Sök i Ratio Lex

Angående avlöning sstat för skogsstatens ordinarie personal m. m

1915-02-12 · 137 sidor, varav 130 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 130 av 137 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1915:71, Angående avlöning sstat för skogsstatens ordinarie personal m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

1

Nr 71.

Kungl. Maj ds nådiga proposition till riksdagen angående avlöning sstat

för skogsstatens ordinarie personal m. m.; given

Stockholms slott den 12 februari 1915.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att

dels godkänna det i statsrådsprotokollet framlagda förslaget till

avlöningsstat för skogsstatens ordinarie personal att tillämpas från och

med år 1916 ävensom förklara, att de villkor och bestämmelser, som

nu gälla för åtnjutande av de i avlöningsstaten för skogsstaten för

ordinarie befattningshavare upptagna avlöningsförmåner, skola vara

gällande även i fråga om avlöningarna å den nya staten, därvid vad

samma villkor och bestämmelser innehålla beträffande jägmästare skall

äga tillämpning jämväl å skogsingenjör och biträdande skogsingenjör

samt vad de innehålla beträffande kronojägare skall tillämpas även i

fråga om tillsyningsman;

dels godkänna de i statsrådsprotokollet gjorda beräkningar i fråga

om kostnader för statens skogsdomäner under år 1916;

dels ock, vid bifall dels till vad som slutligt föreslagits i propositionen

nr 6 angående driftkostnader under år 1916 för statens domäner

dels till vad nu föreslagits, såsom sådana driftkostnader förslagsvis beräkna

ett belopp av 8,870,900 kronor, att utgå av domänfondens avkastning.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 62 käft. (Nr 71.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 71.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen

med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Jolian Beck-Friis.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 71.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

12 februari 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet friherre Beck-Friis anförde.

I den till riksdagen den 14 januari 1915 avlåtna statsverkspropositionen

har Kungl. Maj:t under nionde huvudtiteln föreslagit

riksdagen dels i punkten 60 att, i avbidan på den proposition angående

tillsyn å enskildas skogar i lappmarkerna och Sårna socken, som Kungl.

Maj:t kunde komma att avlåta till riksdagen, för bestridande av kostnaden

härför beräkna å ordinarie stat under nämnda huvudtitel ett anslag

av 170,000 kronor, dels ock i punkten 61 att, i avbidan på dylik

särskild proposition angående tillsyn å enskildas skogar i Västerbottens

och Norrbottens läns kustland, för bestridande av kostnaden för sådan

tillsyn beräkna å ordinarie stat under samma huvudtitel ett anslag av

135,000 kronor. Av de sålunda bebådade propositionerna avser den

förra lagstiftning om utsyning och den senare dbwewsmwslagstiftning.

Inledning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 71.

I den samma dag avlåtna propositionen angående driftkostnader

under år 1916 för statens domäner har Kungl. Maj:t därjämte förelagt

riksdagen förslag, som beträffande kostnaderna för statens skogsdomäner

och till följd därav för domänväsendet i dess helhet gjorts beroende av

nyssnämnda i utsikt ställda särskilda propositioner. Sagda kostnader

för statens skogsdomäner äro för innevarande år enligt den av 1914

års senare riksdag godkända beräkningen över domänernas driftkostnader

upptagna sålunda:

skogsstatens oiffinarie personal...... kronor 1,224,400

ålderstillägg åt skogsstatens personal.

.................................................. » 114,000

pensionering av skogsstatens personal

................................................... » 65,000

egentliga förvaltningskostnader,

därav minst 150,000 kronor till

avdikning å kronans skogar i

de norrländska länen och i Kopparbergs

län ........................ »____6,200,000 kronor 7,603,400.

I fråga om skogsstatens ordinarie personal har nu Kungl. Maj:t

i nyssnämnda proposition angående driftkostnaderna för år 1916 föreslagit

riksdagen att dels i avlöningsstaten för samma personal uppföra

ytterligare 31 kronojägarbefattningar, avsedda för södra Norrland och

Kopparbergs län, varigenom statens slutsumma komme att höjas med

45,850 kronor, dels besluta viss reglering av respenningarna för jägmästarna

i två revir i södra Sverige, vilket dock ej skulle inverka

på anslagsbeloppet, dels ock, i avbidan på förberörda särskilda propositioner

angående tillsyn å enskildas skogar i lappmarkerna och Sårna

socken samt i Västerbottens och Norrbottens läns kustland, i samma

stat beräkna en ytterligare ökning av 255,950 kronor, i följd varav

statens slutsumma komme att höjas med tillhopa 301,800 kronor och

uppgå till 1,526,200 kronor. Nyssnämnda belopp av 255,950 kronor

fördelar sig med 158,600 kronor för personal för tillsyn över utsyningslagens

tillämpning och med 97,350 kronor för personal för tillsyn över

dimensionslagens tillämpning.

Jämväl anslagsposten till egentliga förvaltningskostnader skulle

röna inverkan av prövningen av förslagen i omförmälda särskilda propositioner,

enär denna post innefattar kostnader för extra personal. Denna

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

post måste nämligen avsevärt ökas för anställande av dylik personal,

ifall den föreslagna ökningen av den ordinarie personalen icke komme

till stånd.

Härtill kom, att ovanberörda bägge, under nionde huvudtiteln

ifrågasatta anslag borde tillföras domänfonden såsom inkomst och alltså

avdragas från kostnaden för skogsdomänerna.

I det vid propositionen angående domänernas driftkostnad för år

1916 fogade statsrådsprotokollet beräknade jag, med iakttagande av nu

angivna omständigheter, kostnaderna för statens skogsdomäner sålunda:

skogsstatens ordinarie personal......

ålderstillägg åt skogsstatens personal.

..................................................

pensionering av skogsstatens personal.

..................................................

egentliga förvaltningskostnader,

därav minst 150,000 kronor till

avdikningar å kronans skogar i

de norrländska länen och i Kopparbergs

län....................................

Avgår anslag för tillsyn å enskildas

skogar i lappmarkerna och Sårna

socken............... kronor 170,000

Avgår anslag för

tillsyn å enskildas

skogar i Västerbottens

ochNorrbottens

läns kustland

..................... » 135,000

kronor 1,526,200

» 114,000

> 65,000

» 7,070,000

kronor 8,775,200.

305,000 kronor 8,470,200.

Kungl. Maj:t kunde naturligtvis icke i sistnämnda proposition

föreslå riksdagen att definitivt godkänna dessa beräkningar, enär dylikt

godkännande borde anstå i avbidan på nyssnämnda särskilda propositioner.

Beräkningarna angående kostnaderna för domänstyrelsen samt

för statens jordbruksdomäner, vilka kostnader upptagits tillhopa till

400,700 kronor, föreslogos däremot till godkännande. Med nyssnämnda

reservation för beräkningen av kostnaderna för skogsdomänerna föreslog

därför Kungl. Maj:t riksdagen att såsom driftkostnader under år 1916

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

för statens domäner förslagsvis beräkna ett belopp av 8,870,900 kronor

att utgå av domänfondens avkastning.

Förut denna dag har Kungl. Maj:t beslutat, att till riksdagen

skulle avlåtas propositioner med förslag till

l:o) förordning angående utsyning å viss skog inom Västerbottens

och Norrbottens läns lappmarker med flera områden (utsyningslagen);

samt

2:o) förordning om förekommande av överdriven avverkning å ungskog

inom de delar av Västerbottens och Norrbottens län, som ej höra till

lappmarken (dimensionslagen).

De fastigheter, för vilka utsyningslagen är avsedd att gälla, äro

följande:

a) skatte- och frälsehemman samt lägenheter av skatte- eller

frälsenatur inom avvittrade delar av Västerbottens och Norrbottens läns

lappmarker samt inom Särna socken med Idre kapellag av Kopparbergs

län, allmännings- och husbehovsskogar dock undantagna;

b) utom lappmarkerna, till större delen inom Västerbottens och

Norrbottens läns kustland samt till en mindre del inom Västernorrlands

och Jämtlands län, belägna skattehemman, som avses i förordningen

den 29 juni 1866 angående dispositionsrätten över skogen å vissa

skattehemman i Norrland och Kopparbergs län;

c) till enskilda sålda kronoöverloppsmarker, vilka omförmälas i

skrivelsen till kammarkollegium den 29 juni 1866 angående dispositionen

av sådana överloppsmarker, som icke lämpligen kunna användas vare

sig till kronoparker eller anläggning av nya hemman, m. m. och kungörelsen

den 26 maj 1899 angående förändring i gällande föreskrifter

om åsättande av grundskatt m. m.; samt

d) inom avvittrade delar av de sex norra länen belägna kronohemman

och krononybyggen under åborätt.

Dimensionslagen är avsedd att gälla endast inom Västerbottens

och Norrbottens läns kustland.

Ovanberörda författningsförslag grunda sig på förslag av den

s. k. norrländska skogsvårdskommittén. Denna kommitté tillsattes av

Kungl. Maj:t den 5 juli 1907. Till kommitténs ordförande förordnades

hovstallmästaren G. Tamm samt till ledamöter f. d. byråchefen E. G.

Kinberg, ledamoten av riksdagens första kammare auditören A. H. Fahlén,

ledamoten av riksdagens andra kammare D. Persson i Tällberg, jägmästaren,

numera överjägmästaren P. O. Welander och dåvarande

skogschefen, extra jägmästaren N. G. Ringstrand. Sedan Persson på

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 71.

begäran entledigats från förordnandet, erhöll ledamoten av riksdagens

andra kammare A. Wiklund i Brattfors den 22 maj 1908 förordnande

att i Perssons ställe vara ledamot i kommittén. Kommittén avgav betänkande

den 16 mars 1912.

Det torde nu tillåtas mig att till behandling upptaga den författningsförslagen

närstående och i samband med dem av kommittén

i betänkandet under rubriken »Skogslagarnas handhavande» väckta

frågan om omorganisation och utökning av skogspersonalen för de med de

föreslagna förordningarna avsedda områden.

Härvid ber jag få anmärka, att ett av kommittén framställt

förslag om inrättande inom jordbruksdepartementet av ett skogskonto!-,

vilket skulle övertaga domänstyrelsens göromål med avseende å den

enskilda skogshushållningen å, bland andra, ovan berörda områden,

icke för det närvarande synes böra upptagas till avgörande. Frågan

härom torde nämligen under alla omständigheter böra anstå i avvaktan

på de utredningar, som äro att förvänta dels från de sakkunniga, som

ännu äro verksamma för avgivande av betänkande rörande hushållningen

med allmänna skogar inom södra och mellersta delarna av riket

dels ock från skogslagstiftningskommittén.

Vidare vill jag redan nu framhålla, att allenast i avseende å Västerbottens

och Norrbottens län samt Sårna socken med Idre kapellag

någon förändring i avseende å skogspersonalen synes vara påkallad av

de föreslagna nya förordningarna. I övriga av utsyningslagen berörda

landsdelar äro hemmanen under utsyningstvång helt fåtaliga

och av obetydlig areal. Vad angår Västernorrlands och Jämtlands län,

omfatta sålunda skattehemman under utsyningstvång enligt av skiftesstadgekommittén

meddelade uppgifter allenast respektive 43,823.29 och

4,228.5 3 hektar, fördelade på ett 40-tal hemman i Anundsjö, Härnösands,

Medelpads, Junsele, Tåsjö, Bräcke och Piätans revir. Icke heller finner

jag mig nu böra framställa något förslag med anledning av vad kommittén

— oberoende av ovanberörda författningsförslag — hemställt i

fråga om tillsynen över hushållningen å skyddsskogarna i Jämtland och

Härjedalen eller besparings- och allmänningsskogar i Gävleborgs län

och andra delar av Kopparbergs län än Sårna socken med Idre kapellag.

Betänkandet innehåller även förslag rörande administrationen av statens

skogar i de norra delarna av riket. Denna fråga torde nu böra komma

under behandling endast i den mån den röner omedelbar inverkan av

frågan om organisationen av personal för tillsyn över nu ifrågavarande

enskilda skogar.

Jag vill därjämte erinra, att jag förut denna dag vid fram
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Nuvarande

avlöningsstat

för slcogsstaten.

8 Kungl. Maj:t.i Nåd. Proposition Nr 71.

läggandet av ovannämnda författningsförslag anfört, att jag icke anser,

att av kommittén framställda förslag beträffande införande av skogsvårdsavgifter

och inrättandet av skogsvårdsstyrelser nu böra upptagas till

prövning, utan att härmed bör anstå, till dess ovan omförmälda sakkunniga

samt skogslagstiftningskommittén avslutat sina utredningar

och avgivit sina betänkanden.

För närvarande begränsar sig alltså frågan till personalen i Västerbottens

och Norrbottens län samt Sårna socken med Idre kapellag.

Över kommitténs förslag i denna del hava utlåtanden inkommit från

Konungens befallningshavande i Norrbottens, Västerbottens och Kopparbergs

län, landstinget, hushållningssällskapet och skogsvårdsstyrelsen

i sistnämnda län samt överjägmästarna i Luleå, Skellefteå, Umeå och

Gävle—Dala distrikt, varjämte domänstyrelsen avgivit utlåtande den 10

november 1913 samt i skrivelser den 28 januari och den 11 december

1914 yttrat sig i vissa delar av ämnet.

Nu gällande avlöningsstat för skogsstaten antogs av riksdagen

år 1908 och slutade då på en summa av 1,116,000 kronor. I staten

upptagas dels egentlig avlöning, bestående av lön och tjänstgöringspenningar

(vartill komma ålderstillägg från särskilt anslag), dels respenningar

och dels hyresersättning, vilken sistnämnda förmån utgår endast

till överjägmästare för expeditionslokal samt till kronojägare, därest

denne är i saknad av bostadslägenhet. Enligt anmärkning vid staten skall

därjämte, därest jägmästare eller kronojägare innehar boställe, dettas

uppskattade avkomst avgå å indelningshavarens lön samt, därest åt

jägmästare upplåtes bostadslägenhet, jägmästaren vidkännas avdrag å

lönen, motsvarande skälig hyra. På grund härav skedde minskning i

två hänseenden. Dels blev nämligen, oaktat antalet i staten upptagna

ordinarie kronojägare uppgick till 382, hyresersättning ej uppförd för

flera än 238. Dels blev vid anslagets bestämmande ytterligare avdraget

ett belopp av 2,500 kronor, så att anslaget uppgick till allenast

1,113,500 kronor. Denna skillnad å 2,500 kronor mellan staten och

det såsom kostnader för skogsstatens ordinarie personal upptagna

beloppet har även sedermera bibehållits.

Under tiden efter år 1908 hava flera förändringar skett i staten.

Inalles hava 12 nya jägmästarbefattningar och 34 nya kronojägartjänster

inrättats, varjämte vissa ändringar skett i fråga om tjänstgöringspenningar

och respenningar. Med iakttagande av de sålunda, senast

vid 1914 års senare riksdag, beslutade förändringarna har den nu

gällande avlöningsstaten för skogsstaten följande utseende:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Ku)tgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

Avlöningsstat för skogsstaten.

9

■

I

1 överjägmästare

3 »

1

5 >

1 jägmästare

11

1

12 »

1 »

12

1 >

6 »

1

9 »

1

46 »

1 kronojägare

163

1 »

76

1

174

■•I

(i Norrbottens och Västerbottens:

jlän, i vissa delar av Jämtlands;!

lian1) samt i Sårna socken med!;

ildre kapellagav Kopparbergs län j!

jinom övriga delar av Norrland,;

.och Kopparbergs län samt i Värm-,

.tands län ..............................It

f i övriga delar av landet .

/!

"\j

Summa

Respenningar.

3 överjägmästare

(å

1,300

kr

■) ............

3 »

(å

1,100

) ............

4 »

lä

1,000

»

) ............

32 jägmästare

(ä

900

»

) ............

3 »

(ä

(ä

800

»

) .............

28 »

700

»

) .............

25 >

(ä

600

»

) .............

12

(ä

500

»

) .............

) .............

2

(å

400

»

164 kronojägare

(ä

250

»

58

(ä

200

»

) .............

42

(å

150

»

) ...........

82 »

(å

100

»

) .............

70

(ä

50

»

) ..........

Hy reser sättning.

10 överjägmästare för expeditionslokal {u 4(M) kr.)

272 kronojägare (å 100 kr.).................................

j Tjänst-

Lön görings-

Summa

penningar

4,000" 3,200

. 7,200

12,000 9,600

21,600

4,000 2,800

6,800

20,000 14,000

34,000

2,300, 3,000

5,300

25,300 33,000

58,300

2,300 2,800

5,100

27,600'' 33,600

61,200

2,300 2,600

4,900

27,600 31,200

58,800

2,300 2,400

4,700

13,800 14,400

28,200

2,300; 2,200

4,500

20,700: 19,800

40,500

2,300 2,000

4,300

105,800; 92,000

197,800

600* 700

1,300

97,800 114,100

211,900

600 600

1,200

45,600, 45,600

91,200

600| 500

1,100

104,4001 87,000

191,400

524,200: 517,100

1,041,3001

........ 3,900 kr.

........ 3,300 »

........ 4,000 »

........ 28,800 »

........ 2,400 »

........ 19,600 »

........ 15,000 »

........ 6,000 »

........ 800 »

........ 41,000 »

........ 11.600 »

........ 6,300 »

........ 8,200 »

........ 3,500 »

154,400

........ 4,000 kr.

........ 27,200 *

31,2001

Summa

1,226,900!

Efter 5 år kan lönen

böjas med

600 kronor.

Efter 5 år kärr lönen

höjas med

400 kronor, efter

ytterligare 5 år

likaledes med 400

kronor samt efter

än ytterligare 5

år ävenledes med

400 kronor.

Efter 5 år kan lönen

höjas med

100 kronor, efter

ytterligare 5 år

likaledes med 100

kronor" samt efter

än ytterligare 5

år ävenledes med

100 kronor. Där

bostadslägenhet

saknas, utgår hvresersättning

med

100 kronor.

Innehar jägmästare eller kronojägare boställe, skall boställets uppskattade avkomst avgå

å indelningshavarens lön. Därest åt jägmästare upplåtes bostadslägenhet, skall han vidkännas avdrag

å lönen, motsvarande skälig byra.

J) Kronojägarna i Gäddede, Sjougdnäs, Laxsjö, Hotagens, Kalls, Längd, Ljusnedals och

Tännäs bevakningstrakter.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 62 käft. (Nr 11.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Nuvarande

organisation

av skogspersonalen

i

Västerbottens

ock Norrbottens

län

samt Sårna

socken.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

Med hänsyn till ovannämnda reduktion med 2,500 kronor äro

emellertid kostnaderna för den ordinarie personalen under år 1915, på

sätt förut angivits, beräknade till allenast 1,224,400 kronor.

Västerbottens och Norrbottens län äro vad skogsstaten angår

indelade i 3 distrikt: Luleå, Skellefteå och Umeå distrikt, varjämte

större delen av Dorotea socken i Västerbottens läns lappmark tillhör

Tåsjö revir i Mellersta Norrlands distrikt. (Umeå distrikt omfattar

därjämte Anundsjö revir i Västernorrlands län.) I varje distrikt finnes

en överjägmästare, biträdd av en assistent med helårsför ordnande. De

delar av Västerbottens och Norrbottens län, som utgöras av lappmark,

tillhöra 22 olika revir. Av dessa äro 19 uteslutande lappmarksrevir

och tillhöra: 7 ett vart av Luleå och Umeå distrikt samt 5 Skellefteå

distrikt. Därjämte har dels, såsom nyss nämnts, större delen av

Dorotea socken tilldelats det till Mellersta Norrlands distrikt hörande

Tåsjö revir, dels den inom Västerbottens läns lappmark belägna Malå

socken tilldelats det inom sistnämnda läns kustland belägna, till Skellefteå

distrikt hörande Norsjö revir, dels ock den inom Norrbottens läns lappmark

belägna Karesuando socken tilldelats det i länets kustland belägna,

till Luleå distrikt hörande Pajala revir.x) Västerbottens och Norrbottens

läns kustland är uppdelat i 13 revir, därav 6 tillhöra Luleå distrikt,

5 Skellefteå distrikt och 2 Umeå distrikt. Distriktens och revirens

gränser äro utmärkta å den vid detta protokoll fogade kartbilagan A.

Sårna socken med Idre kapellag är delad i 2 till Gävle—Dala

distrikt hörande revir: Sårna revir och Transtrands revir, av vilka det

senare omfattar jämväl en del av Transtrands socken, för vilken sistnämnda

socken utsyningslagen icke är avsedd att gälla.

Enligt uppgift av domänstyrelsen hava under år 1914 på extra

stat tjänstgjort:

i lappmarken dels 2 biträdande jägmästare, vilka enligt medgivande

tjänstgjort såsom revirförvaltare, en å vissa områden av Norra Lycksele

revir och Södra Lycksele revir samt den andre å vissa områden av

Vargiså revir och Malmesjaurs revir, dels och 32 assistenter, av vilka

18 haft förordnande hela året och 14 i medeltal 4.2 månader"); * 2

'') Pajala revir bär i den följande framställningen överallt hänförts till kustlandet,

under det att Tåsjö och Norsjö revir i vissa yttranden medräknats bland lappmarksreviren

men i andra icke. Det i yttrandena uppgivna antalet lappmarksrevir växlar

därför mellan 19 och 21.

2) Bland dessa assistenter hava medräknats 1 helårsassistent från Tåsjö revir, 1

helårsassistent från Norsjö revir men — på grund av den ringa förekomsten av skog i

Karesuando socken — icke assistenten i Pajala revir.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

i kustlandd 32 assistenter, av vilka 18 haft förordnande hela året

och 14 i medeltal 5.1 månader1); samt

i Sårna socken med Idre kapellag 3 assistenter, av vilka 2 haft

helårsförordnande och 1 förordnande från den 1 juni till årets slut.

Till den bevakande skogspersonalen höra: i lappmarken 85 kronojägare

2), i kustlandet 64 kronojägare *) och i Sårna socken med Idre

kapellag 7 kronojägare. Enligt domänstyrelsens uppgift tjänstgjorde

ander år 1914 dessutom — på helårsförordnanden — 111 extra kronojägare,

därav 62 i lappmarken 4), 45 i kustlandets) och 4 i Sårna socken

med Idre kapellag, varjämte under den brådaste tiden i nämnda trakter

ett antal extra kronojägare tjänstgjorde på kortare förordnanden.

Här må anmärkas, att i Västerbottens och Norrbottens län ytterligare

tjänstgöra å extra stat tre skogstaxatorer och en dikningsledare ävensom

— huvudsakligen i kustlandet — tre av domänstyrelsen för år förordnade

skogsingenjörer. Dessa sistnämnda, som tjänstgöra envar i ett

av nämnda läns tre överjägmästardistrikt, hava till åliggande dels att

på begäran giva enskilda skogsägare råd och upplysningar med avseende

å skogskulturer, avdikningar, gallringar och dylikt dels ock

att i övrigt utöva undervisande verksamhet i skogshushållning.

Vad då först angår frågan om den nuvarande skogspersonalens i

Västerbottens och Norrbottens län samt Sårna socken med Idre kapellag

tillräcklighet för de uppgifter, som åligga densamma, så yttrar härom

kommitténs majoritet, bestående av ordföranden samt ledamöterna Fahlén

och Ringstrand, följande: »För att kommitténs lagförslag må kunna

fylla sitt ändamål att befrämja skogshushållningens framåtskridande

erfordras, att desamma så handhavas, att de icke bliva endast till

döda föreskrifter, som verka hämmande på utvecklingen i stället

för att befordra densamma. Ty om det är en sanning, att lagstiftning

för det ekonomiska livet i allmänhet är en ömtålig sak och,

därest dess tillämpning ej handhaves med noggrannt aktgivande på

'') Bland dessa assistenter hava inräknats 1 helår.sassistent och 1 halvårsassistent

från Norsjö revir och assistenten i kajuta revir.

2) Häri hava inräknats 1 kronojägare från Tåsjö revir, 3 kronojägare från Norsjö

revir, men icke någon kronojägare från Pajala revir.

3) Bland dessa kronojägare hava inräknats 2 kronojägare från Norsjö revir och

alla 5 kronojägama i Pajala revir.

4) Häri äro inräknade 2 extra kronojägare från Tåsjö revir och 1 extra kronojägare

från Norsjö revir; någon extra kronojägare för Karesuando socken fanns icke.

s) Häri äro inräknade 2 extra kronojägare från Norsjö revir.

Nuvarande

skogspersonalens

i dessa

landsdelar

otillräcklighet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

detta livs av lagarna oberoende utveckling, lätt blir till skada i stället

för att, såsom avsett varit, bringa hjälp och stöd, så är detta kanske

mer än eljest fallet inom skogshushållningens område. Själva denna

hushållnings natur, som gör det synnerligen svårt att hela de revor,

vilka begångna missgrepp till äventyrs må hava åstadkommit, gör det

till en angelägen sak att tillse, att lagstiftningen handhaves av därtill

väl skickade organ. Vid sidan av och jämnställd med den fiskaliska

uppgift, som i deras egenskap av lagens väktare åligger dessa, böra

de därjämte hava sig ålagd skyldighet att undervisa skogsägaren och

handleda honom i hans strävanden att införa en förbättrad hushållning

med och vård av hans skogstillgångar. Denna dubbla uppgift, förutan

vilkens allsidiga tillgodoseende ett gott resultat av lagstiftningen ej

är att förvänta och som i sig innefattar ej blott att skydda samhällets

intressen mot obehörigt intrång från den enskilde medborgarens

sida, utan även att tillgodose alla de berättigade anspråk, som denne

kan uppställa i avseende på tillgodogörande av sin egendoms naturliga

tillgångar, ställer stora krav på tjänstemännens personliga egenskaper.

Ej mindre viktigt är, att med erforderliga egenskaper utrustade

tjänstemän finnas att tillgå i ett antal, som svarar mot arbetets

omfång. Möjligheten av att uppfylla detta villkor blir åter beroende av

statsmakternas beredvillighet att tillgodose skogshanteringen inom den

nu ifrågavarande vidsträckta landsändan. Inom ett område, där skogsImsliållningen

och med den i samband stående näringar lämna levebröd

åt den huvudsakliga delen av befolkningen, blir det emellertid av synnerlig

vikt att tillse, att såväl statens som ock den enskildes skogsägarintressen

varda fullt tillvaratagna. I ett bestämt avseende löpa

dessa intressen parallellt, nämligen då det gäller att draga fördel av de

möjligheter, vilka redan finnas och i än vidsträcktare mån komma att

uppstå, till avsättning av sådant virke, som för skogsvårdens främjande

bör avverkas och av industrien kan tillgodogöras. Den erfarenhet, som

man hittills förvärvat, motsäger alldeles bestämt, att man med skogsstatspersonalens

nuvarande numerär skulle kunna på ett tillfredsställande

sätt i skogshushållningens och skogsvårdens intresse använda sig av

förefintliga möjligheter. Det ligger dock i öppen dag, att detta är ett

betänkligt förhållande och i hög grad ägnat att försvåra och fördröja

införandet av en rätt vård och därmed ett rätt ekonomiskt utnyttjande

av statens och de under statens uppsikt och kontroll ställda skogarna.

Sin naturliga förklaringsgrund finner emellertid detta sakförhållande, dä

man tagit kännedom om storleken av de arealer uti nu ifrågavarande

trakter, vilka antingen äro lagda under skogsstatens omedelbara för
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

vältning eller genom gällande lagstiftning kunna bliva föremål för

ämbetsåtgärd från skogsstatspersonalens sida. För belysande härav har

upprättats nedanstående sammandrag, som utvisar medelstorleken av

reviren dels inom lappmarken och dels å kustlandet i de överjägmästardistrikt,

mellan vilka de två nordligaste länens skogar äro delade.

Arealuppgifterna för allmänna skogar äro hämtade ur domänstyrelsens

berättelse för år 1905, för enskilda skogar i lappmarken och enskilda

skogar under utsyningstvång enligt nådiga förordningen den 29 juni

1866 på kustlandet ur skiftesstadgekommitténs betänkande den 22 maj

1908 J) samt för övriga enskilda skogar å kustlandet ur norrlandskommitténs

betänkande del Yl, tab. 1, vars sifferuppgifter, såsom angivande

sammanlagda arealen av alla enskilda skogar inom respektive socknar,

minskats med arealerna för skogar under utsyningstvång, varefter

skillnaden angiver arealen av sådana skogar, för vilka dimensionslagens

föreskrifter gälla.

Luleå distrikt.

Lappmarken.

Allmänna skogar 1,563,287: t» i hektar

Enskilda skogar 1,004,843:35^ ,, 2,568,130: 96 hektar

eller i medeltal för 7 revir 366,875: 85 hektar.

Kustlandet.

Allmänna skogar 1,012,913: 69 hektar

Enskilda skogar

med inskränkt

dispositionsrätt'') 103,378:9 1 „ 1,116,292: so hektar

eller i medeltal för 6 revir 186,048: 7 7 hektar,

vartill komma 1,319,578: 4 7 hektar enskilda skogar, för vilka

dimensionslagen gäller, eller i medeltal för 6 revir 219,929: 7 4 hektar.

Skellefteå distrikt.

Lappmarken.

Allmänna skogar 1,153,091: 36 hektar

Enskilda skogar 430,746: 98 ,, 1,583,838: 34 hektar

eller i medeltal för 6 n) revir . 263,973: ofi hektar. *)

*) Uppgifterna ur skiftesstadgekommitténs betänkande avse hela arealen till enskilda

fastigheter under utsyningstvång ocli icke endast dessas skogsmark.

s) •— under utsyningstvång.

s) Nörsjö revir inräknat.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:r 71.

Kustlandet.

Allmänna skogar 335,922: so hektar

Enskilda skogar

med inskränkt

dispositionsrätt1)__31,433: 15 „ 367,355: 9 5 hektar

eller i medeltal för 4 *) revir 91,838: 9 9 hektar,

vartill komma 1,079,355: 04 hektar enskilda skogar, för vilka

dimensionslagen gäller, eller i medeltal för 4 revir 269,838: 7 6 hektar.

I denna sammanställning är Norsjö revir betraktat som helt och

hållet tillhörande lappmarken. 8,919: 4 3 hektar enskilda skogar på

kusten under utsyningstvång ingå därför i lappmarksskogarna här ovan.

Umeå distrikt utom Anundsjö revir i Västernorrlands län.

Lappmarken.

Allmänna skogar 831,244: 70 hektar

Enskilda skogar 1,223,387: 20 „ 2,054,631: 9 0 hektar

eller i medeltal för 7 revir... 293,518: 84 hektar.

Kustlandet.

Allmänna skogar 107,905: 0.3 hektar

Enskilda skogar

med inskränkt

dispositions
rätt*)

............... 5,4!8: 23 „ 113,323: 26 hektar

eller i medeltal för 2 revir 56,661: 63 hektar,

vartill komma 703,132: 77 hektar enskilda skogar, för vilka

dimensionslagen gäller, eller i medeltal för 2 revir 351,566: 38 hektar.

Av Mellersta Norrlands distrikt. Del av Tåsjö revir.3)

Lappmarken.

Allmänna skogar 60,047: 61 hektar

Enskilda skogar 160,573:76 ,, 220,621: 3 7 hektar.

Åsele

!) = under utsyningstvång.

s) Norsjö revir uteslutet.

") Större delen av Dorotea socken,

revir.

Den mindre delen av socknen hör till

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

Till detta revir höra dessutom i Yästernorrlands län:

Allmänna skogar 87,848: 2 3 hektar

Enskilda skogar

med inskränkt

dispositionsrättJ)

15,746: 3 6 „ 53,594: 5 9 hektar

274,215: 9g hektar.»

Med dessa siffror för Norrbottens och Västerbottens län synes

kommittén åsyfta att angiva hela arealen av reviren inom nämnda två

län med undantag av oavvittrad mark, för vilken exakta siffror ej stå

att erhålla. Enligt dessa uppgifter skulle totalarealen utgöra av:

allmänna skogar i lappmarken 3,607,671: 28 hektar

enskilda » » » 2,819,551:29 » 6,427,222:5 7 hektar

allmänna » »kustlandet 1,456,741:5 2 hektar

enskilda » > »

under utsyningstvång ...... 140,220:29 »

» dimensionslagen...... 3,102,066:28 » 4,699,028:09 »

Summa 11,126,250: 66 hektar.

Bland allmänna skogar hava inräknats allmänningsskogar; av

dylika finnas i lappmarken i runt tal 228,000 hektar och i kustlandet

i runt tal 67,000 hektar.

I Sårna socken med Idre kapellag, där skogsmarkens totala areal utgör

437,562: 5o hektar, omfatta, enligt uppgift av domänstyrelsen, de efter

avvittringen genom storskifte tillkomna skattehemmansskogarna 97,154: o 4

hektar, därav 57,935: 2o hektar beräknas vara produktiv mark och

39,218:84 hektar impediment, samt de allmänna skogarna 340,408: 46

hektar, däri inräknade 44,355: 8 6 hektar besparingsskogar, som avsatts

vid avvittringen.

Jämväl kommittéledamöterna Kinberg och Wiklund, vilka gemensamt

reserverat sig i fråga om revirpersonalens organisation, framhålla

den enskilde skogsägarens berättigade anspråk på tillgång å tillräcklig

personal för de föreslagna nya utsyniugs- och dimensionslagarnas

tillämpning.

x) under utsyningstvång.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Förslå(j till

sko g sper so nålens

i dessa

landsdelar

omorganisation.

16 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition ]Sr 71.

Kommittéledamoten Welander förklarar i avgiven reservation,

att det vore ett sedan länge känt förhållande, att den nuvarande

skogspersonalen å ifrågavarande trakter vore alltför fåtalig för att

kunna på ett tillfredsställande sätt handhava hushållningen å både de

allmänna och de enskilda skogarna därstädes.

Konungens befallningshavande i Norrbottens län yttrar i utlåtande

över kommitténs betänkande, att det i länet icke torde råda mera än

eu mening därom, att statens skogspersonal i de nordligaste länen, med

sin nuvarande numerär och givetvis inriktande sitt intresse huvudsakligen

på statsskogarnas skötsel, icke kunnat på ett tillfredsställande

sätt handhava hushållningen med såväl dessa som de enskilda skogarna,

varför det med genomförandet av ny skogslagstiftning måste tillses, att

härutinnan rådande missförhållanden rättades.

Konungens befallningshavande i Västerbottens län framhåller i fråga

om den föreslagna utsyningslagens handhavande följande: Bibehölles

utsyningstvånget, läge det stor vikt uppå, att för lagens rätta handhavande

funnes tillräckligt antal tjänstemän, vilket hittills ej varit

fallet. Bristen härutinnan, som vållat tidsutdräkt med erhållandet av

begärd utsyning, ävensom det icke sällan synbara förhållandet, att

mängden av göromål hindrat tjänstemännen att tillräckligt noga undersöka

virkestillgången, varigenom utsyningen understundom blivit mindre

än som rättvisligen kunnat begäras, hade nog ofta legat till grund för

det missnöje, som utsyningstvånget framkallat.

Även över jägmästarna i Luleå, Skellefteå, Umeå och Gävle—Dala

distrikt samt domänslyrelsen utgå i sina här nedan refererade utlåtanden

från att en ökning av skogspersonalen å ifrågavarande områden är av

behovet oundgängligen påkallad.

Då jag härefter anhåller att få ingå på frågan, hur skogspersonalen

å ifrågavarande områden bör organiseras, på det att

statens mångsidiga uppgifter med avseende å skogarna därstädes må

kunna tillfredsställande genomföras, torde det för ernående av överskådlighet

tillåtas mig att vid redogörandet för de olika förslagen i

ämnet iakttaga följande ordning: först förslagen rörande skogspersonalen

i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker, därefter förslagen

rörande skogspersonalen i länens kustland, därpå förslagen rörande

skogspersonalen i Sårna socken med Idre kapellag och sist förslagen

rörande den inspekterande personalen å nu nämnda områden.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kutig!. Maj:ts K ad. Proposition Nr 71.

Vad då först angår skogspersonalen i lappmarkerna anför Västerbotten*

kommitténs majoritet, bestående av ordföranden samt ledamöterna bo£ens°!äns

Fahlén och Ringstrand: »Flera utvägar kunna härvidlag bliva före- iappmarker.

mål för undersökning. Den billigaste eller rättare sagt den, som indelning*.

åtminstone för tillfället skulle medföra minsta utgift, vore en <]rundutökning

av den extra personalen. Denna utväg är emellertid av Kommittén,

flera skäl ej att tillråda. Kommittén tror sig ej här behöva upprepa

alla de skäl, som tala emot ett utsträckt s. k. extra-ordinariesystem,

då dessa skäl äro så ofta anförda och väl kända. Vad särskilt

skogsadministrationen angår, är ett utsträckande av detta system

inom densamma ej blott olämpligt, utan kan t. o. m. verka

skadligt. Fn rätt hushållning med skogskapitalet och en rätt omvårdnad

av de i detsamma ingående skogsbestånden förutsätter nämligen

hos den med förvaltningen ombetrodde kännedom om de olika

delarna av förvaltningsområdet. Ju mera ingående denna kännedom

är, i desto högre grad blir vederbörande i stånd att inrikta sitt arbete

så, att det på rätt tid kommer till utförande på den plats, där det

mest påkallas. Detta är liktydigt med skogstillgångarnas utnyttjande på

det mest ändamålsenliga sätt; försummelse i ena eller andra avseendet

betyder åter en genom bristande planmässighet orsakad minskning uti

skogsintäkterna och en eftersatt skogsvård. För att den vid skogsadministrationen

anställde må kunna förvärva den kännedom om det

honom anförtrodda förvaltningsområdet, vilken sålunda måste anses

som en av förutsättningarna för ett framgångsrikt arbete, erfordras

nödvändigtvis, att han blir under en ej alltför kort tidsperiod sysselsatt

inom ett och samma tjänstgöringsområde. Då detta i de allra flesta

fall ej är händelsen med den extra tjänstemannen, så följer därav, att

ett utsträckt extra-ordinariesystem i skogsadministrationen ej är att

förorda, utan tvärtom måste på det bestämdaste avstyrkas, om en god

skogsvård eftersträvas. Ej utan skäl synas från enskilda skogsägare i

de två norra länen hava framförts klagomål över att handhavandet

av skogslagarna i vanliga fall ålegat extra tjänstemän. Därigenom hade

på varandra följande utsyningar å en och samma skog ofta — kanske

oftast — utförts av olika förrättningsmän, varigenom kontinuiteten i

arbetena betänkligt åsidosatts. För ett sådant missförhållande synes

det vara angeläget att söka råda bot, något som visserligen ej skulle #

ske, om systemet med extra tjänstemän än vidare utsträcktes.

Måste sålunda tillgripandet av denna utväg för att åstadkomma

en arbetskoncentration anses vara uteslutet, blir det nödvändigt, att

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 62 höft. (Nr 71.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 71.

andra medel utfinnas, för att målet må kunna nås. Det synes härvid

yppa sig två vägar, vilka båda, om ock på väsentligen olika sätt, leda

till en sådan koncentration. Den ena vägen innebär en geografisk uppdelning

av de nuvarande tjänstgöringsområdena (reviren), den senare en

uppdelning på de olika tjänstinnehavarna av arbetet efter dettas art

och natur, så nämligen, att åt vissa befattningshavare anförtros förvaltningen

av statens skogsegendomar, åt andra åter överlämnas handhavandet

av för enskilda skogar gällande lagar ävensom tillsynen över

dessa lagars efterlevnad. Vid valet mellan dessa båda vägar bär kommittén

ansett sig böra föreslå den sistnämnda och detta av i huvudsak

följande skäl.

De arbeten, som åligga skogsstaten inom nu ifrågavarande trakter,

äro, såsom redan antytts, av två till sin natur grund väsentligt olika

slag. Det ena innefattar uppdraget att förvalta statens skogsegendomar

och medför för tjänstinnehavaren — förutom arbeten av rent skoglig

natur — alla de sysslor och göromål av rent ekonomisk art, vilka äro

oskiljaktigt förbundna med förvaltningen av en stor skogsegendom. Hit

höra exempelvis värderingar av till försäljning avsett virke, delvis försäljning

av virke och uppbörd av likvid för detsamma, arrendeuppskattningar,

träffande av avtal om arrenden, förslag om markupplåtelse,

redovisning för omhänderhavda medel m. m. dylikt. Härjämte blir den

förvaltande personalen i stor utsträckning förordnad att vara det allmännas

ombud vid flottledssyner, skiftesförrättningar och andra tillfällen,

där statens intresse såsom skogsägare bör tillvaratagas. Det andra

slaget av arbeten, som nu åvilar de i Västerbottens och Norrbottens

län anställda skogsstatens tjänstemän, utgöres av sådana, vilka hänga

samman med den enskilda skogslagstiftningen. De arbeten, som härflyta

av bestämmelserna i denna, utgöras huvudsakligen av utsyningar samt

uppskattningar och uppgörande av därpå grundade beräkningar av årsavkastningen

från skogar, för vilka nämnda lagstiftning gäller. Därest ett av

kommittén uppgjort förslag om upptagande av skogs vårdsavgifter för

virke, som exporteras från dessa båda län, vinner statsmakternas

godkännande, skulle på skogsstatstjänstemännen även läggas bestyret

med besiktning av arbeten, till vilkas utförande bidrag av skogsvårdsmedel

begäres, ävensom utövande av den undervisningsverksamhet, som

med bidrag av samma medel kan bedrivas. Kommittén har därjämte

ansett skäligt föreslå, att tjänsteman, som verkställer utsyning å skog

inom nu nämnda län, skall vara skyldig att i sammanhang med denna

förrättning lämna skogsägaren nödiga råd och anvisningar angående vad

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

han i sammanhang med det utstämplade virkesbeloppets avverkning

bör iakttaga för att befrämja föryngringen eller för att i övrigt befordra

en god skogsvård.

Såsom synes, äro de båda slag av skogsstatens arbeten, för vilka

nu redogjorts, av väsentligt olika art. I mån av ökad utveckling och

härmed stigande värde såväl å skogsmark som å skogens produkter,

varmed givet följer ökad intensitet i skogsbrukets bedrivande, kommer

artskillnaden mellan de olika uppdragen att än skarpare framträda.

Vart och ett av dem kommer att i ökad grad för sig kräva tjänstemannens

uppmärksamhet och intresse. Med tanke härpå och då hushållningen

med skogarna i dessa trakter redan börjar antaga mera

ordnade former, har det synts kommittén, som om tidpunkten nu vore

inne att införa den arbetsfördelning, som kommitténs förslag innebär,

och som enligt dess mening medför den åsyftade arbetskoncentrationen

i högre grad än den geografiska uppdelning av tjänstgöringsområdena,

som av kostnadsskäl är möjlig.

Det förslag till arbetsfördelning inom skogsstaten, som kommittén

sålunda framlägger, är i anseende till den ledande princip, varpå det

bygger, ingen nyhet. När det på grund av den genom 1896 års skogskommittés

förslag tillkomna lagen angående vård av enskildas skogar

och därmed sammanhängande förordningar krävdes dels sakkunnig hjälp

åt de av lagen berörda enskilda skogsägarna dels tjänstemän för övervakande

av lagens föreskrifter, ansågs det helt naturligt, att dessa

arbeten överlämnades åt särskild personal, länsjägmästarna. Ehuru

dessa arbeten genom någon uppdelning av revir kunde hava tänkts

utförda av statens revirförvaltning, ifrågasattes aldrig en sådan anordning,

förmodligen därför att arbetena ansågos vara av så pass olika

natur i jämförelse med en revirförvaltares åligganden, att en specialisering

antogs komma att medföra det bästa arbetsresultatet. Invändningar

torde emellertid icke komma att saknas mot det av kommittén

nu framställda förslaget. I den mån dessa antingen uti ingångna svar

å frågor, som av kommittén utsänts, eller under frågans behandling

i övrigt kommit till synes, har kommittén velat upptaga desamma till

bemötande.

Gent emot den invändning, som möjligen skulle kunna tänkas

framställd, att de enskilda skogarna i de båda norra länen äro, i jämförelse

med kronoskogarna, av ringa omfattning och att därför en

anordning, som kunnat anses lämplig i andra delar av landet med

motsatta förhållanden, icke bör tillämpas på de förstnämnda trakterna,

får kommittén påpeka, att icke det procentiska förhållande, uti vilka

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

enskilda skogar stå till allmänna, blir bestämmande för arbetenas

omfattning å de förra och därmed utslagsgivande vid denna frågas

bedömande. Det är det absoluta talet för de enskilda skogarnas storlek,

som, jämte omfattningen av det arbete, vilket uppstår på grund av

den för dem gällande lagens natur, måste anses höra vara normerande

vid ett beslut i frågan. I förra avseendet får kommittén hänvisa till

ovan anförda siffror för de enskilda skogarnas omfattning i lappmarkerna.

Om man på den ansenliga areal, som siffrorna utvisa, skall

kunna förvänta ett intresserat och fullgott utförande av allt det arbete,

som föranledes av kommitténs lagförslag och övriga framställningar

till skogsvårdens befrämjande — vilka redan de i och för sig gorå

anspråk på ett mera i detalj gående och därför även mera tid krävande

arbete än någonsin lagen angående vård av enskildas skogar — så är

det förvisso av nöden, att en tillräckligt talrik och för uppdraget väl

kvalificerad tjänstemannapersonal anställes av staten.

En invändning av till synes tungt vägande betydelse, som mot

förslaget framställts, är den, att eu arbetsfördelning enligt detsamma

skulle medföra större resekostnader för skogspersonalen i dess helhet

än nu är fallet, emedan tjänstemän av de olika avdelningarna skulle

nödgas att vid utförande av sina uppdrag beresa samma trakter och

därvid använda samma färdvägar. Detta skulle, menar man, framkalla

en missproportion mellan rese- och förrättningsdagar i jämförelse med

vad nu är fallet. Förhållandet är emellertid, att en arbetsfördelning,

sådan som kommittén föreslagit, i verkligheten redan tillämpas, i det

att arbetena å de enskilda skogarna såsom regel äro överlämnade till

de extra tjänstemännen, under det att de ordinarie tjänstemännen i

huvudsak handlägga göromålen rörande statsskogarna. Om nu, genom

att praxis upphöjdes till lag, något ökade resekostnader verkligen

skulle uppstå, så torde dock alla de fördelar, som av förslagets genomförande

äro att vinna, mer än väl uppväga de ökade kostnaderna. Att

märka är jämväl, att den utväg, som vid ett förkastande av kommitténs

förslag ovederläggligen måste tillgripas, eller en geografisk uppdelning

av tjänstgöringsområdena, även måste föranleda ökade kostnader antingen

i form av uppförande utav bostadsboställen för tjänstemän eller i en

visserligen ej med penningar mätbar, men därför ej mindre verklig

förlust av tid. Med de förhållanden, som äro rådande inom de orter,

om vilka här är fråga, finnas nämligen bostäder för tjänstemännen

knappast att hyra ens å de större centralpunkterna, kyrkplatserna,

inom de olika socknarna. Riksdagen har av denna anledning med

beaktande av Kungl. Maj:ts förslag anvisat medel i ett flertal fall för

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

uppförande av bostadsboställen åt revirförvaltare. Då det ej gärna är

tänkbart, att den revirdelning, som nödig omtanke om skogsvården i

dessa nordliga trakter skulle framtvinga, därest kommitténs förslag ej

vinner avseende, skulle kunna verkställas så, att de nyss omnämnda

större samhällena bleve liggande vid revirgränsen eller i dess omedelbara

närhet, så återstode för staten ej annat än att antingen uppföra

bostadsboställen i en rätt avsevärd utsträckning inom de nybildade

reviren eller ock att medgiva dessas förvaltare att vara bosatta utom

sina tjänstgöringsområden. Det förra alternativet drager med sig kostnader

av helt säkert betydande storlek; det senare, som uppenbarligen

ej bör utom i tvingande fall tillgripas, orsakar förlust i tid genom de

resor, som revirförvaltaren måste företaga från hemvistet till revirgränsen

och som i och för sig äro föga givande, varjämte det för den

allmänhet, vilken skall betjänas, kan medföra avsevärda olägenheter.

För att giva åt nu föreliggande fråga den allsidiga utredning,

som dess vikt kräver, har kommittén även behandlat möjligheten av

en partiell uppdelning utav arbetet, eller med andra ord att inom

sådana revir, varest enskildas skogar hava eu jämförelsevis ringa

utsträckning, låta de nuvarande revirförvaltarna bestrida de med

utsyningslagen följande göromålen, under det att för lappmarkerna i

övrigt sagda göromåls handhavande överlämnades åt särskilda tjänstemän.

En dylik uppdelning vore emellertid att betrakta som en nödfallsutväg,

som ej skulle leda till det med kommitténs förslag avsedda

målet: en efter arbetets art konsekvent genomförd arbetsfördelning.

Väl skulle på revirförvaltarstadiet en sorts arbetsfördelning komma

att genomföras inom vissa delar av länen, men den omständigheten,

att vissa andra trakter uteslötes från denna reform, skulle vålla, att

ärendenas behandling på administrationens nästa trappsteg åter måste

sammanföras och denna instans alltså komma att sysselsätta sig med

såväl statens som enskildas skogar. I en väl anordnad administration

vore det nämligen ej gärna tänkbart, att vissa tjänstemän, som handhade

arbete å både statens och enskildas skogar, skulle sortera under

två överordnade, en för det förra och en för det senare slaget av skogar,

liksom det ej heller vore någon lyckligt funnen utväg, om vissa enskilda

skogar skulle i avseende på den administrativa kontrollen över arbetenas

utförande förläggas under en inspekterande statsfunktionär, andra under

en annan. I bådadera fallen skulle man uti administrationens organisation

sakna den logiskt genomförda tankegång, utan vilken det torde

vara föga utsikt att nå fullgoda arbetsresultat. Och om man även

skulle kunna påvisa, att accepterandet av en partiell uppdelning sådan

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

som nyss ifrågasatts skulle medföra någon minskning av administrationskostnaden,

så kan dock enligt kommitténs mening denna besparing,

som i alla händelser måste bliva förhållandevis obetydlig, uti ingen

mån anses svara emot de fördelar, som en fullständigt genomförd arbetsfördelning

medför.»

I anslutning härtill föreslår kommitténs majoritet, att revirförvaltarnas

göromål med avseende å de skogar i lappmarken, för vilka

utsyningslagen skulle gälla, överflyttas å särskilda tjänstemän, skog singenjörer,

vilka skulle — var inom sitt skogsvårdsområde — utföra de arbeten

med uppskattningar, utsyningar och dylikt, som av den enskilde skogsägaren

påfordrades med stöd av utsyningslagen. Därjämte skulle det

åligga skogsingenjörerna att tillhandagå skogsägare med råd och upplysningar

i allt vad med skötseln av skogen hade sammanhang. När

skogsägaren begärde bidrag ur skogsvårdsmedlen för av honom utförda

skogsvårdsarbeten, skulle skogsingenjören antingen själv avsyna utförandet

av sådana arbeten eller, om de vore av mindre omfattning,

låta genom honom underordnad personal undersöka, om arbetena vore

på ett ändamålsenligt sätt verkställda. Såväl under förrättningar på

de enskilda skogarna som ock under särskilda för ändamålet planlagda

resor skulle skogsingenjörerna genom undervisning eller föredrag sprida

kunskap om skogsskötsel^ olika grenar samt på så sätt söka främja

och höja den enskilda skogsvården och hushållningen. I

I fråga om den bevakande personalen yttrar majoriteten: »Förutom

ovan omnämnda tjänstemän vid den lokala förvaltningen påfordras

för tillsynen över utsyningslagens efterlevnad även lägre tjänstemän

med uppdrag motsvarande nuvarande kronojägarnas. Åt dessa tillsyn

ingsmän torde emellertid kunna överlämnas en del arbeten, som nu

författningsenligt skola utföras av jägmästare. Många utstämplingar

kunna, sedan skogsingenjören övergått trakten och lämnat instruktioner

rörande sättet för arbetets utförande, överlämnas för verkställighet åt

tillsyningsman utan risk för att därigenom något äventyras i avseende

på arbetets kvalitet. Hit höra exempelvis många fall. då avverkningen

på grund av skogens beskaffenhet får form av trakthygge. Sedan skogsingenjören

personligen besökt skogen och på grund av noggrann besiktning

av densamma bestämt, vilka åtgärder böra vidtagas, bör det för

övrigt kunna överlämnas åt honom att i varje särskilt fall besluta,

huruvida själva utförandet av atämplingsåtgärden må kunna överlämnas

åt tillsyningsman. För bedömande, om detta är lämpligt, kunna inga

allmängiltiga regler uppställas. Det individuella fallet måste prövas för

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 71.

sig med hänsyn till såväl arten av arbetet som tillsyningsmannens personliga

egenskaper. Någon fara för missbruk av en sådan prövningsrätt

hos skogsingenjörerna kan icke anses komma att uppstå. Den verksammare

kontroll, som genom de föreslagna, överjägmästarna motsvarande

skogsinspektörerna utövas, bör tvivelsutan kunna vara ägnad

att förebygga dylika. Ur synpunkten av önskvärdheten att begränsa

omkostnaderna för administrationen så mycket som möjligt bör dessutom

förslaget att lämna tillsyningsmännen något större befogenhet

än den, som nu tillkommer kronojägarna, vara värt beaktande. Förslagets

förverkligande medför nämligen givetvis en minskning i behovet

utav tjänstemän av högre grad. Ett annat slag av stämplingar

än de i det föregående nämnda, som det fortfarande må vara skogsingenjören

tillåtet att överlämna åt tillsyningsmännens handläggning,

är sådana, vilka avse borttagande av träd, som vid fällning av de

utstämplade skadats och därför böra avverkas eller som vid den första

utstämplingen uppenbarligen blivit av misstag förbigångna. Det är av

vikt för skogsägaren att under pågående avverkning få tillfälle att

tillvarataga dylika träd, vilket eljest ofta nog icke kan ske på grund

av de med deras avverkning förenade kostnaderna. Tillsyningsman

bör det för övrigt åligga att övervaka utsyningslagens efterlevnad,

att vid förefallande överträdelser av densamma därom gorå anmälan

hos vederbörande skogsingenjör, att verkställa de beslagsåtgärder, som

utgöra äventyr för utsyningslagens överträdande, samt att i övrigt

biträda skogsingenjören i hans arbete för den enskilda skogshushållningens

höjande.»

Kommittéledamöterna Kinberg och Wiklund yttra i gemensamt

avgiven reservation:

»Ehuru i huvudsak eniga med kommittén därom, att befattningen

med enskildas under allmän tillsyn ställda skogar bör, där så är

lämpligt och behövligt, överflyttas på särskilda skogsstatstjänstemän, som

därmed uteslutande syssla, kunna vi ej i alla delar följa kopnnittén

beträffande genomförandet av denna omorganisation; och angiva vi

här nedan i korthet vår skiljaktiga mening.

Genom skogarnas efter hand stegrade värde hava skogsägarnas

ekonomiska intressen allt mera berörts av utsyningslagen och dess

tillämpning inom lappmarken. Detta förhållande har verkat därhän,

att allt större arbete måst nedläggas på såväl förberedande åtgärder för

utsyningarna, såsom skogstaxeringar m. m., som ock vid utsyningarnas

utförande. I de lappmarksrevir, där hemulansskogar till antal och

Reserva
tioner.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

areal förekomma i större omfattning, har därför revirpersonalens tid

och arbetskraft blivit allt för mycket bundna vid dessa arbeten och

förrättningar till förfång för statsskogarnas förvaltning och vård.

Arbetet härutinnan har i sådana revir ej sällan också blivit tillbakasatt.

Det försenade eller undanskjutna skogsindelningsarbetet å kronoparkerna

inom många revir vittnar nogsamt härom.

Med undantag av Malmesjaurs, Yargiså och Pärlälvens revir i

Norrbottens läns lappmarker, vilka, fjällmarker ovan Kvikkjokk oberäknade,

omfatta omkring 100 kvadratmils sammanhängande ytvidd,

varinom endast ett fåtal hemmansskogar äro belägna och där revirpersonalens

nuvarande befattning med utsyningslagens tillämpning icke

kan vålla olägenheter av omnämnda art, förekomma däremot i lappmarkens

övriga revir hemmansskogar i den omfattning såväl till antal

som areal, att fara uppstår för att arbetet med kronoparkernas vård

och förvaltning blir eftersatt. Med hänsyn härtill och jämväl ur synpunkten

av enskilda skogsägares berättigade anspråk på tillgång av

tillräcklig personal för utsyningslagens tillämpning synes det oss lända

till såväl statens som enskildas fördel att i sistnämnda revir överflytta

revirpersonalens befattning med dessa skogar på särskilda skogsstatstjänstemän,

skogsingenjörer, som få i uppdrag att därmed uteslutande

syssla och tillika tillhandagå med råd och anvisningar rörande enskildas

skogsvård, samt tillsyningsman. Däremot synes oss anledning ej

finnas för överflyttning av revirpersonalens nuvarande tjänståligganden

i fråga om utsyningslagens tillämpning i sådana revir, där dessa åligganden

utan att vålla olägenheter för statsskogarnas vård och förvaltning

kunna fullt nöjaktigt fullgöras av revirpersonalen. Dylika

revir äro de ovannämnda Malmesjaurs, Yargiså och Pärlälvens revir.

Genom att, på sätt kommittén föreslagit, i dessa revir såväl revirförvaltare

som skogsingenjör samt dubbel bevakningspersonal komme

att tjänstgöra inom ett och samma område, som innehåller en betydande

landvidd, skulle avsevärda utgifter i avlöning och respenningar utan

någon nytta åsamkas statsverket. Att vederbörande skogsägare kunna

av revirförvaltaren erhålla råd och anvisningar för sin skogsvård, om

de så önska, lider intet tvivel.»

Jämväl kommittéledamoten Welander är av skiljaktig mening.

Han anför i sin reservation följande: »Meningsskiljaktighet råder i

frågan, huruvida allmänna och enskilda skogar skola uppdelas mellan

skogstjänstemän geografiskt eller så, att vissa tjänstemän erhålla endast

kronoparker och andra endast enskilda skogar. Majoritetens förslag

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

är en strängt genomförd uppdelning av skogarna på sistnämnda sätt

alldeles oavsett deras läge, ock har majoriteten som skäl för denna

delningsgrund uttalat: ’Det är det absoluta talet för de enskilda

skogarnas storlek, som jämte omfattningen av det arbete, vilket uppstår

på grund av den för dem gällande lagens natur, måste anses böra

vara normerande vid ett beslut i frågan.’ I sammanhang härmed

lämnar majoriteten uppgift om sammanlagda arealen hennnansskogar

och anför vidare, att om ett intresserat och fullgott arbete skall kunna

förväntas på denna ansenliga areal, ''så är det förvisso av nöden, att

en tillräckligt talrik och för uppdraget väl kvalificerad tjänstemannapersonal

anställes av staten''. I fall detta senare verkligen är avsett

att innebära något skäl för det stränga särskiljande av statens och de

enskildas skogar, som fått ett uttryck i majoritetens förslag, erinras,

att en uppdelning av skogarna geografiskt givetvis icke utgör något

som helst hinder för att vare sig tillräckligt antal eller väl kvalificerade

skogsstatstjänstemän kunna bliva anställda.

Att majoritetens ovan uttalade grundsats, att endast de enskilda

skogarnas absoluta areal skall vara avgörande i denna fråga, är oriktig

och kan leda till orimligheter, är uppenbart. Majoriteten har alldeles

förbisett eller rättare sagt frånsett skogarnas mer eller mindre spridda

läge. Med de ofantliga vidder man här rör sig med, även om man

endast utgår från en socken som enhet, kan visserligen en liten procent

av hela socknens eller därinom liggande kronoparkers areal betyda

ett ansenligt område, och kan det därför för den med förhållandena

obekante synas lämpligt att bilda ett självständigt revir eller skogsingenjörsområde,

men det är härvid icke utan betydelse, om detta

område ligger koncentrerat på samma ställe eller om det är fördelat

i en mängd små skogar över hela socknen. För att närmare

belysa, vad en socken häruppe omfattar i areal, må exempelvis nämnas,

att Jokkmokks socken med Kvikkjokks kapellförsamling omfattar större

areal än hela Skåne och att Arjeplogs socken är ungefär lika stor

som landskapet Värmland. Om man tänker härpå, måste var och eu

väl inse, att det är av stor vikt, huruvida förvaltningsområdet ligger

koncentrerat eller är söndersplittrat som vitt skilda parceller. Härtill

är vidare att märka, att lappmarkerna äro till stor del ödemarker,

där till och med körvägar ytterst sparsamt förekomma. Nu är förhållandet

så, att i lappmarkerna, där nyssnämnda synpunkt är särskilt

betydelsefull, hemmansskogar och kronoparker i regel ligga blandade

om varandra. De olägenheter och svårigheter av olika slag, som i

lappmarkerna möta genom brist på kommunikationer, äro redan i och

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 62 käft. (Nr 71.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

för sig mycket störa, och det synes därför rimligt, att man åtminstone

söker erhålla koncentrerade tjänstgörings områden för statens skogstjänstemän

och icke ytterligare försvårar förhållandena genom att uppdela

skogarna på tjänstemännen allt efter ägaren, varigenom såväl

reviren som ingenjörsområdena komma att utgöras av över ofantliga

vidder spridda skogar. Upplysningsvis må nämnas, att exempelvis

Arvidsjaurs socken (som skulle jämte Arjeplogs socken utgöra ett

skogsvårdsområde) har en utsträckning av över 8 mil i längd och

bredd samt att det skogsvårdsområde, varav Lycksele socken skulle

utgöra endast en del, skulle hava en utsträckning av över 15 mil i

längd (skogbärande mark) och 4 till 8 mil i bredd.*)

Att mycken tidspillan och arbetskraft liksom även onödig kostnad

skola gå förlorade genom resor mellan skogar, spridda över så vidsträckta

områden, till stor del ödemarker, är uppenbart, och detta är så mycket

betydelsefullare i dessa delar av landet, som den tid, då man lämpligen

kan vistas i skogarna och där utföra arbeten, är mycket kort. För

inre lappmarken torde den i allmänhet icke överstiga fyra månader om

året och då är det icke likgiltigt utan tvärtom av allra största vikt,

huru stor del av arbetstiden åtgår till resor mellan skogarna.

Majoriteten synes ock hava insett, att dess förslag skulle orsaka

onödiga och tidsödande resor och anför härom: ’Förhållandet är emellertid,

att eu arbetsfördelning sådan som kommittén föreslagit i verkligheten

redan tillämpats, i det att arbetena å de enskilda skogarna

som regel äro överlämnade till de extra tjänstemännen, under det att

de ordinarie tjänstemännen i huvudsak handlägga göromål rörande

statsskogarna. Om nu, genom att praxis upphöjes till tag, något ökade

resekostnader i verkligheten skulle uppstå, så torde dock alla de fördelar,

som på förslagets genomförande äro att vinna, mer än väl uppväga

de ökade kostnaderna.’ Även om förhållandet vore sä, att arbetet

hittills fördelats så olämpligt, att revirförvaltarna endast sysslat med

kronoskogarna och assistenterna ensamt med hemmansskogar, så synes

dock detta vara ett allt för svagt skäl för majoritetens förslag, att

sådan olämplig praxis npphöjes till lag'', och är i varje fall bestämt

avvikande från de synpunkter, som varit ledande i kommitténs arbeten

i övrigt, nämligen att i stället söka förbättra hittillsvarande förhållanden

i alla avseenden. I verkligheten är det emellertid endast

undantagsvis, som revirförvaltaren helt och hållet varit sysselsatt på

'') Welander har vid sin reservation fogat två över Arvidsjaurs, Stensele och

Lycksele socknar upprättade översiktskartor, vilka visa, huru de olika slagen av skogar

i nämnda socknar äro belägna. Kartorna äro bifogade detta protokoll såsom bil. B och C.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71. 27

kronans skogar. I de flesta fall har såväl revirförvaltaren verkställt

utsyningar även på hermnansskogar som även assistenterna biträtt på

kronoparkerna, och att revirförvaltarnas arbete å hemmansskogarna

icke varit allt för obetydligt framgår av det antal dagar, som använts

av revirförvaltarna å hemmansskogar under utsyningstvång. Sammanräknas

var för sig det antal dagar, som assistenter och revirförvaltare

använt å hemmansskogar under åren 1906—1910, befinnes, att omkring

7i av hela antalet dagar belöpa sig på revirförvaltare. En lämplig

fördelning av arbetet har sålunda genomförts till ej ringa utsträckning,

men trots detta är förhållandet mellan antalet rese- och arbetsdagar

mycket ogynnsamt. Sammanräknas var för sig samtliga rese- och förrättningsdagar

för utsyningar enligt utsyningslagen under nyssnämnda

fem år, befinnes nämligen antalet förrättningsdagar utgöra 10,552 och

resdagarna 2,222, d. v. s. att för ett arbete, som på marken krävt eu

tid av 100 dagar, har i verkligheten åtgått 20 procent eller eu femtedel

längre tid på grund av resor mellan skogarna, och detta är en

mycket avsevärd tidsförlust i dessa trakter, där skogsarbeten kunna

utföras endast under 4 till 4 Va månader på året. Det bör vara angeläget

att här söka minska denna mängd resdagar, men med majoritetens

förslag skulle tidsförlusten genom resor givetvis i stället bliva

mycket stöfre och därigenom arbetsresultatet mindre per år och

tjänsteman.

De ökade kostnaderna för staten bleve ock helt säkert genom eu

dylik anordning mycket avsevärda, ty det är att märka, att såväl bevakare,

ingenjörer och inspektörer för de enskilda skogarna som motsvarande

tjänstemän på statens skogar, kronojägare, revirförvaltare och

överjägmästare, skola samtliga åtnjuta reseersättning efter viss taxa,

och då de skogar, de hava att besöka, ligga inom samma områden,

komme vederbörande tjänstemän att resa om varandra efter samma

färdvägar. Det är också att märka, att sedan hemmansskogarna skilts

från nuvarande revir, visserligen den skogsareal, som därefter skulle

komma att stå under jägmästarnas förvaltning, bleve mindre, men reviren

skulle hava samma omfattning som förut och kräva lika tidsödande

och dyrbara resor. Sammanlagda resekostnaden för revirförvaltare och

skogsingenjör torde därför bliva i det närmaste dubbelt så stor som

fallet skulle bliva, om geografisk uppdelning i stället skedde.

Men det är icke blott härigenom, som majoritetens organisation

blir dyrare än med eu geografisk uppdelning, ty då det måste anses

oemotsägligt, att eu tjänsteman hinner utföra större arbetsresultat,

om skogarna ligga koncentrerade i ett komplex än om de ligga vitt

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 71.

spridda, särskilt i dessa trakter, där man måste nästan uteslutande

färdas till fots, är ock klart, att totala antalet tjänstemän och därmed

statens kostnader måste bliva större enligt majoritetens förslag.

Majoriteten har velat göra gällande, att en geografisk uppdelning

skulle medföra kostnader för statsverket, därigenom att staten skulle

bliva tvungen att ''antingen uppföra bostadsboställen i rätt avsevärd

utsträckning inom de nybildade reviren eller ock att medgiva dessas

förvaltare att vara bosatta utom sina tjänstgöringsområden. Det förra

alternativet drager med sig kostnader av helt säkert betydande storlek,

det senare, som uppenbarligen ej bör utom i tvingande fall tillgripas,

orsakar förlust i tid.’ I sammanhang härmed har kommittén framhållit,

att förhållandena å förevarande orter äro sådana, att bostäder knappast

finnas att hyra ens vid kyrkplatserna, varför riksdagen redan i ett flertal

fall anvisat medel för bostäder åt nuvarande personal. Härtill vill jag

blott erinra, att om bostäder enligt majoritetens framställning icke torde

finnas ens för nuvarande personal, och antalet tjänstemän kommer att

ökas såväl efter majoritetens som här av mig förordade förslag, så måste

ju boställen i varje fall köpas eller nybyggas, och den enda skillnaden

skulle vara, att dessa nybyggnadskostnader måste bliva större enligt

majoritetens förslag, alldenstund tjänstemännens antal måste bliva större.

Skulle därvid i något fall lämplig bostad icke erhållas inom tjänstgöringsområdet,

så torde det i varje fall bliva i dettas omedelbara

närhet, och dessa jämförelsevis få fall betyda mycket mindre än om

alla skogsingenjörsdistrikten bleve orimligt vidsträckta. I dessa nordliga

delar av landet är skogstjänstemannens verksamhet i skogen ett

säsongarbete, och han nödgas ligga ute större delen av sommaren i ett

sträck; då betyder det ock i själva verket mindre, om han bor invid

gränsen av sitt område eller strax därutanför.

Olämpligheten av majoritetens förslag blir särskilt framträdande i

fråga om bevakande personal. Bevakarnas huvudsakliga uppgift vintertiden

blir att övervaka avverkningarna och tillse, att det avverkade

virket utgöres av endast i vederbörlig ordning utstämplat virke. Då

avverkningarna ofta pågå samtidigt på flera skogar i trakten, måste en

oavlåtlig tillsyn ske från bevakarens sida, varför bevakningsområdena

måste bliva ganska begränsade. Avsyning av det avverkade virket

tillgår så, att detta nedköres till vattendraget och upplägges i vältor,

varefter det besiktigas och förses med besiktningsmärke av bevakarna.

Då skogarna ligga om varandra, kommer i regel virke att nedköras

till samma vattendrag från såväl statens som enskildas skogar, och

bevakarna å olika slag av skogar skulle således komma att hålla tillsyn

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

å virke efter samma vattendrag ofta om vart annat. En sträng uppdelning

av skogarna emellan bevakarna torde därför i praktiken få till

följd, att bevakningsområdena bliva nära dubbelt så många som eljest

behövligt vore. Svårt är att inse, varför icke en bevakare skulle kunna

hålla uppsikt över avverkningen å alla skogar och för övrigt biträda

vid samtliga utsyningar och annat arbete i den trakt, hans bevakningsområde

omfattar.

Enahanda förhållande är för övrigtrådande beträffande övriga tjänstepersonalen.

Revirförvaltaren måste dock i regel bo på de få hemmansgårdar,

som finnas inom reviret i dessa glest befolkade trakter, under den

tid han är sysselsatt på angränsande kronoparker. Varför skulle han icke

samtidigt då kunna utföra utsyningar å dessa hemman, i stället för att

en annan statstjänsteman skall för detta ändamål behöva ditresa? Och

den, som inspekterar kronans skogar, lärer icke ens kunna undgå, även

om han det ville, att samtidigt färdas även över hemmansskogarna, men

han skulle enligt majoritetens mening icke vara lämplig att utöva kontroll

även för dessa, utan skulle en särskild statstjänsteman härför anställas,

som i sin ordning även måste dagligen gå över kronans marker.

Enligt majoritetens förslag bör icke ens en sådan modifikation av förslaget

ske, som i fråga om utsyningslagen två reservanter uttalat sig för,

nämligen att statens och enskildas skogar skulle ställas under en gemensam

tjänsteman åtminstone i sådana revir, där hemmansskogarna äro

få och ligga vitt spridda inom de vidsträckta kronoparksområdena, i

vilket fall olägenheterna genom långa resor m. in. enligt kommitténs

förslag särskilt skarpt framträda. Kommitténs majoritet har härutinnan

uttalat: ’För att giva åt nu föreliggande fråga den allsidiga

utredning, som dess vikt kräver, har kommittén även behandlat möjligheten

av eu partiell uppdelning av arbetet med bibehållande endast

för vissa områden af kommitténs förslag om en särskild personal för

den enskilda skogslagstiftningens hand havande.'' Någon närmare utredning

eller något avvägande mot varandra av de fördelar, som en sådan

endast delvis genomförd arbetsfördelning kunde anses innebära gent

emot en fullständigt utförd sådan, har majoriteten dock icke lämnat

utan endast framhållit, att detta ej kunde leda till det avsedda målet,

’en konsekvent genomförd arbetsfördelning’, att man härigenom

skulle ’sakna den logiskt genomförda tankegång’, som majoriteten

förutsatt vara ett villkor för att nå ett fullgott resultat, samt att även

om en minskning av administrationskostnaderna därigenom skulle

erhållas, denna besparing dock icke närmelsevis kunde motsvara de

fördelar, som majoriteten väntade av en helt genomförd arbetsfördel
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kung). Majds Nåd. Proposition Nr 71.

ning. Denna framställning kan icke giva anledning till annat bemötande

än en erinran, att majoriteten i sin argumentering överallt utgått

ifrån, att den föreslagna konsekventa arbetsfördelningen medförde

största fördelarna, vilket just var vad majoriteten skulle bevisa.

Majoritetens förslag innebär så ringa blick för önskvärdheten av

att tjänstemännens tid och krafter på ett tillfredsställande sätt utnyttjas,

att det måste förutsättas synnerligen starka, det vill säga rent av

tvingande skäl för en organisation enligt deras förslag. Angående särskilt

behovet av att tjänstemännens tid och arbetskraft fullständigt

utnyttjas får för övrigt icke förbises, att en skogsingenjörs arbete i

lappmarkerna och därmed likställda skogar nästan uteslutande är förlagt,

till den korta sommartiden, medan däremot arbetet vintertiden

är ringa eller intet. Det bör fördenskull innebära ett bättre utnyttjande

av tjänstemannens arbetsförmåga, om denne samtidigt förvalta!''

kronoparker, som medföra även en del andra arbeten, vilka kunna

utföras vintertiden.

Det enda huvudskäl, kommitténs majoritet anfört och varpå

hela majoritetens förslag står eller faller, är den föregivna helt olika

art av arbete, som åligger skogsstatstjänstemännen i fråga om å

ena sidan statens och å den andra sidan enskildas skogar. I detta

avseende har majoriteten lagt särskild vikt vid den rådgivande och

undervisande verksamhet, som bör åligga tjänstemannen i fråga om

enskildas skogar, och har majoriteten bland skogsingenj örens åligganden

upptagit, att han skall uppgöra plan för och själv deltaga i

utövandet av föreläsningsverksamhet eller annan form av undervisning,

ävensom framhållit, att det medel, av vilket ingenjören bör betjäna sig

för att förverkliga det allmännas avsikt med den enskilda skogslagstiftningen,

framför allt är undervisning. Jag vill något uppehålla mig

härvid. Då sä stor vikt lägges på skogstjänstemännens undervisande

verksamhet, måste man först fråga sig, vilka skola undervisas.

I lappmarkerna innehavas skogarna som bekant av två helt olika

slag av ägare, nämligen trävarubolag och den bofasta befolkningen.

Det torde icke få antagas, att de förra skola erhålla undervisning vare

sig genom råd och anvisningar ute i skogen eller genom föredrag.

I varje fåll skulle då denna ingenjörernas verksamhet icke lämpligen

böra ske i skogarna utan vid bolagsstämmor och styrelsesammanträden.

Denna undervisning torde likvisst få anses överflödig, då trävarubolagen

i regel hava för skogsförvaltningen anställda egna skogsmän, som äro

fullt sakkunniga. Av betydelse blir därför frågan, huru stor del av

skogarna under utsyning^ vång nu innehaves av trävaruindustrien, och

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

tillåter jag mig härutinnan hänvisa till siffror, som i denna fråga blivit

anförda av övriga reservanter''). Dessa visa, att inom de skogrikare

socknarna innehava trävarubolagen från 50 å 60 procent ända till 87

procent av socknarnas hela skogsareal ) dels med full äganderätt dels i

form av avverkningsrätt. För närmaste framtiden är det således endast

för återstående ringa del av självägande skogsägare, som en direkt

skogsundervisning kan hava någon betydelse. I fråga om skogar under

utsyningslagen är för övrigt att märka, att enligt kommitténs förslag

till sådan lag statens tjänstemän skola icke blott verkställa en närmare

undersökning av skogen, därpå grunda en ordnad avverkningsplan och

beräkna avverkningsbeloppets storlek samt verkställa all utstämpling,

utan även därjämte vid varje utsyningstillfälle i syneprotokollet till

upplysning och ledning för skogsägaren angiva de åtgärder, som äro

önskvärda för befordrande av återväxten m. m., därvid särskilt bestämmelser

skola meddelas i förekommande fall angående behandling av

sämre marker. Staten må härigenom anses hava åtagit sig förpliktelse

att genom sakkunnig person lämna direktiv om vad som huvudsakligen

kräves för en rätt hushållning med skogen, och där särskilt ogynnsamma

förhållanden vålla, att skogs självåterväxt icke kan åstadkommas,

göras avverkningarna beroende av de åtgärder, som skogsägaren

kan vara villig vidtaga. De råd och den undervisning, som

skogstjänstemannen ytterligare kan behöva lämna skogsägaren, komma

därför huvudsakligen att avse erforderliga hyggesrensningar, markberedning

samt dikning eller andra dylika åtgärder, som ej kunna

direkt föreskrivas och vartill skogstjänstemannen kan antagas vara

såväl villig som sakkunnig, även om han samtidigt förvaltar kronoparker.

Den rådgivande delen av skogstjänstemannens verksamhet i

dessa trakter utgör därför icke något som helst hinder för en geografisk

uppdelning av tjänstemännens områden.

Jag vill därefter övergå till en granskning av de skiljaktigheter i

övrigt, som kunna råda mellan statstjänstemännens arbete för kronoparker

och enskildas skogar under utsyningstvång och vilka majoriteten

anser utgöra hinder för att dessa två slag av skogar ställas under

samma tjänstemän. Yad då först angår det huvudsakliga av skogstjänstemännens

uppdrag, nämligen planläggningen och ordnandet av

skogshushållningen för båda slagen av skogar, så äro dessa arbeten

helt sammanfallande såväl i fråga om de förberedande åtgärderna, så
'')

Av Kinberg, Welandor och Wiklund beträffande skogsvårdsstyrelser m. m.,

sid. 677 i kommitténs betänkande.

:) I enskild ägo.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

som beräknande av skogsavkastningen m. m., som även tillämpningen

angående beståndens behandling under uppväxttiden och deras slutavverkning,

föryngringsåtgärder m. in., vilket även framgår av motiverna

för den av kommittén föreslagna utsyningslagen. Majoriteten

har emellertid framhållit, att skogstjänstemännens verksamhet å statens

skogar är väsentligt olika däri, att denna innebär en verklig förvaltning,

varmed sålunda skulle följa göromål och sysslor av rent ekonomisk

art, såsom exempel varpå bland annat nämnts värdering och försäljning

av virke, träffande av avtal om arrenden och markupplåtelse

m. m., varjämte anförts, att förvaltarna på statens skogar även förordnas

till allmänna ombud vid flottledssyner, skiftesförrättningar och

andra dylika förrättningar. Såsom ytterligare exempel på uppdrag av

ekonomisk art, som åligger en statsskogsförvaltare, skulle jag vilja tillägga

utförande av markförbättringar genom bäckrensning och dikning, verkställande

av hyggesrensning, markberedningar, skogskulturer, gallring av

ungskogar och dylika skogsvårdsarbeten. Det är dock enligt min mening så

långt ifrån att en statstjänsteman, som har att utföra dylika arbeten, skulle

i något avseende fördenskull anses mindre väl skickad att samtidigt

tillämpa utsyningslagen å enskildas skogar, att jag tvärtom vill påstå,

att förhållandet är det rakt motsatta, ty just därigenom att han genom

erfarenhet lärt känna skogens värde och att han själv fått tillfälle att

se såväl det praktiska resultatet av utförda skogsvårdsarbeten av ovan

omnämnda olika slag såväl i ekonomiskt avseende som även i övrigt,

böra hans intresse och insikter i stället ökas, varigenom han kan bättre

fylla sin uppgift att handleda den enskilde skogsägaren. Den stigande

intensitet inom skogsbruket, som nu börjar i någon mån göra sig gällande

även i lappmarkerna, kan icke heller, såsom majoriteten förmenar,

innebära stöd för majoritetens uppfattning, att tidpunkten nu vore inne

att införa den arbetsfördelning, som kommitténs förslag innebär. I den

mån som virkesvärdena stiga, ökas givetvis även fordringarna på

skogsstatstjänstemännen att anpassa tillämpningen av lagen och sin rådgivande

verksamhet efter de förändrade förhållandena, och desto önskvärdare

blir det tvärtom, att denne själv genom erfarenhet från skogsförvaltningen

är fullt förtrogen med dessa förändrade förhållanden.

Jag tillåter mig härvid göra en jämförelse med en likartad hantering,

nämligen jordbruket. Skulle väl någon vilja påstå, att den, som fått

uppdrag att utöva tillsyn och kontroll över skötseln av ett jordbruk,

skulle vara olämplig för dessa uppdrag, därför att han själv förvaltar

en jordbruksegendom? I stället vore väl sådan praktisk erfarenhet

önskvärd och detta i högre grad, ju mer intensivt jordbruket är.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

Jag kan alltså icke finna, att vad majoriteten anfört utgör motiv

för den föreslagna organisationen; i stället tala huvudskälen enligt min

mening bestämt emot majoritetens förslag. Vid frågan om reglerande av

skyddsskogsområdena i Jämtlands län år 1911, vilket torde vara ett med

nu förevarande förhållanden jämförligt fall, fann Kungl. Maj:t lämpligt,

vilket ock av riksdagen godkändes, att de nya tjänstgöringsområdena

gjordes koncentrerade och sålunda omfattade såväl kronoparker som därinom

eller intill liggande skyddsskogar. I sitt frågeformulär har kommittén

framställt till besvarande den frågan, om det kunde anses förmånligt,

att jägmästarna befriades från bestyret med enskilda skogar under

utsyningslagen och att i stället särskilda tjänstemän anställdes för

dessas skötsel med uppdrag att lämna skogsägarna råd och anvisningar

om skogens rätta vård. Ehuru det icke kan anses uteslutet, att det för

nuvarande revirförvaltare, som länge haft alltför vidsträckta tjänstgöringsområden,

kunde kännas lockande att få en lättnad i arbetet genom

att överlåta handhavandet av de arbeten, som äro en följd av utsyningslagen,

å annan, liksom det även torde framstått som en avsevärd

fördel för hemmansägarna att få särskilda tjänstemän, som enbart

ägnade sig åt deras skogar, är det anmärkningsvärt, att det stora flertalet

av såväl skogsstatstjänstemän som kommuner, vilka äro förtrogna med

förhållandena, hava avstyrkt majoritetens förslag, därvid emellertid från

flera kommuner framhållits önskvärdheten av att de för såväl statens

som enskildas skogar i lappmarkerna anställda tjänstemännen skola få

sig ålagt att meddela sakkunniga råd och anvisningar. Trävarubolagen

däremot hava bestämt uttalat sig för en uppdelning av tjänstgöringsområdena

efter olika ägare. Även centralstyrelsen för Svenska Trävaruexportföreningen,

vilken i en till kommittén ingiven skrivelse framhållit

sin uppfattning om utsyningslagen, har förordat särskilda tjänstemän

för hemmansskogarna i lappmarkerna.

Då sålunda enligt min uppfattning kommittémajoritetens förslag

måste medföra mycket vidsträckta tjänstgöringsområden samt tidsödande

och dyrbara resor och i följd därav överdrivet stort antal tjänstemän,

vilket allt skulle åsamka statsverket onödigt höga administrationskostnader

utan motsvarande nytta för det allmänna, medan däremot genom

en uppdelning av nuvarande revir skulle beredas en erfarnare och sakkunnigare

handledning såväl angående tillämpningen av utsyningslagen

som i fråga om de råd och anvisningar, som hemmansägaren bör vara

berättigad erhålla utöver vad avverkningsplanen i sådant hänseende

innehåller, får jag i stället förorda allmän revirdelning för lappmarkerna,

med andra ord ökat antal jägmästare och kronojägare.»

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 62 käft. (Nr 71.) 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

84

Utlåtanden

av ortsmyndiglieter.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

I utlåtanden över kommittéförslaget anföra:

Överjägmästaren i Umeå distrikt: Kommitténs förslag att inom

samma tjänstgöringsområde skulle anställas skilda tjänstemän för kronans

och enskildas skogar kunde icke vara praktiskt eller ändamålsenligt,

enär kronoparkerna och de enskilda skogarna läge blandade om varandra

inom med varandra sammanfallande områden. Den ena tjänstemannen

skulle då nödgas att oupphörligt och gagnlöst färdas över

stora vidder av den andras tjänstgöringsområde; och detsamma gällde

även för kronojägarna och tillsyningsmännen. Härigenom åtginge

naturligtvis mera tid och arbete för var och en av personalen än vad

som erfordrades, om var och en hade sitt särskilda mindre tjänstgöringsområde,

inom vilket han så småningom kunde lättare vara i tillfälle

att lära känna de olika skogsförhållandena på både kronans och enskildas

skogar, än när lian endast hade vissa delar av ett större område under

sin förvaltning eller bevakning. Utom nu nämnda stora olägenheter

förorsakade en uppdelning på sätt kommittén föreslagit mycket dryga

kostnader för resor och bevakning, ty ju större områden, desto större

resekostnader. Dessutom medförde de föreslagna större områdena, att

var och en av personalen aldrig finge tillfälle att fullt ut lära känna

skogarna inom sitt tjänstgöringsområde eller tid övrig för förslag till

dikningar och kulturer. Man hade — utan fog — klandrat, att handhavandet

av utsyningslagen hittills ålegat extra tjänstemän, i följd

varav kontinuiteten av deras arbeten åsidosatts därigenom, att till följd

av täta ombyten bland tjänstemännen utsyningar å en och samma

skog ofta icke utförts av samma tjänsteman. Om detta förhållande,

vilket icke vore förunderligt, då det läge eu tidslängd av tre år

mellan utsyningstibfällena, i några fall vore sant, hade det dock

icke gällt såsom regel, och ingalunda bleve förhållandet bättre i

detta fall vid tillämpning av kommitténs förslag, ty någon garanti

funnes icke för att omsättningen bland de extra skogsingenjörerna b

bleve mindre enligt kommitténs förslag än vad förhållandet varit

med de extra jägmästarna. Det vore icke med verkliga förhållandet

överensstämmande, att den föreslagna uppdelningen efter arbetets

art redan tillämpats på så sätt, att arbetena å de allmänna skogarna

överlämnats till revirförvaltarna och utsyningarna å enskildas skogar

åt assistenterna. Ty vid arbetsfördelningen mellan revirförvaltaren och

assistenterna, vilken fördelning nu fastställdes av överjägmästaren efter

förslag av revirförvaltaren, tillämpades på de större reviren tvärtom

1) Kommittémajoritetens förslag upptager icke några dylika för lappmarken,

men väl för kustlandet.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:is Nåd. Proposition Nr 71.

den metoden, att var och en av tjänstemännen finge sitt år efter år

givna område av såvitt möjligt både allmänna och enskilda skogar.

Denna fördelning av å reviret förekommande arbeten tydde ju alldeles

icke på en fördelning efter arbetets art utan tvärtom därpå, att revirdelning

vore den enda naturliga utvecklingen.

Överjägmästaren i Skellefteå distrikt: Uppdelning efter arbetets art

kunde icke biträdas av bland andra följande skäl, nämligen:

de enskilda skogarna hade mer eller mindre spridda lägen;

ökade kostnader för staten bleve givetvis följden av en dylik

anordning, i det att såväl bevakare och skogsingenjörer för de enskilda

skogarna som motsvarande tjänstemän för de allmänna skogarna skulle

samtidigt åtnjuta reseersättning efter viss taxa; och då de skogar, de

hade att besöka, läge inom samma områden, komme vederbörande

tjänstemän att resa om varandra efter samma färdvägar;

skogsbi genj orera as arbeten komme endast att utgöra säsongarbeten,

varigenom deras tid och krafter icke utnyttjades på ett tillfredsställande

sätt;

det extra-skogsingenjörssystemet r) komme att lida av samma brister,

som kommittémajoriteten anfört i fråga om det nuvarande extraordinariesystemet;
svårigheter

komme att uppstå att erhålla tillräckligt antal tillsyningsmän;

och

skogsvårdsområdena bleve alltför stora. Betecknande nog härför

vore förslaget, att Arvidsjaurs och Arjeplogs socknar med en sammanlagd

areal enskilda skogar av cirka 317,000 hektar (därav omkring

44,000 hektar allmänningsskogar), spridda på en yta av minst 110

kvadratmil, fjällmarker oräknade, skulle utgöra ett skogsvårdsområde

med endast en tjänsteman.

Överjägmästaren i Luleå distrikt: I fråga om den av kommittén

framhållna större kontinuiteten i skötseln och tillsynen av de enskilda

skogarna såsom en följd av dess förslags genomförande vore nog sant,

att skogsingenjören skulle få helt ägna sig åt sin befattning såsom

ledare av den enskilda skogsvården, men till följd av de oerhört stora

distrikten och den betydande personal, som måste ställas till hans

disposition, komme hans tid att i sådan utsträckning tagas i anspråk

av resor, tillsyn och ledande av den underordnade personalens arbeten,

att han i huvudsak komme att intaga samma ställning till den enskilda

skogsvården som för närvarande en revirförvaltare. Beträffande

den extra personalen torde nog den av kommittén förordade skogsSo

noten A föregående sida.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

staten komma att visa samma företeelser som den nuvarande, eller att

dessa unga tjänstemän efter kort tid sökte ock erhölle transport. Ej

heller finge glömmas, vilket betydande arbete, som krävdes av en

skogsingenjör, nämligen att för egen del sätta sig in i alla detaljer

rörande skogsskötsel i så stort tilltagna tjänstgöringsområden som

kommittén föreslagit. — Av kommitténs förslag torde man få antaga

framgå, att skogsingenjörerna skulle hava avlagt fullständig avgångsexamen

från skogsinstitutet eller skogshögskolan, och begärde kommittén,

att skogsingenjörerna i gemen skulle vara lämpliga såsom föreläsare

och lärare. Därjämte yttrade kommittén: »Det är givet, att alla de

förslag, som i denna punkt åsyftas, böra vara sådana, att de stå i rimligt

förhållande till skogsvärdet på orten.» Utom det att det torde visa sig

i praktiken synnerligen svårt att erhålla en så stor skogsmannakåx

som kommittén föreslagit, inom vilken alla hade fallenhet för lärarkallet,

borde särskilt observeras vad nyss citerats ur betänkandet. För

att just kunna bedöma skogsvärdet på orten fordrades en ingående

detaljkännedom, som vore svårare att förvärva, ju större tjänstgöringsområdet

vore, och denna kännedom om skogens värde inhämtades ej

utan föregående sysselsättning i stor utsträckning med skogsadministration

eller just det arbete, som ålåge statsskogarnas förvaltare och

som kommittén ansåge vara så hinderligt för tillsynen av de enskilda

skogarna. Utbildning antingen i enskild tjänst eller vid statens

skogsförvaltning vore därför oundgängligen nödvändig före anställningen

som skogsingenjör, ty, såsom nyss framhållits, för skogsingenjörskallet

nödiga kunskaper inhämtades ej under avancement från extra till biträdande

och slutligen ordinarie skogsingenjör, i synnerhet som dessa

tjänstemän ej skulle få befatta sig med några som helst uppdrag på

sidan om sin tjänst.

Beträffande de föreslagna tillsyningsmännen hade kommittén tydligen

ej vågat framlägga ett förslag, omfattande en så talrik personal,

som verkligen erfordrades för effektiv kontroll, utan hemställt, att

extra tillsyningsman i stor utsträckning skulle antagas. Om man

därjämte besinnade, att ganska vidsträckt befogenhet vis å vis stämplingars

utförande skulle lämnas dessa tillsyningsman, och toge i betraktande

den fullständiga skilsmässa mellan statsskogarnas och de

enskilda skogarnas tjänstepersonal, som kommittén förordade, så torde

intet annat återstå vid anskaffande av biträde åt tillsyningsmännen än

att anlita de enskilda skogsägarnas och bolagens skogvaktare, vilket

torde i det närmaste kunna jämställas med att låta den, som skall

kontrolleras, kontrollera sig själv.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kun yl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

Detta vore i korthet de svagheter, som vidlådde kommitténs förslag,

oavsett alla olägenheter, som vore med detsamma förbundna på grund

av de oerhört stort tillmätta tjänstgöringsområdena, och vilka kunde

sammanfattas sålunda: Skogsingenjören tvingades att använda oproportionerligt

stor tid och onödiga kostnader på enbart resor mellan förrättningsställena,

och det kunde på goda grunder dragas i tvivelsmål,

huruvida hans tjänst under andra delar av året än sommaren skulle

lämna honom full sysselsättning, vartill komme, att han till följd av

tjänstgöringsområdets omfattning aldrig kunde, så att säga, finnas till

hands för eller komma i närmare beröring med annan befolkning än

den, som bodde närmast hans förläggningsort; med avseende å övriga

delar av skogsvårdsområdet komme skogsingenjören att uppträda såsom

flyttfågel. En följd härav vore ock, att den omedelbara granskningen

av tillsyningsmännens arbeten komme att stå i indirekt proportion

till avstånden från skogsingenj örens bostad till tillsyningsmännens

verksamhetsområde. Även tillsyningsmännen finge använda onödigt

med tid och kostnader på resor.

Såsom konsekvens av vad nu anförts ville överjägmästaren

såsom sin åsikt framhålla, att utsyningslagens tillämpning, som för

närvarande handhades av skogsstaten, allt fortfarande borde anförtros

åt densamma.

Konungens befallningshavande i Västerbottens län: Kommitténs majoritet

hade för sitt förslag anfört beaktansvärda skäl. Dessa hade, syntes

det, framför allt hämtats från erfarenheten, att verksamheten för tillgodogörande

och ledande av den enskilda skogsvården fått under trycket

av allt det övriga arbete, som vilat på distriktstjänstemännen, stå

tillbaka för skötandet av statens skogar.

Konungens befallningshavande i Norrbottens län: »Kommitténs förslag

att överflytta utsyningslagens tillämpning från revirpersonalen till särskilda

tjänstemän syftar till en reform, som utan tvivel skulle av

befolkningen mottagas med varma sympatier; och enligt Konungens

befallningshavandes uppfattning synas kommittémajoritetens skäl för

förslaget vara goda. Kinberg och Wiklund synas icke hava anfört

tillräckligt vägande skäl för sitt förslag, vars tillämpning innebär en

avvikelse från den jämväl av dem godkända principen om fördelning

av arbetet efter dess art mellan skilda kategorier av tjänstemän,

befolkningen i de trakter, för vilka av de nämnda två reservanterna

ifrågasättes en undantagsbestämmelse, bör icke genom en sådan försättas

i en mindre gynnsam ställning än andra skogsägare inom samma

län, som leva under eljest likartade förhållanden, såvida icke en sådan

s. 38 Kontrollera mot PDF

Domän
styrelsen.

38 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

åtgärd eljest är av omständigheterna oundgängligen påkallad. Reservanterna

hava ansett anledning ej finnas för överflyttning av revirpersonalens

nuvarande tjänsteåligganden i fråga om utsyningslagens

tillämpning i sådana revir, där dessa åligganden utan att vålla olägenheter

för statsskogarnas vård och förvaltning kunna fullt nöjaktigt

fullgöras av nämnda personal. Reservanterna synas härvid icke fäst

tillbörligt avseende vid de enskilda skogsägarnas intresse att få tillgång

till tjänstemän, vilka hava till sin särskilda uppgift, bland annat, att

kostnadsfritt tillhandagå med råd och upplysningar och i övrigt hålla

hand över den enskild? skogsvården, varåt revirförvaltaren givetvis

kan ägna sin uppmärksamhet allenast i den mån hans tid icke tages

i anspråk av arbete för de kronans skogar, vilkas vård blivit honom

anförtrodd. Kostnadsfrågan synes här i själva verket hava varit avgörande

för reservanterna. Emellertid torde det icke vara alldeles avgjort, att

tillämpningen av den utav kommittémajoriteten föreslagna anordningen,

konsekvent genomförd, skulle för statsverket medföra väsentligt större

utgifter än det förslag, reservanterna förordat, men även om så skulle

bliva förhållandet, kan Konungens befallningshavande icke dela reservanternas

uppfattning, att dessa ökade utgifter skulle vara ''onödiga’.

Welander har ej på ett övertygande sätt vederlagt skälen för kommittémajoritetens

förslag; han synes ej hava haft blicken tillräckligt öppen

för de fördelar för de enskilda, som majoritetens förslag skulle även

till gagn för staten medföra.»

Domänstyrelsen: »Vad angår lappmarkerna finner styrelsen vad

som anförts för revirgöromålens uppdelning efter arbetets art i flera

avseenden tilltalande såväl från statsskogsförvaltningens som privatskogsskötselns

synpunkt och är fördenskull benägen förorda kommitténs

förslag, så långt lämpligen kan ske. Det kan emellertid ej bestridas,

att inom vissa delar av lappmarkerna privatskogarnas antal och omfattning

i förhållande till traktens skogsareal är så ringa, att en förvaltning

särskilt av privatskogarna skulle medföra relativt mycket

betydande kostnader i följd av långa och dyrbara resor samt tidsförlust

därunder. Exempel på dylika trakter utgöra Malmesjaurs, Vargiså och

Pärlälvens revir. För sådana trakter får styrelsen förorda en territoriell

delning av reviren, i den mån sådan erfordras och enligt de grunder,

som i sådana fall hittills tillämpats, nämligen att alla inom ett till

omfånget lämpligt område belägna skogar, med vilka skogstjänstemännen

hava att taga befattning, sålunda i fråga om lappmarkerna alla skogar,

hänföras till samma revir. I fråga åter om trakter, varest göromålens

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

handläggning ej i väsentlig grad fördyras av en uppdelning efter

arbetets art, torde statsskogar och privatskogar böra fördelas på skilda

revir. Då styrelsen alltså anser sig böra förorda en partiell revirreglering

efter arbetets art, får styrelsen erinra därom, att redan vid

upprättande av förslag till den nu gällande revirregleringen i Jämtlands

län styrelsen sökte ordna så, att skyddsskogarna skulle komma att

huvudsakligen tillhöra vissa revir, på det att skogstjänstemännens

arbete med vården av statens skogar måtte i så ringa mån som möjligt

föranleda bristande intresse för de privata skogsägarnas skogshushållning.

Denna princip gillades av Kungl. Maj:t och riksdagen. Nu

skulle den i än vidsträcktare grad och på ett fullkomligare sätt kunna

vinna tillämpning i fråga om det stora flertalet revir i lappmarken.

Om alltså styrelsen i huvudsak ansett sig böra i fråga om lappmarken

förorda kommitténs reformförslag med den modifikation, som

föreslagits av Kinberg och Wiklund, får styrelsen dock hemställa, att

den personal, som kan komma att nyanställas, må erhålla samma tjänsteställning

och titlar som den nuvarande personalen. Huruvida en tjänsteman

kallas exempelvis skogsingenjör eller jägmästare, då tjänstgöringsområdet

och tjänsteåligganden bestämts vid hans anställande, kan ej

medföra någon reell skillnad i hans arbetsprestation. Styrelsen får därför

hemställa, att de förvaltande tjänstemännen benämnas jägmästare,

biträdande jägmästare och extra jägmästare i stället för skogsingenjörer,

biträdande skogsingenjörer och extra skogsingenjörer samt den bevakande

personalen kronojägare i stället för tillsyningsmän. Personalen

bör tillhöra skogsstaten och vara ställd under domänstyrelsen.»

Jag övergår nu till de olika förslagen i fråga om skogspersonalens

antal och de grunder, efter vilka en utökning av densamma bör

genomföras.

Kommitténs majoritet, bestående av ordföranden samt Fahlén och

Itingstrand, föreslår härutinnan, att de skogar i lappmarken, för vilka

utsyningslagen är avsedd att gälla, skola uppdelas å 7 skogsvårdsområden

enligt följande tabell, som jämväl utvisar det antal skogsingenjörer och

tillsyningsmän, som skall finnas i varje skogsvårdsområde: '')

'') Kommitténs förslag till skogsvårdsområden i lappmarken framgår Hven av den

vid detta protokoll såsom bil. A fogade kartan.

Skogspersonalens

antal,

sammansättning

och förvaltningsområden.

Kommittén.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 71.

!

!

Medeltal

förrätt-

Antal skogsingen- jörer på ordinarie stat

Antal

förrätt-

Antal

tillsy-

Skogsvårdsområden

|

dagar

åren

1906—10

ordi-

narie

biträ-

dande

sum-

ma

dagar på

var tjän- steman

män på

ordina- rie stat

1

.

Norrbottens läns lappmarker:

Torneå lappmarks skogsvårdsområde:

Karesuando, Vittangi1) och Gällivare socknar...

326

i

1

2

163

5

Luleå lappmarks skogsvårdsområde:

Jokkmokks socken .......................................

175

i

_

i

175

4

Piteå lappmarks skogsvårdsområde:

i Arvidsjaurs och Arjeplogs socknar..................

224

i

i

224

4

Samma

725

3

1

4

181

13

Västerbottens läns lappmarker:

Malå skogsvårdsområde:

155

1

1

3

Lycksele skogsvårdsområde:

Lycksele, Stensele 2) och Örträsks socknar ......

499

1

2

3

166

5

Ångermanälvens skogsvårdsområde:

Fredrika och Åsele socknar ...........................

327

1

1

2

163

3

Dorotea skogsvårdsområde:

Dorotea och Vilhelmina socknar .....................

299

1

1

2

150

3

Summa

1,280

4

4

8

160

14

Summa summarum

2,005

7

5

12

167

27

I den del av betänkandet, som handlar om statens skogar, har

kommittémajoriteten anmärkt, att om dess förslag i fråga om skogsingenjörerna

godkändes av statsmakterna, erfordrades icke någon delning

av reviren. Den ökning av arbetskrafterna i reviren, som efter

godkännande av förslaget rörande skogsingenjörerna kunde visa sig erforderlig,

komme enligt majoriteten säkerligen att för en tämligen lång

tid framåt i stort sett falla på den del av skogspersonalen, som vore

underordnad revirförvaltarna, således på assistenter och kronojägare,

och att framträda endast så -småningom och i mån av möjlighet att

med stegrad intensitet bedriva skogshushållning. *)

*) Synes avse även Jukkasjärvi socken.

2) Synes avse även Tärna socken.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 71.

Beträffande de föreslagna skogsingenjörerna anför kommittémajoriteten:

De skogsingenjörerna åliggande arbeten komme givetvis att

betydligt ökas med den stigande intensitet uti skogshushållningen, som

bleve en given följd av det allt mera stegrade virkesvärdet. Huru

snabbt denna ökning av arbetena kunde komma att försiggå, vore

naturligen ytterst svårt att förutsäga. Från de med avseende på

avsättningsförhållandena mera gynnade delarna av länen komme

den att utbreda sig och så småningom göra sig gällande på mera

avlägset liggande skogar. Men helt säkert komme icke denna ökning

av göromålen att förete formen av en jämnt stigande kurva, utan den

komme att — följande konjunkturernas växlingar — visa bilden av

en sig vågformigt höjande och sänkande linje. Tillämpat på de nu

omhandlade förhållandena, betydde detta, att en viss ojämnhet i arbetet

komme att giva sig till känna. Vid administrationens ordnande föranledde

detta, att en del av tjänstemännen borde anställas på extra stat;

så vore förhållandet i kustlandet. Inom vissa andra trakter kunde redan

påvisas en så stor konstant arbetskvantitet, att anställande av ordinarie

tjänstemän vore fullt befogat. Här kunde det ej vara ur någon synpunkt

med statens fördel förenligt att använda extra-ordinariesystemet för

tjänsternas uppehållande. Å andra sidan kunde nödig försiktighet bjuda

att, när en ny organisation infördes i förvaltningen, gå fram med en

viss varsamhet. Ett konstant behov av arbetskraft förelåge emellertid

redan alldeles bestämt i lappmarken, och då detta på grund av där

gällande och även av kommittén föreslagna lags natur alldeles otvivelaktigt

komme att fortfarande kvarstå, så ville kommittén uttala sig

för tillsättande på ordinarie stat av biträdande skogsingenjörer, där

tjänstemän utöver de ordinarie skogsingenjörerna erfordrades. — Några

skarpa ojämnheterj uti tabellens antal dagar på var tjänsteman kunde

utjämnas genom det av kommittén föreslagna förfarandet, att skogsinspektören

skulle fördela arbetet mellan distriktets skogsingenjörer. —

I vad mån tillsyningsman på extra stat kunde bliva erforderliga, tilltrodde

sig kommittén ej att avgöra. Försiktighet och klok omtanke syntes böra

bjuda att på ordinarie stat nu endast tillsätta det antal tillsyningsman,

som man med visshet kunde betrakta såsom uttryck för ett minimalt

behov. 1 den mån det visade sig nödigt att öka detta antal, syntes statsmakterna

kunna antagas ägna en välvillig behandling åt motiverade

förslag i sådan riktning.

Kommittéledamöterna Kinberg och Wiklund uttala sig icke i fråga

om antalet av de föreslagna nya befattningshavarna. — I fråga om

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 62 käft. (Nr 71). 6

Reserva
tioner.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kuryl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

statsskogarnas förvaltning har Kinberg i särskild reservation framhållit

nödvändigheten av att vissa revir — Åsele, Norra Lycksele och Malmesjaurs

revir — delades. Även många andra revir hade, enligt Kinberg,

större omfattning än för deras skötsel och förvaltning vore lämpligt,

men åtgärder för deras reglering borde enligt hans åsikt ej företagas,

förrän erfarenhet vunnits om den verkan, som revirpersonalens befriande

från befattningen med enskildas skogar medfört.

Weländer däremot underkastar majoritetens förslag en detaljerad

kritik i följande anförande:

Då sammanlagda arealen enskilda skogar i lappmarken enligt

kommitténs beräkningar utgjorde 2,819,551.29 hektar, skulle på varje

skogsvårdsområde enligt majoritetens förslag komma en areal enskild

skogsmark av i medeltal 402,793 hektar eller omkring Va större areal

än nuvarande lappmarksrevirens areal, som i medeltal utgjorde, likaledes

enligt kommitténs uppgifter, omkring 310,000 hektar allmän och enskild

skogsmark. Jämförelsen utfölle sålunda ofördelaktigt för majoritetens

förslag. Härtill komme, att den skogsmarksareal, varå vederbörande

tjänstemän hade att utföra sitt arbete, utgjordes, i fråga om

nuvarande revir, av ett enda koncentrerat område, men enligt majoritetens

förslag av en mängd vitt spridda skogar. De föreslagna sju

skogsvårdsområdena omfattade nämligen i själva verket hela lappmarken

lika väl som nuvarande tjugu ]) revir och vore därför till sin omfattning

i medeltal nära tre gånger så störa som dessa. I medeltal för hela

lappmarken skulle varje skogsvårdsområde komma att omsluta, fjällmarker

oräknade, en ytvidd av ej mindre än 91.8 kvadratmil (918,000

hektar). Under nu angivna förhållanden kunde någon förbättrad

skogshushållning ej vara att vänta. Tvärtom syntes det med bestämdhet

kunna sägas, att en tillfredsställande skötsel av de enskildas skogar i

lappmarkerna icke skulle bliva möjlig, i händelse kommitténs ifrågavarande

förslag genomfördes. Även tillsyningsmännens tjänstgöringsområden

vore tilltagna onaturligt stora. För hela lappmarken hade

föreslagits endast 27 ordinarie tillsyningsman. I medeltal skulle arealen

av enskilda skogar inom varje bevakningsområde komma att utgöra

ej mindre än 98,480 hektar och bevakningsområdets omfattning inemot

23 kvadratmil. Att under sådana förhållanden någon effektiv bevakning

eller tillsyn icke skulle bliva möjlig, läge i öppen dag. Ett ökat antal

kronojägare erfordrades därför. En granskning av förslaget från

synpunkten av det beräknade antalet förrättningsdagar gåve även
-

b Tåsjö och Pajala revir ej bär medräknade.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition Nr 71.

ledes tydligt vid handen, att personalen skulle bliva otillräcklig för

att nöjaktigt tillgodose skogsvården å enskildas skogar. Om antalet

arbetsdagar per månad antoges till 25, erhölles nämligen, med tillämpning

av kommitténs egna antaganden om arbetsdagarnas antal,

en arbetstid ute å marken, växlande mellan sex och nio månader,

eller för hela lappmarken i medeltal 167 arbetsdagar per år och

skogsingenjör. Med de klimatiska förhållanden, som rådde i dessa

nordliga trakter, kunde emellertid antagas, att arbetet ute i skogarna

icke utan olägenhet kunde i allmänhet pågå under längre tid än

från den 1 juni till mitten av oktober, då vintern inträdde. Även

om en förrättningsman skulle arbeta oavbrutet under tiden 1 juni—

15 oktober, skulle han ej komma högre än till 113 arbetsdagar.

Sällan kunde dock arbetet pågå så lång tid utan uppehåll; bland

annat torde det ofta möta svårigheter att under brådaste slåttertiden

erhålla nödigt hantlangningsmanskap. I följd härav syntes få antagas,

att, även för att erhålla endast 113 arbetsdagar, hela oktober

månad skulle under alla förhållanden behöva tagas i anspråk. En tillämpning

av majoritetens organisationsförslag skulle således få till följd,

att en betydande del av utearbetet måste utföras vintertiden, då det

emellertid i allmänhet icke vore möjligt att utföra exempelvis utsyningar

på ett från skogsvårdssynpunkt tillfredsställande sätt, och anmärkningar

hade gjorts just emot att utsyningsförrättningarna nu ofta

påginge vintertiden. Antoges en arbetstid ute i skogarna av 4 */* månader

för lappmarken, skulle den av kommittémajoriteten föreslagna

ortspersonalen således under alla omständigheter behöva ökas med omkring

50 procent.

Härefter övergår Welander till sitt eget förslag. Enligt detta

skulle i lappmarken inrättas 18 nya revir, varjämte även krön oj ägarnas

antal skulle ökas. I vad mån dessa tjänster borde på en gång anordnas

eller om detta borde ske så småningom samt en del av arbetet tills

vidare som nu utföras av assistenter, tilltrodde Welander sig icke

kunna bedöma. Motiveringen till förslaget är av följande lydelse:

»Utgår man från en areal enskilda skogar av

i Luleå distrikt ...................................... 1,004,843 hektar

» Skellefteå » 430,747 »

» Umeå » 1,223,387 »

och från ett använt dagantal avrespektive 502, 305 och 1,1380, giva, efter en

0 Dessa dagantal iiro grundade på tabellen sid. 40, men med fördelning å överjägmästardistrikten

och med uteslutning av den till Mellersta Norrlands distrikt hörande

delen av Dorotea socken.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 71.

beräkning av 4 Va månaders oavbrutet arbete ute å marken och 25 arbets
,

, , 502 x 305 1,138

dagar per månad, värdena ^13^ (4.44), yjg = (2.69) och ~(*0)

uttryck för det antal tjänstemän, som under femårsperioden 1906 — 1910

erfordrats i medeltal per år för enbart utsyning å enskildas lappmarksskogar

inom nämnda distrikt. Distriktens arealer, delade med sistnämnda

tal, uttrycka den areal enskilda skogar, varå en tjänsteman

kan medhinna verkställa utsyning m. m. Dessa arealer bliva då:

1,004,843 , ,

= 226,316 hektar

för Luleå distrikt

» Skellefteå

Umeå

4.44

430,747

2.69

1,223,387

10

160,166

122,339

En betydlig skillnad råder sålunda mellan distrikten, ity att

arealen minskas, ju sydligare distriktet är beläget. Detta är dock helt

naturligt, ty virkesförrådets beskaffenhet och avsättningsförhållandena

m. m. göra, att den saludugliga avkastningen per hektar blir väsentligt

mindre i nordligare trakter.

Då utearbetena huvudsakligen avse utsyning av virke, samt virkesförråd

och avsättningsförhållanden m. m. i stort sett äro likartade för

de om varandra liggande statens och enskildas skogar, kan skäligen

antagas, att samma arbetsprestationer krävas för utsyningar å statens

skogar som å de enskildas.

På grund härav skulle man erhålla ett för nuvarande förhållanden

erforderligt antal tjänstemän för de olika distriktens lappmarker genom

att dela sammanlagda arealerna av statens och enskildas skogar med

här ovan angivna arealsiffror per år och tjänsteman. Härvid skulle

erhållas ett nödigt antal revir av

för Luleå distrikt 11

» Skellefteå > 10

» Umeå » 17

eller således tillhopa 38.

Att antagandet om lika arbetskrafter för statens och enskildas

skogar är giltigt, bekräftas ock därav, att antalet helårsassistenter för

dessa distrikts lappmarksrevir år 1908 utgjorde 18. Ett stadigvarande

behov av detta antal tjänstemän förutom nuvarande 20 revirförvaltare,

eller tillsammans 38 tjänstemän, har således redan gjort sig gällande.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 71.

Föregående granskning av kommitténs förslag till antal skogsingenjörer

gav vid handen, att samma antal måste ökas med minst

50 procent eller från föreslagna 12 till 18.

Den stora skillnaden råder dock mellan mitt föi’slag och majoritetens,

att enligt detta senare såväl reviren som skogsingenjörsområdena

måste, vart för sig, omfatta hela lappmarksområdet, medan däremot enligt

mitt förslag tjänstgöringsområdena för varje tjänsteman koncentreras

till ett enda sammanhängande förvaltningsområde och följaktligen i

medeltal omfatta vart och ett blott hälften av den yta, som majoriteten

föreslagit för revir och skogsingenjörsområden. Uppenbart är

ock, att mitt förslag innebär en mycket stor inbesparing av arbetskraft

och tid i förhållande till majoritetens förslag.»

Av de myndigheter, som avgivit utlåtanden, framhåller överjägmästaren

i Luleå distrikt — under hänvisning till sitt härovan intagna

anförande —, att de av kommittémajoriteten föreslagna tjänstgöringsområdena

vore alltför stort tilltagna, att ett betydande antal

nya revir och bevakningstrakter borde inrättas och att erforderligt antal

skogsingenjörer med samma uppdrag som hittills borde anställas i mån

av behov.

Domänstyrelsen har i utlåtandet den 10 november 1913 vidlyftigt D°mtostyroi

uttalat sig i ämnet. Dess anförande är i huvudsak av följande lydelse: sen /n 1-

»Beträffande revirens *) omfattning vid en reglering av dessa efter

arbetets art anser styrelsen, i likhet med vad Welander i sin reservation

framhållit, att för ett nöjaktigt handhavande av de göromål, som utsyningslagens

tillämpning föranleder, arealen måste bliva betydligt mindre

och antalet revir '') sålunda avsevärt större än vad kommittén föreslagit.

Detta framgår tydligast av en jämförelse mellan antalet av de skogstjänstemän,

som under 1913 varit sysselsatta med arbeten på privatskogarna

i lappmarkerna. Förutom de 21 revirförvaltarna hava därstädes

arbetat 31 extra jägmästare, av vilka 20 haft förordnande under

hela året och 11 allenast under sommarhalvåret, sålunda under den tid,

utsyningarna såvitt möjligt handläggas på privatskogarna. Sammanlagda

antalet tjänstemän, som varit sysselsatta inom lappmarkerna

under 1913, uppgår sålunda till 52. Vid av skogstjänstemännen inom

lappmarkerna handlagda förrättningar har i medeltal för åren 1911

och 1912 utsynats till försäljning dels å statsskogar 1,143,544 kubikmeter

virke dels å enskildas skogar 652,494 kubikmeter. Allmännings
-

J) = privatskogsrevir eller skogsvårdsområden.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

skogarna äro härvid icke inräknade. Med hänsyn uteslutande till nu

nämnda arbete skulle, om det per kubikmeter krävt samma tid på

statens och enskildas skogar, 64 procent av arbetet avsett de förra

och 36 procent de senare. Men utSyningarna på enskildas skogar

kräva relativt lång tid, emedan varje förrättning därstädes omfattar i

medeltal ett vida mindre virkesbelopp än å statsskogarna och följaktligen

mera tid förspilles till resor vid förrättningar å de förra än å de

senare. Detta uppväges emellertid därav, att arbetet å statsskogarna

i ganska stor omfattning avsett jämväl skogskulturer, avverkning och

virkesförsäljning m. m. Med hänsyn till alla dessa förhållanden kan

beräknas, att för statsskogarnas skötsel tagits i anspråk 84 tjänstemän

och för utsyning å privatskogarna 18 tjänstemän.

Göromålen å bådadera slagen av skogar hava varit fördelade å

såväl ordinarie som extra tjänstemän. Dock kan beräknas, att om de

ordinarie tjänstemännen sysslat uteslutande med statsskogarna, skulle

för allenast hithörande arbeten dessutom erfordrats 13 extra tjänstemän.

Den inom lappmarkerna nu befintliga ordinarie personalen kan,

med hänsyn till det ständigt växande arbetet särskilt för skogsvårdens

höjande, ingalunda anses vara tillräcklig ens för statens skogshushållning.

Huvudsakligen för tillgodoseende av denna torde inom närmaste

tiden böra anställas åtminstone ytterligare 4 ordinarie tjänstemän, sedan

lika många nya revir bildats genom revirreglering och delning. — —

— Huvudsakligen för statsskogarnas skötsel erfordras alltså inom lappmarkerna

sammanlagt 25 revir. Antalet av de för statsskogarna nu

beräknade 13 assistenterna måste samtidigt bibehållas.

Arbetet med i huvudsak utsyningarnas handläggande å privatskogarna

(allmänningarna oberäknade) upptager nu, såsom ovan visats,

18 tjänstemäns tid. Då dessa utsyningar årligen ökas, i främsta rummet

genom en allt större avverkning av smärre virke, erfordras inom kort

för allenast utsyningsarbetets fullgörande åtminstone ännu 3 tjänstemän.

Anmärkas må tillika, att vissa arbeten å enskildas skogar inom lappmarkerna

nu utföras av de 3 skogsingenjörerna. Sådana arbeten äro

planers upprättande för avdikning av sumpmarker, meddelande av råd

och upplysningar vid skogsskötsel in. m. Enligt skogsvårdskommitténs

föreliggande förslag skulle dylika arbeten framdeles tillkomma skogspersonalen

inom lappmarkerna samt därvid erhålla ökad omfattning

särskilt genom den undervisningsverksamhet, som för skogsvårdsintressets

höjande måste anses erforderlig. Styrelsen anser sig med hänsyn härtill

nödsakad ifrågasätta, att den för privatskogarnas skötsel nödiga personalen

ökas med än ytterligare 5 tjänstemän. Sammanlagt skulle så
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungt. Maj ds Nåd. Proposition Nr 71.

lunda för fullgörande av skogsstatens bestyr med enskildas skogar i

lappmarkerna erfordras 26 tjänstemän. Av dessa torde åtminstone 12

böra snarast anställas å ordinarie stat, var och en med sitt revir. Även

om, såsom styrelsen förut framhållit, privatskogarna inom vissa revir

skulle komma att skötas av samma personal som statsskogarna, komma

dock nu nämnda 12 revir att erhålla en mycket stor omfattning, i

vilket avseende styrelsen får åberopa den utredning, som lämnats i

Welanders reservation rörande detta förhållande.

Hela den erforderliga skogspersonalen i lappmarkerna skulle i

enlighet med vad ovan anförts komma att utgöra:

för statsskogarna 251) ordinarie jägmästare och 13 extra jägmästare

» privat » 12 » » » 14 > »

eller tillsammans 37 ordinarie jägmästare och 27 extra jägmästare.

— Av reviren skulle 16 bliva nya, nämligen 4 huvudsakligen för statens

och 12 för enskildas skogar.»

Beträffande bevakningens handhavande har domänstyrelsen föreslagit,

att inom lappmarkerna måtte inrättas 30 nya bevakartjänster.

Till ytterligare utredning i frågan har domänstyrelsen i utlåtande Domäustyrei.

den 28 januari 1914 anfört: »De 4 nya revir, som för närvarande äro sen ^ 1014''

oundgängligen behövliga för statsskogarnas förvaltning inom lappmarkerna,

skulle bildas genom reglering av Malmesjaurs och Vargiså

revir i Norrbottens län ävensom av Norra och Södra Lycksele m. fl.

revir i Västerbottens län samt genom att från Tåsjö revir avskilja den

därav till lappmarkerna hörande delen eller Dorotea socken. Enligt

nu gällande revirindelning omfatta

Malmesjaurs revir ................ 255,766.62 hektar och

Vargiså revir.............................. 163,624.83 »

De till dessa båda revir hörande privatskogarna hava relativt

ringa omfattning och äro, förutom Kobdalis och Kittaure byaskogar

inom Vargiså revir, på alla sidor omgivna av kronoskogar, vårföre de,

såsom vissa reservanter inom kommittén framhållit, ej lämpligen kunna

vid revirregleringen skiljas från de allmänna skogarna utan böra fort
-

‘) Enär domänstyrelsen föreslagit, att ett av de 4 nya reviren skulle omfatta

den delvis till Tåsjö revir nu hörande Dorotea socken, bordo styrelsen i detta sammanhang

upptagit de nuvarande revirens antal till blott 20 (nämligen de 1!) egentliga lappmarksreviren

samt Norsjö revir) och antalet statsskogsrevir enligt styrolsens förslag till

blott 24 samt hela antalet ordinarie jägmästare till 36.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 71

farande sammanföras med dessa. Under sådan förutsättning skulle,

sedan förenämnda båda byar undantagits, av ovanstående två revir

bildas följande tre, nämligen:

Malmesjaurs revir:

kronop arker ................

kronoöverloppsmarker

hemmansskogar ..........

Yargiså revir:

kronopark er ..............

hemmansskogar .........

Sikåns revir (nytt):

kronoparker ..............

hemmansskogar .........

............. 174,472.15 hektar

............ 10,472.33 »

.............. 9,861.09 »

Summa 194,805.5 7 hektar

............. 110,249.9 2 hektar

.............. 3,109.9 0 »

Summa 113,359.88 hektar

.............. 101,277.38 hektar

............. 1,271.02 »

Summa 102,548.40 hektar

I de revir inom Västerbottens läns lappmarker, vilka skulle så

regleras, att därvid bildades två nya statsskogsrevir, hava de allmänna

skogarna följande arealer:

Norra Lycksele revir omfattar 129,853.07 hektar

Södra » » »

Stensele » »

Sorsele » »

Fredrika » »

Vilhelmina » »

Åsele » »

129,853.07

99,850.66

157,611.14

147,711.60

81,764.13

114,891.28

103,853.6 9

Dessa arealer skulle vid regleringen fördelas på följande sätt:

Norra Lycksele revir ...........

Östra » » (nytt)

Blåvikens » »

Stensele > .......

Sorsele » ..........

71,028.41 hektar

67,429.07 j>

96,070.26 »

121,137.40 »

139,107.19 »

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

Gräns . revir (nuvarande Södra Lycksele)

64,598.35

hektar

Fredrika » ..................................................

84,282.22

>

Vilhelmina » ...................................................

95,782.90

Åsele » .................................................

85,858.os

»

Härvid må anmärkas, att Vilhelmina revir även minskats på det sätt,

att två av dess kronoparker, nämligen Skorne och Skällmyrkullarna, tillförts

det revir, som skulle bildas genom att från nuvarande Tåsjö revir

avskilja Dorotea socken. — — —.

Nuvarande Tåsjö revir omfattar 97,208.2 1 hektar allmänna skogar.

Dessa äro belägna dels inom Ångermanland, dels inom lappmarkerna.

De förra kunna i allmänhet bliva föremål för en ganska intensiv hushållning,

om skogspersonalens tid kan härpå få koncentreras. Från

reviret skulle fördenskull avskiljas Dorotea socken, som jämte två förutnämnda

kronoparker i Vilhelmina revir skulle utgöra ett särskilt nytt

revir, nämligen Dorotea revir, omfattande 69,604.4 5 hektar. Omfattningen

av det sålunda minskade, inom Västernorrlands län helt belägna

Tåsjö revir skulle utgöra sammanlagt 37,845.4 5 hektar allmänna

skogar samt 10,904.4 5 hektar skogar under utsyningstvång, tillsammans

48,749.90 hektar.

Revirens föreslagna omfattning växlar från högst 194,805.5 7

hektar till lägst 48,749.9 0 hektar. De största arealerna komma i

regeln på de revir, som ligga närmast fjällen, där skogarna äro glesast

och skogshushållningen av flera orsaker ännu måste bliva ganska

extensiv. Dessa revir äro: Sorsele, Stensele, Vilhelmina och Dorotea,

inom vilka förutom de ovan redovisade skogarna finnas oavvittrade

marker av ännu okänd omfattning. Givetvis måste arealerna för de

revir bliva mindre, där hushållningen kan erhålla större intensitet.

Hemmansskogarna inom lappmarkerna kunna i regel sammanföras

till särskilda revir. Undantag utgöra i detta avseende dels de i det

föregående omnämnda privatskogarna i nuvarande Malmesjaurs och

Vargiså revir, dels ock privatskogarna inom Pärlälvens revir samt inom

de delar av Arjeplogs revir, som tillhöra Pite älvs flodområde. Nu

nämnda privatskogar, vilka dock utgöra allenast en ringa del av lappmarkernas

hemmansskogar, böra fördenskull fortfarande tillhöra de

revir, inom vilka de äro belägna. Likaså böra givetvis samtliga oavvittrade

kronomarker, även sådana, å vilka enskilda hava rätt till

utsyning, hänföras till kronoskogsreviren. Intill dess annorlunda kan

varda bestämt, bör detsamma gälla även i fråga om de inom lappmarkerna

belägna allmänningsskogarna. Av övriga hemmansskogar i

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 62 höft. (Nr 71.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

lappmarkerna böra bildas 12 revir med förslagsvis nedanstående namn

och omfattning:

Lainio hemmansrevir: omfattande hemmansskogarna i Karesuando

socken samt i Jukkasjärvi och Vittangi socknar med undantag av de

områden, som tillhöra Kalix älvs flodområde, tillsammans omkring

186.000 hektar produktiv mark eller i allt omkring 380,000 hektar.

Kaitums hemmansrevir: omfattande hemmansskogarna inom de

delar av Jukkasjärvi och Yittangi socknar, som tillhöra Kalix älvs

flodområde, ävensom till samma flodområde hörande delar av Gällivare

socken, med undantag av Lina älvs övre omkring järnvägen belägna

område, tillsammans omkring 156,000 hektar produktiv mark eller i

allt omkring ................................................... .... 284,000 hektar.

Polcirkelns hemmansrevir: omfattande av Gällivare socken Lina

älvs övre delar omkring och väster om järnvägen ävensom de till Råne

och Lule älvars floddalar hörande områden samt de till Stora Lule

älvs flodområde hörande delar av Jokkmokks socken, tillsammans omkring

104,000 hektar produktiv mark eller i allt

omkring ........................................................ 160,000 hektar.

Görjeå hemmansrevir: omfattande de delar av Jokkmokks socken,

som dels ej hänförts till Polcirkelns revir, dels ej nu tillhöra Pärlälvens

eller Vargiså revir, dock att de inom det sistnämnda belägna Kobdalis

och Kittaure byar skola tillhöra Görjeå revir, tillsammans omkring

105.000 hektar produktiv mark eller i allt omkring 161,000 hektar.

Storavans hemmansrevir: omfattande hemmansskogar inom Arvidsjaurs

och Arjeplogs socknar med undantag dels av de områden, som

ligga inom nuvarande Malmesjaurs och Vargiså revir, dels ock av de

till Arjeplogs revir hörande hemman, som äro belägna inom Pite älvs

flodområde, tillsammans omkring 141,000 hektar produktiv mark eller

i allt omkring ..................... ... ............... 282,000 hektar.

Mala hemmansrevir: omfattande privatskogarna i Malå och Sorsele

socknar, tillsammans omkring 150,000 hektar produktiv mark eller i

allt omkring ......................................................... 250,000 hektar.

Storumans hemmansrevir: omfattande privatskogarna inom Stensele

socken, tillsammans omkring 130,000 hektar produktiv mark eller i

allt omkring .............................................. 196,000 hektar.

Lycksbäckens hemmansrevir: omfattande privatskogarna inom de

delar av Lycksele socken, som tillhöra Urnans och Vindelns flodområden,

tillsammans omkring 125,000 hektar produktiv mark eller i allt

omkring ........... 180,000 hektar.

Löyde hemmansrevir: omfattande privatskogarna inom Fredrika

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 71.

och Örträsks socknar ävensom inom de delar av Lycksele socken, som

tillhöra Öre älvs flodområde, tillsammans omkring 137,000 hektar

produktiv mark eller i allt omkring .............................. 192,000 hektar.

Gafsele hemmansrevir: omfattande privatskogarna inom Åsele socken,

tillsammans omkring 157,000 hektar produktiv mark eller i allt

omkring .............................................................................. 223,000 hektar.

Malgomajs hemmansrevir: omfattande privatskogarna inom Vilhelmina

socken, tillsammans omkring 153,000 hektar produktiv mark eller

i allt omkring ........................................................................ 311,000 hektar.

Bergvattnets hemmansrevir: omfattande privatskogarna inom Dorotea

socken, tillsammans omkring 140,000 hektar produktiv mark eller i

allt omkring ......................................................................... 180,000 hektar.

För vissa av dessa revir komma arealerna att ökas, sedan nu

pågående avvittring hunnit avslutas.

Specifika uppgifter angående revirens omfattning och gränser samt

bestämda förslag till namn kunna meddelas först sedan vederbörande

överjägmästare i detta avseende lämnat nödig utredning.

Inom de till omfattningen mindre lappmarksreviren torde biträde

av assistenter erfordras allenast tillfälligtvis, företrädesvis under sommarhalvåret.

Inom vart och ett av de övriga reviren erfordras däremot

en eller i vissa fall två assistenter, särskilt under sommarhalvåret.

Rörande det på sådant sätt beräknade antalet extra skogstjänstemän

för lappmarksskogarnas skötsel hänvisas till vad styrelsen härutinnan

ovan anfört.

För bevakningsgöromålens handläggning å hemmansskogarna i

lappmarkerna anser styrelsen, såsom förut framhållits, ett antal av 30

ordinarie kronojägare vara tills vidare tilfredsställande. Visserligen äro

för närvarande inom lappmarkerna anställda ej mindre än 61 extra

kronojägare mot årsarvode, men de av dessa, som icke kunna vinna

anställning på ordinarie stat men likväl behöva användas för fullgörande

av göromål å privatskogarna, torde tills vidare fortfarande

kunna anställas på extra stat.

För ett exakt förslag angående de ifrågasatta nya revirens uppdelning

i bevakningstrakter är det för styrelsen nödigt att inhämta

utredning från skogsförvaltningen i orterna likasom ock angående det

framtida behovet av extra bevakare».

Enär jag ansåg det vara för organisationsfrågans allsidiga bedömande,

bland annat ur ekonomisk synpunkt, önskvärt att äga tillgång

även till ett förslag, som utginge från att i lappmarkerna såväl stats
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Domänstyrelsen

den11/» 1914.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

som privatskogar skulle underställas samma, till skogsstaten hörande

personal och alltså dessa lappmarker från skogsstatens synpunkt indelas

geografiskt, anmodade jag i skrivelse den 10 november 1914 domänstyrelsen

att uppgöra förslag till sådan indelning av lappmarkerna i

det minsta antal revir, dock högst 36, som kunde finnas erforderligt för

åstadkommande av nöjaktiga förhållanden för närvarande. Jag framhöll

därvid, att det vid en sådan geografisk indelning ingalunda borde

vara uteslutet utan tvärtom syntes böra eftersträvas att låta, liksom

inom skyddsskogsområdena inom andra delar av riket, vissa revir

bestå huvudsakligen av statsskogar och andra av privatskogar, där

detta med hänsyn till belägenheten lämpligen läte sig göra.

I skrivelse den 11 december 1914 har domänstyrelsen framlagt

dylikt förslag och därvid anfört följande.

Enligt förslaget skulle lappmarkerna —- utom Karesuando socken,

vilken fortfarande borde tillhöra Pajala revir i kustlandet — uppdelas

på 34 revir med följande omfattning och benämning:

1. Jukkasjärvi revir: samtliga skogar i Jukkasjärvi socken (med

Vittangi).

2. Vetasjoki revir: av Gällivare socken dels trakterna vid Kalix

och Kajtums älvar, vilka för närvarande tillhörde Jukkasjärvi revir, dels

till nuvarande Gällivare revir börande delar omkring Vetasjoki och

Valtiojoki (kronoparkerna Valtio bl. II, III och IV samt Vetasjoki bl.

III, IV och VI, kronoöverloppsmark vid Vetasjoki ävensom hemmansområdena

Markitta, Nilivaara, Kuusikornanen och Kilvokilinen) dels ock

av nuvarande Ångeså revir kronoparken Valtio bl. V och kronoparken

Vetasjoki bl. VII.

3. Gällivare revir: av Gällivare socken de områden, som tillhörde

nuvarande Gällivare revir, förutom dem, som här ovan hänförts till Vetasjoki

revir.

4. Storlandets revir: av Gällivare socken kronoparken Storlandet

samt inom och söder om samma kronopark belägna enskilda skogar,

allmänningar och kronoöverloppsmarker (samtliga belägna inom nuvarande

Ångeså och Råneträsks revir).

5. Ängeså revir: av Gällivare socken de delar av nuvarande

Ångeså revir, som icke hänförts till Vetasjoki eller Storlandets revir.

6. Råneträsks revir: av Gällivare socken de delar av nuvarande

Råneträsks revir, som icke hänförts till Storlandets revir.

7. Porjus revir: av Gällivare socken trakterna vid Stora Lule

älv och Stora Lule vatten samt av Jokkmokks socken dels öster om Stora

Lule älv kronoparken Ananas, dels väster om samma älv kronoparken

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

Pakko bl. II, III och IV samt kronoöverloppsmarker och enskildas skogar

vid Stora Lule vatten, allt inom nuvarande Storbackens revir.

8. Storbackens revir: av Jokkmokks socken öster om Stora Lule

älv hela området nedom kronoparken Ananas och väster om samma älv

kronoparken Sukksoive samt inom och nedom denna kronopark belägna

kronoöverloppsmarker, allmänningar och enskildas skogar mellan Stora

och''Lilla Lule älvar, allt inom nuvarande Storbackens revir.

9. Jokkmokks revir: av Jokkmokks socken den norr om Lilla

Lule älv belägna del utav nuvarande Storbackens revir, som icke hänförts

till Porjus eller Storbackens revir, samt de söder om Lilla Lule älv

belägna, nuvarande Jokkmokks revir tillhörande kronoparkerna Görjeå

bl. I, II, III, IV och V samt Pärlan ävensom samtliga överloppsmarker,

allmänningar och enskildas skogar inom samma kronoparker och väster

om kronoparken Görjeå.

10. Görjeå revir: av Jokkmokks socken de till nuvarande Jokkmokks

revir hörande delar, som ej hänförts till det nu föreslagna reviret

med samma namn, ävensom de områden av nuvarande Storbackens revir,

som läge väster om Lule älv (vid gränsen mot Edefors socken).

11. Pärlälvens revir: av Jokkmokks socken Pärlälvens flodområde

samt Lilla Lule älvs flodområde ovanför Vajkijaure (= nuvarande Pärlälvens

revir).

12. Sikåns revir: av Jokkmokks socken trakterna vid Sikån och

Vitbäcken samt Vargisåns område norr om ån nedom Junka (av nuvarande

Vargiså revir).

13. Vargiså revir: av Jokkmokks socken trakterna vid Vargisån

ovan Junka samt av Arvidsjaurs socken dels Vargisåns vattenområde (av

nuvarande Vargiså revir) dels ock kronoparkerna Storbränna och Ljusträsk

samt hemmanen Åberget, Ljusträsk, Pilträsk och Granberget (av

nuvarande Malmesjaurs revir).

14. Malmesjaurs revir: av Arvidsjaurs socken de till nuvarande

Malmesjaurs revir hörande områden, förutom vad som hänförts till Vargiså

revir samt den till Järfolandets revir hänförda kronoparken Långdalen

och därinom belägna hemmansområden, ävensom av Arjeplogs socken

Pite älvs flodområde, som hörde till nuvarande Malmesjaurs revir.

15. Järfolandets1) revir: av Arvidsjaurs socken dels västra delen

av nuvarande övre Byske revir med kronoparkerna Järf olandet, Vaksliden

och Björkberget samt enskildas skogar väster om sistnämnda kronoparks

östra gräns, dels av nuvarande Malmesjaurs revir kronoparken Långdalen *)

*) Torde lämpligare böra benämnas Västra Arvidsjaurs revir.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

med därinom belägna enskildas skogar, dels ock av nuvarande Arvidsjaurs

revir trakterna mellan Långträsket och Långträskälven i norr samt

Avaviken och landsvägen Avaviken-Arvidsjaur i söder (kronoparkerna

Njauklen, Långträskåsen, Ravenberget och del av Avaviken ävensom

enskildas skogar).

16. Övre By ske1) revir: av Arvidsjaurs socken återstående delar

av nuvarande Övre Byske revir samt allmänningar och enskildas skogar

norr om Byske älv intill Bokselet utav nuvarande Arvidsjaurs revir.

17. Arvidsjaurs''* 2) revir: av Arvidsjaurs socken nuvarande Arvidsjaurs

revir förutom de delar, som hänförts till Järfolandets och övre

Byske revir.

18. Arjeplogs revir: Arjeplogs socken utom de vid Pite älv belägna

delar, som hänförts till Malmesjaurs revir (= nuvarande Arjeplogs revir).

19. Malå revir: Malå socken förutom kronoparken Stenträskheden

i socknens sydvästra hörn, vilken skulle hänföras till Bjurbäckens revir.

20. Norra Sorsele revir: av Sorsele socken avvittrade områden

norr om Vindelälven, Sorsele kyrkoherdeboställe i dess helhet samt

oavvittrade marker till Storvindeln och Vindelälvens övre lopp.

21. Södra Sorsele revir: av Sorsele socken avvittrade områden

söder om Vindelälven (samtliga inom socknen belägna kronoparker utom

Malåberg samt kronoöverloppsmarkerna Blajken och Dockmvran ävensom

enskildas skogar) samt oavvittrade marker till Juktåns och Olsbäckens

vattendrag.

22. Västra Stensele revir: av Stensele socken samtliga oavvittrade

marker, kronoparkerna Kyrkberget, Rönnliden, Verkanliden, Luspberget

och bl. XVI, XV, XIV, XIII och IX av Gunnarn ävensom enskildas

skogar västerut från och med Norrdal, Sördal, Vallnäs, Luspholm och

Näst vattnet.

23. Östra Stensele revir: av Stensele socken återstående del.

24. Bjurbäckens revir: av Lycksele socken till nuvarande Norra

Lycksele revir hörande delar från Sorsele sockengräns och österut till

västra gränserna för kronoparken Löparen, hemmanen Stryckfors och

Grundträsk samt kronoparken Grenen med undantag av de till Lyeksbäckens

vattenområde hörande delar (innefattande förutom enskildas

skogar kronoparkernaBjurbäckslandet, Mattjokberget, Rågoberget, Rävliden,

av Metseken bl. III, IV, V och VI, Kittelforsheden, Viterliden, Släppen

och Lidsbrinken) ävensom av Malå socken kronoparken Stenträskheden.

J) Reviret, varav endast en ringa del tillhör Byske älvdal, torde lämpligare böra

benämnas Ostra Arvidsjaurs revir.

2) Torde böra benämnas Södra Arvidsjaurs revir.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 71.

25. Lycksele revir: av Lycksele socken de delar av nuvarande

Norra Lycksele revir, som vore belägna öster om västra gränserna för

kronoparken Löparen, hemmanen Stryckfors och Grundträsk samt kronoparken

Grenen.

25. Blåvikens revir: av Lycksele socken dels till nuvarande Norra

Lycksele revir hörande delar av Lycksbäckens vattenområde ovan kronoparken

Grenen dels ock till nuvarande Södra Lycksele revir hörande

områden av Ume älvs med biflöden vattenområde ovan Lycksbäckens

inflöde i Ume älv och kronoparken Skovellidens östra gräns (omfattande

förutom enskildas skogar kronoparkerna Metseken bl. I, II och VII,

Sikiräskberget, Nordanås, Spänningträskliden, Pauliden, Rämen, Lyckan,

Säter och Skovelliden).

27. Vinlidens revir: av Lycksele socken de delar av nuvarande

Södra Lycksele revir, som vore belägna dels omkring övre loppet av

öreälven med biflöden från och med Granån dels ock mot Umeälven

nedom kronoparken Skovelliden (omfattande förutom enskildas skogar

följande kronopa>ker: Alpliden, Svannäset, Rönnliden, Alsen, Norråliden,

Tallträskliden, Djupliden, Tannberget, Ålgålandet (Umeådelen), Umstrand,

Haraliden, Tuggenliden och Vittanliden ävensom Lycksele kyrkoherdeboställe).

28. Öråns revir: av Lycksele socken de delar av nuvarande Södra

Lycksele revir, som icke hänförts till Blåvikens eller Vinlidens revir

(omfattande förutom enskildas skogar kronoparkerna Boden, Trehörningen,

Örålandet, Pundliden, Söderås och Örådalen av Ålgålandet), ävensom

Örträsks socken i sin helhet.

29. Fredrika revir: Fredrika socken i sin helhet.

30. Västra Åsele revir: dels av Åsele socken trakterna väster om

Ångermanälven och Torvseleån, varjämte kronoparkerna Almselelandet

och Kulterkölen i sin helhet skulle hänföras till detta revir, dels av

Vilhelmina socken kronoparken Småholmarna och dels av Dorotea socken

kronoparkerna Lånsjömon, Simsjön och Stenbittjärn.

31. Östra Å''e''e revir: av Åsele socken området öster om Ångermanälven

och Torvseleån förutom de därinom belägna delarna av Almselelandets

och Kulterkölens kronoparker.

32. Votysjö revir: av Vilhelmina socken nedre delen, med undantag

av kronoparken Småholmarna, från Åsele sockengräns och västerut till

och med hemmanen Djupdal, Svanuäs, Kristineberg och Lövliden;

kronoparken Aronsjökullarna samt hemmanen Nylid'' n, Storsele, Grundsjö

och Fianberg (omfattande förutom enskildas skogar kronoparkerna

Äronsjöku Ilarna, Mörtingselberget, Vojmåsen, Södra Volgsjön, Surberget,

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 71.

Torvsjöån, Gideåkroken, Hörnan och Meselberget ävensom Vilhelmina

kyrkoherdeboställe).

33. Malgomajs revir: av Vilhelmina socken återstående västra delen.

34. Dorotea revir: Dorotea socken förutom kronoparkerna Lånsjömon,

Simsjön och Stenbittjärn, som hänförts till Västra Asele revir.

Gränserna för de föreslagna reviren finnas utmärkta å den vid

detta protokoll fogade bilagan D.

Då antalet egentliga lappmarksrevir nu är 19, skulle detta förslag

innebära en ökning med 15 revir. Norsjö och Tåsjö revir, som nu endast

delvis tillhöra lappmarken, skulle bibehållas såsom särskilda revir, men

med avstående av sina lappmarksområden. Pajala revir skulle bibehållas

oförändrat.

I en vid förslaget fogad tabell redogöres utförligt för de särskilda

skogarnas storlek i hektar och förekomst inom varje revir ävensom

revirens omfattning.

Ur tabellen må följande avrundade siffror anföras:

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

57

Revir

Allmänna skogar.

Enskilda skogar.

Summa.

Produktiv

skogsmark.

Hektar.

Total-

areal.

Hektar.

Produktiv

skogsmark.

Hektar.

Total-

areal.

Hektar.

Produktiv

skogsmark.

Hektar.

Total- areal.

Hektar, j

Jukkasjärvi........................

110,800

350,100

169,700

339,200

280,500

]

689,300

Vetasjoki...........................

88,700

201,400

36,800

71,400

125,500

272,800

Gällivare...........................

72,000

169,500

13,700

39,900

85,700

209,400

Storlandet ........................

65,000

124,700

14,500

19,600

79,500

144,300

An ges å..............................

50,700

93,300

72,100

90,900

122,800

184,200

Råneträsk ........................

47,500

75,700

27,100

43,600

74,600

119,300

Porjus ..............................

108,300

175,300

1,100

6,000

109.400

181,300 |

Storbacken ........................

52,300

72,300

44,000

73,400

96,300

145,700 I

Jokkmokk ........................

60,700

76,900

34,300

51,800

95,000

128,700 |

Görjeå ...........................

26,600

37,600

58,200

83,100

84,800

120,700

Pärlälven...........................

115,700

200,200

38,300

51,900

154,000

252,100

Sikån ..............................

52,000

101,000

7,400

9,900

59,400

110,900

Vargiså ...........................

69,300

101,400

2,100

3,100

71,400

104,500

Arjeplog ...........................

170,400

354,600

63,900

157,600

234,300

512,200

Malmesjaur........................

100,300

172,000

3,400

8,500

103,700

180,500

Östra Arvidsjaur ...............

68,000

95,800

22,100

38.300

90,100

134,100

Västra Arvidsjaur...............

60,900

99,300

14,500

25,100

75,400

124,400

Södra Arvidsjaur ...............

75,100

118,700

48,400

79,200

123,500

197,900

Malå.................................

46,200

64,200

69,500

103,700

115,700

167,900

Norra Sorsele.....................

40,700

82,100

32,700

51,800

73,400

133,900

| Södra » .....................

28,500

65,600

36,200

50,600

64,700

116,200 *)

1 Västra Stensele..................

57,900

75,600

39,700

50,800

97,600

126,40g1)

Östra » ..................

71,300

82,100

75,800

85,200

147,100

167,300

Bjurbäcken ........................

38,600

55,400

31,300

46,100

69,900

101,500

Lycksele ...........................

48,300

64,900

28,600

40,200

76,900

105,100

! Blåviken ...........................

51,100

64,300

37,300

47,700

88,400

112,000

! Vinliden ...........................

27,000

33,400

83,000

114,300

110,000

147,700

J Örån.................................

27,000

36,400

50,000

69,900

77,000

106,300 I

j Fredrika ...........................

44,000

57,400

33,100

56,900

77,100

114,300 1

! Västra Åsele .....................

38 400

48 800

67,000

95,100

105,400

143,900

! Östra » .....................

45 900

56,400

90,300

128,500

136,200

184,900

Volgsjö..............................

31,700

43,500

77,200

152,800

108,900

196,300

j Malgomaj...........................

41,500

70,100

65,600

138,800

107,100

208,900'')

1 Dorotea ...........................

41,900

59,400

131.100

158,300

173,000

217,700'')

Summa

2,074,300

3,579 400

1,620,000

2,583,200

3,694,300

6,162,600

I medeltal

01,000

100,200

47,000

70,000

108,000

181,200

1) Domänstyrelsen anmärker, att oavvitlrade marker häri ej inräknats.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 62 höft. (Nr 71.)

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kitngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

Efter uppräkningen av reviren yttrar domänstyrelsen vidare i

sistnämnda skrivelse:

Samtliga revir omfattade såväl statsskogar som enskildas skogar,

ehuru i växlande proportion. Det hade ej kunnat undvikas, att vissa

revir erhållit en i förhållande till andra stor omfattning, men, där de

förstnämnda i övrigt vore så belägna, att jämförelsevis intensiv skogsskötsel

därstädes kunde bedrivas, syntes till vederbörande jägmästares hjälp

å sådana, mera arbete krävande revir böra anställas assistenter, under

det att å andra revir jägmästaren borde kunna handhava förvaltningen

utan sådant biträde eller ock med tillhjälp av även å annat, närbeläget

revir förordnad assistent. Styrelsen ansåge sig emellertid böra betona,

att — såsom styrelsen ock anmärkt i utlåtandet den 10 november 1913

— i den mån större intensitet i skogsskötseln kunde åvägabringas

på grund av bättre avsättningsförhållanden m. m. inom de mera

avlägset belägna reviren, ytterligare revirdelning måste äga rum. —

De till arealen största reviren, nämligen Jukkasjärvi, Arjeplogs och

Dorotea, ansåge styrelsen kunna tillsvidare behållas vid föreslagen omfattning.

Det förstnämnda med en beräknad areal skogsmark av sammanlagt

280,454 hektar utgjordes av nuvarande Jukkasjärvi revir, minskat

med c:a 95,960 hektar skogsmark, som lagts till det föreslagna Vetasjoki

revir, och ansåges reviret, med hänsyn till därinom rådande mindre gynnsamma

förhållanden, tillsvidare kunna förvaltas av vederbörande jägmästare

med biträde av en assistent. — Ehuru Arjeplogs revir med en

areal av 234,345 hektar skogsmark väl skulle behöva delas, då åtminstone

i dess nedre delar betingelser för jämförelsevis intensivare skogsskötsel

började förefinnas, hade domänstyrelsen nu icke velat föreslå sådan delning,

enär den inom socknen pågående efteravvittringen ännu icke avslutats,

i anledning varav det icke blivit bestämt, vilka eller huru stora delar

av nuvarande kronoöverloppsntarker komme att behållas i kronans ägo

såsom kronoparker och ej upplåtas till enskilda. Förvaltningen kunde tillsvidare

uppehållas utav jägmästaren med biträde av en årsanställd assistent

samt vissa år möjligen en under kortare del av året förordnad extra

assistent. — Dorotea revir, som vore avskilt från nuvarande Tåsjö revir,

borde likaledes kunna skötas av en jägmästare med biträde av eu årsanställd

assistent åtminstone tillsvidare, intilldess där pågående avvittring kunde

bliva slutförd. Tåsjö revir skulle framdeles komma att omfatta Tåsjö,

Bodums och Fjällsjö socknar i Västernorrlands län med en sammanlagd

areal skogsmark utav allmänna skogar av 29,721 hektar och enskildas

skogar 7,870 hektar. -— Därest Malå socken, som för närvarande utgjorde

del av det mycket svårskötta Norsjö revir, avskildes såsom särskilt revir,

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

ansåge styrelsen, att återstående delar av Norsjö revir inom Västerbottens

läns kustland med en areal skogsmark av 29,535 hektar allmänna skogar

och 4,415 hektar skattehemman med inskränkt dispositionsrätt till skogen

borde med viss jämkning mellan samma revir samt Jörns och Burträsks

revir fortfarande bibehållas såsom särskilt revir.

Än vidare anför domänstyrelsen, att efter den ifrågasatta revirdelningens

genomförande 26 för år förordnade assistenter tills vidare

behövde anställas i lappmarken, av vilka 6 skulle tjänstgöra inom Luleå

distrikt, 8 inom ett vart av Skellefteå och Umeå distrikt och 4 inom

ett av styrelsen föreslaget nytt distrikt, nämligen Härnösands distrikt.

Slutligen yttrar domänstyrelsen i samma skrivelse följande beträffande

den bevakande personalen i lappmarken:

I fråga om erforderligt antal ordinarie kronojägare i lappmarken

hade domänstyrelsen i särskild bilaga angivit den ordinarie bevakningspersonalens

fördelning å skilda revir. Härvid hade styrelsen utgått ifrån

att, såsom styrelsen föreslagit i utlåtandet den 10 november 1913, de

ordinarie kronojägarnas i lappmarken antal skulle ökas med tillsvidare

30. Av förenämnda bilaga framginge, att de inom lappmarkerna för

närvarande tjänstgörande ordinarie kronojägarnas antal uppginge till

87 x) — häruti dock ej inräknad kronojägaren i Munnio bevakningsdistrikt

av Pajala revir, vilkens bevakningstrakt omfattade förutom Karesuando

skogfattiga socken delar av Muonionalusta kapellförsamling, till vilka

delar huvudsakliga tjänstgöringen vore förlagd — i följd varav med

den sålunda föreslagna ökningen den blivande bevakningspersonalen

skulle komma att omfatta 117 2) ordinarie kronojägare. Då därigenom på

vart och ett revir komme i medeltal allenast 3.4 kronojägare, bleve nödvändigt

att fortfarande i avsevärd utsträckning anställa extra kronojägare,

och styrelsen antoge, att densamma om några år skulle finna det vara

erforderligt att avgiva förslag till ökning i den ordinarie bevakningspersonalens

antal.

b Rätteligen allenast 85; jämför sid. 11 samt statskontorets liggare för är 1914.

2) Rätteligen allenast 115.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Västerbottens

och Norrbottens

läns

kustland.

Indelnings
grund.

Kommittén.

Beserya

tioner.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

Beträffande härefter skogspersonalen i Västerbottens och Norrbottens

läns kustland föreslår kommitténs majoritet — ordföranden samt

Fahlén och Ringstrand — att jämväl där de göromål, som nu åligga revirförvaltarna

med avseende å de skogar, för vilka dimensionslagen eller

1866 års förordning gäller, överflyttas å särskilda tjänstemän, skogsingenjörer.

De skäl, som majoriteten därvid åberopar, återfinnas i det

anförande, varmed majoriteten motiverat sitt förslag om motsvarande

överflyttning i lappmarken. Vidare hänvisar majoriteten till de å sid.

18—14 här ovan i fråga om de enskilda skogarna i kustlandet anförda

siffror, vilkas storlek, enligt majoriteten, pekar på nödvändigheten av

att dess förslag antages. — Angående skogsingenjörernas åligganden

uttalar sig majoriteten på samma sätt som i fråga om de för lappmarken

föreslagna skogsingenjörerna.

I fråga om den bevakande personalen föreslår majoriteten, att för

tillsynen över dimensions- och utsyningslagarnas efterlevnad tillsättas

— liksom i lappmarken — tillsyningsman. Vad majoriteten yttrat

beträffande de för lappmarken föreslagna tillsyningsmännen (sid. 22—

23 här ovan) har avseende även å de för kustlandet föreslagna.

Kommittéledamöterna Kinberg och Wiklund yttra i sin förut omförmälda

reservation:

»Inom Västerbottens och Norrbottens läns kustland ställa sig förhållandena

annorlunda än i lappmarken. Här gällande lag bär en annan

innebörd. Utsyningen å enskildas skogar omfattar enligt denna lag

endast träd under en viss dimension och avser i huvudsak att skydda

växande ungskog, medan den för lappmarken gällande lagen åsyftar

en fullständig reglering av all saluavverkning med uthållig, möjligast

jämn avkastning. Dessa lagar hava följaktligen mycket olika ändamål.

— --. Härtill kommer den omständigheten, att statens skogar i allmän
het

äro koncentrerade i kustlandets inre delar mot lappmarksgränsen och

endast i mera spridda smärre skiften förekomma i kustlandets övriga

delar, där åter hemmansskogarna bilda större sammanhängande skogsvidder

och där utsyningar åt enskilda hava sin största omfattning.

Dels med hänsyn härtill, dels i betraktande av här gällande skogslags

särart synes det oss icke vara lämpligt, att revirpersonalens nuvarande

tjänsteåligganden med dimensionslagens handhavande bibehållas.

Vi anse därför det vara lämpligt och behövligt, att nämnda personals

tjänsteåligganden i fråga om dimensionslagen och nådiga förordningen

den 29 juni 1866 angående inskränkt dispositionsrätt till

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl■ Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

skogen å vissa skattehemman överflyttas å skogsingenjörer, assistenter

och tillsyningsman.»

Kommittéledamoten Weländer anför i sin reservation följande:

»Det skäl, som i fråga om lappmarkerna kan anföras mot en

delning av skogarna i olika tjänstgöringsområden, allt eftersom de tillhöra

staten eller enskilda, eller att statens och enskildas skogar ligga

blandade om varandra, är i stort sett icke gällande för skogarna i

Västerbottens och Norrbottens läns kustland. Kronans skogar ligga

här i allmänhet sandade mot gränsen till lappmarkerna. Samma är

förhållandet med flertalet hemman under utsyningstvång. I allmänhet

torde fördenskull här kunna erhållas tämligen sammanhängande områden

av å ena sidan statens skogar och enskildas skogar under utsyningstvång

samt å den andra enskildas skogar under dimensionslagen.

Tjänstemännens resor underlättas ock väsentligt genom ett ganska

utbrett vägnät, varjämte avsevärda delar av kustlandet genomlöpas av

norra stambanan med tillhörande bibanor. A vissa trakter, särskilt i

de nordligaste delarna av ifrågavarande område, äro dock förhållandena

tämligen likartade med lappmarkernas, vadan det torde komma att

visa sig nödvändigt vid en revirreglering att där göra vissa undantag

från nyss angivna grunder.»

På dessa skäl föreslår Welander, att jägmästarnas och kronojägarnas

göromål med avseende å de skogar i kustlandet, som lyda

under dimensionslagen, skola — såsom kommitte''majoriteten föreslagit

— överflyttas å skogsingenjörer och tillsyningsman. Skogar under

utsyningstvång däremot höra, enligt Welander, liksom statens skogar

fortfarande handhavas av jägmästarna och bevakas av kronojägarna.

Utlåtandena över kommittémajoritetens förslag innehålla i nu förevarande

hänseende följande:

Överjägmästarna i Umeå och Luleå distrikt anse, att även i kustlandet

revirdelning vore den enda naturliga utvägen, eller, med andra

ord, att de skogslagar, som för närvarande handhades av skogsstaten,

allt fortfarande borde anförtros åt densamma, och de skäl, som de därvid

åberopa, återfinnas i de anföranden, varmed de motiverat sina hemställanden

om revirdelning i lappmarken.

Över jägmästaren i Skellefteå distrikt däremot yttrar: Inom kustlandet

ställde sig förhållandena annorlunda än inom lappmarkerna.

Gällande lag hade här en annan innebörd och tjänade olika ändamål

mot utsyningslagen. Härtill komme den omständigheten, att de enskilda

skogarna i allmänhet vore tämligen koncentrerade i kustlandets nedre

Utlåtanden.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Sko g spersonalens

antal,

sammansättning

och förvaltningsområden.

Kommittén.

62 Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 71.

del. Det syntes därför lämpligt om revirpersonalens nuvarande åligganden

med dimensionslagens handhavande överflyttades på en särskild kår

(skogsingenjörer och tillsyningsman). Denna skulle även hava att taga

befattning med hemman under utsyningstvång å kustlandet.

Konungens befallningshavande i Västerbottens län anser, att kommittémajoriteten

för sitt förslag, även såvitt kustlandet anginge, anfört beaktansvärda

skäl, och

Konungens befallning shavande i Norrbottens län framhåller såsom sin

åsikt, att förslaget att överflytta utsynings- och dimensionslagarnas

tillämpning från revirpersonalen till särskilda tjänstemän syftade till

en reform, som av befolkningen i kustlandet skulle mottagas med varma

sympatier; och har Konungens befallningshavande därvid till utvecklande

av sin åsikt samma anförande som i fråga om lappmarken.

Domänstyrelsen förordar vad kommittémajoriteten föreslagit i fråga

om skogsadministrationen för enskildas skogar under dimensionslagen,

men beträffande de skogar inom kustlandet, för vilka utsyningslagen

är avsedd att gälla, hemställer styrelsen, att dessa fortfarande skola

tillhöra vederbörande jägmästares förvaltningsområde.

Jag kommer nu till de olika förslagen i fråga om skogspersonalens

i kustlandet antal och de grunder, efter vilka en utökning

av densamma bör genomföras.

Kommitténs majoritet — ordföranden samt Fahlén och Ringstrand

— föreslår, att de skogar i kustlandet, för vilka dimensions- och utsyningslagarna

äro avsedda att gälla, skola uppdelas å skogsvårdsområden

enligt följande tabell, som jämväl utvisar det antal skogsingenjörer

och tillsyningsmän, som enligt förslaget skall finnas i varje

skogsvårdsområde ''):

'') Se kartan bil. A vid detta protokoll.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kimgl. Majds Nåd. Proposition Nr 71.

63

Medeltal

förrätt- nings - dagar

Antal skogsingenjörer

Antal

förrätt-

Antal

tillsy-

nings-

man

Skogsvårdsområden.

ordi-

narie

biträ-

dande

extra

sum-

nings- dagar

på var

tjänste- man

åren.

1906—10

på ordinarie

stat

ma

på ordi.

narie stat

Norrbottens läns kustland:

Haparanda skogsvårdsområde:

Pajala, Tärendö, Korpilombolo, Över- torneå, Överkalix, Karl Gustafs, Neder- torneå och Nederkalix socknar1) ......

363

i

1

2

182

4

Luleå skogsvårdsområde:

Råneå, Edefors, Överluleå och Nederluleå

socknar .......................................

285

i

1

2

143

4

Piteå skogsvårdsområde:

Piteå och Alvsby socknar ..................

416

i

1

2

208

4

Summa

1,064

3

2

1

6

177

12

Västerbottens läns kustland:

Skellefteå skogsvårdsområde:

Byske, Skellefteå, Jörns och Norsjö

socknar ..........................................

813

1

i

3

5

162

1

6

Mellersta Västerbottens skogsvårds- område:

Burträsks, Lövångers, Nysätra och Bygdeå

socknar..........................................

605

1

i

1

3

202

4

Umeå skogsvårdsområde:

Sävars. Degerfors, Vännäs, Umeå, Nord- malings och Bjurholms socknar även- som hemman under utsyningstvång

inom Anundsjö, Junsele, Skorpeds och

Overlännäs socknar av Västernorrlands

län ..............................................

709

1

i

1

3

236

5

Summa

2,127

3

3

5

11

193

15

Summa summarum

3,191

6

5

6

17

188

27

Hietaniemi socken samt Muonionalusta kapellförsamling böra uppenbarligen

även föras bit.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Reserva
tioner.

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 71.

Kommittémajoriteten har anmärkt, att därest de i tabellen upptagna

skogsingenjörerna tillkomme, skulle lika litet som i lappmarken

någon delning av de nuvarande reviren i kustlandet vara erforderlig

samt att den ökning av arbetskrafterna i reviren, som kunde erfordras,

även i kustlandet komme att för en tämligen lång tid framåt i stort

sett falla på assistenter och kronojägare och att framträda allenast

så småningom och i mån av möjlighet att med stegrad intensitet bedriva

skogshushållningen.

Yad majoriteten enligt referat å sid. 41 här ovan anfört i fråga

om den för lappmarken föreslagna skogspersonalen har avseende även

å den för kustlandet nu föreslagna personalen. Majoriteten tillägger

beträffande sistnämnda personal följande: »Vidkommande antalet extra

skogsingenjörer, så är detta approximativt. Vinner kommitténs förslag

om utvidgad befogenhet för tillsyningsman att efter skogsingenjörs

anvisning utföra utsyning^- m. fl. arbeten avseende, så är det givet,

att detta kan verka till minskning i behovet av extra skogsingenjörer.

A andra sidan kommer såväl tjänstemännens skyldighet att lämna

råd och upplysningar åt skogsägarna i sammanhang med utsyningsförrättningar

som ock deras bestyr med avsyning av utförda skogsvårdsarbeten,

för vilka bidrag från skogsvårdsmedlen begäres, att taga

deras tid i anspråk. Endast erfarenheten kan visa, i vad mån dessa

båda faktorer neutralisera varandra. — — —. Om de av kommittén

föreslagna ändringarna i den för kustlandet gällande dimensionslagen

godkännas och om detta även blir förhållandet med kommitténs förslag

om upptagande av skogsvårdsavgifter i de två nordligaste länen samt

möjlighet sålunda beredes att i rätt stor omfattning kunna understödja

utförandet av skogsvårdsarbeten, så komma rätt betydande förändringar

i nu bestående förhållanden att genomföras. I vad mån de

komma att öva inflytande på behovet av bevakningspersonal, kan

endast en tids erfarenhet avgöra.»

Kinberg och Wiklund uttala sig icke i fråga om antalet av de

föreslagna nya befattningshavarna. — Vad Kinberg framhållit i fråga

om förvaltningen av statsskogarna i lappmarken (sid. 42 här ovan)

syftar i tillämpliga delar även på förvaltningen av statsskogarna i

kustlandet.

Welander yttrar: Det av kommittémajoriteten föreslagna antalet

skogsingenjörer vore även i fråga om kustlandet för litet. Ty om man

utginge från en arbetstid därstädes av omkring 5 månader, vilket torde

vara ett nöjaktigt medeltal med hänsyn till dess nordliga läge, komme

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 71.

man till samma resultat som beträffande lappmarken, eller en nödig

ökning med 50 procent av ortspersonalens antal; enligt kommitténs

beräkningar skulle nämligen per år och tjänsteman därstädes komma

en oavbruten arbetstid av 7 Vs månader. Emellertid borde beaktas,

att nu gällande lag för enskildas skogar i övriga delar av landet vore

föremål för omarbetning, varför väsentliga förändringar vore att förvänta,

vilka sannolikt även komme att omfatta nuvarande länsjägmästar-

och länsskogvaktartjänster. Det vore då sannolikt, att en

organisation kunde komma att föreslås, som även med fördel kunde

vinna tillämpning på enskildas skogar, för vilka dimensionslagen gällde,

helst som det icke heller vore uteslutet, att denna senare lag, reformerad,

och en blivande lagstiftning för övriga delar av landet skulle

kunna bringas i mera överensstämmelse med varandra än nu vore fallet.

På grund härav vore det Welanders uppfattning, att det vore välbetänkt

att tills vidare anställa för kustlandet erforderlig tjänstepersonal

på extra stat.

Av de myndigheter, som avgivit utlåtanden, framhåller överjägmästaren

i Luleå distrikt liksom i fråga om lappmarken — under hänvisning

till sitt å sid. 45 här ovan återgivna anförande — att de

av kommittémajoriteten föreslagna tjänstgöringsområdena vore alltför

stort tilltagna, att ett betydande antal nya revir och bevakningstrakter

borde inrättas och att erforderligt antal skogsingenjörer med samma

uppdrag som hittills borde anställas i mån av behov.

Domänstyrelsen är i sitt utlåtande den 10 november 1913 i förevarande

fråga ense med kommitténs majoritet och säger sig anse, att

genom inrättande i kustlandet av de nya tjänstebefattningarna komme

skogsstatstjänstemännen där att medhinna sina göromål å statens skogar

och hemmanen under utsyningstvång, utan att revirens antal åtminstone

för det närvarande där behövde ökas. — I skrivelse den 2 oktober 1914

har domänstyrelsen framlagt förslag till stat för privatskogspersonalen

1 kustlandet, som, med anledning av styrelsens från kommittén avvikande

förslag beträffande den inspekterande personalen — vartill jag längre

fram återkommer —, ytterligare upptager 2 förste skogsingenjörer och

2 extra skogsingenjörer, varjämte upptagits arvoden åt extra tillsyningsman.

Utlåtanden.

bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt 62 höft. (Nr 71.)

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Sårna socken

med Idre

kapellag.

Kommittén.

Reservationer.

Kunrjl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 71-

Beträffande skogspersonalen i Sårna socken med Idre kapellag

uttalar sig kommitténs majoritet — ordföranden samt Falilén och Ringstrand

— på följande sätt: Samma skäl, som enligt kommitténs mening

talade för ett överflyttande från statsskogarnas förvaltning till en särskild

gren av skogsadministrationen utav göromålen å de enskilda skogarna

inom Västerbottens och Norrbottens län, förelåge även vad beträffade de

enskilda skogarna i Sårna socken med Idre kapellag. Dessa skäl kunde

sammanfattas sålunda: önskvärdheten av att åstadkomma en sådan fördelning

utav arbetet inom skogsadministrationen, att det för båda

slagen av skogsägare — staten och den enskilde — bästa arbetsresultat

ernåddes; vidare den berättigade fordran, som från den enskilde

skogsägarens sida kunde uppställas på att de av staten stiftade skogslagarna

tillämpades på ett sådant sätt, att kontinuiteten i skogshushållningen

ej onödigtvis rubbades genom täta tjänstemannaombyten och

att skogsägarens ekonomiska intressen, i den mån de berodde av statstjänstemannens

ämbetsåtgärder, bleve vederbörligen tillvaratagna, samt

slutligen statens intresse av att den enskilde skogsägaren komme i

åtnjutande av allt det understöd i form av sakkunnigt biträde, som

kunde bidraga till en stegrad intensitet uti vården av den i enskild

hand varande skogsegendomen. Kommittén hölle sålunda före, att

det bestyr beträffande de enskilda skogarna inom Sårna socken med

Idre kapellag, vilket hittills ålegat revirförvaltningen, borde överflyttas

från denna och överlämnas till 3 för ändamålet särskilt anställda skogsingenjörer,

1 på ordinarie och 2 på extra stat. Dessas åligganden

skulle vara av samma art som de för lappmarken föreslagna skogsingenjörernas.

Dessutom skulle de fullgöra de hittills av vederbörande

revirförvaltare ombesörjda bestyr med avseende å skyddsskogarna i

Kopparbergs län, och deras arbetsfält skulle benämnas Dalarnas skogsvårdsområde.

I fråga om den bevakande personalen inom detta område yttrar

majoriteten, att för det närmaste övervakandet över utsyningslagens

efterlevnad erfordrades 2 ordinarie tillsyningsman med samma slags

befogenheter och skyldigheter som de i lappmarken tjänstgörande tillsyningsmännen.

Dessutom skulle de övervaka efterlevnaden av den för

ovan omförmälda skyddsskogar gällande lagen av den 24 juli 1903.

Kinberg och Wiklund yttra i sin reservation, att som de i Sårna

socken med Idre kapellag befintliga, under utsyningstvång ställda skogar

hade ungefär samma omfattning, revirvis betraktade, som hemmansskogarna

i flertalet av lappmarksreviren, kunde de icke utan av
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 71.

sevärda olägenheter fortfarande omhänderhavas av revirpersonalen,

utan ansåge reservanterna, att omhänderhavandet av utsynin garna på

dessa skogar borde — på sätt kommittén föreslagit — överflyttas på

erforderligt antal skogsingenjörer och kronojägarnas göromål i fråga

om samma skogar överflyttas på erforderligt antal tillsyningsmän.

Weländer anför: Förhållandena i Sårna socken med Idre kapellag —

där de under skogsstatens tillsyn ställda skogarnas areal omfattade i

runt tal 499,000 hektar, däri inbegripna även angränsande skyddsskogar

i Kopparbergs län — torde vara närmast jämförbara med förhållandena

i södra delarna av lappmarken, för vilka ansetts behövligt anställa en

tjänsteman för en areal av i medeltal 140,000 hektar. Med tillämpning

härav skulle för berörda skogar krävas tre revir, omfattande såväl

statsskogar som privatskogar, i stället för de nuvarande två.

I utlåtande över kommitténs förslag anför överjägmästaren i

Gävle—Dala distrikt: När kommittén föresloge, att de under skogsstatens

utsyningstvång stående skogarna i Norrland skulle undantagas

från revirförvaltningen för att ställas under en särskild kår av skogsingenjörer

och skogsinspektörer. kunde överjägmästaren — åtminstone

vad beträffade tillämpningen härav för lappmarken och därmed likartade

förhållanden i Sårna socken med Idre kapellag — ej längre

följa kommittén; i stället ville han ansluta sig till Welanders reservation,

under uttalande, att alla de olägenheter, som däri anförts beträffande

lappmarken, ägde sin tillämpning även i Sårna socken med

Idre kapellag. Att öka revirens antal och låta jägmästaren handhava

alla skogsstaten åliggande skyldigheter inom sitt revir, vore den för

alla parter mest gynnsamma, naturliga och ekonomiskt lyckliga lösningen

av frågan. En skogsingenjör skulle aldrig rätt väl kunna lära

sig känna förhållandena inom sitt vidsträckta distrikt. Det skulle

alltjämt bliva revirförvaltaren, vilken vid sina ofta förekommande besök

å de omkringliggande kronoparkerna vore hänvisad att taga sin

väg över de enskilda skogarna samt taga sitt logi i byarna, som skulle

bliva den bästa kännaren såväl av böndernas ekonomiska förhållanden

och deras behov som av deras skogar. Och beträffande den följd av

reformen, som skulle yttra sig i ökat intresse för skötseln av de enskilda

skogarna, kunde överjägmästaren ej se med samma optimistiska

syn som kommittén. Av allt att döma konime tvärtom ett minskat

intresse hos personalen att bliva följden, sedan det omväxlande arbetet

inom revirförvaltningen utbytts mot ett enformigt arbete med endast

stämplingar År ut och År in, ett arbete, som i längden måste bliva

Utlåtanden.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

mer eller mindre schablonmässigt, vilket intresse som än lades däri

till en början. Yäl sades det, att även andra arbeten skulle komma

att utföras av skogsingenjörerna på de enskilda skogarna, men undersökte

man verkligheten närmare, funne man snart, att detta hörde till

de fromma önskningarnas område. Så länge man såge, att de fattiga

bönder, som det här vore fråga om, ej hade råd eller förstånd att

odla eller att genom dikningar och dylikt hävda den åkerjord, de redan

hade, varav allt de dock själva skulle komma att skörda ekonomisk

vinning, huru skulle man då kunna tänka sig, att de skulle

kunna lägga ut penningar för skogsdikningar, kulturer, gallringar och

dylikt, varav de själva ej hade att påräkna någon vinst utan som

först i en avlägsen framtid skulle göra sig märkbar? Och när man

dessutom betänkte, att av de tjänstemän, som vore föreslagna att

handhava den närmaste vården av de enskilda skogarna, endast den

mindre delen vore ordinarie, medan övriga vore biträdande eller extra

med sämre avlöningsförmåner än de nuvarande revirförvaltarna, syntes

intresset för en målmedveten och sakkunnig ledning av de enskilda

skogarna härigenom vara än mer åsidosatt. Ty givet vore, att personalen

i fråga skulle begagna första tillfälle, som bjödes, att komma

över till skogsstatstjänsten eller till den enskilda skogsförvaltningen.

Skogsvårdsstyrelsen, hushållningssällskapet, landstinget och Konungens

befallningshavande i Kopparbergs län biträda kommittémajoritetens förslag,

landstinget under uttalande, att den föreslagna uppdelningen efter

arbetets art vore synnerligen beaktansvärd.

Domänstyrelsen yttrar:

»Samtliga skogar inom Sårna socken med Idre kapellag tillhöra

nu Sårna och Transtrands revir; till sistnämnda revir höra jämväl de

allmänna skogarna i Transtrands socken. Skola hemmansskogarna utgöra

ett särskilt revir, blir dess omfattning relativt liten i förhållande

till de två revirs, som bildats av allmänna skogar. Av större betydelse är

emellertid, att ett revir av uteslutande hemmansskogar kommer att

bliva synnerligen oformligt. Dessa skogar äro nämligen koncentrerade

endast i trakterna av huvudbyarna Sårna och Idre, men i övrigt spridda

över hela socknen, och största antalet utgöres av smärre skogsskiften,

som på alla sidor äro omgivna av allmänna skogar. Särskild förvaltning

av hemmansskogarna kommer fördenskull att bliva förenad med

oskäligt långa resor. Synnerligast i fråga om smärre skatteskogar,

exempelvis de rutor av skog, som utlagts omkring hemmanens fäbodvallar

och varest i många fall finnes skog ej blott till husbehov utan

jämväl till avsalu, komma kostnaderna för särskilda resor till skogarna

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kung! Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

icke att stå i rimligt förhållande till skogarnas avkastning, i) Enligt

styrelsens mening utgör det nu förevarande fallet ett exempel på sådana

förhållanden, då lxemmansskogar och allmänna skogar icke lämpligen

kunna helt åtskiljas vid revirförvaltningens ordnande. Styrelsen får

fördenskull föreslå, att huvudsumman av privatskogarna jämte vissa

härför lämpligt belägna allmänna skogar hänföras till ett revir och att

övriga privatskogar fördelas på två revir av huvudsakligen allmänna

skogar. Reviren böra benämnas Sårna, Transtrands och Idre revir,

detta sistnämnda nytt, och deras omfattning bör bliva följande:

Sårna revir:

kronoparker............................

civilt boställes skog.............

ecklesiastikt boställes skog

skattehemmans skogar .......

Transtrands revir:

kronoparker ..........................

ecklesiastikt boställes skog

besparings- och allmänningssko

gar........................................

skattehemmans skogar..............

Idre revir (nytt):

kronoparker................................. 154,982.60 hektar

ecklesiastikt boställes sko» 296.7 7 »

O

skattehemmans skogar 29,146.21 » 184,425.64 hektar

Summa 473,321.89 hektar3).

Reviren bliva sålunda stora, synnerligast de två senare. Styrelsen

får dock meddela i fråga om Transtrands revir, att för Sårna

sockens besparingsskog, omfattande 44,355.86 hektar, redan finnes an
'')

Domänstyrelsen liar vid utlåtandet fogat en av vice kominissionslantmätaren

Vilhelm Pettersson över Sårna socken och Idre kapellag åren 1885—1895 utarbetad

karta, till vilken styrelsen hänvisar och varå de föreslagna revirgränserna äro utmärkta.

2) I Transtrands revir ingår en areal av 35,759.39 hektar inom Transtrands socken.

Återstoden av slutsumman, eller 437,562.50 hektar, motsvarar arealen av skogar inom

Sårna socken med Idre kapellag.

75,971.34 hektar

598.05 >

69,216.94 »

21,373.89 » 167,160.22 hektar

73,760.4 0 hektar

218.99 »

1,122.70 »

46,633.94 » 121,736.03 hektar

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

ställd särskild av delägarna avlönad skogsförvaltare, och beträffande

Idre revir, att en betydande del av dess areal utgöres av kala fjäll

samt därintill belägna glesa fjällskogar, varest avverkningen måste

bliva ganska begränsad och skogarnas föryngring tills vidare åvägabringas

nästan uteslutande genom självsådd, underhjälpt, där så erfordras,

genom markens beredning för fröets mottagande. Reviren bliva emellertid

med nu föreslagen omfattning på nöjaktigt sätt koncentrerade och avstånden

till skogarna de minsta möjliga, varigenom en mindre del av

skogspersonalens tid kommer att förspillas på resor.

Den nuvarande ’) skogspersonalen inom Sårna och Transtrands

revir utgöres av 2 revirförvaltare och 2 assistenter, vartill kommer

i mån av revirgöromålens omfattning biträde under vissa tider av

sommarhalvåret av 1 eller 2 assistenter. Då nu ökat arbete måste

ägnas åt i främsta rummet hemmansskogarnas skötsel, måste för framtiden

anställas, förutom 3 revirförvaltare, 3 revirassistenter med helårsförordnanden.

Därest så anses nödigt, kan vid arbetets fördelning

mellan revirförvaltare och assistenter bestämmas, att de i lika proportion

skola ägna sin tid åt privatskogar och allmänna skogar. —- Bevakargöromålen inom reviren skötas nu1) av 7 ordinarie och 7 extra ")

kronojägare. Av de senare höra i samband med revirregleringen 2

bliva ordinarie. En av dessa kan inom Sårna revir anställas uteslutande

å privatskogar och den andre inom Idre revir övervägande för dylika

skogar. I övrigt böra bevakargöromålen å privatskogarna bestridas

av de kronojägare, som huvudsakligen hava allmänna skogar inom

sina tjänstgöringsområden.»

Skogsstatcns

inspekterande

persona!.

Kommittén.

Den arbetsfördelning efter göromålens art, som kommittémajoriteten

sålunda förordat med avseende å skogspersonalens göromål, bör enligt

samma majoritet även omfatta de uppdrag, som nu åligga överjägmästarna.

Härutinnan anför majoriteten följande:

»Kommittén har i annat sammanhang avgivit förslag till inrättande

av distriktsstyrelser i Norrland och Dalarna såsom instans — i stället

för överjägmästarna — uti statens skogsförvaltning mellan revirförvaltare

och domänstyrelse. Inrättandet av dessa motiverades bl. a.

genom den beslutanderätt uti ekonomiska frågor av stor vikt, vilken

'') I början av år 1914.

-) Av dessa synas blott 4 haft helårsförordnande; jfr sid 11.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

från domänstyrelsen skulle förläggas till dem och vilken ej ansågs böra

överlämnas åt en enda persons, överjägmästarens, avgörande. För de

enskilda skogarnas vidkommande föreligger ej samma skäl till anordnande

av en instans i form av styrelse mellan den uti skogen arbetande

tjänstemannen och den myndighet, som handhar högsta ledningen uti

frågor, vilka röra skogslagarnas tillämpning. Det är så långt ifrån,

att en mellaninstans av denna byggnad i detta fall kan bättre uppfylla

de densamma åliggande uppdragen än en, där de mellaninstansen

åvilande skyldigheterna utövas av en ensam person, att snarare motsatsen

är att befara. Detta har sin grund uti uppdragens i de olika

fallen vitt skilda natur. Under det att det ena omfattar, i korthet

sagt, alla de göromål, som äro förenade med den ekonomiska och skogliga

förvaltningen av flera inom ett större område liggande egendomar,

har det andra till syfte att kontrollera och inspektera tillämpningen

av skogslagar, vilka, samtidigt som de i större eller mindre grad binda

den enskilde skogsägaren uti hans handlingsfrihet vid utövandet av

äganderätten, avse att leda och stödja honom uti hans strävanden att

genom en god omvårdnad höja värdet av den under lagens uppsikt

ställda skogen, men några som helst åligganden av förvaltningsnatur

ingå icke uti dessa skyldigheter. Det vore, sett från statens skogsförvaltnings

synpunkt, under sådana förhållanden helt säkert ingalunda

välbetänkt att belasta distriktsstyrelserna med detta uppdrag. Antingen

skulle det mer eller mindre förrycka deras verksamhet såsom länkar

uti en stor och såväl nationalekonomiskt som statsfinansiellt sett viktig

förvaltning eller ock av dem behandlas såsom en mindre väsentlig del

av deras skyldigheter. För det antagandet, att detta senare skulle

bliva fallet, tala vissa punkter uti de svar, som överjägmästarna uti

Norrland och Dalarna avgivit på följande till dem av kommittén riktade

fråga: ''Har genom föreskrifter eller inspektioner ute å marken nödigt

inseende kunnat övas över utsynings- och dimensionslagarnas tillämpning

inom distriktet, och har särskilt vid prövning av besvär över utsyningsförrättningar

erforderlig besiktning på stället verkställts?1 Ur

dessa svar må anföras följande utdrag: Överjägmästaren i Luleå distrikt:

’ ~- att denna inspektion ute i skog och mark, jämväl i fråga

om tillämpning av utsynings- och dimensionslagarna, i stort sett ej

kan med den knappt tillmätta tid, som för detta ändamål står överjägmästaren

till buds, utföras med önskvärd noggrannhet, måste medgivas

---’. Överjägmästaren i Skellefteå distrikt: ''Vid prövning

av besvär över utsyningsförrättning eller undermålsutsyning har erforderlig

besiktning verkställts i de fall, då sådan befunnits nödig. Genom

s. 72 Kontrollera mot PDF

72 Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 71.

inspektioner synes, så långt tiden det medgivit, inseende övats över

utsynings- och dimensionslagarnas tillämpning.’ Överjägmästaren i

Umeå distrikt: ’— — — inspektioner ute å marken hava en och annan

gång verkställts såväl i fråga om utsyningslagens som dimensionslagens

tillämpning---Överjägmästaren i Mellersta Norrlands distrikt:

Törst från och med år 1901 har en del av lappmarken i Dorotea

socken av Västerbottens län blivit förlagd till detta distrikt. Några

särskilda inspektionsresor dit för hemmansskogarna hava icke utförts.’

Överjägmästaren i Gävle—Dala distrikt: ’Där besvär över utsynings
förrättningar

under min tjänstetid som överjägmästare, omfattande tiden

fr. o. m. 1905, förekommit, har min prövning, där så erfordrats, alltid

grundats på föregående besiktning ute å marken, vilka besiktningar i

allmänhet kunnat företagas samtidigt i anledning av ett flertal föreliggande

besvär. Under andra förhållanden torde sådan besiktning icke

alltid kunna äga ruin.’

Av dessa svar framgår sålunda överjägmästarnas egen åsikt, att

de antingen undantagsvis eller endast ofullständigt kunnat utöva den

dem åliggande inspektionsplikten, samt att de ’då sådan (besiktning)

befunnits nödig’ eller ’där så erfordrats’ genom besök i skogen granskat

överklagade förrättningar. Behovet av lokal besiktning vid fall av

besvär synes sålunda hava bedömts uteslutande med ledning av den

skriftliga framställning, som saken erhållit, en kanske nog svag grund

för att därpå kunna bygga ett omdöme om det verkliga behovet av

en syn ute på marken.

Från hushållningssällskapens förvaltningsutskott, kommuner och

skogsägare har kommittén begärt svar på bland annat följande frågor:

för Västerbottens och Norrbottens läns kustland: ’Hava överjägmästarna

genom inspektioner ute å marken övervakat dimensionslagens

tillämpning och har särskilt vid prövning av besvär över undermålsstämplingar

erforderlig besiktning å stället verkställts?’

samt för länens lappmarker: ’Hava överjägmästarna genom in
spektioner

ute å marken övervakat utsyningslagens tillämpning och har

särskilt vid prövning av besvär över utsyningsförrättningar erforderlig

besiktning å stället verkställts?’

Utav de utsända formulären med fråga rörande dimensionslagen

och dess tillämpning hava 91 återsänts till kommittén. Uti 15 av

dessa saknas varje som helst svar på den här ovan återgivna första

frågan, 5 hava gjort uttalanden, som ej innebära något svar på densamma,

och 13 hava förklarat, att de ej hade sig något i saken bekant.

Av de övriga 58, som avgivit direkta svar, förklara 33, att inga

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 71.

dylika inspektioner pläga företagas, 10 säga, att sådana verkställts,

och 15, att inspektioner ägt rum vid fall av besvär över stämplingsförrättningar.

Beträffande utsyningslagens tillämpning m. m. hava

avgivits 135 svar. Uti 44 av dessa besvaras ej den fråga, för vilken

nu redogjorts, 4 lämna svar vid sidan av saken, och 38 förklara sig

ej hava någon kännedom om det omfrågade. Utav övriga 49 förklara

36, att inspektioner ej pläga förekomma, 7 meddela, att sådana företagits,

och 6, att detta skett, då förrättning överklagats.

Fäster man, såsom riktigt torde vara, avseende vid de svar, som

innehålla direkta uttalanden i frågan, måste det enligt kommitténs

mening falla starkt i ögonen, till vilken stor omfattning sådana uttalanden

gå i den riktningen, att ingen som helst inspektion äger rum.

Av svaren, som röra dimensionslagen, gå 56.9 procent ut på, att så

är förhållandet, och av dem, som avse utsyningslagens tillämpning,

uttala sig ej mindre än 73.5 procent i samma riktning. För den uppfattningen,

att dimensionslagens tillämpning genom inspektion övervakas,

uttala sig 17.2 procent av de svarande, men samma åsikt hava,

då det gäller utsyningslagen, endast 14.3 procent av svarens avgivare.

25.9 procent av svaren rörande dimensionslagen meddela, att inspektion

verkställts, då besvär över förrättning förelegat, och 12.2 procent

av dem, vilka angå utsyningslagen, hava för dennas vidkommande

samma uppgift. Att ett så pass stort antal frågeformulär, som ovan

angivits, återkommit antingen utan något svar alls på den framställda

frågan (för dimensionslagen 16.5 procent, för utsyningslagen 32.6 procent)

eller med den upplysningen, att den svarande ej hade sig något

i saken bekant (för dimensionslagen 14.3 procent, för utsyningslagen

28.1 procent) antyder, att överjägmästarnas inspekterande verksamhet,

då det gäller enskilda skogar, ej varit av större omfattning. Om så

varit händelsen, hade helt säkert den allmänhet, vars intressen inspektionen

haft såsom en av sina uppgifter att tillvarataga, ej i så stor

utsträckning stått svarslös inför frågan om dess utövande.

Vid genomläsandet av de från allmänheten ingångna svaren å de

ovan återgivna frågorna, uppmärksammar man emellertid ej endast

den relativt stora mängd uttalanden, vilka giva uttryck åt den uppfattningen,

att inspektionen över skogslagarnas tillämpning genom överjägmästarna

är mindre effektiv, och som omnämna perioder av 15, 20

och 30 år, under vilka ingen sådan inspektion i trakten förekommit.

Det framhålles även i anledning av kommitténs fråga, huruvida avgivna

besvär prövats genom besiktning å marken, i några svar, inkomna

från skilda delar av länen, att skogsägare ''icke vågat’ försöka anföra

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 62 käft. (Nr 71.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 71.

besvär över utsyningsförrättningar, ’ej torts’ klaga över utsyningsförrättning,

att ''detta skulle utsätta honom för jägmästarens onåd’, att

’det vore lönlöst försöka’ anlita besvärsvägen o. d. Sådana uttalanden,

om vilka man väl kan uttrycka den förhoppningen, att de ej må vara

allmängiltiga, kunna emellertid ej lämnas obeaktade. De visa på sitt

sätt, att inspektionen åtminstone i vissa fall varit mycket otillräcklig.

Den omständigheten, att svaren av denna art härröra från olika trakter,

ger dem större betydelse och skänker styrka åt yrkandet om ett

särskiljande av inspektionen över revirförvaltningen och tillämpningen

av den enskilda skogslagstiftningen. Att rädsla för repressalier från

en tjänstemans sida skall avhålla skogsägare från att begagna sig av

sin lagliga rätt att underställa tjänstemannens ämbetsåtgärder högre

myndighets prövning borde ej i något enda fall kunna förekomma, Av

en effektiv inspektion har man rätt att fordra, att den vet att förekomma

dylikt, vilket säkerligen är ägnat att minska tilliten till statens

skogstjänstemän och därmed även att skada den enskilda skogsvårdens

framåtskridande i dessa trakter.

Såsom skäl mot, att särskilda tjänstemän tillsättas för inspektionen

över skogslagarnas tillämpning, har man anfört önskvärdheten av

ett enhetligt förfarande vid behandlingen av enskildas skogar i lappmarken

och kronoparker. Det kan väl emellertid ifrågasättas, huruvida

kravet på sådan enhetlighet lämpligen kan i alla förekommande

fall fasthållas och huruvida icke en jämkning därvid, åtminstone för

vissa fall, kunde rent av bliva till gagn för såväl den allmänna som

den enskilda skogsvården, och detta ej blott på det stadium av förvaltningen,

varom nu är fråga, utan även på alla andra. De olika

uppdragens förläggande till två skilda grenar av administrationen kan

tänkas framkalla en tävlan mellan dem båda att var på sitt håll komma

till bästa resultat, en tävlan, som helt naturligt blir livligare, då de

olika skogarna ligga till en viss grad blandade om varandra, än då

tjänstgöringsdistrikten utgöra var för sig helt och hållet avskilda områden.

Man har vidare förmenat, att överjägmästarens inspekterande

verksamhet å statsskogarna skulle röna ett fördelaktigt inflytande av

att de enskilda skogarna allt fortfarande stode under hans uppsikt.

Det vore, menar man, icke utan betydelse, att överjägmästaren å de

enskilda skogarna inhämtade där vunna rön och erfarenheter, vilka

sedan kunde fruktbargöras för statens hushållning. Man kan härtill

erinra, att överjägmästarna synas hava alltför liten tid övrig från de

med deras uppdrag å statsskogarna förenade göromålen för att kunna

bliva i tillfälle att göra några verkliga studiebesök å de enskilda sko
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 71. 75

garna. Och om även detta genom anställande av flera överjägmästare

skulle kunna i viss mån avhjälpas, så vill det dock synas, som om det

ej vore en fullt hållbar ståndpunkt, att staten skulle begagna det

angivna skälet för bibehållande av nuvarande anordning. Ej heller

torde det vara på det område av skogsskötseln, vilket utgör föremål

för en överjägmästares inspekterande verksamhet, som staten kan

framför allt hava anledning att lära av den enskilde. Detta torde

snarast vara inom de delar av hushållningen — den ekonomiska förvaltningen,

sättet för .virkets tillgodogörande och dylikt — som falla

utom området för detta hans uppdrag.»

Härefter föreslår kommittémajoriteten tillsättande av eu ny tjänstemannakår,

bestående av 3 skog sinspektör er: en för Norrbottens läns

skogsvårdsdistrikt, omfattande skogsvårdsområdena inom Norrbottens

läns såväl lappmark som kustland, en för Västerbottens läns skogsvårdsdistrikt,

omfattande skogsvårdsområdena inom Västerbottens läns

såväl lappmark som kustland, och en för Jämtland—Dalarnas skogsvårdsdistrikt,

omfattande Dalarnas skogsvårdsområde samt de under

delägarnas förvaltning stående besparings- eller allmänningsskogarna i

Gävleborgs och Kopparbergs län ävensom ytterligare två av majoriteten

föreslagna skogsvårdsområden med särskild personal av skogsingenjörer

och tillsyningsman: Jämtlands skogsvårdsområde och Härjedalens skogsvårdsområde,

vilka skulle omfatta skyddsskogarna inom Jämtlands län,

hemman under utsyningstvång i detta län samt den del av dylika

hemman i Västernorrlands län, som ej tilldelats Umeå skogsvårdsområde.

*) Majoriteten framhåller, att skogsvårdsdistrikten visserligen komme

att omfatta betydande arealer, men att majoriteten dock hölle före,

att inspektionen borde med de allt mer förbättrade kommunikationerna

kunna medhinnas av skogsinspektörerna. — I fråga om dessas

åligganden anför majoriteten följande: »Skogsinspektörerna skall det

åligga att övervaka skogsingenjörernas arbeten, att fördela göromålen

dem emellan och att vid fall av besvär över skogsingenjörernas

arbeten utgöra första instans, som prövar klagomålen. Skogsinspektörerna

skola, var inom sitt distrikt, vara chefer för den till de enskilda

skogslagarnas handhavande tillsatta personalen. Det bör åligga dem

att i sådan egenskap genom företagna inspektionsresor följa den enskilda

skogshushållningens utveckling och att framställa förslag till de

åtgärder, som kunna anses vara ägnade att befordra densamma. Under

'') Såsom jag anfört å sid. 7, anser jag mig icke nu böra föreslå någon ändring

beträffande hithörande förhållanden i sistnämnda landsdelar.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 71.

sina inspektionsresor skola de även kontrollera, att den dem underlydande

personalen fullgör sina skyldigheter, och de böra i sådant syfte undersöka,

huru utsyningar å de enskilda skogarna verkställas, samt granska

upprättade förslag till skogsvårdsarbeten och föryngringsåtgärder ävensom

lämna allmänna anvisningar för utförande av såväl det ena som det

andra slaget av arbeten. Finner skogsinspektör efter mottagande av uppgifter

angående utsyningsarbetenas för året omfattning, att göromålen

inom en skogsingenjörs tjänstgöringsområde bliva talrikare än att de

kunna av honom medhinnas, så må skogsinspektören äga att beordra skogsingenjör

inom annat tjänstgöringsområde att biträda med arbetenas utförande.

Då skogsägare är missnöjd med skogsingenjörs beslut i anledning

av ansökan om utsyning eller därmed sammanhängande fråga,

skall han äga att anföra besvär hos skogsinspektören, vilken det då

bör åligga att på ort och ställe skalfa sig personlig kännedom om den

överklagade åtgärdens beskaffenhet, på det att denna må erhålla ett

sakligt och rättvist bedömande. Skogsinspektörerna skola i övrigt utöva

den befattning med de enskilda skogarna inom nu ifrågavarande

delar av landet, som hittills ålegat överjägmästarna. Över sättet för

skogshushållningens handhavande å allmänningarna i Norrbottens län

ävensom å de allmänningar, som vid nu pågående av vittring i Västerbottens

län uppkomma, bör det åligga vederbörande skogsinspektör

att öva tillsyn. Dessa allmänningar, som uppkommit eller uppkomma

genom att större eller mindre delar av hemmanens skogsanslag sammanföras

till gemensamhetsskogar, äro på grund av sättet för sin tillkomst

att betrakta såsom enskilda skogar och böra därför stå under

samma statskontroll som andra enskilda skogar i trakten. Likaså bör

det åligga vederbörande skogsinspektör att från det allmännas sida

utöva kontroll över skötseln av besparings- eller allmänningsskogarna

i Kopparbergs och Gävleborgs län. — Det skogsinspektörerna åliggande

arbete kommer att i ett avseende, nämligen beträffande expeditionsgöromålen,

bliva väsentligt mindre än de nuvarande överjägmästarnas.

Av denna anledning torde det ej vara nödigt att till deras biträde

anställa särskilda assistenter. Om efter årsskiftet, då en del statistiska

uppgifter hos dem möjligen skola sammanföras, tillfälligt biträde erfordras,

torde till sådant kunna förordnas någon extra skogsingenjör.»

Beträffande inspektionen av statens skogar i Norrland och Dalarna

har majoriteten i annat sammanhang föreslagit, att överjägmästarna

skulle -— under förutsättning av bifall till förslaget om tillsättande

av de tre skogsinspektörerna — ersättas med två distriktsstyrelser,

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

den ena för Västerbottens och Norrbottens län och den andra för de

övriga norrländska länen och Dalarna.

Kinberg och Wiklund yttra i reservation följande i fråga om den Reservationer.

inspekterande personalen: »Vad vi förut anfört om de olägenheter,

som under vissa förhållanden uppstå genom att revirpersonalen omhänderhar

utsyningslagens handhavande såväl inom lappmarken som inom

Sårna socken med Idre kapellag, är icke tillämpligt på och kan ej

gälla överjägmästarnas tjänsteutövning, som är av helt annan art än

revirförvaltarnas. Överjägmästaren har i den verksamhet, han i skogarna

utövar, till huvuduppgift att inspektera och i sådant syfte besöka

revirens skogar, granska utförda eller pågående förrättningar samt

efter överläggning och samråd med revirförvaltarna lämna anvisningar,

där så erfordras. En verksamhet av sådan art kan med fördel,

på samma gång den ägnas statens skogar, tillika utövas å enskildas

under utsyningslagen ställda skogar inom lappmarken, vilka äro underkastade

huvudsakligen enahanda principer för hushållningen som statsskogarna.

Under inspektionsresor mellan reviren och de särskilda kronoparkerna

inom reviren måste överjägmästaren merendels färdas över

enskildas skogar eller i deras närhet och kan i många fall utan att

företaga särskilda resor inspektera och leda skogsingenjörernas arbeten

och förrättningar. Arbetskraft och tid jämte resekostnad besparas

genom att inspektionsåliggandet å statens och enskildas skogar lägges

i samma hand. Detta överjägmästarens tjänsteåliggande bör bibehållas

även vad allmännings- eller besparingsskogarna beträffar inom Norrbottens,

Västerbottens, Gävleborgs och Kopparbergs län. Om överjägmästardistriktens

antal inom de två nordligaste länen ökas till fyra,

och åtgärder vidtagas för att bereda dessa tjänstemän lättnader i expeditionsarbetet,

samt om inspektionen å enskildas skogar i länens kustland

överlämnas åt en särskilt anställd inspektör, beredes överjägmästarna

tid för det inspektionsåliggande beträffande enskildas skogar i

lappmarken och å allmänningsskogarna, som vi anse böra av dem

fortfarande utövas. I de tyska staterna förvaltas kommunskogar av

samma personal som statsskogarna, och under allmän tillsyn ställda

privatskogar stå under samma forstinspektion som statsskogarna.»

Beträffande inspektionen av de enskilda skogarna i kustlandet —

både dem, som lyda under dimensionslagen, och dem, å vilka dispositionsrätten

är inskränkt på grund av 1866 års förordning — hylla

reservanterna samma princip som majoriteten och anföra därvid samma

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

skäl, som enligt referat å sid. 60—61 här ovan av dem åberopats

beträffande anställandet av skogsingenjörer i kustlandet.

Welander anför i sin reservation, under hänvisning till vad han

enligt redogörelsen å sid. 24—33 här ovan uttalat i fråga om revirpersonalen

i lappmarken, följande: »För sitt förslag att anställa särskilda

inspektörer har majoriteten anfört en del motiv, som äro värda uppmärksamhet.

Det heter nämligen, att för antagandet att inspektionen

å enskildas skogar skulle av distriktsstyrelserna (överjägmästarna) behandlas

såsom mindre väsentlig del av deras skyldigheter talade vissa

punkter uti de svar, som överjägmästarna avgivit på följande till dem

av kommittén riktade fråga: ’Har genom föreskrifter eller instruktioner

ute å marken nödigt inseende kunnat övas över utsynings- och dimensionslagarnas

tillämpning inom distriktet och har särskilt vid prövning

av besvär över utsyningsförrättningar erforderlig besiktning på stället

verkställts?’ — Härefter har kommittén anfört vissa stycken av överjägmästarnas

svar. Dessa utvisa, att inspektionerna icke varit så omfattande

som önskligt varit, men de innehålla icke ens någon antydning om att

denna bristande inspektionsverksamhet skulle bero därpå, att överjägmästarna

betraktat detta sitt uppdrag såsom en mindre väsentlig del

av skyldigheterna, vilket skulle hos överjägmästarna innebära bristande

pliktkänsla. Huvudorsaken till att inspektionerna ute å marken icke

skett med större omfattning hade ock framgått tydligare, om svaren

citerats fullständigare än som blivit gjort.

Uppenbart är emellertid, att anledningen till den ringa inspektionen

på hemmansskogarna icke är någon annan, än att distrikten

äro oformligt stora och att överjägmästarna äro alltför mycket upptagna

av expeditionsgöromål; den påvisade bristen härutinnan kan

avhjälpas genom att öka distriktens antal och samtidigt avlyfta expeditionsbördan

till en del från överjägmästarna.

Majoriteten har i fråga om särskilda inspektörer för hemmansskogarna

yttrat bland annat: ’Såsom skäl mot att särskilda tjänstemän

tillsättas för inspektionen över skogslagarnas tillämpning har man

anfört önskvärdheten av ett enhetligt förfarande vid behandlingen av

enskildas skogar i lappmarken och kronoparker/ Något sådant skäl

torde emellertid ej, åtminstone icke inom kommittén, hava anförts mot

kommitténs förslag, men däremot har framhållits, att den omständigheten,

att hushållningen med enskildas och statens skogar skall ske

efter samma enhetliga grunder, talar för, att skogarna kunna lämpligast

stå under gemensam inspektion. Majoriteten har ock uttalat, att

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 71.

nämnda enhetliga behandlingssätt kan ifrågasättas och att en ''jämkning’

i vissa fall till och med kan bliva till gagn, utan att emellertid majoriteten

på något sätt antyder, i vilket eller vilka avseenden en sådan

jämkning i förfarandet vid behandlingen av enskildas och statens''skogar

skulle vara önskvärd. Tvärtom har kommittén vid behandlingen av

utsyningslagen hela tiden utgått ifrån den förutsättningen, att de huvudgrunder,

som angivits för hushållningen med statens skogar, skola vara

gällande även för enskildas skogar under utsyningstvång. Skulle likväl

det strängt genomförda särskiljande i administrationshänseende, som

majoriteten föreslagit, få eu så vittgående följd, att en rubbning skulle

ske av själva de grunder för skogarnas behandling, varå kommittén

byggt sitt lagförslag, då synes mig detta ensamt innebära tillräckligt

skäl för starka betänkligheter mot majoritetens förslag.»

Welander föreslår härefter — under anmärkande, att det framginge

av vad han i det föregående anfört, att de erinringar, som framställts

mot majoritetens förslag i fråga om skogsingenjörer i lappmarken,

i huvudsak även gällde beträffande de där föreslagna skogsinspektörerna

— att eu särskild skogsinspektör anställes allenast för de enskilda

skogar i kustlandet, för vilka dimensionslagen skall gälla, men att

alla skogar, för vilka utsyningslagen skall gälla, skola såsom hittills

inspekteras av överjägmästarna. Att dessas antal emellertid behöver

ökas med hänsyn till de ofantliga områden, som nuvarande distrikt

omfatta, anser Welander uppenbart och föreslår, i likhet med Kinberg

och Wiklund, att förutom nuvarande tre överjägmästartjänster ytterligare

en ny överjägmästartjänst inrättas. — Beträffande den för kustlandet

föreslagna skogsinspektören föreslår Welander, på samma skäl som

av honom anförts i fråga om den övriga för kustlandet föreslagna personalen

(sid. 64—65 här ovan), att denne tills vidare anställes på extra stat. I

I utlåtanden över kommitténs förslag hemställa överjägmästarna i

Umeå och Luleå distrikt om bibehållande av samma system beträffande

den inspekterande personalen som hittills, varvid den sistnämnde särskilt

framhåller såsom sin åsikt, att skogsinspektörens egentliga arbete

bleve ett säsongarbete, som upphörde med vinterns inträdande, och

att skogsinspektören, liksom de föreslagna skogsingenjörerna, tvingades

att använda oproportionerligt mycken tid och onödiga kostnader på

enbart resor mellan förrättningsställena och till följd av tjänstgöringsområdets

omfattning aldrig skulle kunna finnas till hands för eller

komma i närmare beröring med annan befolkning än den, som bodde

närmast hans förläggningsort. — Den förstnämnde uttalar sig för bil
-

Utlåtanden,

Ortsmyndig
heter.

s. 80 Kontrollera mot PDF

DomSnstyrelsen

1#/u 1913.

80 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

dandet av ett nytt överjägmästardistrikt utav delar av Umeå och

Mellersta Norrlands distrikt och den sistnämnde föreslår, att Västerbottens

och Norrbottens län uppdelas i fem distrikt i stället för nuvarande

tre med jämväl någon jämkning i fråga om omfattningen av

Mellersta Norrlands och Umeå distrikt.

Över jägmästaren i Skellefteå distrikt har i sitt utlåtande, vad lappmarken

beträffar, samma allmänna uttalande som överjägmästaren i Umeå

distrikt, men i fråga om kustlandet hemställer han, på samma motivering

som han anfört rörande skogsingenjörerna, att den inspekterande verksamheten

å de skogar, för vilka dimensions- och utsyningslagarna skulle

gälla, överflyttas från överjägmästarna på en för kustlandet anställd,

särskild skogsinspektör. Slutligen föreslår han, att Västerbottens och

Norrbottens län efter närmare utredning uppdelas i fem distrikt, av

vilka ett skulle omfatta enskildas skogar i kustlandet.

Överjägmästaren i Gävle—Dala distrikt yttrar i sitt utlåtande, att

av vad han förut anfört i fråga om revirpersonalen följde, att ej heller

inrättandet av skogsinspektörstjänster kunde av honom förordas.

Konungens befallningshavande i Västerbottens och Norrbottens län

biträda kommittémajoritetens förslag om anställande av skogsinspektörer.

Domänstyrelsen föreslår i utlåtandet den 10 november 1913, att

överjägmästardistrikten i Västerbottens och Norrbottens län ökas till

fyra. De hemman i kustlandet, som lyda under dimensionslagen, böra

dock enligt styrelsen icke ingå i överjägmästardistrikten utan inspekteras

av utav styrelsen föreslagna så kallade förste skogsingenjörer.

Beträffande dessa anför styrelsen följande: I stället för de av majori
teten

ifrågasatta skogsinspektörerna, vilkas tjänstgöringsområden skulle

omfatta både kustlandet och lappmarkerna, torde böra finnas anställda

två förste skogsingenjörer, en för vartdera länets kustland. Deras verksamhetsområden

såsom inspekterande tjänstemän bleve alltså icke särdeles

omfattande; de ifrågasatta skogsinspektörernas skulle blivit mera än

dubbelt större. Av förste skogsingenjörens tid torde fördenskull ej mera

än omkring hälften behöva upptagas av inspektionsgöromål. Utom

den inspekterande verksamheten torde han sålunda kunna beräknas

medhinna dels att utföra sådana göromål, som tillkomme skogsingenjör,

dock inom ett i sådant avseende lämpligen begränsat område i residensstadens

närhet, dels att handlägga de göromål, som bleve förenade med

uppdraget att vara sekreterare i vederbörande skogsvårdsstyrelse. J)

i) Kommitténs majoritet har föreslagit inrättande av en skogsvårdsstyrelse i ett vart

av Norrbottens och Västerbottens län, varemot domänstyrelsen hemställt, att skogs vårdsstyrelsernas

verksamhetsområden skulle omfatta allenast länens kustland.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

Detta uppdrag syntes nämligen förste skogsingenjören höra erhålla, på

det att skogsvårdsstyrelsen måtte komma att stå i närmare kontakt

med de tjänstemän, som skulle handlägga skogshushållningen på de

allra flesta av de privatskogar, vilka tillika bleve föremål för skogsvårdsstyrelsens

verksamhet. Dessa tjänstemän finge nämligen ej en

sådan ställning till vederbörande skogsvårdsstyrelser som de nuvarande

länsjägmästarna. Utan ett sådant föreningsband komme fördenskull

dessa tjänstemän och skogsvårdsstyrelser att bliva allt för mycket

skilda från varandra, vilket ingalunda vore till båtnad för deras

verksamhet i skogsvårdens tjänst. — Förste skogsingenjörens tjänsteställning

närmade sig skogsingenjörernas. Analogier härtill kunde sökas

inom ecklesiastikstaten och läkarkåren. Såsom inspekterande tjänsteman

komme han att äga stöd av skogsvårdsstyrelsen, vars ställning

och anseende bleve fastare genom att förste skogsingenjören vore dess

självskrivne ledamot och sekreterare. — Förste skogsingenjören skulle

såsom biträde i det praktiska skogsvårdsarbetet hava en extra skogsingenj

ör.

I utlåtandet den 28 januari 1914 yttrar domänstyrelsen, att de

nuvarande Luleå, Skellefteå, Umeå och Mellersta Norrlands distrikt,

vilka redan under nuvarande förhållanden medförde för mycket arbete,

särskilt innearbete, för överjägmästarna, borde samtidigt med revirregleringens

genomförande uppdelas på 5 distrikt på följande sätt:

Luleå distrikt: Pajala, Torneå, Tärendö, Jukkasjärvi, Gällivare,

Råneträsks, Ängeså, Kalix, Råneå, Bodens och Storbackens revir (gamla)

samt Lainio, Kaitums och Polcirkelns revir (nya), tillhopa 14 revir.

Skellefteå distrikt; Pärlälvens och Jokkmokks revir (höra nu till

Luleå distrikt), Vargiså, Malmesjaurs, Arjeplogs, Arvidsjaurs, Övre Byske,

Älvsby, Piteå, Jörns och Norsjö revir (gamla) samt Görjeå, Sikåns och

Storavans revir (nya), tillhopa 14 revir.

Umeå distrikt: Burträsks revir (hör nu till Skellefteå distrikt),

Degerfors, Norra Lycksele, Gräns (nuvarande Södra Lycksele), Sorsele,

Stensele, Fredrika och Bjurholms revir (gamla) samt Östra Lycksele,

Blåvikens, Malå, Storumans, Lycksbäckens och Lögde revir (nya), tillhopa

14 revir. Till distriktet skulle därjämte liksom nu höra Hällnäs

skogsskola med dess övningsskogar.

Härnösands distrikt (nytt): Vilhelmina, Åsele och Anundsjö revir

(höra nu till Umeå distrikt), Tåsjö, Junsele och Sollefteå (nuvarande

Härnösands) revir (höra nu till Mellersta Norrlands distrikt) (gamla) samt

Malgomajs, Dorotea, Bergvattnets ocliGafsele revir (nya), tillhopa 10 revir.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 62 käft. (Nr 71.) 11

Domiuistyrelsen

S8/i 1914.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Domänstyrelsen

u/i2 1914.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

Mellersta Norrlands distrikt skulle på detta sätt minskas med 3 revir

och komme sålunda att omfatta 8 revir. Till distriktet skulle liksom

för närvarande hänföras Bispgårdens skogsskola med dess övningsskogar,

varjämte styrelsen ville hemställa, att till detta distrikt måtte hänföras

två revir från Gävle-Dala distrikt, nämligen Norra Hälsinglands och det

föreslagna Ljusdals revira). Härigenom komme detta senare alltför störa

distrikt att bliva till omfattningen mera normalt. I sammanhang med

en sådan reglering av distrikten borde namnet å nuvarande Härnösands

revir ändras till Sollefteå revir, på det att ej både ett distrikt och ett

därtill hörande revir skulle komma att hava samma namn.

Slutligen framhölle domänstyrelsen, att tillsättandet av ytterligare

en överjägmästartjänst vore erforderligt för reglering i främsta

rummet av Gävle-Dala distrikt och Bergslag sdistriktet, men att frågan

härom torde böra anstå, till dess de för ordnande av södra och mellersta

landets skogshushållning tillkallade sakkunniga avgivit sitt betänkande.

I den förut omförmälda skrivelsen den 11 december 1914, vari

domänstyrelsen på anmodan framlade förslag till geografisk revirindelning

i lappmarkerna, omfattande såväl stats- som privatskogar, har

domänstyrelsen även framlagt förslag till fördelning på de fyra föreslagna

överjägmästardistrikten av de i samma skrivelse omförmälda 34

lappmarksreviren. Med tillägg ur förslaget av den 28 januari 1914

av 13 kustlandsrevir samt 3 revir från nuvarande Mellersta Norrlands

distrikt ävensom Anundsjö revir har detta förslag följande utseende:

Luleå distrikt: Jukkasjärvi, Yetasjoki, Gällivare, Storlandets, Ängeså,

Råneträsks, Porjus och Storbackens revir i lappmarken ävensom Pajala,

Torneå, Tärendö, Kalix, Råneå och Bodens revir i kustlandet, tillhopa

14 revir;

Skellefteå distrikt: Jokkmokks, Görjeå, Pärlälvens, Sikåns, Vargisä,

Malmesjaurs, Östra Arvidsjaurs, Yästra Arvidsjaurs, Södra Arvidsjaurs,

Arjeplogs och Malå revir i lappmarken samt Älvsby, Piteå, Jörns och

Norsjö revir i kustlandet, tillhopa 15 revir;

Umeå distrikt: Norra Sorsele, Södra Sorsele, Västra Stensele, Östra

Stensele, Bjurbäckens, Lycksele, Blåvikens, Vinlidens, Öråns och Fredrika

revir i lappmarken samt Burträsks, Degerfors och Bjurholms revir

i kustlandet, tillhopa 13 revir, ävensom Hällnäs skogsskola med dess

övningsskogar; samt

Härnösands distrikt: Yästra Åsele, Östra Åsele, Volgsjö, Malgomajs

och Dorotea revir i lappmarken, Anundsjö revir, som nu tillhör Umeå

J) Nu benämnt Yästra Hälsinglands revir.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 71.

distrikt, ävensom till Mellersta Norrlands distrikt hörande Tåsjö, Junsele

och Sollefteå (nuvarande Härnösands) revir, tillhopa 9 revir.

Sedan jag sålunda redogjort för kommittémajoritetens förslag i AvlBnina»- fråga om skogsadministrationen samt för reservationerna inom kom- B

mittén och de särskilda myndigheternas utlåtanden i detta hänseende,

anhåller jag att få övergå till behandling av den ekonomiska sidan

av saken.

Härutinnan anför kommitténs majoritet — ordföranden samt Fahlén Kommittén.

och Ringstrand — följande: »Kommittén får såsom allmän grundsats

uttala, att avlöningsförmånerna till den i orterna anställda personalen

böra vara avpassade efter samma måttstock som de vid statens skogsförvaltning

anställdas, så att skogsinspektörs, skogsingenjörs och tillsyningsmans

avlöningsförmåner bliva lika med respektive överjägmästares,

jägmästares och kronojägares. Uti ett avseende anser

kommittén dock, att en avvikelse från nu rådande förhållanden

bör vidtagas. Detta gäller beträffande de nu utgående fasta reseanslagen,

vilka böra utbytas mot reseersättningar efter ett resereglemente

och dagtraktamente under den tid, som tjänstemannen

på grund av förrättningen måste vistas borta från hemmet.»

Kommittén har härefter erinrat, hurusom densamma i annat sammanhang

(sid. 250 o. följ. i kommitténs betänkande) hemställt om och

lämnat skäl för en förändring i sättet för utgående av den förvaltande

personalens reseersättningar, samt nu ytterligare motiverat en sådan

förändring beträffande privatskogspersonalen. Då emellertid en sådan

förändring i varje fall icke torde höra genomföras annat än för skogspersonalen

i dess helhet, och denna fråga synes böra vila, till dess de

sakkunniga, som hava att avgiva förslag i fråga om skötseln av statens

skogar i södra och mellersta Sverige, avgivit sitt betänkande samt utlåtanden

däröver inkommit, anser jag mig nu icke behöva lämna någon

utförligare redogörelse för kommitténs förslag i denna del.

Kommittén fortsätter:

»Övriga avlöningsförmåner anser kommittén, såsom nämnt, höra

utgå i likhet med vad nu är fallet åt överjägmästare, jägmästare och

kr onoj ägare.

Skogsinspektörerna böra sålunda erhålla

i lön........................................ kronor 4,000: —

» tjänstgöringspenningar .............. » 3,200: — kronor 7,200: —

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition Nr 71.

samt vara berättigade att efter 5 år erhålla ytterligare 600 kronor i

lön. Hyra för expeditionslokal bör utgå med 400 kronor.

Skogsingenjörernas lön bör bestämmas till 2,300 kronor. I likhet

med vad nu är fallet beträffande jägmästarna, böra tjänstgöringspenningarna

utgå med olika belopp efter olika förhållanden uti de olika

skogsvårdsområdena. De böra enligt kommitténs förmenande bestämmas

att utgå med 3,000 kronor till skogsingenjörerna uti Haparanda, Torneå

lappmarks, Luleå lappmarks, Piteå lappmarks, Malå och Dorotea skogsvårdsområden,

med 2,800 kronor till skogsingenjörerna uti Lycksele,

Ångermanälvens och Dalarnas skogsvårdsområden, samt med 2,600

kronor till skogsingenjörerna uti Luleå, Piteå, Skellefteå, Mellersta

Västerbottens och Umeå skogsvårdsområden. Skogsingenjörerna höra i

likhet med jägmästarna åtnjuta tre ålderstillägg efter respektive 5, 10

och 15 år med varje gång 400 kronor.

Åt de biträdande skogsingenjörerna föreslår kommittén en lön av

1,800 kronor. Även till dem böra tjänstgöringspenningarna utgå med

olika belopp, och hemställer kommittén i sådant avseende, att åt de i

Haparanda, Torneå lappmarks, Lycksele, Ångermanälvens och Dorotea

skogsvårdsområden anställda måtte bestämmas tjänstgöringspenningar

till ett belopp av 1,400 kronor samt åt övriga till ett belopp av 1,200

kronor. Alla biträdande skogsingenjörer böra efter 5 års tjänstgöring

erhålla ett ålderstillägg av 300 kronor.

Ett för skogsinspektörer, skogsingenjörer och biträdande skogsingenjörer

gemensamt villkor för åtnjutande av nu föreslagna löneförmåner

bör vara, att de ej äga rättighet att åtaga sig förrättningar

åt enskilda mot särskilt arvode. För att tjäna den enskilde uppbära

de sin lön av staten, och man skulle kunna tänka sig, att frihet att

mottaga enskilda skogsförrättningar mot särskilt arvode skulle kunna

komma någon att rätta sitt omdöme angående en skogs behov av avverkning

efter storleken av det erbjudna arvodet. För att undanröja

alla dylika frestelser och för att giva tjänstemännen en sådan ställning,

att allmänhetens förtroende till dem ej av sådana skäl behöver sättas

på prov, bör det alltså utfärdas ett dylikt allmänt förbud, som kommittén

nu föreslagit.

Tillsyningsmännens lön bör bestämmas, i likhet med kronojägarnas,

till 600 kronor. Tjänstgöringspenningarna åt dem, som äro anställda

i Nox-rbottens och Västerbottens län samt i Särna socken med Idre

kapellag av Kopparbergs län, böra utgå med 700 kronor. Efter 5, 10

och 15 år bör lönen kunna höjas, varje gång med 100 kronor; en

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 71.

hyresersättning av 100 kronor bör lämnas tillsyningsmännen. De böra,

liksom kronojägarna, vara förbjudna att idka handelsrörelse.

Alla nu nämnda utgifter höra utgå såsom ordinarie anslag. Att

utgå såsom reservationsanslag för befrämjande av den enskilda skogsvården

torde böra beräknas arvoden åt extra skogsingenjörer. Dessa

arvoden torde kunna bestämmas till ett belopp av 2,400 kronor för år

räknat. För bestridande av kostnader för extra bevakning torde böra

upptagas ett belopp av 10,000 kronor.1) Från samma anslag borde även

utgå medel till beredande av möjlighet för skogskontoret att anordna

möten distriktsvis med tjänstemännen för överläggning uti frågor, som

röra skogsvård, varjämte anslaget även borde upptaga ett belopp att

användas till utdelande av stipendier för att företaga resor i studiesyfte.

Till de två sist angivna syftena föreslår kommittén ett belopp av 3,000

kronor. Slutligen skulle reservationsanslaget även omfatta medel till

bestridande av expenser för skogsinspektörerna, förslagsvis 600 kronor

åt var och en av dem.

Då resekostnaderna för personalen i orterna svårligen kunna med

någon grad av visshet beräknas, borde de utgå i form av ett förslagsanslag,

som torde böra givas en storlek av 50,000 kronor.1)»

b Beloppet har avseende även å den för Jämtlands och Härjedalens skogsvårdsområden

föreslagna skogspersonal, vilken i kommittébetänkandet jämväl avhandlas i

kommittémajoritetens förevarande anförande.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

Sammanställning av kommittémajoritetens avlönings- och utgiftsförslag

beträffande Västerbottens och Norrbottens län samt Sårna socken

med Idre kapellag: r)

Befattningshavare

Lön

Tjänst-

görings-

pen-

ningar

:

Summa

Total- j

summa l

i

Bestämt anslag:

1 skogsinspektör ........................

4,000

3,200

7,200

2’) » ........................

8,000

6,400

14,400

Hyra för expeditionslokal åt 3 skogs- inspektörer å 400 kronor............

—

1,200

22,800

1 skogsingenjör ...........................

2,800

3,000

5,300

5 » ...........................

11,500

15,000

26,500

» ........................

2,300

2,800

5,100

2 » ...........................

4,600

5,600

10,200

, ...........................

2,300

2,600

4,900

4 » ...........................

9,200

1,800

10,400

19,600

71,600

1 biträdande skogsingenjör............

1,400

3,200

» » ............

9,000

7,000

16,000

» > ............

» » ............

1,800

5,400

1,200

3,600

3.000

9.000

31,200

1 tillsyningsman ........................

600

700

1,300

55 » ........................

33,000

38,500

71,500

Hyresersättning åt 56 tillsyningsman

å 100 kronor ...........................

—

—

5,600

78,400

Summa

-

204,000

Reservationsanslag :

Arvoden åt extra skogsingenjörer

8 st. å 2,400 kronor..................

19,200

Till bestridande av kostnader för

extra bevakning........................! —

-

s) 10,000

jhöjas med 600 kronor.

Efter 5 år kan lönen

höjas med 400 kronor,

efter ytterligare 5 år med

.likaledes 400 kronor och!

efter än ytterligare 5 år:

med ävenledes 400 kronor.

Efter 5 år kan lönen

höjas med 300 kronor.

Efter 5 år kan lönen

höjas med 100 kronor,

efter ytterligare 5 år med

likaledes 100 kronor och

efter än ytterligare 5 år

med ävenledes 100 kronor.

'') Sammanställningen är ett för nu ifrågavarande områden upprättat utdrag av en i kommittébetänkandet

(sid. 483—4) intagen tabell, som jämväl omfattar de av kommittémajoriteten föreslagna

Jämtlands och Härjedalens skogsvårdsområden samt skogskontoret och slutar å 354,360 kronor.

!) En av skogsinspektörerna är avsedd för Jämtland —Dalarnas skogsvårdsdistrikt, omfattande

jämväl Jämtlands och Härjedalens skogsvårdsområden.

8) Avser även Jämtlands och Härjedalens skogsvårdsområden.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

87

Befattningshavare

1

Lön

Tjänst-

görings-

pen-

ningar

Summa

Total-

summa

:

i

j För anordnande av distriktsmöten

—

—

3,000

1,800

1

i

34,000

Expenser åt 3 skogsinspektörer å

600 kronor .............................

Summa

i _

i

[

Förslagsanslag:

Till bestridande av resekostnader för

personalen ..............................

-

34,000

'') 50,000

Summa

Sammandrag:

Bestämt anslag ..........................

Reservationsanslag........................

Förslagsanslag..............................

Summa

_

50.000

204,000

34.000

50.000

—

—

—

288,000

Kommittémajoriteten tillager: »Till jämförelse må nämnas, att de

på ortsförvaltningen belöpande kostnaderna för statens bestyr med de

enskilda skogarna i de av majoriteten föreslagna skogsvårdsområdena

enligt domänstyrelsens berättelse för år 1909 uppgingo till 826,396

kronor 10 öre, därav 121,077 kronor 98 öre beräknas komma på den

ordinarie personalen och 205,318 kronor 12 öre på den extra. Beloppet

121,077 kronor 98 öre kommer visserligen även efter anställande

av den för skogslagarnas handhavande avsedda personal att från

statsverket utbetalas, men det lärer vara tydligt, att, om ej nytillkommande

orsaker föranleda anställande av ytterligare arbetskrafter, besparingar

skola kunna göras å statsskogarnas förvaltning, sedan den

ordinarie personalen helt och odelat får ägna sig åt denna.»

Kommittéledamöterna Kinberg och Wiklund yttra sig icke om den

av majoriteten föreslagna lönestaten. Weländer däremot har i sin

reservation gjort åtskilliga erinringar mot beräkningen av anslaget till

bestridande av resekostnader för personalen, vilket anslag enbart för *)

*) Avser även Jämtlands och Härjedalens skogsvårdsområden.

Reservation.

s. 88 Kontrollera mot PDF

Utlåtanden.

Domänstyrelsen

1#/« 1^13.

88 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 71.

den av kommittén föreslagna personalen borde liöjas till 100,000 kronor.

Då emellertid, enligt vad Welander förut anfört, personalen måste ökas

med omkring 50 procent, syntes det få antagas, att verkliga kostnaderna

för en omreglering av ifrågasatt slag skulle belöpa sig till mellan 500,000

och 600,000 kronor i stället för av kommittén beräknade 354,300 kronor. ])

I utlåtandena har i detta hänseende anförts huvudsakligen följande.

Överjägmästaren i Skellefteå distrikt: Det av kommittémajoriteten

framlagda avlönings- och utgiftsförslaget syntes näppeligen vara upprättat

med hänsyn till det verkliga, för handen varande behovet, men

i stället inklämt i ramen för de av domänstyrelsen beräknade kostnaderna

för handhavande genom skogsstaten av lagarna rörande enskildas

skogar. — Kostnaderna för sagda handhavande borde ingående beräknas

för att av statsverket gäldas genom särskilt anslag, vilket skulle upptagas

såsom eu domänfondens inkomst.

Över jägmästaren i Liden distrikt har yttrat sig lika med den föregående

med tillägg, att domänstyrelsens beräkning helt visst avsåge ej

kostnaderna för det arbete, som borde användas, utan för det arbete,

som under för handen varande förhållanden och med hänsyn till beviljade

anslag kunde nedläggas å handhavande och kontroll av lagarna

för de enskilda skogarna.

Domänstyrelsen har i utlåtandet den 10 november 1913 i fråga

om lappmarken och Sårna socken med Idre kapellag anfört: »Den

ordinarie personalens avlöningsförmåner böra bestämmas enligt nådiga

brevet den 17 juni 1908 angående ny lönereglering för skogsstaten,

nådiga kungörelsen samma dag angående villkor och bestämmelser

för åtnjutande av de från och med år 1909 fastställda nya avlöningsförmånerna

för skogsstaten samt gällande lag angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension. I fråga om tjänstgöringspenningarnas

belopp får styrelsen framhålla, att särskilt de revir, som komme att

omfatta lappmarkernas inre delar, torde medföra ett mycket ansträngande

arbete, medan övriga revir skulle medföra någon lindring på

grund av drägligare kommunikationer. I övrigt får styrelsen hänvisa

till nedanstående tablå, upptagande de nya befattningar, som styrelsen

föreslagit: *)

*) Häri ingår beräknad kostnad för det av kommittén föreslagna skogskonto rot.

ävensom kostnaderna för personalen i Jämtland—Dalarnas skogsvårdsdistrikt med underlydande

skogsvårdsområden.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

89

1

Lön

Tjänst-

görings-

penningar

Summa

! 1 överjägmästare .....................

4,000

3,200

7,200

1 jägmästare..............................

2,300

3,000

5,300

1 7 » .............................

16,100

21,000

37,100

1 » .............................

2,300

2,800

5,100

8 » ..............................

18,400

22,400

40,800

1 kronojägare .........................

600

700

1,300

31 » ...........................

18,600

21,700

40,300

Summa

_

137,100

/Efter 5 är kan lönen höjas med

\ 600 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas med

400 kronor, efter ytterligare 5

år likaledes med 400 kronor

samt efter än ytterligare 5 år

j ävenledes med 400 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas med

100 kronor, efter ytterligare 5

år likaledes med 100 kronor

samt efter än ytterligare 5 år

ävenledes med 100 kronor. Där

bostadslägenhet saknas, ntgår

liyresersättning med 100 kronor.

Intill dess ett nytt system kan komma att bestämmas för respenningars

utgående, får styrelsen hemställa, att dessa må utgå med

nedanstående belopp:

1 överjägmästare..............................

kronor

1.300: —

17 jägmästare (å 900 kronor) ......

»

15,300: —

32 kronojägare (å 250 kronor)

8,000: —

Summa

kronor

24,600: —

Hyresersättning:

1 överjägmästare för expeditionslokal kronor 400: —

32 kronojägare (å 100 kronor)................... » 3,200: —

Summa kronor 3,600: —.

För inrättande av ovanstående befattningar skulle sålunda erfordras

ett sammanlagt belopp av 165,300 kronor.»

Det bör anmärkas, att i denna domänstyrelsens beräkning icke

upptagits några belopp för assistenter och extra kronojägare.

I skrivelsen den 11 december 1914, varmed domänstyrelsen avgivit

förslag till geografisk indelning av lappmarkerna i revir, omfattande

såväl statsskogar som privatskogar, har styrelsen framlagt fullständig

kostnadsberäkning för hela den ordinarie personalen i dessa

landsdelar. Ifall ur denna beräkning avskiljes den nuvarande personalen,

men i stället tillägg göres för den nye överjägmästaren och den förut

föreslagna personalen i Sårna och Idre, visar denna beräkning följande

resultat för föreslagen ny ordinarie personal.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 62 höft. (Nr 71.)

Doiniinstyrelsen

u/is 1914.

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

Domänstyrelsen

10/u 1913.

90 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

Lön.

Tjänst-

görings-

penningar.

Kes-

penningar.

Hyres - ersättning.

Summa, j

|

j 1 överjägmästare ...................

4.000

3,200

1,300

400

8,900

! 1 jägmästare .........................

2,300

3,000

900

—

6,200 |

: 5 > .........................

11,500

15,000

4,500

—

31,000 j

i » .........................

2,300

2,800

900

—

6,000

6 > (en i Idre) ..........

13,800

16,800

5,400

—

36,000

1 » .........................

2,300

2,800

800

—

5,900

2 > .........................

4,600

5,600

1,600

—

11,800

1 kronojägare ......................

600

700

250

100

1,650

i 31 » ........................

18,600

21.700

7,750

3,100

51,150

j

Summa

—

—

—

—

158,600

Ålderstillägg böra

naturligtvis även enligt detta förslag utgå efter

oförändrade regler.

På grund av att antalet jägmästare enligt detta förslag minskats

med 1 i jämförelse med domänstyrelsens förslag den 10 november 1913

samt därjämte vissa jämkningar mellan avlöningsklasserna vidtagits,

hava alltså kostnaderna för den ordinarie personalen enligt detta förslag

nedbringats med 6,700 kronor.

Till dessa kostnader komma utgifter för assistenter och extra

kr onoj ägare.

Beträffande dimensionslagens område inom Västerbottens och Norrbottens

läns kustland är domänstyrelsen ense med kommittémajoriteten

utom såvitt angår den inspekterande personalen. I fråga om denna

anför styrelsen i utlåtandet den 10 november 1913 följande: »De två

av styrelsen föreslagna förste skogsingenjörerna böra hava samma löneförmåner

å stat som övriga skogsingenjörer med en förhöjning å tjänstgöringspenningarna

av 1,800 kronor åt vardera för år och därmed

förenad skyldighet att tjänstgöra såsom sekreterare i respektive skogsvårdsstyrelser,

utan rätt att härför erhålla särskilt arvode. För utförande

av inspektionsresor, intill dess frågan om ändrade grunder för reseersättning

åt skogspersonalen blivit avgjord, torde åt förste skogsingenjörerna

böra anvisas bestämda belopp, förslagsvis för förste skogsingenjören

i Västerbottens län 800 kronor och den i Norrbottens län 1,000

kronor. Jämväl för handläggning av skogsingenjörsförrättningar höra

de likasom skogsingenjörerna, i avvaktan på nämnda frågas avgörande,

erhålla fasta respenningar, avpassade efter tjänstgöringsområdenas storlek.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungi. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 71.

Förste skogsingenjörens sammanlagda inkomst torde på sådant sätt

uppgå till ungefär det belopp, som av kommittén föreslagits för skogsinspektör.

>

I skrivelse den 2 oktober 1914 angående anslag för år 1916 till

skogsundervisning och skogshushållning i allmänhet har domänstyrelsen

framlagt följande förslag till avlöningsstat för den av styrelsen föreslagna

särskilda personalen för dimensionslagens handhavande i Västerbottens

och Norrbottens läns kustland.

Lön.

Tjänst-

görings-

pen-

ningar.

Respen-

ningar.

i

Hyres- J ersätt- i "ing-

Summa.

1 förste skogs!ngenjör ...

2,300

3,400

1,100

6,800

1 » »

2,300

3,600

1,100

—

7,000

1 skogsingenjör ............

2,300

2,600

900

—

5.800

5 skogsingenjörer .........

11,500

13,000

4,500

—

29,000

1 biträdande skogsingenjör

1,800

1,200

600

—

3,600

4 » skogsingenjörer

7,200

4,800

2,400

—

14,400

1 tillsyningsman ............

600

700

250

100

1,650

26 tillsyningsman.........

15,600

18,200

6,500

2,600

42,900

8 extra skogsingenjörer:

arvoden å 2.400 kronor

jämte reseersättning å 600

kronor .......................

_

24,000

Traktamente åt biträdande

och extra skogsingenjörer

efter 6 kronor för varje

rese- och förrättningsdag

15,600

Arvoden åt extra tillsynings- man ...........................

5,000

Summa

—

—

—

155,750

Efter 5 år kan lönen höjas

med 400 kronor, efter

ytterligare 5 år med likaledes

400 kronor och efteri

än ytterligare 5 år med!

ävenledes 400 kronor. I

Efter 5 år kan lönen höjasi

med 300 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas''

med 100 kronor, efter

ytterligare 5 år med likaledes

100 kronor och efter

än ytterligare 5 år med

ävenledes 100 kronor.

De sålunda föreslagna avlöningarna för förste skogsingenjörer äro,

som synes, sammansatta på helt annat sätt än styrelsen förordat i

förenämnda utlåtande den 10 november 1913.

Domäti‘

fcyrelsert

*/io 1914.

s. 92 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

Den nuvarande

personalens

otillräcklighet.

92 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

För bedömande av frågan, huruvida och i vad mån behov av ökade

arbetskrafter inom skogspersonalen för nu ifrågavarande delar av riket

föreligger, torde det i första hand vara nödvändigt att hava tillgång

till en°översiktlig framställning av skogarnas omfattning inom de nuvarande

reviren och distrikten därstädes. I ör sådant ändamål ha\ a

här nedan intagna tabeller upprättats. De däri förekommande uppgifter

hava erhållits ur domänstyrelsens ämbetsberättelse för år 1910 (den

senaste, där fullständiga uppgifter härom förekomma) med undantag av

dem, som avse sådana enskilda skogar i kustlandet, för vilka dimensionslagens

bestämmelser gälla. För dessa hava ej andra siffror varit

tillgängliga än de, som lämnats av kommittémajoriteten.

Lappmark(in.

—

Allmänna skogar, j

Enskilda

skogar.

Summa

R e v i r

Produktiv i

skogsmark.

Hektar.

j

Totalareal. |

Hektar, j

Produktiv !

skogsmark.''

Hektar. 1

Totalareal.]

Hektar. 1

Produktiv 1

skogsmark.!

Hektar.

Totalareal.

Hektar.

Luleå distrikt:1)

Jukkasjärvi.......................

151,700

473,000

196,000

392,300

347,700

865,300

Gällivare........................

111,100

243,200

24,500

49,800

135,600

293,000

Råneträsk ........................

79,900

132,600

31,400

50,400

111,300

183,000

Ångest.............................

91,700

174,200

82,300

103,800

174,000

278,000

Storbacken .......................

131,700

237,600

60,500

101 000

192,200

338,600

Pärlälven...........................

115,700

200,200

38,300

61,900

154,000

262,100

Jokkmokk .......................

79,500

103,200''

76,100

108,700

155,600

211,900

Summa

761,300

1,564,000

509,100

867,900

1,270,400

2,431,900

Medeltal för 7 revir

108,800

223,400

72,700

124,000

181,500

347,400

Skellefteå distrikt:

Vargiså ...........................

86,800

153,000

7,700

10,700

94,500

löd,7(X)

Arjeplog ...........................

120,000

354,700

63,900

157,500

183,900

512,200

Malmesjaur........................

147,500

243 500

5,700

12,300

153,200

255,800

Övre Byske.................. •

101,200

150,100

31,400

55,000

132,600

205,100

Arvidsjaur ........................

89,600

141,600

53,000

86,200

142,600

227,800

Norsjö (del av) ................

46,200

64,200

69,500

| 103,700

115,700

167,900

Summa

591,300

1,107,100

231,200

425,400

822,500

! 1,532,500

Medeltal för 6 levit

98,600

| 184,500

38,500

70,900

i 137,100

255,400

2) Pajala revir är i sin helhet räknat som kustlandsrevir.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71. 93

Allmänna skogar.

Enskilda

skogar.

Summa

R e v i r.

Produktiv

skogsmark.

Hektar.

Totalareal.

Hektar.

Produktiv

skogsmark.

Hektar.

Totalareal.

Hektar.

Produktiv

skogsmark.

Hektar.

Totalareal.

Hektar.

Umeå distrikt:

Norra Lycksele ..................

93,100

129,900

65,500

95,200

158,000

225,100

Södra Lycksele ..................

79.100

99,900

131,900

177,700

211,000

277,600

A sele..............................

83,300

103,900

170.200

249,000

259,500

352,900

Sorsele ...........................

09,100

147,700

69,000

102,400

138,100

250,100

Stensele .........................

129,100

157,000

115,500

136,000

244,600

293,600 |

Vilhelmina ....................

74,300

114,900

142,800

291,000

217,100

406,500 ;

Fredrika ........................

01 800

81,800

65,900

102,200

127,700

184,000

Summa

589,800

835,700

766,800

1,154,100

1,356,000

1,989,800 ;

Medeltal för 7 revir

84.300

119,400

109,500

164.900

193,800

284,300

Av Mellersta Norrlands

distrikt:

Tåsjö (del av)................

41,900

59,400

112,200

132,900

154,100

192,300

Summa för hela lappmarken

1,984,300

3,566,200

1,619,300

2,580,300

3.603,000

6,146,500

Medeltal för 21 revir

94,500

169,800

77,100

122,900

171.600

292,700

För de 19 hela lappmarks-

reviren äro medeltalen

99,800

181.200

75,700

123.300

175,500

304,500

I denna tabell ingå icke några arealer för oavvittrad mark, varav

stora skogbärande områden finnas i Umeå distrikt.

I tabellen äro, för underlättande av jämförelse med förut meddelade

tabeller, allmänningsskogarna inräknade bland de allmänna

skogarna, ehuru de till sin natur torde vara att betrakta såsom enskilda

skogar. Deras produktiva skogsareal är 144,800 hektar och deras

totalareal 221,700 hektar. Då de äro fördelade på 9 skilda revir, blir

det dock för varje särskilt revir av ganska ringa betydelse, till vilken

kategori de hänföras.

Skogar till avvittrade kronohemman och krononybyggen under

åborätt äro här liksom i domänstyrelsens tabell den 11 december 1914

(sid. 57 här ovan) upptagna bland de enskilda skogarna.

Slutsummorna för hela lappmarken stämma ej alldeles med de

av kommittén uppgivna, här förut å sid. 13—15 meddelade, vilket torde

huvudsakligen bero på, att kommittén inräknat hela Norsjö revir samt

i fråga om utsyningshemmanen använt uppgifter, som erhållits på annat

sätt än ur domänstyrelsens berättelser. Vid jämförelse med slutsummorna

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 Kutvjl. Maj:t$ Nåd. Proposition Nr 71.

enligt domänstyrelsens inclelningsförslag den 11 december 1914 (sid. 57

här ovan) visar sig, att skiljaktigheterna i fråga om arealen av enskilda

skogar ej äro större, än att de kunna bero på talens avrundning för de

särskilda reviren. I avseende å de allmänna skogarnas totalareal är

skillnaden ej heller särdeles stor och kan bero på att domänstyrelsen

i nyssnämnda förslag använt senare siffror. För den produktiva skogsmarken

till de allmänna skogarna visa däremot domänstyrelsens nyssnämnda

uppgifter i december 1914 en rätt avsevärd ökning, nämligen

med 90,000 hektar, vilket torde nästan helt och hållet bero på att mark,

som tidigare ansetts såsom impediment, nu upptagits såsom produktiv.

I det stora hela är dock överensstämmelsen fullt tillfredsställande.

Av tabellen framgå åtskilliga intressanta förhållanden, av vilka

jag särskilt vill framhålla några. Jag fäster mig därvid närmast vid

uppgifterna om den produktiva skogsmarken, ehuruväl även totalarealen

har sin stora betydelse, såväl därigenom att den ger ett begrepp om

revirens väldiga omfattning och den yta, vilken är föremål för förvaltning

och över vilken revirpersonalens färdvägar gå, som ock på

den grund att det icke torde vara uteslutet, att skog, om än i mindre

mängd och av sämre beskaffenhet, finnes även å annan mark än den,

som upptagits såsom produktiv skogsmark.

De enskilda skogarna upptaga, för hela lappmarken räknat, nästan

jämnt 45 procent av den produktiva skogsmarken. De förekomma,

såsom naturligt är till följd av bebyggelsens olika utbredning, mest i

de sydligaste delarna av lappmarken och upptaga i medeltal i Umeå

distrikt mer än 56 procent av sagda skogsmark, samt äro isynnerhet

övervägande inom Södra Lycksele, Asele och Vilhelmina revir ävensom

inom delarna av Norsjö och Tåsjö revir. Längst i norr, i Jukkasjärvi

socken, är den produktiva arealen av enskilda skogar ävenledes större

än av allmänna skogar. Eljest överväga de senare i samtliga revir

inom Luleå och Skellefteå distrikt och äro i övriga revir inom Umeå

distrikt än de nyss nämnda ungefär jämnstora med eller något större

än de enskilda. I Vargiså och Malmesjaurs revir äro de enskilda

skogarna jämförelsevis mycket obetydliga. .

Revirens medelareal av produktiv skogsmark är störst i Umeå

distrikt och minst i Skellefteå distrikt, varvid dock Norsjö-delen, som

vid medeltalsberäkningen räknats som helt revir, sänker medeltalet i

någon mån. Då skogsskötseln uppenbarligen kan bedrivas intensivare

i de södra delarna av Lappland än i de norra, hade man snarast väntat

sig, att reviren skulle vara mindre söderut. Detta är också i verkligheten

fallet beträffande den i dem ingående produktiva arealen av all
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 71.

manna skogar, för vilka medeltalen per revir ''stadigt och kraftigt sjunka

först från Luleå till Skellefteå distrikt och därefter från det sistnämnda

till Umeå distrikt. Det är de enskilda skogarnas stora medelareal per

revir i Umeå distrikt, som höjt medelsiffran för reviren i detta distrikt.

Kustlandet.

K e v i r

i

Allmänna skogar. !

Enskilda skogar

under utsynings- lagen.

Summa

Enskilda

skogar

under

dimen-

sions-

lagen.

Total-

areal.

Hektar.

Summa

total-

areal.

Hektar.

Produk- tiv skogs- mark.

Hektar.

Total- 1

areal. !

j

Hektar.

Produk- tiv skogs- mark.

Hektar.

Total-

areal.

Hektar.

Produk- tiv skogs- mark.

Hektar.

Total-

areal.

Hektar.

1

Luleå distrikt:

1 ^

Pajala .....................

161,700

420,700

42,500

86,500

204,200

507,200

—

Torneå....................

73,700

107,900

9,300

13.6C0

83,000; 121,500

—

Tärendö ..................

105,000

177,300

28,000

46,000

133,000

223,300

—

— |

Kalix........................

87,400

138,100

13,000

25,900

100,400

164,000

—

|

i Råneå .....................

67,700

94,600

31,100

41,100

98,800

135,700

—

; Boden ............... .....

74,200

94,4001

19,200

29,300

93,400

123,700

—

—

Summa

569,700

1,033,000

143,100''

242,400

712,800

1,275,400

1,319,600

2,595,000!

Medeltal för 6 revir

95,000

172,200

23,800

40,400

118,800

212,600

219,900

432,500

; Skellefteå distrikt:

Alvsbv.....................

80,300

95,500

21,600

28,500

101,900

124,000

—

—

Piteå........................

90,900

121,300

9,700

15,900

100,600

137,200

-

—

Jörn ........................

64,000

90,600

9,300

21,400

73,300

112,000

—

Norsjö (de! av) ........

29,300

38,800

4,400

8,100

33,700

46,900

_

—

Burträsk ..................

23,300

33,900

8,500

21,300

31,800

55,200

—

—

Summa

287,800

380,100

53,500

95,200

341,300

475,300’!,079,400|l,554,700

Medeltal för 5 revir

57,600

76,000

10,700

19,000

68,300

95,000

215,900

310,900

Umeå distrikt:

(Hullnäs slcolrevir) .

4,600

5,800

-

—

4,600

5,800

—

|

Degerfors..................

43,900

58,600

2,500

3,700

46,400

62,300

—

- j

Bjurholm.................

30,800

45,300''

8,900

13,100

39,700

58,400

—

- |

Summa

79,300

109,700;

11,400

16,800

90,700

126,500

703,100

829,600

Medeltal för 2 revir

37,300

52,000

5.700

8,400

43,000

60,400

351,600

412,000\

S:a för hela kustlandet

936,800

1,522,800|

208,000

354,400

1,141,800

1,877,200 3,102,100 4,979,30öj

Medeltal för 13 revir

72,100

117.100,

16.000j

27,300

88,100

144.400

238,600

383,000

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

I denna tablå äro allmänningsskogar i Pajala och Tärendö revir

inräknade bland de allmänna skogarna med en areal produktiv skogsmark

av 41.800 hektar och en totalareal av 74,300 hektar.

Skogar till kronohemman och krononybyggen under åborätt äro

upptagna bland enskilda skogar under utsyningstvång.

Slutsumman _ för de allmänna skogarna är högre än enligt kommitténs

uppgifter (sid. 13—15 här ovan), vilket till stor del torde bero

på att kommittén räknat Norsjö revir i dess helhet till lappmarken. I

fråga om de enskilda skogarna under utsyningstvång är denna tabells

arealsiffra mycket högre än kommitténs. Till en mindre del beror detta

på att kommittén hänfört hela Norsjö revir till lappmarken, men huvudsakligen

på de olika sätt, på vilka uppgifterna erhållits. Kommittén

grundade sina uppgifter om dessa hemmans skogar på skiftesstadgekommitténs

uppgifter, men dessa, som avse blott skattehemman, giva

redan för dessa hemman avsevärt lägre tal än domänstyrelsens berättelse.

Härtill kommer, att kronohemman och krononybyggen under åborätt

nu förts till denna kategori.

I varje fall torde det vara tryggast att nu vid beräkningarna

hänföra sig till denna tabells, ur domänstyrelsens officiella berättelse

hämtade siffror om allmänna skogar och skogar under utsyningstvång,

vilka siffror för övrigt äro betydligt nyare än kommitténs.

Uppgifterna om arealen av skogar under dimensionslagen, vilka

uppgifter ju hämtats från kommitténs betänkande, torde vara mera

osäkra. Det vill synas, som om kommittén vid användandet av norrlandskommitténs

uppgifter å mark i enskild ägo medtagit såsom skog

även inrösningsjorden med en areal av icke mindre än omkring 270,000

hektar. Av den övriga under denna kolumn redovisade marken synes

endast omkring hälften eller ungefär 1,400,000 hektar vara i norrlandskommitténs

betänkande betecknad såsom avrösningsjord, under det att

andra hälften ansetts vara impediment. I varje fäll kan icke på långt

när hela arealen, 3,102,100 hektar, betraktas såsom skogbärande mark.

För de tre nordligaste överjägmästardistrikten kan göras följande

sammanställning, omfattande såväl lappmarken och kustlandet som det

till Umeå distrikt hörande Anundsjö revir i Yästernorrlands län.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd.. Proposition Nr 71.

97

Distrikt

Allmänna skogar

Enskilda skogar

under utsynings- lagen

Summa

Enskilda

skogar

under

dimen-

sions-

lagen

Hektar-

1

Summa

total-

areal

Hektar

Produk- tiv skogs- mark

Hektar

Total-

areal

Hektar

Produk- tiv skogs- mark

Hektar

Total-

areal

Hektar

Produk- tiv skogs- mark

Hektar

Total-

areal

Hektar

Luleå distrikt.

13 revir ............

1,331,000

2,597,000

652,200

1,110,300

1,983,200

3,707,300

1,319,600

5,026,90!)!

Skellefteå distrikt.

10 revir .........

879,100

1,487,200

284,700

520,600

1,163,800

to

8

CD

O

O

1,079,400

3,087,200

Umeå distrikt.

10 revir ...........

720,900

1,007,600

785,300

1,179,400

1,506,200

2,187,000

703,100

2,890,100

S:a för de tre distrikten

2,931,000

5,091,800

1,722,2002,810,300

4,653,200

7,902,100j 3,102,100111,004,200

Sårna socken med dåre kapellan

Allmänna skogar

Enskilda skogar

Summa

Bevir

Produk- tiv skogs- mark

Total-

areal

Produk- tiv skogs- mark

Total-

areal

Produk- tiv skogs- mark

Total-

areal

Hektar

Hektar

Hektar

Hektar

Hektar

Hektar

Surna .........................................

114,000

211,700

28,000

47,900

142,000

259,600

Transtrand, inom Surna socken

74,200

128,700

30,100

49,300

104,300

178,000

» Transtrands »

24,100

35,800

-

-

24,100

35,800

Summa

98,300

164,500

30,100

49,300

128,400

213,800

Summa för bägge reviren

212,300

376,200

58,100

97,200

270,400

473,400

Medeltal

106,100

188,100

29,000

48,600

135,200

236,700

Av ovanstående tabeller torde klart framgå, att reviren uti nu

ifrågavarande landsdelar hava en abnormt stor omfattning och att

den personal, som enligt uppgifterna å sid. 10—11 härovan tjänstgjort

därstädes, är alldeles otillräcklig för en tillfredsställande skötsel av de

ofantliga skogsområdena. Det torde icke vara för djärvt att påstå,

att den nuvarande fåtaliga personalen ofta ej ens har tid att förskaffa

sig ingående kännedom om skogen inom sina tjänstgöringsområden,

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 62 höft. (Nr 71.) 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 71.

vilket dock — vad särskilt lappmarken angår — till följd av skogsbrukets

natur i dessa trakter är mera än annorstädes en nödvändig

förutsättning för en god skogshushållning. Visserligen må erkännas,

att — huvudsakligen till följd av dåliga avsättningsförhållanden —

skogsbruket i dessa trakter ända till senare tider bedrivits mera extensiv^

haft huvudsakligen exploaterande, på avverkning av grövre timmerträd

inriktad karaktär, och att till följd härav behovet av ökade

arbetskrafter ej visat sig fullt så trängande, som eljest skulle varit

fallet. Men på senare åren hava förutsättningarna för ett intensivare

skogsbruk förbättrats, framför allt genom ökade avsättningsmöjligheter,

så att inom ganska betydliga områden även smärre dimensioner numera

kunna med ekonomisk fördel uttagas. Också bedrives skogshushållningen

numera å såväl allmänna som enskilda skogar intensivare än förr; och

vad särskilt de allmänna skogarna angår hava såväl inom riksdagen

som ock på senaste tiden inom facklitteraturen och i tidningspressen

upprepade gånger röster höjts för åstadkommande av förbättrad och

mer inkomstgivande skogsvård framför allt genom ökade avverkningar

av den stora myckenhet skadad och oväxtlig skog, som här finns.

Jag vill särskilt framhålla de uttalanden i detta hänseende, som gjorts

av riksdagens revisorer år 1914. Första förutsättningen för att lyckas

i strävan mot intensivt skogsbruk är emellertid, att tillgång finnes på

tillräcklig personal, som kan ombesörja ej blott de stora avverkningarna

utan jämväl de föryngringsarbeten, som efter avverkningarna måste

utföras i större utsträckning än hittills. Är personalen för fåtalig, lärer

skogsbruket omöjligen kunna höjas till den ståndpunkt, som anbefalles

av ett verkligt intresse för ett rätt utnyttjande av de stora rikedomar,

som det här är fråga om. Särskilt bjudande synes den enskilde skogsägarens

anspråk på tillräcklig personal vara. Då staten pålagt honom

inskränkningar i den fria dispositionsrätten över skogen och ställt honom

i beroende av skogspersonalen, lärer det vara en självfallen plikt för

staten att tillhandahålla fullt kompetent personal i sådan utsträckning,

att han icke av bristande tillgång därpå hindras i ett rationellt tillgodogörande

av sina skogstillgångar. Härvid må erinras, att i de skogslagar

för nu ifrågavarande områden, som Kungl. Maj:t förut denna dag

beslutat föreslå riksdagen till antagande, skogspersonalen fått sig ålagda

ökade göromål för skogsvårdens befrämjande, och torde detta i sin

mån bidraga till att ytterligare motivera kravet på ökad personal.

Oaktat den träkonsumerande industrien, kommunikationerna och

andra för graden av ett skogsbruks intensitet bestämmande faktorer

i dessa trakter ännu äro jämförelsevis litet utvecklade, uttagas dock

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

redan nu högst betydande värden ur skogarna å nu ifrågavarande områden.

Domänstyrelsens ämbetsberättelse för år 1912 utvisar, att nettobehållningen

från sådana allmänna skogar, vilkas avkastning tillföres

statsverkets skogsmedel, sagda år utgjorde i runda tal

846,000 kronor i Luleå distrikt

1,607,800 » > Skellefteå »

2,301,900 » » Umeå » (utom Anundsjö revir)

240,100 » > Sårna socken med Idre kapellag.

Summa 4,995,800 kronor.

Utsyning och stämpling å skogar under utsyningstvång (skattehemman,

kronohemman, krononybyggen, stockfångstskogar och sockenallmänningsskogar)

verkställdes under år 1912 i en omfattning av

227,700 kubikmeter i Luleå distrikt

139,000 » > Skellefteå s>

500,200 » » Umeå > (utom Anundsjö revir)

51,600 » > Sårna socken med Idre kapellag.

Summa 918,500 kubikmeter.

1 kustlandet utstämplades samma år å hemmansskogar, lydande

under dimensionslagen, undermåliga träd till ett antal av

824,900 i Luleå distrikt

2,643,700 » Skellefteå »

2,179,800 » Umeå »

Summa 5,648,400 träd.

Ovan angivna värden och mängder torde med all säkerhet väsentligen

ökas under kommande år; men den första förutsättningen för

sådan ökning är, att det finns tillgång på tillräcklig personal.

Slutligen torde det böra framhållas, hurusom efter den senaste

regleringen av skogsstaten i Norrbottens och Västerbottens län, vilken

trädde i kraft den 1 januari 1901, då 12 nya revir tillkommo, därav

7 i Norrbottens län och 5 i Västerbottens län, skogsskötseln å de allmänna

skogarna i dessa län utvecklats så kraftigt, att det årliga

medeltalet av statsverkets skogsmedel från dessa län under åren 1911—

1913 uppgått till ett belopp, som med i det närmaste 60 procent

överstiger motsvarande medeltal för åren 1901-—1903. Härav och av

den omständigheten, att utgifterna för skogsodling och hyggesrensning

m. in. å statsskogarna i samma bägge län varit mer än sex gånger sä

stora under åren 1911 — 1913 som under åren 1901 —1903, framgår,

s. 100 Kontrollera mot PDF

Personalens

omorganisa
tion.

100 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

såsom även förut framhållits, att statsskogsbrukets intensitet högst

betydligt ökats och att sålunda de arbetsprestationer, som härutinnan

numera krävas av skogspersonalen, äro mycket större än förut. Men

ju mera arbete de allmänna skogarna fordra, desto mindre blir möjligheten

för skogstjänstemännen att ägna vederbörlig tid och intresse åt

de enskilda skogarna, om reviren bibehållas vid sin nuvarande storlek.

Vad beträffar hushållningen å sistnämnda skogar, torde för övrigt även

dennas intensitet särskilt under senare åren hava höjts. Även dessa

skogar toi’de sålunda taga personalen i anspråk mera än förr.

Det direkta syftemålet med vad jag nu anfört har visserligen

varit att ådagalägga behovet av ökning utav den förvaltande personalen,

men samtidigt torde även nödvändigheten av förstärkning av

arbetskrafterna inom de inspekterande och bevakande personalerna hava

belysts. I fråga om den inspekterande personalen framgår av ovan intagna

arealtabeller den stora omfattningen av de 3 nordligaste distrikten.

Vad angår de under skogsstatens tillsyn stående enskilda skogarna, så

utvisa av kommittémajoriteten återgivna svar på frågor, som kommittén

riktat till överjägmästarna, hushållningssällskapens förvaltningsutskott,

kommuner och skogsägare, att inspektionen å sagda skogar varit långt

ifrån tillräcklig, och även för dessa skogars behöriga skötsel är därför

en utökning av den inspekterande personalen av behovet påkallad.

Även den bevakande personalens tjänstgöringsområden äro onaturligt

stora i Norrbottens och Västerbottens län samt Särna socken med

Idre kapellag, nämligen år 1911 i medeltal icke mindre än 34,800

hektar allmänna skogar förutom den stora arealen enskilda skogar.

Såväl kommittén som de myndigheter, vilka avgivit utlåtanden

över dess förslag, hava varit eniga i att framhålla behovet av ökade

arbetskrafter, men i fråga om sättet för personalens organisation hava

meningarna delat sig i två grupper. Av dessa föreslår den ena uppdelning

av skogspersonalen i skilda kategorier efter arbetets art sålunda,

att den ena kategorien skulle handhava förvaltningen uteslutande

av de allmänna skogarna och den andra besörja tillsynen över

de enskilda skogarna, medan åter den andra gruppen förordar personalens

bibehållande såsom en enda tjänstemannakår med förvaltningsområdena

uppdelade efter geografiska synpunkter och med åliggande

att inom varje område besörja alla slag av staten tillhörande skogsgöromål.

Då det nu gäller att fatta ståndpunkt i valet mellan de olika

systemen, må det framhållas, att då 1903 års allmänna skogsvårdslag

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kunyl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 71.

tillkom, överlämnades tillsynen över den enskilda skogshushållningen

inom lagens tillämpningsområde icke åt skogsstatstjänstemännen utan

åt de samtidigt med lagens tillkomst inrättade skogsvårdsstyrelserna

med deras skogligt utbildade tjänstemän. Här tillämpas sålunda uppdelning

efter arbetets art; och jag erinrar om vad 1896 års skogskommitté

härutinnan yttrar i sitt för 1903 års lagstiftning rörande

enskilda skogar grundläggande betänkande, eller att systemet att överlämna

tillsynen över den enskilda skogshushållningen åt skogsstatstjänstemän

syntes skola medföra den fara, att privatskogsskötseln

komme att betraktas såsom ett underordnat åliggande.

Emellertid bör det icke lämnas ur sikte, att förhållandena i av

seende å den enskilda skogsskötsel äro vitt skilda inom de delar

av landet, där 1903 års allmänna skogsvårdslag gäller, och de nu

ifrågavarande nordliga landsdelarna. I de förra delarna av landet har

ju den enskilde full frihet att ordna sin skogshushållning såsom honom

för gott synes, om blott icke skogens återväxt uppenbarligen äventyras.

Han äger alltså, under iakttagande av detta villkor, själv bestämma

om den skogshushållningsplan, han vill följa, de avverkningar,

han vill företaga, m. m. I lappmarken och andra orter, där utsyningstvång

gäller, är däremot all avverkning, utom till husbehov, underkastad

utsyning av i allmän tjänst anställd skogspersonal, och denna

utsyning skall ske i överensstämmelse med viss, av offentlig myndighet

fastställd avverlcningsplan. Härigenom hava alltså högst väsentliga

inskränkningar lagts å den enskildes förfoganderätt över sin skog.

För de trakter, där dimensionslagen gäller, är visserligen icke bestämd

föreskrift lämnad om viss avverkningsplan, men enligt det förut denna

dag av Kungl. Maj:t godkända förslaget till dylik författning får avverkning

av undermåliga träd — till vilka på grund av dimensionsgränsens

höjd antagligen huvudmassan av det saludugliga skogsbeståndet

i dessa trakter hör — för annat ändamål än fastighetens eller därmed

sambrukad fastighets eget husbehov ske endast efter utsyning, som

likaledes skall verkställas av i allmän tjänst anställd personal. Då

denna utsyning skall ske under iakttagande, såvitt möjligt, av skogsvårdens

fordringar, vilket väl i de flesta fall torde förutsätta, att vissa

beräkningar över skogshushållningen måste uppgöras till ledning för

utsyningarna, följer härav, att även i de trakter, där dimensionslagen

gäller, skogsägaren är underkastad vittgående inskränkningar i sin

skogsskötsel. En personal, organiserad på samma sätt som ansetts

tillräckligt för tillsynen över den allmänna skogsvård slagens tillämpning,

kan därför icke anses tillfyllestgörande för tillsynen över tillämpningen

s. 102 Kontrollera mot PDF

102 Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 71.

av de särskilda skogslagarna för de nu ifrågavarande delarna av landet.

Det kar ej keller från något kåll — icke ens av dem, som förordat

inrättandet av skogsvårdsstyrelser i dessa trakter — ifrågasatts att uppkäva

det nuvarande systemet i så måtto, att icke den personal, som

erfordras för tillsynen över de enskilda skogarna i nu ifrågavarande

landsdelar, fortfarande skall vara anställd ock avlönad av statsverket.

Jämförelsen med den personal, som är anställd för tillsyn över

den allmänna skogsvårdslagens efterlevnad, erbjuder alltså icke tillräcklig

ledning för bedömande av nu föreliggande fråga. Då enighet

råder om, att all den personal, som i dessa trakter erfordras för såväl

stats- som privatskogar, skall anställas ock avlönas av staten, begränsar

sig frågan till att gälla, huruvida två särskilda kårer av statstjänare,

en för vartdera slaget av skogar, skola finnas, eller om en

enda kår — vederbörligen utökad — lämpligen bör besörja alltsammans.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, hava beaktansvärda

skäl anförts för vardera meningen. Att anse någotdera systemet

vara så avgjort fördelaktigare än det andra, att det under alla

förhållanden bör tillämpas, synes mig icke möjligt. Jag vill icke

förneka, att — principiellt taget uppdelning av arbetet efter dess

art synes mig innebära vissa företräden, särskilt därigenom att detta

system torde medföra eu bättre garanti för ett tillfredsställande arbete

å såväl det ena som det andra slaget av skogar, än om arbetet uppdelas

enbart efter geografiska synpunkter. Eu förutsättning — bland

andra — för att dessa företräden skola kunna verka med full kraft är

emellertid, att arbetsområdena äro någorlunda koncentrerade till sin

belägenhet och av rimlig omfattning i fråga om arealen.

Frågan synes mig därför böra väsentligen bedömas ur praktiska

synpunkter, så att det resultat uppnås, som är fördelaktigast för såväl

staten som de enskilda skogsägarna samt låter sig vinna utan alltför

stora kostnader. Vid avgörandet synes alltså böra tillses, huruvida och i

vad mån det på grund av lokala förhållanden och andra omständigheter

är möjligt att förverkliga en uppdelning efter arbetets art i de

landsändar, varom nu är fråga, utan att därigenom olägenheter uppstå,

som måste anses överväga de principiella fördelarna av en dylik

indelning.

Vad då först angår den förvaltande och bevakande personalen i

Norrbottens och Västerbottens läns kustland, så synes indelning av skogspersonalen

efter arbetets art därstädes kunna med fördel användas.

De allmänna skogarna ävensom de enskilda skogarna under utsynings
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

tvång äro där för det mesta koncentrerade i kustlandets inre delar

längs lappmarksgränsen och förekomma i de nedre delarna längs kusten

endast i mera spridda, smärre skiften. I dessa nedre delar äro i stället

de enskilda skogarna, för vilka dimensionslagen gäller, förhärskande

och bilda större sammanhängande skogsvidder. Lämpliga förvaltningsområden

kunna sålunda åstadkommas i kustlandet även vid fördelning

efter arbetets art, utan att man i avsevärd mån går miste om den

fördelen, att tjänstemännen vid sina förrättningar slippa att resa om

varandra på samma färdvägar. Där så ändå måste ske, lärer emellertid

denna olägenhet i ganska hög grad motvägas av de jämförelsevis

goda kommunikationerna. Vidare torde böra erinras, att de enskilda

skogarna i kustlandet ofta taga skogstjänstemännens tid och krafter i

anspråk mycket ojämnt och därigenom lätt kunna förrycka en redan

uPP£]°rd arbetsplan för året. Då dimensionslagen ej innehåller föreskrift

om viss skogshushållningsplan med bestämd årsavverkning, kunna nämligen

utsyningarnas storlek av oförutsedda anledningar det ena året vara

avsevärt högre än det andra. Om t. ex. stark stegring i virkesprisen

inträffar, torde utsyningar av undermålig skog påkallas till större

belopp än eljest, för att sedan återgå till eu mera normal omfattning.

.Enligt vad jag inhämtat, hava också skogstjänstemännen i kustlandet

somliga år, då konjunkturerna varit särskilt förmånliga, i så hög grad

upptagits av de enskilda skogarna, att den tid, de kunnat ägna åt de

allmänna skogarna, blivit väsentligen inskränkt. För de allmänna

skogarna i kustlandet skulle det alltså bliva en stor vinst, om skogsstatstjänstemännen

bleve befriade från göromålen med de enskilda

skogarna, likasom också dessa senare naturligtvis skulle vinna på skilsmässan.

De till kronohemman och krononybyggen under åborätt

hörande skogarna i kustlandet böra uppenbarligen i nu förevarande

hänseende följa samma regler som de allmänna skogarna i egentlig

mening och alltså stå under revirpersonalens tillsyn. Detsamma torde

även böra bliva förhållandet beträffande sådana inom kustlandet belägna

enskilda skogar, vilkas ägare med avseende å dispositionsrätten över

skogen äro likställda med ägare av skattehemman i lappmarken och

alltså underkastade utsyningslagen. Dessa skogar, vilka enligt domänstyrelsens

berättelse för år 1910 utgöra eu totalareal av i runt tal

‘250,000 hektar, synas lämpligast fortfarande böra lyda under de tjänstemän,

som hava de allmänna skogarna om hand. De äro nämligen till

ojämförligt största delen belägna bland huvudmassan av de allmänna

skogarna, tjänstemännens åligganden med avseende å dem äro i huvudsak

lika med deras arbeten å sistnämnda skogar samt å nyssnämnda krono
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

hemman och krononybyggen, och storleken av den arbetsbörda, som i allt

fall kommer att vila på de för de enskilda skogarna under dimensionslagen

föreslagna tjänstemännen (skogsingenjörer och tillsyningsman),

lärer väl motivera en lättnad i densamma. — Slutligen må framhållas,

att av alla dem, vilkas åsikter kommit till uttryck i föreliggande fråga,

allenast överjägmästarna i Luleå och Umeå distrikt föreslagit uppdelning

av arbetet efter geografiska synpunkter vad kustlandet beträffar;

alla andra förorda särskilda tjänstemän för de enskilda

skogarna, dock att Welander och domänstyrelsen så till vida äro av

annan mening, att de anse, att nyss omhandlade enskilda skogar

under utsyningstvång fortfarande som hittills böra tillses av revirpersonalen.

I anslutning till vad jag sålunda förordat får jag tillstyrka, att

de enskilda skogarna i kustlandet utom sådana, för vilka gäller samma

utsyningstvång som i lappmarken, uppdelas i skogsvårdsområden med

särskild personal av skogsingenjörer och tillsyningsman. Kommittémajoriteten

har föreslagit allenast 6 dylika områden. Jag vill icke

dölja, att de områden, som härigenom skulle uppkomma, synas mig

bliva nästan alltför stora, och att det med all sannolikhet snart kommer

att visa sig nödvändigt att öka deras antal. Då emellertid nämnda

olägenhet synes mig kunna åtminstone tills vidare i avsevärd man minskas

genom att särskilda förvaltningsområden anvisas de föreslagna biträdande

skogsingenjörerna, anser jag mig icke böra nu framställa något avvikande

förslag. Det må därjämte erinras, att denna personals arbete i

vissa hänseenden torde komma att bliva lindrigare än revirpersonalens.

Denna personal kommer nämligen icke att hava något arbete med själva

avverkningarna, vilka ju ombesörjas av skogsägaren, ej heller med något

av alla de uppdrag av ekonomisk natur, som åligga revirpersonalen,

och slutligen torde de för en jägmästare så betungande expeditions

göromålen bliva för skogsingenjören av jämförelsevis obetydligt omfång.

Skogsvårdsområdenas huvudsakliga omfattning framgår av den utav

kommittémajoriteten uppgjorda tabell, som återfinnes å sid. 63 här

ovan, och deras gränser hava uppdragits å den vid detta protokoll

fogade bilagan A. Vissa jämkningar torde emellertid visa sig erforderliga.

Då vid bifall till ifrågavarande förslag revirpersonalens verksamhetsområden

i kustlandet komma att omfatta allenast allmänna skogar och

sådana enskilda skogar, vilka äro underkastade utsyningstvång, synes

någon ökniug av statsskogsrevirens antal därstädes — vilket för övrigt

icke under sådan förutsättning nu föreslagits från något håll nu ej

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr71.

behöva ske, utan torde rlet vara lämpligt att låta därmed anstå, till dess

erfarenhet vunnits, hur den genom befrielsen från dimensionslagens handhavande

vunna lättnaden i revirpersonalens arbete verkar. Yissa jämkningar

i omfattningen av de särskilda statsskogsreviren torde emellertid

höra företagas för vinnande av större jämnhet i arbetsområdena. I

huvudsak skulle revirens omfattning bliva sådan, som angives i de sex

första kolumnerna av den å sid. 95 här ovan meddelade tablån över

den nuvarande revirindelningen i kustlandet, och alltså i medeltal omfatta

en areal av 144,400 hektar, varav 88,100 hektar produktiv

skogsmark. Då den nuvarande medelarealen är 383,000 hektar, varav

238,600 hektar produktiv skogsmark, blir minskningen högst betydande.

Vad härefter angår lappmarken, ställa sig förhållandena väsentligen

annorlunda. Där äro inom de flesta revir de allmänna och enskilda

skogarna i hög grad blandade om varandra. Tydliga exempel härpå

giva kartbilagorna B och C. Till följd härav skulle sammanhängande

förvaltningsområden icke annat än i undantagsfall kunna erhållas, om

arbetet uppdelades efter sin art. Vidare är härvidlag att ihågkomma, att

det huvudsakliga av skogstjänstemännens uppdrag, d. v. s. planläggningen

och ordnandet av skogshushållningen, är i lappmarken ganska lika för

båda slagen av skogar, vilket ju ej är fallet i kustlandet, där skogarna

under dimensionslagen icke äro underkastade bestämmelser om skogshushållningsplaner

med bestämda årsavverkningar. Synnerlig'' vikt bör

enligt min mening fästas vid att, särskilt enligt kommitténs men

även enligt domänstyrelsens förslag, skogsvårdsområdena i lappmarken

skulle erhålla en omfattning, som väl må betecknas såsom orimligt

stor, samt att till följd därav en oproportionerlig del av den korta tid,

varunder man i dessa trakter kan arbeta i skogarna, måste åtgå''till

färder mellan förrättningsställena. Dessa färder, som i dessa på kommunikationer

vanlottade trakter torde mycket ofta få företagas till

lots eller med roddbåt, äro redan i och för sig mycket tidsödande.

Genom indelning efter arbetets art skulle såväl statsskogsjägmästarna

som privatskogsjägmästarna i hög grad bliva utsatta för dessa olägenheter

och färdas om varandra, ofta på samma vägar. Vid geografisk

indelning blir däremot varje tjänstemans arbetsområde såvitt möjligt

sammandraget och resorna icke överflödigt tidsödande, varigenom den

effektiva arbetstiden blir längre och personalen kan göras fåtaligare.

Statens kostnader för personalens avlöning bliva härigenom mindre.

Det bör även beaktas, att resekostnaderna minskas i mån som resorna

göras kortare i väglängd och tid. Vad nu framhållits gäller även

beträffande den bevakande personalen.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 4 samt. G2 käft. (Nr 71.)

14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

Bland de skäl, som anförts för ändring i det nuvarande systemet,

förekommer även, att arbetet på privatskogar skulle merendels utföras

av assistenter, som ofta växla och därför ej kunna förvärva noggrann

kännedom om de särskilda skogarna. Det synes mig emellertid uppenbart,

att med det fåtal skogsingenjörer (privatskogsjägmästare), som

föreslagits såväl av kommittén som domänstyrelsen, behovet av assistenter

för utsyningarna skulle kvarstå oförminskat och alltså ej någon som

helst förbättring härutinnan ernås, vilket däremot synes lättare bliva

händelsen, om reviren delas i den omfattning, jag ämnar föreslå, samt

särskilda föreskrifter utfärdas angående fördelningen av arbetet mellan

jägmästaren och hans assistent.

Ett skäl, som anförts för anställande av särskild privatskogspersonal

i lappmarken, är, att denna personal borde utöva eu ganska

omfattande undervisande verksamhet samt söka verka lör och öva

tillsyn över skogsvårdsåtgärder, för vilket ändamål medel borde ställas

till "dess förfogande genom skogsvårdsavgifter eller anslag. Jag vill

i detta hänseende framhålla, att dylik undervisning, som väl i allmänhet

icke torde avse bolagens direktörer och skogspersonal utan

huvudsakligen de smärre privata skogsägarna, törne, särskilt på grund

av de i dessa trakter rådande förhållanden, lämpligast meddelas ute i

skogen genom att skogsägaren åtföljer utsyningsförrättaren och erhåller

anvisningar av denne. Enligt förslaget till utsyningslag skall utsyningsförrättaren

vid utsyningstillfället lämna sökanden uppgift å de åtgärder

för skogsvårdens befrämjande å utsyningsområdet, som i avverkningsplanen

eller eljest blivit föreskrivna eller angivna såsom behövliga. I

vilket fall som helst torde den avsedda undervisande verksamheten lika

väl kunna utövas av den talrikare revirpersonalen som av eu fåtalig

privatskogspersonal. Frågan om skogsvårdsavgifter i dessa trakter

anser jag, som ovan nämnts, icke nu böra upptagas till avgörande.

Därest framdeles på ett eller annat sätt anordningar träffas för beredande

av särskilda medel till skogsvårdsåtgärder i dessa trakter —

vilket synes mig vara av behovet påkallat och varom förslag torde

böra snarast möjligt föreläggas riksdagen —, torde emellertid personalens

organisation efter geografisk indelningsgrund icke lägga hinder

i vägen för dessa medels ändamålsenliga användning.

Beträffande övriga skäl, som synas kunna anföras mot kommittémajoritetens

förslag att jämväl i lappmarken uppdela arbetet efter dess

art, tillåter jag mig att hänvisa till vad Welander därutinnan anfört i

sin reservation (sid. 24—33 här ovan), under förklaring, att jag i huvudsak

instämmer däri. Jag vill även framhålla, att det störa flertalet av

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

skogsstatstjänstemän ock kommuner, som äro förtrogna med förhållandena,

särskilt samtliga tre överjägmästare, tillstyrkt geografisk uppdelning i

lappmarken. Även domänstyrelsen anser, enligt vad jag inhämtat, att

eu sådan anordning skall lämna fullt tillfredsställande resultat, om blott

skogspersonalen erhåller erforderlig tillökning. Styrelsens eget förslag

den 11 december 1914 till geografisk uppdelning upptager emellertid

mindre personal än dess förslag den 10 november 1913 till indelning

efter arbetets art, vilket synes vara ett starkt bevis för att det förra

systemet sparar arbete och kostnad. Vid dessa förhållanden torde ej

alltför stor vikt böra fästas vid att från trävaruindustriens målsmän

det motsatta systemet förordats. Min hemställan i fråga om lappmarken

är alltså, att skogstjänstemännens arbete därstädes måtte för närvarande

uppdelas efter geografiska synpunkter.

Beträffande den revirindelning i lappmarken, som med tillämpning

härav bör äga rum, synes mig domänstyrelsens den 11 december

1914 framlagda, här ovan å sid. 52 — 57 omförmälda förslag vara väl

ägnat att godkännas. Visserligen synas vissa revir vara, såsom även

domänstyrelsen framhållit, väl stort tilltagna och behov av deras delning

torde därför snart inställa sig. Jag anser mig emellertid nu icke

böra i avseende å revirens delning gå längre än domänstyrelsen själv

föreslagit. Nämnda omständighet kan för övrigt icke åberopas till

nackdel för själva systemet, ty jag är fullt övertygad om, att vid det

motsatta systemet dylikt behov skulle mycket förr och i vida högre

grad göra sig gällande. Jag vill erinra, att det av mig nu förordade

förslaget innebär inrättandet av 15 nya revir i lappmarken, så att

antalet lappmarksrevir blir 34 (jämte Pajala revirdel av lappmarken).

Medelarealen av lappmarksreviren skulle därefter utgöra 180,800 hektar,

varav 106,000 hektar produktiv skogsmark, vilket innebär en mycket

betydlig minskning från de nuvarande talen av resp. 304,500 och

175,500 för de 19 hela lappmarksreviren.

Vidkommande Sårna socken med dåre kapellan, synes domänstyrelsens

förslag (sid. 68—70 härovan) böra vinna godkännande. Enligt

detta skulle huvuddelen av de enskilda skogarna jämte vissa härför

lämpligt belägna allmänna skogar hänföras till ett revir, medan övriga

enskilda skogar skulle fördelas på revir av huvudsakligen allmänna

skogar. Denna anordning synes vara fullt tillfredsställande och torde

medföra mindre kostnader för statsverket än eu uppdelning efter arbetets

art. För övrigt får jag hänföra mig till de skäl, domänstyrelsen anfört.

Jag får därför tillstyrka, att de nuvarande 2 reviren härstädes uppdelas

på 3 med, åtminstone i huvudsak, de områden, domänstyrelsen föreslagit.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

Innan jag lämnar frågan om indelningsgrunden för skogspersonalen

i nu förevarande orter, vill jag uttryckligen framhålla, att den organisation.

jag föreslagit för personalen inom lappmarken och Surna socken

med läte lcapellag, på intet sätt får uppfattas såsom ett underskattande

av betydelsen av att privatskogarna i dessa trakter erhålla erforderlig

skötsel och tillsyn. Jag är nämligen livligt övertygad såväl om denna

betydelse som av vikten av, att staten på ett sätt, som icke bör kunna

ge rum åt befogade klagomål, omhänderhar den kontroll över dessa

skogar, som i det helas intresse ansetts böra föreskrivas och bibehållas.

Men det är enligt min mening att befara, att, därest en särskild privatskogspersonal

erhölle allenast den storlek, som kommittén föreslagit,

detta skulle, såsom särskilt Welander med styrka framhållit, ingalunda

medföra tillfredsställande resultat utan säkerligen till och med innebära

en försämring av det nuvarande tillståndet. Ett vart av kommitténs

sju skogsvårdsområden i lappmarken skulle nämligen i medeltal innesluta

inom sina gränser en så ofantlig areal som nära 880,000 hektar,

oavvittrad mark oräknad. Under inga förhållanden skulle därför en

privatskogspersonal kunna för lappmarken göras fåtaligare än domänstyrelsen

föreslagit, nämligen 12 ordinarie jägmästare samt 30 ordinarie

kronojägare jämte extra personal, och privatskogsreviren skulle ändock

erhålla en mycket otymplig storlek. Under det att nämligen de nuvarande

19 hela lappmarksreviren innehålla en totalareal av i medeltal

304,500 hektar, vilket visat sig vara ett alltför vidsträckt område för

en enda förvaltande ordinarie tjänsteman, skulle inom gränserna för

vart och ett av de sålunda föreslagna 12 privatskogsreviren, som ju

även skulle omfatta Dorotea och Malå socknar, komma att inneslutas

eu areal av i medeltal icke mindre än 512,200 hektar. Det är visserligen

sant, att denna arealsumma innefattar även de allmänna skogarna,

vilka ej skulle vara föremål för privatskogsjägmästarens verksamhet,

men den ger dock en uppfattning om den väldiga arealen av det område,

på vilket de skogar, som han boivle tillse, skulle ligga utspridda

i eu mängd smärre skiften. Sammanlagda arealen av alla de enskilda

skogsmarkslotterna i varje privatskogsrevir skulle uppgå till i medeltal

215,000 hektar. Vid den av mig förordade geografiska indelningen

uppgår däremot, som ovan nämnts, totalarealen av samtliga skogar i

medeltal för revir till endast 180.800 hektar, och dessa skogar ligga —

vilket är av största betydelse — i ett sammanhängande område.

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 71.

För åskådliggörande av de olika föi’slagens innebörd i avseende

å förvaltningsområdena i lappmarken (utom oavvittrade delar) torde

jag få meddela följande tabellariska sammanställning:

Medeltal för

Skogsmark under

vederbörande skogs- tjänstemans förvalt- ning eller tillsyn.

Den inom

. förvalt- nings- områdets

Produktiv

skogsmark

Hektar.

Totalareal

Hektar.''

gränser

inneslutna

areal !

Hektar.

Nuvarande 19 '') lappmarksrevir ...................................

175,500

304.500

304,500

Av kommittémajoriteten föreslagna:

a) 19’) statsskogsrevir (-— nu) ... .................................

99,800

181,200

304,500

b) 7 privatskogsrevir2) .............................................

231,300

368,600

878,100

Av domänstyrelsen i dess första yttrande föreslagna :

.

a) 23 statsskogsrevir 3) ..............................................

84,300

152,300

259,900

b) 12 privatskogsrevir ■) .......................................

134,900

215,000

512,200

Av domänstyrelsen i dess andra yttrande föreslagna:

34 lappmarksrevir4), geografiska .................................

106,000

V

180,800

180,800

'') Dessa 19 revir ligga helt och hållet i lappmarken. Dessutom innefatta Tåsjö, Norsjö

och Pajala revir delar av lappmarken men ligga huvudsakligen utanför lappmarken.

5) Häri skulle ingå även Karesuando socken, som nu tillhör Pajala revir och vars areal

ej medräknats. Medeltalssiffrorna bliva därför ännu något högre.

3) Dessa 23 revir skulle ligga helt och hållet inom lappmarken. Norsjö och Pajala revir

skulle dessutom bibehålla sina områden inom lappmarken.

J) Skulle innefatta hela lappmarken utom Karesuando socken.

Jag anser mig även böra nämna att, ifall framdeles — i mån

som skogsskötsel!! i dessa trakter utvecklas och kräver ökad personal,

samt kommunikationerna förbättras in. in. — det skulle befinnas ändamålsenligt

att övergå till anställande av särskild personal för privatskogarna,

den nu föreslagna ökningen av jägmästarnas antal icke bör

kunna utgöra något hinder härför. Ty under nyss angivna förutsättningar

komma säkerligen även statsskogarna att fordra ökat arbete av

s. 110 Kontrollera mot PDF

110 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 71.

revirpersonalen, och jag är förvissad om, att det nu föreslagna antalet

revir icke skall befinnas för stort. Men för närvarande anser jag icke

tillräckliga förutsättningar för en uppdelning av arbetet efter dess art

vara för handen i dessa trakter.

Jag nämnde nyss, att jag ansåg särskilda föreskrifter böra utfärdas

angående fördelningen av arbetet mellan jägmästaren och hans

assistent inom lappmarksreviren. Detsamma torde i allmänhet gälla

alla revir, inom vilka tillsyn över enskilda skogar tillkommer statsskogspersonalen.

Det synes härvid vara av särskild vikt, att den ordinarie

jägmästaren, som ju bör äga större kännedom än assistenten om

skogarnas beskaffenhet och om lämpligaste sättet för kontrollens verkställande,

icke, såsom hittills i stor utsträckning skett, överlämnar förrättningarna

å de enskilda skogarna till vida övervägande del åt den

senare. Assistenterna kunna i allmänhet — på grund av täta omplaceringar

— icke förutsättas äga eu sådan ingående kännedom om

den ifrågavarande skogen, som är nödvändig för kontrollens handhavande

på bästa sätt, och de torde jämväl i övrigt få anses vara

underlägsna den ordinarie jägmästaren i avseende å erfarenhet i skogliga

göromål. Det synes därför böra tillses, att privatskogarna icke

göras särskilt lidande vid fördelningen av arbetet mellan revirförvaltaren

och assistenterna. I sådant syfte anser jag det vara riktigast, att föreskrift

meddelas, att i den förteckning över utsynings-, uppskattningsoch

övriga förrättningar inom reviret jämte förslag till göromålens

fördelning mellan jägmästaren och hans assistent, som jägmästaren

årligen skall insända till överjägmästaren och som denne skall pröva,

dessa arbeten så vitt möjligt fördelas i samma proportion mellan jägmästaren

och assistenten i fråga om privatskogar som beträffande statsskogar.

Därest de nu ifrågavarande förslagen vinna statsmakternas

bifall, är det min avsikt att vidtaga åtgärder för åvägabringande av

föreskrifter i dylikt syfte.

Innan jag närmare ingår på frågorna om antalet och sammansättningen

av den personal, som vid gillande av de nu utvecklade

grunderna blir erforderlig, samt om de medel, som därtill krävas,

måste jag beröra frågan om den inspekterande personalen. Det sätt, på

vilket spörsmålet om dennas organisation löses, utövar nämligen, beträffande

kustlandet, inverkan på förstnämnda frågor.

Då jag i fråga om lappmarken tillstyrkt, att samma personal

skall omhänderhava skötseln av såväl stats- som privatskogar, följer

därav som en konsekvens, att jag även anser, att denna personal bör

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

vara underkastad eu enhetligt organiserad inspektion. Jag kan därför

icke förorda inrättandet för dessa trakter av särskilda skogsinspektörer,

såsom kommittémajoriteten föreslagit. Då frågan om inrättandet av

distriktsstyrelser — varemot såväl inom kommittén som i avgivna

utlåtanden allvarliga invändningar gjorts — i varje fall bör vila, tills

de för södra och mellersta delarna av landet ai’betande sakkunniga

avgivit sitt förslag, bör därför den ökning av den inspekterande personalen

i lappmarken, som uppenbarligen är oundgänglig, ske genom

utvidgning av överjägmästarinstitutionen. En sådan utvidgning, därest

den hålles inom måttliga gränser, utgör icke något hinder för ett framtida

inrättande av distriktsstyrelser, ifall detta tilläventyrs skulle visa

sig önskvärt, ty överjägmästarna skulle då inflyttas såsom ledamöter i

dylika styrelser. Jag vill för övrigt såsom min mening uttala, att då

de av kommittén för hela Norrland och Dalarna föreslagna två distriktsstyrelserna

skulle bestå av tillhopa allenast sex ledamöter, denna personal

synes för liten för att jämte förvaltningsgöromålen medhinna nödiga

inspektioner inom sina stora områden, och att därför, om dylika styrelser

komma till stånd, distriktsstyrelsernas personal eller måhända distriktsstyrelsernas

antal torde behöva ökas.

Någon ändring i fråga om den inspekterande personalen föranledes

icke av den revirreglering, jag förordat för Sårna socken med

Idre kapellag.

Då för Västerbottens och Norrbottens läns kustland särskild personal

av mig förordats för tillsynen över dimensionslagens tillämpning,

skulle det ju lättare låta sig göra att här anställa särskild inspekterande

personal. Kommittén har för vartdera länet ftheslagit en skogsinspektör,

vilkens verksamhet dock skulle omfatta även privatskogarna i länets

lappmark. Då domänstyrelsen förordat, att överjägmästarna skulle

handhava överinseendet även över privatskogarna i lappmarkerna, har

styrelsen funnit anordningen med två skogsinspektörer vara enbart för

kustlandets vidkommande för omständlig och dyrbar samt i stället föreslagit

anställandet av två förste skogsingenjörer, vilka — utom sin

inspekterande verksamhet — skulle hava direkt skogsingenjörsarbete

inom var sitt, mera inskränkta slcogsvårdsområde samt därjämte tjänstgöra

i de av styrelsen för kustlandet förordade skogsvårdsstyrelserna.

I likhet med domänstyrelsen och på de av denna styrelse anförda skäl

anser jag anställandet av skogsinspektörer allenast för kustlandet icke

böra ifrågakomma. Då jag icke anser frågan om skogsvårdsstyrelser

i dessa trakter nu böra upptagas till avgörande, utan denna fråga

torde böra undanskjutas för att tagas under omprövning i samman
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

bang med andra på utredning beroende frågor rörande den enskilda

skogsskötseln i riket, bortfaller härigenom ett av de väsentligaste

skälen för att nu inrätta de av domänstyrelsen föreslagna förste skogsingenjörsbefattningarna.

Då överjägmästarna enligt mitt förslag skulle

hava överinseendet över — förutom de allmänna skogarna — de enskilda

skogarna i lappmarken samt skogarna under utsyningstvång i kustlandet,

torde det icke kunna anses principiellt oriktigt att låta dem —

liksom hittills — hava, åtminstone tills vidare, dylikt åliggande även

beträffande skogarna i kustlandet under dimensionslagen och den för

dessa skogar anställda personalen. Genom en sådan anordning torde på

intet vis en framtida förändring komma att hindras, ty med den snabba

utveckling i intensitet i skogsskötseln, som pågår och vilken — såsom

under senare tid särskilt inom riksdagen ofta framhållits — bör fortfara

och befrämjas, lider det icke något tvivel, att icke överjägmästarna

skola, även ifall de framdeles befrias från dimensionslagsskogarna, hava

fullt arbete med övriga inom deras distrikt belägna skogar.

Jag tillstyrker därför, att inspektionen över alla, såväl allmänna

som enskilda, skogar inom Västerbottens och Norrbottens län fortfarande

må tillkomma överjägmästarna.

För närvarande äro, som nämnt, dessa, bägge län delade i 3 överjägmästardistrikt

med iakttagande av vissa förskjutningar mellan Umeå

och Mellersta Norrlands distrikt. Domänstyrelsen m. fl. hava nu föreslagit,

att detta antal skulle utökas till 4. Detta förslag har emellertid

från domänstyrelsens sida avgivits under förutsättning, att dimensionslagsskogarna

i kustlandet skulle underställas särskilda förste skogsingenjörer.

Då jag icke finner mig nu böra förorda sistnämnda anordning,

har jag hos domänstyrelsen förfrågat mig angående styrelsens

ställning under sådana förhållanden till frågan om den inspekterande

personalens antal samt erhållit en den 30 januari 1915 dagtecknad

P. M. av byråchefen å styrelsens första skogsbyrå, vari denne uttalat,

att. i sådan händelse ytterligare eu överjägmästartjänst ovillkorligen

måste inrättas. Det ansåges i annat fall icke bliva möjligt för vederbörande

överjägmästare att medhinna nödvändiga inspektionsresor,

enär med hänsyn till det stora, antalet revir till vart och ett distrikt

det ökade expeditionsarbetet komme att nästan uteslutande upptaga

hans tid. Vid överläggning med chefen för domänstyrelsen har jag

inhämtat, att han gillar dessa synpunkter.

Det torde också vara oförnekligt, att, ifall de nuvarande distrikten

ökas med allenast, ett, arbetsbördan för överjägmästarna blir alltför

stor. För närvarande oinfattar Luleå distrikt 13 revir samt Skellefteå

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71. 1 IB

och Umeå distrikt vartdera 10 revir, tillhopa 33 revir. Om nu härtill

komma 15 nya revir i lappmarken samt 6 skogsvårdsområden i kustlandet

samt därjämte enligt domänstyrelsens förslag, vilket synes mig

fullt befogat, Mellersta Norrlands distrikt minskas genom att 3 revir

överflyttas till det nya fjärde distriktet, komma, ifall det sammanlagda

antalet av dessa förvaltningsområden, eller 57, delas på 4 distrikt, på

varje, att belöpa i medeltal 14 å 15 revir och skogsvårdsområden.

Visserligen bleve ju de särskilda distriktens areal minskad, men det

ligger i sakens natur, att den ökade personalen medför ett kraftigare

och intensivare arbete å skogarna — vilket just är åsyftat — och att

därigenom även överjägmästarnas arbete ökas.

I nyssnämnda P. M. framlägges förslag till sådan reglering av

Luleå, Skellefteå, Umeå och Mellersta Norrlands distrikt, att dessa 4

distrikt med tillägg av Norra Hälsinglands och Västra Hälsinglands revir

av Gävle—Dala distrikt skulle indelas i 6 distrikt. Genom en sådan

reglering vunnes jämväl någon lättnad för det stora och tungskötta

Gävle—Dala distrikt, där ju dock i stället skulle inrättas ett nytt

revir: Idre revir.

Omfattningen av dessa 6 distrikt framgår närmare av följande tablå.

Bihang till riksdagens protokoll 1915

1 sand.

62 höft. (Nr 71.)

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 71.

It e

i r

Skogs -

Summa

totalareal

Produk- tiv skogs- mark

Total-

areal

områden.

Total-

areal

Hektar

Hektar

Hektar

Hektar

(Jure Norrbottens distrikt:

7

lappmarksrevir: Jukkasjärvi, Vetasjoki, Gälli-

vare, Storlandet, Ängeså, Råneträsk och Porjus

878,000

1,800,600

-

-

5

kustlandsrevir: Pajala, Torneå, Tärendö, Kalix

.

och Råneå................................................

619,400

1,151,600

-

-

1 v*

skogsv&rdsområde: Haparanda och del av Luleå

—

—

1,028,100

-

13*/»

Summa

1,497,400

2,952,200

1,028,100

3,980,300

Nedre Norrbottens distrikt:

9

lappmarksrevir: Storbacken, Jokkmokk, Görjeå,

Pärlälven, Sikån, Vargiså, Malmesjaur, Östra

Arvidsjaur och Västra Arvidsjaur ...............

830,200

1,301,600

_

_

3

kustlandsrevir: Boden, Piteå och Älvsby.........

295,900

384,900

-

-

17.

skogsvårdsområde: Piteå och del av Luleå......

—

—

569,900

-

13 ''/a

Summa

1,126,100

1,686,500

569,900

2,256,400

Skellefteå distrikt:

5

lappmarksrevir: Arjeplog, Södra Arvidsjaur,

Malå, Nprra Sorsele och Södra Sorsele ......

611,600

1,128,200

-

-

3

kustlandsrevir: Jörn, Norsjö och Burträsk

138,800

214,200

-

-

2

skogsvårdsområden: Skellefteå och mellersta

\

Västerbottens .........................................

—

800,900

-

10

Summa

750,400

1,342,400

800,900

2,143,300

Umeå distrikt :

7

lappmarksrevir: Västra Stensele, Östra Stensele,

Bjurbäcken, Lycksele, Blåviken, Vinliden och

Örån ......................................................

666,900

866,300

_

_

o

kustlandsrevir: Degerfors och Bjurholm, jämte

Hällnäs skolrevir .....................................

90,900

126,600

-

-

i i

skogsvårdsområde: Umeå ..............................

—

703,100

! i°

Summa

757,800

992,900

703,100

1,696,000

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

115

Revir ! Skogs
-—-

vårds
Produk-

| i områden,

tiv skogs-j Total- | Totalmark

areal ^ areal

Hektar Hektar I Hektar

Summa

totalareal

Hektar

Härnösands distrikt:

I 6 lappmarksrevir: Fredrika, Västra Asele, Östra

Åsele, Volgsjö, Malgomaj och Dorotea.........

4 revir i Västernorrlands län: Anundsjö, Sollefteå

| (nu Härnösand), Junsele och Tåsjö...............i

: 10 Summa

I

Mellersta Norrlands distrikt:

j 10 revir i Jämtlands, Västernorrlands och Gävleborgs

län: Frostviken. Östersund, Åre, Hallen,

Bräcke, Rätan, Hede, Medelpad, Norra Hälsingland

och Västra Hälsingland samt Bisp-,

gårdens skolrevir.......................................j *)

707,800

1,065,900

162,300

201,800

_

_

870,100

1,267,700

1,267,700

378,900

1,344,200

%844,200

*) Dessutom 1,326,300 hektar skyddsskogar.

Genom den sålunda föreslagna indelningen synas mig så lämpliga

distrikt hava vunnits, som överhuvud är för närvarande möjligt. Antalet

förvaltningsområden blir någorlunda jämnt fördelat och därigenom

även arbetet. Visserligen äro de bägge Norrbottensdistrikten väl stora,

särskilt vad antalet förvaltningsområden och revirens areal av produktiv

skogsmark beträffar, men det torde möta svårigheter att ytterligare

förskjuta de sydligare distriktens gränser norrut. En avsevärd fördel

är, att distrikten i huvudsak omfatta var sina älvdalar till de större

floderna, i det att Övre Norrbottens distrikt omfattar Torne och Kalix

älvdalar, Nedre Norrbottens distrikt Lule och Pite älvdalar, Skellefteå

distrikt Skellefte älvdal, Umeå distrikt Urae älvdal och Härnösands

distrikt Ångermanälvens dal.

För undvikande av att Luleå skogsvärdsområde kommer att till

olika delar tillhöra olika distrikt torde skogarna under dimensiönslagen

inom Övre Norrbottens distrikts kustland böra delas å två skogsvårdsområden,

vilket synes fullt motiverat av dessa skogars stora areal,

samt alla dylika skogar inom kustlandet i Nedre Norrbottens distrikt

s. 116 Kontrollera mot PDF

Den nya

ordinarie

personalens

sammansättning

och

avlöningar

m. m.

116 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

i stället sammanföras till ett enda skogsvårdsområde J). Mera betydande

ojämnbeter i arbetets omfattning inom de olika skogsvårdsområdena

kunna avlägsnas eller åtminstone minskas genom placeringen av de

biträdande skogsingenjörerna.

Med iakttagande av denna jämkning i fråga om skogsvårdsområdena

anser jag mig böra tillstyrka det i tablån innefattade förslaget.

Jag anser mig därvid tillika böra framhålla, att kostnaden för en

överjägmästare, 8,900 kronor, samt för assistent hos honom, 3,200

kronor, tillhopa 12,100 kronor, vida understiger den av domänstyrelsen

föreslagna kostnaden för två förste skogsingenjörer, 13,800 kronor,

och för två hos dessa anställda extra skogsingenjörer, 8,400 kronor,

eller sammanlagt 22,200 kronor. Statsverkets kostnader för ålderstillägg

och pension åt en överjägmästare understiga ävenledes högst betydligt

motsvarande kostnader för de ifrågasatta två förste skogsingenjörerna.

Även ur denna synpunkt är alltså den av mig förordade avvikelsen

från domänstyrelsens ursprungliga förslag fördelaktig.

Jag övergår nu till att närmare skärskåda frågan om storleken

av den ökning i personal och anslag, som må erfordras för de nu

ifrågasatta förändringarnas genomförande.

Vad då först lappmarken vidkommer, krävas för de föreslagna 15 nya

reviren lika många nya ordinarie jägmästare. Mot domänstyrelsens förslag

att öka antalet ordinarie kronojägare i dessa trakter med 30 har jag desto

mindre någon erinran, som jag fastmera håller före, att detta antal

är tillmätt i knappaste laget i betraktande av de väldiga områden,

det här gäller, och den talrika extra bevakningspersonal, som för närvarande

är i verksamhet därstädes, nämligen under år 1914 icke mindre

än 62 extra kronojägare mot årsarvode och därjämte ett stort antal

tillfälligt anställda extra bevakare.

I skrivelsen den 11 december 1914 har domänstyrelsen upptagit

den då föreslagna ordinarie revirpersonalens i lappmarken avlöningar till

följande belopp:

b Denna jämkning framgår icke av kartbilagan A.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

117

1 jägmästare (Jukkasjärvi revir) ........................

! 13 d:o (Vetasjoki, Porjus, Pärlälvens, Sikåns,

Vargiså, Malmesjaurs, Arjeplogs, N:a Sorsele, S:dra

Sorsele, Västra Stensele, Östra Stensele, Malgomajs

och Volgsjö revir) .................................

1 jägmästare (Storbackens revir)........................

12 <t:o (Jokkmokks, Görjeå, Östra Arvidsj aurs,

Västra Arvidsjaurs, Södra Arvidsjaurs, Bjurbäckens,

Lycksele, Blåvikens, Vinlidens, Östra

Äsele, Västra Åsele och Dorotea revir) ..........

1 jägmästare (Gällivare) ....................................

6 _ d:o (Råneträsks, Ängeså, Storlandets, Malå,

Öråns och Fredrika revir) ............................

1 kro nojägare ..................................................

I Itp) d:o .................................................

Summa

Tjänst- görings- L°n pen-

ningar

Res-

pen-

ningar

Hyres-

ersätt-

ning

Summa

kronor

I 1

2,300 3,0001

900 i

6,200

29,900

39,000 | 11,700

— 80,600

2,300

2,800 i 900

— | 6,000

27,600

: 33,600: 10,800

!

! — | 72,000

2,300

2,800 800 j

— 5,900 !

13,800

16,8001 4,800

— | 35,400

600

700 250 i

1001)! 1,650 ;

69,600

81,200 , 29,000 !

11,600 i 191,400 :

148,400 1

179,900 i 59,150

11,700 i 399,150 i

) Till kronojägare, vilken är tilldelad bostadslägenhet, utgår icke hyresersättning.

2) Domänstyrelsen har såsom förut anmärkts, i detta utlåtande utgått från ett antal av

87 kronojägare i lappmarken, ehuru verkliga antalet endast är 85. Efter ökning med 30 blir därför

hela antalet kronojägare i lappmarken 115.

Härjämte har domänstyrelsen i samma skrivelse anfört följande:

I fråga om sålunda föreslagna avlöningsförmåner finge styrelsen erinra,

att jägmästarna i nuvarande Ängeså och Norsjö revir, av vilket senare

revir det nu föreslagna Malå revir skulle utgöra en del, icke vore tillerkända

högre avlöningsförmåner än, förutom lön, tjänstgöringspenningar

med 2,600 och respenningar med 900 kronor. Av vilken orsak

dessa två revir, av vilka det förstnämnda helt och hållet och det senare

till större del utgjordes av lappmarksområden, blivit tilldelade tjänstgöringspenningar

med allenast 2,600 kronor, under det att samtliga

övriga revir, som helt eller delvis vore belägna inom lappmarken, erhållit

minst 2,800 kronor i tjänstgöringspenningar, kunde styrelsen icke

uPPSPva- Styrelsen ansåge emellertid Ängeså och Malå revir i avseende

på tjänstgöringen böra likställas med Gällivare m. fl. revir och vederbörande

tjänstinnehavare följaktligen böra erhålla 2,800 kronor i tjänstgöringspenningar.

Med hänsyn till samma revirs minskade omfattning

borde respenningarna för jägmästarna i dessa revir sättas till 800 kronor

i likhet med vad som gällde för Gällivare m. fl. revir.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 71.

Av dessa 34 revir äro följande 15 att betrakta såsom nya, nämligen:

Yetasjoki, Porjus, Sikån, Södra Sorsele, Västra Stensele, Malgomaj,

Görjeå, Västra Arvidsjaur, Bjurbäcken, Blåviken, Västra Åsele, Dorotea,

Storlandet, Malå och Grän. De för jägmästarna i dessa revir upptagna

avlöningar innebära alltså ökning i avlöningsstaten för skogsstatens

ordinarie personal. Denna stat skulle enligt förslaget även förändras

därutinnan, att tjänstgöringspenningarna för jägmästaren i Ängeså revir

höjdes från 2,600 till 2,800 kronor eller med 200 kronor, varemot

respenningarna för samme jägmästare skulle sänkas från 900 till 800

kronor eller med 100 kronor. Sistnämnda bägge ändringar skulle

alltså medföra en nettoökning av 100 kronor.

Mot de av domänstyrelsen sålunda föreslagna avlöningarna för

de nya jägmästarna har jag ingenting att erinra och jag biträder även

förslaget om nyssnämnda jämkningar beträffande jägmästarens i Ängeså

revir tjänstgöringspenningar och respenningar. De nya kronojägarnas

avlöning är av domänstyrelsen föreslagen i full överensstämmelse med

nuvarande avlöningstyp för kronoj ägare i lappmarken och torde därför

ej påkalla vidare yttrande.

Den nya ordinarie personalen i lappmarken skulle alltså sammansättas

sålunda:

Lön.

Tjänst-

görings-

pen-

ningar.

Res-

pen-

ningar.

Hyres-

ersätt-

ning.

Summa.

2,300

3,000

900

—

6,200

11,500

15,000

4,500

-

31,000

2,300

2,800

900

—

6,000

11,500

14,000

4,500

_

30,000

2.300

2,800

800

_

5,900

! 4,600

5,600

1,600

-

11,800

600

700

250

100

1,650

17,400

20,300

7,250

2,900

47,850

-

100

tl —

—

—

140,500

1 jägmästare

: 5 »

: i »

| 5 »

1 »

; 2 »

1

|“29

kronojägare.

minskning av respenningar med 100 kr. för jäg-i

mästaren i Ängeså revir, netto ökning........

Summa1

Vad därefter angår Sårna socken med Idre kapellag, instämmer jag

i domänstyrelsens förslag, att avlöningen för den nya jägmästaren i

Idre revir bestämmes till: lön 2,300 kronor, tjänstgöringspenningar

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

2,800 kronor och respenningar 900 kronor eller tillhopa 6,000 kronor.

I likhet med domänstyrelsen anser jag 2 nya ordinarie kronojägare

böra anställas i dessa trakter mot åtnjutande av enahanda avlöning

som de övriga kronojägarna därstädes, eller för vardera tillhopa 1,650

kronor. Inalles uppgår kostnaden för denna nya personal alltså till

9,300 kronor.

För skogarna under dimensionslagen i Västerbottens och Norrbottens

läns kustland har jag ovan tillstyrkt anställande av särskild personal

av skogsingenjörer och tillsyningsmän. Beträffande denna personal möter

först frågan om den ställning, som bör anvisas densamma i förvaltningsorganisationen.

Domänstyrelsen har i skrivelsen den 2 oktober 1914

angående anslag för år 1916 till skogsundervisning och skogshushållning

i allmänhet föreslagit, att sagda personal skulle avlönas från sistnämnda

under nionde huvudtiteln i riksstaten uppförda anslag. Härav skulle påtagligen

bliva följden, att denna personal skulle utgöra en särskild kår,

skild från den egentliga skogsstatens personal, vilkens avlöning utgår

såsom en domänernas driftkostnad. För en dylik anordning kan visserligen

anföras det principiella skälet, att denna personals uppgift är så

tillvida artskild från skogsstatens personals, som den uteslutande avser

privatskogar, vilka ju icke ingå i domänfonden. Häremot kan dock först

invändas, att även skogsstatspersonalen redan är, delvis i ganska hög

grad, upptagen av göromål å skogar, som icke höra till domänfonden,

såsom exempelvis ecklesiastika boställsskogar, allmänningar, skyddsskogar

m. fl. samt isynnerhet enskildas skogar i lappmarken och Sårna

socken, vilket sistnämnda förhållande skulle fortfara, därest mitt förslag

beträffande indelningsgrund för förvaltningsområdena i dessa landsdelar

bifalles. Vidare bör framhållas, att ett fullständigt inordnande

av denna personal i skogsstaten medför beaktansvärda praktiska fördelar

såväl i förvaltningshänseende som i synnerhet för denna jämförelsevis

fåtaliga personal själv, då det gäller befordringar och förflyttningar,

korvaltningsorganisationen i sin helhet blir också därigenom mera systematisk

och enhetlig. Naturligtvis bör emellertid icke domänfonden

belastas ens med någon del av kostnaden för denna personal, av vars

arbete ju icke någon inkomst tillföres samma fond, utan bör domänfonden

genom särskilt anslag beredas full ersättning härför. Ett sådant

anslag har Kungl. Maj:t också under nionde huvudtiteln redan föreslagit

riksdagen att beräkna. Jag vill erinra, att även till gottgörelse av

kostnad för statsskogspersonalens i lappmarken arbete å de enskilda

skogarna ett liknande anslag förberedelsevis begärts. Det torde också

inom den närmaste tiden böra bliva föremål för vederbörlig prövning,

s. 120 Kontrollera mot PDF

120 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

huruvida icke nu gällande bestämmelser om ersättning till statsskogspersonalen

för arbete med andra, till domänfonden icke hörande skogar,

böra undergå ändring, sedan domänstyrelsen med tillhörande skogspersonal

numera förändrats till ett affärsdrivande verk. Förslag i sådant

syfte hava redan inkommit till jordbruksdepartementet. Jag har med

dessa erinringar endast velat antyda, att ett inordnande av denna

personal i den egentliga skogsstaten icke skulle vara en enstaka företeelse

utan väl förena sig med ett system, som redan finnes och som

blott synes behöva närmare ordnas. Jag finner mig därför böra tillstyrka

ett dylikt inordnande.

Welanders betänkligheter mot att nu uppföra denna personal på

ordinarie stat kan jag icke dela. Någon sannolikhet för att sådana

anordningar träffas rörande den för tillsyn av de enskilda skogarna i

kustlandet erforderliga personalen, att denna icke avlönas av statsmedel,

torde näppeligen förefinnas. Och personalen bör uppenbarligen icke

bliva större, än vad som kan anses vara under alla förhållanden behövligt.

När ur domänstyrelsens förslag den 2 oktober 1914 frånskiljas

de där upptagna bägge förste skogsingenjörerna, äro kommitténs majoritet

och domänstyrelsen ense om, att den ordinarie personalen bör utgöras

av 6 skogsingenjörer, 5 biträdande skogsingenjörer och 27 tillsyningsman.

Mot de sålunda föreslagna benämningarna för dessa befattningshavare

har jag icke någon erinran att göra. Vad personalens

storlek beträffar, synes mig densamma icke större än som oundgängligen

erfordras. Skogsingenjörernas avlöning har av såväl kommittén

som domänstyrelsen föreslagits efter mönstret av jägmästarnas avlöning.

Bägge hava föreslagit lönen till 2,300 kronor, men beträffande tjänstgöringspenningarna

har kommittén föreslagit 3,000 kronor för skogsingenjören

i Haparanda skogsvårdsområde och 2,600 kronor för de övriga,

under det att domänstyrelsen för dem alla beräknat 2,600 kronor.

Vidare har kommittén, som framlagt särskilt förslag i fråga om ersättning

för tjänsteresor, icke föreslagit några respenningar, men domänstyrelsen

förordat för alla skogsingenjörerna respenningar å 900 kronor. Ålderstillägg

böra enligt såväl kommitténs som domänstyrelsens förslag tillkomma

dessa skogsingenjörer med samma belopp och på samma sätt

som jägmästare.

Även jag anser skogsingenjörernas avlöning böra bestämmas till

likhet med vad som gäller för jägmästare. I betraktande av de å

sid. 63 meddelade uppgifter å medeltalet förrättningsdagar under åren

1906—1910 samt med hänsyn till att viss jämkning i fråga om omfattningen

av Haparanda skogsvårdsområde torde böra ske i samband

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

med den förut omförmälda förläggningen av två skogsvårdsområden till

Övre Norrbottens distrikt, synes mig icke tillräcklig anledning föreligga

att bestämma tjänstgöringspenningarna för skogsingenjören i nämnda

skogsvårdsområde till högre belopp än för övriga slcogsingenjörer. Då

den av domänstyrelsen föreslagna avlöningen för skogsingenjörerna är

densamma, som nu utgår till jägmästare i kustlandet — med undantag

av att tjänstgöringspenningarna för dessa bestämts till 3,000 kronor i

de två nordligaste reviren och till blott 2,400 kronor i det sydligaste —

anser jag mig böra biträda detta förslag.

Det av såväl kommittén som domänstyrelsen omfattade förslaget

att uppföra de biträdande skogsingenjörerna i staten såsom ordinarie

tjänstemän anser jag mig böra understödja. Dessa befattningshavare

äro otvivelaktigt städse behövliga, intill dess de möjligen må finnas

böra ersättas av verkliga skogsingenjörer. De torde böra placeras å

de särskilda skogsvårdsområdena enligt Kungl. Maj:ts bestämmande samt

få sig anvisade särskilda förvaltningsområden. Såväl kommittén som

domänstyrelsen hava föreslagit deras lön till 1,800 kronor, varemot,

beträffande tjänstgöringspenningarna, dessa föreslagits av kommittén till

1,400 kronor för den biträdande skogsingenjören i Haparanda skogsvårdsområde

och till 1,200 kronor för de övriga, under det att domänstyrelsen

förordat 1,200 kronor för alla. Kommittén har av förut

anförd anledning icke föreslagit några särskilda respenningar, varemot

domänstyrelsen föreslagit dylika å 600 kronor och därjämte i sitt förslag

upptagit en post å 15,600 kronor för traktamente åt biträdande och

extra skogsingenjörer efter 6 kronor för varje rese- och förrättningsdag.

Det torde få antagas, att sistnämnda post beräknats att ungefär

jämnt fördelas mellan de av styrelsen föreslagna 5 biträdande och 8

extra skogsingenjörerna med 1,200 kronor för varje, motsvarande

traktamente för 200 dagar. Inalles skulle alltså till en biträdande

skogsingenjör enligt styrelsens förslag kunna beräknas utgå ungefär

4,800 kronor om året.

Beträffande dessa förslag vill jag först uttala, att jag icke anser

tillräckliga skäl föreligga att för en biträdande skogsingenjör i Haparanda

skogsvårdsområde höja tjänstgöringspenningarna utöver vad som

bestämmes för de övriga.

Själva det sammanlagda årliga avlöningsbeloppet av 4,800 kronor

synes mig lämpligt avvägt. Det understiger med 1,000 kronor skogsingenjörs

avlöning — ålderstilläggen lämnade å sido — men överstiger

med omkring 600 kronor de tjänsteinkomster i arvode, reseersättning och

dagtraktamente, som torde kunna beräknas utgå till extra skogsingenjör.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 62 käft. (Nr 71.) 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 71.

Då dessa biträdande skogsingenjörer nu skulle bliva ordinarie

tjänstemän, synes det mig emellertid knappast lämpligt att, såsom

domänstyrelsen ifrågasatt, låta en del av deras avlöningsförmåner utgå

i form av dagtraktamenten, liksom fallet är i fråga om extra jägmästare,

när dessa förordnas till biträdande. Det synes mig lämpligare,

att ovannämnda beräknade medeltalsbelopp av dessa dagtraktamenten,

1,200 kronor, tillägges tjänstgöringspenningarna, vilka härigenom skulle

höjas till 2,400 kronor.

Mot förslaget att tillerkänna de biträdande skogsingenjörerna ett

ålderstillägg å 300 kronor efter 5 år har jag icke någon erinran.

Behovet av de föreslagna 27 ordinarie tillsyningsmännen synes

mig påtagligt och mot deras av domänstyrelsen föreslagna avlöningar,

som motsvara kronojägares i samma trakter avlöning, har jag ej något

att invända. Det bör anmärkas, att, för den händelse bostadslägenhet

skulle kunna beredas tillsyningsman, hyresersättningen icke bör utgå.

Ålderstilläggen till ifrågavarande personal böra utgå från den

till dylika tillägg upptagna post bland domänernas driftkostnader. När

så framdeles må visa sig erforderligt, bör det anslag, som skall gottgöra

domänfondens kostnader för denna pei''sonal, höjas med ett belopp,

som kan antagas motsvara en genomsnittsutgift för detta ändamål.

I avseende å pensionsrätt torde skogsingenjörer böra likställas

med jägmästare och tillsyningsman med kronojägare. Därest förevarande

förslag bifalles, torde chefen för finansdepartementet komma

att hemställa om erforderliga tillägg till gällande pensionsbestämmelser.

Även för bestridande av statsverkets andel i kostnaden för denna pensionering

torde framdeles nyssberörda anslag behöva erhålla förhöjning.

Enligt mina nu framställda förslag skulle den ordinarie personalen

för dimensionslagsskogarnas tillsyn sammansättas sålunda:

Lön.

Tjänst-

görings-

pen-

ningar.

Respen-

ningar.

Hyres-

ersätt-

ning.

Summa

kronor.

2,300

2,600

900

5,800

5 skogsingenjörer ..........................................

11,500

13,000

4,500

29,000

1 biträdande skogsingenjör ..............................

1,800

2,400

600

—

4,800

4 » skogsingenjörer ..........................

7,200

9,600

2,400

—

19,200

1 tillsyningsman ............................................

600

700

250

100

1,650

26 tillsyningsman.............................................

15,600

18,200

6,500

2,600

42,900

Summa

—■

—

__

103,350

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

Yad slutligen beträffar de bägge av mig föreslagna nya överjägmästarna,

vilka torde få anses skola placeras i övre Norrbottens

och Härnösands blivande distrikt, böra de enligt min mening tillerkännas

enahanda avlöningsförmåner, som nu utgå till överjägmästare, vilkas

distrikt innefatta lappmarksrevir, eller: lön 4,000 kronor, tjänstgöringspenningar

3,200 kronor, respenningar 1,300 kronor och hyi''esersättning

för expeditionslokal 400 kronor, tillhopa 8,900 kronor, varjämte de

naturligtvis i fråga om ålderstillägg böra likställas med övriga överjägmästare.

För 2 överjägmästare blir alltså beloppet 17,800 kronor.

Inalles medföra de nu av mig tillstyrkta förändringarna beträffande

skogsstatens ordinarie personal anslagsökning med (140,500 + 9,300 +

103,350 + 17,800=) 270,950 kronor.

Under iakttagande av såväl dessa förändringar som ock de av

Kungl. Maj:t i propositionen den 14 januari 1914 framlagda förslag dels

till uppförande i avlöningsstaten för samma personal av ytterligare 31

kronojägarbefattningar, avsedda för södra Norrland och Kopparbergs

län, med i samma proposition angivna avlöningsförmåner, uppgående

tillhopa till ett belopp av 45,850 kronor — varigenom nyss angivna

ökning i staten höjes till 316,800 kronor — dels ock till viss reglering

av respenningarna för jägmästarna i nuvarande Ombergs, framdeles

Linköpings revir, samt i Kinda revir får jag nu framlägga förslag till

avlöningsstat för skogsstatens ordinarie personal. Något tillräckligt

skäl att fortfarande i staten angiva de landsdelar, inom vilka kronojägarna

med olika avlöningstyper skola tjänstgöra, synes icke föreligga,

helst som dylikt angivande icke förekommit beträffande överjägmästare

och jägmästare samt ej heller i fråga om respenningarna för

de i staten upptagna befattningshavarna.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Majis Nåd. Proposition Nr 71,

Avlöningsstat för skogsstatens ordinarie personal.

I överjägmftstare ...............

5 » ...............

1 » ...............

5 » ...............

1 jägmästare .....................

17 » .....................

1 » .....................

23 » .....................

1 » .....................

11 » ....................

1 » .....................

6 » .....................

1 » .....................

9 » .....................

1 » .....................

46 » .....................

1 skogsingenjör ..................

5 skogsingenjörer ...............

1 biträdande skogsingenjör ..

4 » skogsingenjörer

1 kronojägare .................

195 » ..................

1 » ..................

107 » ................. 1

1 » ..................

174 » ..................

1 tillsyningsman..................

j 26 tillsyningsman..................

Transport

i

Tjänst-

Lön

görings-

Summa

pen-

ningar

4,000

3,200

7,200

Efter 5 år kan lö-

20,000

16,000

36,000

nen höjas med 600

4,000

2,800

6,800

kronor.

20,000

14,000

34,000

2,300

3,000 5,300

39,100

51,000

90,100

2,300

2,800

5,100

52,900

64.400

117,300

2,300

2,600

4,900

Efter 5 år kan lö- nen höjas med

25,300

28,600

53,900

400 kronor, efter

2,300

2,400 4,700

ytterligare 5 år

likaledes med 400

13,800

14,400

28,200

kronor samt efter

2,300

2,200

4,500

än ytterligare 5

år ävenledes med

20,700

19,800

40,500

400 kronor.

2,300

2,000

4,300

105,800

92,000

197,800

2,300

2,600 4,900

11,500

13,000

24,500

1,800

2,400

4,200

(Efter 5 år kan lö-

7,200

9,600 16,800

} nen höjas med 300

J kronor.

Efter 5 år kan lö-

600

700

1,300

117,000

136,500 253,500

nen höjas med

600

600

1,200

100 kronor, efter

ytterligare 5 år

likaledes med 100

64,200

64.2001 128.400

kronor samt efter

än ytterligare 5 år

600

500 1,100

ävenledes med 100

kronor. Där bo-

104,400

600

87,000

700

191,400

1,300

stadslägenhet sak- nas, utgår hyres-

ersättning med 100

15,600

18,200! 33,800

kronor.

—

—

1,303,000

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 71.

125

Summa

Transport

1,303,000

Respenningar.

5 överjägmästare (å 1,300 kr.).............................

... 6,500 kr.

3 »

(å 1,100 » ).............................

3,300 »

4 »

(å 1,000 » ).............................

... 4,000 »

44 jägmästare

(å 900 * )............................

... 39,600 »

7

(å 800 » ).............................

• • • 5,600 »

27 »

(å 700 » ).............................

... 18,900 »

27 »

(å 600 » ).............................

... 16,200 »

11 »

(å 500 » ).............................

... 5,500 »

2

(å 400 » )............................

800 »

6 skogsingenjörer (å 900 » )............................

... 5,400 »

5 biträdande skogsingenjörer (å 600 kr.) ..............

... 3,000 »

202 kronojägare

(å 250 kr.) ..............................

... 50,500 »

70 »

(u 200 » ) ................................

... 14,000 »

49 »

(å 150 » ) ................................

... 7,350 »

88

(å 100 » ) ...............................

... 8,800 »

70

(å 50 » ) ................................

... 3,500 »

27 tillsyningsman (å 250 » ) ................................

■ •. 6,750 »

199,700

Hyresersättning.

12 överjägmästare

för expeditionslokal (ä 400 kr.) ..

... 4,800 kr.

335 kronojägare

(ä 100 kr.) ................................

... 33,500 »

27 tillsyningsman (ä 100 » ) ...............................

... 2,700 »

41,000

Summa

1,543,700

Innehar jägmästare eller kronojägare boställe, skall boställets uppskattade avkomst avgå

A indelningshavarens lön. Därest åt jägmästare, skogsingenjör eller biträdande skogsingenjör

uppl&tes bostadslägenhet, skall han vidkännas avdrag å lönen, motsvarande skälig hyra.

Denna stat torde böra fastställas att gälla från och med år 1916.

Nu gällande avlöningsvillkor för ordinarie befattningshavare vid

skogsstaten äro av riksdagen antagna år 1908 och finnas meddelade i

kungörelse den 17 juni samma år. Dessa villkor torde böra gälla

även beträffande avlöningarna å den föreslagna nya staten, allenast

med förklarande att vad i samma villkor stadgas beträffande jäg
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

Extra

personal.

126 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

mästare skall äga tillämpning jämväl å skogsingenjör ock biträdande

skogsingenjör samt att vad villkoren innehålla beträffande kronojägare

skall tillämpas även i fråga om tillsyningsman.

Såsom jag å sid. 8 och 10 framhållit, blev år 1908 anslaget till

skogsstatens ordinarie personal upptaget till ett belopp, som var 2,500

kronor lägre än statens slutsumma. Detta berodde på att eu del befattningshavare

ansågos böra vidkännas avdrag för boställe. Då numera avlöningarna

till denna personal ingå bland domänernas driftkostnader, vilkas

beräkning kan beträffande åtskilliga stora poster endast ske förslagsvis

till avrundade belopp, synes det mig icke längre lämpligt att bibehålla

denna olikhet mellan stat och anslag. Kostnaderna för den ordinarie

personalen böra därför enligt min mening upptagas bland driftkostnaderna

för år 1916 med 1,543,700 kronor.

I propositionen den 14 januari 1915 angående domänernas driftkostnader

för år 1916 beräknades samma kostnader till allenast 1,526,200

kronor. Skillnaden, 17,500 kronor, beror dels på tillkomsten av ytterligare

en överjägmästare, 8,900 kronor, dels på regleringen av tjänstgöringspenningarna

och respenningarna för jägmästaren i Ängeså revir,

medförande en ökning av 100 kronor, dels på att 6,000 kronor tillförts

de biträdande skogsingenjörernas tjänstgöringspenningar, under det att

de förut beräknats skola utgå från eu annan post bland driftkostnaderna,

nämligen från de till egentliga förvaltningskostnader avsedda medel,

dels ock på att anslaget höjts med 2,500 kronor för att komma i

överensstämmelse med staten. Då nyssberörda belopp av 6,000 kronor

bör motsvaras av sänkning i beloppet för egentliga förvaltningskostnader,

begränsar sig den verkliga ökningen till 11,500 kronor.

Vad den extra personalen angår, skulle den föreslagna ökningen

av den ordinarie personalen i lappmarken samt Sårna socken icke föranleda

anställandet av ökad extra personal utan, på sätt domänstyrelsen

anfört i den i förberörda proposition angående driftkostnaderna för år

1916 refererade skrivelsen den 2 oktober 1914, tvärtom medföra möjlighet

till minskning av denna personal med dels 2 biträdande jägmästare

och 5 årsanställda revirassistenter, vilka dragit en årskostnad

av 23,200 kronor, och dels 20 extra kronojägare, som efter 1,350

kronor för var och en åtnjutit årsarvoden å sammanlagt 27,000 kronor.

(De 31 extra kronojägarna å 1,225 kronor, som enligt samma skrivelse

ytterligare skulle bliva överflödiga, motsvaras tydligen av de jämväl

begärda 31 nya ordinarie kronojägarna i södra Norrland och Dalarna).

Jag håller emellertid före, att denna minskning till stor del endast är

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 71.

tillfällig, och att i mån som skogsskötsel utvecklas ytterligare extra

personal ånyo blir erforderlig i dessa trakter.

Till biträde åt skogsingenjörer och tillsyningsman i kustlandet

fordras däremot särskild extra personal. För detta ändamål beräknades i

propositionen angående driftkostnader ett belopp av 36,200 kronor, vilken

summa framkommit med ledning av domänstyrelsens här ovan å sid.

91 intagna förslag till stat för personalen för dimensionslagens liandhavande

och bestod av de tre sista posterna, minskade med arvoden,

reseersättning och traktamente åt 2 extra skogsingenjörer, vilka ansågos

kunna uteslutas, när de bägge förste skogsingenjörerna, hos vilka de

skulle varit anställda, icke syntes böra upptagas i Kungl. Maj:ts förslag.

Beloppet bör nu ytterligare minskas med 6,000 kronor, på grund

av att traktamenten till de 5 biträdande skogsingenjörerna föreslagits

skola utbytas mot höjning i deras tjänstgöringspenningar, och kostnaden

för den erforderliga extra personalen för dimensionslagens handhavande

blir sålunda:

6 extra skogsingenjörer: arvoden å 2,400 kronor jämte

reseersättning å 600 kronor.................................... kronor 18,000:

Traktamente åt 6 extra skogsingenjörer efter 6 kronor

för varje rese- och förrättningsdag............... » 7,200:

Arvoden åt extra tillsyningsman .................................... » 5^000:

Summa kronor 30,200

Någon ökning i den extra statsskogspersonalen i kustlandet är

icke ifrågasatt. Tvärtom har domänstyrelsen i skrivelsen den 2 oktober

1914 angående driftkostnaderna beräknat, att tillkomsten av den nya

privatskogspersonalen i kustlandet skulle möjliggöra en minskning med

70,000 kronor i kostnaderna för den extra personalen därstädes. Även

bär torde emellertid ökad extra personal framdeles bliva ånyo erforderlig.

Däremot bör nu genom inrättandet av ytterligare en överjägmästarbefattning

tillkomma arvode å 3,200 Jcronor åt en assistent

hos denne. Arvode åt assistent hos den andre nye överjägmästaren

har redan av domänstyrelsen tagits i beräkning.

Enligt statsrådsprotokollet vid merberörda proposition angående

driftkostnaderna för år 1916 beräknade jag de egentliga förvaltningskostnaderna

för statens skogsdomäner under samma år till 7,066,200

kronor, som avjämnades till 7,070,000 kronor. Sistnämnda belopp bör

nu dels minskas med 6,000 kronor och dels ökas med 3,200 kronor

och alltså inalles minskas med 2,800 kronor till 7,067,200 kronor.

För att icke de beräknade driftkostnaderna i sin helhet nu skola genom

s. 128 Kontrollera mot PDF

128 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 71.

ökningen med 17,500 kronor å den ordinarie personalens avlöningspost

överstiga vad som angavs i nyssberörda proposition, torde posten till

egentliga förvaltningsntgifter böra ytterligare sänkas med 17,500—

2,800 — 14,700 kronor till 7,052.500 kronor. En sådan sänkning är

beträffande en så stor post, vars beräkning för övrigt är ganska osäker,

utan någon som helst betydelse. Jag vill erinra, att Kungl. Maj:t i

nämnda proposition icke begärde riksdagens godkännande av den samtidigt

lämnade beräkningen över skogsdomänernas driftkostnader utan

ställde detta i beroende av de propositioner, om vilka jag nu kommer

att göra hemställan.

Genom de nu föreslagna förändringarna i avseende å skogspersonalen

— med bortseende från de förut föreslagna 31 nya kronojägarna

i södra Norrland och Dalarna, vilka ej äro beroende av nu förevarande

frågor — föranledas alltså följande kostnadsökningar:

Å den ordinarie personalens avlöningsstat ............... kronor 270,950.

Extra personal för dimensionslagens tillämpning i

kustlandet.................................................................... » 30,200:-

En assistent hos överjägmästare.................................... »_3,200:

Summa kronor 304,350: —.

Genom förändringarna inbesparas däremot följande belopp:

Biträdande jägmästare och assistenter i lappmarken,

enligt domänstyrelsens beräkning.................. kronor

Extra kronojägare därstädes enligt d:o ....................

Extra personal i kustlandet ....................................

Tre skogsingenjörer, till vilka arvoden hittills utgått

av anslaget till skogsundervisning och

skogshushållning i allmänhet................................. ^

Summa kronor 135,400:—.

Den verkliga ökningen visar sig sålunda uppgå till 168,950 kronor.

23,200: —

27,000: —

70,000: —

15,200: —

Anslag till Såsom jag förut framhållit, bör statens domäners fond erhålla

ersättande av f^ottrörelse för de kostnader, som åsamkas domämonden för anställande

(iens''kostna- av den personal, som erfordras för privatskogarnas tillsyn. Någon

der förtiiisyn sådan ersättning har hittills icke utgått, beroende på att domänstyrelsen

‘VkotirdH först under senare år förändrats till ett affarsdrivande verk. Förut

var det utan egentlig betydelse, under vilken form kostnaden för dylikt

arbete å privatskogarna upptogs i riksstaten, och efter förändringens

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

genomförande liar frågan fått anstå i avvaktan på lösningen av personalens

organisationsfråga. Sådan gottgörelse, som nyss nämnts, bör

numera ^ tillföras domänfonden från anslag under nionde huvudtiteln.

Då enligt mitt förslag icke någon särskild personal skall anställas

för privatskogarna i lappmarken och Sårna socken med Idre kapellag,

måste gottgörelsen beräknas till att motsvara så stor del av denna personals

arbete, som kan anses belöpa på privatskogarna. För dylik beräkning

torde icke lämpligare grund stå att finna än den kostnad, som skulle belöpt

på en särskild privatskogspersonal, därest en dylik upprättats. Revirpersonalen

kommer nämligen enligt mitt förslag att verkställa det

arbete, som eljest skulle utförts av dylik särskild personal. Då kommitténs

förslag om allenast 7 skogsvårdsområden i lappmarken, såsom

jag förut anfört, enligt min bestämda uppfattning innefattar en alldeles

för ringa personal för att ett någorlunda nöjaktigt resultat skulle kunnat

vinnas, anser jag icke detsamma ägnat att nu läggas till grund för

anslagets beräkning. Däremot synes mig domänstyrelsens förslag den

10 november 1913 vara bättre lämpat härtill. Detta förslag upptog för

lappmarkens privatskogar 12 ordinarie jägmästare och 14 extra jägmästare

(assistenter) samt 30 ordinarie kronojägare samt för Sårna socken med

Idre kapellag 1 ordinarie jägmästare och 1 extra jägmästare (assistent)

samt 2 ordinarie kronojägare. Härtill hade emellertid bort komma några

extra kronojägare, vilkas antal synes kunna förslagsvis upptagas till 10.

Kostnaden för denna personal synes kunna i nära överensstämmelse med

domänstyrelsens skrivelse den 10 november 1913 beräknas sålunda.

Lön

Tjänst-

görings-

penningar

Res-

penningar

Hyres-

ersättning

Dag-

trakta-

mente

Arvode

Stimma

1 jägmästare...............

2,300

3,000

900

6,200

5 d:o ........................

11,500

15,000

1,500

—

—

31,000

i d:o ........................

2,300

2,800

900

—

—

_

6,000

6 d:o ......................

13,800

16,800

5,400

—

—

—

36,000

1 assistent (medeltal)...

—

—

550

—

950

2,800

4,300

14 assistenter...............

—

—

7,700

—

13,300

39,200

60,200

i kronojägare ............

800

700

250

100

—

—

1,650

31 d:o ........................

18,600

21,700

7,750

3,100

—

_

51,150

1 extra kronojägare......

—

—

200

—

1,200

1,400

9 d:o ......................

—

-

1,800

—

—

10,800

12,600

Summa

—

—

— |

-

—

—

210,500

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 62 käft. (Nr 71.) 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kunrjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

Hela detta belopp behöver emellertid icke upptagas såsom anslag.

Då enligt min åsikt utsyningsavgifter fortfarande böra gäldas av privata

skogsägare i lappmarken och Sårna socken med Idre kapellag,

samt dessa avgifter tillföras domänfonden såsom inkomst, bör beloppet

av dessa avgifter fråndragas nyssnämnda kostnad för att man må finna

det anslagsbelopp, som därutöver erfordras för att domänfonden skall

få full gottgörelse. Enligt inhämtade upplysningar från domänstyrelsen

hava dessa utsyningsavgifter utgjort i medeltal för åren 1909 1913

inom Norrbottens, Västerbottens och Kopparbergs län 46,171 kronor

20 öre. Häri ingå dock även utsyningsavgifter från fastigheter i kustlandet,

Ifall dessa beräknas till i runt tal 4,000 kronor, återstå för

lappmarken och Sårna med Idre omkring 42,000 kronor.^ Om detta

belopp dragés från ovannämnda beräknade kostnad, 210,500 kionor,

återstår ett belopp av 168,500 kronor eller i avrundat tal 170,000

kronor. En dylik obetydlig avrundning uppåt är desto mer befogad,

som icke någon gottgörelse här förut beräknats för överjägmästarnas

befattning med privatskogarna. o

Jag anser därför detta ersättningsanslag böra utgå med 170,000

kronor, vartill det också beräknats i förslaget till riksstat för år 1916.

Vad därefter angår tillsynen över dimensionslagens tillämpning i

kustlandet, skall enligt mitt förslag särskild personal anställas för detta

ändamål. Kostnaden för denna personal är här förut upptagen till

103,350 kronor för den ordinarie och 30,200 kronor för den extrapersonalen

eller tillhopa till 133,550 kronor. I förslaget till riksstat för år

1916 är härtill beräknat ett anslag av 135,000 kronor. Emellertid synes,

på sätt jag anfört i motiveringen till förslaget till ny dimensionslag,

den nuvarande ersättningen till skogspersonalen för utsyning av vindel - målig skog böra utbytas mot verkliga utsyningsavgifter, byggda på

samma system, som torde komma att tillämpas i lappmarken. Härigenom

kommer domänfonden att erhålla en inkomst, vilken icke förut

tagits i beräkning. Då all erfarenhet saknas om beloppet av denna

inkomst, möter stor svårighet att nu beräkna densamma, men den synes

mig kunna upptagas åtminstone till 20,000 kronor. Efter avdrag av

detta belopp skulle såsom kostnad för dimensionsskogspersonalen återstå

113,550 kronor, som av samma skäl, som anförts beträffande personalen

i lappmarken och Sårna socken med Idre kapellag, torde böra

avjämnas till 115,000 kronor.

Härigenom kommer emellertid detta anslag att bliva 20,000 kronor

lägre än som beräknades såsom domänfondens inkomst i förslaget till

domänernas driftkostnader för år 1916. Detta belopp av 20,000 kronor

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 71.

kommer dock att i allt fall genom avgifterna tillföras domänfonden

såsom inkomst. Någon höjning av den av chefen för finansdepartementet

förut framlagda inkomstberäkningen för domänfonden för år 1916 torde

emellertid icke av denna anledning nu böra föreslås. Samma resultat

vinnes, ifall den bland kostnader för statens skogsdomäner upptagna

posten till egentliga förvaltningskostnader, som ju upptager kostnad för

extra personal, direkt minskas med 20,000 kronor. Då denna post

enligt vad jag förut anfört, synts böra för år 1916 upptagas till 7,052,500

kronor, kommer den alltså härigenom att sänkas till 7,032,500 kronor.

Om beviljande av dessa ersättningsanslag torde särskilda propositioner

böra avlåtas till riksdagen.

Med iakttagande av de utav Kungl. Maj:t i propositionen nr 6

angående driftkostnader under år 1916 för statens domäner gjorda

framställningar såväl beträffande kostnader för domänstyrelsen och

kostnader för statens jordbruksdomäner som ock beträffande kostnader

för statens skogsdomäner i fråga om 31 nya kronojägartjänster och

under förutsättning därjämte av bifall till mina härovan gjorda framställningar

skulle driftkostnaderna för förvaltningen av statens domäner

under år 1916 komma att beräknas på följande sätt: I.

I. Kostnader för domänstyrelsen:

avlöningsstat för styrelsen ............ kronor

ålderstillägg åt styrelsens personal »

pensionering av styrelsens personal »

anställande av extra amanuenser

och biträden hos styrelsen samt

renskrivning m. m......................... »

domänstyrelsens expenser .............. »

rese- och traktamentsersättning åt

styrelsens personal........................ >

tryckning av styrelsens årsberättelse

................................................... »

168,600

11,000

2,000

9,600

18,000

6,000

Kostnadsberäkning

ocli hemställan.

5,000 kronor

220,200.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 71.

11. Kostnader för statens skogsdomäner:

skogsstatens ordinarie personal...... kronor 1,543,700

ålderstillägg åt skogsstatens personal.

.................................................. » 114,000

pensionering av skogsstatens personal.

.................................................. » 65,000

egentliga förvaltningskostnader,

därav minst 150,000 kronor till

avdikningar å kronans skogar i

de norrländska länen och i Kopparbergs

län.................................... » 7,032,500

kronor 8,755,200.

Avgår anslag för tillsyn å enskildas

skogar i lappmarkerna

och Sårna socken med Idre kapel
lag

................... kronor 170,000

Avgår anslag för

tillsyn å enskildas

skogar i Västerbottens

och Norrbottens

läns kust
*

115,000 » 285,000 kronor 8,470,200.

111. Kostnader för statens jordbruksdomäner:

avlöning åt domänintendenter...... kronor 35,500

resekostnader vid domänförvaltningen.

..................................................... » 45,000

övriga med förvaltningen av jordbruksdomänerna

förenade kostnader

................................................ » 100,000 kronor 180,500.

Summa kronor 8,870,900.

Under erinran att de av Kungl. Maj:t i merberörda proposition

nr 6 gjorda framställningar angående dels uppförande i avlöningsstaten

för skogsstaten av ytterligare 31 kronojägarbefattningar med de i statsrådsprotokollet

vid samma proposition angivna avlöningsförmåner dels

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 71.

ock angående höjning av respenningar^ för jägmästaren i nuvarande

Ombergs, framdeles Linköpings revir från 500 till 600 kronor ävensom

nedsättning av respenningarna för jägmästaren i Kinda revir från 700

till 600 kronor blivit iakttagna i det av mig här ovan framlagda förslaget

till avlöningsstat för skogsstatens ordinarie personal, får jag nu

hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att

dels godkänna det av mig framlagda förslaget till avlöningsstat

för skogsstatens ordinarie personal att tillämpas från och med år 1916

ävensom förklara, att de villkor och bestämmelser, som nu gälla för

åtnjutande av de i avlöningsstaten för skogsstaten för ordinarie befattningshavare

upptagna avlöningsförmåner, skola vara gällande även

i fråga om avlöningarna å den nya staten, därvid vad samma villkor

och bestämmelser innehålla beträffande jägmästare skall äga tillämpning

jämväl å skogsingenjör och biträdande skogsingenjör samt vad

de innehålla beträffande kronojägare skall tillämpas även i fråga om

tillsyningsman;

dels godkänna de av mig här ovan gjorda beräkningar i fråga

om kostnader för statens skogsdomäner under år 1916;

dels ock, vid bifall dels till vad som slutligt föreslagits i propositionen

nr 6 angående driftkostnader under år 1916 för statens domäner dels

till vad jag nu föreslagit, såsom sådana driftkostnader förslagsvis beräkna

ett belopp av 8,870,900 kronor, att utgå av domänfondens avkastning.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga. . . till detta protokoll utvisar,

skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Curt Bohtlieb.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 62 käft. (Nr 71.)

18

opaginerad Kontrollera mot PDF

IBHaga A

Jukkasjärvi

TORMEA LAPPMARKS

SKOGSVÅRDS OMRÅDE

LULEÅ LAPPMARK™?!''530*®11

Gällivare

HAPARÄ^JDA

. Tärendö V"

Pärlälven

Råne-1 Ängeså

SKQGSVÅRDSOMRaW

IMRÅDE

PITEA LAPPMARKS

Jokkmokk

Arjeplog

Rlneå

\ Malmes^

A SKOGSVÅRDSOVlRÅDE

:o«svårdssmRÅde''

\ Boden \ l~

MALA

Sorsele

Övre Byskfi

[KOGSVÅRDSOMRAOI

SKOGSVARDSO''

Stensele

SKELLEFTEÅ

LYCKSELE

''VNorrä^js

IMftADE ^

V Lyck
Södra\

sele

LyckseleX

DOROTEA

■^.Vilhelmina

. SKöaeyÅRDS OMRÅDE

SKOGSVAR »SO MRAD.

SKOGSVÅRD:

IELLERSTA

.Bur+räsk

ERBOTTEMS

isvorR.

JlANGERMAN/iLV-.S^Fred

, Åisele „ / rika\

s\ / SKOGSVARBSOMRÅDE^

UME,

SKOGSVÄRT5SOMRADE

Bjurholm

Anundsjö

Ztänsffi

DistrUctsiprzTis

RfyiJYfräns

Skogsvårdsområdesg)

] Kustlandet

] Lappmarken,

GEN STAB LIT AN.ST STO CKH

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga B

WWMM

WMm

WM.

W/ägm»

v/m

ARVIDSJAURS SOCKEN

Enskildes skogar

Allmänna »

Ttevirgräns

GEN STAB. LIT ANST

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jukkasjärvi

Veta sj o k

Porjus

ivare

Tarendö

\ Pärlälven ^

Rane-X An8esa

träsk

Stor-^^/ ''"StorJokk-^backen^

landet

mokk

Görj

Tornea

Arjeplog

Kalix

Malm

Sikån

aur "\Var

V. \ _I^sa

ArvidS^0Arvid5>^ Älvsby

jaur \ jaur

S.

Arvidsr

iaur

Ranea

\ Norra

Boden

Sorsele

Västra ^°dra

VSor

Stensele

Vsele

Malgomaj

Stensele

B låvi kenX Lyc k-/ ^

sele.

y Vin liden

v

Burträsk

rotea

Västra^a/ ^rån\\ Defcerfors

sele

Fredrika

Bjurholm

Anundsjö

?! Junsele

TöreslcujerLs dLstriktsg7xbzs

revirgräns

Sollefteå

Kustlandet^

\ Lappmarken*

Gen Stab. Ut Anst Stockh

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga, C.

STENSELE och LYCKSELE

SOCKNAR

Enskildes skogar

Allmänna. »

GENERALST. IITOGR. ANSTALT

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1915:194 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner nr 6 angående driftkostnader under år 1916 för statens domäner och nr 71 angående avlöningsst s. 2 i texten
  2. JoU 1915:71 Memorial, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner nr 6 angående driftkostnader under år 1916 för statens domäner s. 2 i texten
  3. JoU 1915:62 Utlåtande, i anledning av Kungl. Majits propositioner nr 6 angående driftkostnader under år 1916 för statens domäner och nr 71 angående avlöningsstat för skogss s. 2 i texten
  4. JoU 1915:63 Utlåtande, i anledning av Kungi. Maj:ts propositioner nr 72 angående anslag för tillsyn å enskildas skogar i lappmarkerna och Sårna socken med Idre kapellag sam s. 2 i texten