdet

av dylik förmån bör tagas i beräkning vid stämpelbeläggningen, därom saknas

emellertid föreskrift. Att en sådan är av behovet påkallad, finner jag så mycket

mera uppenbart, som i lönestater för statskontoret och flertalet andra nyreglerade

centrala ämbetsverk är bestämt, att därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter

fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till

honom utgå ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.»

I häröver avgifvet utlåtande har generalpoststyrelsen, som ansett

det vara särdeles önskvärt, att stämpelförordningen erhölle sådan ändrad

avfattning, att stämpelavgift icke i något fall komme att beräknas för

posttjänsteman tillerkänt ortstillägg, tillstyrkt den av Riksdagens justitieombudsman

förordade revisionen av stämpelförordningens stadganden på

ifrågavarande område.

Åven statskontoret har i ett den 10 oktober 1912 avgivet utlåtande

över ifrågavarande framställning uttalat sig för sådan revision. För de

av statskontoret därvid framhållna synpunkterna har jag ansett mig

böra lämna redogörelse genom följande utdrag av ämbetsverkets åberopade

utlåtande:

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 121 käft. (Nr 165—167.) 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 165.

»Justitieombudsmannens i förevarande framställning uttalade åsikt, att stämpelförordningens

stadganden å ifrågavarande område borde underkastas en revision,

synes statskontoret så mycket hellre förtjäna beaktande, som givet torde vara, att

vid meddelande av gällande föreskrifter om stämpel för fullmakt, förordnande och

konstitutorial icke avsetts att med stämpelskatten träffa andra respektive tjänst

åtföljande avlöningsförmåner än dem, som äga karaktär av fast lön d. v. s. kunna

av tjänstinnehavaren påräknas bibehållna oförminskade, så länge han äger att i den

tjänsten kvarstå.

Vid det väckta spörsmålets behandling torde till en början kunna såsom

obestridligt fastslås, att den numera i ett flertal lönestater förekommande avlöningstiteln:

ortstillägg, tillkommit i syfte att för innehavare av enahanda slags tjänster

eller av tjänster, vilka vid lönereglering ansetts böra i avlöningshänseende med

varandra likställas, utjämna den minskning i avlöningsförmånernas värde, som tjänstgöring,

förlagd till ort med dyrare levnadskostnader, eljest skulle medföra. Om

alltså avlöningsformen ortstillägg kan sägas alltid hava samma syfte, har dock,

såsom i förevarande framställning blivit påvisat, ortstillägget icke i alla lönestater,

där denna titel förekommer, erhållit samma karaktär.

Enligt gällande stat för beskickningar och konsulat får ortstillägget uppbäras

endast för den tid tjänstinnehavaren verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester.

Detta ortstillägg motsvarar alltså vad som eljest i allmänhet benämnes tjänstgöringspenningar.

I lönestaterna för de centrala ämbetsverken och flera andra

verk och styrelser ingår däremot ortstillägg såsom en avlöningsförmån, vilken åtnjutes

med alldeles samma rätt och under enahanda villkor som lön.

De bägge nu åsyftade slagen av ortstillägg hava gemensamt, att det i respektive

lönestat med visst belopp upptagna ortstillägget för en tjänst eller en grupp

af tjänster icke- kan till siffran förändras i annan ordning än de övriga i staten

fastslagna lönestaterna. Ett annat förhållande äger rum, om bland de vid löneförmånernas

åtnjutande fästade villkoren förekommer förbehåll av innebörd: vare

sig att tjänstinnehavare skall vara skyldig underkasta sig förflyttning till tjänstgöring

å annan ort, med äventyr att vid sådan förflyttning dittills åtnjutet ortstillägg,

varå stämpelavgift vid konstitutorialets utfärdande beräknats, antingen helt

och hållet bortfaller eller kommer att utgå med minskat belopp, eller ock att ett

sålunda åtnjutet ortstillägg eljes kan genom åtgärd, varå tjänstinnehavaren själv

ej äger att utöva avgörande, borttagas eller minskas. Exempel på ortstillägg av

dylikt slag förekomma i senast fastställda avlöningsstater för tjänstemännen vid

post- och telegrafverken ävensom vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och

gränsbevakning.

Enligt avlöningsreglementena för dessa verk är tjänsteman underkastad den

förflyttning till annan tjänstgöringsort, som kan varda honom i behörig ordning

ålagd, dock utan minskning i den honom vid förflyttningen reglementsenligt tillkommande

avlöning. (Enligt postverkets och tullverkets reglementen »fasta avlöning».

) Motsvarande bestämmelse finnes även intagen i avlöningsreglementet för

tjänstemännen vid statens järnvägar.

Avlöningsreglementet för tjänstemän vid postverket av den 27 augusti 1909

innehåller i § 7 bestämmelse därom, att en del i paragrafen uppräknade tjänstinnehavare,

stationerade å ort, där de allmänna levnadskostnaderna äro särskilt höga,

äga, så länge de tjänstgöra å sådan ort, uppbära ortstillägg, för vilka generalpoststyrelsen

med iakttagande av vissa i paragrafen upptagna normerande före
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

skrifter fastställer grunderna; och skall ortstillägg, som utgår till tjänsteman av

högre grad, anses såsom lön men icke medföra höjning av pensionsunderlaget, samt

ortstillägg, som åtnjutes av tjänsteman av lägre grad, anses såsom tjänstgöringspenningar.

Avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar av den 15 november

1907 upptager för å vissa orter placerade tjänstemän avlöningstitlarna: dyrortstillägg

och kallortstillägg, vilka bägge skola anses tillhöra lönen.

I det från och med år 1911 tillämpade avlöningsreglementet för tjänstemän

vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning stadgas, att tjänstemän

vid lokalförvaltningarna i Stockholm, Haparanda och Riksgränsen, utöver den

fasta avlöningen äga åtnjuta ortstillägg med tio procent av begynnelselönen vid

vederbörande tjänst, dock högst 300 kronor årligen. Detta ortstillägg uppbäres,

liksom hela lönen, jämväl under tjänstinnehavares sjukdom.

Enligt § 17 i det vid innevarande års riksdag antaga avlöningsreglementet

för tjänstemän vid telegrafverket äga vissa i praragrafen uppräknade tjänstinnehavare,

enligt av telegrafstyrelsen fastställda grunder, uppbära dyrortstillägg med

högst femton procent av avlöningen, dock med iakttagande av i paragrafen angivna

maxima för dyrortstilläggets begränsning. Sådant dyrortstillägg fördelas i lön och

tjänstgöringspenningar i samma proportion som avlöningen, dock skola minst två

tredjedelar därav anses såsom lön.

Vill man, såsom statskontoret anser vara det riktiga, bibehålla den ursprungliga

normen för beräkning av stämpelavgift för handling, varmed tjänst tillsättes, torde

anledning icke förefinnas att vid stämpelbeläggning av fullmakt, konstitutorial eller

förordnande taga hänsyn till avlöning av så oviss och tillfällig natur, som de ortstillägg,

respektive dyrortstillägg och kallortstillägg, vilka, enligt vad ovan sagts,

utgå till en del tjänstemän vid statens järnvägar samt vid tull-, post- och telegrafverken.

Om en var av dessa avlöningsformer gäller nämligen, att den icke blivit

i lönestat eller avlöningsreglemente tillförsäkrad tjänstemannen såsom en till beloppet

fast, med innehavet av den tjänsten honom för framtiden tillförsäkrad förmån.

Då, såsom statskontoret i det föregående erinrat, avlöningsformen ortstillägg

tillkommit och funnit användning, i syfte att för innehavare av enahanda slags

tjänster utjämna den minskning av avlöningsbeloppets värde, som uppkommer för

tjänstinnehavare, vilken fått sin verksamhet förlagd till ort med dyrare levnadskostnader,

torde icke utan fog kunna ifrågasättas, huruvida giltig anledning må

anses föreligga att vid stämpelbeläggning av statstjänstemäns fullmakter, förordnanden

och konstitutorial beräkna stämpelavgift jämväl å ortstillägg och de därmed jämförliga

dyrorts- och kailortstilläggen. Skall emellertid så fortfarande ske, synas

rättvisa och billighet kräva, att stämpelpliktigheten inskränkes till sådant ortstillägg,

vilket med karaktär av lön tillförsäkrats tjänstinnehavaren såsom en till siffran

bestämd, honom för framtiden i den tjänsten tillkommande avlöningsförmån.

Den lämnade redogörelsen för en del i olika avlöningsreglementen förekommande

bestämmelser om ortstillägg (dyrortstillägg, kallortstillägg) giver vid handen,

att tillvaron av nyssnämnda förutsättning, varunder ortstillägg borde komma i betraktande

vid stämpelbeläggningen, icke kan utrönas utan en särskild undersökning

i varje fall. Det är därför icke utan tvekan, statskontoret här framkommer med

ett förslag till föreskrift, enligt vilken bedömandet, huruvida stämpelplikt föreligger

eller ej, överlämnas åt den tjänsteman, som bär ansvaret för stämpelbeläggningen

av respektive fullmakt, förordnande eller konstitutorial; men då å andra sidan

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 165.

betydande olägenheter torde möta att i stämpelförordningen uppräkna de särskilda,

tid efter annan växlande tjänster, för vilka ortstillägget vid stämpelbeiäggningen

icke skulle medräknas, har statskontoret icke funnit annan utväg än att överlämna

avgörandet åt den för stämpelbeläggningen ansvarige tjänstemannen. Ett

dylikt avgörande skulle i allt fall endast utgöra en utvidgning av den ifrågavarande

tjänstemannen redan nu tillkommande prövningsskyldigheten i avseende å de i varje

särskilt fall utgående avlöningsförmånernas inverkan på stämpelbeloppet.

Med föranledande av justitieombudsmannens förevarande framställning och

under åberopande av sina här ovan gjorda uttalanden anser sig statskontoret därför

böra föreslå, att till punkt 2 i 4 § av gällande stämpelförordning göres följande tillägg:

»Vid stämpelbeläggning av handling, varom här är fråga, skall dock i intet

fall stämpel beräknas å ortstillägg (dyrortstillägg, kallortstillägg), som åtföljer tjänst,

vars innehavare är underkastad skyldigheten att efter vederbörande ämbetsmyndighets

beprövande låta förflytta sig till tjänstgöring från ort till annan, eller vars

utgående eljes är av oviss eller mera tillfällig natur.»

Vad slutligen beträffar justitieombudsmannens erinran i avseende å behovet

av föreskrift, huruvida och i vilken omfattning värdet av bostadsförmån in natura

eller ersättning därför bör tagas i beräkning vid stämpelbeläggning av fullmakt

eller annan handling, varigenom tjänst tillsättes, så torde icke kunna förnekas, att

behovet av sådan föreskrift vid många tillfällen torde göra sig gällande. Så synes

dock icke vara händelsen i de av justitieombudsmannen särskilt angivna fallen, ty

det kan väl knappast råda tvivel om att — därest lönestaten upptager för en tjänst

ett visst kontant lönebelopp, vilket dock under förutsättning av tillvaron av någon

särskild i lönestaten angiven naturaförmån bör underkastas minskning — stämpelbeläggningen

bör ske med hänsyn till normalbeloppet d. v. s. lönen oavkortad. För

alla de fall åter, där en lönestat tillförsäkrar tjänstinnehavare, jämte viss kontant

utgående lön, förmånen av »fri bostad» utan att tillika lämna någon säker ledningfor

bedömande av värdet av sådan naturaförmån, saknas för närvarande möjlighet

att vid stämpelbeläggning av fullmakt eller konstitutorial å dylik tjänst taga någon

hänsyn till bostadsförmånen, även om denna ostridigt måste anses vara av samma

natur som lönen.

Till avhjälpande av na antydda brist i gällande föreskrifter borde enligt

Justitieombudsmannens mening en revision av stämpelförordningen i hithörande delar

företagas och, sedan så skett, borde till stämpelförordningens stadganden härutinnan

nödig hänsyn tagas vid avfattande av avlöningsreglementen och andra avlöningsbestämmelser.

Enligt statskontorets mening torde det likväl visa sig bliva, om icke

alldeles omöjligt så dock olämpligt, att i stämpelförordningen upptaga erforderliga

de taljstadganden i avseende å alla i olika lönestater till äventyrs förekommande

avlöningstitlars inverkan på stämpelbeläggningen av tjänstefullmakter och tjänstekonstitutorial.

A andra sidan torde vara uppenbart, att stämpelförordningens bestämmelser

härutinnan icke böra få hindrande inverka vid upprättande av respektive

lönestater eller avlöningsförmånernas uppdelning under olika titlar allt efter sig

företeende förhållanden.

Statskontoret anser sig därför med anledning av de i och för sig beaktansvärda

synpunkter, vilka funnit uttryck i justitieombudsmannens underdåniga skrivelse,

endast kunna framhålla vikten av att för framtiden vid uppställande av lönestater

för statstjänstemän icke lämnas ur sikte det inflytande, som avlöningstitlarnes benämning

och angivande av kontant värde å möjligen förekommande naturaförmåner

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

kunna komma att utöva på beloppet av den stämpelavgift, som enligt gällande

stämpelförordning skall utgå för handling, varigenom respektive tjänst tillsättes.»

I saknad av utredning om verkningarna av en sådan ändring av

hithörande bestämmelser, att ortstillägg i varje fall bleve uteslutet vid

beräkning av stämpelavgiften för statstjänstemäns fullmakter, förordnanden

och konstitutorial, vågar jag icke biträda den uppfattningen, att giltig

anledning för stämpelavgiftens beräknande å ortstillägget icke är förhanden.

Bestämmelserna härom hava, helt visst efter grundlig utredning,

tillkommit så sent som år 1908 och jag finner ej anledning att för närvarande

ifrågasätta förnyad utredning i syfte att fä dem fullständigt upphävda.

Däremot anser jag mig med anledning av den nu förebragta utredningen

om de gällande bestämmelsernas verkningar i vissa fall hava

goda skäl att förorda den begränsning av skyldigheten att erlägga stämpelavgift

för i avlöning ingående ortstillägg, som av statskontoret blivit

föreslagen.

Emellertid har efter avgivandet av statskontorets förenämnda utlåtande

frågan om stämpelskatteskyldighet för i avlöning ingående ortstillägg

blivit av särskild betydelse för ytterligare eu grupp ämbets- och

tjänstemän, som på grund av beslut under innevarande års Riksdag fått

sina löneförmåner reglerade. Den grupp jag härmed åsyftar utgöres av

befattningshavarna vid beskickningar och konsulat. I den för dessa

befattningshavare fastställda avlöningen, som indelas i lön, tjänstgöringspenningar

och ortstillägg, ingår den senare avlöningsformen till ett i

åtskilliga fall mycket högt belopp i förhållande till själva lönen. Det

ifrågavarande ortstillägget är emellertid alldeles uppenbart en sådan del

av avlöningen, som endast utgör ersättning för den särskilda kostnad,

som är förenad med uppehållandet av viss tjänst, och för de på viss

ort särskilt höga levnadskostnaderna, och det synes för mig vara påtagligt,

att vid stämpelbeläggning av sådan befattningshavares fullmakt

eller förordnande hänsyn icke skall tagas till ortstillägget. Ehuruväl

ett stadgande av den lydelse, statskontoret föreslagit, måhända skulle

anses tillräckligt vidsträckt för att även omfatta nu förevarande ortstillägg,

har jag dock till förekommande av all tvekan i detta avseende

och med hänsyn till de rätt höga avlöniugsbelopp, som saken gäller,

ansett lämpligt att låta ortstillägg, som utgår på grund av lönestaten

för beskickningar och konsulat, genom uttryckligt stadgande särskilt

undantagas från den stämpelavgift, varom här är fråga. Jag har

sålunda låtit 4 § 2 mom. underkastas den omarbetning, som med hänsyn

till denna min uppfattning i ärendets nuvarande skick förefaller

mig lämplig och möjlig. Genom den förändrade lydelse paragrafen

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

sålunda erhållit avlägsnas otvivelaktigt de olägenheter, som givit anledning

till de i justitieombudsmannens skrivelse relaterade klagomålen.

Med anledning av statskontorets uttalanden beträffande ifrågasatt

möjlighet att genom närmare bestämmelser reglera den inverkan, som i

avlöning ingående förmån av fri bostad bör hava vid stämpelbeläggning

av fullmakter, förordnanden och konstitutorial, torde jag få tillfälle att

framdeles föreslå åtgärder i syfte att de av statskontoret framhållna

synpunkterna för framtiden bliva beaktade vid uppställande av lönestater

för statens tjänstemän.

7 §•

Då det synes mig lämpligt, att frihet från stämpelavgift äger rum

i de ärenden, som vid den nya arbetarskyddslagstiftningens tillämpning

handläggas av befattningshavare inom yrkesinspektionen, har stadgande

härom införts i denna paragraf. Den frihet från stämpelavgift, som

enligt näst sista stycket i denna paragraf medgivits i där uppräknade

mål och ärenden, torde uppenbarligen böra ifrågakomma endast med

avseende å sådana expeditioner, som utfärdas i direkt sammanhang med

målens och ärendenas handläggning hos vederbörande myndighet. Däremot

lär enligt min mening skäl icke föreligga att medgiva stämpelfrihet

med avseende å avskrift och bevis, som rörande hithörande mål och

ärenden på begäran utfärdas till annan än part, och jag har i enlighet

med denna min uppfattning föreslagit en härav föranledd begränsning

av den i allmänhet medgivna stämpelfriheten i detta hänseende.

8 §•

De av mig förut omnämnda bestämmelserna i syfte att dels förebygga

ett kringgående i vissa fall av stadgandena om stämpelbeläggning

av aktie- och lottbrev, dels med stämpelskatt träffa lotter i kommanditbolag

samt andels- eller delaktighetsbevis i penninginrättningar, som

driva rörelse utan av Konungen fastställt reglemente, hava inarbetats i

denna paragraf. De bestämmelser, som avse boupptecknings- och gåvostämpeln,

hava xiteslutits och paragrafen har i sammanhang härmed

underkastats åtskilliga andra mindre betydande förändringar i enlighet

med det förslag, som i sådant avseende avgivits i kommittébetänkandet

den 15 december 1910.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

127

9 §•

Då, enligt vad de över förslaget till utsökningslag avgivna yttrandena

utvisa, vissa exekutorer på grund av stadgandet i denna paragraf

pläga ur köpeskillingen för exekutivt försåld fastighet uttaga

hälften av det belopp, som skall utgå i stämpel för köpebrevet, och då

en sådan praxis är oförenlig med de nya principerna för exekution i

fast egendom, har det ansetts lämpligt att i paragrafen införa ett stadgande

därom, att vid lagfart å fång, som skett genom inrop å exekutiv

auktion, stämpeln skall betalas av lagfartssökanden ensam.

10 §.

Till denna paragraf har gjorts ett tillägg i syfte att vinna överensstämmelse

mellan paragrafens innehåll och motsvarande bestämmelser i 5 §

sista punkten i den föreslagna förordningen om arvsskatt och skatt för gåva.

17 §•

I anledning av de år 1912 antagna ändringarna i inteckningslagstiftningen

har i denna paragraf införts ett stadgande i syfte att åtgärd,

som omförmäles i 21, 26, 27 eller 34 § inteckningsförordningen eller i

10 eller 14 § i lagen om inteckning i tomträtt, må kunna äga rum

utan att den nya inteckningshandling, som skall träda i stället för den

gamla eller viss del därav, behöver beläggas med stämpel.

26 §.

Enligt generalpoststyrelsens förslag har föreskrivits, att stämpelförsäljning

skall äga rum å samtliga postanstalter, och i sammanhang

härmed införts en bestämmelse om förfaringssättet i det av generalpoststyrelsen

förutsatta fall, att å någon postanstalt begärda stämplar

icke omedelbart kunna tillhandahållas rekvirenten.

27 §.

I överensstämmelse med vad i sådant avseende föreslagits såväl

av statskontoret i dess utlåtande den 31 december 1908 som av 1909

års stämpelkommitterade i dess betänkande den 29 december 1909 hade

s. 128 Kontrollera mot PDF

128 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 165.

1910 års stämpelkommitterade i sitt den 15 december 1910 avgivna

förslag förordat, att all stämpelbeläggning av aktiebrev, lottbrev eller

obligationer skulle ske medelst stämpling av blanketterna till dessa

handlingar genom statskontorets försorg, sedan statskontoret fastställt

det belopp, med vilket stämpel skulle utgöras, och detta belopp blivit

behörigen inbetalt. Sedan sistnämnda kommitterade sedermera i sitt

betänkande den 27 januari 1912 föreslagit att all den befattning med

stämpelväsendet, som nu tillkommer statskontoret, skulle överflyttas på

generalpoststyrelsen, hava kommitterade återtagit sitt förstnämnda förslag

och återgått till den lydelse, som motsvarande stadgande har i

32 § av gällande stämpelförordning, med allenast den ändring, att

»statskontoret)) ersatts av »geueralpoststyrelsen». Stämplingen genom

vederbörande myndighets försorg skulle sålunda ske allenast på ansökan

och utan att myndigheten fastställde stämpelbeloppet. Såsom motiv härför

angives, att ett åläggande att fastställa det belopp, med vilket stämpel

i varje särskilt fall borde utgöras, icke kan för generalpoststyrelsens

vidkommande ifrågasättas. I sitt utlåtande den 11 november 1912 har

statskontoret väl förklarat sig dela denna ko mmitt erades åsikt, men

framhållit, att man såväl av hänsyn till statistiken som för kontrollens

skull icke borde uppgiva den i 1910 års förslag intagna skyldigheten

att. låta all stämpelbeläggning av aktiebrev, lottbrev och obligationer

ske genom vederbörande ämbetsmyndighets försorg och har statskontoret,

under förutsättning av bifall till förslaget om postverkets övertagande

av stämpel väsendet, föreslagit ett stadgande i sådan riktning, därvid den

för statskontoret tidigare föreslagna skyldigheten att ombesörja blanketternas

stämpling skulle överflyttas på generalpoststyrelsen men äga

rum på sätt sökanden i anmälan uppgivit och på anmälarens eget ansvar.

Då nu generalpoststyrelsen i sitt förut åberopade utlåtande anfört,

att från dess sida icke kunde framställas någon erinran mot att åtaga

sig det jämförelsevis obetydliga bestyret med stämpelbeloppets fastställande,

har jag, med beaktande jämväl av de skäl, som tala för eu

anordning, enligt vilken den stämpling av bär ifrågavarande handlingar,

som verkställes av offentlig myndighet, jämväl innebär eu garanti för

att stämplingen skett i överensstämmelse med gällande författningar,

låtit paragrafen avfattas i enlighet med förslaget av den 15 december

1910 med endast den förändring, som betingats dels därav, att generalpoststyrelsen

inträtt i de funktioner, som enligt förslaget ålagts statskontoret,

dels av de väckta och av mig godkända förslagen, att stämpling

i här angiven ordning skall äga rum jämväl beträffande promesser

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 165.

ävensom lottbrev, andelsbevis och delaktighetsbevis i bolag, som driva

bankrörelse utan av Konungen fastställt reglemente, samt i kommanditbolag.

30 §.

Såsom jag förut erinrat har såsom en konsekvens av förslaget om

införandet av en ny stämpeltyp ansetts nödvändigt att stadga att, därest

på grund av förväxling eller annan anledning stämpel blivit oriktigt

använd till handling, för vilken stämpel av annat slag skolat nyttjas,

utbyte av den oriktigt använda stämpeln finge äga rum. Sådant stadgande

har ansetts lämpligen böra inrymmas i denna paragraf.

Enligt 37 § i gällande stämpelförordning, som motsvarar förevarande

30 § i förslaget, skall för varje stämpel, som utbytes på grund

därav, att densamma genom misskrivning eller annorledes blivit för sitt

ändamål obrukbar, betalas 3 öre. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 20

februari 1911 har emellertid statskontoret — under anmälan att enligt

av statskontoret ombesörjd utredning statsverkets kostnader uppginge

för en helarksstämpel utan blankettryck till 5.5 öre och för en helarksstämpel

med blankettiyck till 7 öre, för en enkel beläggningsstämpel

till 0.4 öre och för en dubbel beläggningsstämpel till 1.05 öre, och att

av helt naturliga skäl utbyte av makulerade helarksstämplar vore det,

som nästan uteslutande förekomme, — fäst uppmärksamheten å berörda

förhållande, för den händelse Kungl. Maj:t i samband med framläggandet

av förslag till ny stämpelförordning skulle finna skäl att föreslå

någon höjning av avgiften vid utbyte av makulerade stämplar. En sådan

höjning lumde, säger statskontoret, ske med 3 öre, i vilket fall makuleringsavgiften

bleve 6 öre för varje stämpel. Då statskontorets ifrågavarande

förslag synes mig väl grundat, bär jag föreslagit att den ersättning,

varom här är fråga, skall, i stället för med 3 öre, utgå med

6 öre för varje stämpel.

32 §.

Med hänsyn till vad statskontoret och generalpoststyrelsen vid

behandling av 30 § anfört, har jag låtit i deuna paragraf införa en

bestämmelse om befogenhet för generalpoststyrelsen att utfärda närmare

föreskrifter även i fråga om utbyte av stämplar.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 121 käft. (Nr 165—167.) 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 165.

33 §.

På sätt statskontoret och generalpoststyrelsen föreslagit, har jag

låtit komraitterades förslag i andra stycket av denna paragraf såsom

obehövligt utgå.

34 och 39 §§.

Det under IV art. »Om stämplarna och deras tillhandahållande»

i 35 § av nu gällande stämpelförordning intagna stadgandet om vissa

åtgärder av stämpelförsäljare, vilken mottagit betalning för dubbel

beläggningsstämpel utan att handlingen samtidigt därmed stämpelbelagts,

har, i enlighet med stadgandets natur, ansetts hava sin plats

dels i V art. »Om tillsyn å stämpelavgiftens utgörande» och dels i VI

art. »Om uppbörd och redovisning». På grund härav har stadgandet i

de delar, som avse kontroll över stämpeluppbörden, inarbetats i 34 §

och i övrigt överflyttats till 39 §. Härigenom torde hithörande bestämmelser

hava vunnit i överskådlighet och kunna återfinnas å den plats

i förordningen, där det är anledning att söka dem.

Enär enligt den föräudrade lydelse 29 § erhållit stämpelförsäljare

skall direkt hos generalpoststyrelsen rekvirera erforderliga stämplar, bör

han även till generalpoststyrelsen inleverera uppburna stämpelmedel. Med

hänsyn härtill har 39 § erhållit en härefter avpassad lydelse.

40 §.

Jag har trott mig kunna tillmötesgå de olika önskemål, som i

avseende å denna paragraf uttalats av statskontoret och generalpoststyrelsen,

genom att formulera stadgandet om skyldighet för Kungl.

Maj:ts befallningshavande att å sista söckendagen verkställa inventering

hos stämpelförsäljare sålunda, att befallningshavanden har att föranstalta

om sådan inventering, utan att framställning därom för varje gång

behöver göras, hos envar stämpelförsäljare, som enligt av generalpoststyrelsen

gjord anmälan erhållit stämplar i räkning, och har jag därvid

trott mig kunna förutsätta att erforderlig anmälan alltid sker i så god

tid, att befallningshavanden hinner förordna om inventeringens förrättande.

41 och 42 §§.

Med anledning av kommitterades förslag, att årlig redovisning

över mottagna stämplar skulle avgivas icke blott av stämpelförsäljare,

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

som erhållt stämplar i räkning, utan även av annan stämpelförsäljare,

vilken önskade komma i åtnjutande av provision å av honom inköpta

stämplar, bär statskontoret anmärkt, att det icke skulle vara nödigt att

såsom villkor för provisions utbekommande i dylikt fall ålägga redovisningsskyldighet.

Tillräckligt torde nämligen vara att stadga, att den,

som för kontant inköpta stämplar önskade komma i åtnjutande av den

stämpelförsäljare medgivna provision, ägde att efter kalenderårets slut

hos generalpoststyrelsen därom göra framställning, åtföljd av vederbörligt

intyg om det belopp i penningar, för vilket han under året inköpt

stämplar. Såsom en konsekvens av detta förslag har statskontoret

vidare ifrågasatt, att — till förekommande av att stämpelförsäljare,

som kontant inköpt stämplar, icke vid eventuell återleverering av stämplar

erhölle full betalning jämväl för stämplar, å vilka han till äventyrs

redan fått tillgodoräkna sig och uppbära provision — det i sista stycket

av 41 § införda medgivandet om rätt att återleverera osalda stämplar

mot återbekommande av för dem erlagd betalning borde inskränkas till

stämpelförsäljare, som i räkning mottagit stämplar; och har statskontoret

i anslutning till denna sin uppfattning föreslagit en omformulering av

hithörande stadganden i 41 och 42 §§.

Då emellertid den av statskontoret föreslagna anordningen att

bereda stämpelförsäljare tillfälle att komma i åtnjutande av försäljningsprovision

för stämplar, som av honom blivit kontant inköpta, utan att

redovisningsräkning av honom avgives, svårligen torde kunna genomföras,

utan att han, på sätt statskontoret även föreslagit, berövas rätten

att återleverera osålda stämplar till det pris, som han för dem fått

betala, kan jag ej finna lämpligt att följa statskontoret på den sålunda

förordade vägen. Givetvis bör den stämpelförsäljare, som föredrager

att kontant inköpa sina stämplar, icke sättas i sämre läge än den stämpelförsäljare,

som begagnar sig av förmånen att erhålla stämplar på kredit.

Det skulle ej ligga i statens intresse att premiera den senare framför

den förre. Då härtill kommer, att besväret med redovisnings avgivande

icke kan anses synnerligen betungande, då räkningen icke behöver

innehålla annat än uppgift å ena sidan om beloppet av inköpta stämplar

samt å andra sidan om härför erlagd betalning, om beloppet av återlevererade

stämplar och om provisionens belopp samt därjämte upplysning,

»inom linjen» angående beloppet vid årets slut osålda stpämplar, och

redovisnings uteblivande icke har annan påföljd, än enligt statskontorets

förslag försummelse att inkomma med bevis om beloppet inköpta stämplar,

att nämligen stämpelförsäljaren går förlustig sin rätt till provision, har

jag ansett mig böra godkänna stämpelkommitterades förslag i denna

s. 132 Kontrollera mot PDF

132 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

punkt, såsom mera äti statskontorets förslag ägnat att tillvarataga statsverkets

intresse och därjämte åstadkomma eu jämlik behandling av

stämpelförsäljarna, vare sig de köpa stämplar mot kontant betalning eller

i räkning. Emellertid har jag ansett nödigt stadga, att vid återleverering

av osålda stämplar avräkning skall ske för det belopp, stämpelförsäljaren

kan hava uppburit såsom provision för samma stämplar.

45 §.

Ivommitterade hava föreslagit, att generalpoststyrelsen skulle till

statskontoret inleverera de under varje kvartal influtna stämpelmedlen

inom trettio dagar efter kvartalets utgång. Häremot tiar statskontoret

— under framhållande av vikten därav, att inlevereringen till statskontoret

av den betydande statsinkomst, som stämpelmedlen representera, icke

onödigtvis fördröjdes — föreslagit, att leverering av de för varje månad

influtna stämpelmedlen skulle ske inom utgången av den påföljande

månaden, emot vilken anordning enligt statskontorets mening så mycket

mindre torde förefinnas något hinder, som postanstalternas redovisningar

avgåves månadsvis.

Vad statskontoret sålunda hemställt synes mig vara fullt befogat

och torde efter allt antagande kunna genomföras utan någon åtminstone

avsevärd olägenhet för generalpoststyrelsen. Jag förutsätter nämligen,

att stämpelmedlen särskilt för sig bokföras i den mån de hos generalpoststyrelsen

antecknas såsom i postverkets kassa influtna, så att räkenskaperna

alltid innehålla en lätt överskådlig redogörelse över behållningen

av* stämpelmedlen. Dessa medel äro ju icke avsedda att finna användning

för postverkets behov, utan böra, såsom uppburna för att

omedelbart ingå bland statsinkomsterna i allmänhet, med första möjliga

ställas till statskontorets förfogande. Vad generalpostdirektören Juhlin i

sin utav stämpelkommitterade åberopade promemoria angående postverkets

övertagande av bestyret med försäljning av statens stämpelmärken

och redovisning av stämpeluppbörden beträffande denna fråga

anfört ger även stöd för statskontorets förslag. Där säger nämligen

generalpostdirektören följande rörande uppbörden och redovisningen av

stämpelmedlen genom postverkets försorg:

»Postkontoren skulle i sina månatliga postmedelsräkningar avgiva stämpelredogörelse

och uppdebitera det influtna beloppet. Medelsräkningarna skulle enligt

förenämnda reglementsförslag komma att avgivas senast den 5 i månaden näst efter

den månad redovisningen avser.

Efter medelsredovisningarnas granskning hos generalpoststyrelsen upprättas ett

sammandrag över samtliga postkontorens stämpelmedel, och summan redovisas till statskontoret

genom dess överförande från postverkets till statskontorets giroräkning.»

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Av detta uttalande torde framgå, att enligt generalpostdirektörens

mening de influtna stämpelmedlen omedelbart efter de månatliga medelsredovisningarnas

granskning kunde överflyttas till statskontorets giroräkning.

På grund härav har jag låtit paragrafen i sin första punkt avfattas

i enlighet med statskontorets förslag.

47 §.

Det i kommitterades ofta åberopade betänkande den 28 juni 1910

avgivna förslag om ändrad lydelse av 55 § 4 mom. i gällande stämpelförordning,

vilket förslag sammanhänger med samma kommitterades i

betänkande den 29 december 1909 framlagda förslag om utvidgning

av stämpelbeskattningen, har för närvarande icke föranlett någon

åtgärd från min sida. ■

Vid avfattandet av förevarande paragrafs bestämmelser har i övrigt

tagits hänsyn till det i kommittébetänkandet den 15 december 1910

avgivna förslaget ävensom till de av mig tidigare omförmälda förslagen

om stämpelskatteskyldighet för promesser å aktie- och lottbrev samt för

lottbrev, andels- och delaktighetsbevis i bolag, som driva bankrörelse

utan av Konungen fastställt reglemente, samt i kommanditbolag.

49 §.

De i 50 § av gällande stämpelförordning under VI art. »Om uppbörd

och redovisning» givna stadganden om ansvar för vissa förseelser

av ämbets- och tjänstemän böra lämpligen införas under VII art. »Om

ansvar för överträdelse av denna författning», och sista stycket i samma

paragraf synes såsom numera obehövligt kunna utgå. Härav betingad

omarbetning har ägt rum.

I fråga om här stadgade ansvarspåföljd för tjänsteman, som tillhandahåller

annan tjänsteman stämplar, torde av paragrafens lydelse otvetydigt

framgå, att sådant tillhandahållande är straffbart, endast då det

sker i syfte att bereda den ena eller den andra tjänstemannen stämpelprovision

till högre belopp än rätteligen borde en var av dem tillkomma.

Ansvarspåföljden är således utesluten t. ex. i det fall, att en stämpelförsäljande

expeditionshavande hos en ämbetsmyndighet tillhandahåller

en annan expeditionshavande hos samma myndighet, vilken senare tjänsteman

för sin del ej vill underkasta sig besväret med stämplars anskaf
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:t8 Nåd. Proposition Nr 165.

fande genom postverket och således ej begagnar sig av sin rätt att

vara stämpelförsäljare, de stämplar denne behöver i sin tjänstutövning.

Skulle åter i detta fall den tjänsteman, som köper stämplar av en annan

tjänsteman, under samma år själv hava varit stämpelförsäljare och sålt

stämplar för exempelvis 20,000 kronor eller det högsta belopp, varå

provisionens maximum får beräknas, under det att den tjänsteman, från

vilken han köper stämplar, ännu icke i sin tjänst sålt stämplar intill

nämnda belopp och således får beräkna provision efter den högsta medgivna

procenten å vad han säljer till sin kollega eller blott å en del

därav, torde däremot ett straffbart förfarande föreligga.

Enligt förslag av statskontoret har det vid stämpelförordningen

fogade formulär för kvitto å emottagna stämpelmedel avfattats så, att

därav framgår att såväl kvitto som talong skola förses med anteckning

om den dag, då medlen mottagits.

De förändringar i stämpelförordningen, som betingas av den skedda

utbrytningen av bestämmelserna om bouppteckningsstämpeln och gåvostämpeln,

innebära utöver de ändringar, som redan berörts, att 14, 15,

1C, 17 och 24 §§ samt 52 § 6 och 9 mom. av stämpelförordningen den

18 september 1908 ävensom den vid förordningen fogade tab. 1 kunnat

uteslutas.

Sedan jag nu redogjort för de förändringar i stämpelförordningen,

om vilka jag ansett mig böra framlägga förslag, anhåller jag att få

uttala mig om en fråga, som berördes av chefen för justitiedepartementet,

då han den 30 december 1911 för Kungl. Maj:t anmälde

ett inom nämnda departement utarbetat förslag till lag angående ändrad

lydelse av 24 kap. 7 § rättegångsbalken, åsyftande att, såvitt anginge

skyldighet att utskriva dom eller utslag till svarande eller förklarande,

upphäva vad nu är stadgat därom, att alla rättens domar eller utslag,

om efter kungörelse å rättens dörr avsägas eller utgivas, böra förut

färdiga skrivas.

Vid bifall till denna lagändring skulle hovrätternas och vissa

kammarrättens domar och utslag tillhandahållas svarande eller förklarande

endast på deras därom framställda begäran.

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 165.

Efter att hava angivit skälen för den föreslagna lagändringen

och därvid jämväl anfört att, i fall varom här är fråga, utskrift av dom

eller utslag icke bör utlämnas kostnadsfritt, säger chefen för justitiedepartementet.

»En annan fråga är, huru avgiften för expedition, som svarande eller förklarande

begär, bör beräknas. I dessa avseenden gälla olika regler för underrätterna

och högsta domstolen. Vid de förra skall expedition, som utskrives åt svarande,

lösas efter samma grunder som kärandes exemplar, varemot ett åt svarande eller

förklarande utskrivet exemplar av högsta domstolens dom eller utslag belägges med

avgift endast såsom avskrift. Bestämmelser i ena eller andra riktningen bliva nu

erforderliga även för hovrätt eller kammarrätten.

För det avsedda ändamålets vinnande», säger departementschefen slutligen,

»torde, utöver ändring i 24 kap. 7 § rättegångsbalken, böra vidtagas vissa delvis

av mig förut antydda förändringar i författningarna om expeditionslösen och om

stämpelavgiften.»

I sitt den 29 februari 1912 avgivna underdåniga utlåtande beträffande

denna fråga säger statskontoret:

»En förändring av 24 kap. 7 § rättegångsbalken i nu föreslagen riktning,

enligt vilken hovrätternas och kammarrättens domar och utslag icke vidare skulle

utskrivas till svarande eller förklarande utan av honom därom framställd begäran,

skulle medföra, att beträffande stämpelavgiften för dylika expeditioner, som på

begäran utgivas, bestämmelserna angående utslag med rubrik, som på begäran utgivas

till part, vilken eljest icke författningsenligt är skyldig att lösa densamma,

skulle komma till tillämpning och avgiften sålunda utgå med 1 krona för varje

ark, i stället för att densamma enligt nu gällande bestämmelser, d. v. s. då svarande

eller förklarande i hovrätterna eller kammarrätten är skyldig att utan särskild

begäran lösa dom eller utslag, utgör för första arket 10 kronor och för vart och

ett av de övriga 2 kronor.

Då genom ifrågavarande lagförändring utlösandet av hovrätternas eller kammarrättens

domar och utslag skulle komma att bliva beroende på parts egen begäran,

torde minskning i inkomst av stämpelskatt härav bliva en given följd. Då det

naturligtvis är önskligt att denna minskning varder så liten som möjligt, kunde det

måhända ifrågasättas att man för vinnande av detta syftemål skulle vidtaga sådan

ändring i förordningen om stämpelavgiften, att dom eller utslag, varom här är

fråga, komme att, såsom fallet är beträffande underdomstolarnas protokoll, draga

samma stämpelavgift som dom eller utslag, som utgives till part, vilken är skyldig

att utlösa domen eller utslaget.

Det synes emellertid statskontoret icke osannolikt att, därest stämpelavgiften

för ifrågavarande expeditioner skulle komma att utgå med det sålunda ifrågasatta

högre beloppet, antalet av de svarande eller förklarande, som komma att utlösa

desamma, skulle visa sig bliva så betydligt mindre än eljest, att en förändring av

stämpelförordningen i sådan riktning snarare skulle minska än öka stämpelinkomsten.

Statskontoret, som för övrigt är av den meningen att ifrågavarande expeditioner

i detta avseende lämpligen höra fortfarande vara jämnställda med de expeditioner,

som från nedre justitierevisionen utgivas till part, vilken icke författningsenligt är

s. 136 Kontrollera mot PDF

136 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

skyldig att lösa densamma, och vilka draga en stämpelavgift för varje ark av endast

1 krona, anser alltså för sin del förevarande lagförslag icke böra föranleda till

någon ändring i gällande förordning angående stämpelavgiften.»

Den av statskontoret framhållna synpunkten att efter lagändringens

genomförande svarande eller förklarande parter skola visa sig mindre

benägna att begära utskrift av bovrätts eller kammarrättens domar eller

utslag, därest avgiften för utskriften ställer sig så hög som den nu

gällande, är säkerligen ganska berättigad, så mycket hellre som part,

vilken önskar erhålla del av dom eller utslag, varom bär är fråga, utan

svårighet kan kringgå bestämmelserna om stämpelavgiftens belopp genom

att mot en lägre avgift låta genom annan utlösa avskrift av domen eller

utslaget i stället för utskrift därav. Vid sådant förhållande föreligger

knappast något statens intresse att hålla stämpelavgiften vid det högre

belopp, som för närvarande är stadgat med avseende å utslag, som part är

skyldig att lösa, och vilket högre belopp på grund av den sålunda

förefintliga skyldigheten kunnat hos parten med eller mot hans vilja

uttagas. Med hänsyn härtill och då det därjämte synes mig vara mest

följdriktigt, att hovrätts och kammarrättens utslag i avseende, som här

är i fråga, likställas med de expeditioner, som under liknande förutsättningar

utgivas från nedre justitierevisonen, har jag funnit den i

gällande stämpel förordning givna bestämmelsen, att stämpelavgiften för

hovrätts och kammarrättens utslag, som på begäran utgives till part, vilken

eljest icke författningsenligt är skyldig att lösa detsamma, skall utgå med

1 krona för varje ark, vara lämplig att bibehålla, även sedan svarande

eller förklarande befriats från skyldighet att lösa utslag, med avseende

varå sådan skyldighet enligt förut gällande författningar ålegat honom.

Jag har alltså icke funnit den av chefen för justitiedepartementet omförmälda

lagändringen nödvändigtvis påkalla ändring av stämpelförordningen.

Ett av Riksdagens justitieombudsman i två särskilda skrivelser

till Kungl. Maj:t av den 14 november 1910 och den 31 oktober 1911

framburet önskemål om införande av särskilda bestämmelser i syfte att

tydliggöra, att en av en stämpelfimsäljare hos Kungl. Maj:ts befallningshavande

i ett län ställd uppbördssäkerhet måtte kunna godkännas såsom

säkerhet för samma stämpelförsäljares stämpeluppbörd även i ett annat

län, dit stämpelförsäljaren blivit förflyttad, torde, visserligen på ett annat

sätt än justitieombudsmannen med hänsyn till de gällande bestämmel
-

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

serna ifrågasatt, få anses uppfyllt i och med antagande av de nu föreslagna

bestämmelserna i 29 § och sålunda icke erfordra vidare åtgärd,

vilket jag härmed får anmäla.

I uppgjort förslag till förordning om ändrad lydelse av vissa paragrafer

i förordningen den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift

vid köp och byte av fondpapper har dels i enlighet med det av statskontoret

i denna del utan erinring lämnade förslaget av 1909 års stämpelkommitterade

begreppet »fondpapper» i 1 § utvidgats att omfatta jämväl

lotter i kommanditbolag samt andels- och delaktighetsbevis i penninginrättningar,

som driva rörelse utan av Konungen fastställt reglemente,

en ändring som i sin ordning föranlett vissa härav föranledda tillägg

till 3 §, dels på framställning av konungariket Sveriges stadshypotekskassa

och enligt förslag av statskontoret i utlåtande den 6 februari

1913 stadgandet i 3 § om stämpelfrihet, då vid överlåtelse av aktie

eller obligation den ena kontrahenten är svenska staten eller i paragrafen

uppräknat verk, styrelse eller bank, utsträckts att gälla även till förmån

för nämnda hypotekskassa, dels 6 kap. omredigerats med hänsyn

till den föreslagna omläggningen av stämpelväsendet. I sådant avseende

har jag med godkännande av geueralpoststyrelsens förslag låtit 18 §

innefatta stadgande därom, att försäljning av stämplar, som avses i

denua förordning, skall äga rum å alla postanstalter i enlighet med

närmare bestämmelser, som generalpoststyrelsen äger utfärda. Däremot

har jag icke på grund av generalpoststyrelsens i den delen gjorda uttalande

funnit anledning att ur paragrafen borttaga medgivandet om

stämpelförsäljning genom generalpoststyrelsens försorg även å andra

ställen än postanstalter, där sådant kan finnas erforderligt. På sätt

1910 års stämpelkommitterade, med hänsyn därtill att t. ex. i Stockholm

överlåtelsestämplar huvudsakligen försäljas av två stadsmäklare och en

sekreterare vid börsen, hava antagit, kunna särskilda anordningar för

försäljning av överlåtelsestämplar även för framtiden finnas påkallade

och med tanken härpå har det ifrågavarande medgivandet inrymts i

18 §. Ännu föreligger icke någon erfarenhet om, huruvida efter postverkets

övertagande av stämpelförsäljningen den ordning för försäljning

av överlåtelsestämplar, som för visst fall hittills visat sig ändamålsenlig,

utan olägenhet för allmänheten kan i alla fall ersättas med försäljningen

genom postanstalterna, och jag har i betraktande härav ansett lämpligt

och med försiktig omtanke förenligt att låta det av stämpelkommitterade

föreslagna stadgandet kvarstå, så mycket hellre som detsammas avfattning

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 121 käft. (Nr 165—167.) 18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

lämnar generalpoststyrelsen fria händer att efter sig företeende omständigheter

begagna sig av eller icke begagna sig av det lämnade medgivandet.

Ett i sammanhang med revisionen av övriga stämpelförordningar

upprättat förslag till vissa ändringar i förordningen den 20 april 1906

angående en särskild stämpelavgift för försäljning av punsch, arrak och rom

har i 6 § avfattats i huvudsaklig överensstämmelse med generalpoststyrelsens

förslag, som förutsätter en utvidgning av skyldigheten att tillhandahålla

stämplar å postanstalterna, utöver vad 1910 års stämpelkommitterade,

väl närmast i syfte att underlätta postverkets arbete, ansett sig böra

ifrågasätta. Då jag i övrigt följt kommitterades förslag utan att låta

8 § undergå den omarbetning, som generalpoststyrelsen ifrågasatt i syfte

att på generalpoststyrelsen överflytta behandlingen av frågor rörande

restitution av stämpelskatt, har jag härvid låtit min ställning i denna

punkt bestämmas därav, att dylika frågor, oberoende av det sätt, varpå

stämpelförsäljningen är ordnad, torde böra behandlas i öveinnsstämmelse

med hittills gällande grunder. Av gammalt har det tillkommit Kungl.

Maj:ts befalluingshavande att i första hand taga befattning med ärenden

om återbetalning av medel, som oriktigt influtit i kronans kassa. I

fråga om restitution av oriktigt erlagd stämpelavgift hava givits

bestämmelser i stämpel förordningen, av vilka framgår, att prövningen

av hithörande ansökningar ansetts kunna verkställas av den myndighet,

som i varje fall varit bäst ägnad att med sådan prövning taga befattning,

oberoende av myndighetens befattning med stämpelförsäljningen. Och

härvid anser jag lämpligt att fasthålla icke blott i fråga om den stämpelavgift,

som erlägges på grund av bestämmelserna i stämpelförordningen,

utan även beträffande den särskilda stämpelavgift, som uttages under

namn av punschskatt.

Det återstår för mig att ytterligare uttala mig med anledning av

generalpoststyrelsens förslag om övertagande av den skyldighet att lämna

allmänheten bindande förhandsup plysning ar om stämpelskyldigheten i förekommande

fall, som, enligt vad generalpoststyrelsen förmälde, vore föreslagen

att åläggas statskontoret. Generalpoststyrelsen har anfört, att,

ehuruväl styrelsen givetvis icke för närvarande ägde den praktiska

erfarenhet på förevarande område, som torde vara tillfinnandes hos

statskontoret, styrelsen icke velat för sin del, därest det ansåges att

omhandlade bestyr borde anförtros åt generalpoststyrelsen i samband

med dess övertagande i övrigt av stämpelförsäljningsväsendet, framställa

någon erinring mot att åtaga sig jämväl detta uppdrag.

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

I avseende å denna fråga vill jag erinra att, sedan Riksdagen

antagit Kungl. Maj:ts i ärendet avgivna proposition, Kungl. Maj:t den

22 juni 1911 utfärdat förordning angående rätt att hos statskontoret

erhålla upplysning i fråga om skyldighet att utgöra stämpelavgift. Häri

meddelade bestämmelser hava därvid i huvudsak avfattats i enlighet

med ett av 1910 års stämpelkommitterade den 31 december 1910 avgivet

förslag. Ur kommitterades motivering till förslaget må det tillåtas

mig att här återgiva följande utdrag:

»Den myndighet, som närmast kunde vara skickad att tillhandagå allmänheten

med de ifrågasatta upplysningarna angående omfattningen av den stämpelplikt,

som påvilar enskilda handlingar, vilkas stämpelbeläggning icke direkt övervakas av

domstol, synes, på sätt herr statsrådet jämväl antytt, vara statskontoret, som sedan

äldre tider haft till uppgift, bland annat, att handlägga ärenden angående stämpelväsendet.

Ämbetsverkets sammansättning och den sakkunskap och erfarenhet på

förevarande område, som hos detsamma torde kunna förutsättas, skapa garantier

för en samvetsgrann och riktig prövning av de frågor, som hänskjutas till dess

bedömande. Och endast under förutsättning av sådana garantier synes staten böra

till slutligt avgörande av en enda instans överlämna frågor av den finansiellt betydande

omfattning, som här är i fråga.»

Då Kungl. Maj:t och Riksdagen så sent som år 1911 funnit

lämpligt att i enlighet med nämnda kommitterades förslag och mod

hänsyn till den hos statskontoret förefintliga sakkunskapen på området

ordna här ifrågavarande upplysnings förfarande på sätt som skett, finner

jag icke anledning att nu föreslå någon ändring av vad sålunda blivit

stadgat, så mycket mindre som jag är övertygad, att det nu gällande

förfaringssättet erbjuder fullkomlig trygghet för hithörande frågors

riktiga behandling, utan att vålla allmänheten någon större olägenhet,

än densamma skulle få vidkännas, därest den hänvisades att med sina

framställningar om erforderliga upplysningars erhållande hänvända sig

till generalpoststyrelsen i stället för till statskontoret. Oberoende av

huru donna fråga löses, lärer åt generalpoststyrelseu kunna, på sätt

jag föreslagit, överlämnas att fastställa det Inlopp, varmed stämpelavgift

skall utgå i de fäll, då enligt 27 § i förslaget till förordning om

stämpelavgiften, stämpling av blanketter till aktie- och lottbrev, obligationer

m. fl. handlingar skall verkställas genom generalpoststyrelsens

försorg. Generalpoststyrelsen torde vid fullgörandet av detta åliggande

närmast bliva likställd med annan offentlig myndighet, som har att öva

tillsyn däröver, att handling, som till myndigheten ingives, blir behörigen

försedd med stämpel.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Därest, såsom generalpoststyrelsen ifrågasatt, en eventuell överflyttning

på postverket av stämpelgöromålen påkallar ändring i generalpoststyrelsens

instruktion, torde det ankomma på chefen för civildepartementet

att vidtaga härför erforderliga åtgärder.

Föredragande departementschefen uppläste härefter de upprättade

förslagen till dels förordning angående stämpelavgiften, dels förordning

om ändring av 1 och 3 §§ samt 6 kap. i förordningen den 6 november

1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper,

dels förordning om vissa ändringar i 6—10 §§ i förordningen

den 20 april 1906 angående en särskild stämpelavgift för försäljningav

punsch, arrak och rom och hemställde att förslagen måtte i propositioner

framläggas till riksdagen.

I denna hemställan instämde statsrådets övriga ledamöter.

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten biföll

vad statsrådet sålunda hemställt; och skulle propositioner

till riksdagen avlåtas av den lydelse bilagorna

litt. — vid detta protokoll utvisa.

Ur protokollet:

Albert Tondén.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 165.

141

Bilaga.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 26 februari 1912 har generalpoststyrelsen

anbefallts avgiva underdånigt utlåtande i anledning av ett utav

därtill förordnade kommitterade den 23 januari 1912 avgivet betänkande

med förslag rörande omläggning av stämpelförsäljuings väsendet.

Det uppdrag, som i förevarande fråga lämnats kommitterade, avsåg

enligt sin avfattning i vederbörande statsrådsprotokoll en utredning,

om och i vad män en fullständig omläggning av stämpelförsäljningsväsendet

lämpligen kunde äga rum i syfte att, jämte det stämplarna

gjordes lätt tillgängliga för de stämpelskatteskyldiga, begränsa statsverkets

med försäljningen förenade kostnader.

Syftemålet med den ifrågaställda omläggningen av stämpelförsäljningsväsendet

är således tvåfaldigt. Vad då först angår den stämpelköpande

allmänheten torde utan vidare vara klart, att postverket är

synnerligen skickat att anlitas såsom mellanhand vid stämpelförsäljningen.

Av statsinstitutioner lär icke finnas någon, som har så stora möjligheter

att i detta fall tillgodose allmänhetens krav som just postverket. Antalet

fasta postanstalter uppgår för närvarande till 3,331. Av dessa äro

245 fullständiga postanstalter, d. v. s. postkontor, och de övriga poststationer.

Å så gott som varje tätare bebyggd ort eller där någon

större affärs- eller annan rörelse bedrives torde numera vara inrättad

postanstalt. I förhållande till landets invånarantal fanns år 1911 en

fast postanstalt på 1,681 invånare. Medeltalet av varje fast postanstalts

område utgjorde 132.6 3 kvadratkilometer. Då postanstalterna äro

spridda över hela landet, kan postverket sålunda sägas genom dessa stå

i nära beröring med de allra flesta platser i riket. Samtliga postanstalter

hållas å söckendagar tillgängliga för allmänheten, poststationer

minst 4 timmar och postkontor minst 5 V2 och högst 13 timmar, de

flesta mellan 7 och 8 timmar. Med den nuvarande ordningen äro de

platser, där de stämpelskatteskyldiga kunna erhålla stämplar, begränsade

Allmänhetens

tillgång till

stäm ylar.

s. 142 Kontrollera mot PDF

Statens

kostnad för

stämpelförsäljningen.

142 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

till ett ringa fåtal. Antalet särskilt antagna stämpelförsäljare uppgår

icke, enligt vad generalpoststyrelsen inhämtat, till 200. Det torde

således få anses uppenbart, att, därest postverket kommer att övertaga

befattningen med stämplarnas försäljning, avsevärda- fördelar skulle

ernås för den stämpelköpande allmänheten, som därigenom skulle erhålla

betydligt lättare tillgång till stämplarna än för närvarande är fallet.

Och dessa fördelar komma givetvis att framträda i allt större grad, ju

mera området för stämpolskatteformens användning, såsom torde kunna

förväntas, utvidgas, samt stämpeluppbörden till följd därav och av andra

orsaker ökas, varigenom allmänhetens behov av stämplar växer.

Redan nu är stämpeluppbörden högst betydande. För år 1910

uppgick statsverkets stämpeluppbörd till sammanlagt 17,089,690: 7 o

kronor, därav genom försäljningen av stämplar 16,558,450: 7 0 kronor

samt genom stämpling av aktiebrev, lottbrev och obligationer enligt 32

§ stämpelförordningen 531,240 kronor. Enligt vad styrelsen inhämtat

utgjorde motsvarande belopp för år 1911 19,335,280: 6 5, därav genom

försäljning av stämplar 18,875,978: 4 0 samt genom stämpling av aktiebrev

m. in. 459,302: 2 5 kronor. Stämpeluppbörden har sålunda stegrats

för år 1911 i förhållande till år 1910 med icke mindre än 2,245,589: 95

kronor.

Ehuruväl därför redan med nuvarande förhållanden ett ej ringa

arbete, som i en måhända nära framtid kan förväntas komma att än

ytterligare ökas, skulle påläggas postverket genom övertagandet av

stämpelförsäljningen och därmed förbundna göromål, tvekar generalpoststyrelsen

icke att för sin del tillstyrka en dylik åtgärd. Styrelsen anser

nämligen, att postverket, som ju är till att betjäna allmänheten,

bör i all den män, som det är verket möjligt utan åsidosättande av de

egentliga postala intressena, medverka till att åstadkomma en så bekväm

form som möjligt för allmänheten att erhålla de stämplar, som

av statsmakterna i beskattningsändamål påfordras. För den händelse

postverket ålägges bestju-et med stämpelförsäljningen, skall generalpoststyrelsen

naturlig!vis låta sig angeläget vara att söka ordna stämpelförsäljningsväsendet

så, att statsverkets utgifter kunna i största möjliga

grad nedbringas, och staten alltså i behållen inkomst av stämpelmedel

skall kunna utvinna ej obetydligt mera än för närvarande är

fallet.

Härmed är styrelsen inne på det andra syftemålet med den ifrågaställa

omläggningen eller begränsning av statens omkostnader för

stämpelförsäljningen. Den utredning, som generalpoststyrelsen nu går att

lämna rörande de omkostnader i detta avseende, vilka kunna tänkas

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

komma i fråga vid en av postverket ombesörjd försäljning, har verkställts

under förutsättning, att stämpelförsäljningen komnn-r att ordnas

i huvudsaklig överensstämmelse med vad av generalpoststyrelsen här

nedan närmare angives vid detaljgranskningen av de olika lagparagraferna.

Utan tvivel torde det vara lämpligast ur alla synpunkter, att en

och samma myndighet får om hand alla hithörande ärenden, d. v. s.

såväl stämplarnas tillverkning som deras tillhandahållande, uppbörd och

redovisning.

Vad först beträffar stämpeltillverkningen kan densamma uppenbarligen

anförtros åt vare sig statskontoret eller geueralpoststyrelsen.

För undvikande av omgång och merarbete lärer det emellertid vara

mest praktiskt, att tillverkningen ombesörjes av general poststyrelsen,

därest styrelsen kommer att handhava stämpelförsäljningsväsendet i

övrigt. Genom kombination med frimärkstrycket, med vilket stämpeltrycket

äger naturligt samband, kunna måhända också statsverkets utgifter

för stämpeltillverkningen nedbringas. Att ingå på de närmare

detaljerna på denna frågas ordnande torde emellertid i detta sammanhang

icke vara erforderligt. Styrelsen har dock ansett sig böra i någon

mån beröra frågan om förenkling i stämpeltyperna i syfte att åstadkomma

besparing i statsverkets utgifter för stämplar. Således anser

styrelsen, att helarksstämplar böra åtminstone vid en blivande lönereglering

för häradshövdingarna borttagas. Såväl ur synpunkten att

genom inskränkning av antalet stämpeltyper nedbringa" anskaffningskostnaderna

som även för undvikande av ökade utgifter för kassaförvaringsrum,

expedition in. m. är denna fråga ej utan sin vikt och betydelse.

Några egentliga olägenheter för häradshövdingarna och rådstuvurätterna

att för vanliga rättegångs- och s. k. småprotokoll begagna

sig utav enkla beläggningsstämplar lärer icke kunna påvisas. Beträffande

helarksstämplarna får generalpoststyrelsen i övrigt hänvisa till vad

här nedan anföres vid 22 § i stämpelförordningen.

Generalpoststyrelsen hade ursprungligen tänkt sig att i detta

sammanhang mera utförligt ingå på frågan om frimärkens användande

i stället för statsstämplar. Men har styrelsen ur finansstatistisk synpunkt

och på de skäl i övrigt, som närmare utvecklas under 22 §,

funnit sig åtminstone icke nu böra framkomma med något förslag i

detta syfte.

De närmare bestyren med stämplarna anser styrelsen böra i postverkets

centralförvaltning inordnas så, att de åläggas kassaintendenten

i stället för, såsom jämväl varit ifrågasatt, frimärksintendenten. Genom

StämpeltUl
verkningen.

Personal i

generalpoststyrelsen.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

den omläggning av räkenskapsväsendet i postverket, som genomfördes

med ntgivandet av ett nytt medelsredovisningsreglemente från och med

den 1 november 1909, har nämligen kassaintendentens tjänstegöromål

minskats i ej oväsentlig grad, medan däremot frimärksintendentens göromål

i följd av poströrelsens utveckling allt mer ökats. Vissa omändringar

i avseende å personal och arbete å huvudkassakontoret hava av

nyss nämnd anledning vidtagits. Emellertid erbjuder sig nu osökt

tillfälle att på ett lämpligt sätt ordna kassaintendentens arbete genom

att ålägga honom, jämte de honom i sistnämnda egenskap tillkommande

göromål, arbetet med och ansvaret för stämpeldistribution från centralförvaltningen.

Frimärksintendenten åter, som, såsom nyss nämnts,

redan nu är mycket betungad med arbete, torde icke lämpligen kunna

åläggas jämväl stämpelgöromålen. Till närmare belysning av sistnämnda

intendents arbete hänvisas till ett uppgjort sammandrag för

utlämnade frankotecken, kvittenskuponger och sparmärken (bilaga A).

Rörande den övriga personal, som skulle erfordras i centralförvaltningen,

hava kommitterade framhållit lämpligheten utav, att tjänstepersonalen

å statskontorets stämpelkontor överflyttas, i den mån den därtill

kan finnas villig, till generalpoststyrelsen för att där fylla samma eller

motsvarande uppgifter som förut inom statskontoret. Härmed torde

närmast åsyftas de två å statskontorets stämpelkontor anställda kvinnliga

stämpelexpeditriser, vilkas avlöning är bestämd till 2,200 kronor

för vardera. För tillgodoseende av det sålunda uttalade önskemålet får

generalpoststvrelsen tillstyrka, att nämnda tva befattningshavare överflyttas

till tjänstgöring hos generalpoststyrelsen. Stämpelexpeditrisernas

arbete synes generalpoststyrelsen närmast böra jämställas med kvinnliga

postexpeditörers, vilka i Stockholm hava en begynnelselön av 1,500

kronor, samt slutlön av 2,100 kronor, jämte ortstillägg med 15 procent

av den fasta avlöningen, dock högst 225 kronor. Vid eventuell överflyttning

till postverket torde de kvinnliga stämpelexpeditriserna böra

sättas på ordinarie stat och tilldelas slutlön såsom postexpeditörer, eller

sålunda, med ortstillägget inberäknat, 2,325 kronor årligen för vardera.

De skulle sålunda erhålla något högre lön än i statskontoret, men däremot

skulle de få sin dagliga tjänstgöringstid, nu 6 timmar, förlängd,

i likhet med vad som gäller för postverkets tjänstemän, till 7 timmar

dagligen. Någon särskild vaktmästare för liandhavandet av stämpelgöromål

torde åtminstone tills vidare icke behöva anställas. För tillfällig

förstärkning, semestervikarier m. in. anses ett belopp av 2,800

kronor vara tillfyllest. Till utgifter för blanketter, omslagspapper, lack

m. m. kan beräknas omkring 2,700 kronor. Sammanlagda direkta utgifts
-

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

ökningen för centralförvaltningen behöver sålunda icke beräknas högre

än 10,150 kronor, eller ett belopp, som ej är oväsentligt lägre än stämpelkontorets

nuvarande kostnader.

Vad beträffar personalen å postanstalterna lärer icke vara möjligt

att nu bestämma det arbete, som komme att erfordras för stämpelgöromålens

fullgörande, samt ej heller vilken arbetsförstärkning å de

olika postanstalterna härför tidvis kan bliva behövlig. Detta är ju

givetvis beroende på omständigheterna. Stämpelbehovet kan ju uppenbarligen

under olika tidsperioder fluktuera högst väsentligt. Det skall

emellertid bliva generalpoststyrelsens strävan att genom ett klokt ordnande

av arbetet i dess helhet å postanstalterna söka i all den mån

det är möjligt tillse, att statsverket för stämpelförsäljningen icke får

vidkännas andra utgifter än som visa sig oundgängligen nödvändiga.

Beträffande frågan om det ökade utrymme, som genom stämpelförsäljningens

övertagande kommer att erfordras hos generalpoststyrelsen,

förefinnes ingen svårighet anordna behövligt dylikt utrymme. * De

omändringsarbeten, som för sådant ändamål erfordras, liksom även anskaffningen

av de för stämplarnas förvaring erforderliga skåp och andra

nödiga inventarier komma icke att medföra högre kostnader än omkring

ett par tusen kronor på en gång.

Några dylika utgifter för postanstalterna torde endast i undantagsfall

komma i fråga.

I avseende å revisionen av stämpelredovisningarna och de göromål

i övrigt, som hos styrelsen måste utföras för uppgörande av stämpelredogörelser,

bokföringen m. in., får generalpoststyrelsen framhålla,

att detta givetvis kommer att förorsaka ökat arbete, men hoppas generalpoststyrelsen

kunna ordna arbetet så, att någon avsevärd ökning i

kostnaderna för statsverket icke skall behöva ifrågakomma.

Såsom av det ovan anförda framgår, bliva stämpelomkostnaderna

för postverket av tvåfaldig natur, nämligen dels sådana, som kunna

exakt till siffran angivas, dels ock andra, som ej låta sig på förhand

närmare bestämmas. Till de förra höra tillverknings- och kontrollkostnader,

provision till stämpelförsäljande ämbets- och tjänstemän,

avlöningar till de tjänstemän i centralförvaltningen, som uteslutande

skulle sysselsättas med stämpelförsäljningsväsendet, utgifter för anskaffning

av blanketter och förvaringsrum, vissa kontroll- och distributionskostnader

o. s. v. Till det senare slaget av omkostnader höra ersättningen

till tjänstemän vid centralförvaltningens revisions- och räkenskapsavdelningar,

som skola utföra de med stämpelförsäljningsväsendet förenade

göromål i samband med det dem i den egentliga posttjänsten åliggande

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 121 käft. (Nr 165—167.) 19

Personal å

postanstaltema.

Kassaförvar

ing srum.

Revision.

Beräkning av

postverkets

kostnader för

stämpelförsäljningen.

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

arbete, samt framför allt till personalen å postanstalterna. Det ligger

i sakens natur, att man icke med någon större grad av tillförlitlighet

kan, åtminstone på förhand och innan någon erfarenhet i detta fall

vunnits, uppskatta de självkostnader, som verket får vidkännas i och

för sitt arbete med stämpeluppbörden, i annan mån än då direkt ökning

av arbetskrafterna måste för ändamålet äga rum. Det torde emellertid

vara givet, att postverket såsom ett affärsdrivande verk bör beredas

skälig gottgörelse för allt sitt arbete med stämpelförsäljningen. Åtminstone

till en början lärer icke annat återstå än att fastställa en approximativ

siffra, en klumpsumma, som bör tillgodoräknas postverket, i likhet

med vad som äger rum exempelvis i Tyskland, där postförvaltningen

för försäljningen av växelstämplar äger rätt tillgodoräkna sig

en provision efter 2 V* procent av inkomsten. I anslutning till vad

under ärendets handläggning påpekats lärer detta belopp böra fastställas

så, att postverket bliver fullt betäckt för sina kostnader. Under alla

förhållanden torde emellertid redan från början kunna fastslås, att,

därest stämpelförsäljningen ålägges posttjänstemännen i tjänsten utan

särskild ersättning, och således den till de nu särskilt antagna stämpelförsäljarna

utgående provisionen, som för år 1911 kan beräknas till

ett belopp överstigande 80,000 kronor, bortfaller, postverket skall kunna

åtaga sig stämpelförsäljningen för en ej obetydligt lägre kostnad för

staten än nu är fallet.

I detta sammanhang har generalpoststjo-elsen också velat särskilt

betona, vad även av kommitterade framhållits, att en genom postverket

bedriven stämpelförsäljning ju har den obestridliga fördelen framför en

försäljning genom provisionsberättigade försäljare, att densamma icke

torde komma att medföra ökade kostnader i samma proportion som

försäljningen tilltager i omfattning, och att därför statsverkets vinst av

postverkets övertagande av befattningen med stämpelväsendet kommer

att bliva allt större, ju mera stämpelväsendet utvecklas.

Den lämpligaste formen för bestämmandet av ersättningsbeloppet

till postverket för bestyret med stämpelförsäljningen anser generalpoststyrelsen

vara, att ersättningen beräknas till viss procent av försäljningssumman.

Från postverkets sida har under ärendets förberedande

behandling, men under delvis annan förutsättning, ifrågasatts 1.5 procent

å den av postverket ombesörjda stämpeluppbörden, i vilket fall postverket

med nämnda ersättning skulle godtgöra sig samtliga de med

stämpelförsäljningen förenade kostnader — icke utgifterna för stämpeltillverkning

— och försäljningsprovision m. m. Generalpoststyrelsen

anser emellertid försiktigheten bjuda, att åtminstone till en början och

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

innan tillförlitlig erfarenhet vunnits rörande omfattningen och beskaffenheten

av det nya arbete, som sålunda komme att av postverket övertagas,

procentsiffran något höjes. Statskontorets omkostnader år 1911

för stämpelförsäljningsväsendet i dess helhet framgår av efterföljande

sammanställning:

Stämpeluppbörd

Av stämpeluppbörden föranledda utgifter

Genom försäljning av stämplar..

18,875,978

40

För provisioner ...........................

253,954

59 j

Genom stämpling av aktiebrev,

» tillverkning av stämplar .........

104,267

8 2j

lottbrev och obligationer enligt

» distribuering genom statskontor

32 § stämpelförordningen .....

459,302

25

ret ....................................

2,500

—

» arvode till riksbanken —......

1,250

-!

» ersättning till d:o för distribue-

ring av punschstämplar............

1,618

80

» statistik.................................

2,000

—

» tillsyn över efterlevnaden av för-

ordningen om överlåtelsestämplar

4,500

-

» kortstämplingen .....................

6,007

91,

» postavgifter ...........................

7,955

01

» statskontorets stämgelkontor_^

15,431

15i

Summa kronor

19,335,280 6 5

Summa kronor

399,485

28

Utgifterna utgjorde sålunda i runt tal 400,000 kronor, det vill

säga 2.12 procent av försäljningssumman, i runt tal 18,900,000 kronor.

Därest stämpelförsäljningsväsendet skulle övertagas av postverket,

torde statsverkets direkta utgifter härutinnan, beräknade efter 1911 års

förhållanden, komma att ställa sig ungefär sålunda:

För provisioner till tjänstemän för stämpelförsäljning

i tjänsten ..................................................................... kronor 174,000: —

» tillverkning av stämplar ......................................... » 104,300: —

» arvode till riksbanken ............................................. » 1,300: —

» statistik........................................................................... » 2,000: —

» tillsyn över efterlevnaden av förordningen om

överlåtelsestämplar..................................................... » 4,500: —

» kortstämplingen............................................... » 4,200: —

tillhopa kronor 290,300: —

eller i runt tal 290,000 kronor.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 165.

Härtill komma postverkets utgifter för personal i generalpoststyrelsen,

vikariatsersättning, blanketter och övriga expenser samt distributions-

med flera kostnader, vilka kunna beräknas till sammanlagt

20.000 kronor. Den övriga ersättning, som bör tillkomma postverket,

särskilt för arbetet å postanstalterna, och vilken ersättning, enligt vad

ovan påpekats, nu ej kan närmare angivas, har generalpoststyrelsen

ansett sig böra uppskatta till omkring 30,000 kronor. Dessa sistnämnda

båda summor, tillhopa utgörande 50,000 kronor, motsvara ungefär 0.3

procent av stämpelförsäljuingssumman för år 1911.

För de direkta utgifterna, som kunna exakt angivas och för år

1911 finnas närmare specificerade i nyssintagna tabell, torde postverket

givetvis böra erhålla ersättning med det belopp, vartill de faktiskt komma

att uppgå.

Vad beträffar de övriga utgifterna, för år 1911 beräknade till

50.000 kronor, synas dessa däremot böra ersättas postverket med nämnda

procent av försäljningssumman.

Ersättningen till postverket skulle sålunda, efter 1911 års siffror

beräknad, komma att uppgå till 340,000 kronor eller till ett belopp

motsvarande ungefär 1.8 procent av försäljningssumman. Statsverkets

besparing skulle således, på sätt kommitterade jämväl uppgivit, komma

att uppgå till omkring 60,000 kronor, eller skillnaden mellan ovan angivna

belopp 400,000 och 340,000 kronor. Denna summa anser generalpoststyrelsen

i likhet med kommitterade tillräckligt betydande för att i och

för sig väl motivera en omläggning, som därjämte av andra, förut anförda

skäl finnes önskvärd.

Under åberopande av vad sålunda anförts får generalpoststyrelsen

i underdånighet hemställa, att såsom ersättning i ett för allt för postverkets

omhändertagande av stämpelförsäljningsväsendet och samtliga

därmed förenade utgifter enligt 31 § i förordningen angående stämpelavgiften

måtte till postverket utgå 1.8 procent av stämpelförsäljningssumman.

Generalpoststyrelsen övergår härefter att närmare redogöra för

styrelsens granskning av de hithörande författningarnas särskilda paragrafer.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 165.

149

Förordning angående stämpelavgiften.

IV Art.

Om stämplarna och deras tillhandahållande.

22 §.

Bland de olika slagen av nu förefintliga stämplar intaga de så

kallade helarksstämplarna av flera anledningar en särställning. I jämförelse

med andra stämplar äro de synnerligen skrymmande. För deras

lörvaring tarvas följaktligen särskilda anordningar. Då felskrivna ark

få utbytas, förorsakas ock härigenom vederbörande statsmyndigheter

extra besvär. Särskilt med hänsyn till de utrymmen, som erfordras för

dessa stämplars förvaring, hyser generalpoststyrelsen betänkligheter mot,

att desamma skulle finnas i vederbörande postanstalters förråd, där de

också . lättare vore utsatta för att skadas genom damm och dylikt.

Säkerligen skulle endast för dessa stämplars räkning i åtskilliga fall

komma att visa sig behov av utvidgningar av postanstalternas kassaförvaringsrum.

Statsverkets kostnader för enbart papperet till dessa

stämplar uppgå årligen till omkring 30,000 kronor, vartill kan läggas

det årsarvode av 1,250 kronor, som riksbankens sedeltryckeri uppbär

av statskontoret för vård av dylikt papper. De årliga kontroll- och

transportkostnader, som förorsakas av dessa stämplar, stiga även till

avsevärda belopp. På grund härav anser generalpoststyrelsen, att detta

slag av stämplar om möjligt borde försvinna. Men då givetvis rättigheten

att erhålla dessa stämplar för vederbörande innebär en ekonomisk

fördel, motsvarande pappersvärdet, torde måhända anses, att frågan om

stämplarnas indragning icke lämpligen bör upptagas till prövning annat

än i samband med en lönereglering. I alla händelser synes denna fråga

icke nu samtidigt med stämpelväsendets omläggning kunna vinna sin

lösning i angivna riktning. Vid sådant förhållande, och, intill dess dessa

stämplar må bliva borttagna, har generalpoststyrelsen, för undvikande

i största möjliga mån av olägenheterna med densamma, tänkt sig att

lämpligaste sättet för tillhandahållande av stämplar åt de tjänstemän,

som påfordra utbekommandet av helarksstämplar, vore, att dessa tjänstemän

insände samtliga sina stämpelrekvisitioner direkt till generalpoststyrelsen

och icke till vederbörande postanstalt. För tjänstemannen

s. 150 Kontrollera mot PDF

150 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

innebure detta förfaringssätt allenast den skillnad mot det nuvarande,

att rekvisitionen ställdes till generalpoststyrelsen och icke till statskontoret.

Uti 22 § bär i överensstämmelse med kommitterades den 15 december

1910 avgivna förslag till förordning angående stämpelavgiften

föreskrivits en ny typ av stämplar, s. k. bank- och växelstämplar, vilka

skola tillhandahållas i 26 olika valörer. Godkännes detta förslag, kommer

hela antalet stämpelvalörer att uppgå till icke mindre än 154.

Åtskilliga betänkligheter hava tid efter annan uttalats mot införandet av

nya stämpeltyper. Sålunda har Riksdagen i sin skrivelse till Eders

Kungl. Maj:t den 8 mars 1907 angående sättet för verkställande av

stämpelbeläggning av stämpelpliktiga handlingar och kontrollen därå ansett

sig böra beträffande en framkastad tanke att för vissa handlingar

inrätta särskilda slag av stämplar betona, att en dylik åtgärd kan för

den allmänhet, som skall använda dessa stämplar, medföra ovisshet och

föranleda misstag. Uti sitt med anledning av denna skrivelse avgivna

utlåtande av den 31 december 1908 har statskontoret erinrat därom,

att specialiseringen av stämpeltyper i utlandet användes i allmänhet

ganska sparsamt och snarare i avtagande än i tilltagande grad, samt

att i flera länder endast finnes ett slag av beläggningsstämplar. Om

det får anses otvivelaktigt, att förekomsten av flera olika slag av beläggningsstämplar

för allmänheten medför praktiska olägenheter, såsom fara

för förväxling, så givas, enligt generalpoststyrelsens förmenande, även

andra skäl, som tala däremot, nämligen ökade kostnader för statsverket

i avseende å såväl stämplarnas tillverkning som förvaring. Särskilt i

sistnämnda hänseende får generalpoststyrelsen i underdånighet framhålla,

att en utökning av det redan nu avsevärda antalet olika slag av

stämplar givetvis skulle komma att medföra ökade kostnader för beredande

i vissa fall av tillräckliga och betryggande förvaringsrum åt vederbörande

posttjänstemäns stämpelförråd liksom även ökat arbete vid stämplarnas

handhavande och vid stämpelförrådets inventering.

Härtill kommer att med mängden av olika stämplar ökas även

svårigheten för dem, som ombesörja stämpelförsäljningen, att undvika

misstag vid utlämnandet av stämplar och därav härflytande förluster.

Om emellertid ur finansstatistisk synpunkt anses önskvärt, att

den föreslagna nya stämpeltypen införes, har generalpoststyrelsen ansett

sig icke böra framställa något yrkande i motsatt riktning.

25 §.

Under förutsättning att, såsom närmare utvecklas under 28 och 29

§§, skyldighet stadgas för vederbörande ämbets- och tjänsteman att

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

stämpelbelägga till honom ingivna handlingar, synes andra stycket av

25 § kunna uteslutas.

26 §.

Jämlikt den av kommitterade föreslagna lydelsen av 26 § skulle

stämplar av alla de i stämpelförordningen omförmälda slag och valörer

tillhandahållas allmänheten dels å samtliga postkontor dels ock å de

poststationer, där sådant finnes erforderligt.

För att bereda allmänheten så lätt tillgång som möjligt till erhållande

av stämplar har generalpoststyrelsen ansett sig höra ifrågasätta

en utvidgning av paragrafen, innefattande skyldighet för postverket

att tillhandahålla allmänheten stämplar å samtliga icke blott postkontor

utan även poststationer i riket. Den sålunda föreslagna utvidgningen

har generalpoststyrelsen funnit böra kunna genomföras, utan

att bliva för verket allt för betungande, med hänsyn till stadgandet i

32 §, enligt vilket åt generalpoststj^relsen inrymts befogenhet att utfärda

närmare bestämmelser angående stämplarnas tillhandahållande.

En dylik befogenhet torde också givetvis vara nödvändig för att styrelsen

må kunna ordna stämpelförsäljningen med tillbörligt aktgivande

på såväl allmänhetens berättigade krav å tillgång till stämplar som även

statens intresse att icke för stämpelförsäljningen behöva vidkännas större

utgifter, än som av förhållandena påkallas.

Om således allmänheten skulle tillförsäkras rätt att å varje postanstalt

kunna erhålla stämplar till alla olika valörer, så lärer dock å

andra sidan allmänhetens behov av stämplar icke vara så trängande,

att detsamma icke kan tillgodoses därmed, att stämplar i vissa fall

erhållas först efter rekvisition. Därest rekvisition och expedition av

stämplar sker med omgående post, blir den tidsförlust, som härigenom

skulle uppstå för allmänheten, av oväsentlig betydelse i jämförelse med

förmånen att kunna erhålla stämplar till varje valör å närmaste postanstalt.

Å samtliga postkontor och de poststationer, där erfarenheten komme

att visa, att sådant vore erforderligt, skulle finnas så fullständiga stämpelförråd,

som motsvarade behovet. Då antalet olika slag och valörer

av stämplar är ganska avsevärt och framdeles kan förväntas bliva ännu

större, är det av utrymmesskäl av vikt, att postanstalternas stämpelförråd

icke bliver större än nödvändigt är, d. v. s. begränsas till att

icke innehålla andra stämplar än sådana som, efter vad erfarenheten

kan visa, röner en allmännare efterfrågan, och detta särskilt med hän
-

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

syn därtill att allmänheten skulle äga rätt att efter rekvisition erhålla

jämväl alla övriga slag av stämplar. Av generalpoststyrelsen verkställd

utredning (Bil. 3) rörande åtgången av olika stämpelvalörer under

år 1911 framgår, att åtgången särskilt av vissa högre valörer är

mycket ringa.

Å alla postkontor synes utan olägenhet böra kunna vidtagas den

anordning, att stämpelförsäljning äger rum allenast viss tid på dagen

av en särskild tjänsteman. Därest en dylik anordning emellertid skulle

visa sig icke vara tillräcklig för att på ett fullt tillfredsställande sätt

kunna fylla allmänhetens krav att erhålla stämplar, kan ju generalpoststyrelsen

efter prövning i varje särskilt fäll gå i författning om den

utsträckning i avseende å tiden för stämplars tillhandahållande, som av

omständigheterna påkallas. Därjämte är ju generalpoststyrelsen i tillfälle

att kunna, i fall så skulle anses erforderligt, gå i författning därom,

att jämväl någon eller några av de andra tjänstemännen å postkontoret

tilldelades förråd av exempelvis sådana stämpelvalörer, varav allmänheten

visar sig särskilt vara i behov.

Under alla förhållanden måste givetvis postverket reservera sig

mot att allmänheten skulle äga rätt att å postanstalt omedelbart erhålla

obegränsat antal stämplar av varje olika valör. Vid större stämpelinköp,

särskilt av de högre valörerna, bör givetvis allmänheten utan olägenhet

kunna inlämna sina rekvisitioner åtminstone några dagar i förväg.

Att stämpelförsäljningen ordnas i enlighet med vad sålunda i stora

drag angivits är av ej ringa betydelse från kontroll- och inventeringssynpunkt

samt i avseende å kassaförvaringsrum, eller med andra ord

för att i största möjliga mån begränsa statsverkets utgifter för stämpelförsäljningen.

För sin del håller generalpoststyrelsen före, att allmänhetens

intressen i avseende å tillgång av stämplar skulle bliva tillgodosedda på

ett synnerligen tillfredsställande sätt, därest stämpelförsäljningen bleve

ordnad så som nu föreslagits.

Med stöd av vad sålunda anförts får generalpoststyrelsen föreslå

följande ändrade lydelse av 26 §:

»Generalpoststyrelsen skall å samtliga postanstalter tillhandahålla

allmänheten stämplar av de särskilda slag, som enligt denna författning

skola vara att tillgå.

Ett exemplar -

Huru — — —

varje postanstalt.

--- 33 §§».

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

153

27 §.

Uti det av kommitterade den 15 december 1910 avgivna förslag

till förordning angående stämpelavgiften förordades sådan lydelse av

27 §, att all stämpelbeläggning av aktiebrev, lottbrev och obligationer

skulle ske genom statskontorets försorg medelst stämpling av blanketterna,

samt att statskontoret skulle fastställa det belopp, med vilket stämpel

skulle utgöras. Enligt det nu föreliggande förslaget till lydelse av

samma § har densamma återfått det innehåll, den har i motsvarande

§ av gällande stämpelförordning (32 §) allenast med den ändring, att

»statskontoret» ersatts med »generalpoststyrelsen». Stämplingen genom

vederbörande myndighets försorg skulle sålunda fortfarande ske allenast

på ansökan. Såsom skäl för frångåendet av 1910 års redaktion hava

kommitterade anfört att något åläggande för generalpoststyrelsen att

fastställa stämpelbeloppet icke kunde ifrågakomma. Ur kontrollsynpunkt

torde det emellertid få anses lämpligt, att det i 1910 års betänkande

föreslagna obligatoriska stämpelförfarandet genom vederbörande myndighets

försorg bliver gällande lag. Beträffande sättet för fastställande

av stämpelbeloppet kan denna fråga tänkas ordnad på olika sätt,

såsom att sökanden själv på eget ansvar får uppgiva det belopp, varmed

stämpeln skall utgöras, eller att sökanden hos generalpoststyrelsen företer

av statskontoret utfärdat intyg om stämpelbeloppet, eller ock att generalpoststyrelsen

själv fastställer detta belopp. Vad den förstnämnda utvägen

angår, synes det mindre tilltalande, att allmänheten ålägges för ifrågavarande

stämpling hänvända sig till en statsmyndighet, och att denna

myndighet skall verkställa stämplingen utan prövning, om det av sökanden

uppgivna stämpelbeloppet är i överensstämmelse med gällande författningar.

Beträffande den andra utvägen synes densamma innebära en omgång

och för allmänheten medföra onödigt besvär. Därest det anses, att

generalpoststyrelsen i detta fall bör inträda i samma funktion som statskontoret

enligt kommitterades förslag år 1910, har generalpoststyrelsen

funnit sig icke böra å sin sida framställa någon erinran mot att åtaga

sig det jämförelsevis obetydliga bestyret med stämpelbeloppets fastställande,

då hela proceduren härigenom otvivelaktigt skulle bliva enklare.

27 § skulle således eventuellt erhålla följande lydelse:

»Då aktiebrev, lottbrev eller obligationer enligt 8 § skola förses

med stämpel, skall detta äga rum sålunda, att stämpling av blanketterna

till aktiebreven, lottbreven eller obligationerna sker genom generalpoststyrelsens

försorg. Den som vill låta stämpla dylika blanketter, anmäler

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 121 höft. (Nr 165—167.) 20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

sig därom skriftligen hos generalpoststyrelsen med bifogande av blanketterna

samt tvefald uppgift å dessas valör och antalet av varje valör.

Generalpoststyrelsen fastställer därefter det belopp, med vilket stämpel

enligt bestämmelserna i denna förordning skall utgöras, och låter, sedan

det erforderliga stämpelbeloppet blivit inbetalt, verkställa stämplingen.

Talan mot generalpoststyrelsens beslut i fråga om stämpelbeloppet

fullföljes i enahanda ordning, som är stadgad för överklagande av generalpoststyrelsens

beslut i allmänhet.»

28 och 29 §§.

Kommitterade hava, på tal om försäljningen av dubbla beläggningsstämplar,

yttrat att härför icke torde kunna uttänkas någon för allmänheten

mera bekväm form äri den nu gällande, som giver den stämpelskatteskyldige

tillfälle att av den tjänsteman, som har att mottaga den stämpelpliktiga

handlingen, inköpa behövliga stämplar och samtidigt erhålla

upplysning om stämpelbeloppet. I detta uttalande får generalpoststyrelsen

till fullo instämma.

Om nu ock domhavandena i regel äro stämpelförsäljare, är likväl

försäljningsbestyret för dem icke någon med tjänsten förenad skyldighet

utan ''beroende på vars och ens fria val. Anledningen härtill torde vara

att söka i den stämpelförsäljaren nu åliggande skyldigheten att för sin

uppbörd ställa behörigen godkänd borgen eller ock nedsätta vissa slag

av värdehandlingar. Så länge detta villkor för befogenhet att sälja

stämplar kvarstår, torde svårligen vederbörande kunna åläggas att mot

sin vilja försälja stämplar. Då det emellertid från allmänhetens synpunkt

är av vikt, att stämpelförsäljningsplikt föreligger för nu ifrågavarande

kategori av tjänstemän, har generalpoststyrelsen ansett sig böra ifrågasätta,

huruvida icke i detta sammanhang lämpligen borde tagas under

övervägande att, jämte borttagandet av fordran på uppbördssäkerhetens

ställande, ålägga dessa tjänstemän utöva stämpelförsäljning. Vad beträlfar

postverkets tjänstemän, av vilka ett stort antal omhänderhava

kontanta medel till högst betydliga belopp, behöva desamma numera

icke ställa någon säkerhet för sin uppbörd. Sådan säkerhet har tidigare

avfordrats dem, men 1901 års kommitté för utarbetande av förslag till

nya stater för post- och telegrafverken föreslog upphävandet av då gällande

föreskrifter rörande skyldigheten för posttjänstemän att ställa uppbördssäkerhet.

Såsom skäl härför anfördes, bland annat, att denna skyldighet,

därest tjänstemannen icke hade egna medel att direkt iör ändamålet

tillgå, i de flesta fall för honom medförde ekonomiska uppoffringar eller

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Ma j ds Nåd. Proposition Nr 165.

ställde honom i obligation till de personer, som för honom tecknade uppbördsborgen;

att i de jämförelsevis få fall, där uppbördsbrist förekommit,

densamma ofta blivit täckt av den skyldiges egna eller enskilt anskaffade

medel, utan att uppbördssäkerhet behövt anlitas, i följd varav denna,

med avseende å dess ändamål att skydda postverket mot ekonomisk förlast,

icke dittills haft någon stor betydelse; samt att posttjänstemän i

vissa fall vore pliktiga att mottaga förordnande å befattning, för vilken

skyldighet att ställa uppbördssäkerhet vore stadgad. Kommittén hänvisade

även till tyska riket, där den vissa tjänstemän tillförene åliggande skyldigheten

att ställa uppbördssäkerhet blivit borttagen. På tillstyrkan av

generalpoststyrelsen förklarade Eders Kungl. Maj:t genom nådigt brev

den 6 juni 1902, att befintliga föreskrifter rörande skyldighet för vissa

posttjänstemän att ställa uppbördssäkerhet skulle upphöra att gälla från

och med 1903. I sammanhang härmed tillåter sig generalpoststyrelsen

erinra om Eders Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse angående upphörande

av skyldighet för vissa tjänstemän vid landsstaten att ställa uppbördssäkerhet

den 4 december 1908. Därest stämpelförsäljnings väsendet

kommer att överlåtas på postverket, torde högst avsevärda stämpelbelopp

komma att handhavas av postmästare och andra posttjänstemän.

Något åläggande för dessa tjänstemän att ställa säkerhet för stämpelmedlen

torde givetvis ej ifrågakomma. Och ännu mindre lärer sådant

åläggande kunna tänkas beträffande de övriga postfunktionärer d. v. s.

poststationsföreståndarna, som skulle komma att i sin tjänstutövning

omhänderhava stämpelförsäljning.

Därest skyldigheten för stämpelförsäljare enligt 29 § att ställa

uppbördsborgen borttoges, måste staten å andra sidan fastställa de

skärpta kontrollföreskrifter, som må kunna anses erforderliga för att

trygga staten från förlust i avseende å de till betydande belopp uppgående

stämpelmedlen. Enligt generalpoststyrelsens förmenande skulle

lämpligen kunna ordnas så, att tjänstemännen erhölle ett bestämt kvartalsförskott

av stämplar. Dessa förskott torde visserligen i en del fall

komma att uppgå till jämförelsevis stora summor, men dock icke till så

avsevärda belopp, att de må böra hindra reformens genomförande.

Generalpoststyrelsen hade tänkt sig, att vederbörande tjänsteman skulle

hos styrelsen avgiva förslag å förskottets storlek, och att generalpoststyrelsen

skulle äga rättighet att efter för handen varande omständigheter

meddela de beslut i fråga om förskottens storlek, som kunde finnas

erforderliga. Stämpelförsäljaren hade sedan att successivt leverera inflytande

stämpelmedel. Kommitterade hava i 39 § mom. 1 föreslagit, att

leverans skulle äga rum kvartalsvis. Ehuruväl med hänsyn till de järn
-

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

förelsevis störa summor, som det här är fråga om, skulle kunna ifrågasättas

huruvida icke, om borgen borttoges, den ordinarie leveransterminen

borde bestämmas till månad i stället för kvartal, har generalpoststyrelsen

i betraktande av det merarbete, som därigenom onekligen skulle påläggas

ifrågavarande tjänstemän, ansett sig icke böra göra någon direkt framställning

i sådant syfte. Tjänstemannen skulle äga att i mån av behov

på rekvisition utfå nya stämplar, därvid generalpoststyrelsen hade att

övervaka, att till honom icke utlämnades stämplar till högre värde, än

som motsvarade sammanlagda beloppet av förskottet och inlevererade

kontanta medel. Enligt den av kommitterade föreslagna lydelsen av

40 §, skulle inventering av tjänstemännens stämpelförråd verkställas sista

söckendagen av året. Vid genomförande av förskottssystemet bör inventering

äga rum vid varje leveransperiods slut för utrönande av behållningen

utav osålda stämplar. Vidare bör såväl Eders Kungl. Maj:ts

vederbörande befallningshavande som generalpoststyrelsen äga befogenhet

att när som helst, då förhållandena anses böra därtill föranleda,

genom Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande verkställa inventering

och påfordra redovisning av stämpelförsäljare. I fråga om kontroll- och

redovisningsföreskrifterna får generalpoststyrelsen tillfälle vidare återkomma

vid styrelsens yttrande rörande 39 och 40 §§.

Den risk uppbördsborgens borttagande, med iakttagande av dessa

bestämmelser, kunde medföra för postverket, som ju skulle bära ansvaret

för stämpelmedlefis behöriga inflytande, synes generalpoststyrelsen icke

vara synnerligen stor. Styrelsen föreställer sig, att borgens borttagande

skall lika litet i detta fall, som då det gällde den egentliga postuppbörden,

komma att för verket medföra några förluster av betydenhet.

Med stöd av det anförda hyser generalpoststyrelsen den åsikten,

att det ur alla synpunkter vore önskvärt, att de tjänstemän, vilka hava

att å tjänstens vägnar mottaga handling, som skall vid företeendet inför

offentlig myndighet förses med stämpel, befriades från skyldighet att

ställa uppbördssäkerhet men samtidigt ålades att tillhandahålla allmänheten

stämplar. Ej heller torde förefinnas någon anledning att beträffande

annan tjänsteman, som har att å tjänstens vägnar stämpelbelägga

utgående expeditioner, bibehålla kravet å uppbördssäkerhets ställande.

I fråga om sättet för stämpelförsäljningens ordnande, då ordinarie

tjänsteinnehavare åtnjuter ledighet, skulle detta, enligt generalpoststyrelsens

förmenande, lämpligen kunna ske i enahanda ordning som nu

tillämpas, då posttjänsteman, vilken mottagit förskott av frankotecken,

är tjänstledig. Härom stadgas i reglementet angående medelsredovisningen

vid postkontoren, att då tjänsteman har att i anledning av ledighet

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

överlämna förskottet till annan, skall denne till den ledige avgiva skriftligt

erkännande om övertagande av ansvaret för förskottet, samt att, då

ledigheten upphör, erkännandet skall återställas. Ett motsvarande stadgande

skulle därför eventuellt införas i 28 § i stället för det föreslagna

andra stycket.

Samma §:s tredje stycke torde också, därest den nu berörda omändringen

komme till stånd, böra helt utgå. Aven om den i nämnda stycke

generalpoststyrelsen ålagda skyldighet att i vissa fall under pågående

ting anordna stämpelförsäljning för allmänheten å tingsstället eller i

dess närhet icke i verkligheten skulle komma att förorsaka postverket

alltför stora vare sig olägenheter eller kostnader, kan det givetvis från

postverkets synpunkt icke vara annat än önskvärt, att behovet av detta

stadgande bortfaller.

Under förutsättning av uppbördsborgens borttagande för stämpelförsäljare

med den i 29 § gjorda definiering samt obligatorisk skyldighet

för vederbörande tjänstemän att vara stämpelförsäljare torde 28 och 29 §§

böra erhålla följande förändrade innehåll.

28 §.

Åmbets- eller tjänsteman, vilken har att å tjänstens vägnar mottaga

handling, som enligt II art. skall vid företeendet inför offentlig

myndighet förses med stämpel, är förpliktad att å det ställe, där handlingen

skall mottagas, försälja till densamma erforderliga stämplar, och

skola stämplarna hos honom köpas och stämpelbeläggningen av honom

verkställas.

29 §.

Stämpelförsäljare, varmed i denna författning förstås såväl ämbetseller

tjänsteman, som jämlikt 28 § utövar stämpelförsäljning, som ock

ämbets- eller tjänsteman, vilken har att å tjänstens vägnar stämpelbelägga

utgående expeditioner, äger på anmälan hos generalpoststyrelsen mot

kvitto utfå förskott av stämplar till erforderligt belopp, som efter hans

förslag bestämmes av generalpoststyrelsen.

Då ordinarie tjänsteinnehavare undfår ledighet, skall han till den,

vilken under ledigheten förordnats att helt eller delvis bestrida ämbetet

eller tjänsten, överlämna förskottet, därvid den tillförordnade skall till

den ordinarie tjänsteinnehavaren avgiva skriftligt erkännande om förskottets

övertagande och ansvaret därför. Erkännandet, varav en avskrift

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 165.

skall genom den tillförordnades försorg insändas till generalpoststyrelsen,

skall återställas, då ledigheten upphör.»

För den händelse emellertid den av generalpoststyrelsen framkastade

frågan om borttagande av skyldighet för stämpelförsäljare att ställa

uppbördssäkerhet anses icke åtminstone för närvarande böra bringas

till slutligt avgörande, torde, i anslutning till vad generalpoststyrelsen

anfört under 26 § i fråga om det närmare ordnandet av stämpelförsäljningen

genom postverket, böra vidtagas den ändring i 29 §, att orden

»å den postanstalt, som styrelsen efter hans förslag bestämmer» utgå.

Det vore nämligen avsett, att stämpelförsäljare skulle hava sina mellanhavanden

i avseende å stämplar direkt med centralförvaltningen. En

dylik anordning lärer ur alla synpunkter få anses vara den lämpligaste.

30 §.

Enär säkerligen understundom fall inträffa, då tvekan kan råda, huruvida

framställd begäran om utbyte av stämplar bör bifallas eller ej,

och man ej gärna kan fordra, att postanstaltsföreståndare, särskild föreståndare

för poststation, alltid skall vara*i besittning av tillräcklig sakkunskap

att kunna rätt bedöma, om förutsättningar för utbyte förefinnas,

torde han böra tillerkännas rätt att hänskjuta tveksamma fall till generalpoststyrelsens

beprövande.

Vad beträffar de stämpelförsäljare, som erhålla sina stämplar direkt

från generalpoststyrelsen, lära dessa försäljare även böra ifråga om utbyte

av stämplar vända sig till generalpoststyrelsen.

Några detaljerade bestämmelser om, huru stämpelutbyte bör ske,

synas icke behöva intagas i författningen, utan torde sådana kunna lämpligen

utfärdas av generalpoststyrelsen i likhet med vad i 32 § är föreslaget

i fråga om de närmare bestämmelserna angående stämplarnas tillhandahållande.

Och detta torde också ur kontrollsynpunkt få anses

nödvändigt.

Då, enligt vad ovan av generalpoststyrelsen föreslagits, stämplar

skulle tillhandahållas såväl av generalpoststyrelsen som genom postanstalterna,

får generalpoststyrelsen hemställa, att 30 § måtte erhålla denna

lydelse:

»Har genom — — — är ostympat, hos generalpoststyrelsen eller

å postanstalt utbytes mot--— icke erhållits.»

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 165.

159

31 §.

Generalpoststyrelsen får i underdånighet tillstyrka den avfattning

av denna paragraf, som av kommitterade föreslagits. Emellertid föranlåtes

styrelsen att något närmare beröra frågan huru postverkets omkostnader

för stämpelförsäljningen böra bokföras. Kommitterade hava

förklarat sig anse, att genomförandet av kommitterades förslag borde

föranleda, att det å ordinarie stat under riksstatens sjunde huvudtitel

uppförda förslagsanslaget till stämpelomkostnader indroges. Antagligen

hava härvid kommitterade tänkt sig, att dessa utgifter i stället skulle

upptagas i postverkets stat för driftkostnader, och att postverket för

desamma skulle gottgöra sig av stämpelmedel. Generalpoststyrelsen

föreställer sig dock, att det riktiga ur finansstatistisk synpunkt är,

att alla de med stämpelväsendet förenade kostnader avföras under

sjunde huvudtiteln å nämnda anslag, som fortfarande bör bibehållas.

Och detta torde vara så mycket mera nödvändigt, som

stämpelmedlen äro skattemedel och redovisas under en annan

huvudtitel än postmedlen. De väsentligaste utgifterna för stämpelväsendet,

såsom kostnaderna för stämplarnas tillverkning och

försäljningsprovision, i den mån sådan fortfarande skall utgå, ävensom

vissa uppbörds- och kontrollkostnader, kunna ju alltid till siffran fullt

exakt angivas. Annorlunda kan förhållandet anses vara i fråga om de

kostnader, som drabba postverket i följd av dess best}7r med stämplarnas

distribuering och försäljning å postanstalterna. Jämväl för dessa

kostnader bör emellertid postverket erhålla skälig gottgörelse från nämnda

anslag, då ju postverket, liksom statens övriga affärsdrivande verk, enligt

statsmakternas beslut skall framvisa det finansiella resultatet av sin

egentliga verksamhet.

32 §.

I anslutning till vad generalpoststyrelsen anfört vid 26 och 30 §§

får generalpoststyrelsen hemställa, att 32 § måtte erhålla följande förändrade

lydelse:

»Generalpoststyrelsen äger utfärda närmare bestämmelser om stämplars

tillhandahållande och utbyte.»

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

V Art.

Om tillsyn å stämpelavgiftens utgörande.

33 §.

Föreskrifter i fråga om rätt för tjänsteman att utan kontant betalning

erhålla stämplar finnas meddelade i 29 §. Till följd härav, och

då tjänsteman naturligen bör äga samma rätt som varje annan person

att kontant inköpa stämplar, kan andra stycket i föreliggande § utgå.

34 §.

Vid bifall till den under 28 och 29 §§ ifrågaställda förpliktelsen

för vissa tjänstemän att vara stämpelförsäljare synas ur 34 § andra

stycket kunna uteslutas orden: »eller, där ämbets- eller tjänstemannen

ej är stämpelförsäljare, nämnda stämpelbelopp».

VI Art.

Om uppbörd och redovisning.

39 §.

Därest, såsom generalpoststyrelsen vid behandlingen av 29 § tänkt

sig, stämpelförsäljare skulle från generalpoststyrelsen erhålla stämplar i

förskott inom ett visst belopp, som efter stämpelförsäljarens börande

skulle fastställas av generalpoststyrelsen, torde orden »som i räkning

mottagit stämplar» lämpligen böra utbytas mot »som i förskott mottagit

stämplar».

Om vidare stämpelförsäljarna skulle erhålla erforderliga stämplar

direkt från generalpoststyrelsen, torde vara lämpligast, att de också dit

inleverera de under kvartalet influtna stämpelmedlen. För sådant fall

böra i paragrafens såväl första som sista stycke orden »vederbörande

postanstalt» utbytas mot ordet »generalpoststyrelsen», och av samma

anledning sista punkten i paragrafen helt och hållet utgå. Paragrafen

skulle sålunda få följande ändrade lydelse:

»Stämpelförsäljare, som i förskott mottagit stämplar, åligger att

inom åtta dagar efter varje kvartals slut till generalpoststyrelsen inleverera

under kvartalet influtna stämpelmedel. Stämpelmedel, som leve
-

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Maj:(s Nåd. Proposition Nr 165.

reras, åtföljas av reversal i två exemplar, av vilka det ena kvitterat

återställes till stämpelförsäljaren.

Sådana reversal skola ock avlämnas av den, som, vid inköp av

stämplar mot kontant betalning, önskar erhålla kvitto å de inbetalda

medlen.

Stämpelförsäljare, som, enligt vad i 34 § sägs, uppburit betalning

för dubbel beläggningsstämpel utan att handlingen samtidigt därmed

stämpelbelagts, åligger att, så snart lämpligen ske kan och minst en

gång i månaden, till generalpoststyrelsen inleverera vad sålunda må

hava influtit, med bifogande därvid av den i samma paragraf omförmälda

talong, som motsvarar de utfärdade kvittona.»

40 §.

För den händelse stämpelförsäljarna icke skulle behöva ställa

säkerhet för det förskott av stämplar, som tilldelats dem, torde, på sätt

förut antytts, vara nödvändigt, att influtna stämpelmedel redovisas

månadsvis eller kvartalsvis, och att intyg avgivas över behållningen av

stämplar vid varje månads eller kvartals utgång. Paragrafen i korund tterades

förslag innehåller allenast föreskrift om dylikt intyg beträffande

sista kvartalet av året. Skulle kvartalsredovisning anses tillräcklig, lärer

för årets tre första kvartal ej vara nödvändigt, att inventering verkställes

genom Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes försorg, utan

torde behållningen kunna styrkas av två ojäviga vittnen. I 40 § bör

sålunda före kommitterades förslag intagas ett nytt stycke härom.

De inventeringar, som enligt paragrafen den sista söckendagen

varje år skola ske hos stämpelförsäljarna, anser generalpoststyrelsen

böra äga rum genom vederbörande, Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes

försorg, utan att generalpoststyrelsen därom behöver göra

framställning. Orden »på framställning av generalpoststyrelsen» synas

därför kunna utgå. Generalpoststyrelsen skulle i sådant fall givetvis

lämna vederbörande, Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande erforderliga

uppgifter i avseende å stämpelförsäljare.

Orden »honom avfordras» i sista momentet av paragrafen finner

generalpoststyrelsen, med tanke på inventering i anledning av en stämpelförsäljares

frånfälle, lämpligen böra utbytas mot ordet »avgivas».

Under den ovan angivna förutsättningen angående borttagandet

av stämpelförsäljarnas uppbördssäkerhet skulle paragrafen med erforderliga

redaktionella ändringar böra erhålla ungefär följande lydelse:

»Stämpelförsäljare, som i förskott mottagit stämplar, är skyldig

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 121 käft. (Nr 165 -167.) 21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. ifaj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

att senast inom åtta dagar efter utgången av vart och ett av årets tre

forsta kalenderkvartal till generalpoststyrelsen insända en av två ojäviga

personer styrkt förteckning över behållningen av stämplar vid näst föregående

kvartals utgång.

Varje år å sista söckendagen skall genom Kungl. Maj:ts befallningshavaudes

försorg hos stämpelförsäljare, som erhållit stämplar i förskott,

inventering anställas till utrönande, huru mycket av mottagna

stämplar är osålt; och skola instrument över sistnämnda hos försäljningsmännen

hållna inventeringar av Kungl. Maj:ts befallningshavande inom

den 15 januari insändas till generalpoststyrelsen.

I förteckning eller inventeringsinstrument må hos domare på landet

såsom osålda upptagas stämplur, som blivit använda till sådana, något

årets ting tillhörande expeditioner, vilka vid förteckningens upprättande

eller inventeringstillfället, enligt intyg av vederbörande vittnen, inventeringsförrättare,

kronofogde eller länsman, ännu icke äro utlösta.

Jämväl å annan tid må, när omständigheterna därtill föranleda,

inventering genom Kungl. Maj:ts befallningshavandes försorg hos stämpelförsäljare

kunna äga rum, och skall då tillika redovisning avgivas

för vad av mottagna stämplar icke finnes i behåll.»

41 §.

De i paragrafen förekommande orden »i räkning» utbytas mot

»i förskott» samt orden »vederbörande postanstalt» mot »generalpoststyrelsen».

Förslag till ändrad lydelse av 6 kap. av förordningen den 6 november 1908

angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper.

Kommitterade hava ifrågasatt, att försäljningen av överlåtelsestämplar

i vissa fall, exempelvis i Stockholm, skulle anförtros åt enskilda

personer, och i sådant avseende föreslagit, att uti 18 § i förevarande förordning

skulle stadgas, att stämplar tillhandahölles »å andra ställen, där

sådant kan finnas erforderligt». De personer, som kommitterade särskilt

synas hava åsyftat såsom dylika försäljningsmän, vore stadsmäklare

och sekreterare vid börsen härstädes. Några tungt vägande skäl för

att endast i detta speciella undantagsfall anordna stämpelförsäljuing

genom enskilda försäljningsmän torde icke finnas. Härtill kommer, att

enligt kommitterades förslag till ändrad lydelse av 6 kap. i förevarande

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 165.

förordning nu gällande bestämmelser om provision skulle utgå, vadan

det torde bliva nödvändigt att på annat sätt bereda dessa försäljningsmän

ersättning för det med försäljningen förenade besvär.

Därest stämplar kunna erhållas från samtliga post anstalter, torde

något verkligt behov av ytterligare försäljningsställen icke förefiunas,

och de av kommitterade angivna personer äro ju oförhindrade att på

detta sätt skaffa sig erforderliga stämplar.

I anslutning till vad generalpoststyrelsen här ovan vid 26 och

32 §§ i stämpelförordningen anfört beträffande stämplars tillhandahållande,

torde jämväl i 18 § av nu förevarande förordning erfordras en

omredigering, och får generalpoststyrelsen hemställa, att denna paragraf

måtte erhålla denna lydelse:

»Generalpoststyrelsen skall i enlighet med de närmare bestämmelser,

som generalpoststyrelsen äger utfärda, å samtliga postanstalter

tillhandahålla allmänheten stämplar av de särskilda slag, som enligt

denna författning skola vara att tillgå, ävensom blanketter till avräkningsnotor.

Ett exemplar av denna författning skall hållas för allmänheten

tillgängligt å varje försäljningsställe.»

Förslag till vissa ändringar i 6 — 10 §§ i förordningen den 20 april 1906

angående en särskild stämpelavgift för försäljning av

punsch, arrak och rom.

6 §•

För att bringa 6 § i överensstämmelse med motsvarande §§ i de

andra författningarna torde densamma böra erhålla detta innehåll:

»Generalpoststyrelsen skall i enlighet med de närmare bestämmelser,

som generalpoststyrelsen äger utfärda, å samtliga postanstalter

tillhandahålla allmänheten punschstämplar.»

8 §•

Uti denna, med den nuvarande 9 § lika lydande paragraf stadgas,

att restitution av stämpelavgiften i vissa fall må medgivas av »statskontoret

eller i landsorten Konungens befallningshavande». Därest be
-

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 165.

fattningen i övrigt med stämplarna, såsom nu föreslagits, kommer att

överlåtas på generalpoststyrelsen, torde i denna paragraf orden »statskontoret

eller i landsorten Konungens befallningshavande» böra utbytas

mot »generalpoststyrelsen».

Generalpoststyrelsen har i detta sammanhang ansett sig jämväl

böra avgiva följande:

Förslag till ändringar i knngl. kungörelsen den 1 maj 1896 angående den av

Riksdagen fastställda bevillningsavgift för spelkort samt om kortstämplingens

verkställande ävensom i kungl. kungörelsen den 11 december 1908 angående

vissa ändringar i förstnämnda kungörelse.

Under förutsättning att befattningen med försäljning av de uti

stämpelförordningon omnämnda stämplar samt överlåtelse- och punschstämplar

varder överflyttad från statskontoret till generalpoststyrelsen,

synes det generalpoststyrelsen, som öm konsekvensen fordrade, att jämväl

de åligganden, som nu tillkomma statskontoret beträffande stämpling av

spelkort, bleve överlämnade åt generalpoststyrelsen. De ändringar i

gällande författningar, som på grund av en dylik omflyttning bleve

nödiga, synas vara följande:

å alla de ställen, där »statskontoret» namnes, insättes i stället

»generalpoststyrelsen»;

den i punkt 4:o) omnämnda avgiften bör inbetalas, icke genom

insättning i riksbanken å statskontorets giroräkning, utan å postverkets

giroräkning;

det i punkt 12:o) omförmälda ombud torde böra utses av »generalpoststyrelsen»

i stället för av »statskontoret eller Konungens befallningshavande».

För närvarande finnas fyra stämplingsförrättare, nämligen i Stockholm,

Eskilstuna, Norrköping och Malmö, vilka tillsättas av statskontoret

och åtnjuta den ersättning för arbetet med stämplingen, som är bestämd

enligt Eders Kungl. Maj:ts nådiga brev till statskontoret den 6 maj

1903, och som för år i 911 uppgick till 1,845 kronor 62 öre. Dessa

stämplingsförrättare torde böra vid eu omflyttning framdeles utses av

generalpoststyrelsen.

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Stämplingsförrättarna äro emellertid att jämnställa med enskilda

stämpelförsäljare. Den tanken ligger därför i detta sammanhang

nära, att om de senare skola försvinna och ersättas med i postverkets

tjänst anställda personer, samma omläggning jämväl vidtages i fråga

om kortstämplingsförrättarna. Från postverkets sida torde något hinder

härför icke möta.

Slutligen har generalpoststyrelsen ansett sig jämväl böra beröra

det av kommitterade på uppdrag avgivna

Förslag till ordning, vari genom bindande förbandsupplysningar rörande

stämpelskyldigheten i förekommande fall må kunna lämnas allmänheten.

Såsom den myndighet, åt vilken uppdrag i dylikt hänseende kunde

anförtros, har av kommitterade föreslagits statskontoret.

I anslutning till vad generalpoststyrelsen under 27 § av det förändrade

förslaget till förordning angående stämpelavgiften anfört rörande

eventuellt åliggande för generalpoststyrelsen att fastställa stämpelbelopp

beträffande aktiebrev, lottbrev och obligationer, torde måhända kunna

ifrågasättas, huruvida icke ifrågavarande upplysningsförfarande lämpligast

bör förläggas till generalpoststyrelsen.

Då från detta förfarande vore avsett att undantaga såväl sådana

enskilda handlingar, vilka vid ingivande till domstol skola förses med

stämpel och i avseende å vilka de största svårigheterna beträffande

stämpelavgiftens beräknande förefinnas, som jämväl statsmyndigheternas

expeditioner, torde, på sätt kommitterade framhållit, beträffande de övriga

enskilda handlingar, som skulle falla inom ramen av omhandlade lagstiftning,

bestämmelserna vara sjmnerligen lättfattliga och sällan giva

anledning till någon tvekan om beloppet av den stämpelavgift, varav

de skola träffas. Och då vidare, enligt vad kommitterade yttrat, den

föreslagna anordningen icke är av synnerligen genomgripande art, samt

även om statsmakterna fortsatte utvidgningen av stämpelbeskattningen,

allmänhetens behov av förhandsupplysningar, vad jämväl erfarenheten

från utlandet gåve vid handen, icke torde bliva av större omfattning,

lärer den myndighet som får sig ålagt bestyret i fråga, icke därigenom

komma att vållas någon nämnvärd ökning i sina göromål.

Vid sådant förhållande har generalpoststyrelsen, ehuruväl styrelsen

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

givetvis icke för närvarande äger den praktiska erfarenhet på förevarande

område, som torde vara tillfinnandes hos statskontoret, icke

velat för sin del, därest det anses, att omhandlade bestyr bör anförtros

åt generalpoststyrelsen i samband med dess övertagande i övrigt av

stämpelförsäljnings väsendet, framställa någon erinring mot att åtaga sig

jämväl detta uppdrag.

Under alla omständigheter torde Eders Kungl. Maj:ts och Riksdagens

beslut i förevarande fråga komma att öva inflytande på avfattningen

av 27 § i förslaget till förordning angående stämpelavgiften.

Skulle nämligen, såsom nu föreslagits, generalpoststyrelsen komma att

fastställa det belopp, med vilket stämpel å aktiebrev, lottbrev eller obligationer

skall utgöras, lärer väl generalpoststyrelsen böra även i övriga

fall lämna upplysningar om stämpelskyldigheten. Att samtliga ifrågavarande

upplysningar böra meddelas av en och samma myndighet

synes — för undvikande av att två myndigheter skola äga meddela

beslut i samma ärende — vara självfallet.

En eventuell omflyttning av stämpelgöromålen på postverket torde

föranleda ändring i generalpoststyrelsens instruktion.

Stockholm den 13 februari 1913.

Herman Askberg.

Gustaf Kihlmark,

föredragande.

Underdånigst

Julius Juhlin.

Jacques Pramberg.

C. A. Hasselrot.

Joll. Judbeck.

Remissakten bifogas.

s. 167 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 165.

167

Bil. A.

Sammandrag

över utlämnade frankotecken, kvittenskuponger och sparmärken från frimärksförrådet

Värde

Antal

stycken

Kronor

0.

År 1911:

A) Frankotecken.....................................................................

234,805,050

21,574,633

_

B) Kvittenskuponger och sparmärken .......................................

2,599,000

11,036,200

—

Summa

237,404,050

32,610,833

-

År 1912:

A) Frankotecken....................................................................

243,509,785

22,503,803

25

B) Kvittenskuponger och sparmärken ......................................

2,388,480

11,221,840

* Summa

245,898,265

33,725,643

25

Sammandrag över behållningen av frankotecken, kvittenskuponger och

sparmärken år 1911 1912 i frimärksförrådet.

År 1911:

A) Frankotecken.............................................. ................

66,548,900

14,373,813

93

B) Kvittenskuponger och sparmärken ....................................

2,813,133

40,645,868

—

Summa

59,362,033

55,019,681

98

År 1912:

A) Frankotecken ..................................................... .........

61,134,098

19,653,616

05

B) Kvittenskuponger och sparmärken .....................................

4,478,503

62,830,358

40

Summa

65,612,601

72,483,973

45

Sammandrag å expeditioner av frankotecken och kvittenskuponger

från frimärksförrådet: .

st.

st.

År 1911 f ^railk°teckensexpeditioner .........................................

7,327

( Kvittenskupongs- och sparmärksexpeditioner...................

834

Ifil *

År 1912 { ^''ran^°^ec*tensexPe^''l*oner ..........................................

7,389

1 Kvittenskupongs- och sparmärksexpeditioner....................

826

8,215

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Bil. B.

Tablå,

utvisande graden av de olika stämpelvalörernas användning, beräknat efter antalet

från statskontoret under år 1911 utlämnade stämplar.

Slag av

stämplar

Valör

Skala—st.

överlålelse-

stämplar

75: —, 200: —, 500: — kronor...................................................

1— 100

»

100: — kronor........................... ...................................

101— 500

*

12: —, 30: —, 50: — kronor......................................................

501— 1,000

»

0:15, 0: 25, 0: 75, 7: —, 8: -, 9: —, 15: —, 20: —, 25: — kronor ...

1,001— 5,000

»

0: 05, 1: 20, 6: — kronor ...................................................

5,001—10,000

*

0:60, 1:50, 3: ,4: .5: ,10: kronor ...........................

10,001—20,000

>

0: 20, 0: 30, 0: 40, 0: 50, 1: —, 2: — kronor...............................

20,001—30,000

»

0: 10 kronor.....................................................................

över 30,000

Enkla belägg-

ningsstämplar

5,000: — kronor.............................................................

1— 100

*

75: —, 200: —, 500: —, 1,000: — kronor ..................................

101— 500

501— 1,000

>

0:15, 0:40, 0:60, 0:75, 0:80, 7:—, 8:—, 9:—, 12:—, 12:50, 50:—,

100: — kronor...............................................................

1,001— 5,000

0:05, 1: 20, 6: —, 30: — kronor...........................................

5,001—10,000

»

0: 10, 1: 50, 15: —, 20: —, 25: — kronor ....................................

10,001-20,000

»

4: — kronor.........................................................................

20,001—30,000

»

0: 20, 0: 25, 0: 30, 0: 50, 1: —, 2: -, 3: —, 5: —, 10: — kronor ......

över 30,000

Dubbla belägg-

ningsstämplar

1— 100

101- 500

»

1,000: —, 6,000: — kronor ......................................................

501— 1,000

»

0:05, 0:10, 0:15, 0: 30, 8: —, 75: , 200: —. 500: - kronor.........

1,001— 5,000

»

0:20, 0:25, 0:40, 0:75, 0:80, 4: -, 6:-, 7:—, 9:—, 12:—, 12:50,

20: —, 50: —, 100: — kronor .............................................

5,001 —10,000

»

0:50, 0:60, 1:—, 1:20, 1:50, 2: 3:—, 5:—, 10:—, 15:—, 25:—,

30:— kronor ..... ............................................................

10,001-20,000

20,001—30,000

»

över 30,000

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1914 B:252 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ls proposition med förslag till förordning angående stämpelavgiften. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1914 B:253 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ samt 6 kap. i förordningen den 6 n s. 1 i texten
  3. Rskr. 1914 B:254 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om vissa ändringar i 6—10 §§ i förordningen den 20 april 1906 angå a1 i texten
  4. BevU 1914 B:29 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående stämpelavgiften samt i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten