Sök i Ratio Lex

Med, förslag till instruktion för riksdagens justitieombudsman och instruktion för riksdagens militieombudsman

39 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 36 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1915:5, Med, förslag till instruktion för riksdagens justitieombudsman och instruktion för riksdagens militieombudsman

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tx nåd. proposition nr 5.

1

N:r 5.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med, förslag till

instruktion för riksdagens justitieombudsman och instruktion

för riksdagens militieombudsman; given Stockholms

slott den 23 december 1914.

Under åberopande av bilagda i statsrådet hållna protokoll vill Kungl.

Maj:t till riksdagens prövning framlägga härvid fogade förslag till

instruktion för riksdagens justitieombudsman och

instruktion för riksdagens militieombudsman.

Kungl. Maj:t

städse välbevågen.

förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

GUSTAF.

Berndt Hasselrot.

Bihang till riksdagens protokoll I9t5. 1 sand. ö höft. (Nr 5.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 5.

Förslag

till

instruktion

för riksdagens justitieombudsman.

1 §•

Riksdagens justitieombudsman åligge att utöva en allmän tillsyn över

lagars, författningars och instruktioners efterlevnad av domare, ämbetsoch

tjänstemän samt, om de i sina ämbetens utövning av vald, mannamån

eller annan orsak begått någon olaglighet eller underlåtit att behörigen

fullgöra sina ämbetsplikter, dem vid vederbörliga domstolar i laga

ordning därför tilltala eller låta tilltala; dock vare krigsdomstolarna samt

ämbets- och tjänstemän med avlöning från de till försvarsväsendet anslagna

medel, så ock Konungens justitiekansler och riksdagens militieombudsman,

undantagna från justitieombudsmannens tillsyn.

Har jämte ämbets- eller tjänsteman, vars ämbetsutövning står under

justitieombudsmannens tillsyn, annan ämbets- eller tjänsteman, vars ämbetsutövning

står under militieombudsmannens tillsyn, deltagit i åtgärd,

som justitieombudsmannen finner böra föranleda åtal, äge denne att för

sådan åtgärd anställa och utföra talan även mot sist nämnde ämbets
O
eller

tjänsteman.

2 §.

Justitieombudsmannen bör förnämligast anmärka och beivra sådana

av domare, ämbets- och tjänstemän begångna fel, som synas honom antingen

härröra från egennytta, vrångvisa, våld eller grov försumlighet

eller bereda en allmän osäkerhet för medborgares rättigheter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kung1. Maj:ts nåd. proposition nr 5.

Finner justitieombudsmannen någon domare, ämbets- eller tjänsteman,

vars ämbetsutövning står under hans tillsyn, hava felat endast av

ovarsamhet, utan vrång avsikt, må han låta bero vid vunnen rättelse eller

avgiven förklaring eller vad eljest förekommit i saken.

4 §•

Skulle den oförmodade händelse inträffa, att antingen hela Konungens

högsta domstol eller av dess ledamöter en eller flera funnes hava

i mål, som från annan domstol än krigsdomstol kommit under högsta

domstolens prövning, av egennytta, vrångvisa eller försumlighet så orätt

dömt, att därigenom någon, emot tydlig lag samt sakens utredda och behörigen

styrkta förhållande, mistat eller kunnat mista liv, personlig frihet,

ära eller egendom, eller regeringsrätten eller en eller flera av dess

ledamöter funnes hava vid prövning av besvärsmål låtit sådant förhållande

komma sig till last, vare justitieombudsmannen pliktig att vid riksrätt den

eller de felande under tilltal ställa samt till ansvar efter lag befordra;

och före justitieombudsmannen då alltid själv talan.

§•

Då riksdagens konstitutionsutskott enligt 106 § regeringsformen

ställt någon statsrådets ledamot under tilltal av justitieombudsmannen,

åligge honom likaledes att inför riksrätten själv föra talan.

6 §.

Justitieombudsmannen äge i andra fall än de i nästföregående två

§§ nämnda att antingen själv eller genom ombud utföra de åtal mot

domare, ämbets- och tjänstemän, vartill han finner sig föranlåten. Innan

rättegång anställes, bör justitieombudsmannen lämna den eller dem, vilka

äro i fråga att tilltalas, tillfälle att, inom kort av honom föreskriven tid,

inkomma med de upplysningar, till vilka de kunna anse sig befogade. Av

ämbetsmännen i allmänhet inä han fordra den lagliga handräckning, som

de efter 91) § regeringsformen äro skyldiga att honom lämna, samt av

alla fiskaler äska biträde att anställa och utföra åtal efter de föreskrifter,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung 1. Maj:ts nåd. proposition nr 5.

vilka han bör dem meddela; ägande han, vad vites föreläggande beträffar,

därtill lika rätt med justitiekanslern.

7 §.

Skulle, emot förmodan, justitieombudsmannen någon domare, ämbets-

eller tjänsteman utan skäl tilltala eller låta tilltala eller genom obehöriga

tillmålen och olagliga påståenden förolämpa, vare han, lika med

åklagare i allmänhet, förfallen till ansvar härför efter lag och författningar.

För åtal och påståenden, som justitieombudsmannens ombud utföra och

framställa i enlighet med och således icke utöver hans föreskrifter, vare

han ansvarig.

8 §•

Justitieombudsmannen må, när han det nödigt anser, övervara domstolars

och ämbetsverks överläggningar och beslut, dock utan rättighet att

sin mening därvid yttra, ävensom äga tillgång till alla domstolars, ämbetsverks

samt ämbets- och tjänstemäns protokoll och handlingar.

9 §•

Klagar någon hos justitieombudsmannen över åtgärd av domare,

ämbets- eller tjänsteman, vars ämbetsutövning står under hans tillsyn, och

sin klagan, skriftligen författad, med handlingar och bevis söker styrka,

må justitieombudsmannen, om han, efter de i 1 och 2 §§ bestämda grunder,

finner sakens beskaffenhet och vikt det fordra, anställa eller låta

anställa åtal eller i annat fall förfara såsom i 3 § sägs.

Står domare, ämbets- eller tjänsteman, över vars åtgärd klagan föres

hos justitieombudsmannen, för sin ämbetsutövning ej under hans utan

under militieombudsmannens tillsyn, må justitieombudsmannen giva den

klagande anvisning att, där honom så gott synes, hos militieombudsmannen

söka laga rättelse.

Då klagande sådant begär, läte justitieombudsmannen meddela honom

bevis, att han ernottagit klagoskriften.

10 §.

Har justitiekanslern lämnat utan avseende någon hos honom av enskild

man anmäld klagan, som tillhör området för justitieombudsmannens

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t>s nåd. proposition nr 5.

5

ämbetsutövning, åligge det denne, där anmälan hos honom göres och han

anser klagan vara på goda skäl grundad, att giva den klagande det lagliga

biträde, som omständigheterna påkalla.

11 §•

Där riksdagen eller dess bankoutskott eller riksdagens revisorer beslutit

att ställa fullmäktige i riksbanken eller i riksgäld skontoret under

Tilltal, åligge det justitieombudsmannen att själv eller genom ombud sådan

talan utföra.

12 §.

Justitieombudsmannen skall årligen företaga inspektionsresor för att

göra sig noga underrättad om lagskipningens tillstånd och om de förhållanden

i övrigt, som tillhöra området för hans ämbetsutövning.

13 §.

Det åligge justitieombudsmannen att till varje lagtima riksdag avlämna

en allmän redogörelse för sin förvaltning av det honom anförtrodda

ämbetet samt däruti med avseende på området för sin ämbetsutövning utreda

lagskipningens tillstånd i riket, anmärka bristerna i lagar och författningar

samt avgiva förslag till deras förbättring. Han vare ock skyldig

att för varje lagtima riksdag uppgiva, såväl vilka av föregående riksdagar

fattade beslut och gjorda framställningar efter sistförflutna lagtima riksdags

början blivit av Konungen gillade och föranlett bestämmelsers utfärdande

eller annan åtgärd, som även vilka beslut och framställningar icke blivit

för Konungen föredragna eller av Konungen prövade. Justitieombudsmannens

ovannämnda redogörelse och berättelse böra genast vid riksdagens

början ingivas för att kunna i tid hänvisas till granskning av lagutskottet,

dit jämväl i samma ändamål hans ämbetsdiarier och registratur inlämnas.

14 §.

Finner justitieombudsmannen, att inom området för hans ämbetsutövning

antingen någon lags eller författnings otydlighet eller domares,

ämbets- eller tjänstemäns skiljaktiga begrepp om dess ändamål föranleda

olika eller oriktig tillämpning därav, bör han i sin berättelse till riksdagen

yrka en till enhet och sammanhang i tillämpningen verkande förklaring

av en sådan lag eller författning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kuugl. Maj:ts nåd. proposition nr o.

15 §.

Skulle justitieombudsmannen erfara, att inom området för hans ämbetsutövning''

något emot gällande bestämmelser stridande förfarande är

brukligt vid domstolar eller ämbetsverk eller hos ämbets- eller tjänsteman,

må han i sin berättelse anmärka oriktigheten därav. Ar åter något missbruk

uppkommet i brist av stadganden, åligge honom att för riksdagen

framhålla angelägenheten av erforderliga bestämmelsers meddelande.

16 §.

De lagförklaringar, som högsta domstolen på inkomna förfrågningar

av domare och ämbetsmän givit, skola av föredraganden i högsta

domstolen opåmint tillställas justitieombudsmannen, vilken det åligger att

anmäla dem hos riksdagen och därvid tillkännagiva, om han finner någon

sådan förklaring vara olämplig eller under namn av förklaring ny lag

stiftad.

17 §.

Anser justitieombudsmannen, att inom området för hans ämbetsutövning

någon bestämmelse, som det ankommer på Konungen att meddela,

är behövlig, eller någon ändring erfordras i förut meddelad sådan bestämmelse,

eller eljest någon anstalt är nödig till befrämjande av allmänt gagn,

må han därom göra anmälan hos Konungen.

18 §■

Finner justitieombudsmannen, att inom området lör hans ämbetsutövning

någon författning icke efterleves utan fallit i glömska, och anser

han det vara utan nytta, att den åter bringas i tillämpning, må han, om

det ankommer på Konungen att upphäva författningen, därom göra hemställan

hos Konungen och i annat fall anmäla förhållandet för riksdagen.

19 §•

Justitieombudsmannen bör inhämta noggrann kännedom om anledningarna

till häktande av personer, som åtalas vid annan domstol än krigsdomstol,

och om tiden för deras hållande i fängsligt förvar. Det åligge

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 5.

7

honom ock att besöka fängelserna för att eöra sig underrättad om fångarnas

skötsel och underhåll. De fånglistor, som enligt särskilda författningar

inkomma till justitieombudsmannen, skola av honom granskas.

50 §-

Justitieombudsmannen, som förer ordet bland de till tryckfrihetens

vård av riksdagen valda kommitterade, bör med synnerlig uppmärksamhet

och nit iakttaga vad till skyddande av tryckfriheten är stadgat.

21 §.

över alla mål, som anmälas hos justitieombudsmannen, och alla

åtgärder, som han vidtager, skall han låta hålla fullständiga anteckningar

och likaledes registratur av utgående expeditioner.

22 §.

Justitieombudsmannen, vars vistelseort i och för ämbetet är huvudstaden,

må ej under sin tjänstetid utöva någon annan befattning i allmän

tjänst.

23 §.

Justitieombudsmannen äge antaga och entlediga tjänstemännen vid

sin expedition.

Dessa vare skyldiga att efterkomma justitieombudsmannens föreskrifter

i tjänsten, och äge han att mellan dem fördela göromålen.

24 §.

Justitieombudsmansexpeditionen skall varje söckendag hållas öppen

för allmänheten under den tid justitieombudsmannen bestämmer.

När justitieombudsmannen för ämbetsresa lämnar huvudstaden, skall

han bemyndiga en tjänsteman vid sin expedition därstädes att under tiden

öppna till ämbetet ankommande brev och besörja sådana uppskov ej tålande

anteckningar och meddelanden, som ej innefatta beslut eller annan

justitieombudsmannen tillhörande ämbetsåtgärd.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 5.

, 25 §.

Justitieombudsmannen äge, med uppbärande av full avlöning, årligen

åtnjuta semester en och en halv månad. Under denna tid, liksom

ock då justitieombudsmannen eljest är av laga förfall hindrad att utöva

sitt ämbete, skall detta förestås av den, som i stadgad ordning utsetts att

efterträda honom i händelse av hans avgång från ämbetet.

Om semester och annan ledighet för tjänstemännen vid justitieombudsmansexpeditionen

samt om vikarier för derå under ledighet bestämrne

justitieombudsmannen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 5.

9

Förslag

till

instruktion

för riksdagens militieombudsman.

1 §•

Riksdagens militieombudsman åligge att utöva en allmän tillsyn över

lagars, författningars och instruktioners efterlevnad vid krigsdomstolarna

samt av ämbets- och tjänstemän med avlöning från de till försvarsväsendet

anslagna medel ävensom att, om ämbets- eller tjänsteman i sitt ämbetes

utövning vid krigsdomstol eller i annan ämbetsutövning, för vilken

åtnjutes avlöning från nämnda medel, av vald, mannamån eller annan orsak

begått någon olaglighet eller underlåtit att behörigen fullgöra sina

ämbetsplikter, honom därför i laga ordning tilltala eller låta tilltala vid

vederbörlig domstol.

Har jämte ämbets- eller tjänsteman, vars ämbetsutövning står under

militieombudsmannens tillsyn, annan ämbets- eller tjänsteman, vars ämbetsutövning

står under justitieombudsmannens tillsyn, deltagit i åtgärd, som

militieoinbudsmannen finner böra föranleda åtal, äge denne att för sådan

åtgärd anställa och utföra talan äfven mot sist nämnde ämbets- eller

tjänsteman.

V id fullgörande av vad enligt 1 § åligger militieombudsmannen

skall lian särskilt övervaka efterlevnaden av

strafflagstiftningen för krigsmakten, lagstiftningen om krigsdomstolar

och om rättegången därstädes samt andra författningar, i den män

de skola tillämpas av sådan domstol;

värnpliktslagen samt övriga bestämmelser om värnpliktigas inskrivning,

redovisning och tjänstgöring;

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 5 liäft. {Nr 5.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 5.

bestämmelser om antagande och entledigande av den vid krigsmakten

fast anställda personal samt om deltagande i de för krigsmakten anordnade

utbildningskurser;

bestämmelser om krigsmäns behandling och omvårdnad;

bestämmelser om förvaltningen av de till försvarsväsendet anslagna

medel samt av försvarsväsendet tillhörande fastigheter;

bestämmelser om statens upphandlings- och entreprenad väsende, i

vad de äga tillämpning inom försvarsväsendet, om anskaffande, underhåll

och vård av materiell, anskaffande och användande av andra förnödenheter

samt utförande av arbete för försvars väsendets behov;

bestämmelser om förråd, utrustning och dylikt, som avser krigsberedskap;

samt

bestämmelser om expedierande av beslut och om förvarande och

tillhandahållande såväl av koncept till utgående expeditioner som av andra

handlingar.

3 §•

Det tillkomme ej militieombudsmannen att ur militärteknisk synpunkt

utöva tillsyn å militära anordningar.

4 §.

Militieombudsmannen bör förnämligast anmärka och beivra sådana av

domare, ämbets- eller tjänstemän begångna fel, som synas honom antingen

härröra från egennytta, vrångvisa, väld eller grov försumlighet eller bereda

en allmän osäkerhet för medborgares rättigheter eller kunna föranleda,

att anstalter inom försvarsväsendet icke uppfylla sitt ändamål.

Finner militieombudsmannen någon domare, ämbets- eller tjänsteman,

vars ämbetsutövning står under hans tillsyn, hava felat endast av ovarsamhet,

utan vrång avsikt, må han låta bero vid vunnen rättelse eller

avgiven förklaring eller vad eljest förekommit i saken.

3 §•

Skulle den oförmodade händelse inträffa, att antingen hela Konungens

högsta domstol eller av dess ledamöter en eller flera funnes hava i mål,

rö

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 5.

11

som från krigsdomstol kommit under högsta domstolens prövning, av egennytta,

vrångvisa eller försumlighet så orätt dömt, att därigenom någon,

emot tydlig lag samt sakens utredda och behörigen styrkta förhållande,

mistat eller kunnat mista liv, personlig frihet, ära eller egendom, vare

militieombudsinannen pliktig att vid riksrätt den eller de felande under

tilltal ställa samt till ansvar efter lag befordra; och före militieombudsmannen

då alltid själv talan.

7 §•

Militieombudsinannen äge i andra fall än det i nästföregående §

nämnda att antingen själv eller genom ombud utföra de åtal mot domare,

ämbets- och tjänstemän, vartill han finner sig föranlåten. Innan rättegång

anställes, bör militieombudsinannen lämna den eller dem, vilka äro i fråga

att tilltalas, tillfälle att, inom kort av honom föreskriven tid, inkomma

med de upplysningar, till vilka de kunna anse sig befogade. Av ämbetsmännen

i allmänhet må han fordra den lagliga handräckning, som de

efter 99 § regeringsformen äro skyldiga att honom lämna, samt av alla

fiskaler äska biträde att anställa och utföra åtal efter de föreskrifter, vilka

han bör dem meddela; ägande han, vad vites föreläggande beträffar, därtill

lika rätt med justitiekansler!!.

8 §•

Skulle, emot förmodan, militieombudsinannen någon domare, ämbetseller

tjänsteman utan skal tilltala eller låta tilltala eller genom obehöriga

tillmälen och olagliga påståenden förolämpa, vare han, lika med åklagare

i allmänhet, förfallen till ansvar härför efter lag och författningar. För

åtal och påståenden, som militieombudsmannens ombud utföra och framställa

i enlighet med och således icke utöver hans föreskrifter, vare han

ansvarig.

c?

9 §.

Militieombudsinannen må, när han det nödigt anser, övervara

domstolars och ämbetsverks överläggningar och beslut, dock utan rättighet

att sin mening därvid yttra, ävensom äga tillgång till alla domstolars,

ämbetsverks samt ämbets- och tjänstemäns protokoll och handlingar.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 5.

10 §.

Klagar någon hos militieombudsmannen över åtgärd av domare,

ämbets- eller tjänsteman, vars ämbetsutövning står under hans tillsyn,

och sin klagan, skriftligen författad, med handlingar och bevis söker styrka,

må militieombudsmannen, om han, efter de i 1,2 och 4 §§ bestämda

grunder, finner sakens beskaffenhet och vikt det fordra, anställa eller

låta anställa åtal eller i annat fall förfara såsom i 5 § sägs.

Står domare, ämbets- eller tjänsteman, över vars åtgärd klagan föres

hos militieombudsmannen, för sin ämbetsutövning ej under hans utan under

justitieombudsmannens tillsyn, må militieombudsmannen giva den klagande

anvisning att, där honom så gott synes, hos justitieombudsmannen söka

laga rättelse.

Då klagande sådant begär, läte militieombudsmannen meddela honom

bevis, att han emottagit klagoskriften.

11 §•

Har justitiekanslern lämnat utan avseende någon hos honom av enskild

man anmäld klagan, som tillhör området för militieombudsmannens

ämbetsutövning, åligge det denne, där anmälan hos honom göres och han

anser klagan vara på goda skäl grundad, att giva den klagande det lagliga

biträde, som omständigheterna påkalla.

12 §.

Militieombudsmannen skall årligen företaga inspektionsresor för att

göra sig noga underrättad om de förhållanden, som tillhöra området för

hans ämbetsutövning.

13 §.

Det åligge militieombudsmannen att till varje lagtima riksdag avlämna

en allmän redogörelse för sin förvaltning av det honom anförtrodda ämbetet

samt däruti med avseende på området för sin ämbetsutövning utreda

lagskipningens tillstånd i riket, anmärka bristerna i lagar och författningar

samt avgiva förslag till deras förbättring. Nämnda redogörelse bör genast

vid riksdagens början ingivas för att kunna i tid hänvisas till granskning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 5.

IO

O

av lagutskottet, dit jämväl i samma ändamål hans ämbetsdiarier och

registratur inlämnas.

14 §.

Finner militieombudsmannen, att inom området för hans ämbetsutövning

antingen någon lags eller författnings otydlighet eller domares,

ämbets- eller tjänstemäns skiljaktiga begrepp om dess ändamål föranleda

olika eller oriktig tillämpning därav, bör han i sin berättelse till riksdagen

yrka en till enhet och sammanhang i tillämpningen verkande förklaring

av en sådan lag eller författning.

15 §.

Skulle militieombudsmannen erfara, att inom området för hans

ämbetsutövning något emot gällande bestämmelser stridande förfarande

är brukligt vid domstolar eller ämbetsverk eller hos ämbets- eller tjänstemän,

må han i sin berättelse anmärka oriktigheten därav. Är åter något

missbruk uppkommet i brist av stadganden, åligge honom att för riksdagen

framhålla angelägenheten av erforderliga bestämmelsers meddelande.

16 §.

Anser militieombudsmannen, att inom området för hans ämbetsutövning

någon bestämmelse, som det ankommer på Konungen att meddela,

är behövlig, eller någon ändring erfordras i förut meddelad sådan

bestämmelse, eller eljest någon anstalt är nödig till befrämjande av allmänt

gagn, må han därom göra anmälan hos Konungen.

17 §•

Finner militieombudsmannen, att inom området för hans ämbetsutövning

någon författning icke efterleves utan fallit i glömska, och

anser han det vara utan nytta, att den åter bringas i tillämpning, må

han, om det ankommer på Konungen att upphäva författningen, därom

göra, hemställan hos Konungen och i annat fall anmäla förhållandet för

riksdagen.

IS §.

Militieombudsmannen bör inhämta noggrann kännedom om anledningarna

till häktande av personer, som åtalas vid krigsdomstol, samt om

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 5.

tiden för hållande i fängsligt förvar av sådana häktade och av dem, som

vid krigsdomstol dömts till frihetsstraff. Det åligge honom ock att besöka

militärhäkten, arrester och fängelser för att göra sig underrättad om

nämnda fångars skötsel och underhåll. De fånglistor för militärhäkten

och arrester samt de andra fånglistor, som enligt särskilda författningar

inkomma till militieombudsmannen, skola av honom granskas.

19 §.

Över alla mål, som anmälas hos militieombudsmannen, och alla

åtgärder, som han vidtager, skall han låta hålla fullständiga anteckningar

och likaledes registratur av utgående expeditioner.

20 §.

Militieombudsmannen, vars vistelseort i och för ämbetet år huvudstaden,

må ej under sin tjänstetid utöva någon annan befattning i allmän

tjänst.

21 §•

Militieombudsmannen äge antaga och entlediga tjänstemännen vid

sin expedition.

Dessa vare skyldiga att efterkomma militieombudsmannens föreskrifter

i tjänsten, och äge han att mellan dem fördela göromålen.

22 §.

Militieombudsmansexpeditionen skall varje söckendag hållas öppen

för allmänheten under den tid militieombudsmannen bestämmer.

När militieombudsmannen för ämbetsresa lämnar huvudstaden, skall

han bemyndiga en tjänsteman vid sin expedition därstädes att under tiden

öppna till ämbetet ankommande brev och besörja sådana uppskov ej tålande

anteckningar och meddelanden, som ej innefatta beslut eller annan militieombudsmannen

tillhörande ämbetsåtgärd.

Militieombudsmannen äge, med uppbärande av lull avlöning, årligen

åtnjuta semester en och en halv månad. Under denna tid, liksom ock då

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 5.

15

militieombudsmannen eljest är av laga förfall hindrad att utöva sitt ämbete,

skall detta förestås av den, som i stadgad ordning utsetts att efterträda

honom i händelse av hans avgång från ämbetet.

Om semester och annan ledighet för tjänstemännen vid inilitieombudsmansexpeditionen

samt om vikarier för dem under ledighet bestämm e

militieombudsmannen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kuugl. Maj:ts nåd. proposition nr 5.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet injör

Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott

onsdagen den 23 december 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Fkus,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

, Broström.

Efter gemensam beredning med chefen för lantförsvarsdepartementet

och chefen för sjöförsvarsdepartemet anförde chefen för justitiedepartementet

statsrådet Hasselrot följande:

»Enligt det av innevarande års senare riksdag såsom vilande till vidare

grundlagsenlig behandling antagna förslaget till vissa, för inrättande

av ett militieombudsmansämbete erforderliga grundlagsändringar hänvisas

för närmare bestämmande av militieombudsmannens — liksom av justitieombudsmannens

— ämbetsplikter till en instruktion, som utfärdas av riksdagen.

1 sammanhang med utfärdande av en sådan instruktion är det

behövligt att vidtaga vissa ändringar i den för justitieombudsmannen gällande

instruktionen. 1 det utlåtande, konstitutionsutskottet avgav i förenämnda

grundlagsfråga, framhöll utskottet såsom önskvärt, att riksdagen

före slutligt antagande av de erforderliga grundlagsändringarna måtte sättas

i tillfälle att taga under omprövning förslag till instruktioner för de

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. MajUs nåd. proposition nr 5.

båda ombudsmännen, och förklarade utskottet sig förutsätta, att utarbetandet

av dessa förslag komme att verkställas av Eders Kungl. Maj:t.

Efter det jag den 16 sistlidna oktober inför Eders Kungl. Maj:t

erinrat om dessa förhållanden, behagade Eders Kungl. Maj:t på min hemställan

bemyndiga mig att tillkalla tre ledamöter av riksdagen för att

inom justitiedepartementet biträda vid uppgörande av förslag till vissa

ändringar i instruktionen för justitieombudsmannen och till instruktion

för militieombudsmannen. I enlighet härmed har jag för berörda ändamål

tillkallat ledamoten av riksdagens första kammare byråchefen greve

G. Lagerbjelke samt ledamöterna av riksdagens andra kammare professorn

N. Eden och F. W. Thorsson. De sålunda tillkallade hava sedermera den

19 innevarande december avgivit utlåtande med förslag dels till instruktion

för riksdagens justitieombudsman dels till instruktion för riksdagens

militieombudsman.»

Efter att hava redogjort för utlåtandets och förslagens innehåll anförde

föredragande departementschefen vidare:

»Vad först beträffar de i 3 § av förslaget till instruktion för justitieombudsmannen

och 5 § av förslaget till instruktion för militieombudsmannen

innefattade stadgandena för det fall, att någon domare, ämbetseller

tjänsteman finnes hava felat av ovarsamhet, utan vrång avsikt, torde

icke något vara att erinra mot uteslutandet av den nuvarande bestämmelsen

om dylika måls hänvisande till justitiekanslern, liksom ej heller mot

det föreslagna stadgandet, att vederbörande ombudsman äger låta bero vid

vunnen rättelse eller avgiven förklaring eller vad eljest i saken förekommit.

Men att därjämte uttryckligen bemyndiga ombudsmännen att fästa vederbörandes

uppmärksamhet på det begångna felet torde vara överflödigt,

allra helst som redan med nuvarande lydelse av instruktionen för justitieombudsmannen

utbildat sig en fast och i allmänhet obestridd praxis i

denna riktning. Den ifrågasatta bestämmelsen i sistnämnda avseende

synes därför lämpligen kunna utgå ur förslagen.

I övrigt anser jag de båda förslagens lydelse ur de synpunkter, från

vilka en granskning av desamma inför Eders Kungl. Maj:t bör ske, vara

tillfredsställande, och även i fråga om de i utlåtandet innefattade uttalanden

om förslagens syfte finner jag mig icke föranlåten till någon erinran.

I ett avseende, nämligen såvitt angår ombudsmännens rätt att taga

del av hemliga handlingar, skiljer sig den i utlåtandet framställda uppfattning

från den mening, åt vilken jag gav uttryck vid föredragning

inför Eders Kungl. Maj:t av förslaget till omförmälda grundlagsändringar.

Under framhållande av nödvändigheten att utrusta militieombudsmannen

med dylik rätt yttrade jag vidare, att vissa hemliga handlingar dock vore

Bihang till riksdagens protokoll 1915. I sarnl. 5 Käft. (Nr 5.)

ö

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:is nåd. proposition nr 5.

av den art, att deras utlämnande till inilitieombudsmannen icke borde

utan vidare följa av hans instruktion utan få bero av Kungl. Maj:ts medgivande

i varje särskilt fall. Den befogenhet, jag sålunda förutsatte för

inilitieombudsmannen, är vidsträcktare än den, som tillkommer den nuvarande

särskilda myndigheten för tillsyn å försvarsväsendet, civilkommissionen.

Denna har nämligen icke fritt tillträde till något slag av

hemliga handlingar utan äger enligt sin instruktion allenast att, om den

anser tillgång till sådan handling vara av nöden för något sitt behov,

därom i vart fall göra framställning hos Kungl. Maj:t. Nu har emellertid

i utlåtandet gjorts gällande, att tryckfrihetsförordningens bestämmelser

om vissa handlingars förklarande för hemliga icke inskränka justitieombudsmannens

tillgång till dessa handlingar och lika litet skola få någon

dylik betydelse för inilitieombudsmannen. Vid sådant förhållande kunde,

enligt vad i utlåtandet vidare anförts, någon tvekan ej råda därom, att

den genom 99 § regeringsformen och 8 § i instruktionen för justitieombudsmannen

honom beredda tillgången till ämbetsverkens och ämbetsmännens

handlingar avsåge handlingar av alla slag, även sådana som för

allmänheten vore hemliga, och detsamma skulle då gälla om militieombudsmannen.

De skäl, som åberopats för denna mening, tinner jag

vara övertygande. Och någon betänklighet synes mig icke gärna kunna

vara förenad därmed, att man alltså icke skall kunna beträffande hemliga

handlingar av någon art låta det bero av Kungl. Maj:ts särskilda tillstånd,

huruvida justitieombudsmannen eller inilitieombudsmannen skall äga att

taga del av desamma. Såsom i utlåtandet även framhållits, ligger det i

sakens natur, att i den mån föreskrifter meddelats om försiktighetsmått

vid utlämnade hemliga handlingars förvarande, om tiden för deras återställande

eller dylikt, även ombudsmännen böra rätta sig efter dessa föreskrifter.

Berörda utlåtande torde få biläggas detta protokoll.»

Föredraganden hemställde härefter, att ifrågavarande båda förslag

med angivna jämkning måtte föreläggas riksdagen till prövning. I denna

hemställan instämde statsrådets övriga ledamöter;

och täcktes, med bifall därtill, Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition av

den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet

A. V. Stenkula.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:te nåd. proposition nr 5.

19

Bilaga.

Till herr statsrådet och chefen för kungl justitiedepartementet.

På grund av Kungl. Maj ds bemyndigande den 16 oktober 1914 har

herr statsrådet kallat oss att inom justitiedepartementet biträda vid uppgörande

av förslag till vissa ändringar i gällande instruktion för justitieombudsmannen

och till instruktion för militieombudsman.

Det sålunda oss givna uppdraget har föranletts därav att innevarande

års senare riksdag'' i huvudsaklig: överensstämmelse med en av Kungl.

Maj:t till riksdagen avlåten proposition såsom vilande till vidare grundlagsenlig

behandling antagit förslag till de grundlagsändringar, som erfordras

för inrättande av ett militieombudsmansämbete. Efter förebilden

av de stadganden, som gälla om justitieombudsmansämbetet, angivas i

nämnda förslag huvudgrunderna för de uppgifter, som skola tillkomma

militieombudsmannen; men liksom justitieombudsmannens ämbetsplikter,

enligt därom i grundlag meddelad föreskrift, äro närmare bestämda i en

av riksdagen för honom utfärdad instruktion, skall enligt förslaget även

militieombudsmannens ämbetsutövning närmare regleras genom en instruktion,

som utfärdas av riksdagen. Då vid sidan av den ombudsman, som

hittills ensam företrätt riksdagen i sådan egenskap, ställes ytterligare en

ombudsman, ligger det i sakens natur, att, såsom ock vid berörda förslags

handläggning inför Kungl. Maj:t och i riksdagen framhållits, det i sammanhang

med uppgörande av instruktion för militieombudsmannen är

behövligt att i justitieombudsmannens instruktion vidtaga de ändringar,

som erfordras för avskiljande av militieombudsmannens åligganden och

uppdragande av gränsen mellan de båda ombudsmännens verksamhetsområden.

Det synes vara lämpligt att, då en omarbetning av justitieombudsmannens

instruktion i vissa delar alltså nu måste företagas, sträcka denna

något utöver vad som vore påkallat allenast av nämnda anledning. Den

gällande instruktionen är av den 1 mars 1830, men de ändringar i förutvarande

bestämmelser, som föranledde, att en ny instruktion då utfärdades,

voro av ganska ringa omfattning, och till största delen härleda sig

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts nåd. -proposition nr 5.

instruktionens stadgandcn från tiden för justitieombudsmansämbetets tillkomst.

Det är vid sådant förhållande förklarligt, att dessa stadganden

delvis blivit föråldrade såväl till innehållet som än mer till formen.

Vissa bestämmelser äro byggda på förutsättningar, som icke numera

äga någon motsvarighet i verkligheten. Andra äro så avfattade, att

olika meningar uppkommit, huruvida den utveckling, justitieombudsmannens

verksamhet under tidernas lopp i vissa avseenden erhållit, överensstämmer

med deras innehåll och syfte. I dylika fall står man inför

valet att antingen åstadkomma en omläggning av det hittills tillämpade

förfarandet genom bestämmelsernas förtydligande i sådan riktning eller

ock, om en ändring av detta förfarande icke anses önskvärd, giva instruktionen

en lydelse, genom vilken detsamma otvetydigt erkännes såsom berättigat.

Det förhållandet, att instruktion för militieombudsmannen skall

utarbetas, gör det angeläget att nu taga ståndpunkt i dylika frågor rörande

innehållet i justitieombudsmannens instruktion. Den överensstämmelse,

som enligt de såsom vilande antagna grundlagsstadgandena linnes mellan

huvudgrunderna för dessa båda ämbeten, bör givetvis utsträckas till instruktionens

närmare bestämmelser om desamma, i den mån ej olikhet

påkallas av skiljaktighet i ämbetenas uppgifter. Men det kan icke vara

lämpligt att vid reglering av det nya ämbetet från instruktionen för det

äldre hämta stadganden, som numera sakna tillämpning eller vilkas innebörd

i viktiga hänseenden är oviss. Likaså synes det, särskilt med hänsyn

till kravet på likhet mellan de båda instruktionerna, icke gärna låta sig

göra att lämna den ålderdomliga formen för justitieombudsmannens instruktion

orubbad. Uttryck, som strida mot nuvarande språkbruk eller

enligt detsamma framstå såsom dunkla och svårfattliga eller i annat avseende

mindre lämpliga, böra icke införas i det nya ämbetets instruktion,

och vid sådant förhållande böra uppenbarligen dylika uttryck även i instruktionen

för det äldre ämbetet underkastas erforderlig jämkning. I fråga

om såväl innehållet som formen bör man dock tydligen framgå med varsamhet

vid revidering av en sådan sedan lång tid gällande författning som

instruktionen för justitieombudsmannen. Även med denna begränsning

erhålla emellertid ändringarna i nämnda instruktion så stor omfattning,

att det för deras genomförande synes vara ändamålsenligt; att låta instruktionen

såsom helhet ånyo utfärdas.

Under iakttagande av sålunda angivna grunder hava vi utarbetat och

få härmed till herr statsrådet överlämna dels förslag till instruktion för

justitieombudsmannen dels förslag till instruktion för militieombudsmannen.

Rörande särskilda bestämmelser i dessa förslag tillåta vi oss att anföra

följande.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 5.

21

Förslaget till instruktion för justitieombudsmannen.

Första stycket i 1 §, vilket motsvarar § 1 i gällande instruktion,

skiljer sig från denna huvudsakligen i det avseendet, att vid bestämmande

av justitieombudsmannens ämbetsuppgifter hänsyn tagits till det verksamhetsområde,

som skall tillkomma militieombudsmannen. I enlighet med

den genom de vilande grundlagsstadgandena uppdragna gränsen mellan

dessa båda ämbetsmäns åligganden föreskrives nämligen, att krigsdomstolarna

samt ämbets- och tjänstemän med avlöning från de till försvarsväsendet

anslagna medel skola vara undantagna från justitieombudsmannens

tillsyn. Att undantag från nämnda tillsyn göres även för justitiekanslern

överensstämmer med gällande instruktion. Ett liknande undantag

stadgas vidare i fråga om militieombudsmannen; det ligger i sakens natur,

att kontroll å den ena ombudsmannen från den andras sida icke kan

ifrågakomma. Nuvarande instruktion innehåller jämväl en erinran därom,

att justitieombudsmannens göromål och förhållande ej äro av egenskap att

kunna av justitiekansler!! åtalas. Denna bestämmelse har nu uteslutits.

Utan tvivel bör fortfarande gälla, att justitiekanslern icke skall hava någon

tillsynsrätt i fråga om justitieombudsmannens — liksom ej heller beträffande

militieombudsmannens — ämbetsutövning, men stadgande härom

har sin plats i den av Kungl. Maj:t utfärdade instruktionen för justitiekanslern.

Det i förslaget liksom i motsvarande grundlagsbestämmelse använda

uttrycket »ämbets- och tjänstemän med avlöning från de till försvarsväsendet

anslagna medel» tager ej särskild hänsyn till den möjligheten,

att någon för olika slag av ämbetsutövning åtnjuter avlöning dels från

nämnda dels från andra medel. Någon tvekan bör dock ej uppstå därom,

att i sådant fall endast den ämbetsutövning, för vilken avlöning utgår från

de till försvarsväsendet anslagna medel, skall stå under militieombudsmannens

och den övriga ämbetsutövningen under justitieombudsmannens tillsyn.

I andra stycket av samma § har införts bestämmelse för det fall,

att ansvaret för en felaktig åtgärd — under vilket uttryck i överensstämmelse

med den nuvarande instruktionens terminologi givetvis även

en ämbetsförsummelse innefattas — vilar dels å någon, vars ämbetsutövning

står under justitieombudsmannens tillsyn, dels å annan ämbetsman,

som på grund därav att hans avlöning utgår från de till försvarsväsendet

anslagna medel i allmänhet icke står under justitieombudsmannens utan

under militieombudsmannens tillsyn. Sådant kan förekomma, om åtgärden

vidtagits av en ämbetsmyndighet, sammansatt av personer från båda dessa

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kanal. Maj:ts nåd. proposition nr 5.

ämbetsmannakategorier, såsom förhållandet är t. ex. med en inskrivningsrevision.

Då det icke kan vara lämpligt, att i ett dylikt fall befogenheten

att ställa de felande till ansvar skulle i fråga om vissa av dem tillkomma

den ena och beträffande de övriga den andra ombudsmannen, och

ej heller att någondera ombudsmannen skulle vara utesluten från rätt till

åtal mot personer, vilkas ämbetsutövning i övrigt står under hans tillsyn,

torde saken böra ordnas så, att båda ombudsmännen, var för sig, äga åtalsrätt

mot samtliga de felande. Därmed följer visserligen att inom ett område

av ringa omfattning kommer att finnas möjlighet till att båda ombudsmännen

ingripa i samma ärende. Men någon olägenhet härav torde

icke vara att befara. En liknande möjlighet till konkurrens har, inom ett

mycket vidsträcktare område, alltid funnits i fråga om justitieombudsmannen

och justitiekansler!), och den senares åtalsrätt skall även framgent omfatta

alla de förseelser, som de båda ombudsmännen äga att åtala. Utan

särskilt stadgande skall otvivelaktigt en var av dessa högsta åklagare finna

det opåkallat och olämpligt att ingripa i ett ärende, som redan upptagits

av en med honom likställd myndighet.

Förslagets 2 § överensstämmer med samma § i gällande instruktion.

Enligt § 3 i nuvarande instruktion må justitieombudsmannen, om

han förmärker, att någon domare, ämbets- eller tjänsteman felat utan vrång

avsikt, endast av ovarsamhet, justitiekanslern sådant vid handen giva, likväl

utan att sitt tillkännagivande med något påstående beledsaga. Rörande

innebörden av denna bestämmelse har i vissa uttalanden om justitieombudsmansämbetets

ställning och uppgifter framställts den meningen, att

den justitieombudsmannen tillerkända befogenheten att till justitiekanslern

överlämna behandlingen av de lindrigare förseelser, om vilka denna § i motsats

till den nästföregående handlar, skulle vara avsedd att angiva den enda

utväg, som står justitieombudsmannen till buds, om han anser en dylik

förseelse böra föranleda någon åtgärd. Justitieombudsmannen skulle i

sådant fall icke äga att själv väcka åtal för en förseelse av denna beskaffenhet,

och han skulle ej heller vara berättigad att på annat sätt än genom

åtal fästa uppmärksamheten på det begångna felet och söka åstadkomma

erforderlig rättelse.

Yi hava icke ansett oss äga anledning att ingå i granskning av denna

tolkning. Det torde vara tillräckligt att framhålla, att utvecklingen av

justitieombudsmannens ämbetsverksamhet faktiskt gått i en helt annan

riktning, och att denna utveckling otvetydigt vunnit allmänt stöd och

gillande. Stadgandet om vissa ärendens hänskjutande till justitiekanslern

lär sedan lång tid tillbaka endast i sällsynta undantagsfall hava tillämpats

och torde numera fullkomligt sakna betydelse. I stället har ju
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts nåd. proposition nr 5. 23

stitieombudsmannen ansett si" oförhindrad att, då rättsligt beivrande av

en dylik förseelse funnits påkallat, själv anställa åtal. Och justitieombudsmannens

ingripande har i ganska vidsträckt omfattning iklätts även

andra förmer än åtalets. Genom direkt hänvändelse till vederbörande ämbetsman,

skriftligen eller särskilt vid inspektioner muntligen, har justitieombudsmannen

fäst hans uppmärksamhet därpå att han förfarit felaktigt. Om i sådana

tall, da en bestämmelse kunnat vara föremål för olika tolkning, justitieombudsmannen

velat angiva en viss tolkning såsom den enligt hans mening riktiga,

har han lämnat meddelande jämväl härom. Icke sällan har justitieombudsmannen

låtit frågan om åtal bero därav, huruvida ämbetsmannen medgivit

felet och förklarat sig ämna för framtiden undvika dess upprepande. Ett

villkor för dylika ärendens avveckling utan åtal har ock varit, att om det

allmänna eller någon enskild genom förseelsen lidit skada, som kunnat och

bort gottgöras, den felande lämnat sådan gottgörelse.

Att en återgång från den sålunda angivna utvecklingen skulle ske,

torde knappast kunna ifrågasättas. De lindrigare förseelsernas överlämnande

till justitiekanslerns behandling skulle innebära en omväg, genom

vilken någon fördel icke vore att vinna. A andra sidan synes det olämpngt,

om justitieombudsmannen för sitt inskridande mot dylika förseelser

icke skulle hava att tillgå annat medel än åtal. Det allmännas intresse

av att rättelse vinnes och liknande förseelser för framtiden undvikas kan

ofta lika väl betryggas utan en så sträng åtgärd. För den felande ämbetsmannen

innebär det i regel en stor fördel, om saken avvecklas under

hand; delar han icke justitieombudsmannens mening om förfarandets felaktighet,

står det honom alltid fritt att tillkännagiva detta och underkasta

sig den härmed förenade risken, att justitieombudsmannen anstäler

åtal. Och för bevarande av den ställning i det allmänna medvetandet,

som bör tillkomma justitieombudsmansämbetet, är det önskvärt att

detta icke måtte nödgas alltför ofta anlita åtalsforinen i obetydliga frågoi.

Den nuvarande, på en långvarig utveckling grundade tillämpningen

torde, hava träffat det ur praktisk synpunkt rätta, i det att den lämnar

justitieombudsmannen fria händer och möjlighet att i varje särskilt fall

välja det lämpligaste tillvägagångssättet. Syftet med en jämkning av instruktionens

bestämmelse i ämnet bör därför vara att bringa dess° lydelse

till otvetydig överensstämmelse med praxis.

I enlighet med det sålunda anförda liar hänvisningen till justitiekanslern

uteslutits ur förslaget. Härav följer utan vidare, att justitieombudsmannen

på grund av de allmänna stadgandena i 1 § själv måste hava

åtalsrätt även i fråga om lindrigare förseelser. Någon skyldighet att åtala

dylika förseelser ålägges honom däremot icke, utan skall''han" liksom hit
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

■24

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 5.

tills vara berättigad att, om lian anser vad i saken förekommit icke vara

av beskaffenhet att föranleda åtal, låta därvid bero. Såsom exempel

på förhållanden, som kunna föranleda att åtal icke prövas erforderligt,

namnes i förslaget, att rättelse vunnits eller att förklaring, som den

felande avgivit, är sådan, att därvid kan få bero. Det överlämnas emellertid

åt justitieombudsmannen att pröva, huruvida i fall, då rättelse icke

vunnits eller avgiven förklarings innehåll befinnes vara mindre tillfredsställande,

åtal bör ske eller icke. Därjämte införes i instruktionen uttrycklig

bestämmelse, att justitieombudsmannen kan, där han så prövar

erforderligt, särskilt fästa vederbörandes uppmärksamhet därpå att förfarandet

varit felaktigt. Innan ett ärende, som ej föranlett åtal, avskrives från

vidare handläggning, får justitieombudsmannen taga under övervägande,

huruvida vad som redan förekommit i ärendet kan antagas hava givit vederbörande

en tillräckligt klar uppfattning av det felaktiga, i hans förfarande

— särskilt till efterrättelse för framtiden —- eller en erinran därom är behövlig.

Genom den valda ordalydelsen är uttryckt, att justitieombudsman

nens erinran icke innebär en disciplinär åtgärd; förslaget avser alltså inga

lunda någon rubbning av den grundsatsen, att justitieombudsmannen år

endast åklagare utan någon, vare sig disciplinär eller annan, domsrätt. .

Förslagets 4 § skiljer sig i sak från samma § i nuvarande instruktion

därigenom, att dels justitieombudsmannens förpliktelse att föra talan mot

högsta domstolens ledamöter i enlighet med det vilande förslaget till ändmi(r

i 101 § regeringsformen inskränkes till förseelser i sådana mål,

so inifrån annan domstol än krigsdomstol kommit under högsta domstolens

prövning, dels den bestämmelse om åtal mot regeringsrättens ledamöter,

som redan 1909 infördes i nämnda § i regeringsformen, nu upptages

även i instruktionen.

Ur 5 § har uteslutits bestämmelsen om tilltal mot »den i kommandomål

konungen rådgivande ämbetsman». Då härmed sedan lång tid tillbaka

avses chefen för vederbörande försvarsdepartement, följer justitieombudsmannens

förpliktelse att föra dylik talan av vad som är stadgat om

åtal mot statsrådets ledamöter, och nämnda bestämmelse är därför obehövlig.

Övriga ändringar i samma § äro endast redaktionella.

1 6 § har, förutom en del redaktionella jämkningar, vidtagits den

ändring i sak, att justitieombudsmannen förklarats böra iakttaga ett förfarande,

vartill han enligt nuvarande lydelse endast är berättigad, nämligen

att, innan åtal anställes mot en ämbetsman, lämna denna tillfälle att yttra

sig över den anmärkning, som förekommit mot honom. Att förklaring

sålunda åtminstone i regel inhämtas före åtals anställande. synes överensstämma

med god ordning och har utan tvivel även förut tillämpats.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 5.

Bestämmelserna i 7 § hava dels underkastats vissa redaktio- 7 §.

nolla jämkningar dels förtydligats i det avseendet, att den justitieombudsmannen

ålagda ansvarigheten för hans ombuds åtal och påståenden skall

gälla i förhållande till samtliga ombud.

I 8 § hava vissa i detalj gående och delvis föråldrade bestämmelser 8 §.

utbytts mot en allmännare avfattning, utan att dock härmed avsetts någon

ändring i sak.

Instruktionens från 99 § regeringsformen hämtade föreskrift om

justitieombudsmannens tillgång till alla domstolars, kollegiers och ämbetsverks

protokoll och handlingar gör icke något undantag för handlingar,

som på grund av tryckfrihetsförordningens stadganden eller någon med

stöd av dem meddelad bestämmelse äro hemliga. Huruvida detta oaktat

även justitieombudsmannen är utesluten från att taga del av hemliga

handlingar annat än i den mån och i den ordning, tryckfrihetsförordningen

det medgiver, är en fråga, som hittills icke blivit närmare prövad.

Justitieombudsmannen har för sin verksamhet, inom det område där denna

väsentligen rört sig, icke i någon större utsträckning haft behov av tillgång

till sådana handlingar. Dock saknar frågan ingalunda betydelse för

justitieombudsmannen, icke ens vad angår hans tillsyn å domareverksamheten.

Exempelvis må erinras om att enligt det förslag till ändrad lydelse

av 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen, som av detta års senare riksdag antagits

såsom vilande, domstolarnas protokoll i vissa mål, där offentlighet

kan medföra våda för rikets säkerhet, i allmänhet icke skola få utlämnas.

Tydligt är, att justitieombudsmannen bör äga att övervaka rättskipningen

även i dessa mål, och att detta för honom skulle försvåras, om han icke

utan vidare kunde utfå protokollen i desamma.

I vida högre grad kommer emellertid frågan om tillgång till hemliga

handlingar att erhålla betydelse för militieombudsmannen. Hans

verksamhet måste ofta beröra förhållanden, som icke kunna utredas och

granskas, utan att han får taga del av dylika handlingar. Det är därför

nödvändigt, att i sammanhang med militieombudsmansämbetets inrättande

klargöres, vilken befogenhet i detta avseende skall tillkomma dess innehavare;

och vad härutinnan skall gälla för honom bör äga tillämpning även

beträffande justitieombudsmannen.

Av tryckfrihetsförordningens stadganden framgår enligt vår uppfattning,

att de icke inskränka justitieombudsmannens tillträde till ämbetsverkens

handlingar och lika litet skola få någon sådan betydelse för militieombudsmannen.

Dessa stadganden gälla handlingars utlämnande åt

allmänheten, särskilt för befordrande till trycket, men de avse säkerligen

icke att reglera handlingars tillhandahållande för den enligt andra grundjBihang

till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 5 höft. {Nr 5.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majds nåd. proposition nr 5.

lagsstadganden anordnade offentliga kontrollen. För ett särskilt fall, nämligen

såvitt angår militära handlingar, linnes i tryckfrihetsförordningen

stadgat, att genom beslut om deras hemlighållande konstitutionsutskottets,

statsutskottets och statsrevisorernas rätt ej inskränkes. Härav torde icke

böra dragas den slutsatsen, vare sig att kontrollmyndigheterna icke skulle

äga fri tillgång till andra hemliga handlingar, om vilka någon motsvarande

bestämmelse ej meddelats, eller att det fria tillträdet till de hemliga

militära handlingarna ej skulle gälla andra än de uppräknade institutionerna

och således ej justitieombudsmannen. Då vid 1896 års riksdag

förslag till de ännu gällande bestämmelserna om militära handlingar antogs

såsom vilande, voro meningarna synnerligen delade, huruvida nämnda förbehåll

om kontrollinstitutionernas rätt borde införas i grundlagstexten. Den

dåvarande chefen för justitiedepartementet betecknade detsamma såsom fullständigt

obehövligt. Och konstitutionsutskottet, som för sammanjämkning

av kamrarnas skiljaktiga beslut i ämnet framlade det sedermera antagna

förslaget, erinrade därvid om att vid utskottets föregående behandling av

detta ärende utskottet ansett det vara satt utom allt tvivel, att utskottens

och statsrevisorernas grundlagsenliga rätt genom det ifrågasatta lagförslaget

icke kunde varda inskränkt; men då andra kammaren funnit nödigt, att

en uttrycklig bestämmelse därom bleve införd, hade utskottet för undanröjande

av all tvekan ansett lämpligt att sammanjämka de olika besluten

på det sätt, att andra kammarens beslut i förevarande hänseende upptoges

i sammanjämkningsförslaget. Någon motsvarande bestämmelse finnes ej i

det den 20 december 1912 av en kommitté avgivna förslaget till tryckfri

hetsordninor, och i motiveringen till förslaget har, såsom eu allmän anmärkning

vid de däri uppställda undantagen från offentlighetsprincipen,

framhållits, att det icke funnits behövligt eller lämpligt att — såsom i

gällande lag i ett enstaka fall skett — i lagtexten giva uttryck åt det

självklara förhållande, att dessa undantag icke verka inskränkning i den

kontroll över statsförvaltningen, som lagenligt skall utövas. På en liknande

uppfattning beror utan tvivel, att icke i nyssberörda förslag till ändring

av 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen gjorts något förbehåll om justitieombudsmannens

rätt att utfå protokollen i de mål förslaget avser; det har ansetts,

att protokollens förklarande för hemliga icke inverkar på denna rätt.

Om alltså tryckfrihetsförordningens bestämmelser angående vissa

handlingars hemlighållande icke äga tillämpning mot justitieombudsmannen,

kan någon tvekan ej heller råda därom, att den genom 99 § regeringsformen

och 8 § i instruktionen honom beredda tillgången till ämbetsverkens

och ämbetsmännens handlingar avser handlingar av alla slag och

även sådana, som för allmänheten äro hemliga. Detsamma skall då gälla

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 5.

27

om militieombudsmannen. Att genom ett tillägg till den äldre bestämmelsen

låta en uttrycklig föreskrift i ämnet inflyta i instruktionerna anse

vi under sådana förhållanden icke vara erforderligt.

Det resultat, vartill man sålunda kommit, torde ock ur praktisk synpunkt

vara tillfredsställande. Det viktiga medborgerliga förtroendeuppdraget

att vara riksdagens ombudsman kan icke antagas bliva överlämnat

åt någon sådan person, att hemliga handlingars utgivande till honom

skulle vara förenat med våda för det allmänna. Aven om utgivandet

skulle bero på tillstånd i varje särskilt fall, kan det knappast

tänkas, att dylikt tillstånd någonsin skulle förvägras. Vid den granskning:

av statsförvaltningen, som olika riksdagsutskott och statsrevisorerna

verkställa, står tillgång till en stor mängd hemliga handlingar öppen för

ett avsevärt antal personer, utan att detta ansetts innebära någon risk.

Å andra sidan skulle det för ombudsmännen — i synnerhet för militieombudsmannen

— mången gång kunna bliva i hög grad hinderligt, om

tillstånd skulle behöva inhämtas. Framför allt kunde svårighet och tidsutdräkt

uppstå, om under en inspektionsresa det befunnes erforderligt att

taga del av en hemlig handling, till vars utbekommande tillstånd icke på

förhand utverkats. I sakens natur ligger, att i den mån föreskrifter meddelats

om försiktighetsmått vid utlämnade hemliga handlingars förvarande,

om tiden för deras återställande eller dylikt, även ombudsmännen böra

rätta sig efter dessa föreskrifter.

Första och tredje styckena i 9 § motsvara i huvudsak § 9 i gällande

instruktion. Av de i 3 § vidtagna ändringar följer, att i förevarande §

hänvisningen till justitiekanslern bör utbytas mot åläggande för justitieombudsmannen

att iakttaga det förfarande, varom stadgas i 3 § med dess

ändrade lydelse. Angående inkommande klagomål har hittills den förutsättning

varit stadgad, att de skola vara styrkta genom »fullständiga handlingar

och bevis». Det torde vara uppenbart, att om denna bestämmelse

tolkas efter ordalagen, genom densamma väl stränga anspråk skulle ställas

på klaganden. Och faktiskt lärer knappast hava ifrågakommit, att varje

klagan, som ej åtföljts av »fullständig» utredning, av denna anledning

blivit avvisad. Det synes därför vara lämpligt att förmildra nämnda bestämmelse

genom uteslutande av ordet »fullständiga».

Det torde lätt nog kunna inträffa, att en klagande misstager sig om

gränsen mellan de båda ombudsmännens verksamhetsområden, och särskilt

förefaller det sannolikt att, åtminstone under den närmare framtiden, justitieombudsmannen

stundom kan komma att anlitas för klagomål, som det

ankommer på militieombudsmannen att handlägga. Den ombudsman, som

mottagit klagomålet, bör då hänvisa klaganden till den andra ombudsman
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 5.

10 §.

11 §■

12 §.

nen. Dock synes det ej vara lämpligt att stadga någon ovillkorlig skyldighet

härtill; är klagomålet av den beskaffenhet, att det uppenbarligen

ej förtjänar avseende, bör det det vara den förre ombudsmannen obetaget

att utan vidare för sin del avföra ärendet. Bestämmelse om sådan hänvisning

har införts i andra stycket av 9 §.

Att justitieombudsmannen icke blott äger upptaga mål, i vilka

anmälan gjorts, utan lika väl är berättigad och skyldig att ingripa mot

missförhållanden, som på annat sätt kommit till hans kännedom, synes så

tydligt framgå särskilt av bestämmelserna i 1 §, att något ytterligare

stadgande därom icke erfordras. Detsamma skall uppenbarligen gälla om

militieombudsmannen.

Enligt nuvarande instruktions § 10 åligger det under viss förutsättning

justitieombudsmannen att omhändertaga en av justitiekanslern avvisad

klagan, »evad målet är av allmän vikt eller icke». Efter de i 3 § vidtagna

ändringarna synas dessa ord sakna betydelse, och de hava därför nu uteslutits.

Då det icke gärna kan åläggas justitieombudsmannen att med

uppmärksamhet följa alla till justitiekanslern inkommande ärenden, har

den förres skyldighet att taga befattning ined ett dylikt klagomål gjorts

beroende av anmälan från den klagande. Övriga ändringar i förevarande

§ äro endast redaktionella.

Stadgandena i § 11 av gällande instruktion äro till sin innebörd

ganska dunkla. Om med dem skulle vara åsyftat, att justitieombudsmannen

vid sin granskning av förhållandena inom ett ämbetsverk borde inskränka

sig till sådant, i avseende varå funnes särskild anledning att befara någon

felaktighet, och att en allmän, även till andra förhållanden utsträckt

granskning endast skulle få ske genom Kungl. Maj:ts försorg, har justitieombudsmannen

enligt praxis intagit en väsentligt friare ställning. Vid

de inspektioner, han företager hos domare och andra myndigheter,

omfattar hans granskning, i den mån tid och andra omständigheter

det medgiva, allt som hör till vederbörandes ämbetsutövning. Utan tvivel

bör ock så vara förhållandet. Någon sådan anmälan till Kungl. Maj:t

angående allmän inspektion av domstol eller ämbetsverk, som i nämnda

§ omförmäles, torde däremot icke hava förekommit, i varje fall icke under

senare tid. Hittillsvarande § 11 har därför såsom betydelselös och möjligen

vilseledande ansetts böra utgå ur instruktionen.

Förslagets 11 § motsvarar § 12 i gällande instruktion med någon

jämkning i avfattningen.

Den enligt § 13 i instruktionen justitieombudsmannen tillagda befogenheten

att genom resor förskaffa sig upplysningar om lagskipningens

tillstånd har, som bekant, i stor utsträckning av honom begagnats, och

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 5.

29

dylika inspektionsresor höra numera till de viktigaste delarna av hans

ämbetsförvaltning. Bestämmelsen i ämnet, vilken har sin plats i 12 § av

förslaget, synes därför komma att bättre motsvara såväl sin betydelse som

den nuvarande tillämpningen, om den ändras därhän, att justitieombudsmannen

skall årligen företaga inspektionsresor. Då tillsyn å lagskipningens

tillstånd visserligen utgör det förnämsta ändamålet för dessa resor

men även andra föi''hållanden inom området för hans ämbetsutövning kunna

avses med desamma, har ett tillägg gjorts i sådant hänseende.

Det skulle kunna ifrågasättas att i instruktionen införa bestämmelse

om rätt för justitieombudsmannen att även genom ombud inhämta de upplysningar

om faktiska förhållanden, som kunna erfordras för utredning av

någon under hans behandling varande angelägenhet. Justit eombudsmannens

befogenhet härtill synes emellertid icke, lika litet som hans rätt att

enligt 6 § till rättegångsombud välja den han finner lämpligast oavsett

ämbetsställning och boningsort, skäligen kunna dragas i tvivelsmål. Hans

handlingsfrihet i dessa avseenden torde icke vara underkastad annan begränsning

än som, med hänsyn till kostnadernas betäckande, kan följa av

beloppet å de till hans förfogande ställda expensmedlen.

I 13 §, som motsvarar § 14 i gällande instruktion, har det numera 13 §.

betydelselösa stadgandet om justitieombudsmannens rätt att i sin redogörelse

till riksdagen anmärka bristerna i »allmänna hushållningen» utelämnats.

På samma sätt har förfarits med bestämmelsen om hans skyldighet att förutom

de berättelser, som avgivas vid riksdagarna, årligen mellan dessa

genom trycket kungöra ett utlåtande i vissa avseenden. Denna bestämmelse

fanns tidigare intagen även i 100 § regeringsformen. Oaktat densamma

därifrån uteslöts redan vid årliga riksdagars införande, har den

fått kvarstå i instruktionen men uppenbarligen saknat all betydelse. Att

skyldigheten till berättelses avgivande vid riksdagarna förklarats gälla endast

vid lagtima riksdagar överensstämmer likaledes med nämnda § i regeringsformen.

Bestämmelserna om redogörelse för riksdagsskrivelsers behandling

hava sammanförts och förtydligats. Jämväl i övrigt innebär förslaget beträffande

denna § ej någon ändring i sak.

14—18 §§ i förslaget motsvara §§ 15, 16, 18—20 i gällande in - id—is §§.

struktion. De vidtagna förändringarna avse att åstadkomma en tydligare

och mera tidsenlig avfattning utan att innebära någon olikhet i sak. Vad

angår det i sista punkten i nuvarande § 20 innefattade stadgandet, att

justitieombudsmannen skall vidtaga åtgärd för upphävande av sådana lagar

och författningar, vilka han ej finner stå i förening med antagna regeringslagar,

torde detta stadgande hava avsett de år 1809—1810 antagna

»regeringslagar» och numera, då så lång tid förflutit från regeringsformens

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 5.

och övriga grundlagars tillkomst, få anses överflödigt. Nämnda stadgande

har därför i förslaget uteslutits.

§ 21 i nuvarande instruktion är alldeles föråldrad och har därför

icke upptagits i förslaget.

19 § i förslaget motsvarar § 17 i gällande instruktion. Den vidtagna

nedflyttningen av denna § har haft till ändamål att undvika avbrott

i följden av de §§, som handla om justitieombudsmannens befattning med

lagstiftningen och därmed sammanhängande förhållanden.

De jämkningar, som vidtagits i lydelsen av samma §, torde endast

i vad de avse fånglistorna erfordra någon förklaring. Enligt kungl. kungörelserna

den 9 november 1906 angående fångförteckningar och rapporter

från fängelserna och tvångsarbetsanstalterna i riket samt den 16 december

1,910 angående fångförteckningar och rapporter från straffängelserna i riket

sfiola dylika handlingar för alla fångvårdsanstalter, härunder inbegripna järn väl

militärhäkten och arrester, inkomma till justitieombudsmannen liksom till

justitiekanslern. Det i instruktionen använda uttrycket »fånglistor», vilket

utan tvivel bör anses innefatta såväl fångförteckningarna som de i nämnda

kungörelser även omförmälda rapporter och mönsterrullor, har i förslaget

bibehållits. Beträffande sådana listors överlämnande för granskning synes

den ändring lämpligen kunna vidtagas, att listor för militärhäkten

och arrester ej längre skola ingå till justitieombudsmannen utan endast

till militieombudsmannen. I övrigt torde justitieombudsmannen fortfarande

böra erhålla fullständiga fånglistor. Att härom förordna ankommer

emellertid på Kungl. Maj:t. Någon begränsning i justitieombudsmannens

åliggande att besöka fängelserna torde ej böra vidtagas. Då

efter den ifrågasatta förändringen beträffande fånglistorna någon full likställighet

i detta avseende ej längre skulle finnas mellan justitieombudsmannen

och justitiekansler!!, har den förut gällande bestämmelsen i ämnet

ansetts lämpligen kunna utbytas mot föreskrift, att de fånglistor, som

enligt särskilda författningar inkomma till justitieombudsmannen, skola

av honom granskas. Instruktionen förutsätter alltså utfärdande av sådana

författningar genom Kungl. Maj:ts försorg.

20 § i förslaget motsvarar § 22 i gällande instruktion.

21—24 §§, som handla om justitieombudsmansexpeditionen och

därmed sammanhängande förhållanden, motsvara §§ 23 och 24 i nuvarande

instruktion. Den senare har uppdelats i tre §§. Härvid har bestämmelsen

om att under justitieombudsmannens ämbetsresor vissa brådskande

göromål skola utföras av »den tjänsteman, som expeditionen i

huvudstaden förestår», underkastats den ändring, att justitieombudsmannen

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition nr 5.

31

skall bemyndiga en tjänsteman vid expeditionen att utföra dessa göromål.

Övriga jämkningar äro blott formella.

Enligt den såsom vilande antagna, ändrade lydelsen av 97 § regeringsformen

och 68 § riksdagsordningen göres ej någon ändring i det

förhållandet, att justitieombudsmannens utsedda efterträdare förutsattes

tillfälligt utöva ämbetet endast under den tid justitieombudsmannen kan

vara av svår sjukdom eller annat laga förfall därifrån hindrad. Vid propositionens

behandling inom konstitutionsutskottet uppstod fråga, huruvida

semesteidedighet, kunde anses inbegripen under vad sålunda är

stadgat om laga förfall. I anledning härav framhölls i utskottets utlåtande,

att beviljad tjänstledighet enligt praxis ansåges såsom laga förfall för

statsråd. Då det icke funnes anledning att tolka begreppet »laga förfall»

strängare i fråga om riksdagens ombudsmän än beträffande statsråd, syntes

bibehållandet av gällande grundlagsstadgande i ämnet alltså icke lägga

hinder i vägen att, därest så funnes lämpligt, i respektive instruktioner

inrymma bestämmelser om att ombudsmännen må äga rätt till semesterledighet.

En sådan bestämmelse har nu införts i 25 §, där tillika upptagits

stadgande, att justitieombudsmannen äger bestämma om semester och

annan ledighet för tjänstemännen vid justitieombudsmansexpeditionen samt

om vikarier för dem under ledighet. Det har härvid förutsatts, att längden

av tjänstemännens semester kommer att på justitieombudsmannens

förslag bestämmas av riksdagen i sammanhang med fastställande av staten

för justitieombudsmansexpeditionen.

Enligt föreskrift i nuvarande instruktion har justitieombudsmannen

hittills vid ledighet måst avstå halva sin avlöning till ersättaren. Att

såsom allmän regel fordra detta är uppenbarligen obilligt och strider mot

vad som eljest plägar gälla beträffande ämbetsmäns avlöning under ledighet.

I begreppet semester ligger, att under denna skall åtnjutas full

avlöning, och stadgande härom har nu i fråga om justitieombudsmannen

införts i förslaget till instruktion. Aven vid annan ledighet på grund av laga

förfall är den hittills gällande regeln för sträng. Bestämmelser om de avdrag,

som för ledighet av annat slag än semester skola göras från justitieombudsmannens

avlöning, synas emellertid icke hava sin plats i instruktionen

utan i särskilda avlöningsregler, som vidfogas staten för justitieombudsmansexpeditionen.

1 dem torde jämväl böra angivas grunderna

för ersättarens avlöning under hans utövning av justitieombudsmansämbetet

samt beträffande tjänstemännen vid expeditionen böra meddelas bestämmelser

om avdrag från avlöningen vid annan ledighet än semester och om

ersättning till vikarier. Dylika avlöningsbestämmelsers antagande torde

25 §.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 5.

böra ankomma på initiativ inom riksdagen eller från justitieombudsmannen

själv, och utarbetande av förslag till desamma synes icke ingå i

det oss givna uppdraget.

Förslaget till instruktion för militieombudsmannen.

Förslaget till instruktion för militieombudsmannen har sina förutsättningar

i den allmänna karaktär, som de vilande grundlagsbestämmelserna

givit åt militieombudsmansämbetet såsom en motsvarighet till justitieombudsinansämbetet

för ett speciellt område, den militära rättskipningen

och förvaltningen. Vid utarbetande av förslaget till instruktion för det

nya ämbetet hava vi, såsom förut antytts, ansett oss böra så nära som

möjligt följa det äldre ämbetets instruktion och i alla tillämpliga delar

upptaga samma bestämmelser. Skulle erfarenheten giva vid handen, att

militieombudsmannen för sitt speciella ämbetsområde behöver även andra

och särskilda föreskrifter, måste det bliva framtidens sak att meddela

sådana, sedan ämbetet någon tid fått praktiskt verka. För vår del hava

vi inskränkt oss till att dels närmare utveckla och begränsa ämbetets

uppgifter dels ock i de från instruktionen för justitieombudsmannen upptagna

bestämmelserna göra vissa mindre jämkningar och tillägg, som redan

nu vid det nya ämbetets tillkomst framstå såsom påtagligen erforderliga.

1 1 §, som motsvarar 1 § i förslaget till instruktion för justitie
ombudsmannen,

angivas inilitieombudsmannens ämbetsuppgifter i överensstämmelse

med de grunder, som föreskrivas i 96 § regeringsformen

enligt dess såsom vilande antagna lydelse.

Med hänsyn till det sätt, varpå nämnda uppgifter bestämmas, erfordras

tydligen icke någon motsvarighet till den beträffande justitieombudsmannen

meddelade föreskriften om justitiekanslerns och den andre ombudsmannens

undantagande från hans tillsyn.

2 § har till ändamål att närmare angiva området för militieombudsmannens

ämbetsutövning. Liksom enligt 1 § lägges hans uppgift så, att han

särskilt har att övervaka efterlevnaden av författningar, som avse försvarsväsendet

eller äga tillämpning inom detsamma. Dock åsyftar förslaget

ingalunda, att hans tillsyn skulle vara inskränkt till allenast sådan ämbetsutövning,

som är direkt reglerad genom stadgandcn i författningar. Liksom

i fråga om justitieombudsmannen ligger det i sakens natur, att där

särskild bestämmelse i visst avseende saknas, vederbörande ombudsman

likväl skall äga tillse, att ämbetsmännen så förfara, som överensstämmer

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 5.

med gällande författningars grund och mening, så att det allmänna bästa

iakttages och på samma gång enskilda åtnjuta rätt och billighet.

Den gjorda uppräkningen av författningar är, såsom förslagets lydelse

även utvisar, icke avsedd att vara fullständig utan endast att framhålla

de viktigaste huvudgrupperna av de bestämmelser inom det militära området,

vilkas tillämpning skall ställas under militieombudsmannens kontroll.

Till största delen sammanfaller denna uppräkning med den redogörelse

i samma ämne, som innefattades i propositionen om förenämnda grundlagsändringar

och av konstitutionsutskottet lämnades utan erinran. Ett

par nya huvudgrupper hava emellertid tillagts, varjämte några av de i

propositionen upptagna blivit på ett fylligare sätt angivna. Därvid har

även den för nu fungerande civilkommission utfärdade instruktionen tjänat

till jämförelse, och vissa punkter äro formulerade i anslutning till denna

instruktion.

Såsom den första gruppen av författningar nämnas strafflagstiftningen

för krigsmakten, lagstiftningen om krigsdomstolar och om rättegången

därstädes samt andra författningar, i den mån de skola tillämpas

av sådan domstol. Så är förhållandet särskilt med vissa delar av allmänna

strafflagen. Att, dessa lagars och författningars efterlevnad faller under

militieombudsmannens kontroll, följer direkt av regeringsformens grundläggande

bestämmelser om hans ämbete.

Härnäst upptagas värnpliktslagen samt övriga bestämmelser om värnpliktigas

inskrivning, redovisning och tjänstgöring. Dylika bestämmelser

innefattas särskilt i den s. k. inskrivningsförordningen. Det torde vara

uppenbart och är även i den anförda propositionen förutsatt, att den militära

förvaltning, som regleras genom dessa författningar, skall stå under

militieombudsmannens tillsyn.

Då militieombudsmannen bör ägna uppmärksamhet även åt motsvarande

förhållanden i fråga om den vid krigsmakten fast anställda personalen,

har ett tillägg om kontroll å efterlevnaden av gällande bestämmelser

angående dennas antagande och entledigande gjorts till den i propositionen

förekommande uppräkningen. Jämväl bestämmelser om deltagande

i de för krigsmakten anordnade utbildningskurser hava ansetts

böra särskilt nämnas.

Med den följande punkten, bestämmelser om krigsmäns behandling

och omvårdnad, kommer man in på ett av civilkommissionens förnämsta

verksamhetsområden, och även själva formuleringen är gjord i anslutning

till civilkommissionens instruktion, enligt vilken kommissionen äger

att undersöka, huruvida truppens, särskilt de värnpliktigas, behandling och

omvårdnad giva anledning till erinringar. Såsom framgår av den till

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 saml. 5 häft. (Nr 5.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 5.

grund för instruktionen liggande motiveringen, till vilken hänvisas även i

förenämnda proposition, avses härvid med »omvårdnad» särskilt att i fråga

om beklädnad, kost och bostäder allt ordnas för manskapet på bästa

möjliga sätt.

De härefter följande tre författningskategorierna avse ämnen, som

falla inom den andra av civilkommissionens huvuduppgifter, nämligen

tillsynen över försvarsväsendets ekonomiska angelägenheter och all försvarsmateriell

av olika slag.

Här upptagas först bestämmelser om förvaltningen av de till försvarsväsendet

anslagna medel samt av försvarsväsendet tillhörande fastigheter.

Vidare nämnas bestämmelser om statens upphandlings- och entreprenadväsen,

i vad de äga tillämpning inom försvarsväsendet, om anskaffande,

underhåll och vård av materiell, anskaffande och användande

av andra förnödenheter samt utförande av arbete för försvarsväsendets

behov. Såsom exempel å författningar av dessa båda slag erinras i propositionen

dels om de för penningförvaltningen och därmed sammanhängande

angelägenheter gällande kassa- och avlöningsreglementen, dels

om förordningen angående statens upphandlings- och entreprenadväsen,

dels ock om de för armén — med motsvarighet för marinen — utfärdade

vapenvårds-, artillerimateriell-, kasernvårds-, ingenjörmateriell-, intendenturmateriell-,

fredsförplägnads- och sjukvårdsmateriellreglementen samt instruktionen

för arméns intendenturförråd. Jämväl angående förvaltningen

av lantförsvaret tillhörande fastigheter finnes en särskild förordning. I

övrigt gäller på detta område en mångfald olika bestämmelser. De av oss

valda uttrycken i instruktionen torde få anses innefatta samtliga här uppräknade

författningar och övriga bestämmelser av samma karaktär.

Rörande kontroll å vissa sidor av krigsberedskapen stadgas i civilkommissionens

instruktion, att kommissionen äger undersöka, huruvida försvarsmedlen

i fråga om utrustning och dylikt äro i ett sådant skick, att de vid

fredsbrott kunna fungera på ett tillfredsställande sätt. Såsom motsvarighet

härtill nämner föreliggande förslag tillsyn å efterlevnaden av »bestämmelser

om förråd, utrustning och dylikt, som avser krigsberedskap». Den enligt

denna formulering åt militieombudsmannen anförtrodda uppgift synes

vara tillräckligt vidsträckt hållen för tillgodoseende av det syfte, som i

propositionen angives sålunda, att folkrepresentativ tillsyn däröver, att försvarsmöjligheterna

stå effektivt till buds, när helst fredsbrott kan inträffa,

måste anses såsom en viktig förutsättning för det allmänna förtroendet

till försvarsväsendet, särskilt med hänsyn därtill att den offentliga kritiken

ic regel är utesluten från hithörande, av naturliga skäl hemliga förhållanden,

A andra sidan ligger en begränsning däri, att endast bestämmelser om

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 5.

35

förråd, utrustning och »dylikt» upptagas. Och över huvud taget gäller

särskilt angående denna punkt, liksom i allmänhet i fråga om allt vad

som i instruktionen blivit anfört till utvecklande av militieombudsmannens

ämbetsuppgifter, att hans ingripande icke kan gå utanför de gränser, som

följa av ämbetets i de vilande grundlagsförslagen angivna karaktär, och

vilka vi ansett oss böra genom en särskild § i instruktionen (3 §) närmare

markera.

I huvudsaklig överensstämmelse med propositionen omförmälas slutligen

i denna § bestämmelser om expedierande av beslut och om förvarande

och tillhandahållande såväl av koncept till utgående expeditioner

som av andra handlingar. Av det nya ämbetets natur och motsvarighet

till justitieombudsmansämbetet bör följa, att militieombudsmannen har att

utöva vederbörlig kontroll över dessa sidor av den militära förvaltningen,

liksom justitieombudsmannen alltid gjort inom den civila.

Då det vilande grundlagsförslaget, vilket såsom kvalifikation för militieombudsmannen

uppställer fordran på »lagkunskap», däremot icke hos

honom förutsätter militär fackkunskap, synes härav bliva en given följd,

att hans kontrollerande myndighet icke kan vara avsedd att omfatta vissa

roent fackmässiga sidor av försvarsväsendets organisation och verksamhet.

Åt detta förhållande torde böra givas uttryck i instruktionen. Ä andra

sidan kan därvid gränsen för hans verksamhetsområde icke uppdragas så,

att frågor av militärt fackmässig eller, såsom termen lämpligen torde

kunna avfattas, militärteknisk natur utan vidare ställas utanför detsamma.

De flesta angelägenheter inom försvarsväsendet kunna ju i större

eller mindre mån sägas vara av denna natur, och genom deras uteslutande

skulle därför militieombudsmansinstitutionen kunna bliva en

form utan innehåll. Om militieombudsmannen bör gälla vad som vid

civilkommissionens inrättande anfördes om denna, nämligen att den stadgade

kontrollens förnämsta uppgift skall vara att undersöka dels förvaltningen

av de till försvaret anslagna medel dels de värnpliktigas behandling

och vård. Vid granskning av militära anskaffningar och annan

medelsförvaltning inom försvarsväsendet kan det emellertid, även om

granskningen endast åsyftar tillgodoseende av statsverkets ekonomiska intressen,

ofta icke undvikas att beröra frågor av militärteknisk art. Och

likaledes torde det mången gång icke låta sig göra att gå till grunden

med undersökning av manskaps behandling, utan att man ställes inför

någon dylik fråga. Vad som bör undantagas synes därför vara icke vissa

militära frågor utan allenast sådan granskning av förekommande frågor,

för vilken erfordras en fackkunskap, som militieombudsmannen icke kan

förutsättas besitta. I förslaget uttryckcs detta så, att det ej tillkommer

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 5.

militieombudsmarmen att ur militärteknisk synpunkt utöva tillsyn å militära

anordningar. Under nämnda synpunkt innefattas härvid även den

strategiska och den taktiska. Såsom exempel på de förhållanden inom

försvarsväsendet, där det militärtekniska måste anses vara dominerande,

må nämnas planer för krigsmaktens sammandragning eller verksamhet under

krigstid eller vid krigsfara, frågor om övningarnas tekniska anordning,

frågor om konstruktionen av vapen och annan för krigsbruk avsedd materiell,

av krigsfartyg samt av rikets fästningsverk och andra fasta försvarsanstalter.

Att åstadkomma någon fullständig uppräkning är tydligen icke

möjligt. Ur andra synpunkter än den militärtekniska skall däremot militieombudsmannen

enligt förslaget äga att kontrollera även militära anordningar,

som icke äro av så övervägande teknisk natur, att de undandraga

sig hans bedömande. Om t. ex. en militär anskaffning skett på sådant

sätt, att statsverkets ekonomiska intressen, med överträdelse av gällande

bestämmelser eller annorledes, icke vederbörligen iakttagits, eller om det

anskaffade vidlådes av brister, angående vilka han kunnat bilda sig en tillförlitlig

uppfattning, skall han vara befogad att ingripa. Likaså skall det

icke tillkomma honom att kontrollera övningarnas militära lämplighet,

men väl att tillse, att de icke innebära oskälig ansträngning av manskapet.

Och det förhållandet, att han icke får utöva någon tillsyn ur militärteknisk

synpunkt, bör icke anses utgöra hinder för honom att i motiveringen

till en ur annan synpunkt framställd anmärkning mot en åtgärd utveckla,

att denna uppenbarligen icke varit nödvändig ur militärteknisk synpunkt.

Till ytterligare belysning av vad den föreslagna bestämmelsen enligt

vår mening skall innebära tillåta vi oss att i största korthet redogöra för

ett par från civilkommissionens verksamhetsområde hämtade fall, i vilka

ingripande ägt rum från kommissionens sida, samt till denna redogörelse

anknyta uttalanden, i vad mån och på vilka grunder befogenhet att taga

befattning med liknande förhållanden synes böra tillkomma militieombudsmannen.

En sådan sammanställning torde så mycket mer kunna äga

betydelse, som det icke lärer kunna komma i fråga, att militieombudsmannens

behörighet ur förevarande synpunkt skulle bliva mer begränsad

än civilkommissionens.

Vid en marschövning hade den befälhavande officern, i anledning

därav att från manskap under en rast förekommit rop efter vatten, avskilt

en del av manskapet, inom vilken han funnit antagligt att de personer,

som höjt ropen, befunno sig, och låtit denna del marschera en

längre väg än det övriga manskapet, varav även föranletts, att samma del

lått åtnjuta väsentligt kortare rastetid än huvudstyrkan. Civilkommissionen

gjorde anmärkning häremot på den grund, att marschförlängningen skulle

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 5.

hava inneburit en tillrättavisning. Officern bestred detta och gjorde gällande,

att med berörda åtgärd från hans sida avsetts att förbättra de

brister i marschdisciplinen, som under marschen framträtt,

p.. t Om en dylik förlängd marsch utgör en s. k. straffmarsch, står den

i strid med gällande bestämmelser, och militieombudsmannen skall därför

vara berättigad att påkalla undersökning, huruvida så varit förhållandet.

Likaså måste det anses falla inom militieombudsmannens behörighet att

tillse, om marschförlängningen inneburit en för sträng behandling av manskapet.

Ett annat ingripande från civilkommissionen avsåg det förhållandet,

att de vid en viss ammunitionsfabrik använda maskinerna för laddning av

patroner syntes vara felaktiga. Vid laddningen erhöll nämligen en del

patroner ingen eller endast obetydlig krutsats, medan andra patroner fingo

så stark krutsats, att vid skottens avlossande förefanns synnerlig fara, att

gevären skulle sprängas sönder. Sprängning av gevär hade ock förekommit,

varjämte en stor mängd patroner måst kasseras.

Aven med ett dylikt fall synes militieombudsmannen icke kunna

frånkännas behörighet att ur vissa synpunkter taga befattning. På grund

av maskinernas felaktighet kan det vara befogat att begära undersökning,

huruvida vid anskaffande av desamma nödig omtänksamhet visats genom

att anställa prov å deras brukbarhet och tillförsäkra statsverket säljarens

garanti för denna. Risken för gevärssprängningar och för patroners bristande

användbarhet berör likaledes ett betydande ekonomiskt intresse, som

militieombudsmannen äger att bevaka. Och jämväl ur den synpunkten,

att med dylika sprängningar är förenad stor fara för människoliv, bör det

tillkomma honom att påkalla åtgärder för missförhållandenas avhjälpande.

I 4 § har för angivande av de fel, som militieombudsmannen förnämligast

bör anmärka och beivra, först upptagits vad i detta avseende är

stadgat för justitieombudsmannen enligt § 2 i hans instruktion. De där

meddelade bestämmelserna synas nämligen, i vad enligt desamma vissa

brott ur subjektiv synpunkt företrädesvis påkalla beivran, väl lämpa sig

såsom vägledning även för militieombudsmannen. Den i samma § angivna

objektiva synpunkten, att ett fel bereder allmän osäkerhet för medborgares

rättigheter, äger likaledes stor betydelse inom militieoinbudsmannens

verksamhetsområde. Härutöver har emellertid gjorts ett tillägg,

enligt vilket med fel av nämnda beskaffenhet likställas sådana, som

kunna föranleda, att anstalter inom försvarsväsendet icke uppfylla sitt

ändamål. Detta tillägg synes lämpligt och behövligt särskilt i betraktande

därav, att det nya ämbetet väsentligt mer än det äldre får till uppgift att

taga befattning med praktiska förvaltningsfrågor. Erinras må, att stad
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 5.

gandena i förevarande § icke avse omfattningen av militieombudsmannens

behörighet; de hava endast till ändamål att såsom särskilt betydelsefulla

framhålla vissa synpunkter, som han inom de genom 1—3 §§ angivna

gränserna för sin behörighet bör anlägga vid utövningen av sin kontrollerande

verksamhet.

5—12 §§. 5—12 §§ äro upptagna från det föregående förslaget, där de äga

motsvarighet i 3, 4, 6—10 och 12 §§. De röra formerna för utövning

av militieombudsmannens tillsynsmyndighet; att de båda ombudsmännen

böra i huvudsak likställas i detta avseende, följer av de i regeringsformen

angivna gemensamma grunderna för deras verksamhet.

5 och 11 §§ i förslaget till instruktion för justitieombudsmannen

sakna motsvarighet i det nu förevarande. Att utföra den i förstnämnda

§ omförmälda talan mot ledamot av statsrådet skall enligt 106 § regeringsformen,

i vilken någon ändring ej är föreslagen, fortfarande tillkomma

justitieombudsmannen ensam. Aven sådan talan mot fullmäktig i riksbanken

eller i riksgäldskontoret, varom 11 § handlar, skall tydligen alltid

utföras av justitieombudsmannen.

13 §. Skyldigheten att till riksdagen inkomma med förteckningar å riksdags
skrivelser

till Kungl. Maj:t och de i anledning av dem vidtagna åtgärder

synes icke lämpligen kunna uppdelas på de båda ombudsmännen utan

fortfarande böra åligga endast justitieombudsmannen. Med det undantag,

som föranledes härav, hava bestämmelser motsvarande 13 § i förslaget till

instruktion för justitieombudsmannen upptagits i samma § av förevarande

förslag.

U-17 §§. De i 14, 15, 17 och 18 §§ i föregående förslag innefattade bestäm
melserna

om justitieombudsmannens rätt att rörande brister i lagstiftningen

m. m. göra framställningar hos riksdagen och Kungl. Maj:t böra likaledes,

på grund av överensstämmelsen mellan de båda ombudsmansämbetenas

uppgifter, erhålla motsvarighet i fråga om militieombudsmannen. Samma

bestämmelser hava därför upptagits i 14—17 §§ i förevarande förslag.

Däremot innehåller detta icke någon bestämmelse, som motsvarar 16 § i

föregående förslag. Det synes nämligen vara lämpligt att även för framtiden

överlämna åt justitieombudsmannen ensam att hos riksdagen anmäla

lagförklaringar.

is §. Militieombudsmannens tillsyn å fängelseväsendet har enligt förslaget

begränsats vida mera än justitieombudsmannens. Den förre skall nämligen

endast taga befattning med de häktade, som rannsakas vid krigsdomstol,

och de personer, som av sådan domstol dömas till frihetsstraff.

Härav följer visserligen att, då en person, som icke tillhör krigsmakten

men likväl åtnjuter avlöning från de till försvarsväsendet anslagna medel,

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 5.

kan komma att för ämbetsfel rannsakas och dömas av annan domstol än

krigsdomstol, militieombudsmannen icke skall hava att granska anledningen

till hans häktande ellar verkställigheten av det honom ådömda frihetsstraffet,

ehuru nämnda person för sin ämbetsutövning står under militieombudsmannens

tillsyn. Någon betänklighet häremot torde dock icke böra

möta, då en sådan persons intressen i stället skola tillvaratagas av justitieombudsmannen.

Ur enkelhetens synpunkt torde den i förslaget angivna

fördelningen vara att förorda. Att inspektera militärhäkten och arrester

skall tillkomma militieombudsmannen, men andra fängelser skola icke

utgöra föremål för hans tillsyn annat än i den mån där förvaras häktade

eller till frihetsstraff dömda personer, med vilka han enligt det nyss

anförda har att taga befattning. Beträffande fånglistorna synes den fördelning

vara lämplig, att militieombudsmannen i stället för justitieombudsmannen

erhåller sådana för militärhäkten och arrester, men att av övriga

listor vilka fortfarande tillställas justitieombudsmannen med samma

fullständighet som hittills — militieombudsmannen endast mottager utdrag

avseende de häktade, som åtalas vid krigsdomstol, och de fångar,

som av sådan domstol dömts till frihetsstraff.

19—23 §§ innehålla organisatoriska bestämmelser om militieoinbuds- 19~23 §§■

mansexpeditionen m. m. och äro avfattade i överensstämmelse med vad

som beträffande samma ämnen är stadgat i 21—25 §§ i förslaget till instruktion

för justitieombudsmannen. Även i fråga om militieombudsmansexpeditionen

erfordras vissa särskilda avlöningsbestämmelser, som lämpligen

meddelas av riksdagen vid fastställande av stat för denna expedition.

Att uppgöra förslag till organisation av densamma ävensom utreda de ekonomiska

frågor, som sammanhänga därmed, torde icke tillkomma oss.

Att 20 § i det föregående förslaget icke har någon motsvarighet i

det nu förevarande, beror därpå att justitieombudsmannens ställning såsom

ordförande bland tryckfrihetskommitterade lämnas orubbad.

Stockholm den 19 december 1914.

Nils Eden.

G. Lagerbjelke.

F. W. Thorsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1915:62 Skrivelse till Konungen angående instruktion för riksdagens justitieombudsman och instruktion för riksdagens militieombudsman. s. 1 i texten
  2. LU 1915:14 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till instruktion för riksdagens justitieombudsman och instruktion för riksdagens militieombu s. 1 i texten