Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 25 § i förordningen angående patent den 16 maj 1884, lag om ändrad lydelse av 4 och 16 §§ i lagen om skydd för varumärken den 5 juli 1884 samt lag om ändrad lydelse av 20 § i lagen om skydd för vissa mönster och modeller den 10 juli 1899

1914-05-29 · 44 sidor, varav 43 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 43 av 44 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1914 B:96, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 25 § i förordningen angående patent den 16 maj 1884, lag om ändrad lydelse av 4 och 16 §§ i lagen om skydd för varumärken den 5 juli 1884 samt lag om ändrad lydelse av 20 § i lagen om skydd för vissa mönster och modeller den 10 juli 1899

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 96.

1

Nr 96.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

lag om ändrad lydelse av 25 § i förordningen angående

patent den 16 maj 1884, lag om ändrad lydelse av 4

och 16 §§ i lagen om skydd för varumärken den 5 juli

1884 samt lag om ändrad lydelse av 20 § i lagen om

skydd för vissa mönster och modeller den 10 juli 1899;

given Stockholms slott den 29 maj 1914.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 25 §

i förordningen angående patent den 16 maj 1884, lag om ändrad lydelse

av 4 och 16 §§ i lagen om skydd för varumärken den 5 juli 1884 samt

lag om ändrad lydelse av 20 ''§ i lagen om skydd för vissa mönster och

modeller den 10 juli 1899.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

Under Hans Majestäts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Berndt Hasselnöt.

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 64 höft. (Nr 96.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 96.

Förslag
till
Lag
om

ändrad lydelse av 25 § i förordningen angående patent den 16 maj 1884.

Härigenom förordnas, att 25 § i förordningen angående patent den

16 maj 1884 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Med avseende å uppfinning, skyddad i stat, som för här i riket patenterad

uppfinning gör motsvarande medgivande, äger Konungen förordna:

1) att, om någon här i riket sökt patent å en uppfinning, varå han

tidigare sökt skydd i den främmande staten, då må förstberörda ansökning

i förhållande till andra ansökningar ävensom med hänsyn till sådant hinder

emot patents meddelande, som i 3 § omförmäles, betraktas så, som

vore den gjord samtidigt med ansökningen i den främmande staten, för

så vitt ansökningen här i riket skett före utgången av viss tid, som kan

i förordnandet bestämmas antingen till högst tolv månader från det skyddet

söktes i den främmande staten eller till högst tre månader från det

vederbörande myndighet där kungjorde, att skyddet meddelats, samt sökanden

hos patentmyndigheten här i riket framställt anspråk på sådan

företrädesrätt inom tid och på sätt, som av Konungen i förordnandet bestämmes;
2)

att, om undersåte i den främmande staten eller någon, som där

är bosatt eller äger ett verkligt och icke pro forma drivet industri- eller

handelsetablissement, åtnjuter skydd för uppfinning såväl här i riket som i

den främmande staten, uppfinningens utövning i den senare skall, så vitt

angår påföljd för underlåtenhet att här utöva uppfinningen, så anses, som

hade utövningen ägt rum här i riket.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 96.

3

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 4 och 16 §§ i lagen om skydd för varumärken

den 5 juli 1884.

Härigenom förordnas, att 4 och 16 §§ i lagen om skydd för varumärken

den 5 juli 1884 skola erhålla följande ändrade lydelse:

4 §•

Varumärke må ej registreras:

1) om det består endast av siffror, bokstäver eller ord, som icke

utmärka sig genom så egendomlig form, att märket kan såsom figurmärke

anses; dock att registrering ej må vägras, om märket består av ord, som

kunna anses såsom en för vissa, i ansökningen enligt 3 § uppgivna, varuslag

särskilt uppfunnen benämning, vilken ej avser att angiva varans ursprung,

beskaffenhet, bestämmelse, myckenhet eller pris;

2) om däri obehörigen intagits annat namn eller annan firma än sökandens

eller namnet på annans fasta egendom;

3) om däri utan vederbörligt tillstånd intagits offentliga vapen eller

stämplar;

4) om det innehåller framställningar, som kunna väcka förargelse;

5) om det är helt och hållet likt varumärke, som redan är för

annans räkning registrerat eller behörigen anmält till registrering, eller

med dylikt märke företer sådan likhet, att, oaktat skiljaktigheter i vissa

delar, märkena i sin helhet lätt kunna förväxlas; dock att registrering ej

må vägras, om likheten beror av sådana beteckningar, som avses i 7 §,

eller om bägge märkena gälla olika varuslag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 96.

16 §.

Konungen äger efter avtal med främmande stat och under förutsättning

av ömsesidighet förordna, att skydd för varumärke enligt denna

lag må tillkomma ej mindre den, vilken utom riket driver sådan näidng,

som omförmäles i 1 §, än även förening, som är bildad utom riket för

tillvaratagande av näringsidkares intressen, ändock att föreningen icke driver

näring, som nu sagts; skolande i dessa fall gälla samma lags föreskrifter

med iakttagande av följande särskilda regler i avseende på varumärke,

som registreras:

1) ansökan om registrering skall åtföljas av bevis, att sökanden uppfyllt

de villkor, som i den främmande staten fordras för att bereda skydd

åt varumärket;

2) den, för vilken registreringen blir gällande, skall hava ett här

i riket bosatt ombud, som äger att härstädes å hans vägnar svara i alla

saker, vilka angå varumärket; och åligger det honom förty att, då ansökan

göres, samt sedermera vid ombyten av ombud uppgiva ombudets namn

och vistelseort, vid äventyr att, i händelse föreskriften därom skulle finnas

icke vara iakttagen, domaren må på anmälan i förekommande fall med

laga verkan utse sådant ombud;

3) varumärket skyddas icke i vidsträcktare mån eller för längre tid

än i den främmande staten.

Med avseende på varumärke, registrerat i stat, som för svenska varumärken

gör motsvarande medgivande, äger Konungen dessutom meddela

följande bestämmelser:

4) varumärket må, därest det icke strider mot sedlighet eller god

ordning, registreras i den form, vari det är gällande i den främmande

staten;

5) har någon hår i riket sökt registrering av ett varumärke, som han

tidigare anmält till registrering i den främmande staten, då må den ansökning

i förhållande till andra ansökningar betraktas så, som vore den

gjord samtidigt med anmälningen i den främmande staten, för så vitt ansökningen

här i riket skett före utgången av viss tid, som kan i förordnandet

bestämmas antingen till högst fyra månader från anmälningen i den

främmande staten eller till högst tre månader från det vederbörande myndighet

där kungjorde, att registreringen beviljats, samt sökanden hos registreringsmyndigheten

här i riket framställt anspråk på sådan företrädesrätt

inom tid och på sätt, som av Konungen i förordnandet bestämmes;

6) vägras registrering på grund av 4 § 5 mom. och styrker sökanden

efter stämning å den, som innehar rättigheten att begagna det förut

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 96.

5

anmälda eller registrerade märket, att detta märke ursprungligen är ett

av sökanden brukat märke, som annan tillägnat sig, må domstolen förklara

sökanden berättigad att erhålla registrering med uteslutande rätt till

märkets begagnande för det slag av varor, för vilket han brukade märket

vid den tid då det ömsesidiga skyddet inträdde. Talan härom må ej

väckas senare, än sex månader från nämnda tid;

7) varumärke, som i den främmande staten blivit innan det ömsesidiga

skyddet inträdde behörigen registrerat och som endast eller huvudsakligen

består av siffror, bokstäver eller ord, som enligt 4 § icke kunna

ensamma för sig såsom varumärke registreras, skall, när det skyddas i den

främmande staten, här i riket, efter registrering, njuta det särskilda skydd,

att andra ej må använda samma siffror, bokstäver eller ord såsom varumärke

för samma slags varor, med mindre de begagnat dem innan det

ömsesidiga skyddet inträdde. Ej må dock sådana varumärkens registrering,

med undantag för järnstämplar och skeppningsmärken å trävaror, medföra

hinder för någon att såsom varumärke begagna begynnelsebokstäverna till

sitt namn eller sin firma.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 96.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 20 § i lagen om skydd för vissa mönster och modeller

den 10 juli 1899.

Härigenom förordnas, att 20 § i lagen om skydd för vissa mönster

och modeller den 10 juli 1899 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Med avseende å mönster, skyddat i stat, som för här i riket registrerat

mönster gör motsvarande medgivande, äger Konungen förordna,

att, om någon här i riket sökt registrering av ett mönster, varå han tidigare

sökt skydd i den främmande staten, då må förstberörda ansökning i

förhållande till andra ansökningar ävensom med hänsyn till sådant hinder

mot registrering, som i 3 § omförmäles, betraktas så, som vore den gjord

samtidigt med ansökningen i den främmande staten, för så vitt ansökningen

här i riket skett före utgången av viss tid, som kan i förordnandet bestämmas

antingen till högst fyra månader från det skyddet söktes i den

främmande staten eller till högst tre månader från det vederbörande myndighet

där kungjorde, att skyddet meddelats, samt sökanden hos registreringsmyndigheten

här i riket framställt anspråk på sådan företrädesrätt

inom tid och på sätt, som av Konungen i förordnandet bestämmes.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 96.

7

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den G mars 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Westman,

Vennersten,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anmälde efter

gemensam beredning med hans excellens herr ministern för utrikes ärendena

samt chefen för finansdepartementet en i Washington den 2 juni

1911 avslutad, jämväl för Sveriges del undertecknad konvention, varigenom

reviderats konventionen i Paris den 20 mars 1883 med tilläggsakten i

Bryssel den 14 december 1900 angående skydd för den industriella äganderätten,

över vilken förstnämnda konvention på grund av särskilda nådiga

remisser ej mindre patent- och registreringsverket än även kommerskollegium

inkommit med underdåniga utlåtanden, därvid av kommerskollegium

jämväl överlämnats yttranden från handelskamrarna i Karlstad, Gävle och

Göteborg, Södra Alvsborgs läns industriidkare'' och köpmannaförening med

industri- och handelskammare, handels- och industrikammaren för Örebro

och Västmanlands län, Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare samt

Smålands och Blekinge handelskammare.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 96.

Efter att hava redogjort för innehållet av den reviderade konventionstexten,

varav en översättning skulle såsom bilaga fogas vid detta protokoll,

anförde föredragande departementschefen vidare:

»Artikeln 14 av konventionen i Paris den 20 mars 1883, vilken blivit

av Sverige biträdd genom accessions-akt den 26 juni 1885, föreskriver, att

konventionen skall underkastas periodiskt återkommande revisioner i syfte

att i densamma införa sådana förbättringar, som kunna bidraga till fullkomnande

av inrättningen av den union, som bildats av de länder, vilka

biträtt konventionen; och skola för detta ändamål tid efter annan i något

bland de kontraherande länderna hållas konferenser mellan delegerade för

bemälda länder.

I överensstämmelse härmed hava konferenser hållits i Rom 1886, i

Madrid 1890, i Bryssel två sessioner 1897 och 1900 samt i Washington

1911.

Besluten i Rom hava icke blivit ratificerade och alltså aldrig trätt

i kraft.

Vid konferensen i Madrid upprättades fyra protokoll, nämligen: 1)

rörande överenskommelse om undertryckande av oriktiga ursprungsbeteckningar

å handelsvaror; 2) rörande internationell registrering av fabriksoch

handel smärken; 3) angående bidrag till upprätthållande av den internationella

byrån i Bern för unionen till skyddande av den industriella

äganderätten; samt 4) rörande tolkningen och tillämpningen av konventionen

den 20 mars 1883.

Utav dessa protokoll har endast det tredje protokollet efter hand

blivit ratificerat av samtliga unionsländer. Vad beträffar överenskommelserna

om undertryckande av oriktiga ursprungsbeteckningar å handelsvaror

och om internationell registrering av varumärken, vilka överenskommelser

äro i kraft mellan åtskilliga av unionsländerna, hava de icke blivit

biträdda av Sverige.

Vid konferensen i Bryssel 1897/1900 åvägabragtes genom den då

beslutade och sedermera av samtliga konventionsländer, sålunda även Sverige,

efter hand ratificerade tilläggsakten den 14 december 1900, förutom

några smärre modifikationer av formell eller förklarande natur, tvänne

förändringar av konventionen av väsentlig beskaffenhet, nämligen dels

med avseende å den s. k. prioritetsrätten och dels beträffande skyldigheten

att utöva patenterad uppfinning.

Såsom resultat av överläggningarna vid den senaste konferensen i

Washington, vilken fortgick under tiden 15 maj—2 juni 1911, föreligger

den nyss av mig anmälda reviderade konventionsakten. Flertalet av de i

densamma företagna ändringar av den äldre konventionen 1883/1900 äro

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 96.

9

av i huvudsak kompletterande eller förtydligande beskaffenhet och lära

icke, därest Eders Kungl. Maj:t finner skäl att för Sveriges del ratificera

denna konventionsakt, påkalla ändring av gällande lagstiftning i ämnet.

I anledning av de reviderade artiklarna 4 och 6 ävensom den tillkomna nya

artikeln 7 bis finner jag däremot i sådant fall vissa jämkningar av gällande

författningar nödvändiga.

Innan jag övergår att närmare redogöra härför, torde jag böra erinra,

att i överensstämmelse med art. 18 av den reviderade konventionsakten

densamma kan endast i sin helhet antagas eller förkastas, men icke

godkännas och ratificeras i vissa delar. För de länder, som icke

ratificerat densamma, gäller fortfarande den äldre konventionsakten 1883/1900.

Enligt vad jag inhämtat, har den reviderade konventionsakten hitintills ratificerats

av följande länder, nämligen: Tyskland, Österrike och Ungern,

Dominikanska republiken, Spanien, Nordamerikas Förenta stater, Frankrike

med Tunis, Storbritannien med Ceylon, Nya Zeeland samt Trinidad och

Tobago, Italien, Japan, Mexiko, Norge, Nederländerna, Portugal och Schweiz.

Enligt art. 4 av konventionen äger den, som i ett unionsland behörigen

gjort en ansökan om patent etc., viss företrädesrätt i alla andra

unionsländer, sålunda att därest inom viss tid, för patent 12 månader, för

varumärken, mönster och modeller 4 månader, från det berörda ansökning

gjordes, enahanda ansökning göres i något annat av unionsländerna, denna

skall anses gjord samtidigt med den förra. Nämnda artikel i dess äldre avfattning

innehöll inga andra villkor för åtnjutande av dylik företrädesrätt

än att den ansökan, för vilken företrädesrätt begärdes, skulle

vara inlämnad inom viss tid, sedan den ursprungliga ansökningen i den

främmande staten gjordes. Praxis utvecklade sig på grund härav ganska

olika. I en del länder behövde icke några formaliteter alls iakttagas; i

andra måste sökanden genom behöriga bevis styrka sin rätt till prioritet.

I ett land stod det honom öppet att när som hälst göra sin prioritetsrätt

gällande, i ett annat måste han genast vid inlämnandet av ansökningen

framställa sina prioritetsanspråk. Det torde icke behöva särskilt framhållas,

att en dylik skiljaktig tillämpning av en bland konventionens viktigaste

artiklar måste för de sökande vara ganska hinderlig och lätt utsätta dem

för farliga förbiseenden. A andra sidan torde det vara tydligt, att om

prioritetsrättens åtnjutande icke vore reglerad genom lämpliga närmare

föreskrifter, tredje man kunde tillfogas oförskylld skada. Hade han i god

tro inlämnat ansökan före den prioritetsberättigade sökanden, kunde det

inträffa, att han kanske lång tid efteråt befunne sig stående inför en prioritetsrätt,

som icke allenast kullkastade det skydd,han möjligen bekommit,utan

måhända tvingadehonom att avstå från en verksamhet, som han redan igångsatt.

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 64 käft. (Nr 96.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 96.

För att avhjälpa denna obestridliga brist i konventionsakten 1883/1900

och få till stånd fastare och likartade former inom unionsländerna för

prioritetsrättens tagande i anspråk har i den reviderade konventionsakten

till artikeln 4 fogats tvänne nya moment, betecknade med d och e.

Enligt dessa nya föreskrifter blir det obligatoriskt för en sökande,

som vill taga i anspråk företrädesrätt på grund av tidigare ansökning, att

uppgiva tiden då och det land, där denna ansökning blivit gjord. Tidpunkten,

då denna uppgift senast må lämnas, är icke fixerad, utan det har lämnats

öppet åt varje land att därom bestämma. Då uppgiften skall av vederbörande

myndighet angivas i de utgivna publikationerna (patenten etc.),

måste uppgiften emellertid lämnas, innan vederbörande myndighets beslut

om skyddets meddelande givits. Äventyret för sökanden, därest han icke

iakttager de i mom. d givna föreskrifterna, äger jämväl varje land bestämma,

dock att detta äventyr ej får sträcka sig längre än till förlust av

prioritetsrätten. I samma moment lämnas också närmare föreskrifter om vilka

handlingar, som för prioritetsrättens styrkande kunna avfordras sökanden, men

en gräns har fastslagits, utöver vilken man icke får gå i fråga om fastställande

av skyldighet att redan vid tiden för ansökningens ingivande tilllika

förete handlingar eller bevismedel. Då kan endast fordras företeende

av: a) kopia av den tidigare gjorda ansökningen (beskrivning, ritningar

etc.), till riktigheten bestyrkt av den myndighet, vilken mottagit ansökningen,

men vilken kopia dock icke skall behöva vara legaliserad; b)

av vederbörande myndighet utfärdat bevis om tiden, då ansökningen

gjordes; och c) översättning. Enligt momentet e kan ytterligare bevismedel

infordras senare, om vid den fortsatta behandlingen hos vederbörande

patent- eller registreringsmyndighet eller efter skyddets meddelande

skäl skulle därtill förekomma. Även legaliseringsbevis kan då

infordras. Ett godkännande av de nya momenten lärer för den skull icke

påfordra någon ändring av kungörelserna den 23 december 1910 om

vissa ändringar av kungörelserna den 31 december 1895 om beskaffenheten

av de handlingar, som inlämnas i patentärenden och i ärenden

rörande registrering av varumärken samt av kungörelsen den 24 november

1899 om beskaffenheten av de handlingar, som inlämnas i ärenden

rörande registrering av mönster och modeller.

o o

Patent- och registreringsverket yttrar i det avgivna underdåniga utlåtandet,

bland annat, att ämbetsverket icke ansåge några principiella betänkligheter

föreligga mot ett antagande av nu berörda moment d och e

till konventionens artikel 4. Det måste tvärtom, enligt ämbetsverkets uppfattning,

räknas såsom en bestämd fördel för de skyddssökande, att de

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 96.

hittills inom olika länder tillämpade ganska växlande prioritetsfordringarna,

åtminstone i den huvudsakliga omfattning, som den nya artikeln 4 avsåge,

bleve överensstämmande. Och likaså måste det för industrien och den

övriga intresserade allmänheten bliva till väsentligt gagn, att de, genom

det obligatoriska angivandet på respektive myndigheters publikationer av

de framställda prioritetsanspråken, gjordes uppmärksamma på och erhölle

tillförlitlig upplysning om tillvaron av dylika anspråk, varigenom de i

många fall kunde undvika svårigheter och kostnader.

Sedan patent- och registreringsverket erinrat, att i vederbörande

lagrum, patentförordningen 25 §, varumärkeslagen 16 § och mönsterlagen

20 §, vore såsom villkor i formellt hänseende för prioritetsrättens åtnjutande

endast föreskrivet, att ansökningen här i landet skulle göras inom viss

tid från det ansökning, varpå prioriteten grundas, inlämnats i den främmande

staten, anför ämbetsverket vidare, att, då enligt den reviderade

konventionen den fordran blivit uppställd, att anspråket på prioritet skall

framställas under ansökningsärendets behandling och uppgift därvid lämnas

om det land, där den tidigare ansökningen gjorts, ävensom om tiden för

densamma, och då påföljden härutinnan borde, därest föreskriften skulle

hava något praktiskt värde, bestämmas till prioritetsrättens förlust, det

syntes patent- och registreringsverket, att stadganden uti ifrågavarande

hänseende borde inflyta i de omförmälda lagarna. Dessa stadganden borde

dock lämpligen erhålla en mera allmän avfattning, enligt patent- och

registreringsverkets förslag så, att anspråket på prioritet skulle vara framställt

å tid och på sätt, som av Eders Kungl. Magt närmare bestämdes,

samt att påföljden för underlåtenhet i berörda hänseende skulle vara

prioritetsrättens förlust. Detaljbestämmelserna vore nämligen av den beskaffenhet,

att de sannolikt tid efter annan behövde anpassas efter förändrade

förhållanden. Beträffande patent borde anspråkets framställande

ske före ansökningens kungörande och ansökningshandlingarnas utläggande

för allmänheten och beträffande varumärken samt mönster och modeller,

innan ansökningen blivit av registreringsmyndigheten slutligen avgjord.

I fråga åter om sättet för framställande av anspråk på prioritet, borde

av Eders Kungl. Majt endast bestämmas, att inom nyss angivna tid uppgift

skulle lämnas om det land, där den tidigare ansökningen blivit gjord,

ävensom om tiden för densamma. Vad i övrigt kunde ifrågakomma att

iakttaga skulle lämpligen, enligt patent- och registreringsverkets mening,

kunna överlämnas åt ämbetsverket att avgöra.

Kommerskollegium finner införandet av samtliga dessa av patentoch

registreringsverket angivna ändringar och särskilda föreskrifter önskvärt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj:ts nåd. ‘proposition nr 96.

Att med de ofullständiga bestämmelserna i artikel 4 av konventionsakten

1883/1900, vilka lämna de sökande fritt att när som helst och till

och med efter skyddets meddelande under eventuell rättegång om dess

giltighet framkomma med anspråk om prioritet, tredje man lätt kan komma

att föranledas oförskylld olägenhet eller skada, anser jag uppenbart. För

industrien och den patentsökande allmänheten kan det endast lända till

fördel, att ett dylikt tillstånd av osäkerhet undanröjes, så att under ansökningens

handläggning och innan skyddet definitivt beviljats alla

sökandens anspråk bliva klargjorda och ett så vitt möjligt fast underlag

erhålles för ansökningens bedömande av dem, som därav äro intresserade.

Även för de sökande måste ett fullständigare ordnande av hithörande förhållanden

och den större överensstämmelse, som därigenom vinnes inom

de särskilda unionsstaterna i fråga om tid och sätt för framställande av

anspråk på prioritet, vara eftersträvansvärt och underlätta iakttagandet axgivna

föreskrifter. Någon nödvändighet att giva längre tid för framställande

av anspråk på prioritet eller svårighet för sökanden att under

ärendets behandling lämna de uppgifter, varom fråga är, förefinnes

säkerligen icke.

I likhet med patent- och registreringsverket anser jag, därest åsyftat

resultat skall nås, att påföljden för underlåtenhet att i rätt tid göra

prioritetsanspråk gällande bör bliva att prioritetsrätt icke vinnes. Då

därav i vissa fall kan bliva följden, att även skyddsrätten går förlorad,

synes det mig vara lämpligt, att reglerandet av påföljden sker genom själva

lagen. Mot vad patent- och registreringsverket i övrigt anfört beträffande

innehållet av lagändringarna och därav föranledda specialbestämmelser

har jag intet att invända.

Omfattningen av art. 4 har i den reviderade konventionen utsträckts

till så kallade nyttighetsmodeller med en prioritetstid av tolv månader i

det fall att patent sökes på uppfinning, å vilken tidigare sökts skydd

såsom nyttighetsmodell i annan unionsstat. Särskild lagstiftning beträffande

nyttighetsmodeller förefinnes i Tyskland och Japan. Denna skyddsform

var för lagstiftningen inom unionsländerna obekant, när konventionsakten

1883 tillkom, och dess upptagande i den reviderade konventionsakten, såväl

i artikeln 4 som uti övriga ifrågakommande artiklar, utgör endast en av

den fortgående utvecklingen betingad komplettering av dem. Såväl patentoch

registreringsverket som kommerskollegium och handelskamrarna, dock

med undantag för handelskammaren i Göteborg, anse några principiella

betänkligheter häremot icke böra möta. Nämnda handelskammare förmodar,

att det under vissa omständigheter kunde innebära en olägenhet,

om prioritetsrätt vid sökande av svenskt patent kunde grundläggas genom

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 96.

13

utländskt mönsterskydd för nyttighetsmodeller. Redan själva befintligheten

av ett anspråk på en prioritetsrätt verkade otvivelaktigt hindrande på utvecklandet

och exploaterandet av närbesläktade uppfinningar, och det syntes

därför handelskammaren vara principiellt riktigast att icke medgiva en

prioritetsrätt för skydd av industriell äganderätt, såvida icke det skydd,

som grundläde prioritetsrätten, vore av samma art, som det skydd, för

vilket prioritet gjordes gällande. De fordringar, vilka i vissa länder uppställdes

för erhållandet av mönsterskydd, yttrar handelskammaren vidare,

torde i väsentliga delar vara mindre stränga än de, vilka uppställdes för

meddelandet av patentskydd, och någon garanti för att exempelvis en

uppfinning, vilken mönsterskyddats i Tyskland jämlikt lagen den 1 juni

1891 — d. v. s. lagen om skydd för »Gebrauchsmuster» — skulle kunna

uppfylla de svenska kraven för erhållandet av patentskydd gåves icke,

varigenom svenska uppfinnare kunde komma i sämre ställning än utländska,

särskilt när det gällde skyddandet av uppfinningar av mindre betydelse

och av mera efemär innebörd.

Dessa handelskammarens betänkligheter kan jag icke biträda. Handelskammaren

synes hava förbisett, att det här är fråga endast om en

företrädesrätt under viss tid för ansökan här i landet av patent. Något

anspråk att också erhålla det sökta patentet grundlägges därigenom ingalunda.

För att patentet skall beviljas, måste det ifrågavarande föremålet,

varå skydd under form av nyttighetsmodell sökts i utlandet, uppfylla den

svenska patentförordningens fordringar på en patenterbar uppfinning.

Huruvida skyddet i utlandet sökts under den ena eller andra formen, synes

icke böra inverka.

Någon ändring av gällande patentförordning torde icke påkallas av

nu omhandlade bestämmelse. Då nämligen i 25 § av berörda förordning

uttrycken »skyddad i stat» och »från det han i den främmande staten sökte

skydd för samma uppfinning», förekomma utan att närmare angives, under

vilken form skyddet må hava blivit sökt, lärer intet hinder möta för Eders

Kungl. Maj:t att giva det i 25 § förutsatta förordnandet den omfattning,

att en prioritetsfrist av högst tolv månader må tillkomma även ansökan

om patent på en uppfinning, för vilken i den främmande staten skydd

blivit sökt under form av nj^ttighetsmodell. Däremot torde ratificering av

den reviderade konventionsakten böra föregås av sådan ändring av kungörelsen

den 12 september 1902 angående förändrade bestämmelser i fråga

om skydd för vissa främmande patent, varumärken och mönster, att den

kommer att gälla även det fall, att i den främmande staten skydd såsom

nyttighetsmodell blivit för uppfinningen sökt.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 96.

Artikeln 4 har uti den reviderade konventionsakten ytterligare modifierats

så, att rätt till prioritet uttryckligen tillerkännes icke blott den

person, som ingivit den tidigare ansökningen, utan även åt hans rättsinnehavare.

Patent- och registreringsverket yttrar härom, att, även om uti de

ifrågavarande lagrummen i förordningen angående patent, lagen om skydd

för varumärken samt lagen om skydd för vissa mönster och modeller det

icke vore uttryckligen utsagt, att rättsinnehavaren vore berättigad att inträda

i den ursprungliga sökandens ställe, syntes å andra sidan detta förhållande

icke vara för de ifrågavarande lagarna främmande. Så vore,

enligt patentförordningens 1 §, uppfinnaren eller hans rättsinnehavare berättigad

till patent och, enligt 1 § i lagen om mönster och modeller kunde

mönstrets eller modellens upphovsman eller hans rättsinnehavare genom

registrering; vinna rätt att med andras uteslutande begagna mönstret eller

modellen vid tillverkning till avsalu av alster tillhörande metallindustrien.

Också kunde, enligt varumärkeslagens 8 §, rätten till registrerat varumärke,

under viss förutsättning, övergå till annan. Det torde icke finnas

skäl, yttrar patent- och registreringsverket vidare, varför i fråga om

prioriteten en rättsinnehavare skulle försättas i annan ställning, än i dessa

ej mindre viktiga fall, givetvis under förutsättning att han uppfyllt de

fordringar, som för prioritetens åtnjutande äro bestämda. Vid tillämpningen

av berörda lagrum rörande prioritetsrätten hade de också av ämbetsverket

alltid ansetts inbegripa även den ursprungliga sökandens rättsinnehavare,

— något som även torde överensstämma med allmänna civilrättsliga

regler —; det förtydligande tillägget i den reviderade konventionens

artikel 4 vore alltså överensstämmande med här tillämpad praxis.

Vad patent- och registreringsverket sålunda anfört, anser jag mig

kunna biträda. Och då praxis i förevarande fråga icke hittills föranlett

svårighet eller erinran, lärer de nuvarande lagarnas lydelse icke ur berörda

synpunkt utgöra hinder för ratificering av den i Washington reviderade

konventionen, utan torde med eventuell ändring av desamma kunna

anstå tills i sammanhang med den förestående fullständiga revisionen av

lagarna i fråga.

Ö O

Jag övergår härefter till att närmare redogöra för innehållet och

betydelsen av artikeln 6 i den reviderade konventionsakten.

Denna artikel, som är grundläggande för registreringen av varumärken

inom unionsländerna, har i den äldre konventionstexten 1883/1900

det innehåll, att varje i hemlandet vederbörligen registrerat fabriks- eller

handelsmärke skall kunna registreras samt erhålla skydd utan avseende å

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 96.

dess form, eller såsom den franska originaltexten lyder: »telle quelle», i

en var av unionens Övriga stater.

Artikeln 6 har redan från början givit anledning till olika tolkning,

men dess tillämpning har blivit än mer invecklad och oklar, sedan de så

kallade ordmärkena kommit i bruk, varför efter hand en allt kraftigare

önskan gjort sig gällande inom intresserade kretsar om revision av de

äldre konventionsbestämmelserna i denna punkt.

Den internationella föreningen för industriellt rättsskydd har i synnerhet

varit oavlåtligt verksam för att söka utfinna en antaglig lösning på

denna fråga. Sedan det visat sig fruktlöst att komma till antagligt resultat

genom att fastställa positiva bestämmelser, i vilka fall ett i^hemlandet

behörigen registrerat märke borde få registreras och erhålla skydd

i övriga unionsstater, fann föreningen enda utvägen vara att söka fastslå

de fall, då registrering finge vägras. Detta sätt att se saken upptogs av

unionens internationella byrå i Bern vid utarbetandet av programmet för

överläggningarna vid konferensen i Washington och har också kommit till

uttryck i den reviderade konventionstextens artikel 6.

Denna artikel innehåller en bestämmelse, som föranlett vissa erinringar

från svensk sida. I momentet 2 angives nämligen, såsom skäl,

på grund varav registrering kan vägras eller förklaras ogiltig, att märke

saknar all utmärkande karaktär. Patent- och registreringsverket fäste

redan i sina före konferensens sammanträdande till internationella byrån

avgivna erinringar vid döt av byrån upprättade konferensprogrammet uppmärksamheten

därpå, att här i landet sedan gammalt funnes ett stort antal

viktiga och värdefulla märken eller stämplar för produkter från vår järnoch

trävaruindustri, vilka, om en bestämmelse av det nyssnämnda innehållet

antagits, riskerade att bliva ställda utan möjlighet till skydd, då de

helt och hållet eller delvis utgjordes av bokstäver, och fråga således kunde

uppstå, om de ägde utmärkande karaktär. Patent- och registreringsverket

förmenade därför, att antagandet utan vidare av en dylik bestämmelse

skulle möta motstånd från Sveriges sida. Den svenska föreningen för

industriellt rättsskydd delade denna uppfattning och anförde, att nu berörda

av internationella byrån föreslagna grund för vägran av ett märkes

registrering icke kunde utan vidare antagas.

Vid konferensen har hänsyn tagits till dessa från svensk sida framställda

invändningar och till momentet lagts det förtydligande tillägget,

att vid bedömande av ett märkes utmärkande karaktär avseende borde

fästas vid alla faktiska omständigheter, enkannerligen vid den tidslängd,

under vilken märket varit i bruk.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 96.

Patent- och registreringsverket anser, att genom detta tillägg den

berörda faran för våra gamla järn- och trämärken vore på ett tillfredsställande

sätt avlägsnad, varför ur denna synpunkt något hinder för stadgandets

antagande icke torde finnas. Och, vad för övrigt anginge ifrågavarande

grund för vägran av registrering, tillägger ämbetsverket vidare,

syntes den på det närmaste sammanhänga med varumärkets väsen att utgöra

ett medel till att i allmänna handeln skilja en näringsidkares varor

från en annans, vilken princip även vore uttalad i vår varumärkeslags 1 §

och senare delen av 4 § 1 mom.; detta sistnämnda lagrum hade sin närmaste

motsvarighet uti sista delen av nu omhandlade moment av den

reviderade artikeln 6, vilket stadgade, att registrering kunde vägras för

märken, som i allmänna handeln kunde tjäna till att angiva varors slag,

beskaffenhet, mängd, bestämmelse, värde eller ursprungsort eller tidpunkten

för deras framställande eller som blivit vanliga i gängse språkbruk eller

i lojalt och konstant handelsbruk i det land, där skydd vore begärt.

Handelskamrarna i Gävle och Göteborg befara, att förbudet mot

registrering av varumärke utan utmärkande karaktär, trots det gjorda tilllägget,

kunde skada näringsidkarne inom vår järn- och träindustri, vilka

för sina produkter ägde, såsom förut omförmälts, en mängd värdefulla

märken och stämplar, som helt och hållet eller delvis bestode av bokstäver.

Handelskammaren i Gävle anser, för sin del, att den nya lydelsen av artikeln

6 i konventionen borde vara ett ganska tungt vägande skäl mot

ratificering av den reviderade konventionen.

Handelskammaren i Karlstad uttalar däremot såsom sin åsikt, att

konventionen ej minst för de svenska järn- och trämärkena torde bereda

ökat skydd i utlandet.

Kommerskollegium erinrar, att efter år 1885 nya järnstämplar, som

sakna utmärkande karaktär, icke få här registreras, varför farhågorna endast

kunna gälla vissa före denna tid registrerade märken, och yttrar

vidare, att så mycket torde kunna sägas, att tillägget otvivelaktigt innebure

för Sverige en given förbättring i hittills rådande förhållanden.

Därigenom att i den anvisning i fråga om bedömandet, som i tillägget

lämnats patentunionens stater, uttryckligen betonats, att särskilt avseende

skulle fästas vid den tid, under vilken märket varit i bruk, hade dessa

järnstämplar, av vilka flertalet vore av ansenlig ålder, blivit särskilt

gynnade. Även om, såsom handelskammaren i Gävle ifrågasatt, Sverige

på grund av detta konferensens beslut skulle vägra ratificera konventionen,

komme ställningen för oss ingalunda att förbättras, då konventionen i

alla händelser bleve gällande för de stater, som ratificerat densamma.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 96.

17

Lika med ämbetsverken anser jag, att upptagandet av nu omnämnda

grund för vägran av registrering icke bör utgöra hinder för godkännandet av

den reviderade artikeln 6. För att en beteckning skall kunna anses såsom

ett varumärke, måste den vara tjänlig till att i den allmänna handeln skilja

en näringsidkares varor från andras. Från och med gällande varumärkeslags

trädande i kraft den 1 januari 1885 har också uppfyllandet av denna

fordran på utmärkande karaktär utgjort ett villkor för registrering av anmälda

varumärken, även stämplar eller märken för produkter från vår

järn- och trävaruindustri. Ofta berörda grund för vägran av registrering

i den reviderade artikeln 6 berör således endast sådana stämplar, vilka

före varumärkeslagens trädande i kraft varit i bruk och på grund av

övergångsbestämmelserna i varumärkeslagens 15 § blivit registrerade.

En stor mängd av dessa äldre märken utgöras endast av bokstäver

utan sådan egendomlig form eller anordning, att ett figurmärke kan anses

föreligga, och de sakna således i och för sig den utmärkande karaktär, som

tillhör varumärkets begrepp. Genom ett längre fortsatt användande har man

emellertid inom avnämarkretsar efter hand vant sig vid att till dessa i sig

# o O

självt neutrala beteckningar knyta föreställningen om ett bestämt ursprung,

varigenom de erhållit den utmärkande karaktär, de från början saknat.

Det gjorda tillägget, att avseende skall fästas vid alla faktiska omständigheter

och enkannerligen vid den tidslängd, under vilken märket varit i bruk,

tager hänsyn till detta förhållande, och det synes mig, att dessa äldre

bokstavsmärken genom denna i den reviderade artikeln 6 bestämt uttalade

anvisning för dylika märkens bedömande i verkligheten kommit i

bättre ställning än tidigare, då de voro helt och hållet beroende av i de

olika unionsländerna tillämpad mer eller mindre varierande praxis. En

ändring av den reviderade konventionens artikel 6 i syfte att, såsom av

handelskammaren i Gävle ifrågasatts, vår järnhanterings intressen på

lämpligare sätt bleve tillgodosedda, torde icke vara möjlig att åstadkomma,

och då väl i alla händelser frågan näppeligen kan anses hava genom

Washington-konferensens beslut kommit i sämre läge än förut, finner jag

tillräckliga skäl icke föreligga att på grund av den reviderade textens ståndpunkt

i denna del vägra ratifikation.

Beträffande stadgandet i 4 § 3 mom., vilket förbjuder registrering

av varumärke, som innehåller avbildning av offentliga vapen eller stämplar,

meddelar patent- och registreringsverket, att ämbetsverket, då i varumärke

förekommit utländska vapen eller liknande avbildningar, icke inlåtit sig

på en prövning, huruvida dessa borde anses såsom offentliga, alldenstund

ämbetsverket saknade förutsättningar för en sådan prövning, och beviset

om märkets registrering i hemlandet ansetts innefatta erforderlig garanti,

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 64 käft. (Nr 96.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 96.

att märket vore i behörig ordning. Däremot hade patent- och registreringsverket

va gråt registrering av varumärke, innehållande svenska offentHga

vapen eller stämplar, dock att ämbetsverket trott sig icke böra neka

registrering, nar, t. ex. i fråga om Kungl. hovleverantörer, sökanden styrkt

sig äga vederbörligt tillstånd att begagna vapnet ifråga.

Då det emellertid torde kunna sägas, anför patent- och registreringsverket

vidare, att den reviderade konventionens artikel 6 mom. 3, jämfört

med slutprotokollets punkt 3 till samma artikel 6, icke låter sig väl förena

med varumärkeslagen 4 § 3 mom. i dess nuvarande avfattning, och det å

andra sidan näppeligen lärer kunna invändas något däremot, att märken

må med vederbörligt tillstånd innehålla avbildningar av offentliga vapen,

utmärkelsetecken eller emblemer, torde varumärkeslagens 4 § 3 mom.

lämpligen böra modifieras i sådan riktning, att varumärke ej må registreras,

om däri obehörigen intagits offentliga vapen eller stämplar.

Mot denna ändring hava varken handelskamrarna eller kommerskollegium

haft något att erinra.

Aven jag finner den av patent- och registreringsverket föreslagna

ändringen befogad, och synes i sammanhang därmed det ifrågavarande

lagrummet böra fullständigas i överensstämmelse med konventionen genom

tillägg av ordet »emblemer».

Artikeln 7 bis förpliktar de kontraherande länderna att tillåta registrering

av och förläna skydd åt märken, som tillhöra föreningar, vilkas befintlighet

icke strider mot hemlandets lagstiftning, även om dessa föreningar icke

besitta industriellt eller handelsetablissement. Varje land äger dock bestämma

de särskilda villkor, under vilka förening må tiilåtas skydda sina märken.

Dessa föreningsmärken, vilka äro avsedda att begagnas av föreningarnas

medlemmar, men icke av föreningarna själva, hava under senare tid erhållit

allt större betydelse och ej minst visat sig i hög grad ägnade att

förstärka andra ursprungsbeteckningar. Ofta få de tillika karaktären av

garanti- eller kvalitet smärken. Användningen av ett dylikt förenings- eller

kollektivmärke gör det, i synnerhet i den utländska handeln, för föreningsmedlemmar

lättare att skydda sig mot falska beteckningar, än om varje enskild

i utlandet begagnar sig endast av sitt egna varumärke. Oavsett att ensamt

kostnaden i många fall omöjliggör registrering av egna märken i ett

större antal länder, är det för utländska köpare alltid lättare att fästa sig vid

och behålla i minnet ett visst märke å en vara, än ett större antal märken.

Det är för övrigt- intet som hindrar en producent eller köpman, om han

så önskar, att jämte kollektivmärket å sin vara anbringa eget varumärke.

Ehuru intresset för kollektivmärket inom industri och handel i utlandet

befunnit sig i ständigt framåtgående, var dock detta slag av varu
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 96.

märkesskydd hittills av unionsländernas inhemska lagstiftning i det hela

föga uppmärksammat. Endast i ett fåtal länder var det fullständigare

ordnat, i de övriga tillerkändes skydd åt kollektivmärken endast med

större eller mindre begränsning eller saknades det helt och hållet. Man

har varit hänvisad till att inom ramen för gällande lagstiftning på omvägar

skaffa sig det behövliga skyddet. Så har exempelvis någon medlem

av föreningen i fråga, såsom dess förtroendeman, låtit inregistrera föreningsmärket

i sitt namn och sedermera lämnat de övriga föreningsmedlemmarna

tillåtelse att begagna detsamma. Eller också hava föreningsmedlemmarna

en var för sig låtit inregistrera föreningsmärket. Det har också förekommit,

att föreningar hjälpt sig fram på det sätt, att de på sidan om

sin egentliga uppgift inrättat och drivit någon binäring och på denna förvärvat

rätt till varumärkesskydd. Men sedan genom den reviderade konventionsakten

unionsländerna förpliktats att tillåta registrering av och skydda

kollektivmärken, har lagstiftningen blivit föranledd att närmare ingå på

och befatta sig med denna fråga. Emellertid har man i en del unionsländer

åtminstone för det närvarande stannat vid allenast de lagstiftningsåtgärder,

som påkallats för att kunna ratificera den reviderade konventionen,

varemot vissa andra länder ordnat frågan fullständigare genom särskilda

lagar.

För gällande svensk varumärkesrätt är kollektivmärket obekant. Varumärkeslagen

stadgar i 1 och 16 §§, att var som här i riket eller under

viss förutsättning utom riket idkar fabriks- eller hantverksrörelse, jordbruk,

bergsbruk, handel eller annan näring, må genom registrering förvärva

uteslutande rätt till särskilt varumärke: för en förening av näringsidkare,

vilken såsom sådan icke driver näring, är det uteslutet att kunna

registrera och skydda ett för föreningens medlemmar gemensamt märke.

Det har likväl icke kunnat undvikas, att kollektivmärket även här i landet

fått insteg inom industri och handel och sökt åt sig på omväg förvärva

skydd på enahanda sätt, varom nyss nämndes. Patent- och registreringsverket

anför såsom exempel på svenska kollektivmärken det svenska

smörmärket, det så kallade »runmärket», som under nr 12737 är registrerat

för ordföranden i »Svenska smörprovningarna». På samma sätt äro

tvänne varumärken under nr 9591 och 13806 inregistrerade för två medlemmar

av Sveriges pomologiska förening, ehuru de synas vara avsedda att begagnas

av föreningens medlemmar i allmänhet. Varumärket nr 13550 är

inregistrerat för enskild näringsidkare men synes vara avsett att begagnas

jämväl av vissa osttillverkare i Västerbotten. Patent- och registreringsverket

anför vidare varumärkena nr 7462 och 7463, vilka inregistrerats för

sekreteraren i Stuteribokskommittén för Skåne men synas ämnade att använ
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 96.

das även av andra hästuppfödare. I de fall, då föreningen varit registrerad

och sålunda förvärvat rätt att vid domstol kära och svara, har patentoch

registreringsverket i allmänhet ansett sig böra medgiva registreringen.

Såsom exempel på varumärke, som registrerats för sådan förening och i

föreningens namn, anföres av ämbetsverket varumärket nr 12993, vilket

registrerats för föreningen Sveriges såpfabrikanter u. p. a.

Dessa exempel torde tillräckligt visa, yttrar patent- och registreringsverket,

att kollektivmärkena blivit för vår handel och industri av sådan

betydelse, att det syntes påkallat, att deras skyddande bleve i den svenska

varumärkeslagstiftningen på ett tillfredsställande sätt ordnat. Då emellertid

denna lagstiftning inom den närmaste tiden skulle i sin helhet göras

till föremål för revision, hade det synts ämbetsverket som om nyssnämnda,

ganska omfattande fråga lämpligen borde erhålla sin fullständiga lösning

först i sammanhang med denna revision. Dä å andra sidan Sverige för

sin del icke kunde, såsom önskvärt vore, ratificera Washingtonkonferensens

beslut, därest icke möjlighet att hos oss få kollektivmärken registrerade

bereddes övriga unionsländers undersåtar, hade patent- och registreringsverket

ansett sig böra taga under övervägande, huruvida icke för närvarande

endast bestämmelser kunde meddelas, som beredde sådan möjlighet,

som nu nämnts. Patent- och registreringsverket hade tänkt sig, att 16 §

varumärkeslagen skulle utvidgas därhän, att Eders Kungl. Maj:t ägde förordna,

att skydd för varumärke kunde tillkomma förening utom riket, ändock

att föreningen icke dreve sådan näring, som omförmäldes i 1 §

varumärkeslagen, dock att dylik rätt endast borde tillkomma förening, som

vore bildad för tillvaratagande av näringsidkares intressen. Att utsträcka

denna rätt till föreningar, bildade för andra ändamål, kunde, förutom att

sådant skulle strida mot varumärkets natur, lätt för industri och handel

medföra skada i stället för gagn och borde därför icke ifrågakomma. Framginge

icke föreningens ändamål av de utländska registreringshandlingarna,

kunde utredning därom utan svårighet åstadkommas genom infordrande av

föreningens stadgar eller genom intyg i berörda hänseende. De bestämmelser

i övrigt, vilka för reglerande av skydd för svenska kollektivmärken

otvivelaktigt erfordrades, vore icke, enligt patent- och registreringsverkets

mening, på samma sätt påkallade, då det gällde utländska kollektivmärken.

För att dessa skulle här kunna registreras, fordrades nämligen, att

de vore registrerade i den främmande staten, och de skyddades icke här

i vidsträcktare män eller för längre tid än i den främmande staten. Registreringen

i Sverige hade således föregåtts av en prövning angående

märkets registrerbarhet såsom kollektivmärke i den främmande staten, och

om skyddet i nämnda stat upphört, t. ex. till följd av någon i dess lag
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 96. 21

stiftning förekommande bestämmelse, upphörde även skyddet för samma

märke hos oss.

Södra Älvsborgs läns industri- och handelskammare anmärker beträffande

denna sak, att, därest 16 § varumärkeslagen skulle på nyss angivet

sätt utvidgas, samma rätt även borde beredas svenska föreningar av

ifrågavarande slag genom partiell lagstiftning i ämnet. Det syntes nämligen

kammaren icke rättvisligen kunna begäras, att de svenska föreningarna

under den tid, som kunde komma att förflyta, innan revisionen av varumärkeslagen

hunnit slutföras, skulle i det nu berörda hänseendet vara

sämre ställda än de utländska föreningarna av samma slag.

Även Smålands och Blekinge handelskammare anser, att i sammanhang

med den till förmån för utländska föreningar av näringsidkare föreslagna

ändringen i varumärkeslagen jämväl sådan ändring i samma lag

borde företagas, att kollektivmärke må kunna i Sverige registreras på ansökan

av svensk förening, som är bildad för tillvaratagande av näringsidkares

intressen.

Kommerskollegium instämmer i vad patent- och registreringsverket

föreslagit såsom den även med Sveriges intressen mest fördelaktiga lösningen

för ögonblicket.

Då kollektivmärken enligt gällande varumärkesrätt icke kunna såsom

sådana här i landet registreras, måste ändring i detta avseende ske, därest

den reviderade konventionen skall kunna av Sverige ratificeras. En ändring

av varumärkeslagens 16 § i den riktning, som av patent- och registreringsverket

föreslagits, lärer ock härför vara tillfyllest.

Det kan icke förnekas, att den oegentligheten då inträder, att främmande

kollektivmärken kunna här i landet registreras och skyddas, medan

svenska kollektivmärken äro därifrån uteslutna, vilket förhållande torde

medföra, att svenska kollektivmärken såsom sådana bliva uteslutna från

skydd åtminstone i en del unionsländer. Utan tvivel hade därför varit

önskligt att frågan angående skydd för Kollektivmärken nu kunnat lösas i

hela sin vidd. Frågan är emellertid, såsom patent- och registreringsverket

erinrat, ganska omfattande. Viktiga intressen beröras därav, vilka måste

noga övervägas och begränsas i förhållande till varandra. Och givetvis

komma bestämmelser rörande kollektivmärken att i flera punkter sammanhänga

med varumärkeslagtiftningen i övrigt. Det hade vid sådant förhållande

varit lämpligt, om det fullständiga ordnandet av skyddet för kollektivmärken

kunnat företagas i samband med den revision av vår varumärkeslag

i sin helhet, som patentlagstiftningskommittén erhållit uppdrag

att verkställa, men då detta revisionsarbete icke kan förväntas bliva slutfört

och ny lag i ämnet bliva utfärdad inom de närmare åren, skulle detta

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kurtgl. Maj:ts nåd. proposition nr 96.

sätt att behandla frågan föranleda en längre tids uppskov med ratifikationen,

något som jag icke anser mig kunna tillstyrka.

Det kan däremot sättas i fråga, huruvida man ej borde nu lösa spörsmålet

om skydd även för svenska kollektivmärken genom en särskild mera

provisorisk lag i ämnet. Nämnas må, att i Tyskland utfärdades i anledning

av den reviderade konventionens ratificering särskild lag den 31 mars

1913, innehållande erforderliga bestämmelser rörande kollektivmärkens

registrering, vilka bestämmelser utan väsentliga ändringar sedan upptagits

i det förslag till ny varumärkeslag, vilket av den tyska riksregeringen den

11 juli 1913 blivit offentliggjort. Även i Danmark har saken ordnats

genom särskild lag den 29 april 1913 rörande kollektivmärken.

Förslag till en dylik särskild lag torde emellertid icke kunna upprättas

för att föreläggas redan detta års riksdag, och då ytterligare dröjsmål

med ifrågavarande konventions ratificering synes mig böra undvikas,

ansluter jag mig till patent- och registreringsverkets, av kommerskollegium

biträdda förslag till ändring av 16 § i varumärkeslagen, men har jag för

avsikt att snarast möjligt gå i författning om utarbetande av förslag till

särskild lag rörande kollektivmärken, om möjligt i så god tid, att förslaget

må kunna föreläggas nästkommande års riksdag.

Olägenheten för de svenska innehavarne av kollektivmärken att under

den korta tid, innan en dylik särskild lag kan komma till stånd, nödgas

ordna sin sak på samma sätt som hittills såväl beträffande skyddet i hemlandet

som i utlandet, synes mig icke kunna tillmätas någon avgörande

betydelse och i hvarje fall icke förtjäna avseende vid jämförelse med de

olägenheter, som ett uppskjutande av den reviderade konventionsaktens

ratificering skulle i övriga hänseenden medföra för vår handel och industri.

De svenska märkesinnehavarne äro under mellantiden i verkligheten

icke försatta i annat läge än för närvarande, och vad beträffar de utländska

kollektivmärken, vilka redan nu torde förekomma å hit importerade varor

men som för närvarande icke kunna skyddas, lärer den omständigheten,

att de hädanefter skulle erhålla skydd, icke kunna anses innebära något

intrång i svenska näringsidkares berättigade intressen.

Bland den reviderade konventionsaktens ej ovan berörda artiklar

torde endast artiklarna 9, 10 och 10 bis behöva ytterligare särskilt beaktas.

Artikeln 9 har erhållit eu mer bindande avfattning, varjämte densamma

utvidgats och fullständigats med nya bestämmelser, delvis motsvarande

artiklarna 1 och 2 av överenskommelsen i Madrid 1891 om undertryckande

av oriktiga ursprungsbeteckningar å handelsvaror, ävensom med

ett sista moment av innehåll att, därest lagstiftningen i ett land icke medgiver

i artikelns föregående moment föreskrivet beslag eller införselförbud,

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 96.

skola dessa åtgärder ersättas med de åtgärder och medel det ifrågavarande

landets lagstiftning i jämförliga fall tillförsäkrar landets egna undersåtar.

Då av detta sista moment framgår, att i fråga om beslagtagande

eller andra detsamma ersättande åtgärder gälla helt och hållet den inhemska

lagstiftningens regler, lärer artikeln 9 icke föranleda betänkligheter

från Sveriges sida.

Artikeln 10, som eljest icke undergått förändring, har dock genom

hänvisningen till artikeln 9 erhållit något förändrat innehåll. På grund

av det nyssnämnda sista momentet av artikeln 9 torde emellertid även artikeln

10 kunna för Sveriges del antagas.

Genom den nya formuleringen av artikeln 10 bis har varje unionsland

blivit principiellt skyldigt att lämna skydd mot illojal konkurrens.

Den svenska lagstiftningen lämnar visserligen i detta avseende skydd endast

i synnerligen begränsad omfattning genom stadgandcn i patentförordningen

samt varumärkes- och mönsterlagarna ävensom den år 1913 antagna

lagen om förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning;

men då beträffande arten och omfånget av detta skydd

helt och hållet överlåtits åt de särskilda länderna att vart för sin del bestämma

därom, synes denna artikel desto mindre utgöra hinder för den

reviderade konventionsaktens ratificering, som förarbeten redan pågå för

införande här i riket av en omfattande lagstiftning i ämnet.

Övriga artiklar i den reviderade konventionsakten jämte tillhörande

slutprotokoll, vilka icke blivit i det föregående berörda, hava antingen

oförändrade upptagits från den tidigare konventionsakten 1883/1900 eller

innefatta ändringar av i allt väsentligt endast förklarande eller kompletterande

natur, och torde vidare redogörelse rörande dem därför icke

vara påkallad.

Av den utredning, jag i det föregående lämnat om innehållet och

betydelsen av den i Washington reviderade konventionsakten, lärer framgå,

att den vid jämförelse med den tidigare konventionsakten 1883/1900 i flera

hänseenden innebär väsentliga förbättringar och företräden, av vilka det

synes mig vara angeläget att vår industri och handel må utan uppskov

komma i åtnjutande.

På grund härav har jag inom justitiedepartementet låtit utarbeta förslag

till de lagändringar, som på sätt ovan framhållits äro nödiga för att

ratifikation för Sveriges del av den reviderade konventionsakten må kunna

ske, nämligen dels förslag till lag om ändrad lydelse av 25 § i förordningen

angående patent den 16 maj 1884, dels förslag till lag om ändrad

lydelse av 4 och- 16 §§ i lagen om skydd för varumärken den 5 juli

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 96.

1884 och dels förslag till lag om ändrad lydelse av 20 § i lagen om skydd

för vissa mönster och modeller den 10 juli 1899.»

Föredraganden uppläste härefter omförmälda lagförslag, av den lydelse

bilagor vid detta protokoll utvisa, samt hemställde, att lagrådets

utlåtande över förslagen måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen

omförmäler, genom utdrag av protokollet inhämtas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 96.

25

Bil.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 25 § i förordningen angående patent den 16 maj 1884.

Härigenom förordnas, att 25 § i förordningen angående patent den

16 maj 1884 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Med avseende å uppfinning, skyddad i stat, som för här i riket patenterad

uppfinning gör motsvarande medgivande, äger Konungen förordna:

1) att, om någon här i riket sökt patent å en uppfinning, varå han

tidigare sökt stydd i den främmande staten, då må förstberörda ansökning

i förhållande till andra ansökningar ävensom med hänsyn till sådant hinder

emot patents meddelande, som i 3 § omförmäles, betraktas så, som

vore den gjord samtidigt med ansökningen i den främmande staten, för

så vitt ansökningen här i riket skett före utgången av viss tid, som kan

i förordnandet bestämmas antingen till högst tolv månader från det skyddet

söktes i den främmande staten eller till högst tre månader från det

vederbörande myndighet där kungjorde, att skyddet meddelats, samt sökanden

hos patentmyndigheten här i riket framställt anspråk på sådan

företrädesrätt inom tid och på sätt, som av Konungen i förordnandet bestämmes;
2)

att, om undersåte i den främmande staten eller någon, som där

är bosatt eller äger ett verkligt och icke pro forma drivet industri- eller

handelsetablissement, åtnjuter skydd för uppfinning såväl här i riket som i

dem främmande staten, uppfinningens utövning i den senare skall, så vitt

angår påföljd för underlåtenhet att här utöva uppfinningen, så anses, som

hade utövningen ägt rum här i riket.

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 64 käft. (AV 96.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 96.

Bil.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 4 och 16 §§ i lagen om skydd för varumärken

den 5 juli 1884.

Härigenom förordnas, att 4 och 16 §§ i lagen om skydd för varumärken

den 5 juli 1884 skola erhålla följande ändrade lydelse:

4 §•

Varumärke må ej registreras:

1) om det består endast av siffror, bokstäver eller ord, som icke

utmärka sig genom så egendomlig form, att märket kan såsom figurmärke

anses; dock att registrering ej må vägras, om märket består av ord, som

kunna anses såsom en för vissa, i ansökningen enligt 3 § uppgivna varuslag

särskilt uppfunnen benämning, vilken ej avser att angiva varans ursprung,

beskaffenhet, bestämmelse, myckenhet eller pris;

2) om däri obehörigen intagits annat namn eller annan firma än sökandens

eller namnet på annans fasta egendom;

3) om däri obehörigen intagits offentliga vapen, stämplar eller emblemer;
4)

om det innehåller framställningar, som kunna väcka förargelse;

5) om det är helt och hållet likt varumärke, som redan är för

annans räkning registrerat eller behörigen anmält till registrering, eller

med dylikt märke företer sådan likhet, att, oaktat skiljaktigheter i vissa

delar, märkena i sin helhet lätt kunna förväxlas; dock att. registrering ej

må vägras, om likheten beror av sådana beteckningar, som avses i 7 §,

eller om bägge märkena gälla olika varuslag.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 96.

16 §.

Konungen äger efter avtal med främmande stat och under förutsättning

av ömsesidighet förordna, att skydd för varumärke enligt denna

lag må tillkomma ej mindre den, vilken utom riket driver sådan näring,

som omförmäles i 1 §, än även förening, som är bildad utom riket för

tillvaratagande av näringsidkares intressen, ändock att föreningen icke driver

näring, som nu sagts; skolande i dessa fall gälla samma lags föreskrifter

med iakttagande av följande särskilda regler i avseende på varumärke,

som registreras:

1) ansökan om registrering skall åtföljas av bevis, att sökanden uppfyllt

de villkor, som i den främmande staten fordras för att bereda skydd

åt varumärket;

2) den, för vilken registreringen blir gällande, skall hava ett här

i riket bosatt ombud, som äger att härstädes å hans vägnar svara i alla

saker, vilka angå varumärket; och åligger det honom förty att, då ansökan

göres, samt sedermera vid ombyten av ombud uppgiva ombudets namn

och vistelseort, vid äventyr att, i händelse föreskriften därom skulle finnas

icke vara iakttagen, domaren må på anmälan i förekommande fall med

laga verkan utse sådant ombud;

3) varumärket skyddas icke i vidsträcktare mån eller för längre tid

än i den främmande staten.

Med avseende på varumärke registrerat i stat, som för svenska varumärken

gör motsvarande medgivande, äger Konungen dessutom meddela

följande bestämmelser:

4) varumärket må, därest det icke strider mot sedlighet eller god

ordning, registreras i den form, vari det är gällande i den främmande

staten;

5) har någon här i riket sökt registrering av ett varumärke, som han

tidigare anmält till registrering i den främmande staten, då må den ansökning

i förhållande till andra ansökningar betraktas så, som vore den

gjord samtidigt med anmälningen i den främmande staten, för så vitt ansökningen

här i riket skett före utgången av viss tid, som kan bestämmas

antingen till högst fyra månader från anmälningen i den främmande staten

eller till högst tre månader från det vederbörande myndighet där

kungjorde, att registreringen beviljats, samt sökanden hos registreringsmyndigheten

här i riket framställt anspråk på sådan företrädesrätt inom

tid och på sätt, som av Konungen i förordnandet bestämmes;

6) vägras registrering på grund av 4 § 5 mom. och styrker sökanden

efter stämning å den, som innehar rättigheten att begagna det förut

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 96.

anmälda eller registrerade märket, att detta märke ursprungligen är ett

av sökanden brukat märke, som annan tillägnat sig, må domstolen förklara

sökanden berättigad att erhålla registrering med uteslutande rätt till

märkets begagnande för det slag av varor, för vilket han brukade märket

vid den tid då det ömsesidiga skyddet inträdde. Talan härom må ej

väckas senare, än sex månader från nämnda tid;

7) varumärke, som i den främmande staten blivit innan det ömsesidiga

skyddet inträdde behörigen registrerat och som endast eller huvudsakligen

består av siffror, bokstäver eller ord, som enligt 4 § icke kunna

ensamma för sig såsom varumärke registreras, skall, när det skyddas i den

främmande staten, här i riket, efter registrering, njuta det särskilda skydd,

att andra ej må använda samma siffror, bokstäver eller ord såsom varumärke

för samma slags varor, med mindre de begagnat dem innan det

ömsesidiga skyddet inträdde. Ej må dock sådana varumärkens registrering,

med undantag för järnstämplar och skeppningsmärken å trävaror, medföra

hinder för någon att såsom varumärke begagna begynnelsebokstäverna till

sitt namn eller sin firma.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 96.

29

Bil.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 20 § i lagen om skydd för vissa mönster och modeller

den 10 juli 1899.

Härigenom förordnas, att 20 § i lagen om skydd för vissa mönster

och modeller den 10 juli 1899 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Med avseende å mönster, skyddat i stat, som för här i riket registrerat

mönster gör motsvarande medgivande, äger Konungen förordna,

att, om någon här i riket sökt registrering av ett mönster, vara han tidigare

sökt skydd i den främmande staten, då må förstberörda ansökning i

förhållande till andra ansökningar ävensom med hänsyn till sådant hinder

mot registrering, som i 3 § omförmäles, betraktas så, som vore den gjord

samtidigt med ansökningen i den främmande staten, för så vitt ansökningen

här i riket skett före utgången av viss tid, som kan i förordnandet bestämmas

antingen till högst fyra månader från det skyddet söktes i den

främmande staten eller till högst tre månader från det vederbörande myndighet

där kungjorde, att skyddet meddelats, samt sökanden hos registreringsmyndigheten

här i riket framställt anspråk på sådan företrädesrätt

inom tid och på sätt, som av Konungen i förordnandet bestämmes.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 96.

Bil.

Konventionen i Paris den 20 mars 1883 om skydd för den

industriella äganderätten,

reviderad i Bryssel den 14 december 1900 och i Washington den 2 juni 1911.

Art. 1.

De kontraherande länderna bilda en union till skyddande av den

industriella äganderätten.

Art. 2.

Undersåtar eller medborgare i vart och ett av de kontraherande

länderna skola i samtliga övriga till unionen hörande länder, i avseende

å patent, nyttighetsmodeller (modéles d’utilité), industriella mönster eller

modeller, fabriks- eller handelsmärken, firmor, ursprungsbeteckriingar, undertryckande

av illojal konkurrens, åtnjuta de förmåner, som de särskilda

lagstiftningarna för närvarande tillerkänna eller framdeles komma att tillerkänna

landets egna undersåtar. De skola följaktligen äga samma skydd

som dessa och tillgång till samma rättsmedel mot varje förekommande

rättskränkning under förbehåll att uppfylla de villkor och formaliteter,

som åligga landets egna undersåtar. Av dem, som tillhöra något unionsland,

kan icke fordras, att de skola äga fast boningsort eller etablissement

inom det land, där anspråk framställes om skydd.

Art. 3.

Likställda med de kontraherande ländernas undersåtar eller medborgare

äro sådana undersåtar eller medborgare i de unionen icke tillhörande

länder, vilka äga fast boningsort eller äga verkliga och icke pro

forma drivna industri- eller handelsetablissement inom området för något

av de till unionen hörande länder.

Art. 4.

a. Den, som i ett av de kontraherande länderna i behörig ordning

gjort ansökan om erhållande av patent eller om skydd för nyttighetsmodell

eller för industriellt mönster eller modell eller för fabriks- eller

handelsmärke, eller hans rättsinnehavare skall, under förbehåll av tredje

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 96.

mans rätt, för ansökan i de Övriga länderna äga företrädesrätt under tid,

som här nedan bestämmes.

b. Till följd härav skall ansökan, som sedermera inom utgången

av denna tid göres i annat unionen tillhörande land, icke anses kraftlös

på grund av åtgärder, vidtagna under mellantiden, sålunda enkannerligen

icke genom annan ansökan, genom uppfinningens offentliggörande eller

utövande, genom hållande till salu av exemplar av mönstret eller modellen,

genom begagnande av märket.

c. Tiden för ovannämnda företrädesrätt utgör, i fråga om patent

och nyttighetsinodeller, tolv månader och, i fråga om industriella mönster

och modeller ävensom fabriks- eller handelsmärken, fyra månader.

d. Den, som vill taga i anspråk företrädesrätt på grund av tidigare

ansökning, åligger att uppgiva tiden då och det land, där denna ansökning

blivit gjord. Varje land äger bestämma den tidpunkt, då denna uppgift

senast skall lämnas. Sådan uppgift skall angivas i de av vederbörande

myndighet utgivna publikationer, och enkannerligen i de utfärdade

patenten och därtill hörande beskrivningar. De kontraherande länderna

kunna fordra, att uppgift, varom ovan nämnts, också skall åtföljas av

kopia av den tidigare gjorda ansökningen (beskrivning, ritningar etc.), till

riktigheten bestyrkt av den myndighet, vilken mottagit ansökningen.

Denna kopia behöver icke vara legaliserad; dock må kunna föreskrivas,

att den skall vara åtföljd av bevis om tiden, då ansökningen gjordes, utfärdat

av vederbörande myndighet, ävensom av översättning. Andra fordringar

än nu sagts kunna icke ställas på ifrågavarande uppgift, såvitt

det gäller den tidpunkt, då själva ansökningen göres. Varje kontraherande

land äger bestämma det äventyr, som ett försummat iakttagande av i

denna artikel omnämnda formaliteter skall medföra, dock att detta äventyr

ej må sträcka sig längre än till förlust av prioritetsrätten.

e. Ytterligare handlingar eller bevis må senare kunna infordras.

Art. 4 bis.

Patent, som i de olika kontraherande länderna begäras av personer,

ifråga om vilka konventionen enligt bestämmelserna i artiklarna 2 och 3

äger tillämpning, skola vara oberoende av patent, som för samma uppfinning

erhållits i andra länder, vare sig tillhörande unionen eller icke.

Denna bestämmelse skall gälla utan inskränkning, enkannerligen så,

att patent, som sökts under prioritetstiden, äro oberoende såväl i fråga om

skälen till ogiltighet eller förverkande, som beträffande deras normala

giltighetstid.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 96.

Den är tillämplig på patent, som äga bestånd vid tidpunkten för

dess ikraftträdande.

Detsamma skall, i händelse av länders anslutning, gälla för de vid

tidpunkten för anslutningen å ömse sidor bestående patent.

Art. 5.

Patent förverkas icke därigenom, att patenthavaren till det land, i

vilket patent erhållits, inför föremål, som blivit tillverkade i annat unionen

tillhörande land.

Dock skall patenthavaren icke desto mindre vara förpliktigad att i

det land, dit han inför de patenterade föremålen, utöva sin patenterade

uppfinning, i enlighet med nämnda lands lagar, men med den inskränkning

att patenthavaren icke skall kunna förverka sitt patent till följd av

underlåten utövning i ett unionsland, förr än tre år förflutit från ansökningens

ingivande i detta land, och endast i det fall att patenthavaren

icke förmår visa giltigt skäl till sin underlåtenhet.

Art. 0.

Varje i hemlandet vederbörligen registrerat fabriks- eller handelsmärke

skall kunna registreras samt erhålla skydd utan avseende å dess

form (telle quelle) i vart och ett av unionens övriga länder.

Dock kan registrering vägras eller förklaras ogiltig för:

l:o) Märken, vilka äro av beskaffenhet att göra intrång i av tredje

person förvärvad rätt i det land, där skydd begäres;

2:o) Märken, helt och hållet saknande utmärkande karaktär eller

uteslutande sammansatta av tecken eller benämningar, vilka i allmänna

handeln kunna tjäna till att angiva varors slag, beskaffenhet, mängd, bestämmelse,

värde, ursprungsort eller tidpunkten för deras framställande

eller som blivit vanliga i gängse språkbruk eller i lojalt och konstant

handelsbruk i det land, där skydd är begärt;

Vid bedömandet av ett märkes utmärkande karaktär bör avseende

fästas vid alla faktiska omständigheter, enkannerligen vid den tidslängd,

under vilken märket varit i bruk.

3:o) Märken, som äro stridande mot god sed eller allmän ordning.

Som hemland anses det land, där den registreringssökande har sitt

förnämsta etablissement.

Är detta förnämsta etablissement icke beläget inom något av de till

unionen hörande länder, räknas såsom hemland det land, den registreringssökande

tillhör.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 96.

Art. 7.

Beskaffenheten av det föremål, varå fabriks- eller handelsmärke är

avsett att anbringas, må icke i något fall utgöra hinder för registrering

av märket.

Art. 7 bis.

De kontraherande länderna förbinda sig att tillåta registrering av och

förläna skydd åt märken, som tillhöra föreningar (des collectivités), vilkas

bestående icke strider mot ursprungslandets lagstiftning, även om dessa

föreningar icke besitta industriellt eller handelsetablissement.

Varje land skall dock äga bestämma de särskilda villkor, under

vilka förening må tillåtas att skydda sina märken.

Art. 8.

Firma, skall, vare sig den ingår i fabriks- eller handelsmärke eller icke,

jämväl utan registrering åtnjuta skydd i samtliga till unionen hörande länder.

Art. 9.

Varor, å vilka olovligen finnes anbragt fabriks- eller handelsmärke

eller firma, skola tagas i beslag vid införseln till de unionen tillhörande

länder, i vilka ifrågavarande märke eller firma äger rätt till laga skydd.

Om lagstiftningen i något land icke medgiver beslag vid införseln,

skall sådant beslag ersättas med införselförbud.

Beslag skall likaledes verkställas i det land, där den olovliga beteckningen

anbragts, eller i det land, till vilket varan blivit införd.

Beslag skall verkställas på begäran vare sig av allmän åklagare eller

annan behörig myndighet eller av målsägare, enskild person eller bolag,

i enlighet med varje lands inhemska lagstiftning.

Myndigheterna skola icke vara skyldiga att verkställa beslag å transitogods.

Därest lagstiftningen i ett land icke medgiver, vare sig beslag vid

införseln eller införselförbud eller beslag inom landet, skola sådana åtgärder

ersättas med de åtgärder och medel, det ifrågavarande landets lagstiftning

i jämförliga fall tillförsäkrar landets egna undersåtar.

Art. 10.

Föreskrifterna i föregående artikeln äro tillämpliga å varor, på vilka

falskeligen finnes anbragt namnet å ett bestämt ställe såsom ursprungsort,

då sådan uppgift utgör tillägg till en uppdiktad eller i bedräglig avsikt

lånad firma.

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 64 Käft. (År 96.)

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 96.

Målsägande är varje producent, fabrikant eller handlande, som sysselsätter

sig med produktion eller fabrikation av eller handel med varor

av ifrågavarande slag och som idkar rörelse vare sig på det ställe, som

falskeligen angivits såsom ursprungsort, eller i den trakt, där detta ställe

är beläget.

O

Art. 10 bis.

Samtliga kontralierande länder förbinda sig att tillförsäkra dem, vilka

tillhöra något unionsland, verksamt skydd mot illojal konkurens.

Art. 11.

De kontraherande länderna skola med avseende å varor, som utställas

å internationella, officiella eller officiellt erkända utställningar, anordnade

inom något bland dem, i överensstämmelse med varje lands inre

lagstiftning, meddela provisoriskt skydd åt patenterbara uppfinningar, nyttig!)

etsmodeller, industriella mönster eller modeller, ävensom åt fabrikseller

handelsmärken.

Art. 12.

Vart och ett av de kontraherande länderna förbinder sig att anordna

ett särskilt förvaltningsorgan för ärenden, rörande den industriella äganderätten,

ävensom ett centralställe med ändamål att hålla patentbeskrivningar,

nyttighetsmodeller, industriella mönster eller modeller och fabriks- eller

handelsmärken tillgängliga för allmänheten.

Detta förvaltningsorgan skall publicera, så vidt möjligt, en officiell

periodisk tidskrift.

Art. 13.

Den i Bern under namn av internationella byrån till skyddande av

den industriella äganderätten inrättade internationella anstalten är ställd

under det Schweiziska Edsförbundets regerings höga skydd, vilken reglerar

dess organisation och övervakar dess verksamhet.

Det åligger den internationella byrån att samla alla slag av upplysningar

angående skyddande av den industriella äganderätten samt att sammanfatta

dessa till en allmän statistisk redogörelse, vilken utdelas till

samtliga vederbörande myndigheter. Byrån skall företaga allmännyttiga

undersökningar av intresse för unionen samt med stöd av de handlingar,

som av de särskilda vederbörande myndigheterna ställas till dess förfo
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 96. 35

gande, på franska språket utgiva en tidskrift rörande de frågor, som angå

unionens föremål.

Denna tidskrifts häften ävensom alla andra handlingar, som utgivas

av den internationella byrån, skola utdelas till vederbörande myndigheter

i de unionen tillhörande länder i förhållande till här nedan omförmälda

bidragsenheter. Begäras ytterligare exemplar och handlingar vare sig av

nämnda myndigheter eller av bolag eller enskilda personer, skola de särskilt

betalas.

Den internationella byrån skall städse gå medlemmarna i unionen

till hända med införskaffande av sådana särskilda upplysningar beträffande

den internationella behandlingen av frågor rörande den industriella äganderätten,

vilka för dem kunna vara av nöden. Den skall årligen om sin

verksamhet avgiva redogörelse, vilken skall delgivas alla unionens medlemmar.

Det franska språket skall vara byråns officiella språk.

Omkostnaderna för den internationella byrån bestridas gemensamt

av de kontraherande länderna. De må icke i någon händelse överskrida

en summa av årligen sextiotusen francs.

För bestämmande av beloppet av varje lands bidrag till denna

summa, skola de kontraherande länderna ävensom de länder, som sedermera

kunna komma att tillträda unionen, indelas i sex klasser, av vilka

var och en skall lämna bidrag i förhållande till ett visst antal enheter,

nämligen:

l:a klassen efter

2:a » *

3:e » »

4:e » »

5:e > »

6:e » »

25 enheter,

20 »

15 >

10 i

5 »

3 »

Dessa koefficienter skola multipliceras med antalet länder i varje

klass. Summan av sålunda erhållna produkter angiver antalet enheter, å

vilka hela kostnaden fördelas. Kvoten angiver storleken av det på varje

enhet belöpande bidrag.

Vart och ett av de kontraherande länderna skall vid sitt inträde i

unionen tillkännagiva, till vilken klass det önskar bliva räknat.

Det Schweiziska Edsförbundets regering skall öva tillsyn över den

internationella byråns utgifter, lämna nödiga förskott och granska den årliga

räkenskapen, vilken skall delgivas övriga vederbörande myndigheter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 96.

Art. 14.

Denna konvention skall underkastas periodiskt återkommande revisioner

i syfte att i densamma införa sådana förbättringar, som kunna bidraga

till fullkomnande av unionens inrättning.

För sådant ändamål skola tid efter annan i något av de kontraherande

länderna hållas konferenser mellan delegerade för bemälda länder.

Det åligger vederbörande myndighet i det land, där nästa konferens

skall hållas, att med biträde av den internationella byrån förbereda konferensens

arbeten.

Direktören för den internationella byrån skall å konferenserna närvara

vid sammankomsterna samt äger taga del i förhandlingarna men icke

O O o

i besluten.

Art. 15.

De kontraherande länderna förbehålla sig rätt att sinsemellan träffa

särskilda överenskommelser angående skydd för den industriella äganderätten,

dock må sådana överenskommelser icke stå i strid med föreskrifterna

i denna konvention.

Art. 10.

De länder, vilka icke deltagit i denna konvention, äga att på begäran

tillträda densamma.

Sådant tillträde skall på diplomatisk väg tillkännagivas för Schweiziska

Edsförbundets regering och av denna för samtliga övriga regeringar.

Tillträde medför utan vidare åtgärd godkännande av alla bestämmelser

och rättighet att komma i åtnjutande av alla förmåner, som finnas

stadgade i denna konvention, samt erhåller gällande kraft en månad efter

det schweiziska regeringen avsänt meddelande därom till unionens övriga

länder, såvida icke ett senare datum angivits av det tillträdande landet.

Art. 16 bis.

De kontraherande länderna äga rätt att för sina kolonier, besittningar,

underlydande och skyddsområden eller för vissa av dem när som helst

biträda denna konvention.

De kunna för detta ändamål antingen förklara att samtliga deras

kolonier, besittningar, underlydande och skyddsområden inbegripas i detta

biträdande av konventionen, eller uttryckligen angiva dem, som äro däri

inbegripna, eller inskränka sig till att tillkännagiva, vilka äro därifrån

uteslutna.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 96.

37

Denna förklaring skall skriftligen tillkännagivas för Schweiziska Edsförbundets

regering och genom denna för samtliga övriga regeringar.

De kontraherande länderna kunna på samma sätt för sina kolonier,

besittningar, underlydande eller skyddsområden eller för vissa av dem

uppsäga konventionen.

Art. 17.

Genomförandet av de i denna konvention innehållna ömsesidiga förbindelser

är, i den mån det kan vara nödigt, beroende därav, att sådana

formaliteter och regler blivit behörigen iakttagna, vilkas användning de

kontraherande länderna, i och för dylikt genomförande, må vara grundlagsenligt

förpliktade att påkalla; vilket de härmed förbinda sig att göra

så snart som möjligt.

Art. 17 bis.

Denna konvention skall förbliva i kraft under obestämd tid till ett

ett år förflutit efter den dag, då uppsägelse därav skett.

Uppsägelse sker hos Schweiziska Edsförbundets regering och gäller

endast i avseende å det land, som verkställt densamma. För övriga kontraherande

länder förbliver konventionen i kraft.

Art. 18.

Denna akt skall ratificeras och ratifikationerna skola deponeras i

Washington senast den 1 april 1913. Den skall träda i kraft mellan de

länder, som ratificerat densamma, en månad efter utgången av nämnda tid.

Denna akt, med dess slutprotokoll, skall, beträffande de länder, som

hava ratificerat densamma, träda i stället för konventionen i Paris den 20

mars 1883 med därtill hörande slutprotokoll, protokollet i Madrid den 15

april 1891 angående bidrag till upprätthållande av internationella byrån

och tilläggsakten i Bryssel den 14 december 1900. Förenämnda akter

skola emellertid fortfarande gälla beträffande de länder, som icke hava

ratificerat föreliggande akt.

Art. 19.

Denna konvention skall undertecknas i ett enda exemplar, vilket

skall deponeras i Nordamerikas Förenta Staters regerings arkiv. Bestyrkt

kopia skall genom samma regerings försorg tillställas en var av unionsländernas

regeringar.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 96.

Slutprotokoll

Till art. I.

Uttrycket »industriell äganderätt» bör förstås i dess vidsträcktaste

bemärkelse; det inbegriper varje produktion fallande inom området för

lantbruksindustrin (viner, spannmål, frukter, boskap m. m.) eller för den

extraktiva industrin (mineralier, mineralvatten m. in.).

Till art. 2.

a) Under uttrycket »patent» inbegripas de olika slag av patent, som

enligt de kontraherande ländernas lagstiftningar kunna förekomma, såsom

importpatent, förbättringspatent m. fl., och vare sig de avse förfaringssätt

eller produkter.

b) Föreskriften i art. 2, enligt vilken av dem, som tillhöra något

unionsland, icke må fordras, att de skola äga fast boningsort och etablissement,

har en förklarande betydelse och bör följaktligen vara tillämplig på

alla rättigheter, vilka uppkommit på grund av konventionen den 20 mars

1883 före nu ifrågavarande akts trädande i kraft.

c) Föreskrifterna i art. 2 beröra icke någon av de kontraherande

ländernas lagstiftning om processordningen vid domstolarna och dessas

kompetens, eller om boningsort eller förordnande av ombud, då sådant

fordras enligt lagarna om patent, nyttighetsmodeller, varumärken etc.

Till art. 4.

Då skydd sökts för industriellt mönster eller modell i ett land under

åberopande av rätt till prioritet på grund av ansökan om skydd för nyttighetsmodell,

skall prioritetstiden räknas såsom i art. 4 är bestämt för industriella

mönster och modeller.

Till art. 6.

Bestämmelsen i första stycket av artikeln 6 utesluter icke rätt att

av sökanden fordra av vederbörande myndighet utfärdat bevis om i hemlandet

skedd behörig registrering.

Begagnandet av offentliga vapen, emblemer eller utmärkelsetecken,

vartill vederbörande myndighet icke lämnat tillstånd, eller av officiella

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 96.

39

kontroll- eller garantibeteckningar eller -stämplar, som fastställts av något

land bland unionens länder, kan anses strida mot allmän ordning enligt

momentet 3 artikel 6.

Sådana märken skola dock icke anses strida mot allmän ordning,

vilka med vederbörligt tillstånd innehålla avbildningar av offentliga vapen,

utmärkelsetecken eller emblemer.

Ett märke kan icke heller anses strida mot allmän ordning av det

enda skäl, att det icke är överensstämmande med någon viss bestämmelse

uti lagstiftningen rörande märken, för så vitt icke denna bestämmelse just

har avseende på allmän ordning.

Detta slutprotokoll, vilket skall ratificeras samtidigt med den under

denna dag slutna konvention, skall betraktas såsom en integrerande del av

nämnda konvention samt äga samma kraft, giltighet och varaktighet som

denna.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kzmgl. Maj:ts nåd. proposition nr ,96.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd tisdagen den

1 april 1914.

Närvarande:

Justitieråden Thomasson,

SVEDELIUS,

Regeringsrådet Thulin,

Justitieråd et friherre Lemon hufvud.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 6

mars 1914, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle, för

det ändamålet § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas över upprättade

förslag till lag om ändrad lydelse av 25 § i förordningen angående patent

den 16 maj 1884, lag om ändrad lydelse av 4 och 16 §§ i lagen om skydd

för varumärken den 5 juli 1884 samt lag om ändrad lydelse av 20 § i

lagen om skydd för vissa mönster och modeller den 10 juli 1899.

Förslagen som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av överingenjören Nils Olof Wilhelm Rahm.

Lagrådet yttrade:

Den föreslagna nya lydelsen av 4 § 3) i lagen om skydd för varumärken

torde i två hänseenden innebära ändringar beträffande den inre

lagstiftningen, vilka icke för ratificerande av den internationella konvention,

som föranlett förslaget, äro med nödvändighet påkallade. 1 det slutprotokoll,

som förts vid konventionens ingående, uttalas att begagnandet

i varumärken av offentliga vapen, emblemer eller utmärkelsetecken eller

av officiella kontroll- eller garantibeteckningar eller -stämplar kan anses strida

nlot allmän ordning, men att sådana märken dock icke skola anses strida

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 96.

41

mot allmän ordning, vilka med vederbörligt tillstånd innehålla avbildningar

av offentliga vapen, utmärkelsetecken eller emblemer. Så vitt angår registrering

här i riket i första hand av varumärken, som innehålla svenska

offentliga vapen eller stämplar, lärer i berörda uttalande icke hinder föreligga

att upprätthålla det förbud mot registrering, som stadgas i ovanberörda

moment i dess nuvarande avfattning. Emellertid har lagrådet

icke något att erinra mot en ändring i bestämmelsen, så att registrering

av dylikt varumärke må ske, om sökanden har lov att begagna däri intaget

vapen eller stämpel. Det låter tänka sig att t. ex. en utländsk näringsidkare

bär i riket antagits till kungl. hovleverantör och i sitt hemland fått

registrera ett varumärke, innehållande det svenska riksvapnet, som han fått

tillstånd att begagna. Registrering av märket även här i landet synes därefter

icke kunna avvisas. Att i fråga om svenska näringsidkare använda

ett annat förfaringssätt under likartade förhållanden lärer icke böra ifrågakomma.

Enligt departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet har

också patent- och registreringsverket redan vid nu gällande lagstiftning

icke nekat registrering, då sökanden styrkt sig äga tillstånd att begagna

det offentliga vapnet. Den avfattning, som i förslaget givits åt ifrågakomna

stadgande, torde dock icke kunna anses tillfredsställande. Då däri föreskrives

att varumärke ej må registreras, om i märket obehörigen intagits

offentliga vapen eller stämplar eller — vad därmed jämställts — offentliga

emblemer, är uttryckssättet tydligen hämtat från föregående moment

i samma lagrum, som avser varumärke, däri obehörigen intagits

annat namn eller annan firma än sökandens eller namnet på annans fasta

egendom. Det ligger visserligen närmast till hands att antaga, att i båda

fallen samma betydelse borde inläggas i ordet »obehörigen». Beträffande

användandet av annans namn eller firma eller namnet på annans fasta

egendom torde den uppfattningen vara fullt stadgad, att användandet är

obehörigt, så snart icke till detsamma erhållits vederbörandes lov, direkt

eller indirekt. Bestämmelsen är ett uttryck för det skydd, som namnrätten

anses äga. Att överföra ett likartat betraktelsesätt på offentliga

vapen eller stämplar låter sig dock svårligen göras. Vad riksvapnet

angår belägges i lagen om rikets vapen med straff allenast nyttjande

av vapen, som utgör en förvanskning av det rätta riksvapnet. Vid

sådant förhållande kan man lätt ledas till den tolkningen av förslagets

ifrågavarande bestämmelse, att riksvapnets intagande i varumärke aldrig

skulle vara obehörigt. Enahanda tolkning kunde måhända göras gällande

även beträffande andra offentliga vapen eller stämplar. Att meningen

med stadgandet varit en annan, framgår emellertid av departementschefens

yttrande. Med ändringen har uppenbarligen avsetts allenast att

Bihang till senare Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 64 käft. (Nr 96.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition nr 96.

icke lägga hinder i vägen för registrering, då sökanden styrkt sig äga

vederbörligt tillstånd att begagna vapnet eller stämpeln. Utan sådant

tillstånd skulle fortfarande som hittills registrering vara förbjuden. För

att klargöra stadgandets avsedda innebörd synes fördenskull en omredigering

böra äga rum.

Det andra hänseende, vari stadgandet ändrats utan att konventionen

nödvändiggjort ändringen, är att med offentliga vapen och stämplar likställts

offentliga emblemer, mot vilkas användande för närvarande icke

något förbud är stadgat. Huruvida här i landet något behov gjort sig

gällande att vinna skydd mot användande i varumärke av några sådana offentliga

tecken (enligt konventionen: insignes publics), som med berörda benämning

avses, har icke av departementschefen i hans anförande till statsrådsprotokollet

eller i ämbetsmyndigheternas yttranden över konventionen berörts.

Lagrådet saknar förty tillräcklig grund för bedömande av frågan, om ur sådan

synpunkt lagändringen är lämplig. Emellertid anser sig lagrådet icke böra

underlåta att påpeka, att det ord, som sålunda föreslås till intagande i

lagtexten, knappast i det svenska språket har en fullt bestämd och fast

avgränsad betydelse. Man kan fördenskull befara att svårigheter vid lagbestämmelsens

tillämpning skulle komma att uppstå.

Utöver vad ovan anförts finner lagrådet de remitterade förslagen icke

föranleda någon erinran.

Ur protokollet.

Erik Öländer.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 96.

43

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 29 maj 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anmälde efter

gemensam beredning med hans excellens herr ministern för utrikes ärendena

samt chefen för finansdepartementet lagrådets genom utdrag av protokollet

över justitiedepartementsärenden den 6 mars 1914 inhämtade utlåtande

över upprättade förslag till lag om ändrad lydelse av 25 § i förordningen

angående patent den 16 maj 1884, lag om ändrad tydelse av

4 och 16 §§ i lagen om skydd för varumärken den 5 juli 1884 samt lag

om ändrad lydelse av 20 § i lagen om skydd för vissa mönster och modeller

den 10 juli 1899.

Efter att hava redogjort för lagrådets utlåtande anförde föredraganden:

»Vad lagrådet anmärkt mot användningen i förslaget till ändring i

varumärkeslagen av ordet ''obehörigen’ synes böra föranleda utbytande av

detta ord i 4 § 3) mot uttrycket ''utan vederbörligt tillstånd’.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 96.

Med upptagande i nämnda lagrum även av emblemer torde i främsta

rummet hava avsetts att vinna förbud mot intagande i varumärken av

flaggor och standar. För ett sådant förbud synes mig i huvudsak tala

samma skäl som för förbud mot offentliga vapens och stämplars intagande

i varumärken. Emellertid kan ej nekas att vad lagrådet anmärkt om uttryckets

obestämdhet äger visst fog. Med hänsyn härtill och då, såsom

lagrådet erinrat, konventionen ej nödgar till lagändring i detta avseende,

synes frågan om en eventuell sådan lämpligen kunna tills vidare anstå,

för att upptagas i samband med den allmänna revision av lagstiftningen

om varumärken, vars företagande patentlagstiftningskommittén erhållit i

uppdrag.

I enlighet med vad jag nu anfört har jag låtit omarbeta nu nämnda

lagförslag, varvid även en mindre redaktionell jämkning däri vidtagits».

Sedan föredraganden uppläst det omarbetade förslaget till lag om

ändrad lydelse av 4 och 16 §§ i lagen om skydd för varumärken den 5

juli 1884, hemställde han, att detta förslag ävensom de av lagrådet utan

anmärkning lämnade förslagen till lag om ändrad lydelse av 25 § i förordningen

angående patent den 16 maj 1884 och lag om ändrad lydelse

av 20 § i lagen om skydd för vissa mönster och modeller den 10 juli

1899 måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas

proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet

Gunnar Fogelmarck.

Stockholm 1914. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

J31S29

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. LU 1914 B:11 Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 25 § i förordningen angående patent den 16 maj 1884, lag om ändrad l s. 1 i texten