Sök i Ratio Lex

Angående över låtande under viss förutsättning till Uppsala spårvägsaktiebolag av den till Ultuna egendom hörande utgården Graneherg i Uppsala lön

1915-03-26 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1915:140, Angående över låtande under viss förutsättning till Uppsala spårvägsaktiebolag av den till Ultuna egendom hörande utgården Graneherg i Uppsala lön

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.

1

Nr 140.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående över

låtande under viss förutsättning till Uppsala spårvägsaktiebolag

av den till Ultuna egendom hörande utgården

Graneherg i Uppsala lön; given Stockholms slott den

26 mars 1915.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att — under förutsättning att mellan Kungl. Maj:t och kronan samt

Uppsala spårvägsaktiebolag avtal om anläggande och trafikerande på

bolagets bekostnad och genom dess försorg av spårväg mellan Uppsala

och Ultuna träffas i huvudsaklig överensstämmelse med styrelsens för

nämnda bolag i statsrådsprotokollet omförmälda förslag den 30 oktober

1914 med däri enligt bolagsstyrelsens protokoll den 14 mars 1915

gjorda ändringar och tillägg jämte de ytterligare villkor och förbehåll,

Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva — den till Ultuna egendom

hörande utgården Graneberg må med äganderätt överlåtas till nämnda

spårvägsaktiebolag mot en ersättning av 30,000 kronor att kontant betalas

vid tillträdet; samt

att nämnda ersättningsbelopp, 30,000 kronor, må av Kungl. Maj:t

användas till inköp av skogbärande mark för Ultuna egendoms räkning

och att, intill dess detta skett, dess avkastning må användas till inköp

av skogsprodukter eller bränsle av annat slag för egendomens behov.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 125 käft. (Nr 140.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.

De till ärendet hörande handlingar och kartor skola tillhandahållas

riksdagens vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen

med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Johan Beck-Friis.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 140.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 26 mars 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg.

Statsråden: Hasselrot,

friherre Beck-Friis.

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet friherre Beck-Friis anförde.

I skrivelse den 1 december 1914 har styrelsen för lantbruksinstitutet

vid Ultuna anfört följande.

För Ultuna lantbruksinstitut hade behovet av förbättrade kommunikationer

med Uppsala stad under de senare åren blivit alltmera

framträdande och genom tillgodoseende av detta behov skulle otvivelaktigt

institutets utveckling väsentligt befordras i såväl ena som andra

hänseendet. Sedan i Uppsala ett spårvägsnät anlagts, vars närmaste

anhaltstation vid Polacksbacken läge på 3.5 kilometers avstånd från

Ultuna, hade därför styrelsen för institutet övervägt möjligheten att få

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 140.

spårvägen utdragen till Ultuna, och sedan åtskilliga år hade underhandlingar

i frågan blivit förda med spårvägsbolagets styrelse. Kostnaden

för en spårvägslinje Polacksbacken—Ultuna hade enligt en vid

skrivelsen fogad bilaga av bolaget approximativt beräknats till 147,000

kronor (häri synes icke ingå något belopp för markförvärv eller för

ersättning för skada och intrång) och då trafiken endast från Ultuna

icke förmådde göra linjen ekonomiskt bärig, hade bolaget redan vid

underhandlingarnas början uppställt den fordran, att den Ultuna tillhöriga

utgården Gr an eb er g vid Mälaren skulle mot lämpligt vederlag

överlåtas till bolaget, enär den för bolaget skulle äga särskilt värde.

Bolagets fordringar hade närmare formulerats i ett skrivelsen bilagt

protokoll vid dess styrelses sammanträde den 30 oktober 1914, varav

framginge, att sagda styrelse, under förutsättning att någon avverkning

av skog å Graneberg utöver sedvanligt behov icke komme att

verkställas före bolagets eventuella tillträdande av denna egendom, för

sin del godkänt följande överenskommelse mellan Ultuna lantbruksinstitut

och spårvägsbolaget:

»Ultuna lantbruksinstitut upplåter

l:o) utan ersättning erforderlig mark å dess område för framdragande

av spårvägen över Ultuna till Graneberg och överlämnar med

äganderätt

2:o) egendomen Graneberg mot ersättning av dels 20,000 kronor

kontant dels ock ett belopp av 10,000 kronor att erläggas under en tid

av tio år med 1,000 kronor för varje år.

Spårvägsbolaget förbinder sig att senast två och ett halvt år efter

det riksdagen medgivit egendomen Granebergs överlämnande till bolaget

hava öppnat och sedermera uppehålla regelbunden entimmestrafik mellan

Uppsala och Ultuna enligt följande tariffer:

o) biljettpris Ultuna—Uppsala 20 öre med nu gällande rabatt vid

partiköp;

b) årskort, gällande å samtliga bolagets linjer, 75 kronor;

c) skolkort, gällande för skolbarn vardagar å färd inom staden

samt å sträckan Uppsala—Ultuna, 15 kronor per termin;

d) gods av olika slag samt post skulle dessutom befordras enligt

taxa, som av vederbörande myndighet fastställes.»

För bedömande av detta anbuds antaglighet ville institutsstyrelsen

till en början framlägga beräkning av Granebergs värde såsom jordbruks-

och skogsegendom. Denna egendom innefattade nedan angivna

arealer av olika ägoslag, vilka kunde anses representera ungefär följande

värden:

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.

22.69

hektar

åker å

500

kronor ....

.................... kronor

11,345: —

2.92

»

äng å

300

»

................... ))

876: —

5.12

3)

betesmark å

150

»

.................. »

768: —

77.32

»

skogsmark å

75

»

................ »

5,799: —

108.05

hektar

Summa kronor

18,788: —,

eller i runt tal 19,000 kronor förutom skogens värde.

Enligt skrivelsen bifogade särskilda beräkningar av tillförordnade

jägmästaren Gr. E. Svensson och kronojägaren D. Schubert utgjorde

virkesmassan i denna skog omkring 13,000 kubikmeter (resp. 13,154 och

13,399 enligt de olika beräkningarna), men värderingarna hade lämnat

ganska skiljaktiga resultat, i det Svensson, som utgått från ett pris per

kubikmeter å rot av 3 kronor för vedvirke och 8 kronor för gagnvirke,

beräknat värdet till 58,482 kronor, under det att Schubert, som utsatt

särskilda pris, växlande mellan 3.5 0 och 8 kronor, för olika trädslag

och åldersklasser med åtskillnad mellan timmerskog och vedskog, upptagit

värdet till 77,391 kronor 15 öre. Sammanlagda värdet å hela

egendomen skulle sålunda enligt den förra beräkningen bliva omkring

77,300 kronor och enligt den senare ungefär 96,200 kronor, eller i

medeltal omkring 87,000 kronor.

Enligt vad ovan anförts erbjöde sig spårvägsbolaget att för Graneberg

lämna en ersättning av 20,000 kronor kontant och 1,000 kronor

om året under tio års tid, vilket erbjudande institutsst jr elsen ansåge

böra höjas till 30,000 kronor, att kontant erläggas vid bolagets eventuella

tillträdande av Graneberg. Likaledes ansåge styrelsen, att mark

för spårvägens framdragande över Ultunaområdet ej borde kostnadsfritt

lämuas annat än för själva spåret och enligt närmare överenskommelse

med styrelsen. Den uppoffring, som av Ultuna erfordrades för spårvägens

möjliggörande, skulle sålunda bliva omkring 50,000 å 60,000

kronor förutom kostnadsfritt upplåtande av mark för själva spåret.

Å andra sidan bleve efter spårvägens fullbordande åtskilliga besparingar

möjliga i de nuvarande utgifterna, i främsta rummet indragande

av de hästar, som nu huvudsakligen erfordrades för uppehållande

av personförbindelsen med Uppsala, för hämtning av extralärare

och andra samt för skjutsning av de vid institutet boende

lärarna och deras familjer. För dessa ändamål hölles vid institutet

två hästar och en kusk, för vilka årskostnaden icke kunde beräknas

lägre än till 1,800 kronor, och för Ultuna egendom kunde motsvarande

post beräknas till 1,200 kronor, vadan alltså den sammanlagda besparingen

bleve 3,000 kronor per år. Troligt vore även, att i fråga

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.

om godstransport från och till staden besparingar bleve möjliga, men

någon säker beräkning i detta hänseende kunde emellertid icke nu

verkställas.

Redan besparingarna i fråga om skjutsar skulle sålunda utgöra

skälig ränta å det kapital, som skulle lämnas från statens sida. Härvid

vore emellertid ytterligare att beakta eu synnerligen viktig omständighet,

nämligen att behovet av nybyggnader vid Ultuna skulle komma att

förminskas, i händelse spårvägsförbindelsen med Uppsala komme till

stånd. I sådant fall bleve det nämligen möjligt för en del elever att

bo i staden och deltaga i undervisningen på Ultuna, varemot under

nuvarande förhållanden bostad för samtliga elever måste beredas vid

Ultuna, enär ingen möjlighet förefunnes att i Ultunas omedelbara närhet

få hyra ett rum. Då en ökning av elevantalet sålunda under nuvarande

förhållanden förutsatte anskaffandet av nya bostäder, hade detta antal

hittills måst begränsas skarpare, än vad eljest varit nödvändigt, vilket

måste anses desto mera olämpligt, som nu under en följd av år 3 å 4

sökande anmält sig till varje ledig plats. Även om antalet ordinarie

elever av åtskilliga skäl icke borde tagas alltför stort, skulle dock en

måttlig ökning kunna anses lämplig, och särskilt vore det önskvärt, att

lättare tillträde till institutet kunde beredas extraelever, vilka önskade

deltaga i undervisningen i vissa ämnen eller för kortare tid, men som

nu på grund av bostadsfrågan endast undantagsvis kunde antagas. Vid

behov skulle även någon utvidgning av undervisningslokalerna kunna

verkställas utan nybyggnad, i det att efter spårvägens fullbordande

möjlighet förefunnes att för institutionernas utvidgning disponera någon

del av utrymmet i elevbyggnaden, och eventuellt skulle även sådana

lärare, som icke i större utsträckning vore sysselsatta med laborationer

och försök, kunna bo i staden, varigenom behovet av nya lärarbostäder

skulle inskränkas.

Såväl med hänsyn till det omedelbart föreliggande behovet av

byggnader som i ännu högre grad beträffande framtida utvidgningar

borde spårvägsförbindelsen kunna medföra avsevärda besparingar. Styrelsen

ville i sådant hänseende erinra om, att i dess skrivelse den 21

juli 1906 kostnaden för en föreslagen elevbyggnad för 30 lärjungar då

beräknats till 95,000 och för 24 lärjungar till 80,000 kronor, samt att

för en familjebostad för lärare icke kunde beräknas lägre kostnad än

20,000 kronor.

Även i andra synnerligen viktiga hänseenden vore fördelar att

vinna genom spårvägsförbindelse mellan Ultuna och Uppsala. I främsta

rummet kunde härvid framhållas de ökade möjligheterna till tanke
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.

utbyte och vetenskapligt samarbete mellan institutets lärare och universitetets,

vars rikhaltiga samlingar och bibliotek även skulle bliva i vida

högre grad än nu tillgängliga för institutets lärare och elever. Användandet

av universitetslärare vid undervisningen vid institutet skulle

även möjliggöras i större utsträckning än hittills, och de fasta lärarbefattningarna

vid institutet borde också bliva begärligare, då goda

kommunikationer med Uppsala vore av vikt såväl för lärarna själva

som för deras familjer, ej minst med hänsyn till barnens skolgång.

I alla hänseenden borde sålunda institutets utveckling främjas

genom den ifrågasatta spårvägsförbindelsen, och då en överenskommelse

med spårvägsbolaget enligt ovan givna grunder även i rent ekonomiskt

hänseende syntes komma att ställa sig fördelaktig, tvekade styrelsen

icke att förorda bifall till densamma. För Ultima egendom skulle

emellertid härigenom uppstå den olägenheten, att den ej längre finge

en väsentlig del av sitt behov av skogsprodukter fyllt från Graneberg

— med en årlig avverkning av 3 procent av kubikmassan borde denna

tillgång kunna skattas till omkring 400 kubikmeter årligen — och styrelsen

funne därför nödvändigt, att det nämnda ersättningsbeloppet för

Graneberg, 30,000 kronor, ställdes till styrelsens förfogande för att

användas antingen till inköp av skogbärande mark, eller för att med

dess avkastning bestrida inköp av skogsprodukter för Ultuna egendoms

behov. 1 denna punkt hade styrelsens ledamot, godsägaren Berg, med

vilken förvaltaren Mehn instämt, varit av avvikande mening, i det han,

på sätt framginge av hans vid skrivelsen fogade reservation, funnit

lämpligast, att köpesumman för Graneberg, 30,000 kronor, överlämnades

direkt till statsverket, och Ultuna egendom hölles skadeslös för förlusten

av Granebergs skog genom årlig utsyning av motsvarande virkesmassa

från närliggande kronoparlcer.

Med stöd av vad ovan anförts har styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut

hemställt, att Kungl. Maj:t för möjliggörande av spårvägsförbindelse

mellan Ultuna och Uppsala måtte medgiva, att å Ultunas område

erforderlig mark för framdragande av spårväg över Ultuna till

Graneberg måtte utan ersättning få överlämnas till Uppsala spårvägsaktiebolag,

att egendomen Graneberg måtte få överlåtas till bolaget mot

ersättning av 30,000 kronor, allt mot de åtaganden från bolagets sida,

som närmare funnes angivna i bolagsstyrelsens skrivelsen bilagda protokoll,

samt att det ovannämnda ersättningsbeloppet för Graneberg, 30,000

kronor, måtte ställas till institutsstyrelsens förfogande för att användas

antingen till inköp av skogbärande mark, eller för att med dess avkastning

bestrida inköp av skogsprodukter för Ultuna egendoms framtida behov.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.

Lantbruksstyrelsen har i utlåtande den 2 februari 1915 anfört

följande.

Den av styrelsen för lantbruksinstitutet vid Ultima föreslagna

köpeskillingen för Graneberg, 30,000 kronor, syntes visserligen lantbruksstyrelsen

allt för låg i förhållande till det uppskattade värdet för egendomen,

77,300 kronor, eventuellt 96,200 kronor. Men med hänsyn till

de fördelar, som spårvägsförbindelsen med Uppsala skulle medföra lör

Ultuna, syntes det lantbruksstyrelsen, som om den av styrelsen föreslagna

försäljningssumman skulle kunna godkännas. Såsom institutsstyrelsen

erinrat, skulle nämligen, utom besparingar i fråga om hästhållning,

mycket stora utgifter för vid Ultuna snart behövliga nybyggnader

kunna undvikas, om den ifrågasatta spår vägslinjen komme till

stånd, i det att vid blivande utvidgning av iustitutet elever och lärare

skulle kunna i avsevärd utsträckning erhålla bostäder i själva Uppsala.

Kostnaderna för nya elevbostäder skulle med all säkerhet bliva så höga,

att det vore fördelaktigare för staten att med undvikande av nybyggnaderna

antaga den för Graneberg erbjudna köpesumman.

Under sådana förhållanden ansåge sig lantbruksstyrelsen böra tillstyrka,

att Graneberg under vissa villkor försåldes till Uppsala spårvägsaktiebolag

för en summa av 30,000 kronor, vilken summa lämpligast

‘borde enligt lantbruksstyrelsens åsikt användas till inköp av skogbärande

mark för Ultuna egendoms behov, så snart dylik mark med fördel kunde

inköpas.

Vad de föreslagna villkoren för försäljningen anginge, ansåge sig

lantbruksstyrelsen böra påvisa några bestämmelser, vilka borde förtydligas.

Såsom redan styrelsen för institutet påvisat, borde mark för

spårvägens framdragande över Ultunaområdet ej kostnadsfritt lämnas

annat än för själva spåret. Vidare borde i fråga om spårvägsbolagets

utfästelse att upprätthålla regelbunden entimmestrafik bestämmas, när

trafiken dagligen skulle börja och sluta. Slutligen syntes det nödvändigt,

att i överenskommelsen föreskreves, vilken myndighet, som skulle hava

att fastställa taxa för befordran av gods och post.

Ehuru lantbruksstyrelsen ansåge det i förberörda reservation framställda

förslag om att skogstillgång borde beredas Ultuna från i närheten

liggande kronoparker beaktansvärt, ansåge dock lantbruksstyrelsen, att

åtgärder härför icke för närvarande borde vidtagas, då frågan om åstadkommande

av spårväg till Ultuna genom den ifrågasatta försäljningen

av Graneberg syntes böra avgöras oberoende av detta förslag.

Utlåtande i ärendet har den 23 februari 1915 avgivits jämväl av

domänstyrelsen, som anfört följande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.

Den spårvägslinje, vars anläggande ifrågasattes, skulle från Polacksbacken

framdragas till Ultuna och vidare söderut till Graneberg. Det

förelåge visserligen ej något närmare angivet förslag rörande linjens

läge, men det syntes sannolikt, att den skulle komma att på en avsevärd

sträcka framgå över kronoparken Åsen. Åven om linjen därvid

komme att i huvudsak följa den i samma riktning gående landsvägen,

syntes det ej kunna undvikas, att kronoparken tillhörande mark behövde

tagas i anspråk för spårvägsanläggningen. Sannolikt vore väl ock, att

högväxande träd icke kunde förbliva stående i omedelbar närhet av en

elektrisk ledning, och att sålunda avverkningen och den framtida hushållningen

i fråga om de skogsbestånd å kronoparken iåsen, som komme

att angränsa den ifrågasatta spårvägslinjen, måste bliva beroende av

spårvägsanläggningen. Domän styrelsen ville fördenskull hemställa, att

därest den ifrågasatta spårvägsanläggningen komme att beröra domänfondens

tillgångar, ersättning måtte beredas fonden såväl för skog och

mark, som därvid kunde komma att tagas i anspråk, som ock för framtida

intrång och skada av anläggningen.

Beträffande frågan om beredande under viss förutsättning av skogstillgång

åt Ultuna lantbruksinstitut och egendom innehölle ärendet två

alternativa förslag, det ena inköp av skogbärande mark åt egendomen

för en summa av 30,000 kronor, det andra att sistnämnda belopp skulle

överlämnas direkt till statsverket och Ultuna egendom hållas skadeslös

för förlusten av egendomen Granebergs skog genom årlig utsyning av

motsvarande virkesmassa från närliggande kronoparker.

Mot det förra av dessa båda förslag hade domänstyrelsen intet att

erinra; men styrelsen tilläte sig fästa uppmärksamheten därpå, att det

torde möta svårighet att till normala pris i större omfattning förvärva

skogbärande mark i närheten av Ultuna egendom.

Det andra alternativa förslaget skulle innebära, att Ultuna egendom

för ett belopp av 30,000 kronor förvärvade en för framtiden bestående

servitutsrätt å vissa kronoparker. Med avseende härpå ville domänstyrelsen

erinra därom, att dylika servitutsrätter med rätta betraktats

såsom synnerligen olämpliga, och att kronan fördenskull i de fall, då

sådana belastat kronans skogar, varit angelägen om att avlyfta dem.

Ju större omfattning eu dylik rätt ägde, desto mera måste nämligen

hushållningen inriktas på att i första hand tillgodose denna, även om

detta framtvingade eu skogsskötsel, som stode i uppenbar strid mot

allmänna ekonomiska principer. I förevarande fall skulle ett dylikt servitut

medföra skyldighet för kronan att å vissa välbelägna kronoparker producera

en viss mängd vedvirke. Skogarnas avkastning ökades emellertid i

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 125 höft. (Nr 140.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.

samma män som värdefullare skogsprodukter, gagnvirke, kunde alstras.

Med en intensiv skogshushållning följde ock, att mängden av gagn virke

ökades, medan produktionen av vedvirke sjönke. Det vore fördenskull

stridande mot eu god skogshushållnings grundprinciper att upplåta en

servitutsrätt av nu ifrågavarande innebörd. Framför allt gällde detta i

fråga om de för avsättning av skogsprodukter synnerligen välbelägna

kronoparker, som härvid kunde ifrågakomma, nämligen Sunnersta, Lilla

Djurgården och Åsen. Av dessa hade de två förstnämnda beräknats

avkasta sammanlagt 225 kubikmeter virke för år, varav 161 kubikmeter

ansetts vara vedvirke. Beträffande kronoparken Åsen måste hushållningen

delvis inriktas på att ej genom avverkning förvanska landskapsbilden,

varför något vedservitut alldeles ej här vore tänkbart. Kronoparkerna

ifråga skulle sålunda ej kunna lämna mera än omkring 160

kubikmeter vedvirke för år, och någon annan till Ultuna närbelägen

kronopark funnes icke.

Domänstyrelsen hade förutsatt, att det ifrågasatta servitutet avsåge

rätt till allenast vedvirke å kronoparkerna, enär det avsedda virkesbeloppets

värde i sådant fall ungefär motsvarade den ränta, kronan kunde

beräkna å ett belopp av 30,000 kronor, nämligen 1,200 kronor för år,

vilket ock å ifrågavarande trakt ungefärligen motsvarade rotvärdet för

närvarande av 400 kubikmeter vedvirke. Skulle i servitutet ingå även

gagnvirke, bleve servitutets värde redan nu större än kronans ränteinkomst

av 30,000 kronor. För framtiden komme det att ställa sig än ogynnsammare,

emedan penningräntan måste antagas efter hand sjunka, men

virkesprisen tvärtom stiga. Med de stigande virkesprisen måste följa,

att förbrukningen för husbehov av virke begränsades och, där så kunde

ske, bleve omlagd, exempelvis genom införande av moderna uppvärmningsmetoder.

Eu servitutsrätt till ved vore ej ägnad att framkalla en

sådan begränsning av virkesförbrukningen.

På grund av vad sålunda anförts, ville domänstyrelsen på det bestämdaste

avstyrka förslaget angående ifrågasatt rätt för Ultuna egendom

att mot överlämnande av 30,000 kronor till statsverket erhålla en årlig

utsyning av 400 kubikmeter virke från de Ultuna närliggande kronoparkerna.

Såsom av styrelsen för lantbruksinstitutet vid Ultuna samt lantbruksstyrelsen

framhållits, skulle åstadkommandet av spårvägsförbindelse mellan

Ultuna och Uppsala medföra högst beaktansvärda fördelar för Ultuna

lantbruksinstitut och egendom. Det torde icke vara för mycket sagt,

att därigenom bägges utvecklingsmöjligheter skulle i hög grad ökas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.

Ultima skulle därigenom så att säga inflyttas till Uppsala. En omständighet

av största betydelse är också att, på sätt såväl Ultunastyrelsen

som lantbruksstyrelsen framhållit, spårvägsförbindelsen skulle medföra

högst väsentlig inskränkning i det nybyggnadsbehov, som eljest måste

tillgodoses inom den närmaste framtiden, i synnerhet om institutet skall

sättas i stånd att mottaga ökat antal elever, vilket torde hava goda skäl

för sig.

Då det emellertid är uppenbart, att en dylik spårvägsförbindelse

icke kan komma till stånd, utan att från Ultunas sida vissa ekonomiska

fördelar erbjudas det företag, som anlägger och trafikerar spårvägen,

gäller det att tillse, huruvida de krav, som i detta hänseende framställts,

kunna anses skäligen motsvaras av det väntade gagnet av spårvägen.

Redan den utredning härom, som lämnats i institutsstyrelsens skrivelse,

synes mig utvisa, att detta med skäl kan antagas verkligen bliva fallet.

För att kunna tillförlitligare bedöma frågan i detta hänseende har

jag emellertid införskaffat vissa ytterligare handlingar och uppgifter. Av

dessa framgår följande.

Egendomen Graneberg är belägen vid norra stranden av Mälarens

fjärd Ekoln mellan Flottsund och Vårdsättra samt synes enligt införskaffad

karta erbjuda utmärkt tillfälle för anordnande av villatomter samt

för sport och bad m. m., när spårvägen kommit till stånd. Härigenom

kommer värdet å Graneberg säkerligen att avsevärt stiga, men då denna

värdestegring framkallas av spårvägsförbindelsen, torde den ej nu böra

tagas i betraktande, utan egendomen uppskattas till det värde den bär

i sitt nuvarande skick och under nuvarande förhållanden. Mot det i

sådant avseende beräknade värdet, omkring 87,000 kronor, synes mig

någon grundad anmärkning icke skäligen kunna göras.

Beträffande den avsedda sträckningen av spårvägslinjen inhämtas

av ett utdrag av generalstabens karta samt av en ägokarta över Ultima,

att spårvägen icke, såsom domänstyrelsen synes hava antagit, är ämnad

att följa landsvägen genom kronoparken Åsen utan skall från Polacksbacken

dragas mitt igenom denna kronopark mellan landsvägen och

hospitalet samt vidare över Ultima åkrar söderut med hållplats i omedelbar

närhet av lantbruksinstitutets byggnader. Jag vill i förbigående

framhålla, att även för hospitalet förbindelsen med Uppsala förbättras

genom spårvägsanläggningen.

På anmodan att tillkännage sin ställning till vissa framställda

frågor har styrelsen för Uppsala spårvägsaktiebolag överlämnat utdrag

av protokoll vid styrelsens sammanträde deu 14 mars 1915, varav inhämtats

följande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.

Det område av Ultima egendoms mark, som begärdes utan ersättning

upplåtet till bolaget, avsåge nödvändig mark för spårvägens anläggning

samt framtida drift och underhåll, vilken mark med beräkning

av omkring 2 kilometer i längd och 4 meter i bredd ej skulle överstiga

9,000 kvadratmeter (= 0.9 hektar).

Bolaget vore villigt att för Graneberg betala kontant 30,000 kronor

vid tillträdet av denna egendom samt medgåve, att tiden för detta tillträde

bestämdes till att äga rum, när bolagets styrelse inför Ultunastyrelsen

styrkt, att icke något hinder kunde antagas möta för linjens till

Ultima öppnande senast ett år därefter.

Bolaget vore vidare villigt att såsom säkerhet för sin förmåga att

fullgöra sitt trafikåtagande överlämna inteckningar å 30,000 kronor i

bolagets fastighet gården Enhagen litt. C nr 1 om 8,700.8 kvadratmeter

i Uppsala, vilken fastighet vore taxerad till 60,000 kronor. Inteckningaima

skulle ligga mellan 10,000 och 40,000 kronor. Inteckningarna

med bästa rätt i samma egendom till belopp av 10,000 kronor vore

deponerade hos Uppsala stad till säkerhet för bolagets skyldighet att i

händelse av driftens nedläggande återställa i sitt ursprungliga skick de

gator, vari spårvägsskenor nedlagts.

Av styrelse- och revisionsberättelser över bolagets verksamhet år

1914 framgår, att bolagets aktiekapital är 450,000 kronor, att bolaget

vid årets slut ägde reserv- och dispositionsfonder å tillhopa 100,000

kronor jämte ett avskrivningskonto å nära 110,000 kronor, att årsvinsten

utgjorde nära 38,000 kronor, och att utdelning föreslagits att äga rum

med 6 procent å aktiekapitalet, varefter å vinst- och förlustkonto skulle

kvarstå nära 19,000 kronor.

Vidare har bolagsstyrelsen enligt nyssnämnda protokollsutdrag förklarat,

att trafiken skulle börja med avgång från Ultuna senast kl. 7.3 0

på morgonen om vardagar och kl. 8.30 om sön- och hälgdagar samt

sluta med avgång från Uppsala tidigast kl. 9.3 0 på aftonen ävensom

att mellan nämnda tider trafiken skulle uppehållas minst var timme

med en vagn i vardera riktningen alla dagar under hela året.

Därjämte har bolagsstyrelsen godkänt ett framställt förslag, att

de i ovanintagna förslag till överenskommelse under a) b) och c) angivna

biljettprisen jämte rabatt icke finge ändras utan Ultunastyrelsens medgivande,

ävensom medgivit, att avgifter för gods och post mellan Ultuna

och Uppsala skulle fastställas av Kungl. Maj:ts befallningshavande eller

annan vederbörande myndighet.

Enligt vad jag inhämtat, avser bolagets framställning om fri upplåtelse

av mark till spårvägen över Ultuna ägor icke nödvändigtvis denna

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.

marks förvärvande med äganderätt utan anses markens upplåtande, så

länge densamma användes för spårvägen, vara tillräckligt betryggande.

Genom de förklaringar och erbjudanden, som sålunda lämnats av

bolagsstyrelsen, synes säkerheten för att de påräknade fördelarna av

spårvägsanläggningen verkligen skola komma Ultuna till del och för

framtiden bibehållas hava blivit väsentligen ökad. Möjligen torde vid

ett eventuellt blivande slutligt avtal med spårvägsbolaget ytterligare

någon omständighet finnas böra tagas i beaktande eller uppställas såsom

villkor, vilket Kungl. Maj:t då torde äga att pröva.

Vid övervägande av vad som förekommit i detta ärende finner

jag starka skäl tala för att staten bör begagna det nu erbjudna

tillfället att bereda spårvägsförbindelse åt Ultuna. Det kan möjligen

förefalla, som om den valuta, staten skulle lämna, vore alltför hög.

Men jag har mig bekant, att under lång tid underhandlingar i ämnet

förts mellan Ultunastyrelsen och spårvägsbolagets styrelse och att den

senare överhuvud icke varit särdeles benägen för den sålunda ifrågasatta

utvidgningen av spårvägsnätet, enär det syntes kunna med skäl

befaras, att den nya linjen icke skulle bliva ekonomiskt lönande, och

att bolagsstyrelsen endast med svårighet kunnat förmås att sträcka sitt

tillmötesgående så långt, som nu skett. Jag vill framhålla, att enligt

vad jag inhämtat, förfoganderätten över Graneberg anses av bolagsstyrelsen

vara en nödvändig förutsättning för spårvägens anläggning

av bolaget, enär det för trafiken å linjen är av största betydelse, att

Graneberg blir jämförelsevis hastigt och på ett ändamålsenligt sätt

exploaterat.

Vid den föreliggande frågans bedömande synes det från statens

sida vara allt skäl att även anlägga den synpunkten, huruvida

icke de uppoffringar, som staten, därest spårvägen icke kommer till

stånd, måste inom kort göra för nybyggnader vid institutet, kunna på

ett förmånligare sätt användas för spårvägens åstadkommande, varigenom

ej blott byggnadsbesparing utan många andra fördelar vinnas. Jag

finner mig då utan tvekan böra giva spårvägsanläggningen företräde.

Frågan om överlåtelsen av Graneberg torde därför nu böra underställes

riksdagens prövning. Däremot torde, då upplåtelse av den för

spårvägsanläggningen erforderliga marken över Ultuna ägor icke lärer

böra ske med äganderätt, frågan i detta hänseende icke tarva riksdagens

medverkan. Den av domänstyrelsen berörda frågan om spårvägens framdragande

över kronoparken Åsen lärer ej heller vara av beskaffenhet att

behöva underställas riksdagens prövning, enär även denna mark icke

torde böra upplåtas med äganderätt.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 125 höft. (Nr 140.)

3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 140.

Ifråga om dispositionen av den inflytande kontanta köpeskillingen

för Graneberg och den därmed sammanhängande frågan om beredande

av tillgång åt Ultuna till ersättning för de skogsprodukter, som hittills

erhållits från Graneberg, delar jag domänstyrelsens uppfattning, att det

icke är lämpligt att tillförsäkra Ultuna egendom viss rätt till virkesfångst

från vissa kronopark^- mot att sagda kontanta belopp inlevereras

till °statsverket. Det synes mig fördelaktigare, att nämnda köpeskilling

behålles vid Ultuna egendom såsom en särskild fond, avsedd att, när

lämpligt tillfälle erbjuder sig, med Kungl. Maj:ts tillstånd användas till

inköp av skogbärande mark, samt att tillsvidare allenast fondens avkastning

må användas till inköp av skogsprodukter eller bränsle av annat

slag för egendomens behov.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag nu, att Eders

Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen medgiva,

att — under förutsättning att mellan Kungl. Maj:t och kronan samt

Uppsala spårvägsaktiebolag avtal om anläggande och trafikerande på

bolagets bekostnad och genom dess försorg av spårväg mellan Uppsala

och Ultuna träffas i huvudsaklig överensstämmelse med styrelsens lör

nämnda bolag'' ovanberörda förslag'' den 30 oktober 1914 med däri enligt

bolagsstyrelsens protokoll den 14 mars 1915 gjorda ändringar och

tillägg jämte de ytterligare villkor och förbehåll Kungl. Maj:t kan

finna gott föreskriva — den till Ultuna egendom hörande utgården Graneberg

må med äganderätt överlåtas till nämnda spårvägsaktiebolag mot

en ersättning av 30,000 kronor att kontant betalas vid tillträdet; samt

att nämnda ersättningsbelopp, 30,000 kronor, må av Kungl. Maj:t

användas till inköp av skogbärande mark för Ultuna egendoms räkning

och att, intill dess detta skett, dess avkastning må användas till inköp av

skogsprodukter eller bränsle av annat slag för egendomens behov.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t. Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

med den lydelse, bil. . . . till detta protokoll utvisar

skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Curt Bohtlieb.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1915.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1915:118 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående överlåtande under viss förutsättning till Uppsala sparv äg saktiebolag av den till Ult s. 1 i texten
  2. JoU 1915:57 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående överlåtande under viss förutsättning till Uppsala spårvägsaktiebolag av den till Ultuna egendom hör s. 1 i texten