Sök i Ratio Lex

Angående fastställande av telegrafverkets stat för driftkostnader för år 1916

1915-01-14 · 45 sidor, varav 43 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 43 av 45 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1915:3, Angående fastställande av telegrafverkets stat för driftkostnader för år 1916

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 3.

1

Nr 3.

Kunql. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående

fastställande av telegrafverkets stat för driftkostnader för

år 1916; given Stockholms slott den 14 januari 1915.

Under åberopande av bilagda utdrag av protokollet över civilärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen

dels medgiva, att envar av tillförordnade föreståndaren för telegrafstationen

i Vara Charles Frithiof Julius Nordström, tillförordnade föreståndaren

för telegraf- och signalstationen å Vinga Anton Petrus Hansson,

telefonstationsföreståndaren Karl Mauritz Michael Nyberg, skrivbiträdet

Freja Jaquette Jansson,'' lokaltelefonisten Maria Eleonora Haglund,

maskinisten Johan Petter Forsgren och linjearbetaren Lars Nordin må

från och med månaden näst efter den, under vilken vederbörande entledigas

från anställning vid telegrafverket, av telegrafverkets medel

uppbära under sin återstående livstid årligt understöd till belopp av,

Nordström och Hansson 2,000 kronor, Nyberg, Jansson och Haglund

500 kronor, Forsgren 235 kronor och Nordin, utöver förut beviljat årligt

understöd, 180 kronor, att utbetalas i den ordning, som gäller för fyllnadspensioner

från telegrafverket;

dels ock godkänna bifogade förslag till stat för telegrafverkets driftkostnader

under år 1916 samt bestämma telegrafverkets anslag för

driftkostnader under samma år, förslagsvis, till 13,830,000 kronor, att

utgå direkt av telegrafmedlen.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

Bihang till riksdagens protokoll 19J5

1 samt. 3 käft. (3''r 3.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.

Ifrågasatt

löneförbättring

för en

tjänsteman.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14

januari 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten, .

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:

I skrivelse den 23 september 1914 har telegrafstyrelsen avgivit

förslag till stat för telegrafverkets driftkostnader under år 1916.

I samband därmed har styrelsen gjort framställning om ändring i

avlöningsreglementet för tjänstemän vid telegrafverket den 11 oktober

1907 i ändamål att bereda föreståndaren för telegrafverkets undervisningsanstalt

förbättrade lönevillkor.

Vad telegrafstyrelsen anfört till stöd för denna framställning synes

nog så beaktansvärt. På sätt jag i annat sammanhang haft tillfälle

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.

utveckla, torde emellertid med hänsyn till nu rådande ekonomiska förhållanden

några löneregleringar icke utan tvingande skäl böra föreläggas

den nu stundande riksdagen. Av denna anledning anser jag

mig icke för närvarande böra förorda den ifrågasatta löneförbättringen

för nämnda tjänsteman.

I skrivelse den 26 augusti 1914, nr 202, har riksdagen anhållit, att

Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning angående vilka åtgärder,

som kunde anses böra vidtagas för att förhindra, att extra befattningshavare

vid telegrafverket vid befordran till ordinarie befattning vid

verket finge lida minskning i förut innehavda avlöningsförmåner, samt

därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill omständigheterna

kunde föranleda.

1 skrivelsen erinrade riksdagen om den i avlöningsreglementet för

statens järnvägar den 15 november 1907, § 4 mom. 4, meddelade bestämmelse,

enligt vilken järnvägsstyrelsen beretts möjlighet att inom

vissa gränser i begynnelseavlöning tilldela ny innehavare av ordinarie

befattning vid statens järnvägar ett för befattningen ifrågakommande

högre arvode.

Sedan skrivelsen remitterats till telegrafstyrelsen, har styrelsen i

samband med avgivande av förslag till stat för telegrafstyrelsens driftkostnader

under år 1916 inkommit med utlåtande i ämnet. Under åberopande

av den i skrivelsen framlagda utredningen har styrelsen ansett

nödigt, att i avlöningsreglementet införes en bestämmelse, till innebörden

likartad med förenämnda, i avlöningsreglementet för statens

järnvägar förekommande.

Frågan om järnvägspersonalens begynnelseavlöning är emellertid

föremål för behandling av den av Kungl. Maj:t den 6 mars 1914 tillsatta

kommittén med uppdrag att avgiva yttrande och förslag beträffande

reglering av avlöningsförhållandena för tjänstemän av lägre grad

vid statens järnvägar. Till kommittén har nämligen remitterats en av

järnvägsstyrelsen den 1 april 1914 till Kungl. Maj:t avlåten framställning

i ämnet. I denna skrivelse har järnvägsstyrelsen framhållit, att

vid tillämpningen av nyssnämnda bestämmelse i avlöningsreglementet

för statens järnvägar vissa ojämnheter uppstått, i det att dels tidigare

till ordinarie med lägsta arvode befordrade befattningshavare kommit

att erhålla lägre avlöning än senare befordrade, vilka med stöd av omförmälda

bestämmelse redan från början erhållit ett högre begynnelsearvode,

dels ock att det kunde inträffa, att två i övrigt likställda por
-

Angående

begynnelsearvode

vid

befordran till

ordinarie

befattning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Avlönings
stat.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.

eoner på grund av olika placeringsort med olika procent för hyresersättning

eller på grund av olika levnadsålder med därav följande olika

pensionsavgifter eller slutligen på grund av olika tider för befordran

med därav följande olika beräkningssätt av de extra ordinarie avlöningsförmånerna

kunde komma att erhålla olika arvoden. Till förebyggande

härav har järnvägsstyrelsen föreslagit tillämpandet av vissa angivna

normer för bestämmande av begynnelsearvode.

Då det synts lämpligt, att enhetlighet de olika affärsverkens avlöningsreglementen

emellan, i den mån sig göra låter, åstadkommes, samt

det icke är uteslutet, att vid införandet i avlöningsreglementet för

telegrafverket av en med den ovan omförmälda likartad bestämmelse

olägenheter av nyss angiven beskaffenhet kunna uppstå, har Kungl.

Maj:t genom nådig remiss den 23 oktober 1914 anbefallt ovannämnda

kommitté att avgiva utlåtande i ärendet. Enligt vad jag inhämtat, är

kommittén emellertid icke i tillfälle att taga ståndpunkt till föreliggande

fråga och avgiva sitt yttrande i så god tid, att ärendet kan föreläggas

innevarande års riksdag.

Jag övergår härefter till staten för driftkostnaderna under år 1910

och har därvid att först behandla:

A. Avlöningsstaten.

Denna upptager anslag för telegrafstyrelsen, för linjedistrikten, för

trafikdistrikten och stationerna, för verkstaden samt särskilda anslag.

1. Telegrafstyrelsen.

Under denna rubrik förekomma inga andra ändringar än vissa på

avlöningsreglementets bestämmelser samt omsättningen bland personalen

grundade förändringar beträffande tjänstemännens avlöningar.

Summan av anslagen till styrelsen är i statförslaget för år 1916

upptagen till 271,220 kronor, vilket innebär en ökning av 1,450 kronor

i förhållande till 1915 års anslag, 269,770 kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.is Nåd. Proposition Nr 3.

5

2. Linjedistrikten.

I fråga om linjedistrikten anför styrelsen, att där erfordras uppförande

å ordinarie stat av en del nya tjänster, nämligen 5 kvinnliga

bokhållare, 1 linjemästare av 2:dra lönegraden, 1 linjeförman av l:sta

lönegraden, 3 linjeförmän av 2:dra lönegraden, 3 reparatörer av l:sta

lönegraden samt i2 reparatörer av 2:dra lönegraden.

Enligt vad styrelsen uppgiver finnas för närvarande vid envar av

linjedistriktsbyråerna i Malmö, Göteborg, Norrköping, Gävle och Sundsvall

anställda en kvinnlig bokhållare samt å linjedistriktsbyrån i Stockholm

2 kvinnliga bokhållare, varemot vid linj edistri ktsbyrån i Luleå

ingen ordinarie sådan tjänsteman finnes. Dessutom äro 16 extra ordinarie

kvinnliga bokhållare anställda å samtliga de sju linjedistriktsbyråerna,

därav 5 i Malmö, 3 i Göteborg, 1 i Norrköping, 2 i Stockholm,

2 i Gävle, 1 i Sundsvall och 2 i Luleå. Då av dessa extra ordinarie

bokhållare åtminstone en å envar av linjedistriktsbyråerna i Malmö,

Göteborg, Norrköping, Gävle och Luleå kommer att allt framgent vara

behövlig för det ordinarie arbetet, har styrelsen ansett nödigt, att dessa

fem befattningar överflyttas till ordinarie stat samt- att alltså från och

med år 1916 antalet ordinarie bokhållartjänster ökas från 7 till 12.

Det angivna behovet av ökat antal ordinarie linjemästare, linjeförmän

och reparatörer är fraipkallat av telefon- och telegrafnätens oavlåtliga

tillväxt och nödvändigheten av att den för dessas underhåll och

vård i första hand ansvariga personalen är fast bunden vid verket. De

till uppförande i 1916 års stat föreslagna nya tjänsterna skulle fördelas

så, att inom andra linjedistriktet (Göteborg) placeras en linjemästare av

2:dra lönegraden, vid första linjedistriktet (Malmö) placeras en linjeförman

av lista lönegraden, inom varje av tredje, femte och sjunde linjedistrikten

(Norrköping, Gävle och Luleå) placeras en linjeförman av 2:dra

lönegraden, å telefonstationen i Göteborg placeras två reparatörer av

lista lönegraden, å telefonstationen i Gävle placeras en sådan tjänsteman

samt vid en var av stationerna i Arvika, Backe, Borås, Enköping, Gällivare,

Hälsingborg, Härnösand, Jönköping, Kristinehamn, Skövde, Sundsvall

och Trälleborg placeras en reparatör av 2:dra lönegraden. Antalet

av nu ifrågavarande nya ordinarie befattningshavare skulle härigenom

ökas till 26 linjemästare av 2:dra lönegraden, 44 linjeförmän av lista

lönegraden, 53 linjeförmän av 2:dra lönegraden, 16 reparatörer av lista

lönegraden och 265 reparatörer av 2:dra lönegraden.

Ökat antal

kvinnliga bokhållare,

linjeunderbefäl

och

reparatörer.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 3.

Begynnelseavlöningarna för de sålunda föreslagna nya tjänsterna

utgör:

för 5 bokhållare å 1,020 .....................................

» 1 linjemästare av 2:dra lönegraden ...........

» 1 linjeförman av l:sta lönegraden..............

» 3 linjeförmän » 2:dra » å 1,020

» 3 reparatörer )) l:sta » å 1,020

» 12 » » 2:dra » å 960

eller tillhopa...............................................................

kronor

5,100

—

)>

1,380

—

»

1,140

—

»

3,060

—

»

3,060

—

11,520

-—

kronor 25,260

—.

På grund av avlöniugsreglementets bestämmelser om uppflyttning i

högre avlöningsklass efter intjänandet av därför erfoderligt antal tjänstår

ökas avlöningsbeloppen för den nuvarande ordinarie linjepersonalen för

år 1916 med tillhopa 11,030 kronor. Anslagen för den ordinarie linjepersonalens

avlönande bör således för år 1916 upptagas till 36,290 kronor

högre belopp än för år 1915 eller således ökas från 783,490 till

819,780 kronor.

Sedan numera i driftkostnadsstaten upptagits under rubriken »omkostnadsstat»

ett särskilt anslag för förråden och därigenom den extra

förrådspersonalens avlöningar komma att utbetalas under sistnämnda

anslagstitel i stället för av anslaget till extra ordinarie tjänstemän,

vikariatsersättning m. m. vid linjedistrikten, har styrelsen, som tidigare

saknat erfarenhet av huru stor minskning därigenom kunde uppkomma

å sistberörda anslag, nu funnit sig kunna för år 1916 beräkna detta

anslag till 20,000 kronor lägre belopp än för år 1915 och alltså upptagit

det till 60,000 kronor.

Summan av anslagen för linjedistrikten är således i 1916 års stat

upptagen till 879,780 kronor, innebärande en ökning från år 1915 med

16,290 kronor.

3. Trafikdistrikten och stationerna.

Ökat arvode

fören telegrafinspektör.

I sitt förslag till driftkostnadsstat för år 1915 hemställde telegrafstyrelsen,

att arvodet för de tvenne telegrafinspektörer, som innehaft

förordnande såsom sådana under en tid av tio år, skulle höjas från

2,500 kronor till 3,500 kronor och härigenom fortfarande motsvara den

uppbördsprovision, befordringshavaren eljest skulle kunna påräkna vid befordran

inom stationstjänsterna. Avsikten med förslaget var att förhållandet

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.

7

mellan de med ordinarie befattning förenade avlöningsförmånerna och

inkomsterna såsom telegrafinspektör icke skulle bliva sådant, att de personer,

som beklätts med detta uppdrag, skulle, till men för tjänsten,

finna det förmånligare att avstå från detsamma. Departementschefen

fann för sin del förslaget stå i full överensstämmelse med den tanke,

som låg till grund för det av sakkunniga förordade och av statsmakterna

år 1907 godkända avlöningsreglementet för telegrafverket. Kungl.

Maj:ts i enlighet härmed avlåtna proposition blev jämväl av riksdagen

bifallen.

Telegrafstyrelsen föreslår nu, att ytterligare en av de fyra inspektörerna,

vilken under år 1916 kommer att hava innehaft förordnande

såsom inspektör under en tidrymd av tio år, skall få sitt arvode höjt

från 2,500 till 3,500 kronor. Med iakttagande härav och av de på avlöningsreglementet

grundade förändringarna i avlöningarna, kommer

summan av anslagen för direktörers, inspektörers och kommissariers

avlönande att för år 1916 ökas med kronor 4,630 till 387,495 kronor.

Enligt den intill år 1908 gällande avlöningsstaten voro å Stockholms

telefonstation anställda tre manliga vaktföreståndare eller kontrollörer.

Vid den omorganisation, som trädde i kraft med ingången av år 1908,

blev, i enlighet med de för omorganisationen tillkallade sakkunnigas

förslag, antalet kontrollörer å nämnda telefonstation minskat till en, i

sammanhang varmed såväl i Stockholm som å övriga stationer, där kontrollörer

funnos anställda, en viss omläggning ägde rum beträffande

kontrollörernas ställning och åligganden, ifrån att hava varit vaktföreståndare

i egentlig mening gjordes kontrollörerna till avdelningschefer

under stationsföreståndaren (direktören), medan däremot den omedelbara

tillsynen över personalen överlämnades åt kvinnliga vaktföreståndare.

Kontrollörens ställning blev sålunda att i mera viktiga angelägenheter

rörande den löpande trafiken företräda stationen utåt samt att vara en

sammanhållande mellamnyndighet mellan vaktföreståndarna och direktören.

I motiveringen till sitt förslag i vad detsamma avsåg kontrollörerna

å telefonstationerna anförde ovannämnda sakkunniga i sitt den 14 januari

1907 avgivna utlåtande (sid. 84), att det bland de sakkunniga varit

under övervägande, huruvida icke kontrollörerna skulle kunna utbytas

mot kvinnliga tjänstemän, då deras arbete såsom vaktföreståndare för

en stor mängd telefonister syntes, med hänsyn till den vana och erfarenhet,

de kvinnliga vaktföreståndarna numera vunnit, göra en sådan

anordning lämpligare. Emellertid hade mot denna anordning anförts,

att manliga kontrollörer skulle dels bättre kunna göra sig gällande gent
-

Ytterligare

tre kontrollörer

av 2:dra

graden.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kanyl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr .9.

emot övriga stationer, då fråga vore om dirigerande av korrespondensen

och slitande av tvister mellan underlydande stationer rörande rätten att

använda ledningarna, dels hava lättare att gent emot allmänheten ordna

uppkommande misshälligheter. Sakkunniga, som icke kunnat förneka

det berättigade häri, hade därjämte ansett behövligt, att vederbörande

direktör ägde till sitt förfogande en tjänsteman, som såsom närmaste

man lämnade erforderligt biträde i avseende på telefontrafikens skötsel.

På grund av dessa skäl funno sig sakkunniga böra begränsa sig till

att i förevarande hänseende föreslå, att en kontrollör bibehölles å vardera

av stationerna Stockholm, Göteborg och Malmö, samt att dessa

tjänstemän såsom avdelningschefer under vederbörande direktör erhöllo

en utvidgad befogenhet beträffande trafikens ordnande och övervakande.

Den omedelbara tillsynen över telefonisterna syntes däremot sakkunniga

böra lämpligast utövas av de kvinnliga vaktföreståndarna. Genom den

utsträckning i tjänstgöringstid, som med den föreslagna högre avlöningen

skulle åläggas även kontrollörerna, kunde antalet av dessa tjänstemän

inskränkas till en å vardera av de nämnda tre huvudstationerna.

Under de tider på dagen, då kontrollören icke tjänstgjorde, kunde hans

åliggande beträffande trafikens dirigerande m. m. utan olägenhet fullgöras

av den äldsta tjänstgörande vaktföreståndaren.

Enligt vad telegrafstyrelsen uppgiver har emellertid, vad Stockholms

telefonstation angår, personal och trafik vuxit så, att den år 1907

bestämda anordningen icke längre är tillfyllest. Från ingången av år

1907 till utgången av år 1913 har personalen ökats på sätt, som framgår

av nedanstående, av telegrafstyrelsen meddelade tablå:

Tjänsteman.

A n

i a 1.

i

‘/i 1907.

81/i2 1913.

Vaktföreståndare ..........................

12

21

Interurbantelefonister..................

82

133

Landstelefonister och lokaltelefonister

231

383

Summa

325

537

Under samma tid har antalet telefonapparater inom Stockholms

redovisningsområde ökats från 15,639 till 31,352.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr ti.

Styrelsen anför vidare, att i följd av nätets och personalens ökning

även de göromål, som enligt sakkunnigas ovan uttalade uppfattning

kräva manlig tjänsteman för att tillfredsställande utföras, numera under

hela dagen fått den omfattning, att det icke längre är möjligt, att under

viss del av dagen vara i avsaknad av manlig kontrollör. På grund

härav har telegrafstyrelsen ansett nödigt, att från och med år 19 IG

ytterligare en kontrollör anställes vid Stockholms telefonstation. Styrelsen

anser dock icke det förhållandet härigenom böra rubbas, att den

ena av de å telefonstationen tjänstgörande kontrollörerna intager ställningen

såsom avdelningschef för telefontrafikavdelningen, i följd varav

den nya kontrollören synes kunna givas en något lägre tjänsteställning

än den nuvarande kontrollören av första lönegraden och alltså bliva

kontrollör av andra lönegraden. Då för närvarande en assistent blivit

av styrelsen placerad å Stockholms telefonstation för att förrätta de

åligganden, som skulle tillkomma den nya kontrollörstjänstens innehavare,

ett förhållande, som icke längre bör fortsättas, kan i sammanhang

härmed antalet assistenter från och med år 1916 minskas med en.

Å Sundsvalls telegrafstation liksom å övriga huvudstationer voro

före år 1908 såsom vaktföreståndare anställda tjänstemän av kommissariegrad.

Vakt föreståndarna voro till antalet två och tillhörde i avlöningshänseende

kommissarierna av tredje klassen. Vid den omorganisation,

som från och med år 1908 trädde i kraft, blev ändring häruti

vidtagen. I enlighet med ovannämnda sakkunnigas förslag blevo

nämligen kommissarietjänsterna i fråga indragna, och i stället bestämdes,

att uppdraget såsom vaktföreståndare skulle anförtros åt tjänstemän av

assistentgrad. Vid övriga huvudstationer däremot bibehöllos vaktföreståndare

av kommissariegrad, allenast med den ändring, att benämningen

ändrades från kommissarie till kontrollör. Såsom motiv för den

o ,

beträffande Sundsvall föreslagna sänkningen i vaktföreståndarnas t jåns tegrad

anförde sakkunniga (sid. 82), att i betraktande både av deu

ringare korrespondensen och de jämförelsevis mindre krav, som i Sundsvall

förekomme i fråga om korrespondensens dirigerande å olika vägar,

det därstädes väl kunde anförtros åt den äldste eller eljest lämpligaste

assistenten på vakten att sköta vaktföreståndarskapet mot befrielse från

tjänstgöringen vid telegrafapparaterna, där tjänsten i stället kunde

uppehållas av extra ordinarie telegrafister.

I följd av den sålunda beslutade ändringen ha alltsedan augusti

1908 den ena och sedan mars 1910 — då den siste å övergångsstat

kvarstående kommissarien vid Sundsvalls telegrafstation kunde beredas

tillfälle att övergå till befattning å ny stat — båda vaktföreståndarbeBihang

till riksdagens protokoll 1915. 1 saml. 3 käft. (Nr 3.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung1. Majds Nåd. ''Proposition Nr 3.

fattningarna å Sundsvalls telegrafstation uppehållits av därtill särskilt

förordnade assistenter.

De förhållanden, säger styrelsen, varmed den vid 1908 års omorganisation

företagna sänkningen av vaktföreståndarnas tjänstegrad motiverades,

hava sedan dess, såväl i följd av trafikens ökning som framför

allt genom vidtagen omläggning i befordringssättet för den genom

Sundsvalls telegrafstation transiterande korrespondensen, högst väsentligt

förändrats. Vid den tidpunkt, då omorganisationen genomfördes,

blevo alla telegram, som skulle vidarebefordras mellan de olika till

Sundsvall ingående telegrafledningarna, repeterade därstädes. Sedan

dess har häri sådan ändring vidtagits, att, då de till Sundsvall ingående

stationerna hava telegram att utväxla sins emellan, respektive stationer

av Sundsvall förbindas med varandra för direkt expedition. Ändringen

innebär alltså, att trafiken så att säga genomsläppes i stället för att

repeteras. En vinst härav har blivit, förutom större snabbhet i telegrambefordringen,

att en avsevärd besparing i arbete och personal kunnat

göras å Sundsvalls station. Att så varit förhållandet, fortsätter styrelsen,

torde framgå därav, att antalet telegrafiska repetitioner å Sundsvalls

station, trots en allmän ökning i den transiterande trafiken, nedgått från

att år 1907 utgöra omkring 223,000 stycken till att under år 1913 utgöra

allenast omkring 154,000 stycken. Å andra sidan har emellertid

direkttelegraferingssystemet medfört, att det vaktföreståndaren åliggande

arbetet med trafikens ordnande och fördelning blivit avsevärt mera

komplicerat och ansvarsfullt. Det torde i själva verket icke kunna bestridas,

yttrar styrelsen, att vaktföreståndarens i Sundsvall arbete numera

är med avseende på ansvar och betydelse fullt jämförligt med det, som

utföres av vaktföreståndarna på övriga huvudstationer, och de från

vaktföreståndarna i Sundsvall framkomna önskemålen om att i tjänstegrad

bliva likställda med sina kolleger vid övriga huvudstationer måste

därför anses fullt befogade.

Åven ur rent organisatorisk synpunkt anser styrrelsen den nuvarande

anordningen mindre tillfredsställande. För att direktexpeditionen

skall kunna bliva på lämpligaste och ändamålsenligaste sätt ordnad,

måste Sundsvalls station beklädas med en viss bestämmanderätt gentemot

kringliggande stationer beträffande sättet för ledningarnas användande,

trafikens fördelning m. m., och det kan enligt styrelsens mening

icke vara lämpligt, att den tjänsteman, som i detta avseende har att

representera Sundsvalls station, nämligen vaktföreståndaren, intager en

i tjänstehänseende alltför underordnad ställning i förhållande till före
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.

ståndarna vid de stationer, som beröras av de av vaktföreståndaren

föreskrivna åtgärderna.

Av sålunda anförda skäl har telegrafstyrelsen ansett sig böra föreslå,

att från och med år 1916 vid Sundsvalls telegrafstation anställas

såsom vaktföreståndare två kontrollörer av andra lönegraden, i sammanhang

varmed antalet assistenter därstädes kan minskas med två.

I statförslaget för år 1916 har alltså antalet kontrollörer av andra

lönegraden ökats från 8 till 11 samt antalet assistenter minskats från

128 till 125.

Antalet ordinarie telegrafister utgör enligt 1915 års stat 355. Där- ökat antal

utöver innehava nu åtskilliga extra ordinarie telegrafister fortlöpande tclesrafl3ter''

telegrafistförordnanden. Sedan 15 utav dem vid 1915 års ingång blivit

konstituerade till ordinarie telegrafister å de i 1915 ars stat upptagna

nya sådana befattningar, komma likväl att återstå åtminstone 8 telegrafistförordnanden

av den beskaffenhet, att de även för framtiden äro

erforderliga. På grund härav anser telegrafstyrelsen antalet oidmane

telegrafistbefattningar böra från och med år 1916 ökas med 8 till 363.

Då vidare sju interurbantelefonister innehava stadigvarande och allt ökat antal

jämt behövliga befattningar såsom vaktföreståndare, men fyra av dem

komma att med ingången av år 1915 erhålla ordinarie befattning, till

följd därav att fyra nya vaktföreståndartjänster uppförts å sistnämnda

års stat, har styrelsen i statförslaget för år 1916 ökat antalet ordinarie

vaktföreståndarbefattningar från 83 till 86.

I 1915 års stat upptagas 890 ordinarie interurbantelefonister. Vid

slutet av år 1915 komma åtminstone 35 extra ordinarie interurbantelefonister

att innehava permanenta förordnanden såsom ordinarie interurbantelefonister,

vadan telegrafstyrelsen föreslår, att interurbantelefonisttjänsternas

antal i 1916 års stat ökas till 925.

Å Göteborgs telegrafstation linnes sedan den 1 december 1913 ett ökat antal

extra ordinarie stationsbiträde, vars befattning är av permanent behov och biträden",

därför enligt styrelsens mening bör uppföras å ordinarie stat. Stationsbiträdenas

antal skulle därigenom behöva ökas till 63.

Begynnelseavlöningarna för de sålunda föreslagna nya biträdande

ordinarie tjänsterna vid trafikdistrikten och stationerna belöpa sig till:

Ökat antal

interurbantelefonister.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.

Arvoden

till extra

ordinarie

tjänstemän.

för 3 kontrollörer av 2:dra lönegraden å 3,400

» 8 telegrafister å 1,260 .....................................

» 3 vakt föreståndare å 1,260................................

» 35 interurbantelefonister å 960...........................

» 1 stationsbiträde ................................................

eller tillhopa...............................................................

kronor 10,200: —

» 10,080: —

» 3,780: —

» 33,600: —

» 900: -

kronor 58,560: —.

Härifrån avgå avlöningar till tre assistenter med

förslagsvis beräknat ........................................................... » 8,700: —

vadan återstår en ökning med......................................... kronor 49,860: —

Ytterligare ökas anslagsbehovet för den biträdande

ordinarie personalens vid trafikdistrikten och

stationerna avlönande, till följd av avlöningsreglementets

bestämmelser om uppflyttning i högre avlöningsklass

efter intjänandet av erforderligt antal tjänstår,

med ........................................................................................... kronor 60,715: —

och sammanlagda ökningen av anslagen i fråga uppgår

således till ..........................................................kronor 110,575: —.

I fråga om anslaget för arvoden till extra ordinarie tjänstemän,

vikariatsersättning m. m. vid trafikdistrikten och stationerna anför styrelsen,

att från detta anslag utbetalts:

under år 1909 .............................. kronor 2,074,386: —

» » 1910 .............................. >» 2,104,217: —

» » 1911 ................................. » 2,221,987: —

» » 1912 .............................. » 2,321,340: —

» » 1913 ............................... » 2,606,008: —.

Utgifterna från förevarande anslag äro beräknade till 2,620,000

kronor för år 1914 och 2,900,000 kronor för år 1915. För år 1916

anser styrelsen sig böra upptaga detta anslag till 3,110,000 kronor,

motsvarande en ökning med 210,000 kronor. Härvid har, säger styrelsen,

även hänsyn tagits ej mindre till den minskade utbetalningen

från detta anslag, som bliver en följd av ovan föreslagna överflyttandet

till ordinarie stat av en del nuvarande extra ordinarie befattningar, än

även till den ökade utbetalningen från anslaget, som föranledes av betjänandet

av nya radiotelegrafstationer, vilkas utförande styrelsen föreslagit i

sin den 23 september 1914 avlåtna skrivelse angående anslag till utgifter

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 3.

för kapitalökning. Styrelsen har nämligen tänkt sig, att tills vidare

och intill dess tillräcklig erfarenhet på området vunnits, den personal,

som erfordras för skötseln av statens radiotelegrafstationer, skulle utgöras

av ordinarie telegrafpersonal med radiotelegrafutbildning. Till

denna personal skulle utöver avlöningen utbetalas extra arvoden, vilkas

storlek torde framdeles efter förslag av styrelsen fastställas av Kungl.

Maj:t. De sålunda till radiotelegraftjänstgöring uttagna tjänstemännens

befattningar skulle under tiden uppehållas av extra ordinarie tjänstemän.

Snart nog, tillägger styrelsen slutligen, torde emellertid radiotelegrafpersonalen

böra sättas på ordinarie stat.

På grund av vad sålunda anförts har styrelsen i 1916 års stat upptagit

anslagen för trafikdistrikten och stationerna till sammanlagt

5,868,450 kronor eller 325f205 kronor högre belopp än för är 1915 beräknats.

Telegrafstyrelsens förslag beträffande förhöjning av arvodet åt en Departementstelegrafinspektör

från 2,500 kronor till 3,500 kronor innebär allenast chcfcntillämpning

av riksdagens på Kungl. Maj:ts framställning nästlidet

år fattade beslut i likartad fråga och har ej föranlett erinran från

min sida.

De förändringar i avlöningsstaten för styrelsen, linjedistrikten, trafikdistrikten

och stationerna, som styrelsen i övrigt föreslagit, äro sådana,

som påkallas av verkets fortgående utveckling och hava ej givit mig

anledning till anmärkning. Detta gäller även om de tre av styrelsen

ifrågasatta kontrollörstjänsterna av 2:dra lönegraden; och tillåter jag mig,

med hänvisning till vad ovan därom anförts, framhålla att styrelsens

förslag i detta avseende står i god överensstämmelse med 1907 års

sakkunnigas, av Kungl. Maj:t och riksdagen gillade förslag i fråga om

dessa befattningshavare och deras arbetsuppgift.

I anslutning till vad telegrafstyrelsen anfört om den ökning i anslaget

till extra ordinarie tjänstemän, som påkallas av anordningen för

radiotelegrafstationernas förseende med erforderlig personal, ber jag få

meddela, att styrelsen i skrivelse den 6 november 1914 gjort framställning

om särskilda radiotelegrafarvoden åt nämnda personal.

Styrelsen har därvid anfört följande.

För närvarande äger telegrafverket endast en för allmän korrespondens

upplåten radiotelegrafstation, nämligen den, som finnes utförd

vid »Nya Varvet® utanför Göteborg. Inom kort skall en under anläggning

varande radiotelegrafstation i Stockholms skärgård '' öppnas för allmän

trafik. Styrelsen har därför ansett att, om ock tiden ännu ej vore

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.

inne att föreslå definitivt fastställande av radiotelegrafpersonalens avlöningsförhållanden,

det likväl blivit nödvändigt att provisoriskt ordna

desamma genom särskilda arvodens beviljande i anslutning till vad i

ovanberörda skrivelse den 23 september 1914 anförts. Den ökade utbildning

samt den i visst hänseende mera krävande och ansvarsfulla

tjänstgöring, som åligger radiotelegrafpersonalen, måste uppenbarligen

honoreras genom höjda avlöningar.

Den ovannämnda radiotelegrafstationen i Stockholms skärgård skulle

i administrativt hänseende anses såsom filialstation under Stockholms

telegrafstation samt tills vidare betjänas av en assistent såsom föreståndare

och fyra ordinarie eller extra ordinarie stationsbiträden, alla utbildade

i radiotelegrafering. A radiotelegrafstationen utanför Göteborg,

vilken är filialstation under telegrafstationen i Göteborg, har tjänstgöringen

till en början varit ordnad på annat sätt, till följd av att inom

telegrafverket icke då funnits tillgång till erforderligt antal tjänstgörande

med radiotelegrafutbildning samt att marinen kunnat till förfogande ställa

ett antal gnistmän, vilka såväl biträtt vid stationens skötsel som ock

därstädes fullbordat sin utbildning i radiotelegrafering. Då emellertid

telegrafstyrelsen numera kan av telegrafverkets egen personal avstå tillräckligt

stort antal personer för tjänstgöring å stationen samt gnistmän

från marinen åtminstone icke för närvarande torde kunna kommenderas

dit, har styrelsen för avsikt att även å Göteborgs radiotelegrafstation

ordna tjänstgöringen på samma sätt som vid stationen i Stockholms

skärgård. I den mån sådant kan vid ökning i trafiken eller av annan

anledning erfordras, skulle ovan angivna antal assistenter och stationsbiträden

ökas.

Enligt st}Trelsens åsikt bör avlöningen till den å radiotelegrafstationerna

tjänstgörande personalen tills vidare ordnas så, att såväl assistent

som stationsbiträde, ordinarie eller extra ordinarie, behåller sin avlöning

såsom sådan jämte förekommande dyrortstillägg och hyresbidrag,

samt därutöver tillerkännes ett radiotelegrafarvode å 600 kronor per år

för assistent och 360 kronor per år för stationsbiträde. Assistent, som

förestår station, skulle därjämte uppbära filialstationsföreståndare tillkommande

arvode enligt § 18 i avlöningsreglementet för tjänstemän vid

telegrafverket med högst 200 kronor för år. Sammanlagda avlöningen

skulle då för den å de ovannämnda radiotelegrafstationerna anställda

personal bliva: för assistent lägst 2,580 och högst 4,700 kronor; för

assistent, som förestår station, lägst 2,780 och högst 4,900 kronor; för

ordinarie stationsbiträde lägst 1,620 kronor samt högst vid placering i

Stockholms skärgård 2,153 kronor och vid placering vid Göteborg 2,203

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung!. Maj:ts Nårl. Proposition Nr 3.

kronor (skillnaden beroende av olika stort hyresbidrag); samt för extra

ordinarie stationsbiträde lägst 1,086 och högst 1,350 kronor.

På grund av vad sålunda anförts har telegrafstyrelsen i underdånighet

hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes förklara, att till den å telegrafverkets

radiotelegrafstationer anställda personal skall tills vidare

utgå särskilt radiotelegrafarvode med 600 kronor för år till assistent

och 360 kronor för år till ordinarie eller extra ordinarie stationsbiträde.

Det av styrelsen sålunda framlagda förslaget har icke synts mig

giva anledning till anmärkning. Emellertid torde detsamma icke böra

bliva föremål för Kungl. Maj:ts beslut utan att hava delgivits riksdagen.

Vad beträffar den av styrelsen ifrågasatta ökningen av anslaget till

extra ordinarie tjänstemän, vilken i viss mån betingas av personalbehovet

vid radiotelegrafstationerna, lärer densamma, enligt vad jag övertygat

mig om, ehuru avsevärd, icke medgiva någon jämkning.

4. Verkstaden.

Beträffande verkstaden anför styrelsen, att anslagen för detta ändamål

till följd av avlöningsreglementets bestämmelser om uppflyttning i

högre avlöningsklass efter intjänande av därför erforderligt antal tjänstår

i 1916 års stat upptagas till 50,880 kronor eller 400 kronor högre belopp

•än för är 1915.

5. Särskilda anslag.

I fråga om utgifterna från anslaget för uppbärdsprovision meddelar

styrelsen, att de uppgått till:

under år 1909

» » 1910

» » 1911

» » 1912

)> » 1913

kronor 195,476

» 203,588

» 209,835

» 221,031

» 228,790.

Anslaget är i 1914 och 1915 års stater upptaget till 235,000

respektive 242,000 kronor. I medeltal har den årliga ökningen utgjort

omkring 8,300 kronor. Styrelsen föreslår därför, att för år 1916 an
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.

slaget upptages till 250,000 kronor eller 8,000 kronor Högre än för år

1915 beräknats.

Då utgifterna från anslaget för felräkning spenning ar under år 1913,

det första år, under vilket de i viss mån förändrade bestämmelserna

rörande felräkningspenningar varit gällande, belöpt sig till 19,701 kronor

och felräkningspenningarna endast mycket långsamt ökas, anser styrelsen

anslaget böra för år 1916 beräknas till allenast 2,000 kronor högre än

enligt 1915 års stat eller till 20,000 kronor.

De från och med år 1913 fastställda nya grunderna för utbetalning

av hyresbidrag hava, enligt vad styrelsen meddelar, medfört en ökningav

summan utbetalda hyresbidrag från 127,107 kronor år 1912 till

155,891 kronor år 1913. För år 1914 blev anslaget, innan ännu kännedom

vunnits om huru nyssnämnda nya grunder skulle komma att verka,

beräknat till 147,000 kronor, och för år 1915 är det upptaget till

158.000 kronor. I 1916 års stat anser styrelsen anslaget böra upptagas

till 160,000 kronor. Styrelsen har därvid jämväl tagit hänsyn till att

för vissa av de ovan föreslagna nya ordinarie befattningarna utgår hyresbidrag.

Åven föreskrifterna rörande dyrortstillägg äro nya från och med år

1913. Styrelsen meddelar, att under nämnda år inalles 199,622 kronor

utbetalades i dyrortstillägg. För åren 1914 och 1915 är anslaget för

detta ändamål upptaget till 210,000 respektive 219,000 kronor. Styrelsen

har beräknat, att under år 1916 skulle anslaget behöva ökas med allenast

2.000 kronor utöver vad 1915 års stat angiver och således nu upptagas

till 221,000 kronor. Hänsyn har härvid tagits till, att dyrortstillägg

åtnjutes av vissa utav de föreslagna nya befattningarna.

Till beklädnad har under senaste åren använts:

år 1909

» 1910

» 1911

» 1912

» 1913

kronor 132,703

» 109,699

» 143,734

» 146,887

» 157,066.

Anslaget för detta ändamål har i 1914 års stat upptagits till 140,000

och i 1915 års stat till 150,000 kronor. Med hänsyn till den under

senare åren fortgående utgiftsstegringen anser styrelsen anslaget för år

1916 icke böra sättas lägre än till 170,000 kronor, utgörande 20,000

kronors ökning mot vad för år 1915 beräknats.

Åven utgifterna från anslaget för sjukvård och begravningshjälp stiga

år från år. De hava utgjort:

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 3.

17

år 1909............................................................ kronor 18,146

» 1910............................................................ )) 29,880

» 1911............................................................ » 35,928

» 1912............................................................ » 44,397

» 1913........................................................ » 49,749

samt äro beräknade till 45,000 kronor för åren 1914 och 1915. Med

ledning av erfarenheten från de sista åren har styrelsen för år 1916

föreslagit anslagets höjning med 15,000 kronor till 60,000 kronor.

Beträffande anslaget för belöningar, studieresor och gratifikationer ät

tjänstemän, vilket anslag i motsats mot de övriga särskilda anslagen icke

är förslagsanslag, föreslår styrelsen, att det för år 1916 upptages till

oförändrat belopp, 15,000 kronor.

Summan av de utav styrelsen sålunda föreslagna ökningarna å de

särskilda anslagen uppgår till 49,000 kronor, vadan dessa anslag, som i

1915 års stat äro uppförda med 847,000 kronor, vid bifall till förslaget

böra för år 1916 upptagas till 896,000 kronor.

Mot styrelsens förslag beträffande utgiftsposterna till verkstaden

och särskilda anslag har jag intet att erinra.

1915 års avlöningsstat slutar å ett belopp av kronor 7,573,985: —.

Här ovan av mig föreslagna ökningar utgöra:

å anslagen för telegrafstyrelsen kronor 1,450

» i» » linjedistrikten » 16,290

» D » trafikdistrikten

och stationerna » 325,205

» » » verkstaden » 400

» de särskilda anslagen » 49,000

eller tillhopa med »_392,345: —.

1916 års avlöningsstat kommer alltså att sluta å. kronor 7,966,330: —.

B. Övergångsstat.

Anslagen under denna rubrik uppgå enligt 1915 års stat till 28,440

kronor. Styrelsen meddelar, att å övergångsstaten numera kvarstå endast

fyra ordinarie och fyra extra ordinarie tjänstemän hos styrelsen samt

två ordinarie tjänstemän vid liujedistrikten, vilkas sammanlagda avlönings
Bihany

till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 3 höft. (Nr 3.) 3

Departements

chefen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.

belopp äro för år 1916 beräknade till 30,900 kronor, samt att härifrån

endast avgå under avlöningsstaten upptagna avlöningar till belopp av

7,000 _ kronor.

ÖvergåDgsstaten för år 1916 bör alltså sluta å 23,900 kronor, utgörande

4,540 kronor lägre belopp än för år 1915.

Styrelsen meddelar vidare, att den alltsedan år 1908 i staterna

under rubriken C. Indragning sstat upptagna tjänsteman numera avlidit.

Det hittills under denna rubrik upptagna beloppet av 5,500 kronor

bör alltså utgå ur staten.

C. Pensions- och understödsstater.

Anslaget för livräntor och understöd är i 1915 års stat upptaget till

22,392 kronor. Enär dels telegrafst}^relsen efter avgivandet av sitt

förslag till stat för år 1915 beviljat livräntor å sammanlagt 600 kronor

åt fem i telegrafverkets tjänst anställda personer, som skadats i arbetet,

dels ock två innehavare av årliga understöd å tillsammans 570 kronor

numera avlidit, borde anslaget för år 1916 upptagas till ett med 30 kronor

förhöjt belopp. Härförutom föreslår emellertid styrelsen nu en ökning

för år 1916 med tillhopa 5,915 kronor för beviljande av årliga understöd

åt sex personer ävensom av ökat understöd åt en person.

Av den förut vid optiska telegrafen tjänstgörande personalen kvarstå

i extra tjänst hos telegrafverket numera endast två personer, nämligen

tillförordnade föreståndaren för Vara telegrafstation Charles Frithiof Julius

Nordström och tillförordnade föreståndaren för Vinga telegraf- och signalstation

Anton Petrus Hansson. Båda äro födda år 1848 och komma således

under år 1915 att hava uppnått den högsta för ordinarie tjänstemän

vid telegrafverket stadgade pensionsålder av 67 år. Med anledning

härav har telegrafstyrelsen ansett sig böra utverka rätt för dem till

årligt understöd från och med det de finnas böra avgå ur tjänst.

Nordström antogs den 1 april 1858 till extra optisk telegrafist å

rikets västra kust och förordnades år 1861 till föreståndare för optiska

telegrafstationen å Stigbergsåsen samt år 1864 till telegratist vid optiska

telegrafinrättningen å Nya Varvet. Åren 1871 och 1872 genomgick han

nedre avdelningen av Chalmerska slöjdavdelningen i Göteborg och godkändes

jämväl vid inträdesprövning till övre avdelningen, men måste

till följd av bristande medel härefter avbryta sina studier. Under sommartiden

åren 1873, 1874, 1875, 1877 och 1878 biträdde Nordström vid

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kuntjl. Maj.ls Nåd. Proposition Nr 3.

19

telegrafarbeten inom södra distriktet såväl vid yttre arbeten och kabelreparationer

som ock vid inredningar av nya och flyttningar eller ominredningar

av äldre telegrafstationer. Sedan de sista optiska telegrafstationerna

å västkusten år 1881 indragits, erhöll Nordström anställning

såsom föreståndare för elektriska telegraf- och signalstationen å Vinga.

Därefter har Nordström på egen begäran år 1899 förflyttats till sin nuvarande

befattning såsom tillförordnad föreståndare för telegrafstationen

i Vara. Denna station, som har icke miudre än 16 underordnade telefonväxelstationer,

har numera nått den omfattning, att uppbörden därstädes

under år 1913 uppgått till 43,652 kronor. Då Nordström avgår, kommer

stationen att förestås av kvinnlig kommissarie av 5:te lönegraden. Nordström

åtnjuter sedan år 1912 den för kvarstående optisk personal i

telegrafverkets tjänst medgivna högsta avlöning av 2,700 kronor för år

jämte fri bostad.

Hansson antogs till extra optisk telegrafist den 1 april 1862 med

tjänstgöring vid stationen å Nya Varvet. Den 1 juni 1864 befordrades

han till ordinarie optisk telegrafist vid stationen i Marstrand. Under

tiden 1 december 1866—1 april 1867 tjänstgjorde Hansson såsom tillförordnad

optisk korporal å Vinga, men återgick sedan till Marstrand,

där han tjänstgjorde till denna stations indragning år 1871, varefter

han förblev telegrafist å Vinga, till dess denna station indrogs år 1881.

Därefter var han anställd såsom biträde vid elektriska telegrafstationen

och signalstationen å Vinga, vilken stations tillförordnade föreståndare

han blev år 1903. Vinga station, som icke har någon telefonrörelse,

är ur uppbördssynpunkt mindre betydande, men såsom telegraf- och

signalstation av stor vikt för sjöfarten samt fiskarbefolkningen. Hanssons

avlöning är numera bestämd till 2,500 kronor per år jämte rätt till fri

bostad.

Såväl Nordström som Hansson hava under bådas ovanligt långa

tjänstgöringstid, utgörande den 1 april 1915 för Nordström 57 år och

för Hansson 53 år, städse visat nit och redlighet vid fullgörandet av dem

anförtrodda uppdrag samt, ehuru de icke avlagt de för vinnande av

kommissariebefattning vid telegrafverket föreskrivna kunskapsprov, likväl

ådagalagt förmåga att till överordnades belåtenhet fullgöra de med

stationsföreståndarbefattning förenade göromål. För sin långvariga och

plikttrogna verksamhet hava de ock, Nordström år 1908 och Hansson

år 1911 av Kungl. Maj:t tilldelats medalj i guld med inskrift: »För nit

och redlighet i rikets tjänst».

Telegrafstyrelsen, som utgår från att Nordström och Hansson, oaktat

den mindre betydande skillnaden i årsinkomster och tjänstgöringstid,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.

böra tillerkännas rätt till lika stort årligt understöd i all synnerhet som

Hansson, därest han kvarstår i tjänst, givetvis kommer att uppnå samma

slutavlöning som Nordström, föreslår, att understödsbeloppen bestämmas

till 2,000 kronor. Till jämförelse anför styrelsen, att linjemästare av

l:sta lönegraden vid telegrafverket, vilka dock intaga lägre tjänsteställning

än föreståndare för station och vilkas slutavlöning är densamma

som den för den kvarstående optiska personalen, hava pensionsunderlag

till belopp av 1,900 kronor. Visserligen, säger styrelsen, hava Nordström

och Hansson icke varit i tillfälle att genom avgifters erläggande till

telegrafverkets pensionsinrättning själva bidraga till sitt pensionerande,

men å andra sidan hava de under år 1915 uppnått sju års högre levnadsålder

än som är stadgad såsom linjemästares pensionsålder samt 22

respektive 18 års längre tjänstgöringstid. För jämförelses skull erinrar

telegrafstyrelsen jämväl om att vid 1911 års riksdag understöd tillbelopp

av 2,600 kronor beviljades åt den från enskilt telefonnät övertagne

ingenjören Carl August Taberman, vilken vid tiden för pensionens beviljande

var 67 år och uppbar 4,000 kronors avlöning samt, inberäknat

den tid han varit anställd i det enskilda telefonnätet, innehade 25

tjänstår.

Föreståndaren för Svenljunga växeltelefonstation Karl Mauritz Michael

Nyberg är född den 12 september 1838 och således nu 76 år gammal.

Nyberg har varit föreståndare för växelstationen i Svenljunga allt sedan

år 1888, då stationen anlades av enskilda personer. 1 telegrafverkets

tjänst har han varit anställd sedan den 1 juli 1894, då nämnda station

övergick i telegrafverkets ägo. Enligt vad vederbörande telegrafkommissarie

intygat, har Nyberg skött sin föreståndarbefattning utan anmärkning

och på ett fullt tillfredsställande sätt. Hans inkomster från telegrafverket

har under senaste åren belöpt sig till omkring 900 kronor

jämte fri bostad, som torde böra uppskattas till 150 kronor. Nyberg

lärer hava en årsinkomst av 475 kronor dels från en donation och dels

såsom livränta från enskilt håll. Han har inga anförvanter, från vilka

bidrag till hans uppehälle, om så skulle erfordras, kan förväntas. Telegrafstyrelsen.

som föreslår, att Nyberg tillerkännes ett årligt understöd

av 500 kronor, har emellertid fäst uppmärksamheten vid att genom det

sålunda föreslagna understödets beviljande skulle, därest icke understödet

kan anses tillfyllest motiverat av Nybergs höga ålder, skapas ett prejudikat

för telegrafverkets vidkommande. Nyberg har nämligen icke

varit anstäld hos telegrafverket i annan form än genom kontrakt om

förestående av växelstationen i Svenljunga mot viss ersättning, beräknad

efter antalet telefonledningar, som ingått till stationen, samt antalet

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.

telefonsamtal och telegram, som befordrats genom densamma, varförutom

fri bostad åtnjutits av honom. Hans ställning gent emot telegrafverket

är således, anför styrelsen, fullständigt densamma, som en föreståndare

för lantpoststation intager gent emot postverket. I detta verks driftkostnadsstater

finnes upptaget ett fast årligt anslag å 20,000 kronor

under rubriken »understöd m. m. åt personer, som äro eller varit anställda

vid postverket eller anlitats i dess ärenden». Från detta anslag

äger generalpoststyrelsen, med Kungl. Maj:ts medgivande, utbetala årligt

ålderdomsunderstöd till lantpoststationsföreståndare, som varit medelst

personligt kontrakt anställd och avgått från sin belattning efter att hava

tjänstgjort minst 25 år, därest den avgångne, såsom det ursprungligen

hette, »visas vara i behövande omständigheter» eller, såsom föreskriften

numera lyder, »befinnes vara i behov av understöd». Understödets belopp

får icke överstiga två tredjedelar av det arvode, som senast utgått från

postverket. Rättvisan lärer då fordra, fortsätter styrelsen, att växelstationsföreståndare

vid telegrafverket skall, under samma förutsättningar

som gälla beträffande lantpoststationsföreståndare, undfå ålderdomsunderstöd.

Då enligt tidigare beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen anställning

i tjänst hos enskilt telefonnät, som sedermera övertagits av

telegrafverket, skall räknas vederbörande tillgodo såsom tjänstår, äro

nämnda förutsättningar för handen beträffande Nyberg. I avseende å

beloppet skulle, enligt den för lantpoststationsföreståndare gällande bestämmelsen,

understödet kunna uppgå för Nyberg till högst omkring

600 kronor, motsvarande två tredjedelar av hans till cirka 900 kronor

belöpande avlöning, den fria bostadens värde oberäknat. Då emellertid

enligt styrelsens mening anledning icke synes förefinnas att tillerkänna

Nyberg högre understöd än de kvinnliga växelstationsföreståndarna, vilka

varit i tjänsteställning hos telegrafverket anställda, hitintills plägat erhålla,

samt en växelstationsföreståndare torde hava mindre göromål med

uppbörd än en poststationsföreståndare, har styrelsen stannat vid att

föreslå understödet till ovan angivna belopp av 500 kronor.

Skrivbiträdet Freja Jaquette Jansson är född den 27 mars 1854, antogs

i Borås telefonförenings tjänst år 1882 och övergick i telegrafverkets

tjänst den 1 juli 1900, då nämnda telefonförenings nät inköptes av

telegrafverket. Hon har vid telegrafverkets station i horås icke kunnat

biträda vid telefonväxel tjänsten utan sysselsatts med skrivgöromål och

räkningsarbete. På grund av sin ålder kan Jansson, trots god vilja och

intresse, icke längre prestera den kraft och energi i arbetet, att hon kan

anses göra samma nytta som ett skrivbiträde med full arbetsduglighet.

Hennes avlöning utgår med dot för skrivbiträde vid station av Kungl.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 3.

Maj :t bestämda högsta beloppet, 900 kronor per år. Janssons man,

vilken var föreståndare för Borås telefon f örenings centralstation, avled

den 31 juli 19(>8. Hon har tre barn i livet, vilka i någon mån lära

kunna bidraga till moderns försörjning. Själv har hon intet kapital

eller andra inkomster än från telegrafverket, och det anses uteslutet

att hon, som lider av fetthjärta samt nervositet, skulle kunna förtjäna

något till sitt uppehälle efter det hon entledigats ur telegrafverkets

tjänst. Då Jansson, räknat från tiden för inträdet i det sedermera av

telegrafverket övertagna enskilda telefonnätets tjänst, har 32 tjänstår,

anser telegrafstyrelsen, att hon bör tillerkännas det till extra ordinarie

telefonister och skrivbiträden i allmänhet utgående årliga understöd av

500 kronor.

Lokaltelefonisten Maria Eleonora Haglund är född den 14 april 1855

samt antogs år 1885 till telefonist i Hedemora stads enskilda telefonnät.

Då detta i september 1894 övergick i telegrafverkets ägo, inträdde hon

i telegrafverkets tjänst och har allt hitintills på ett fullt oklanderligt

sätt skött sin telefonisttjänst. För omkring 20 år sedan skildes hon

från sin man, vilken är poliskonstapel, men hon åtnjuter ej något underhåll

från honom. Av sina sju barn lärer hon efter avskedstagandet icke

kunna förvänta något bidrag till uppehället, ej heller äger hon något

sparat kapital eller andra inkomster än från telegrafverket. Haglunds

avlöning utgår för närvarande med det för lokaltelefonist stadgade högsta

beloppet eller 840 kronor för år. Styrelsen anser, att hon i likhet med

Jansson bör vid avskedstagandet tillerkännas årligt understöd till belopp

av 500 kronor.

Under åberopande av vad i generalpoststyrelsens underdåniga förslag

till stat för postverkets driftkostnader under år 1916 anförts i fråga om

årligt understöd från post- och telegrafverken åt maskinisten vid dessa

verks fastighet i Sundsvall Jolmn Petter Forsgren, föreslår styrelsen, att

av nämnda till 500 kronor upptagna understöd 47 % eller 235 kronor

måtte få utgå av telegrafverkets medel.

I det för 1914 års senare riksdag framlagda förslaget till stat för

telegrafverkets driftkostnader under år 1915 hade Kungl. Maj:t, i enlighet

med telegrafstyrelsens framställan, upptagit, bland andra, linje arbetaren

Lars Nordin till erhållande av årligt understöd å 300 kronor. Riksdagen

anförde härom, att riksdagen ansett det kunna ifrågasättas, huruvida

icke beloppet av understödet, betraktat såväl i och för sig som ock i

förhållande till de i övrigt föreslagna understödsbeloppen, kunde anses

väl knappt tillmätt. Nordin, som innehade 29 tjänstår och, innan han

år 1912 erhöll sjukledighet, hade en årsavlöning av omkring 1,050

s. 23 Kontrollera mot PDF

K-ungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 3.

23

kronor samt hade en orkeslös hustru att försörja, skulle nämligen ej erhålla

högre årligt understöd än en samtidigt till understöds erhållande

föreslagen städerska, som endast 18 år varit anställd i telegrafverkets

tjänst och åtnjutit en högsta avlöning av 420 kronor samt ej hade någon

försörjuingsplikt. Riksdagen, som fann sänkning av det sistnämnda

understödet ej böra ske, fann sig emellertid vid det förhållandet, att någon

framställning om högre understöd åt Nordin icke gjorts, böra bifalla

vad Kungl. Maj:t i förevarande avseende föreslagit.

Telegrafstyrelsen anför i sin föreliggande skrivelse, att styrelsen,

som givetvis önskar kunna bereda så högt understöd som möjligt åt

plikttrogna personer i verkets tjänst, då de av ålder eller sjuklighet

måste lämna densamma, av riksdagens berörda uttalande funnit sig föranlåten

att nu hemställa, att understödet åt Nordin måtte ökas med 180

kronor och alltså bestämmas till 480 kronor eller samma belopp, som

exempelvis år 1909 tillerkänts arbetsledaren F. H. Nilsson, vilken då

var 52 år gammal, varit 30 år i telegrafverkets tjänst, uppburit en under

senaste åren till 975 kronor minskad avlöning samt genom sjukdom

blivit oförmögen att försörja sig och sin familj.

Därest vad styrelsen sålunda föreslagit rörande nya och ökade årliga

understöd bifalles, bör anslaget för livräntor och understöd i 1916

års stat uptagas till 28,337 kronor.

Enligt det för telegrafverkets pensionsinrättning gällande reglemente

av den 17 juni 1908 skall telegrafverkets ständiga bidrag till

pensionsinrättning en för personalens pensionerande utgöra 1 Va procent av

det Sverige tillkommande telegrafporto. Då styrelsen enligt särskild

underdånig skrivelse den 23 september 1914 beräknat inkomsterna av

telegrafrörelsen för år 1916 till 2,700,000 kronor, varav 100,000 kronor

dock utgöra andra inkomster än telegramporto, bör ifrågavarande bidrag

för år 1916 upptagas till förslagsvis 39,000 kronor eller 2,250 kronor

högre belopp än i 1915 års stat.

Det fasta ärliga anslaget till telegrafverkets pensionsinrättning, vilket

måste höjas i den mån, nya ordinarie tjänster inrättas, är i 1915 års

stat upptaget till 204,013 kronor. Därest styrelsens här ovan återgivna

framställningar om uppförande å ordinarie stat från och med år 1916

av en del nya tjänster bifallas, skulle detta medföra vissa förhöjningar

i anslaget från och med år 1916. Under förutsättning emellertid, att de

av telegrafstyrelsen i underdånig skrivelse den 14 november 1913 föreslagna

ändringarna i nådiga reglementet för telegrafverkets pensionsinrättning

bliva av Kungl. Maj:t stadfästade, anser styrelsen att, såvitt

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. May.ts Nåd. ''Proposition Nr 3.

beräkningar hitintills hunnit göras, ökning av nu ifrågavarande anslag

för år 1916 icke erfordras.

Telegrafverkets bidrag till dess änke- och pupillkassa utgör enligt 1915

års stat 22,015 kronor, vilket belopp för envar av de i 1916 års stat

upptagna 24 nya manliga tjänsterna bör ökas med 27 kronor 50 öre

men åter minskas med samma belopp för envar av de tre till indragning

föreslagna assistenttjänsterna, eller således i allt ökas med 578 kronor.

Anslaget är därför i förslaget utfört med 22,593 kronor.

Anslaget till fyllnadspensioner, i 1914 års stat upptaget till 90,000

kronor och i 1915 års stat till 108,000 kronor, synes styrelsen, under

förutsättning jämväl av bifall till nyssnämnda underdåniga framställning

om ändring i pensionsreglementet, behöva för år 1916 beräknas till

115,000 kronor, innebärande en ökning från år 1915 med 7,000 kronor.

Till jämförelse nämner styrelsen, att utbetalningarna från anslaget uppgått

till:

år 1909...................................

» 1910...................................

» 1911...................................

» 1912.....................................

» 1913.....................................

Summan av anslagen å 1915

utgör..........................................................

................. kronor 70,475

................ » 79,941

................. » 85,780

................. » 94,512

................ » 102,647.

års pensions- och understödsstater

............................ kronor 393,170:—.

Enligt vad ovan anförts bör för år 1916 ökning ske:

å anslaget för livräntor och understöd

med ....................... kronor 5,945: —

» » » telegrafverkets stän
diga

bidrag till pensionsinrättningen
med.

........................ » 2,250: —

» » )) bidrag till telegraf
verkets

änke- och

pupillkassa med ... » 578: —

» » » fyllnadspensioner med » 7,000: —

eller tillhopa med .................................................................. kronor 15,773: —.

vadan pensions- och understödsstaterna i 1916 års

statförslag utförts med............................................... kronor 408,943: —.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 3.

Vad angår frågan om pension åt stationsföreståndarna Nordström Departementsoch

Hansson synas mycket talande skäl föreligga för beredande av årligt chefen
understöd

åt dem. I likhet med telegrafstyrelsen anser jag ock rättvist

och lämpligt, att de erhålla lika stora understöd. Beträffande det av

telegrafstyrelsen föreslagna beloppet kan man ju ställa sig i viss mån

tveksam, huruvida icke detsamma med hänsyn därtill, att Nordström och

Hansson ej haft att erlägga några pensionsavgifter, är väl högt beräknat.

Anställer man en jämförelse med det av styrelsen åberopade fallet Taberman,

finner man, att den honom tillerkända pensionen utgjorde ej fullt

2/s av hans avlöning, under det att det föreslagna pensionsbeloppet för

Nordström och Hansson möjligen kan anses överstiga Vs av deras avlöning,

beroende dock på till vilket belopp man taxerar av dem åtnjuten

förmån av fri bostad. Betingelserna i de särskilda fallen synas mig

emellertid ej lika. Taberman hade under en del av sin tjänstetid varit

anställd i ett enskilt telefonnät och hade vid sin pensionering allenast

25 tjänstår, medan såväl Nordström som Hansson under hela sin tjänstgöringstid

varit anställda i statens tjänst och därtill så länge som

respektive 57 och 53 år. Beträffande åter jämförelsen med linjemästare

av första lönegraden, torde den omständigheten, att dessas pensionsunderlag

utgör 1,900 kronor, icke vara av någon avgörande betydelse,

då de intaga en lägre tjänsteställning än stationsföreståndare, i vilken

sistnämnda egenskap Nordström och Hansson under en lång följd av år

tjänstgjort, den förre till och med så lång tid som 34 år. I betraktande

av den sällsynt långvariga och plikttrogna verksamhet, som Nordström

och Hansson utövat i telegrafverkets tjänst och för vilken telegrafstyrelsen

i sin framställning närmare redogjort, samt med hänsyn till det vackra

vitsord, styrelsen lämnat om dem, anser jag, att man i förevarande

undantagsfall kan frånse från de rent principiella betänkligheterna.

Något prejudikatfall, medförande konsekvenser för framtiden, kan detta

icke bliva, då Nordström och Hansson äro de sista kvarstående tjänstemännen

från den optiska telegrafens tid. Denna omständighet synes

mig värd särskilt beaktande vid frågans bedömande. Väger man samtliga

dessa omständigheter emot varandra, finner jag mig böra tillstyrka, att

det av styrelsen föreslagna understödsbeloppet, 2,000 kronor, tilldelas vardera

av dem.

Beträffande föreståndaren för Svenljunga växeltelefonstation K. M. M.

Nyberg, vilken allenast genom kontrakt är anställd vid telegrafverket,

har telegrafstyrelsen påpekat, att tillerkännandet av understöd åt honom

allenast innebär beredande av en förmån, som redan tillkommer de i

postverkets tjänst på liknande sätt anställda personer. Vad understödets

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 3 hlift. (Nr 3.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.

belopp vidkommer, synes mig detsamma, såsom telegrafstyrelsen föreslagit,

lämpligen böra sättas till 500 kronor.

Åt skrivbiträdet F. J. Jansson och lokaltelefonisten M. E. Haglund

hava föreslagits årliga understöd med för dylika fall under de senare åren

vanligt belopp, 500 kronor. Mot styrelsens förslag i denna del har jag

intet att erinra.

I avseende å maskinisten J. P. Forsgren hänvisar jag till vad jag

i samband med anmälandet av förslaget till driftkostnadsstat för postverket

för år 1916 anfört om understöd åt honom.

Mot förslaget att linjearbetaren L. Nordins understöd höjes med 180

kronor till 480 kronor har jag intet att invända.

Vad angår övriga poster under pensions- och indragningsstaterna

hava de ej heller givit mig anledning till anmärkning. Med anledning

av vad telegrafstyrelsen anför om ett av styrelsen väckt förslag till

ändringar i reglementet för telegrafverkets pensionsinrättning ber jag

emellertid få upplysa följande. Styrelsens ifrågavarande förslag är framlagt

i underdåniga skrivelser den 14 november 1913 och den 7 augusti 1914,

däri styrelsen anhållit om fastställelse å de föreslagna ändringarna i

reglementet. En av de sålunda föreslagna ändringarna åsyftar, att för

vissa kategorier av tjänstemän vid telegrafverket bereda lindring uti de

i många fall synnerligen höga avgifterna för egen pensionering. Komrne

sådan lindring till stånd, skulle detta hava till följd, att den på telegrafverket

fallande andelen av pensionskostnaderna skulle bliva något förhöjd.

Ändringen komme nämligen att medföra, att fyllnadspensionen,

som bestrides av telegrafverkets medel, komme att utgöra större del av

pensionen än vad för närvarande är fallet. Telegrafstyrelsens ifrågavarande

framställning blev remitterad till de av chefen för finansdepartementet

jämlikt nådigt bemyndigande tillkallade sakkunniga för verkställande

av utredning, huruvida och på vilka grunder en centralisering

av pensionsanstalter, understödda av staten, lämpligen må kunna genomföras.

Dessa sakkunniga hava avgivit utlåtande i ärendet, men jag är

ännu icke i tillfälle att underställa det föreliggande förslaget Kungl.

Maj:ts prövning, enär det befunnits nödigt att verkställa ytterligare utredning

i ärendet, särskilt i fråga om den ökade kostnad för statsverket

ett bifall till styrelsens framställning skulle medföra. Sådan utredning

har påbörjats, men är ännu icke avslutad.

D. Omkostnadsstat.

Bland anslagen under denna rubrik, vilka alla äro förslagsanslag,

möter föi-st anslaget för stationers och linjers underhäll. För detta ändamål

hava utgivits:

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 3.

år 1909

» 1910

» 1911

»''1912

» 1913

kronor 2,383,689

» 2,571,416

» 2,813,996

» 2,914,581

» 3,312,013

I staterna för åren 1914 och 1915 är anslaget upptaget till 3,100,000

respektive 3,325,000 kronor, vilka belopp uppenbarligen icke komma att

förslå. För år 1916 föreslår styrelsen anslagets bestämmande till 275,000

kronor högre belopp än för år 1915 eller således till 3,600,000 kronor.

Att styrelsen tilltror sig att kunna begränsa ökningen till nämnda summa,

beror delvis därpå att styrelsen, på sätt nedan säges, föreslagit upptagandet

av två nya utgiftstitlar å sammanlagt 107,000 kronor, varifrån

skola bestridas utgifter, som åtminstone till övervägande del nu avföras

under titeln stationers och linjers underhåll.

Anslaget för fastigheter, vilket anslag förekom första gången i staten

för år 1914 och då upptogs till 200,000 kronor samt för år 1915 höjts

till 220,000- kronor, anser styrelsen icke behöva för år 1916 beräknas

till mer än 160,000 kronor eller således 60,000 kronor lägre belopp än

för år 1915. Visserligen ligger det i sakens natur, anför styrelsen, att

utgifterna för underhåll av telegrafverkets i allmänhet under senare åren

färdigblivna fastigheter komma att stiga under de närmaste åren liksom

ock att färdigställandet av nya fastigheter kommer att medföra ökning

i uppvärmnings- och övriga kostnader för fastigheterna, men å andra

sidan torde hyresinkomsterna från dem komma att under år 1916 stiga

till sådant belopp, att ovan angivna nettoutgift icke överskrides.

Styrelsen aamäler i detta sammanhang, att bland de arbeten, som

under år 1916 skulle bekostas från ifrågavarande anslag, även är en

mindre tillbyggnad till telegrafverkets fastighet i Nässjö. Å telefonstationen

därstädes, vilken allt sedan år 1902 varit inrymd i verkets

nämnda fastighet, har nämligen rörelsen nu ökats så, att en utvidgning

av telefonlokalerna är nödig. Byggnadens arkitekt, professorn Lallerstedt,

har uppgjort förslag till husets tillbyggnad med en ny telefonsal.

Kostnaden härför samt för en del nödvändiga förändringar i samband

därmed, uppgående enligt kostnadsförslag till 11,500 kronor, skulle visserligen

synas böra bestridas av anslag till utgifter för kapitalökning.

Men då byggnaden är av trä och enligt Lallerstedts åsikt undergått

sådan värdeminskning, att fastigheten även efter tillbyggnaden icke har

högre värde än det ursprungliga, nu bokförda värdet av 21,079 kronor

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.

54 öre, anser styrelsen riktigast, att de nu föreslagna ändringarna utföras

för anslag till driftkostnader under förevarande titel.

I anslaget för förhyrda lokaler, för åren 1914 och 1915 upptaget

till 230,000 kronor, anser sig styrelsen icke behöva föreslå någon förhöjning.

Under rubriken mark- och takhyror m. m. föreslår styrelsen ett nytt

anslag, som för år 1916 beräknats till 75,000 kronor. De utgifter, som

det här är fråga om och som hittills utbetalts under rubriken stationers

och linjers underhåll, utgöra hyresersättningar till enskilda för upplåtande

av plats dels för telefon- och telegrafstolpar och dels för stativ

och andra fästen för trådar och kablar å hustak och väggar m. m. Styrelsen

har ansett önskligt, att dessa utgifter redovisas särskilt, på det

att övervakande av deras storlek skall lättare försiggå och utgifterna

kunna påföras de särskilda lokalnätens driftkostnader.

I 1914 och 1915 årens stater är för första gången uppfört särskilt

anslag för förråden, belöpande sig till 100,000 kronor för vartdera året.

Sedan styrelsen nu kunnat komma till större insikt om, till vilka belopp

förrådskostnaderna uppgå, anser styrelsen nödigt, att för år 1916 öka

anslaget med 50,000 kronor till 150,000 kronor.

De ständigt om ock ej så hastigt växande utgifterna för eldning,

belysning och städning av tjänstelokaler äro för åren 1914 och 1915 beräknade

till 250,000 respektive 260,000 kronor. Då utgifterna för detta

ändamål redan under år 1913 uppgått till 258,473 kronor, föreslår styrelsen

för år 1916 en förhöjning med ytterligare 10,000 kronor till

270,000 kronor.

Under ny titel: motordrift m. m. har styrelsen upptagit ett anslag

å 32,000 kronor. Från detta anslag skulle utbetalas utgifter för drift

av elektriska motorer och laddningsmaskiner å stationerna, drift av signalapparater

och dylikt. Dessa utgifter hava hittills avförts dels huvudsakligen

under titeln stationers och linjers underhåll, dels ock såsom

belysningskostnader. Då utgifterna i fråga förut varit av ringa omfattning,

har styrelsen icke tidigare ansett sig böra upplägga särskilt konto

för dem, men de moderna telefonstationerna med centralbatteri hava

ökat utgifterna för motordrift i avsevärd grad och för radiotelegrafstationerna

blir ifrågavarande utgiftspost av stor betydelse.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.

Anslaget för stationsinventarier anser styrelsen böra bibehållas oförändrat

vid 100,000 kronor, men i anslaget för verktyg sinventarier föreslår

styrelsen höjning från 70,000 till 80,000 kronor, alldenstund utgifterna

härför under år 1913 stigit till 67,911 kronor.

Styrelsen föreslår vidare uppförande av ett särskilt anslag med titel

tullumgålder m. m. och anför i detta avseende följande.

Sedan Kungl. Maj:t den 9 juni 1911 utfärdat ny tulltaxa att träda

i kraft den 1 december samma år samt därigenom med tull belagts

vissa för telegrafverket behövliga, förut tullfria varor, hemställde telegrafstyrelsen

i underdånig skrivelse den 10 oktober 1912, att Kungl.

Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva, att för telegrafverkets behov

erforderliga varor finge tullfritt i riket införas, samt att i sammanhang

med beslut därom föreskrift måtte lämnas om, att telegrafstyrelsen vid

bedömning av leveransanbud eller eljest vid inköp av varor för telegrafverkets

räkning skulle beträffande utländsk vara förfara så, som om tull

skolat erläggas för densamma. Ett av de viktigaste motiven för denna

styrelsens framställning var följande. Inom statens affärsdrivande verk

torde i allmänhet förfaras så, att belöpande tullavgifter för från utlandet

upphandlade inventarier tilläggas dessa inventariers värde och betalas

liksom inventarierna själva från anslag till utgifter för kapitalökning.

Då de affärsdrivande verkens anslag till utgifter för kapitalökning såsom

regel utgå från av staten i utlandet upplånade medel, under det att tullavgifter

redovisas såsom egentliga statsinkomster under rubriken: skatter,

blir således följden den, att staten årligen upplånar medel för att nästan

omedelbart i stor utsträckning återfå dem såsom skatteinkomster. Om

hänsyn tages till samtliga de affärsdrivande verken, skall det säkerligen

visa sig att de belopp, varom fråga är, stiga till sådan höjd, att ett fortsättande

på denna väg kan leda till allvarliga statsfinansiella olägenheter.

Enbart för telegrafverket uppgå nämligen tullumgälderna, enligt vad i

berörda underdåniga skrivelse beräknats, till omkring 88,500 kronor per

år och enligt vad nu kan antagas till omkring 100,000 kronor om året.

Styrelsens ifrågavarande framställning mötte motstånd såväl från

Sveriges industriförbund i en den 12 november 1912 till Kungl. Maj:t

ingiven skrivelse som ock från de i ärendet hörda myndigheterna, nämligen

generaltullstyrelsen och kommerskollegium, och har något beslut

i anledning av styrelsens framställning ännu ej, såvitt styrelsen har sig

bekant, meddelats.

För att åtminstone för telegrafverkets vidkommande råda bot för

ovan berörda olägenhet, har styrelsen funnit sig nu böra föreslå, att i

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.

telegrafverkets driftkostnadsstat uppföres ett särskilt anslag med titel:

tullumgälder m. m. å 100,000 kronor, varifrån tullavgifter samt hamnavgifter,

som telegrafverket har att erlägga för från utlandet inköpta

varor, skulle bestridas. Detta skulle medföra, att nämnda avgifter icke

vidare komma att utgå från telegrafverkets anslag till utgifter för

kapitalökning och ej heller att belasta telegrafverkets kapitalkonto. Härigenom

skulle man, säger styrelsen, visserligen komma i strid med den

av Sveriges industriförbund i dess nyssnämnda skrivelse såsom riktiga

angivna principen, att de statens affärsdrivande verk, som konkurrera

med enskild verksamhet, böra såvitt möjligt arbeta under samma ekonomiska

förutsättningar som den enskilde. Ett avvikande från denna

princip befarar industriförbundet skola förr eller senare leda därhän, att

statens tekniskt-ekonomiska verksamhet komme att giva skenbart goda

ehuru kanske i verkligheten mindre tillfredsställande resultat. Då

emellertid statens affärsdrivande verk redan i ett annat viktigt hänseende,

berörande just kapitalkontot, frångått nämnda princip, i det att

såsom regel inga årliga nedskrivningar av kapitalet verkställas av dem,

synes det styrelsen vara av desto större vikt för staten att icke öka

verkens disponerade kapital med erlagda tull- och hamnavgifter. Styrelsen

anmärker slutligen, att den av industriförbundet till förekommande

av den utav telegrafstyrelsen påpekade finansiella olägenheten föreslagna

utvägen, nämligen att tullavgifter, som betalas av statens verk, skulle

av tullverket särskilt redovisas och även i riksstaten föras särskilt för

att användas till avbetalning å statsskulden, icke kan bringa rättelse i

det förhållandet, att staten nu faktiskt årligen upplånar större belopp

än som erfordras. Icke kan det, tillägger styrelsen, vara skäl att fortsätta

därmed, endast för att söka vinna likställighet med den enskilda

affärsverksamheten, från vilken statens affärsverksamhet, såsom industriförbundet

självt påpekar, ändock i åtskilliga hänseenden skiljer sig, bland

annat därutinnan att statens verk äro fria från erläggande av skatter.

De belopp, som avförts under rubriken blanketter, skrivmaterialier,

tryckningskostnad m. m., hava växlat i storlek synnerligen mycket under

de senaste åren, såsom av följande tablå framgår:

under år 1909

» :» 1910

)) » 1911

» » 1912

» » 1913

kronor 320,373

» 197,557

» 274,359

» 237,905

» 355,835.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Haj:ts Nåd. Proposition Nr 3.

För åren 1914 och 1915 är anslaget för ifrågavarande ändamål

upptaget till 295,000 kronor. Den höga siffran för år 1909 och den

betydliga minskningen för år 1910 äro enligt styrelsens uppgift beroende

väsentligen därav, att styrelsen under förstnämnda år förskotterade

ett stort belopp för utgivande av en post- och telegrafortförteckning,

vilket förskott under år 1910 återbetaltes av generalpoststyrelsen.

Den minskade utbetalningen under år 1912 härleder sig delvis av vissa

då införda förändringar med rikstelefonkatalogen. Att anslaget i så höggrad

anlitats under år 1913, beror i största mån därpå, att under detta år

inköptes och betalades papper för två årgångar av rikstelefonkatalogen.

Då utgifterna för katalogen år för år ökas och för år 1916 uppskattas till

omkring 180,000 kronor, är en förhöjning av anslaget nödvändig, men

anser styrelsen densamma kunna begränsas till 25,000 kronor, vadan

anslaget är i statförslaget för år 1916 upptaget till 320,000 kronor.

Upphävandet genom nådigt brev den 26 maj 1911 av den för

statens civila verk gällande särskilda taxa för transporter på statens

järnvägar har föranlett betydligt större ökning av telegrafverkets fraktoch

transportkostnader än styrelsen förut haft anledning antaga. Då

dessa kostnader under år 1913 belöpt sig till 112,033 kronor, anser

styrelsen för år 1916 böra beräknas 120,000 kronor för detta ändamål

eller således 20,000 kronor högre belopp än för de närmast föregående

åren.

Åven anslaget för postavgifter tarvar någon förhöjning, förslagsvis

med 5,000 kronor eller till 70,000 kronor. Postavgifterna uppgingo

under år 1912 till 60,554 och under år 1913 till 68,306 kronor.

Ingen ändring föreslås i anslaget för resekostnads- och tralctamentsersättning.

Omkostnaderna för telegrafverkets undervisningsanstalt hava sedan år

1910 varit stadda i jämn stegring, beroende dels på behovet av tätare

och större lärokurser för tillgodoseendet av verkets krav på ökat antal

personal, dels ock på anordnandet av lärokurser i radiotelegrafi, vilket

även nödvändiggjort anskaffandet av undervisningsmateriel för detta

ändamål. Från år 1910 hava utgifterna fördubblats och utgjorde under

år 1913 38,011 kronor. Då någon minskning i utgifterna icke är att

under närmaste åren förvänta, utan snarare eu fortgående stegring torde

komma att inträffa, liar styrelsen för år 1916 upptagit anslaget med

ett till 50,000 kronor förhöjt belopp.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.

Departements
chefen.

Sveriges bidrag till underhåll av telegrafunionens internationella byrå

i Bern belöper sig ungefär till det i senaste årets stat upptagna beloppet

av 3,000 kronor, och. anser styrelsen därför någon ändring i

anslaget ej böra ske.

Till räntor erfordras, såvitt styrelsen nu kan beräkna, under år

1916 ett belopp av, influtna räntor frånräknade, 34,000 kronor, till

vilket belopp det i 1915 års stat upptagna beloppet av 32,000 kronor

alltså bör höjas.

Vad slutligen angår posten diverse utgifter, vilken i 1915 års stat

upptagits till 58,905 kronor, måste för år 1916 en höjning ske, alldenstund

utgifterna redan under år 1913 stigit till 68,860 kronor. För avjämnande

av driftkostnadsstatens slutsumma har styrelsen, som finner

anslaget böra beräknas till omkring 75,000 kronor, i sitt statförslag

utfört detsamma med 76,827 kronor.

Telegrafstyrelsens förslag att under omkostnadsstaten upptaga två

nya titlar, mark- och takhyror m. in. samt motordrift m. in., vilka

komma att omfatta utgifter, som beträffande den förra helt och hållet

och beträffande den senare till största delen hittills bokförts under titeln

stationers och linjers underhåll, synes ägnat att skänka ökad överskådlighet

och reda åt driftkostnadsstaten.

Ehuru sålunda utgifter till beräknat belopp av över 100,000 kronor

komma att avlyftas från titeln stationers och linjers underhåll föreslår

styrelsen en ökning under densamma med 275,000 kronor eller från

3,325,000 kronor, som beräknats för år 1915, till 3,600,000 kronor, vilken

höjning följaktligen rätteligen utgör omkring 375,000 kronor. Till förklaring

av denna avsevärda ökning har styrelsen meddelat, att ifrågavarande

anslag till stationers och linjers underhåll under de 5 sista åren

överskridits med följande belopp, nämligen:

år 1909 med 233,689 kronor,

3) 1910 » 321,416 »

» 1911 » 313,996 »

» 1912 » 314,581 » och

» 1913 » 512,013 » .

Att de för åren 1914 och 1915 för ifrågavarande ändamål beviljade

anslagen likaledes komma att avsevärt överskridas, anser styrelsen uppen
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.

bart, enär det för år 1914 upptagna beloppet 3,100,000 kronor, är

212,013 kronor lägre än den verkliga utgiften under år 1913 samt även

1915 års anslag icke överstiger utgifterna under år 1913 med mera än

omkring 13,000 kronor. Under de fem åren 1909—1913 har årliga

ökningen i de verkliga utgifterna från anslaget belöpt sig till i medeltal

185,665 kronor. Med utgång från den verkliga utgiften under år 1913

skulle alltså kunna antagas, att kostnaderna för stationers och linjers

underhåll skulle komma att stiga till 3,497,678 kronor under år 1914,

3,683,343 kronor under år 1915 och 3,869,008 kronor under år 1916.

Då likvisst utgifterna under år 1913 till följd av särskilda förhållanden

voro högre än eljest i normala fall samt, såsom förut antytts, omkring

100,000 kronor skulle för år 1916 utgå under nya utgiftstitlar, anser

styrelsen det sannolikt, att det av styrelsen föreslagna beloppet, 3,600,000

kronor, skall, såvitt på förhand är möjligt att beräkna, komma att ganska

nära motsvara det verkliga behovet. Med hänsyn till vad styrelsen sålunda

upplyst och då det ligger i sakens natur, att utgifterna för nu

ifrågavarande ändamål måste stegras i samma mån som telegrafverkets

verksamhet utvidgas, torde den föreslagna höjningen få anses erforderlig.

Styrelsen har vidare föreslagit, att kostnaderna för en mindre tillbyggnad

till telegrafverkets fastighet i Nässjö skulle bestridas av de

under titeln fastigheter upptagna medel. Då arbetet under de av styrelsen

omförmälda förhållandena ur bokföringssynpunkt snarare lärer

vaxa att betrakta såsom underhåll än som nybyggnad, synes förslaget

icke innebära någon avvikelse från gällande grunder för riksstatens uppställning.

För min del har jag därför icke funnit anledning till erinran

mot detsamma.

Vad anslaget till tullumgäld er angår, är telegrafstyrelsens i ovan omförmälda

skrivelse den 10 oktober 1912 gjorda framställning om tullfrihet

vid import av varor för telegrafverkets behov ännu beroende på

Kungl. Maj:ts prövning.

I anledning av den utav telegrafstyrelsen nu gjorda framställningen

i detta ämne har Sveriges industriförbund i en den 17 november 1914

till Kungl. Maj:t ingiven skrift anfört följande:

»I underdånig skrivelse till Kungl. Maj:t den 23 september 1914 angående

förslag till stat för telegrafverkets driftkostnader under år 1916 har telegrafstyrelsen

ånyo upptagit till behandling frågan om tullavgifterna för av telegrafverket

importerade varor.

Då telegrafstyrelsen år 1912 hemställde, att för telegrafverkets behov erforderliga

varor finge'' tullfritt införas till riket, tillät sig Sveriges Industriförbund i

underdånig skrivelse den 12 november 1912 framhålla de betänkligheter, som

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 saml. 3 höft. (Nr 3.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.

från industrihåll göra sig gällande mot en dylik åtgärd. Likaså avstyrkte generaltullstyrelsen

och kommerskollegium telegrafstyrelsens framställning.

Telegrafstyrelsen har, då dess förra framställning icke föranledde någon åtgärd,

nu i stället gjort framställning om att erlagda tullavgifter icke måtte inräknas

i telegrafverkets utgifter för kapitalökning eller belasta verkets kapitalkonto utan

att i verkets driftkostnadsstat uppföres ett särskilt anslag med titel: tullumgälder

m. m. å 100,000 kronor, varifrån tullavgifter samt hamnavgifter, som telegrafverket

har att erlägga för från utlandet inköpta varor, skulle bestridas.

Till en början vill Industriförbundet framhålla nödvändigheten av att vid

fastställande av det värde, med vilket en inköpt vara skall debiteras ett konto,

i värdet inräknas samtliga kostnader, som drabbat densamma. Endast i sådant

fall kan full jämförbarhet vinnas mellan svenska och utländska varor. Det synes

orimligt, att — som telegrafstyrelsen önskar — kostnaderna för en viss förnödenhetsartikel

skulle bestridas från tvenne anslag, om den är köpt i utlandet,

och från ett anslag, om den är svensk, samt att i förra fallet kostnaderna endast

delvis skulle belasta kapitalkontot. Under sådana förhållanden skulle det kunna

ligga i telegrafverkets intresse att vid fall av lika totalkostnader i större utsträckning

upphandla utländska varor, enär därigenom kapitalkontot icke stegrades i samma

grad och vinstresultatet bleve högre än om svenska varor uppköptes.

Yad beträffar den allmänna principen att statens affärsdrivande verk, som

konkurrera med enskild verksamhet, böra såvitt möjligt arbeta under samma

ekonomiska förutsättningar som den enskilde, så finnes intet skäl, att, ehuru

principen ej torde kunna fullständigt genomföras, ytterligare frångå densamma

på sätt telegrafstyrelsen föreslagit. I stället borde för de verk, där så ej redan

sker, årliga avskrivningar av kapitalet verkställas för att alltmera närma sig affärsmässiga

principer vid bokföringen. Kvar står dock fortfarande friheten från

skatt till stat och kommun. Men icke böra väl nämnda brister i överensstämmelsen

med den enskilda verksamheten tagas som förevändning för ytterligare

avvikelser från affärsmässiga principer inom ett statens affärsdrivande verk.

Det är så mycket viktigare att här berörda förhållanden noga beaktas, som

det nu för tiden ofta föres på tal, att staten i allt större utsträckning borde

övertaga produktionen. Som bevis för ändamålsenligheten av en dylik anordning

anföres, att staten redan nu med ekonomisk framgång driver industriell och annan

affärsverksamhet. Det är för bedömande av denna viktiga fråga givetvis av betydelse,

att de årsvinster, som statens affärsdrivande verk redovisa, äro verkliga

vinster och ej sådana, som uppstått genom räntefrihet å nedlagt kapital, genom

att avskrivningar ej verkställts, genom att särskild ersättning för tullumgälder

m. m. erhållits, genom skattefrihet o. s. v.

I sammanhang med telegrafstyrelsens behandling av denna fråga kan Förbundet

icke underlåta att vända sig mot styrelsens yttrande, att staten nu faktiskt

årligen upplånar större belopp än som erfordras. Om man nämligen antoge, att

av upplånade medel en million kronor inflöte i tullkassan från statens affärsdrivande

verk, skulle, därest de nämnda verken beviljades tullfrihet för importerade

varor, de beräknade tullinkomsterna minskas med en million kronor och en brist

uppstå i statsinkomsterna, som givetvis måste täckas från annat håll och i så

fall antagligen med lånemedel. Kesultatet skulle alltså bliva, att visserligen en

million kronor mindre behövde upplånas för telegrafverkets behov men att i

stället en million kronor behövde anskaffas för andra statsutgifter på grund av

de minskade tullinkomsterna. Statens behov av lånemedel skulle följaktligen

icke förändras genom de av telegrafstyrelsen föreslagna åtgärderna.»

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.

35

Med stöd av vad sålunda anförts, har förbundet hemställt, det

Kungl. Maj:t täcktes lämna telegrafstyrelsens förevarande framställning

utan avseende.

Till en början må framhållas, att den sålunda väckta frågan icke

kan bedömas såsom en endast telegrafverket berörande angelägenhet

utan i själva verket kräver att behandlas likformigt för samtliga statens

affärsdrivande verk. Det gäller sålunda att i allmänhet taga ställning till

frågan, hur de affärsdrivande verkens tullumgälder skola behandlas.

Telegrafstyrelsens nu föreliggande förslag berör närmast bokföringen

av de tullumgälder, som ett affärsdrivande verk för närvarande är

skyldigt att erlägga för sådan från utlandet införd materiel, som är

avsedd för verkets anläggningar och övriga nyanskaffningar och som sålunda

ingår i verkets fasta kapital. Det synes uppenbart, att så länge

sådana tullumgälder erläggas, de i varje fall icke kuuna bokföras såsom

verkets driftkostnader. Då ifrågavarande materiel överhuvud icke har

något med driftkostnaderna att skaffa, skulle en bokföring av densamma

påvilande tullumgälder såsom driftkostnader endast komma att

låta verkets driftkostnader synas högre än de i verkligheten äro. Härav skulle

den föreställningen eventuellt kunna uppkomma, att verkets drift vore

mindre ekonomisk än driften av motsvarande enskilda verk. Givetvis

skulle också en sådan bokföring nedsätta verkets beräknade räntabilitet.

Den fördel verket kunde tänkas hava därav, att dess kapitalkonto ej belastades

med ifrågavarande tullkostnader, kunde i allmänhet endast efter

lång tids förlopp komma att balansera denna minskade räntabilitet.

Då de ifrågavarande tullumgäldernas upptagande i driftkostnadsstaten

sålunda under alla omständigheter måste betraktas såsom en

oriktig bokföring, har jag icke funnit mig kunna tillstyrka telegrafstyrelsens

förslag i denna form. Fastmer har jag ansett böra fasthållas, att om

ett affärsdrivande verk överhuvud skall erlägga tull för de artiklar det

inför till förökande av sitt kapital, dessa tullumgälder måste bokföras på

verkets kapitalkonto. Mot ett sådant förfarande synes icke heller från

bokföringssynpunkt någon berättigad invändning kunna göras. Verkets

kapitalkonto är nämligen avsett att utvisa värdet av verkets tillgångar

efter do pris, som råda inom landet, vilka pris ju i allmänhet måste

anses innesluta jämväl tullavgifter för importerad materiel. Till det på

sådant sätt beräknade kapitalet måste hänsyn tagas, då det för bedömande

av verkets ekonomiska bärkraft gäller att avgöra, i vad mån

det i företaget nedlagda kapitalet förräntats. Varje försök att på något

sätt borträkna erlagda tullavgifter från verkets kapitalkonto skulle leda

opaginerad Kontrollera mot PDF

3(3 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.

till att detta kapitalkonto icke bleve fullt jämförligt med motsvarande

privata affärers.

Dessutom torde ett sådant borträknande av erlagda tullavgifter från

verkets kapitalkonto aldrig kunna konsekvent genomföras; en mängd

materiel levereras alltid till statens affärsdrivande verk från enskilda

producenter eller handlande inom landet. Det pris, som det affärsdrivande

verket då erlägger, omfattar tjMligen också tull för materiel, som

den enskilde producenten infört, och dessa tullavgifter måste alltså

komma att ingå i verkets kapitalkonto. Att någon mindre del av de

kostnader, som debiteras ett affärsdrivande verks kapitalkonto, visar sig

hava tillflutit statsverket såsom en inkomst, lärer för övrigt aldrig

kunna undvikas, även om tullbeskattningen alldeles lämnas ur sikte.

För tillförsel av materiel till sina anläggningar kan verket exempelvis

hå haft att betala frakt till statens järnvägar, vilken frakt då till någon

del utgjort en vinst för statsverket, som icke destomindre måst bokföras

på det affärsdrivande verkets kapitalkonto.

I fråga om bamnavgifter kommer särskilt i betraktande, att dessa

till väsentlig del äro att uppfatta såsotn ersättning för verkliga kostnader,

vilka, ekonomiskt sett, utgöra en nödvändig del av kapitalvärdet

av ifrågavarande anläggningar.

Tänker man sig, att en förändring nu genomfördes i syfte att för

framtiden frigöra ett affärsdrivande verks kapitalkonto från tullavgifter,

som kunna komma att erläggas, skulle en sådan anordning — under

förutsättning att verket från längre tid tillbaka betalt tullavgift för sina

importerade varor — medföra, att verkets nya anläggningar i kapitalkontot

komme att upptagas till lägre värde än de äldre, att med andra

ord bokföringen av äldre och nyare tillgångar icke bleve fullt jämförlig.

Verket skulle alltså hava att förränta ett kapital, som delvis innebölle

tullomkostnader, delvis icke. För telegrafverkets vidkommande skulle

detta dock icke gälla i vidare mån, enär, enligt vad telegrafstyrelsen

upplyst, den enda vara, som telegrafverket i större omfattning importerar,

nämligen kablar, först under år 1912 tulibelades. Och för äldre

tid tillbaka, före 1880-talet, lära alla verks kapitalkonton hava varit

fria från tullavgifter, ett förhållande, som ju dock icke förringar slutsatsernas

riktighet.

Av vad nu sagts torde framgå, att tullavgifter, vilka erlagts för

väror, som importeras till förökande av ett affärsdrivande verks realkapital,

med fullt fog kunna debiteras verkets kapitalkonto, och att

någon förändring med avseende på bokföringen i sådant hänseende

alltså icke är påkallad. Men de nu anförda skälen synas också avgö
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition nr S.

rande för den vidare frågan, huruvida ett statens affärsdrivande verk

över huvud taget bör betala tull enligt gällande taxa för sin import. När

riksstatsreformen ställde vissa verk utanför statsverket och betecknade

dem såsom affärsdrivande verk, avsågs därmed, bland annat, att dessa

verk skulle i avseende å sina driftresultat bli i möjligaste mån jämförliga

med privata affärsföretag.

Fördenskull ligger synnerlig vikt därpå, att beräkningen av det disponerade

kapitalets värde för statens affärsdrivande verk sker efter samma

grunder, som måste gälla för privata företag. Telegrafstyrelsen har visserligen

i sin skrivelse anfört, att denna princip redan frångåtts, nämligen

så till vida, att såsom regel inga årliga nedskrivningar av kapitalet

verkställas av de affärsdrivande verken, och att det därför vore av desto

större vikt att icke öka verkets disponerade kapital med erlagda tull- och

hamnavgifter. Härtill är att märka, att den'' regelbundna avsättning till

»förnyelsefond», som inom ett par av de affärsdrivande verken — dock

icke telegrafverket — äger rum, i själva verket motsvarar en årlig nedskrivning

av det disponerade kapitalet. Inom de verk, där en dylik nedskrivning

icke direkt utföres, bör verkets kapital likväl under alla omständigheter

hållas uppe i sitt fulla värde därigenom, att de för ändamålet

nödiga kostnaderna avskrivas såsom löpande underhållskostnader, ett

förfaringssätt som också tillämpas inom telegrafverket. Detta åskådliggöres

också genom vad telegrafstyrelsen i sin skrivelse anfört rörande

sättet för bekostande av en tillbyggnad till telegrafverkets fastighet i

Nässjö. Då denna tillbyggnad anses böra utföras för anslag till driftkostnader,

betyder ju detta i verkligheten, att å den gamla byggnaden

en nedskrivning sker med motsvarande belopp, d. v. s. något över hälften

av det bokförda värdet. Riksstatsreformen har avsett, att varje affärsdrivande

verk skulle genom åtgärder av nu anförd art uppehålla sitt

kapital i oförändrat värde. Skulle i sådant avseende inom något, verk

tilläventyrs något hava blivit eftersatt, bör givetvis rättelse härutinnan

ske. En nedskrivning av nya anläggningars värde genom ett avförande

av tullavgifter kan ju aldrig råda bot på eventuellt förefintliga fel av

nämnda art.

De affärsdrivande verkens skyldighet att erlägga tull enligt gällande

taxa för av dem införda artiklar är slutligen av praktisk betydelse med

hänsyn till den inhemska industriens berättigade krav på visst företräde

framför den utländska. Det torde vara tydligt, att om staten finner

nödigt och nyttigt att på deri enskilda marknaden inom landet bereda

vissa inhemska industrier ett visst skydd mot utländsk konkurrens, staten

icke gärna vid sin egen upphandling kan undandraga de ifråga
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.

varande industrierna samma skydd. En skyldighet för statens affärsdrivande

verk att verkligen erlägga på importerade artiklar belöpande tull och

upptaga sådana utgifter i kostnaderna för sina anläggningar och nyanskaffningar

torde få anses som det naturligaste och säkraste medlet

att tillförsäkra den inhemska industrien den företrädesbehandling, som

den under nu rådande handelspolitiska system med fog kan göra anspråk

på.

Några statsfinansiella olägenheter därav, att av staten inlånade medel

omedelbart i form av tullumgälder skulle inbetalas till statsverket, d. v. s.

överföras till ren inkomst, synas knappast vara för handen. I de fall

då verket, såsom särskilt för telegrafverket är fallet, förmår att fullt

förränta sitt bokförda kapital, bildar ju detta en tillgång, som till fullo

balanserar den för anskaffning av motsvarande realkapital, inberäknat därå

vilande tullavgifter, upptagna gälden. I övrigt äro de belopp, som tillföras

statsverket i form av tullinkomster av nu nämnd art, relativt obetydliga

och motvägas flerfaldigt av de belopp av skattemedel, som regelbundet

pläga anslås till kapitalökning för de affärsdrivande verken.

I enlighet med den uppfattning, jag här utvecklat, torde det ifrågasatta

anslaget till tullumgälder få utgå ur telegrafverkets driftkostnadsstat.

Summan av anslagen å 1915 års omkostnadsstat

utgör ........................................................................... kronor 4,948,905: —.

Häri har styrelsen nu föreslagit ökning:

av anslaget till stationers och linjers

underhåll ............................................

med

kr.

275,000: —

av anslaget till förråden .....................

»

»

50,000: —

» » » eldning, belysning

och städning av tjänstelokaler... .

»

10,000: —

av anslaget till verktygsinventarier

10,000: —

» )) » blanketter, skriv-

materialier, tryckningskostnad m. m.

»

25,000: —

av anslaget till frakt- och transport-

kostnader ............................................

»

20,000: —

av anslaget till postavgifter...............

»

»

5,000: —

» )) >) telegrafverkets under-

visnmgsanstalt ..................................

»

»

20,000: —

av anslaget till räntor...........................

2,000: —

» » » diverse utgifter.........

y>

17,922: —,

Transport kr.

434,922: — 4,948,905: —

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.

39

Transport kr. 434,922: — 4,948,905: —

varjämte, förutom anslaget till tullumgälder,

föreslagits följande nyaanslag:

till mark- och takhyror m. m.................. » 75,000: —

» motordrift m. m....................................... » 32,000: —.

Summa ökning kr. 541,922: —.

Minskning har föreslagits å anslaget för

fastigheter med .......................................... » 60,000: —,

vadan 1916 års omkostnadsstat ökas med........................ kr. 481,922: —

och alltså slutar å..................................................................... kr. 5,430,827:—.

Om vad jag sålunda föreslagit vinner godkännande, komma telegrafverkets

driftkostnader för år 1916 att utgöra de belopp, som utvisas

av följande tablå, vilken även innehåller jämförelse med den för

år 1915 av riksdagen i enlighet med Kungl. Maj:ts därom avlåtna proposition

fastställda stat för telegrafverkets driftkostnader.

Stat.

Belopp för

år 1915.

Belopp för

år 1916.

Ökning

för år 1916.

Minskning

för år 1916.

Avlöningsstat ........................................

7,573,985

7,966,330

392,345

Övergångsstat .......................................

28,440

23,900

—

4,540

Indra gningsstat .....................................

5,500

—

—

5,500

Pensions- och. undersstödästater ................

393,170

408,943

15,773

—

Omkostnadsstat .....................................

4,948,905

5,430.827

481,922

—

Summor

12,950,000

13,830,000

890,040

10,040

ökning

880,000

Med åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

dels medgiva, att envar av tillförordnade föreståndaren

för telegrafstationen i Vara Charles Frithiof

Julius Nordström, tillförordnade föreståndaren för telegraf-

och signalstationen å Vinga Anton Petrus Hansson,

telefonstationsföreståndaren Karl Mauritz Michael

Nyberg, skrivbiträdet Freja Jaquette Jansson, lokal
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.

telefonisten Maria Eleonora Haglund, maskinisten Johan

Petter Forsgren och linjearbetaren Lars Nordin må

från och med månaden näst efter den, under vilken

vederbörande entledigas från anställning vid telegrafverket,

av telegrafverkets medel uppbära under sin

återstående lifstid årligt understöd till belopp av, Nordström

och Hansson 2,000 kronor, Nyberg, Jansson och

Haglund 500 kronor, Forsgren 235 kronor och Nordin,

utöver förut beviljat årligt understöd, 180 kronor, att

utbetalas i den ordning, som gäller för fyllnadspensioner

från telegrafverket;

dels ock godkänna bifogade förslag till stat för

telegrafverkets driftkostnader under år 1916 samt bestämma

telegrafverkets anslag för driftkostnader under

samma år, förslagsvis, till 13,830,000 kronor, att utgå

direkt av telegrafmedlen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Niklas A. Lindliult.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3

41

Bilaga A.

Förslag

till

Stat för telegrafverkets driftkostnader

under år 1916.

Kronor.

Å. Avlöniiigsstat.

1. Telegrafstyrelsen:

Chef:

Generaldirektören .....................................

..... arvode

—

15,000

Ledamöter:

3 byråchefer å 9,000 kronor.......................

förslagsvis

27,000

2 fullmäktige ä 3,000 » ......................

..... arvode

6,000

Till en byråchef såsom generaldirektörens

ställföreträ-

dåre..................................................

..... arvode

1,000

34.000

Byråtjänstemän:

Administrativa byrån: 1 sekreterare ...............

förslagsvis

4,600

1 kamrer.....................

))

7,000

1 sekreterare och aktuarie

»

7,000

1 huvudkassör...............

»

5,000

1 ombudsman..............

))

6,000

1 revisor .....................

»

6,000

1 » .....................

»

6,000

1 » .....................

»

5,500

1 statistiker.................

»

3,800

Transport kr.

50,900

49,000

Bihang till riksdagens protokoll 1915.

1 saml.

3 höft. (Nr 3.)

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.

Kronor

Transport

50,900

49,000

Linjebyrån: 1 professor ................................

förslagsvis

7,500

1 byråingenjör ...........................

»

5,500

1 förrådsintendent........................

»

6,000

1 notarie....................................

»

5,500

1 linjeingenjör ...........................

»

4,600

Trafikbyrån: 1 byråkontrollör .......................

»)

5,500

1 föreståndare för undervisnings-

anstalten............................

»

5,500

1 aktuarie...............................

»

6,000

97,000

Biträdande tjänstemän:

7 assistenter.............................................

förslagsvis

18,800

1 föreståndare för katalogexpeditionen.........

))

2,400

5 telegrafister .........................................

»

8,400

18 kontorsskrivare.....................................

»

30,030

6 vaktmästare..........................................

»

9,390

Förste vaktmästare..................................

.... arvode

200

69,220

Arvoden till extra ordinarie tjänstemän, vikariatsersätt-

ning m. m......................................

förslagsvis

—

56,000

271,220

2. Linjedistrikten;

7 linjedirektörer .......................................

förslagsvis

52,000

21 linjeingenjörer .......................................

»

114,800

6 förrådsbokbållare....................................

»

17,100

7 kassörer av lista lönegraden ..................

»

13,380

12 bokhållare.............................................

»

14,520

10 linjemästare av lista lönegraden...............

»

24,600

26 » » 2:dra » ...............

»

55,680

44 linjeförmän » lista » ...............

»

75,120

53 » » 2:dra » ...............

))

75,990

16 reparatörer » lista » ...............

»

21,690

265 » » 2:dra » ...............

»

354,900

819,780

Arvoden till extra ordinarie tjänsteman, vi-

kariatsersättning m. m......................

M

—

60,000

879,780

Transport

—

1,151,000

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.

43

Kronor.

Transport

—

—

1,151,000

3. Trafikdistrikten och stationerna

:

2 telefondirektörer ....................................

förslagsvis

9,200

1 telegrafdirektör av l:sta lönegraden............

»

4,600

3 telegrafdirektörer av 2:dra » ............

»

12,600

3 telegrafinspektörer å 3,500 kronor.............

.... arvode

10,500

1 » ..................................

..... )»

2,500

14 kommissarier av l:sta lönegraden...............

förslagsvis

52,800

16 » » 2:dra » ...............

»

53,470

23 » » 3:dje » ...............

»

65,200

17 » » 4:de » ...............

»

39,400

36 kommissarier» 5:te » ...............

»

54,725

40 » » 6:ie » ...............

»

54,750

24 » » 7:de » ...............

»

27,750

387,495

Biträdande tjänstemän:

7 kontrollörer av l:sta lönegraden ...............

förslagsvis

33,200

11 » » 2:dra » ...............

»

45,000

125 assistenter............................................

»

362.850

363 telegrafister ..........................................

M

562,710

86 vaktföreståndare....................................

»

147,130

2 kassörer av l:sta lönegraden ..................

»

3,600

14 » » 2:dra » ..................

»

20,400

5 bokhållare.............................................

»

6,420

925 interurbantelefonister..............................

))

1,106,285

9 stationsförmän.......................................

»

12,860

63 stationsbiträden ....................................

»

70,500

2,370,955

Arvoden till extra ordinarie tjänstemän, vikariats-

ersättning m. m.....................................

»

—

3,110,000

5,868,450

4. Verkstaden.

1 verkstadsdirektör .....................................

.... arvode

12,000

3 verkstadsingenjörer...................................

förslagsvis

18,500

1 kontorschef.............................................

»

4.200

1 materialförvaltare ....................................

»

3.800

Transport

38,500

—

7,019,450

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.

Kronor.

Transport

38,500

—

7,019,450

3 verkmästare...................................... förslagsvis

11,000

1 kassör av l:sta lönegraden..................... .. »

1,380

—

50,880

5. Särskilda anslag.

Uppbördsprovision ....................................... förslagsvis

250,000

Felräkningspenningar............ ............. »

20,000

Hyresbidrag..................................... »

160,000

Dyrortstillägg .............. ...... »

221,000

i

Beklädnad.......... ......... »

170,000

Sjukvård ocb begravningshjälp........................ »

60,000

Belöningar, studieresor och gratifikationer åt tjänstemän ...

15,000

—

896,000

Summa för avlöningsstaten

—

—

7,966,380

B. Övergångsstat.

(Förslagsanslag.)

1. Telegrafstyrelsen.

1 tjänsteman av 2:dra lönegraden.................................

5,500

3 tjänstemän » l:sta » ä 4,000 kronor............

12,000

Arvoden till extra ordinarie tjänstemän ..........................

8,200

•

25,700

Avgår under A. Avlöningsstat upptagen avlöning.............

1.800

23,900

2. Linjedistrikten.

1 linjeingenjör............................................................

4,000

1 materialvakt..............

1,200

5,200

Avgå under A. Avlöningsstat upptagna avlöningar............

5,200

—

23,900

C. Pensions- och understödsstater.

Livräntor ocb understöd.............

- .

28,337

Bidrag till telegrafverkets pensionsinrättning, IVa procent

av den för året till 2,600,000 kronor beräknade tele-

graminkomsten....................................... förslagsvis

39,000

tilläggsbelopp

O

Tjt

O

It

243,013

Transport

—

271,350

7,990,230

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3.

45

Kronor.

Transport

_

271,350

7,990,230

Bidrag till telegrafverkets änke- och pupillkassa...............

—

22,593

Till fyllnadspensioner, enligt bestämmelserna i kungl. brevet

den 22 juni 1883 .................................. förslagsvis

—

115,000

408,943

D. Omkostnadsstat.

(Förslagsanslag.)

Stationers och linjers underhåll ..................................

—

3,600,000

Fastigheter..................................................................

—

160,000

Förhyrda lokaler........................................................

—

230,000

Mark- och takhyror m. m..........................................

—

75,000

Förråden ..................................................................

—

150,000

Eldning, belysning och städning av tjänstelokaler ............

—

270,000

Motordrift m. m.................................-••<...........*..........

—

32,000

Stationsinventarier .....................................................

—

100,000

Verktygsinventarier...................................................

—

80,000

Blanketter, skrivmaterialier, tryckningskostnad m. m..........

—

320,000

Frakt- och transportkostnader .......................................

—

120,000

Postavgifter ...............................................................

—

70,000

Resekostnads- och traktamentsersättning ......................

—

60,000

Telegrafverkets undervisningsanstalt.................................

—

50,000

Sveriges bidrag till underhåll av telegrafunionens interna-

—

3,000

Räntor .....................................................................

—

34,000

Diverse utgifter............................................................

—

76,827

5.430,827

Summa utgifter för verkets drif

-

13,830,000

Anm. De befattningar, som äro angivna med kursiv stil, äro avsedda att i regel innehavas av

kvinnliga tjänstemän.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 saml. 3 käft. (Nr 3.)

7

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. Rskr. 1915:46 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fastställande av telegrafverkets stat för driftkostnader för år 1916. s. 3 i texten
  2. SU 1915:16 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fastställande av telegrafverkets stat för driftkostnader för är 1916. s. 3 i texten
  3. Rskr. 1915:18 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 3 angående fastställande av telegrafverkets stat för driftkostnader för år 1916, i vad densa s. 4 i texten
  4. BU 1915:7 Bankoutskottets utlåtande Nr 7 s. 8 i texten
  5. Förteckning över riksdagens skrivelser, riksdagen 1915 Förteckning över riksdagens skrivelser s. 2 i texten