Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrad lydelse av § 18 mom. 2 i förordningen den 22 juni 1883 angående en postsparbank för riket

1915-04-16 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1915:128, Med förslag till ändrad lydelse av § 18 mom. 2 i förordningen den 22 juni 1883 angående en postsparbank för riket

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 128.

1

Nr 128.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

ändrad lydelse av § 18 mom. 2 i förordningen den 22

juni 1883 angående en postsparbank för riket; given

Stockholms slott den 16 april 1915.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av § 18

mom. 2 i förordningen den 22 juni 1883 angående en postsparbank

för riket.

Styrelsens för postsparbanken till grund för förslaget liggande

framställning skall riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse

välbevågen.

GUSTAF.

Axel Vennersten.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 saml. 113 höft. (Nr 128.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 128.

Förslag

till

Förordning om ändrad lydelse av § 18 mom. 2 i Förordningen

den 22 juni 1883 angående en postsparbank för riket.

Härigenom förordnas, att § 18 mom. 2 i förordningen den 22 juni

1883 angående en postsparbank för riket skall erhålla följande ändrade

lydelse:

•j

Mom. 2. För så stor del av dessa medel, som postsparbankens

st}^relse anser icke behöva på sådant sätt hållas omedelbart tillgänglig

för att möta uppsägning av medel, vilka i postsparbanken innestå, skola

för postsparbankens räkning av styrelsen inköpas räntebärande obligationer,

utfärdade antingen av svenska staten eller av Sveriges allmänna

hypoteksbank eller av konungariket Sveriges stadshypotekskassa eller

av kommun inom riket för lån, till vars upptagande Konungens tillstånd

blivit meddelat, eller ock av bolag eller inrättning, så vida i sistnämnda

fall kommun med Konungens tillstånd iklätt sig betalningsansvar såsom

för egen skuld för såväl kapital som ränta,

dock med rätt för postsparbankens styrelse att göra de postsparbankens

medel, om vilka i detta mom. är fråga, fruktbärande,

dels intill högst eu fjärdedel genom utlåning mot skuldebrev till

kommun inom riket, därest tillåtelse till lånets upptagande blivit kommunen

av Konungen meddelad, eller till centralkassa för jordbrukskredit,

som i enlighet med bestämmelser, vilka Konungen meddelar, vunnit

godkännande från det allmännas sida,

dels ock, jämväl intill högst en fjärdedel, genom utlåning på högst

sex månaders uppsägning mot skuldebrev med säkerhet av sådan inteckning

i fast egendom inom riket, som med hänsyn till läge, ytinnehåll,

brandförsäkring och avkastning prövas innebära fullgod säkerhet,

eller genom insättning på depositions- eller annan räkning hos enskild

bankinrättning, vars bolagsordning blivit av Konungen fastställd samt

vars grund- och reservfonder uppgå till ett sammanlagt belopp av minst

fem miljoner kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts K åd. Proposition Nr 128.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16

april 1915.

N ärvar ande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten, anmälde

dels av styrelsen för postsparbanken väckt fråga om vissa förändringar

av bestämmelserna för placering av postsparbankens medel, dels ock

förslag att medgiva nämnda styrelse rätt att utlåna medel till centralkassa

för jordbrukskredit; och anförde härvid departementschefen:

I skrivelse den 22 april 1914 har styrelsen för postsparbanken

gjort framställning om viss ändrad lydelse av § 18 mom. 2 i förordningen

angående eu postsparbank för riket den 22 juni 1883, sådant

detta mom. lyder enligt kungörelsen den 4 juli 1902, i syfte att åt

styrelsen måtte beredas utvidgning av området för placering av postsparbankens

medel; och har styrelsen avgivit förslag till den ifrågasatta

ändringen.

Till stöd för sin berörda framställning anför styrelsen följande:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Styrelsen för

postsparbanken.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 128.

»Jämlikt bestämmelsen i § 18 mom. 2 av nådiga förordningen

den 22 juni 1883, sådant detta mom. lyder enligt nådiga kungörelsen

den 4 juli 1902, skola postsparbankens överskottsmedel, i den män desamma

icke behöva genom insättning i bank hållas omedelbart tillgängliga

för att möta uppsägning av innestående postsparbanksmedel, fruktbargöras,

bland annat, genom inköp av räntebärande obligationer, utfärdade

antingen av svenska staten eller av Sveriges allmänna hypoteksbank

eller av kommun inom riket för lån, till vars upptagande Eders

Kungl. Maj:ts tillstånd blivit meddelat, eller ock slutligen av bolag eller

inrättning, så vida, i sistnämnda fall, kommun med Eders Kungl. Maj:ts

tillstånd iklätt sig betalningsansvar såsom för egen skuld till såväl kapital

som ränta.

De obligationer, uti vilka postsparbankens överskottsmedel sålunda

för närvarande få placeras, torde med avseende å säkerhet otvivelaktigt

böra ställas i främsta rummet bland de värdepapper av nämnda slag,

som vid tiden för utfärdandet av ovanberörda nådiga kungörelse av den

4 juli 1902 funnos i penningemarknaden att tillgå.

Sedermera har emellertid på grund av nådiga förordningen den

5 juni 1909 angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa, nämnda

institution medgivits rätt att, för anskaffande av erforderliga medel för

rörelsens bedrivande, mot räntebärande, till innehavaren ställda obligationer

upptaga lån att inom viss tid återbetalas.

Då staten till visst belopp tillskjutit grundfond för nämnda hypotekskassa,

vilken fond ej får av staten för andra ändamål disponeras,

så länge kassans alla förbindelser ej äro fullgjorda, samt då för de av

kassan utfärdade obligationerna ligga såsom säkerhet hypoteksföreningarnas

för erhållna lån utgivna förbindelser jämte belånade reverser med

tillhörande hypotek, torde stadshypotekskassans obligationer i fråga om

säkerhet böra jämnställas med allmänna hypoteksbankens.

Under sådana förhållanden och då, med hänsyn till nuvarande

inköpspris, större avkastning lärer kunna påräknas å de förra än å de

senare obligationerna, skulle det för postsparbanken givetvis vara av

fördel om för placering av dess överskottsmedel finge inköpas jämväl

obligationer av konungariket Sveriges stadshypotekskassa.

Såsom här ovan underdånigst omförmälts, få postsparbankens överskottsmedel

fast placeras uti, bland andra valutor, jämväl räntebärande

obligationer, utfärdade av kommun inom riket för lån, till vars upptagande

Eders Kungl. Maj:ts tillstånd blivit meddelat, varjämte ock, på

grund av bestämmelse i § 18 mom. 2 postsparbanksförordningen enligt

dess nuvarande lydelse, postsparbankens styrelse medgivits rätt att intill

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 128.

högst en fjärdedel göra de bankens medel, om vilka i nämnda mom. är

fråga, fruktbärande genom utlåning mot skuldebrev till kommun inom

riket, därest tillåtelse till lånets upptagande blivit kommunen av Eders

Kungl. Maj:t meddelad.

Såsom villkor därför att postsparbankens medel må kunna fruktbargöras

genom utlåning till kommuner, vare sig dylik utlåning sker

direkt eller genom förvärvande av obligationer, utfärdade för kommunlån,

förutsattes således, att beslutet om upptagande för kommuns räkning

av dylikt lån skall hava underställts Eders Kungl. Maj:ts prövning

och fastställelse.

På grund av den förändrade lagstiftning angående underställning

av kommunala lånebeslut, som genom lag av den 10 juni 1910 med

1913 åis ingång trätt i kraft, kan emellertid beslut om upptagande av

lån för kommuns räkning numera i vissa fall vinna bindande kraft även

utan fastställelse av Eders Kungl. Maj:t.

Då såsom villkor för upptagande, utan underställning bos Eders

Kungl. Maj:t, av dylikt lån, stadgas, att det beslutade lånebeloppet skall

stå i visst angivet förhållande till den beskattningsbara inkomsten samt

det uttaxerade beloppet inom kommunen, torde d}dik kommun anses

böra äga större ekonomisk bärkraft än kommun, vars lånebeslut måste

underställas Eders Kungl. Maj:ts fastställelse.

Enligt styrelsens förmenande torde därför bestämmelserna angående

postsparbankens medelsplacering böra så avfattas, att desamma ej

lägga binder i vägen för postsparbanksmedlens fruktbargörande genom

övertagande av kommunobligationer eller genom utlåning till kommun,

även i det fall att tillåtelse till lånets upptagande ej blivit, på grund

av gällande lagstiftning angående kommunala lånebeslut, hos Eders

Kungl. Maj:t sökt och sålunda ej heller av Eders Kungl. Maj:t meddelad.»

Vad styrelsen för postsparbanken anfört och föreslagit i fråga om

ändring i sist omförmälda hänseende av gällande bestämmelser angående

postsparbankens medelsplacering giver mig anledning att erinra om

följande.

Intill den 1 januari 1913 var kommunernas skyldighet att underställa

Kungl. Maj:ts prövning beslut att upptaga lån inskränkt till beslut,

som avsågo lån, ställda på längre återbetalningstid än två år (för

Stockholm fem år). Då det visat sig, att särskilt stadskommunerna

begagnat sin fria lånerätt i en utsträckning, som ur åtskilliga synpunkter

kunde anses betänklig, föreläde Kungl. Maj:t 1910 års riksdag

iJepartements
chefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 128.

(proposition nr 86) förslag till ändrade bestämmelser, avsedda att råda

bot för antydda missförhållande.

I ämnet hade utlåtanden avgivits av dels fullmäktige i riksbanken,

dels överståtkållarämbetet efter Stockholms stadsfullmäktiges

hörande och dels Kungl. Maj:ts befallningshavande i länen, vilka jämväl

överlämnat yttranden från åtskilliga kommunala myndigheter. Därjämte

hade styrelsen för Svenska stadsförbundet begagnat sig av lämnat tillfälle

att avgiva yttrande.

Beträffande den lämpliga begränsningen av kommunernas fria

upplåningsrätt hade anförts bland annat, följande.

Riksbanksfullmäktige hade funnit, att statens kontroll icke lämpligen

borde utsträckas därhän, att varje upplåning på kort tid bleve

kommunerna förbjuden utan statens särskilda tillstånd i varje fall.

Ganska ofta kunde nämligen inträffa, att en kommuns skattemedel eller

andra inkomster icke hunnit inflyta för bestridande i tid av förefallande

utgifter och upptagande av ett kort lån såsom förskott å dessa inkomster

kunde därför bliva nödvändigt. Åven andra fall kunde, enligt

fullmäktiges mening, lätt förekomma, då det för en kommun finge anses

fördelaktigt och till och med oundgängligt att hava tillgång till en

viss kredit på kort tid. Men en sådan lånerätt kunde och borde begränsas

och finge icke av kommunen begagnas för att ersätta den fonderade

krediten.

Åtskilliga kommuner hade i sina yttranden särskilt betonat nödvändigheten

därav, att den fria upplåningsrätten medgåve anskaffandet

av rörelsekapital för kommunalförvaltningens ordinarie årsbehov.

Styrelsen för Svenska stadsförbundet hade beträffande städerna

framhållit, att gränserna för den fria upplåningen borde bestämmas

dels med hänsyn till kravet på rörelsekapital dels med beaktande av

behovet att upptaga även sådana tillfälliga lån, som icke direkt kunde

betraktas såsom rörelsekapital utan vore avsedda för ändamål av bestående

karaktär. Det kunde i senare hänseendet, anförde styrelsen

vidare, antingen vara fråga om sådana företag, vartill Kungl. Maj: t

redan lämnat tillstånd att upptaga längre lån, i vilkas ställe de korta

finge träda, tills marknaden bleve gynnsam, eller fastighetsköp, som

omedelbart måste göras, eller mindre arbeten och småbelopp, fyllnadsanslag

och dylikt, som man på grund av summans litenhet ej ville besvära

marknaden med, förrän beloppen nått en viss höjd, varför man

tills vidare nöjde sig med korta lån och väntade med att begära Kungl.

Maj:ts tillstånd för längre.

På grundval av den utredning, ur vilken vissa ledande synpunkter

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Mafrts Nåd. Proposition Nr 128.

nu angivits, bestämdes enligt Kungl. Maj:ts, av riksdagen i huvudsak

och i vad här är i fråga antagna förslag den fria lånerätteu sålunda.

För städer och landskommuner fastställdes densamma till skillnaden

mellan, å ena sidan, eu tiondel av den sammanlagda inkomst, för"vilken

kommunalt!tskylder skolat för sistförflutna året utgöras, och, å andra

sidan, den summa, som för nämnda år beslutits skola i kommunen anskaffas

genom uttaxering. De kyrkliga kommunernas fria upplåning

begränsades till hälften av den summa, som för det sistförflutna kalenderåret

beslutits skola i församlingen anskaffas genom uttaxering.

Det synes mig tydligt framgå av vad jag nu ur motiveringen till

de sedan 1913 års början gällande bestämmelserna om kommunernas

fria upplåningsrätt tillåtit mig erinra, att gränserna för densamma satts

så trånga som hänsynen till kommunernas behov att genom lån anskaffa

rörelsekapital eller eljest medel för kortare tid ansågs kunna medgiva.

Om också bestämmelsernas avfattning icke lägger hinder i vägen för

att den fria upplåningsmarginalen användes även för upplåning på

längre tid och för ändamål av bestående natur, lära dock kommunerna

i regel icke finna med sin fördel förenligt att begagna sig av

denna möjlighet, emedan de därigenom inskränka eller beröva sig möjligheten

att för anskaffande av rörelsekapital o. d. utan underställning

upptaga tillfälliga lån, vartill kommer olägenheten att för sådan tillfällig

upplåning vara underkastad de formaliteter och den tidsutdräkt, som äro

förenade med underställning. För övrigt lära kommunerna i allmänhet

icke kunna påräkna Kung]. Maj:ts fastställelse å lån av tillfällig natur,

då ju den fria upplåningsmarginalen just är avsedd för sådana lån.

A andra sidan är det givet, att, om Kungl. Maj:t, när tillstånd

till upptagande av lån sökes, finner lånet falla inom gränserna för den

kommunen medgivna fria upplåningsrätten och på den grund förklarar

hinder ej möta mot lånebeslutets verkställande, ett sådant Kungl. Maj:ts

beslut i förevarande avseende är att anse som en tillåtelse till lånets

upptagande.

I avseende å den nu utredda innebörden av 1910 års ifrågavarande

lagstiftning vill det synas mig, att postsparbanken icke bör hava något

intresse av borttagandet !itav det såsom villkor för beviljande av lån

till kommuner nu gällande villkoret, att Kungl. Maj:t meddelat tillstånd

till lånets upptagande. Tvärtom torde det för styrelsen vara mera betryggande

att städse kunna hänföra sig till Kungl. Maj:Is beslut i ärendet

än att i förekommande fall nödgas själv undersöka, huruvida ett icke

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 128.

underställt lån rymmes inom gränserna för vederbörande kommuns fria

upplåningsrätt.

Av nu anförda skäl kan jag icke tillstyrka Eders Kungl. Maj:t att

hos riksdagen göra framställning i syfte av nu ifrågavarande ändring i

§ 18 mom. 2 postsparbanksförordningen.

Den första av styrelsen föreslagaa ändringen, avseende att bereda

möjlighet till placering av överskottsmedel jämväl i obligationer, utgivna

av konungariket Sveriges stadshypotekskassa, finner jag mig däremot

kunna på av styrelsen anförda skäl förorda.

På sätt statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet vid framläggande

den 26 nästlidna mars av förslag angående åtgärder från det

allmännas sida för beredande av driftkredit åt idkare av mindre jordbruk

redan framhållit, synes det böra öppnas möjlighet för, att även

de under styrelsens för postsparbanken förvaltning stående medlen må

kunna komma den ifrågasatta kreditrörelsen till godo.

Beträffande den omfattning, i vilken detta må kunna ske, och de

närmare villkoren därför delar jag till alla delar den uppfattning, nämnda

styrelse uttalat i sitt av chefen för jordbruksdepartementet återgivna

utlåtande av den 26 januari 1915.

Jag anser således, att endast en mindre del av de medel, som äro

ställda under styrelsens förvaltning, böra få användas till utlämnande av

sådana lån, om vilka här är fråga, och att en begränsning bäst vinnes,

om de belopp, som sålunda komma att utlämnas såsom förlag för jordbrukskreditrörelsen,

inräknas under den del av de av styrelsen förvaltade

medlen, som enligt nu gällande bestämmelser, får direkt utlånas till

kommun mot skuldebrev.

Vidare är jag ense med styrelsen därom, att endast de ifrågasatta

centralkassorna för jordbrukskredit böra godtagas såsom låntagare, och

att det bör få bero på prövning av styrelsen i varje fall, huruvida och

på vilka villkor sökt lån må kunna medgivas.

I nu förevarande hänseende erforderliga bestämmelser i postsparbanksförordningen,

beträffande vilka jag samrått med chefen för jordbruksdepartementet,

böra givetvis inrymmas i § 18 mom. 2 av berörda

förordning.

Efter att hava uppläst ett i överensstämmelse med vad departementschefen

sålunda anfört uppgjort förslag till ändrad lydelse av före
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 128.

nämnda moment, hemställde departementschefen, att detsamma måtte få

föreläggas riksdagen till antagande.

Vad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan

av statsrådets övriga ledamöter, bifalla; och

skulle proposition i ämnet av den lydelse, bilagan litt.

. . . vid detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Georg Sjöar om.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 113 höft. (Nr 128.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1915:133 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 128 med förslag till ändrad lydelse av § 18 mom. 2 i förordningen den 22 juni 1883 angående s. 1 i texten
  2. BJoU 1915:2 Sammansatta banko- och jordb niksut skot te ts utlåtande Nr 2 s. 1 i texten