Angående pension åt kommissionslantmätaren Anders Magnusson
1915-02-20 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1915:55, Angående pension åt kommissionslantmätaren Anders Magnusson
Dokumentets text
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 55.
1
Nr 55.
Kung!. Maj ds nådiga proposition till riksdagen angående pension
åt kommissionslantmätaren Anders Magnusson; given
Stockholms slott den 26 februari 1915.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,
att, ehuru kommissionslantmätaren Anders Magnusson icke uppfyller
villkoren för åtnjutande av pension med årligt belopp av 1,600 kronor
i något av de å allmänna indragningsstaten uppförda, i riksdagens
skrivelse den 20 maj 1885 angående regleringen av utgifterna under
riksstatens dåvarande nionde huvudtitel omförmälda pensionsrum för
kommissionslantmätare, sådan pension må tilldelas Magnusson, att från
och med månaden näst efter den, under vilken han entledigas från sin
befattning i lantmäteristaten, av honom uppbäras under hans återstående
livstid.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Johan Beck-Friis.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 saml. 47 käft. (Nr 55.)
1
2
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 55.
Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20
februari 1915.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen statsrådet friherre Beck-Friis anförde.
Med skrivelse den 21 december 1914 har lantmäteri styrelsen överlämnat
en till Kungl. Maj:t ställd ansökan från kommissionslantmätaren
i Göteborgs och Bohus län Anders Magnusson om avsked från hans
nämnda befattning med rätt att, oaktat han ej uppnått föreskriven
pensionsålder, erhålla full pension å 1,600 kronor. Till stöd för sin ansökning
har Magnusson åberopat bestämmelserna i 6 § mom. c i lagen
angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober 1907.
Vid ansökningen hava fogats frejdbetyg, utvisande att Magnusson
är född den 31 augusti 1853 och alltså 61 år gammal, av Magnusson
upprättad, bestyrkt meritförteckning samt ett av provinsialläkaren Vilhelm
Carlsson den 23 mars 1914 utfärdat intyg, att Magnusson från och med
den 7 september 1909 nästan oavbrutet av Carlsson behandlats för
3
Kiingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 55.
kroniskt njurlidande, hjärtfel och kronisk luftrörskatarr, samt att Magnusson
i följd av dessa sjukdomar under nämnda tid varit urståndsatt att sköta
sin tjänst och även för framtiden kunde anses därtill oförmögen.
Lantmäteristyrelsen har meddelat, att Magnusson den 7 maj 1884
konstituerats till lantmäteriauskultant, varefter han den 9 april 1891
befordrats till vice kommissionslantmätare och den 27 maj 1898 till
kommissionslantmätare. Vid mitten av år 1915 skulle han alltså kunna
räkna 31 tjänstår, därav 24 såsom vice kommissionslantmätare och
kommissionslantmätare. Vid den med 1910 års början genomförda
omorganisationen av lantmäteristaten i orterna hade Magnusson icke
sökt befattning på den nya staten på grund av hans redan då försvagade
hälsa. Han hade föredragit att kvarstå på den gamla staten
såsom kommissionslantmätare. Jämlikt övergångsbestämmelse, som meddelats
i samband med utfärdande den 22 oktober 1909 av instruktion
för lantmäteristyrelsen och rikets lantmätare, skulle beträffande kommissionslantmätare
i tillämpliga delar gälla vad i samma instruktion
funnes stadgat rörande extra lantmätare, under förutsättning att vederbörande
inom tid, som lantmäteristyrelsen ägde bestämma, anmälde sig
att komma i åtanke till förordnanden att verkställa lantmäteriförrättningar.
Uti den skrivelse av den 7 januari 1910, varigenom Magnusson
anmält sig till erhållande av dylika förordnanden, hade han meddelat,
att lian på grund av sjukdom under år 1909 ej kunnat handlägga en
del åt honom uppdragna förrättningar samt att han för framtiden öuskade
behålla dessa förrättningar samt i övrigt ifrågakomma till de förrättningar,
hans hälsa tilläte honom att verkställa. Till följd av de bestämmelser,
som lantmäteristyrelsen i anslutning härtill och med stöd av §
17 i förenämnda instruktion meddelat rörande Magnussons tjänstgöringsskyldighet,
hade Magnussons verksamhet efter den nya organisationens
genomförande varit av inskränkt omfattning, varemot densamma före
år 1910 varit av normal betydenhet. I övrigt funne sig lantmäteristyrelsen
böra meddela, att Magnusson vore förtjänt av gott vitsord
för nit och skicklighet i sin tjänstutövning, varjämte han städse sig
väl förhållit.
Lantmäteristyrelsen har vidare erinrat, hurusom på grund av beslut
av 1885 års riksdag funnes å allmänna indragningsstaten uppförda 18
pensionsrum till belopp av 1,600 kronor för varje ait av Kungl. Maj:t,
i den mån nämnda antal pensionsrum därtill lämnade tillfälle, vid kommissionslantmätares
avgång från lantmäteristaten ävensom från anställning
vid ekonomiska kartverket, däiest sådan innehades, tilldelas kommissionslantmätare,
som uppnått 65 levnadsår och tjänat minst 30 år
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 55.
samt under sammanräknat 25 år varit anställda vid generallantmäterikontoret
eller ekonomiska kartverket eller såsom storskiftes- eller avvittringslantmätare,
vice kommissionslantmätare eller kommissionslantmätare
och av Kungl. Maj:t prövades under förenämnda 25 år varit
verksam såsom lantmäteritjänsteman. I samband härmed hade stadgats,
att kommissionslantmätare finge, sedan de uppnått 65 levnadsår och
tjänat 30 år, därest de icke komme i åtnjutande av föreDämnda förhöjda
pensioner, vid avskedstagandet uppföras å allmänna indragningsstaten
till pension av 900 kronor med rättighet därjämte för dem att,
i den ordning de undfått avsked, kunna, i mån av de äldres avgång,
under de för de förhöjda pensionernas erhållande stadgade villkor uppföras
till åtnjutande av det högre pensionsbeloppet.
Då Magnusson vid eventuellt bifall till framställningen om avsked
år 1915 endast skulle hava uppnått en levnadsålder av 62 år och vid
samma tidpunkt icke tjänstgjort mer än 24 år såsom vice kommissionslantmätare
och kommissionslantmätare, uppfyllde han alltså icke villkoren
för erhållande av någondera av förenämnda pensioner.
Det huvudsakliga hindret i fråga om Magnussons pensionering
syntes emellertid bestå uti bristande levnadsålder. Att han redan nu
sökte pension berodde på styrkt sjukdom. Då man måste utgå ifrån,
att Magnusson ej vidare kunde bliva tjenstbar, hölle lantmäteristyrelsen
före, att erforderliga åtgärder borde vidtagas för att bereda Magnusson
pension till skäligt belopp.
På förekommen anledning hade Magnusson i skrivelse till lantmäteristyrelsen
framhållit, att av hans årliga redogörelser framginge, att
han, under den tid hans hälsa icke lagt hinder i vägen därför, efter
bästa förmåga arbetat i lantmäteriers tjänst och därvid varken på ena
eller andra sättet givit anledning till någon anmärkning, samt att han,
som ådragit sig sin sjukdom under utövandet av sina plikter såsom
tjänsteman, skulle finna det hårt, om ej full pension bleve tillerkänd honom
för den korta tid han kunde hava kvar att leva.
Aven lantmäteristyrelsen hölle före, att pension till belopp av
1,600 kronor skäligen borde beredas Magnusson och då endast 24 av
ovan omförmälda pensionsrum vore besatta, under det utom Magnusson
endast 10 kommissionslantmätare funnes, hemställde lantmäteristyrelsen
om avlåtande av proposition om bemyndigande för Kungl. Maj:t att vid
beviljande av avsked för Magnusson tilldela honom ett av förenämnda
pensionsrum, ehuru han icke uppfyllde de villkor, som därför funnes bestämda
i riksdagens skrivelse den 20 maj 1885 angående regleringen av
utgifterna under riksstatens dåvarande nionde huvudtitel.
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 55.
Statskontoret har i infordrat utlåtande den 12 januari 1915 tillstyrkt
bifall till lantmäteristyrelsens framställning.
1 fråga om det av sökanden åberopade stadgandet i lagen den 11 Departements.
oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension må chefen''
erinras, att rätt till pension enligt samma lag jämlikt 1 § i lagen
tillkommer allenast ordinarie innehavare av civil tjänst med lön å stat,
som blivit fastställd av Konungen och riksdagen, samt att kommissionslantmätare
icke åtnjuter lön å stat. Någon rätt till pension enligt
nämnda lag tillkommer följaktligen icke Magnusson.
Ej heller till de av lantmäteristyrelsen omförmälda pensionsrum,
som under vissa villkor kunna tilldelas kommissionslantmätare, är
Magnusson enligt gällande bestämmelser berättigad. Med hänsyn till
Magnussons långvariga tjänstverksamhet och därunder iråkade sjukdom
synas emellertid starka billighetsskäl tala för att bereda Magnusson den
av lantmäteristyrelsen ifrågasatta och av statskontoret tillstyrkta förmån.
Då Magnusson nu under mer än fem år varit av sjukdom urståndsatt
att tjänstgöra samt enligt läkares intyg anses även för framtiden vara
oförmögen till tjänstgöring, står ett sådant medgivande i överensstämmelse
med de principer, som legat till grund för bestämmelsen i §§ 6 och 7 av
pensionslagen angående hel pension i dylikt fall vid fullt antal tjänstår.
Med åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag således,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att, ehuru kommissionslantmätaren Anders Magnusson icke uppfyller
villkoren för åtnjutande av pension med årligt belopp av 1,600
kronor i något av de å allmänna indragningsstaten uppförda, i riksdagens
skrivelse den 20 maj 1885 angående regleringen av utgifterna
under riksstatens dåvarande nionde huvudtitel omförmälda pensionsrum
för kommissionslantmätare, sådan pension må tilldelas Magnusson, att
från och med månaden näst efter den, under vilken han entledigas
från sin befattning i lantmäteristaten, av honom uppbäras under hans
återstående livstid.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga . . . vid detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
A. Lekander.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 47 halt. (Nr 55.)
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1915:20 Utlåtande, angående vissa framställningar rörande tionde huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. s. 37 i texten