Angående ändring i villkoren för åtnjutande av det Ostkustbanans aktiebolag beviljade låneunderstöd
1915-03-05 · 37 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 37 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1915:58, Angående ändring i villkoren för åtnjutande av det Ostkustbanans aktiebolag beviljade låneunderstöd
Dokumentets text
Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.
1
Nr 58.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
ändring i villkoren för åtnjutande av det Ostkustbanans
aktiebolag beviljade låneunderstöd; given Stockholms slott
den 5 mars 1915.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kung]. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,
( att Ostkustbanans aktiebolag, som jämlikt beslut av 1913 års
riksdag under vissa närmare angivna villkor beviljats ett låneunderstöd
av 3,000,000 kronor, må åtnjuta ifrågavarande understöd i huvudsaklig
överensstämmelse med de ändrade villkor, som i statsrådsprotokollet
angivas.
De till ärendet börande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Oscar von Sydow.
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 50 käft. (Nr 58.)
1
2
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 58.
Ostkustbanebyggets
igångsättande
en
åtgärd mot
arbetslösheten.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Majd Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 5
mars 1915.
N är varande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:
Redan tidigare hava åtskilliga åtgärder från statsmakternas sida
vidtagits i syfte att minska olägenheterna av den nu rådande arbetslösheten.
Det har dock dess värre befunnits, att denna därmed icke i
önskvärd mån kunnat förebyggas. Vilka orsakerna därtill varit, har
jag tidigare varit i tillfälle att inför Kungl. Maj:t framhålla.
Givet är, att staten, i den mån så befiunes möjligt, bör vidtaga
fortsatta åtgärder för motverkande av arbetslösheten. I sådant
hänseende har jag redan tidigt undersökt möjligheterna för igångsättandet
av ett större enskilt arbetsföretag, den s. k. ostkustbanan eller
Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 58.
3
den planerade järnvägen mellan Gävle och Härnösand. Jag gjorde
sålunda efter krisens utbrott i augusti 1914 lios styrelsen för Ostkustbanans
aktiebolag, som numera är innehavare av koncessionen å nämnda
järnväg, förfrågan, huruvida bolaget skulle kunna inom den närmaste
tiden påbörja byggandet av järnvägen.
I skrivelse den 1 september 1914 meddelade bolagets styrelse till
svar härå, att styrelsen för sin del vore beredd att vidtaga åtgärder
för, att arbetena å banan så snart som möjligt skulle kunna påbörjas,
men att, för att detta skulle kunna ske, vissa modifikationer måste medgivas
i de villkor, som uppställts för åtnjutande av det bolaget utav
1913 års riksdag beviljade låneunderstöd. Styrelsen har också gjort
framställning i denna riktning.
Innan jag närmare ingår på denna framställning, tillåter jag mig i
korta drag erinra om behandlingen av frågan om låneunderstöd åt bolaget.
Vid 1909 års riksdag väcktes av motionärer i båda kamrarna förslag
om att bevilja Ostkustbanans aktiebolag ett statslån å 14,000,000
kronor för banans byggande mot erhållande av första inteckning i den
koncessionerade järnvägen, vars totala anläggningskostnad då beräknades
till 19,818,000 kronor. Förslaget vann emellertid icke riksdagens
bifall.
Sedermera gjorde bolagets styrelse i skrivelse till Kung]. Maj:t
den 23 oktober 1912 framställning om ett statslån å 3,000,000 kronor.
Styrelsen lämnade därvid till en början en redogörelse för ostkustbanans
ekonomiska bärighet samt för behövligheten av banan. Vidare redogjorde styrelsen
för planen för banans finansiering och anförde därutinnan, att på styrelsens
uppdrag dåvarande byrådirektören, numera byråchefen i järnvägsstyrelsen A.
d’Ailly reviderat de äldre trafikberäkningarna för banan och därvid kommit till en
årlig nettoinkomst av 1,070,780 kronor. Då styrelsen trott sig finna, att möjligheten
av hjälp från statens sida för finansieringen av företaget vore beroende
av storleken utav det lånebelopp, som måste sökas av staten, hade styrelsen sökt
utvägar för att kunna nedbringa detta belopp så långt som möjligt. Styrelsen
hade i sådant syfte inriktat sina bemödanden på dels att höja bolagets aktiekapital,
dels att på privat väg erhålla ett större obligationslån.
Byggnadskostnaden för banan beräknades i det kostnadsförslag, som åtföljde
framställningen till 24,260,000 kronor, därav för ränteförluster 900,000 kronor
samt för administration och oförutsedda utgifter 1,838,142 kronor. Av vissa skäl
hade emellertid styrelsen ansett sig böra för all säkerhets skull räkna med en
anläggningskostnad av jämnt 26,000,000 kronor.
Ändring i
villkoren för
det bolaget
beviljade låneunderstödet
förutsättning
härför.
Ostkustbanans
aktiebolags
ansökan
om låneunderstöd.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.
Av omförmälda belopp................................................
disponerade bolaget ett eget kapital,
som vid tiden för arbetets påbörjande
beräknades uppgå till ...... kronor 10,000,000
Vidare hade ledande banldnstitut i
landet ställt i säker utsikt för
bolaget att erhålla ett obligationslån
å................................................ » 13,000,000
Återstod................................................. » 3,000,000:
För erhållande av nämnda återstod, 3,000,000 kronor, nödgades styrelsen
vända sig till staten.
Styrelsen framhöll vidare, att någon ytterligare aktieteckning av betydelse
från kommuner inom de län. som berördes av banan, måste anses alldeles utesluten.
Kommunernas teckningar vore nämligen redan så stora, att en ytterligare höjning
därav icke kunde anses möjlig att åstadkomma.
De tecknade och inbetalade beloppen hade genom därå under årens lopp
upplupna räntor ökats med något mer än en fjärdedel av de ursprungliga beloppen.
De tillgångar, bolaget för det dåvarande hade att räkna med, uppginge till
9,475,000 kronor, men kunde beräknas komma att uppgå till minst 10,000,000
kronor innan arbetet å bananläggningen påbörjades.
En utväg att åstadkomma det erforderliga kapitalet i dess helhet på annat
sätt än genom statslån vore att söka ett större enskilt lån än det förut omförmälda.
Men dels syntes svårighet komma att möta att av enskilda penninginstitut
erhålla större obligationslån, än som motsvarade 50 procent av den beräknade
anläggningskostnaden, och dels skulle ett större lån betinga mindre
förmånliga lånevillkor och därigenom ofördelaktigt inverka på företagets ekonomiska
resultat. Styrelsen hade ock hyst den övertygelsen, att staten torde hava
anledning med något belopp stödja detta banföretag likasom andra enskilda
järnvägar i allmänhet, allrahelst för denna bana i statens eget intresse föreskrivits
väsentligt strängare villkor såväl i avseende på statens rätt att inlösa
banan som beträffande de tekniska bestämmelserna för densamma. Erinras
borde, tilläde styrelsen, att företaget icke kunde anses såsom en enskild affär utan
såsom en allmän angelägenhet, närmast för de kommuner, som därav direkt berördes.
Beträffande statens säkerhet för lånet erinrade styrelsen, hurusom första inteckningen
i banan måste ställas såsom säkerhet för det blivande obligationslånet
å 13,000,000 kronor. Styrelsen hade fördenskull kunnat erbjuda staten allenast
den närmast därefter liggande inteckningen såsom säkerhet för ett statslån. Enligt
den allmänna regeln utlämnades, såsom känt, statslån för byggande av enskilda
järnvägar intill 50 procent av den beräknade byggnadskostnaden och mot första
inteckning. Exempel saknades dock icke på statslån till högre belopp i förhållande
till byggnadskostnaden. Då för ostkustbanans byggande erfordrades lån intill
16,000,000 kronor eller 61,5 procent av byggnadskostnaden, skulle statslånet komma
att ligga inom 61,5 procent och säkerheten i en inteckning med läge mellan 50
och 61,5 procent av kostnaden. Villkoren för statslånet syntes alltså kunna anses
icke avsevärt avvika från de vanligen förekommande, allrahelst betingelserna för
banans bärighet syntes vara förmånligare än i de flesta andra fall, då staten lämnade
lån till enskilda järnvägar. Den nettoinkomst, järnvägsstyrelsen beräknat
kronor 26,000,000: —
» 26,000,000: -
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.
5
för banan, uppginge nämligen till 5, i procent på en skuldsumma av 16,000,000
kronor ock den av byråchefen d’Ailly beräknade nettoinkomsten motsvarade 6,7
procent på samma summa.
Givet vore, anförde styrelsen vidare, att, på sätt väg- ock vattenbyggnadsstyrelsen
i ett över förberörda motioner vid 1909 års riksdag avgivet utlåtande anmärkt,
byggnadskostnaderna kunde i avsevärd mån röna inverkan av det sätt,
varpå arbetena utfördes. Styrelsen vore därför betänkt på och hade redan vidtagit
åtgärder för, att arbetet skulle bliva utfört på ett planmässigt sätt och
under den mest sakkunniga kontroll, på det att icke utgifterna för något slag av
arbete skulle överskrida den därför beräknade kostnaden. En detaljerad bokföring
i dylikt kontrollsyfte måste anordnas. Hänsynen till bolaget och dess långivare
krävde detta. Styrelsen vore naturligtvis villig att i detta avseende underkasta
sig de föreskrifter, som kunde varda meddelade såsom villkor för statslånet.
Men även för järnvägsdriftens sakkunniga handhavande vore styrelsen betänkt
att vidtaga åtgärder. Endast åt personer med erkänd erfarenhet och skicklighet
kunde ledningen av en sådan förvaltning anförtros. Om så skedde, finge staten
otvivelaktigt anses erhålla full säkerhet för det av styrelsen begärda lånet.
Beträffande den tid, då statslånet vore för bolaget behövligt, anförde styrelsen,
att banans byggande krävde omkring fem år samt att, därest bolaget
blott hade visshet om att lånet skulle utgå, det vore för bolaget tillräckligt, om
lånet finge lyftas efter det aktiekapitalet och obligationslånet blivit förbrukade.
Skulle det fördenskull befinnas ändamålsenligt, att beloppet eller viss årlig del
därav utginge av det anslag, riksdagen beviljade till lån åt enskilda järnvägar,
kunde utan olägenhet för bolaget så ske, även om därigenom lånet icke skulle i
dess helhet komma bolaget tillhanda förrän efter 5 ä 6 års förlopp. Om det
begärda statslånet beviljades, kunde utan tvivel övriga frågor så ordnas, att
arbetet kunde påbörjas inom några månader därefter.
Vid ansökningen hade styrelsen fogat följande:
Tablå, utvisande Ostkustbanans aktiebolags ställning den 1 september 1912.
1) Behållning enligt 1911 års bokslut i avrundat tal......... 8,625,000: —
2) Räntor från 1 januari—31 augusti 1912 omkring......... 200,000: —
3) Avtalad leverans av sliprar mot aktier i bolaget, om
kring.
....................................................................................... 100,000: —
4) Till bolaget gjorda utfästelser om ökad aktieteckning 550,000: —
Summa 9,475,000: —
På grund av ytterligare upplöpande räntor och ökad
aktieteckning med mera ansågs bolaget vid den tid under
år 1914, då banbyggnadsarbetet skulle påbörjas, kunna
räkna med ett eget kapital av minst 10 miljoner kronor.
Dessutom hade bolaget att såsom tillgång upptaga
den del av den av bolaget villkorligt inköpta Norra Hälsinglands
järnväg, som fortfarande skulle för trafik användas
och som beräknades hava ett värde av minst ...... 225,000: —
6
Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.
Järnvägsstyrelsens
utlåtande den
7 januari 1913.
Fullmäktiges
i riksgäl dskontoret
utlåtande den
23 januari
1913.
Järnvägsstyrelsen avgav infordrat utlåtande i ärendet den 7 januari
1913.
Järnvägsstyrelsen ingick därvid till en början på granskning av de uppgjorda
beräkningarna rörande järnvägens räntabilitet och kom därvid till en årlig
nettoinkomst av 1.013,000 kronor.
Styrelsen anförde vidare.
Med hänsyn till en eventuell framtida inlösen för statens räkning av ostkustbanan
mellan Gävle och Sundsvall vore det av vikt, att den för banans egen
del tilltänkta stationen i Sundsvall från början planlades så, att densamma kunde
framdeles utbildas till att tjäna även som slutstation för bandelen Ange—Sundsvall.
Gen allmänna plananordningen för denna station borde därför, innan fastställelse
skedde, underställas järnvägsstyrelsen i avseende å områdesgränser ävensom placeringen
av stationshus, lokomotivstall och övriga byggnader, varemot spårsystemets
anordning med flera detaljer icke erfordrade sådan prövning.
Beträffande de uppgjorda förslagen till banans anslutande till statsbanestationerna
vid Stugsund, Söderhamn, Hudiksvall och Sundsvall vore ett närmare
utarbetande av desamma erforderligt, innan kostnaderna för anslutningarna kunde
noggrant angivas. Med ledning av föreliggande förslagsskisser hade dock beräknats,
att de för nämnda anslutningar i kostnadsförslaget upptagna posterna borde
höjas med cirka 300,000 kronor.
Även med iakttagande av de utav styrelsen gjorda erinringarna och approximativt
beräknade höjningar av vissa kostnadsposter syntes det av bolaget angivna
kostnadsbeloppet, inklusive ränteförlust under första trafiktiden, 26,000,000 kronor,
kunna godtagas.
Get föreslagna statslånet skulle ligga inom 61,5 % av anläggningskapitalet
och nettoinkomsten, enligt styrelsens beräkningar, uppgå till 6,3 % på en skuldsumma
av 16,000,000 kronor.
Under antagande, att lån å 13,000,000 kronor mot säkerhet av främsta inteckning
skulle erhållas mot 5 % ränta, syntes det på grund av det anförda vara
anledning förmoda, att nöjaktig säkerhet skulle erhållas genom den erbjudna
andra inteckningen.
I beaktande härav och då de av bolaget i ansökningen närmare angivna
särskilda synpunkter i frågan syntes vara av beskaffenhet att kunna i förevarande
fall medgiva ett undantag från hittills tillämpade villkor och andra bestämmelser
i fråga om statslån till enskilda järnvägar, funne sig styrelsen
kunna tillstyrka bolagets ansökning om statslån på sätt bolaget föreslagit och
under villkor, bland annat, att den allmänna plananordningen för den för banan
avsedda stationen vid Sundsvall underställdes järnvägsstyrelsen i avseende å områdesgränser
samt placering av stationshus, lokomotivstall samt övriga husbyggnader.
Sedan tillfälle lämnats fullmäktige i riksgäldskontoret att yttra sig
över ansökningen, avgåvo dessa den 23 januari 1913 utlåtande, däri
bland annat anfördes följande.
Fullmäktige, som ansett sig böra uttala sig endast ur synpunkten av den
säkerhet, som erbjödes för det sökta statslånet, samt med hänsyn till frågans
7
Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 58.
finansiella innebörd för det allmänna, framhöllo i sådant avseende till en
början, att de villkor och förutsättningar i övrigt, under vilka i detta fall statslån
enligt järnvägsbolagets framställning skulle utgå, innebure väsentliga avvikelser
från de grunder, som eljest i regel ansetts böra tillämpas vid beviljande av lån
för enskilda järnvägsanläggningar.
I sådant hänseende erinrade fullmäktige först om den för järn vägslånefonden
gällande bestämmelsen, att järnvägsbolag för att kunna erhålla statslån skall visa
sig i tecknat aktiekapital eller eljest utan återbetalningsskyldighet lämnat tillskott
till järnvägsanläggningens utförande förfoga över ett belopp, som motsvarar minst
hälften av den beräknade anläggningskostnaden. Denna fordran uppfylldes icke
av Ostkustbanans aktiebolag. Enligt ansökningshandlingarna beräknades kostnaderna
för banföretaget uppgå till ett belopp av 26 miljoner kronor, och för
bestridande härav förfogade bolaget icke över större eget kapital än 10 miljoner
kronor, under det att återstoden 16 miljoner kronor skulle anskaffas genom upplåning
nämligen dels 13 miljoner kronor mot obligationer och dels 3 miljoner
kronor såsom statslån.
För sin del kunde fullmäktige icke undgå att hysa betänkligheter mot ett
eftergivande i detta fall av ovan omförmälda villkor för erhållande av statslån,
ett villkor, som uppenbarligen hade till syfte och säkert även väsentligt bidroge
att bereda ökad trygghet beträffande soliditeten hos de företag, som staten understödde
med lån. Ifrågavarande bestämmelse hade ock i senare tider städse upprätthållits,
där icke en modifikation av densamma betingats av den omständigheten,
att staten av särskilda skäl funnit sig böra understödja vissa järnvägsföretag
med lån till större belopp än halva anläggningskostnaden. Detta hade
varit fallet beträffande fullbordandet av järnvägen Orsa—Sveg, och samma förhållande
gällde med avseende å låneunderstöd för anläggning av bibanor i vissa
delar av västra Sverige, för vilket ändamål eu särskild lånefond med delvis
ändrade bestämmelser blivit av riksdagen beviljad. De skäl, som i dessa fall
gjort sig gällande, syntes emellertid icke kunna hava tillämpning med avseende
å nu ifrågavarande järnvägsanläggning.
Fullmäktige anförde vidare, att en annan ej mindre betänklig omständighet
beträffande det av Ostkustbanans aktiebolag begärda statslånet vore den, att
bolaget icke kunde, såsom eljest med avseende å statslån fordrades, lämna
staten inteckning i järnvägen med första förmånsrätt. En första inteckning å
13 miljoner kronor med ränta måste nämligen av bolaget ställas såsom säkerhet
för omförmälda obligationslån, och först därefter — således ovanom järnvägens
halva värde enligt kostnadsberäkningen — erbjödes inteckning för statslånet.
Huruvida härigenom full säkerhet bereddes staten för dess fordran, måste enligt
fullmäktiges mening anses tvivelaktigt. Försiktigheten syntes nämligen bjuda,
att man icke alltför mycket litade på uppgjorda beräkningar över järnvägens
blivande räntabilitet, beräkningar, som till sin natur alltid vore synnerligen
vanskliga och ofta visade sig ohållbara. Den erfarenhet, fullmäktige käft av med
statslån understödda enskilda järnvägsanläggningar, gåve ock vid handen, att i
många fall icke ens en första inteckning i järnvägen till belopp av halva den beräknade
anläggningskostnaden innefattade tillräcklig säkerhet för ett lån å samma
belopp. Fullmäktige hade därför med hänsyn till säkerheten för statslånet icke
kunnat finna det tillrådligt, att staten för sin försträckning åtnöjdes med eu inteckning,
som till hela sitt belopp läge ovanför nämnda gräns.
8
Statskontorets
utlåtande den
6 mara 1913.
Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens
utlåtande
den 6 mars
1913.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.
På grund av vad sålunda i ärendet anförts både fullmäktige ansett sig
böra avstyrka bifall till den föreliggande framställningen.
Enligt bifogat protokollsutdrag hade herrar fullmäktige Kinander och Ekman
anmält, att de ej ansåge sig kunna till fullo biträda det av fullmäktige beslutade
yttrandet i frågan.
Statskontoret anförde i infordrat utlåtande av den 6 mars 1913
följande.
Därest ifrågavarande järnvägsanläggning överhuvudtaget kunde anses vara äv
den betydelse för det allmänna, att densamma borde från statens sida på föreslaget
sätt understödjas — eu fråga, vilken statskontoret ansåge falla utom området för
sitt bedömande —, funne statskontoret, om än de ifrågasatta avvikelserna från de
för lån ur järn vägslånefonden gällande bestämmelser givetvis måste vara ägnade
att framkalla vissa betänkligheter i avseende på säkerheten för lånet, för sin del
icke något att erinra mot, att en framställning i det uti ansökningen angivna syfte
till riksdagen gjordes.
I infordrat utlåtande av den 6 mars 1913 anförde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
bland annat, följande.
I fråga om de framlagda kostnadsberäkningarna hade den korta tid, som
stått styrelsen till buds, icke medgivit styrelsen att, på sätt numera föreskreves
beträffande styrelsens granskning av förslag till enskilda järnvägsanläggningar,
för vilka statslån i vanlig ordning ifrågasattes, genom undersökningar på marken
utföra kontrollering över den framlagda arbetsplanen och därtill hörande kostnadsberäkningar.
Styrelsen hade därför i detta fall varit hänvisad till den granskning,
som utan sådan yttre kontrollering vore möjlig med stöd allenast av de
framlagda ritningarna och förslagsberäkningarna.
Den granskning, som på sådan grund vore möjlig, hade emellertid icke
givit styrelsen anledning förmoda, att icke den av bolaget angivna kostnadssuinman,
26,000,000 kronor, skulle bliva tillräcklig för företagets genomförande,
under förutsättning att broar, bangårdar och anslutningar till andra järnvägar
ävensom fyllningar i sjunkande bankar och övriga arbeten, vilkas omfattning för
det dåvarande ej med någon större grad av visshet vore känd, icke medförde
större kostnader än i förslaget upptagits, att hushållningen med de tillgängliga
medlen för företaget i dess helhet noga genomfördes och att detta kontrollerades
genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg i likhet med vad numera skedde
beträffande de med statsmedel understödda enskilda järnvägsföretagen.
Beträffande den av bolaget framlagda ekonomiska planen, enligt vilken
10.000. 000 kronor skulle vara aktiekapital, 13,000,000 kronor obligationslån samt
3.000. 000 kronor beräknats såsom statslån och enligt vilken såsom säkerhet skulle
lämnas, för obligationslånet första inteckning och för statslånet andra inteckning,
visade denna plan två väsentliga avvikelser från dittills brukliga grunder för
statslåns utgående till enskilda järnvägsanläggningar, nämligen dels i sådant avseende,
att för statslånet erbjödes andra i stället för första inteckning, och
dels att mer än halva kostnadssumman skulle utgöras av lån.
Den förstnämnda omständigheten ansåge väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
ej i detta särskilda fall böra medföra större grad av osäkerhet för statslånets
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.
förräntande ocli amortering. Den omständigheten att lånesumman vore större
än halva kostnaden skulle däremot vara mer ägnad att väcka betänkligheter,
därest ej genom föreliggande trafikberäkningar kunde visas, att sannolikhet förelåge
för företagets bärighet i sådan grad, att ränta erhölles på åtminstone lånesumman.
Bolaget hade emellertid medelst bifogade s. k. trafikberäkningar sökt visa,
att bruttoinkomsten av trafiken med undantag för de första åren skulle uppgå
till 2,894,000 kronor, mot vilket belopp järnvägsstyrelsen ej haft något att erinra.
Järnvägsstyrelsen hade ansett, att driftkostnaden borde sättas till 65 % härav,
och skulle under sådana förhållanden nettoinkomsten bliva 1,013,000 kronor.
Denna summa utgjorde 3,9 0 % på ett anläggningskapital av 26,000,000 kronor
och 6,3 3 % på lånebeloppet 16,000,000 kronor.
Utan att ingå på någon prövning av dessa trafikberäkningar ansåge sig
emellertid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen böra framhålla, att erfarenheten ofta
nog visat, att dylika beräkningar ej motsvarade verkligheten, särskilt under de
första årtiondena av järnvägarnas tillvaro. Särskilt syntes antagandet, att driftkostnaden
skulle uppgå till allenast 65 % av bruttoinkomsten, vara ovisst, enär
70 ä 75 % ej vore under för handen varande omständigheter någon hög siffra.
På grund av järnvägens fördelaktiga belägenhet syntes dock sannolikt, att
nettobehållningen åtminstone skulle uppgå till årligen i medeltal cirka 800,000
kronor eller 5 % av lånebeloppet även under de första årtiondena. Först därefter
torde någon avkastning vara att påräkna för aktiekapitalet.
Då emellertid den indirekta nytta genom landets utveckling i odling och
industri, som skulle erhållas för det allmänna, påtagligen bleve mycket stor,
tvekade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ej att oaktat det totala lånebeloppets
storlek och ovissheten om aktiekapitalets förräntning tillstyrka det begärda statslånet.
För detta statsbidrag ansåge styrelsen de vanliga lånevillkoren även här
böra stadgas och framhöll med stöd av vad som anförts i detta avseende särskilt
nödvändigheten av den tekniska och ekonomiska kontroll genom styrelsen, som
numera vore bruklig i fråga om järnvägar, som utfördes med statslån.
Styrelsen anmärkte vidare, att det torde ligga i sakens natur, att arbetet
på en bana av ostkustbanans utsträckning ej komme att så bedrivas, att de 30
milen järnväg bleve färdiga att öppnas samtidigt och på en gång. Yisserligen
borde alltid de största arbetena såsom för broar och dylikt igångsättas i god tid
över hela linjen, men i övrigt måste man förutsätta, att järnvägen komme att
fullbordas och öppnas för trafik i olika avdelningar.
_ Detta vore också nödigt såväl för företagets förräntning som med hänsyn
därtill, att ej alltför stor arbetsstyrka på en gång sammandroges och på en gång
entledigades. Sålunda voro det enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens mening
lämpligt att så anordna arbetet, att delen Härnösand—Sundsvall först öppnades,
sedan och efter bolagets eget beprövande endera av sträckorna Sundsvall—
Söderhamn eller Söderhamn—Gävle och slutligen den kvarvarande delen, Söderhamn—Gävle
eller Sundsvall—Söderhamn.
Det syntes då även vara lämpligt, att någon del av statslånet ej utbetalades,
förrän åtminstone två av de förenämnda tre sträckorna öppnats för trafik.
Med stöd av vad sålunda anförts och i övrigt i ärendet förekommit hemställde
styrelsen i fråga om bolagets ansökan om ett statslån på tre miljoner
kronor om bifall därtill på samtliga de villkor, som för statslån till enskilda
järnvägar numera brukade meddelas med undantag av de båda villkor, som före
Bihang
till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 50 höft. (Nr 58.) 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 58.
Departementschefens
yttrande
den
7 mars 1913.
skreve, att statslånet skulle kara säkerhet av första inteckning och att lånebeloppet
ej finge vara större än halva beräknade kostnaden, men med det tillägg,
att statslånet ej finge utbetalas förr än efter utgången av år 1916 och sedan
antingen bandelen Härnösand—Söderhamn eller delarna Härnösand—Sundsvall
och Söderhamn—Gävle öppnats för allmän trafik.
•
Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 7 mars 1913
anförde föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet bland
annat följande:
»Utan att i någon mån underskatta betydelsen av att de vanliga villkoren
för statslån åt enskilda järnvägar uppehållas, vill jag dock framhålla, dels
att större sannolikhet för att ränta och amortering å statslånet skola kunna
erläggas synes mig förefinnas i nu förevarande fall än beträffande åtskilliga andra
enskilda järnvägsföretag, som uppfyllt nämnda formella fordringar, och dels att
det nu begärda lånet allenast uppgår till omkring 12 procent av de beräknade
anläggningskostnaderna mot 50 procent i vanliga fall. Vad särskilt beträffar den
anmärkningen, att statslånet borde åtnjuta säkerhet i första inteckning, lärer,
enligt vad jag inhämtat, medgivande härtill under inga omständigheter kunna
påräknas från de enskilda långivarna, vadan ett förbehåll i sådant syfte skulle
vara liktydigt med att omöjliggöra företagets finansiering enligt den uppgjorda
planen. Däremot torde, i enlighet med vad bolaget föreslagit, i den mån avbetalningar
ske å första inteckningarna, den för avbetalda beloppet gällande förmånsrätten
böra övergå å motsvarande belopp av statens fordran. Enligt 26 §
inteckningsförordningen i dess lydelse enligt lagen den 11 oktober 1912 torde härför
fordras medgivande såväl av de enskilda långivarna som av bolaget, och synes
förbehåll härom böra inflyta i lånevillkoren.
Slutligen vill jag uttryckligen betona, att den avvikelse från vanliga regler
för statslån till enskilda järnvägsföretag, som jag på grund av särskilda omständigheter
anser kunna försvaras i förevarande fall, ej bör för framtiden få anses
såsom prejudicierande, lika litet som det skett med de hittills förekommande
undantagen i motsvarande avseende.
Med avseende å de villkor, som böra stadgas för ifrågavarande lån, anser
jag, att av statslånet, 3,000,000 kronor, ett belopp av intill 1,500,000 kronor må
få lyftas, sedan antingen bandelen Härnösand—Söderhamn eller bandelarna Härnösand—Sundsvall
och Söderhamn—Gävle öppnats för allmän trafik, samt att återstoden,
1,500,000 kronor, må utfås, först sedan järnvägen i sin helhet blivit avsynad
och godkänd.
Med hänsyn till ifrågavarande järnvägsbyggnads betydande omfattning och
då stora allmänna arbeten för närvarande pågå (Trollhätte kanal, Porjus, Älvkarleby
kraftstation m. fl.), synes mig önskvärt, att arbetet i sin helhet icke genast
igångsättes och forceras. Såsom villkor för statslånet synes mig därför
böra föreskrivas, att andra arbeten än brobyggnadsarbeten och arbeten av förberedande
slag icke må företagas å järnvägen förrän efter ingången av år 1915,
då de största nu pågående anläggningarna för statens räkning redan äro eller
inom kort bliva fullbordade.
För att erhålla säkerhet att bolaget förfogar över medel, som, jämte statslånet,
äro fullt tillräckliga till järnvägsanläggningens fullbordande på sätt arbets
-
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.
plan och kostnadsförslag innehålla, synes böra föreskrivas, att bindande uppgörelse
skall vara träffad rörande järnvägens anslutning till samtliga föreningsstationer
med andra järnvägar samt kostnaden härför helt inräknad i byggnadssumman.
Vidare torde Kungl. Maj:t böra förbehålla sig att pröva lånevillkoren för
obligationslånet; uppenbart är nämligen att, om för detta alltför hårda villkor
ifrågasättas, risken för det efterliggande statslånet bliver större.
På grund av vad sålunda anförts samt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreslagits torde därjämte såsom villkor för det ifrågasatta statslånet böra
stadgas,
l:o) att kostnadsförslag och arbetsplan fastställas av Kungl. Maj:t, som ock
närmare bestämmer de ställen, vilka järnvägen skall beröra, varande bolaget skyldigt
att gottgöra de särskilda kostnaderna för möjligen erforderliga kontrollundersökningar,
besiktningar, extra biträdens användande med mera dylikt, vilka
kunna av kostnadsförslagets och arbetsplanens granskning föranledas;
2:o) att bolaget, för att kunna erhålla _ statslån, skall _ vara skyldigt hos
Kungl. Maj:t styrka, att det genom aktieteckning eller upplåning, som av Kungl.
Maj:t godkännes, förfogar över ett kapital, som jämte statslånet är fullt tillräckligt
till järnvägsanläggningens utförande på sätt arbetsplan och kostnadsförslag
innehålla, häri jämväl inbegripet kostnaden i dess helhet för anslutning till föreningsstationer
med andra järnvägar enligt härom träffade, bindande avtal;
3:o) att låneunderstöd må lyftas på sätt och å tider, som Kungl. Maj:t bestämmer,
dock med iakttagande därav, att å statslånet ej något må lyftas, förr
än antingen bandelen Härnösand—Söderhamn eller bandelarna Härnösand—Sundsvall
och Söderhamn—Gävle öppnats för allmän trafik, för vilket fall intill 1,500,000
kronor må erhållas, medan däremot återstående 1,500,000 kronor först må lyftas,
sedan besiktning av järnvägsanläggningen blivit i överensstämmelse med § 2
mom. 2 av kungl. kungörelsen den 11 december 1874 angående ordningen för
avsyning och besiktning av enskilda järnvägar och deras upplåtande för allmän
trafik förrättad samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat tillstånd till hela
banans öppnande för allmän trafik;
4:o) att med avseende å ifrågavarande försträckning skall iakttagas:
a) att annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknas till fem procent
å ursprungliga försträckningsbeloppet, av vilken annuitet först gottgöres ränta
efter fyra och en halv procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgör avbetalning
därå;
b) att beträffande den ränta, som å lyftade lånebelopp upplöper under en
tid, omfattande högst tre år från lyftningsdagarna, men dock ej sträckande sig
utöver ett år från den dag, då järnvägen enligt Kungl. Maj:ts bestämmande senast
skall vara färdig och öppnad för trafik, må medgivas anstånd med betalningen
på det sätt, att denna ränta, benämnd anståndsränta, genom fortsatt
annuitetslikvid erlägges till staten, först sedan i stadgad ordning såväl all annan
ränta som ock hela lånekapitalet inbetalts;
c) att, så snart å lyftat lånebelopp upplupit ett års ränta, som icke är att
hänföra till anståndsränta, förstnämnda räntas belopp skall inbetalas till staten;
d) att kapitalavbetalning skall genom erläggande av fullständig annuitet vidtaga
tre år efter den dag, då järnvägen enligt Kungl. Maj:ts bestämmande senast
skall vara färdig och öppnad för trafik, skolande i sammanhang härmed likvid
ske av afl därförinnan upplupen, obetald ränta, som icke är att hänföra till anståndsränta;
och
12
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.
e) att, därest till betalning förfallet belopp icke i föreskriven ordning erlägges,
låntagaren skall därå gälda fem procent ränta, intill dess samma beloup
varder behörigen inbetalt;
5:o) att järnvägsanläggningen med alla därtill hörande byggnader och materiel
ävensom all bolagets övriga egendom skall utgöra säkerhet för den av staten
lämnade. försträckning och staten till säkerhet för sin fordrans utbekommande
erhålla inteckning med förmånsrätt näst efter inteckningar å tillhopa högst
13,000,000 kronor, med förbehåll tillika att, i den mån avbetalning å sistnämnda
inteckningar sker, den för avbetalade beloppet gällande förmånsrätt skall tillkomma
motsvarande belopp av statens fordran, varom jämväl avtal skall av bolaget
träffas med innehavarna av nämnda inteckningar; börande ej mindre såsom
villkor för statslånets erhållande och tillgodonjutande i bolagsordningen intagas
stadgande, om bolagets skyldighet att till säkerhet för statens fordran inteckna
bolagets järnväg med förmånsrätt, som ovan sagts, än ock hälvten av det bevilja®
statslånet innestå, till dess inteckning med nämnda förmånsrätt i bolagets
järnväg medctelats för förut lyftade andelar av lånet; varjämte ovanberörda sista
hälft ej må utbekommas, förrän inteckning för dess belopp blivit i bolagets järnväg
behörigen meddelad;
6:o) att Kungl. Maj:t skall insätta eu med särskild instruktion försedd ledamot
i direktionen för bolaget och utse eu revisor att deltaga i granskningen
av bolagets förvaltning och räkenskaper, samt att arvode till sålunda utsedd direktör
och revisor skall bekostas av bolaget;
7:o) att bolaget skall vara skyldigt underkasta sig såväl de bestämmelser i
fråga om samtrafik, vilka Kungl. Maj:t kan finna gott för bolaget bestämma,
som ock i övrigt alla de villkor och kontroller, som av Kungl. Maj ff prövas lämpliga
och nödiga; samt
8:o) att bolaget må, då Kungl. Maj:t så prövar lämpligt,
dels .erhålla upplåtelse av den för järnvägsanläggningen erforderliga, kronan
tillhöriga jord, sålunda: att. jord, som står under kronans omedelbara disposition,
upplates utan någon ersättning; att jord från de under bruk och bergverk för nödigt
skogsfång upplåtna kronoallmänningar upplåtes utan annan gottgörelse än ersättning
till vederbörande innehavare för intrång i nytt j anderätten; att jord från degenom
domänstyrelsens försorg utarrenderade kronoegendomar, vilka icke upplåtits till
förenade mötespassevolanskassornas fond, stuterierna eller Vadstena krigsmanshusfond,
upplates utan annan ersättning än för minskning i arrendatorns brukningsområde
under den återstående arrendetiden ävensom för skada och intrång; samt
att för jord, som är till boställe eller åt enskild j^erson, menighet eller inrättning
med åborätt eller annorledes än vad ovan sagts upplåten, ersättning skall lämnas
såväl för själva marken som för skada och intrång; skolande ersättningen i ovannämnda
fall bestämmas i den ordning, förordningen angående jords eller lägenhets
avstående för allmänt behov den 14 april 1866 stadgar;
dek ock kostnadsfritt begagna för anläggningen sådana å kronans ägor belägna
kalk- och stenbrott jämte grustäkter, som kunna vara disponibla.»
I enlighet med departementschefens jämlikt ovanberörda grunder
gjorda hemställan föreslog Kungl. Maj:t (proposition nr 114) 1913 års
riksdag besluta att under villkor i huvudsaklig överensstämmelse med
vad i statsrådsprotokollet angivits bevilja Ostkustbanans aktiebolag ett
låneunderstöd av 3,000,000 kronor.
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.
I sitt i anledning av Kungl. Maj:ts proposition avgivna utlåtande
(nr 97) anförde statsutskottet, bland annat, följande.
Då såväl järnvägsstyrelsen som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ansett den
för banans anläggande beräknade kostnadssumman, 26 miljoner kronor, tillräcklig
fö5 företagets genomförande, då Kung], Maj:t torde komma att såsom villkor
för lånet föreskriva ytterligare undersökningar och andra åtgärder för kostnadsberäkningens
säkerställande ävensom kontroll över byggnadsarbetets utförande,
och då, på grund av företagets stora omfattning och de kreditgivande bankernas
intresse däri, det kunde antagas, att arbetet komme att planeras och utföras under
fullt sakkunnig ledning, ansåge sig utskottet kunna utgå ifrån, att den nu beräknade
kostnadssumman skulle bliva tillräcklig för banans byggande samt att
fördenskull ur sådan synpunkt dårnera icke, såsom år 1909 ansetts vara fallet,
hinder funnes för frågans upptagande till saklig prövning av riksdagen.
De betänkligheter, riksgäldsfullmäktige uttalat i fråga om det begärda statslänet
och säkerheten därför, ansage utskottet ej heller höra tillmätas avgörande
betydelse vid riksdagens prövning av denna fråga. Sedan 1909 års statsutskott
i sitt yttrande framhållit, att det då ifrågasatta låneunderstödet, 14,000,000 kronor,
vore i och för sig synnerligen betydande, hade bolaget synbarligen bemödat
sig att bringa banans finansiering i sådant läge, att endast en mindre del av anläggningskostnaden
för banan skulle behöva såsom lån begäras av riksdagen, och
ansåge utskottet det nu äskade lånebeloppet icke vara större, än att detsamma borde
beviljas, även om risk därmed skulle vara förbunden. Dock borde därvid beaktas
att aktiekapitalet eller 10,000,000 kronor av den till 26,000,000 kronor beräknade
kostnaden först skulle nedläggas i banföretaget och gå förlorat, innan risken för
statslånet vidtoge, samt att inkomstberäkningarna visade sannolikhet för, att statslånet
skulle kunna förräntas. Det ville ock synas, som om vissa fördelar skulle
vara förenade därmed, att staten redan från början bleve pekuniärt intresserad i
detta stora företag, vilket av myndigheterna ansetts böra i framtiden övergå i
statens ägo.
I enlighet med statsutskottets hemställan beslöt riksdagen (skrivelse
nr 127) att, under villkor i huvudsaklig överensstämmelse med vad i
ovanberörda statsrådsprotokoll angivits, bevilja bolaget ett låneunderstöd
av 3,000,000 kronor.
Genom nådigt brev den 30 juni 1913 meddelades bestämmelser i
enlighet med riksdagens beslut rörande villkoren för statslånet och anbefalldes
Kungl. Maj:ts befallningshavande i Gävleborgs län att underrätta
bolaget om vad sålunda förekommit med anmodan att, därest bokget
ville komma i åtnjutande av det ifrågasatta lånet på de angivna
villkoren, vidtaga de åtgärder, som för sådant ändamål på bolaget ankomme.
Såsom jag i början av mitt anförande antydde, har önskvärdheten av
att minska nu rådande arbetslöshet närmast givit anledning till den tanken,
1913 Avs
statsutskott.
1913 års
riksdags
beslut.
Åtgärd i anledning
av
riksdagens
beslut.
Styrelsens för
Ostkustbanans
aktiebolag
framställning
om
ändrade
villkor för
statslånet.
14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.
huruvida man icke genom ett tidigare igångsättande av ostkustbanebygget,
än som hittills avsetts, skulle inom en nära liggande tid kunna
skapa arbetstillfällen i betydande utsträckning.
På sätt ovan anförts, inkom styrelsen för bolaget, i anledning av
en utav mig till styrelsen avlåten skrivelse i ämnet, med en underdånig
framställning av den 1 september 1914.
Styrelsen erinrar däri till en början om de i departementschefens
ovan återgivna yttrande av den 7 mars 1913 under 2:o), 3:o) och 5:o)
omförmälda villkoren för det beviljade låneunderstödet samt vidare om
den i resolution den 12 augusti 1903, varigenom koncession beviljats
å ifrågavarande järnvägsanläggning, meddelade föreskriften, att koncessionshavarna
icke ägde begagna den dem tillerkända rätt att inlösa
den för anläggningen erforderliga jord eller att å sådan mark börja
järnvägsarbetets utförande förr än, på därom gjord framställning och
sedan koncessionshavarna visat skälig anledning till antagandet, att de
vore i stånd att utföra järnvägsanläggningen, Kungl. Maj:t uti ifrågavarande
hänseende lämnat särskilt tillstånd.
Styrelsen meddelar därefter, att styrelsen för anskaffande av det
belopp av 13,000,000 kronor, som utöver bolagets eget kapital och det
beviljade statslånet erfordrades för företagets bringande till stånd, lort
underhandlingar med ett konsortium av landets största enskilda banker,
samt att dessa underhandlingar i slutet av juli månad 1914 hade framskridit
så långt, att enighet uppnåtts om låneavtalets innehåll och formulering.
För lånefrågans slutliga ordnande återstod då endast bestämmandet av den
andel av lånet, var och en bank skulle övertaga, samt lånekontraktets
undertecknande. Innan detta hade skett, utbröto emellertid krigsoroligheterna,
och på grund härav hade bankkonsortiet ansett sig icke
för det dåvarande kunna träffa bindande avtal med bolaget angående
den ifrågasatta krediten. Underhandlingarna om lånets beviljande måste
därför vila i avvaktan på lugnare förhållanden inom affärsvärlden.
Av det sagda framginge enligt bolagsstyrelsens mening, att bolaget
icke ägde möjlighet att för närvarande uppfylla den ovan angivna, för
statslånets erhållande uppställda förutsättningen, att bolaget skulle på.ett
bindande sätt styrka, att bolaget genom aktieteckning eller upplåningförfogade
över ett kapital, som jämte statslånet vore fullt tillräckligt till
järnvägsanläggningens utförande.
Med hänsyn till önskvärdheten av, att banföretnget så fort som
möjligt bringades till utförande, var bolagets styrelse emellertid för sin
del beredd att vidtaga åtgärder, för att arbetena skulle kunna påbör
-
15
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.
jas. För att detta skulle kunna ske, ifrågasatte dock styrelsen, att
villkoren för statslånets erhållande på det sätt modifierades, att omförmälda
förutsättning beträffande hela det erforderliga kapitalets anskaffande
före statslånets erhållande uteslötes, samt att statslånet ställdes
till bolagets förfogande tidigare än enligt nu gällande bestämmelser
skulle ske. För sin del ansåg styrelsen, att lånet utan minskad
säkerhet för statsverket kunde lämnas, sedan av bolagets eget kapital
10,000,000 kronor, därav minst 8,000,000 kronor i kontanta medel och
resten i prestanda, upptagna till värden, som i kostnadsförslaget inginge
till motsvarande belopp eller eljest av vederbörande myndighet
prövades skäliga, blivit i banföretaget, nedlagda. Genom det kapital,
tillhopa 13,000,000 kronor, bolaget sålunda finge tillgängligt, skulle
arbetenas ändamålsenliga bedrivande vara säkerställt för tre å fyra år
framåt, och syntes det enligt styrelsens mening med full tillförsikt
kunna motses, att under denna tid penningmarknaden skulle hava återgått
till normala förhållanden och att banklånet å 13,000,000 kronor,
motsvarande banans halva anläggningskostnad, då skulle kunna erhållas.
Med en sådan ändring i villkoren för statslånet vore det enligt styrelsens
uppfattning möjligt, att de till säkerhet för lånet betingade inteckningarna
av rent formella skäl icke kunde lämnas vid lånets lyftande.
Med anledning därav ifrågasatte styrelsen, att såsom ytterligare villkor
för lånets utbetalande, i likhet med vad som redan skett beträffande utbetalandet
av första hälften av lånet, bestämdes, att stadgande skulle i
bolagets ordning intagas om skyldighet för bolaget att så fort ske
kunde ställa den utfästa inteckningssäkerheten.
Beträffande den inverkan å penningtillgången i landet, som statslånets
utbetalande på ovan föreslagna tid samt ett uttagande ur bankerna
redan under närmaste tiden av för byggnaden erforderliga medel
skulle hava till följd, framhöll styrelsen, att under första byggnadsåret,
d. v. s. under loppet av år 1915, endast omkring 3,000,000 kronor av
bolagets kapital enligt beräkning skulle komma att tagas i anspråk,
samt att statslånet icke skulle behöva till någon del anlitas förrän tre
å fyra år efter arbetets påbörjande.
Under uttalande av den uppfattningen, att ett påbörjande inom
närmaste tiden av arbetet å ostkustbanan i väsentlig grad skulle bidraga
till minskande av arbetslösheten i landet, samt att styrelsen gärna
i sin mån ville medverka till lindrande av rådande ekonomiska svårigheter,
förklarade sig slutligen styrelsen beredd att för en blivande
bolagsstämma föreslå, att arbetet å ostkustbanan igångsattes omedelbart,
16
Kung1. Maj.is Nåd. Proposition Nr 58.
sedan ovan angivna förutsättningar vore för handen. För att möjliggöra
ett beslut av bolagsstämman i denna riktning anhöll styrelsen,
att Kungl. Maj:t måtte dels föreslå riksdagen medgiva sådan ändring i
villkoren för åtnjutande av det bolaget beviljade statslånet, att det ovan angivna
villkoret beträffande bolagets skyldighet att styrka, att det förfogade
över ett kapital, som jämte statslånet vore tillräckligt för utförande av järnvägsanläggningen,
utginge, att lånet finge till bolaget utlämnas sedan av bolagets
kapital minst 10,000,000 kronor, därav minst 8,000,000 kronor i kontanta
medel och resten i prestanda, blivit i banföretaget nedlagda, mot
säkerhet av inteckning i järnvägsanläggningen med förmånsrätt näst efter
inteckningar å tillhopa högst 13,000,000 kronor, ävensom under förbehåll
att i bolagsordningen intoges stadgande om bolagets skyldighet att avlämna
förstberörda inteckning, så snart sådan kunde erhållas; samt att
arbetena å bananläggningen finge omedelbart påbörjas; dels ock lämna
bolaget det i koncessionen för banan omnämnda särskilda tillståndet
att inlösa för anläggningen erforderlig jord samt att å sådan mark
börj a j ärnvägsarbetet.
Statskontoret. Till följd av remiss bar Statskontoret den 4 september 1914 avgivit
utlåtande över bolagets förevarande framställning och därvid anfört
följande:
»Redan då statskontoret den 6 mars 1913 avgav utlåtande i anledning
av ansökningen om beviljande av det ifrågavarande statslånet anförde statskontoret,
att de då ifrågasatta avvikelserna från de för lån ur järnvägslånefonden
gällande bestämmelser måste vara ägnade att framkalla vissa betänkligheter
i avseende på säkerheten för lånet. Givet är att de nu begärda, ganska
långt gående eftergifterna i bestämmelser, som redan i och för sig innebära svagare
säkerhet än i allmänhet för lån av detta slag plägar fordras, måste vara
ägnade att framkalla än större betänklighet, och statskontoret skulle under
vanliga förhållanden funnit sig förhindrat tillstyrka bifall till den underdåniga
framställningen. Med avseende på det särskilda ändamål, för vilket eftergifterna
begäras, och då i allt fall genom Kungl. l\laj:ts och riksdagens beslut att på
lindrigare villkor, än i allmänhet pläga fastställas, bevilja det omförmälda lånet
måste anses fastslaget, att genom det ifrågavarande järnvägsföretagets utförande
ett statsintresse av vikt kom me att varda tillgodosett, finner sig statskontoret
likväl icke böra motsätta sig bifall till den underdåniga framställningen.»
Fullmäktige i I utlåtande av den 7 september 1914 har riksgäldskontoret yttrat
sålunda:
»Såsom villkor för erhållande av ifrågavarande statslån har riksdagen, på
förslag av Kung]. Maj:t, föreskrivit, bland annat, att bolaget skall hos Kungl.
Maj:t styrka, atf bolaget genom aktieteckning eller upplåning, som av Kungl.
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.
Maj:t godkännes, förfogar över ett kapital, som jämte statslånet är fullt tillräckligt
för järnvägsanläggningens utförande i enlighet med arbetsplan och kostnadsförslag.
Då bolaget disponerar ett eget kapital på 10,000,000 kronor, erfordras
enligt nämnda förslag utöver statslånet för företagets fullbordande ett belopp av
13,000,000 kronor. Med förmälan att möjlighet för närvarande icke förefinnes
att upplåna detta belopp hemställer bolaget, att villkoret därom måtte få utgå;
och förklarar bolaget, att enligt dess förmenande med full tillförsikt kan motses,
att penningmarknaden om tre till fyra år skall hava återgått till normala förhållanden
och att det tilltänkta banklånet å 13,000,000 kronor då skall kunna
erhållas. Fullmäktige anse emellertid, att den tillförsikt, som bolaget uttalat
angående möjligheten att inom ovannämnda tid anskaffa ett sådant lån, på grund
av nu rådande förhållanden icke kan anses berättigad, utan hålla före, att i
sådant avseende inga tillförlitliga beräkningar låta sig göras. Vid sådant förhållande
synes det fullmäktige icke kunna från statens synpunkt försvaras att uppgiva
det här ovan angivna villkoret för statslånets åtnjutande. Det vore ingalunda
uteslutet, att en sådan eftergift skulle leda till, att staten nödgades träda
emellan, antingen genom att bevilja bolaget ytterligare lån på 13,000,000 kronor
eller ock genom att övertaga och själv fullborda järnvägen.
Bolagets ifrågavarande framställning har tillkommit med anledning av eu
av herr statsrådet och chefen för kungl. civildepartementet till bolaget gjord
förfrågan, däri framhållits betydelsen och önskvärdheten av att byggandet av
järnvägen Gävle—Härnösand kunde påbörjas till minskande i sin mån av den
för närmaste tiden befarade arbetslösheten i landet. Under livligt behjärtande
av det betydelsefulla i, att kraftiga åtgärder i sådant syfte av staten vidtagas,
måste fullmäktige dock starkt ifrågasätta lämpligheten av att under nuvarande
kritiska tider igångsätta ett så stort företag som det, varom nu är fråga Härtill
kommer, att arbetet, enligt vad bolaget själft påpekat, icke kan igångsättas förr
lin tidigast efter ett par månaders förlopp och därefter knappast kan i avsevärd
omfattning bedrivas förrän nästkommande vår. Därest det gällt att söka bereda
möjlighet att fullfölja ett redan påbörjat företag, hade förhållandet varit ett annat.
I sådant fall skulle det föreligga större anledning för staten att träda hjälpande
emellan för att förhindra avskedande av arbetare och andra med nedläggande av
ett företag förbundna olägenheter.
På grund av vad sålunda blivit anfört få fullmäktige avstyrka bifall till den
av bolaget gjorda framställningen.»
Därefter har järnvägsstyrelsen inkommit med infordrat utlåtande
av den 8 september 1914, däruti styrelsen anfört följande:
»Igångsättandet snarast möjligt av arbetet å ostkustbanan vore, enligt
järnvägsstyrelsens förmenande, till följd av nu inträdda och ytterligare befarad
arbetsbrist samt då vid banbyggnaden skulle kunna beredas arbete åt ett stort
antal personer, synnerligen önskvärt. Med hänsyn härtill och på grund av de
omständigheter, som av bolaget i dess underdåniga framställning åberopats, anser
järnvägsstyrelsen ock, att eftergifter böra göras i de villkor, som av riksdagen
år 1913 i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag uppställdes för det bolaget beviljade
låneunderstödet.
Beträffande dessa villkor vill järnvägsstyrelsen särskilt erinra om följande
tvänne, nämligen:
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 saml. 50 käft. (Nr 58.) 3
Järnvägssty
relsen.
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.
l:o) att kostnadsförslag och arbetsplan fastställas av Kungl. Maj:t, som
ock närmare bestämmer de ställen, vilka järnvägen skall beröra, varande bolaget
skyldigt att gottgöra de särskilda kostnaderna för möjligen erforderliga kontrollundersökningar,
besiktningar, extra biträdens användande med mera dylikt, vilka
kunna av kostnadsförslagets och arbetsplanens granskning föranledas; samt
2:o) att bolaget, för att kunna erhålla statslån, skall vara skyldigt hos
Kungl. Maj;t styrka, att det genom aktieteckning eller upplåning, som av
Kungl. Maj:t godkännes, förfogar över ett kapital, som jämte statslånet är
fullt tillräckligt till järnvägsanläggningens utförande på sätt arbetsplan och
kostnadsförslag innehålla; häri jämväl inbegripet kostnaden i sin helhet för anslutning
till föreningsstationer med andra järnvägar enligt härom träffade, bindande
avtal.
De statens järnvägars stationer, till vilka ostkustbanan enligt planen skall
ansluta och beträffande vilka bindande avtal om anslutning sålunda fordras för
statslånets erhållande, äro Söderhamn med Stugsund, Hudiksvall och Sundsvall.
Efter föregående underhandlingar hava förslagskontrakt angående anslutningarna
vid Söderhamn med Stugsund samt Hudiksvall tillsänts järnvägsbolaget,
och synes av bolagets underdåniga framställning framgå, att dessa förslagskontrakt
av bolaget godkännas. Vad åter angår ostkustbanans anslutning till statens
järnvägar i Sundsvall är, som ock i bolagets underdåniga framställning antydes,
frågan härom icke bragt till lösning.»
Efter en närmare redogörelse för sistberörda fråga, utvisande att
tre alternativa förslag för frågans lösning framlagts, av vilka järnvägsstyrelsen
anser det såsom alternativ III betecknade vara det fördelaktigaste,
anför styrelsen vidare:
»Givetvis varken kan eller bör en fråga av så stor vikt och omfattning som
Sundsvalls bangårdsfråga lösas i hast, utan bör härför tillmätas tillräcklig tid
för grundlig utredning och underhandlingar, och anser järnvägsstyrelsen förty
och på grund av nu anförda omständigheter, att, om byggnadsarbetet å banan
inom kort skall påbörjas, fastställelse icke bör lämnas å sträckan genom och
närmast utanför Sundsvall, så att lösningen av Sundsvalls bangårdsfråga icke
föregripes.
För bolaget synes det icke innebära olägenhet att, såsom järnvägsstyrelsen
sålunda ifrågasätter, påbörja arbetet å banbyggnaden, innan linjesträckningen
genom och närmast utanför Sundsvall fastställts och uppgörelse träffats om anslutningen
till statens järnvägar därstädes, då nämligen det slutliga avgörandet
beträffande linjesträckningen och anslutningsvillkoren, liksom nu är fallet, skulle
tillkomma Kungl. Maj:t.
Med hänsyn till anförda förhållanden förmenar järnvägsstyrelsen, att den
omständigheten att definitiv plan för ostkustbanans sträckning genom och närmast
Sundsvall samt bindande avtal om anslutning till statens järnvägar därstädes
till äventyrs ej kunna underställas Kungl. Maj:ts prövning samtidigt med
arbetsplan och kostnadsförslag för övriga linjen, icke bör utgöra hinder för fastställelse
av dylik arbetsplan och sådant kostnadsförslag, liksom ej heller för att
bolaget skall komma i åtnjutande av det bolaget beviljade statslånet. Att snarast
erhålla besked i berörda hänseende vore av betydelse, särskilt för bolaget, var
-
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 58. 19
för järnvägsstyrelsen anser sig böra föreslå Kungl. Maj:t att nu avgiva förklaring
därom.
Beträffande i övrigt den eftergift i fråga om säkerhet för statslånet, som
bifall till bolagets framställning skulle innebära, bär järnvägsstyrelsen för sin del
med hänsyn till den förut framhållna önskvärdheten av, att under för handen
varande omständigheter beredas ökade arbetstillfällen, intet att erinra, och kan
sålunda tillstyrka de av bolaget föreslagna ändringarna av villkoren för statslånets
erhållande. Dock anser järnvägsstyrelsen det böra uttryckligen stadgas, att de
ifrågasatta eftergifterna lämnas endast under förutsättning, att arbetet snarast
påbörjas, förslagsvis före den 1 januari 1915, och att arbetet bedrives i den omfattning,
Kungl. Maj:t prövar skäligt med hänsyn till de förhållanden, vilka föranlett
avsteg från de en gång fastställda villkoren för statslånet.
Slutligen vill järnvägsstyrelsen i detta sammanhang framhålla lämpligheten
av att arbetet icke påbörjas å större del av järnvägslinjen, än som kan färdigbyggas
med det till förfogande stående kapitalet. Härom kan vid arbetsplanens
fastställande närmare bestämmas, men vore det för bolaget av betydelse att
snarast erhålla vetskap om det beslut, Kungl. Maj:t kan finna för gott att fatta
i nu ifrågavarande avseende, varför järnvägsstyrelsen anser en förklaring jämväl
därutinnan nu böra lämnas.
På grund av vad sålunda anförts får järnvägsstyrelsen tillstyrka bifall till
bolagets underdåniga framställning mot villkor, att arbetet å dess järnväg påbörjas
före den 1 januari 1915 och bedrives i den omfattning, Kungl. Maj:t prövar skäligt
med hänsyn till de förhållanden, vilka föranlett eftergift i de för statslånet åt bolaget
förut bestämda villkoren, och tillika föreslå, att Kungl. Maj:t ville förklara, dels att
den omständigheten, att arbetsplan och kostnadsförslag för sträckningen genom
och närmast Sundsvall samt bindande avtal om anslutning till statens järnvägar
därstädes till äventyrs ej kunna underställas Kungl. Maj:ts prövning samtidigt
med arbetsplan och kostnadsförslag för övriga linjen, icke skall utgöra hinder
för fastställelse av dylik arbetsplan och sådant kostnadsförslag, liksom ej heller
för, att bolaget skall komma i åtnjutande av det bolaget beviljade statslånet, dels
ock att arbetet icke må påbörjas å större del av banan, än som kan färdigbyggas
för till bolagets förfogande stående kapital.»
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har den 10 september 1914 etter
nådig remiss avgivit utlåtande i ärendet.
Efter att hava erinrat om sitt ovan återgivna utlåtande av den
0 mars 1913 yttrar styrelsen följande:
»Sedan detta utlåtande avgavs, lärer bolaget hava utfört väsentliga omstakningar
och förändringar, särskilt beträffande linjens sträckning invid städer
och vid anslutningar till statsbanorna och andra järnvägar. Med dessa ändringar
1 den vid statslånets anvisande föreliggande planen följer också motsvarande förändringar
i det för anläggningens utförande erforderliga kapitalet och banans
ekonomiska förhållanden.
Dessa ändringsförslag hava emellertid ännu ej underställts väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
prövning, och är det redan av denna anledning för styrelsen
uteslutet att närmare bedöma storleken av det kapital, som skulle erfordras för
banans slutliga fullbordande. Härtill kommer, att hela planen för ostkustbanan
Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen.
20
KungI. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 58.
ännu ej varit underställd sådan styrelsens prövning genom på styrelsens försorg
föranstaltad detaljerad undersökning å marken i tekniskt-ekonomiskt avseende,
som enligt Kung].. Maj:ts och riksdagens bestämmelser alltsedan år 1910 utförts
beträffande samtliga de övriga enskilda järnvägsföretag, vilka tilldelats statsbidrag
och varförutan ett tillförlitligt bedömande av kostnadsberäkningarna icke lärer
kunna åvägabringas.
I detta särskilda fall lärer dessutom kostnaderna för, bland annat, förenämnda
anslutningar till andra järnvägar och utförandet av åtskilliga dyrbarare
konstbyggnader komma att utöva ett icke oväsenligt inflytande på slutliga kostnadssummans
storlek, och saknar styrelsen under ovan omförmälda omständigheter
möjlighet att för närvarande i dessa avseenden utföra, någon som helst
granskning.
Av vad sålunda anförts torde framgå, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
icke för närvarande kan uttala sig om, huruvida uppgivna kostnadsbeloppet
26.000. 000 kronor kommer att befinnas tillräckligt för företagets utförande.
Bolagsstyrelsen uppgiver vidare i sin nu föreliggande ansökan, att bolaget
för bestridande av anläggningskostnaderna disponerar eget kapital av 10,000,000
kronor, därav 8,000,000 kronor kontanta medel, varför skulle utöver det till
3.000. 000 kronor uppgående statslånet erfordras ett belopp av 13,000,000 kronor,
för vars anskaffande bolaget bedriver underhandlingar med ett konsortium av
landets enskilda banker, vilka underhandlingar emellertid måste vila i avvaktan
på lugnare förhållanden inom affärsvärlden.
Då för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke framlagts några närmare redogörelser
för bolagets ekonomiska ställning, saknar styrelsen möjlighet att bedöma
densamma och särskilt, huruvida bolaget kan anses äga full frihet att använda
de tillgängliga medlen under väsentligt andra förhållanden än dem, som påräknats
vid den av kommuner och enskilda utförda aktieteckningen.
Under dessa omständigheter är väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ej heller
i tillfälle bedöma, huruvida, även med bifall till bolagets nu gjorda framställning, det
skulle bliva för bolaget möjligt att enligt sitt anförande säkerställa arbetenas
igångsättande och ändamålsenliga bedrivande för tre ä fyra år framåt med ett
belopp av omkring 3.000,000 kronor av bolagets kapital för år 1915 och statslånets
användande först efter förloppet av tre ä fyra år efter arbetets påbörjande.
^
Ännu större ovisshet synes föreligga, om vid utgången av denna tid sådana
förändrade förhållanden skola hava inträtt, att bolaget då skulle bliva i tillfälle
att på enskild väg uppbringa de av bolaget nu uppgivna omkring 13,000,000 kro
nor, som skulle erfordras till företagets fullbordande.
Skulle detta icke lyckas, synes det väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sannolikt,
att såväl för bolaget som för staten och den av anläggningen beroende allmänheten
med företaget icke skulle beredas åsyftat gagn, utan att detsamma i
viss mån skulle kunna bliva för staten och det allmänna betungande.
Om det emellertid skulle prövas lämpligt att under de nu rådande förhållandena
företaget skulle igångsättas med de av bolaget ifrågasatta villkoren, synes
dock en oavvislig varsamhet fordra, att detta sker allenast i sådan ordning, att
med de under sådana förhållanden såsom tillgängliga beräknade 13,000,000 kronor
utföras vissa sammanhängande bansträckor, vilka kunde för trafik upplåtas i anslutning
till nu befintliga järnvägar, och torde därvid i första hand böra förekomma
bandelarna Härnösand—Sundsvall och Gävle—Söderhamn, varvid planen
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.
för vidkommande delar av anläggningen torde böra, innan arbetet må igångsättas,
av Kungl. Maj:t godkännas.
Såsom huvudsakligt skäl för bifall till det framlagda förslaget har bolagsstyrelsen
anfört, att ett påbörjande inom närmaste tiden av ostkustbanans anläggning
skulle i väsentlig grad bidraga till minskande av arbetslösheten i landet.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har visserligen icke varit i tillfälle utröna,
huruvida bland den arbetsklass, som skulle kunna beredas arbete vid dessa slags
anläggningar, uppstått större behov av ökade arbetstillfällen under den igångsatta
landsstormsmobiliseringen, utan synes i vissa fall hava uppstått snarare brist än
överflöd på arbetskrafter, men då det icke lärer vara uteslutet, att i närliggande framtid
arbetslöshet i viss utsträckning kan vara att befara även för dessa slags arbetare,
finner styrelsen det vara synnerligen behjärtansvärt att till förmildrande av de
svårigheter, som härav skulle framkallas, igångsätta och bedriva allmänna arbeten
inom landet i den utsträckning, som utan större framtida olägenheter kan ske.
Härvid lärer dock synnerlig uppmärksamhet böra fästas därå, att för varje
arbete, som sålunda skulle påbörjas, utredning föreligger därom, att hinder från det
allmännas sida icke möter för de ifrågasatta företagens genomförande, samt att
betryggande teknisk och ekonomisk undersökning verkställts därom, att för anläggningens
fullbordande tillräckliga medel disponeras. Däremot synes icke ens
under nu rådande förhållanden sådana arbeten böra igångsättas, som icke äro i
nämnda avseenden säkerställda och som skulle kunna komma att medföra framtida
olägenheter och för det allmänna betungande förhållanden.
Beträffande då särskilt här ifrågasatta järnvägsanläggning skulle med iakttagande
av dessa synpunkter arbetet icke kunna igångsättas, förrän anskaffandet
av det för hela anläggningen erforderliga kapitalet vore säkerställt och således,
enligt bolagets upplysningar, icke inom en närliggande framtid.
För att emellertid i enlighet med framförda önskemål kunna bereda utväg
att vid inträffad arbetsbrist hava möjlighet att taga i användning de för ostkustbanans
utförande redan insamlade medlen jämte det härför avsedda statsbidraget,
vilka medel tillsammans uppgå till ett så betydande belopp, att en större arbetsstyrka
därmed skulle kunna beredas arbetsförtjänst, synes därför endast den utvägen
stå öppen, att medgivande erhålles, att dessa medel må användas på sådant
sätt, att vissa av Kungl. Maj:t närmare bestämda bandelar med de tillgängliga
medlen helt fullbordas, så att de kunna öppnas för allmän trafik, under det att
först därefter de återstående bandelarna påbörjas med användande av de medel,
som därefter kunna komma att stå till företagets förfogande. Såsom vid statslånets
anvisande redan bestämts, skulle då bansträckorna Härnösand-—Sundsvall
och Gävle—Söderhamn först ifrågakomma till utförande och detta i här nämnd
ordning. Under tiden skulle den av riksdagen ifrågasatta utredningen beträffande
sträckan Sundsvall—Hudiksvall kunna utföras och åtgärder vidtagas för anskaffande
av medel till återstående bansträckors fullbordande, vilket i sådant fall
kunde bliva för en längre tid uppskjutet, såvida ej statsverket finner sig då böra
medverka i en ännu större grad än hittills bestämts.
Under förutsättning således att bolagets nu tillgängliga kapital får med
bolagets medgivande användas på nämnda sätt, skulle nu kunna ifrågasättas, att
bifall lämnades till bolagsstyrelsens ifrågavarande ansökan om ändring i de för
anvisade statsbidragets erhållande av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda
villkoren.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser då, att bland villkoren för bifall
till den föreliggande ansökningen om tillstånd till arbetenas påbörjande och rätt
Promemoria
av bolagets
verkställande
direktör.
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.
till förvärvande av mark samt statsbidragets erhållande redan innan företaget i
dess helhet kan anses ekonomiskt säkerställt bör, bland annat, följande stadgas:
1) bolaget skall inom tid och på sätt, som av Kungl. Maj:t framdeles kommer
att bestämmas, först igångsätta och fullborda arbetena å bansträckan Härnösand—Sundsvall
och Gävle—Söderhamn i enlighet med av Kungl. Maj:t för vardera
b andelen fastställda plan- och profilritningar, varande bolaget skyldigt att
bestrida de särskilda, av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkända omkostnaderna
för den från statens sida över arbetet utförda kontroll och övervakande
uppsikt;
2) bolaget skall för att utbekomma statslånet och för att erhålla rättighet
att förvärva den för ifrågavarande bandelens anläggning erforderliga mark och
därå igångsätta arbetena vara skyldigt att hos Kungl. Maj:t styrka, att det först
förfogar över ett kapital, som jämte ifrågakommande del av statsbidraget är tillräckligt
till den ifrågasatta bandelens utförande på sätt arbetsplan och kostnadsförslag
innehålla, häri jämväl inbegripet kostnaden i sin helhet för anslutning
till föreningsstationer med andra järnvägar enligt härom träffade, bindande
avtal;
3) att, sedan av bolagets kapital minst 10,000,000 kronor, därav minst
8,000,000 kronor i kontanta medel och resten i prestanda, blivit på av Kungl.
Maj:t godkänt sätt i banföretaget nedlagda, låneunderstödet 3,000,000 kronor må
lyftas på sätt och tider, som Kungl. Maj:t bestämmer, dock med iakttagande
därav, att å statslånet icke något må lyftas, förr än endera av bandelarna Härnösand—Sundsvall
eller Gävle—Hudiksvall öppnats för allmän trafik;
4) att såsom säkerhet för det emottagna statsbidraget skola läggas inteckningar
i de utförda bandelarna med förmånsrätt näst efter inteckningen å tillhopa
högst 13,000,000 kronor;
5) att berörda inteckningar skola avlämnas så snart sådana kunna erhållas;
samt
6) att arbetena å den ifrågakommande bandelen snarast möjligt igångsättas
i av Kungl. Maj:t godkänd utsträckning.»
I anledning av de sålunda avgivna utlåtandena har verkställande
direktören i bolaget, kaptenen K. A. Lagergren den 15 september 1914
inkommit med en promemoria i ärendet.
Häri erinras till eu början därom, att påbörjandet av arbetena för
banans anläggande, innan bolaget disponerar hela det för banföretagets
utförande behövliga kapitalet, alltid innebär någon risk beträffande
arbetets fullbordande på beräknad tid. Med hänsyn dels till
önskvärdheten av företagets bringande till stånd så skyndsamt som
möjligt, dels ock till det särskilda statsintresse — beredande av arbetstillfälle
för arbetslösa —, som skulle i avsevärd omfattning komma att
tillgodoses genom banarbetets påbörjande, har styrelsen för bolaget
likväl ansett sig kunna tillstyrka bolagsstämman att omedelbart igångsätta
arbetena, dock allenast under den förutsättning, att berörda statsintresse
anses vara av den vikt, att statsverket fördenskull ville genom
bifall till den föreslagna ändringen i villkoren för statslånet för sin del
bidraga till undanröjande av nämnda risk.
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 58.
23
I anledning av statskontorets i ärendet avgivna utlåtande anför
direktör Lagergren i nämnda promemoria, att de av statskontoret uttalade
betänkligheter rörande säkerheten för statslånet genom särskild
föreskrift beträffande lånevillkoren torde bliva i huvudsak undanröjda.
Direktör Lagergren uttalar sig därefter jämväl beträffande övriga
myndigheters utlåtanden och anför i anledning av riksgäldsfullmäktiges
yttrande bland annat följande.
»Beträffande lämpligheten av att under nuvarande ekonomiska och politiska
förhållanden påbörja större arbetsföretag kunna naturligen meningarna vara
mycket delade, beroende på den synpunkt, var och en därvid anser som den
viktigaste. Påtagligt bör emellertid vara, att det är fördelaktigare, om en viss
summa utgår som arbetsförtjänst i stället för i form av understöd, i synnerhet
om det kapital, som anlitas, finnes disponibelt utan upplåning. Om därför understöd
på grund av arbetslöshet behöver utgå inom närmaste tiden, och detta
understöd kan avsevärt minskas genom ostkustbanans påbörjande, så synes det,
särskilt för staten såsom understödsgivare, vara fördelaktigt, om bananläggningen
i fråga kan inom närmaste tiden komma i gång, utan att staten därför behöver
lämna något särskilt bidrag eller avstå från de säkerheter, staten fordrat för sitt
framtida lån till banföretaget.»
I anledning av järnvägsstyrelsens utlåtande gör direktör Lagergren
följande uttalande:
»Järnvägsstyrelsen uttalar som sin mening, att bolaget icke skulle röna
någon olägenhet av, att arbetet å bananläggningen påbörjas, innan linjesträckningen
genom och närmast utanför Sundsvall blivit fastställd och uppgörelse
träffats om anslutningen till statens järnvägar därstädes. Det torde emellertid
vara tydligt, att den osäkerhet med avseende på banföretagets finansiering, som
genom arbetets påbörjande, innan avtal träffats angående banklånet å 13,000,000
kronor, skulle bliva rådande, kommer att i hög grad ökas, om dessutom varje
möjlighet att ens tillnärmelsevis beräkna kostnaderna för byggandet av en utav
banans dyrbaraste sträckor bliver utesluten. Det vore därför synnerligen önskvärt,
att denna ytterligare osäkerhet i finansplanen om möjligt kunde undvikas, ej minst
till undanröjande i sin mån av enl blivande bolagsstämmas betänkligheter beträffande
arbetets igångsättande under de betingelser, styrelsen för ostkustbanan
angivit i sin underdåniga framställning till Kungl. Maj:t.
Om järnvägsstyrelsen icke anser sig kunna inom närmaste tiden lämna
bolaget svar på dess anhållan, att järnvägsstyrelsen ville angiva det sätt
och de villkor, varpå styrelsen kan medgiva ostkustbanans anslutning till
västra stationen i Sundsvall m. in., så torde det i varje fall kunna träffas
eu sådan överenskommelse mellan järnvägsstyrelsen och bolaget, att ettdera
av de tre av järnvägsstyrelsen angivna alternativa förslagen skall komma till utförande
men att, om järnvägsstyrelsen av hänsyn till statens järnvägars intressen
icke kan biträda det av Sundsvalls stadsfullmäktige och bolaget ävensom tidigare av
järnvägsstyrelsens egna, särskilt utsedda kommitterade godtagna förslag, alternativ
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.
I, så skall i varje fall bolaget icke beliöva vidkännas större kostnader för anläggning
av bansträckningen genom och närmast Sundsvall, inklusive stationer,
samt anslutning till statsbanan därstädes, än som utförandet av sagda anläggningar
enligt alt. I skulle betingat.
Om bandelen Sundsvall—Härnösand skulle komma att först utföras, är en
snar uppgörelse beträffande anslutningen mellan statsbanan och ostkustbanan i
Sundsvall ännu mera nödvändig.»
I anledning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens utlåtande anför
direktör Lagergren bland annat följande:
»Aktiekapitalet är tecknat under en mångfald olika villkor och förbehåll,
vilkas uppfyllande svårligen kan ske annat än samtidigt med hela banans byggande,
varför disponerandet av bolagets hela kapital på byggandet av vissa delar
av banan, på sätt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit, redan av denna
anledning måste anses uteslutet.
Med avseende på de olika sträckor, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreslår skola först utbyggas, kan nämnas, att de största aktietecknarna hava
sina intressen förknippade med byggandet av den södra delen av banan. Dessa
aktietecknare vilja därför med säkerhet icke tillåta, att deras pengar nedläggas
på byggandet ensamt av bandelen Sundsvall—Härnösand. Bandelen Gävle—Söderhamn
kan ej heller byggas först, enär dess trafikerande som särskild handel
skulle komma att medföra avsevärda årliga förluster för bolaget, varigenom utsikterna
för de återstående bandelarnas tillkomst skulle försämras. I allmänhet
kan sägas, att användandet av bolagets kapital till färdigbyggandet av särskilda
bansträckor, med uteslutande av andra, skulle komma att överflytta ansvaret för
hela banans tillkomst på de aktietecknare, vilkas intressen icke redan tillgodosetts
genom tillkomsten av de färdiga bandelarna.
Byggandet av de särskilda bandelarna på olika tider förlänger byggnadstiden
och ökar därmed ränteförlusterna under densamma, i synnerhet som banan icke
kan tänkas kunna förränta det nedlagda kapitalet, förrän hela banan är färdig
och därmed transitotrafiken mellan olika bandelar kommit igång.»
»Disponerandet för banbyggnaden av bolagets eget kapital, innan frågan om
linjens sträckning mellan Sundsvall och Hudiksvall blivit avgjord, skulle kunna
leda till den orimligheten, att de nuvarande aktietecknarnas längs Njurundaiinjen
bidrag till banföretaget bleve förbrukade, utan att denna linje någonsin
komme till stånd.
På grund av det anförda lärer bolaget icke kunna binda sig vid de villkor,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ifrågasatt. Den allmänna uppfattningen inom
de kommuner, som tecknat aktier i företaget, torde vara, att arbetena skola fortgå
samtidigt efter hela linjen, i den mån tekniska och ekonomiska hänsyn ej betinga
ett avvikande tillvägagångssätt. Härigenom motverkas ock bäst arbetslösheten
på skilda platser.
Lämpligast är ur alla synpunkter, att den föreslagna ändringen i villkoren
för statslånet sker i enlighet med styrelsens underdåniga framställning. Skulle
emellertid med hänsyn till statens säkerhet för lånet anses oundgängligen nödvändigt,
att någon viss del av banan bygges färdig med de medel, inklusive statslånet,
som nu stå till förfogande, torde endast bandelen Härnösand—Sundsvall
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.
25
kunna ifrågakomma. Ingen annan del av banan kan nämligen utan förlust trafikeras
för sig. Kostnaderna för bandelen Härnösand—Sundsvall utan rullande
materiel utgöra enligt kostnadsberäkningarna omkring 6,000,000 kronor. För arbetet
å banan i övrigt skulle då av tillgängliga medel, statslånet inräknat, återstå
7.000. 000 kronor. Arbetet synes ock utan större olägenhet kunna ordnas så, att
bandelen Härnösand—Sundsvall bygges färdig innan annat lån än statslånet behöver
anlitas, och torde fördenskull bolaget kunna godtaga ett sådant villkor beträffande
statslånet utöver vad styrelsen förut föreslagit, att lånet skall användas
för anläggandet av bandelen Härnösand—Sundsvall och att i denna handel
skall före lånets utbetalande vara nedlagt ett kapital, som jämte statslånet är
tillräckligt för bandelens färdigbyggande, d. v. s. omkring 3,000,000 kronor. Staten
erhåller i sådant fall den säkerheten, då statslånet lämnats och använts, att
bolaget med staten såsom enda fordringsägare äger en fullbordad bana med goda
trafikmöjligheter till värde motsvarande dubbla statslånet. Så snart enskilt lån
erhållits och hela banan blivit utförd, inträda samma förhållanden som vid tilllämpning
av nu gällande lånevillkor.
Beträffande tillräckligheten av den beräknade totalkostnaden för banan,
26.000. 000 kronor, kan anföras, att de överenskommelser, som numera träffats
med kommuner och enskilda om banans framdragande genom städer med flera
platser och dess anslutning med enskilda järnvägar, tillkommit på så förmånliga
villkor för bolaget, att möjligheten för bolaget att slutföra arbetet blivit härigenom
ytterligare säkerställd.»
Efter fortsatta förhandlingar mellan mig och bolaget i syfte att få
lånevillkoren så avfattade, att de kunde göra det möjligt för bolaget
att omedelbart påbörja arbetet utan att statens säkerhet för lånet till
bolaget försämrades, avlämnade bolagets verkställande direktör på min
anmodan den 16 september 1914 en ny promemoria angående ändring
i lånevillkoren.
Häri förklaras, att bolaget torde kunna godtaga bestämmelser om,
»dels att, innan statslånet utbetalas, skall bolaget antingen hava
avlämnat som säkerhet för lånet första inteckning i hela bananläggningen
å 3,000,000 kronor, vilken inteckning skall utbytas mot inteckning
å samma belopp med förmånsrätt näst efter 13,000,000 kronor,
då bolaget avslutat kontrakt med enskilda långivare om lån på sistnämnda
summa, samt hava nedlagt i banföretaget i sin helhet minst
8.000. 000 kronor kontant samt 2,000,000 kronor i prestanda, därav i
bandelen Sundsvall—Härnösand minst, så stort belopp, att densamma
enligt kostnadsförslaget kan medels statslånet färdigbyggas, så att den
kan öppnas för allmän trafik, eller ock, om inteckningar vid den tidpunkt,
då övriga villkor för statslånets utbetalande blivit uppfyllda, av
formella skäl icke kunna erhållas, hava ej mindre färdigbyggt bandelen
Sundsvall—Härnösand, så att den kan öppnas för allmän trafik, än
även styrkt, att bolaget icke upptagit lån till högre belopp, än att desamma
kunna gäldas med statslånet;
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 50 höft. (Nr 58.)
4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.
Arbetsplan
och kostnadsförslag
för
bananläggningen.
dels att statslånet under alla omständigheter icke utbetalas tidigare
än den 1 oktober 1917.»
Sedermera har bolagets styrelse den 17 februari 1915 till Kungl.
Maj:t inkommit med arbetsplan, ritningar och kostnadsförslag rörande
bananläggningen, och har styrelsen anhållit om nådig fastställelse härå.
Beträffande banans framdragande genom Sundsvall har i arbetsplanen
i första hand upptagits ovannämnda alternativ I och subsidiärt, därest
detta icke kan godkännas, alternativ III. Styrelsens ifrågavarande ansökan
har remitterats till vederbörande myndigheter för avgivande av
utlåtanden i ärendet.
I det till ansökningen hörande betänkandet anföres beträffande de
nya kostnadsberäkningarna följande:
»Beräkningen av kostnaderna för jordlösen in. m. grundar sig till
avsevärd del på redan träffade avtal om avstående av mark för bananläggningens
behov. I synnerhet gäller detta mark, som tillhör städer
eller bolag, vilka i de flesta fall förbundit sig att lämna marken mot
likvid i banbolagets aktier eller t. o. in. utan ersättning.
För terrasseringsarbetenas beräkningar äro grävningar eller borrningar
efter berg företagna i stor utsträckning. Härvid har utrönts,
att förekomsten av berg i skärningar är betydligt mindre än vid föregående
kostnadsberäkningar antagits.
Förberedande förslag till större broar, viadukter, kulvertar och
järnvägsposter äro, i den mån de skola utföras av Ostkustbanans aktiebolag,
upprättade av på området speciellt sakkunniga. Förslag till de
viadukter och broar, som skola utföras av statens järnvägar, äro uppgjorda
genom kungl. järnvägsstyrelsens försorg.»
För samtliga stationer och hållplatser äro plan- och sektionsritningar
upprättade.
För de flesta husbyggnader äro förslagsskisser med tillhörande
beskrivningar och kostnadsförslag utarbetade av sakkunnig person.
Kostnadsberäkningarna för anslutning till främmande järnvägar
grunda sig alla, utom beträffande anslutning till statsbanan i Sundsvall,
på ingångna avtal med vederbörande stadsmyndigheter och järnvägsförvaltningar.
Kostnaden för utvidgningsarbetena vid Stugsund, Söderhamn
och Hudiksvall ävensom för anläggningen av den dubbelspåriga
viadukten i Söderhamn äro beräknade av kungl. järnvägsstyrelsen
med tillämpning av statsbanornas jämförelsevis höga enhetspris för
olika arbeten.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 58.
27
Förslagen till signalsäkerhetsanläggningar äro uppgjorda dels av
Södertälje verkstäder och dels beträffande statsbanans stationer av
kungl. järnvägsstyrelsen.
Med anledning av de uttalanden, som gjordes vid granskningen
av 1911 års kostnadsförslag från myndigheters eller de intresserade
bankernas sida, ävensom på grund av banans förändrade sträckning
norr om Sundsvall samt förändrade konjunkturer hava följande poster
i 1911 års kostnadsförslag blivit förhöjda, nämligen kostnaden för
räls med omkring .........................................................
rullande materiel.............................................................
signal- och säkerhetsanordningar ............................
bananläggningen norr om Sundsvall ........................
ersättning (i aktier) för inträde å Gävle södra och
Härnösands stationer .............................................
samt oförutsedda utgifter ...........................................
210,000: — kronor,
300,000: — »
60,000: — ))
710,000: — »
125,000: — »
170,000: — »
Summa 1,575,000
— kronor.
Till följd av dessa och några mindre, andra förhöjningar i kostnadsposterna
slutar kostnadsförslaget för den s. k. renstakade linjen
på en totalsumma av 26,000,000 kronor.
Beträffande bolagets nuvarande ställning, säkerheten för statslånet
efter den ifrågasatta förändringen av lånevillkoren m. m. bar bolagets
verkställande direktör den 1 innevarande mars till mig avlämnat en ny
promemoria av följande innehåll:
»Bolagets tillgångar den 31 december 1914 utgjorde enligt verkställt,
men ännu ej reviderat bokslut:
I banker innestående medel ......................................... kronor 4,669,653: 95
Mot reverser utlämnade lån.......................................... » 4,165,611:12
Upplupna, obetalda räntor........................................... » 99,772: 33
Anslutning till främmande bangårdar........................ » 420,000: —
Diverse tillgångar ........................................................... » 97,949: 83
Summa kronor 9,452,987: 23
Bolaget bar inga andra skulder än till aktietecknare och egna
fonder.
Sedan bolagets ursprungliga aktiekapital numera blivit till fullo
inbetalt, har bolaget beslutat utsläppa nya aktieteckningslistor för att
bereda tillfälle till teckning av de aktier till avsevärda belopp, som
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.
kommuner och enskilda, i de flesta fall skriftligen, utfäst sig att teckna
med rätt att lämna likvid i mark eller andra prestanda. Inberäknat
dessa nya, utlovade aktieteckningar uppgår bolagets eget kapital för
närvarande till mer än 10,000,000 kronor.
De uttalanden, som gjorts i en tidigare promemoria av den 16
september 1914 angående vissa modifikationer och tillägg i de av bolagets
styrelse ifrågasatta villkoren för statslånet, hava numera gillats
av nämnda styrelse.
Styrelsen har därvid haft den uppfattningen, att det i sagda promemoria
först upptagna alternativet beträffande säkerheten för statslånet,
nämligen att första inteckning å 3,000,000 kronor i hela banan
skulle avlämnas, innan lånet får lyftas, borde betraktas som huvudförslag,
och att det andra alternativet, nämligen att banan mellan Sundsvall
och Härnösand skulle byggas färdig, innan lånet utbetalas, borde
anses vara endast en nödfallsutväg, vars anlitande skulle förtaga bolaget
varje fördel av den ifrågasatta förändringen i lånevillkoren.
Åven har bolagets styrelse ansett, att, om bandelen Sundsvall—
Härnösand skall byggas färdig före den övriga bansträckan, bör dess
Trafikerande, intill dess hela banan öppnats för trafik, ombesörjas av
endera av de anslutande järnvägarna med dess rullande materiel, dels
emedan rullande materiel, avsedd för hela ostkustbanan, ej fullt lämpar
sig för trafikering av en kortare del av densamma, dels emedan anordnandet
av en provisorisk trafikförvaltning för nämnda handel alltid
medför extra kostnader för bolaget.
Om det första alternativet tillämpas vid lånets utlämnande, torde
statens säkerhet icke bliva mindre än enligt nu gällande lånevillkor.
Enligt nu gällande villkor skulle staten för sin försträckning å
3,000,000 kronor erhålla inteckning i hela banan med förmånsrätt mellan
50 och 61,5 % av anläggningskostnaden. Om staten skulle nödgas
indriva sin fordran genom anlitande av säkerheten, måste staten engagera
sig i banföretaget med icke mindre än 16,000,000 kronor.
Om lånevillkoren ändras till överensstämmelse med dem, som angivits
i förenämnda promemoria av den 16 september 1914, skulle
staten, förutom säkerhet i hela banföretaget, erhålla bästa förmånsrätt
för sin fordran å 3,000,000 kronor i bansträckan Sundsvall—Härnösand,
vars anläggningskostnad utan rullande materiel beräknas uppgå till
5,600,000 kronor, om banan framdrages genom Sundsvall enligt alternativ
I, och till 6,084,000 kronor, om banan framdrages enligt alternativ
III, samt kungl. järnvägsstyrelsen godtager i princip det förslag
till uppgörelse med bolaget, som antytts i den tidigare prome
-
29
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5S.
morian av den 15 september 1914. Säkerheten skulle således komma
att ligga mellan O och respektive 53,5 och 49,3 % av anläggningskostnaden
för nämnda handel, vilken staten, om bolaget icke skulle
mäkta fortsätta banföretaget, äger rätt övertaga för täckande av sin
fordran, utan att staten för en sådan transaktion behöver engagera sig
i företaget till högre belopp än lånesumman.
Överlämnandet till staten av inteckning i hela banan har föreslagits,
emedan en del av en järnväg icke kan enligt gällande författning
intecknas särskilt och bolaget av vissa skäl icke önskar tå banan uppdelad
i två eller flera åtskilda järnvägar. Inteckningens större omfattning
kan emellertid helt naturligt icke minska statens säkerhet.
Den av fullmäktige i riksgäldskontoret uttalade farhågan för, att
staten genom lånevillkorens ändring, på sätt bolagets styrelse ifrågasatt,
skulle eventuellt »nödgas träda emellan, antingen genom att bevilja
bolaget ytterligare lån på 13,000,000 kronor eller ock genom att övertaga
och själv fullborda järnvägen», torde således icke äga fog för sig,
om de i promemorian av den 16 september 1914 angivna modifikationerna
i ändringsförslaget vidtagas, i vilket fall, såsom nämnts, staten
kan, om bolaget ej mäktar fortsätta banarbetet, gottgöra sig för sin
fordran genom att övertaga bandelen Sundsvall—Härnösand.
Ehuru vid beviljandet av statslån till enskilda järnvägar lånebeloppet
vanligen bestämmes skola motsvara halva anläggningskostnaden
oberoende av respektive järnvägars beräknade bärighet, har naturligen
frågan om statens säkerhet för dylika lån ett nära samband med
bärighetsutsikterna. Av denna anledning har byråchefen i kungl. järnvägsstyrelsen
A. d’Ailly, som förut utfört alla trafikberäkningar beträffande
ostkustbanan, på anmodan verkställt en särskild trafikberäkning
för bandelen Sundsvall—Härnösand och därvid kommit till det resultat,
att bandelen bör lämna en nettoinkomst av 214,700 kronor och
således efter fem procents räntefot förränta ett kapital å 4,294,000
kronor.
Beträffande det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagna
villkoret för statslånets utbetalande, att arbetena å bansträckorna Sundsvall—Härnösand
och Gävle—Söderhamn skola först igångsättas och
fullbordas, bör, till vad som redan framhållits i promemorian av
den 15 september 1914, anföras, att färdigbyggandet av flera olika
bandelar på skilda tider kräver längre byggnadstid och därmed ökade
ränteförluster och administrationskostnader under byggnadstiden. Ett
sådant byggnadssätt medför därför högre anläggningskostnad än som
för närvarande beräknats. Då bolaget icke kan anskaffa ett ökat an
-
Departements
chefen.
30 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 58.
läggningskapital och naturligen ännu mindre kan påbörja arbetet, innan
sagda kapital kan anses säkerställt, måste ett lånevillkor av antytt
innehåll få betraktas som ett hinder för arbetets omedelbara påbörjande.
Ett annat dylikt hinder kan eventuellt uppstå därigenom, att banans
sträckning genom Sundsvall icke kan fastställas till följd därav, att de
sedan lång tid tillbaka pågående underhandlingarna med kungl. järnvägsstyrelsen
om ostkustbanans anslutning till statsbanan i Sundsvall
icke hinna i vederbörlig tid avslutas.
Staten fordrar enligt nu gällande lånevillkor, att överenskommelser
angående anslutning till samtliga nu befintliga järnvägar skola vara
trätfade, innan statslånet utbetalas. Den säkerhet för banföretagets
finansiering, som ligger i denna bestämmelse, anser bolaget även för
sin del nödvändig.
Om nämligen arbetena igångsättas, innan Sundsvallsfrågorna blivit
lösta, och linjen genom Sundsvall samt anslutningen till statsbanan
därstädes sedermera fastställes på sådant sätt, att ostkustbanans kontanta
utgifter bliva högre, än som för närvarande beräknas, kan bolaget
råka i ekonomiskt trångmål, som är svårare att övervinna, sedan bolaget
nedlagt större delen av sitt nu räntebärande kapital i bananläggningen
— —.»
Vid prövning av bolagets ifrågavarande framställning gäller det i
första hand att utröna, huruvida och i så fall i vad mån statens säkerhet
lör det redan beviljade lånet kan komma att genom den ifrågasatta
förändringen av lånevillkoren försämras.
Om den för banföretaget av bolaget uppgjorda finansplanen kan följas,
bliver statens säkerhet efter banans fullbordande densamma, antingen
de nu gällande eller de föreslagna lånevillkoren tillämpas. I båda fallen
skulle nämligen staten som säkerhet för sin försträckning erhålla inteckning
i den färdiga banan med förmånsrätt mellan 50 och 61,5 procent
av den beräknade anläggningskostnaden.
Det är således egentligen under banans byggnadstid, som olikhet
beträffande statens säkerhet skulle förekomma.
Enligt nu gällande lånevillkor inträder statens risk först sedan antingen
bandelen Härnösand—Söderhamn eller bandelarna Härnösand—
Sundsvall och Söderhamn—Gävle öppnats för allmän trafik. När så
skett, skall nämligen halva statslånet utbetalas, och då torde såväl bolagets
eget kapital som det beräknade banklånet å 13,000,000 kronor
hava blivit i företaget nedlagda. Om, sedan nämnda del av statslånet
blivit förbrukad, bolaget likväl på grund av felaktiga beräkningar av
31
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.
något slag eller andra orsaker icke skulle kunna slutföra banföretaget,
löper staten alltid den risken att antingen få lämna ytterligare lån
utöver det bestämda beloppet eller ock att jämte andra fordringsägare
hos bolaget indriva sin fordran, för vilken staten då ännu icke erhållit
någon inteckningssäkerhet, och i samband därmed eventuellt övertaga
den ej fullt färdiga banan för dåvarande skuldsumman, uppgående enligt
finansplanen till omkring 14,500,000 kronor.
Om staten eftergiver det nu fastställda lånevillkoret, att bolaget för
lyftande av statslånet skall vara skyldigt att hos Kungl. Maj:t styrka,
att bolaget genom aktieteckning eller upplåning, som av Kungl. Maj:t
godkännes, förfogar över ett kapital, som jämte statslånet är fullt tillräckligt
till järnvägsanläggningens utförande i dess helhet enligt arbetsplan
och kostnadsförslag, kan den situationen, att bolaget icke längre
mäktar fullfölja banföretaget, inträda vid ett tidigare stadium av byggnadstiden
än vid tillämpning av nu gällande lånevillkor.
Angående möjligheten för, att en sådan situation över huvud taget
skall inträda, hava tullmäktige i riksgäldskontoret, såsom ovan nämnts,
uttalat farhågor, att bolaget framdeles icke skall kunna få till stånd
det planerade banklånet å 13 millioner kronor, vilket erfordras för företagets
genomförande, och att detta förhållande kan föranleda därtill, att
staten nödgas antingen bistå bolaget med ett nytt lån å resterande
beloppet eller ock själv övertaga banbyggets fullbordande. Det är
emellertid känt, att bolaget förhandlat med ett konsortium av tre bland
landets största banker om erhållande av ett dylikt banklån och att dessa
förhandlingar i juli 1914 i huvudsak slutförts, då världskrigets utbrott
föranledde, att frågan om lånet tillsvidare förföll. Därest statslånet
törst får uppbäras i den ordning, här ovan föreslagits, skulle, enligt
bolagets uppgift, ifrågakomna banklån icke bliva erforderligt förr än
efter 3 å 4 års förlopp. Givetvis är det vanskligt, särskilt under nu
rådande exceptionella törhållanden, att med visshet förutsäga något angående
den ekonomiska situationen så långt fram i tiden. Åven om
man således icke, på sätt bolagets styrelse uttalat, med full tillförsikt
torde kunna motse, att penningmarknaden till dess skall hava återgått
till normala förhållanden, lärer det i allt fall vara sannolikt, att
den av världskriget föranledda krisen då skall vara överstånden, och
på den grund kunna antagas, att uppåtgående konjunkturer med bättre
ekonomiska förhållanden då skola föreligga. I så fall torde väl alltid,
om ett så betydande belopp som 13 millioner kronor då är nedlagt i
företaget och detta är till hälften fullbordat, så starka intressen vara
knutna vid detsamma, att goda utsikter då böra förefinnas att på till
-
32
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.
fredsställande sätt ordna frågan om erforderlig bankkredit. De upplysningar,
jag i sådant hänseende sökt inhämta, hava stärkt mig i detta
antagande.
Åven om denna fråga emellertid framdeles ej läte sig ordna och
någon upplåning utöver statslånet således ej kommer till stånd, synes
detta ej med nödvändighet behöva leda till den befarade påföljden, att
staten skulle behöva träda emellan för företagets fullbordande.
Enligt de i förenämnda promemoria av den 16 september 1914 angivna
lånevillkoren skulle nämligen vid statslånets utbetalande antingen
staten omedelbart erhålla första inteckning i en järnväg, vari ingår den
till ungefär hälften fullbordade banan Sundsvall—Härnösand, som kan
färdigbyggas för en summa motsvarande statslånets storlek, eller ock
skulle staten bliva ende fordringsägare hos ett bolag, som förutom
andra tillgångar ägde nämnda bana, färdig att öppnas för allmän trafik.
Givetvis bör i lånevillkoren uttryckligen utsägas, att statslånet skall
användas i förra fallet till färdigbyggande av banan Sundsvall—Härnösand
och i senare fallet i första hand till gäldande av eventuellt förefintliga
skulder. I intetdera av dessa fall synes något nödtvång föreligga
för staten att ytterligare träda hjälpande emellan. Staten synes
till och med hava mera fria händer i detta avseende än vid tillämpning
av nu gällande lånevillkor. Staten har sin säkerhet i bandelen Sundsvall—Härnösand,
och det bliver bolagets egen sak att anskaffa eventuellt
felande medel för banföretagets fullbordande.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava vidare framfört betänkligheter
mot att under nuvarande kristid igångsätta ett så stort företag som
ifrågavarande banbygge. I och för sig finner jag dessa betänkligheter
i hög grad beaktansvärda. Särskilt skulle detta varit förhållandet, om
det gällt att äska medel till något stort, nytt statens arbetsföretag, som
ej vore för det allmänna nödvändigt att nu utföra. Jag har också av
statsjinansiella skäl funnit mig icke kunna förorda igångsättandet från
statens sida av särskilda större arbetsföretag enbart i syfte att därigenom
motverka arbetslösheten. Men i förevarande fall äro förhållandena
helt annorlunda. Här gäller det blott att medgiva vissa lindringar i
villkoren för ett förut beviljat statslån för ett enskilt företag, till vars
utförande ett mycket betydande kapital redan finnes reserverat. Något
kapitalutlägg från statens sida skulle icke ifrågakomma förr än tidigast
under år 1917.
Frågan om ändringen av villkoren för statslånet för möjliggörande
av arbetenas å ostkustbanan påbörjande skulle emellertid icke hava
blivit väckt, om ej ett särskilt statsintresse — arbetslöshetens mot
-
Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition Nr 58. 33
verkande genom beredande av nya arbetstillfällen — motiverat denna
åtgärd.
För utrönande i vad mån arbetslöshet inom ifrågavarande arbetsbransch
är rådande har jag från socialstyrelsen infordrat uppgifter angående
den arbetstillgang, som under den närmaste tiden kan antagas
komma att förefinnas inom järnvägsbyggnadsarbetarfacket. Det bär
därvid av socialstyrelsen framhållits, att väg- och vattenbyggnadsarbetet
i vårt land, i synnerhet i dess mera nordligt belägna trakter, till följd
av klimatiska förhållanden är ett utpräglat säsongyrke, att därför
arbetarna inom detta fack bliva i betydande utsträckning arbetslösa
under vintern och att denna företeelse gjort sig i alldeles särskild grad
gällande innevarande år. Enligt uppgifter, som genom socialstyrelsen
införskaffats från Sveriges väg- och vattenbyggnadsarbetarförbund, beräknades
sålunda antalet arbetslösa inom facket vid nyåret 1915 hava
uppgått till minst 25 % av arbetarstocken. Fram på våren bruka i
regel alla ofullbordade arbeten återupptagas, varvid vanligen de flesta
säsongarbetslösa återfå sina gamla anställningar. I detta avseende torde
visserligen vederbörande myndigheter låta sig angeläget vara att i samverkan
med statens arbetslöshetskommission sörja för, att jämväl under
instundande vår så bliver fallet beträffande alla offentliga arbeten. Men
detta oaktat lärer arbetslöshet i betydande omfattning otvivelaktigt vara
att befara på den svenska arbetsmarknaden även efter vårsäsongens
början och detta jämväl inom väg- och vattenbyggnadsfacket. På grund
av den rådande krisens förlamande inverkan, ''särskilt på husbyggnadsindustrien
i städerna, kommer med all sannolikhet företagsamheten även
inom denna viktiga yrkesgren att reduceras till ett minimum med ty åtföljande
fortsatt arbetslöshet för de talrika iönearbetargrupper, som hava sin
utkomst i denna hantering. Bland dessa byggnadsarbetare finnas många
grovarbetare och därmed jämnställda, till stor del bosatta på landsbygden.
för vilka arbete och förtjänst skulle kunna beredas genom anordnandet
av offentliga arbeten inom väg- och vattenbyggnadsbranschen.
Det ligger därför särskilt stor vikt uppå, att det allmänna vid vårens
inbrott skulle kunna avsevärt öka arbetstillfällena på detta område.
Jag tillåter mig i detta sammanhang erinra, att arbetena vid Porjus
redan slutförts och att kraftstationen vid Älvkarleby inom de närmaste
månaderna bliver fullbordad. Dessa omständigheter bidraga i ej obetydlig
mån att öka antalet arbetslediga inom nu ifrågavarande fack.
Sett från nu angivna synpunkt, måste det ifrågasatta påbörjandet
av ostkustbanans byggande anses synnerligen önskvärt. Härigenom
skulle obestridligen arbetsmarknaden tillföras talrika arbetstillfällen
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 50 hiift. (Nr 58.) 5
34
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.
enligt bolagets uppgift skulle under första arbetsåret ända till 3,000 man
kunna sysselsättas vid banbygget — och ett trängande behov sålunda
fvllas. Att så verkligen är förhållandet, framgår bäst därav, att, enligt
uppgift av bolaget, tillströmningen av arbetssökande vid ostkustbanans
byrå i Gävle varit synnerligen stor. Jag vill också i detta sammanhang
anmäla, att Västernorrlands läns arbetslöshets- och hjälpkommitté i
underdånig skrivelse den 20 februari 1915 meddelat, att arbetslösheten
inom länet och särskilt Medelpad redan nått en vidsträckt omfattning
samt hotar att än mera gripa omkring sig; och har kommittén hemställt,
att för hämmande av arbetslösheten sådana åtgärder från statens
sida måtte vidtagas, att byggandet av ostkustbanan omedelbart skulle
kunna påbörjas.
En liknande framställning har även gjorts av Gävleborgs läns
hjälpkommitté genom underdånig skrivelse av den 9 februari 1915.
I samma mån som utkomstmöjligheter sålunda genom banbygget
beredas eljest arbetslösa arbetare, minskas ock statens bidrag till dessas
understöd, varigenom således en direkt besparing av utgifter lör statsverket
skulle uppkomma. Statens medverkan till igångsättandet av
detta företag skulle för övrigt stå i fullaste överensstämmelse ined de
från Kungl. Maj:ts sida gjorda, av 1914 års senare riksdag vid beviljande
av anslag till understödjande av arbetslösa ytterligare understrukna
uttalanden. Riksdagen anförde nämligen i skrivelsen till Kungl.
Maj:t i ämnet, att riksdagen ville med styrka framhålla, att ansträngningarna
borde vara i första hand inriktade på förebyggande av arbetslösheten
genom beredande av tillgång till arbete och att sålunda utdelande
av understöd borde vara ett medel, som tillgrepes såsom eu
sista nödfallsutväg, först sedan det visat sig omöjligt att bereda arbetstillfällen
åt de utan förskyllan arbetslösa. För övrigt uttalade även
1912 års riksdag, med anledning av inom riksdagen i ämnet väckta
motioner, i skrivelse den 29 maj 1912, att, då vid krisperioder utomordentliga
åtgärder måste vidtagas på grund av stor arbetslöshet, det
syntes riksdagen vara ur alla synpunkter vida fördelaktigare att på förhand
så planera arbetena inom de områden, där staten kunde göra sitt
inflytande gällande, att arbetslösheten därigenom kunde bliva delvis
förebyggd.
Varda de föreslagna eftergifterna i lånevillkoren medgivna, och
kommer banbygget på den grund inom snar framtid till stånd, torde
arbetet redan under första arbetstiden kunna igångsättas i jämförelsevis
stor omfattning och, såsom redan antytts, ett avsevärt antal arbetare
kunna sysselsättas vid banbygget.
35
Kung!. Maj-As Nåd. Proposition Nr 58.
Med hänsyn till det nu anförda kan jag ej finna, att de betänkligheter,
som framkommit mot realiserandet av planen att igångsätta
arbetena, huru beaktansvärda de i och för sig än må vara, innefatta
tillräckliga skäl att avstyrka de ifrågasatta eftergifterna i villkoren för
statslånet. Frånsett det särskilda ändamål man därmed vill vinna, arbetslöshetens
minskande, bör ock tagas i betraktande, att det är ett i hög grad
allmännyttigt, kulturfrämjande företag, vars snara igångsättande genom
dessa eftergifter skulle möjliggöras. De omfattande utredningar, som föregått
koncessionens meddelande och statslånets beviljande, torde nogsamt
visa, vilken stor betydelse denna järnväg får för ifrågavarande landsända,
vilken innefattar Norrlands äldsta kulturbygder, där odling och industri
nått en högre utveckling och större omfattning än annorstädes i norra
Sverige. Med hänsyn till den norrländska trävaruindustrien torde den
av banan berörda delen av Norrland vara en av de i ekonomiskt avseende
viktigaste för vårt land. Vilken mäktig hävstång för kuststädernas samt
industriens och övriga näringars vidare utveckling denna direkta förbindelseled
med det sydligare Sverige kommer att utgöra, ligger i
öppen dag.
Det torde här knappast behöva framhållas, att bifall till den föreliggande
framställningen icke i något avseende får anses prejudicierande
för framtiden. Då här föreligger ett alldeles speciellt undantagsfall, bör
det ej medföra några som helst konsekvenser för framtida fall av likartad
beskaffenhet.
I anslutning till vad ovan anförts torde såsom villkor för statslånet,
med ändring av motsvarande under mom. 2:o), 3:o) och 5:o) i statsrådsprotokollet
för den 7 mars 1913 upptagna villkor, böra bestämmas
följande:
1) att bolaget, omedelbart efter det Kungl. Maj:t fastställt arbetsplan
och kostnadsförslag samt meddelat behtämmelser rörande de villkor
för statslånet, som riksdagen må besluta, skall i så stor utsträckning,
som lämpligen kan ske, påbörja arbetet med bananläggningen;
2) att bolaget, för att kunna erhålla statslån, skall vara skyldigt
att hos Kungl. Maj:t styrka, att det förfogar över ett eget kapital av
minst 10,000,000 kronor;
3) att, innan statslånet utbetalas, bolaget skall antingen hava avlämnat
som säkerhet för lånet första inteckning i hela bananläggningen å 3,000,000
kronor, vilken inteckning skall utbytas mot inteckning å samma belopp
med förmånsrätt näst efter inteckning å 13,000,000 kronor, då bolaget
avslutat kontrakt med enskilda långivare om lån på sistnämnda summa,
samt hava nedlagt i banföretaget i sin helhet minst 8,000,000 kronor
36
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 58.
kontant samt 2,000,000 kronor i prestanda, därav i bandelen Sundsvall
—Härnösand minst så stort belopp, att densamma enligt kostnadsförslaget
kan medelst statslånet färdigbyggas, så att den kan öppnas för
allmän trafik, i vilket fall statslånet skall användas till färdigbyggande
av bandelen Sundsvall—Härnösand, eller ock, om inteckning vid den
tidpunkt, då övriga villkor för statslånets utbetalande blivit uppfyllda,
av formella skäl icke kan erhållas, hava ej mindre färdigbyggt bandelen
Sundsvall—Härnösand, så att densamma kan öppnas för allmän trafik,
än även styrkt, att bolaget icke upptagit lån till högre belopp, än att
desamma kunna gäldas med statslånet, för vilket fall med statslånet skola
betalas de skulder, vari bolaget till äventyrs kan häfta, varjämte inteckning,
på sätt förut nämnts, skall avlämnas, så snart de formella
hindren därför undanröjts;
4) att låneunderstödet må lyftas på sätt och å tider, som Kungl.
Maj:t bestämmer, dock icke före den 1 oktober 1917; samt
5) att, sedan järnvägsanläggningen fullbordats, densamma skall med
alla därtill hörande byggnader och materiel ävensom all bolagets övriga
egendom utgöra säkerhet för ifrågavarande av staten lämnade försträckning
och att staten skall till säkerhet för sin fordrans utbekommande, så
snart kan ske, erhålla inteckning med förmånsrätt näst efter inteckningar
å tillhopa högst 13,000,000 kronor, med förbehåll tillika att, i den mån
avbetalning å sistnämnda inteckningar sker, den för avtalade beloppet
gällande förmånsrätt skall tillkomma motsvarande belopp av
statens fordran, varom jämväl avtal skall av bolaget träffas med innehavarna
av nämnda inteckningar; börande såsom villkor för statslånets
tillgodonjutande i bolagsordningen intagas stadgande om bolagets skyldighet
att, så snart sådant lagligen låter sig göra, till säkerhet för
statens fordran inteckna bolagets järnväg med förmånsrätt som ovan
sagts.
De under mom. l:o, 4:o samt 6:o—8:o i ovannämnda statsrådsprotokoll
upptagna villkor torde i oförändrad lydelse fortfarande böra gälla.
Beträffande frågan om banans framdragande genom Sundsvall och
dess sammanknytande därstädes med statens järnvägar har jag inhämtat,
att underhandlingar därom ännu pågå mellan järnvägsstyrelsen, Sundsvalls
stad och bolagets styrelse. Det av järnvägsstyrelsen framlagda förslaget
har ännu ej underställts Kungl. Maj:ts prövning. Av vad jag
inhämtat rörande detta förslags innebörd vill det dock förefalla, som
om det skulle icke blott innefatta fördelar för statens järnvägar utan
även vara att föredraga med hänsjm till stadens allmänna trafikintressen.
Något definitivt resultat av underhandlingarna torde emellertid icke vara
37
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 5S.
att förvänta inom närmaste framtiden. Dessförinnan kan jag givetvis
icke taga ställning till frågan. Jag vill endast omnämna, att genomförandet
av järnvägsstyrelsens förslag förutsätter även från statens sida
ett visst kapitalutlägg, vars belopp icke kan bestämmas förr än underhandlingarna
avslutats. Denna omständighet anser jag emellertid icke
böra inverka vid prövning av nu förevarande fråga, då avtal angående
anordningarna i Sundsvall — låt vara villkorligt med hänsyn till statsmakternas
ännu oavgjorda ställning till järnvägsstyrelsens förslag —
torde kunna träffas mellan järnvägsstyrelsen och bolaget av sådant innehåll,
att bolaget mycket väl synes kunna därå grunda sin finansplan.
Detta antagande har så mycket större skäl för sig, som den ekonomiska
innebörden för bolagets vidkommande av järnvägsstyrelsens förslag
— enligt vad jag haft tillfälle inhämta — ingalunda har sådan
räckvidd, att den gärna kan tillmätas avgörande betydelse.
Det av bolaget begärda särskilda tillståndet att inlösa för anläggningen
erforderlig mark m. m. tillkommer det Kungl. Maj:t att bevilja och
behöver således icke vidare här beröras.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att Ostkustbanans aktiebolag, som jämlikt beslut
av 1913 års riksdag under vissa närmare angivna
villkor beviljats ett låneunderstöd av 3,000,000 kronor,
må åtnjuta ifrågavarande understöd i huvudsaklig
överensstämmelse med de ändrade villkor, som i detta
statsrådsprotokoll angivas.
Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle till
riksdagen avlåtas.
Ur protokollet:
Carl Stålhammar.
<>
Bihang till riksdagens protokoll 191!). 1 samt. 50 käft. (Kr .58.)
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1915:87 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändring i villkoren för åtnjutande av det Ostkustbanans aktiebolag beviljade låneunder s. 11 i texten
- SU 1915:73 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändring i villkoren för åtnjutande av det Ostkustbanans aktiebolag beviljade låneunderstöd. s. 1 i texten