Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 85 § i sjölagen den 12 juni 1891

1915-01-22 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1915:9, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 85 § i sjölagen den 12 juni 1891

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 9.

9

Nr 9.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

lag om ändrad lydelse av 85 § i sjölagen den 12 juni

1891; given Stockholms slott den 22 januari 1915.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av

85 § i sjölagen den 12 juni 1891.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Berndt Hasselrot.

Bihang till Riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 1 avd. 8 höft. {Nr 8—9.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majtts nåd. proposition nr 9.

Förslag

till

Lag
om

ändrad lydelse av 85 § i sjölagen den 12 juni 1891.

Härigenom förordnas, att 85 § i sjölagen den 12 juni 1891 skall

erhålla följande ändrade lydelse:

Sjöman, som visar, att han kan få fartyg att föra, äge rätt att erhålla

entledigande, om han utan ökad utgift för redaren sätter annan

duglig karl i sitt ställe. Lag samma vare, där anställning såsom förste

styrman eller ansvarsmaskinist erbjudes sjöman, som är förhyrd i ringare

ställning.

Utbryter krig, soin till följd av fartygets nationalitet eller lastens

beskaffenhet samt resans riktning medför fara för uppbringning eller till

följd av resans riktning medför minfara, eller inträda under krig sådana

ändrade förhållanden, att enligt vad nu är sagt fara för uppbringning eller

minfara uppstår, äge sjöman ock rätt att erhålla entledigande.

I de fall, nu äro nämnda, utgår hyran efter ty i 82 § sägs.

Denna lag skall träda i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå

meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, samt

äga tillämpning jämväl där avtalet om anställning dessförinnan ingåtts.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 9.

11

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

torsdagen den 14 januari 1915.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydoav,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot föredrog, efter

gemensam beredning med chefen för finansdepartementet, följande den 18

december 1914 från kommerskollegium inkomna skrivelse:

»Under det nu pågående kriget har kommerskollegium vid upprepade

tillfällen från mönstringsförrättare och andra i saken intresserade fått mottaga

förfrågningar, huruvida sjöman äger rätt att påfordra avmönstring på

grund av fara för minor.

I anledning av dessa framställningar har kollegium, bland annat,

i skrivelse den 12 nästlidna november anmodat direktionerna för flertalet

sjömanshus i riket att till kollegium inkomma med upplysning, huruvida

och i vilken omfattning avmönstring påkallats hos vederbörande mönstringsförrättare

med anledning av den i vissa farvatten rådande faran från utlagda

minor och, i sådant fall, huru mönstringsförrättaren avgjort saken

och huru denna i övrigt utfallit. Tillika anmodades direktionerna att för

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 9.

den händelse, såvitt för dem vore bekant, fråga om rätt till avmönstring

på grund av minfara skulle hava blivit inom vederbörande sjömanshusdistrikt

föremål för domstols prövning, till kollegium inkomma med upplysning

om sakens utgång.

På denna cirkulärskrivelse hava nu svar ingått från samtliga ifrågavarande

sjömanshusdirektioner. Av den sålunda verkställda utredningen

framgår, att under de gångna krigsmånaderna avmönstring i ett mycket

stort antal fall, med åberopande av minfara, påfordrats av såväl hela

fartygsbesättningar som enskilda besättningsmän, men ock att bland

mönstringsförrättarna mycket stor villrådighet är rådande i fråga om den

rätt, som enligt gällande lagstiftning kan anses tillkomma sjöman i förevarande

avseende. Mönstringsförrättarna hava också i stor utsträckning

förfarit olika på olika platser. Under det att sålunda mönstringsförrättare

i vissa fall uttryckligen vägrat sin medverkan till avmönstring under

åberopande av, att yrkandet därå icke ägde stöd i gällande lag, har genom

mönstringsförrättarnas bemedling saken i ett större antal fall ordnats så,

att sjömannen avstått från sitt yrkande mot det att hyran förhöjts.

I ett fåtal fall har vid sjömans vägran på grund av minfara att fullgöra

ingånget hyresavtal åtal för rymningsbrott anhängiggjorts mot sjömannen.

Man står här inför ett rättsförhållande, som icke kan anses vara

uttryckligen reglerat i gällande sjölag. Bland de omständigheter, som

medföra rätt för sjöman att häva hyresavtal, nämner sjölagen icke minfara

— helt naturligt, då själva sakförhållandet icke existerade vid sjölagens

tillkomst. Huruvida, på grund av allmänna avtalsregler, minfara kan anses

giva sjöman ifrågavarande rätt, är i varje fall omtvistligt.

Att sjöman emellertid vid minfara bör äga sådan rätt, synes kollegium

vara naturligt. Ett uttryckligt fastställande av denna grundsats

skulle också stå i full inre överensstämmelse med sjölagens bestämmelser

om hyresavtal. Kollegium erinrar härutinnan därom, att enligt 85 § sjölagen

fara för uppbringning under vissa angivna förutsättningar giver sjöman

rätt att erhålla entledigande.

Den lucka i sjölagen, som alltså numera enligt kollegii mening i

omförmälda avseende föreligger, torde kunna utfyllas genom att i andra

stycket av nämnda lagrum minfara angives, jämte fara för uppbringning,

såsom grundande rätt för sjöman att häva hyresavtal.

På grund av vad sålunda anförts hemställer kollegium, att andra

stycket i 85 § sjölagen måtte erhålla följande ändrade lydelse:

Utbryter krig, som antingen till följd av fartygets nationalitet eller

lastens beskaffenhet samt resans riktning medför fara för uppbringning

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 9.

eller ock, till följd av resans riktning, medför minfara, äge sjöman ock

rätt att erhålla entledigande.»

Härefter anförde föredragande departementschefen följande:

»I 70 § av sjölagen den 23 februari 1864 stadgades, att var och en

av besättningen skulle vara berättigad att uppsäga tjänsten, när krig uppstode,

varigenom till följd av fartygets eller lastens beskaffenhet eller

resans riktning uppbringning kunde befaras.

Denna bestämmelse upptogs ej i det förslag till sjölag, som den 22

februari 1887 avgavs av en därtill förordnad kommitté. Enligt vad i

motiveringen till förslaget anfördes, fann kommittén det genom nämnda

bestämmelse lämnade medgivandet temligen obehövligt, då redaren, som

ägde rätt att av sådan anledning som den omförmälda avskeda besättningen,

hade vida större risk av resans företagande oaktat krigets utbrott och

således måste antagas, om verklig fara förefunnes, självmant avbryta resan.

Skulle han, oaktat sådan fara verkligen vore för handen, fordra avtalets

fullgörande, syntes sjömannen även utan uttryckligt lagbud vara berättigad

att undandraga sig dess fullgörande.

Då förslaget sedermera blev föremål för granskning i högsta domstolen,

anmärktes emellertid, att bland de fall, då sjöman ägde uppsäga

tjänsten, syntes utan tillräckligt skäl vara uteslutet det, då krig uppstode,

varigenom uppbringning av fartyget kunde befaras, i vilket fall sjöman

ingalunda, såsom i förslagets motiv anfördes, torde äga undandraga sig

uppfyllande av tjänsteavtalet, med mindre sådant vore honom i lag uttryckligen

medgivet.

I anledning av denna anmärkning infördes i 85 § andra stycket av

det förslag, som förelädes 1891 års riksdag, den ännu gällande bestämmelsen

i förevarande ämne.

Den fara för sjöfolket, som föranledes därav att ett fartyg är utsatt

för sammanstötning med utlagda minor, är utan tvivel ej blott jämförlig

med utan väsentligt större än den, som följer av risken för fartygs uppbringning.

Det synes därför vara ett fullt befogat anspråk, att sjöman

vid minfara skall åtnjuta samma rätt till entledigande, som är honom

tillerkänd vid fara för uppbringning. Huruvida i saknad av särskilt stadgande

dylik rätt tillkommer sjöman på grund av allmänna rättsregler, är

i hög grad ovisst. Den nuvarande bestämmelsen i 85 § andra stycket

upptogs, såsom jag nyss nämnt, i sjölagen med hänsyn därtill att ett uttryckligt

medgivande i lag ansågs erforderligt för att sjöman skulle äga

undandraga sig uppfyllande av tjänsteavtalet, och den omständigheten, att

sålunda ett fall av krigsfara uttryckligen reglerats, medför ökad svårighet att

för andra, liknande fall tillämpa allmänna rättsgrundsatser. Vid tiden för

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 9.

sjölagens tillkomst fanns ej någon anledning att i detta sammanhang

fästa avseende vid minfara. Att nu, under helt ändrade förhållanden,

ett stadgande om rätt till entledigande på grund av sådan fara intages

i lagen, måste anses påkallat av ett verkligt behov.

Vid den omarbetning av 85 § andra stycket sjölagen, som av nämnda

anledning synes böra vidtagas, torde även en annan synpunkt förtjäna

beaktande. Enligt den nuvarande lydelsen, som förutsätter att krig »utbryter»,

torde rätt till entledigande knappast vara medgiven i annat fall än

då hyresavtalet ingåtts före krigets början. En så sträng begränsning lär emellertid

icke överensstämma med stadgandets syfte. Även under ett pågående

krig kan på grund av ändrade förhållanden sådan ökning av faran

för sjöfarten inträda, att det icke kan vara skäligt att framtvinga fullgörande

av ett hyresavtal, som slutits visserligen efter krigets utbrott men

innan förändringen inträffade. Så är händelsen, om det farvatten, resan

skall avse, vid tiden för hyresavtalets ingående varit oberört av kriget men

sedermera in dragits i krigsskådeplatsen genom fientliga operationer eller

minors utläggande. En dylik ändring av förhållandena under krig synes

i fråga om inverkan på hyresavtalets giltighet böra likställas med krigs

utbrott.

För att ändamålet med den ifrågasatta lagändringen skall vinnas

även med hänsyn till det nuvarande krigstillståndet, måste den föreslagna

lagen erhålla tillämpning jämväl beträffande avtal, som ingåtts före dess

ikraftträdande, och någon betänklighet häremot torde icke böra möta.

Enligt nu angivna grunder har jag låtit inom justitiedepartementet

utarbeta ett förslag till lag om ändrad lydelse av 85 § i sjölagen den 12

juni 1891.»

Efter att hava uppläst nämnda förslag, av den lydelse bilaga vid

detta protokoll utvisar, hemställde föredragande departementschefen, att för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål lagrådets utlåtande över

förslaget skulle inhämtas genom utdrag av protokollet. I denna hemställan

instämde statsrådets övriga ledamöter;

och täcktes Hans Maj:t Konungen därtill lämna

bifall.

Ur protokollet

Erik Öländer.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 9.

15

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 85 § i sjölagen den 12 juni 1891.

Härigenom förordnas, att 85 § i sjölagen den 12 juni 1891 skall

erhålla följande ändrade lydelse:

Sjöman, som visar, att han kan få fartyg att föra, äge rätt att erhålla

entledigande, om han utan ökad utgift för redaren sätter annan

duglig karl i sitt ställe. Lag samma vare, där anställning såsom förste

styrman eller ansvarsmaskinist erbjudes sjöman, som är förhyrd i ringare

ställning.

Utbryter krig, som till följd av fartygets nationalitet eller lastens

beskaffenhet samt resans riktning medför fara för uppbringning eller till

följd av resans riktning medför minfara, eller inträda under krig sådana

ändrade förhållanden, att enligt vad nu är sagt fara för uppbringning eller

minfara uppstår, äge sjöman ock rätt att erhålla entledigande.

I de fall, nu äro nämnda, utgår hyran efter ty i 82 § sägs.

Denna lag skall träda i kraft från och med dagen efter den, då lagen

i Svensk författningssamling utkommit från trycket, samt äga tilllämpning

jämväl där avtalet om anställning dessförinnan ingåtts.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kun yl. Maj:ts nåd. proposition nr 9.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd tisdagen den

19 januari 1915.

N ärvararide:

Justitieråden Bergman,

Sjögren,

Regeringsrådet Palmgren,

Justitierådet Dyberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 14 januari 1915, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas över

upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 85 § i sjölagen den 12

juni 1891.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av byråchefen för lagärenden Herman Falk.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet

Erik Öländer.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl.'' May.ts nåd. proposition nr 9.

17

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen

den 22 januari 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmälde

chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot lagrådets den

19 januari 1915 avgivna utlåtande över det den 14 i samma månad till

lagrådet remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av 85 § i sjölagen

den 12 juni 1891; och hemställde föredragande departementschefen, att

förslaget, som av lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte, med en mindre,

redaktionell jämkning av den föreslagna slutbestämmelsen, jämlikt § 87

regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna, av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition av

den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet

Israel Myrberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 1 avd. 8 käft. (Nr 8—9.) 3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1915:42 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 85 § i sjölagen den 12 juni 1891. s. 1 i texten
  2. LU 1915:17 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om. ändrad lydelse av 85 § i sjölagen den 12 juni 1891, dels ock i ämnet väckta m s. 1 i texten