Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription och om ärsstämning

1915-02-19 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1915:39, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription och om ärsstämning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 39.

1

Nr 39.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

lag om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 4 mars

1862 om tioårig preskription och om ärsstämning; given

Stockholms slott den 19 februari 1915.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 1 §

i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription och om årsstäraning.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Berndt Hasselrot.

Bihang till riksdagms protokoll 1915. 1 samt. 32 käft. {Nr 39).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 39.

Förslag

till

¥

Lag

om ändrad lydelse av I § i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription

och om årsstämning.

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 4 mars 1862 om

tioårig preskription och om årsstämning skall erhålla följande ändrade

lydelse:

Var, som har fordran hos annan i penningar, eller vad det är, skall

den genom stämning eller lagsökning, eller eljest skriftligen eller muntligen,

hos gäldenären kräva inom tio år från den dag, då skuldebrev eller

annan handling, varå fordran grundad är, gavs, eller fordringen annorledes

tillkom; och vare fordringens tillkännagivande hos gäldenären lika

ansett, som hade krav skett: är fordran ej till betalning förfallen så tidigt,

att den inom tio år sökas eller krävas kan; då skall borgenär, inom sagda tids

förlopp, gäldenären därom erinra. Vare ock borgenär skyldig att, så länge

hans fordran sedan irmestår, den ånyo bevaka, som nu sagt är, inom vart

tionde år från den dag, då sista bevakningen skedde.

Har den, hos vilken fordran genom krav eller erinran bevakas skall,

blivit i sådant ändamål, å tre särskilda dagar av tionde året, sökt i sitt

hemvist, men ej kunnat träffas; give borgenär fordringen an hos domstol

eller överexekutor, och läte bevis däröver inom årets slut införas i allmänna

tidningarna.

År borgenären ej veterligt, om eller var gäldenären äger hemvist

inom riket; då må ock fordringen hos domstol eller överexekutor angivas

och beviset däröver i tidningarna införas, inom tid, som nu sagd är.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 39.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

torsdagen den 31 december 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anmälde riksdagens

den 24 februari 1912 avlåtna underdåniga skrivelse av följande

innehåll:

»Uti sin till innevarande års riksdag avgivna Embetsberättelse har

justitieombudsmannen hemställt, att riksdagen måtte för sin del antaga

ett av honom framlagt förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § i förordningen

den 4 mars 1862 om tioårig preskription och om årsstämning.

Nämnda lagrum innehåller föreskrifter om vissa åtgärder, som borgenär

har att vidtaga för undvikande av fordringsrättens preskription.

Såsom allmän regel gäller, att borgenären skall inom tio år från fordringens

uppkomst bevaka sin rätt genom krav eller erinran hos gäldenären

vid äventyr att eljest förlora sin talan mot denne. I syfte att trygga

borgenärens rätt i sådana fall, då det icke varit honom möjligt att å tid,

då sådant krav eller erinran skolat ifrågakomma, anträffa gäldenären, stad
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majtis nåd. proposition nr 39.

gar vidare förordningen, att därest gäldenären blivit å tre särskilda dagar

av tionde året sökt i sitt hemvist utan att kunna anträffas, borgenären

har att hos domstol eller överexekutor angiva sin fordran och låta bevis

om samma anmälan införas i allmänna tidningarna tre gånger, minst

fjorton dagar mellan varje gång och första gången inom tionde årets slut.

Sistberörda stadgande synes emellertid lämna rum för oklarhet såväl

i fråga om den tidrymd, inom vilken kungörandet skall vara slutfört, som

ock för besvarande av spörsmålet, huruvida första eller sista kungörandet

skall anses bilda utgångspunkten för den nya preskriptionstiden, justitieombudsmannens

förslag avser därför att åt ifrågavarande bestämmelser

giva en avfattning, som skulle utesluta hittillsvarande osäkerhet och tvekan

i nämnda hänseenden.

Den brist i preskriptionsförordningen, som sålunda framhållits, kan

uppenbarligen medföra olägenheter, för vilkas undanröjande en lagändring

torde vara av behovet påkallad. Riksdagen, som emellertid icke ansett sig

höra antaga det av justitieombudsmannen framlagda förslaget, har för sin

del funnit berörda olägenheter kunna lättast och enklast avhjälpas genom

en sådan ändring av förevarande lagrum, att bevis om fordringens angivande

hos domstol eller överexekutor skulle införas i allmänna tidningarna allenast

en gång, vilket då naturligtvis skulle ske inom tionde årets slut. Härigenom

skulle ej mindre undvikas den fara för rättsförlust för borgenären, som enligt

gällande lagstiftning förefinnes, än även vinnas fullständig klarhet om

den tidpunkt, från vilken den nya preskriptionstiden skulle räknas. Någon

betänklighet mot att i förevai’ande fall, där frågan endast gäller att avbryta

preskription, föreskriva kungörelse endast en gång synes icke

böra förefinnas. Det må sålunda anmärkas, att såväl enligt 2 kap. 38 §

nya jordabalken som enligt 8 § i lag om aktiebolag den 12 augusti 1910

däri omförmälda kungörelser icke behöva införas i allmänna tidningarna

mera än en gång.

På grund av vad sålunda anförts, får riksdagen anhålla det täcktes

Eders Kungl. Maj:t låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till

sådan ändring av 1 § i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription

och om årsstämning, som kan finnas lämplig och erforderlig för undvikande

av de utav justitieombudsmannen påpekade olägenheter.»

Efter att hava redogjort för berörda skrivelse och justitieombudsmannens

till grund för densamma liggande framställning anförde departementschefen:
»Den

oklarhet, som vidlåder nu gällande lagbestämmelser angående

vad en borgenär har att iakttaga, när ban icke kan genom krav eller erinran

hos gäldenären bevaka sin fordran, kan obestridligen medföra rätts
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 39.

förlust för borgenären och torde därför böra undanröjas. Någon betänklighet

att för detta fall åtnöjas med att den föreskrivna kungörelsen allenast

en gång införes i allmänna tidningarna synes mig icke vara för handen,

och jag har därför låtit, i enlighet med riksdagens anhållan, inom justitiedepartementet

utarbeta förslag till därav påkallad ändring i 1 § av förordningen

om tioårig preskription och om årsstämning. I sammanhang

härmed har, med hänsyn till stadgandet i 9 § av förordningen om utsökningslagens

införande m. m. den 10 augusti 1877, ansetts böra utmärkas,

att borgenären har att angiva sin fordran hos överexekutor, därest han ej

hellre vill i sådant ändamål anlita domstol.»

Föredraganden uppläste härefter berörda lagförslag, av den lydelse

bilaga vid detta protokoll utvisar, samt hemställde, att lagrådets utlåtande

över förslaget måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler,

genom utdrag av protokollet inhämtas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet

Israel Myrberg.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av I § i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription

och om årsstämning.

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 4 mars 1862 om

tioårig preskription och om årsstämning skall erhålla följande ändrade

lydelse:

Var, som har fordran hos annan i penningar, eller vad det är, skall

den genom stämning eller lagsökning, eller eljest skriftligen eller muntligen,

hos gäldenären kräva inom tio år från den dag, då skuldebrev eller

annan handling, varå fordran grundad är, gavs, eller fordringen annorledes

tillkom; och vare fordringens tillkännagivande hos gäldenären lika

ansett, som hade krav skett: är fordran ej till betalning förfallen så tidigt,

att den inom tio år sökas eller krävas kan; då skall borgenär, inom sagda tids

förlopp, gäldenären därom erinra. Vare ock borgenär skyldig att, så länge

hans fordran sedan innestår, den ånyo bevaka, som nu sagt är, inom vart

tionde år från den dag, då sista bevakningen skedde.

Har den, hos vilken fordran genom krav eller erinran bevakas skall,

blivit i sådant ändamål, å tre särskilda dagar av tionde året, sökt i sitt

hemvist, men ej kunnat träffas; give borgenär fordringen an hos domstol

eller överexekutor, och läte bevis däröver inom årets slut införas i allmänna

tidningarna.

År borgenären ej veterligt, om eller var gäldenären äger hemvist

inom riket; då må ock fordringen hos domstol eller överexekutor angivas

och beviset däröver i tidningarna införas, inom tid, som nu sagd är.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 39.

7

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd torsdagen den

11 februari 1915.

Närvarande:

Justitieråden Bergman,

Sjögren,

Regeringsrådet Palmgren,

Justitierådet Dyberg.

Enligt lagrådet tillhandakomrnet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

31 december 1914, hade Kungl. Majrt förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas över

upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den

4 mars 1862 om tioårig preskription och om årsstämning.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av revisionssekreteraren Tore Almén.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet

Erik Olander.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 39.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott fredagen den 19 februari 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anmälde lagrådets

den 11 innevarande februari avgivna utlåtande över det den 31

december 1914 till lagrådet remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse

av 1 § i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription och om

årsstämning; och hemställde departementschefen, att förslaget, som av lagrådet

lämnats utan anmärkning, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

I denna hemställan instämde statsrådets övriga ledamöter;

och täcktes, med bifall därtill, Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition

av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet

Israel Myrberg.

Stockholm 1915. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

150640

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1915:33 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskri s. 5 i texten
  2. LU 1915:10 Lagutskottetn utlåtande Nr It) a1 i texten