Sök i Ratio Lex

Angående ändring i villkoren för åtnjutande av det Ostkustbanans aktiebolag beviljade låneunderstöd

1915-03-05 · 37 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 37 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1915:58, Angående ändring i villkoren för åtnjutande av det Ostkustbanans aktiebolag beviljade låneunderstöd

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.

1

Nr 58.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående

ändring i villkoren för åtnjutande av det Ostkustbanans

aktiebolag beviljade låneunderstöd; given Stockholms slott

den 5 mars 1915.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kung]. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

( att Ostkustbanans aktiebolag, som jämlikt beslut av 1913 års

riksdag under vissa närmare angivna villkor beviljats ett låneunderstöd

av 3,000,000 kronor, må åtnjuta ifrågavarande understöd i huvudsaklig

överensstämmelse med de ändrade villkor, som i statsrådsprotokollet

angivas.

De till ärendet börande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 50 käft. (Nr 58.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 58.

Ostkustbanebyggets

igångsättande

en

åtgärd mot

arbetslösheten.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Majd Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 5

mars 1915.

N är varande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:

Redan tidigare hava åtskilliga åtgärder från statsmakternas sida

vidtagits i syfte att minska olägenheterna av den nu rådande arbetslösheten.

Det har dock dess värre befunnits, att denna därmed icke i

önskvärd mån kunnat förebyggas. Vilka orsakerna därtill varit, har

jag tidigare varit i tillfälle att inför Kungl. Maj:t framhålla.

Givet är, att staten, i den mån så befiunes möjligt, bör vidtaga

fortsatta åtgärder för motverkande av arbetslösheten. I sådant

hänseende har jag redan tidigt undersökt möjligheterna för igångsättandet

av ett större enskilt arbetsföretag, den s. k. ostkustbanan eller

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 58.

3

den planerade järnvägen mellan Gävle och Härnösand. Jag gjorde

sålunda efter krisens utbrott i augusti 1914 lios styrelsen för Ostkustbanans

aktiebolag, som numera är innehavare av koncessionen å nämnda

järnväg, förfrågan, huruvida bolaget skulle kunna inom den närmaste

tiden påbörja byggandet av järnvägen.

I skrivelse den 1 september 1914 meddelade bolagets styrelse till

svar härå, att styrelsen för sin del vore beredd att vidtaga åtgärder

för, att arbetena å banan så snart som möjligt skulle kunna påbörjas,

men att, för att detta skulle kunna ske, vissa modifikationer måste medgivas

i de villkor, som uppställts för åtnjutande av det bolaget utav

1913 års riksdag beviljade låneunderstöd. Styrelsen har också gjort

framställning i denna riktning.

Innan jag närmare ingår på denna framställning, tillåter jag mig i

korta drag erinra om behandlingen av frågan om låneunderstöd åt bolaget.

Vid 1909 års riksdag väcktes av motionärer i båda kamrarna förslag

om att bevilja Ostkustbanans aktiebolag ett statslån å 14,000,000

kronor för banans byggande mot erhållande av första inteckning i den

koncessionerade järnvägen, vars totala anläggningskostnad då beräknades

till 19,818,000 kronor. Förslaget vann emellertid icke riksdagens

bifall.

Sedermera gjorde bolagets styrelse i skrivelse till Kung]. Maj:t

den 23 oktober 1912 framställning om ett statslån å 3,000,000 kronor.

Styrelsen lämnade därvid till en början en redogörelse för ostkustbanans

ekonomiska bärighet samt för behövligheten av banan. Vidare redogjorde styrelsen

för planen för banans finansiering och anförde därutinnan, att på styrelsens

uppdrag dåvarande byrådirektören, numera byråchefen i järnvägsstyrelsen A.

d’Ailly reviderat de äldre trafikberäkningarna för banan och därvid kommit till en

årlig nettoinkomst av 1,070,780 kronor. Då styrelsen trott sig finna, att möjligheten

av hjälp från statens sida för finansieringen av företaget vore beroende

av storleken utav det lånebelopp, som måste sökas av staten, hade styrelsen sökt

utvägar för att kunna nedbringa detta belopp så långt som möjligt. Styrelsen

hade i sådant syfte inriktat sina bemödanden på dels att höja bolagets aktiekapital,

dels att på privat väg erhålla ett större obligationslån.

Byggnadskostnaden för banan beräknades i det kostnadsförslag, som åtföljde

framställningen till 24,260,000 kronor, därav för ränteförluster 900,000 kronor

samt för administration och oförutsedda utgifter 1,838,142 kronor. Av vissa skäl

hade emellertid styrelsen ansett sig böra för all säkerhets skull räkna med en

anläggningskostnad av jämnt 26,000,000 kronor.

Ändring i

villkoren för

det bolaget

beviljade låneunderstödet

förutsättning

härför.

Ostkustbanans

aktiebolags

ansökan

om låneunderstöd.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.

Av omförmälda belopp................................................

disponerade bolaget ett eget kapital,

som vid tiden för arbetets påbörjande

beräknades uppgå till ...... kronor 10,000,000

Vidare hade ledande banldnstitut i

landet ställt i säker utsikt för

bolaget att erhålla ett obligationslån

å................................................ » 13,000,000

Återstod................................................. » 3,000,000:

För erhållande av nämnda återstod, 3,000,000 kronor, nödgades styrelsen

vända sig till staten.

Styrelsen framhöll vidare, att någon ytterligare aktieteckning av betydelse

från kommuner inom de län. som berördes av banan, måste anses alldeles utesluten.

Kommunernas teckningar vore nämligen redan så stora, att en ytterligare höjning

därav icke kunde anses möjlig att åstadkomma.

De tecknade och inbetalade beloppen hade genom därå under årens lopp

upplupna räntor ökats med något mer än en fjärdedel av de ursprungliga beloppen.

De tillgångar, bolaget för det dåvarande hade att räkna med, uppginge till

9,475,000 kronor, men kunde beräknas komma att uppgå till minst 10,000,000

kronor innan arbetet å bananläggningen påbörjades.

En utväg att åstadkomma det erforderliga kapitalet i dess helhet på annat

sätt än genom statslån vore att söka ett större enskilt lån än det förut omförmälda.

Men dels syntes svårighet komma att möta att av enskilda penninginstitut

erhålla större obligationslån, än som motsvarade 50 procent av den beräknade

anläggningskostnaden, och dels skulle ett större lån betinga mindre

förmånliga lånevillkor och därigenom ofördelaktigt inverka på företagets ekonomiska

resultat. Styrelsen hade ock hyst den övertygelsen, att staten torde hava

anledning med något belopp stödja detta banföretag likasom andra enskilda

järnvägar i allmänhet, allrahelst för denna bana i statens eget intresse föreskrivits

väsentligt strängare villkor såväl i avseende på statens rätt att inlösa

banan som beträffande de tekniska bestämmelserna för densamma. Erinras

borde, tilläde styrelsen, att företaget icke kunde anses såsom en enskild affär utan

såsom en allmän angelägenhet, närmast för de kommuner, som därav direkt berördes.

Beträffande statens säkerhet för lånet erinrade styrelsen, hurusom första inteckningen

i banan måste ställas såsom säkerhet för det blivande obligationslånet

å 13,000,000 kronor. Styrelsen hade fördenskull kunnat erbjuda staten allenast

den närmast därefter liggande inteckningen såsom säkerhet för ett statslån. Enligt

den allmänna regeln utlämnades, såsom känt, statslån för byggande av enskilda

järnvägar intill 50 procent av den beräknade byggnadskostnaden och mot första

inteckning. Exempel saknades dock icke på statslån till högre belopp i förhållande

till byggnadskostnaden. Då för ostkustbanans byggande erfordrades lån intill

16,000,000 kronor eller 61,5 procent av byggnadskostnaden, skulle statslånet komma

att ligga inom 61,5 procent och säkerheten i en inteckning med läge mellan 50

och 61,5 procent av kostnaden. Villkoren för statslånet syntes alltså kunna anses

icke avsevärt avvika från de vanligen förekommande, allrahelst betingelserna för

banans bärighet syntes vara förmånligare än i de flesta andra fall, då staten lämnade

lån till enskilda järnvägar. Den nettoinkomst, järnvägsstyrelsen beräknat

kronor 26,000,000: —

» 26,000,000: -

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.

5

för banan, uppginge nämligen till 5, i procent på en skuldsumma av 16,000,000

kronor ock den av byråchefen d’Ailly beräknade nettoinkomsten motsvarade 6,7

procent på samma summa.

Givet vore, anförde styrelsen vidare, att, på sätt väg- ock vattenbyggnadsstyrelsen

i ett över förberörda motioner vid 1909 års riksdag avgivet utlåtande anmärkt,

byggnadskostnaderna kunde i avsevärd mån röna inverkan av det sätt,

varpå arbetena utfördes. Styrelsen vore därför betänkt på och hade redan vidtagit

åtgärder för, att arbetet skulle bliva utfört på ett planmässigt sätt och

under den mest sakkunniga kontroll, på det att icke utgifterna för något slag av

arbete skulle överskrida den därför beräknade kostnaden. En detaljerad bokföring

i dylikt kontrollsyfte måste anordnas. Hänsynen till bolaget och dess långivare

krävde detta. Styrelsen vore naturligtvis villig att i detta avseende underkasta

sig de föreskrifter, som kunde varda meddelade såsom villkor för statslånet.

Men även för järnvägsdriftens sakkunniga handhavande vore styrelsen betänkt

att vidtaga åtgärder. Endast åt personer med erkänd erfarenhet och skicklighet

kunde ledningen av en sådan förvaltning anförtros. Om så skedde, finge staten

otvivelaktigt anses erhålla full säkerhet för det av styrelsen begärda lånet.

Beträffande den tid, då statslånet vore för bolaget behövligt, anförde styrelsen,

att banans byggande krävde omkring fem år samt att, därest bolaget

blott hade visshet om att lånet skulle utgå, det vore för bolaget tillräckligt, om

lånet finge lyftas efter det aktiekapitalet och obligationslånet blivit förbrukade.

Skulle det fördenskull befinnas ändamålsenligt, att beloppet eller viss årlig del

därav utginge av det anslag, riksdagen beviljade till lån åt enskilda järnvägar,

kunde utan olägenhet för bolaget så ske, även om därigenom lånet icke skulle i

dess helhet komma bolaget tillhanda förrän efter 5 ä 6 års förlopp. Om det

begärda statslånet beviljades, kunde utan tvivel övriga frågor så ordnas, att

arbetet kunde påbörjas inom några månader därefter.

Vid ansökningen hade styrelsen fogat följande:

Tablå, utvisande Ostkustbanans aktiebolags ställning den 1 september 1912.

1) Behållning enligt 1911 års bokslut i avrundat tal......... 8,625,000: —

2) Räntor från 1 januari—31 augusti 1912 omkring......... 200,000: —

3) Avtalad leverans av sliprar mot aktier i bolaget, om
kring.

....................................................................................... 100,000: —

4) Till bolaget gjorda utfästelser om ökad aktieteckning 550,000: —

Summa 9,475,000: —

På grund av ytterligare upplöpande räntor och ökad

aktieteckning med mera ansågs bolaget vid den tid under

år 1914, då banbyggnadsarbetet skulle påbörjas, kunna

räkna med ett eget kapital av minst 10 miljoner kronor.

Dessutom hade bolaget att såsom tillgång upptaga

den del av den av bolaget villkorligt inköpta Norra Hälsinglands

järnväg, som fortfarande skulle för trafik användas

och som beräknades hava ett värde av minst ...... 225,000: —

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.

Järnvägsstyrelsens

utlåtande den

7 januari 1913.

Fullmäktiges

i riksgäl dskontoret

utlåtande den

23 januari

1913.

Järnvägsstyrelsen avgav infordrat utlåtande i ärendet den 7 januari

1913.

Järnvägsstyrelsen ingick därvid till en början på granskning av de uppgjorda

beräkningarna rörande järnvägens räntabilitet och kom därvid till en årlig

nettoinkomst av 1.013,000 kronor.

Styrelsen anförde vidare.

Med hänsyn till en eventuell framtida inlösen för statens räkning av ostkustbanan

mellan Gävle och Sundsvall vore det av vikt, att den för banans egen

del tilltänkta stationen i Sundsvall från början planlades så, att densamma kunde

framdeles utbildas till att tjäna även som slutstation för bandelen Ange—Sundsvall.

Gen allmänna plananordningen för denna station borde därför, innan fastställelse

skedde, underställas järnvägsstyrelsen i avseende å områdesgränser ävensom placeringen

av stationshus, lokomotivstall och övriga byggnader, varemot spårsystemets

anordning med flera detaljer icke erfordrade sådan prövning.

Beträffande de uppgjorda förslagen till banans anslutande till statsbanestationerna

vid Stugsund, Söderhamn, Hudiksvall och Sundsvall vore ett närmare

utarbetande av desamma erforderligt, innan kostnaderna för anslutningarna kunde

noggrant angivas. Med ledning av föreliggande förslagsskisser hade dock beräknats,

att de för nämnda anslutningar i kostnadsförslaget upptagna posterna borde

höjas med cirka 300,000 kronor.

Även med iakttagande av de utav styrelsen gjorda erinringarna och approximativt

beräknade höjningar av vissa kostnadsposter syntes det av bolaget angivna

kostnadsbeloppet, inklusive ränteförlust under första trafiktiden, 26,000,000 kronor,

kunna godtagas.

Get föreslagna statslånet skulle ligga inom 61,5 % av anläggningskapitalet

och nettoinkomsten, enligt styrelsens beräkningar, uppgå till 6,3 % på en skuldsumma

av 16,000,000 kronor.

Under antagande, att lån å 13,000,000 kronor mot säkerhet av främsta inteckning

skulle erhållas mot 5 % ränta, syntes det på grund av det anförda vara

anledning förmoda, att nöjaktig säkerhet skulle erhållas genom den erbjudna

andra inteckningen.

I beaktande härav och då de av bolaget i ansökningen närmare angivna

särskilda synpunkter i frågan syntes vara av beskaffenhet att kunna i förevarande

fall medgiva ett undantag från hittills tillämpade villkor och andra bestämmelser

i fråga om statslån till enskilda järnvägar, funne sig styrelsen

kunna tillstyrka bolagets ansökning om statslån på sätt bolaget föreslagit och

under villkor, bland annat, att den allmänna plananordningen för den för banan

avsedda stationen vid Sundsvall underställdes järnvägsstyrelsen i avseende å områdesgränser

samt placering av stationshus, lokomotivstall samt övriga husbyggnader.

Sedan tillfälle lämnats fullmäktige i riksgäldskontoret att yttra sig

över ansökningen, avgåvo dessa den 23 januari 1913 utlåtande, däri

bland annat anfördes följande.

Fullmäktige, som ansett sig böra uttala sig endast ur synpunkten av den

säkerhet, som erbjödes för det sökta statslånet, samt med hänsyn till frågans

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 58.

finansiella innebörd för det allmänna, framhöllo i sådant avseende till en

början, att de villkor och förutsättningar i övrigt, under vilka i detta fall statslån

enligt järnvägsbolagets framställning skulle utgå, innebure väsentliga avvikelser

från de grunder, som eljest i regel ansetts böra tillämpas vid beviljande av lån

för enskilda järnvägsanläggningar.

I sådant hänseende erinrade fullmäktige först om den för järn vägslånefonden

gällande bestämmelsen, att järnvägsbolag för att kunna erhålla statslån skall visa

sig i tecknat aktiekapital eller eljest utan återbetalningsskyldighet lämnat tillskott

till järnvägsanläggningens utförande förfoga över ett belopp, som motsvarar minst

hälften av den beräknade anläggningskostnaden. Denna fordran uppfylldes icke

av Ostkustbanans aktiebolag. Enligt ansökningshandlingarna beräknades kostnaderna

för banföretaget uppgå till ett belopp av 26 miljoner kronor, och för

bestridande härav förfogade bolaget icke över större eget kapital än 10 miljoner

kronor, under det att återstoden 16 miljoner kronor skulle anskaffas genom upplåning

nämligen dels 13 miljoner kronor mot obligationer och dels 3 miljoner

kronor såsom statslån.

För sin del kunde fullmäktige icke undgå att hysa betänkligheter mot ett

eftergivande i detta fall av ovan omförmälda villkor för erhållande av statslån,

ett villkor, som uppenbarligen hade till syfte och säkert även väsentligt bidroge

att bereda ökad trygghet beträffande soliditeten hos de företag, som staten understödde

med lån. Ifrågavarande bestämmelse hade ock i senare tider städse upprätthållits,

där icke en modifikation av densamma betingats av den omständigheten,

att staten av särskilda skäl funnit sig böra understödja vissa järnvägsföretag

med lån till större belopp än halva anläggningskostnaden. Detta hade

varit fallet beträffande fullbordandet av järnvägen Orsa—Sveg, och samma förhållande

gällde med avseende å låneunderstöd för anläggning av bibanor i vissa

delar av västra Sverige, för vilket ändamål eu särskild lånefond med delvis

ändrade bestämmelser blivit av riksdagen beviljad. De skäl, som i dessa fall

gjort sig gällande, syntes emellertid icke kunna hava tillämpning med avseende

å nu ifrågavarande järnvägsanläggning.

Fullmäktige anförde vidare, att en annan ej mindre betänklig omständighet

beträffande det av Ostkustbanans aktiebolag begärda statslånet vore den, att

bolaget icke kunde, såsom eljest med avseende å statslån fordrades, lämna

staten inteckning i järnvägen med första förmånsrätt. En första inteckning å

13 miljoner kronor med ränta måste nämligen av bolaget ställas såsom säkerhet

för omförmälda obligationslån, och först därefter — således ovanom järnvägens

halva värde enligt kostnadsberäkningen — erbjödes inteckning för statslånet.

Huruvida härigenom full säkerhet bereddes staten för dess fordran, måste enligt

fullmäktiges mening anses tvivelaktigt. Försiktigheten syntes nämligen bjuda,

att man icke alltför mycket litade på uppgjorda beräkningar över järnvägens

blivande räntabilitet, beräkningar, som till sin natur alltid vore synnerligen

vanskliga och ofta visade sig ohållbara. Den erfarenhet, fullmäktige käft av med

statslån understödda enskilda järnvägsanläggningar, gåve ock vid handen, att i

många fall icke ens en första inteckning i järnvägen till belopp av halva den beräknade

anläggningskostnaden innefattade tillräcklig säkerhet för ett lån å samma

belopp. Fullmäktige hade därför med hänsyn till säkerheten för statslånet icke

kunnat finna det tillrådligt, att staten för sin försträckning åtnöjdes med eu inteckning,

som till hela sitt belopp läge ovanför nämnda gräns.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statskontorets

utlåtande den

6 mara 1913.

Väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens

utlåtande

den 6 mars

1913.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.

På grund av vad sålunda i ärendet anförts både fullmäktige ansett sig

böra avstyrka bifall till den föreliggande framställningen.

Enligt bifogat protokollsutdrag hade herrar fullmäktige Kinander och Ekman

anmält, att de ej ansåge sig kunna till fullo biträda det av fullmäktige beslutade

yttrandet i frågan.

Statskontoret anförde i infordrat utlåtande av den 6 mars 1913

följande.

Därest ifrågavarande järnvägsanläggning överhuvudtaget kunde anses vara äv

den betydelse för det allmänna, att densamma borde från statens sida på föreslaget

sätt understödjas — eu fråga, vilken statskontoret ansåge falla utom området för

sitt bedömande —, funne statskontoret, om än de ifrågasatta avvikelserna från de

för lån ur järn vägslånefonden gällande bestämmelser givetvis måste vara ägnade

att framkalla vissa betänkligheter i avseende på säkerheten för lånet, för sin del

icke något att erinra mot, att en framställning i det uti ansökningen angivna syfte

till riksdagen gjordes.

I infordrat utlåtande av den 6 mars 1913 anförde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

bland annat, följande.

I fråga om de framlagda kostnadsberäkningarna hade den korta tid, som

stått styrelsen till buds, icke medgivit styrelsen att, på sätt numera föreskreves

beträffande styrelsens granskning av förslag till enskilda järnvägsanläggningar,

för vilka statslån i vanlig ordning ifrågasattes, genom undersökningar på marken

utföra kontrollering över den framlagda arbetsplanen och därtill hörande kostnadsberäkningar.

Styrelsen hade därför i detta fall varit hänvisad till den granskning,

som utan sådan yttre kontrollering vore möjlig med stöd allenast av de

framlagda ritningarna och förslagsberäkningarna.

Den granskning, som på sådan grund vore möjlig, hade emellertid icke

givit styrelsen anledning förmoda, att icke den av bolaget angivna kostnadssuinman,

26,000,000 kronor, skulle bliva tillräcklig för företagets genomförande,

under förutsättning att broar, bangårdar och anslutningar till andra järnvägar

ävensom fyllningar i sjunkande bankar och övriga arbeten, vilkas omfattning för

det dåvarande ej med någon större grad av visshet vore känd, icke medförde

större kostnader än i förslaget upptagits, att hushållningen med de tillgängliga

medlen för företaget i dess helhet noga genomfördes och att detta kontrollerades

genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg i likhet med vad numera skedde

beträffande de med statsmedel understödda enskilda järnvägsföretagen.

Beträffande den av bolaget framlagda ekonomiska planen, enligt vilken

10.000. 000 kronor skulle vara aktiekapital, 13,000,000 kronor obligationslån samt

3.000. 000 kronor beräknats såsom statslån och enligt vilken såsom säkerhet skulle

lämnas, för obligationslånet första inteckning och för statslånet andra inteckning,

visade denna plan två väsentliga avvikelser från dittills brukliga grunder för

statslåns utgående till enskilda järnvägsanläggningar, nämligen dels i sådant avseende,

att för statslånet erbjödes andra i stället för första inteckning, och

dels att mer än halva kostnadssumman skulle utgöras av lån.

Den förstnämnda omständigheten ansåge väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

ej i detta särskilda fall böra medföra större grad av osäkerhet för statslånets

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.

förräntande ocli amortering. Den omständigheten att lånesumman vore större

än halva kostnaden skulle däremot vara mer ägnad att väcka betänkligheter,

därest ej genom föreliggande trafikberäkningar kunde visas, att sannolikhet förelåge

för företagets bärighet i sådan grad, att ränta erhölles på åtminstone lånesumman.

Bolaget hade emellertid medelst bifogade s. k. trafikberäkningar sökt visa,

att bruttoinkomsten av trafiken med undantag för de första åren skulle uppgå

till 2,894,000 kronor, mot vilket belopp järnvägsstyrelsen ej haft något att erinra.

Järnvägsstyrelsen hade ansett, att driftkostnaden borde sättas till 65 % härav,

och skulle under sådana förhållanden nettoinkomsten bliva 1,013,000 kronor.

Denna summa utgjorde 3,9 0 % på ett anläggningskapital av 26,000,000 kronor

och 6,3 3 % på lånebeloppet 16,000,000 kronor.

Utan att ingå på någon prövning av dessa trafikberäkningar ansåge sig

emellertid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen böra framhålla, att erfarenheten ofta

nog visat, att dylika beräkningar ej motsvarade verkligheten, särskilt under de

första årtiondena av järnvägarnas tillvaro. Särskilt syntes antagandet, att driftkostnaden

skulle uppgå till allenast 65 % av bruttoinkomsten, vara ovisst, enär

70 ä 75 % ej vore under för handen varande omständigheter någon hög siffra.

På grund av järnvägens fördelaktiga belägenhet syntes dock sannolikt, att

nettobehållningen åtminstone skulle uppgå till årligen i medeltal cirka 800,000

kronor eller 5 % av lånebeloppet även under de första årtiondena. Först därefter

torde någon avkastning vara att påräkna för aktiekapitalet.

Då emellertid den indirekta nytta genom landets utveckling i odling och

industri, som skulle erhållas för det allmänna, påtagligen bleve mycket stor,

tvekade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ej att oaktat det totala lånebeloppets

storlek och ovissheten om aktiekapitalets förräntning tillstyrka det begärda statslånet.

För detta statsbidrag ansåge styrelsen de vanliga lånevillkoren även här

böra stadgas och framhöll med stöd av vad som anförts i detta avseende särskilt

nödvändigheten av den tekniska och ekonomiska kontroll genom styrelsen, som

numera vore bruklig i fråga om järnvägar, som utfördes med statslån.

Styrelsen anmärkte vidare, att det torde ligga i sakens natur, att arbetet

på en bana av ostkustbanans utsträckning ej komme att så bedrivas, att de 30

milen järnväg bleve färdiga att öppnas samtidigt och på en gång. Yisserligen

borde alltid de största arbetena såsom för broar och dylikt igångsättas i god tid

över hela linjen, men i övrigt måste man förutsätta, att järnvägen komme att

fullbordas och öppnas för trafik i olika avdelningar.

_ Detta vore också nödigt såväl för företagets förräntning som med hänsyn

därtill, att ej alltför stor arbetsstyrka på en gång sammandroges och på en gång

entledigades. Sålunda voro det enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens mening

lämpligt att så anordna arbetet, att delen Härnösand—Sundsvall först öppnades,

sedan och efter bolagets eget beprövande endera av sträckorna Sundsvall—

Söderhamn eller Söderhamn—Gävle och slutligen den kvarvarande delen, Söderhamn—Gävle

eller Sundsvall—Söderhamn.

Det syntes då även vara lämpligt, att någon del av statslånet ej utbetalades,

förrän åtminstone två av de förenämnda tre sträckorna öppnats för trafik.

Med stöd av vad sålunda anförts och i övrigt i ärendet förekommit hemställde

styrelsen i fråga om bolagets ansökan om ett statslån på tre miljoner

kronor om bifall därtill på samtliga de villkor, som för statslån till enskilda

järnvägar numera brukade meddelas med undantag av de båda villkor, som före
Bihang

till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 50 höft. (Nr 58.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 58.

Departementschefens

yttrande

den

7 mars 1913.

skreve, att statslånet skulle kara säkerhet av första inteckning och att lånebeloppet

ej finge vara större än halva beräknade kostnaden, men med det tillägg,

att statslånet ej finge utbetalas förr än efter utgången av år 1916 och sedan

antingen bandelen Härnösand—Söderhamn eller delarna Härnösand—Sundsvall

och Söderhamn—Gävle öppnats för allmän trafik.

•

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 7 mars 1913

anförde föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet bland

annat följande:

»Utan att i någon mån underskatta betydelsen av att de vanliga villkoren

för statslån åt enskilda järnvägar uppehållas, vill jag dock framhålla, dels

att större sannolikhet för att ränta och amortering å statslånet skola kunna

erläggas synes mig förefinnas i nu förevarande fall än beträffande åtskilliga andra

enskilda järnvägsföretag, som uppfyllt nämnda formella fordringar, och dels att

det nu begärda lånet allenast uppgår till omkring 12 procent av de beräknade

anläggningskostnaderna mot 50 procent i vanliga fall. Vad särskilt beträffar den

anmärkningen, att statslånet borde åtnjuta säkerhet i första inteckning, lärer,

enligt vad jag inhämtat, medgivande härtill under inga omständigheter kunna

påräknas från de enskilda långivarna, vadan ett förbehåll i sådant syfte skulle

vara liktydigt med att omöjliggöra företagets finansiering enligt den uppgjorda

planen. Däremot torde, i enlighet med vad bolaget föreslagit, i den mån avbetalningar

ske å första inteckningarna, den för avbetalda beloppet gällande förmånsrätten

böra övergå å motsvarande belopp av statens fordran. Enligt 26 §

inteckningsförordningen i dess lydelse enligt lagen den 11 oktober 1912 torde härför

fordras medgivande såväl av de enskilda långivarna som av bolaget, och synes

förbehåll härom böra inflyta i lånevillkoren.

Slutligen vill jag uttryckligen betona, att den avvikelse från vanliga regler

för statslån till enskilda järnvägsföretag, som jag på grund av särskilda omständigheter

anser kunna försvaras i förevarande fall, ej bör för framtiden få anses

såsom prejudicierande, lika litet som det skett med de hittills förekommande

undantagen i motsvarande avseende.

Med avseende å de villkor, som böra stadgas för ifrågavarande lån, anser

jag, att av statslånet, 3,000,000 kronor, ett belopp av intill 1,500,000 kronor må

få lyftas, sedan antingen bandelen Härnösand—Söderhamn eller bandelarna Härnösand—Sundsvall

och Söderhamn—Gävle öppnats för allmän trafik, samt att återstoden,

1,500,000 kronor, må utfås, först sedan järnvägen i sin helhet blivit avsynad

och godkänd.

Med hänsyn till ifrågavarande järnvägsbyggnads betydande omfattning och

då stora allmänna arbeten för närvarande pågå (Trollhätte kanal, Porjus, Älvkarleby

kraftstation m. fl.), synes mig önskvärt, att arbetet i sin helhet icke genast

igångsättes och forceras. Såsom villkor för statslånet synes mig därför

böra föreskrivas, att andra arbeten än brobyggnadsarbeten och arbeten av förberedande

slag icke må företagas å järnvägen förrän efter ingången av år 1915,

då de största nu pågående anläggningarna för statens räkning redan äro eller

inom kort bliva fullbordade.

För att erhålla säkerhet att bolaget förfogar över medel, som, jämte statslånet,

äro fullt tillräckliga till järnvägsanläggningens fullbordande på sätt arbets
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.

plan och kostnadsförslag innehålla, synes böra föreskrivas, att bindande uppgörelse

skall vara träffad rörande järnvägens anslutning till samtliga föreningsstationer

med andra järnvägar samt kostnaden härför helt inräknad i byggnadssumman.

Vidare torde Kungl. Maj:t böra förbehålla sig att pröva lånevillkoren för

obligationslånet; uppenbart är nämligen att, om för detta alltför hårda villkor

ifrågasättas, risken för det efterliggande statslånet bliver större.

På grund av vad sålunda anförts samt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

föreslagits torde därjämte såsom villkor för det ifrågasatta statslånet böra

stadgas,

l:o) att kostnadsförslag och arbetsplan fastställas av Kungl. Maj:t, som ock

närmare bestämmer de ställen, vilka järnvägen skall beröra, varande bolaget skyldigt

att gottgöra de särskilda kostnaderna för möjligen erforderliga kontrollundersökningar,

besiktningar, extra biträdens användande med mera dylikt, vilka

kunna av kostnadsförslagets och arbetsplanens granskning föranledas;

2:o) att bolaget, för att kunna erhålla _ statslån, skall _ vara skyldigt hos

Kungl. Maj:t styrka, att det genom aktieteckning eller upplåning, som av Kungl.

Maj:t godkännes, förfogar över ett kapital, som jämte statslånet är fullt tillräckligt

till järnvägsanläggningens utförande på sätt arbetsplan och kostnadsförslag

innehålla, häri jämväl inbegripet kostnaden i dess helhet för anslutning till föreningsstationer

med andra järnvägar enligt härom träffade, bindande avtal;

3:o) att låneunderstöd må lyftas på sätt och å tider, som Kungl. Maj:t bestämmer,

dock med iakttagande därav, att å statslånet ej något må lyftas, förr

än antingen bandelen Härnösand—Söderhamn eller bandelarna Härnösand—Sundsvall

och Söderhamn—Gävle öppnats för allmän trafik, för vilket fall intill 1,500,000

kronor må erhållas, medan däremot återstående 1,500,000 kronor först må lyftas,

sedan besiktning av järnvägsanläggningen blivit i överensstämmelse med § 2

mom. 2 av kungl. kungörelsen den 11 december 1874 angående ordningen för

avsyning och besiktning av enskilda järnvägar och deras upplåtande för allmän

trafik förrättad samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat tillstånd till hela

banans öppnande för allmän trafik;

4:o) att med avseende å ifrågavarande försträckning skall iakttagas:

a) att annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknas till fem procent

å ursprungliga försträckningsbeloppet, av vilken annuitet först gottgöres ränta

efter fyra och en halv procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgör avbetalning

därå;

b) att beträffande den ränta, som å lyftade lånebelopp upplöper under en

tid, omfattande högst tre år från lyftningsdagarna, men dock ej sträckande sig

utöver ett år från den dag, då järnvägen enligt Kungl. Maj:ts bestämmande senast

skall vara färdig och öppnad för trafik, må medgivas anstånd med betalningen

på det sätt, att denna ränta, benämnd anståndsränta, genom fortsatt

annuitetslikvid erlägges till staten, först sedan i stadgad ordning såväl all annan

ränta som ock hela lånekapitalet inbetalts;

c) att, så snart å lyftat lånebelopp upplupit ett års ränta, som icke är att

hänföra till anståndsränta, förstnämnda räntas belopp skall inbetalas till staten;

d) att kapitalavbetalning skall genom erläggande av fullständig annuitet vidtaga

tre år efter den dag, då järnvägen enligt Kungl. Maj:ts bestämmande senast

skall vara färdig och öppnad för trafik, skolande i sammanhang härmed likvid

ske av afl därförinnan upplupen, obetald ränta, som icke är att hänföra till anståndsränta;

och

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.

e) att, därest till betalning förfallet belopp icke i föreskriven ordning erlägges,

låntagaren skall därå gälda fem procent ränta, intill dess samma beloup

varder behörigen inbetalt;

5:o) att järnvägsanläggningen med alla därtill hörande byggnader och materiel

ävensom all bolagets övriga egendom skall utgöra säkerhet för den av staten

lämnade. försträckning och staten till säkerhet för sin fordrans utbekommande

erhålla inteckning med förmånsrätt näst efter inteckningar å tillhopa högst

13,000,000 kronor, med förbehåll tillika att, i den mån avbetalning å sistnämnda

inteckningar sker, den för avbetalade beloppet gällande förmånsrätt skall tillkomma

motsvarande belopp av statens fordran, varom jämväl avtal skall av bolaget

träffas med innehavarna av nämnda inteckningar; börande ej mindre såsom

villkor för statslånets erhållande och tillgodonjutande i bolagsordningen intagas

stadgande, om bolagets skyldighet att till säkerhet för statens fordran inteckna

bolagets järnväg med förmånsrätt, som ovan sagts, än ock hälvten av det bevilja®

statslånet innestå, till dess inteckning med nämnda förmånsrätt i bolagets

järnväg medctelats för förut lyftade andelar av lånet; varjämte ovanberörda sista

hälft ej må utbekommas, förrän inteckning för dess belopp blivit i bolagets järnväg

behörigen meddelad;

6:o) att Kungl. Maj:t skall insätta eu med särskild instruktion försedd ledamot

i direktionen för bolaget och utse eu revisor att deltaga i granskningen

av bolagets förvaltning och räkenskaper, samt att arvode till sålunda utsedd direktör

och revisor skall bekostas av bolaget;

7:o) att bolaget skall vara skyldigt underkasta sig såväl de bestämmelser i

fråga om samtrafik, vilka Kungl. Maj:t kan finna gott för bolaget bestämma,

som ock i övrigt alla de villkor och kontroller, som av Kungl. Maj ff prövas lämpliga

och nödiga; samt

8:o) att bolaget må, då Kungl. Maj:t så prövar lämpligt,

dels .erhålla upplåtelse av den för järnvägsanläggningen erforderliga, kronan

tillhöriga jord, sålunda: att. jord, som står under kronans omedelbara disposition,

upplates utan någon ersättning; att jord från de under bruk och bergverk för nödigt

skogsfång upplåtna kronoallmänningar upplåtes utan annan gottgörelse än ersättning

till vederbörande innehavare för intrång i nytt j anderätten; att jord från degenom

domänstyrelsens försorg utarrenderade kronoegendomar, vilka icke upplåtits till

förenade mötespassevolanskassornas fond, stuterierna eller Vadstena krigsmanshusfond,

upplates utan annan ersättning än för minskning i arrendatorns brukningsområde

under den återstående arrendetiden ävensom för skada och intrång; samt

att för jord, som är till boställe eller åt enskild j^erson, menighet eller inrättning

med åborätt eller annorledes än vad ovan sagts upplåten, ersättning skall lämnas

såväl för själva marken som för skada och intrång; skolande ersättningen i ovannämnda

fall bestämmas i den ordning, förordningen angående jords eller lägenhets

avstående för allmänt behov den 14 april 1866 stadgar;

dek ock kostnadsfritt begagna för anläggningen sådana å kronans ägor belägna

kalk- och stenbrott jämte grustäkter, som kunna vara disponibla.»

I enlighet med departementschefens jämlikt ovanberörda grunder

gjorda hemställan föreslog Kungl. Maj:t (proposition nr 114) 1913 års

riksdag besluta att under villkor i huvudsaklig överensstämmelse med

vad i statsrådsprotokollet angivits bevilja Ostkustbanans aktiebolag ett

låneunderstöd av 3,000,000 kronor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.

I sitt i anledning av Kungl. Maj:ts proposition avgivna utlåtande

(nr 97) anförde statsutskottet, bland annat, följande.

Då såväl järnvägsstyrelsen som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ansett den

för banans anläggande beräknade kostnadssumman, 26 miljoner kronor, tillräcklig

fö5 företagets genomförande, då Kung], Maj:t torde komma att såsom villkor

för lånet föreskriva ytterligare undersökningar och andra åtgärder för kostnadsberäkningens

säkerställande ävensom kontroll över byggnadsarbetets utförande,

och då, på grund av företagets stora omfattning och de kreditgivande bankernas

intresse däri, det kunde antagas, att arbetet komme att planeras och utföras under

fullt sakkunnig ledning, ansåge sig utskottet kunna utgå ifrån, att den nu beräknade

kostnadssumman skulle bliva tillräcklig för banans byggande samt att

fördenskull ur sådan synpunkt dårnera icke, såsom år 1909 ansetts vara fallet,

hinder funnes för frågans upptagande till saklig prövning av riksdagen.

De betänkligheter, riksgäldsfullmäktige uttalat i fråga om det begärda statslänet

och säkerheten därför, ansage utskottet ej heller höra tillmätas avgörande

betydelse vid riksdagens prövning av denna fråga. Sedan 1909 års statsutskott

i sitt yttrande framhållit, att det då ifrågasatta låneunderstödet, 14,000,000 kronor,

vore i och för sig synnerligen betydande, hade bolaget synbarligen bemödat

sig att bringa banans finansiering i sådant läge, att endast en mindre del av anläggningskostnaden

för banan skulle behöva såsom lån begäras av riksdagen, och

ansåge utskottet det nu äskade lånebeloppet icke vara större, än att detsamma borde

beviljas, även om risk därmed skulle vara förbunden. Dock borde därvid beaktas

att aktiekapitalet eller 10,000,000 kronor av den till 26,000,000 kronor beräknade

kostnaden först skulle nedläggas i banföretaget och gå förlorat, innan risken för

statslånet vidtoge, samt att inkomstberäkningarna visade sannolikhet för, att statslånet

skulle kunna förräntas. Det ville ock synas, som om vissa fördelar skulle

vara förenade därmed, att staten redan från början bleve pekuniärt intresserad i

detta stora företag, vilket av myndigheterna ansetts böra i framtiden övergå i

statens ägo.

I enlighet med statsutskottets hemställan beslöt riksdagen (skrivelse

nr 127) att, under villkor i huvudsaklig överensstämmelse med vad i

ovanberörda statsrådsprotokoll angivits, bevilja bolaget ett låneunderstöd

av 3,000,000 kronor.

Genom nådigt brev den 30 juni 1913 meddelades bestämmelser i

enlighet med riksdagens beslut rörande villkoren för statslånet och anbefalldes

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Gävleborgs län att underrätta

bolaget om vad sålunda förekommit med anmodan att, därest bokget

ville komma i åtnjutande av det ifrågasatta lånet på de angivna

villkoren, vidtaga de åtgärder, som för sådant ändamål på bolaget ankomme.

Såsom jag i början av mitt anförande antydde, har önskvärdheten av

att minska nu rådande arbetslöshet närmast givit anledning till den tanken,

1913 Avs

statsutskott.

1913 års

riksdags

beslut.

Åtgärd i anledning

av

riksdagens

beslut.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Styrelsens för

Ostkustbanans

aktiebolag

framställning

om

ändrade

villkor för

statslånet.

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.

huruvida man icke genom ett tidigare igångsättande av ostkustbanebygget,

än som hittills avsetts, skulle inom en nära liggande tid kunna

skapa arbetstillfällen i betydande utsträckning.

På sätt ovan anförts, inkom styrelsen för bolaget, i anledning av

en utav mig till styrelsen avlåten skrivelse i ämnet, med en underdånig

framställning av den 1 september 1914.

Styrelsen erinrar däri till en början om de i departementschefens

ovan återgivna yttrande av den 7 mars 1913 under 2:o), 3:o) och 5:o)

omförmälda villkoren för det beviljade låneunderstödet samt vidare om

den i resolution den 12 augusti 1903, varigenom koncession beviljats

å ifrågavarande järnvägsanläggning, meddelade föreskriften, att koncessionshavarna

icke ägde begagna den dem tillerkända rätt att inlösa

den för anläggningen erforderliga jord eller att å sådan mark börja

järnvägsarbetets utförande förr än, på därom gjord framställning och

sedan koncessionshavarna visat skälig anledning till antagandet, att de

vore i stånd att utföra järnvägsanläggningen, Kungl. Maj:t uti ifrågavarande

hänseende lämnat särskilt tillstånd.

Styrelsen meddelar därefter, att styrelsen för anskaffande av det

belopp av 13,000,000 kronor, som utöver bolagets eget kapital och det

beviljade statslånet erfordrades för företagets bringande till stånd, lort

underhandlingar med ett konsortium av landets största enskilda banker,

samt att dessa underhandlingar i slutet av juli månad 1914 hade framskridit

så långt, att enighet uppnåtts om låneavtalets innehåll och formulering.

För lånefrågans slutliga ordnande återstod då endast bestämmandet av den

andel av lånet, var och en bank skulle övertaga, samt lånekontraktets

undertecknande. Innan detta hade skett, utbröto emellertid krigsoroligheterna,

och på grund härav hade bankkonsortiet ansett sig icke

för det dåvarande kunna träffa bindande avtal med bolaget angående

den ifrågasatta krediten. Underhandlingarna om lånets beviljande måste

därför vila i avvaktan på lugnare förhållanden inom affärsvärlden.

Av det sagda framginge enligt bolagsstyrelsens mening, att bolaget

icke ägde möjlighet att för närvarande uppfylla den ovan angivna, för

statslånets erhållande uppställda förutsättningen, att bolaget skulle på.ett

bindande sätt styrka, att bolaget genom aktieteckning eller upplåningförfogade

över ett kapital, som jämte statslånet vore fullt tillräckligt till

järnvägsanläggningens utförande.

Med hänsyn till önskvärdheten av, att banföretnget så fort som

möjligt bringades till utförande, var bolagets styrelse emellertid för sin

del beredd att vidtaga åtgärder, för att arbetena skulle kunna påbör
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.

jas. För att detta skulle kunna ske, ifrågasatte dock styrelsen, att

villkoren för statslånets erhållande på det sätt modifierades, att omförmälda

förutsättning beträffande hela det erforderliga kapitalets anskaffande

före statslånets erhållande uteslötes, samt att statslånet ställdes

till bolagets förfogande tidigare än enligt nu gällande bestämmelser

skulle ske. För sin del ansåg styrelsen, att lånet utan minskad

säkerhet för statsverket kunde lämnas, sedan av bolagets eget kapital

10,000,000 kronor, därav minst 8,000,000 kronor i kontanta medel och

resten i prestanda, upptagna till värden, som i kostnadsförslaget inginge

till motsvarande belopp eller eljest av vederbörande myndighet

prövades skäliga, blivit i banföretaget, nedlagda. Genom det kapital,

tillhopa 13,000,000 kronor, bolaget sålunda finge tillgängligt, skulle

arbetenas ändamålsenliga bedrivande vara säkerställt för tre å fyra år

framåt, och syntes det enligt styrelsens mening med full tillförsikt

kunna motses, att under denna tid penningmarknaden skulle hava återgått

till normala förhållanden och att banklånet å 13,000,000 kronor,

motsvarande banans halva anläggningskostnad, då skulle kunna erhållas.

Med en sådan ändring i villkoren för statslånet vore det enligt styrelsens

uppfattning möjligt, att de till säkerhet för lånet betingade inteckningarna

av rent formella skäl icke kunde lämnas vid lånets lyftande.

Med anledning därav ifrågasatte styrelsen, att såsom ytterligare villkor

för lånets utbetalande, i likhet med vad som redan skett beträffande utbetalandet

av första hälften av lånet, bestämdes, att stadgande skulle i

bolagets ordning intagas om skyldighet för bolaget att så fort ske

kunde ställa den utfästa inteckningssäkerheten.

Beträffande den inverkan å penningtillgången i landet, som statslånets

utbetalande på ovan föreslagna tid samt ett uttagande ur bankerna

redan under närmaste tiden av för byggnaden erforderliga medel

skulle hava till följd, framhöll styrelsen, att under första byggnadsåret,

d. v. s. under loppet av år 1915, endast omkring 3,000,000 kronor av

bolagets kapital enligt beräkning skulle komma att tagas i anspråk,

samt att statslånet icke skulle behöva till någon del anlitas förrän tre

å fyra år efter arbetets påbörjande.

Under uttalande av den uppfattningen, att ett påbörjande inom

närmaste tiden av arbetet å ostkustbanan i väsentlig grad skulle bidraga

till minskande av arbetslösheten i landet, samt att styrelsen gärna

i sin mån ville medverka till lindrande av rådande ekonomiska svårigheter,

förklarade sig slutligen styrelsen beredd att för en blivande

bolagsstämma föreslå, att arbetet å ostkustbanan igångsattes omedelbart,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung1. Maj.is Nåd. Proposition Nr 58.

sedan ovan angivna förutsättningar vore för handen. För att möjliggöra

ett beslut av bolagsstämman i denna riktning anhöll styrelsen,

att Kungl. Maj:t måtte dels föreslå riksdagen medgiva sådan ändring i

villkoren för åtnjutande av det bolaget beviljade statslånet, att det ovan angivna

villkoret beträffande bolagets skyldighet att styrka, att det förfogade

över ett kapital, som jämte statslånet vore tillräckligt för utförande av järnvägsanläggningen,

utginge, att lånet finge till bolaget utlämnas sedan av bolagets

kapital minst 10,000,000 kronor, därav minst 8,000,000 kronor i kontanta

medel och resten i prestanda, blivit i banföretaget nedlagda, mot

säkerhet av inteckning i järnvägsanläggningen med förmånsrätt näst efter

inteckningar å tillhopa högst 13,000,000 kronor, ävensom under förbehåll

att i bolagsordningen intoges stadgande om bolagets skyldighet att avlämna

förstberörda inteckning, så snart sådan kunde erhållas; samt att

arbetena å bananläggningen finge omedelbart påbörjas; dels ock lämna

bolaget det i koncessionen för banan omnämnda särskilda tillståndet

att inlösa för anläggningen erforderlig jord samt att å sådan mark

börj a j ärnvägsarbetet.

Statskontoret. Till följd av remiss bar Statskontoret den 4 september 1914 avgivit

utlåtande över bolagets förevarande framställning och därvid anfört

följande:

»Redan då statskontoret den 6 mars 1913 avgav utlåtande i anledning

av ansökningen om beviljande av det ifrågavarande statslånet anförde statskontoret,

att de då ifrågasatta avvikelserna från de för lån ur järnvägslånefonden

gällande bestämmelser måste vara ägnade att framkalla vissa betänkligheter

i avseende på säkerheten för lånet. Givet är att de nu begärda, ganska

långt gående eftergifterna i bestämmelser, som redan i och för sig innebära svagare

säkerhet än i allmänhet för lån av detta slag plägar fordras, måste vara

ägnade att framkalla än större betänklighet, och statskontoret skulle under

vanliga förhållanden funnit sig förhindrat tillstyrka bifall till den underdåniga

framställningen. Med avseende på det särskilda ändamål, för vilket eftergifterna

begäras, och då i allt fall genom Kungl. l\laj:ts och riksdagens beslut att på

lindrigare villkor, än i allmänhet pläga fastställas, bevilja det omförmälda lånet

måste anses fastslaget, att genom det ifrågavarande järnvägsföretagets utförande

ett statsintresse av vikt kom me att varda tillgodosett, finner sig statskontoret

likväl icke böra motsätta sig bifall till den underdåniga framställningen.»

Fullmäktige i I utlåtande av den 7 september 1914 har riksgäldskontoret yttrat

sålunda:

»Såsom villkor för erhållande av ifrågavarande statslån har riksdagen, på

förslag av Kung]. Maj:t, föreskrivit, bland annat, att bolaget skall hos Kungl.

Maj:t styrka, atf bolaget genom aktieteckning eller upplåning, som av Kungl.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.

Maj:t godkännes, förfogar över ett kapital, som jämte statslånet är fullt tillräckligt

för järnvägsanläggningens utförande i enlighet med arbetsplan och kostnadsförslag.

Då bolaget disponerar ett eget kapital på 10,000,000 kronor, erfordras

enligt nämnda förslag utöver statslånet för företagets fullbordande ett belopp av

13,000,000 kronor. Med förmälan att möjlighet för närvarande icke förefinnes

att upplåna detta belopp hemställer bolaget, att villkoret därom måtte få utgå;

och förklarar bolaget, att enligt dess förmenande med full tillförsikt kan motses,

att penningmarknaden om tre till fyra år skall hava återgått till normala förhållanden

och att det tilltänkta banklånet å 13,000,000 kronor då skall kunna

erhållas. Fullmäktige anse emellertid, att den tillförsikt, som bolaget uttalat

angående möjligheten att inom ovannämnda tid anskaffa ett sådant lån, på grund

av nu rådande förhållanden icke kan anses berättigad, utan hålla före, att i

sådant avseende inga tillförlitliga beräkningar låta sig göras. Vid sådant förhållande

synes det fullmäktige icke kunna från statens synpunkt försvaras att uppgiva

det här ovan angivna villkoret för statslånets åtnjutande. Det vore ingalunda

uteslutet, att en sådan eftergift skulle leda till, att staten nödgades träda

emellan, antingen genom att bevilja bolaget ytterligare lån på 13,000,000 kronor

eller ock genom att övertaga och själv fullborda järnvägen.

Bolagets ifrågavarande framställning har tillkommit med anledning av eu

av herr statsrådet och chefen för kungl. civildepartementet till bolaget gjord

förfrågan, däri framhållits betydelsen och önskvärdheten av att byggandet av

järnvägen Gävle—Härnösand kunde påbörjas till minskande i sin mån av den

för närmaste tiden befarade arbetslösheten i landet. Under livligt behjärtande

av det betydelsefulla i, att kraftiga åtgärder i sådant syfte av staten vidtagas,

måste fullmäktige dock starkt ifrågasätta lämpligheten av att under nuvarande

kritiska tider igångsätta ett så stort företag som det, varom nu är fråga Härtill

kommer, att arbetet, enligt vad bolaget själft påpekat, icke kan igångsättas förr

lin tidigast efter ett par månaders förlopp och därefter knappast kan i avsevärd

omfattning bedrivas förrän nästkommande vår. Därest det gällt att söka bereda

möjlighet att fullfölja ett redan påbörjat företag, hade förhållandet varit ett annat.

I sådant fall skulle det föreligga större anledning för staten att träda hjälpande

emellan för att förhindra avskedande av arbetare och andra med nedläggande av

ett företag förbundna olägenheter.

På grund av vad sålunda blivit anfört få fullmäktige avstyrka bifall till den

av bolaget gjorda framställningen.»

Därefter har järnvägsstyrelsen inkommit med infordrat utlåtande

av den 8 september 1914, däruti styrelsen anfört följande:

»Igångsättandet snarast möjligt av arbetet å ostkustbanan vore, enligt

järnvägsstyrelsens förmenande, till följd av nu inträdda och ytterligare befarad

arbetsbrist samt då vid banbyggnaden skulle kunna beredas arbete åt ett stort

antal personer, synnerligen önskvärt. Med hänsyn härtill och på grund av de

omständigheter, som av bolaget i dess underdåniga framställning åberopats, anser

järnvägsstyrelsen ock, att eftergifter böra göras i de villkor, som av riksdagen

år 1913 i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag uppställdes för det bolaget beviljade

låneunderstödet.

Beträffande dessa villkor vill järnvägsstyrelsen särskilt erinra om följande

tvänne, nämligen:

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 saml. 50 käft. (Nr 58.) 3

Järnvägssty
relsen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.

l:o) att kostnadsförslag och arbetsplan fastställas av Kungl. Maj:t, som

ock närmare bestämmer de ställen, vilka järnvägen skall beröra, varande bolaget

skyldigt att gottgöra de särskilda kostnaderna för möjligen erforderliga kontrollundersökningar,

besiktningar, extra biträdens användande med mera dylikt, vilka

kunna av kostnadsförslagets och arbetsplanens granskning föranledas; samt

2:o) att bolaget, för att kunna erhålla statslån, skall vara skyldigt hos

Kungl. Maj;t styrka, att det genom aktieteckning eller upplåning, som av

Kungl. Maj:t godkännes, förfogar över ett kapital, som jämte statslånet är

fullt tillräckligt till järnvägsanläggningens utförande på sätt arbetsplan och

kostnadsförslag innehålla; häri jämväl inbegripet kostnaden i sin helhet för anslutning

till föreningsstationer med andra järnvägar enligt härom träffade, bindande

avtal.

De statens järnvägars stationer, till vilka ostkustbanan enligt planen skall

ansluta och beträffande vilka bindande avtal om anslutning sålunda fordras för

statslånets erhållande, äro Söderhamn med Stugsund, Hudiksvall och Sundsvall.

Efter föregående underhandlingar hava förslagskontrakt angående anslutningarna

vid Söderhamn med Stugsund samt Hudiksvall tillsänts järnvägsbolaget,

och synes av bolagets underdåniga framställning framgå, att dessa förslagskontrakt

av bolaget godkännas. Vad åter angår ostkustbanans anslutning till statens

järnvägar i Sundsvall är, som ock i bolagets underdåniga framställning antydes,

frågan härom icke bragt till lösning.»

Efter en närmare redogörelse för sistberörda fråga, utvisande att

tre alternativa förslag för frågans lösning framlagts, av vilka järnvägsstyrelsen

anser det såsom alternativ III betecknade vara det fördelaktigaste,

anför styrelsen vidare:

»Givetvis varken kan eller bör en fråga av så stor vikt och omfattning som

Sundsvalls bangårdsfråga lösas i hast, utan bör härför tillmätas tillräcklig tid

för grundlig utredning och underhandlingar, och anser järnvägsstyrelsen förty

och på grund av nu anförda omständigheter, att, om byggnadsarbetet å banan

inom kort skall påbörjas, fastställelse icke bör lämnas å sträckan genom och

närmast utanför Sundsvall, så att lösningen av Sundsvalls bangårdsfråga icke

föregripes.

För bolaget synes det icke innebära olägenhet att, såsom järnvägsstyrelsen

sålunda ifrågasätter, påbörja arbetet å banbyggnaden, innan linjesträckningen

genom och närmast utanför Sundsvall fastställts och uppgörelse träffats om anslutningen

till statens järnvägar därstädes, då nämligen det slutliga avgörandet

beträffande linjesträckningen och anslutningsvillkoren, liksom nu är fallet, skulle

tillkomma Kungl. Maj:t.

Med hänsyn till anförda förhållanden förmenar järnvägsstyrelsen, att den

omständigheten att definitiv plan för ostkustbanans sträckning genom och närmast

Sundsvall samt bindande avtal om anslutning till statens järnvägar därstädes

till äventyrs ej kunna underställas Kungl. Maj:ts prövning samtidigt med

arbetsplan och kostnadsförslag för övriga linjen, icke bör utgöra hinder för fastställelse

av dylik arbetsplan och sådant kostnadsförslag, liksom ej heller för att

bolaget skall komma i åtnjutande av det bolaget beviljade statslånet. Att snarast

erhålla besked i berörda hänseende vore av betydelse, särskilt för bolaget, var
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 58. 19

för järnvägsstyrelsen anser sig böra föreslå Kungl. Maj:t att nu avgiva förklaring

därom.

Beträffande i övrigt den eftergift i fråga om säkerhet för statslånet, som

bifall till bolagets framställning skulle innebära, bär järnvägsstyrelsen för sin del

med hänsyn till den förut framhållna önskvärdheten av, att under för handen

varande omständigheter beredas ökade arbetstillfällen, intet att erinra, och kan

sålunda tillstyrka de av bolaget föreslagna ändringarna av villkoren för statslånets

erhållande. Dock anser järnvägsstyrelsen det böra uttryckligen stadgas, att de

ifrågasatta eftergifterna lämnas endast under förutsättning, att arbetet snarast

påbörjas, förslagsvis före den 1 januari 1915, och att arbetet bedrives i den omfattning,

Kungl. Maj:t prövar skäligt med hänsyn till de förhållanden, vilka föranlett

avsteg från de en gång fastställda villkoren för statslånet.

Slutligen vill järnvägsstyrelsen i detta sammanhang framhålla lämpligheten

av att arbetet icke påbörjas å större del av järnvägslinjen, än som kan färdigbyggas

med det till förfogande stående kapitalet. Härom kan vid arbetsplanens

fastställande närmare bestämmas, men vore det för bolaget av betydelse att

snarast erhålla vetskap om det beslut, Kungl. Maj:t kan finna för gott att fatta

i nu ifrågavarande avseende, varför järnvägsstyrelsen anser en förklaring jämväl

därutinnan nu böra lämnas.

På grund av vad sålunda anförts får järnvägsstyrelsen tillstyrka bifall till

bolagets underdåniga framställning mot villkor, att arbetet å dess järnväg påbörjas

före den 1 januari 1915 och bedrives i den omfattning, Kungl. Maj:t prövar skäligt

med hänsyn till de förhållanden, vilka föranlett eftergift i de för statslånet åt bolaget

förut bestämda villkoren, och tillika föreslå, att Kungl. Maj:t ville förklara, dels att

den omständigheten, att arbetsplan och kostnadsförslag för sträckningen genom

och närmast Sundsvall samt bindande avtal om anslutning till statens järnvägar

därstädes till äventyrs ej kunna underställas Kungl. Maj:ts prövning samtidigt

med arbetsplan och kostnadsförslag för övriga linjen, icke skall utgöra hinder

för fastställelse av dylik arbetsplan och sådant kostnadsförslag, liksom ej heller

för, att bolaget skall komma i åtnjutande av det bolaget beviljade statslånet, dels

ock att arbetet icke må påbörjas å större del av banan, än som kan färdigbyggas

för till bolagets förfogande stående kapital.»

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har den 10 september 1914 etter

nådig remiss avgivit utlåtande i ärendet.

Efter att hava erinrat om sitt ovan återgivna utlåtande av den

0 mars 1913 yttrar styrelsen följande:

»Sedan detta utlåtande avgavs, lärer bolaget hava utfört väsentliga omstakningar

och förändringar, särskilt beträffande linjens sträckning invid städer

och vid anslutningar till statsbanorna och andra järnvägar. Med dessa ändringar

1 den vid statslånets anvisande föreliggande planen följer också motsvarande förändringar

i det för anläggningens utförande erforderliga kapitalet och banans

ekonomiska förhållanden.

Dessa ändringsförslag hava emellertid ännu ej underställts väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

prövning, och är det redan av denna anledning för styrelsen

uteslutet att närmare bedöma storleken av det kapital, som skulle erfordras för

banans slutliga fullbordande. Härtill kommer, att hela planen för ostkustbanan

Väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

KungI. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 58.

ännu ej varit underställd sådan styrelsens prövning genom på styrelsens försorg

föranstaltad detaljerad undersökning å marken i tekniskt-ekonomiskt avseende,

som enligt Kung].. Maj:ts och riksdagens bestämmelser alltsedan år 1910 utförts

beträffande samtliga de övriga enskilda järnvägsföretag, vilka tilldelats statsbidrag

och varförutan ett tillförlitligt bedömande av kostnadsberäkningarna icke lärer

kunna åvägabringas.

I detta särskilda fall lärer dessutom kostnaderna för, bland annat, förenämnda

anslutningar till andra järnvägar och utförandet av åtskilliga dyrbarare

konstbyggnader komma att utöva ett icke oväsenligt inflytande på slutliga kostnadssummans

storlek, och saknar styrelsen under ovan omförmälda omständigheter

möjlighet att för närvarande i dessa avseenden utföra, någon som helst

granskning.

Av vad sålunda anförts torde framgå, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

icke för närvarande kan uttala sig om, huruvida uppgivna kostnadsbeloppet

26.000. 000 kronor kommer att befinnas tillräckligt för företagets utförande.

Bolagsstyrelsen uppgiver vidare i sin nu föreliggande ansökan, att bolaget

för bestridande av anläggningskostnaderna disponerar eget kapital av 10,000,000

kronor, därav 8,000,000 kronor kontanta medel, varför skulle utöver det till

3.000. 000 kronor uppgående statslånet erfordras ett belopp av 13,000,000 kronor,

för vars anskaffande bolaget bedriver underhandlingar med ett konsortium av

landets enskilda banker, vilka underhandlingar emellertid måste vila i avvaktan

på lugnare förhållanden inom affärsvärlden.

Då för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke framlagts några närmare redogörelser

för bolagets ekonomiska ställning, saknar styrelsen möjlighet att bedöma

densamma och särskilt, huruvida bolaget kan anses äga full frihet att använda

de tillgängliga medlen under väsentligt andra förhållanden än dem, som påräknats

vid den av kommuner och enskilda utförda aktieteckningen.

Under dessa omständigheter är väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ej heller

i tillfälle bedöma, huruvida, även med bifall till bolagets nu gjorda framställning, det

skulle bliva för bolaget möjligt att enligt sitt anförande säkerställa arbetenas

igångsättande och ändamålsenliga bedrivande för tre ä fyra år framåt med ett

belopp av omkring 3.000,000 kronor av bolagets kapital för år 1915 och statslånets

användande först efter förloppet av tre ä fyra år efter arbetets påbörjande.

^

Ännu större ovisshet synes föreligga, om vid utgången av denna tid sådana

förändrade förhållanden skola hava inträtt, att bolaget då skulle bliva i tillfälle

att på enskild väg uppbringa de av bolaget nu uppgivna omkring 13,000,000 kro

nor, som skulle erfordras till företagets fullbordande.

Skulle detta icke lyckas, synes det väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sannolikt,

att såväl för bolaget som för staten och den av anläggningen beroende allmänheten

med företaget icke skulle beredas åsyftat gagn, utan att detsamma i

viss mån skulle kunna bliva för staten och det allmänna betungande.

Om det emellertid skulle prövas lämpligt att under de nu rådande förhållandena

företaget skulle igångsättas med de av bolaget ifrågasatta villkoren, synes

dock en oavvislig varsamhet fordra, att detta sker allenast i sådan ordning, att

med de under sådana förhållanden såsom tillgängliga beräknade 13,000,000 kronor

utföras vissa sammanhängande bansträckor, vilka kunde för trafik upplåtas i anslutning

till nu befintliga järnvägar, och torde därvid i första hand böra förekomma

bandelarna Härnösand—Sundsvall och Gävle—Söderhamn, varvid planen

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.

för vidkommande delar av anläggningen torde böra, innan arbetet må igångsättas,

av Kungl. Maj:t godkännas.

Såsom huvudsakligt skäl för bifall till det framlagda förslaget har bolagsstyrelsen

anfört, att ett påbörjande inom närmaste tiden av ostkustbanans anläggning

skulle i väsentlig grad bidraga till minskande av arbetslösheten i landet.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har visserligen icke varit i tillfälle utröna,

huruvida bland den arbetsklass, som skulle kunna beredas arbete vid dessa slags

anläggningar, uppstått större behov av ökade arbetstillfällen under den igångsatta

landsstormsmobiliseringen, utan synes i vissa fall hava uppstått snarare brist än

överflöd på arbetskrafter, men då det icke lärer vara uteslutet, att i närliggande framtid

arbetslöshet i viss utsträckning kan vara att befara även för dessa slags arbetare,

finner styrelsen det vara synnerligen behjärtansvärt att till förmildrande av de

svårigheter, som härav skulle framkallas, igångsätta och bedriva allmänna arbeten

inom landet i den utsträckning, som utan större framtida olägenheter kan ske.

Härvid lärer dock synnerlig uppmärksamhet böra fästas därå, att för varje

arbete, som sålunda skulle påbörjas, utredning föreligger därom, att hinder från det

allmännas sida icke möter för de ifrågasatta företagens genomförande, samt att

betryggande teknisk och ekonomisk undersökning verkställts därom, att för anläggningens

fullbordande tillräckliga medel disponeras. Däremot synes icke ens

under nu rådande förhållanden sådana arbeten böra igångsättas, som icke äro i

nämnda avseenden säkerställda och som skulle kunna komma att medföra framtida

olägenheter och för det allmänna betungande förhållanden.

Beträffande då särskilt här ifrågasatta järnvägsanläggning skulle med iakttagande

av dessa synpunkter arbetet icke kunna igångsättas, förrän anskaffandet

av det för hela anläggningen erforderliga kapitalet vore säkerställt och således,

enligt bolagets upplysningar, icke inom en närliggande framtid.

För att emellertid i enlighet med framförda önskemål kunna bereda utväg

att vid inträffad arbetsbrist hava möjlighet att taga i användning de för ostkustbanans

utförande redan insamlade medlen jämte det härför avsedda statsbidraget,

vilka medel tillsammans uppgå till ett så betydande belopp, att en större arbetsstyrka

därmed skulle kunna beredas arbetsförtjänst, synes därför endast den utvägen

stå öppen, att medgivande erhålles, att dessa medel må användas på sådant

sätt, att vissa av Kungl. Maj:t närmare bestämda bandelar med de tillgängliga

medlen helt fullbordas, så att de kunna öppnas för allmän trafik, under det att

först därefter de återstående bandelarna påbörjas med användande av de medel,

som därefter kunna komma att stå till företagets förfogande. Såsom vid statslånets

anvisande redan bestämts, skulle då bansträckorna Härnösand-—Sundsvall

och Gävle—Söderhamn först ifrågakomma till utförande och detta i här nämnd

ordning. Under tiden skulle den av riksdagen ifrågasatta utredningen beträffande

sträckan Sundsvall—Hudiksvall kunna utföras och åtgärder vidtagas för anskaffande

av medel till återstående bansträckors fullbordande, vilket i sådant fall

kunde bliva för en längre tid uppskjutet, såvida ej statsverket finner sig då böra

medverka i en ännu större grad än hittills bestämts.

Under förutsättning således att bolagets nu tillgängliga kapital får med

bolagets medgivande användas på nämnda sätt, skulle nu kunna ifrågasättas, att

bifall lämnades till bolagsstyrelsens ifrågavarande ansökan om ändring i de för

anvisade statsbidragets erhållande av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda

villkoren.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser då, att bland villkoren för bifall

till den föreliggande ansökningen om tillstånd till arbetenas påbörjande och rätt

s. 22 Kontrollera mot PDF

Promemoria

av bolagets

verkställande

direktör.

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.

till förvärvande av mark samt statsbidragets erhållande redan innan företaget i

dess helhet kan anses ekonomiskt säkerställt bör, bland annat, följande stadgas:

1) bolaget skall inom tid och på sätt, som av Kungl. Maj:t framdeles kommer

att bestämmas, först igångsätta och fullborda arbetena å bansträckan Härnösand—Sundsvall

och Gävle—Söderhamn i enlighet med av Kungl. Maj:t för vardera

b andelen fastställda plan- och profilritningar, varande bolaget skyldigt att

bestrida de särskilda, av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkända omkostnaderna

för den från statens sida över arbetet utförda kontroll och övervakande

uppsikt;

2) bolaget skall för att utbekomma statslånet och för att erhålla rättighet

att förvärva den för ifrågavarande bandelens anläggning erforderliga mark och

därå igångsätta arbetena vara skyldigt att hos Kungl. Maj:t styrka, att det först

förfogar över ett kapital, som jämte ifrågakommande del av statsbidraget är tillräckligt

till den ifrågasatta bandelens utförande på sätt arbetsplan och kostnadsförslag

innehålla, häri jämväl inbegripet kostnaden i sin helhet för anslutning

till föreningsstationer med andra järnvägar enligt härom träffade, bindande

avtal;

3) att, sedan av bolagets kapital minst 10,000,000 kronor, därav minst

8,000,000 kronor i kontanta medel och resten i prestanda, blivit på av Kungl.

Maj:t godkänt sätt i banföretaget nedlagda, låneunderstödet 3,000,000 kronor må

lyftas på sätt och tider, som Kungl. Maj:t bestämmer, dock med iakttagande

därav, att å statslånet icke något må lyftas, förr än endera av bandelarna Härnösand—Sundsvall

eller Gävle—Hudiksvall öppnats för allmän trafik;

4) att såsom säkerhet för det emottagna statsbidraget skola läggas inteckningar

i de utförda bandelarna med förmånsrätt näst efter inteckningen å tillhopa

högst 13,000,000 kronor;

5) att berörda inteckningar skola avlämnas så snart sådana kunna erhållas;

samt

6) att arbetena å den ifrågakommande bandelen snarast möjligt igångsättas

i av Kungl. Maj:t godkänd utsträckning.»

I anledning av de sålunda avgivna utlåtandena har verkställande

direktören i bolaget, kaptenen K. A. Lagergren den 15 september 1914

inkommit med en promemoria i ärendet.

Häri erinras till eu början därom, att påbörjandet av arbetena för

banans anläggande, innan bolaget disponerar hela det för banföretagets

utförande behövliga kapitalet, alltid innebär någon risk beträffande

arbetets fullbordande på beräknad tid. Med hänsyn dels till

önskvärdheten av företagets bringande till stånd så skyndsamt som

möjligt, dels ock till det särskilda statsintresse — beredande av arbetstillfälle

för arbetslösa —, som skulle i avsevärd omfattning komma att

tillgodoses genom banarbetets påbörjande, har styrelsen för bolaget

likväl ansett sig kunna tillstyrka bolagsstämman att omedelbart igångsätta

arbetena, dock allenast under den förutsättning, att berörda statsintresse

anses vara av den vikt, att statsverket fördenskull ville genom

bifall till den föreslagna ändringen i villkoren för statslånet för sin del

bidraga till undanröjande av nämnda risk.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 58.

23

I anledning av statskontorets i ärendet avgivna utlåtande anför

direktör Lagergren i nämnda promemoria, att de av statskontoret uttalade

betänkligheter rörande säkerheten för statslånet genom särskild

föreskrift beträffande lånevillkoren torde bliva i huvudsak undanröjda.

Direktör Lagergren uttalar sig därefter jämväl beträffande övriga

myndigheters utlåtanden och anför i anledning av riksgäldsfullmäktiges

yttrande bland annat följande.

»Beträffande lämpligheten av att under nuvarande ekonomiska och politiska

förhållanden påbörja större arbetsföretag kunna naturligen meningarna vara

mycket delade, beroende på den synpunkt, var och en därvid anser som den

viktigaste. Påtagligt bör emellertid vara, att det är fördelaktigare, om en viss

summa utgår som arbetsförtjänst i stället för i form av understöd, i synnerhet

om det kapital, som anlitas, finnes disponibelt utan upplåning. Om därför understöd

på grund av arbetslöshet behöver utgå inom närmaste tiden, och detta

understöd kan avsevärt minskas genom ostkustbanans påbörjande, så synes det,

särskilt för staten såsom understödsgivare, vara fördelaktigt, om bananläggningen

i fråga kan inom närmaste tiden komma i gång, utan att staten därför behöver

lämna något särskilt bidrag eller avstå från de säkerheter, staten fordrat för sitt

framtida lån till banföretaget.»

I anledning av järnvägsstyrelsens utlåtande gör direktör Lagergren

följande uttalande:

»Järnvägsstyrelsen uttalar som sin mening, att bolaget icke skulle röna

någon olägenhet av, att arbetet å bananläggningen påbörjas, innan linjesträckningen

genom och närmast utanför Sundsvall blivit fastställd och uppgörelse

träffats om anslutningen till statens järnvägar därstädes. Det torde emellertid

vara tydligt, att den osäkerhet med avseende på banföretagets finansiering, som

genom arbetets påbörjande, innan avtal träffats angående banklånet å 13,000,000

kronor, skulle bliva rådande, kommer att i hög grad ökas, om dessutom varje

möjlighet att ens tillnärmelsevis beräkna kostnaderna för byggandet av en utav

banans dyrbaraste sträckor bliver utesluten. Det vore därför synnerligen önskvärt,

att denna ytterligare osäkerhet i finansplanen om möjligt kunde undvikas, ej minst

till undanröjande i sin mån av enl blivande bolagsstämmas betänkligheter beträffande

arbetets igångsättande under de betingelser, styrelsen för ostkustbanan

angivit i sin underdåniga framställning till Kungl. Maj:t.

Om järnvägsstyrelsen icke anser sig kunna inom närmaste tiden lämna

bolaget svar på dess anhållan, att järnvägsstyrelsen ville angiva det sätt

och de villkor, varpå styrelsen kan medgiva ostkustbanans anslutning till

västra stationen i Sundsvall m. in., så torde det i varje fall kunna träffas

eu sådan överenskommelse mellan järnvägsstyrelsen och bolaget, att ettdera

av de tre av järnvägsstyrelsen angivna alternativa förslagen skall komma till utförande

men att, om järnvägsstyrelsen av hänsyn till statens järnvägars intressen

icke kan biträda det av Sundsvalls stadsfullmäktige och bolaget ävensom tidigare av

järnvägsstyrelsens egna, särskilt utsedda kommitterade godtagna förslag, alternativ

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.

I, så skall i varje fall bolaget icke beliöva vidkännas större kostnader för anläggning

av bansträckningen genom och närmast Sundsvall, inklusive stationer,

samt anslutning till statsbanan därstädes, än som utförandet av sagda anläggningar

enligt alt. I skulle betingat.

Om bandelen Sundsvall—Härnösand skulle komma att först utföras, är en

snar uppgörelse beträffande anslutningen mellan statsbanan och ostkustbanan i

Sundsvall ännu mera nödvändig.»

I anledning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens utlåtande anför

direktör Lagergren bland annat följande:

»Aktiekapitalet är tecknat under en mångfald olika villkor och förbehåll,

vilkas uppfyllande svårligen kan ske annat än samtidigt med hela banans byggande,

varför disponerandet av bolagets hela kapital på byggandet av vissa delar

av banan, på sätt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit, redan av denna

anledning måste anses uteslutet.

Med avseende på de olika sträckor, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

föreslår skola först utbyggas, kan nämnas, att de största aktietecknarna hava

sina intressen förknippade med byggandet av den södra delen av banan. Dessa

aktietecknare vilja därför med säkerhet icke tillåta, att deras pengar nedläggas

på byggandet ensamt av bandelen Sundsvall—Härnösand. Bandelen Gävle—Söderhamn

kan ej heller byggas först, enär dess trafikerande som särskild handel

skulle komma att medföra avsevärda årliga förluster för bolaget, varigenom utsikterna

för de återstående bandelarnas tillkomst skulle försämras. I allmänhet

kan sägas, att användandet av bolagets kapital till färdigbyggandet av särskilda

bansträckor, med uteslutande av andra, skulle komma att överflytta ansvaret för

hela banans tillkomst på de aktietecknare, vilkas intressen icke redan tillgodosetts

genom tillkomsten av de färdiga bandelarna.

Byggandet av de särskilda bandelarna på olika tider förlänger byggnadstiden

och ökar därmed ränteförlusterna under densamma, i synnerhet som banan icke

kan tänkas kunna förränta det nedlagda kapitalet, förrän hela banan är färdig

och därmed transitotrafiken mellan olika bandelar kommit igång.»

»Disponerandet för banbyggnaden av bolagets eget kapital, innan frågan om

linjens sträckning mellan Sundsvall och Hudiksvall blivit avgjord, skulle kunna

leda till den orimligheten, att de nuvarande aktietecknarnas längs Njurundaiinjen

bidrag till banföretaget bleve förbrukade, utan att denna linje någonsin

komme till stånd.

På grund av det anförda lärer bolaget icke kunna binda sig vid de villkor,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ifrågasatt. Den allmänna uppfattningen inom

de kommuner, som tecknat aktier i företaget, torde vara, att arbetena skola fortgå

samtidigt efter hela linjen, i den mån tekniska och ekonomiska hänsyn ej betinga

ett avvikande tillvägagångssätt. Härigenom motverkas ock bäst arbetslösheten

på skilda platser.

Lämpligast är ur alla synpunkter, att den föreslagna ändringen i villkoren

för statslånet sker i enlighet med styrelsens underdåniga framställning. Skulle

emellertid med hänsyn till statens säkerhet för lånet anses oundgängligen nödvändigt,

att någon viss del av banan bygges färdig med de medel, inklusive statslånet,

som nu stå till förfogande, torde endast bandelen Härnösand—Sundsvall

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.

25

kunna ifrågakomma. Ingen annan del av banan kan nämligen utan förlust trafikeras

för sig. Kostnaderna för bandelen Härnösand—Sundsvall utan rullande

materiel utgöra enligt kostnadsberäkningarna omkring 6,000,000 kronor. För arbetet

å banan i övrigt skulle då av tillgängliga medel, statslånet inräknat, återstå

7.000. 000 kronor. Arbetet synes ock utan större olägenhet kunna ordnas så, att

bandelen Härnösand—Sundsvall bygges färdig innan annat lån än statslånet behöver

anlitas, och torde fördenskull bolaget kunna godtaga ett sådant villkor beträffande

statslånet utöver vad styrelsen förut föreslagit, att lånet skall användas

för anläggandet av bandelen Härnösand—Sundsvall och att i denna handel

skall före lånets utbetalande vara nedlagt ett kapital, som jämte statslånet är

tillräckligt för bandelens färdigbyggande, d. v. s. omkring 3,000,000 kronor. Staten

erhåller i sådant fall den säkerheten, då statslånet lämnats och använts, att

bolaget med staten såsom enda fordringsägare äger en fullbordad bana med goda

trafikmöjligheter till värde motsvarande dubbla statslånet. Så snart enskilt lån

erhållits och hela banan blivit utförd, inträda samma förhållanden som vid tilllämpning

av nu gällande lånevillkor.

Beträffande tillräckligheten av den beräknade totalkostnaden för banan,

26.000. 000 kronor, kan anföras, att de överenskommelser, som numera träffats

med kommuner och enskilda om banans framdragande genom städer med flera

platser och dess anslutning med enskilda järnvägar, tillkommit på så förmånliga

villkor för bolaget, att möjligheten för bolaget att slutföra arbetet blivit härigenom

ytterligare säkerställd.»

Efter fortsatta förhandlingar mellan mig och bolaget i syfte att få

lånevillkoren så avfattade, att de kunde göra det möjligt för bolaget

att omedelbart påbörja arbetet utan att statens säkerhet för lånet till

bolaget försämrades, avlämnade bolagets verkställande direktör på min

anmodan den 16 september 1914 en ny promemoria angående ändring

i lånevillkoren.

Häri förklaras, att bolaget torde kunna godtaga bestämmelser om,

»dels att, innan statslånet utbetalas, skall bolaget antingen hava

avlämnat som säkerhet för lånet första inteckning i hela bananläggningen

å 3,000,000 kronor, vilken inteckning skall utbytas mot inteckning

å samma belopp med förmånsrätt näst efter 13,000,000 kronor,

då bolaget avslutat kontrakt med enskilda långivare om lån på sistnämnda

summa, samt hava nedlagt i banföretaget i sin helhet minst

8.000. 000 kronor kontant samt 2,000,000 kronor i prestanda, därav i

bandelen Sundsvall—Härnösand minst, så stort belopp, att densamma

enligt kostnadsförslaget kan medels statslånet färdigbyggas, så att den

kan öppnas för allmän trafik, eller ock, om inteckningar vid den tidpunkt,

då övriga villkor för statslånets utbetalande blivit uppfyllda, av

formella skäl icke kunna erhållas, hava ej mindre färdigbyggt bandelen

Sundsvall—Härnösand, så att den kan öppnas för allmän trafik, än

även styrkt, att bolaget icke upptagit lån till högre belopp, än att desamma

kunna gäldas med statslånet;

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 50 höft. (Nr 58.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.

Arbetsplan

och kostnadsförslag

för

bananläggningen.

dels att statslånet under alla omständigheter icke utbetalas tidigare

än den 1 oktober 1917.»

Sedermera har bolagets styrelse den 17 februari 1915 till Kungl.

Maj:t inkommit med arbetsplan, ritningar och kostnadsförslag rörande

bananläggningen, och har styrelsen anhållit om nådig fastställelse härå.

Beträffande banans framdragande genom Sundsvall har i arbetsplanen

i första hand upptagits ovannämnda alternativ I och subsidiärt, därest

detta icke kan godkännas, alternativ III. Styrelsens ifrågavarande ansökan

har remitterats till vederbörande myndigheter för avgivande av

utlåtanden i ärendet.

I det till ansökningen hörande betänkandet anföres beträffande de

nya kostnadsberäkningarna följande:

»Beräkningen av kostnaderna för jordlösen in. m. grundar sig till

avsevärd del på redan träffade avtal om avstående av mark för bananläggningens

behov. I synnerhet gäller detta mark, som tillhör städer

eller bolag, vilka i de flesta fall förbundit sig att lämna marken mot

likvid i banbolagets aktier eller t. o. in. utan ersättning.

För terrasseringsarbetenas beräkningar äro grävningar eller borrningar

efter berg företagna i stor utsträckning. Härvid har utrönts,

att förekomsten av berg i skärningar är betydligt mindre än vid föregående

kostnadsberäkningar antagits.

Förberedande förslag till större broar, viadukter, kulvertar och

järnvägsposter äro, i den mån de skola utföras av Ostkustbanans aktiebolag,

upprättade av på området speciellt sakkunniga. Förslag till de

viadukter och broar, som skola utföras av statens järnvägar, äro uppgjorda

genom kungl. järnvägsstyrelsens försorg.»

För samtliga stationer och hållplatser äro plan- och sektionsritningar

upprättade.

För de flesta husbyggnader äro förslagsskisser med tillhörande

beskrivningar och kostnadsförslag utarbetade av sakkunnig person.

Kostnadsberäkningarna för anslutning till främmande järnvägar

grunda sig alla, utom beträffande anslutning till statsbanan i Sundsvall,

på ingångna avtal med vederbörande stadsmyndigheter och järnvägsförvaltningar.

Kostnaden för utvidgningsarbetena vid Stugsund, Söderhamn

och Hudiksvall ävensom för anläggningen av den dubbelspåriga

viadukten i Söderhamn äro beräknade av kungl. järnvägsstyrelsen

med tillämpning av statsbanornas jämförelsevis höga enhetspris för

olika arbeten.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 58.

27

Förslagen till signalsäkerhetsanläggningar äro uppgjorda dels av

Södertälje verkstäder och dels beträffande statsbanans stationer av

kungl. järnvägsstyrelsen.

Med anledning av de uttalanden, som gjordes vid granskningen

av 1911 års kostnadsförslag från myndigheters eller de intresserade

bankernas sida, ävensom på grund av banans förändrade sträckning

norr om Sundsvall samt förändrade konjunkturer hava följande poster

i 1911 års kostnadsförslag blivit förhöjda, nämligen kostnaden för

räls med omkring .........................................................

rullande materiel.............................................................

signal- och säkerhetsanordningar ............................

bananläggningen norr om Sundsvall ........................

ersättning (i aktier) för inträde å Gävle södra och

Härnösands stationer .............................................

samt oförutsedda utgifter ...........................................

210,000: — kronor,

300,000: — »

60,000: — ))

710,000: — »

125,000: — »

170,000: — »

Summa 1,575,000

— kronor.

Till följd av dessa och några mindre, andra förhöjningar i kostnadsposterna

slutar kostnadsförslaget för den s. k. renstakade linjen

på en totalsumma av 26,000,000 kronor.

Beträffande bolagets nuvarande ställning, säkerheten för statslånet

efter den ifrågasatta förändringen av lånevillkoren m. m. bar bolagets

verkställande direktör den 1 innevarande mars till mig avlämnat en ny

promemoria av följande innehåll:

»Bolagets tillgångar den 31 december 1914 utgjorde enligt verkställt,

men ännu ej reviderat bokslut:

I banker innestående medel ......................................... kronor 4,669,653: 95

Mot reverser utlämnade lån.......................................... » 4,165,611:12

Upplupna, obetalda räntor........................................... » 99,772: 33

Anslutning till främmande bangårdar........................ » 420,000: —

Diverse tillgångar ........................................................... » 97,949: 83

Summa kronor 9,452,987: 23

Bolaget bar inga andra skulder än till aktietecknare och egna

fonder.

Sedan bolagets ursprungliga aktiekapital numera blivit till fullo

inbetalt, har bolaget beslutat utsläppa nya aktieteckningslistor för att

bereda tillfälle till teckning av de aktier till avsevärda belopp, som

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.

kommuner och enskilda, i de flesta fall skriftligen, utfäst sig att teckna

med rätt att lämna likvid i mark eller andra prestanda. Inberäknat

dessa nya, utlovade aktieteckningar uppgår bolagets eget kapital för

närvarande till mer än 10,000,000 kronor.

De uttalanden, som gjorts i en tidigare promemoria av den 16

september 1914 angående vissa modifikationer och tillägg i de av bolagets

styrelse ifrågasatta villkoren för statslånet, hava numera gillats

av nämnda styrelse.

Styrelsen har därvid haft den uppfattningen, att det i sagda promemoria

först upptagna alternativet beträffande säkerheten för statslånet,

nämligen att första inteckning å 3,000,000 kronor i hela banan

skulle avlämnas, innan lånet får lyftas, borde betraktas som huvudförslag,

och att det andra alternativet, nämligen att banan mellan Sundsvall

och Härnösand skulle byggas färdig, innan lånet utbetalas, borde

anses vara endast en nödfallsutväg, vars anlitande skulle förtaga bolaget

varje fördel av den ifrågasatta förändringen i lånevillkoren.

Åven har bolagets styrelse ansett, att, om bandelen Sundsvall—

Härnösand skall byggas färdig före den övriga bansträckan, bör dess

Trafikerande, intill dess hela banan öppnats för trafik, ombesörjas av

endera av de anslutande järnvägarna med dess rullande materiel, dels

emedan rullande materiel, avsedd för hela ostkustbanan, ej fullt lämpar

sig för trafikering av en kortare del av densamma, dels emedan anordnandet

av en provisorisk trafikförvaltning för nämnda handel alltid

medför extra kostnader för bolaget.

Om det första alternativet tillämpas vid lånets utlämnande, torde

statens säkerhet icke bliva mindre än enligt nu gällande lånevillkor.

Enligt nu gällande villkor skulle staten för sin försträckning å

3,000,000 kronor erhålla inteckning i hela banan med förmånsrätt mellan

50 och 61,5 % av anläggningskostnaden. Om staten skulle nödgas

indriva sin fordran genom anlitande av säkerheten, måste staten engagera

sig i banföretaget med icke mindre än 16,000,000 kronor.

Om lånevillkoren ändras till överensstämmelse med dem, som angivits

i förenämnda promemoria av den 16 september 1914, skulle

staten, förutom säkerhet i hela banföretaget, erhålla bästa förmånsrätt

för sin fordran å 3,000,000 kronor i bansträckan Sundsvall—Härnösand,

vars anläggningskostnad utan rullande materiel beräknas uppgå till

5,600,000 kronor, om banan framdrages genom Sundsvall enligt alternativ

I, och till 6,084,000 kronor, om banan framdrages enligt alternativ

III, samt kungl. järnvägsstyrelsen godtager i princip det förslag

till uppgörelse med bolaget, som antytts i den tidigare prome
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5S.

morian av den 15 september 1914. Säkerheten skulle således komma

att ligga mellan O och respektive 53,5 och 49,3 % av anläggningskostnaden

för nämnda handel, vilken staten, om bolaget icke skulle

mäkta fortsätta banföretaget, äger rätt övertaga för täckande av sin

fordran, utan att staten för en sådan transaktion behöver engagera sig

i företaget till högre belopp än lånesumman.

Överlämnandet till staten av inteckning i hela banan har föreslagits,

emedan en del av en järnväg icke kan enligt gällande författning

intecknas särskilt och bolaget av vissa skäl icke önskar tå banan uppdelad

i två eller flera åtskilda järnvägar. Inteckningens större omfattning

kan emellertid helt naturligt icke minska statens säkerhet.

Den av fullmäktige i riksgäldskontoret uttalade farhågan för, att

staten genom lånevillkorens ändring, på sätt bolagets styrelse ifrågasatt,

skulle eventuellt »nödgas träda emellan, antingen genom att bevilja

bolaget ytterligare lån på 13,000,000 kronor eller ock genom att övertaga

och själv fullborda järnvägen», torde således icke äga fog för sig,

om de i promemorian av den 16 september 1914 angivna modifikationerna

i ändringsförslaget vidtagas, i vilket fall, såsom nämnts, staten

kan, om bolaget ej mäktar fortsätta banarbetet, gottgöra sig för sin

fordran genom att övertaga bandelen Sundsvall—Härnösand.

Ehuru vid beviljandet av statslån till enskilda järnvägar lånebeloppet

vanligen bestämmes skola motsvara halva anläggningskostnaden

oberoende av respektive järnvägars beräknade bärighet, har naturligen

frågan om statens säkerhet för dylika lån ett nära samband med

bärighetsutsikterna. Av denna anledning har byråchefen i kungl. järnvägsstyrelsen

A. d’Ailly, som förut utfört alla trafikberäkningar beträffande

ostkustbanan, på anmodan verkställt en särskild trafikberäkning

för bandelen Sundsvall—Härnösand och därvid kommit till det resultat,

att bandelen bör lämna en nettoinkomst av 214,700 kronor och

således efter fem procents räntefot förränta ett kapital å 4,294,000

kronor.

Beträffande det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagna

villkoret för statslånets utbetalande, att arbetena å bansträckorna Sundsvall—Härnösand

och Gävle—Söderhamn skola först igångsättas och

fullbordas, bör, till vad som redan framhållits i promemorian av

den 15 september 1914, anföras, att färdigbyggandet av flera olika

bandelar på skilda tider kräver längre byggnadstid och därmed ökade

ränteförluster och administrationskostnader under byggnadstiden. Ett

sådant byggnadssätt medför därför högre anläggningskostnad än som

för närvarande beräknats. Då bolaget icke kan anskaffa ett ökat an
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

30 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 58.

läggningskapital och naturligen ännu mindre kan påbörja arbetet, innan

sagda kapital kan anses säkerställt, måste ett lånevillkor av antytt

innehåll få betraktas som ett hinder för arbetets omedelbara påbörjande.

Ett annat dylikt hinder kan eventuellt uppstå därigenom, att banans

sträckning genom Sundsvall icke kan fastställas till följd därav, att de

sedan lång tid tillbaka pågående underhandlingarna med kungl. järnvägsstyrelsen

om ostkustbanans anslutning till statsbanan i Sundsvall

icke hinna i vederbörlig tid avslutas.

Staten fordrar enligt nu gällande lånevillkor, att överenskommelser

angående anslutning till samtliga nu befintliga järnvägar skola vara

trätfade, innan statslånet utbetalas. Den säkerhet för banföretagets

finansiering, som ligger i denna bestämmelse, anser bolaget även för

sin del nödvändig.

Om nämligen arbetena igångsättas, innan Sundsvallsfrågorna blivit

lösta, och linjen genom Sundsvall samt anslutningen till statsbanan

därstädes sedermera fastställes på sådant sätt, att ostkustbanans kontanta

utgifter bliva högre, än som för närvarande beräknas, kan bolaget

råka i ekonomiskt trångmål, som är svårare att övervinna, sedan bolaget

nedlagt större delen av sitt nu räntebärande kapital i bananläggningen

— —.»

Vid prövning av bolagets ifrågavarande framställning gäller det i

första hand att utröna, huruvida och i så fall i vad mån statens säkerhet

lör det redan beviljade lånet kan komma att genom den ifrågasatta

förändringen av lånevillkoren försämras.

Om den för banföretaget av bolaget uppgjorda finansplanen kan följas,

bliver statens säkerhet efter banans fullbordande densamma, antingen

de nu gällande eller de föreslagna lånevillkoren tillämpas. I båda fallen

skulle nämligen staten som säkerhet för sin försträckning erhålla inteckning

i den färdiga banan med förmånsrätt mellan 50 och 61,5 procent

av den beräknade anläggningskostnaden.

Det är således egentligen under banans byggnadstid, som olikhet

beträffande statens säkerhet skulle förekomma.

Enligt nu gällande lånevillkor inträder statens risk först sedan antingen

bandelen Härnösand—Söderhamn eller bandelarna Härnösand—

Sundsvall och Söderhamn—Gävle öppnats för allmän trafik. När så

skett, skall nämligen halva statslånet utbetalas, och då torde såväl bolagets

eget kapital som det beräknade banklånet å 13,000,000 kronor

hava blivit i företaget nedlagda. Om, sedan nämnda del av statslånet

blivit förbrukad, bolaget likväl på grund av felaktiga beräkningar av

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.

något slag eller andra orsaker icke skulle kunna slutföra banföretaget,

löper staten alltid den risken att antingen få lämna ytterligare lån

utöver det bestämda beloppet eller ock att jämte andra fordringsägare

hos bolaget indriva sin fordran, för vilken staten då ännu icke erhållit

någon inteckningssäkerhet, och i samband därmed eventuellt övertaga

den ej fullt färdiga banan för dåvarande skuldsumman, uppgående enligt

finansplanen till omkring 14,500,000 kronor.

Om staten eftergiver det nu fastställda lånevillkoret, att bolaget för

lyftande av statslånet skall vara skyldigt att hos Kungl. Maj:t styrka,

att bolaget genom aktieteckning eller upplåning, som av Kungl. Maj:t

godkännes, förfogar över ett kapital, som jämte statslånet är fullt tillräckligt

till järnvägsanläggningens utförande i dess helhet enligt arbetsplan

och kostnadsförslag, kan den situationen, att bolaget icke längre

mäktar fullfölja banföretaget, inträda vid ett tidigare stadium av byggnadstiden

än vid tillämpning av nu gällande lånevillkor.

Angående möjligheten för, att en sådan situation över huvud taget

skall inträda, hava tullmäktige i riksgäldskontoret, såsom ovan nämnts,

uttalat farhågor, att bolaget framdeles icke skall kunna få till stånd

det planerade banklånet å 13 millioner kronor, vilket erfordras för företagets

genomförande, och att detta förhållande kan föranleda därtill, att

staten nödgas antingen bistå bolaget med ett nytt lån å resterande

beloppet eller ock själv övertaga banbyggets fullbordande. Det är

emellertid känt, att bolaget förhandlat med ett konsortium av tre bland

landets största banker om erhållande av ett dylikt banklån och att dessa

förhandlingar i juli 1914 i huvudsak slutförts, då världskrigets utbrott

föranledde, att frågan om lånet tillsvidare förföll. Därest statslånet

törst får uppbäras i den ordning, här ovan föreslagits, skulle, enligt

bolagets uppgift, ifrågakomna banklån icke bliva erforderligt förr än

efter 3 å 4 års förlopp. Givetvis är det vanskligt, särskilt under nu

rådande exceptionella törhållanden, att med visshet förutsäga något angående

den ekonomiska situationen så långt fram i tiden. Åven om

man således icke, på sätt bolagets styrelse uttalat, med full tillförsikt

torde kunna motse, att penningmarknaden till dess skall hava återgått

till normala förhållanden, lärer det i allt fall vara sannolikt, att

den av världskriget föranledda krisen då skall vara överstånden, och

på den grund kunna antagas, att uppåtgående konjunkturer med bättre

ekonomiska förhållanden då skola föreligga. I så fall torde väl alltid,

om ett så betydande belopp som 13 millioner kronor då är nedlagt i

företaget och detta är till hälften fullbordat, så starka intressen vara

knutna vid detsamma, att goda utsikter då böra förefinnas att på till
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.

fredsställande sätt ordna frågan om erforderlig bankkredit. De upplysningar,

jag i sådant hänseende sökt inhämta, hava stärkt mig i detta

antagande.

Åven om denna fråga emellertid framdeles ej läte sig ordna och

någon upplåning utöver statslånet således ej kommer till stånd, synes

detta ej med nödvändighet behöva leda till den befarade påföljden, att

staten skulle behöva träda emellan för företagets fullbordande.

Enligt de i förenämnda promemoria av den 16 september 1914 angivna

lånevillkoren skulle nämligen vid statslånets utbetalande antingen

staten omedelbart erhålla första inteckning i en järnväg, vari ingår den

till ungefär hälften fullbordade banan Sundsvall—Härnösand, som kan

färdigbyggas för en summa motsvarande statslånets storlek, eller ock

skulle staten bliva ende fordringsägare hos ett bolag, som förutom

andra tillgångar ägde nämnda bana, färdig att öppnas för allmän trafik.

Givetvis bör i lånevillkoren uttryckligen utsägas, att statslånet skall

användas i förra fallet till färdigbyggande av banan Sundsvall—Härnösand

och i senare fallet i första hand till gäldande av eventuellt förefintliga

skulder. I intetdera av dessa fall synes något nödtvång föreligga

för staten att ytterligare träda hjälpande emellan. Staten synes

till och med hava mera fria händer i detta avseende än vid tillämpning

av nu gällande lånevillkor. Staten har sin säkerhet i bandelen Sundsvall—Härnösand,

och det bliver bolagets egen sak att anskaffa eventuellt

felande medel för banföretagets fullbordande.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava vidare framfört betänkligheter

mot att under nuvarande kristid igångsätta ett så stort företag som

ifrågavarande banbygge. I och för sig finner jag dessa betänkligheter

i hög grad beaktansvärda. Särskilt skulle detta varit förhållandet, om

det gällt att äska medel till något stort, nytt statens arbetsföretag, som

ej vore för det allmänna nödvändigt att nu utföra. Jag har också av

statsjinansiella skäl funnit mig icke kunna förorda igångsättandet från

statens sida av särskilda större arbetsföretag enbart i syfte att därigenom

motverka arbetslösheten. Men i förevarande fall äro förhållandena

helt annorlunda. Här gäller det blott att medgiva vissa lindringar i

villkoren för ett förut beviljat statslån för ett enskilt företag, till vars

utförande ett mycket betydande kapital redan finnes reserverat. Något

kapitalutlägg från statens sida skulle icke ifrågakomma förr än tidigast

under år 1917.

Frågan om ändringen av villkoren för statslånet för möjliggörande

av arbetenas å ostkustbanan påbörjande skulle emellertid icke hava

blivit väckt, om ej ett särskilt statsintresse — arbetslöshetens mot
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition Nr 58. 33

verkande genom beredande av nya arbetstillfällen — motiverat denna

åtgärd.

För utrönande i vad mån arbetslöshet inom ifrågavarande arbetsbransch

är rådande har jag från socialstyrelsen infordrat uppgifter angående

den arbetstillgang, som under den närmaste tiden kan antagas

komma att förefinnas inom järnvägsbyggnadsarbetarfacket. Det bär

därvid av socialstyrelsen framhållits, att väg- och vattenbyggnadsarbetet

i vårt land, i synnerhet i dess mera nordligt belägna trakter, till följd

av klimatiska förhållanden är ett utpräglat säsongyrke, att därför

arbetarna inom detta fack bliva i betydande utsträckning arbetslösa

under vintern och att denna företeelse gjort sig i alldeles särskild grad

gällande innevarande år. Enligt uppgifter, som genom socialstyrelsen

införskaffats från Sveriges väg- och vattenbyggnadsarbetarförbund, beräknades

sålunda antalet arbetslösa inom facket vid nyåret 1915 hava

uppgått till minst 25 % av arbetarstocken. Fram på våren bruka i

regel alla ofullbordade arbeten återupptagas, varvid vanligen de flesta

säsongarbetslösa återfå sina gamla anställningar. I detta avseende torde

visserligen vederbörande myndigheter låta sig angeläget vara att i samverkan

med statens arbetslöshetskommission sörja för, att jämväl under

instundande vår så bliver fallet beträffande alla offentliga arbeten. Men

detta oaktat lärer arbetslöshet i betydande omfattning otvivelaktigt vara

att befara på den svenska arbetsmarknaden även efter vårsäsongens

början och detta jämväl inom väg- och vattenbyggnadsfacket. På grund

av den rådande krisens förlamande inverkan, ''särskilt på husbyggnadsindustrien

i städerna, kommer med all sannolikhet företagsamheten även

inom denna viktiga yrkesgren att reduceras till ett minimum med ty åtföljande

fortsatt arbetslöshet för de talrika iönearbetargrupper, som hava sin

utkomst i denna hantering. Bland dessa byggnadsarbetare finnas många

grovarbetare och därmed jämnställda, till stor del bosatta på landsbygden.

för vilka arbete och förtjänst skulle kunna beredas genom anordnandet

av offentliga arbeten inom väg- och vattenbyggnadsbranschen.

Det ligger därför särskilt stor vikt uppå, att det allmänna vid vårens

inbrott skulle kunna avsevärt öka arbetstillfällena på detta område.

Jag tillåter mig i detta sammanhang erinra, att arbetena vid Porjus

redan slutförts och att kraftstationen vid Älvkarleby inom de närmaste

månaderna bliver fullbordad. Dessa omständigheter bidraga i ej obetydlig

mån att öka antalet arbetslediga inom nu ifrågavarande fack.

Sett från nu angivna synpunkt, måste det ifrågasatta påbörjandet

av ostkustbanans byggande anses synnerligen önskvärt. Härigenom

skulle obestridligen arbetsmarknaden tillföras talrika arbetstillfällen

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 50 hiift. (Nr 58.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.

enligt bolagets uppgift skulle under första arbetsåret ända till 3,000 man

kunna sysselsättas vid banbygget — och ett trängande behov sålunda

fvllas. Att så verkligen är förhållandet, framgår bäst därav, att, enligt

uppgift av bolaget, tillströmningen av arbetssökande vid ostkustbanans

byrå i Gävle varit synnerligen stor. Jag vill också i detta sammanhang

anmäla, att Västernorrlands läns arbetslöshets- och hjälpkommitté i

underdånig skrivelse den 20 februari 1915 meddelat, att arbetslösheten

inom länet och särskilt Medelpad redan nått en vidsträckt omfattning

samt hotar att än mera gripa omkring sig; och har kommittén hemställt,

att för hämmande av arbetslösheten sådana åtgärder från statens

sida måtte vidtagas, att byggandet av ostkustbanan omedelbart skulle

kunna påbörjas.

En liknande framställning har även gjorts av Gävleborgs läns

hjälpkommitté genom underdånig skrivelse av den 9 februari 1915.

I samma mån som utkomstmöjligheter sålunda genom banbygget

beredas eljest arbetslösa arbetare, minskas ock statens bidrag till dessas

understöd, varigenom således en direkt besparing av utgifter lör statsverket

skulle uppkomma. Statens medverkan till igångsättandet av

detta företag skulle för övrigt stå i fullaste överensstämmelse ined de

från Kungl. Maj:ts sida gjorda, av 1914 års senare riksdag vid beviljande

av anslag till understödjande av arbetslösa ytterligare understrukna

uttalanden. Riksdagen anförde nämligen i skrivelsen till Kungl.

Maj:t i ämnet, att riksdagen ville med styrka framhålla, att ansträngningarna

borde vara i första hand inriktade på förebyggande av arbetslösheten

genom beredande av tillgång till arbete och att sålunda utdelande

av understöd borde vara ett medel, som tillgrepes såsom eu

sista nödfallsutväg, först sedan det visat sig omöjligt att bereda arbetstillfällen

åt de utan förskyllan arbetslösa. För övrigt uttalade även

1912 års riksdag, med anledning av inom riksdagen i ämnet väckta

motioner, i skrivelse den 29 maj 1912, att, då vid krisperioder utomordentliga

åtgärder måste vidtagas på grund av stor arbetslöshet, det

syntes riksdagen vara ur alla synpunkter vida fördelaktigare att på förhand

så planera arbetena inom de områden, där staten kunde göra sitt

inflytande gällande, att arbetslösheten därigenom kunde bliva delvis

förebyggd.

Varda de föreslagna eftergifterna i lånevillkoren medgivna, och

kommer banbygget på den grund inom snar framtid till stånd, torde

arbetet redan under första arbetstiden kunna igångsättas i jämförelsevis

stor omfattning och, såsom redan antytts, ett avsevärt antal arbetare

kunna sysselsättas vid banbygget.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kung!. Maj-As Nåd. Proposition Nr 58.

Med hänsyn till det nu anförda kan jag ej finna, att de betänkligheter,

som framkommit mot realiserandet av planen att igångsätta

arbetena, huru beaktansvärda de i och för sig än må vara, innefatta

tillräckliga skäl att avstyrka de ifrågasatta eftergifterna i villkoren för

statslånet. Frånsett det särskilda ändamål man därmed vill vinna, arbetslöshetens

minskande, bör ock tagas i betraktande, att det är ett i hög grad

allmännyttigt, kulturfrämjande företag, vars snara igångsättande genom

dessa eftergifter skulle möjliggöras. De omfattande utredningar, som föregått

koncessionens meddelande och statslånets beviljande, torde nogsamt

visa, vilken stor betydelse denna järnväg får för ifrågavarande landsända,

vilken innefattar Norrlands äldsta kulturbygder, där odling och industri

nått en högre utveckling och större omfattning än annorstädes i norra

Sverige. Med hänsyn till den norrländska trävaruindustrien torde den

av banan berörda delen av Norrland vara en av de i ekonomiskt avseende

viktigaste för vårt land. Vilken mäktig hävstång för kuststädernas samt

industriens och övriga näringars vidare utveckling denna direkta förbindelseled

med det sydligare Sverige kommer att utgöra, ligger i

öppen dag.

Det torde här knappast behöva framhållas, att bifall till den föreliggande

framställningen icke i något avseende får anses prejudicierande

för framtiden. Då här föreligger ett alldeles speciellt undantagsfall, bör

det ej medföra några som helst konsekvenser för framtida fall av likartad

beskaffenhet.

I anslutning till vad ovan anförts torde såsom villkor för statslånet,

med ändring av motsvarande under mom. 2:o), 3:o) och 5:o) i statsrådsprotokollet

för den 7 mars 1913 upptagna villkor, böra bestämmas

följande:

1) att bolaget, omedelbart efter det Kungl. Maj:t fastställt arbetsplan

och kostnadsförslag samt meddelat behtämmelser rörande de villkor

för statslånet, som riksdagen må besluta, skall i så stor utsträckning,

som lämpligen kan ske, påbörja arbetet med bananläggningen;

2) att bolaget, för att kunna erhålla statslån, skall vara skyldigt

att hos Kungl. Maj:t styrka, att det förfogar över ett eget kapital av

minst 10,000,000 kronor;

3) att, innan statslånet utbetalas, bolaget skall antingen hava avlämnat

som säkerhet för lånet första inteckning i hela bananläggningen å 3,000,000

kronor, vilken inteckning skall utbytas mot inteckning å samma belopp

med förmånsrätt näst efter inteckning å 13,000,000 kronor, då bolaget

avslutat kontrakt med enskilda långivare om lån på sistnämnda summa,

samt hava nedlagt i banföretaget i sin helhet minst 8,000,000 kronor

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 58.

kontant samt 2,000,000 kronor i prestanda, därav i bandelen Sundsvall

—Härnösand minst så stort belopp, att densamma enligt kostnadsförslaget

kan medelst statslånet färdigbyggas, så att den kan öppnas för

allmän trafik, i vilket fall statslånet skall användas till färdigbyggande

av bandelen Sundsvall—Härnösand, eller ock, om inteckning vid den

tidpunkt, då övriga villkor för statslånets utbetalande blivit uppfyllda,

av formella skäl icke kan erhållas, hava ej mindre färdigbyggt bandelen

Sundsvall—Härnösand, så att densamma kan öppnas för allmän trafik,

än även styrkt, att bolaget icke upptagit lån till högre belopp, än att

desamma kunna gäldas med statslånet, för vilket fall med statslånet skola

betalas de skulder, vari bolaget till äventyrs kan häfta, varjämte inteckning,

på sätt förut nämnts, skall avlämnas, så snart de formella

hindren därför undanröjts;

4) att låneunderstödet må lyftas på sätt och å tider, som Kungl.

Maj:t bestämmer, dock icke före den 1 oktober 1917; samt

5) att, sedan järnvägsanläggningen fullbordats, densamma skall med

alla därtill hörande byggnader och materiel ävensom all bolagets övriga

egendom utgöra säkerhet för ifrågavarande av staten lämnade försträckning

och att staten skall till säkerhet för sin fordrans utbekommande, så

snart kan ske, erhålla inteckning med förmånsrätt näst efter inteckningar

å tillhopa högst 13,000,000 kronor, med förbehåll tillika att, i den mån

avbetalning å sistnämnda inteckningar sker, den för avtalade beloppet

gällande förmånsrätt skall tillkomma motsvarande belopp av

statens fordran, varom jämväl avtal skall av bolaget träffas med innehavarna

av nämnda inteckningar; börande såsom villkor för statslånets

tillgodonjutande i bolagsordningen intagas stadgande om bolagets skyldighet

att, så snart sådant lagligen låter sig göra, till säkerhet för

statens fordran inteckna bolagets järnväg med förmånsrätt som ovan

sagts.

De under mom. l:o, 4:o samt 6:o—8:o i ovannämnda statsrådsprotokoll

upptagna villkor torde i oförändrad lydelse fortfarande böra gälla.

Beträffande frågan om banans framdragande genom Sundsvall och

dess sammanknytande därstädes med statens järnvägar har jag inhämtat,

att underhandlingar därom ännu pågå mellan järnvägsstyrelsen, Sundsvalls

stad och bolagets styrelse. Det av järnvägsstyrelsen framlagda förslaget

har ännu ej underställts Kungl. Maj:ts prövning. Av vad jag

inhämtat rörande detta förslags innebörd vill det dock förefalla, som

om det skulle icke blott innefatta fördelar för statens järnvägar utan

även vara att föredraga med hänsjm till stadens allmänna trafikintressen.

Något definitivt resultat av underhandlingarna torde emellertid icke vara

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5S.

att förvänta inom närmaste framtiden. Dessförinnan kan jag givetvis

icke taga ställning till frågan. Jag vill endast omnämna, att genomförandet

av järnvägsstyrelsens förslag förutsätter även från statens sida

ett visst kapitalutlägg, vars belopp icke kan bestämmas förr än underhandlingarna

avslutats. Denna omständighet anser jag emellertid icke

böra inverka vid prövning av nu förevarande fråga, då avtal angående

anordningarna i Sundsvall — låt vara villkorligt med hänsyn till statsmakternas

ännu oavgjorda ställning till järnvägsstyrelsens förslag —

torde kunna träffas mellan järnvägsstyrelsen och bolaget av sådant innehåll,

att bolaget mycket väl synes kunna därå grunda sin finansplan.

Detta antagande har så mycket större skäl för sig, som den ekonomiska

innebörden för bolagets vidkommande av järnvägsstyrelsens förslag

— enligt vad jag haft tillfälle inhämta — ingalunda har sådan

räckvidd, att den gärna kan tillmätas avgörande betydelse.

Det av bolaget begärda särskilda tillståndet att inlösa för anläggningen

erforderlig mark m. m. tillkommer det Kungl. Maj:t att bevilja och

behöver således icke vidare här beröras.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Ostkustbanans aktiebolag, som jämlikt beslut

av 1913 års riksdag under vissa närmare angivna

villkor beviljats ett låneunderstöd av 3,000,000 kronor,

må åtnjuta ifrågavarande understöd i huvudsaklig

överensstämmelse med de ändrade villkor, som i detta

statsrådsprotokoll angivas.

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnade, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle till

riksdagen avlåtas.

Ur protokollet:

Carl Stålhammar.

<>

Bihang till riksdagens protokoll 191!). 1 samt. 50 käft. (Kr .58.)

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1915:87 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändring i villkoren för åtnjutande av det Ostkustbanans aktiebolag beviljade låneunder s. 11 i texten
  2. SU 1915:73 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändring i villkoren för åtnjutande av det Ostkustbanans aktiebolag beviljade låneunderstöd. s. 1 i texten