Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av § 8 i lagen den 10 oktober 1913 angående köttbesiktning och slakthus

1915-04-16 · 32 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 31 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1915:149, Med förslag till lag om ändrad lydelse av § 8 i lagen den 10 oktober 1913 angående köttbesiktning och slakthus

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

1

Nr 149.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

lag om ändrad lydelse av § 8 i lagen den 10 oktober

1913 angående köttbesiktning och slakthus; given Stockholms

slott den 16 april 1915.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av § 8

i lagen den 10 oktober 1913 angående köttbesiktning och slakthus.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Johan Beck-Fr iis.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 132 käft. (Nr 149.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av § 8 i lagen den 10 oktober 1913 angående

köttbesiktning och slakthus.

Härigenom förordnas, att § 8 i lagen den 10 oktober 1913 angående

köttbesiktning och slakthus skall hava följande ändrade lydelse.

Mom. 1. Inom område, där köttbesiktnings- men ej slakthustvång

är gällande, äger samhället att för köttbesiktning, anställd på grund av

§ 2, och för sådan behandling av kött, som omförmäles i § 6 mom. 2,

uppbära avgifter enligt taxa, som, sedan Konungens befallningshavande

efter hälsovårdsnämndens hörande därtill uppgjort förslag, av Konungen

fastställes för minst ett år i sänder. I denna taxa må avgifterna ej

sättas högre, än som kan anses erforderligt till täckande av samhällets

kostnader för köttets besiktning och stämpling samt ovanberörda behandling.

Mom. 2. Inom område, där slakthustvång är gällande, äger staden

att för köttbesiktning, anställd på grund av § 2, för sådan behandling

av kött, som omförmäles i § 6 mom. 2, för begagnande av slakthuset

och, därest särskild marknadsplats för kreaturshandeln blivit anordnad

i sammanhang med slakthuset, jämväl för nyttjande av marknadsplatsen

och vid densamma uppförda stallar ävensom för kreaturens utfodring,

skötsel och vågning uppbära avgifter enligt taxa, som, sedan Konungens

befallningshavande, efter hörande av hälsovårdsnämnd eller den särskilda

myndighet, varunder slakthusets förvaltning är ställd, därtill uppgjort

förslag, av Konungen fastställes för minst ett år i sänder. I denna taxa

må avgifterna ej sättas högre, än som kan anses erforderligt till täckande

av stadens kostnader för köttets besiktning och stämpling samt ova,nberörda

behandling ävensom för slakthusets och marknadsplatsens förvaltning

och underhåll jämte skälig ränta å anläggningskapitalet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16

april 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet friherre Beck-Friis anlörde.

Då Kungl. Maj:t den 23 december 1914 hade att pröva inkomna

förslag till taxor å avgifter för begagnande av slakthus, för köttbesiktning

m. in. i ett flertal städer i riket, fann Kungl. Maj:t skäligt dels

besluta, att förut gällande dylika taxor för Stockholm, Göteborg, Malmö

och Eskilstuna skulle fortfarande lända till efterrättelse men icke längre

än till den 1 augusti 1915, dels ock för första gången fastställa dylika

taxor för Hälsingborg och Karlskrona att gälla för samma tid. Orsaken

till denna tidsbegränsning var, att Kungl. Maj:t fann det önskligt, att

ändring måtte vidtagas i gällande slakthuslags bestämmelser i fråga om

beräkningen av''; avgifter för köttbesiktning inom samhällen med slakthustvång,

vilken ändring emellertid krävde riksdagens bifall. Kungl.

Maj:t förklarade sig också vilja, sedan lantbruksstyrelsen avgivit infordrat

s. 4 Kontrollera mot PDF

Historik.

4 Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 149.

yttrande, pröva förslag i ämnet att föreläggas riksdagen. Jag anhåller nu

att få återkomma till denna fråga och hemställa om avlåtande av sådan

proposition, som sålunda ställts i utsikt. Jag vill erinra, att kärnpunkten

i frågan är, huruvida avgifterna för enbär köttbesiktning må kunna sättas

högre än samhällets kostnader för dylik besiktning i och för sig betinga,

vilket ansetts vara beiogat i ändamål av att besiktningsavgifterna måtte

kunna sättas till lika belopp med slakthusavgifterna, enär eljest slakthusen

ansetts skola bliva mindre begagnade, deras ekonomi undergrävd,

de hygieniska intressena icke behörigen tillgodosedda och upprättandet

av nya slakthus utebliva.

Genom proposition den 14 februari 1896 (nr 28) beslöt Kungl.

Maj:t inhämta riksdagens yttrande över ett propositionen bilagt förslag

till förordning angående köttbesiktnings- och slakttvång m. m. Enligt

detta förslag skulle obligatorisk besiktning av kött av vanliga slaktdjur

kunna införas såväl i städer som i kommuner å landet ävensom i sådana

å landet befintliga samhällen, i vilka hälsovårdsstadgans föreskrifter

rörande stad förklarats skola i tillämpliga delar gälla. Slakttvång,

innefattande förbud att inom visst område slakta sådana djur annorstädes

än i offentligt slakthus, skulle få stadgas endast i städer och med

dem i avseende å hälsovård likställda samhällen samt måste vara förenat

med obligatorisk köttbesiktning. Införande av såväl det ena som

det andra tvånget gjordes emellertid beroende av samhällena själva och

kunde ej ske mot deras uttalade önskan. För köttbesiktning ävensom

för begagnande av offentligt slakthus skulle enligt § 8 i den föreslagna

förordningen vederbörande samhälle äga uppbära avgifter enligt taxa,

fastställd av Kungl. Maj:t för minst ett år i sänder. I denna taxa

skulle avgifterna ej få sättas högre än som kunde anses erforderligt till

täckande av samhällets kostnader för köttets besiktning och stämpling

samt, där fråga vore om begagnande av offentligt slakthus, till täckande

jämväl av kostnaden för slakthusets förvaltning och underhåll jämte

ränta å anläggningskapitalet. Därjämte skulle avgifter få upptagas för

begagnande av i sammanhang med slakthus anordnad marknadsplats

jämte stallar samt för kreaturens skötsel, utfodring och vågning, vilka

avgifter skulle bestämmas efter enahanda grunder och i samma ordning

som slakthusavgifterna. Riksdagen fann sig emellertid icke kunna godkänna

berörda förslag.

År 1897 återupptogs samma förslag av enskilda motionärer och

riksdagen antog på grund därav för sin del en lag i ämnet, varefter

Kungl. Maj:t, i överensstämmelse med riksdagens beslut, den 22 december

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149. 5

1897 utfärdade lag angående köttbesiktning och slakthus. Enligt denna

lag inskränktes rätten till införande såväl av köttbesiktnings- som av

slakttvång till städerna. Dessa fingo ensamma vidkännas kostnaden för

besiktningen utan rätt att uppbära någon avgift därför. För begagnande

av offentligt slakthus ägde däremot vederbörande stad uppbära avgifter

enligt taxa, som, sedan Kungl. Maj:ts befallningshavande, efter hörande

av hälsovårdsnämnd eller den särskilda myndighet, varunder slakthusets

förvaltning vore ställd, uppgjort förslag därtill, skulle fastställas av

Kungl. Maj:t för minst ett år i sänder. I denna taxa skulle avgifterna

ej få sättas högre, än som kunde anses erforderligt för täckande av

stadens kostnader för slakthusets förvaltning och underhåll jämte 3

procent ränta å anläggningskapitalet. Sistnämnda bestämmelse hade i

riksdagen tillkommit genom sammanjämkning, sedan första kammaren

godkänt ett förslag, att »ränta å anläggningskapitalet» skulle få beräknas,

men andra kammaren ansett vederbörande kommun böra bekosta slakthusets

anläggning utan rätt till räntegottgörelse därför.

Av förhandlingarna vid 1897 års riksdag i fråga om antagande

av lag i ämnet framgår, att riksdagens beslut väsentligen bestämdes

av omtanke för den på ökad boskapsskötsel alltmer grundade jordbruksnäringen,

vars intressen hotades genom varjehanda i främmande

länder uppresta hinder mot införsel dit av levande kreatur från Sverige.

För att i stället befordra exporten av slaktat kött krävdes inrättande av

särskilda slakthus i förening med köttbesiktning. Man antog, att dessa

inrättningar skulle komma att av åtminstone en eller annan för köttexporten

viktig stad anordnas utan annan ersättning åt staden än de

avgifter, som, enligt vad nyss nämnts, skulle utgå för begagnande av

slakthuset.

Emellertid blev icke, så länge dessa bestämmelser gällde, vare sig

köttbesiktnings- eller slakttvång infört i någon av landets städer. Förslag

därom framställdes visserligen i Göteborg, Malmö och Stockholm

men ansågos av vederbörande stadsfullmäktige icke böra föranleda någon

åtgärd, så länge lagen hade sin dåvarande lydelse.

På grund härav och med föranledande av inkomna framställningar

föreläde Kungl. Maj:t 1899 års riksdag förslag till ändrad lydelse av

§ 8 i 1897 års lag, varvid jordbruksnäringens krav framhölls såsom

huvudmotiv till ändringen. Dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet,

vilken föredrog ärendet inför Kungl. Maj:t, anförde, att då anläggandet

av ett tidsenligt offentligt slakthus krävde högst betydande kostnader,

det, icke kunde vara annat än rättvist och billigt, att genom avgifter

lör slakthusets begagnande bereddes ej blott ersättning för slakthusets

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

förvaltning och underhåll utan även skälig ränta å anläggningskapitalet.

Att därvid i lagen bestämdes något fixt maximum å den ränta, som

fino-e beräknas, syntes ej lämpligt, då räntefoten ofta växlade, utan

borde det i varje fall få''bero på Kungl. Maj:ts prövning att vid fastställande

av taxa å avgifter för slakthusets begagnande bedöma vilken

ränta, som kunde anses skälig. Någon fara för att överdrivet höga

avgifter skulle komma att fordras för slakthusets begagnande syntes föi

övrigt så mycket mindre förefinnas, som det ju, då ingen vore skyldig

att anlita slakthuset, läge i vederbörande städs intresse, att avgifterna

sattes så lågt, att slakthuset verkligen komme till användning i beräknad

omfattning. Vidare syntes det vara i sin ordning, att måttliga avgifter

stadgades för besiktning och stämpling av uppslaktat kött. Dessa

avgifter skulle visserligen komma att i första hand erläggas av den,

som anmälde köttet till besiktning, vilket väl i regel skulle bliva köttförsäljaren,

men denne kunde ju sedermera, om han finge köttet försett

med en rekommenderande stämpel, begära för sin vara så högt pris,

att kostnaden för köttets besiktning och stämpling bleve betäckt. Något

nämnvärt fördyrande av köttet syntes därigenom ej komma att uppstå.

Tillika föreslogos bestämmelser om avgifter för begagnande av marknadsplats

in. m. i överensstämmelse med 1896 års proposition.

Lagutskottet erinrade, att frivillig köttbesiktning då redan inrättats

i flera städer, och att betalningen för dylik besiktning vore godtyckligt

bestämd. Det vore då bättre, att avgifterna skulle utgå enligt en av

Kungl. Maj:t bestämd taxa, vid vars fastställande Kungl. Maj:t nog skulle

komma att tillse, att avgifterna icke sattes högre än att de betäckte de

skäliga utgifter, staden måste vidkännas för besiktningen. Genom den nu

av Kungl. Maj:t föreslagna rätten för städerna att för begagnande av offentliga

slakthus uppbära avgifter, som jämväl motsvarade skälig ränta å

anläggningskapitalet — varigenom den ränta, som skulle läggas til

grund för avgifternas beräkning, komme att höjas med en eller annan

procent — syntes kostnaden för begagnande av slakthus icke komma

att ökas i någon nämnvärd mån. Ändringen tillstyrktes därför liksom

även förslaget om avgifter för begagnande av marknadsplats in. m.

Riksdagen antog för sin del lag om ändrad lydelse av § 8 i slakthuslagen

i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts förslag, och lag härom

utfärdades den 26 maj 1899. De sålunda antagna bestämmelserna

gälla ännu och hava endast undergått mindre jämkningar dels genom

lag den 25 maj 1905 och dels i den nya lagen den 10 oktober 191^

angående köttbesiktning och slakthus.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung!.. May.ts Nåd. Proposition Nr 149.

I sistnämnda lag återfinnas nu ifrågavarande stadganden i § 8,

som är av följande lydelse:

Mom. 1. För köttbesiktning, anställd på grund av § 2, för sådan

behandling av kött, som omförmäles i § 6 mom. 2, samt för begagnande

av offentligt slakthus, varom i § 3 sägs, äger samhället uppbära

avgifter enligt taxa, som, sedan Konungens befallningshavande, efterhörande

av hälsovårdsnämnd eller den särskilda myndighet, varunder

slakthusets förvaltning är ställd, därtill uppgjort förslag, av Konungen

fastställes för minst ett år i sänder. I denna taxa må avgifterna ej

sättas högre, än som kan anses erforderligt till betäckande av samhällets

kostnader för köttets besiktning och stämpling samt ovanberörda behandling

och, där fråga är om begagnande av offentligt slakthus, som

nyss är nämnt, till betäckande jämväl av kostnaden för slakthusets förvaltning

och underhåll jämte skälig ränta å anläggningskapitalet.

Mom. 2. Där särskild marknadsplats för kreaturshandeln blivit

anordnad i sammanhang med offentligt slakthus, varom i § 3 sägs, må

i enahanda ordning och efter liknande grunder som i fråga om slakthusets

begagnande bestämmas avgifter till staden för nyttjande av marknadsplatsen

och vid densamma uppförda stallar ävensom för kreaturens

utfodring, skötsel och vågning.

Jag vill erinra, att genom sistnämnda lag rätten till införande av

köttbesiktningstvång utsträcktes att tillkomma icke endast städer utan

även andra samhällen, där hälsovårdsstadgans för riket föreskrifter rörande

stad i tillämpliga delar gälla. Slakthustvång, mot vilket uttryck det

föregående »slakttvång» utbytts, kan fortfarande stadgas endast för stad

eller visst område därav.

I Kungl. Maj:ts proposition till 1913 års riksdag ifrågasattes icke

någon annan ändring i § 8, än som sammanhängde dels med ett förslag

i § 6 mom. 2 angående särskild behandling av kött, som först efter

sådan behandling kunde godkännas, och dels med nyssnämnda utsträckning

av rätten till köttbesiktningstvång till vissa andra samhällen än

städer. I en inom andra kammaren väckt motion, nr 340, yrkade

emellertid herr Herman Andersson i Grimbo, bland annat, att räkenskaperna

för köttbesiktningen och för slakthuset skulle särskiljas, så

att köttbesiktningsavgifterna måtte kunna sättas allenast till det belopp,

som täckte själva omkostnaderna för besiktningen. Till stöd för detta

yrkande anförde motionären, att, såsom bestämmelserna vore avfattade,

komme köttbesiktningsavgifterna att användas även till betäckande av

kostnaderna för anskaffandet av slakthuset, dess förvaltning och under
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Tidigare

beslut angående

taxor

för vissa

städer.

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

håll. Så borde emellertid enligt hans mening icke vara fallet, ty detta

föranledde en högre taxa för besiktningar, än som eljest behövde äga

rum. Slakthuset hade ju sitt ändamål för sig, och kostnaderna för detsamma

borde naturligtvis utgå i den mån allmänheten använde slakthuset

för det med detta egentligen avsedda ändamålet. Köttbesiktningstaxan

kunde då sänkas, vilket skulle vara till fördel för allmänheten,

och vilket för övrigt sjmtes anses vara ur alla synpunkter det enda

riktiga. Det vore enligt motionärens mening olämpligt, att allmänheten

underkastades en extra beskattning i form av besiktningsavgifter, då

man visste, att besiktningen kunde verkställas till vida billigare pris.

I anledning av vad motionären sålunda yrkat och anfört yttrade

lagutskottet, att utskottet ansåge, att de föreskrifter, som i avseende å

bestämmandet av avgifterna meddelades i lagförslaget, utan något vidare

tillägg vore tillfyllestgörande för vinnande av det ändamål, som avsåges

i motionen. Utskottet ansåge sig därför böra tillstyrka Kungl. Maj:ts

förslag i denna del, vilken innefattades i § 8 mom. 1 i lagförslaget.

Härav framgår, att utskottet icke blott principiellt godkände riktigheten

av motionärens åsikt angående sättet för bestämmande av dessa avgifters

belopp utan även ansåg, att såväl då gällande lag som Kungl.

Maj:ts förslag, vilket i detta hänseende ej avvek från föregående stadgande^

redan innehöllo bestämmelser av den art, motionären åsyftat.

Under debatten i riksdagen förekom i detta ämne allenast, att i

andra kammaren motionären förklarade sig fullt nöjd med att utskottet

godkänt hans ståndpunkt, samt att en kammarledamot, som deltagit i

ärendets behandling i lagutskottet, meddelade, att utskottet varit så gott

som utan undantag enigt med motionären om, att något borde göras

härutinnan, men ansett, att allt, som i lagtexten borde föreskrivas om

denna sak, blivit iakttaget. Det kunde nämligen icke vara skäligt att

taga lika mycket betalt för allenast besiktning som för både besiktning

och slakt. Det vore att hoppas, att Kungl. Maj:t skulle taga frågan

under allvarligt övervägande, då taxor skulle fastställas.

I riksdagens skrivelse i ämnet blev denna fråga icke föremål för

något uttalande.

Efter genomförandet av 1899 års ovanberörda lagändring började

åtgärder att i åtskilliga städer vidtagas för anläggande av slakthus.

Det första ärendet angående fastställande av slakthusavgifter jämte

köttbesiktningsavgifter, som underställdes Kungl. Maj:ts prövning, gällde

Malmö stad. Vederbörande slakthusstyrelse hade i sitt taxeförslagupptagit

»besiktningsavgifterna för till staden infört kött, inklusive

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

trikinundersökning samt in- och utbärning å besiktningsbyråerna» i

det närmaste lika med dem, som skulle vid stadens offentliga slakthus

upptagas för såväl begagnande av slakthuset som köttbesiktningen m. m.

därstädes. Till stöd för att förslaget uppgjorts på detta sätt hade slakthusstyrelsen

anfört huvudsakligen, att styrelsen velat tillse, att slakthusets

verksamhet icke motverkades genom för låga avgifter för besiktning

m. in. av det från landsorten till staden i uppslaktat tillstånd införda

köttet. Sattes nämligen dessa avgifter alltför lågt, skulle eu

osund konkurrens kunna igångsättas av de yrkesslaktare, som till

staden införde kött av sistnämnda slag. Då slakthusavgifterna satts

rätt lågt, syntes hinder icke böra möta för att besiktningsavgifterna

sattes i det närmaste lika, helst dessa överhuvudtaget enligt förslaget

icke kunde anses för höga, synnerligast som i dem inginge ersättning

för trikinundersökning, där sådan förekomme, samt för köttets in- och

utbärning.

Medicinalstyrelsen framhöll, att de i § 8 slakthuslagen givna föreskrifter

måste noggrant tillämpas, men att det samtidigt måste tillses,

att slakthusavgifterna icke bleve betungande och ägnade att förorsaka

ett köttfördyrande i det samhälle, där slakthuset anlagts. Detta kunde

inträffa, om slakthuset anlagts i för stor skala eller eljest oskäligt dyrt,

vilket skulle förorsaka alltför stora ränte-, drift- och underhållskostnader!

Efter en jämförelse med förhållandena i vissa tyska städer och med förordande

av vissa mindre jämkningar i slakthusstyrelsens förslag till slakthusavgifter

fann medicinalstyrelsen detta innefatta skäliga avgifter. I avseende

å förslaget om besiktningsavgifternas fastställande till lika belopp

som slakthusavgifterna samt skälen härför instämde medicinalstyrelsen

med slakthusstyrelsen samt tilläde, att ett ytterligare skäl till besiktningsavgifternas

fastställande till föreslagen storlek vore, att undersökning

av i uppslaktat tillstånd tran landsorten infört kött ofta förorsakade

ett långt större arbete, än som erfordrades vid undersökning av i ett

offentligt slakthus uppslaktade djurkroppar. I flera tyska städer hade

också slakthusavgifterna och avgifterna för besiktning av från landsorten

infört kött satts lika eller i det närmaste lika, vilket även skett i de

danska städerna Köpenhamn, Odense, Esbjerg, Kolding och Aarhus.

Genom beslut den 3 juni 1904 på civildepartementets föredragning

fastställde Kungl. Maj:t taxa å avgifter för köttbesiktning och lör begagnande

av slakthuset i Malmö, vilka avgifter sattes lika höga, alle
sci

j bi.,—om vissa vikter å d jur eller djurkroppar,

som betingades av att vid slakthuset beräknades levande vikt men vid

köttbesiktningsbyråerna kroppens vikt i slaktat tillstånd.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 192 höft. (Nr 149.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 149.

Nästa fråga angående dylika avgifter gällde Göteborg. För såväl

köttbesiktningen som slakthuset hade därvid föreslagits avgifter till

samma belopp, som av Kungl. Maj:t den 3 juni 1904 fastställts för

Malmö. I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift yrkade emellertid Johannes

Andersson i Lerum, att den föreslagna taxan icke måtte fastställas, och

anförde såsom skäl härtill huvudsakligen följande. Slakthuslagen hade

åsyftat att möjliggöra för städerna övervakandet av att dit infördes

endast friskt och till människoföda dugligt kött och icke att städerna

skulle kunna genom oskäliga besiktniugsavgifter förskaffa sig höga inkomster

eller kunna genom dylika höga avgifter förhindra eller åtminstone

i högsta grad försvåra för de i trakten boende lantmännen

att fortfarande i staden finna avsättning för det kött, de hade till salu.

Enligt lagens lydelse av år 1899 finge för besiktningen uppbäras avgift,

så låg att den endast täckte stadens kostnader för besiktningen, under

det att avgiften för siaktning med tillhörande besiktning finge vara

avsedd att täcka jämväl kostnaderna för slakthusets förvaltning och

underhåll jämte ränta. Lagens tydliga mening vore alltså, att avgiften

för enbär besiktning måste vara betydligt lägre än avgiften för såväl

besiktning och siaktning. Då lagen föreskrivit olika slags avgifter,

hade det uppenbarligen icke varit meningen, att dessa avgifter skulle

göras lika höga. Därjämte sökte Andersson genom en uträkning visa,

att besiktningsavgifterna skulle med föreslagna belopp inbringa en inkomst

för staden, som mångdubbelt överstege stadens självkostnad för

besiktningen, vilken ju vore den enda, staden ägde rätt att få ersatt

genom avgifterna.

Medicinalstyrelsen åberopade i avgivet utlåtande sitt ovan berörda

yttrande angående avgifterna i Malmö samt tilläde, att, under den tid

offentliga slakthuset i Malmö dittills varit i verksamhet och köttbesiktningstvång

varit infört i denna stad, icke några klagomål anförts beträffande

avgifterna, varav syntes framgå, att dessa avgifter icke varit

för höga. Då även för Göteborg de föreslagna besiktningsavgifterfra

icke vore satta så högt, att ett köttfördyrande eller annan allvarlig

olägenhet borde kunna därigenom uppstå, hemställde medicinalstyrelsen,

att Kungl. Maj:t måtte lämna Anderssons framställning utan avseende

och fastställa avgifter enligt slakthusstyrelsens förslag.

Detta skedde ock genom Kungl. Maj:ts beslut den 11 augusti 1905

på civildepartementets föredragning.

År 1907 förekom fråga om fastställande av dylika avgifter för

Eskilstuna. Härvarande slakthusstyrelse hade föreslagit samma avgifter

för begagnande av slakthuset som för enbär köttbesiktning, men dessa

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

avgifter voro i regel avsevärt högre än i Malmö och Göteborg. Medicinalstyrelsen

tillst}7rkte vissa nedeättningar i bägge avgifternas belopp,

dock ej så lågt som till likhet med sistnämnda bägge städer, men bibehöll

avgifternas inbördes likhet. Kungl. Maj:t beslöt den 31 december

1907 i överensstämmelse med medicinalstyrelsens förslag.

Taxor fastställdes därefter den 28 juli 1911 för Stockholm och

den 8 december 1911 för Linköping, varvid principen om likhet mellan

slakthusavgifter och besiktningsavgifter bibehölls, dock att i Linköpingstaxan

slakthusavgiften för svin sattes till 2 kronor men besiktningsavgiften

för hel kropp av svin blott till 1 krona 25 öre.

De sålunda utfärdade taxorna voro utfärdade att gälla tillsvidare

under viss i fastställelsebreven angiven tid, och blevo nya taxor enligt

samma principer utfärdade vid de bestämda tidernas utgång.

Till följd av den nya slakthuslagen den 10 oktober 1913 tarvades Av Kung!.

vissa ändringar och tillägg till dessa taxor, och Kungl. Maj: t företog den fg%tden^Jg

31 december 1913 till prövning inkomna förslag till sådana nya taxor arendin Inbeträffande

slakthusen i Stockholm, Göteborg, Malmö, Eskilstuna och s’åcnde taxorLinköping.

I ärendet angående dylika taxor för Stockholm förekom följande.

Slakthusstyrelsen hade till stadsfullmäktige ingivit förslag till taxor med

lika avgifter i bägge nu ifrågavarande hänseenden, men stadsfullmäktige

återremitterade ärendet, sedan det under diskussionen framhållits, att besiktningsavgifterna

satts till sådana belopp, att de ansåges komma att

för år 1914 lämna en inkomst dubbelt så stor som den för samma år

beräknade kostnaden för köttbesiktningsbyråernas verksamhet, vilket icke

syntes vara överensstämmande med lagen. Slakthusstyrelsen framhöll i

anledning härav, att den nya lagens bestämmelser i fråga om sättet för

avgifternas beräknande vore ordagrant oförändrade från den äldre lagen,

och att Kungl. Magt genom flerfaldiga prejudikat under den äldre lagens

giltighetstid, varigenom avgifterna satts lika, angivit, huru dessa bestämmelser

borde tolkas. För övrigt framhölls, att slakthus- och köttbesiktningsrörelsen

borde betraktas som en enhet, och att det vore svårt att

skilja på kostnaderna för byråerna och slakthuset, i synnerhet som en

byrå vore förlagd till sistnämnda institution. Vid förnyad överläggning

godkände stadsfullmäktige förslaget för sin del.

Sedan ärendet inkommit till Kungl. Maj:t, ingav ovanbemälde ledamot

av riksdagens andra kammare H. Andersson i Grimbo till Kungl.

Magt en skrift med yrkande, att fastställelse måtte vägras å den före
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 149.

slagna taxan. Han bestred riktigheten av slakthusstyrelsens åsikt, att

det knappast vore möjligt att skilja på utgifterna för slakthuset och

köttbesiktningen. Besiktniugsbyrån vid slakthuset behövde nämligen

icke inveckla förhållandena, ty där besiktigades blott kött, som slaktats

å slakthuset, och besiktningsavgiften för detta kött vore redan inräknad

i slakthusavgiften. Besiktningen av annat kött vore fullständigt skild

från slakthuset och skedde vid två byråer, en på Norrmalm och en på

Södermalm, bägge vitt skilda från slakthuset vid Enskede. Inkomsterna

av köttbesiktningen hade uppgått år 1912 till över 265,000 kronor men

det oaktat beräknats blott till 200,000 kronor för år 1913 och till

160,000 kronor för år 1914. Utgifterna kunde icke anslås till mer än

omkring 85,000 kronor, vadan även 1914 års beräkning innebure eu

överskjutande,'' obehörig inkomst av omkring 75,000 kronor. Under

föregående år hade överskottet varit vida större, vilket även borde tagas

i beräkning vid taxans fastställande.

Stockholms slakthusstyrelse hemställde i avgivet yttrande, att

Anderssons framställning måtte lämnas utan avseende, och ansåg sig

icke behöva ingå i kritik av dennes kalkyler.

Medicinalstyrelsen hänvisade till sitt förut omförmälda yttrande

med anledning av Anderssons i Lerum protest mot förslaget till taxor

för Göteborg år 1905 samt anförde vidare, att 1897 års lag om köttbesiktning

och slakthus tillkommit för att bereda städer, som ville ordna

sin köttkontroll, tillfälle att skydda sig för alla de hälsovådliga eller till

människoföda eljest otjänliga köttvaror, som infördes till städerna av

mindre samvetsgranna yrkesidkare eller djuruppfödare. Att flera städer

sedermera verkligen inrättat dylik kontroll, hade givetvis skett under

den förutsättningen, att icke ändringar vidtoges i dittills gällande lagstiftning

angående avgifterna eller eljest redan godkända principer vid

tillämpningen rubbades. Under åberopande av Kungl. Maj:ts tidigare

beslut hemställde medicinalstyrelsen, att H. Anderssons framställning

måtte lämnas utan avseende, enär ett bifall till densamma skulle innebära

ett fullkomligt förryckande av de större städernas köttkontrollväsende.

Genom särskilda beslut den 31 december 1913 fastställde Kungl.

Maj:t allenast med mindre jämkaingar de förutvarande taxorna för Stockholm,

Göteborg, Malmö och Eskilstuna att gälla tillsvidare under år 1914,

intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnade. Detta sätt för giltighetstidens

bestämmande sammanhängde med att Kungl. Maj:t samtidigt

anbefallde överståthållarämbetet och Kungl. Maj:ts befallningshavande i

Göteborgs och Bohus, Malmöhus och Södermanlands län att efter veder
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 149.

börandes hörande före den 1 mars 1914 till Kungl. Maj:t inkomma med

förnyade förslag till taxor å avgifter enligt § 8 i slakthuslagen med iakttagande,

att avgifter skulle upptagas särskilt för besiktning, anställd på

grund av § 2 i nämnda lag, och särskilt för begagnande av offentligt

slakthus, varom i § 3 av samma lag sades, samt att avgifterna icke i

något fall sattes högre, än som kunde anses erforderligt till täckande

av stadens kostnader i det särskilda fallet.

För Linköpings vidkommande hade medicinalstyrelsen icke hunnit

slutbehandla ärendet till den 31 december 1913, och den förutvarande

taxan blev därför då utsträckt att gälla tillsvidare. Den 28 februari

1914 meddelade därefter Kuugl. Maj:t angående Linköping samma befallning

om ingivande av nytt taxeförslag, som lämnats den 31 december

1913 angående de fyra övriga städer, där slakthus då voro inrättade,

dock att tiden för ingivandet av dylikt förslag för Linköping sattes till

den 1 maj 1914.

Att taxor sålunda skulle upprättas efter de av Kungl. Maj:t angivna

grunderna, vilka stodo i överensstämmelse med den av lagutskottet

vid 1913 års riksdag uttalade och av riksdagen utan anmärkning lämnade

uppfattningen, mötte invändningar från alla de städer saken gällde.

Innan jag redogör för dessa invändningar och för utlåtandena i

dessa ämnen, vill jag erinra, att, såsom jag nämnde redan i början av

min redogörelse för detta ärende, Kungl. Maj:t den 23 december 1914

dels förklarade, att de förra taxorna för vissa städer, nämligen Stockholm,

Göteborg, Malmö och Eskilstuna, vilka utlöpte med utgången av

år 1914, skulle fortfarande gälla till den 1 augusti 1915 och dels på

grund av nya ansökningar fastställde taxor å dylika avgifter i Hälsingborg

och Karlskrona, varest slakthus numera anlagts. Linköpingstaxan

gällde enligt förut meddelad bestämmelse tillsvidare och behövde

alltså ej förnyas.

För att underlätta bedömandet av ärendet enligt den fortsatta

framställning, jag kommer att lämna, vill jag här meddela en sammanställning

över avgifterna enligt de nu gällande taxorna.

Nu gällande

taxor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

1

Stockholm,

Göteborg,

Malmö och

Eskilstuna

Karlskrona

Linköping

Hälsingborg

kronor

kronor

kronor

kronor

A. Slakthusavgifter, inberäknat besikt- nings- och skållningsavgifter samt mikro- skopisk undersökning av svinkött på trikiner.

Storboskap eller häst................................

3

4.50

4

O

O

Kalv, vägande 50—200 kilogram1)...............

]

1.50

1.50

1

» » under 50 » ...............

0.50

1

0.7 6

0.50

Föl, yngre än 6 månader ...........................

1

1

1.50

1

Får, get, lamm..........................................

0.50

1

0.75

0.50

Svin, vägande 25 kilogram eller däröver......

2

3

2

2

Spädgris, vägande under 25 kilogram .........

0.50

0.75

0.7 5

0.50

B. Besiktningsavgifter för till staden in- fört kött, inberäknat mikroskopisk undersök- ning av svinkött på trikiner samt in- och ut- bärning av köttet på köttbesiktningsbyrån3)

(för hel kropp).

Kött av storboskap eller bäst .....................

3

4.50

4

3

» » kalv, vägande 30—100 kilogram......

1

1.50

1.50

1

» » » » under 30 » ......

0.50

1

0.75

0.50

» » föl, yngre ån 6 månader ..............

1

1

1.50

1

» » får, get, lamm ..............................

0.50

1

0.75

0.50

» » svin, vägande 15 kilogram eller däröver

2

3

2

1.25

» » spädgris, vägande under 15 kilogram

0.5 0

0.7 5

0.7 5

0.50

Av denna tabell framgår, att i alla städer avgifterna för slakthusets

begagnande, inbegripet besiktning, äro alldeles lika med avgifterna för

enbär köttbesiktning, allenast med de avvikelser beträffande vikten å

kalvar och svin, som förorsakas av skillnaden mellan levande och slaktad

vikt, samt i fråga om Linköping beträffande avgifterna för större svin.

Köttbesiktningstaxorna innehålla utom de ovan upptagna rubrikerna

även särskilda dylika för halv kropp, men, då dessa icke äro av större

betydelse för frågan om avgifternas inbördes förhållande, hava de uteslutits

för vinnande av större överskådlighet. Ridare utvisar tabellen,

att Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg hava fullständigt

samma avgifter och att Linköping blott skiljer sig från dessa genom

'') För Linköping 50—175 kilogram.

2) För Linköping är icke stadgat, alt besiktningsavgiften skall innefatta gottgörelse för

köttets in- och utbärning å byrån.

opaginerad Kontrollera mot PDF

•15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

lägre besiktningsavgift för svin samt angående högsta vikten å levande

kalv ävensom beträffande in- och utbärningsarbetet å byrån, för vilket

särskild ersättning lärer utgå. Avgifterna i Eskilstuna äro nästan överallt

vida högre — halvannan gång eller dubbelt — mot i nyssnämnda städer.

Karlskrona intager en mellanställning, utom i avseende å föl, där denna

stad är dyrast.

Med anledning av ovan omförmälda befallning den 31 december

1913 anmälde överståthållarämbetet i skrivelse den 26 februari 1914,

att Stockholms stads slakthusstyrelse begärt anstånd med avgivande av

det infordrade taxeförslaget och förklarat sig icke utan stadsfullmäktiges

bemyndigande kunna framlägga sådant förslag, som styrelsen ansåge

mest tjänligt, samt bifogat avtryck av framställning i sådant syfte till

stadsfullmäktige. Överståthållarämbetet, som ansåg sig icke desto mindre

böra inom den förelagda tiden inkomma med förslag i ämnet, framhöll,

att ändring i den gällande taxan icke syntes på grund av Kungl. Majrts

befallning erforderlig annat än beträffande hesiktningsavgifterna, samt

framlade, under åberopande av beräkningarna i slakthusstyrelsens nyssnämnda

framställning till stadsfullmäktige, förslag till taxa å besiktuingsavgifter,

överensstämmande med den av Kungl. Maj:t fastställda taxan

å dylika avgifter i Västerås, varest slakthus icke finnes. Detta förslag

upptog följande besiktningsavgifter för hel kropp:

Kött

av

storboskap eller häst ..............................................

........ kronor 2.—

»

kalv, vägande 30—100 kilogram ......................

........ )) 0.7 5

»

»

» » under 30 » .......................

........ » 0.3O

»

»

föl, yngre än 6 månader .....................................

........ » 1.—

»

får, get, lamm...........................................................

........ » 0.50

»

»

svin, vägande 15 kilogram eller däröver ........

....... )) 1.50

»

spädgris, vägande under 15 kilogram ..............

....... ).■ 0.10.

Nya taxeförslag

och

utlåtanden.

Stockholm.

Dessa föreslagna avgifter äro, som synes, avsevärt lägre än de

nuvarande, undantagandes för föl, får, get och lamm.

I nyssberörda skrivelse till stadsfullmäktige hade slakthusstyrelsen

anfört bland annat följande.

Innebörden i Kungl. Maj:ts befallning syntes vara den, att köttbesiktningen

å byråerna i staden och verksamheten vid slakthuset framdeles

skulle betraktas såsom skilda företag i avseende å räkenskaper och

avgifter,^ under det att dittills i samtliga städer med offentligt slakthus

dessa båda grenar av köttkontrollverksamheten betraktats såsom ett

gemensamt företag i ekonomiskt hänseende, så att de sammanlagda

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

utgifterna för dem lagts till grund för avgifterna. Då de nya grunderna

vore för huvudstaden ofördelaktiga, påkallade styrelsen stadsfullmäktiges

uppmärksamhet å ärendet. Styrelsen anförde vidare:

»Anläggandet av ett stort modernt offentligt slakthus innebär för en stad en

stor ekonomisk uppoffring i syfte att tillgodose viktiga hygieniska krav. Genom

inrättande av offentligt slakthus har en stad vidtagit den av lagen anvisade rationellaste

åtgärden för ordnande av köttbesiktningen inom densamma, på samma gång

som den därigenom velat avlägsna flera hygieniska och andra olägenheter, som eljest

kvarstå, även sedan köttbesiktningstvång införts, och som äro förenade med tillvaron

av här och var i staden och dess utkanter kringspridda små slakterier. Slakthusidén

syftar emellertid ej blott på tillvaratagandet av dessa intressen, utan även

på att bereda kommunens slakteri- och köttiudustriidkare möjlighet att driva sin

hantering på bästa och tidsenligaste sätt, ävensom på att bereda djurproducenterna

ordnade avsättningsförhållanden genom begagnande av slakthusets kreatursmarknad.

Vidtagandet av alla de anordningar och anstalter, som tillhöra ett modernt

slakthus, kräver nedläggande av betydligt kapital — Stockholms slakthus har dragit

en kostnad av omkring 6 miljoner kronor — och medför i varje fall en uppoffring för

staden, då denna icke äger vid beräkning av avgifterna för slakthusets begagnande

tillgodoräkna sig något" bidrag till kapitalets amortering. Så mycket angelägnare

måste det då för staden vara att tillse, att driftkostnaderna varda betäckta och att

skälig ränta å det nedlagda kapitalet erhålles. En nödvändig förutsättning för att

detta skall bliva möjligt är, att frekvensen vid slakthuset bliver av sådan omfattning,

att tillräckliga inkomster härigenom inflyta. Styrelsen har vid flera tillfällen,

senast vid avgivande av statförslag för år 1914, framhållit de svårigheter, varmed

ett nyupprättat slakthus har att kämpa. Slakthusets utveckling är nämligen beroende

av huruvida slakteriyrkets utövare i staden kunna bestå i konkurrensen med

infört, utanför staden uppslaktat kött samt huruvida djurproducenterna finna det

med sin fördel förenligt att sända slaktdjuren till slakthuset i stället för att sända

uppslaktat kött. I den mån detta bliver förhållandet, befordras såväl slakteriidkarnas

och djurägarnas som därmed också slakthusets intressen. För kommunen måste

det därför vara en angelägen omsorg att på allt sätt söka befrämja tillförseln av

levande slaktdjur och att undanröja de svårigheter, som däi’emot uppställa sig.

En omständighet av största betydelse härvid är i vilket förhållande avgifterna vid

slakthuset och vid köttbesiktningsbyråerna stå till varandra. Enligt hittills vunnen

erfarenhet synes det nödvändigt, att dessa avgifter äro lika.»

Sedan slakthusstyrelsen därefter erinrat om ovan omförmälda prejudikat

angående avgifternas bestämmande i Malmö och Göteborg, fortsatte

styrelsen sålunda:

»Om hädanefter avgifterna för besiktning vid huvudstadens köttbesiktningsbyråer

skola bestämmas allenast med hänsyn till omkostnaderna för byråerna och

verksamheten därstädes, medför detta, att dessa avgifter skola nedsättas. Detta

torde icke i och för sig vara av så stor betydelse. Men då enligt styrelsens mening

kan föputses, att verksamheten vid slakthuset skall nedgå, om endast avgifterna

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 149.

vid köttbesiktningsbyråerna nedsättas, bliver till förebyggande därav nödvändigt, att

slakthusavgifterna nedsättas i samma grad som avgifterna vid byråerna, vilket innebär,

att de förra hädanefter måste bestämmas med ledning av de senare i stället

för såsom hittills tvärtom. Givetvis kommer en sådan förändring att åtminstone

till en början föranleda, att bristen å slakthusets stat icke oväsentligt ökas.»

Beträffande beräknandet av särskilda köttbesiktningsavgifter och

kostnaderna för dylik besiktning anförde styrelsen:

»Dessa kostnader utgöras för huvudstadens vidkommande i första rummet

av utgifterna för de i staden anordnade båda köttbesiktningsbyråerna. Till dessa

kostnader komma redan nu kostnader för vissa anordningar vid slakthuset, som

även tjäna byråernas verksamhet. Men även härförutom kunna till kostnaderna

för köttets besiktning och stämpling komma att hänföras omkostnader för köttbesiktning

vid slakthuset. Hittills har vid slakthuset visserligen endast verkställts

besiktning av därstädes uppslaktat kött, men det kan ju när som helst under taxeperioden

befinnas lämpligt att även vid slakthuset anordna besiktning av å andra

orter uppslaktat kött. I sådant fall bör Stockholms stad naturligen vara oförhindrad

att i kostnaderna för köttets besiktning och stämpling inräkna jämväl utgifterna

för besiktningen å slakthuset. Härvid uppställer sig frågan, huru stor del av

kostnaderna för slakthusets förvaltning, underhåll och förräntning, som bör påföras

denna besiktning. Givetvis bliva kostnaderna för denna besiktning, i betraktande

av de solidare och för framtida utvidgning beräknade anordningarna vid slakthuset,

avsevärt högre än för besiktningen å de provisoriska köttbesiktningsbyråerna. Med

hänsyn till svårigheterna att göra en riktig fördelning av omkostnaderna för slakthuset

på en därstädes anordnad besiktning av å andra orter uppslaktat kött och

på besiktningen av å slakthuset uppslaktat kött synes det styrelsen, att den hittills

av Kungl. Maj:t givna tolkningen av bestämmelserna angående taxeförslags upprättande,

eller att i samhällen med både köttbesiktnings- och slakthustvång de

sammanlagda omkostnaderna för slakthus och köttbesiktningsbyråer läggas till grund,

är den enda möjliga och riktiga. Detta torde än tydligare framgå, om man tänker

sig, huru man i detta hänseende skulle förfara i en mindre stad, som uppfört offentligt

slakthus och som icke har behov att uppföra särskilda köttbesiktningsbyråer.

Vid bestämmande för en sådan stad av avgifter för köttbesiktning, verkställd på

grund av § 2 i slakthuslagen, torde praktiskt icke gärna finnas annan utväg än att

tillämpa det hittills i Sverige för alla städer med slakthus följda tillvägagångssättet.

På grund av vad sålunda anförts har slakthus- och saluhallsstyrelsen ansett

sig böra tillstyrka stadsfullmäktige att hos Kungl. Maj:t göra framställning om att

för begagnande av slakthus och för köttbesiktning i Stockholm må även framgent

få tillämpas den hittills följda, av Kungl. Maj:t godkända beräkningsgrunden.

I detta sammanhang vill styrelsen beröra frågan om vilka åtgärder, som må

vara påkallade, därest styrelsens ifrågavarande förslag icke skulle vinna stadsfullmäktiges

godkännande eller om en eventuell underdånig framställning av stadsfullmäktige

i enlighet därmed icke skulle av Kungl. Maj:t bifallas.

Styrelsen skulle i sådant fall vara hänvisad till att upprätta ett förnyat

taxeförslag enligt do av Kungl. Maj:t numera anbefallda grunderna och sålunda

hava att beräkna avgifterna för besiktning å byråerna särskilt och avgifterna för

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 192 käft. (Nr 149.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 149.

slakthusets begagnande särskilt på grundvalen av omkostnaderna, i förra fallet

enbart för besiktning och stämpling å byråerna och i senare fallet enbart för

slakthuset.

Till ledning för uppgörande av taxeförslag enligt dessa grunder har slakthusdirektören

upprättat utgifts- och inkomstberäkningar för byråernas och för slakthusets

verksamhet.»

Enligt dessa beräkningar hava utgifterna för byråerna för år 1913

upptagits till 128,700 kronor samt inkomsterna med nuvarande taxa till

194,700 kronor och skulle med reducerad taxa (enligt överståtbållareii

mbetets förslag, dock att avgiften för föl sänkts till 75 öre) uppgått

till 144,000 kronor, allt i runda tal. Emellertid ansåg slakthusdirektören,

att frekvensen vid byråerna och därmed även inkomsterna komma

att under vart och ett av åren 1914, 1915 och 1916 minskas med 10

procent, ljuder det att utgifterna snarare skulle ökas på grund av ålderstillägg

m. in., till följd varav överskottet ansågs skola vid tillämpning

av den reducerade taxan redan år 1915 förändras till förlust. Det bör

anmärkas, att av utgifterna upptagits i runda tal 86,700 kronor såsom

direkta utgifter för byråerna (avlöningar, omkostnader in. in.), 22,700

kronor för hyror (därav 18,900 kronor beräknade för lokaler i stadens

egna hus) samt 19,300 kronor såsom kostnader gemensamma för slakthuset

och byråerna (huvudkontor, gemensamma veterinärer, laboratoriet,

statistik in. m.), vilka sistnämnda kostnader fördelats i förhållande till

djurantalet med 70 procent å byråerna, sedan en tredjedel frånräknats

för marknadsplatsen.

Beträffande slakthuset upptogos i sagda beräkning för år 1913

utgifterna till 576,300 kronor och inkomsterna till 151,300 kronor enligt

nuvarande taxan, men skulle enligt en i likhet med besiktnings taxan

nedsatt taxa inbragt allenast 105,900 kronor. Oaktat till dessa inkomster

kommit hyresinkomster, marknads- och stallavgifter in. m. å tillhopa

159,100 kronor, hade alltså för år 1913 uppstått eu förlust å rörelsen å

265,900 kronor, vilken, därest den reducerade taxan tillämpats, skulle

ökats till 311,300 kronor. Bland utgifterna upptagas avlöningar och

omkostnader till 300,300 kronor samt ränta å lånemedel, enligt stat, till

276,000 kronor. Denna ränta synes vara beräknad efter 4VS procent.

Slakthusstyrelsen framhöll såsom oeftergivligen nödvändigt, att

slakthusavgifterna icke sattes högre än besiktningsavgifterna, samt yttrade

slutligen:

»Genom att även i fortsättningen bestämma slakthus- och besiktningsavgifterna

härstädes lika skulle visserligen, därest en nedsättning av desamma kommer

att nödvändiggöras, härigenom förorsakas, att bristen å slakthusets verksamhet till

en början ökas. Enligt styrelsens tanke kan dock eu sådan avgiftssänkning i före
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 149.

ning med den lindring i kreatursfrakterna, som lärer vara att emotse, förväntas

medföra ökning i frekvensen vid slakthuset och därigenom ett så småningom förbättrat

ekonomiskt resultat. Genom sänkning av avgifterna för besiktning av å

andra orter uppslaktat kött men bibehållande av slakthusavgifterna vid nuvarande

belopp skulle en försämring av det ekonomiska resultatet för slakthuset kanske icke

genast förmärkas, men skulle helt visst alstras en konkurrens med slakthuset,

som kunde bliva ödesdiger för dess utveckling i rätt riktning.

Med hänsyn till dessa förhållanden har styrelsen varit betänkt på att vid

avgivande till överståthållarämbetet av infordrat nytt taxeförslag enligt de av

Kungl. Maj:t anbefallda nya grunderna upprätta detsamma så, att slakthus- och

besiktningsavgifterna fortfarande bliva lika, även om de senare måste sänkas.»

Stadsfullmäktige beslöto dels enhälligt att bemyndiga slakthusstyrelsen

att, därest taxa framdeles skulle upprättas enligt de av Kungl.

Maj:t anbefallda ändrade grunderna, däri upptaga slakthusavgifter och

köttbesiktningsavgifter till lika belojjp, dels ock med 44 röster mot 29

att ingå till Kungl. Maj:t med frarnställniug, att den gamla taxan måtte

få gälla till utgången av år 1916 eller åtminstone till utgången av år

1914. Minoriteten röstade för att man för bättre överensstämmelse med

Kungl. Maj:ts befallning måtte begära den gamla taxans bibehållande

blott till 1914 års utgång.

Sedan den av stadsfullmäktige sålunda beslutade framställningen

inkommit till Kungl. Maj:t, erhöll medicinalstyrelsen befallning att avgiva

utlåtande, vilket styrelsen gjorde den 12 juni 1914. Styrelsen erinrade

därvid om sina föregående, här förut refererade yttranden i samma fråga

beträffande avgifter i Malmö, Göteborg och Stockholm samt anförde

vidare följande:

»Att denna princip (om lika slakthus- och köttbesiktningsavgifter) icke endast

tillämpas i Sverige utan även inom andra länder, torde, vad Tyskland beträffar,

framgå av följande utdrag ur Schwarz-Heiss’ 1912 utkomna arbete »Bau, Einrichtung

und Betrieb öffentlicher Schlacht- und Viehhöfe», där det beträffande föreliggande

fråga på sid. 45 heter: »Während die Untersuchungsgebiihren fur die in Schlachthof

geschlachteten Tiere die Selbstkosten nicht iibersteigen durfen, können die Geböhren

för die Untersuchung des von ausserhalb geschlachtet eingefuhrten Fleisches auf

Grund des § 11 Abs. 2 des Gemeindeabgabengesetzes ''in einer den Gebuhren för die

Schlacht hausbermtzung entsprechenden Rölle bemessen werden’.»

Att detta stadgande i hög grad bidragit till uppblomstrandet av de offentliga

slakthusen i Tyskland, vilka för närvarande uppgå till över 1,000, synes medicinalstyrelsen

vara uppenbart, men lika klart synes det medicinalstyrelsen även vara,

att slakthusväsendet, därest den hittills tillämpade principen om lika slakthus- och

besiktningsavgifter skulle frångås och de senare sättas lägre än de förra, skulle

komma att lida ett väsentligt avbräck och de fördelar, man icke blott ur hygienisk

utan jämväl ur lantmannasynpunkt avsett att vinna genom 1897 års slakthuslag,

bliva om intet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Göteborg,

Malmö,

Eskilstuna.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

Medicinalstyrelsen anser sig även nu böra framhålla, att besiktning savgifterna

inom de städer i vårt land, där slakthus- och köttbesiktningstvång är infört, satts

så lågt, att de icke kunna motivera en förhöjning av köttprisen, ja, äro så låga,

att de icke belöpa sig ens till 1 krona per individ om året.

Medicinalstyrelsen har för övrigt svårt att frigöra sig från den tanken, att

den opposition, som nu uttalar sig mot, att besiktningsavgifterna fastställas lika

höga som slakthusavgifterna, ursprungligen icke härleder sig från köttproducenterna

utan från de med uppslaktat kött handlande mellanhänderna, »kommissionärerna»,

vilka med oblida ögon se slakthusens uppkomst och fortgående utveckling, enär de

i och härigenom se sin tillvaro allvarligt hotad.

Då nu för närvarande inom landet finnas en hel del slakteriinrättningar, vilka,

av Eders Kungl. Maj:t erhållit tillstånd att försälja sina varor jämväl inom samhällen

med köttbesiktningstvång och detta utan vare sig erläggande av besiktningsavgift

för eller ombesiktning av varan, synas köttproducenternas intressen jämväl

hava i hög grad tillgodosetts.

Att den hittillsvarande proportionen mellan slakthus- och besiktningsavgifterna

varit väl lämpad även för svenska förhållanden framgår därav, att flertalet av

slakthusen långsamt men säkert arbetat sig fram, ja, beträffande Malmö så långt,

att under år 1912 utgifterna på besiktningsbyrån voro 12,580.33 kronor mot

ll,007.io kronor inkomster, d. v. s. införseln av uppslaktat kött till Malmö är

ringa i jämförelse med omfattningen av slakthusets verksamhet.»

Medicinalstyrelsen hemställde, att den gamla taxan för Stockholm

måtte fastställas att fortfarande gälla till utgången av år 1916.

Vad beträffar de övriga städer med slakthus, för vilka förslag till

taxor skulle upprättas i enlighet med Kungl. Maj:ts befallning den 31

december 1913, behandlades ärendet i stort sett på samma sätt som.

ovan refererats beträffande Stockholm, och enahanda skäl anfördes. Angående

dessa städer torde därför blott behöva omförmälas följande.

Slakthusstyrelsen i Göteborg anförde, att enligt uppgjord kalkyl

för år 1913 inkomsterna utgjort i runda tal för slakthuset 216,400 kronor,

för marknadsplatsen 19,100 kronor och för köttbesiktningsbyråerna 58,900- kronor, under det att utgifterna uppgått till respektive 255,100, 35,500

och 48,000 kronor, vilket medfört, att slakthuset och marknadsplatsen

utvisat förlust å respektive 38,700 och 16,400 kronor, under det att

byråerna medfört vinst å 10,900 kronor. Bland utgifterna är upptagen

4 V» procent ränta å anläggningskapitalet för slakthus och marknadsplats,

3,095,000 kronor, under det att kostnader för besiktningslokaler

debiterats besiktningsbyråerna. Med hänsyn till den slakthuset trafikerande

allmänheten ansåge styrelsen icke lämpligt, att slakthus- och marknadsavgifterna

höjdes. Vad besiktningsbyråerna beträffade, borde 1913 års

överskott ej föranleda sänkning av besiktningsavgifterna, ty erfarenheten

hade visat, att frekvensen å byråerna minskades successivt, vilken minskning

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 149.

kunde beräknas till 10 procent årligen, under det att utgifterna kvarstode

ungefär oförändrade. Pin beräkning för de tre åren 1914—1916 under dessa

förutsättningar visade, att besiktningsrörelsen under dessa tre år sammantagna

skulle lämna en liten förlust. Då den nya slakthuslagen medgåve

införande av köttbesiktning även i samhällen, där hälsovårdsstadgans

för riket föreskrifter för stad gällde, syntes det kunna förväntas, att i

samhällen i Göteborgs närhet dylik besiktning inrättades, och att därstädes

besiktigat kött samt isynnerhet fläsk infördes till Göteborg, varigenom

rörelsen vid denna stads besiktningsbyråer skulle ännu mer

minskas och det årliga underskottet ökas. På grund härav borde icke

besiktningstaxan sänkas, utan borde avgifterna fortfarande bliva oförändrade

och lika för slakthuset och besiktningsbyråerna.

Hos Kungl. Maj:t hade lantbruksklubben i Göteborg såsom representant

för lantbrukarna i denna stads omnejd anfört, att, ehuru sättet

för förande av hithörande räkenskaper gjorde det svårt att särskilja de

olika grenarnas av köttkontrollväsendet i Göteborg affärer, det likväl

vore tydligt, att besiktningsbyråernas utgifter vida understege de inkomster,

de lämnat, och att avgifterna alltså vore för höga och borde sänkas.

Sagda inkomster hade år 1906 uppgått till omkring 120,000 kronor,

men sedermera sjunkit, beroende på att genom organtvångets införande

i Göteborg lantmännen funnit sig föranlåtna att föra kreaturen till slakthusefjför

att slaktas.

Vad Malmö vidkommer anförde slakthusstyrelsen därstädes, att

härvarande slakthus från sitt öppnande år 1904 till 1912 års utgång

förräntat anläggningskapitalet med allenast 2.18 procent. Slakthusavgifterna

hade alltså visat sig för låga. En höjning av dem borde dock

av socialekonomiska skäl ej företagas utan tvingande skäl, och det skulle

för övrigt lända samhällets hygien till förfång, därest slakthusavgiftema

vore högre än byråavgifterna och en större del kött bleve underkastad

den i förhållande till slakthuskontrollen mindervärdiga besiktningsbyråkontrolleu.

Vad anginge besiktningsavgifterna hade icke något klagomål

hörts över att de skulle vara för höga i Malmö. Under år 1912

hade också stadens bägge besiktningsbyråer gått med förlust, vadan

även från denna synpunkt icke något skäl funnes att sänka avgifterna.

Slakthusstyrelsen i Eskilstuna meddelade, att slakthusets anläggningskostnad

vid utgången av år 1913 vore bokförd till 453,100 kronor

i avjämnat tal, att under samma år slakthusanläggningen i sin helhet

lämnat inkomster å 47,200 kronor mot utgifter — ränta oräknad — å

35,800 kronor, och att besiktningsbyrån särskilt för sig lämnat något

över 100 kronors brist, samt anförde, att besiktningsavgifterna alltså

s. 22 Kontrollera mot PDF

Linköping.

22 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 149-

ingalunda varit för höga utan tvärtom otillräckliga, och att slakthuset

i sin helhet icke lämnat skälig ränta å anläggningskapitalet (endast omkring

2.5 procent).

I sina utlåtanden beträffande taxorna för nu nämnda städer åberopade

medicinalstyrelsen sitt ovan återgivna utlåtande angående

Stockholm.

Beträffande Linköping föranledde frågan vidlyftigare undersökningar

och skriftväxling.

Redan i utlåtande den 13 februari 1914 i det ärende, som av

Kungl. Maj:t avgjordes den 28 februari 1914, framhöll medicinalstyrelsen,

att avgifterna i Linköping sjmtes vara högre än stadens kostnader betingade,

i det att enligt redogörelse för år 1912 slakthuset jämte besiktningsbyråer

m. m. då lämnat 48,490 kronor till ränta å det till

omkring 402,000 kronor uppgående anläggningskapitalet, d. v. s. omkring

12 procent.

Stadsfullmäktige i Linköping meddelade därpå efter slakthusstyrelsens

hörande en kalkyl, uppgjord på grundvalen av inkomst- och

utgiftsstaten för år 1914, vilket de ansågo vara mer rationellt än att

grunda beräkningen på ett tillfälligt gott ekonomiskt resultat under ett

särskilt gynnsamt år såsom 1912 och under förutsättningar, som ej längre

existerade, sedan köttbesiktning numera införts i de närliggande samhällena

Vimmerby, Eksjö, Motala och Tranås. Beräkningarna utvisade

för slakthuset en inkomst av slakthusavgifter å 30,710 kronor samt ett

överskott av 15,352 kronor, motsvarande ungefär 4.7 procent ränta å

anläggningskapitalet 327,100 kronor. Denna ränta syntes ej vara mer

än skälig. Besiktningsbyråns inkomster beräknades till 29,690 kronor

och dess utgifter till 26,472 kronor, innebärande alltså ett överskott ua

3,218 kronor. Då detta överskott vore obetydligt och komme att minskas

genom sjunkande frekvens å byrån i samband med köttbesiktningstvångets

införande i angränsande samhällen, borde det icke föranleda

till taxans sänkande. Sammanlagda överskotten beräknades alltså till

18,570 kronor.

Medicinalstyrelsen infordrade emellertid uppgifter om den faktiska

rörelsen vid slakthuset och byrån under år 1913 samt de tre första

kvartalen av år 1914 samt anförde i utlåtande den 23 oktober 1914

bland annat följande. Under år 1913 hade nettoinkomsterna å rörelsen,

vilka utgjorde avkastning å anläggningskapitalet, uppgått till 68,285

kronor, motsvarande omkring 17 procent ränta å sagda kapital. I betraktande

av dessa faktiska ränteinkomster för åren 1912 och 1913

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

23

syntes stadsfullmäktiges beräkning av tillhopa blott 18,570 kronors

overskott for år 1914 vila på oriktiga förutsättningar. Det faktiska

resultatet av rörelsen under de tre första kvartalen av år 1914 med

tillägg av siffror för sista kvartalet, vunna genom jämförelse med föregående

år, utvisade också, att för år 1914 kunde med allt skäl antagas,

att inkomsterna skulle uppgå av slakthusavgifter till omkring 46 100

kronor och av besiktningsavgifter till omkring 63,600 kronor, innebärande

alltså tillhopa en ökning av icke mindre än omkring 49,000 kronor utöver

beräkningen i inkomst- och ntgiftsstaten för samma år. Visserligen

uppgåves, att ytterligare anläggningskostnad å omkring 126,000 kronor

skulle genast behöva nedläggas, men detta belopp borde ej räknas

såsom utgift utan endast ränta därå beräknas. Om denna än sattes så

högt som till 6 procent, skulle härav blott följa en utgiftsöknino- å omkring

7,500 kronor. ''

Sedan medicinalstyrelsen vidare framhållit, att i Linköping besiktmngsavgiften

för större svin vore endast 1 krona 25 öre, under det att

slakthusavgiften för samma djur vore 2 kronor, framhöll styrelsen att

en av stadsfullmäktige uttalad önskan att av hygieniska skäl få’ allt

det i staden konsumerade köttet uppslaktat å slakthuset syntes stå i

viss motsats mot det sätt, på vilket köttkontrollväsendet ordnats i denna

stad, och fortsatte därefter sålunda.

»Medicinalstyrelsen syftar härmed på det förhållandet, att stadsfullmäktige

lck®, ve, 1* . S°ra någon framställning om införande av organtväng, samtidigt med

kottbesiktmngstvang. Att denna omständighet verkligen är i hög grad ä°nad att

motverka det av stadsfullmäktige uppställda" önskemålet - väl icke fö? iSpiiSs

stad, men för andra samhällen, nämligen sådana där organtvång finnes infört —

vdl styrelsen nu ådagalägga Hos den stora kreatursuppfödande allmänheten råder

beklagligtvis, till följd av bristande förstående, ännu en viss ovillighet mot att

samtidigt med föreläggande av kött till besiktning bifoga jämväl tillhörande organ.

Personel'' med dylik uppfattning föredraga naturligtvis att, där så lämpligen ske

kan, utan alltför störa kostnader och besvär, sända sin köttproduktion till samhälle

utan organtvång, och faktiskt torde den goda tillförseln till Linköping till rätt stor

i„mi?10 pä inyfl^,forMa.förhållande. Detta, i förening med den omständigheten att

slakthus- och kottbesiktmngstaxoma i Linköping och Stockholm, i allt övrigt lika

likväl skilja sig åt i fråga om besiktning av större svinkreatur, har givetvis i hög

grad bidragit till den från Linköping pågående stora tillförseln till Stockholm av

uppslaktat (ej organbesiktigat) kött. Därigenom att i Linköping stämplat kött sålunda

uppsänts till Stockholm och där konsumerats utan att hava passerat sistnämnda

städs köttbesiktning, har Stockholms stad gått miste om en eljest påräknelig

inkomst av 44,oö5 kronor 75 öre, under det att Linköpings stad i stället kunnat

harpa tillgodogöra sig ett belopp av 38,021 kronor, allt för ett enda år, 1913

laknat. Harav torde åtminstone delvis kunna förklaras det i ekonomiskt hänseende

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kung!. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 149. ''

utmärkta resultat, vilket slakthusrörelsen och köttbesiktningen i Linköping under år

1913 uppnått, omkring 17 procent på anläggningskapitalet. .

Saken har emellertid ej blott sin ekonomiska utan även sin hygieniska sida.

Även denna senare synes stadsfullmäktige hava insett, dock endast för så vitt deras

egen stad beträffar. De betona nämligen, att »det eftersträvade målet att fn allt

det i staden» (d. v. s. Linköpings stad) »konsumerade köttet uppslaktat å slakthuset»

vore av bland annat hygienisk vikt. Den hygieniska vikten skulle val, enligt

stadsfullmäktiges för övrigt fullt riktiga åsikt, ligga däri, att det å slakthuset

uppslaktade köttet undergår organbesiktning. Samma hygieniska synpunkt, samma

åsikt om gagnet av obligatorisk organbesiktning borde emellertid enligt medicinalstyrelsens

åsikt, rättvisligen hava fått göra sig gällande även i fråga om det kött,

som besiktigas å stadens köttbesiktningsbyrå. Men, såsom redan nämnts, i detta

fall anse stadsfullmäktige tydligen organtvånget vara av underordnad vikt, så mycket,

mer som ju en stor del av det blott besiktigade köttet icke konsumeras i staden

utan tillföres andra samhällen. Då nu frågan om den hygieniska sidan av saken

härmed kommit på tal, vill styrelsen begagna tillfället att ännu en gång på det

bestämdaste såsom sin åsikt framhålla, att en köttbesiktning utan samtidig besiktning

av tillhörande organ är, om ej alldeles värdelös, dock av mycket underordnad

betydelse i jämförelse med en jämväl organen omfattande besiktning.»

Medicinalstyrelsen både på grund av det anförda kommit till den

bestämda övertygelsen, att den behallna inkomsten av driften vid Linköpings

städs slakthus och köttbesiktning numera nått sådan höjd, att

en nedsättning av avgifterna ovillkorligen måste ske. Det hade nog

varit följdriktigast att verkställa nedsättningen så, att ränteinkomsten

å anläggningskapitalet inskränktes till 6 procent, men detta, syntes vara

alltför genomgripande, helst resultatet i framtiden vore ovisst. Avgifterna

borde därför nedsättas endast till ungefär hälften *) av de nuvarande,

men vara lika för slakthuset och besiktningsbyrån, även i fråga

om större svin. Styrelsen yttrade slutligen:

»Medicinalstyrelsen har nu ingalunda förbisett, utan tvärtom fäst sin särskilda

uppmärksamhet vid att, därest dess förslag om avgifternas nedsättning varder av

Eders Kungl. Maj:t bifallet, följden därav kan tänkas bliva den, att den här ovan

omnämnda, delvis av billigare taxesatser i Linköping föranledda tillförseln av dar

besiktigat kött till samhällen med organtvång — särskilt Stockholm - skall komma

att taga ytterligare fart och därmed än mer förrycka dessa samhällens köttbesiktningsförhållanden,

till stort ekonomiskt avbräck för dessa samhällen. Ett avhjälpande

av denna olägenhet synes emellertid icke böra ske på bekostnad av de i § 8

av slakthuslagen fastställda och i sig själva ju riktiga principerna, utan endast på

det sätt, att lagstiftningen i övrigt varder i erforderliga delar ändrad, något varom

emellertid i förevarande fall icke direkt är fråga.»

’) Det bör anmärkas, att avgifternas nedsättning till bällten torde medföra minskning till

ungefär hälften av inkomsterna, men att, då utgifterna väl icke därigenom minskas, nettoöverskottet

procentuellt minskas ännu mer och kanske alldeles försvinner.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

Linköpings stadsfullmäktige, som på begäran fingo yttra sig med

anledning av medicinalstyrelsens nyssnämnda utlåtande, åberopade därvid

ett yttrande av stadens slakthusstyrelse, vari anfördes bland annat

följande. Inkomstsiffrorna under år 1914 vore exceptionella på grund

av årets ovanliga förhållanden och borde ej läggas till grund för beräkningar

för normala år. De nödiga utvidgningarna betingade enligt

senare beräkningar en kostnad’ av 215,000 kronor och föranledde ej

blott ökad ränteutgift utan även ökade drift- och administrationskostnader.

De orsakades redan av den nuvarande rörelsen och finge därför

ej anses medföra ökad rörelse och ökade inkomster. Utförseln till

Stockholm av kött av storboskap avsåge nästan uteslutande kött av djur,

som slaktats å slakthuset, och hade sålunda ej avsevärt inverkat på

rörelsen vid besiktningsbyrån.

Kungl. Maj:ts befallningshavande förklarade sig anse nedsättning

av taxan ej böra äga rum, intill dess ytterligare erfarenhet vunnits såväl

från nu ifrågavarande som andra slakthus. Det syntes för övrigt nödvändigt

att söka hålla taxorna för begagnande av slakthus och köttbesiktningsbyråer

i någorlunda jämnhöjd på olika orter. Därest en

nedsättning av såväl slakthusavgifter som besiktningsavgifter — vilka

för övrigt syntes böra vara lika stora, enär endast därigenom utsikt

förefunnes för att de kommunala slakthusen skulle komma till full användning

och hemslakten minskas eller om möjligt upphöra — företoges

endast för Linköping därför att tillförseln därstädes av kött för

besiktningsbyrån vore synnerligen stor och staden annars skulle få för

hög ränta på anläggningskostnaden, komme detta exempelvis att medföra

den olägenheten, att Norrköpings (blivande) slakthus icke komme att

bära omkostnaderna och säkerligen intet annat samhälle i länet vågade

anlägga slakthus, enär Linköpings stad med sin billigare taxa med fördel

kunde konkurrera med dessa.

Det i början av min redogörelse omförmälda, från lantbruksstyrelsen

infordrade utlåtandet, vilket är dagtecknat den 22 december 1914,

inkom till jordbruksdepartementet den 24 mars 1915. I detta utlåtande,

vid vilket fogats uppgifter å antalet vid slakthusen i Göteborg, Malmö

och Eskilstuna slaktade djur av olika slag samt å besiktningsbyråerna

i samma städer besiktigade djurkroppar till och med år 1914 (för

Eskilstuna år 1913), anför styrelsen bland annat följande.

»Av bilagda utredning framgår, att tillförseln av kreatur till de offentliga

slakthusen, vilka varit i verksamhet under en längre följd av år, varit i någorlunda

jämn stegring, under det att tillförseln till besiktningsbyråerna i de städer, där

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 132 höft. (Nr 149.) 4

Lantbruks
styrelsen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Rnnc/l. Maj-ts Nåd. Proposition Nr 149.

ifrågavarande slakthus äro belägna, år för år minskats. Då städernas avsikt med

uppförande av slakthus är att tillförsäkra sina innebyggare ett hygieniskt välbehandlat

kött, måste det ligga i deras intresse att söka så småningom inskränka

tillförseln av kött från andra orter och åstadkomma, att allt i staden salufört kött härrör

från i det offentliga slakthuset slaktade kreatur. Det ändamålsenligaste sättet för

åstadkommande härav är, att taxan för enbart besiktning av kött sättes till samma

belopp som för slakt av kreatur å det offentliga slakthuset, besiktning inbegripen.

Sättes taxan lägre för enbär besiktning av till en stad infört kött, måste

detta givetvis försvåra uppnåendet av det ovannämnda önskemålet. Därjämte måste

en sådan åtgärd motverka uppförandet av nya slakthus, då det nämligen under

sådana förhållanden bleve ytterst svårt att få slakthusen ekonomiskt bäriga. Skulle

nämligen besiktningsavgiftema nedsättas så, att de endast täckte kostnaderna för

själva besiktningen, borde slakthusavgifterna i stället höjas för att ersätta den minskade

inkomsten. Men detta skulle medföra, att tillförseln till slakthuset minskades,

under det att tillförseln av kött till besiktningsbyråerna bleve större. Icke endast

städernas hygieniska utan jämväl deras ekonomiska intressen skulle genom en dylik

anordning bliva mindre väl tillgodosedda. De städer, som redan uppbyggt offentliga

slakthus, skulle bliva tvingade att nedsätta de redan nu i förhållande till utlandet

låga taxorna för siaktning till de belopp, som kunde anses täcka kostnaderna för

besiktningen, och underkasta sig den ekonomiska förlust, som härav komme att

uppstå, om de ville behålla de fördelar i hygieniskt hänseende, som genom slakthusens

uppförande avsetts. En följd härav skulle vidare tvivelsutan bliva, att de

städer, där slakthus icke funnes, komme att avstå från att bygga sådana. Städerna

hava nämligen ingen skyldighet att införa slakthustvång och det är knappast

troligt, att de, för vinnande av de hygieniska fördelar, som slakthusen äro avsedda

att bereda befolkningen, skulle befinnas villiga att låta denna genom utdebitering

betala kostnaderna härför. Erfarenheten från tiden för slakthuslagens tillkomst

synes ock bekräfta detta.

Komme emellertid upprättandet av slakthus i städerna att avstanna, skulle

detta bliva icke endast till deras egen skada i fråga om förbättrade hygieniska förhållanden

utan även till betydlig ekonomisk olägenhet för jordbruksnäringen. Det

har nämligen visat sig, att i de trakter, där offentliga slakthus blivit uppförda,

kreatursägarna icke blott få bättre betalt för sina varor, i det att avfall och dylikt

där fullständigare kunna tillvaratagas genom de anordningar, som finnas vid slakthusen

för tillgodogörande av mindrevärdigt och till människoföda odugligt kött m. m.,

utan därjämte undgå de en del obehag och ersättningsanspråk från köparna för

levererade tuberkulösa eller eljest sjuka kreatur, olägenheter, vilka, där offentliga

slakthus saknas, äro allt för vanliga.

Genom att här ifrågavarande avgifter hitintills utgått med samma belopp,

hava de kunnat hållas låga, i det att avgifterna för det byråbesiktigade köttet åtminstone

till en början bidragit till att underhålla och förränta själva slakthuset.

Det synes ock lantbruksstyrelsen, att, därest sammanlagda inkomsten genom byråbesiktningen

och själva slakthusdriften icke medför ekonomisk vinst för staden utöver

omkostnaderna för båda, fastställandet av lika avgifter icke kan anses strida

mot lagens andemening, även om vinst skulle uppstå av den ena verksamhetsgrenen,

då denna vinst använts till täckande av brist å den andra. Det torde ock vara

synnerligen svårt — åtminstone vid mindre slakthus, där besiktningslokalerna äro

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

inrymda i själva slakthuskomplexet — att åtskilja kostnaderna för de olika slagen

av verksamhet. Hyran för besiktningslokalen kan svårligen beräknas, då den utgör

ränta och underhåll på en del av byggnadskostnaden för slakthuset, och veterinärer,

mikroskopister och biträden äro gemensamma för besiktningsbyrån och slakthuset,

varför deras löneförmåner endast kunna approximativt beräknas för och fördelas

på de olika verksamhetsgrenarna.

Det har från visst håll anförts, att genomfen nedsättning av besiktningsavgifterna

köttprisen skulle komma att sjunka. Även om så skulle bliva fallet,

skulle detta likväl icke kunna komma att ske med mer än högst ett öre per kilogram,

enär avgifterna redan nu vid alla slakthus i regel äro så låga, att de icke

uppgå till mera än ett å två öre per kilogram för kött av storboskap och svin.

Då emellertid byråbesiktigat kött i allmänhet försäljes till lägre pris än kött från

slakthus, skulle en nedsättning av besiktningsavgiften säkerligen icke komma varken

producenterna eller konsumenterna utan endast slaktarna till godo.

Då genom lagbestämmelser städernas rätt att uppbära avgifter för besiktning

och begagnande av slakthus inskränkts därhän, att avgifterna icke få sättas till

högre belopp, än att de täcka kostnaderna, har detta tvivelsutan i första rummet

varit - av omtanke för att jordbruksnäringen icke skulle beskattas genom för höga

pålagor. Men lantbruksstyrelsen håller före, att den nytta jordbrukarna haft av

slakthusen vida överväger den olägenhet, som de hittills fastställda besiktningsavgifterna

för dem medfört.

Då någon nämnvärd fördel alltså icke skulle vinnas genom en nedsättning

av besiktningsavgifterna under slakthusavgiftema, men en dylik nedsättning skulle

medföra ytterst stora olägenheter för såväl städerna som, icke minst, för jordbruksnäringen,

måste ett bibehållande av besiktnings- och slakthusavgifterna till samma

belopp vara att anse såsom synnerligen fördelaktigt.

Skulle detta icke fortfarande kunna ske med de bestämmelser, som nu gällande

lag av den 10 oktober 1913 innehåller, torde det vara nödvändigt, att åtgärder

vidtagas för att få bestämmelserna härutinnan ändrade.»

För att åstadkomma ytterligare utredning i ärendet liar jag införskaffat

uppgifter angående den ekonomiska rörelsen vid de äldre

slakthusen jämte besiktningsbyråer under år 1914. Av dessa uppgifter

inhämtas följande.

För Stockholm utvisa 1914 års räkenskaper för slakthuset med

kreatursmarknad och köttbesiktningsbyråer en totalinkomst av 596,897

kronor, varav 198,485 kronor av slakthusavgifter, 189,967 kronor av

besiktningsavgifter, 14,737 kronor av marknadsavgifter, 57,817 kronor

av hyror och resten av stall- och vägavgifter, inkomst av sålt foder

m. m. samt åtskilliga smärre inkomster. Utgifterna utom räntor hava

uppgått till 438,027 kronor, vadan överskottet utgjort 158,870 kronor.

Detta överskott motsvarar allenast 2.4 4 procent å anläggningskapitalet,

6,510,566 kronor, under det att den verkliga räntan å lånemedelsskulden

uppgivits uppgå till 283,424 kronor. Om sistnämnda räntebelopp upptages

såsom utgift, visar sig, att rörelsen medfört en förlust å 124,554 kronor.

Departements
chefen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

Vad Göteborg vidkommer hava sammanlagda inkomsterna uppgått

till 379,538 kronor, varav 185,000 kronor av slakthusavgifter, 58,535

kronor av besiktningsa vgifter, 13,638 kronor av marknadsavgifter,

10,285 kronor av hyror och resten av övriga avgifter och särskilda inkomster.

Utgifterna utom räntor hava uppgått till 234,773 kronor, och

ett överskott å 144,765 kronor har alltså uppstått. Om anläggningskapitalet

sättes till samma belopp, som förut uppgivits för år 1913 eller

3,095,000 kronor, motsvarar detta överskott en ränta därå av 4.6 7

procent. Denna rörelse torde vid detta förhållande kunna anses hava

gått ungefär ihop.

I Malmö hava sammanlagda inkomsterna av rörelsen uppgått till

224,772 kronor, varav 166,181 kronor av slakthusavgifter, 14,100 kronor

av besiktningsavgifter och resten av diverse andra avgifter och övriga

inkomster. Utgifterna hava uppgått till 168,547 kronor, vadan ett överskott

å 56,225 kronor uppstått. Då anläggningskapitalet samma år upptagits

till 1,318,866 kronor, motsvarar överskottet en ränta därå av 4.2 6

procent. Det synes på grund härav antagligt, att rörelsen under år

1914 knappast gått ihop.

Vad Eskilstuna beträffar hava inkomsterna i sin helhet uppgått

till 52,017 kronor, varav 37,452 kronor av slakthusavgifter, 3,870 kronor

av besiktningsavgifter, 960 kronor av marknadsavgifter och resten av

övriga avgifter och inkomster. Utgifterna hava utgjort 37,954 kronor,

och ett överskott å 14,063 kronor har således uppstått. Då anläggningskostnaden

nu uppgår till 454,200 kronor, motsvarar sagda överskott eu

ränta därå av 3.0 9 procent, vilket otvivelaktigt innebär, att rörelsen gått

med förlust.

För Linköping utvisa de inhämtade uppgifterna, att under år 1914

inkomsterna utgjort 127,407 kronor, därav 51,324 kronor av slakthusavgifter,

59,629 kronor av besiktningsavgifter och resten av vägavgifter

och diverse inkomster. Utgifterna utom räntor uppgingo till allenast

55,336 kronor, vadan ett överskott å 72,171 kronor uppstått, motsvarande

en ränta av icke mindre än 17.95 procent å anläggningskapitalet, 402,000

kronor. Att detta överskott visar, att rörelsen gått med stor vinst, är

uppenbart.

I likhet med lagutskottet vid 1913 års riksdag finner jag bestämmelserna

i den nuvarande slakthuslagens § 8 hava den innebörd, att

besiktningsavgifterna icke böra sättas högre, än som kan anses erforderligt

till täckande av samhällets kostnader endast för denna besiktning

jämte stämpling och eventuellt särskild behandling, och att detta gäller

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

även för stad, varest offentligt slakthus finnes. Den rätt, lagen medgiver,

till att jämväl kostnader för slakthusets förvaltning och underhåll jämte

skälig ränta å anläggningskapitalet tagas i beräkning, gäller nämligen

endast vid bestämmandet av avgifter för slakthusets begagnande. Åven

om besiktningsbyrå för uppslaktat kött är förlagd till slakthuset, böra

alltså enligt lagens ordalydelse inga andra kostnader bliva grundläggande

för taxan för besiktning av sådant kött, som icke slaktats i slakthuset

utan blott undergår besiktning å byrån, än som sammanhänga med själva

besiktningen med därtill hörande åtgärder. Att sätta besiktningsavgifterna

så högt, att förtjänst å desamma måste uppstå, torde därför

icke överensstämma med lagens nuvarande avfattning, även om denna

förtjänst användes till att minska eller motväga förlust å samtidigt bedriven

slakthusrörelse.

År den mening, jag sålunda utvecklat, riktig, torde de nuvarande

besiktningstaxorna icke kunna bibehållas, ifall den i lagen tillämpade

principen skall fortfarande bliva gällande.

Det synes mig emellertid kunna starkt sättas i fråga, huruvida

sistnämnda princip — ur mera allmänna synpunkter sett —

verkligen är den rätta. Uppenbart är visserligen, att avsikten icke är,

att staden skall genom dessa avgifter skaffa sig en extra inkomst utan

motsvarande uppoffringar och alltså beskatta allmänheten genom fördyring

av köttvaror. Men det synes mig vara fullt riktigt att betrakta köttkontrollväsendets

alla grenar inom samma stad såsom en enhet och

bestämma avgifternas belopp från en dylik utgångspunkt. Den stora

betydelse, ett väl ordnat slakthusväsende äger i flera hänseenden, synes

till fullo motivera detta. Ett av de viktigaste av köttkontrollväsendets

ändamål är ju att tillförsäkra samhällets befolkning en ur hygienisk

synpunkt god. och pålitlig vara. Detta vinnes alldeles otvivelaktigt bäst

genom att djuren slaktas i offentligt slakthus och att desamma jämte

do erhållna slakteriprodukterna därvid undergå all den därstädes anordnade

kontrollen. Med allt erkännande åt besiktningsbyråeruas gagnande

verksamhet lärer det icke kunna förnekas, att dessas kontroll måste i

jämförelse med slakthusens anses såsom mindrevärdig. Det synes därför

vara en fullt berättigad strävan hos de städer, som inrättat slakthus,

att söka leda förhållandena därhän, att allt i staden salufört kött härrör

från i det offentliga slakthuset slaktade kreatur. Även från den kreatursägande

allmänhetens, i regel jordbrukarnas synpunkt, innebär användandet

av slakthus vid kreaturens nedslagning högst beaktansvärda

fördelar. Detta har lantbruksstyrelsen med styrka framhållit, och jagvill

härutinnan instämma med styrelsen. Jämväl från nationalekonomisk

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

synpunkt lärer slakthusens användning böra uppmuntras, bland annat

enär därigenom åtskilligt avfall m. m. vid slakten tillvaratages omsorgsfullare

än vid enskild slakt och sammanförandet av större, ensartade

partier av viss vara underlättas, varigenom avsättningen befrämjas och

nöjaktiga pris lättare erhållas.

Befordrandet av slakthusens användande i alltmer ökad omfattning

synes alltså vara till gagn lör såväl producenter som konsumenter av

kött. För de enskilda slaktarna, särskilt dem, som driva sin rörelse i

närheten av städer med slakthustvång men utom det område, där tvånget

gäller, torde emellertid vissa olägenheter kunna uppstå genom slakthusens

gynnande vid avgifternas bestämmande. I betraktande av de

betydande fördelar i andra hänseenden, som stå att vinna, torde man

dock icke därav böra förhindras att beträda den väg, som eljest synes

vara den riktiga. Det möter ju för övrigt för dessa slaktare ej något

hinder att fortfarande bedriva sin handel med slaktkreatur, kött och andra

slaktprodukter, även om själva slakten försiggår å slakthuset. Därest

besiktningsavgifterna på grund av lägre kostnader sättas lägre än slakthusavgifterna,

skulle däremot givetvis den enskilda slakterirörelsen och

hemslakten direkt gynnas. Slakthusväsendets fortsatta upprätthållande

och utveckling skulle därigenom allvarligt hämmas och de avsedda fördelarna

äventyras.

Det är visserligen sant, att den önskade likheten mellan de bägge

slagen av avgifter skalle kunna vinnas därigenom, att slakthusavgitterna,

oberoende av kostnaderna för slakthusets anläggning, drift och

underhåll, sattes till samma belopp, som besiktningen ensamt för sig

betingade, och alltså i större eller mindre män understege slakthusdriftens

självkostnader. Därigenom skulle dock uppenbarligen en ganska

avsevärd årlig förlust uppstå å slakthusrörelsen. Det är visserligen

tydligt, att slakthusets förmåga att bära sina kostnader i mycket hög

grad beror på dyrbarheten av dess anläggning och det mer eller

mindre ekonomiska sätt, varpå driften ordnats, samt att en alltför storartad

och dyrbar anläggning kommer att åtminstone för lång tid framåt

verka tyngande på ekonomien och förhindra ett tillfredsställande ekonomiskt

resultat ävensom att sådan olägenhet jämväl kan föranledas av

ofördelaktigt anordnad drift, av alltför låg frekvens in. m. Men även

om i dessa hänseenden ingenting finnes att anmärka, ligger det i sakens

natur, att kostnaderna för ett djurs behandling i slakthuset, innefattande

såväl djurets slaktning m. m. som besiktningen, för vilka kostnader slakthusavgiften

skall utgöra valuta, måste avsevärt överstiga kostnaderna för

enbär besiktning, och att, om slakthusavgifterna sättas till det belopp,

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

31

besiktningen ensam för sig betingar, de övriga slakthuskostnaderna bliva

oersatta och måste medföra förlust. Denna förlust finge väl då täckas

genom beskattning a stadens invånare. Ifall dessa härigenom möjligen

erhölle i någon mån lägre pris å slakthusets köttvaror, skulle detta motvägas

av höjda kommunalutskylder. Huruvida detta sätt vore att föredraga

framför att bestämma avgifterna så, att slakthuset bure sig självt,

kan möjligen vara föremål för delade meningar ur sociala och andra

synpunkter. Det bör dock härvid framhållas, att det ingalunda är självfallet,

att lägre pris å köttvaror från slakthuset skulle vinnas genom

nedsättning av slakthusavgifterna. Det synes tvärtom icke vara osannolikt,

att en dylik nedsättning blott skulle medföra ökad förtjänst för

mellanhänderna. Men det för mig bestämmande är, att det otvivelaktigt

måste antagas, att genom ett sådant arrangemang benägenheten

hos staderna att inrätta slakthus skulle hämmas. Det är därför enligt

min mening nödvändigt, ifall man vill befrämja inrättandet av slakthus,

att man icke ordnar så, att dessa anläggningar måste bliva en för vederbörande

stad i hög grad förlustbringande affär, betraktat ur synpunkten

av stadens egen kommunala ekonomi.

Jag anser det därför vara riktigast att — såsom jag förut framhållit

betrakta köttkontrollväsendet i eu stad med slakthus såsom en

enhet. De förut meddelade uppgifterna angående det ekonomiska resultatet

av detta köttkontrollväsende i de städer, där slakthus under någon

längre tid varit i verksamhet, synas mig utvisa, att dessa städer,° då

skälig ränta . å anläggningskapitalet beräknas, i allmänhet icke erhållit

någon överskjutande inkomst av ifrågavarande rörelse i dess helhet. Vad

år 1914 beträffar har för Stockholm och Eskilstuna rörelsen medfört icke

obetydlig förlust; för Göteborg och Malmö synas i bästa fall inkomster

och utgifter hava gått någorlunda ihop, under det att allenast för

Linköping på grund av jämförelsevis låg anläggningskostnad och andra

samverkande för staden gynnsamma omständigheter rörelsen lämnat

vinst. Att sådana förhållanden, vilka gjort sig gällande beträffande

Linköping, även framdeles skola spela in, hur än slakthus- och köttbesiktningsavgifternas

inbördes förhållande ordnas, är uppenbart, och

den rättelse, som må kunna vara erforderlig, bör då vinnas på annat sätt.

I enlighet med de synpunkter, jag nu utvecklat, har jag låtit

utarbeta förslag* till lag om ändrad lydelse av § 8 i lagen den 10

oktober 1913 angående köttbesiktning och slakthus.

Sedan departementschefen uppläst omförmälda förslag, hemställde

han, att Kungl. Maj:t matte föreslå riksdagen att antaga detsamma.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställen behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnade, att proposition i ämnet av den

lydelse bil. . . . till detta protokoll utvisar, skulle

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Curt BoJitlieb.

STOCKHOLM, ISÅAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1915.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. LU 1915:47 Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av § 8 i lagen den 10 oktober 1913 angående köttbesiktning och s s. 1 i texten