Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om utsträckt anstånd med betalning av gäld

1914-08-28 · 25 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,6 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 24 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1914 B:274, Med förslag till lag om utsträckt anstånd med betalning av gäld

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

1

Nr 274.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

lag om utsträckt anstånd med betalning av gäld; given

Stockholms slott den 28 augusti 1914.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om utsträckt anstånd

med betalning av gäld.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Berndt Hasselrot.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 194 höft. (Nr 274.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

Förslag

till

lag om utsträckt anstånd med betalning av gäld.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Med betalning av sådan gäld, å vilken lagen den 5 augusti 1914

om anstånd med betalning av gäld (moratorium) äger tillämpning och

som förfallit efter den 15 juli 1914, må ytterligare anstånd åtnjutas

intill dess fjorton dagar förflutit från den dag gälden skolat enligt

nämnda lag betalas.

Har gäld tillkommit före den 5 augusti 1914 och förfaller densamma

till betalning under tiden från och med den 7 till och med den

20 september 1914, äge gäldenären njuta anstånd med betalningen intill

dess en kalendermånad förflutit från förfallodagen.

2 §.

Vad i 1 § är stadgat skall icke gälla om

skatter, utskylder eller andra offentliga avgifter;

post-, telefon- eller telegram avgifter;

avgifter för vatten, gas eller elektrisk ström;

avgifter till eller ersättningar från riksförsäkringsanstalten, sjukkassor

eller understödsföreningar;

premier på grund av försäkringsavtal eller sådana ersättningar på

grund av dylikt avtal, som ej utgå vid återköp av livförsäkring eller

som förskott mot säkerhet i livförsäkringsbrev;

sådan ersättning, som det enligt lagen den 5 juli 1901 angående

ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete åligger arbetsgivare

att utgiva;

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

bidrag till annans underhåll, som utgår enligt lag eller avtal;

skadestånd;

böter eller vite, vartill någon blivit av domstol eller annan offentlig

myndighet fälld;

avlöning för allmän eller enskild tjänst eller annan arbetsanställ
ning;
pension,

livränta eller undan tagsförmån;

arrendeavgift;

hyra för fast eller lös egendom;

förlagsskuld, som på grund av 11 § i förordningen den 13 april

1883 angående förlagsinteckning förfallit till betalning;

gäld av vad slag det vara må, som åligger staten eller kommun.

Med ränta å gäld må ej anstånd åtnjutas, ej heller med# avbetalning

åt lån, som mot säkerhet av inteckning i fast egendom beviljats i

enlighet med de för hypoteksföreningars verksamhet meddelade bestämmelser.

3 §•

Med betalning av köpeskilling för lös egendom må ej anstånd

enligt 1 § åtnjutas i vidare mån än köpeskillingen avser gods, som

blivit avlämnat före den 5 augusti 1914, eller fråga är om köpeskillingen

för sådant å exekutiv auktion försålt fartyg, som i 94 § utsökningslagen

omförmäles. Har någon eljest utfäst betalning för annans åtagande att

något göra eller låta, äge han ej heller på grund av 1 § åtnjuta anstånd

med betalningen i vidare mån än åtagandet blivit före nämnda dag

fullgjort.

4 §•

Utan hinder av vad i 1 § stadgas må medel, insatta hos bolag

eller annan, som driver bankrörelse, uttagas; äro medlen insatta hos

sparbank eller å sparkasseräkning eller därmed likartad räkning, äge

dock insättaren ej utbekomma mer än 100 kronor i veckan av sitt tillgodohavande.

5 §•

År borgenären bosatt utom riket, äge gäldenären jämväl i fråga

om sådan gäld, som i 2—4 §§ avses, njuta anstånd med betalningen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

efter ty i 1 § sägs. Har borgenär, som nu sagts, efter den 4 augusti

1914 överlåtit sin fordran på någon, som är bosatt inom riket, äge

denne icke i det avseende, varom nu är fråga, bättre rätt än den utländske

borgenären.

6 §•

Under den tid anstånd med gälds betalning åtnjutes må icke

gälden vare sig genom stämning till domstol eller hos överexekutor

utsökas eller på grund av densamma utmätning sökas eller verkställas.

År talan om betalning redan hos domstol eller överexekutor anhängiggjord,

må dock den talan utan hinder av vad nu stadgats vinna prövning.

U^der nämnda tid må ej heller av anledning, som i 4 § konkurslagen

sägs, innehavare av fordran, som med anståndet avses, göra

ansökan, att gäldenärens egendom skall avträdas till konkurs, eller sådan

förut gjord ansökan vinna behandling.

Utan hinder av vad i första stycket är stadgat äge inteckningshavare

göra gällande den rätt, som omförmäles i 31 och 35 §§ av förordningen

den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom eller

i 27 och 28 §§ av lagen den 10 maj 1901 om inteckning i fartyg

eller i 17 § av lagen den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt och

vattenfallsrätt.

7 §•

Begagnar gäldenär anstånd, som han enligt denna lag äger åtnjuta,

må icke i följd därav, att betalning uteblivit, pant, som må hava

blivit satt för gälden, försäljas eller av borgenären för egen räkning

behållas eller vite utgå, där sådant blivit utfäst för den händelse gäldenären

skulle fördröja betalningen över förfallodagen. Ej heller må i

ty fall på grund av bestämmelserna i 95 eller 130 § utsökningslagen

köp varda ogillt eller annan bestämmelse i lag eller avtal därom, att

gäldenärens rätt i följd av dröjsmål med betalningen skulle vara förverkad,

vinna tillämpning.

3 §•

Å gäld, för vilken ränta ej är utfäst, men viss förfallodag är bestämd,

äge borgenären för den tid anstånd med gäldens betalning enligt

denna lag äger rum tillgodonjuta ränta efter sex för hundra om året

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 274.

eller, där fråga är om gäld, som grundar sig å växel, efter den räntefot,

som vid anståndets början gällde för diskontering i riksbanken av växlar,

ställda att betalas efter högst tre månader. Vad nu är stadgat om

skyldighet att gälda ränta skall icke äga tillämpning å den, som å

exekutiv auktion inropat fast egendom eller sådant fartyg, som i 94 §

utsökningslagen omförmäles.

År å gäld, med vars betalning anstånd åtnjutes enligt denna lag,

ränta utfäst att för tid efter gäldens förfallodag utgå efter högre räntefot

än dessförinnan, vare gäldenären ej pliktig att för den tid, under

vilken han begagnar sig av anståndet, gälda ränta efter högre räntefot

än sex för hundra om året eller, där redan för tiden före förfallodagen

högre ränta utfästs, efter den sålunda utfästa räntefoten.

9 §•

Under tiden från och med den 7 september till och med den 6

oktober 1914 må fast egendom, som är utmätt eller som hör till konkursbo,

icke i något fall försäljas och försäljning av utmätt eller konkursbo

tillhörig lös egendom icke äga rum i andra fall än här nedan i andra

stycket sägs. Ej heller må under sagda tid borgenär, som för sin

fordran har lös egendom såsom pant, genom försäljning eller annorledes

skaffa sig betalning ur panten, där ej egendomen är av beskaffenhet,

som här nedan sägs.

Försäljning av lös egendom, som är underkastad förskämning eller

snar förstörelse eller erfordrar alltför kostsam vård, må äga rum utan

hinder av vad i första stycket är stadgat. Utmätt lös egendom må ock

säljas, där borgenären och gäldenären äro ense därom eller överexekutor

prövar det vara lämpligt. Likaledes må lös egendom, som hör till konkursbo,

försäljas, såframt sådant fall är för handen, som i 48 § andra

stycket konkurslagen omförmäles, eller borgenärerna i den ordning 59

och 60 §§ samma lag stadga besluta sådan försäljning och rättens ombudsman

efter att hava hört gäldenären lämnar sitt bifall därtill.

Har försäljning, som efter ty nu sagts ej må ske, redan utsatts

att äga rum, varde den inställd. Skall försäljning, som nyss nämnts,

utsättas att äga rum å tid efter den 6 oktober 1914, må kungörelse

om försäljningen ej utfärdas förrän efter sagda dag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

10 §.

Sammanträde, som blivit utsatt för fördelning av köpeskillingen

för utmätt fast egendom eller fartyg, skall, där köparen begagnar sig

av anstånd enligt denna lag, inställas. När anståndet upphör, åligger

det auktionsförrättaren att, där köpeskillingen rätteligen erlägges, ofördröjligen

utsätta ny tid för sammanträdet och låta detta kungöras så som

i 140 eller 142 § utsökningslagen sägs samt att i annat fall med iakttagande

av vad här ovan i 9 § stadgas förfara så som i nämnda lag

för varje särskilt fall föreskrives.

11 §•

Under den tid anstånd med växels betalning åtnjutes må växeln

icke till betalning uppvisas eller för bristande betalning protesteras.

12 §.

År enligt lag eller författning borgenärs rätt beroende därav, att

talan anhängiggöres eller annan åtgärd vidtages inom viss tid, och kan

på grund av vad här ovan är stadgat sådan åtgärd icke företagas, vare

borgenärens rätt förvarad, där åtgärden vidtages inom en kalendermånad

efter hindrets upphörande; dock att i fråga om vad borgenären har att

iakttaga för bevarande av växelrätt skall gälla vad i 92 § växellagen

stadgas.

Denna lag skall träda i kraft den 7 september 1914.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

7

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 24 augusti 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg, .«*<:• ,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Hasselrot, anförde:

»På grund av de förhållanden, som vid det nu gällande moratoriets

början voro rådande, erhöll detta en tämligen vidsträckt, enligt vissas

mening alltför vidsträckt omfattning. Företrädare för bank-, handelsoch

industrikretsar hava också uttalat önskan om moratoriets upphävande

och ersättande med anordningar, som innebära en successiv avveckling

av detsamma. Sålunda har Stockholms Handelskammare i en den 22 i

denna månad avlåten underdånig skrivelse gjort framställning om att

Kungl. Maj:t täcktes omedelbart vidtaga åtgärder för upphävande eller

successiv avveckling av lagen om anstånd med betalning av gäld den

5 augusti 1914, i vad den avser inländska förhållanden. Å andra sidan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

. «

har Kalmar med flera läns trävaruexportförening i en underdånig skrivelse

av den 20 i denna månad med förmälan, att trävaruexporten numera

omöjliggjorts, och att det därigenom blivit exportörerna omöjligt att

fullgöra sina förbindelser, hemställt om förlängt moratorium för dessa

förbindelser.

Det synes visserligen vara förenat med betydande svårigheter att

nu överskåda alla de verkningar, det i nämnda lag medgivna moratoriet

medfört. Isynnerhet torde knappast kunna med bestämdhet avgöras om

och i vilken grad moratoriet medverkat till den obestridliga ökning av

riksbankens sedelreserv, som inträdde kort efter moratoriets början och

då följde på en nästan våldsam sänkning av samma reserv. Men det

kan likväl ej förnekas, att ett omfattande moratorium lätteligen är ägnat

att kraftigt dämpa handel och näringar och sålunda endast på grund

av tvingande nödvändighet och under iakttagande av den största försiktighet

bör upprätthållas. Ifråga om våra förbindelser gentemot utlandet

är emellertid ett vidsträckt moratorium fortfarande nödvändigt.

Så länge de flesta övriga europeiska stater gentemot oss upprätthålla

ett sådant, kunna vi naturligtvis ej handla annorlunda. Beträffande den

inländska gälden åter föreligger ett annat förhållande. Sedan vår sjöfart på

utlandet nu åter börjat väckas till liv, och ljusa förhoppningar om en förbättring

av villkoren för vår exportindustri och övriga handel med utlandet

därtill blivit knutna, torde tiden vara inne att företaga väsentliga begränsningar

i moratoriets omfattning i riktning mot en så småningom försiggående

avveckling av den stagnation, som ett moratorium med nödvändighet

medför. Det kan emellertid knappt med tillräcklig styrka betonas, att

en dylik avveckling ej får ske brådstörtat. Att utan vidtagande av

några nya åtgärder ifråga om moratorium helt enkelt låta det nu gällande

moratoriet gå till ända torde sålunda icke kunna försvaras. Därigenom

skulle t. ex. all gäld, som förfallit före den 5 augusti, och med vars

betalning anstånd åtnjutits, förfalla till betalning den 7 september. Det

är uppenbart, att eu sådan eventualitet lätt skulle kunna medföra en

farlig ansträngning av penniugeomsättningen. Lika litet torde det låta

sig göra att ålägga alla de gäldenärer, vilkas gäld förfallit under tiden

från och med den 5 augusti till och med den 6 september, och som

begagnat sig av en kalendermånads anstånd, att betala gälden omedelbart

efter denna anståndstids utgång, innan de ännu haft möjlighet

att förfoga över sina tillgodohavanden i bankerna, och innan ännu verkningarna

av den handel, som nu åter kommit i gång, hunnit göra sig

gällande. Pin ytterligare kortare tids anstånd måste beviljas dessa gäldenärer.

För att bereda dem utväg att vid denna anståndstids utgång

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

kunna betala sin gäld är det nödvändigt att de under tiden få i vanlig

ordning göra sina uttag å alla s. k. avistaräkningar i bankerna. I

sådant syfte måste sålunda undantag göras från det utsträckta anståndet.

Aven i andra avseenden äro väsentliga undantag från grundsatsen om

moratoriets utsträckning påkallade. Man måste se till, att redan under

nu åsyftade tid det normala penningeomloppet börjar att så småningom

återställas. Åtskillig gäld, för vars betalande omedelbart efter utgången

av det nu gällande anståndet särskilda skäl tala, bör sålunda ej komma

i åtnjutande av något ytterligare anstånd.

Om det för ernående av en smidig avveckling av det nu gällande

moratoriet är nödigt att i många fall medgiva någon tids ytterligare

anstånd med betalning av gäld, som redan åtnjutit anstånd, kan eu

sådan anordning emellertid icke undgå att öva inverkan även på betalningsmöjligheterna

ifråga om sådan gäld, som uppkommit före det nu

gällande moratoriets början och som förfaller under tiden närmast efter

dess utgång. Skulle betalning av denna gäld kunna framtvingas samtidigt

därmed, att den äldre gälden, som omfattats av moratoriet, måste infrias,

vore även därmed faran för en allvarlig rubbning av penningeomloppet överhängande.

En anhopning av gäld, som samtidigt förfölle till betalning,

skulle komma att äga rum, och betydande vanskligheter såväl för de enskilde

som för det allmänna skulle därigenom uppstå. Ehuru mot en utsträckning

av anståndet till sådan gäld, som här avses, onekligen åtskilliga

betänkligheter göra sig gällande, så måste dock dessa vika för den bjudande

nödvändigheten att under nuvarande alltjämt osäkra förhållanden undvika

en farlig överansträngning av de enskildes ekonomiska möjligheter

och av penningecirkulationen i landet. Har, så som enligt den nu

gällande moratorielagen är förhållandet, all gäld, som, ehuru förfallen

före den 5 augusti, lämnats ogulden, samt all gäld, som förfaller under

tiden från och med sagda dag till och med den 6 september, utsatts

att betalas under månaden närmast efter sistnämnda dag, skulle det

tydligen vara förenat med en betydande risk att ålägga betalningsskyldighet

för all den nämnda gälden samtidigt därmed, att den gäld, som,

utan att anstånd åtnjutits, förfaller under samma tidrymd, också skall

betalas. Ett så omfattande betalningsanstånd som det nu gällande kan

icke undgå att medföra en viss förskjutning också beträffande betalningen

av den övriga gäld, som förfaller under den tid, då anståndet

utgår. En sådan förskjutning är en oundgänglig om ock beklagansvärd

följd av en avveckling av det redan beviljade anståndet. Det ligger

emellertid mycken vikt uppå att förskjutningen icke får större omfattning

än nödigt är.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 194 käft. (Nr 274.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

Det förslag till lag om utsträckt anstånd med betalning av gäld,

som jag låtit utarbeta inom justitiedepartementet, är byggt på ovan

utvecklade grundsatser.

Den gäld, som förfallit före den 5 augusti och med vars betalning

anstånd åtnjutits enligt den nu gällande lagen, har uppdelats i två

grupper, den ena omfattande sådan gäld, som förfallit före den 16 juli,

och den andra omfattande den gäld, som förfallit under tiden från och

med den 16 juli till och med den 4 augusti. Den förra har ej ansetts

böra komma i åtnjutande av något ytterligare anstånd. Ifråga om den

skall anståndet genast avvecklas. Den skall sålunda gäldas den 7 september.

Den senare åter får åtnjuta ytterligare 14 dagars anstånd, på

det att gäldenären under denna tid må kunna träffa anordningar för

betalningen. Ett lika långt anstånd beviljas också den gäld, som förfallit

under tiden från och med den 5 augusti till och med den 6 september.

För båda dessa fall göras emellertid betydande undantag från

moratoriets omfattning. Dessa undantag, som angivas i 2—4 §§ av

lagförslaget, åsyfta att redan från och med den 7 september så småningom

återföra det ekonomiska livet i dess normala banor. De bestämmelser,

som torde visa sig bliva de i denna riktning mest verksamma,

undantaga från anståndet räntor och vissa amorteringar å lån,

hyror, fordringar på s. k. avistaräkningar hos banker samt i vissa fall

penningefordringar på grund av avtal om ömsesidiga förpliktelser. Ifrågavarande

bestämmelser få emellertid enligt vad 5 § utvisar icke tillämpas,

när borgenären är bosatt utom riket.

Tillämpningen av ifrågavarande bestämmelser medför att med ovan

antydda undantag den gäld, som förfallit före den 16 juli, skall betalas

den 7 september, den gäld, som förfallit under tiden från och med den

16 juli till och med den 4 augusti, skall betalas den 21 september och

den gäld, som förfaller under tiden från och med den 5 augusti till och

med den 6 september, skall betalas 14 dagar efter utgången av anståndet

enligt nu gällande lag. Förfallodagarna för sistnämnda gäld komma

sålunda att infalla under eu tidrymd, som slutar den 20 oktober.

Beträffande anstånd med betalning av sådan gäld, som förfaller

under månaden närmast efter den 6 september, och som sålunda icke

avsetts med den nu gällande lagen må till en början framhållas, att

om gälden uppkommit efter den 4 augusti 1914, densamma naturligtvis

lämnats fullständigt oberörd av det nu föreslagna moratoriet. Det är

endast tidigare uppkommen gäld, som beröres. Det har, för undvikande

av en alltför stark kollision med betalningsterminerna för den gäld,

som ovan omhandlats, funnits nödigt att för nu ifrågavarande gäld med
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

giva ett anstånd av en kalendermånad från förfallodagen. Den tidrymd,

inom vilken denna gäld skall betalas, kommer sålunda att sträcka sig

från och med den 7 oktober till och med den 6 november. Åven i det

sålunda föreslagna anståndet göras dock ifråga om inländsk gäld de

inskränkningar, som omförmälas i 2—4 §§ av förslaget.

Förutom nu berörda stadganden hava i förslaget, i anslutning till

motsvarande bestämmelse i den nu gällande lagen, upptagits föreskrifter

om uppskov under viss tid med försäljning av egendom, som är utmätt

eller som tillhör konkursbo. De skäl, som tala för ett sådant uppskov,

synas emellertid i viss mån äga giltighet jämväl i fråga om tvångsrealisation

av pant. I regel skulle det innebära en obillig hårdhet gentemot

gäldenären, om borgenären under nuvarande tryckta tider kunde

framtvinga en dylik försäljning. Ifrågavarande bestämmelse har därför

utsträckts att gälla även detta slag av tvångsförsäljning.

I enlighet med lagrådets i annat sammanhang gjorda hemställan

hava i förslaget upptagits stadganden om skyldighet att gälda ränta

under den tid anstånd åtnjutes. Jämväl i övrigt hava vissa närmare

bestämmelser angående moratoriets rättsverkningar och därmed sammanhängande

ämnen — utöver de i nu gällande lag meddelade — upptagits

i förslaget.»

Departementschefen uppläste härefter ett, i överensstämmelse med

vad han anfört, inom justitiedepartementet upprättat såsom bilaga till

detta protokoll fogat förslag till lag om utsträckt anstånd med betalning

av gäld och hemställde, att lagrådets utlåtande över detta förslag måtte

för det ändamål, som i § 87 regeringsformen omförmäles, inhämtas

genom titdrag av protokollet.

Till denna hemställan, vilken biträddes av statsrådets

övriga ledamöter, fann Hans Maj:t Konungen

gott lämna bifall.

Ur protokollet:

Israel Myrberg.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

Förslag

till

lag om utsträckt anstånd med betalning av gäld.

1 §•

Med betalning av sådan gäld, å vilken lagen den 5 augusti 1914

om anstånd med betalning av gäld (moratorium) äger tillämpning och

som förfallit efter den 15 juli 1914, må ytterligare anstånd åtnjutas intill

dess fjorton dagar förflutit från den dag gälden skolat enligt nämnda

lag betalas.

Har gäld tillkommit före den 5 augusti 1914, och förfaller densamma

till betalning under tiden från och med den 7 september till

och med den 6 oktober 1914, äge gäldenären njuta anstånd med betalningen

intill dess en kalendermånad förflutit från förfallodagen.

2 §•

Vad i 1 § är stadgat skall icke gälla om

skatter, utskylder eller andra offentliga avgifter;

avgifter för telefon, telegram, vatten, gas, elektriskt ljus eller

elektrisk kraft;

avgifter till och ersättningar från riksförsäkringsanstalten, sjukkassor

eller understödsföreningar;

premier och ersättningar på grund av försäkringsavtal;

sådan ersättning, som det enligt lagen den 5 juli 1901 angående

ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete åligger arbetsgivare

att utgiva;

underhållsbidrag, som utgå på grund av i lag stadgad eller särskilt

avtalad försörjningsplikt;

skadestånd;

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

böter och viten, vartill någon blivit av domstol eller annan offentlig

myndighet fälld;

avlöning för allmän eller enskild tjänst eller annan arbetsanställning;
pension,

livränta eller undan tagsförmån;

arrende;

hyra för fast eller lös egendom;

förlagsskuld, som på grund av 11 § i förordningen den 13 april

1883 angående förlagsinteckning förfallit till betalning;

gäld av vad slag det vara må, som åligger staten eller kommun.

Med ränta må ej anstånd åtnjutas, ändå att gälden är sådan, som

i 1 § avses. Vad nu sagts om ränta gälle ock om avbetalning å lån,

som mot säkerhet av inteckning i fast egendom beviljats i enlighet

med de för hypoteksföreningars verksamhet meddelade bestämmelser.

3 §.

Med betalning av köpeskilling för lös egendom må ej anstånd

enligt 1 § åtnjutas, med mindre godset blivit avlämnat före den 5

augusti 1914 eller sådant fartyg, som i 94 § utsökningslagen omförabies,

blivit å exekutiv auktion försålt. Har någon eljest utfäst betalning

för annans åtagande att något göra eller låta, äge han ej heller på

grund av 1 § åtnjuta anstånd med betalningen i vidare mån än åtagandet

blivit före nämnda dag fullgjort.

4 §''

Utan hinder av vad i 1 § stadgas må av medel, insatta hos bolag

eller annan, som driver bankrörelse, uttagas,

om medlen vid anfordran förfalla till återbetalning, hela tillgodohavandet,

om de äro insatta hos sparbank eller å sparkasseräkning eller

därmed likartad räkning, 100 kronor i veckan å varje räkning

samt, om de eljest äro insatta att återbetalas viss tid efter uppsägning,

i varje vecka tio för hundra av den behållning, som å räkningen

innestod den 5 augusti 1914.

5 §•

År borgenären bosatt utom riket, äge gäldenären jämväl ifråga

om sådan gäld, som i 2—4 §§ avses, njuta anstånd med betalningen

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition Nr 274.

efter ty i 1 § sägs. Har borgenär, som nu sagts, efter den 4 augusti

1914 överlåtit sin fordran på någon, som är bosatt inom riket, äge

denne icke i det avseende, varom nu är fråga, bättre rätt än den utländske

borgenären.

6 §•''

Under den tid anstånd med gälds betalning åtnjutes må icke

gälden vare sig genom stämning till domstol eller hos överexekutor

utsökas eller på grund av densamma utmätning sökas. År talan om

betalning redan hos domstol eller överexekutor anhängiggjord, eller

har ansökan om utmätning redan gjorts, utgöre anståndet ej hinder för

förfarandets fortgång.

Under nämnda tid må ej heller av anledning, som i 4 § konkurslagen

sägs, på grund av gäld, som med anståndet avses, av borgenär

göras ansökan, att gäldenärens egendom avträdes till konkurs.

Utan hinder av vad i första stycket är stadgat äge inteckningshavare

göra gällande den rätt, som omförmäles i 31 och 35 §§ av förordningen

den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom eller

i 27 och 28 §§ av lagen den 10 maj 1901 om inteckning i fartyg eller

i 17 § av lagen den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt och

vattenfallsrätt.

7 §•

Begagnar gäldenär anstånd, som han enligt denna lag äger åtnjuta,

må icke i följd därav, att betalning sålunda uteblivit, pant, som må

hava blivit satt för gälden, försäljas eller av borgenären behållas,

eller ränta för tid efter gäldens förfallodag, som må vara utfäst, tillgodonjutas,

eller vite utgå, där sådant blivit utfäst för den händelse

gäldenären skulle fördröja betalningen över förfallodagen. Ej heller må

i ty fall på grund av bestämmelserna i 95 eller 130 §§ utsökningslagen

köp varda ogillt, eller annan bestämmelse i lag eller avtal därom, att

gäldenärens rätt i följd av dröjsmål med betalningen skulle vara förverkad,

vinna tillämpning.

8 §•

Å gäld, för vilken viss förfallodag är bestämd, äge borgenären,

evad ränta blivit utfäst eller icke, rätt att för den tid anstånd med

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

gäldens betalning enligt denna lag äger rum tillgodonjuta ränta efter

sex för hundra om året eller, där fråga är om gäld, som grundar sig å

växel, efter den räntefot, som vid anståndets början gällde för diskontering

av växlar i riksbanken. Begagnar sig gäldenären av sådant ytterligare

anstånd, som i första stycket av 1 § sägs, vare han pliktig att efter ty

nu sagts gälda ränta jämväl för den tid anstånd åtnjutits enligt lagen

den 5 augusti 1914.

Vad nu är stadgat om skyldighet att gälda ränta skall icke äga

tillämpning å den, som å exekutiv auktion inropat fast egendom eller

sådant fartyg, som i 94 § utsökningslagen omförmäles.

9 §•

Under tiden från och med den 7 september till och med den

6 oktober 1914 må egendom, som är utmätt eller som tillhör konkursbo,

icke försäljas, med mindre fråga är om lös egendom, som är underkastad

förskämning eller snar förstörelse eller erfordrar alltför kostsam vård,

eller ock sådant fall är för handen, som i andra stycket av 48 § konkurslagen

omförmäles. Ej heller må under sagda tid borgenär, som för

sin fordran har lös egendom såsom pant, genom försäljning eller

annorledes skaffa sig betalning ur panten, där ej egendomen är sådan,

som nyss .sagts.

Har försäljning, som enligt första stycket ej må ske, redan utsatts

att äga rum, varde den inställd. Skall försäljningen utsättas att äga

rum å tid efter den 6 oktober 1914, må kungörelse om försäljningen ej

utfärdas förrän efter sagda dag.

10 §.

Sammanträde, som blivit utsatt för fördelning av köpeskillingen

för utmätt fast egendom eller fartyg, skall, där köparen begagnar sig

av anstånd enligt denna lag, inställas. När anståndet upphör, åligger

det auktionsförrättaren att, där köpeskillingen erlägges, ofördröjligen

utsätta ny tid för sammanträdet och låta detta kungöras såsom i 140

eller 142 § utsökningslagen sägs samt att i annat fäll med iakttagande

av vad här ovan i 9 § stadgas förfara så som i nämnda lag för varje

särskilt fall föreskrives.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 274.

11 §•

Under den tid anstånd med växels betalning åtnjutes må växeln

icke till betalning uppvisas eller för bristande betalning protesteras.

12 §.

År enligt lag eller författning borgenärs rätt beroende därav, att

talan anhängiggöres eller annan åtgärd vidtages inom viss tid, och kan

på grund av vad här ovan är stadgat sådan åtgärd icke företagas, vare

borgenärens rätt förvarad, där åtgärden vidtages inom en kalendermånad

efter hindrets upphörande; dock att ifråga om vad borgenären har att

iakttaga för bevarande av växelrätt skall gälla vad i 92 § växellagen

stadgas.

Denna lag skall träda i kraft den 7 september 1914.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

17

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl Maj.ts lagråd torsdagen

den 27 augusti 1914.

Närvarande:

Justitieråden THOMASSON,

SvEDELIUS,

Regeringsrådet Thulin,

Justitierådet friherre Leijonhufvud,

Bankdirektören Rabe.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

24 augusti 1914, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det ändamål, som i § 87 regeringsformen omförmäles, inhämtas

över upprättat förslag till lag om utsträckt anstånd med betalning

av gäld; och hade Kungl. Maj:t, enligt beslut ovanberörda den 24

augusti 1914, förordnat direktören i Skandinaviska kreditaktiebolaget

P. R. Rabe att vara ledamot av lagrådet under dess behandling av ifrågavarande

lagförslag.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av professorn Thore Engströmer.

Förslaget föranledde följande yttranden av lagrådet och dess särskilda

ledamöter:

1 §•

Bankdirektören Håle:

Det i 2 mom. förekommande stadgandet om anstånd under en

kalendermånad från förfallodagen med betalning av gäld förfallande

. Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 194 höft. (Nr 274.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

under tiden 7 september—6 oktober har, enligt chefens för justitiedepartementet

yttrande till statsrådsprotokollet, tillkommit för att undvika

eu alltför stor anhopning av gäld, som förfaller till betalning samtidigt.

Åven med erkännande av det berättigade i stadgandets syfte synes det

dock kunna ifrågasättas, huruvida de ekonomiska förhållandena inom

landet för detta syfteä uppnående nu påkalla ett så avsevärt framskjutande

av den tidpunkt, då gäldenärer icke vidare få begagna sig av

ett i lag medgivet betalningsanstånd, vilket med hänsyn till de olägenheter,

som i andra avseenden äro därmed förknippade, icke bör bibehållas

längre, än som är oundgängligen nödigt. Den tid efter den G

september, varunder förfallande gäld ej behöver betalas förr än efter eu

månads förlopp, bör utan fara för åsidosättande av nödig varsamhet

kunna begränsas till fjorton dagar och således bestämmas till 7—20

september.

Lagrådets övriga ledamöter:

Avgörandet av frågan, i vilken omfattning ett utsträckt moratorium

är av nöden för ernående av en lämplig avveckling av det nu gällande,

är naturligtvis beroende därav, huru man bedömer det ekonomiska läget

för ögonblicket och utsikterna för den närmaste framtiden. Ehuru vi

helt naturligt icke kunnat ingå på ett dylikt bedömande, hava vi dock

velat betona vikten av, att det utsträckta moratoriet icke gives en större

omfattning än som av förhållandena med nödvändighet betingas.

Regeringsrådet Tlmlin:

Det torde väl få antagas, att med bestämmelserna om moratorium

endast avsetts betalning av gäld i penningar. Då detta emellertid ej

otvetydigt framgår av de använda ordalagen och tvekan särskilt lärer

kunna uppstå i sådana fall, då betalning skall ske dels i penningar och

dels i varor, synes skäl föreligga att i lagen uttryckligen angiva, att

densamma ej har avseende å betalning, som skall erläggas i varor.

2 §•

Lagrådet:

Då bland undantagen från anstånd upptagits avgifter för telegram,

synas för fullständighetens skull böra bland dem angivas jämväl postavgifter,

för vilka ju kredit kan vara lämnad.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 274.

Såsom ersättningar på grund av försäkringsavtal kunna möjligen

betraktas jämväl belopp, som i anledning av försäkringsavtal till försäkringstagaren

utgår vid återköp av livförsäkring eller som förskott mot

säkerhet i försäkringsbrevet. Anstånd med utbetalning av ifrågavarande

belopp skulle under sådan förutsättning icke vara given. Livförsäkriugsgivarne

äro emellertid i allmänhet förpliktade till dylikt återköp eller

förskottsersättning. Att nämnda förpliktelser skola omfattas av moratoriet

torde vara avsett. För undvikande av missuppfattning angående

lagens innehåll i detta avseende synes till stadgandet om undantagande

av ersättningar på grund av försäkringsavtal böra fogas ett tillägg, varigenom

klargöres, att det ej avser ifrågakomna belopp.

4 §•

Bankdirektören Rabe:

Då i bank insatta medel, som efter uppsägning förfalla till betalning

under moratorietiden, i själva verket, sedan de förfallit, äro likställda

med medel innestående å vista, lära dylika medel i förevarande

avseende efter förfallotidens inträde böra behandlas på enahanda sätt

som de sistnämnda och sålunda kunna av insättare till fullo uttagas.

En behandling av medel, insatta å sparkasseräkning, på enahanda sätt

som medel, insatta i sparbank, torde dock av praktiska skäl kunna försvaras.

t

Lagrådet:

Sista stycket i förevarande paragraf avser enligt ordalagen endast

medel, som äro insatta att återbetalas viss tid efter uppsägning. Uppenbart

böra emellertid på lika sätt behandlas dylika medel och sådana,

som insatts att återbetalas å viss redan vid insättningen bestämd dag.

En sådan likställighet bör fördenskull genomföras, vare sig stadgandets

innehåll i övrigt bibehålies eller ändras i överensstämmelse med vad

ovan av en ledamot av lagrådet ifrågasatts.

6

Lagrådet:

Enligt första stycket i denna paragraf skulle en borgenär, ehuru

gäldenären åtnjuter anstånd med betalningen av hans fordran, äga rätt

''att erhålla utmätning för fordringen, om han därom gjort ansökan före

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

anståndstidens början. Denna bestämmelse synes icke fullt instämma

med moratoriets innebörd och kunna medföra i viss mån obilliga konsekvenser.

Utgår man från synpunkten att borgenären bör äga rätt att

få utmätning för att på sådant sätt skaffa sig säkerhet för sin fordran

och skydda sig mot gäldenärens obehöriga dispositioner rörande honom

tillhörig egendom, skulle man i själva verket icke kunna stanna vid att

lämna utmätningsrätt allenast där ansökningen skett före anståndstiden.

Och utmätningen kan medföra, att även andra borgenärer kunna uppträda

mot gäldenären för att få honom försatt i konkurs. Faran för en

dylik eventualitet ligger under ifrågavarande förhållanden närmare än

eljest. Egendomsvärdena äro i regel i hög grad nedsatta, och vid en

under anståndstiden verkställd utmätning skulle fördenskull egendom i

betydligt större omfattning än eljest behöva tagas i anspråk för att

motsvara fordringsbeloppet. Skall gäldenären undgå utmätningen genom

betalning av skulden, har han att fullgöra en skyldighet, varmed lagen

givit honom anstånd och vartill han oftast kan anskaffa medel endast

genom svåra uppoffringar. Lagrådet anser fördenskull, att under anståndstiden

utmätning för fordringen icke i något fall må äga rum.

Andra stycket i förevarande paragraf synes kunna giva anledning

till tvekan, huruvida en ansökan om konkurs av den i 4 § konkurslagen

nämnda anledning, vilken gjorts före anståndstiden, bör, oberoende av

anståndet med gäldandet av sökandens fordran, vinna prövning, eller

om under anståndstiden gäldenären jämväl i ty fall ej må försättas i

konkurs. Det senare är enligt lagrådets tanke det riktiga och torde

även vara avsett. För tydlighets vinnande synes en jämkning i stadgandets

avfattning önskvärd.

7 och 8 §§.

Lagrådet:

Sedan i 7 § stadgats, att om anstånd med betalning av gäld av

gäldenären begagnas, ränta för tid efter gäldens förfallodag, som må

vara utfäst, icke skall utgå, har man uppenbarligen tänkt sig, att genom

bestämmelserna i 8 § skulle sättas i stället en ränta efter sex procent.

Så har emellertid icke för varje fall skett. I T § avses varje gäld, i

8 § däremot allenast gäld, för vilken viss förfallodag är bestämd. Av

dessa bestämmelser har således uppkommit den helt visst ej avsedda

följden, att, om för eu vid anfordran förfallen gäld ränta är utfäst,.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 274.

sådan icke efter för fallodagen åtnjutes under den tid gäldenären begagnar

sig av medgivet anstånd med betalningen av giilden.

Men även i andra hänseenden synas de i förevarande paragrafer

meddelade föreskrifter angående ränta vara otillfredsställande. Av stadgandet,

att å gäld, som å viss dag förfaller, skall beräknas ränta även

för de fall att ränta är utfäst efter en i lagen fixerad räntefot, skulle

följa, å ena sidan att en gäldenär, som utfäst sig att betala högre procent

än den sålunda stadgade, skulle komma i åtnjutande av en nedsättning

i vad han utfäst, och å andra sidan att exempelvis en bank, som

med åberopande av lagens medgivande om anstånd innehåller utbetalningen

av en insättares tillgodohavande å sparkasseräkning, finge för

tillgodonjutande av denna förmån betala en extra ränta utöver vad vid

insättningen av medlen tagits i beräkning. Någon anledning, varför

ränta under anståndstiden å gäld, för vilken ränta är utfäst, skulle utgå

efter annan grund än avtalet innehåller, synes i allmänhet näppeligen

förefinnas. '' En begränsning uppåt synes dock skäligen böra göras i

sådant hänseende att om högre ränta än den för lånetiden stadgade

skulle vara betingad för tiden efter förfallodagen i händelse betalning

då ej följer, dylik förhöjning av räntefoten ej skulle få under anståndstiden

äga tillämpning, i den mån den särskilda räntan överstege sex

procent.

Den i 8 § meddelade bestämmelse rörande ränteberäkningen å

växlar, med vilkas betalning anstånd åtnjutes, lärer åsyfta det växeldiskonto,

som av riksbanken fastställes i fråga om växlar, ställda att

betalas efter högst tre månader. Då såsom bekant riksbanken jämväl

fastställer viss räntefot att tillämpas vid diskontering av växlar ställda

att betalas efter längre tids förlopp, synes stadgandet icke med nöjaktig

tydlighet angiva vad därmed åsyftas.

Stadgandet i 8 §, att om gäldenär, som redan enligt den utfärdade

moratorielagen åtnjutit anstånd, begagnar sig av ytterligare anstånd,

vartill förevarande förslag avser att bereda honom tillgång, han skall

vara pliktig att gälda ränta även för den tidigare anståndstiden, synes

icke kunna godkännas. Prövas ytterligare anstånd med gäld av ifrågavarande

slag böra äga rum, kan ej skäligen med förmånen att fä åtnjuta

sådant förknippas ett dylikt villkor. Stadgandet skulle tvivelsutan

verka synnerligen ojämnt och därigenom framstå såsom orättvist.

De ekonomiskt svagé skulle drabbas av en tunga, från vilken de starkare

säkerligen skulle frigöra sig.

Lagrådet hemställer, att ifrågavarande båda paragrafer omarbetas

i enlighet med de nu gjorda erinringarna.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj Aa Nåd. Proposition Nr 274.

Regeringsrådet Thulin:

Det undantag från skyldigheten att betala ränta, som stadgats beträffande

den, som å exekutiv auktion inropat last egendom eller fartyg,

som i 94 § utsökningslagen omförmäles, synes mig kunna medföra

sådana ingrepp i borgenärernas rätt, att det icke skäligen bör upprätthållas.

9 §.

Lagrådet:

Från det i förevarande paragraf stadgade förbudet mot försäljning

under tiden från och med den 7 september till och med den 6 oktober

innevarande år av egendom, som är utmätt eller hör till konkursbo, äro

visserligen en del undantag medgivna. Men även om hänsyn tages till

dessa undantag, måste förbudet anses gå alltför långt. Detsamma vilar

tydligen på den förutsättningen, att under de förhållanden, vilka betingat,

att anstånd med betalning av gäld funnits böra äga rum, till

följd av den allmänna värdeminskningen en realisation icke kunde ske

utan väsentlig skada för borgenär eller gäldenär. Uppenbart är emellertid,

att berörda förutsättning ingalunda alltid är för handen. I fråga

om vissa varor såsom spannmål, stenkol och andra dylika förnödenheter

torde utsikterna till en försäljning med gynnsamt resultat snarare vara

större under ovan omförmälda tid än i vanliga fall. Och beträffande

andra varor, exempelvis så kallade säsongvaror, kan för visso ett dröjsmål

med försäljningen ofta medföra en betydande nedgång i deras värde,

som icke uppväges av det ekonomiska uppsving, som må hava inträtt

vid förbudstidens utgång. Åven om sådana fäll som de nu nämnda

icke föreligga, synes skäl ej finnas att hindra försäljning, därest de,

vilkas rätt är beroende av försäljningen, samtycka till densamma.

Möjlighet bör därför beredas att under förbudstiden sälja utmätt

eller till konkursbo hörande egendom, då sådant ur nu angivna synpunkter

bör få ske.

Med hänsyn till de svårigheter, som i ett stort antal fall torde

visa sig för inhämtande, vad angår försäljning av fast egendom, av

samtliga vederbörandes samtycke, och då ur ovan först framhållna synpunkt

något praktiskt behov av snabb realisation av fastighet näppeligen

lärer göra sig gällande, synes man kunna stanna vid att låta det

utvidgade medgivandet att sälja omfatta allenast lös egendom. I fråga

om egendom, som hör till konkursbo, synes försäljning böra vara medgiven,

om borgenärerna i vanlig ordning därom besluta samt beslutet

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274. 23

biträdes av gode männen eller sysslomännen samt efter gäldenärens hörande

av rättens ombudsman. Kan beträffande utmätt lös egendom

borgenär icke vinna gäldenärens samtycke till försäljningen, torde det

kunna överlämnas åt överexekutor att avgöra, huruvida försäljning med

hänsyn till de stadgade förutsättningarna bör äga rum.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 274.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 28 augusti 1914.

N ärvar ande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena WALLENBERG,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Hasselrot anmälde lagrådets.

utlåtande över det genom Kungl. Maj:ts beslut den 24 i denna

månad till lagrådet remitterade förslag till lag om utsträckt anstånd

med betalning av gäld.

Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll yttrade föredragande

departementschefen:

»I likhet med den sakkunnige, vilken såsom ledamot av lagrådet

deltagit i behandlingen av föreliggande lagförslag, håller jag före, att

man utan åsidosättande av nödig varsamhet kan begränsa det föreslagna

stadgandet om anstånd med betalning av gäld, som icke avses

i den nu gällande moratorielagen, såtillvida, att den gäld, som förfaller

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 274.

efter den. 20 september 1914, för närvarande lämnas åsido. Likaledes

är jag ense med nämnda ledamot av lagrådet därom, att medel, insatta

å bankräkning, böra få fritt disponeras av insättarne allenast med visst

undantag i fråga om sparbanks- och sparkasseräkningar. Vidtages sådan

ändring i förslaget, har därigenom jämväl den av lagrådet vid 4 § anmärkta

oegentligheten blivit avhjälpt. De erinringar i övrigt, varom

lagrådets ledamöter förenat sig, synas mig vara av beskaffenhet att böra

beaktas.»

Föredragande departementschefen uppläste härefter det i enlighet

med vad ovan anförts avfattade förslaget till lag om utsträckt anstånd

nied betalning av gäld; och hemställde föredragande departementschefen,

att förslaget måtte föreläggas riksdagen till antagande.

Denna hemställan, som biträddes av statsrådets

övriga ledamöter, behagade Hans Maj:t Konungen

bifalla; och skulle till riksdagen avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga. . . vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Israel Myrberg.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 194 höft. (Nr 274.) 4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1914 B:248 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till lag om utsträckt anstånd med betalning av gäld. s. 3 i texten
  2. LU 1914 B:34 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om utsträckt anstånd med betalning av guld. a1 i texten