Angående över låtande under viss förutsättning till Uppsala spårvägsaktiebolag av den till Ultuna egendom hörande utgården Graneherg i Uppsala lön
1915-03-26 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1915:140, Angående över låtande under viss förutsättning till Uppsala spårvägsaktiebolag av den till Ultuna egendom hörande utgården Graneherg i Uppsala lön
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.
1
Nr 140.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående över
låtande under viss förutsättning till Uppsala spårvägsaktiebolag
av den till Ultuna egendom hörande utgården
Graneherg i Uppsala lön; given Stockholms slott den
26 mars 1915.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,
att — under förutsättning att mellan Kungl. Maj:t och kronan samt
Uppsala spårvägsaktiebolag avtal om anläggande och trafikerande på
bolagets bekostnad och genom dess försorg av spårväg mellan Uppsala
och Ultuna träffas i huvudsaklig överensstämmelse med styrelsens för
nämnda bolag i statsrådsprotokollet omförmälda förslag den 30 oktober
1914 med däri enligt bolagsstyrelsens protokoll den 14 mars 1915
gjorda ändringar och tillägg jämte de ytterligare villkor och förbehåll,
Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva — den till Ultuna egendom
hörande utgården Graneberg må med äganderätt överlåtas till nämnda
spårvägsaktiebolag mot en ersättning av 30,000 kronor att kontant betalas
vid tillträdet; samt
att nämnda ersättningsbelopp, 30,000 kronor, må av Kungl. Maj:t
användas till inköp av skogbärande mark för Ultuna egendoms räkning
och att, intill dess detta skett, dess avkastning må användas till inköp
av skogsprodukter eller bränsle av annat slag för egendomens behov.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 125 käft. (Nr 140.) 1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.
De till ärendet hörande handlingar och kartor skola tillhandahållas
riksdagens vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen
med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Johan Beck-Friis.
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 140.
3
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 26 mars 1915.
Närvarande:
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg.
Statsråden: Hasselrot,
friherre Beck-Friis.
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet friherre Beck-Friis anförde.
I skrivelse den 1 december 1914 har styrelsen för lantbruksinstitutet
vid Ultuna anfört följande.
För Ultuna lantbruksinstitut hade behovet av förbättrade kommunikationer
med Uppsala stad under de senare åren blivit alltmera
framträdande och genom tillgodoseende av detta behov skulle otvivelaktigt
institutets utveckling väsentligt befordras i såväl ena som andra
hänseendet. Sedan i Uppsala ett spårvägsnät anlagts, vars närmaste
anhaltstation vid Polacksbacken läge på 3.5 kilometers avstånd från
Ultuna, hade därför styrelsen för institutet övervägt möjligheten att få
4
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 140.
spårvägen utdragen till Ultuna, och sedan åtskilliga år hade underhandlingar
i frågan blivit förda med spårvägsbolagets styrelse. Kostnaden
för en spårvägslinje Polacksbacken—Ultuna hade enligt en vid
skrivelsen fogad bilaga av bolaget approximativt beräknats till 147,000
kronor (häri synes icke ingå något belopp för markförvärv eller för
ersättning för skada och intrång) och då trafiken endast från Ultuna
icke förmådde göra linjen ekonomiskt bärig, hade bolaget redan vid
underhandlingarnas början uppställt den fordran, att den Ultuna tillhöriga
utgården Gr an eb er g vid Mälaren skulle mot lämpligt vederlag
överlåtas till bolaget, enär den för bolaget skulle äga särskilt värde.
Bolagets fordringar hade närmare formulerats i ett skrivelsen bilagt
protokoll vid dess styrelses sammanträde den 30 oktober 1914, varav
framginge, att sagda styrelse, under förutsättning att någon avverkning
av skog å Graneberg utöver sedvanligt behov icke komme att
verkställas före bolagets eventuella tillträdande av denna egendom, för
sin del godkänt följande överenskommelse mellan Ultuna lantbruksinstitut
och spårvägsbolaget:
»Ultuna lantbruksinstitut upplåter
l:o) utan ersättning erforderlig mark å dess område för framdragande
av spårvägen över Ultuna till Graneberg och överlämnar med
äganderätt
2:o) egendomen Graneberg mot ersättning av dels 20,000 kronor
kontant dels ock ett belopp av 10,000 kronor att erläggas under en tid
av tio år med 1,000 kronor för varje år.
Spårvägsbolaget förbinder sig att senast två och ett halvt år efter
det riksdagen medgivit egendomen Granebergs överlämnande till bolaget
hava öppnat och sedermera uppehålla regelbunden entimmestrafik mellan
Uppsala och Ultuna enligt följande tariffer:
o) biljettpris Ultuna—Uppsala 20 öre med nu gällande rabatt vid
partiköp;
b) årskort, gällande å samtliga bolagets linjer, 75 kronor;
c) skolkort, gällande för skolbarn vardagar å färd inom staden
samt å sträckan Uppsala—Ultuna, 15 kronor per termin;
d) gods av olika slag samt post skulle dessutom befordras enligt
taxa, som av vederbörande myndighet fastställes.»
För bedömande av detta anbuds antaglighet ville institutsstyrelsen
till en början framlägga beräkning av Granebergs värde såsom jordbruks-
och skogsegendom. Denna egendom innefattade nedan angivna
arealer av olika ägoslag, vilka kunde anses representera ungefär följande
värden:
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.
22.69
hektar
åker å
500
kronor ....
.................... kronor
11,345: —
2.92
»
äng å
300
»
................... ))
876: —
5.12
3)
betesmark å
150
»
.................. »
768: —
77.32
»
skogsmark å
75
»
................ »
5,799: —
108.05
hektar
Summa kronor
18,788: —,
eller i runt tal 19,000 kronor förutom skogens värde.
Enligt skrivelsen bifogade särskilda beräkningar av tillförordnade
jägmästaren Gr. E. Svensson och kronojägaren D. Schubert utgjorde
virkesmassan i denna skog omkring 13,000 kubikmeter (resp. 13,154 och
13,399 enligt de olika beräkningarna), men värderingarna hade lämnat
ganska skiljaktiga resultat, i det Svensson, som utgått från ett pris per
kubikmeter å rot av 3 kronor för vedvirke och 8 kronor för gagnvirke,
beräknat värdet till 58,482 kronor, under det att Schubert, som utsatt
särskilda pris, växlande mellan 3.5 0 och 8 kronor, för olika trädslag
och åldersklasser med åtskillnad mellan timmerskog och vedskog, upptagit
värdet till 77,391 kronor 15 öre. Sammanlagda värdet å hela
egendomen skulle sålunda enligt den förra beräkningen bliva omkring
77,300 kronor och enligt den senare ungefär 96,200 kronor, eller i
medeltal omkring 87,000 kronor.
Enligt vad ovan anförts erbjöde sig spårvägsbolaget att för Graneberg
lämna en ersättning av 20,000 kronor kontant och 1,000 kronor
om året under tio års tid, vilket erbjudande institutsst jr elsen ansåge
böra höjas till 30,000 kronor, att kontant erläggas vid bolagets eventuella
tillträdande av Graneberg. Likaledes ansåge styrelsen, att mark
för spårvägens framdragande över Ultunaområdet ej borde kostnadsfritt
lämuas annat än för själva spåret och enligt närmare överenskommelse
med styrelsen. Den uppoffring, som av Ultuna erfordrades för spårvägens
möjliggörande, skulle sålunda bliva omkring 50,000 å 60,000
kronor förutom kostnadsfritt upplåtande av mark för själva spåret.
Å andra sidan bleve efter spårvägens fullbordande åtskilliga besparingar
möjliga i de nuvarande utgifterna, i främsta rummet indragande
av de hästar, som nu huvudsakligen erfordrades för uppehållande
av personförbindelsen med Uppsala, för hämtning av extralärare
och andra samt för skjutsning av de vid institutet boende
lärarna och deras familjer. För dessa ändamål hölles vid institutet
två hästar och en kusk, för vilka årskostnaden icke kunde beräknas
lägre än till 1,800 kronor, och för Ultuna egendom kunde motsvarande
post beräknas till 1,200 kronor, vadan alltså den sammanlagda besparingen
bleve 3,000 kronor per år. Troligt vore även, att i fråga
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.
om godstransport från och till staden besparingar bleve möjliga, men
någon säker beräkning i detta hänseende kunde emellertid icke nu
verkställas.
Redan besparingarna i fråga om skjutsar skulle sålunda utgöra
skälig ränta å det kapital, som skulle lämnas från statens sida. Härvid
vore emellertid ytterligare att beakta eu synnerligen viktig omständighet,
nämligen att behovet av nybyggnader vid Ultuna skulle komma att
förminskas, i händelse spårvägsförbindelsen med Uppsala komme till
stånd. I sådant fall bleve det nämligen möjligt för en del elever att
bo i staden och deltaga i undervisningen på Ultuna, varemot under
nuvarande förhållanden bostad för samtliga elever måste beredas vid
Ultuna, enär ingen möjlighet förefunnes att i Ultunas omedelbara närhet
få hyra ett rum. Då en ökning av elevantalet sålunda under nuvarande
förhållanden förutsatte anskaffandet av nya bostäder, hade detta antal
hittills måst begränsas skarpare, än vad eljest varit nödvändigt, vilket
måste anses desto mera olämpligt, som nu under en följd av år 3 å 4
sökande anmält sig till varje ledig plats. Även om antalet ordinarie
elever av åtskilliga skäl icke borde tagas alltför stort, skulle dock en
måttlig ökning kunna anses lämplig, och särskilt vore det önskvärt, att
lättare tillträde till institutet kunde beredas extraelever, vilka önskade
deltaga i undervisningen i vissa ämnen eller för kortare tid, men som
nu på grund av bostadsfrågan endast undantagsvis kunde antagas. Vid
behov skulle även någon utvidgning av undervisningslokalerna kunna
verkställas utan nybyggnad, i det att efter spårvägens fullbordande
möjlighet förefunnes att för institutionernas utvidgning disponera någon
del av utrymmet i elevbyggnaden, och eventuellt skulle även sådana
lärare, som icke i större utsträckning vore sysselsatta med laborationer
och försök, kunna bo i staden, varigenom behovet av nya lärarbostäder
skulle inskränkas.
Såväl med hänsyn till det omedelbart föreliggande behovet av
byggnader som i ännu högre grad beträffande framtida utvidgningar
borde spårvägsförbindelsen kunna medföra avsevärda besparingar. Styrelsen
ville i sådant hänseende erinra om, att i dess skrivelse den 21
juli 1906 kostnaden för en föreslagen elevbyggnad för 30 lärjungar då
beräknats till 95,000 och för 24 lärjungar till 80,000 kronor, samt att
för en familjebostad för lärare icke kunde beräknas lägre kostnad än
20,000 kronor.
Även i andra synnerligen viktiga hänseenden vore fördelar att
vinna genom spårvägsförbindelse mellan Ultuna och Uppsala. I främsta
rummet kunde härvid framhållas de ökade möjligheterna till tanke
-
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.
utbyte och vetenskapligt samarbete mellan institutets lärare och universitetets,
vars rikhaltiga samlingar och bibliotek även skulle bliva i vida
högre grad än nu tillgängliga för institutets lärare och elever. Användandet
av universitetslärare vid undervisningen vid institutet skulle
även möjliggöras i större utsträckning än hittills, och de fasta lärarbefattningarna
vid institutet borde också bliva begärligare, då goda
kommunikationer med Uppsala vore av vikt såväl för lärarna själva
som för deras familjer, ej minst med hänsyn till barnens skolgång.
I alla hänseenden borde sålunda institutets utveckling främjas
genom den ifrågasatta spårvägsförbindelsen, och då en överenskommelse
med spårvägsbolaget enligt ovan givna grunder även i rent ekonomiskt
hänseende syntes komma att ställa sig fördelaktig, tvekade styrelsen
icke att förorda bifall till densamma. För Ultima egendom skulle
emellertid härigenom uppstå den olägenheten, att den ej längre finge
en väsentlig del av sitt behov av skogsprodukter fyllt från Graneberg
— med en årlig avverkning av 3 procent av kubikmassan borde denna
tillgång kunna skattas till omkring 400 kubikmeter årligen — och styrelsen
funne därför nödvändigt, att det nämnda ersättningsbeloppet för
Graneberg, 30,000 kronor, ställdes till styrelsens förfogande för att
användas antingen till inköp av skogbärande mark, eller för att med
dess avkastning bestrida inköp av skogsprodukter för Ultuna egendoms
behov. 1 denna punkt hade styrelsens ledamot, godsägaren Berg, med
vilken förvaltaren Mehn instämt, varit av avvikande mening, i det han,
på sätt framginge av hans vid skrivelsen fogade reservation, funnit
lämpligast, att köpesumman för Graneberg, 30,000 kronor, överlämnades
direkt till statsverket, och Ultuna egendom hölles skadeslös för förlusten
av Granebergs skog genom årlig utsyning av motsvarande virkesmassa
från närliggande kronoparlcer.
Med stöd av vad ovan anförts har styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut
hemställt, att Kungl. Maj:t för möjliggörande av spårvägsförbindelse
mellan Ultuna och Uppsala måtte medgiva, att å Ultunas område
erforderlig mark för framdragande av spårväg över Ultuna till
Graneberg måtte utan ersättning få överlämnas till Uppsala spårvägsaktiebolag,
att egendomen Graneberg måtte få överlåtas till bolaget mot
ersättning av 30,000 kronor, allt mot de åtaganden från bolagets sida,
som närmare funnes angivna i bolagsstyrelsens skrivelsen bilagda protokoll,
samt att det ovannämnda ersättningsbeloppet för Graneberg, 30,000
kronor, måtte ställas till institutsstyrelsens förfogande för att användas
antingen till inköp av skogbärande mark, eller för att med dess avkastning
bestrida inköp av skogsprodukter för Ultuna egendoms framtida behov.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.
Lantbruksstyrelsen har i utlåtande den 2 februari 1915 anfört
följande.
Den av styrelsen för lantbruksinstitutet vid Ultima föreslagna
köpeskillingen för Graneberg, 30,000 kronor, syntes visserligen lantbruksstyrelsen
allt för låg i förhållande till det uppskattade värdet för egendomen,
77,300 kronor, eventuellt 96,200 kronor. Men med hänsyn till
de fördelar, som spårvägsförbindelsen med Uppsala skulle medföra lör
Ultuna, syntes det lantbruksstyrelsen, som om den av styrelsen föreslagna
försäljningssumman skulle kunna godkännas. Såsom institutsstyrelsen
erinrat, skulle nämligen, utom besparingar i fråga om hästhållning,
mycket stora utgifter för vid Ultuna snart behövliga nybyggnader
kunna undvikas, om den ifrågasatta spår vägslinjen komme till
stånd, i det att vid blivande utvidgning av iustitutet elever och lärare
skulle kunna i avsevärd utsträckning erhålla bostäder i själva Uppsala.
Kostnaderna för nya elevbostäder skulle med all säkerhet bliva så höga,
att det vore fördelaktigare för staten att med undvikande av nybyggnaderna
antaga den för Graneberg erbjudna köpesumman.
Under sådana förhållanden ansåge sig lantbruksstyrelsen böra tillstyrka,
att Graneberg under vissa villkor försåldes till Uppsala spårvägsaktiebolag
för en summa av 30,000 kronor, vilken summa lämpligast
‘borde enligt lantbruksstyrelsens åsikt användas till inköp av skogbärande
mark för Ultuna egendoms behov, så snart dylik mark med fördel kunde
inköpas.
Vad de föreslagna villkoren för försäljningen anginge, ansåge sig
lantbruksstyrelsen böra påvisa några bestämmelser, vilka borde förtydligas.
Såsom redan styrelsen för institutet påvisat, borde mark för
spårvägens framdragande över Ultunaområdet ej kostnadsfritt lämnas
annat än för själva spåret. Vidare borde i fråga om spårvägsbolagets
utfästelse att upprätthålla regelbunden entimmestrafik bestämmas, när
trafiken dagligen skulle börja och sluta. Slutligen syntes det nödvändigt,
att i överenskommelsen föreskreves, vilken myndighet, som skulle hava
att fastställa taxa för befordran av gods och post.
Ehuru lantbruksstyrelsen ansåge det i förberörda reservation framställda
förslag om att skogstillgång borde beredas Ultuna från i närheten
liggande kronoparker beaktansvärt, ansåge dock lantbruksstyrelsen, att
åtgärder härför icke för närvarande borde vidtagas, då frågan om åstadkommande
av spårväg till Ultuna genom den ifrågasatta försäljningen
av Graneberg syntes böra avgöras oberoende av detta förslag.
Utlåtande i ärendet har den 23 februari 1915 avgivits jämväl av
domänstyrelsen, som anfört följande.
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.
Den spårvägslinje, vars anläggande ifrågasattes, skulle från Polacksbacken
framdragas till Ultuna och vidare söderut till Graneberg. Det
förelåge visserligen ej något närmare angivet förslag rörande linjens
läge, men det syntes sannolikt, att den skulle komma att på en avsevärd
sträcka framgå över kronoparken Åsen. Åven om linjen därvid
komme att i huvudsak följa den i samma riktning gående landsvägen,
syntes det ej kunna undvikas, att kronoparken tillhörande mark behövde
tagas i anspråk för spårvägsanläggningen. Sannolikt vore väl ock, att
högväxande träd icke kunde förbliva stående i omedelbar närhet av en
elektrisk ledning, och att sålunda avverkningen och den framtida hushållningen
i fråga om de skogsbestånd å kronoparken iåsen, som komme
att angränsa den ifrågasatta spårvägslinjen, måste bliva beroende av
spårvägsanläggningen. Domän styrelsen ville fördenskull hemställa, att
därest den ifrågasatta spårvägsanläggningen komme att beröra domänfondens
tillgångar, ersättning måtte beredas fonden såväl för skog och
mark, som därvid kunde komma att tagas i anspråk, som ock för framtida
intrång och skada av anläggningen.
Beträffande frågan om beredande under viss förutsättning av skogstillgång
åt Ultuna lantbruksinstitut och egendom innehölle ärendet två
alternativa förslag, det ena inköp av skogbärande mark åt egendomen
för en summa av 30,000 kronor, det andra att sistnämnda belopp skulle
överlämnas direkt till statsverket och Ultuna egendom hållas skadeslös
för förlusten av egendomen Granebergs skog genom årlig utsyning av
motsvarande virkesmassa från närliggande kronoparker.
Mot det förra av dessa båda förslag hade domänstyrelsen intet att
erinra; men styrelsen tilläte sig fästa uppmärksamheten därpå, att det
torde möta svårighet att till normala pris i större omfattning förvärva
skogbärande mark i närheten av Ultuna egendom.
Det andra alternativa förslaget skulle innebära, att Ultuna egendom
för ett belopp av 30,000 kronor förvärvade en för framtiden bestående
servitutsrätt å vissa kronoparker. Med avseende härpå ville domänstyrelsen
erinra därom, att dylika servitutsrätter med rätta betraktats
såsom synnerligen olämpliga, och att kronan fördenskull i de fall, då
sådana belastat kronans skogar, varit angelägen om att avlyfta dem.
Ju större omfattning eu dylik rätt ägde, desto mera måste nämligen
hushållningen inriktas på att i första hand tillgodose denna, även om
detta framtvingade eu skogsskötsel, som stode i uppenbar strid mot
allmänna ekonomiska principer. I förevarande fall skulle ett dylikt servitut
medföra skyldighet för kronan att å vissa välbelägna kronoparker producera
en viss mängd vedvirke. Skogarnas avkastning ökades emellertid i
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 125 höft. (Nr 140.) 2
10
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.
samma män som värdefullare skogsprodukter, gagnvirke, kunde alstras.
Med en intensiv skogshushållning följde ock, att mängden av gagn virke
ökades, medan produktionen av vedvirke sjönke. Det vore fördenskull
stridande mot eu god skogshushållnings grundprinciper att upplåta en
servitutsrätt av nu ifrågavarande innebörd. Framför allt gällde detta i
fråga om de för avsättning av skogsprodukter synnerligen välbelägna
kronoparker, som härvid kunde ifrågakomma, nämligen Sunnersta, Lilla
Djurgården och Åsen. Av dessa hade de två förstnämnda beräknats
avkasta sammanlagt 225 kubikmeter virke för år, varav 161 kubikmeter
ansetts vara vedvirke. Beträffande kronoparken Åsen måste hushållningen
delvis inriktas på att ej genom avverkning förvanska landskapsbilden,
varför något vedservitut alldeles ej här vore tänkbart. Kronoparkerna
ifråga skulle sålunda ej kunna lämna mera än omkring 160
kubikmeter vedvirke för år, och någon annan till Ultuna närbelägen
kronopark funnes icke.
Domänstyrelsen hade förutsatt, att det ifrågasatta servitutet avsåge
rätt till allenast vedvirke å kronoparkerna, enär det avsedda virkesbeloppets
värde i sådant fall ungefär motsvarade den ränta, kronan kunde
beräkna å ett belopp av 30,000 kronor, nämligen 1,200 kronor för år,
vilket ock å ifrågavarande trakt ungefärligen motsvarade rotvärdet för
närvarande av 400 kubikmeter vedvirke. Skulle i servitutet ingå även
gagnvirke, bleve servitutets värde redan nu större än kronans ränteinkomst
av 30,000 kronor. För framtiden komme det att ställa sig än ogynnsammare,
emedan penningräntan måste antagas efter hand sjunka, men
virkesprisen tvärtom stiga. Med de stigande virkesprisen måste följa,
att förbrukningen för husbehov av virke begränsades och, där så kunde
ske, bleve omlagd, exempelvis genom införande av moderna uppvärmningsmetoder.
Eu servitutsrätt till ved vore ej ägnad att framkalla en
sådan begränsning av virkesförbrukningen.
På grund av vad sålunda anförts, ville domänstyrelsen på det bestämdaste
avstyrka förslaget angående ifrågasatt rätt för Ultuna egendom
att mot överlämnande av 30,000 kronor till statsverket erhålla en årlig
utsyning av 400 kubikmeter virke från de Ultuna närliggande kronoparkerna.
Såsom av styrelsen för lantbruksinstitutet vid Ultuna samt lantbruksstyrelsen
framhållits, skulle åstadkommandet av spårvägsförbindelse mellan
Ultuna och Uppsala medföra högst beaktansvärda fördelar för Ultuna
lantbruksinstitut och egendom. Det torde icke vara för mycket sagt,
att därigenom bägges utvecklingsmöjligheter skulle i hög grad ökas.
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.
Ultima skulle därigenom så att säga inflyttas till Uppsala. En omständighet
av största betydelse är också att, på sätt såväl Ultunastyrelsen
som lantbruksstyrelsen framhållit, spårvägsförbindelsen skulle medföra
högst väsentlig inskränkning i det nybyggnadsbehov, som eljest måste
tillgodoses inom den närmaste framtiden, i synnerhet om institutet skall
sättas i stånd att mottaga ökat antal elever, vilket torde hava goda skäl
för sig.
Då det emellertid är uppenbart, att en dylik spårvägsförbindelse
icke kan komma till stånd, utan att från Ultunas sida vissa ekonomiska
fördelar erbjudas det företag, som anlägger och trafikerar spårvägen,
gäller det att tillse, huruvida de krav, som i detta hänseende framställts,
kunna anses skäligen motsvaras av det väntade gagnet av spårvägen.
Redan den utredning härom, som lämnats i institutsstyrelsens skrivelse,
synes mig utvisa, att detta med skäl kan antagas verkligen bliva fallet.
För att kunna tillförlitligare bedöma frågan i detta hänseende har
jag emellertid införskaffat vissa ytterligare handlingar och uppgifter. Av
dessa framgår följande.
Egendomen Graneberg är belägen vid norra stranden av Mälarens
fjärd Ekoln mellan Flottsund och Vårdsättra samt synes enligt införskaffad
karta erbjuda utmärkt tillfälle för anordnande av villatomter samt
för sport och bad m. m., när spårvägen kommit till stånd. Härigenom
kommer värdet å Graneberg säkerligen att avsevärt stiga, men då denna
värdestegring framkallas av spårvägsförbindelsen, torde den ej nu böra
tagas i betraktande, utan egendomen uppskattas till det värde den bär
i sitt nuvarande skick och under nuvarande förhållanden. Mot det i
sådant avseende beräknade värdet, omkring 87,000 kronor, synes mig
någon grundad anmärkning icke skäligen kunna göras.
Beträffande den avsedda sträckningen av spårvägslinjen inhämtas
av ett utdrag av generalstabens karta samt av en ägokarta över Ultima,
att spårvägen icke, såsom domänstyrelsen synes hava antagit, är ämnad
att följa landsvägen genom kronoparken Åsen utan skall från Polacksbacken
dragas mitt igenom denna kronopark mellan landsvägen och
hospitalet samt vidare över Ultima åkrar söderut med hållplats i omedelbar
närhet av lantbruksinstitutets byggnader. Jag vill i förbigående
framhålla, att även för hospitalet förbindelsen med Uppsala förbättras
genom spårvägsanläggningen.
På anmodan att tillkännage sin ställning till vissa framställda
frågor har styrelsen för Uppsala spårvägsaktiebolag överlämnat utdrag
av protokoll vid styrelsens sammanträde deu 14 mars 1915, varav inhämtats
följande.
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.
Det område av Ultima egendoms mark, som begärdes utan ersättning
upplåtet till bolaget, avsåge nödvändig mark för spårvägens anläggning
samt framtida drift och underhåll, vilken mark med beräkning
av omkring 2 kilometer i längd och 4 meter i bredd ej skulle överstiga
9,000 kvadratmeter (= 0.9 hektar).
Bolaget vore villigt att för Graneberg betala kontant 30,000 kronor
vid tillträdet av denna egendom samt medgåve, att tiden för detta tillträde
bestämdes till att äga rum, när bolagets styrelse inför Ultunastyrelsen
styrkt, att icke något hinder kunde antagas möta för linjens till
Ultima öppnande senast ett år därefter.
Bolaget vore vidare villigt att såsom säkerhet för sin förmåga att
fullgöra sitt trafikåtagande överlämna inteckningar å 30,000 kronor i
bolagets fastighet gården Enhagen litt. C nr 1 om 8,700.8 kvadratmeter
i Uppsala, vilken fastighet vore taxerad till 60,000 kronor. Inteckningaima
skulle ligga mellan 10,000 och 40,000 kronor. Inteckningarna
med bästa rätt i samma egendom till belopp av 10,000 kronor vore
deponerade hos Uppsala stad till säkerhet för bolagets skyldighet att i
händelse av driftens nedläggande återställa i sitt ursprungliga skick de
gator, vari spårvägsskenor nedlagts.
Av styrelse- och revisionsberättelser över bolagets verksamhet år
1914 framgår, att bolagets aktiekapital är 450,000 kronor, att bolaget
vid årets slut ägde reserv- och dispositionsfonder å tillhopa 100,000
kronor jämte ett avskrivningskonto å nära 110,000 kronor, att årsvinsten
utgjorde nära 38,000 kronor, och att utdelning föreslagits att äga rum
med 6 procent å aktiekapitalet, varefter å vinst- och förlustkonto skulle
kvarstå nära 19,000 kronor.
Vidare har bolagsstyrelsen enligt nyssnämnda protokollsutdrag förklarat,
att trafiken skulle börja med avgång från Ultuna senast kl. 7.3 0
på morgonen om vardagar och kl. 8.30 om sön- och hälgdagar samt
sluta med avgång från Uppsala tidigast kl. 9.3 0 på aftonen ävensom
att mellan nämnda tider trafiken skulle uppehållas minst var timme
med en vagn i vardera riktningen alla dagar under hela året.
Därjämte har bolagsstyrelsen godkänt ett framställt förslag, att
de i ovanintagna förslag till överenskommelse under a) b) och c) angivna
biljettprisen jämte rabatt icke finge ändras utan Ultunastyrelsens medgivande,
ävensom medgivit, att avgifter för gods och post mellan Ultuna
och Uppsala skulle fastställas av Kungl. Maj:ts befallningshavande eller
annan vederbörande myndighet.
Enligt vad jag inhämtat, avser bolagets framställning om fri upplåtelse
av mark till spårvägen över Ultuna ägor icke nödvändigtvis denna
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.
marks förvärvande med äganderätt utan anses markens upplåtande, så
länge densamma användes för spårvägen, vara tillräckligt betryggande.
Genom de förklaringar och erbjudanden, som sålunda lämnats av
bolagsstyrelsen, synes säkerheten för att de påräknade fördelarna av
spårvägsanläggningen verkligen skola komma Ultuna till del och för
framtiden bibehållas hava blivit väsentligen ökad. Möjligen torde vid
ett eventuellt blivande slutligt avtal med spårvägsbolaget ytterligare
någon omständighet finnas böra tagas i beaktande eller uppställas såsom
villkor, vilket Kungl. Maj:t då torde äga att pröva.
Vid övervägande av vad som förekommit i detta ärende finner
jag starka skäl tala för att staten bör begagna det nu erbjudna
tillfället att bereda spårvägsförbindelse åt Ultuna. Det kan möjligen
förefalla, som om den valuta, staten skulle lämna, vore alltför hög.
Men jag har mig bekant, att under lång tid underhandlingar i ämnet
förts mellan Ultunastyrelsen och spårvägsbolagets styrelse och att den
senare överhuvud icke varit särdeles benägen för den sålunda ifrågasatta
utvidgningen av spårvägsnätet, enär det syntes kunna med skäl
befaras, att den nya linjen icke skulle bliva ekonomiskt lönande, och
att bolagsstyrelsen endast med svårighet kunnat förmås att sträcka sitt
tillmötesgående så långt, som nu skett. Jag vill framhålla, att enligt
vad jag inhämtat, förfoganderätten över Graneberg anses av bolagsstyrelsen
vara en nödvändig förutsättning för spårvägens anläggning
av bolaget, enär det för trafiken å linjen är av största betydelse, att
Graneberg blir jämförelsevis hastigt och på ett ändamålsenligt sätt
exploaterat.
Vid den föreliggande frågans bedömande synes det från statens
sida vara allt skäl att även anlägga den synpunkten, huruvida
icke de uppoffringar, som staten, därest spårvägen icke kommer till
stånd, måste inom kort göra för nybyggnader vid institutet, kunna på
ett förmånligare sätt användas för spårvägens åstadkommande, varigenom
ej blott byggnadsbesparing utan många andra fördelar vinnas. Jag
finner mig då utan tvekan böra giva spårvägsanläggningen företräde.
Frågan om överlåtelsen av Graneberg torde därför nu böra underställes
riksdagens prövning. Däremot torde, då upplåtelse av den för
spårvägsanläggningen erforderliga marken över Ultuna ägor icke lärer
böra ske med äganderätt, frågan i detta hänseende icke tarva riksdagens
medverkan. Den av domänstyrelsen berörda frågan om spårvägens framdragande
över kronoparken Åsen lärer ej heller vara av beskaffenhet att
behöva underställas riksdagens prövning, enär även denna mark icke
torde böra upplåtas med äganderätt.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 125 höft. (Nr 140.)
3
14 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 140.
Ifråga om dispositionen av den inflytande kontanta köpeskillingen
för Graneberg och den därmed sammanhängande frågan om beredande
av tillgång åt Ultuna till ersättning för de skogsprodukter, som hittills
erhållits från Graneberg, delar jag domänstyrelsens uppfattning, att det
icke är lämpligt att tillförsäkra Ultuna egendom viss rätt till virkesfångst
från vissa kronopark^- mot att sagda kontanta belopp inlevereras
till °statsverket. Det synes mig fördelaktigare, att nämnda köpeskilling
behålles vid Ultuna egendom såsom en särskild fond, avsedd att, när
lämpligt tillfälle erbjuder sig, med Kungl. Maj:ts tillstånd användas till
inköp av skogbärande mark, samt att tillsvidare allenast fondens avkastning
må användas till inköp av skogsprodukter eller bränsle av annat
slag för egendomens behov.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag nu, att Eders
Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen medgiva,
att — under förutsättning att mellan Kungl. Maj:t och kronan samt
Uppsala spårvägsaktiebolag avtal om anläggande och trafikerande på
bolagets bekostnad och genom dess försorg av spårväg mellan Uppsala
och Ultuna träffas i huvudsaklig överensstämmelse med styrelsens lör
nämnda bolag'' ovanberörda förslag'' den 30 oktober 1914 med däri enligt
bolagsstyrelsens protokoll den 14 mars 1915 gjorda ändringar och
tillägg jämte de ytterligare villkor och förbehåll Kungl. Maj:t kan
finna gott föreskriva — den till Ultuna egendom hörande utgården Graneberg
må med äganderätt överlåtas till nämnda spårvägsaktiebolag mot
en ersättning av 30,000 kronor att kontant betalas vid tillträdet; samt
att nämnda ersättningsbelopp, 30,000 kronor, må av Kungl. Maj:t
användas till inköp av skogbärande mark för Ultuna egendoms räkning
och att, intill dess detta skett, dess avkastning må användas till inköp av
skogsprodukter eller bränsle av annat slag för egendomens behov.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t. Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
med den lydelse, bil. . . . till detta protokoll utvisar
skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Curt Bohtlieb.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1915.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1915:118 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående överlåtande under viss förutsättning till Uppsala sparv äg saktiebolag av den till Ult s. 1 i texten
- JoU 1915:57 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående överlåtande under viss förutsättning till Uppsala spårvägsaktiebolag av den till Ultuna egendom hör s. 1 i texten