Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag med särskilda bestämmelser beträffande viss samfälld skogsmark inom Kopparbergs län

1915-03-26 · 65 sidor, varav 63 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 63 av 65 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1915:92, Med förslag till lag med särskilda bestämmelser beträffande viss samfälld skogsmark inom Kopparbergs län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

1

Nr 92.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

lag med särskilda bestämmelser beträffande viss samfälld

skogsmark inom Kopparbergs län; given Stockholms slott

den 26 mars 1915.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag med särskilda bestämmelser

beträffande viss samfälld skogsmark inom Kopparbergs län.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Johan Beck-Friis.

Bihang till riksdagms protokoll 1915,

1 samt. 81 höft. (Nr 92.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

Förslag

till

lag med särskilda bestämmelser beträffande viss samfälld skogsmark

inom Kopparbergs län.

För tiden intill den 1 juli 1918 förordnas som följer:

1 §•

Har inom Kopparbergs län, vid storskifte av socken eller delning

av därvid utbrutet skifteslag, äga, som är av skogsmarks natur, antingen

imdantagits för gemensamt behov eller eljest lämnats odelad, må sådan

samfälld äga i den ordning, här nedan sägs, ställas under förvaltning,

där det kan ske utan märkligt förfång för delägare, som ej lämnat medgivande

till åtgärden, och utan kränkning av den rätt med avseende å

ägan, som kan tillkomma någon, vilken ej är delägare däri.

Varder sådan äga ej ställd under förvaltning, må den under enahanda

villkor, efter ty nedan sägs, ställas under avverkningsförbud, där

detta prövas vara ur skogsvårdssynpunkt nödigt.

Å område, som sålunda är ställt under förvaltning eller avverkningsförbud,

skall vad i 10 kap. 1 § byggningabalk samt 21 och 22 §§

i förordningen om skogarna i riket den 1 augusti 1805 stadgas angående

nyttjande av samfälld skog icke äga tillämpning.

2 §•

Vill delägare väcka fråga om åtgärd, som i 1 § omförmäles, göre

ansökning därom hos Konungens befallningskavande. 1 ansökningen

skall angivas, vilket skifteslag ägan tillhör.

Kan ej med säkerhet angivas, huruvida ägan lämnats odelad vid

storskifte av socken eller vid delning av därvid utbrutet skifteslag, bör

i ansökningen uppgift lämnas om båda skifteslagen; och skall, tills

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition Nr 92.

nödig utredning härutinnan förebragts, frågan anses angå det större

skifteslaget.

3 §.

Över ansökningen skall tillfälle att avgiva yttrande lämnas delägarna

i vederbörande skifteslag.

För sådant ändamål skall inom socken, där skifteslaget är beläget,

sammanträde med delägarna hållas inför den, som därtill förordnas av

Konungens befallningshavande; skolande förordnande meddelas ordförande

i kommunalstämma eller annan lämplig person.

Kungörelse om sammanträdet utfärdas av ordföranden och skall

innehålla uppgift om tid och ställe för dess hållande samt den fråga,

som därvid skall förekomma; och skall kungörelsen minst 14 dagar före

sammanträdet ej mindre uppläsas i kyrkan i den eller de socknar, där

skifteslaget är beläget, än även införas i tidning inom orten.

Finnes boställe eller annat allmänt hemman hava del i skifteslaget,

skall Konungens befallningshavande föranstalta därom, att ombud

varder av vederbörande myndighet förordnat att vid ärendets behandling

av delägarna föra talan för fastigheten.

4 §•

A sammanträde, som i 3 § sägs, skall förebringas erforderlig

utredning om det skifteslag, ägan tillhör, samt om ägans läge, storlek

och beskaffenhet.

Avser ansökning ägas ställande under förvaltning, må vid sammanträdet

närvarande delägare härom besluta. Avslås därvid ansökningen,

skall densamma anses förfallen, varemot, om ansökningen bifalles,

beslutet skall underställas Konungens befallningshavandes prövning.

Har ansökning, enligt vad nu är sagt, avslagits, må efter yrkande av delägare

fråga om avverkningsförbud å ägan vid sammanträdet upptagas

till behandling.

Avser ärende ägas ställande under avverkningsförbud, skall, evad

yrkandet därom vid sammanträdet omfattats av flera eller färre delägare,

ärendet överlämnas till Konungens befallningshavandes avgörande.

Vid omröstning tillkommer rösträtt en var delägare efter reducerat

jordatal i det skifteslag, ägan tillhör, dock att rösträtt ej må av någon

utövas för mera än en tjugondei av de vid sammanträdet närvarande

delägarnas efter denna grund beräknade hela röstetal. Såsom beslut

gälle den mening, varom delägare, som äga mera än hälften av de av
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

givna rösterna enligt den vid omröstningen följda röstgrunden, förenat

sig; och skall, där rösterna utfalla lika å ömse sidor, den mening gälla,

vilken de flesta röstande efter huvudtalet bifallit.

Protokollet över ärendet skall, sedan det justerats, genom ordförandens

försorg nästa sön- eller helgdag, då gudstjänst hålles, uppläsas

i kyrkan i den eller de socknar, där skifteslaget är beläget, samt därefter

insändas till Konungens befallningshavande.

5 §.

Sedan protokollet inkommit till Konungens befallningshavande,

skall före ärendets avgörande tillfälle att däri sig yttra lämnas dem, som,

utan att vara delägare, kunna hava att göra gällande rättsanspråk med

avseende å den äga, ärendet rörer; och skall för sådant ändamål

Konungens befallningshavande låta i länskungörelserna och i tidning

inom orten införa underrättelse om delägarnas beslut om ägans ställande

under förvaltning eller i ärendet föreliggande yrkande om ägans

ställande under avverkningsförbud, med tillkännagivande att yttrande

däröver må ingivas till Konungens befallningshavande inom tid, som

Konungens befallningshavande bestämmer.

Har beslut om ägas ställande under förvaltning underställts

Konungens befallningshavandes prövning, skall, där detsamma finnes

vara tillkommet i laga ordning och hinder enligt denna lag i övrigt

icke föreligger för den sökta åtgärdens beviljande, beslutet av Konungens

befallningshavande fastställas. I motsatt fall varde den i ärendet gjorda

ansökningen avslagen.

tiar ärende rörande ägas ställande under avverkningstörbud överlämnats

till Konungens befallningshavandes avgörande, inhämte Konungens

befallningshavande yttrande däröver av skogsvårdsstyrelsen eller, där fråga

är om skogsmark, varå bestämmelserna i lagen den 24 juli 1903 angående

vård av enskildas skogar ej är tillämplig, vederbörande revirförvaltare

samt pröve därefter, huruvida sådana omständigheter föreligga, att ansökningen

enligt 1 § må bifallas; och äge Konungens befallningshavande

i sådant fall ställa ägan under avverkningsförbud antingen på viss tid

eller tills vidare.

År äga sålunda ställd under avverkningsförbud, må utan hinder

därav ägan sedermera i anledning av därom gjord ansökning kunna

ställas under förvaltning.

v Här Konungens befallningshavande under behandling av ärende,

som i 1 § avses, finner omständigheterna sådant föranleda, må Konungens

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92. 5

befallningskavande ställa ägan under avverkningsförbud, intill dess ärendet

blivit av Konungens befallningshavande slutligen avgjort och, när fråga

är om ägas ställande under förvaltning, beslut, som därom kan bliva

meddelat, träder i tillämpning.

Konungens befallningshavandes beslut rörande ägas ställande under

förvaltning eller under avverkningsförbud skall genom Konungens befallningshavandes

försorg införas i länskungörelserna och i tidning inom

orten; och skall beslut rörande ägas ställande under förvaltning därjämte

tillställas den, inför vilken enligt 6 § ärendets vidare behandling av delägarna

skall förekomma.

Konungens befallningshavandes beslut i fråga om ägas ställande

under avverkningsförbud träder, utan hinder av anförda besvär, i verkställighet

genast efter kungörandet.

6 §•

Har Konungens befallningshavande fastställt delägares beslut om

ägas ställande under förvaltning, skall Konungens befallningshavande

förordna lämplig person, inför vilken delägarna snarast möjligt böra

sammanträda för att antaga reglemente för förvaltningen; skolande

beträffande sådant sammanträde gälla vad i 3 och 4 §§ är stadgat i

fråga om där avsett sammanträde.

Reglementet skall innehålla bestämmelser om grunderna för skogshushållningen

å ägan, om tillämpning å sammanträde med delägarna

av de föreskrifter rörande omröstning, som i 4 § äro meddelade, samt

om val av en eller flera sysslomän för den löpande förvaltningens handhavande

ävensom de övriga bestämmelser rörande förvaltningens anordnande,

som må anses erforderliga.

Het av delägarna antagna reglementet skall underställas Konungens

befallningshavandes prövning.

Sedan protokollet i ärendet inkommit till Konungens befallningshavande,

inhämte Konungens befallningshavande yttrande i frågan av

skogsvårdsstyrelsen eller, där fråga är om skogsmark, vara bestämmelserna

i lagen den 24 juli 1903 angående vård av enskildas skogar ej

är tillämplig, vederbörande revirförvaltare. Vid ärendets avgörande skall

Konungens befallningshavande tillse, att genom tillämpning av reglementets

bestämmelser en tillfredsställande skogsvård å ägan varder, i den

mån omständigheterna sådant medgiva, betryggad. Finnes reglementet

icke kunna i oförändrat skick fastställas, äge Konungens befallningshavande

däri vidtaga nödiga jämkningar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 92.

7 §■

Till kostnad för ägas förvaltning enligt denna lag är delägare

icke skyldig att bidraga i vidare mån än med honom tillkommande andel

i ägans avkastning.

Avkastningen av ägan bör i främsta rummet användas till bestridande

av kostnader för förvaltningen och därefter till sådana utgifter,

som avse skifteslagets gemensamma nytta, såsom skogskultur,

anläggning och underhåll av erforderliga vägar och broar eller dylikt,

eller ock till fondering eller till utdelning åt delägarna efter en vars

delaktighet i ägan. Ej må delägarna eller syssloman fatta beslut, som

innebär förfogande över ägans avkastning under längre tid än beslutet

om ägans ställande under förvaltning är gällande.

Syssloman eller, om flera äro utsedda, dessa äga, där ej för visst

fall delägarna annorlunda bestämt, att i mål, som röra förvaltningen,

tala och svara för delägarna.

8 §•

Å äga, som ställts under avverkningsförbud enligt denna lag,

må under den tid förbudet gäller avverkning icke företagas. Efter

framställning av delägare må dock, därest för skogsvården finnes nödigt,

att å ägan viss avverkning sker, utsyning verkställas på föranstaltande

av skogsvårdsstyrelsen eller, där fråga är om skogsmark,

varå bestämmelserna i lagen den 24 juli 1903 angående vård av enskildas

skogar ej är tillämplig, genom vederbörande revirförvaltares

försorg; och skall det utsynade genom kronobetjäningen försäljas å

offentlig auktion, så kungjord som om auktion å utmätt lös egendom

är stadgat, samt behållna köpeskillingen därför sättas i förvar hos

Konungens befallningshavande för delägarnas räkning.

Beträffande sådana medels användande äga delägarna besluta i

enahanda ordning, som i 3 och 4 §§ är stadgad i fråga om där avsett

sammanträde, dock att beslutet ej skall underställas Konungens befallningshavandes

prövning; och skola i fråga om användandet bestämmelserna

i 7 § andra stycket äga motsvarande tillämpning. Där sådant fall föreligger,

som avses i 2 § andra stycket, må dock medlen icke av Konungens

befallningshavande utlämnas, innan utrett blivit, vilketdera skifteslaget

ägan rätteligen tillhör; åliggande det Konungens befallningshavande,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

därest yrkande av delägare därom göres, att insätta medlen i bankinrättning

för att mot ränta innestå under den tid Konungens befallningshavande

förordnar.

» §•

Klander mot sysslomans redovisning för avkastningen av äga,

som är ställd under förvaltning enligt denna lag, eller fördelningen av

samma avkastning tillhör vederbörlig domstols prövning.

Vill delägare föra klagan över delägarnas beslut i ärende, som i

denna lag avses, skall vad i förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse

på landet är stadgat angående besvär över kommunalstämmas

beslut äga motsvarande tillämpning.

Klagan över Konungens befallningshavandes beslut i ärende, som

ovan sägs, må föras i den ordning, som i 77 § av nämnda förordning

stadgas.

10 §.

Ovar delägare avverkning i strid med enligt denna lag meddelat

avverkningsförbud eller i strid med de för ägas förvaltning fastställda

bestämmelser, varde ansedd som hade han, såsom i 24 kap. 6 § strafflagen

avses, missbrukat sin rätt i samfälligheten, dock att överträdelse

av meddelat avverkningsförbud skall höra under allmänt åtal, samt att

annan förseelse, som här åsyftas, må åtalas av allmän åklagare efter

angivelse av delägare.

11 §•

Sådan kostnad, som kan ifrågakomma för ärendes behandling enligt

3, 4 och 5 §§, skall förskjutas av sökanden, men skall, där ansökningen

föranleder till någon av de i 1 § nämnda åtgärder, slutligen gäldas av

delägarna efter delaktighet i den med åtgärden avsedda äga.

12 §.

Vad i denna lag stadgas skall ej äga tillämpning å de för Lima,

Transtrands, Orsa, Särna, idre och Älvdalens socknar samt inom Venjans

socken avsatta besparingsskogar eller å Svärdsjö och Envikens socknars

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 92.

häradsallmänningar ej heller å annan samfälld äga, om vars förvaltning

särskilda i laga ordning meddelade bestämmelser gälla.

Denna lag träder i kraft från och med dagen efter den, då lagen

enligt därå meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

9

Utdrag av protokollet över jord b ruksci rend en, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29

januari 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet friherre Beck-Friis anförde.

I skrivelse den 30 maj 1913 har riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställt

om utredning, huruvida icke beträffande Kopparbergs län, i avbidan

på slutlig lagstiftning angående nyttjanderätten till vid skifte undantagen

eller eljest oskift lämnad skogsmark, Kungl. Maj:ts befallningshavande i

länet skulle kunna tillerkännas befogenhet att, på ansökan av delägare

och efter övriga delägares hörande, där förhållandena sådant påkallade,

tillsvidare förbjuda avverkning annat än efter utsyning å dylik skog,

ävensom begärt, att Kungl. Maj:t därefter ville för riksdagen framlägga

det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Med föranledande härav och i enlighet med Kungl. Maj:ts beBihang

till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. Hl höft. (Nr 92.) 2

Inledning.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

myndigande liar dåvarande chefen för jordbruksdepartementet den 20

juni 1913 tillkallat häradshövdingen, f. d. revisionssekreteraren friherre

Bror Carl Cederström samt ledamöterna av riksdagens första kammare

Anders Pers och av dess andra kammare Daniel Persson i Tällberg att

såsom sakkunniga biträda inom departementet med verkställande av

utredning i fråga om interimistiska bestämmelser i syfte att förekomma

vanvård av samfälld skog inom förenämnda län.

Sedan dessa sakkunniga den 27 mars 1914 avgivit betänkande i

frågan samt utlåtanden däröver avgivits dels den 5 juni 1914 av Kung].

Maj:ts befallningshavande i Kopparbergs län, som bifogat yttranden

från åtskilliga kommunalstämmor samt länets skogsvårdsstyrelse, dels

den 15 juli 1914 av domänstyrelsen efter vederbörande skogstjänstemäns

hörande, dels ock av den år 1911 tillsatta skogslagstiftningskommittén,

anhåller jag nu att få för Eders Kungl. Maj:t anmäla detta ärende.

Frågan om beredande av skydd och vård åt sådana skogsområden,

som avses i berörda riksdagsskrivelse, har även tidigare varit föremål

för framställning hos Kungl. Maj:t. I skrivelse den 30 december 1909

har nämligen skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län med anledning av

framställning från jordägares sida hemställt, att Kungl. Maj:t måtte taga

i övervägande, huruvida icke socken- och byallmänningar samt byalagen

tilldelade skogsundantag och dylikt borde ställas under skyddet av

ordnad skogsvård. Denna skrivelse har, efter det vederbörande avgivit

yttranden däröver, överlämnats till skogslagstiftningskommittén. Denna

kommitté har ännu icke avgivit betänkande.

Inom riksdagen har frågan varit föremål för behandling såväl år

1912 som år 1913, båda gångerna med anledning av motion i första

kammaren.

I den år 1912 väckta motionen hemställdes, att riksdagen ville

ingå till Kungl. Maj:t med anhållan om förslag till sådana bestämmelser

om nyttjandet av samfälld skog, att dess vanvård måtte förekommas

under den tid, som åtginge för åstadkommande av eu tidsenlig lagstiftning

på detta område.

I denna motion anfördes i övrigt, att vid de storskiften, som förrättats

i Kopparbergs län under mitten av 1800-talet och därförinnan,

för socknarnas och byalagens räkning avsatts marker såsom grustag,

dy- och torvtag, kvarnplatser m. m., vilka »undantag» ofta blivit synnerligt

rundligt tilltagna. Dessa oftast synnerligen väl belägna marker

vore nu utsatta för den största vanvård, då varje än så liten delägare

tillgodogjorde sig den uppväxande skogen därå, så gott han förmådde,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

och var och eu av de övriga delägarna ej ville stå den andra efter i

iråga om att hålla »undantagen» rena. Det vore tydligt, att det här

gällde ganska betydande samfällda värden, som förslösades. Motionären

antoge, att dessa förhållanden existerade ej blott i Kopparbergs län,

utan hade sin motsvarighet även på andra orter i landet, om ock ingenstädes

i samma utsträckning eller i så utpräglad grad; detta med avseende

på de många delägarna och svårigheten att förena dem om en

gemensam mening angående skötseln av dessa samfälligheter.

Emellertid hade allmänna uppmärksamheten fästs vid ifrågavarande

förhållanden och jordägarna livades av en önskan om ett bättre sakernas

tillstånd. En del av byarnas undantag hade skiftats mellan delägarna,

ehuru nyttan därav vore problematisk på grund av att ägorna i dessa

orter vore så splittrade. Med socknarnas undantag läte sig en uppsittning

knappast genomföra. Vad Mora socken beträffade, så hade

beslut fattats om avverkningsförbud i samband med en beslutad utstakning

av dessa allmänna undantag. Emellertid antoges ett sådant beslut, fattat

av ombud, som valts på kommunalstämma, ej kunna tillerkännas laga

verkan, varför ej heller några åtgärder för dess vidmakthållande kunde

vidtagas. Beslutet visade emellertid en tydlig vilja i den riktningen,

att dessa värden skulle tillvaratagas på ett bättre sätt än hittills. Åven

i en annan av de stora Dalasocknarna hade åtgärder vidtagits i samma

riktning.

Vad som närmast borde göras, även om det finge en interimistisk

karaktär, vore att finna en form för en majoritet av delägare att utverka

avverkningsförbud å den gemensamma marken, varjämte, där avverkningsbar

skog å samfällig mark möjligen funnes, dess avverkning borde få ske

endast efter majoritetsbeslut och till samfällt gagn.

Vid behandling av denna motion yttrade jordbruksutskottet: De

av motionären påpekade missförhållandena vore enligt utskottets åsikt

av den art, att de påkallade särskild uppmärksamhet från lagstiftningens

sida. Bestämmelser syntes därför erforderliga, genom vilka den för

envar delägare i oskift skog av nu ifrågavarande slag i lag medgivna

rätten att till husbehov använda skogen ändrades därhän, att dylika

skogar måtte kunna till samtliga delägares båtnad bliva skötta på ett

ändamålsenligare och mera ekonomiskt sätt, än för närvarande i allmänhet

vore fallet. Ehuru utskottet sålunda funne syftet med motionen synnerligen

behjärtansvärt, ansåge utskottet dock någon särskild åtgärd i anledning

av densamma ej erforderlig, då den föreliggande frågan i annat

sammanhang antoges bliva föremål för vederbörlig prövning. Riksdagen

hade nämligen i anledning av annan motion beslutat att i skrivelse till

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

Kungl. Maj:t anhålla om utredning, i vad mån behov kunde förehnnas

av bestämmelser, avseende att beträffande vid skifte av jord undantagna

eller därmed jämförliga samfällda ägor eller rättigheter bereda delägarna

i samfälligheten tillfälle att fatta bindande beslut i frågor rörande densamma

samt för riksdagen framlägga det förelag, som av denna utredningkunde

föranledas. Då sålunda enligt utskottets mening de av motionären

framförda önskemålen komme att tagas i beaktande vid omförmälda

utredning, hemställde utskottet, att motionen icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd. Denna utskottets hemställan blev av riksdagen bifallen.

I den vid 1913 års riksdag väckta motion förklarade sig motionären

förnya sin anhållan, att riksdagen ville taga i övervägande nödvändigheten

av sådana bestämmelsers åstadkommande, att de i den föregående motionen

skildrade missförhållanden rörande skötseln av samfälld skogsmark skulle

förhindras, intill dess eu definitiv lagstiftning i den önskade riktningen

kunde åstadkommas.

I denna motion anfördes vidare: De former, som kunde finnas lämpliga

att välja för att nå det åsyftade ändamålet, borde givetvis framgå

efter sakkunnig prövning. När det vore fråga om samfälligheter, i vilka

alla eller större delen av en kommuns jordägare ägde del, antoges kommunalstämma

böra tillerkännas rätt att fatta beslut i hithörande frågor

med villkor av Kungl. Maj:ts befallningshavandes fastställelse, sedan

skogsvårdsstyrelsen blivit hörd. Medlemmar av byalag åter kunde tänkas

inkomma till Kungl. Maj:1s befallningshavande med dylik framställning

och erhålla avverkningsförbud, sedan övriga delägare fått tillfälle att

yttra sig i saken.

I sitt yttrande häröver anförde jordbruksutskottet: Det syntes utskottet

otvivelaktigt, att de i motionen påpekade, mångenstädes rådande

missförhållandena beträffande skogssamfälligheters vård och tillgodogörandet

av deras avkastning påkallade reglerande lagbestämmelser i ändamål

att möjliggöra eu till delägarnas gemensamma bästa genomförd rationellare

hushållning med befintlig skogstillgång. Vad som i sådant avseende

kunde anses nödigt eller befogat ur skogsvårdssjmpunkt vore,

enligt vad utskottet inhämtat, föremål för skogslagstiftningskommitténs

uppmärksamhet och antoges komma under riksdagens prövning i sammanhang

med det förslag, vartill nämnda kommittés utredning kunde

giva anledning. Utskottet vore emellertid av den uppfattning, att de

anmärkta missförhållandena i främsta rummet härrörde från den rådande

bristen på lagstadgade former för delägares i samfällighet beslutanderätt

i fråga om deusammas angelägenheter samt frånvaron av auktoriserat

organ för verkställighet av beslut och förvaltning av den samfällda egen
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

domen. Under åberopande härav och med framhållande av förvaltningssvårigheterna

såsom det väsentliga uti ifrågavarande ämne ansåge sig

utskottet böra biträda den av 1912 års jordbruksutskott uttalade mening

angående betydelsen även för förevarande fråga av den av riksdagen

samma år begärda utredningen om bestämmelser, avsedda att bereda

delägare i vissa samfällighet^- tillfälle att fatta bindande beslut i frågor

rörande desamma. Utskottet ansåge foi-tfai-ande den däi-igenom öppnade

utvägen att avhjälpa de anmärkta missförhållandena vara framför andra

ägnad att främja en tillfredsställande slutgiltig lösning av den nu föreliggande

frågan. Emellertid kunde det med hänsyn till vikten av ett

skyndsamt tillvaratagande av de inti-essen, som stode på spel, ifrågasättas,

huruvida icke åtgärder av interimistisk karaktär lämpligen borde

vidtagas i avvaktan på resultatet av de omförmälda utredningarna. I

detta hänseende hade ixtskottet icke kunnat undgå att taga livligt intryck

av vad i motionen framhållits rörande nödvändigheten av ett omedelbart

ingripande från statsmakternas sida i ändamål att snarast råda bot för

de mest framträdande missbruken av rätten till avverkning å samfälld

mark. Härtill komrne, att, enligt vad utskottet erfarit, inom intresserade

kretsar förefunnes en stai-k opinion till förmån för motionärens framställning.

Sålunda både till utskottet inkommit skrivelser från kommunalstämmoi-na

i Mora och Sollerö socknar samt kommunalnämnden i

Våmhus socken, i vilka skrivelser eftertryckligt framhölles nödvändigheten

av att skyndsamma åtgärder vidtoges i det syfte, motionen avsåge.

Då det vore ovedei-sägligt, att behovet av åtgärder i den av motionären

föreslagna riktningen vore mest framträdande i Kopparbergs län, syntes

en möjlig utväg att åtminstone inom sagda län provisoriskt avhjälpa de

mest i ögonen fallande olägenheterna av det nuvarande tillståndet vara

att finna i den av motionären framkastade tanken om medgivande för

lämplig myndighet att, där förhållandena sådant påkallade, på ansökan

av delägare och efter övriga delägares hörande, meddela temporärt förbud

mot avverkning, antingen helt och hållet eller i viss utsträckning, å

sådana skogsmarker, som avsåges i motionen. Den myndighet, som härvid

närmast kunde komma i fråga, syntes, såsom motionären antytt,

vara Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet, som emellertid borde äga

skyldighet att över varje ansökan om dylikt avverkningsförbud inhämta

yttrande från skogsvårdsstyrelsen. Innan någon dylik befogenhet tillerkändes

Kungl. Maj:ts befallningshavande, borde emellertid frågan härom

göras till föremål för en ingående och allsidig utredning, däi-om

Kungl. Maj:t lämpligast kunde föranstalta. På grund av det sålunda

s. 14 Kontrollera mot PDF

Sakkunniga.

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

anförda hemställde utskottet om den åtgärd, som riksdagen därefter

genom sin skrivelse den 30 maj 1913 vidtagit.

Ur de sakkunnigas betänkande, vilket är befordrat till trycket och

till vilket jag i övrigt torde få hänvisa, tillåter jag mig nu omförmäla

följande.

De sakkunniga hade efter undersökning av förhållandena inom ifrågavarande

landsdel funnit sig Övertygade om riktigheten av den uppfattning,

att de missförhållanden, för vilkas avhjälpande åtgärder ifrågasatts,

vore i Kopparbergs län väsentligen mera framträdande än i övriga delar

av riket. Orsaken till att Kopparbergs län kommit att intaga en särställning

i detta hänseende vore helt visst att söka i de egendomligheter

beträffande jordbesittning och ägoreglering, som rått och rådde inom

detta län och som föranlett, att detsamma eller väsentliga delar därav

även i andra lagstiftningsfrågor såsom beträffande jordeböcker, jordregister,

skiftesväsende, fastighetsbokväsende m. m. behandlats olika mot

övriga delar av landet.

Vad anginge jordbesittningsförhållanden och ägoanordning inom

besittningsdelarna, vore här särskilt att märka en ägoblandning, som

tidigare såsom regel sträckt sig utöver gränserna för såväl byalagens

som socknarnas områden och ännu helt säkert ginge vida längre än i

någon annan del av landet. Vidare den av naturförhållandena väsentligen

betingade ägoanordningen, att de förhållandevis små inägorna läge

samlade i tätt bebyggda byområden, under det skogsområdena, för var

by fördelade i hemskogs-, fäbodeskogs- och utskogstrakter, omfattade

betydliga arealer och ofta läge vitt spridda, delvis på stort avstånd från

inägorna. Till byarna hörde fäbodeställen för kreaturens födande och

skötande sommartiden, anlagda på de tidigare gemensamma skogsområdena.

Till var besittningsdel inom by hörde alltså, där ej genom försäljning förhållandena

ändrats, i regel ett, vanligen av en mångfald små ägostycken

bestående, inägoområde kring tomten, ett hemskogsområde, en eller flere

fäbodplatser med tillhörande skogsmark samt ett utskogsområde. Mycket

vanligt vore, att en jordägare hade flera, stundom ett betydligt antal

små besittningsdelar i samma by eller ock i skilda byar och även stundom

inom olika socknar. Såsom väsentligen inverkande omständigheter

på förevarande fråga vore vidare att märka de synnerligen stora byalagen

och folkrika socknarna inom denna landsdel. En alldeles särskild bet}7delse

för besittningsförhållandenas gestaltande hade det speciella skiftesväsen

haft, som införts i detta län genom breven den 9 februari 1802

och 17 augusti 1804 och genom senare författningar vidare reglerats. I

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92. 15

ändamål att skada bot för den då ännu mera än nu rådande oerhörda

ägoblandningen och på så sätt upphjälpa jordbruket i länet hade genom

nämnda två brev föreskrivits, att storskifte skulle med understöd av allmänna

medel företagas i dessa bygder. Det skiftesverk, som i enlighet härmed

påbörjats, hade fortgått till fram mot slutet av förra århundradet och

omfattade en betydande del av länets socknar. Rättesnöre för dessa

skiften hade varit 1783 års förordning om lantmäteri med vissa modifikationer,

som bestämdes genom brevet den 17 augusti 1804 och kungörelsen

den 18 februari 1859. Delningsgrund vid storskiftena hade varit

det av var och en innehavda skattetal, uträknat efter det reducerade

j ordatalet.

Huvudsakligen på statens bekostnad hade sålunda storskifte övergått

i stort sett hela det av Österdalarna och Västerdalarna bestående

s. k. övre Dalalaget eller samtliga socknar inom Nedansiljans, Ovansiljans

och Västerdalarnas fögderier, undantagandes Sävsnäs socken i sistnämnda

fögderi, samt dessutom Svärdsjö och Envikens socknar inom Fall! fogden,

^ varjämte med bidrag av statsmedel på enahanda sätt skiftats

lorsångs, Vika, Stora Tima, Silvbergs och Gustavs socknar i Falu fögderi

samt Säters och Stora Skedvi socknar i Säters fögderi.

I vissa av dessa socknar hade enligt särskilda föreskrifter, innan

skogsmarken delades emellan de i sockenområdet ingående skifteslagen,

avsättning skett av viss del av skogsanslaget till allmänning eller besparingsskog

för socknen. På detta sätt uppkomna skogsallmänningar

funnes för Lima och Transtrands, Orsa, Särna med Idre samt Älvdalens

socknar under benämning besparingsskogar, ävensom för Svärdsjö och

Envikens socknar under benämning häradsallmänningar. I Venjans ''socken

hade dessutom för särskilda skifteslag avsatts besparingsskogar. Dessa

allmänningsskogar vore ställda under tillsyn från det allmännas sida.

Aven mom andra socknar än de nu nämnda hade storskifte efter

enahanda grunder ägt rum, ehuru utan bidrag av allmänna medel, då

dessa bidrag reserverats till de delar av länet, där det ansetts, att ägoblandningen

varit störst och behovet av skifte på den grund mest

kännbart.

Efter de nu omförmälda storskiftesförrättningarna, till vilka initiativet

tagits från det allmännas sida, hade följt åbodelningar av skogsmarken.

Dessa delningar, som vore att anse som fortsättning av sockenstorskiftet,

hade skett på enskilda jordägares initiativ och helt på delägarnas

bekostnad.

Vid nu beskrivna storskiften och åbodelningar hade i regel skett undantag

av mark, utom för sådana behov, som laga skiftesförfattningarna

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

godkände som grund för dylik åtgärd, jämväl för en mångfald andra

ändamål, varjämte icke sällan större eller mindre områden lämnats utanför

delningen, utan att anledning därtill angivits. Vid sockenstorskiftena å

skogsmarken hade i allmänhet före delningen träffats överenskommelse om

vissa undantag för gemensamt behov, men då skiftet sedermera verkställts,

syntes mångenstädes ytterligare en hel del mark hava un dantagits eller

behållits gemensam. Exempel på undantag, som vid sockendelningar uttryckligen

blivit avsatta, vore vägar, grus-, sand-, ler-, torv- och dytag,

stenbrott, utmål för kvarnar, stampar och sågar, flygsandsfält, områden

för s. k. mjågning eller ristäkt för stärkande av älvstränderna till skydd

mot utskärning, »skallplatser» eller områden för utdrivande av rovdjuren

vid skallgång, s. k. vägundantag eller markremsor, som å ömse sidor om

vägarna undantagits och som understundom kunde hava en bredd av hundra

alnar eller mera, vidare, såsom det tycktes, av estetiska skäl, skogbeväxta

holmar och andra platser av värde för traktens utseende.

Vid åbodelningarna hade undantagen av mark i allmänhet varit

än flera och ändamålen därmed än mera växlande än vid sockenskiftena.

Särskilt att märka vore här de mycket talrikt förekommande s. k. stängfångsundantagen

bestående av skogsområden, ofta till betydlig storlek,

som åt delägarna i byar och fäbodeställen utlagts kring byarnas och

fäbodeställenas inägor. Åven vid åbodelningarna hade ofta hänt, att

mark utan angivet skäl lämnats utanför delningen. Stundom kunde man

härvid finna, att anledningen till utelämnandet varit, att markens delande

skulle dragit särskilt hög kostnad eller att marken varit upplåten på

avverkning, varför det ansetts lämpligt, att med delningen finge anstå,

tills dess upplåtelsetiden utlupit.

Av de för byar och fäbodelag sålunda uppkomna gemensamma

skogsområdena hade en stor del senare undergått delning, men ännu

funnes sådana odelade till stort antal och omfång, vadan de tvivelsutan

tillsammans representerade betydande värden, och det vore att antaga,

att större delen av de sålunda bibehållna undantagen icke under närvarande

förhållanden komme att delas. Försök, som på senare tider

gjorts att framtvinga sådan delning, hade nämligen avvisats på den

grund, att delningen ej kunnat ske utan delägares förfång. De vid

sockendelningarna uppkomna gemensamhetsområdena hade bibehållits

odelade, där de ej av förbiseende kommit att intagas i delning av

angränsande enskilda ägor eller, under antagande att de tillhört viss

by, delats mellan ägarna däri.

Av de på omförmälda sätt tillkomna ännu odelade områdena vore

tydligtvis åtskilliga, såsom vägar, en del grustag, stenbrott m. in., fort
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

farande i bruk för det ändamål, varför de undantagits. Andra hade

helt förlorat eller måhända aldrig fått någon betydelse i sådant avseende.

Många gemensamma områden, som i storskiftes- och åbodelningshandlingarna

upptagits såsom oduglig mark, vore nu att anse såsom skogsmark

av god beskaffenhet.

Att lämna en även blott tillnärmelsevis fullständig utredning om

kvarvarande gemensamma områden utav nu ifrågavarande slag hade i

följd av deras stora antal, storskifteshandlingarnas bristfällighet och

svårigheten att utröna, om ett undantaget område senare undergått

skifte eller annan delning — exempelvis sämjedelning utan tillkallande

av lantmätare — tydligtvis icke låtit sig göra. De sakkunniga hava

emellertid meddelat ett stort antal exempel på dylika undantag inom

ett flertal socknar, varav bland annat framgår, att många av undantagen

hava en betydande storlek. Ensamt inom Sollerö socken uppgå de till

4,593 tunnland.

De sakkunniga hava vidare anfört, att de beträffande det sätt,

varpå delägarna hittills använt och fortfarande använde nu ifrågavarande

samfällda områden, funnit ovan omförmälda riksdagsmotioner i stort

sett lämna en tillförlitlig bild av de rådande förhållandena, lind er

resor i orterna hade de inhämtat, att dessa områden, i den mån de varit

skogbeväxta, synnerligen ofta varit föremål för en hänsynslös skogsskövling.

På vissa orter hade det rent av synts vara karakteristiskt

för de samfällda ägorna, att marken kalavverkats, under det å angränsande

enskilda områden funnes goda skogsbestånd. Särskilt gällde

detta om sockenundantagen, varemot å byaundantagen skogen oftare

sparats.

Typiskt exempel på sockenområdenas behandling utgjorde Mora

sockens gemensamma skogsmarksområden, särskilt de å ömse sidor om

vägarna ofta milslångt sig sträckande, 50 till 100 alnar breda s. k. vägundantagen,

vilkas kalavverkade sträckor skarpt framträdde mot den

angränsande markens täta skogsbestånd. Enahanda vore förhållandet

med de flesta av socknens övriga undantag; så uppgåves ett inom

Oxbergs by vid Sjuby fäbodeställe beläget skogsmarksområde om 50

tunnland, därå skogen tidigare sparats, uppenbarligen av den anledning,

att man ansett området tillhöra byn, numera, sedan upplysning vunnits,

att det utgjorde ett sockenundantag, hava av byamännen kalhuggits,

under det byaskogen sparats. Likaså hade den socknen såsom »dytag»

tillhörande s. k. Lomsmyran nära Vinäs om ungefär 200 tunnland god

skogsmark fullständigt kalhuggits.

Ett påfallande exempel på sådan skövling utgjorde vidare den

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 81 höft. (Nr 92.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

behandling, socknens flygsandsundantag vid Bonäs undergått. Detta

område, varå under storskiftet mycket arbete för sandens bindande

uppgåves hava nedlagts och som därefter varit bevuxet med tätt skogsbestånd,

hade för en del år sedan avverkats och skiftats mellan delägarna

i nämnda by, varefter de jordägare, till vilkas ägor marken

lagts, skyndat att ytterligare tillgodogöra sig vad som funnits kvar av

skog därå, enligt vad det uppgivits under inflytande av rådande tvivel

om att marken verkligen tillhört byn. Nu läge området till stor del

kalavverkat.

Uti ovan omförmälda framställning från skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs

län hade styrelsen meddelat, att till densamma ingivits en

beskrivning angående skogsundantagens behandling, enligt vilken byallmänningarna

i oroväckande grad skövlats på skog. Såsom exempel

därpå både anförts, hurusom den i Ore socken belägna Ostansjö och

Östanviks byallmänning, i areal innehållande 800 tunnland, vore »så

gott som renrakad från skog» i det, så snart en buske komme upp,

densamma nedhögges och hackades till ris för att användas till strö i

ladugårdarna.

Att emellertid på åtskilliga håll strävanden gjort sig gällande att

åvägabringa en ordnad hushållning med dessa områden, vore redan i

det föregående antytt. Sådana strävanden hade understundom medfört

åtgärder, som, ehuru de ej haft att stödja sig på gällande lagstiftning,

dock respekterats och tvivelsutan länt vederbörande skifteslag till avsevärd

nytta. I allmänhet hade det varit vederbörande sockens kommunalstämma,

som härvid tagit saken om hand, men understundom hade en

enskild delägare med samtycke av andra för frågan intresserade delägare

på egen hand gjort dispositioner beträffande undantagens skogsbestånd

och använt därför erhållna medel till skifteslagets nytta. En del exempel

på åtgärder, som i nu angivna syfte kommit till stånd eller planerats,

hava anförts av de sakkunniga.

De upplysningar, som erhållits angående åtgärder för vissa skiftesundantags

användande till gemensam nytta, syntes tydligt giva vid

handen, att i dessa bygder en given tendens ganska allmänt rådde att

för ifrågavarande områden åvägabringa en av delägarna själva anordnad

förvaltning med ändamål dels att skydda skogen å undantagen för skövling

dels ock, där förhållandena medgåve att draga inkomst av skogen,

att därmed ombesörja för skifteslagen nyttiga företag. Att strävandena

i denna riktning allenast i jämförelsevis ringa omfattning krönts med

framgång, hade uppenbarligen haft sin grund i motstånd från delägares

sida samt i brist på stöd i gällande lagstiftning för ett ordnande av

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

frågan utan enhällig anslutning av samtliga delägare. Motståndet från

enskilda delägare hade väl i regel berott på den fördel, dessa kunnat

bereda sig genom begagnande av sin husbehovsrätt å undantagsskogen.

De sakkunniga hade sökt skaffa sig upplysning om den betydelse

för jordägarnas hushållning, som denna husbehovsrätt kunde äga,

och hade därvid från alla håll fått det besked, att något verkligt

behov att för ägornas brukande tillgodogöra sig virkestillgångar å

undantagen ingenstädes förefunnes. Där virket från undantagen av

delägare, som avverkat detsamma, verkligen användes till hemmanets

husbehov, vilket ansåges vara mycket svårt att kontrollera, så skedde

detta ej av brist på egen skog utan i ändamål att spara eller avyttra

denna. I de stora skifteslagen vore emellertid möjligheten

för enskilda delägare att tillgodogöra sig skogen å undantagen tydligtvis

beroende på att andra delägare avstode från eller ej bleve i tillfälle

att deltaga i avverkningen därstädes. Enligt vunna upplysningar vore

det ej ovanligt, att delägare avstode från att deltaga i skövling å undantagen

på den grund, att de ogillade detta sätt att handskas med skogen.

Det syntes även i allmänhet kunna antagas, att de delägare, som mest

droge nytta av skogen å undantagen och som därför ivrigast motsatte

sig genomförandet av en ordnad hushållning, vore de, som minst toge

hänsyn till skogens fortfarande bestånd och övriga delägares skäliga

krav på nytta av sin delaktighet i undantagen. Tydligt vore ock, att

den planlöst bedrivna avverkningen, som huvudsakligen avsåge att under

tävlan med andra delägare söka åtkomma så mycket som möjligt av

skogstillgången, föga rättade sig efter husbehovet och dessutom måste

medföra ett betydligt sämre resultat än en förståndig hushållning med

skogen. De sakkunniga hade av dessa upplysningar funnit sig övertygade

om, att den fria husbehovsavverkningen å undantagen varken

vore erforderlig för hemmansbruket eller eljest för delägarna nödig eller,

åtminstone för en stor del av dem, ens till något som helst gagn.

Enligt erhållna uppgifter ansåges på många orter de delägare, som nu

motsatte sig införandet av ordnad hushållning med undantagen, ingalunda

utgöra majoritet inom skifteslagen. Därest lagen gåve möjlighet

för framtvingande av sådan ordning mot en minoritets bestridande eller

passiva motstånd, skulle därför helt säkert vara att förvänta, att, särskilt

under nu rådande kraftiga tendens att för gemensamt bästa tillvarataga

den tillgång, som läge i undantagens skogsbestånd, på många ställen

i dessa bygder förvaltning av undantagen genom delägarnas försorg

skulle komma till stånd. Någon sådan möjlighet syntes emellertid nu

gällande lagstiftning icke lämna.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

De allmänna bestämmelser i gällande lag, som kunde hava tilllämplighet

på användningen av ifrågavarande områden, innefattades i

föreskrifterna om nyttjandet av samfälld skog, vilka återfunnes i 10

kap. 1 § byggningabalken samt i 21 och 22 §§ av förordningen om

skogarna i riket den 1 augusti 1805. Stadgandet i förstnämnda lagrum

gåve rätt för en var jordägare i by att uti dess oskiftade skog och

mark taga torv, näver, ved, timmer, gärdsel, löv och annat, som till

hus och gård tarvades, varemot förbjödes att detta av bole föra eller

åt annan sälja eller upplåta. 1805 års förordning stadgade i 21 §, att

jordägare, som hade oskift skog och alla vore frälse eller alla skatte,

sins emellan ägde överenskomma om skogens nyttjande så till husbehov

som till avsalu, men att utan sådan enhällig överenskommelse ej något

finge av oskift skog av bole föras eller åt annan säljas eller upplåtas.

I 22 § åter förbjödes avsalu utan medgivande av Kungl. Maj:ts befallningshavande

från oskift skog, däri kronan hade del, och detta även

om det skedde med därvarande boställsinnehavares eller kronoåbos medgivande.

Dessa stadganden lämnade tydligen ingen möjlighet för ordnande

av undantagens förvaltning på annan väg än den enhälliga

överenskommelsens.

Det kunde möjligen ifrågasättas, att utvägar för frågans lösande

kunde vara att finna å ena sidan beträffande sockenundantagen i den uti

10 § av förordningen om kommunalstyrelse på landet intagna bestämmelse

om behandling å kommunalstämma av ärende, som anginge allenast

ägare av i mantal satt jord, och å andra sidan i fråga om byaundantagen

i författningarna om byordning. Båda dessa utvägar hade uti ifrågavarande

bygder i särskilda fall blivit använda och de sålunda åstadkomna

anordningarna för undantagens förvaltning uppgåves flerstädes hava

utan motstånd vunnit tillämpning.

Vad då först beträffade kommunalstämmas befogenhet att enligt

nu gällande lag taga befattning med skiftesundantagen, så skulle väl

kunna tyckas, att detta stode i överensstämmelse med föreskrifterna om

sockenallmänningars förvaltning. Denna skulle nämligen enligt 1805

års förordning tillkomma sockenstämma och för de få ännu kvarvarande

egentliga sockenallmänningarna vore den nu underlagd kommunalstämman.

Ett eller annat av Kungl. Maj:t i administrativ väg meddelat beslut

syntes ock hava gått i den riktningen, att kommunalstämma ägde taga

befattning med ärenden angående socknen tillhöriga skiftesundantag.

(Se t. ex. Kungl. Maj:ts resol. den 21 oktober 1871, intagen i Wennbergs

prejudikatsamling under nr 267.) På senare tid syntes emellertid

Kungl. Maj :t hava tillämpat en motsatt princip, så i resol. den 23 april 1897

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

angående disposition av en vid storskifte å Sollerö sockens skogsmark

såsom allmänt undantag avsatt kvarnplats samt resol. den 20 mars 1901

angående fråga om avgäld för vissa områden, som vid storskifte å Mora

socken avsatts som undantag för gemensam räkning. Det syntes ock

vara uppenbart, att handhavandet av egendom, som icke tillhörde socknen

som kommun och ej heller delägarna i deras egenskap av medlemmar

utav denna, icke utan vidare kunde anses falla under kommunalmyndigheternas

befogenhet. Analogien med de av ålder bestående sockenallmänniDgarna

syntes ej heller låta sig vidhålla, då dessa allmänningar

i motsats till skiftesundantagen just vore förbundna med sockenkommunen

på sådant sätt, att den enskilde jordägaren förlorade sin delaktighet i

allmänningen, i händelse hans hemman genom överflyttning skildes från

socknen, under det att främmande jordägare, vars hemman förlädes dit,

därmed inträdde som delägare i allmänningen.

Föreskrifterna angående byordningar vore lämnade genom resolutionen

på allmogens besvär den 1 september 1741 samt brevet till

landshövdingarna den 20 februari 1742 angående landskulturen. I resolutionen

1741 hade bebådats utfärdandet av förslag till allmän byordning

och därjämte förklarats, att ej allenast de på åtskilliga orter då redan

befintliga byordningar utan även de, vilka därefter kunde inrättas, finge

av vederbörande domare stadfästas samt för lag i byaskråna vara gällande.

I brevet 1742, därvid varit fogat ett av riksens ständer uppgjort förslag

till byordning, hade förklarats, att ehuruväl denna byordning ej kunde

i alla mål och omständigheter vara lämplig för varje landsort, dock däri

merendels anförts allt vad som för en i byalag boende lantman vore

angeläget att iakttaga och efterse; kunnandes dock eljest samma byordning

uti det, som funnes nödigt efter varje orts beskaffenhet samt

grannarnas i byalagen överenskommelse, jämkas och inrättas. Om

verkställigheten av vad i brevet föreskrivits anbefalldes landshövdingarna

att draga försorg. Förslaget till byordning hade innehållit särdeles

detaljerade bestämmelser bland annat angående skogshushållningen, varom

sades, att byamännen till skogens bättre skötsel vart år skulle komma

överens om sina byggen, var dessa skulle ske och hur mycket var och en

skulle tillåtas hugga, varjämte tillagts »för övrigt måge byamännen om

skogens röjning, skötsel samt konservation för framtiden själve förordna,

som de efter varje orts beskaffenhet finna bäst och tjänligt vara». Av

byordningsförslagets lydelse framginge, att förutsättningen varit att för

åstadkommandet av beslut enligt densamma ej skulle erfordras enstämmighet.

Var by skulle, om så åstundades, äga frihet att låta sin byordning

vid häradstinget uppläsas och stadfästas.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

I enlighet med de sålunda lämnade föreskrifter hade å vissa orter

allmänna by ordningar tillkommit på initiativ av landshövdingarna. För

Dalarne hade emellertid någon allmän byordning veterligen ej tillkommit.

Frågan, huruvida nyttjandet av byaundantagen skulle kuuna regleras

genom byordningar, hade år 1912 varit föremål för undersökning av

riksdagens lagutskott vid dess behandling av en dit remitterad motion,

vilken givit anledning till riksdagens förut omförmälda skrivelse samma

år beträffande utredning angående beredande av möjlighet för skiftesdelägare

att fatta bindande beslut om undantag vid skifte m. m. I motionen

hade begärts åtgärder i syfte att bereda majoriteten av delägare i bysamhälligheter

möjlighet att inom området av byns gemensamma ekonomiska

och ordningsangelägenheter fatta för minoriteten lagligen bindande

beslut. Lagutskottet hade väl funnit sig ej kunna biträda motionen

i hela dess vidd men tillstyrkt skrivelse av det innehåll, som riksdagens

förut angivna skrivelse utvisade. Angående möjligheten av den föreliggande

frågans ordnande genom byordningars inrättande enligt därför

gällande föreskrifter hade utskottet yttrat följande.

Åven om genom dylika byförfattningar föreskrifter skulle kunna

meddelas med bindande verkan icke blott i fråga om delägarnas i bysamfällighet

gemensamma ordningsangelägenheter utan även med avseende

på förvaltningen av samfälligheter, kunde det dock svårligen antagas,

att i desamma bestämmelser skulle kunna meddelas av beskaffenhet att

föranleda inskränkning i enskild delägare enligt allmän lag tillkommande

rätt i samfälligheten och medföra befogenhet att med intrång i dylik

rätt genom avtal med annan än delägare med laga verkan förfoga över

samfälligheten i fråga. Tvivelaktigt vore ock, huruvida 1741 års resolution

över huvud taget kunde äga tillämpning å samfälligheter, som vid

skifte avsatts för gemensamt behov; i varje fall kunde ej genom bvordningarna

i det föreliggande hänseendet behovet av bestämmelser

fyllas i fråga om andra samfälligheter än bysamfälligheterna. Med hänsyn

till sistnämnda förhållande och osäkerheten i fråga om byordningarnas

tillämpningsområde, syntes det utskottet, som vore en utredning

av hithörande ämnen av behovet påkallad.

Med anledning av riksdagens i sistberörda ärende avlåtna skrivelse

hade, enligt vad de sakkunniga erfarit, yttranden infordrats från Kung!.

Maj:ts befallningshavande i länen. I avgivet yttrande hade Kungl. Maj:ts

befallningshavande i Kopparbergs län förklarat sig finna synnerligen

angeläget, att bestämmelser med det i riksdagens skrivelse angivna syfte

komme till stånd, och ansett, att därigenom en kännbar brist i lagstiftningen

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

skulle fyllas, vadan Kungl. Maj:ts befallningshavande på det livligaste

förordat undersökning i ämnet.

I likhet med vad lagutskottet i ovan angivna yttrande uttalat, hade

de sakkunniga funnit det vara uppenbart, att byordningsförfattningarna

icke kunde inverka på den delägare i samfälld mark enligt allmänning

tillkommande rätt över denna mark eller lämna utväg till ordnandet av

förvaltningen utav denna mark efter andra grunder än som angåves i

sådan lag. De sakkunniga ansåge för ty, att på denna väg ett avhjälpande

av de anmärkta missförhållandena ej stode att vinna.

Det skydd mot förödelse av skogsmark, som lagen den 24 juli

1903 angående vård av enskildas skogar vore avsedd att lämna, vore

otillräckligt för förebyggande av den skövling utav befintliga skogsbestånd,

^ varom här vore fråga. Väl syntes den mening ej hava tillräckligt

fog för sig, enligt vilken nämnda lag ej skulle äga tillämpning på de

för socknar undantagna eller oskiftade lämnade ägor. Tvärtom syntes

det uppenbart, att dessa ägor, såsom efter visst andelstal tillhöriga delägarna

inom de av socknar bestående skifteslagen, vore att hänföra till

enskildas skogar lika väl som de ägor, vilka samfällt tillhörde by, hemman

eller hemmansdel med flera delägare. Skogsvårdslagens bristande effektivitet

i förenämnda avseende berodde däremot huvudsakligen på den

omständigheten, att lagen över huvud taget ej lämnade direkt skydd för

växande skogsbestånd, utan helt riktade sig på åstadkommandet av föryngring

efter avverkning. Vidare vore uppenbart, att beträffande ifrågavarande

gemensamhetsområden skogsvårdsstyrelsernas verksamhet till

skogsvårdens befrämjande hindrades eller väsentligen försvårades genom

sådana ofta förekommande omständigheter som områdenas vitt spridda

lägen, osäkerhet angående äganderätten till desamma och det stora antalet

delägare. Det vore ock att märka, att i de fall, där äga avsatts

för ändamål, som ej stode väl tillsammans med bibehållandet av skog å

ägan, skogsvårdsstyrelsen ej skäligen syntes kunna ingripa mot skogsskövling,

även om sådant ingripande eljest enligt skogsvårdslagen borde

äga rum.

Då alltså nu gällande lagstiftning ej lämnade tillräckligt stöd för

ett effektivt ingripande mot rådande missförhållanden i avseende å användningen

av ifrågavarande gemensamhetsområden och för åvägabringande

av tillfredsställande ordning härutinnan, samt det av den förebragta

utredningen syntes uppenbart, att mycket betydande värden skulle

kunna för nyttiga ändamål räddas genom skyndsamt avhjälpande av

denna brist, hade kommitterade funnit det synnerligen angeläget, att en

lagändring i sådant syfte snarast möjligt måtte komma till stånd. Horn

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 92.

det icke syntes vara att förvänta, att den under utarbetande varande

revidering av lagstiftningen angående enskildas skogar inom kortare tid

än minst två eller måliända tre år kunde resultera i ny lagstiftning på

området, och det jämväl syntes möjligt, att det definitiva ordnandet av

frågan kunde i någon mån bliva beroende på den utredning, som

begärts i riksdagens förenämnda skrivelse år 1912, ansåge de sakkunniga

det vara nödigt, att de erforderliga lagstiftningsåtgärderna

vidtoges utan att invänta slutförandet av utredningen i omförmälda två

frågor.

Den lagstiftning, riksdagen ifrågasatt i skrivelsen den 30 maj 1913,

skulle väl — enligt vad de sakkunniga vidare anfört — hava till sitt

närmaste föremål allenast öppnande av möjlighet att få mark av ifrågavarande

slag ställd under förbud att avverkas annorledes än efter utsyning.

— Då emellertid det dem lämnade uppdrag ej begränsats på

sådant sätt, att icke jämväl andra anordningar, som kunde vara ägnade

att förebygga vanvård av den samfällda skogen, borde tagas under övervägande,

och det synts de sakkunniga uppenbart,. att verksammaste

sättet att förebygga sådan vanvård vore att därutinnan åstadkomma

lämpligen ordnad hushållning, så hade de i främsta rummet tillsett, huru

en sådan ordning ulan för mycken omgång eller annan olägenhet och

till största möjliga gagn såväl för delägarna som för skogsvårdsintresset

skulle kunna låta sig genomföra. Endast i den mån detta i följd av

rådande förhållanden funnes ogörligt, borde enligt de sakkunnigas mening

det yttersta medlet mot skogsskövlingen, avverkningsförbudet, komma

till användning. I avseende å sistnämnda åtgärd hade de i övrigt funnit

böra anmärkas, att ehuru densamma i sin enklaste form, det absoluta

förbudet mot all avverkning, ej erfordrade vare sig vidlyftiga föreskrifter

eller större apparat för handhavandet, så skulle däremot förbudet, kombinerat

med utsyningsrätt, såsom i riksdagsskrivelsen ifrågasatts, . för

rationell tillämpning förutsätta en organisation av delägarna, som möjliggjorde

besluts fattande om användningen av utsyningsrätten och av den

vinst, som skulle kunna erhållas därav. Att återigen tänka sig det

absoluta avverkningsförbudet såsom enda medlet att undanrödja, det

rådande oefterrättlighetstillståndet skulle helt säkert, även för den jämförelsevis

korta tid, som en provisorisk lagstiftning borde omfatta, icke

ens ur skogsvårdssynpunkt vara tillfredsställande, och ett dylikt förbud

skulle komma att verka förlamande på den mer och mer framträdande

tendensen till självverksamhet för lämpligt ordnande av hushållningen

med skogsundantagen.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 92.

Vid övervägande av möjligheterna att för ifrågavarande skogsområden

anordna en av delägarna själva omhänderhavd förvaltning hade

de sakkunniga funnit en viss åtskillnad vara att göra mellan de större,

av socken eller socknar bestående skifteslagen å ena sidan samt de från

dem utbrutna bya- eller fäbodesamfälligheterna å andra sidan. Vad de

förstnämnda beträffade, erbjöde sig i viss mån analogien med sockenbesparingsskogar

och sockenallmänningar såsom uppslag för anordnandet

av förvaltningen. Den ordinarie sockenrepresentationen enligt förordningen

om kommunalstyrelse å landet gåve ock en naturlig utgångspunkt för

förvaltningens organiserande. Någon betänklighet mot att överlämna

bestämmanderätten över ifrågavarande områden åt denna representation,

sammansatt så, som i berörda förordning stadgades beträffande handhavandet

av frågor, som rörde allenast i mantal satt jord, syntes ej böra

råda, därest för samma bestämmanderätt uppställdes gränser, ägnade att

tillförsäkra alla delägare deras tillbörliga rätt i avkastningen och förebygga

dennas användning på annat sätt än till delägarnas bästa. Vad

åter anginge de jämförelsevis mindre skifteslagen, byar och fäbodelag,

så förefunnes väl beträffande de förra en viss organisation, bystämman,

för handhavande av byns allmänna angelägenheter, men som denna ej

allestädes syntes hava så fast gestaltning och vara med avseende å ledningen

av ärendenas behandling så ordnad, att handhavandet av ifrågavarande

angelägenhet lämpligen borde läggas till densamma, syntes för

så väl byar som fäbodelag erfordras särskild anordning för omhänderhavandet

av förvaltningen utav skogsundantagen.

Härför nödiga bestämmelser hade synts böra omfatta föreskrifter

om utseendet av lämplig person för delägarnas sammankallande och

ledande av deras förhandlingar, om sättet för sammankallandet och om

beslutmässighet för delägarnas majoritet. Emellertid vore att förutse,

att sådana fall kunde inträffa, där äga, som det kunde vara av vikt att

skydda mot skogsskövling, på en eller annan grund icke kunde ställas

under förvaltning. Ett sådant fall förelåge exempelvis då i följd av

ofullständiga uppgifter i skifteshandlingarna osäkerhet rådde, huruvida eu

oskiftad lämnad äga tillhörde den storskiftade socknen eller en däri ingående

by. Så länge sådan osäkerhet fortvarade, kunde det tydligen

ej ifrågakomma att ställa ägan under förvaltning för ettdera skifteslagets

räkning, men däremot kunde det ej rimligen vara något att invända

mot att ägan ställdes under avverkningsförbud, i vilket fall därav

fallande avkastning lämpligen kunde sättas under offentligt förvar, till

dess det temporära hindret för förvaltningens anordnande kunnat bliva

undanröjt. I åtskilliga andra fall kunde det antagas att, ehuru förutBihang

till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 81 höft. (Nr 92.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

sättningar i övrigt förelåge för en viss ägas ställande under förvaltning,

tillbörlig majoritet bland delägarna ej kunde vinnas härför. Åven i

sådana fall borde det stå Öppet att få ägans skogsbestånd skyddat genom

avverkningsförbud och möjlighet borde da lämnas delägarna att besluta

om användningen av ägans avkastning.

Utfående från nu angivna synpunkter hade de sakkunniga utarbetat

''nedanstående förslag till lag angående särskilda bestämmelser

beträffande viss samfälld skogsmark inom. Kopparbergs län.

De sakkunniga hava framhållit, att i lagförslaget avsåges allenast

sådana samfällda ägor, som avsatts eller lämnats oskiftade vid sockenstorskifte

eller därpå följande åbodelning inom by, fäbodelag eller annan

sådan samfällighet. Därunder inbegrepes alltså icke samfällda ägor,

som undantagits vid egentliga laga skiften eller storskiften, som ägt

rum inom byalag utan föregående skifte av hela socknen. Såsom ovan

framhållits, hade länets flesta socknar undergått storskifte och på de

orter, där sådana skiften ej förekommit, uppgåves förhållandena ej.förete

den särskilda prägel, som ansetts föranleda speciallagstiftning i förevarande

ämne.

De sakkunnigas lagförslag är av följande lydelse:

Förslag

till

lag angående särskilda bestämmelser beträffande viss samfälld skogsmark

inom Kopparbergs län.

Inom Kopparbergs län skola under tiden till den 1 juli 1918 beträffande

sådana samfällda ägor av skogsmarks natur, som vid storskifte

av socken eller delning av därvid utbrutet skifteslag antingen för gemensamt

behov undantagits eller eljest lämnats odelade, följande bestämmelser

gälla.

§ !•

Do) Åga, som i denna lag avses, må i den ordning, här nedan

sägs, ställas under förvaltning, där sådant kan ske utan märkligt förfång

för delägare, som till åtgärden ej lämnat medgivande, och utan att

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd Proposition Nr 92. 27

kränka den rätt med avseende å ägan, som kan tillkomma någon, vilken

ej är delägare däri.

2:o) Varder sådan äga, som i l:o) sägs, ej ställd under förvaltning,

må den under enahanda betingelser, som där angivas, efter ty nedan

sägs ställas under avverkningsförbud, där detta prövas vara ur skogsvårdssynpunkt

nödigt eller lämpligt.

3:o) Å område, som sålunda är ställt under förvaltning eller avverkningsförbud,

skall vad i 10 kapitlet 1 § Byggningabalken samt 21

och 22 §§ i Kungl. Förordningen om skogarna i riket den 1 augusti

1805 stadgas angående nyttjande av samfälld skog icke äga tillämpning.

§ 3.

l:o) Vill delägare väcka fråga om sådan åtgärd, som i § 1 sägs,

ingive ansökan härom till Konungens befallningshavande. I ansökningen

skall angivas, vilket skifteslag ägan tillhör.

2:o) Kan i särskilda fall ej med säkerhet angivas, huruvida äga

tillhör vare sig storskifta^ socken eller därifrån utbruten by eller annan

sådan samfällighet, må dock på sätt i l:o) sägs fråga väckas om ägans

ställande under avverkningsförbud, och skall därvid uppgift lämnas om

båda de skifteslag, till vilka ägan möjligen kan höra.

§ 3-

Över ansökning, som i § 2 sägs, skola delägarna i vederbörande

skifteslag lämnas tillfälle att yttra sig.

Föreligger fall, som i § 2 2:o) avses, skall frågan anses angå det

större skifteslaget.

För inhämtande av yttrande, som ovan nämnts, skall den i ansökningen

väckta fråga, där skifteslaget består av hel socken, förekomma

till behandling å denna sockens kommunalstämma. Innefattar storskiftat

område mera än en socken eller delar av skilda socknar, behandlas

frågan å kommunalstämma i den av socknarna, som Konungens befallningshavande

bestämmer. I andra fall skall frågan förekomma å sammanträde

med delägarna inför den, som av Konungens befallningshavande

därtill förordnas. Kommunalstämma, varom här sägs, må ej utsättas

att hållas tidigare än minst 14 dagar efter dess kungörande. I fall, då

frågan icke skall förekomma å kommunalstämma, skall den, som förordnas

att i ärendet hålla sammanträde med delägarna, utsätta tid och

ort för sammanträdet samt kungöra därom på sätt i 22 och 23 §§

skiftesstadgan sägs.

Förordnande, varom nu ar nämnt, skall meddelas avgiftsfritt.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

§ 4-

Vid ärendets behandling å kommunalstämma eller sammanträde

med delägare enligt § 3 bör, därest i ansökningen fullständig uppgift

icke lämnats om däri avsedd ägas läge, storlek eller övriga beskaffenhet

eller om äganderätten därtill, utredning, i den mån ske kan, härom

förebringas.

Avser ansökning ägas ställande under förvaltning, må tillstädesvarande

delägare vid sammanträdet däröver besluta. Avslås därvid ansökningen,

skall densamma anses förfallen, varemot, om ansökningen

bifalles, beslutet skall underställas Konungens befallningshavandes prövning.

Har ansökning, enligt vad nu är sagt, avslagits, må delägare vid

samma kommunalstämma eller sammanträde väcka fråga om avverkningsförbud

å den äga, som i ansökningen avsetts.

I fråga om ägas ställande under avverkningsforbud hava delägarna

ej att fatta beslut, utan skall, evad sådant yrkande omfattas av flera

eller färre delägare, protokollet över ärendets behandling för frågans

avgörande till Konungens befallningshavande insändas.

Vid besluts fattande tillkommer rösträtt en var delägare efter reducerat

jordatal; dock att rösträtt ej må av någon utövas för mera än en

tjugondedel av skifteslagets efter denna grund beräknade hela röstetal.

Såsom beslut gäller den mening, varom delägare, som äga mera än

hälften av de avgivna rösterna, sig förenat; skolande, där rösterna utfalla

lika å ömse sidor, frågan avgöras genom lottning.

Där ärendet förekommer å kommunalstämma, lände till efterrättelse

föreskrifterna i Kungl. Förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse

å landet med de undantag, som föranledas dels av den i § 3

här ovan givna bestämmelse om stämmans kungörande samt därav att,

där frågan rörer olika socknar eller delar av sådana, samtliga delägare

äga att å den sockens kommunalstämma, därå ärendet förekommer, avgiva

yttrande och deltaga i beslut, dels ock av de i förevarande paragraf

och § 6 givna stadganden om röstgrund och besluts fattande och om val.

§ 5.

Sedan protokoll över ärende, som i § 4 sägs, jämte beslut, där

sådant av delägarna fattats, inkommit till Konungens befallningshavande,

skall tillfälle att i ärendet sig yttra lämnas dem, som, utan att vara

delägare, kunna hava rättsanspråk att däri göra gällande; och skall för

den skull Konungens befallningshavande låta i länskungörelserna och

ridning i orten införa kungörelse om i ärendet föreliggande yrkande

eller beslut, med tillkännagivande, att yttrande däröver till Konungens

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

befallningshavande må ingivas inom den tid, som Konungens befallningsbavande

bestämmer. Där omständigheterna sådant föranleda, må Konungens

befallningshavande i sammanhang härmed ställa den äga, frågan rörer,

under avverkningsförbud, intill dess frågan blivit av Konungens befallningshavande

prövad.

Har beslut om ägas ställande under förvaltning enligt § 4 underställts

Konungens befallningshavandes prövning, skall, där detsamma

finnes vara i vederbörlig ordning tillkommet och hinder i övrigt för sökta

åtgärdens beviljande enligt denna lag icke töreligger, beslutet av Konungens

Detallningshavande fastställas. I motsatt fall varde den i ärendet gjorda

ansökning avslagen.

Har yrkande om avverkningsförbud enligt ovannämnda paragraf till

Konungens befallningshavandes avgörande överlämnats, pröve Konungens

befallningshavande, huruvida sådana omständigheter föreligga, att ansökningen

enligt § 1 må bifallas, och äge Konungens befallningshavande,

där så finnes vara fallet, ställa ägan under avverkningsförbud antingen

på viss tid eller tills vidare, dock att förbud ej må gälla längre än till

den 1 juli 1918. Avverkningsförbud innebär, att å ägan ej må verkställas

avverkning annorledes än i den ordning, som i § 8 sägs.

Avverkningsförbud må ej utgöra hinder för prövning av senare

uppkommen fråga om den med förbudet avsedda ägas ställande under

förvaltning. Besluta delägarna sådan förvaltning, äge Konungens befallningshavande,

där hinder därför ej finnes möta, att med upphävande

av avverkningsförbudet fastställa samma beslut.

Besked om fastställelse av beslut rörande ägas ställande under förvaltning

samt om meddelande av avverkningsförbud skall genom Konungens

befallningshavandes försorg införas i länskungörelserna och i tidning i

orten ävensom tillställas vederbörande kommunalstämmas ordförande

eller annan, inför vilken frågan enligt § 3 behandlats.

Konungens befallningshavandes beslut i fråga om ägas ställande

under avverkningsförbud träder, utan hinder av anförda besvär, i verkställighet

genast efter kungörandet. Har Konungens befallningshavande

fastställt delägares beslut om ägas ställande under förvaltning, skall,

intill dess fastställelsebeslutet vunnit laga kraft eller slutligen prövats,

beträffande den äga gälla vad om äga, som ställts under avverkningsförbud,

är sagt.

§ G.

Har äga ställts under förvaltning, som i § 5 sägs, tillkommer det

delägarna att fatta beslut om grunderna för denna förvaltning; skolande

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 92.

beslutet jämte reglemente för förvaltningen, där sådant upprättats, underställas

Konungeus befallnmgshavandes prövning.

Ärende, varom i första punkten sägs, behandlas av delägarna å

kommunalstämma eller sammanträde i enahanda ordning, som angående

delägares hörande över ansökan om ägas ställande under förvaltning är

föreskriven. Ifrågakommer därvid val, gälle härom vad angående beslut

i § 4 sägs. .

Å mark, som är ställd under förvaltning, må avverkning ej bedrivas

i annan ordning än enligt därför fastställda bestämmelser.

§ 7.

För ägas förvaltning enligt denna lag må delägare utan sitt medgivande

icke påföras utgift i annan mån än genom användande av på

honom belöpande andel i ägans avkastning.

Fen delägarna eller av dem utsedd styrelse tillkommande befogennet

med avseende å äga, som ställts under förvaltning, innefattar jämväl

rätt att för ägan tala och svara, men icke behörighet till ägans avhändande

eller eljest till åtgärder, som innebära förfogande över ägan

eller dess avkastning under längre tid än till den 1 juli 1918.

Avkastningen av äga, som ställts under förvaltning, bör i främsta

rummet användas till bestridande av kostnader för förvaltningen och därefter

vare sig till sådana utgifter, som avse skifteslagets gemensamma

nytta, såsom skogskultur, anläggning och underhåll av erforderliga vägar

och broar eller dylikt, eller ock till fondering eller utdelning till delägarna

efter en vars delaktighet i den förvaltade ägan.

§ 8.

Där för skogsvården finnes nödigt eller lämpligt, att viss avverkning

sker å äga, som ställts under avverkningsförbud enligt denna lag, må, pa

framställning av delägare, utsyning genom skogsvårdsstyrelsens försorg

därå verkställas; och skall det utsynade genom kronobetjäningen å

offentlig auktion försäljas samt behållna köpeskillingen därför sättas

i förvar hos Konungens befallningshavande för delägarnas räkning.

Vilja delägarna besluta om sådana medels användning eller förvaltning,

må det ske i den ordning, som angående ägas förvaltning i § 6

stadgas; och äge i fråga härom bestämmelserna i § ( motsvarande tilllämpning.

Där sådant fall föreligger, som i § 2 2:o) omnämnes, skola

dock alltid medlen hållas i förvar, intill dess utrett blivit, vilketdera

skifteslaget ägan rätteligen tillhör.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 92.

§ 9.

Klander mot redovisning för förvaltad ägas avkastning eller fördelningen

därav tillhör vederbörlig domstols prövning.

Vill någon eljest föra klagan över förvaltningsåtgärder eller beslut

av styrelse eller delägare, lände till efterrättelse vad i Kungl. Förordningen

den 21 mars 1862 finnes stadgat om besvär över kommunalstämmas

beslut.

Klagan över Konungens befallningshavandes beslut i ärende, som i

denna lag avses, må föras i den ordning, som i 77 § nämnda förordning

sägs.

§ 10.

Ovar delägare i mark, som ställts under förvaltning eller avverkningsförbud

enligt denna lag, olovligen avverkning därå, straffes enligt

24 kapitlet 6 § strafflagen.

Åtal mot förseelse, som nu sagts, må, där fråga är om mark, som

ställts under förvaltning, väckas av delägare eller styrelse eller, på angivelse

av dem, av allmän åklagare. I andra fall åtalas förseelse av

allmän åklagare.

§ 11.

Sådan kostnad, som för ärendes behandling enligt §§ 3, 4 och 5

kan ifrågakomma, skall förskjutas av sökanden; men skall, där ansökningen

föranleder till någon av de i § 1 nämnda åtgärder, slutligen

gäldas av delägarna i mån av deras andel i den med åtgärden avsedda äga.

§ 12-

Vad i denna lag stadgas skall ej äga tillämpning å de för Lima,

Transtrands, Orsa, Särna, Idre och Älvdalens socknar samt inom Venjans

socken avsatta besparingsskogar eller å Svärdsjö och Envikens socknars

häradsallmänningar.

Denna lag träder genast i kraft.

1 fråga om de särskilda bestämmelserna i lagförslaget hava de

sakkunniga framlagt speciella motiv, av vilka inhämtas följande.

I överensstämmelse med den föreslagna lagens egentliga ändamål

att främja skogsvård och förnuftig användning av skogstillgången

å vissa skifteslag tillhöriga gemensamma ägor, hade till lagens giltighets
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 92.

område endast hänförts ägor, som vore att betrakta som skogsmark.

Huruvida äga skulle hänföras till denna kategori, borde tydligtvis avgöras

efter ägans naturliga beskaffenhet, oavsett det sätt, varpå ägan rubricerats

i skifteshandlingarna. Det kunde möjligen ifrågasättas, huruvida icke

från lagens tillämplighet bort uteslutas sådana områden, som vid skifte

avsatts för visst ändamål, vilket ej väl kunde stå tillsammans med bibehållande

eller uppdragande av skog å området. Då emellertid i ett ej

ringa antal fall de ändamål, varför äga sålunda avsatts, numera förlorat

all betydelse för skifteslagen och i många andra fall de för vissa ändamål

avsatta ägor vore så rikligt tilltagna, att ändamålen kunde tillgodoses

genom användning av en mindre del av dessa ägor, hade sådan inskränkning

beträffande lagens giltighetsområde ej ansetts böra göras. Däremot

borde enligt § 1 i varje fäll bedömas, huruvida åtgärd, som där avsåges,

kunde vidtagas utan att nu antydda intressen obehörigen träddes

för nära.

I . § 1 angåves de allmänna villkoren för en ägas ställande under

förvaltning eller avverkningsförbud. Då verkan av dessa åtgärder enligt

paragrafens tredje stycke skulle bliva, att den delägarna enligt byggningabalken

och förordningen den 1 augusti 1805 tillkommande rätt till

husbehovsnyttning å ägan upphörde, så vore tydligt, att visst men för

delägare alltid skulle kunna anses vara förhanden, så snart sådan åtgärd

genomförts. Enligt vad förut framhållits, borde emellertid sådant men

svårligen kunna antagas bliva av den betydelse för någon delägare, att

det skäligen förtjänade beaktande. För de troligen ganska sällsynta fall,

där delägare på nu antydda sätt eller eljest verkligen skulle kunna antagas

lida avsevärt förfång av åtgärd, varom här vore fråga, hade emellertid

här införts bestämmelse om att åtgärden under sådana förhållanden ej

Unge tillstädjas. Tydligtvis kunde de fall, då dylik åtgärd kunde vålla

sådant förfång, bliva flera, när det rörde sig om avverkningsförbud, än

när fråga vore om ägas ställande under förvaltning. Ägas förvaltning

syntes nämligen i regel kunna ordnas så, att det speciella ändamålet

ej träddes för nära.

Utom för delägare kunde ifrågavarande åtgärder tänkas vålla men

även för vissa rättsägare, såsom innehavare av avverkningsrätt eller

servitut. Att dessas rätt måste lämnas oförkränkt, folie av sig självt.

Sålunda skulle ett område, varå rätt till avverkning vore upplåten, icke

få ställas under avverkningsförbud, så vitt det inkräktade på denna rätt.

Emellertid kunde det antagas, att sådana upplåtelser, för vilkas giltighet

borde erfordras, att alla delägare därvid medverkat, om de någon gång

förekomme, åtminstone ej vore talrika. Däremot förekomme väl oftare,

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

att hithörande ägor vore besvärade av servitut, såsom rätt till skogsn}

ttning, upplagsplats, grustäkt m. in. I sådana fall hnge för varje

gång prövas, huruvida anordnande av förvaltning eller förbud för avverkning

å sålunda besvärad äga kunde ske utan men för rättsägarna.

Särskilt i fråga om förvaltnings anordnande vore emellertid att märka,

att denna i allmänhet borde kunna lämpas så, att nu angivna intressen

ej träddes för nära. Tydligtvis borde i slika fall omförmälda intressens

tillgodoseende övervakas vid den prövning av antagna grunder för ägas

förvaltning, som skulle äga rum enligt § 6.

I riksdagsskrivelsen den 30 maj 1913 hade Kungl. Maj:ts befall- § 2.

ningshavande angivits såsom den myndighet, som borde besluta angående

den däri ifrågasatta åtgärden. De sakkunniga hade i överensstämmelse

härmed ansett de åtgärder, som nu föreslagits, böra bero på nämnda

myndighets avgörande. I varje fall borde emellertid initiativet till åtgärdens

vidtagande tillkomma delägare.

Såsom förut framhållits, hände det ej sällan, att svårigheter yppades

för avgörande, huruvida äga, som undantagits eller lämnats oskiftad,

tillhörde den storskiftade socknen eller ett därifrån utbrutet mindre skiftesby

eller fäbodelag o. s. v. — som sedermera delats. Med avseende

å talrikheten av sådana fall hade det synts olämpligt att helt

utesluta dem från lagens tillämpning. Sökanden borde emellertid, då

sådant fall förelåge, giva detta tillkänna genom att i ansökningen alternativt

angiva båda skifteslagen, socknen och det därur utbrutna skifteslaget,

vartill ägan möjligen kunde höra. Att sådan äga, därest oklarheten

angående äganderätten ej hävdes, icke kunde bliva ställd under förvaltning,

hindrade ej, att ansökningen riktades på denna åtgärd. Det vore

nämligen förutsatt, att under ärendets vidare behandling utredning'' i

detta avseende kunde förebringas.

Att vid den preliminära behandlingen av ansökning om åtgärd, §

som avsåges i lagen, frågan borde anses röra det i ansökningen angivna

skifteslaget och, i det i § 2: 2:o) omförmälda fall, det större, av socken

bestående skifteslaget, vore betingat av praktiska skäl. Skulle vid den

i § 4 föreskrivna utredning osäkerhet om rätten till ägan bliva hävd,

eller upplystes det, att uppgift i ansökningen om äganderätten vore oriktig,

så komme detta att sålunda inverka på ärendets vidare behandling, att

efter omständigheterna antingen ärendet förfölle eller sökanden med

rättelse av uppgiften om det skifteslag, vartill ägan skulle höra, hos

Kungl. Maj:ts befallningsliavande begärde ny åtgärd för rätta delägares

hörande eller slutligen, där osäkerhet enligt § 2: 2:o) hävts, så att ägan

rätteligen funnits tillhöra det större skifteslaget, den inledda behandlingen

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 81 käft. (Nr 92.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

av ärendet fortsattes. Delägarnas yttrande borde inhämtas på Kungl. Maj:ts

befallningshavandes föranstaltande antingen, där frågan rörde ett av socken

bestående skifteslag, å kommunalstämma, eller eljest å sammanträde med

delägarna inför särskilt härför utsedd person. Att i förra fallet ärendets

behandling ansetts böra förläggas till kommunalstämma berodde därpå,

att, såsom förut blivit antytt, i ifrågavarande bygder, där i allmänhet

den ojämförligt större delen av vid kommunalstämma röstberättigade vore

jordägare, denna stämma utgjorde socknens jordägares naturliga representation

och användes på sådant sätt i varjehanda fall. Så t. ex. i fråga

om förvaltningen av vissa socknars besparingsskogar och skogsmedelsfonder.

Ett sammanträde av socknens jordägare skulle även i allmänhet

få huvudsakligen samma sammansättning som kommunalstämman och

helt och hållet den sammansättning stämman töretedde i ärenden, som

rörde allenast i mantal satt jord. Den ordning för ärendenas behandling,

som gällde i fråga om kommunalstämma, syntes även med fördel kunna

tillämpas på nu förevarande ärenden, dock med vissa undantag, av vilka

här angåves bestämmelsen om kungörelsetiden. Då enligt förordningen

om kommunalstyrelse på landet kommunalstämma i visst fall kunde utsättas

att hållas redan samma dag, som kungörelse därom skedde, men

för ärende av förevarande slag det vore av vikt, att delägarna finge

kännedom därom i så god tid, att de finge tillfälle att före sammanträdet

överväga frågan, hade det stadgats, att kungörelse borde ske minst 14

dagar före stämma, varå ärendet förekomme.

Det hade i åtskilliga fall inträffat, att en socken, som undergått storskifte,

efteråt delats i två självständiga socknar. Så vore t. ex. fallet

med Mora, som delats i Mora och Yåmhus socknar, samt Leksand, som

delats i Leksands och Siljansnäs socknar. I vissa fall hade ock i skifte

av en socken ingått by eller hemman från annan socken, varjämte genom

senare överflyttning stundom från eu skiftad socken hemman flyttats till

annan socken. För dessa fall hade i analogi med stadgandet i rättegångsbalkens

kap. 1 § 1 lämnats föreskrift om särskilt bestämmande av

den socken, å vars kommunalstämma ärende, varom nu vore fråga, borde

förekomma. För de fall, då äga tillhörde något av de mindre skifteslagen,

by, fäbodelag eller därmed jämförlig samfällighet, erfordrades

bestämmande av någon person, som borde utsätta och kungöra sammanträde

för delägarnas hörande. Det hade synts lämpligast, att detta

bestämmande överlämnades till Kungl. Maj:ts befallningshavande. De

sakkunniga hade föreställt sig, att i vissa fall, synnerligen där äganderättsfrågan

kunde synas mera invecklad, vederbörande lantmätare eller

någon person, som ägde särskilt noggrann kännedom om fastighets
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

förhållandena i orten, skulle vara mest lämpad att leda förhandlingarna.

Då kostnaderna för nu avsedda förrättningar, som syntes kunna antagas

bliva till allmänt gagn, borde begränsas så mycket som möjligt, hade

det ansetts, att förordnande, som kunde erfordras för hållande av sammanträde

enligt denna föreskrift, borde meddelas avgiftsfritt.

Mellan de båda åtgärderna, ägas ställande under förvaltning och

avverkningsförbud, gjordes i § 4 den skillnaden att, under det delägarna

tillerkänts rätt att definitivt avslå eller villkorligt bifalla ansökan, som

riktade sig på förstnämnda åtgärd, så skulle de beträffande den senare

åtgärden allenast hava att yttra sig, och avgörandet skulle helt och

hållet tillkomma Kungl. Maj:ts befallningshavande. Denna skillnad vore

beroende av sakens natur, enär förvaltningsfrågan måste anses i första

rummet beröra delägarnas rätt, varemot avverkningsförbudet mera direkt

åsyftade allmänt gagn.

Det vore sålunda uppenbart, att ägas ställande under förvaltning

ej borde ifrågakomma, utan att majoriteten bland delägarna önskade

sådan ordning införd. Det skulle för övrigt näppeligen låta sig göra

att utan medverkan av denna majoritet lämpligen reglera en sådan förvaltning.

Att majoriteten härvid borde räknas efter andelstal, syntes

vara tydligt, men de sakkunniga hade, då gemensamma ägors ställande

under förvaltning i allmänhet kunde antagas mest inverka på de mindre

delägarnas rätt, ansett en inskränkning i rösträttens beräknande efter

denna grund böra ske så tillvida, att de större delägarnas röster i viss

mån reducerades. Med den begränsning, som §§ 6 och 7 innehölle

beträffande förvaltad ägas disponerande och användningen av dess avkastning,

borde det ej vara att befara, att den relativa övervikt vid

förvaltningsfrågors avgörande, som sålunda kunde tillkomma de mindre

delägarna, skulle missbrukas till övrigas förfång.

För omröstning enligt denna paragraf syntes vara erforderligt, att

röstlängd, upprättad efter reducerat jord atal, funnes att tillgå. Sådana

längder uppgåves för närvarande vara upprättade för de socknar, som

ägde s. k. skogsmedelsfonder, vilkas förvaltning lydde under kommunalstämman.

För övriga socknar borde det icke bliva förenat med större

omgång eller besvär att, då ärende, som i denna lag avsåges, skulle

förekomma till behandling å kommunalstämma, anskaffa sådan längd.

Då det kunde vara att befara, att vissa delägare, särskilt sådana,

som av en eller annan grund motsatt sig ägas ställande under förvaltning

eller avverkningsförbud, under den tid, som måste åtgå för främmande

rättsägares hörande och ärendets vidare behandling av Kungl.

Maj:ts befallningshavande, skulle sträva att tillgodogöra sig så mycket

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

som möjligt av ägans skogstil]gång, hade bestämmelse om temporärt

avverkningsförbund, avsett att hindra sådant förfärande, intagits i § 5.

Den prövning, som tillkomme Kungl. Maj:ts befallningshavande

beträffande ägas ställande under förvaltning, avsåge dels frågan om den

formellt riktiga tillkomsten av delägarnas därom fattade beslut dels ock

frågan, huruvida detta beslut i materiellt avseende uppfyllde de villkor,

som i förslaget uppställdes för åtgärdens anordnande. Tillses borde

alltså, att ägan vore av det slag, som avsåges i lagen, och att den

tillhörde det skifteslag, vars delägare däröver beslutat, samt vidare att

åtgärden ej kunde anses lända till märkligt men för delägare, som ej

medgivit densamma, eller förringa främmande rättsägares rätt. Däremot

både Kungl. Maj:ts befallningshavande ej att undersöka åtgärdens

lämplighet eller nytta i andra avseenden. Kungl. Maj:ts befallningshavandes

beslut borde innefatta antingen fastställelse av delägarnas beslut

om ägans ställande under förvaltning eller ock avslag å den därom

gjorda ansökningen. Förelåge angående samma äga ansökning jämväl

om ägans ställande under avverkningsförbud, borde Kungl. Maj:ts befallningskavande,

därest ansökan om ägans ställande under förvaltning

avsloges, taga frågan om avverkningsförbud under prövning.

I fråga om sökt avverkningsförbud borde Kungl. Maj:ts befallningsbavandes

prövning omfatta ej blott samma omständigheter som

anförts angående ägans ställande under förvaltning utan jämväl lämplighetsfrågan,

sedd ur skogsvårdssynpunkt.

Underställning av delägarnas beslut om grunderna för ägas förvaltning

ävensom av antaget reglemente därför både ansetts nödig till

förebyggande av förvaltnings anordnande på annat sätt än som överensstämde

med lagens mening. Då lagen både den dubbla uppgiften

att dels främja skogsvårdsintresset, dels ock möjliggöra den befintliga

skogstillgångens användande på fördelaktigaste sätt, borde tydligtvis

förvaltningen inrättas efter sådana grunder, att nämnda intressen tillgodosåges,

i den mån icke härifrån undantag i ena eller andra avseendet

måste göras med anledning av det för viss äga vid skiftet bestämda

ändamål, ägans beskaffenhet, annan tillkommande rätt däri eller andra

särskilda omständigheter. Ärende angående förvaltningens reglerande

hade ansetts böra behandlas av delägarna i samma ordning som frågan

om ägans ställande under förvaltning. Där ärendet ej skulle förekomma

å kommunalstämma, borde tydligtvis, om så erfordrades eller funnes

lämpligt, ny ordförande förordnas av Kungl. Maj:ts befallningshavande.

Omständigheter, som föranlett förordnande av t. ex. en lantmätare att

leda det förra sammanträdet, behövde ej föreligga, där fråga vore om

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj-M Nåd. Proposition P[r 92.

bestämmande av förvaltningens grunder. I sistnämnda fall syntes sådant

uppdrag i allmänhet helst böra tilldelas någon av delägarna. Då i förordningen

om kommunalstyrelse på landet skillnad gjordes mellan beslut

och val, hade det ansetts erforderligt att här upptaga stadgande om

sättet för anställande av val.

Bland grunderna för förvaltningen, vilka väl beträffande värdefullare

ägor i regel koinme att sammanställas i ett reglemente, borde

tydligtvis upptagas sättet för delägarna att vidare handhava förvaltningen,

bestämmelser . om tider för sammanträden för detta ändamål, sättet för

kallelser därtill in. m. ävensom, där särskild styrelse eller annan förvaltning

tillsattes, regler för dennas verksamhet samt för delägarnas

övervakande av densamma. Bland grunderna för skogstillgångens användande

borde tydligtvis även upptagas bestämmelser angående skogshushållningen.

Som dessa bestämmelser skulle vara normerande för den

ordning, i vilken avverkning skulle bedrivas, borde tydligtvis avverkning

ej få ske, förrän dylika bestämmelser antagits och blivit fastställda.

Genom föreskrifterna i § 7 hade avsetts att ytterligare förebygga

missbruk av den delägarna eller majoriteten av dem tillkommande rätt

att bestämma över gemensam äga, som ställts under förvaltning. Att

härvid lämna allmän föreskrift om hushållning i enlighet med skogsvårdens

fordringar hade med avseende å hithörande ägors skiftande

storlek och läge samt de härför hindrande bestämmelser, som kunde

vara träffade med avseende å vissa ägor, icke ansetts böra ifrågakomma.

Man syntes böra i detta hänseende åtnöjas med den förbättring ur skogsvårdssynpunkt,

som kunde antagas följa därav, att beträffande äga, som

ställts under förvaltning, och för vilken i regel en styrelse eller förvaltare

bleve tillsatt, skogsvårdsstyrelsen Unge denna styrelse eller förvaltare att

vända sig till för att, där så erfordrades, framtvinga betryggande åtgärder

för återväxt eller att avhandla med i syfte att åstadkomma ordnad

skogshushållning.

A äga, som ställts under avverkningsförbud enligt denna lag,

skulle i allmänhet all avverkning vara förbjuden. Emellertid kunde det

av skogshushållningsgrunder vara nödigt eller lämpligt, att gallring eller

avverkning av övermogen eller oduglig skog verkställdes å sådan äga.

J ör sådant ändamål hade i § 8 föreskrivits, att avverkning finge ske

efter utsyning, som enligt antydda grunder verkställts på begäran

av delägare. Utsyningen hade ansetts lämpligast böra uppdragas åt

skogsvårdsstyrelsen. Idealiseringen av sålunda utsynade skogsprodukter

hade, då någon representation för skifteslaget i dessa fall ej funnes

anordnad, ansetts böra ske genom myndighets försorg, och krono
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

§ 9.

§ 10.

§ U.

Kommunal
stämmor,

88 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

betjäningen hade synts vara därtill närmast tillhands. Behållna realisationssumman

hade delägarna ansetts böra få disponera, dock allenast i fall

beslut därom kunde åstadkommas. Angående beslutmässighet härvid och

om ordningen för besluts fattande hade samma regler ansetts böra gälla,

som stadgats beträffande ägas ställande under förvaltning, och borde

alltså jämväl för prövning av beslutets lagliga tillkomst detsamma underställas

Kungl. Maj:ts befallningshavande.

Angående sättet för klandrande av redovisning samt klagan över

förvaltningsåtgärder eller beslut av delägare eller styrelse hade bestämmelser

avfattats i analogi med föreskrifterna i § 13 i förordningen

angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket den 26 januari

1894.

Då det ansetts, att avverkning i strid mot föreskrifterna i denna

lag icke utan vidare kunde falla under någon av allmänna strafflagens

ansvarsbestämmelser, hade särskilt stadgande härför meddelats.

Enligt §§ 3 och 4 skulle i anledning av ansökan om ägas ställande

under förvaltning eller avverkningsförbud vissa åtgärder företagas, som

kunde antagas föranleda kostnader, vilka ej borde gäldas av det allmänna.

Huvudsakligen bestode dessa i kungörelse- och kallelsekostnader,

men härtill kunde tydligen för vissa fall komma kostnader för särskilt

förordnad ordförandes resor m. m. Därest ansökningen bifölles, borde

tydligtvis sådana kostnader stanna å skifteslaget och så borde även bliva

fallet, där ansökan om ägas ställande under förvaltning, på sätt i § 4

angåves, föranledde begäran om avverkningsförbud och denna begäran

bleve bifallen.

I de -yttranden över förslaget, som avgivits av kommunalstämmor

inom Kopparbergs län, har förslaget utan någon anmärkning

tillstyrkts av kommunalstämmorna i Leksands, Mora, Orsa, Älvdalens,

Våmhus, Venjans, Bjursås, Ore, Järna, Sollerö, Transtrands,

Flöda, Åls, Gagnefs, Svärdsjö, Envikens, Torsångs, Gustafs och Stora

Tima socknar. Kommunalstämmorna i Nås, Säters, Vika och Lima

socknar hava förklarat sig icke hava något att erinra mot detsamma.

Malungs sockens kommunalstämma har tillstyrkt förslaget under uttalande,

dels att den s. k. fattigskogen inom socknen, innefattande 1,122 tunnland

26 kappland, borde undantagas från lagens tillämpning, enär vid storskiftet

särskilda bestämmelser antagits angående dess förvaltning och tillsyn,

dels ock att det syntes önskvärt, att i lagen intoges bestämmelser, varigenom

möjlighet bereddes personer, som uppfört egna hem å undantagen

utan att äga del i dessa, att få kvarbo mot årlig avgäld till delägarna.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

Rättviks sockens kommunalstämma har mot förslaget endast framställt

erinran i fråga om delägares rösträtt vid beslut i ärenden angående

samfällighet samt därvid ansett V20 av skifteslagets röstetal innebära otillräcklig

begränsning, enär röstetalet för en hel kommun kunde uppgå

till 1,000,000 och V20 härav vore 50,000, men stämma icke kunde beräknas

bliva besökt av röstägare för mer än 80,000 röster, vadan en ensam

röstägare skulle kunna äga majoritet. Med anledning härav har före
slagits

begränsning till V20 av de närvarandes röstetal. Kommunalstämmorna

i Siljansnäs, Sundborns, Silvbergs och Särna socknar hava förklarat

sig icke vilja avgiva något yttrande, enär de ansåge lagen icke

komma att hava tillämpning inom dessa kommuner på grund av saknaden

eller obetydligheten av dylika undantag därstädes. Avstyrkande

utlåtanden hava avgivits av kommunalstämmorna i Husby, Stora

Skedvi, Äppelbo och Boda socknar under framhållande, att lagen icke

vore för förhållandena därstädes behövlig, att därvarande undantag icke

vore föremål för skogsskövling, att kostnaderna för förvaltningen möjligen

bleve större än om delägarna finge enskilt ordna saken, att lagens

giltighetstid vore så kort, att den sannolikt aldrig hunne tillämpas, samt

att bestämmelserna syntes hava kunnat gjorts avsevärt enklare.

Skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län har förklarat sig helt och Skogsvårdshållet

gilla syftet med lagförslaget, men anfört, att det förefölle styrel- stvrelsensen,

som om en del av bestämmelserna kunnat utgå, såsom icke omedelbart

berörande frågan om skogsvården å ifrågavarande områden. Vad

som vore oundgängligt att stadga vore, att en förvaltande myndighet

inrättades för skogsområdet, att de enskildas rätt till husbehovsavverkning

upphävdes och att skogsvårdsstyrelsen finge beträffande dessa områden

enahanda befogenhet för skogsåterväxtens främjande, som den

ägde beträffande enskildas skogar. Då emellertid dessa synpunkter,

ehuru på ett mera komplicerat sätt, tagit sig uttryck jämväl i lagförslaget,

ville skogsvårdsstyrelsen icke avstyrka dess upphöjande till lag

i föreliggande form.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Kopparbergs län har funnit Kungl. Maj it 3

bestämmelser i lagförslagets syfte synnerligen önskvärda och av behovet NajandeT

påkallade och har icke haft annat att erinra mot förslaget, än att i § 4 Kopparbergs

fjärde stycket ordet »skifteslagets» lämpligen syntes böra utbytas mot län‘

orden »de vid stämman eller sammanträdet närvarande delägarnas».

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Jägmästare

och öv er jägmästare.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

Jägmästarna i Kopparbergs samt i Osterdalarnas och i Västerdalarnas

revir hava i sina utlåtanden framhållit det trängande behovet av

lagstiftning i förevarande ämne samt förklarat sig icke hava något att

erinra mot förslaget. Overjägmästaren i Gävle—Dala distrikt har anfört

huvudsakligen följande.

Det förslag, kommitterade framlagt, syntes i allt vara ägnat att

främja det mål, detsamma vore avsett att nå. Emellertid syntes ur

formell synpunkt en anmärkning böra göras i det avseendet, att i själva

lagen intet som helst funnes antytt angående detta mål och således ej

heller angående de grunder, varpå förvaltningen av ifrågavarande skogsmark

borde vila. Enligt lagförslagets § 6 skulle det tillkomma jordägarna

att i allt ensamma bestämma om dessa grunder. Om delägarna

sålunda exempelvis enade sig om att som grund för »förvaltningen»

fastslå, att hela skogstillgången skulle realiseras under åren 1915—1917,

syntes lagenligt sett intet häremot kunna invändas, om blott 1903 års

lag om vård av enskildas skogar ej åsidosattes, även om en sådan åtgärd

innebure just motsatsen till den ifrågasatta nya lagens outtalade

innebörd och egentliga andemening. I de speciella motiven till § 6

sades visserligen, att den Kungl. Maj:ts befallningshavandes prövning,

som delägarnas beslut skulle vara underkastat för att äga gällande kraft,

borde innefatta ett tillseende av förvaltningens ordnande på ett med

lagens mening överensstämmande sätt, varjämte denna där i huvuddrag

angåves. Innebörden i denna punkt syntes emellertid på anförda skäl

böra uppflyttas från motiven till själva lagförslaget, helst som »de

speciella motiven» till § 5 på sätt och vis motsade § 6, då i de förra

med skärpa betonades, att Kungl. Maj:ts befallningshavandes prövningsrätt

endast vore av formell juridisk art, avseende dels frågan om den

formellt riktiga tillkomsten av delägarnas fattade beslut om ägas ställande

under förvaltning dels ock frågan, huruvida detta beslut i materiellt

avseende uppfyllde de villkor, som i förslaget uppställts för åtgärdens

anordnande.

Visserligen vore ifrågavarande lag avsedd att vara endast av interimistisk

natur, men med hänsyn till såväl önskvärd kontinuitet i

arbetet som till undvikande av olägenheter för den befolkning, lagen

skulle drabba, syntes det riktigt, att statsmakterna redan nu toge under

omprövning, varthän ifrågavarande slag av skogar i administrativt hänseende

slutgiltigt skulle hänföras. För egen del ställde sig överjägmästaren

därvid tvekande beträffande lämpligheten av den i lagförslagets

§ 8 givna bestämmelsen om att utsyning skulle verkställas genom

skogsvårdsstyrelsens försorg. Då det utsynade virket sedan skulle för
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

säljas i vanlig ordning å offentlig auktion genom kronobet jämngen,

förutsatte detta, att icke blott utsyning utan även värdering skulle ske

genom skogsvårdsstyrelsen. På sätt denna styrelse emellertid nu vore

organiserad, syntes den icke vara vuxen uppgiften att utom sin egentliga

rådgivande och kontrollerande verksamhet påtaga sig även en sådan

till den rena skogsförvaltningen direkt hörande uppgift som den ifrågavarande.

Lämpligare syntes vara, att Kungl. Majits befallningskavande

eller vederbörande myndighet skulle äga att förordna skogsstatstjänsteman

till verkställande av den utsyning, som § 8 avsåge.

Domänstyrelsen, som funnit det vara synnerligen maktpåliggande

att nu ifrågavarande samfällda marker snarast möjligt bleve föremål

för en högst önskvärd vård, har till att börja med erinrat om den

skogslagstiftning, som inom Kopparbergs län vore gällande för enskildas

skogar. Denna lagstiftning vore fördelad å tre skilda skogslagar.

För privatskogarna i Sårna socken med Idre kapellag gällde bestämmelserna

i § 1 av förordningen den 29 juni 1866 angående dispositionsrätten

över skogen å vissa skattehemman. Skog till avsalu finge

sålunda där avverkas allenast efter utsyning och stämpling av vederbörande

skogstjänsteman, i män som detta vore förenligt med skogens

bevarande för framtiden och årliga avkastningsförmåga utöver husbehovet.

Skogsvårdsstyrelsens verksamhet sträckte sig ej till denna

del av länet, i följd varav det föreliggande lagförslaget icke lämpligen

kunde komma att gälla samma länsdel. Detta syntes ej heller vara

nödigt, enär, enligt vad av kommunalstämmans i Sårna socken yttrande

i ärendet framginge, någon större areal av sådan samfälld mark, som

nu vore ifråga, icke funnes inom socknen, utan endast några mindre

grus- och dytag, som i allmänhet saknade skog.

För vissa till omfattningen mindre betydande delar av övre Dalarna

gällde bestämmelserna i lagen den 24 juli 1903 angående skyddsskogar.

Så vitt styrelsen hade sig bekant, funnos inom dessa delar av länet ej

några sådana samfällda marker, som avsåges i lagförslaget.

För privatskogarna inom övriga delar av länet gällde lagen angående

vård av enskildas skogar den 24 juli 1903, och det vore här,

som de i lagförslaget avsedda samfällda marker vore belägna.

Ifrågavarande marker syntes kunna jämföras med sockenallmänningarna

och besparingsskogarna i Kopparbergs län. Flertalet sådana

utgjorde gemensam egendom för den jordägande befolkningen inom viss

socken, men några av dem, nämligen de inom Venjans socken bildade

besparingsskogarna, tillhörde uteslutande delägare i vissa skifteslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 81 höft. (Nr 92.) 6

Domän
styrelsen.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

På grund härav vore det enligt styrelsens mening önskvärt, att lagstiftningen

för de i lagförslaget avsedda marker, som kunde anses böra

bliva föremål för skogsproduktion, i huvudsak följde samma linjer, som

lagstiftningen för sockenallmänningarna och besparingsskogarna i Kopparbergs

län. Det föreliggande lagförslaget avveke emellertid högst väsentligt

från det förslag till lag angående vård och förvaltning av sistnämnda

slag av skogar, vilket utarbetats av den norrländska skogsvårdskommittén

och över vilket styrelsen avgivit utlåtande den 7

juli 1913. Då det förevarande lagförslaget vore avsett att gälla allenast

vissa år, skulle därunder förhållandena kunna så utvecklas, att det

visade sig, huruvida och i sådant fall i vilken omfattning gemensamma

bestämmelser därefter kunde bliva gällande för sockenallmänningarna

och besparingsskogarna samt annan samfälld skogsmark i Kopparbergs

län. Det borde med avseende härpå jämväl tagas i övervägande, huruvida

ej i lagstiftningsväg möjlighet borde beredas att få mark, varom

nu vore fråga, förklarad såsom besparingsskog och därigenom inordnad

under härför gällande författning och regler. I sådant sylte vore det

nödigt, att markerna icke uppdelades mellan de skilda delägarna, med

avseende varpå styrelsen föresloge, att förbud måtte utfärdas mot skifte

av sådan skogsmark, varom nu vore fråga, intill den 1 juli 1918.

Intresset för bildande av sockenallmänningar hade vaknat flerstädes i

riket, och inom vissa delar av Kopparbergs län hade även under senare

åren bildats sådana allmänningar eller besparingsskogar. Sedan Kungl.

Maj:t den 8 juni 1894 förklarat att, därest från skifteslag inom Venjans

socken en tredjedel av skifteslagets hela avrösningsjord efter uppskattning

avlämnades lagligen utbruten till eu under allmän vård ställd och

i ett sammanhang belägen besparingsskog, jordägarna inom sådant

skifteslag skulle äga att, såvitt annans rätt därigenom icke förnärmades

och därest icke genom lag annorlunda vore eller bleve bestämt, fritt förfoga

över återstående två tredjedelar av avrösningsjorden med därå

växande skog, hade nämligen bildats ej mindre än nio besparingsskogar

inom socknen, den sista år 1908.

Beträffande lagförslagets speciella delar ville styrelsen i fråga om

§ 4 instämma i den erinran, som gjorts av Kungl. Majrts befallningshavande.

Vidare ansåge styrelsen i likhet med överjägmästaren, att

bestämmelserna angående ägas förvaltning icke vore fullt tillfredsställande,

då enligt § 6 delägarna kunde besluta om grunderna för förvaltningen

på sådant sätt, att en för skogsproduktion lämplig äga icke

bleve föremål för tillfredsställande skogsvård. Jämfördes denna nästan

obundna frihet för delägarna att bestämma om grunderna för förvalt
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

ningen av sådan äga med samma delägares maktlöshet i fråga om äga,

som ställts under avverkningsförbud, syntes olikheten bliva alltför stor.

Enligt bestämmelserna i § 8 kunde skogen å en äga, som ställts under

avverkningsförbud, bliva icke blott skyddad utan även väl vårdad medelst

skogsutsyning genom skogsvård sstyrelsens försorg. Däremot mötte intet

hinder för att skogen å en äga, som ställts under förvaltning, även

iramgent kunde bliva föremål för en ruinerande stai''k avverkning och

bristande vård. Det vore fördenskull önskvärt, att grunderna rörande

avverkning och vård av skog å sådan mark, som ställts under förvaltning,

angåves i lagen mindre allmänt än vad som skett i § 6 tredje

stycket. Visserligen borde möjligen undvikas att lämna så restriktiva

bestämmelser, som föreslagits i § 1 av den norrländska skogsvårdskommitténs

förslag till lag för sockenallmänningarna och besparingsskogarna,

i synnerhet som de nu ifrågavarande skogarnas tillstånd i

regeln väl vore sådant, att å dem icke lämpligen kunde omedelbart

tillämpas hushållningsplaner, som avsåge skogens framtida bestånd samt

högsta och möjligast jämna avkastning. Men det skulle vara för skogsvården

lämpligt, om de i första hand sköttes efter anvisning av skogsvårdsstyrelsens

tjänsteman. Denne kunde sålunda antingen årligen eller

på en gång för vissa år efter skogens storlek och beskaffenhet i övidgt

lämna råd och anvisningar rörande vad som borde avverkas och huru

därvid skulle förfaras. Vore delägarna i tillfälle inhämta anvisning

rörande skogens skötsel av annan fackman, borde denne därvid lämna

skriftliga förslag, som underställdes skogsvårdsstyrelsens prövning. Om

delägarna över huvud taget hyste intresse för att vårda skogen å de

samfällda markerna, innebure väl ett sådant förfarande, som nu föreslagits,

det lindrigaste band de kunde underkasta sig.

Sista momentet i § 6 borde med avseende härpå omarbetas.

Hade beslut fattats om ägas ställande under förvaltning och detta

beslut vederbörligen godkänts, syntes det vara ändamålsenligt, att delägarna

icke finge under lagens giltighetstid häva samma beslut. Domänstyrelsen

hemställde, att stadgande härom måtte intagas i lagförslaget.

Det vore enligt styrelsens mening jämväl önskvärt, att de under

skogsvårdsstyrelsens förvaltning ställda medel kunde få användas för

samtliga hithörande marker, ehuru en stor del av samma marker torde

vara kommuns tillhörighet, vilket enligt nu gällande bestämmelser utgjorde

hinder för dylika medels användande för skogsvård å dem. Det

skulle dock utan sådana medel kunna möta svårighet att försätta en

helt eller delvis kalavverkad samfälld mark i nöjaktigt skogbärande

skick, då enligt lagförslagets § 7 delägare utan sitt medgivande icke

s. 44 Kontrollera mot PDF

Skogslagst

i ftnin g skommittén.

44 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

finge påföras utgift i annan mån än genom användande av på honom

belöpande andel i ägans avkastning. De mest vanvårdade och överavverkade

markerna, vilka givetvis bäst vore i behov av vård, syntes

åtminstone ej under närmaste tiden kunna utan fortsatt överavverkning

lämna sådan avkastning, att därmed skulle kunna bekostas deras förvaltning

och vård, häri inbegripet nödig skogsodling. Såsom ett ytterligare

motiv i nu angivet avseende ville styrelsen erinra därom, att

därest eu kommuns samfällda mark uppdelades på de skilda skifteslagen,

hinder enligt nu gällande bestämmelser ej syntes möta för att

använda de under skogsvårdsstyrelsens förvaltning ställda medel för

skogsvård å den delade marken, då den ej längre tillhörde kommunen.

För skogsvården vore det emellertid av betydelse, att de samfällda

markerna icke uppdelades. Lagstiftningen borde sålunda icke fresta ägarna

till en dylik delning, utan fastmer söka förekomma eu sådan. Därest

de under skogsvårdsstyrelsens förvaltning ställda medel funnes böra få

användas även för kommun tillhörande marker av nu ifrågavarande slag,

föranledde detta ändring av § 6 i förordningen den 24 juli 1903 angående

skogsvårdsstyrelser.

Den år 1911 tillsatta skogslagstiftningskommittén har i avgivet yttrande

funnit annat icke vara att ur skogslagssynpunkt erinra i anledningav

förslaget än att, såsom ock av motionären och i riksdagsskrivelsen

i ämnet framhållits, Kungl. Maj:ts befallningshavande borde i varje fall

av ansökan om avverkningsförbud å mark av ifrågavarande natur vara

pliktig inhämta skogsvårdsstyrelsens yttrande över ansökningen, innan

däröver beslutades. På sätt de sakkunniga yttrat, vore lagen den 24 juli

1903 angående vård av enskildas skogar tillämplig på sådana områden,

som betänkandet och förslaget avsåge, och redan på den grund syntes

det vara på sin plats, att, där det enligt förslaget kunde komma i fråga

att beträffande visst område ersätta 1903 års lags bestämmelser med

avverkningsförbud, skogsvårdsstyrelsen bereddes tillfälle att därom yttra

sig. Yttermera syntes en föreskrift härom vara väl motiverad därav

att, jämlikt § 1 2:o) Kungl. Maj:ts befallningshavandes prövning av ingiven

ansökan om avverkningsförbud skulle omfatta jämväl frågan, huruvida

sådant vore ur skogsvårdssynpunkt nödigt eller lämpligt. För angivna

syftet kunde i tredje stycket av förslagets § 5 orden »pröve Konungens

befallningshavande huruvida» utbytas mot »inhämte Konungens betallningshavande

skogsvårdsstyrelsens yttrande däröver och pröve huruvida».

Ehuru det icke tillkomme kommittén att ur annan synpunkt än

den ovan angivna skärskåda förslaget, ville kommittén dock hemställa,

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 92.

huruvida icke i § 7 andra stycket ett förtydligande borde göras till förekommande

av den möjliga missuppfattningen, att genom den föreslagna

lagen skulle upphävas delägarnas rätt att, där de voro ense, avhända

sig en äga av ifrågakomna natur; ett sådant förtydligande kunde ske

genom att mellan orden »Den» och »delägarna» inskötes »enligt denna

lag». Då ifrågavarande skogsmark uppenbarligen behövde ställas under

ett särskilt och snart skydd, om den därå växande skogen skulle kunna

bevaras, tillstyrkte kommittén, med åberopande av de gjorda erinringarna,

det föreliggande förslaget.

Över detta yttrande har domänstyrelsen avgivit utlåtande, däri Domänstyrelsen

förklarat sig, synnerligast om uttryckligen från lagens tillämplig- styrelsenhetsområde

undantoges den del av ifrågavarande län, som enligt lagen

om vård av enskildas skogar vore undandragen skogsvårdsstyrelsens

befogenhet, ej hava något att erinra mot vad skogslagstiftningskommittén

anfört angående föreskrift om skyldighet för Kungl. Maj:ts befallningshavande

att i vissa fall höra skogsvårdsstyrelsen, innan beslut fattades.

Däremot ansåge styrelsen knappast fog förefinnas för det av kommittén

föreslagna tillägg till förslagets § 7. Samma skäl, som föranlett styrelsen

att ifrågasätta förbud mot skifte av sådan skogsmark, varom nu vore

fråga, syntes styrelsen tala för lämpligheten av paragrafens utav de

särskilda kommitterade föreslagna lydelse; lagens provisoriska karaktär

syntes jämväl ägnad att i viss mån neutralisera betydelsen av den utav

skogslagstiftningskommittén härvidlag uttalade betänklighet.

Lika med de sakkunniga finner jag en provisorisk lagstiftning i Departementsden

i förslaget angivna riktning vara i avvaktan på den lagstiftning, chefensom

må framkomma som resultat av skogslagstiftningskommitténs arbeten,

nyttig och erforderlig för avhjälpande av de onekligen mycket betydande

olägenheter, som omförmälas i ovanberörda motioner och riksdagsskrivelse.

Det av de sakkxmniga utarbetade lagförslaget synes mig

i huvudsak vara väl ägnat att läggas till grund för en dylik provisorisk

lag. Mot förslaget, att denna lags giltighetstid nu bestämmes till den

1 juli 1918, har jag icke någon erinran. Därest förhållandena icke

medgiva att då utbyta denna lag mot eu definitiv lag i ämnet, kan

ju den provisoriska lagens giltighetstid i erforderlig mån utsträckas.

Med avseende å de mot vissa detaljer i förslaget anförda anmärkningar,

för vilka jag här ovan redogjort, har jag funnit vad skogslagstiftningskommittén

erinrat beträffande lydelsen av tredje stycket i § 5 och

andra stycket i § 7 vara befogat, och de av kommittén föreslagna

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

ändringarna i dessa delar av förslaget vara lämpade att undanröja de

anmärkta bristerna däri.

Ävenledes har jag ansett bestämmelsen om röstgrund i fjärde

stycket av § 4 böra ändras på det sätt Kungl. Maj:ts befallningshavande

föreslagit.

Yad angår de av domänstyrelsen i ärendet avgivna yttranden bär jag

icke kunnat dela styrelsens åsikt om lämpligheten att från den föreslagna

lagens giltighet utesluta de inom ifrågavarande län varande skogar, å

vilka lagen den 24 juli 1903 angående vård av enskildas skogar icke

är tillämplig. Då ändamålet med den föreslagna lagen i främsta rummet

är däri avsedda områdens skyddande mot skogsskövling, som sker genom

överdriven och planlös husbehovsavverkning, och berörda från skogsvårdslagens

tillämpning undantagna skogar i detta avseende ej äro

annorlunda ställda än övriga enskilda skogar i orten, synes principiellt

någon anledning icke vara att ej låta desamma ingå i den föreslagna

lagens giltighetsområde.

Skogar av nu avsedda kategori finnas inom Sårna socken, som

enligt brevet den 27 juni 1879 är underkastad det i stadgan om

avvittring i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker den 30

maj -1373 meddelade förordnande, att skogsavverkning utöver husbehov

ej får ske utan efter utsyning och utstämpling av vederbörande

skogstjänsteman, ävensom inom Våmhus in. fl. socknar,r,där förvissa

områden 1 § i lagen den 24 juli 1903 angående skyddsskogar är

gällande. Om än, såsom domänstyrelsen framhållit, det lärer vara antagligt,

att inom nu berörda delar av länet någon samfälld skogsmark

av betydenhet ej förefinnes, så torde det dock i dessa trakter med

synnerligen exponerat läge vara av vikt att kunna mot förödelse skydda

även de mindre skogsbestånd, som jämväl här på samfälligheterna kunna

förekomma. Emellertid har jag i anledning av domänstyrelsens ifrågavarande

framställning funnit erforderligt, att beträffande de skogar, som

stå utanför tillämpningen av 1903 års skogsvårdslag och med vilka

skogs vårdsstyrelsen i länet följaktligen ej har att taga befattning, särskilda

bestämmelser i lagförslaget införas dels därom, att över ansökning

om avverkningsförbud vederbörande revirförvaltare bör höras, eu

bestämmelse, som "bör hava sin plats i tredje stycket av § 5, dels ock

därom att utsyning, som avses i första stycket av § 8, å ifrågavarande

skogar bör förrättas av statens skogstjänsteman. Att förvaltning, som

enligt förslagets § 6 kau anordnas beträffande skog, som står under

bestämmelserna i förenämnda brev den 27 juni 1879 eller under

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 92.

lagen om skyddsskogar, skall lämpas efter de för dessa gällande särskilda

bestämmelser är självfallet.

De betänkligheter, som av överjägmästaren i Gävle—Dala distrikt

och domän styrelsen uttalats därutinnan, att nödig trygghet saknades

för att en under förvaltning ställd äga bleve föremål för tillfredsställande

skogsvård, synas mig visserligen överdrivna, enär ju Konungens befallningshavande

skall fastställa grunder och i förekommande fall reglemente

för ägans förvaltning. Jag har emellertid ansett lämpligt, att

bestämmelserna härom i § 6 förtydligas och utvecklas. I sådant syfte

torde föreskrifter böra införas, att det skall åligga delägarna att snarast

möjligt fatta beslut om förvaltningsgrunder, att dessa grunder skola innefatta

bestämmelser angående skogshushållningen å ägan, att Konungens

befallningshavande skall i ärendet höra skogsvårdsstyrelsen eller, ifråga

om skog, varå lagen om enskildas skogar ej är tillämplig, vederbörande

revirförvaltare, att Konungens befallningshavande skall äga att, därest

av delägarna beslutade förvaltningsgrunder eller reglemente icke kunna

i oförändrat skick fastställas, föreskriva nödiga jämkningar, samt att

Konungens befallningshavande vid fastställelsen har att tillse, att en

tillfredsställande skogsvård å ägan bliver, i den mån omständigheterna

medgiva, betryggad. Då enligt sista punkten av § 6 avverkning å mark,

som är ställd under förvaltning, ej må ske i annan ordning än enligt

därför fastställda bestämmelser, innebär detta faktiskt avverkningsförbud,

intill dess förvaltningsgrunder blivit fastställda.

Med anledning av vad domänstyrelsen anfört i fråga om önskvärdheten

av åtgärder i syfte att bereda möjlighet för skogsvårdsstyrelse

att använda under dess förvaltning ställda medel för sådana skogsområden,

som utgöra soekensamfälligheter, vill jag framhålla, att dylik

möjlighet redan nu torde förefinnas. Dessa samfälligheter äro nämligen,

på sätt de sakkunniga framhållit, otvivelaktigt underkastade lagen den

24 juli 1903 angående vård av enskildas skogar (utom i Sårna socken och

i skyddsskogsområdet, där andra författningar gälla), enär de icke tillhöra

kommunen såsom sådan utan socknen såsom skifteslag. Detta förhållande

bör även medföra, att de icke drabbas av det i 6 § av förordningen

angående skogsvårdsstyrelser stadgade förbud mot användning av skogsvårdsstyrelses

medel å skogar, tillhörande kommun.

Med hänsyn till den framställning, som av Malungs sockenmän

gjorts om undantagande från lagens tillämpning av visst under socknens

fattigvårdsstyrelses förvaltning ställt område, har jag inhämtat, att

härmed avsåges ett vid storskifte å socknen, undantaget större skogsmarksområde,

som enligt därvid fattat beslut skulle användas till fattig
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

vården tjänande sylten ocli sta under fattig vardsstyrelsens förvaltning.

Då en sålunda anordnad förvaltning ej bör kunna genom beslut enligt

den föreslagna lagen rubbas och det synes möjligt, att även andra fall av

dylik beskaffenhet kunna förekomma, har jag ansett ett allmänt stadgande

böra i lagförslaget införas därom, att lagen ej skulle vala tilllämplig

å samfälld äga, för vilken förvaltning i annan laga oidning än

den förslaget anger blivit bestämd.

I övrigt har jag icke funnit de framkomna erinringarna giva anledning

till ändring i förslaget. För införande av de av mig tillstyrkta

ändringarna ävensom vissa jämkningar i redaktionellt hänseende har

lag låtit förslaget undergå erforderlig omarbetning.

Därefter hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t behagade

förordna, att för det ändamål, § 87 regeringsformen omförmäler, lagrådets

yttrande skulle genom utdrag av statsrådsprotokollet inhämtas

över det sålunda utarbetade, såsom bilaga till detta protokoll fogade

lagförslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

lämna bifall.

Ur protokollet:

Herman Schlytern.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

49

Bilaga.

Förslag

till

Lag med särskilda bestämmelser beträffande viss samfälld skogsmark inom

Kopparbergs län.

För tiden intill den 1 juli 1918 förordnas som följer:

1 §•

1:°) Har inom Kopparbergs län, vid storskifte av socken eller delning

av därvid utbrutet skifteslag, skogsmark antingen undantag^ för

gemensamt behov eller eljest lämnats odelad, må sådan samfälld äga i

den ordning, bär nedan sägs, ställas under förvaltning, där det kan ske

utan märkligt förfång för delägare, som ej lämnat medgivande till åtgärden,

och utan kränkning av den rätt med avseende å ägan, som kan

tillkomma någon, vilken ej är delägare däri.

2.°) Varder sådan äga, som i l:o) sägs, ej ställd under förvaltning,

en un(^er enahanda betingelser, som där angivas, efter ty nedan sägs

ställas under avverkningsförbud, där detta prövas vara ur skogsvårdssynpunkt

nödigt eller lämpligt.

3:o) A område, som sålunda är ställt under förvaltning eller avverkningsförbud,

skall vad i 10 kap. 1 § byggningabalken samt 21

och 22 §§ i förordningen om skogarna i riket den 1 augusti 1805

stadgas angående nyttjande av samfälld skog icke äga tillämpning.

2 §•

. . l;o) Vill delägare väcka fråga om sådan åtgärd, som i 1 § sägs,

mgive ansökning härom till Konungens befallningshavande. I ansökningen

skall angivas, vilket skifteslag ägan tillhör.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 81 höft. (Nr 92.)

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

2:o) Kan i särskilda fall ej med säkerhet angivas, huruvida äga

tillhör storskiftad socken eller ock därifrån utbruten by eller annan

sådan samfällighet, må dock på sätt i l:o) sägs fråga väckas om ägans

ställande under avverkningsförbud, och skall därvid uppgift lämnas om

båda de skifteslag, till vilka ägan möjligen kan höra.

3 §.

Över ansökning, som i 2 § sägs, skola delägarna i vederbörande

skifteslag lämnas tillfälle att yttra sig.

Föreligger fall, som i 2 § 2:o) avses, skall frågan anses angå det

större skifteslaget.

För inhämtande av yttrande, som ovan nämnts, skall den i ansökningen

väckta fråga, där skifteslaget bestar av hel socken, föiekomrna

till behandling å denna sockens kommunalstämma. Innefattar

storskiftat område mera än en socken eller delar av skilda socknar, behandlas

frågan å kommunalstämma i den av socknarna, som Konungens

befallningshavande bestämmer. I andra fall skall frågan förekomma å

sammanträde med delägarna inför den, som av Konungens befallningshavande

därtill förordnas. Kommunalstämma, varom här sägs, må ej

utsättas att hållas tidigare än minst 14 dagar efter dess kungörande.

I fall, då frågan icke skall förekomma å kommunalstämma, skall den,

som förordnas att i ärendet hålla sammanträde med delägarna, utsätta

tid och ort för sammanträdet samt kungöra därom på sätt i 22 och 23 §§

skiftesstadgan sägs.

Förordnande, varom nu är nämnt, skall meddelas avgiftsfritt.

4 §•

Vid ärendets behandling å kommunalstämma eller sammanträde med

delägare enligt 3 § bör, därest i ansökningen fullständig uppgift icke

lämnats om däri avsedd ägas läge, storlek eller övriga beskaffenhet eller

om äganderätten därtill, utredning, i den mån ske kan, härom förebringas.

Avser ansökning ägas ställande under förvaltning, må tillstädesvarande

delägare vid sammanträdet däröver besluta. Avslås därvid ansökningen,

skall densamma anses förfallen, varemot, om ansökningen bifalles,

beslutet skall underställas Konungens befallning-skavandes prövning.

Har ansökning, enligt vad nu är sagt, avslagits, må delägare vid samma

kommunalstämma eller sammanträde väcka fråga om avverkningsförbud

å den äga, som avsetts i ansökningen.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

1 fråga om ägas ställande under avverkningsförbud kava delägarna

allenast att avgiva yttrande, och skall, evad sådant yrkande omfattas av

flera eller färre delägare, protokollet över ärendets behandling insändas

till Konungens befallningshavande för frågans avgörande.

Vid besluts fattande tillkommer rösträtt en var delägare efter reducerat

jordatal; dock att rösträtt ej må av någon utövas för mer än en

tjugonde! av de vid stämman eller sammanträdet närvarande delägarnas

efter denna grund beräknade hela röstetal. Såsom beslut gäller den

mening, varom delägare, som äga mera än hälften av de avgivna rösterna,

förenat sig; skolande, där rösterna utfalla lika å ömse sidor, frågan avgöras

genom lottning.

Där ärendet förekommer å kommunalstämma, lände till efterrättelse

föreskrifterna i förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse

å landet med de undantag, som föranledas dels av den i 3 §

här ovan givna bestämmelse om stämmans kungörande samt därav att,

där frågan rör olika socknar eller delar av sådana, samtliga delägare

äga att å den sockens kommunalstämma, därå ärendet förekommer,

avgiva yttrande och deltaga i beslut, dels ock av de i förevarande paragraf

och i 6 § givna stadganden om röstgrnnd och om besluts fattande samt

om val.

5 §•

Sedan protokoll över ärende, som i 4 § sägs, jämte beslut, där

sådant av delägarna fattats, inkommit till Konungens befallningshavande,

skall tillfälle att i ärendet sig yttra lämnas dem, som, utan att vara delägare,

kunna hava rättsanspråk att däri göra gällande; och skall för

den skull Konungens befallningshavande låta i länskungörelserna och

tidning i orten införa kungörelse om i ärendet föreliggande yrkande eller

beslut, med tillkännagivande, att yttrande däröver må ingivas till Konungens

befallningshavande inom tid, som Konungens befallningshavande

bestämmer. Där omständigheterna sådant föranleda, må Konungens befallningshavande

i sammanhang härmed ställa den äga, frågan rör, under

avverkningsförbud, intill dess frågan blivit prövad av Konungens befallningshavande.

Har beslut om ägas ställande under förvaltning underställts Konungens

befallningshavandes prövning, skall, där detsamma finnes vara

tillkommet i vederbörlig ordning och hinder i övrigt icke föreligger för

den sökta åtgärdens beviljande enligt denna lag, beslutet av Konungens

befallningshavande fastställas. I motsatt fall varde den i ärendet gjorda

ansökning: avslagen.

O O

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

Har yrkande om avverkningsförbud överlämnats till Konungens

befallningshavandes avgörande, inhämte Konungens befallningshavande

yttrande häröver av skogsvårdsstyrelsen eller, där fråga är om skog,

vara bestämmelserna i lagen den 24 juli 1903 om vård av enskildas

skogar ej är tillämplig, vederbörande revirförvaltare samt pröve, huruvida

sådana omständigheter föreligga, att ansökningen enligt 1 § må

bifallas, och äge Konungens befallningshavande, där så finnes vara fallet,

ställa ägan under avverkningsförbud antingen på viss tid eller tills

vidare, dock att förbud ej må gälla längre än till den 1 juli 1918.

Avverkningsförbud innebär, att å ägan ej må verkställas avverkning

annorledes än i den ordning, som i 8 § sägs.

Avverkningsförbud må ej utgöra hinder för prövning av senare

uppkommen fråga om den med förbudet avsedda ägas ställande under

förvaltning. Besluta delägarna sådan förvaltning, äge Konungens befallningshavande,

där hinder därför ej finnes möta, att med upphävande

av avverkningsförbudet fastställa samma beslut.

Besked om fastställelse av beslut rörande ägas ställande under förvaltning

samt om meddelande av avverkningsförbud skall genom

Konungens befallningshavandes försorg införas i länskungörelserna och

i tidning i orten ävensom tillställas vederbörande kommunalstämmas

ordförande eller annan, inför vilken frågan enligt 3 § behandlats.

Konungens befallningshavandes beslut i fråga om ägas ställande

under avverkningsförbud träder, utan länder av anförda besvär, i verkställighet

genast efter kungörandet. Har Konungens befallningshavande

fastställt delägares beslut om ägas ställande under förvaltning, skall,

intill dess fastställelsebeslutet vunnit laga kraft eller slutligen prövats,

beträffande den äga gälla vad som är sagt om äga, som ställts under

avverkningsförbud.

6 §•

Har äga ställts under förvaltning, som i 5 § sägs, åligger det

delägarna att snarast möjligt fatta beslut om grunderna för denna förvaltning,

innefattande bestämmelser angående skogshushållningen å ägan;

skolande beslutet jämte reglemente för förvaltningen, där sådant upprättats,

underställas Konungens befallningshavandes prövning.

Ärende, varom i första punkten sägs, behandlas av delägarna å

kommunalstämma eller sammanträde i enahanda ordning, som är föreskriven

angående delägares hörande över ansökan om ägas ställande

under förvaltning. Ifrågakommer därvid val, gälle härom vad angående

beslut i 4 § sägs.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition Nr 92.

Har ärende, varom i första punkten sägs, inkommit till Konungens

befallningshavande, inhämte Konungens befällningshavande yttrande

däri av skogsvårdsstyrelsen eller, där fråga är om skog, vara bestämmelserna

i lagen den 24 juli 1903 om vård av enskildas skogar ej är

tillämplig, vederbörande revirförvaltare. Finner Konungens befallningshavande

av delägare beslutade förvaltningsgrunder eller reglemente icke

kunna i oförändrat skick fastställas, äge Konungens befallningshavande

föreskriva nödiga jämkningar. Vid fastställelse, varom nu är i fråga,

har Konungens befallningshavande att tillse, att en tillfredsställande

skogsvård å ägan bliver, i den mån omständigheterna medgiva, bet

ryggad.

A mark, som är ställd under förvaltning, må avverkning ej bedrivas

i annan ordning än enligt därför fastställda bestämmelser.

7 §•

För ägas förvaltning enligt denna lag må delägare utan sitt medgivande

icke påföras utgift i annan mån än genom användande av på

honom belöpande andel i ägans avkastning.

Den delägarna eller av dem utsedd styrelse enligt denna lag tillkommande

befogenhet med avseende å äga, som ställts under förvalt
innefattar

jämväl rätt att för ägan tala och svara, men icke behörighet

till ägans avhändande eller eljest till åtgärder, som innebära förfogande

över ägan eller dess avkastning under längre tid än till den 1

juli 1918.

Avkastningen av äga, som ställts under förvaltning, bör i främsta

rummet användas till bestridande av kostnader för förvaltningen och därefter

till sådana utgifter, som avse skifteslagets gemensamma nytta,

såsom skogskultur, anläggning och underhåll av erforderliga vägar och

broar eller dylikt, eller ock till fondering eller utdelning till delägarna

efter eu vars delaktighet i den förvaltade ägan.

8 §•

Där för skogsvården finnes nödigt eller lämpligt, att viss avverkning

sker ä äga, som ställts under avverkningsförbud enligt denna lag, må,

på framställning av delägare, utsyning verkställas genom skogsvårdsstyrelsens

försorg eller, där fråga är om skog, varå bestämmelserna i

lagen den 24 juli 1903 angående vård av enskildas skogar ej är tilllämplig,

av statens skogstjänsteman; och skall det utsynade genom

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

kronobetjaningen försäljas å offentlig auktion samt behållna köpeskillingen

därför sättas] i förvar hos Konungens befallningshavande för delägarnas

räkning.

Vilja delägarna besluta om sådana medels användning eller förvaltning,

må det ske i den ordning, som i 6 § stadgas angående ägas

förvaltning; och äge i fråga härom bestämmelserna i ( § motsvarande

tillämpning. Där sådant fall föreligger, som omnämnes i. 2 § 2:o), skola

dock alltid medlen hållas i förvar, intill dess utrett blivit, vilketdera

skifteslaget ägan rätteligen tillhör.

9 §•

Klander mot redovisning för förvaltad ägas avkastning eller fördelningen

därav tillhör vederbörlig domstols prövning.

Vill någon eljest föra klagan över förvaltningsåtgärder eller över

beslut av styrelse eller delägare, lände till efterrättelse vad i förordningen

om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 finnes stadgat

om besvär över kommunalstämmas beslut.

Klagan över Konungens befallningskavandes beslut i ärende, som

avses i denna lag, må föras i den ordning, som i 77 § nämnda förordning

sägs.

10 §.

Övar delägare i mark, som ställts under förvaltning eller avverkningsförbud

enligt denna lag, olovligen avverkning därå, straffes enligt

24 kap. 6 § strafflagen.

Åtal mot förseelse, som nu sagts, må, där fråga är om mark, som

ställts under förvaltning, väckas av delägare eller styrelse eller, på angivelse

av dem, av allmän åklagare. 1 andra fall åtalas förseelsen av

allmän åklagare.

11 §•

Sådan kostnad, som kan ifrågakomma för ärendes behandling

enligt 3, 4 och 5 §§, skall förskjutas av sökanden, men skall, där ansökningen

föranleder till någon av de i 1 § nämnda åtgärder, slutligen

gäldas av delägarna i mån av deras andel i den med åtgärden avsedda äga.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

55

12 §•

\ad i denna lag stadgas skall ej äga tillämpning å de för Lima,

Transtrands, Orsa, Sårna, Idre och Älvdalens socknar samt inom Venj ans

socken avsatta besparingsskogar eller å Svärdsjö och Envikens socknars

häradsallmänningar ej heller å annan samfälld äga, om vars förvaltning

särskilda i laga ordning meddelade bestämmelser gälla.

Denna lag träder i kraft från och med dagen efter den, då lagen

enligt därå meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

Utdrag ur protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd måndagen

den 22 mars 1915.

Närvarande:

Justitieråden Bergman,

Sjögren,

Regeringsrådet Palmgren,

Justitierådet Dyberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över jordbruksärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 29

januari 1915, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över

upprättat förslag till lag med särskilda bestämmelser beträffande viss samfälld

skogsmark inom Kopparbergs län.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av häradshövdingen friherre Bror Carl Cederström.

Lagrådet yttrade:

2 §•

Då, såsom motiveringen vid 2 och 3 §§ giver vid handen, ansökningen

jämväl i det fall, som i 2 § andra stycket avses, kan riktas på

ägans ställande under förvaltning, bör lagtexten formuleras i enlighet

härmed. Därjämte synes redan i detta stycke böra utsägas, att i här

åsyftade fall frågan skall anses angå det större skifteslaget. Med någon

jämkning av formuleringen i övrigt torde förevarande andra stycke böra

innefatta föreskrift, att där ej med säkerhet kan angivas, huruvida ägan

lämnats odelad vid storskifte av socken eller vid delning av därvid utbrutet

skifteslag, uppgift bör i ansökningen lämnas om båda skifteslagen,

samt att, tills nödig utredning härutinnan förebragts, frågan

skall anses angå det större skifteslaget.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

57

3 och 4 §§.

Enligt förslaget skall ärende, som däri avses, av vederbörande

jordägare behandlas å kommunalstämma, om skifteslaget består av hel

socken eller det storskiftade område, vartill den ifrågavarande samfällda

ägan hör, innefattar mera än en socken eller delar av skilda socknar,

men i övriga fall å sammanträde inför en av Konungens befallningshavande

särskilt förordnad ordförande. För ärendets behandling å

kommunalstämma skulle i allmänhet föreskrifterna i förordningen om

kommunalstyrelse på landet lända till efterrättelse, dock med vissa i

förslaget angivna undantag.

Det vill synas, som om den olika procedur, vilken sålunda allt

efter skifteslagets beskaffenhet föreslagits för ifrågavarande ärendens

behandling, med fördel kunde utbytas mot ett enhetligt förfarande för

alla fall. Lagbestämmelserna skulle därigenom vinna större enkelhet

och överskådlighet. Vid en sådan förändring måste tanken på att förlägga

hithörande ärendens behandling till kommunalstämma övergivas.

Detta torde emellertid ej böra anses såsom någon nackdel, då åtskilliga

av de i förenämnda förordning för kommunalstämma givna stadgandena

måste, så vitt angår ifrågavarande ärendens handläggning, betraktas

såsom obehövliga eller mindre lämpliga samt en tillfredsställande ordning

för samma ärendens behandling synes kunna åvägabringas, utan

att deras handläggning i något fall hänvisas till kommunalstämma.

Enligt lagrådets mening kan saken lämpligen ordnas sålunda, att

i varje fall, då ansökning av ifrågavarande art bör av delägare i samfälld

äga behandlas, sammanträde med delägarna för sådant ändamål inom

socken, där skifteslaget är beläget, hålles inför en av Konungens befallningshavande

särskilt förordnad ordförande. Härtill torde, åtminstone i

de tall då skifteslaget omfattar socken eller mera, företrädesvis böra

förordnas kommunalstämmas ordförande. Den utsedde ordföranden borde

utfärda kungörelse om sammanträdet med uppgift om tid och ställe för

dess hållande samt om den fråga, som därvid skulle förekomma, varjämte

det borde åligga ordföranden att föranstalta därom, att kungörelsen

bleve minst fjorton dagar före sammanträdet såväl uppläst i kyrkan i

den eller de socknar, där skifteslaget vore beläget, som ock införd

i tidning inom orten. 1 övrigt torde om ärendes handläggning å sammanträde,

varom nu är talat, kunna i huvudsak gälla vad förslaget

innehåller om ärendes behandling av delägare annorledes än å kommunalstämma,

dock med vissa här nedan angivna ändringar av detalj föreskrifter.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 81 höft. (Nr 92.)

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

Därest den av lagrådet nu utvecklade meningen godkännes, påkallas

därav, att ur ifrågavarande paragrafer uteslutes vad däri finnes stadgat

om kommunalstämma. I stället torde i 3 § böra införas de bestämmelser

om sammanträde med delägare, om utseende av ordförande och om

kungörande av sammanträde, som av lagrådet ovan antytts. I detta

sammanhang hemställer lagrådet jämväl om intagande i 3 § av ett stadgande

av det innehåll, att där boställe eller annat allmänt hemman finnes

hava del i det skifteslag, ärendet angår, Konungens befallningshavande

skall föranstalta därom, att ombud varder av vederbörande myndighet

förordnat att vid ärendets behandling av delägarna föra talan för sådan

fastighet. __

Bestämmelsen i andra stycket av 3 § bör, såsom vid 2 § anmärkts,

överflyttas till sistnämnda paragraf. Stadgandet i sista stycket av 3 §

lärer icke hava sin rätta plats i den nu föreslagna lagen, varför detta

stadgande bör ur förslaget uteslutas.

I andra stycket av 4 § synes sista punkten böra undergå sådan

jämkning, att därav framgår, hurusom i där åsyftat fall fråga om avverkningsförbud

å den äga, ansökningen avsett, ma vid sammanträdet kunna

icke blott väckas utan, där så skett, jämväl upptagas till vidare behandling

av delägarna. För ernående av lull tydlighet torde i fjärde stycket

av *4 § böra uttryckligen angivas, att det jordatal, efter vilket delägares

rösträtt skall beräknas, är honom tillkommande reducerat jordatal i det

skifteslag, vartill den äga hör, som frågan gäller. Då det synes mindre

lämpligt, att vid lika röstetal lotten skall fälla utslag ! frågor, som här

avses, hemställes om sådan ändring av stadgandet i sista punkten av

förevarande stycke, att, där rösterna utfalla lika å ömse sidor, den

mening skall gälla, vilken de flesta röstande efter huvudtalet bifallit.

Då vid klagan över delägares beslut i ärende, varom i denna lag

är fråga, besvärstiden bör, såsom jämväl är förutsatt i förslagets 9 §,

räknas från tiden för delfående^ erfordras i lagen föreskrift därom, att

protokollet över ärendet skall, sedan det justerats, genom ordförandens

försorg nästa sön- eller helgdag, då gudstjänst hålles, uppläsas i kyrkan

i den eller de socknar, där skifteslaget är beläget. En dylik föreskrift

kan lämpligen intagas i ett nytt stycke i 4 §.

5 och 6 §§.

Sedan ansökning om ägas ställande under förvaltning eller avverkningsförbud

inkommit till Konungens befallningshavande, bör givetvis,

för att ändamålet med den sökta åtgärden icke må äventyras, möjlighet

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

vara beredd att förekomma avverkning å ägan under tiden till dess

Konungens befallningshavande i ärendet meddelat slutligt beslut och,

om detta innefattat bifall till ansökningen, beslutet vunnit laga kraft

eller i fall av besvär prövats av högre myndighet samt, därest fråga är

om förvaltning, denna trätt i verksamhet. Detta intresse är i förslaget

tillgodosett dels genom föreskriften i 5 § första stycket, att Konungens

befallningshavande må, där omständigheterna sådant föranleda, i sammanhang

med kommunikation av delägarnas beslut om förvaltning eller

yrkande om avverkningsförbud, ställa ägan under avverkningsförbud,

intill dess frågan blivit prövad av Konungens befallningshavande, dels ock

genom bestämmelsen i samma paragrafs sista stycke, att om Konungens

befallningshavande fastställt delägares beslut angående ägas ställande

under förvaltning, densamma skall stå under avverkningsförbud, intill

dess fastställelsebeslutet vunnit laga kraft eller slutligen prövats. I

samma syfte är också stadgandet i 6 § sista stycket, att avverkning å

mark, som är ställd under förvaltning, ej må bedrivas i annan ordning

än enligt därför fastställda bestämmelser, avsett att verka, då meningen

därmed även lärer vara, att avverkning å sådan äga ej får ske, förrän

bestämmelser om skogshushållningen därå blivit fastställda.

Enligt lagrådets åsikt böra dessa skilda föreskrifter sammanföras

till ett stadgande, vilket borde innehålla, att, där Konungens befallningshavande

under behandling av ärende, som i 1 § avses — följaktligen

när som helst från det ansökan om förvaltning eller avverkningsförbud

inkommit och tills Konungens befallningshavande i ärendet

meddelat slutligt beslut — finner omständigheterna sådant föranleda,

Konungens befallningshavande må ställa ägan under avverkningsförbud,

intill dess ärendet blivit av Konungens befallningshavande slutligen

avgjort och, när fråga är om ägas ställande under förvaltning, beslutet

därom träder i tillämpning. Ett sådant stadgande, vilket lämpligen

borde få sin plats såsom ett femte stycke i 5 §, skulle fullständigas

genom den i 5 § sista stycket intagna föreskriften, att Konungens

befallningehavandes beslut i fråga om ägas ställande under avverkningsförbud

utan hinder av anförda besvär träder i verkställighet genast

efter kungörandet. Härigenom och då vad 6 § sista stycket innehåller

om att antagna skogshushållningsgrunder skola tillämpas torde vara så

uppenbart, att det icke behöver utsägas, skulle samma stycke kunna utgå.

Förslaget innehåller i sista punkten av 5 § tredje stycket ett

uttalande angående innebörden av avverkningsförbud. Pin dylik bestämmelse

synes emellertid böra meddelas i sammanhang med stadgandena

i förslagets 8 §.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

Syftet med föreskriften i 5 § fjärde stycket torde bliva uppfyllt,

om densamma inskränkes till ett förklarande allenast, att om äga är

ställd under avverkningsförbud, ägan utan hinder därav sedermera må

i anledning av därom gjord ansökning kunna ställas under förvaltning.

Enligt motiven skall förordnande att leda sammanträde med delägarna

vid behandling av ingiven ansökan om ägas ställande under

förvaltning icke innebära bemyndigande att jämväl leda det sammanträde,

som, efter det Konungens befallningshavande fastställt delägarnas

beslut om förvaltning, skall hållas med delägarna för beslutande av

grunderna för förvaltningen, utan förutsättes, att särskilt förordnande

i sådant hänseende skall meddelas. Detta framgår dock ej med full

tydlighet av lagtexten, likasom i denna ock saknas föreskrift om vem

som har att ansvara för att sammanträde för sistnämnda ändamål

varder utlyst och hållet. Frågan torde böra lösas sålunda, att i 6 §

införas bestämmelser därom, att Konungens befallningshavande vid fastställande

av beslut om ägas ställande under förvaltning skall utfärda

förordnande för lämplig person, vilken har att snarast möjligt utlysa

och hålla sammanträde med delägarna för ovan omförmälda ändamål,

samt att med avseende å sådant sammanträde skall gälla vad 3 och 4 §§

innehålla om där avsett sammanträde. I sammanhang härmed synes

föreskriften i 5 § därom att Konungens befallningshavandes beslut skall

tillställas den, inför vilken frågan enligt 3 § behandlats, höra ändras

sålunda, att, när fråga är om ägas ställande under förvaltning, beslutet

därom skall tillställas den, inför vilken enligt 6 § ärendets vidare behandling

av delägarna skall förekomma. Med förslagets bestämmelse

att beslutet skall tillställas den, som varit ordförande vid sammanträde

enligt 3 §, torde vara åsyftat, att beslutet skall hos honom tillhandahållas

delägarna, men en sådan anordning lärer vara å ena sidan obehövlig,

enär beslutet i allt fall föreslagits skola intagas i länskungörelserna,

vilka äro tillgängliga i varje socken, och å den andra mindre

ändamålsenlig i det fall, att ordföranden icke är bosatt i socknen.

De ärenden, som kunna förekomma å det i 6 § omförmälda sammanträdet,

synas böra inskränkas till antagande av bestämmelser angående

skogshushållningen å ägan samt reglementariska föreskrifter

rörande utövandet av delägarnas beslutanderätt under förvaltningens

fortgång och rörande förvaltningens anordnande i övrigt. Det remitterade

förslaget förutsätter icke, att reglementariska föreskrifter i varje

fall skola antagas. Emellertid torde för en ordnad förvaltning av ifrågavarande

art krävas, att vissa regler äro på förhand fastställda för delägarnas

sammanträden och förvaltningens anordnande, om än sådana

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92. 61

regler i många fall givetvis kunna bliva synnerligen enkla. Till dylika

regler höra bestämmelser angående val av ordförande vid delägarnas

sammanträden, sätt och tid för dessas kungörande, val av en eller flera

personel att handhava den löpande förvaltningen, den befogenhet, som

delägarna med avseende härå vilja upplåta, o. s. v. Nämnda bestämmelser

synas lämpligen böra med de antagna grunderna för skogshushållningen

sammanföras till ett reglemente. I fråga om rösträtt å sammanträde

med delägarna kunna uppenbarligen icke i reglementet få intagas

andra föreskriftei än de, som i lagförslaget meddelats angående sammanträde

för behandling av ansökan om förvaltning eller avverkningsförbud.

.För att handhava den löpande förvaltningen måste givetvis en

eller flera personer av delägarna utses. De, som sålunda utses, äro rätteligen

att betrakta icke såsom styrelse utan såsom sysslomän, då de endast

aga förvalta en för delägarna samfälld egendom, men icke företräda

någon från delägarna skild sammanslutning. I regel torde förvaltningen

bliva så enkel, att densamma kan anförtros åt en enda syssloman,

eventuellt med biträde av tillsyningsman. Om det skulle befinnas nödigt

att utse mera än en syssloman och i sådant fall sysslomännen i någon

fråga skulle stanna i olika meningar, uppkommer visserligen den olägenheten,

att frågan måste hänskjutas till avgörande av delägarna. Men

dylika fall torde med hänsyn till ifrågakommande ärendens beskaffenhet

bliva så sällsynta, att någon större vikt icke lärer behöva fästas vid

nämnda olägenhet.

Då vid sammanträde enligt 6 § val icke synes kunna förekomma,

torde andra punkten i paragrafens andra stycke höra utgå.

I 6 § tredje stycket synes tredje punktens innehåll rätteligen hava

sin plats före styckets andra punkt.

7 §•

Då i andra stycket stadgas om delägarnas eller av dem utsedd

styrelses rätt att för ägan tala och svara, kan härmed allenast syftas å

den processuella behörigheten i mål, som avse ägans förvaltning. Något

stadgande angående delägarnas behörighet att tala och svara för ägan

torde icke vara erforderligt. Styrelsens behörighet i berörda avseende

utesluter naturligtvis icke rätt för delägarna att meddela styrelsen instruktioner

i dylika mål, ej heller rätt för dem att, om så finnes lämpligt,

föi visst fall utse särskilt ombud. Om behörighet till ägans avhändande

åter bör stadgande icke meddelas i denna lag; reglerna för behörighet

härutinnan beröras icke av förslagets bestämmelser. Delägarna behålla

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

den rätt att avhända sig ägan, som dem eljest tillkommer, men tydligt

är, att denna rätt icke får utövas genom beslut i den ordning, som i

förevarande lag föreskrivits för ägans förvaltning. Däremot bör lagen

innehålla förbud för delägarna och för styrelsen att vidtaga förvaltningsåtgärder,

som innebära ett förfogande över ägans avkastning utöver

tiden för den särskilt anordnade förvaltningen. Med hänsyn till

vad sålunda framhållits torde förevarande paragraf böra undergå någon

jämkning, varjämte erinras om vad förut anmärkts rörande utbyte a\

styrelse mot syssloman.

8 §•

I stället för sista punkten i tredje stycket av 5 §, ur vilken paragraf,

såsom förut nämnts, denna punkt bör utgå, torde i förevarande

paragraf böra intagas den huvudregeln, att å äga, som är ställd under

avverkningsförbud enligt denna lag, avverkning under den tid förbudet

gäller icke må företagas.

Därjämte hemställes, att uttrycket »av statens skogst]änsteman»

utbytes mot »genom vederbörande revirförvaltares försorg», då det torde

vara förslagets mening, att i avsett fall denne skall besluta om. den

erforderliga utsy ningen, att beträffande den offentliga auktion, å vilken

det utsynade virket genom kronobetjäningen skall försäljas, föreskrives,

att den skall vara så kungjord, som om auktion å utmätt lös egendom

är stadgat, att då det icke för skyddande av minoritetens bland delägarna

rätt torde vara erforderligt, att delägarnas beslut rörande försäljningsmedlens

användning skall underställas Konungens befallningskavandes

prövning, paragrafen underkastas erforderlig jämkning, samt

att till sista punkten göres ett tillägg av innehåll, att det åliggei

Konungens befallningshavande, därest yrkande av delägare därom göres,

att insätta medlen i bankinrättning för att mot ränta innestå under den

tid Konungens befallningshavande förordnar.

9 §•

Därest vad lagrådet vid 6 § hemställt om den löpande förvaltningens

uppdragande åt syssloman vinner beaktande, följer härav, att

den sålunda utsedde sysslomannen för sin förvaltning är redovisningsskyldig

inför delägarna enligt allmän lag, ävensom att klander av redovisning

skall instämmas till allmän domstol, k örsta stycket skulle i

sådant fall strängt taget bliva obehövligt, men kan bibehållas för tydlighets

skull. Vad andra stycket innehåller om klagan över förvaltmngsåtgärder

eller beslut av styrelse bör däremot utgå. Ett dylikt stadgande

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 92.

63

förekommer i 13 § av forordnmgen den 26 januari 1894 angående hushållningen

med de allmänna skogarna i riket i fråga om klagan över åtgarder

och beslut av allmännmgsstyrelse och är i nämnda förordning av

noden, da i regel delägare i häradsallmänningen icke själva omedelbart

besluta om nagra forvaltmngsåtgärder, utan endast genom sockenombud

utse en allmännmgsstyrelse, som utövar delägarnas beslutanderätt rörande

allmannmgen i alla frågor, som icke i reglementet äro särskilt undangna.

I forevaiande fall åter aro delagarna själva de, som i regel fatta

de avgörande besluten, medan styrelsen endast har verkställande mynigbet

An tydligare blir detta, om den eller de personer, vilka den

omedelbara förvaltningen tillkommer, betecknas icke såsom styrelse utan

I anledning barav bemställes, att i andra stycket av förevarande

paragraf allenast ma upptagas en föreskrift, att där någon delägare vill

fora klagan over delägarnas beslut i ärende, som i denna lag avses, vad

i forordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse på landet är

stadgat angående besvär over kommunalstämmas beslut skall äga motsvarande

tillämpning. s

10 §.

förhållandet mellan bär ifrågasatta stadganden å ena sidan och

närmast motsvarande bestämmelser i allmänna strafflagen å den andra

skalle enligt lagrådets mening tydligare framgå av en avfattning, som

mnebolle, att dar delägare övar avverkning i strid med enligt denna komedde

at avverknmgsförbud eller i strid med de för ägas förvaltning

iaststallda bestämmelser, han skall anses som hade han, såsom i 24 kap

b § strafflagen avses, missbrukat sin rätt i samfälligheten, dock att överträdelse

av meddelat avverknmgsförbud skall böra under allmänt åtal,

samt att annan förseelse, som här åsyftas, må åtalas av allmän åklagare

efter angivelse av delägare. ö

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet a Stockholms slott den 26

mars 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

vok Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet friherre Beck-Friis anmälde lagrådets

den 22 mars 1915 avgivna yttrande över det den l9 januari samma

£ tm lagrådet remitterade förslag till lag med särskilda bestämmelser

beträf!t IS a„-

{Örde 8dÄ“d^Z\mnade redogörelsen beröra

erinringar icke lagförslagets grunder. De avse i allmänhet endast fu

ständigande eller gförtydligande av stadgande!! i forslaget samt vissa

ändringar i lagens uppställning. I några enskildheter har dock hem

ställts gom mera i sak verkande ändringar. Da dessa ändringsförslag

synas vara ägnade att främja förslagets syfte, anser jag dem hora

godkännas.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92. 65

I enlighet med vad lagrådet hemställt hava därför ändringar vidtagits

i förslaget, vilket dessutom undergått smärre formella jämkningar

i åtskilliga hänseenden.

Departementschefen uppläste härefter det sålunda omarbetade lagförslaget

och hemställde, att detsamma måtte jämlikt § 87 regeringsformen

föreläggas riksdagen till antagande.

Statsrådets övriga ledamöter förenade sig i denna hemställan;

och behagade Hans Maj:t Konungen härtill lämna

bifall samt förordnade, att proposition i ämnet skulle

med den lydelse, bil. till detta protokoll utvisar,

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Curt Rohtlieb.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 81 käft. (Nr 92.)

9

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1915:122 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser beträffande viss samfälld skogsmark inom Koppar s. 1 i texten
  2. JoU 1915:54 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser beträffande viss samfälld skogsmark inom Kopparbergs län. s. 1 i texten