Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag innefattande tillägg till 17 kap. 4 § handelsbalken

1914-09-07 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1914 B:280, Med förslag till lag innefattande tillägg till 17 kap. 4 § handelsbalken

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 280.

1

Nr 280.

Kungl. Maj ds nådiga proposition till riksdagen med förslag till

lag innefattande tillägg till 17 kap. 4 § handelsbalken;

given Stockholms slott den 7 september 1914.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag innefattande tillägg till

17 kap. 4 § handelsbalken.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Steno Stenberg.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 200 höft. (Nr 280.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majtfs nåd. proposition nr 280.

Förslag

till

Lag

innefattande tillägg till 17 kap. 4 § handelsbalken.

Såsom tillägg till 17 kap. 4 § handelsbalken förordnas, att där betjänters,

tjänstehjons eller andra arbetares avlöning för tid mellan den 31

juli 1914 och den 1 mars 1915 bevakas i husbondes eller arbetsgivares

konkurs, som börjar före den 1 januari 1916, löntagaren eller annan, till

vilken fordringen övergått, skall åtnjuta den för sådan fordran i nämnda

lagrum stadgade förmånsrätt, ändå att fordringen ej skulle, enligt vad där

sägs, med dylik rätt utgå.

Denna lag skall träda i kraft genast efter utfärdandet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 280.

3

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott måndagen den

31 augusti 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anförde

chefen för civildepartementet, statsrådet von Sydow följande:

»För bevarande av vårt lands ekonomiska styrka är det utan tvivel

av synnerlig vikt, att verksamheten inom landets näringsliv i största möjliga

utsträckning fullföljes även under den nuvarande kritiska situationen.

Näringarna hava härvid att kämpa med betydande svårigheter. Vissa av

dem torde göra sig gällande för så gott som alla företag. Så är fallet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 280.

med den av knappheten på penningmarknaden föranledda svårigheten att

anskaffa erforderligt rörelsekapital och det härmed sammanhängande förhållandet,

att tillgängligt kapital ställes till förfogande endast på strängare

villkor än eljest. Likaså lida de produktiva näringarna allmänt därav, att

tillverkningskostnaderna ökas genom stegring av prisen å stenkol och

vissa råmaterialier. För åtskilliga näringsgrenar, särskilt i stor omfattning

för sådana som arbeta för export, kommer härtill att avsättningen

av deras alster försvårats och förminskats.

De förhållanden, med vilka näringslivet sålunda för närvarande har

att räkna, medföra helt naturligt svårigheter, även då det gäller avlönings

utbetalande till den inom näringarna anställda personal. För många företag

lär ställningen vara sådan, att deras verksamhet måste helt eller delvis

inställas, om de icke genom någon särskild anordning för en tid erhålla

lindring i förpliktelsen att enligt gällande avtal utbetala full lön till

sina arbetare. Bland de olika utvägar i detta avseende, som varit på tal

mellan arbetsgivar- och arbetarorganisationer, synes en vara särskilt förtjänt

av uppmärksamhet. Det har nämligen föreslagits, att enligt överenskommelse

mellan arbetsgivare och arbetare de senare skulle någon tid åtnöjas

med att omedelbart utbekomma allenast en del av arbetslönen samt arbetsgivaren

vara berättigad att innehålla den återstående delen, med skyldighet

för honom att utbetala densamma till arbetarna efter viss skälig tid,

då ett mera normalt tillstånd kunde antagas hava återinträtt. Dylika överenskommelser

lära väl icke från arbetsgivarnas sida ifrågasättas i andra

fall än då sådant är nödvändigt för att verksamheten över huvud taget

skall kunna fortsättas. Under dessa förhållanden torde emellertid en

uppgörelse i antydd riktning innebära fördelar även för arbetarna. En tids

uppskov med vissa lönebelopps utbetalning bör nämligen, huru kännbart

det än må vara, medföra mindre olägenheter för en arbetare, än om han

genom inställande av arbetsgivarens rörelse helt och hållet ginge miste om

avlöning eller, såsom också kunde förekomma, genom arbetstidens förkortande

finge ej blott sin omedelbara inkomst utan hela avlöningen förminskad.

Av förhandlingarna vid ett möte, som på kallelse av statens arbetslöshetskommission

under mitt ordförandeskap nyligen ägt rum mellan representanter

för de större arbetsgivar- och arbetarorganisationerna, synes framgå,

att det ej saknas utsikter för att berörda utväg till frågans lösning skulle

kunna komma till ganska vidsträckt användning. Ett villkor härför torde

emellertid, enligt vad under samma förhandlingar framhölls, vara att arbetarna

bättre än enligt nu gällande lag tryggas i sitt anspråk på att

även i händelse av arbetsgivarens obestånd utbekomma de belopp, som

denne skulle äga rätt att innehålla. 17 kap. 4 § handelsbalken, som stad
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 280.

5

gar förmånsrätt i arbetsgivares konkurs för betjänters och tjänstehjons

lön för sista året, tillerkänner samma förmånsrätt åt annan arbetares

dagspenning eller avlöning, men blott om den ej stått inne längre än tre

månader efter förfallodagen. De vid mötet uttalade önskningarna gingo

särskilt ut på att den tid, för vilken andra arbetare än betjänter och

tjänstehjon åtnjuta förmånsrätt för lönefordringar, måtte utsträckas t. ex.

till sex månader.

Det synes mig vara av förhållandena påkallat, att en lagändring i

den sålunda angivna riktningen kommer till stånd. Densamma torde

lämpligen böra avse även sådan vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande

redan intjänt avlöning, som belöper på tiden efter den nuvarande ekonomiska

situationens början eller, för att räkna med hel kalendermånad,

från och med den 1 innevarande augusti. I fråga om avlöning, som sedermera

intjänas, torde, i betraktande av ovissheten huru länge det nu förefintliga

behovet kommer att fortfara, stadganden böra för närvarande meddelas

endast med avseende å en ganska kort tid, förslagsvis sträckande sig

till den 1 mars 1915. Före nämnda tids utgång får med hänsyn till den

dåvarande ställningen prövas, huruvida därefter förfallande avlöning bör

bliva föremål för liknande bestämmelser.

Det avsedda syftet torde emellertid icke kunna vinnas allenast genom

att till sex månader förlänga den tid efter förfallodagen, under vilken

arbetares lönefordran kan med bibehållen förmånsrätt innestå hos arbetsgivaren.

Skulle en arbetsgivare, som genom överenskommelse med arbetarna

fått rätt att innehålla viss del av den på tiden till den 1 mars 1915

belöpande lönen, nödgas att inom sex månader efter den vanliga betalningstiden

och sålunda delvis redan i januari nästa år gälda innehållna

belopp samt från den 1 mars samma år vara pliktig såväl att betala full lön

för arbete, vilket därefter utföres, som ock att efter hand erlägga de belopp,

för vilka förmånsrättstiden av sex månader snart vore ute, kunde

nya svårigheter lätt uppstå. Det synes därför vara nödvändigt att avfatta

bestämmelsen i ämnet så, att anstånd kan, utan förlust av förmånsrätt för

arbetaren, lämnas arbetsgivaren för längre -tid. Lämpligen torde för arbetarnas

ifrågavarande fordringar kunna medgivas förmånsrätt i konkurs,

som börjas före den 1 januari 1916, oavsett huru länge fordringen i det

särskilda fallet stått inne. Härigenom beredes en särskilt för arbetsgivare

inom vissa industrier värdefull möjlighet att erhålla så långt anstånd

med utbetalningen av innestående belopp, att till deras gäldande kan

användas likviden för produkter, som utskeppas under sommarmånaderna

nästa år.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 280.

Enligt nu angivna grunder skulle en arbetare kunna i arbetsgivarens

konkurs åtnjuta förmånsrätt för lön, som belöper å tiden från och med

den 1 augusti 1914 till den 1 mars 1915, eller alltså för sju månaders lön.

Härtill kommer, att, om konkursen börjas först någon tid efter sistnämnda

dag, arbetaren kan enligt stadgandena i 17 kap. 4 § handelsbalken fordra

förmånsrätt för lön under den mellanliggande tiden, dock högst för tre

månader. Den längsta tid, för vilken arbetarens lön skulle kunna utgå

med förmånsrätt, koinme alltså att utgöra tio månader.

Då betjänter och tjänstehjon enligt gällande bestämmelser åtnjuta

ifrågavarande förmånsrätt för hela det sista årets lön,skulle, även efter sådan

lagändring som jag nu förordat, dessa båda klasser av befattningshavare

så till vida intaga en fördelaktigare ställning än andra arbetare. I ett annat

avseende skulle emellertid ett motsatt förhållande komma att inträda,

i det att nämligen förmånsrätten för andra arbetares avlöning kunde

sträcka sig längre tillbaka i tiden från konkursens början. I en konkurs,

som börjades i december 1915, skulle sådana arbetare kunna med förmånsrätt

utfå lön för de fem sista månaderna av år 1914, under det att av

betjänters och tjänstehjons lön för samma tid endast någon ringa del kunde

utgå med förmånsrätt. Det torde icke vara förenligt med rättvisa och

billighet, att sålunda, kanske inom samma företag, de arbetare och andra

befattningshavare med mera fast anställning, beträffande vilka bestämmelserna

om betjänter och tjänstehjon anses äga tillämpning, skulle i nämnda

hänseende hava sämre rätt än de mera löst anställda arbetarna. Med hänsyn

härtill och då för övrigt de skäl, som tala för en tillfällig utvidgning

av lönefordringars förmånsrätt, torde i huvudsak äga giltighet, även då

dylika fordringar tillkomma befattningshavare i en något tryggare ställning,

synes det mig vara lämpligt att låta den nya bestämmelsen i ämnet omfatta

såväl betjänters och tjänstehjons som andra arbetares avlöning för

ifrågavarande tid.

I regel torde vid överenskommelserna mellan arbetsgivare och arbetare

de förra komma att förplikta sig till utgivande av förbindelser å de lönebelopp,

med vilkas utbetalning de skola erhålla anstånd. Att dylik förbindelse

utfärdats, bör emellertid icke göras till villkor för åtnjutande av

den utvidgade förmånsrätten.

Särskilt med hänsyn därtill att en arbetare kan behöva använda sin

lönefordran till likvid av skuld eller såsom säkerhet för kredit, är det av

vikt, att förmånsrätten må kunna göras gällande, även då fordringen kommit

i annans hand än arbetarens. Då det möjligen kan vara föremål för

olika meningar, om så skulle bliva förhållandet utan särskild bestämmelse

därom, torde en sådan böra meddelas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 280.

7

Av stadgandet i 17 kap. 17 § handelsbalken följer, att, om arbetsgivare

utfäst ränta å innestående lönebelopp eller sådan eljest skall

utgå, räntefordringen åtnjuter samma förmånsrätt som lönebeloppet.

Då den vidare handläggningen av frågan om nu berörda lagändring

ankommer på justitiedepartementet, tillåter jag mig hemställa, att föreliggande

ärende måtte dit överlämnas.»

I denna hemställan instämde statsrådets övriga ledamöter;

och täcktes Hans Maj:t Konungen till densamma

lämna bifall.

Ur protokollet

C. H. Sjöcrona.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 280.

Utdrag av protokollet over justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

måndagen den 31 augusti 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anförde följande:

»På anmodan av chefen för civildepartementet har jag låtit inom

justitiedepartementet utarbeta ett förslag till lag innefattande tillägg till

17 kap. 4 § handelsbalken. Detta förslag har till ändamål att, i enlighet

med vad nämnde departementschef nyss anfört, bereda arbetare utvidgad

förmånsrätt för lönebelopp, med vilkas utbetalning de till följd av nuvarande

kritiska förhållanden kunna komma att medgiva arbetsgivarna

någon tids anstånd. Förslagets innehåll överensstämmer med de av samme

departementschef angivna grunder.»

Föredragande departementschefen uppläste härefter ifrågavarande

lagförslag, av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar, och hemställde,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 280.

att för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål lagrådets utlåtande

över förslaget måtte inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna hemställan, som biträddes av statsrådets

övriga ledamöter, täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall.

Ur protokollet

N". Beite.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 200 käft. (Nr 280.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 280.

Förslag

till

Lag

innefattande tillägg till 17 kap. 4 § handelsbalken.

Såsom tillägg till 17 kap. 4 § handelsbalken förordnas, att där betjänters,

tjänstehjons eller andra arbetares avlöning för tid mellan den 31

juli 1914 och den 1 mars 1915 bevakas i husbondes eller arbetsgivares

konkurs, som börjar före den 1 januari 1916, löntagaren eller annan, till

vilken fordringen övergått, skall åtnjuta den för sådan fordran i nämnda

lagrum stadgade förmånsrätt, evad fordringen stått inne längre eller kortare

tid.

Denna lag skall träda i kraft genast efter utfärdandet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 280.

11

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd onsdagen den

2 september 1914.

Närvaran de:

Justitieråden Tiiomasson,

SveDELius,

Regeringsrådet Thulin,

Justitierådet friherre Leijonhufvud.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedeparternentsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

31 augusti 1914, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat

förslag till lag innefattande tillägg till 17 kap. 4 § handelsbalken.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av t. f. byråchefen för lagärenden, häradshövdingen Herman Falk.

Förslaget föranledde följande yttranden:

Justitierådet friherre Leijonhufvud:

Föreliggande lagförslag avser att under nuvarande tryckta ekonomiska

förhållanden bidraga till upprätthållandet av verksamheten inom landets

näringsliv. För sådant ändamål skulle genom en utvidgning av förmånsrätten

för avlöning, som innestår hos arbetsgivare, befordras överenskommelser,

enligt vilka arbetstagarna skulle åtnöjas med att för någon tid utbekomma

endast en del av den invänta lönen, under det att återstoden

skulle av arbetsgivaren utbetalas först då mera normala förhållanden inträtt.

Förslagets berörda syfte är onekligen värt allt beaktande; ifrågasättas

kan dock, huruvida för dess vinnande den lagändring, som förslaget

innebär, kan anses nödig eller ens lämplig.

Beträffande betjäntes och tjänstehjons lön torde den föreslagna utvidgningen

av förmånsrätten sakna större betydelse; enligt vad chefens för

civildepartementet yttrande till statsrådsprotokollet utvisar har densamma

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 280.

knappast ifrågasatts såsom i sak behövlig utan huvudsakligen för att full

likställighet måtte vinnas med de regler om förmånsrätten för andra arbetares

lön, som förslaget upptager.

Vad angår sistnämnda förmånsrätt har med den ändrade lydelse,

som hithörande stadgande i 17 kap. 4 § handelsbalken för säkerställande

av s. k. ackordsöverskott erhållit genom lagen den 10 juni 1910, förmånsrättens

åtnjutande ställts i samband med lönens förfallotid. Därmed har

ock — ehuru ej vid lagens stiftande åsyftat — en utsträckning av förmånsrätten

för annan lön än ackordsöverskott inträtt. Möjlighet har öppnats

för arbetsgivare och arbetare att, genom avtal om senare förfallodag

för större eller mindre del av arbetslönen än som skulle gälla £ör den

övriga delen, trygga förmånsrätten för de lönemedel, som sålunda skulle

innestå hos arbetsgivaren. Genom dylika avtal kunna följaktligen redan

med nuvarande lagstiftning vinnas, om ock ej fullt med samma smidighet

och i samma omfattning så dock i väsentlig mån, de fördelar för parterna,

som förevarande förslag är ämnat att bereda. Och större svårighet torde

icke möta för träffande av avtal med sådant innehåll som det nu angivna

än för ingående av överenskommelser av den art, som förslaget förutsätter.

Även om det från en synpunkt sett kan finnas fördelaktigt, att arbetsgivare

och arbetare hava möjlighet att på nyss antytt sätt ordna avlöningsförhållandena,

torde å andra sidan icke böra förbises, att genom missbruk

av denna möjlighet betydande olägenhet kan på annat håll uppkomma.

Det torde vara allmänt erkänt, att befintligheten av s. k. tysta förmånsrätter,

som icke hållas inom tillbörliga gränser, är ägnad att medföra allvarliga

rubbningar av kreditväsendet och stora förluster för andra kreditgivare.

Och tydligt är, att i förevarande fall lätteligen kan, därest utvägen

att låta arbetslön delvis innestå väl en gång mera allmänt tillgripits,

bliva fråga om synnerligen avsevärda belopp, som skulle komma att utgå

med förmånsrätt framför t. ex. inteckningar. Då enligt min mening med

gällande rätt överensstämmer, att fordran på innestående lön även efter

överlåtelse från den ursprunglige fordringsägaren är förenad med den förmånsrätt,

som denne kunnat påfordra, och överlåtelse av lönefordran således

utan större svårighet kan användas såsom betalning av skuld eller

såsom underlag för kredit, är ej uteslutet, att lönen i dess helhet eller en

stor del därav kan få innestå. Under sådana förhållanden synes knappast

önskvärt att en ny lagstiftning i ämnet, som direkt visar hän på ett förfarande,

vilket lätt kan obehörigen utnyttjas, utan att dock innefatta något

skydd mot sådant missbruk, kommer till stånd.

Med hänsyn till det sålunda anförda finner jag mig icke kunna tillstyrka,

att förslaget upphöjes till lag.

s. 13 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 280.

13

För den händelse så finnes böra ske, hemställer jag, i anslutning

till min nyss uttalade uppfattning, huru nu gällande lag bör tolkas i fråga

om förmånsrättens fortvaro efter lönefordrans överlåtelse å annan, att vad

förslaget i sådant hänseende stadgar måtte utgå. Stadgandets bibehållande

skulle snarast åstadkomma tvivelsmål beträffande berörda tolkningsfråga.

Regeringsrådet Thulin:

Ifrågavarande förslag synes huvudsakligen avse: dels att bereda

möjlighet till sådan överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetare, att

de senare under någon tid åtnöjas med att omedelbart utbekomma endast

en del av arbetslönen samt arbetsgivaren berättigas att innehålla den återstående

delen med skyldighet för honom att utbetala densamma till arbetarna

efter viss skälig tid, då ett mera normalt tillstånd karl antagas hava

inträtt, dels ock att detta må kunna ske i sådan form, att arbetaren blir

i tillfälle använda sin lönefordran till likvid av skuld eller såsom säkerhet

för kredit.

Om än förstnämnda syfte i väsentlig mån redan torde kunna vinnas

enligt 17 kap. 4 § handelsbalken efter den lydelse detta lagrum erhållit

genom lagen den 10 juni 1910, då arbetsgivare och arbetare lära vara

oförhindrade att för hela eller viss del av lönen utsätta förfallodagen, från

vilken förmånsrätten räknas, till den tid, som för dem må anses lämpligast,

synes •— trots de betänkligheter, som möta mot en utsträckning av de

tysta förmånsrätterna — icke något väsentligt vara att erinra mot att med

hänsyn till nu rådande förhållanden ökad förmånsrätt under de i förslaget

upptagna enklare formerna beredes de i förslaget avsedda fordringar. Dock

synes viss begränsning i förmånsrättens omfattning kunna ske, utan att

därigenom ovannämnda syfte rubbas.

Enligt förslaget kan förmånsrätten avse hela lönen. Då förmånsrätten

förklarats vara överlåtbar, möter ej hinder t. ex. för en sådan anordning,

att lönen i dess helhet utbetalas till arbetaren genom annan

person mot anvisningar, för vilka sedan förmånsrätt skulle åtnjutas. Tager

man hänsyn därtill, att t. ex. vid en fabrik med 1,000 arbetare, med en

medelavlöning av 4 kronor per dag, under en tid av sex månader avlöningen

uppgår till över 600,000 kronor, samt att vid sidan därom för i

lag stadgad tid förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken i dess nuvarande

lydelse kan göras gällande, finner man, att vid eventuell konkurs

avsevärda belopp kunna komma att utgå med förmånsrätt, på bekostnad

av fordringsägare, som ej kunnat förutse en sådan inskränkning i deras

måhända på inteckning stödda rätt. Liknande missbruk torde väl även

kunna i viss grad ske redan med tillämpning av 17 kap. 4 § handels
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 280.

balken, särskilt efter den lydelse detta lagrum erhållit genom lagen den

10 juni 1910. Den av departementschefen omförmälda ovissheten, om

förmånsrätten må anses överlåtbar, synes emellertid hava förhindrat, att

avsevärda olägenheter därav hittills uppkommit. Undanröjes genom uttrycklig

lagbestämmelse tvekan härutinnan beträffande nu ifrågavarande

lönefordringar, synas särskilda åtgärder till förminskande av dylika olägenheter

böra vidtagas, och torde i sådant avseende den begränsning i förmånsrättens

omfattning kunna och böra ske, att den, på sätt väl ock varit

förslagets syfte, allenast kommer att avse viss del — förslagsvis en fjärdedel

eller högst en tredjedel — av den i penningar bestämda lönen.

Någon svårighet för arbetsgivaren att vid meddelande av förbindelse å

innehållet lönebelopp jämväl angiva, om det faller inom den sålunda angivna

maximigränsen, torde ej föreligga.

I syfte att arbetaren må bliva i tillfälle att använda sin lönefordran

till likvid av skuld eller såsom säkerhet för kredit har i förslaget gjorts

ett tillägg, som tydligen angiver, att fordran må kunna överlåtas med bibehållen

förmånsrätt. Göres ej sådan begränsning, som ovan ifrågasatts,

synes det tveksamt, om dylik överlåtelse av förmånsrätten lämpligen bör

vara medgiven. I varje fall torde tillägget ej kunna kvarstå i nuvarande

form. I den mån betjäntes, tjänstehjons och arbetares lönefordringar redan

nu kunna överlåtas med bibehållen förmånsrätt, är stadgandet ej endast

överflödigt utan även vilseledande. Anses en förklaring härutinnan böra

meddelas, lärer den böra omfatta även de lönefordringar, som avses i 17

kap. 4 § handelsbalken.

Justitieråden Thomasson och Svedelius:

Vi dela visserligen de ovan uttalade betänkligheterna mot en utsträckning

av de s. k. tysta förmånsrätterna. Även med nu gällande lag

skulle emellertid, där fortsättandet av en industriell verksamhet betingades

av att arbetarna läte större eller mindre del av arbetslönerna stå inne hos

arbetsgivaren, saken kunna ordnas på ett sådant sätt, att arbetarna erhölle

förmånsrätt för innestående lönebelopp i lika stor omfattning, som lagförslaget

vill bereda. Det lärer dock få antagas, att så ej alltid skulle komma

att ske. Mindre tillfredsställande måste det likväl anses vara, om arbetarnas

säkerhet gjordes beroende av den omständigheten, huruvida avtalet

med arbetsgivaren innefattade en bevislig bestämmelse om en tillräckligt

långt framskjuten förfallodag för de löner, som lämnades innestående. Vid

sådant förhållande och då vi icke tro oss hava anledning befara större

vådor för fastighetskrediten av den ifrågasatta lagstiftningen, som skulle

äga giltighet endast för kortare tid, anse vi oss icke böra avstyrka anta
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 280.

gandet av lagförslaget, varigenom under nuvarande tryckta förhållanden

näringslivet synes kunna främjas.

Vi instämma i justitierådet friherre Leijonhufvuds hemställan, att

vad förslaget innehåller i fråga om förmånsrättens fortvaro efter lönefordringens

överlåtelse å annan måtte såsom överflödigt och vilseledande

utgå.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 280.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

måndagen den 7 september 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: von Sydow,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anmälde

tillförordnade chefen för justitiedepartementet statsrådet Stenberg

lagrådets den 2 innevarande september avgivna utlåtande över det den 31

nästlidna augusti till lagrådet remitterade förslaget till lag innefattande

tillägg till 17 kap. 4 § handelsbalken.

Sedan föredraganden redogjort för utlåtandets innehåll, anförde han

följande:

»I fråga om de betänkligheter, som föranlett en ledamot av lagrådet

att avstyrka förslagets upphöjande till lag, torde jag få hänvisa till vad

de båda ledamöter, som avgivit ett gemensamt yttrande, anfört beträffande

de förhållanden nämnda betänkligheter avse.

Den av en annan ledamot föreslagna begränsningen av ifrågavarande

förmånsrätt till någon viss del av lönefordringarna torde vara förenad

med stora praktiska svårigheter, och en ändring av förslaget i denna

riktning synes därför icke kunna förordas.

Lagrådets samtliga ledamöter hava framställt anmärkningar mot den

föreslagna bestämmelsen att förmånsrätten skall tillkomma ej blott löntagaren

utan även annan, till vilken fordringen övergått. Av chefens för

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 280.

civildepartementet yttrande till statsrådsprotokollet den 31 augusti 1914

framgår, att denna bestämmelse införts i förslaget endast för att undanröja

all möjlighet till tvekan om det i bestämmelsen angivna förhållandet.

Den av lagrådets flertal uttalade meningen, att enligt en riktig tolkning

av gällande rättsregler förmånsrätten skulle även utan särskilt stadgande

åtfölja fordringen vid dess övergång i annans hand, överensstämmer alltså

med den uppfattning, som gjorde sig gällande redan vid förslagets tidigare

behandling inför Eders Kungl. Maj:t. Denna tolkning synes dock icke

vara så självklar, att man med full trygghet kan låta bestämmelsen såsom

överflödig utgå ur förslaget. Något allmänt stadgande i ämnet finnes ju

icke, och ej heller har frågan blivit på ett avgörande sätt löst genom

rättsskipningen. Man synes därför icke utan vidare kunna taga för givet,

att den nu såsom riktig betecknade tolkningen skulle omfattas av alla

domstolar, och än mindre att densamma städse skulle stå fullt klar för

allmänheten. För vinnande av förslagets syfte har det emellertid stor

betydelse, att en lönefordran skall kunna användas till likvid av skuld

eller såsom säkerhet för kredit, och då sådant skulle vara försvårat

eller förhindrat, om en överlåten fordrans förmånsrätt ansåges tvivelaktig,

synes det vara önskvärt, att sagda bestämmelse bibehålies i förslaget.

Någon mera avsevärd fara för att bestämmelsen skulle, såsom inom

lagrådet anmärkts, verka vilseledande torde, med hänsyn till de säregna

förhållandena i nu föreliggande fall, knappast vara för handen. Under

förslagets handläggning har ju från olika håll tydligt och bestämt uttalats,

att enligt gällande lag, rätt tillämpad, förmånsrätten för lönefordran

medföljer vid överlåtelse av fordringen. Att i en provisorisk lag, avsedd

för ett område, där det är särskilt angeläget att otvetydigt fastslå denna

tillämpning, en uttrycklig bestämmelse i ämnet meddelas, synes icke böra

föranleda något missförstånd om att samma regel skall fortfarande äga

giltighet även utanför området för den föreslagna lagen.

Jag anser mig därför böra hemställa, att förslaget i nämnda hänseende

lämnas oförändrat.

En mindre, redaktionell jämkning av förslagets lydelse synes lämpligen

kunna vidtagas».

Föredraganden uppläste härefter ifrågavarande lagförslag, med den

avfattning detsamma genom berörda jämkning erhållit, och hemställde,

att förslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 200,käft. (Nr 280.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 280.

I denna hemställan instämde statsrådets övriga ledamöter;

och täcktes, med bifall därtill, Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition

av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet

Israel Myrberg.

Stockholm 1914, Kungl. Boktryokeriet, P. A. Norstedt k Söner.

142271

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1914 B:293 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag, innefattande tillägg till 17 kap. 4 § handelsbalken. a1 i texten
  2. LU 1914 B:39 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:tsproposition med förslag till lag innefattande tillägg till 17 köp. 4 § handelsbalken. s. 1 i texten