Sök i Ratio Lex

Angående ändrade villkor för lån från odlingslånefonden

1914-07-03 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1914 B:226, Angående ändrade villkor för lån från odlingslånefonden

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 226.

1

Nr 226.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående ändrade

villkor för lån från odlingslånefonden; given Stockholms

slott den 3 juli 1914.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att

godkänna de i statsrådsprotokollet föreslagna villkoren för

lån från odlingslånefonden, att gälla från och med år 1915.

De till ärendet börande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Johan Beck-Friis.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 151 käft. (Nr 226.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 226.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3

juli 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet friherre Beck-Friis anförde.

Rörande villkoren för lån från odlingslånefonden gäller för närvarande

kungörelse den 14 juni 1901, som grundar sig på beslut vid

samma års riksdag. I denna kungörelse har ändring skett genom kungörelsen

den 31 december 1912, vilken innefattar ändrad lydelse av

mom. 4 och 5 i först omförmälda kungörelse samt föranletts av beslut

vid 1912 års riksdag.

Jag tillåter mig nu erinra, dels att Kungl. Maj:t i den till innevarande

års senare riksdag avlåtna statsverkspropositionen under nionde

huvudtiteln framlagt förslag i syfte att, bland annat, ärenden rörande

odlingslån skulle framdeles överflyttas till att handläggas av lantbruks
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition Nr 226.

styrelsen ensam, dels ock att Kungl. Maj:t den 12 juni 1914 till riksdagen

avlåtit proposition, nr 124, angående ändring i gällande bestämmelser

rörande fördelning av odlingslån. Vid bifall till dessa förslag

komma vissa ändringar i villkoren för dylika lån att bliva erforderliga.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt lantbruksstyrelsen hava

därjämte i skrivelse den 16 oktober 1912 hemställt om ändring i vissa

andra hänseenden av omförmälda villkor. Utlåtanden häröver hava

avgivits den 23 januari 1913 av statskontoret och den 27 november 1913

av justitiekanslersämbetet.

Ovanberörda förslag, åsyftande att, bland annat, ärenden angående

odlingslån framdeles skulle överflyttas till att handläggas av lantbruksstyrelsen

ensam, innefattas i de under punkterna 1 och 3 under nionde

huvudtiteln av statsverkspropositionen till årets senare riksdag framlagda

förslag till ändringar i lantbruksstyrelsens stat samt i staten för

statens lantbruksingenjörer, extra lantbruksingenjörer och lantbruksstipendiater.

De ändringar i förberörda kungörelse, som föranledas av

en dylik överflyttning, synas inskränka sig till att dels orden »vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen samt» uteslutas å ett ställe i vartdera av

mom. 2 och 4, varjämte predikatet bör undergå härav föranledd jämkning,

dels ock orden »väg- och vattenbyggnadsstyrelsen» å ett ställe i vart

och ett av mom. 5, 6, 7, 8, 11 och 16 utbytas mot ordet »lantbruksstyrelsen».

I det förslag till ändrade villkor, som jag har för avsikt

att framlägga, motsvarar mom. 17 det nuvarande mom. 16. Jag vill

därjämte framhålla, att det nya mom. 12, jag ämnar föreslå, röner inverkan

av nu ifrågavarande ändring i fråga om dessa ärendens handläggning.

De ändringar, som sammanhänga med det i propositionen nr 124

framlagda förslaget angående ändring i gällande bestämmelser rörande

fördelning av odlingslån, äro angivna i det vid samma proposition

fogade statsrådsprotokoll samt innebära, att orden »hemman eller hemmansdelar»

i mom. 7 samt ordet »hemman» i mom. 9 d), 11 och 13

utbytas mot ordet »fastigheter». I det förslag, jag kommer att framlägga,

motsvaras 9 d) av 9 c) samt mom. 13 av mom. 14. Den be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Väg- och

vattenmygg*

nadsstyrelsen

samt lånt•

bruksstyrelsen.

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 226.

stämmelse i mom. 11, som enligt det nyss anförda skulle behöva ändras,

kommer däremot enligt det förslag, jag ämnar framlägga, att kunna

uteslutas.

Jag torde härefter böra redogöra för de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt lantbruksstyrelsen i ovanberörda skrivelse den 16 oktober

1912 gjorda framställningar och för utlåtandena däröver.

I mom. 11 av kungörelsen den 14 juni 1901 stadgas, att det

ankommer på Kungl. Maj:t att låta inställa all vidare utbetalning av

beviljat statslån från odlingslånefonden samt återfordra vad därav uppburits,

i, bland andra, det fall att arbetet, utan att anstånd med detsammas

utförande blivit av Kungl. Maj:t medgivet, icke fullbordats inom

därför bestämd tid. Det arbete, som här åsyftas, är dels vattenavlednings-

och avdikningsarbetet och dels odlingsarbetet.

Styrelserna hava i förenämnda skrivelse erinrat, hurusom i gällande

bestämmelser angående villkoren för erhållande och tillgodonjutande

av statsbidrag från norrländska avdikningsanslaget (numera kungörelse

den 31 december 1912 mom. 9) och från allmänna avdikningsanslaget

(numera kungörelse den 31 december 1912 mom. 10) stadgades, att

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ägde medgiva anstånd med arbetets

utförande. Dessa arbeten avsåge vattenavlednings- och avdikningsarbeten

vid de företag, till vilka anslagen i fråga beviljats. Ärenden om medgivande

av anstånd, syntes dock ej vara av svårare beskaffenhet eller mera

invecklad art, när det gällde företag, till vilka lån från odlingslånefonden

erhållits, än vid företag, till vilka bidrag lämnades från något av de

två nämnda anslagen. Därför syntes i mom. 11 av gällande villkor

för odlingslån sådan ändring böra vidtagas, att anstånd med företags

utförande kunde medgivas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, då fråga

vore om vattenavlednings- och avdikningsarbetet, samt av lantbruksstyrelsen,

då _ fråga vore om odlingsarbetet. Genom den sålunda föreslagna

ändringen skulle utan olägenhet för någon kunna vinnas en

välbehövlig förenkling vid dylika ärendens behandling. Den nya bestämmelsen

borde få tillämpas å såväl företag, till vilka lån redan beviljats,

som ock företag, till vilka lån framdeles komme att beviljas.

Mot detta förslag har statskontoret ej haft något att erinra.

Statskontoret.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 226.

Justitiekanelersämbetet bär med anledning av jämförelsen med

gällande kungörelser rörande villkoren för bidrag från omförmälda bägge

anslag och såvitt rörde förslaget, att det skulle överlämnas åt lantbruksstyrelsen

att medgiva anstånd med föreskrivet odlingsarbetes utförande,

erinrat, att sistnämnda båda kungörelser avsåge att fastställa regler för

erhållande för vissa ändamål av statsbidrag utan återbetalningsskyldighet

och att således genom samma kungörelser icke stadgades om någon

tyst förmånsrätt, som kunde lända eventuella inteckningshavare till men,

om odlingsarbetet icke fullgjordes.

För att underlätta en rätt uppfattning av styrelsernas ändringsförslag

i övrigt torde jag få erinra om följande bestämmelser i gällande

kungörelse rörande odlingslån.J)

För varje företag, till vilket odlingslån sökes, skall vara uppgjord

en arbetsplan, som underställes Kungl. Maj:ts prövning (mom. 1). Med

den, som mot åtnjutande av statslån åtagit sig ett dylikt företags utförande,

skall väg- och vattenbyggnadsstyrelsen å kronans vägnar avsluta

kontrakt, vari låntagaren förbinder sig att i noggrann överensstämmelse

med den fastställda arbetsplanen fullborda såväl vattenavledningen och

avdikningen som även odlingsarbetet inom viss bestämd tid (mom. 5).

För sådant kontrakts fullgörande ävensom för lyftade lånemedels

återbetalning, ifall mot kontraktet brytes, skall ställas sådan säkerhet,

som av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkänues (mom. 6). Denna

säkerhetsförbindelse — vilken icke är att förblanda med de skuldoch

borgensförbindelser, som låntagaren enligt mom. 9 d) och e) har

att förete i statskontoret för att kunna utfå beviljade lånemedel — skall

emellertid av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen överlämnas till statskontoret,

i vars vård samtliga låne- och säkerhetshandlingar skola förbliva

(mom. 9 b) och 10).

Så snart det vattenavlednings- och avdiknings- samt odlingsarbete,

om vars utförande kontraktet avslutats, blivit avsynat och godkänt, skall

enligt bestämmelsen i mom. 6 den för kontraktets fullgörande ställda

Bäkerheten upphöra att gälla.

Den skuldförbindelse med tillhörande säkerhetshandling, som enligt

mom. 9 d) och e) skall lämnas för i statskontoret lyftade lånemedel, kan till

vederbörande återställas, så snart ansvaret för lånets betalning överflyttats

Ö I det följande avses naturligtvis momenten enligt deras nuvarande innehåll och alltså

icke enligt det ändringsförslag, jag kommer att framlägga.

Justititkanaleraämletet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Väg- och

vattenmyggnadsstyrelsen

samt lantbruks•

styrelsen.

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 226.

på den jord, till vars förbättrande lånet utgått, och således realsäkerhet

för lånet erhållits (mom. 9 d). En given förutsättning för att låneansvaret

må kunna överflyttas till jorden är emellertid, att vattenavlednings- och

av dikning s arbetet skall hava blivit utfört, avsynat och godkänt. Vid

lånebeloppets bestämmande tages nämligen hänsyn till kostnaden allenast

för vattenavlednings- och avdikningsarbetet och till den genom samma

arbete påräknade jordförbättringen. I det förra hänseendet finnes uttrycklig

föreskrift i mom. 4 och i det senare hänseendet har städse nu

angivna förfaringssätt tillämpats såsom en konsekvens av nyssnämnda

föreskrift. Innan detta arbete godkänts, är det icke ådagalagt, att den

förbättring, som tagits i beräkning såsom blivande säkerhet för lånet,

inträtt, och innan dess kan den enligt mom. 9 e) lämnade säkerheten

icke eftergivas. Den förbättring, som odlingen medför, beräknas däremot

städse till samma belopp som odlingskostnaden, och ingendera tages i

beräkning vid lånebeloppets bestämmande.

Om, innan vattenavlednings-, avdiknings- och odlingsarbetet blivit

fullbordat, avsynat och godkänt, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

skulle finna den jämlikt mom. 6 ställda säkerheten för kontraktets fullgörande

ej vidare nöjaktig, eller om, innan lånet blivit genom laga

kraftägande beslut fördelat å jorden, statskontoret skulle finna den

jämlikt mom. 9 e) ställda säkerheten för lånet ej vidare nöjaktig, kan

Kungl. Maj:t låta inställa all vidare utbetalning av lånet och återfordra

uppburna odlingslånebelopp jämte 5 procent ränta (mom. 11). (Eljest

förräntas odlingslån efter 3.6 procent.)

Nu hava styrelserna anfört, att bestämmelsen i mom. 6, att

säkerheten för kontraktet icke skulle beträffande odlingsarbetet upphöra

att gälla, förr än detta arbete vore avsynat och godkänt, ofta föranlett

odlingslånebehövande att avstå från tanke på sådant lån. För

vattenavlednings- och avdikningsarbetets utförande hade i allmänhet

fullt betryggande bestämmelser genom syn enligt gällande lag om

dikning m. m. tillkommit, så att en var medintressent i företaget

utan fara för ekonomisk förlust kunnat svara för annan medintressent3

åtagande i detta hänseende. Svårighet att anskaffa säkerhet för kontraktets

uppfyllande, intill dess vattenavlednings- och avdikningsarbetet

blivit avsynat och godkänt, efter vilken tid lånet omedelbart finge fördelas

på de särskilda hemmanen och inskrivas i jordeboken, hade därför

i allmänhet icke varit märkbar. Men beträffande förpliktelsen att

ansvara för odlingsarbetets fullgörande hade stor tveksamhet yppats, och

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 226.

vederbörande, som undertecknat borgensförbindelsen angående odlingen,

hade gjort detta endast under förhoppning, att staten ej skulle göra

bruk av sin makt i förevarande hänseende.

Bestämmelsen om skyldighet för borgensmännen att, även efter

det vattenavlednings- och avdikningsarbetet blivit avsynat och godkänt,

svara för odlingsarbetet, syntes därför vara alltför sträng och stundom

omöjlig att uppfylla. Den syntes även vara obehövlig, då det enligt

styrelsernas uppfattning på grund av mom. 11 stode Kungl. Maj:t

öppet att, därest arbetet icke inom bestämd tid fullbordats, återfordra

vad av lånet uppburits.

I den händelse sistnämnda utväg anlitades, synteB det dock

rimligt, att uppsägningen skulle drabba endast den försumlige. Då

odlingsarbetet befunnits fullbordat, vilket alltid eller i regel inträffade

något eller några år efter tiden för vattenavlednings- och avdikningsarbetets

godkännande, vore lånet i regel inskrivet på vederbörandes

hemman. Från den tiden syntes det ock vara rimligt, att ansvaret för

odlingsarbetets fullbordande skulle vila uteslutande på jordägaren utan

någon som helst skyldighet för borgensmännen att ansvara. Borgensmännen

vore ju i övrigt helt befriade från ansvar, så snart lånet blivit

fördelat och infört i jordeboken.

I överensstämmelse härmed ansåge styrelserna riksdagens medgivande

böra inhämtas till sådan ändring dels av mom. 6 i sagda villkor,

att den ställda säkerheten för odlingslån skulle upphöra att gälla beträffande

vattenavlednings- och avdikningsarbetet — liksom nu — så

snart detta blivit avsynat och godkänt, men beträffande odlingsarbetet,

så snart lånet genom laga kraft ägande beslut blivit fördelat på de

hemman, vilka skulle ansvara för återbetalningen, dels och av mom. 11

i villkoren, att det skulle ankomma på Kungl. Maj:t att låta inställa

all vidare utbetalning av statslånet samt återfordra vad därav uppburits,

sålunda att den, som uraktlåtit honom enligt den fastställda planen

åliggande odlingsarbete, vore skyldig att på en gång och övriga låntagare

att på en gång eller efter hand inbetala uppburna belopp inom

tid, som av Kungl. Maj:t bestämdes.

Lämpligt syntes vara, att de sålunda föreslagna ändringarna av

mom. 6 och mom. 11 finge tillämpas såväl å redan beviljade odlingslån

som ock å dem, som framdeles komme att beviljas.

Statskontoret har med anledning av detta förslag erinrat, hurusom

ett liknande förslag förut framkommit och utgjort föremål för

Statskontoret.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 226.

uttalanden av såväl vederbörande ämbetsmyndigheter som Kungl. Maj:t

och riksdagen, och har statskontoret härom anfört följande.

Punkten F. mom. 5 av kungörelsen den 28 september 1883 angående

bildande av en fond med ändamål att genom lån understödja

odling av sänka trakter innehöll följande, med förra delen av mom. 6

i den nu gällande kungörelsen den 14 juni 1901 lika lydande föreskrift:

»För fullgörande av sådant kontrakt ävensom för de lyftade statsmedlens

återbäring, i fall mot kontraktet brytes, skall ställas sådan säkerhet, som

av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkännes.»

Av lantbruksakademiens förvaltningskommitté gjordes på sin tid

hemställan, att denna föreskrift måtte upphävas, enär den dels vore

mindre nödig, då staten i varje fall ägde full säkerhet för lånebeloppet

uti den borgen, som enligt mom. 8 av kungörelsen den 28 september

1883 skulle avlämnas till statskontoret, dels ock medförde omgång och

olägenhet för låntagarna. Väg- och vattenbvggnadsstyrelsen ansåg föreskriften

kunna utan någon olägenhet borttagas. Jämväl statskontoret

uttalade som sin åsikt, att den i mom. 5 omförmälda säkerhet kunde

— med avseende därå att den i mom. 10 av samma kungörelse stadgade

påföljd för brytande av det ingångna kontraktet funnes intagen i

formuläret för de skuldförbindelser, som för lånens utbekommande skulle

avlämnas — utan avsevärd olägenhet undvaras, helst de personer, vilka

iklädde sig förbindelsen att ansvara för kontraktets fullgörande'', i de

flesta fall vore desamma, som tecknade borgen å skuldförbindelsen.

På de av myndigheterna åberopade skälen föreslog Kungl. Maj:t

i proposition den 31 december 1887, att stadgandet i punkten F. mom.

5 av kungörelsen den 28 september 1883 skulle upphävas.

I skrivelse den 7 april 1888 förklarade sig emellertid riksdagen

icke kunna dela den åsikt, som läge till grund för detta Kungl. Maj:ts

förslag. Under erinran att det ålåge låntagare från fonden att »fullborda

såväl vattenavledningen och avdikningen som även odlingsarbetet''!)

samt att »kontrakt härom skulle upprättas och säkerhet ställas ej mindre

för de lyftade statsmedlens återbäring, i fall mot kontraktet brötes»,

utan även för »fullgörande av sådant kontrakt», uttalade riksdagen,

hurusom det också läge mycken vikt uppå, att kontraktet fullgjordes

samt det däri utfästa odlingsaxbetst behörigen utfördes, och att staten

härvid hade en skyldighet att iakttaga, som ej upphävdes genom den

säkerhet, staten kunde äga för lånets återbäring, ifall mot kontraktet

brötes. Riksdagen erinrade vidare, att vid de förhandlingar, som föregingo

beslutet om ifrågavarande fonds bildande, ej ringa betänkligheter

framkallats av den tysta förmånsrätt, som staten måste betinga sig för

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kutig!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 226.

de utlämnade lånen, och att, då icke desto mindre denna form för

statens säkerhet befanns utan olägenhet för inteckningshavare fortfarande

kunna bibehållas, detta berott, på sätt riksdagens skrivelse

den 11 juni 1883 utvisade, bland annat därpå, att med dessa lån följde

»ovillkorlig skyldighet, för vars fullgörande särskild säkerhet måste

lämnas, att verkställa odlingens, samt att, då vid lånebeloppets bestämmande

icke finge beräknas någon kostnad för odlingsarbetet, men det

i allt fall ålåge jordägaren att verkställa detta arbete, egendomens värde

i följd härav måste antagas ökas med ett belopp, vida större än det,

för vilket staten betingat sig förmånsrätt. I betraktande härav fann

riksdagen den staten med fog åliggande omsorgen om inteckningshavares

rätt icke medgiva eftergivande i någon väsentlig mån av den

säkerhet, som i den förevarande delen funnes föreskriven i då gällande

bestämmelser. Endast så till vida ansåg sig riksdagen kunna biträda

Kungl. Maj:ts framställning i denna del, att berörda säkerhet skulle

kunna eftergivas, för så vitt den avsåge den i kontraktet åtagna skyldigheten

att, sedan odlingsarbetet väl blivit verkställt, vederbörligen

underhålla detsamma, så länge någon del av lånet återstode ogulden.

Till stöd för denna eftergift anfördes, att, då den långa tid, detta åtagande

avsåge, kunde antagas mycket försvåra säkerhetens anskaffande

och då efter odlingens fullbordande det egna ekonomiska intresset påkallade

arbetets behöriga vidmakthållande, det kunde antagas, att den

föreskrivna säkerheten i denna del i själva verket vore mindre behövlig.

Riksdagen beslöt därför, att till stadgandet i punkt F. mom. 5 av kungörelsen

den 28 september 1883 skulle fogas följande tillägg: »skolande

denna säkerhet upphöra att gälla, så snart vattenavlednings- och avdiknings-

samt odlingsarbetet blivit avsynat och godkänt».

Riksdagen anförde vidare, att ett vidsträcktare eftergivande av

säkerheten, på sätt Kungl. Maj:t föreslagit, hade, förutom vad sålunda

ur synpunkten av inteckningshavares rätt däremot anmärkts, vidare

synts riksdagen vara även ur statens egen synpunkt mindre lämplig,

emedan den åberopade säkerheten för sftwMförbindelsens uppfyllande,

enligt mom. 8 d) och e) av kungörelsen den 28 september 1883, ej

avsåge och enligt sakens natur ej borde avse vidare betalningsansvar,

än intill dess lånet blivit fördelat på de hemman, vilka skulle ansvara

för återbetalningen, och fördelningen vunnit laga kraft samt antecknats

uti jordeboken, men denna fördelning i vissa fall torde kunna hinna

behörigen verkställas och säkerheten således upphöra, innan själva

odlingsarbetet utförts.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 151 höft. (Nr 226.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Justitie
kanslers
ämbetet.

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 226.

Den av riksdagen sålunda beslutade lydelsen har ifrågavarande

bestämmelse, numera intagen i mom. 6 i 1901 års kungörelse, sedermera

bibehållit.

Statskontoret har i sitt nu förevarande utlåtande vidare framhållit,

att det av styrelserna nu framlagda förslaget till ändring av mom. 6

ginge ut därpå, att den för kontraktets fullgörande ställda säkerheten,

i vad den avsåge odlingsarbetets kontraktseuliga utförande, skulle upphöra

att gälla, så snart lånet genom laga kraft ägande utslag fördelats

på den eller de fastigheter, som hade att svara för lånets eller de olika

låneandelarnas återbetalande i den genom utslaget fastställda ordning.

Tiden för rätt att återfå berörda säkerhet skulle alltså komma att sammanfalla

med den, då de för lånets utbekommande avlämnade säkerhetshandlingarna

skulle kunna återställas till vederbörande.

Av motiveringen till detta förslag ville det synas, som om styrelserna

tänkt sig, att Kungl. Maj:t, i händelse det visade sig, att odlingsarbetet

icke utfördes enligt kontraktets bestämmelser, skulle kunna, även

sedan jorden kommit att bära ansvaret för lånets återbetalning, påfordra,

att oguldna lånemedel hos vederbörande jordägare uttoges i annan ordning

och till större belopp (straffränta), än vad genom det laga kraft

vunna utslaget om lånets fördelning blivit fastställt.

Då detta enligt statskontorets uppfattning icke torde låta sig göra,

hade det av styrelserna härutinnan framställda förslaget i själva verket

samma innebörd som det, vilket av Kungl. Maj:t framlades för 1888

års riksdag. Deu erfarenhet, som under de sedan dess gångna 25

åren vunnits om betydelsen av den säkerhetshandling, varom här vore

fråga, hade emellertid, såvitt statskontoret kunnat finna, icke givit stöd

åt den uppfattning, att det skulle vara med någon nämnvärd risk förknippat

att helt och hållet eftergiva denna säkerhet, ty någon strängare

påföljd för kontraktets brytande i en eller flera punkter än den, att

vidare låneutbetalningar inställdes och lyftade lånemedel förklarades vara

jämte straffränta förfallna till omedelbar återbetalning, kunde ju icke

förekomma; och i detta avseende borde fullt uttömmande förbehåll kunna

göras uti de låneförbindelser, som skulle avlämnas till statskontoret för

lånemedlens utbekommande.

Statskontoret ansåge därför att, om någon ändring i avseende å

säkerheten för kontraktets fullgörande skulle vidtagas, den borde gå i

enahanda riktning som den för 1888 års riksdag föreslagna.

Justitiekanslersämbetet har i denna del av ärendet åberopat vad

riksdagen anfört i sina skrivelser den 7 april 1888 och den 31 maj

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition AV 226.

1901 samt hänvisat till innehållet i ett av ämbetet samma dag avgivet

utlåtande i ärende angående utsträckning av tiden för redan beviljat

anstånd med odlingsarbete, som skolat utföras i sammanhang med

sänkning av Vällingen m. fl. sjöar i Stockholms län. Ämbetet har

vidare givit till känna, att ämbetet, särskilt med hänsyn till eventuella

inteckningshavares rätt, ansåge betänkligheter möta mot att den säkerhet

eftergåves, som enligt mom. 6 i gällande villkor för lån från odlingslånefonden

skulle ställas för odlingsarbetets fullgörande.

Innehållet i nu förevarande hänseende av riksdagens sålunda åberopade

skrivelse den 7 april 1888 finnes intaget i statskontorets ovan

återgivna yttrande.

Riksdagens av justitiekanslersämbetet jämväl åberopade skrivelse

den 31 maj 1901 föranleddes av Kungl. Maj:ts proposition om vissa

ändringar i då gällande lånevillkor. Sedan riksdagen framhållit, att

Kungl. Maj:ts förslag i vissa fall innebure en utsträckt lånerätt från

fonden, anförde riksdagen, att da emellertid de från fonden utlämnade

lånen förbehölles en tyst förmånsrätt framför inteckningar i fastigheterna,

det syntes böra noga tillses, att inteckningshavares rätt i möjligaste

mån skyddades. I detta syfte syntes odlingstvång böra förefinnas; men

därjämte borde lånen bestämmas till endast 70 procent (i stället för av

Kungl. Maj:t föreslagna 80 procent) av jordförbättringsvärdet. Vikten

läge dock förnämligast däruppå, att så stor jordförbättring, som blivit

förespeglad och vitsordad, verkligen vunnes, ty i sådant fall bleve inteckningshavarnas

säkerhet icke försämrad utan fastmer förbättrad.

Beträffande det av justitiekanslersämbetet omförmälda ärende rörande

begärt ytterligare anstånd med fullbordande av det återstående odlingsarbetet

till visst företag anser jag mig böra här lämna följande redogörelse.

Kungl. Maj:t beviljade den 22 april 1898 till sänkning av Vällingen

m. fl. sjöar samt avdikning och odling av mark till åtskilliga fastigheter

i Tveta, Över Järna och Turinge socknar av Stockholms län ett lån å

21,600 kronor från samma års odlingslånefond samt fastställde tillika

arbetsplan för företaget. Genom kontrakt, som av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

godkändes den 20 juli 1898, åtogo och förbundo sig

ledamöterna i den av intressenterna valda arbetsdirektionen, å vederbörande

intressenters vägnar, att arbetet skulle utföras sålunda, att vattenavledningen

och avdikningen skulle vara fullbordade senast den 1

september 1900 och odlingen vara utförd innan den 1 september 1908,

allt i överensstämmelse med den fastställda arbetsplanen. Tillika innehöll

kontraktet den från mom. 11 i gällande villkor hämtade bestäm
-

Ett ärende

ang. begärt

anstånd med

odlingsarbetets

fullgörande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 226.

melsen att, i händelse arbetet icke fullbordades inom därför bestämd tid,

det skulle ankomma på Kungl. Maj:t att låta inställa all vidare utbetalning

av statslånet samt återfordra vad därav uppburits jämte ränta.

För fullgörande av alla de skyldigheter och förbindelser, som arbetsdirektionen

åtagit sig enligt kontraktet, ävensom för återbäring av de

lyftade statsmedlen, i fall mot kontraktet brötes, gingo två personer i

borgen, dock att denna löftesförbindelse skulle upphöra att gälla, så

snart vattenavlednings- och avdiknings- samt odlingsarbetet blivit avsynat

och godkänt.

Sedan det till företaget börande vattenavledningsarbetet avsynats

och av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkänts den 23 juli 1900,

samt det beviljade odlingslånet till fullo utbetalts, fördelade Kungl. Maj:ts

befallningshavande i Stockholms län genom utslag den 20 maj 1902

odlingslånet på vederbörande hemman och fastställde i enlighet med

kungörelserna den 13 juni 1845 och den 3 november 1848 återbetalningsskyldigheten

att, såsom ett jorden åliggande allmänt besvär, fullgöras

under 26 år med visst belopp årligen.

Odlingsarbetet blev emellertid icke färdigt inom den i kontraktet

bestämda tiden. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 23 december 1908

blev denna tid därför utsträckt till den 1 september 1910.

Vid besiktning den 28 december 1912 av vederbörande lantbruksingenjör

befanns, att en areal av sammanlagt 28 hektar 62.8 ar, som

enligt arbetsplanen skolat odlas och som till skilda delar tillhörde godsägaren

Elof Rosén å Vacksta, C. J. Carlsson å Rudkälla och godsägaren

I. Lindström å Vibynäs, ännu icke blivit odlad, ehuru den till största

delen vore av mycket god beskaffenhet.

Arbetsdirektionens ordförande anförde i skrivelse till Kungl. Maj:t

sistnämnda månad, att berörda, då ännu icke odlade område utgjorde

omkring 24 procent av hela den genom arbetsplanen till odling bestämda

arealen. Ägarna därav hade, oaktat arbetsdirektionens trägna påminnelser,

ännu icke kunnat förmås att fullgöra denna dem åliggande odlingsskyldighet.

Då för dessa fastighetsägare svårighet möjligen skulle uppstå,

om hela de å deras ifrågavarande fastigheter belöpande oguldna andelar

av odlingslånet skulle på en gång av statsverket utkrävas, och arbetsdirektionen

hyste förhoppning, att odlingsarbetet skulle bliva utfört inom

den närmaste framtiden, ifall förlängning i arbetstiden erhölles, anhölle

arbetsdirektionen om ytterligare förlängning i tiden för odlingsarbetets

utförande till den 1 oktober 1916.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt lantbruksstyrelsen hava

tillstyrkt dylik förlängning till den 1 september 1916.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 226.

Justitiekanslersäinbetet häri särskilt utlåtande den 27 november 1913

uttalat, att ämbetet antoge, att remissen i ärendet i främsta rummet avsåge

att erhålla ämbetets yttrande rörande de tvångsmedel, som kunde

stå kronan till buds för att, om så ansåges nödigt, framtvinga det eftersatta

odlingsarbete, som ålåge vederbörande. Efter erinran om ovan

angivna förhållanden beträffande kontraktet in. m. har ämbetet meddelat,

att i det till arbetsplanen hörande kostnadsförslaget vissa beräknade

belopp upptoges för de olika vattenavloppens upptagande, men att

i fråga om odlingsarbetet allenast förekomme följande anteckning: »kostnad

för odling och tegdikning lika med den beräknade vinsten genom

odlingen». Härav finge anses framgå, — vad som för övrigt kunde

anses ostridigt emellan alla vederbörande — att enligt arbetsplanen det

skulle åligga varje särskild jordägare att verkställa den odling, som

förekomme å hans jord. I arbetsplanen angåves såsom det lämpligaste

sättet för odlingens verkställande att flåhacka och bränna jorden, varefter

askan borde ofördröjligen utspridas över fältet; härifrån undantoges

dock de gräsbärande ängarna, vilka borde plöjas direkt, enär matjorden

å dessa ej vore synnerligen djup och bränning förty ej där borde

äga rum.

Vidare har justitiekanslersämbetet anfört följande.

De rättsliga tvångsåtgärder, som, då föreskrivet odlingsarbete icke

inom bestämd tid verkställdes, kunde ifrågakomma, vore:

1) inställande av odlingslånets utbetalande,

2) återfordrande av odlingslånet på en gång eller successivt, och

3) talan vid domstol om vederbörandes förpliktande att vid lämpligt

äventyr fullborda odlingsarbetet.

Enär det ifrågavarande odlingslånet till fullo utbetalts, kunde i

föreliggande fall inställande av dess utbetalning ej vidare ske.

Huruvida återfordrande av lånet kunde ske i annan ordning, än

som bestämts genom Kungl. Maj:ts befallningshavandes utslag angående

lånets fördelning på hemmanen och återbetalning, kunde synas tvivelaktigt.

Emellertid ansåge ämbetet, att kronan nog med framgång kunde

göra gällande, att Kungl. Maj:ts befallningshavandes utslag icke kunde

medföra ändring i det avslutade kontraktets bestämmelser om de fall,

då lånet kunde återfordras, och om sättet härför, och att föreskrifterna i

Kungl. Maj:ts befallningshavandes utslag meddelats och gällde endast

under den förutsättningen, att låntagarnas åtaganden i fråga om arbetenas

utförande fullgjordes.

Då i kontraktet icke talades om något partiellt återfordrande av

lånet, syntes detta i sin helhet kunna återfordras, i den mån det icke

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 226.

redan amorterats. Emellertid syntes det justitiekanslersämbetet, att något

återfordrande av de delar av lånet, som belöpte å de hemman, å vilka

odlingsskyldigbeten fullgjorts, icke borde ifrågakomma.

Genom kontraktet och löftesskriften, jämförda med arbetsplanen,

vore arbetsdirektionen och löftesmännen förbundna att ansvara för odlingsarbetets

utförande; och justitiekanslersämbetet ansåge för sin del,

att, om talan därom vid domstol mot dem anställdes, domstolen sannolikt

skulle förplikta dem att låta fullborda odlingsarbetet vid äventyr,

att detsamma eljest finge genom kärandens föranstaltande verkställas på

deras bekostnad. Ett dylikt äventyr vore för lagen icke okänt; det omnämndes

i utsökningslagen och hade i praktiken ofta tillämpats. I

föreliggande fall, där odlingsarbetet skulle bestå av jordens flåhackning

och bränning eller plöjning, syntes ej heller av arbetets beskaffenhet

hinder böra möta för arbetets bortlegning. I detta sammanhang ansåge

sig justitiekanslersämbetet böra erinra därom, att med anledning av

riksdagens skrivelse den 31 maj 1901 och Kungl. Maj:ts brev till vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen den 14 juni 1901 odlingslånetagare numera

avfordrades skriftlig förbindelse, däri de förklarade vederbörande arbetsdirektion,

syssloman eller borgesmän berättigade att, därest odlingsarbeten

icke blivit av vederbörande jordägare inom föreskriven tid behörigen

utförda, på jordägarnas bekostnad utföra desamma.

Att talan om skyldighet att vid ovan nämnda äventyr fullborda

odlingsarbetet med utsikt till framgång kunde föras även mot två av de

försumliga jordägarna i detta ärende, nämligen godsägaren Rosén och

C. J. Carlsson i Rudkälla, syntes justitiekanslersämbetet otvivelaktigt.

Däremot syntes tveksamt, om sådan talan kunde föras mot den tredje

jordägaren, godsägaren Lindström, enär denne icke i arbetsplanen upptoges

såsom ägare av jord, som inginge i företaget. Vid vilken tid han

förvärvat den mark, varå odlingsarbete försummats, framginge icke av

handlingarna.

Vid bedömandet av frågan, huruvida i detta ärende talan om

vederbörandes förpliktande att verkställa det eftersatta odlingsarbetet

borde av kronan verkställas, syntes man hava att taga hänsyn dels

därtill, huruvida det allmännas intresse krävde, att den ifrågavarande

jorden, för vars odlande kronan lämnat lån, verkligen bleve uppodlad,

och dels därtill huruvida eventuella inteckningshavare, vilkas säkerhet

minskats därigenom, att odlingslånegivaren erhållit tyst förmånsrätt till

betalning framför inteckningshavarna, kunde bliva lidande därigenom,

att odlingsarbetet och därmed den intecknade egendomens beräknade

förhöjning i värde utebleve. Det förra spörsmålet syntes det icke till
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 226.

komma justitiekanslersämbetet att besvara; till det senare spörsmålets

besvarande på ett tillförlitligt sätt lämnade de remitterade och andra för

ämbetet tillgängliga handlingar icke material.

1 anledning av vad i detta ärende förekommit har Kungl. Maj:t

förut denna dag beviljat förlängning i tiden för odlingsarbetets utförande

till den 1 september 1916.

Med anledning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens samt lantbruksstyrelsens

nu refererade förslag om ändringar i odlingslånevillkoren

vill jag först anföra, att jag i likhet med dessa styrelser ävensom statskontoret

icke kan anse någon som helst betänklighet böra möta för att

den befogenhet att medgiva förlängning i arbetstiden för ett med

odlingslån understött arbetsföretag, som nu är Kungl. Maj:t förbehållen,

överlåtes å vederbörande ämbetsverk, vilket vid bifall till förberörda

överflyttningsförslag skulle bliva lantbruksstyrelsen. Härigenom skulle

en önskvärd förenkling i arbetet ernås och Kungl. Maj:t befrias från

handläggningen av ett icke obetydligt antal ärenden, vilka visserligen

icke äro av någon mer betungande beskaffenhet, men som dock föranleda

åtskilligt arbete. Nästan alltid torde för övrigt Kungl. Maj:t

vid besluts fattande i ärenden av förevarande slag finna sig böra följa

det sakkunniga ämbetsverkets tillstyrkan, vilken grundar sig på vad

som inhämtats vid vederbörande tjänstemans inspektion å arbetsplatsen.

Genom förändringen skulle en avsevärd tidsvinst i ärendets avgörande

beredas, vilken för låntagaren bör vara av betydelse. Liknande befogenhet

är i fråga om statsbidrag från avdikningsanslagen redan tillerkänd

vederbörande ämbetsverk. Med anledning av vad justitiekanslersämbetet

anfört vill jag framhålla, att det ju här blott är fråga om

anstånd med och icke om eftergivande av utförande av föreskrivet

arbete.

Vad därefter angår det andra av styrelsernas förslag, nämligen

om ändring i bestämmelserna i fråga om den säkerhet, som nu skall

jämlikt mom. 6 ställas för kontraktets fullgörande ävensom för de lyftade

statsmedlens återbäring i händelse mot kontraktet brytes, är vid denna

frågas bedömande att märka, att enligt bestämmelse i samma moment

denna säkerhet nu skall upphöra att gälla, så snart vattenavlednings
-

Departcments
chefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 226.

och avdiknings- samt odlingsarbetet blivit avsynat och godkänt. Då

det sålunda i detta fall är fråga om olika arbeten, vilka avsynas och

godkännas särskilt för sig och i regel på skilda tider, i det att odlingen

i allmänhet ej kan fullbordas förrän någon tid efter själva torrläggningsarbetet,

underlättas frågans bedömande, om man undersöker densamma

för vartdera arbetet för sig.

Vidkommande vattenavlednings- och avdikningsarbetet bör då beaktas,

att, om mot kontraktet brytes i fråga om detta arbete, i det att

detsamma icke utföres enligt den fastställda planen eller icke är fullbordat

inom i kontraktet bestämd eller särskilt medgiven tid, det jämlikt

mom. 11 ankommer på Kungl. Maj:t att låta inställa all vidare utbetalning

av lånet samt återfordra vad därav uppburits. Säkerhet för

dylik återbetalning skall nu ställas enligt mom. 6. Denna utväg är så

väl den enklaste som ock fullt tillräcklig. Då nämligen fördelningsutslag,

på sätt ovan framhållits, icke meddelas, förrän vattenavledningsoch

avdikningsarbetet blivit fullbordat, avsynat och godkänt, följer härav,

dels att återfordringsmöjligheten på grund av kontraktsbrott i detta fall

otvivelaktigt står öppen, så länge som dylikt kontraktsbrott kan äga

rum, och dels att, i händelse sådant kontraktsbrott föreligger och Kungl.

Maj:t icke i det särskilda fallet efter vederbörande myndighets hörande

medgiver, att arbetet må godkännas oaktat skedd avvikelse från arbetsplanen

eller försumlighet i avseende å tiden för dess fullbordande, lånet

återfordras samt alltså någon fördelning på jorden icke äger rum och

icke heller någon med tyst förmånsrätt jorden graverande förpliktelse

uppkommer. Då det nu omförmälda förfaringssättet alltså innebär fullt

tillräckliga garantier i olika hänseenden, synes icke något böra vara att

invända mot att den särskilda säkerheten för kontraktets fullgörande

enligt mom. 6 eftergives, i vad densamma avser fullbordandet av vattenavlednings-

och avdikningsarbetet. Denna åskådning överensstämmer med

statskontorets uppfattning, och även justitiekanslersämbetet synes icke

hava haft något att erinra däremot, då de betänkligheter, ämbetet uttalat,

avse allenast, att den säkerhet eftergives, som nu skall jämlikt

mom. 6 ställas för odlingsarbetets fullgörande.

Vad odlingsarbetet beträffar, torde det i varje fall vara tydligt,

att, intill dess fördelningsutslag meddelats, man även vid kontraktsbrott

i fråga om detta arbete har samma medel till rättelses vinnande, som

nyss nämnts, nämligen inställande av lånets utbetalning och återfordrande

av det redan uppburna. Emellertid äger i regel odlingsarbetet rum

först efter torrläggningsarbetets avslutande och tiden för dess fullbordande

bestämmes stundom till flera år därefter.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 226.

Beträffande kontraktsbrott vid dylikt efterföljande odlingsarbete

ställer sig saken annorlunda. 1 varje fall kan icke utvägen att inställa

vidare utbetalning av lånet anlitas, då ju detta redan vid fördelningsutslaget

är till fullo utbetalt. Huruvida staten, oaktat laga kraftvunnet

fördelningsutslag föreligger, äger möjlighet att i detta fall återfordra

ogulden del av lånet i annan ordning än detta utslag angiver, synes

vara tvivelaktigt, om än, såsom justitiekanslersämbetet anfört i sitt

utlåtande i ovan omförmälda särskilda ärende, sådan möjlighet icke

torde vara alldeles utesluten. En annan möjlighet för rättelses vinnande

— jämväl framhållen av justitiekanslersämbetet — torde däremot alltid

stå kronan öppen, nämligen att vid domstol föra talan om vederbörandes

förpliktande att fullgöra odlingsarbetet enligt kontraktet. Denna utväg

torde i detta fall vara den enda fullt pålitliga. 1 likhet med justitiekanslersämbetet

anser jag det icke tillrådligt att i fråga om odlingsarbetet

eftergiva den fordran på ställande av säkerhet för kontraktets

fullgörande, som nu är föreskriven i mom. 6. Ett föreläggande vid

vite för den försumlige jordägaren att utföra odlingen skulle nämligen

icke alltid komma att leda till åsyftat resultat på grund av ekonomiska

svårigheter för honom eller av andra orsaker. (Såsom justitiekanslersämbetet

omförmält, avfordras nu på grund av Kungl. Maj:ts

föreskrift den 14 juni 1901 odlingslånetagare en skriftlig förbindelse,

som berättigar vederbörande arbetsdirelction, syssloman eller borgensmän

att, därest odlingsarbete icke blir behörigen fullgjort av jordägaren inom

föreskriven tid, utföra detsamma på jordägarens bekostnad. Härigenom

synes vara tillräckligt sörjt för att åtminstone i de flesta fall en anmaning

till arbetsdirektionen, sysslomannen eller borgensmännen eller i

nödfall ett sådant föreläggande vid vite, som ovan nämnts, blir effektivt

och verkligen kommer att medföra odlingsarbetets fullgörande.

Med hänsyn till vad sålunda anförts, finner jag det vara önskvärt,

att bestämmelserna angående den i mom. 6 nu omförmälda säkerheten

förändras. Jag vill erinra, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt

lantbruksstyrelsen framhållit, att de nuvarande bestämmelserna, om

vilkas innebörd stor tveksamhet yppats, ofta föranlett odlingslånebehövande

att avstå från tanke på sådant lån.

Sagda bestämmelser torde, såsom ovan framhållits, i vad de avse

säkerheten för själva kontraktets fullgörande, faktiskt endast behöva

gälla fullbordande av det odlingsarbete, som återstår, sedan lånet fördelats

å jorden. Då det synes olämpligt att stadga olika regler i detta

fall för odlingsarbete, utfört å olika tider, torde dock bestämmelserna

fortfarande böra gälla fullgörandet av allt odlingsarbete.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 151 höft. (Nr 226.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 226.

1 avseende å säkerheten för lyftade statsmedels återbäring i händelse

mot kontraktet brytes, synes det angeläget, att den nu rådande

ovissheten, huruvida dylikt ansvar fortfar även efter fördelningsutslaget,

avlägsnas. Jag anser detta kunna utan risk ske på det sätt, att dylikt

ansvar förklaras icke föreligga. Den nyss härovan omförmälda säkerheten

för att även efter nämnda tidpunkt få odlingsarbetet utfört torde

enligt min mening vara fullt tillräcklig.

Bestämmelsen om dylikt återbetalningsansvar för tiden före fördelningsutslaget

synes också lämpligen böra undergå ändring genom

att flyttas till annat moment. Då det väl är lämpligast, att statskontoret,

som i allt fall jämlikt mom. 9 d) och e) mottager eu skuldförbindelse

jämte säkerhetshandling för lånets återbetalning intill dess fördelningen

å jorden ägt rum, har kontroll och granskning av alla de handlingar,

som röra den ekonomiska delen av odlingslåneaffären, synes mig nämligen

den förbindelse och den säkerhet, som böra lämnas för medlens

återbäring i händelse mot kontraktet brytes, kunna och böra sammanslås

med nyssnämnda i mom. 9 d) och e) omförmälda handlingar.

Härigenom förenklas proceduren avsevärt för låntagaren. Den i mom.

9 d) avsedda förbindelsen med tillhörande säkerhetshandling upphör enligt

nuvarande bestämmelse att gälla genom att fördelningsutslaget vinner

laga kraft och fördelningen antecknas i jordeboken, och detta är just den

tidpunkt, då, såsom jag ovan anfört, jag anser att även det särskilda

återbetalningsansvaret vid kontraktsbrott bör upphöra.

I samband med denna förändring bör i mom. 11 den ändring

vidtagas, att Kungl. Maj:ts befogenhet att i särskild ordning återfordra

lånet begränsas till samma tidpunkt.

I mom. 6 skulle då endast kvarstå föreskriften om säkerhet för

kontraktet i fråga om odlingsarbetets fullbordande. Jag vill framhålla,

att icke sällan odlingslån beviljas till företag, som icke innefatta något

odlingsarbete, enär antingen all i företaget ingående jord redan är odlad

eller ock den jord, som icke är det, anses icke böra odlas. I dessa fall

skulle någon säkerhetshandling av ifrågavarande slag icke tarvas.

Viss ändring i mom. 7 synes även böra äga rum på grund härav,

varjämte den nuvarande bestämmelsen i mom. 9 b) torde kunna utgå.

Samtidigt med dessa ändringar synas jämväl några andra förtydliganden

och och jämkningar böra ske.

Då den nu gällande kungörelsen i ämnet den 14 juni 1901 utfärdades,

uteslöts den inledning, som förekommit i tidigare kungörelser, senast

den 27 maj 1898, och som bland annat innehöll ett angivande av

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kunr/l. Maj ds Nåd. Proposition Nr 226.

fondens ändamål genom uppgift om arten av de företag, som skulle

kunna understödjas medelst lån frän densamma. Ehuruväl detta uteslutande

icke kan innebära, att fonden skulle kunna användas till andra

ändamål än riksdagen en gång beslutat, synes det, då dylikt beslut icke

liksom beträffande avdilcningsanslagen upprepas varje gång medel anvisas,

önskligt, att fondens ändamål uttryckligen angives. Detta torde lämpligen

böra ske genom att i mom. i införes en från kungörelsen den 27

mai 1898 hämtad bestämmelse, att från odlingslånefonden må av Kungl.

Maj:t anvisas lån till utförande av sådana vattenavlednings- och avdikningsföretag,

vilka avse odling av sänka trakter eller förbättring på

annat sätt än genom täckdikning av förut odlad åker eller äng eller

vinnande av ny äng.

1 mom. 4 torde böra uttryckligen utsägas, vad som redan nu är

undantagslös regel, att lånet icke må överstiga 70 procent av det jordförbättringsvärde,

som uppkommer av vattenavlednings- och avdikningsarbetet,

alltså icke genom odlingen.

I mom. 7 synes bestämmelsen, att kungörelse om odlingslånet

skall införas i allmänna tidningarna tre gånger, kunna förändras därhän,

att sådant införande allenast en gång må vara tillfyllest. Därjämte

synes böra utsägas, att icke andra fastigheter än dem, å vilkas ägor

företaget kommer att utföras med understöd av lånet, böra uppgivas i

kungörelsen och sålunda icke de, vilkas ägare ej äro delaktiga av lånet.

Dessa fastigheter kunde eljest lätt erhålla skenet av att vara behäftade

med tyst förmånsrätt för dylikt lån.

1 mom. 8 synes till orden »särskilt blivit bestämda» böra fogas

»av lantbruksstyrelsen» i analogi med vad som, med iakttagande av

ärendenas överflyttning till denna styrelse, gäller i motsvarande fall

beträffande statsbidrag från avdikningsanslagen.

Om än det faller av sig självt, när åtgärder böra vidtagas för att

odlingslån må fördelas på vederbörande fastigheter, och stadgad praxis

utbildat sig huru härvid bör tillgå, torde det vara lämpligt, att vissa

föreskrifter härutinnan givas. Dessa torde böra såsom ett nytt mom.

12 intagas i villkoren, till följd varav det nuvarande mom. 12 och

efterföljande förändras till mom. 13 o. s. v.

I första stycket av nuvarande mom. 13, enligt nyssnämnda ändrade

nummerordning mom. 14, synes böra insättas ordet »för» framför »de

forsta tre åren». Andra stycket i samma moment synes mig för större

tydlighets vinnande böra undergå vissa jämkningar, som icke innebära

någon ändring i sak.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 226.

I övrigt synas å åtskilliga ställen smärre redaktionsförändringar

böra vidtagas.

I anslutning till vad jag nu anfört tillåter jag mig framlägga

följande förslag till villkor för lån från odlingslånefonden.

Mom. 1. Från odlingslånefonden må av Kungl. Maj:t anvisas lån

till utförande av sådana vattenavlednings- och avdikningsföretag, vilka

avse odling av sänka trakter eller förbättring på annat sätt än genom

täckdikning av förut odlad åker eller äng eller vinnande av ny äng.

För varje företag, till vilket lån från odlingslånefonden sökes,

skall fullständig avb'' tsplan uppgöras av sakkunnig person och underställas

Kungl. Maj ts prövning. Sådan arbetsplan bör tillika innefatta

dels utredning angående jordens naturliga beskaffenhet och större eller

mindre lämplighet för odling, dels uppskattning av det jordförbättringsvärde,

som beräknas skola vinnas genom vattenavlednings- och avdikningsarbetet,

dels, i händelse odlingsarbete förekommer, särskild uppskattning

av det jordförbättringsvärde, som beräknas skola härigenom vinnas, dels

och beräkning över kostnaderna såväl för vattenavledningen och avdikningen

som för odlingen, där sådan förekommer.

Mom. 2. Lån från odlingslånefonden beviljas ej, med mindre

lantbruksstyrelsen vitsordar, att, så vitt styrelsen kan finna, laga hinder

mot förelagets utförande ej förefinnes.

Mom. 3. Vederbörande, som erhåller lån från fonden, är underkastad

alla de villkor och kontroller, som av Kungl. Maj:t prövas lämpliga

och nödiga.

Mom. 4. Lånet kali av Kungl. Maj:t bestämmas till hela det

belopp, vartill enligt den fastställda arbetsplanen kostnaden för vattenavledningen

och avdikningen efter avdrag för det bidrag, som för samma

företag eller samma område inom företag kan varda lämnat från norrländska

eller allmänna avdikningsanslaget, beräknas komma att uppgå,

dock med iakttagande, dels att kostnaden för tegdikning eller täckdikning

härvid ej må inräknas, dels ock att lånet ej må överstiga sjuttio

procent av det genom vattenavlednings- och avdikningsarbetet uppkommande

jordförbättringsvärde, som lantbruksstyrelsen anser sig kunna

vitsorda. Låntagaren skall genom kontant tillskott, materialier eller

annat bidrag bestrida vad till hela företagets fullbordande kan erfordras

utöver lämnat statslån och bidrag från något av nämnda anslag.

Mom. 5. Med den, som mot åtnjutande av lån från odlingslånefonden

åtager sig ett arbetsföretag, skall skriftligt kontrakt i vederbörlig

ordning avslutas samt av lantbruksstyrelsen godkännas. Kontraktet

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 226.

skall innefatta förbindelse för låntagare dels att, i noggrann överensstämmelse

med den fastställda arbetsplanen oc-h under skyldighet att

därvid vara underkastad vederbörandes kontroll, påbörja och fullborda

såväl vattenavledningen och avdikningen som även odlingsarbetet inom

viss bestämd tid och dels att genom egna tillskott utgöra vad som kan

erfordras utöver statslånet och bidrag från något av ovannämnda anslag.

Mom. 6. För fullgörande av till företaget hörande odlingsarbete

skall ställas sådan säkerhet, som godkännes av lantbruksstyrelsen; skolande

denna säkerhet upphöra att gälla, så snart odlingsarbetet blivit avsynat

och godkänt.

Mom. 7. Sedan det i mom. 5 omförmälda kontrakt avslutats,

har lantbruksstyrelsen att därom underrätta statskontoret; varefter det

åligger statskontoret att ofördröjligen låta dels i allmänna tidningarna

dels ock genom Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshavande i länskungörelserna

införa kungörelse om odlingslånets beviljande, i vilken

kungörelse de fastigheter, å vilkas ägor arbetsföretaget kommer att med

understöd av lånet utföras, skola uppgivas.

Mom. 8. Lånet må ej till någon del utbekommas, förrän arbetsföretaget

blivit börjat, men därefter få lånemedlen, efter hand och i mån

av arbetets fortgång, lyftas vid de tider, som finnas utsatta i kontraktet

eller särskilt blivit bestämda av lantbruksstyrelsen; dock med skyldighet

för vederbörande att efter utfående av den del av lånet, som enligt bestämmelse

i varje särskilt fall får lyftas på grund därav, att arbetet blivit

börjat, vid varje av de följande lyftningstiderna, innan ytterligare lånemedel

må utbekommas, hos statskontoret förete intyg av lantbruksstyrelsen,

att, enligt vad därstädes nöjaktigt styrkts, så mycket av arbetet blivit utfört,

som skäligen kan anses motsvara vad i förhållande till det beviljade

låneunderstödet belöper å vad som redan utbekommits av lånet; börande,

så vida icke Kungl. Maj:t med avseende å särskilda förhållanden prövar

skäligt annorlunda förordna, någon del av lånet innestå i statskontoret,

intill dess vattenavlednings- och avdikningsarbetet är avsynat och

godkänt.

Mom. 9. Låuen skola av statskontoret utbetalas antingen omedelbart

eller ock genom Kungl. Majrts vederbörande befallningshavande;

börande, innan större eller mindre del av beviljat lån utbetalas, hos

statskontoret företes:

a) om arbetets utförande, i enlighet med mom. 5, avslutat och godkänt

kontrakt;

b) behörigt intyg att arbetet är börjat;

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 226.

c) till statskontoret eller order ställd, av statskontoret godkänd

skuldförbindelse, som skall innefatta vederbörandes åtagande att, intill

dess lånet, jämlikt kungörelserna den 13 juni 1845 och den 3 november

1848, blivit fördelat på de fastigheter, vilka skola ansvara för återbetalningen,

och fördelningen vunnit laga kraft samt på föreskrivet sätt antecknats

uti jordeboken, ansvara för lånets betalning ävensom för lyftade

stal smedels återbäring, i fall mot kontraktet brytes; och

d) av statskontoret godkänd borgen eller annan säkerhet för den

avgivna skuldförbindelsens uppfyllande.

Mom. 10. De låne- och säkerhetshandliugar, som för odlingslåns

utbekommande avlämnats till statskontoret, förbliva uti statskontorets

vård; dock skola sådana handlingar, som vederbörande ämbetsmyndigheter

kunna bliva i behov att begagna, på behörig rekvisition

utlämnas till dem.

Mom. 11. I händelse avvikelse, utan därtill erhållen vederbörlig

tillåtelse, skett från den fastställda arbetsplanen,

eller arbetet icke inom därför bestämd tid fullbordats, utan att

anstånd med detsammas utförande medgivits av lantbruksstyrelsen,

eller statskontoret skulle finna den säkerhet, som jämlikt mom. 9

d) blivit ställd för den i mom. 9 c) omförmälda skuldförbindelse, icke

vidare nöjaktig, och ny säkerhet, som av statskontoret god kännes, icke

varder inom bestämd tid avlämnad,

eller den bestämda annuiteten icke varder i behörig tid erlagd,

ankommer på Kungl. Maj:t att låta inställa all vidare utbetalning

av statslånet samt — därest icke lånet redan blivit fördelat på vederbörande

fastigheter och antecknat i jordeboken — återfordra vad av lånet

uppburits, att på en gång eller efter hand inbetalas till statskontoret

inom den tid, som bestämmes av Kungl. Maj:t.

Statskontoret bör tillse, att sådan inbetalning ingår i vederbörlig

ordning; och skall det åligga vederbörande att å sålunda lyftade och

återburna medel jämväl erlägga fem procent årlig ränta från lyftningsdagen

till dess återbetalniug sker.

Mom. 12. När det till ett med lån från odlingslånefonden understött

företag hörande vattenavlednings- och avdikningsarbete blivit slutligen

avsynat och av lantbruksstyrelsen godkänt, åligger det lantbruksstyrelsen

att härom meddela statskontoret underrättelse, varefter statskontoret

har att hos Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshavande

göra framställning om lånets fördelning å de fastigheter, vilka skola

ansvara för dess återbetalning.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:t,t Nid. Proportion Nr 226.

Mom. 13. Alla med lån från fonden utförda arbeten skola, så

länge någon del av lånet återstår ogulden, vederbörligen underhållas av

den eller dem det åligger.

Mom. 14. Å den av Kungl. Magt bestämda lånesumman beräknas

för de första tre åren från första lyftningsdagen icke någon ränta.

För näst därpå följande tre år beräknas å lyftade belopp tre och

sex tiondels procent årlig ränta, vilken vid dessa tre års slut lägges

till den beviljade lånesumman. Å det sålunda uppkommande beloppet

erlägges från och med sjunde året efter första lyftningsdagen, till dess

lånet blivit slutbetalt, eu annuitet av sex procent, därav såsom ränta

räknas tre och sex tiondels procent å det oguldna kapitalbeloppet.

Sedan odlingslån blivit fördelat på vederbörande fastigheter och

antecknat i jordeboken, äger jordägare, som sådant önskar, att, oberoende

av det här ovan stadgade återbetalningssätt, när som helst under lånetiden,

sex månader efter hos statskontoret gjord uppsägning, inbetala

hela det på hans fastighet belöpande skuldbelopp, jämte all därå upplupen

ogulden ränta.

Mom. 15. I avseende på sättet och ansvarigheten för de i nästförestående

moment omförmälda inbetalningars verkställande böra ovan

åberopade kungörelser den 13 juni 1845 och den 3 november 1848 lända

till efterrättelse.

Mom. 16. Alla kostnader av vad beskaffenhet de vara må, som

i följd av erhållna lån föranletts för statskontoret, skola utan undantag

bestridas eller gottgöras av låntagaren.

Mom. 17. Intressenter i företag, vartill lån från fonden erhållits,

åligger att vid avslutandet av kontrakt om arbetets utförande överlämna

till lantbruksstyrelsen, för att i dess arkiv förvaras, bestyrkt

kopia av de gillade ritningarna för arbetet, ävensom bestyrkta avskrifter

av därtill hörande godkänt betänkande jämte kostnadsförslag.

Dessa ändrade villkor torde böra gälla från och med år 1915.

De böra därvid tillämpas även i fråga om tidigare beviljade lån, så

vitt angår åtgärder som beträffande sådana lån vidtagas efter 1915

års ingång.

Jag hemställer nu, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå

riksdagen

att godkänna de av mig föreslagna villkoren för lån från odlingslånefonden,

att gälla från och med år 1915.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 226.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna

bifall och förordnade, att proposition i ämnet av den

lydelse, bil. . . . till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

A. Lekänder.

STOCKHOLM, I8AAC MAKCUS’ BOKTBYCKEBI-AKTIEBOLAG, 1914.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1914 B:243 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade villkor för lån från odlingslånefonden. s. 1 i texten
  2. JoU 1914 B:134 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade villkor för lån från odling slånefond en. s. 1 i texten