Sök i Ratio Lex

Angående pension åt kommissionslantmätaren Anders Magnusson

1915-02-20 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1915:55, Angående pension åt kommissionslantmätaren Anders Magnusson

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 55.

1

Nr 55.

Kung!. Maj ds nådiga proposition till riksdagen angående pension

åt kommissionslantmätaren Anders Magnusson; given

Stockholms slott den 26 februari 1915.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att, ehuru kommissionslantmätaren Anders Magnusson icke uppfyller

villkoren för åtnjutande av pension med årligt belopp av 1,600 kronor

i något av de å allmänna indragningsstaten uppförda, i riksdagens

skrivelse den 20 maj 1885 angående regleringen av utgifterna under

riksstatens dåvarande nionde huvudtitel omförmälda pensionsrum för

kommissionslantmätare, sådan pension må tilldelas Magnusson, att från

och med månaden näst efter den, under vilken han entledigas från sin

befattning i lantmäteristaten, av honom uppbäras under hans återstående

livstid.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Johan Beck-Friis.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 saml. 47 käft. (Nr 55.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 55.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20

februari 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen statsrådet friherre Beck-Friis anförde.

Med skrivelse den 21 december 1914 har lantmäteri styrelsen överlämnat

en till Kungl. Maj:t ställd ansökan från kommissionslantmätaren

i Göteborgs och Bohus län Anders Magnusson om avsked från hans

nämnda befattning med rätt att, oaktat han ej uppnått föreskriven

pensionsålder, erhålla full pension å 1,600 kronor. Till stöd för sin ansökning

har Magnusson åberopat bestämmelserna i 6 § mom. c i lagen

angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober 1907.

Vid ansökningen hava fogats frejdbetyg, utvisande att Magnusson

är född den 31 augusti 1853 och alltså 61 år gammal, av Magnusson

upprättad, bestyrkt meritförteckning samt ett av provinsialläkaren Vilhelm

Carlsson den 23 mars 1914 utfärdat intyg, att Magnusson från och med

den 7 september 1909 nästan oavbrutet av Carlsson behandlats för

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kiingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 55.

kroniskt njurlidande, hjärtfel och kronisk luftrörskatarr, samt att Magnusson

i följd av dessa sjukdomar under nämnda tid varit urståndsatt att sköta

sin tjänst och även för framtiden kunde anses därtill oförmögen.

Lantmäteristyrelsen har meddelat, att Magnusson den 7 maj 1884

konstituerats till lantmäteriauskultant, varefter han den 9 april 1891

befordrats till vice kommissionslantmätare och den 27 maj 1898 till

kommissionslantmätare. Vid mitten av år 1915 skulle han alltså kunna

räkna 31 tjänstår, därav 24 såsom vice kommissionslantmätare och

kommissionslantmätare. Vid den med 1910 års början genomförda

omorganisationen av lantmäteristaten i orterna hade Magnusson icke

sökt befattning på den nya staten på grund av hans redan då försvagade

hälsa. Han hade föredragit att kvarstå på den gamla staten

såsom kommissionslantmätare. Jämlikt övergångsbestämmelse, som meddelats

i samband med utfärdande den 22 oktober 1909 av instruktion

för lantmäteristyrelsen och rikets lantmätare, skulle beträffande kommissionslantmätare

i tillämpliga delar gälla vad i samma instruktion

funnes stadgat rörande extra lantmätare, under förutsättning att vederbörande

inom tid, som lantmäteristyrelsen ägde bestämma, anmälde sig

att komma i åtanke till förordnanden att verkställa lantmäteriförrättningar.

Uti den skrivelse av den 7 januari 1910, varigenom Magnusson

anmält sig till erhållande av dylika förordnanden, hade han meddelat,

att lian på grund av sjukdom under år 1909 ej kunnat handlägga en

del åt honom uppdragna förrättningar samt att han för framtiden öuskade

behålla dessa förrättningar samt i övrigt ifrågakomma till de förrättningar,

hans hälsa tilläte honom att verkställa. Till följd av de bestämmelser,

som lantmäteristyrelsen i anslutning härtill och med stöd av §

17 i förenämnda instruktion meddelat rörande Magnussons tjänstgöringsskyldighet,

hade Magnussons verksamhet efter den nya organisationens

genomförande varit av inskränkt omfattning, varemot densamma före

år 1910 varit av normal betydenhet. I övrigt funne sig lantmäteristyrelsen

böra meddela, att Magnusson vore förtjänt av gott vitsord

för nit och skicklighet i sin tjänstutövning, varjämte han städse sig

väl förhållit.

Lantmäteristyrelsen har vidare erinrat, hurusom på grund av beslut

av 1885 års riksdag funnes å allmänna indragningsstaten uppförda 18

pensionsrum till belopp av 1,600 kronor för varje ait av Kungl. Maj:t,

i den mån nämnda antal pensionsrum därtill lämnade tillfälle, vid kommissionslantmätares

avgång från lantmäteristaten ävensom från anställning

vid ekonomiska kartverket, däiest sådan innehades, tilldelas kommissionslantmätare,

som uppnått 65 levnadsår och tjänat minst 30 år

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 55.

samt under sammanräknat 25 år varit anställda vid generallantmäterikontoret

eller ekonomiska kartverket eller såsom storskiftes- eller avvittringslantmätare,

vice kommissionslantmätare eller kommissionslantmätare

och av Kungl. Maj:t prövades under förenämnda 25 år varit

verksam såsom lantmäteritjänsteman. I samband härmed hade stadgats,

att kommissionslantmätare finge, sedan de uppnått 65 levnadsår och

tjänat 30 år, därest de icke komme i åtnjutande av föreDämnda förhöjda

pensioner, vid avskedstagandet uppföras å allmänna indragningsstaten

till pension av 900 kronor med rättighet därjämte för dem att,

i den ordning de undfått avsked, kunna, i mån av de äldres avgång,

under de för de förhöjda pensionernas erhållande stadgade villkor uppföras

till åtnjutande av det högre pensionsbeloppet.

Då Magnusson vid eventuellt bifall till framställningen om avsked

år 1915 endast skulle hava uppnått en levnadsålder av 62 år och vid

samma tidpunkt icke tjänstgjort mer än 24 år såsom vice kommissionslantmätare

och kommissionslantmätare, uppfyllde han alltså icke villkoren

för erhållande av någondera av förenämnda pensioner.

Det huvudsakliga hindret i fråga om Magnussons pensionering

syntes emellertid bestå uti bristande levnadsålder. Att han redan nu

sökte pension berodde på styrkt sjukdom. Då man måste utgå ifrån,

att Magnusson ej vidare kunde bliva tjenstbar, hölle lantmäteristyrelsen

före, att erforderliga åtgärder borde vidtagas för att bereda Magnusson

pension till skäligt belopp.

På förekommen anledning hade Magnusson i skrivelse till lantmäteristyrelsen

framhållit, att av hans årliga redogörelser framginge, att

han, under den tid hans hälsa icke lagt hinder i vägen därför, efter

bästa förmåga arbetat i lantmäteriers tjänst och därvid varken på ena

eller andra sättet givit anledning till någon anmärkning, samt att han,

som ådragit sig sin sjukdom under utövandet av sina plikter såsom

tjänsteman, skulle finna det hårt, om ej full pension bleve tillerkänd honom

för den korta tid han kunde hava kvar att leva.

Aven lantmäteristyrelsen hölle före, att pension till belopp av

1,600 kronor skäligen borde beredas Magnusson och då endast 24 av

ovan omförmälda pensionsrum vore besatta, under det utom Magnusson

endast 10 kommissionslantmätare funnes, hemställde lantmäteristyrelsen

om avlåtande av proposition om bemyndigande för Kungl. Maj:t att vid

beviljande av avsked för Magnusson tilldela honom ett av förenämnda

pensionsrum, ehuru han icke uppfyllde de villkor, som därför funnes bestämda

i riksdagens skrivelse den 20 maj 1885 angående regleringen av

utgifterna under riksstatens dåvarande nionde huvudtitel.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 55.

Statskontoret har i infordrat utlåtande den 12 januari 1915 tillstyrkt

bifall till lantmäteristyrelsens framställning.

1 fråga om det av sökanden åberopade stadgandet i lagen den 11 Departements.

oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension må chefen''

erinras, att rätt till pension enligt samma lag jämlikt 1 § i lagen

tillkommer allenast ordinarie innehavare av civil tjänst med lön å stat,

som blivit fastställd av Konungen och riksdagen, samt att kommissionslantmätare

icke åtnjuter lön å stat. Någon rätt till pension enligt

nämnda lag tillkommer följaktligen icke Magnusson.

Ej heller till de av lantmäteristyrelsen omförmälda pensionsrum,

som under vissa villkor kunna tilldelas kommissionslantmätare, är

Magnusson enligt gällande bestämmelser berättigad. Med hänsyn till

Magnussons långvariga tjänstverksamhet och därunder iråkade sjukdom

synas emellertid starka billighetsskäl tala för att bereda Magnusson den

av lantmäteristyrelsen ifrågasatta och av statskontoret tillstyrkta förmån.

Då Magnusson nu under mer än fem år varit av sjukdom urståndsatt

att tjänstgöra samt enligt läkares intyg anses även för framtiden vara

oförmögen till tjänstgöring, står ett sådant medgivande i överensstämmelse

med de principer, som legat till grund för bestämmelsen i §§ 6 och 7 av

pensionslagen angående hel pension i dylikt fall vid fullt antal tjänstår.

Med åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag således,

att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att, ehuru kommissionslantmätaren Anders Magnusson icke uppfyller

villkoren för åtnjutande av pension med årligt belopp av 1,600

kronor i något av de å allmänna indragningsstaten uppförda, i riksdagens

skrivelse den 20 maj 1885 angående regleringen av utgifterna

under riksstatens dåvarande nionde huvudtitel omförmälda pensionsrum

för kommissionslantmätare, sådan pension må tilldelas Magnusson, att

från och med månaden näst efter den, under vilken han entledigas

från sin befattning i lantmäteristaten, av honom uppbäras under hans

återstående livstid.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga . . . vid detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

A. Lekander.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 47 halt. (Nr 55.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1915:20 Utlåtande, angående vissa framställningar rörande tionde huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. s. 37 i texten