Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 2, 3, 9, 36 och 37 §§ i lagen den 31 augusti 1907 angående stadsplan och tomtindelning

1916-04-11 · 36 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 36 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1916:164, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 2, 3, 9, 36 och 37 §§ i lagen den 31 augusti 1907 angående stadsplan och tomtindelning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 164.

I

Nr 164.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

lag om ändrad lydelse av 2, 3, 9, 36 och 37 §§ i lagen

den 31 augusti 1907 angående stadsplan och tomtindelning

; given Stockholms slott den 11 april 1916.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse

av 2, 3, 9, 36 och 37 §§ i lagen den 31 augusti 1907 angående stadsplan

och tomtindelning.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Berndt Hasselrot.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 142 höft. (Nr 164.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 164.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 2, 3, 9, 36 och 37 §§ i lagen den 31 augusti 1907

angående stadsplan och tomtindelning.

Härigenom förordnas, att 2, 3, 9, 36 och 37 §§ i lagen den 31

augusti 1907 angående stadsplan och tomtindelning skola erhålla följande

ändrade lydelse:

2 §.

Stadsplan antages av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas,

av allmän rådstuga men vare ej gällande, innan därom fattat beslut

blivit av Konungen fastställt. Innan stadsplan antages, skall ägare av

mark inom det område, vars planläggning är i fråga, lämnas tillfälle

att yttra sig över uppgjort förslag till plan.

Väckes förslag, att för visst område särskilda bestämmelser skola

meddelas i avseende å sättet för byggnadskvarterens användande, skall i

fråga om antagande och fastställande av sådana bestämmelser vad ovan

stadgas äga motsvarande tillämpning.

I fråga om ändring eller utsträckande av stadsplan eller ändring av

särskilda bestämmelser i avseende å sättet för byggnadskvarterens användande

så ock om särskild plan för viss del av stadens område i övrigt

gälle vad ovan är sagt. Dock skall stadsfullmäktiges eller allmän rådstugas

beslut om jämkning av ringa betydenhet i byggnadskvarters gränser, gatuprofiler

eller dylikt, där ej kronans rätt beröres, vara gällande, om beslutet

av Konungens befallningshavande fastställes; och äge Konungens befallningshavande

jämväl fastställa beslut om sådan jämkning av särskilda

bestämmelser i avseende å sättet för byggnadskvarterens användande, som

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Knmjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 164.

föranledes därav, att stadsplan jämkas genom beslut, vara Konungens

befalluingshavande, enligt vad nu är sagt, meddelar fastställelse.

För område, som tillhör kronan, må stadsplan fastställas utan att

vara av stadsfullmäktige eller allmän rådstuga antagen; dock erhålle

stadsfullmäktige eller allmän rådstuga före fastställande av sådan plan

tillfälle att yttra sig över uppgjort förslag därtill. Väckes förslag, att

för sådant område samtidigt med stadsplanens fastställande skola meddelas

särskilda bestämmelser i avseende å sättet för byggnadskvarterens användande,

vare i fråga om ordningen för deras åvägabringande lag

samma.

Stadsplan, som av ålder består eller före denna lags ikraftträdande

blivit fastställd, skall fortfarande lända till efterrättelse, till dess ändring

däri göres i den ordning nu är stadgad.

3 §•

År stadsplan till större eller mindre del grundad på viss tomtindelning,

som därmed star i omedelbart samband, ellei äro särskilda

bestämmelser i avseende å sättet för byggnadskvarterens användande

beroende av viss tomtindelning, skall den tomtindelning i sammanhang

med stadsplanen eller med de särskilda bestämmelserna underställas

Konungens prövning.

I andra fall tillkommer det stadens byggnadsnämnd att handlägga

frågor om kvarters indelande i byggnadstomter; dock vare nämndens

beslut ej gällande, innan det blivit av Konungens befallningshavande

fastställt. Innan nämnden fattar beslut, skall ägare .av mark, som av

tomtindelningen beröres, lämnas tillfälle att yttra sig i ärendet, och må

beslut, som angår kronan tillhörigt område, ej fastställas, utan att

Konungen därtill givit lov.

9 §•

Har stadsplan för kronan tillhörigt område fastställts utan att vala

av stadsfullmäktige eller allmän rådstuga antagen, åligger det kronan

att, i den mån de i planen upptagna gator, torg och andra allmänna

platser skola upplåtas för allmänt begagnande, överlåta dem till staden

utan ersättning, försatta i behörigt skick och fria från inteckning för

fordran eller annan rätt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 164.

Allmän väg, som enligt fastställd stadsplan ingår i gallmark, tillfälle

staden utan ersättning:.

O

36 §.

\ ad i denna lag är stadgat för stad skall äga motsvarande tillämpning

för köping så ock för annan ort, för vilken på grund av förordnande,

som enligt hittills gällande föreskrifter meddelats, byggnadsstadgan

för rikets städer gäller.

Konungen må ock förordna, att denna lag skall äga motsvarande

tillämpning för hamnplats, fiskläge eller annan ort med större sammanträngd

befolkning; och medföre sådant förordnande enahanda verkan,

som enligt hittills gällande lag följt utav förordnande om tillämpning

av byggnadsstadgan för rikets städer. Konungens befallningshavande

åligger att, när omständigheterna sådant förordnande påkalla, efter

kommunalstämmas och ortsinvånarnas hörande, med anmälan därom till

Konungen inkomma.

Då förordnande, varom nu är sagt, meddelas för någon ort, äger

Konungen förklara, att med avseende å viss bebyggd del av dess område

skall gälla vad i 2 § sägs angående stadsplan, som av ålder består.

Inom det område i övrigt, för vilket sådant förordnande gäller, må icke,

förrän stadsplan blivit fastställd, nybyggnad äga rum, med mindre Konungens

befallningshavande för särskilt fall därtill giver lov. År stadsplan

icke fastställd för ort, som i 1 mom. sägs, vare i fråga om sådant förklarande

och om förbud mot nybyggnad lag samma.

37 §’

År större byggnadsverksamhet att förvänta inom område å landet,

å vilket 36 § icke äger tillämpning, äger Konungen förordna, att stadsplan

för området skall upprättas; och må inom område, för vilket sådant

förordnande gäller, nybyggnad icke, förrän stadsplan blivit fastställd, äga

rum, med mindre Konungens befallningshavande för särskilt fall därtill

giver lov.

Framställning om förordnande, som nyss är nämnt, så ock om

fastställande av stadsplan samt, där sådant för området i dess helhet eller

viss del därav finnes lämpligt, jämväl av särskilda bestämmelser i avseende

å sättet för byggnadskvarterens användande må göras av Konungens

befallningshavande eller av områdets ägare. Ej må sådan fastställelse

meddelas utan att områdets ägare blivit hörd.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kung!. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 164.

Sedan stadsplan blivit fastställd, må nybyggnad ej ske å mark,

som enligt planen skall ingå i gata, torg eller annan allmän plats. Varder

sedermera förordnande, som i 36 § sägs, för området meddelat, skall

stadsplanen jämväl i övrigt vinna omedelbar tillämpning inom området.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1916.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 164.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 7 april 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

'' Vennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet

anförde chefen för justitiedepartementet, statsrådet Hasselrot:

»Under den tid, lagen angående stadsplan och tomtindelning den

31 augusti 1907 varit gällande, har vid upprepade tillfällen fråga väckts

om ändringar i eller tillägg till de däri meddelade bestämmelser. Särskilt

har riksdagen, med föranledande av väckta motioner, flere gånger hos

Kungl. Maj:t. gjort framställningar i sådant syfte. Vidare hava inom

den del av Kungl. Maj:ts kansli, som i regel har att handlägga de till

Kungl. Maj:ts prövning hörande frågor om tillämpningen av nämnda lag,

nämligen civildepartementet, gjorts vissa rön rörande förefintliga brister

hos lagens nuvarande föreskrifter i olika avseenden. Jämväl från svenska

stadsförbundet samt från fastighetsägarehåll har hemställan gjorts

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 164. 7

om tillgodoseende av olika önskemål med avseende å stadsplanelagens

reformering.

Vissa av de stadganden i nämnda lag, rörande vilka förändringar

sålunda satts i fråga, äro emellertid av den fundamentala vikt, att rubbning

i desamma icke gärna kan ske, utan att först genom särskilda

sakkunniga eller på annat lämpligt sätt en allsidig utredning företagits

rörande de avsedda ändringarnas behövligliet och verkan. Detta gäller

i synnerhet de ändringsförslag, som avse sådana föreskrifter, vilka

reglera rättsförhållandet mellan vederbörande samhälle och markägarna

beträffande inlösnings- och ersättningsskyldighet in. in. Andra av de

framkomna önskemålen äro åter av sådan art, att det kan dragas i

tvivelsmål, huruvida ändringar i stadsplanelagen utgöra den lämpligaste

formen för deras tillgodoseende. Beträffande samtliga nu avsedda frågor

torde framdeles komma att för Kungl. Maj:t framläggas förslag till de

åtgärder, som i varje särskilt fall kunna av omständigheterna påkallas.

Jag vill emellertid i detta sammanhang framhålla, att jag jämväl för

egen del anser tiden nu vara inne för en genomgripande revision av

stadsplanelagen, och det är därför min avsikt att, så snart förhållandena

det tillåta, föreslå för ändamålet nödiga mått och steg.

Förutom de ändringar, varom jag nu talat, hava emellertid ifrågasatts

vissa ändringar i lagen, vilka å ena sidan endast föga eller icke

alls rubba de i lagen tillämpade grundprinciper eller ock rent av

kunna sägas vara för dessas följdriktiga genomförande erforderliga,

men å andra sidan visat sig påkalla ett snart genomförande i och för

tillgodoseende av vissa praktiska ändamål. Hit höra de ändringar, vilka

Kungl. Maj:t, på min hemställan, genom proposition den 14 mars 1916

förelagt riksdagen i sammanhang med framläggande av förslag till ny

expropriationslagstiftning och vilka för övrigt i stort sett återfinnas

redan i Kungl. Maj:ts genom proposition den 31 januari 1913 för riksdagen

framlagda förslag i samma ämne. Jag ber nu att få påkalla

uppmärksamhet för vissa andra frågor, vilka av olika skäl synts mig

böra tagas under omprövning utan avvaktan å den mera genomgripande

revision av stadsplanelagen, som, enligt vad jag nyss antytt, snart torde

komma att igångsättas.

Härvid tillåter jag mig till en början att erinra om riksdagens

skrivelse den 21 mars'' 1911 i ett hithörande ärende. 1 denna skrivelse

anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida icke vad

i 2 § andra stycket i lagen angående stadsplan och tomtindelning finnes

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 164.

stadgat om jämkning av stadsplan samt i 3 § andra stycket om fastställande

av sättet för byggnadstomternas användning och av tomtindelning

må givas motsvarande tillämpning i fråga om sådana områden,

som avses i 37 § nämnda lag, ävensom för riksdagen framlägga det

förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

Till stöd för denna anhållan, som föranletts av yrkande från

enskild motionär, anförde riksdagen följande:

Då man genom stadgandena i 37 § stadsplanelagen ville bereda

möjlighet för reglerande på sätt där angives av varje område å landet,

varest större byggnadsverksamhet kunde förväntas, utan att den dock

behövde vara igångsatt, hade framhållits, att man vid ett sådant reglerande

ej borde gå alltför mycket i detalj. I enlighet därmed hade fastställandet

av stadsplan för ett dylikt område ansetts endast böra medföra

den verkan, att nybyggnad ej finge ske å mark, som enligt planen skulle

ingå i gata, torg eller annan allmän plats. Först då sedermera större

sammanträngd befolkning uppkommit å området, kunde förordnande att

stadsplanelagen därå skall äga tillämpning meddelas i vanlig ordning

och med vanlig rättsverkan. — Ändring av stadsplan, som nyss nämnts,

måste, då annan föreskrift därom icke meddelats, antagas skola ske i

samma ordning som planen fastställes, d. v. s. av Konungen efter framställning

av Konungens befallningshavande eller av områdets ägare. Det

av motionären avsedda stadgandet i lagens 2 §, att beslut om jämkning

av ringa betydenhet i byggnadskvarters gränser, gatuprofiler eller dylikt

skall, där ej kronans rätt beröres, vara gällande, om det av Konungens

befallningshavande fastställes, syntes alltså ej äga motsvarande tillämpning

i fråga om stadsplan, som ovan nämnts. — Ej heller syntes i fråga

om sådan stadsplan kunna tillämpas övriga av motionären avsedda, i

lagens 3 § meddelade bestämmelser, att om fastställande av visst sätt

för byggnadstomternas användande samt av tomtindelning skall gälla

vad i 2 § stadgas om fastställande av stadsplan. Beträffande fastställande

av tomtindelning för område, som avses i 37 §, vore i 38 §

stadgat, att detta skall ske av Konungens befallningshavande på framställning

av områdets ägare. I fråga åter om fastställande av visst

sätt för användande av byggnadstomterna å sådant område vore föreskrift

icke meddelad. — Såväl omförmälda andra stycke i 3 § som även 38 §

hade tillkommit på hemställan av det särskilda utskott vid 1907 års

riksdag, som behandlade det då föreliggande förslaget till ifrågavarande

lag. Det förra stadgandet hade tillsatts i syfte huvudsakligen, att stadsplans

helgd skulle kunna beredas åt sådana strävanden angående förgårdar,

fristående byggnader m. in., som präglade modern anläggning av städer

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 164.

eller stadsliknande samhällen. Då tomtindelning oftast ansetts stå i

så nära sammanhang med bestämmelserna härom, att bägge frågorna

borde i ett sammanhang avgöras, hade jämväl ansetts böra medgivas,

att frågan om tomtindelning finge behandlas på samma sätt som

frågan om fastställande av stadsplan.

De skäl, som sålunda i nämnda hänseenden gjort sig gällande i

fråga om städer och stadsliknande samhällen, syntes riksdagen äga

giltighet även beträffande de av motionären avsedda områden. Detta

så mycket mer som det just vore vid ett områdes första reglerande för

bebyggande som det vore av vikt, att de nämnda anordningarna bleve

tillämpade.

Vad anginge motionärens yrkande, att jämkning av stadsplan, som

fastställts för av honom avsett område, i förekommande fall måtte kunna

ske genom beslut av Konungens befallningshavande, ansåg riksdagen

praktiska skäl tala för motionärens förslag även i denna del.

Då, på sätt framginge av 2 § andra stycket i ifrågavarande lag,

hinder icke ansetts förefinnas att i fråga om sådana till stad hörande

områden, som ligga utom dess egentliga stadsplan, men inom dess

jurisdiktion, tillämpa liknande föreskrifter som de nu av motionären

avsedda, d. v. s. de allmänna reglerna i lagens 2 och 3 §§, fann riksdagen

någon avsevärdare svårighet icke böra möta för tillämpning av

motsvarande bestämmelser även beträffande förevarande områden på

landsbygden.

Över riksdagens berörda framställning infordrades yttranden från

överståthållarämbetet och Kungl. Maj:ts befallningshavande i samtliga

länen. Dessa yttranden inkommo under loppet av åren 1911 och

1912. De flesta av de hörda myndigheterna hava tillstyrkt riksdagens

förslag eller ock förklarat sig ej hava något ''att däremot erinra.

Den viktigaste innebörden i riksdagens förevarande framställning

torde få anses vara den, att möjlighet skulle beredas att jämväl beträffande

område, som i stadsplanelagens 37 § avses, fastställa sådana särskilda

bestämmelser, som jämlikt 3 § 2 stycket i samma lag kunna av Kungl.

Maj:t fastställas med avseende å sättet för byggnadstomternas användande

inom stad eller annat samhälle, där lagen i sin helhet äger motsvarande

tillämpning. Stadgandet i sistnämnda lagrum tillkom på grund av

yrkande från enskild motionär, som därmed åsyftade, att stadsplans

helgd skulle kunna beredas för sådana strävanden angående förgårdar,

fristående byggnader m. m., som prägla modern planläggning av städer.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 142 höft. (Nr 164.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 164.

Beträffande områden, som i 37 § avses, kom något motsvarande stadgande

icke att inflyta i lagen. Att så ej skedde torde måhända

sammanhänga därmed, att man icke antagit, att stadgandet skulle erhålla

någon större betydelse, varför man vid behandlingen av frågan icke

ansett sig hava anledning att vid tillvaratagandet av motionärens idé

gå längre än han själv ifrågasatte.

Den erfarenhet, som numera vunnits, har emellertid visat, att man

grundligt misstagit sig i fråga om stadgandets vikt. I själva verket

torde detsamma få anses såsom en av stadsplanelagens mera betydelsefulla

nyheter. I samband med den utveckling, som på hithörande område

försiggått, hava även olägenheterna av, att liknande reglering av

bebyggandet inom områden, som i 37 § avses, icke med nuvarande

stadganden kan ske, allt skarpare framträtt.

Särskilt gäller detta de bestämmelser om förgårdars anordnande,

som enligt 3 § 2 stycket kunna meddelas. Vid bestämmande av bredden

å gator, som skola anläggas inom stad eller därmed jämförligt samhälle,

lända de allmänna grunder till efterrättelse, vilka kommit till uttryck i

byggnadsstadgan för rikets städer. Av denna stadgas föreskrifter i § 13

mom. 1 framgår bl. a., att i ny stadsdel gata i allmänhet icke må läggas

till mindre bredd än 18 meter, men undantagsvis må minskas till 12

meter. Vid fastställande av dessa mått torde man förnämligast hava

haft för ögonen trafikens behov av gatuutrymme. Gatorna tjäna emellertid

även en annan viktig uppgift än att förmedla den allmänna rörelsen.

Genom stadgande av viss minsta bredd å gatorna vinnes ju tillika, att

de å ömse sidor om gatorna belägna husen ej komma att ligga varandra

alltför nära, vilket givetvis är av största betydelse med avseende

å de däri iuredda lägenheters tillgång på ljus och luft. Att även denna

synpunkt vid byggnadsstadgans utarbetande beaktats, framgår av 2 mom.

i dess 13 §, däri stadgas bl. a., att gata, vilken på ena eller båda sidorna

begränsas av förgårdar till den bredd, att avståndet mellan husraderna

blir minst 18 metei'', må läggas till en bredd av endast 12 meter, där

icke rörelsens behov eller andra omständigheter föranleda större gatubredd.

Under den tid, som förflutit sedan byggnadsstadgans utfärdande,

har emellertid stadsplaneväsendet visat sig få eu allt större användning

jämväl för mindre villa- och egnahem ssamhällen och dylikt, sålunda

platser, där trafiken på gatorna i allmänhet är ringa och kräver endast

föga utrymme, men där å andra sidan alla skäl tala för att genom

anordnande av stort avstånd mellan huslinjerna å ömse sidor om gatorna

göra tillgången på ljus och luft för byggnaderna så riklig som möjligt.

För dylika samhällen såväl som för likartade områden inom stad finnes

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 164.

intet skäl att fordra gatornas utläggande ens till 12 meters bredd. l)å

med hänsyn till kostnaderna för gatas utläggande och underhåll ett

anordnande av onödigt breda gator måste anses såsom ett olämpligt

betungande av dem, som dessa kostnader komma att drabba, vare sig

detta bliver markägarne eller vederbörande samhälle, har man i dylika

fall i stället sökt tillgodose kravet på avstånd mellan husraderna genom

att förordna, att tomterna å ömse sidor om gatorna icke må bebyggas

inom visst avstånd från gatulinjen. Härigenom har man vunnit, att

gatorna i sådana fall, varom nu är fråga, kunnat nedbringas ända till

allenast 6 meters bredd. Möjligheten att meddela förordnande om förgårdar

av angivet slag har givetvis, även om den före stadsplanelagens

införande icke helt saknades, dock genom denna lags bestämmelser

väsentligt ökats därigenom att dylikt förordnande enligt lagen erhållit

oomtvistlig civilrättslig verkan.

Behovet av bestämmelser i nu antydd riktning torde emellertid

ingenstädes hava framträtt i högre grad än just beträffande sådana områden,

varom i 37 § sägs. Frånsett vissa undantagsfall, såsom då stadsplan

enligt nämnda paragraf fastställes för platser i närheten av stad, å vilka

omständigheterna göra ett mera stadsliknande bebyggande lämpligt, torde

dessa områden i regel hava eller avses att få en utpräglad karaktär av

egnahemssamhällen. 1 ett förhållandevis stort antal av de fall, där

stadsplan för dylika områden underställts Kungl. Maj:ts prövning, hava

även framställningar gjorts om anordnande av smala gator med förgårdar

å ömse sidor. Just i dessa fall har emellertid det svaret måst lämnas,

att, stadsplanelagen icke lämnar rum för ett fastställande av lörgårdar

(vad beträffar nu gällande byggnadsstadga, är denna som bekant ej heller

tillämplig å dylika områden), och då i följd härav garanti för tillräckligt

avstånd mellan huslinjerna saknats, har följden i många fall blivit den,

att de ingivna planerna icke kunnat vinna fastställelse. Försök hava gjorts

att på omvägar nå fram till samma resultat, som man med förgårdarna

avsett att vinna. Särskilt har den utvägen anlitats att genom servitut

fastslå, att viss bredd av tomterna närmast gatorna icke får bebyggas.

Då emellertid eu servitutsbestämmelse kan genom en överenskommelse

mellan de direkt intresserade parterna eller genom exekutiv försäljning

upphöra, har denna utväg ansetts ej erbjuda tillräcklig trygghet i sådana

fall, då enskilda upplåtit området till bebyggande; endast i ett par fall,

då tomtupplåtaren varit Stockholms stad, har erforderlig säkerhet för

servitutets framtida bestånd ansetts föreligga. Jämväl de övriga botemedel.

som försökts, hava av olika skäl befunnits olämpliga.

Visserligen kan det invändas, att det för en markägare, som önskar

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 164.

med stöd av 37 § få stadsplan fastställd för ett område å landet, icke

innebär någon omedelbar olägenhet att såsom gata beteckna hela det

område, som anses erforderligt för att skilja byggnad slinjerna å ömse

sidor om gatan. Fastställandet av nämnda område såsom gata har ju

enligt lagen ingen annan verkan, än att nybyggnad ej må ske å ifrågavarande

mark. Denna utväg har även tillråtts vederbörande i fall, då

fastställelse å stadsplan av ovan angivna skäl måst vägras. Det är

emellertid att märka, att, om området sedermera genom förordnande,

som i 36 § av lagen sägs, eller på annat sätt kommer under lagens

tillämpning, stadsplanen jämväl i övrigt skall vinna omedelbar tillämpning

inom området. Det blir då nödigt att snabbt söka åvägabringa

ändring i stadsplanen, avseende inskränkning i gatornas bredd och utläggande

av förgårdar, vilka därefter skola läggas till tomterna. Att

denna utväg medför vissa olämpliga konsekvenser, torde sålunda få

medgivas.

Vad nu har sagts om behovet av att kunna inom dylika områden

fastställa förgårdar, som icke få bebyggas,- gäller även, om än i mindre

grad, beträffande ett flertal andra bestämmelser med avseende å sättet

för byggnadstomternas användande och särskilt sådana, som hava betydelse

för villasamhällen i allmänhet, såsom beträffande byggnaders

höjd och våningsantal, byggnads avstånd till granntomt, gårdsrums areal

och dylikt.

Det kunde ifrågasättas, huruvida icke Kungl. Maj:t med stöd av

41 § 1 stycket i lagen kunnat utfärda föreskrifter till avhjälpande av

här ifrågavarande oförnekliga missförhållande. Nämnda lagrum innehåller,

att Konungen meddelar de närmare föreskrifter, som må anses

erforderliga i fråga om stadsplans och tomtindelnings uppgörande, om

byggnadsnämnds sammansättning och åligganden samt om bebyggande

av stad, köping och annat område, som i lagen avses. I de förslag, som

avgivits i fråga om innehållet i den tillämnade nya byggnadsstadgan

för riket, hava i själva verket upptagits bestämmelser rörande bebyggandet

av sådana områden å landet, som i 37 § stadsplanelagen avses.

Aven ofti i en byggnadsstadga vissa allmänna bestämmelser för dylika

områden kunna införas, ligger det dock i sakens natur, att åtskilliga

frågor icke lämpligen kunna regleras annat än med tagen hänsyn till

de inom varje ort gällande särskilda förhållanden. Detta reglerande

torde lämpligast ske i stadsplaneväg, helst för områden av här ifrågavarande

slag, beträffande vilka icke gärna, såsom för städer och liknande

samhällen är fallet, en för orten lämpad byggnadsordning kan

supplerande ställas vid byggnadsstadgans sida. Härjämte må ej förbises

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 164.

den stom vikten därav, att stadsplans helgd kan beredas ifrågavarande

bestämmelser. Härtill kommer även, att den nya byggnadsstadgans

utfärdande måhända icke på någon tid kan väntas komma att äga rum

och att ett utbrytande av bestämmelserna rörande områden, som i 37 §

avses, i här omförmälda delar icke lämpligen lärer kunna ske, då dessa

i flera avseenden vila på allmänna grunder, som genomgå förslagen

till ny byggnadsstadga i deras helhet, och prövningen av ärendet i

övrigt således därigenom skulle kunna föregripas.

Med hänsyn till vad jag nu anfört och då, enligt vad jag inhämtat,

nya fall, där olägenheter av nu antydda brist i lagstiftningen vållas,

,nu föreligga till prövning i civildepartementet, har jag ansett mig icke

böra underlåta att framlägga förslag till denna brists undanröjande på

det enda sätt, varpå detta följdriktigt torde kunna ske, nämligen genom

införande av lämpliga ändringar i stadsplanelagen.

Riksdagens nu ifrågavarande framställning avser emellertid, att

stadgandena i 3 § 2 stycket i stadsplanelagen skulle vinna tillämpning

för områden av här avsedda slag jämväl i vad nämnda stadganden

innefatta föreskrift därom, att om antagande och fastställande av tomtindelning

för område, för vilket särskilda byggnadsbestämmelser skola

tillämpas, skall, där så nödigt prövas, gälla vad i 2 § är sagt om antagande

och fastställande av stadsplan.

Med anledning härav ber jag att få erinra därom, att den motionär,

som, på sätt nyss blivit sagt, gav uppslaget till införande i 3 § stadsplanelagen

av nuvarande andra stycket däri, för sin del föreslog den

vanliga stadsplaneprocedurens tillämpande endast beträffande de av

honom ifrågasatta särskilda bestämmelserna. Det särskilda utskott, som

behandlade saken, ansåg det emellertid böra uttryckligen utsägas, vad

utskottet antog vara motionärens mening, att i här avsedda fall, där så

nödigt finnes, jämväl tomtindelningens antagande och fastställande skall

ske, på sätt om antagande, och fastställande av stadsplan är stadgat.

Tomtindelningen, anförde utskottet härvid, stode nämligen oftast i sådant

samband med de föreslagna särskilda bestämmelserna, att båda frågorna

borde på en gång avgöras.

Jämväl denna åsikt torde höra till dem, som grundligt jävats av

erfarenheten. Medan numera knappast någon stadsplan av större omfattning

antages eller fastställes utan att vara åtföljd av särskilda bestämmelse!''

med avseende å sättet för byggnadstomternas användande,

lärer det endast i sällsynta fall hava inträffat, att dylika bestämmelser

ansetts stå i sådant oupplösligt samband med viss tomtindelning, att

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 164.

dennas fastställande med nödvändighet förutsattes för godkännandet av

byggnadsbestämmelserna.

Redan med stöd av nu angivna erfarenhetsrön torde det alltså

kunna fastslås, att ett införande i lagen av föreskrifter, enligt vilka

tomtindelning inom område, som i 37 § sägs, skulle i vissa fall på

grund av sitt samband med särskilda byggnadsbestämmelser för området

underställas Kungl. Maj:ts prövning, icke är av något mera trängande

behov påkallat. Härtill kommer emellertid, att det från erfaret stadsplanetekniskt

håll satts i fråga, huruvida icke rent av ovannämnda för

städer och liknande samhällen nu gällande föreskrift om sökande av

Kungl. Maj:ts fastställelse å tomtindelning borde upphöra. På de skäl,

som anförts till stöd för detta förslag, torde jag ej här behöva närmare

ingå. Redan det nu sagda torde innefatta tillräcklig anledning att åtminstone

icke för närvarande ifrågasätta något utsträckande till nya fall

av skyldigheten att i samband med särskilda byggnadsbestämmelsers

underställande hänskjuta frågor om tomtindelning till Kungl. Maj:ts

prövning.

Såsom nämnt, avsåg riksdagen även, att vad i 2 § andra stycket

i stadsplanelagen är stadgat om jämkning i stadsplan, nämligen att

sådan i visst fäll kan av Kungl. Maj:ts befallningshavande fastställas,

skulle givas tillämpning å områden av här ifrågavarande art. Rörande

denna del av riksdagens framställning har Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Göteborgs och Bohus län anmärkt, att en dylik bestämmelse

i verkligheten icke syntes bliva av någon vidare praktisk betydelse. I

övrigt hava erinringar mot detta förslag framställts av dels överståthållarämbetet,

som anför bland annat, att ett stadgande i angivna syfte syntes

vara obehövligt, enär, om vid något enstaka tillfälle inom område, som

avses i 37 § av ovannämnda lag, behov skulle yppas att i stadsplan

vidtaga jämkning av ringa betydenhet i byggnadskvarters gränser,

gatuprofiier eller dylikt, framställning därom kunde göras hos Kungl.

Maj:t, som det torde tillkomma att på framställning av någon vederbörande

och efter övriga vederbörandes hörande vidtaga erforderlig

ändring vare sig av större eller mindre omfattning i områdets stadsplan,

dels ock Kungl. Maj:ts befallningshavande i Malmöhus län, som

efter anmärkande bland annat av att här ej, såsom vid stadsplans fastställande

i allmänhet, följer skyldighet för något samhälle att erlägga

löseskilling för till gata utlagd mark, anser det kunna ifrågasättas, huruvida

icke med hänsyn till enskildes rättssäkerhet även frågor om jämk
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 164. 15

ning i stadsplan för dylikt område borde bliva föremål för Kungl. Maj:ts

bedömande.

För min egen del får jag framhålla, att jag åtminstone beträffande

den närvarande tiden delar den av Kungl. Maj:ts befallningshavande i

Göteborgs och Bohus län uttalade åsikt i fråga om den ringa praktiska

betydelsen av en bestämmelse i här senast antydd riktning. Enligt vad

jag erfarit, har fråga om ändring i sådan stadsplan, som i 37 § avses,

ännu endast i ett par fall underställts Kungl. Majrts prövning. Vid

sådant förhållande torde det åtminstone för närvarande icke få anses

otillbörligt betungande för vederbörande att, såsom gällande bestämmelser

måste anses föranleda, även vid fråga om mindre jämkning söka

Kungl. Maj:ts godkännande. Och då därjämte den av Kungl. Maj:ts

befallningshavande i Malmöhus län gjorda anmärkningen utan tvivel

förtjänar ett visst beaktande, samt för övrigt en ändring, sådan som

den nu ifrågavarande, måhända förutsätter även andra kompletteringar

och ändringar, vartill eljest föga anledning synes föreligga, har jag

ansett riksdagens framställning i nu berörda del icke för närvarande

böra föranleda något förslag från min sida.

Såsom en sammanfattning av vad jag om nu ifrågavarande riksdagsskrivelse

yttrat får jag sålunda anföra, att jag anser densamma

för närvarande böra föranleda förslag till ändring i stadsplanelagen

endast i vad angår beredande av möjlighet till fastställande av särskilda

bestämmelser med avseende å sättet för byggnadstomternas användande

inom sådant område, som avses i 37 § av nlfmnda lag.

Jag övergår härefter till att skärskåda frågan, i vilken form föreskrifter

till vinnande av nämnda syftemål lämpligen böra i lagen införas.

Detta torde enklast kunna ske därigenom att andra stycket i 37 §,

vilket handlar bl. a. om sättet för fastställande av stadsplan för område,

varom där stadgas, utvidgas därhän, att vad där säges om stadsplan

kommer att gälla även med avseende å särskilda bestämmelser av

nu ifrågavarande slag. Emellertid har vid förberedande granskning av

frågan anmärkts, att den hävdvunna termen Särskilda bestämmelser

med avseende å sättet för byggnadstomternas användande’ här vore

mindre lämplig, enär densamma skulle passa in endast på sådana fall,

då Kungl. Maj:ts befallningshavande, med begagnande av den i 38 §

stadsplanelagen medgivna rätt, fastställt tomtindelning för området. Det

bör nämligen ihågkommas, att tomtindelning här icke, såsom i stad

och därmed jämförligt samhälle, utgör en regelmässig förutsättning för

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 164.

rätten att bygga. Så snart stadsplan fastställts för område, beträffande

vilket förordnande enligt 37 § meddelats, är enligt lagen byggnadsverksamheten

därstädes åter fri, allenast med den inskränkning, som

följer av förbudet att bebygga mark, ingående i gata, torg eller annan

allmän plats. Huruvida en markägare sedermera vill påkalla tomtindelning

eller icke, är enligt 38 § helt och hållet överlämnat till hans fria

skön. Av förarbetena till stadgandet i 38 §, vilket tillsattes av ovannämnda

särskilda utskott i anledning av enskild motionärs framställning, framgår,

att med nämnda stadgande åsyftats att bereda markägaren tillfälle

att inom området tillämpa tomträttsinstitutet. År markägaren icke därtill

sinnad, bortfaller egentligen för honom varje anledning, att påkalla

Kungl. Maj:ts befallningshavandes fastställelse å tomtindelning för området.

Frågan, om byggnadsbestämmelser för området böra fastställas,

är däremot givetvis oberoende av, huruvida tomtindelning i dylik teknisk

bemärkelse sker. Väl är det sant, att en indelning av området i mindre

lotter för bebyggande i verkligheten likväl äger rum, i den mån området

exploateras, och att de härvid med eller utan vederbörlig lantmäteriförrättning

avskilda särskilda lotterna väl kunna enligt allmänt språkbruk

förtjäna benämningen tomter. Men då i lagen förekommer en viss

procedur, genom vilken tomtindelning kan ske, synes det vara lämpligt

att i lagen förbehålla benämningen tomt för sådana lotter, vid vilkas

bestämmande denna procedur kommit till användning. Ett sådant tillvägagångssätt

stämmer ock väl med stadgandena om tomträttsinstitutet

och de under förarbetena till dessa stadganden gjorda uttalanden.

Det torde sålunda * kunna fastslås, att ovannämnda term, som på

sin förutvarande plats i lagen väl kunde försvaras, icke lämpar sig för

anbringande i lagens 37 §. I anledning härav och då det givetvis icke

kan tillrådas att för ett institut, som i realiteten är avsett att i de olika

fallen hava samma innehåll, använda skilda benämningar på olika ställen

i samma lag, uppstår den frågan, huruvida icke enhetlighet i berörda

hänseende skulle kunna vinnas genom den gamla termens modifiering

därhän, att den kommer att passa för båda de olika fallen. Härvid är då

att märka, att, såsom redan ovan framhållits, de särskilda bestämmelser,

varom här är fråga, ingalunda i regel stå i något sådant nödvändigt

sammanhang med fastställandet av tomtindelning, att därav kan för dem

påkallas en benämning, som särskilt är ägnad att framkalla föreställning

om ett dylikt sammanhang. Utöver vad jag nyss anfört vill jag endast

erinra därom att, sedan för ett område stadsplan och särskilda bestämmelser

med avseende å sättet för byggnadstomternas användande, men

icke tomtindelning, av Kungl. Maj:t fastställts, det väl kan inträffa, att

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 164.

bebyggande av området sker, innan någon tomtindelning ännu verkställts,

nämligen för det fall att Kung!. Maj:ts befallningshavande, med

stöd av G § sista punkten, därtill givit tillstånd, utan att det lör sådan

händelse lärer fälla någon in att ifrågasätta, att de särskilda bestämmelserna

icke skulle för ett dylikt byggnadsföretag äga tillämpning.

Att det nu ifrågavarande uttrycket valts, torde måhända hava sammanhängt

med den av mig förut berörda missuppfattning i fråga om stadgandets

innebörd, vartill man vid lagens tillkomst gjorde sig skyldig.

Det synes då icke oberättigat att nu begagna tillfället att i detta hänseende

verkställa en ändring, som bringar jämväl bestämmelsen i 3 §

2 stycket i bättre överensstämmelse med verkliga förhållandet.

Det visar sig dock förenat med vissa svårigheter att härvid finna

det lämpligaste uttrycket. Detta sammanhänger med den omständigheten,

att olika meningar gjort sig gällande med avseende å den rätta

innebörden av den hittills i lagen använda beteckningen. Vid sådant

förhållande och då det icke torde vara lämpligt att i detta sammanhang

upptaga dessa olika meningar till prövning, enär de frågor de beröra

utan tvivel tillhöra dem, som tarva ett grundligare skärskådande, än

vad hittills kunnat ske, har jag, efter övervägande av saken, stannat

vid att föreslå den ändring, som synes mig medföra den minsta, rubbningen

av nuvarande ordalag, nämligen ett utbytande av ordet byggnadstomterna’

mot uttrycket ’byggnadskvarteren’.

Jag anser mig härvid böra ytterligare understryka, att den av

mig föreslagna ändringen uteslutande avser att undanröja den oegentlighet,

som ett bibehållande av uttrycket ''byggnadstomterna’ i detta

sammanhang skulle innebära, och sålunda icke i någon mån är avsedd

att lämna något svar på de tvistefrågor, varom jag nyss talat.

Då sålunda en omformulering av lagens stadganden i 3 § 2 stycket

ändock skall*ske, har jag, med hänsyn till den av mig redan påpekade

oegentligheten däri, att ifrågavarande stadganden, i vad de avse särskilda

bestämmelser av antydd art, hopkopplats med stadgandena om tomtindelning,

ansett mig böra undersöka, om ej stadgandet om nämnda särskilda

bestämmelser lämpligen samtidigt härmed skulle kunna flyttas från sin

nuvarande plats i avdelningen om tomtindelning till någon av lagens

två första paragrafer, vilka handla om stadsplan. Anledningen till, att

stadgandet upptogs i 3 §, torde hava varit — förutom att detta av

motionären i ämnet påyrkades — den, att då i stadgandet talades om

byggnadstomternas användande, man ansåg sig kunna inrymma detsamma

först i avsnittet om tomtindelning. Med nu föreslagen omformulering

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 142 höft. (Nr 164.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 164.

bortfaller detta skäl, och eu överflyttning av angiven art svnes därför

i samband med denna omformulering vara lämplig.

Härför tala även följande omständigheter. Nu gällande byggnadsstadga

synes förutsätta, att inom området för fastställd stadsplan huvudsakligen

endast ett byggnadssätt skall ifrågakomma, nämligen det så

kallade slutna byggnadssättet. Någon tanke på att redan från början

avfatta reglerna för bebyggandet efter särskilda ändamål eller de olika

stadsdelarnas mer eller mindre centrala belägenhet synes icke hava föresvävat

stadgans författare. Under sådana förhållanden torde något egentligt

behov av att i sammanhang med fastställande av stadsplanen fastslå

särskilda byggnadsbestämmelser icke föreligga. Nu åter utgår man vid

uppgörande av stadsplan från helt andra förutsättningar. Allt efter det

föreliggande behovet avsättas särskilda områden för olika ändamål såsom

bostads-, magasins- och fabrikskvarter. I de avlägsnare stadsdelarna

föreskrives såsom regel det öppna byggnadssättet. Det är då klart, att

de byggnadsbestämmelser, som (civilrättsligt) skola normera de särskilda

områdenas användande för speciella ändamål, böra fastställas på samma

gång som själva planen. Men stadgandet har då också sin naturliga

plats i den avdelning av lagen, som innehåller bestämmelserna om

stadsplan.

Skall en överflyttning av ifrågavarande stadgande ske, uppstår den

Irågan, om detsamma i sin nya form bör inrymmas i lagens 1 eller 2 §.

Logiskt och lagtekniskt sett vore det måhända lämpligast att upptaga

stadgandet i 1 §, d. v. s. att göra byggnadsbestämmelserna till en integrerande

del av stadsplanen. Emellertid har uttrycket stadsplan fått eu

specifik användning för att beteckna den å karta uppritade planen, och

någon ändring i denna begreppsbestämning torde ej finnas anledning att

söka åvägabringa. Härjämte är att märka, att 1 § i sin nuvarande lydelse

stadgar endast vissa skyldigheter i fråga om stadsplans upprättande och

innehåll, medan antagandet av särskilda bestämmelser åtminstone till

formen icke är eller torde böra bliva obligatoriskt. Den enklaste utvägen

synes vara att i stället införa stadgandet såsom ett särskilt stycke i 2 §,

och denna utväg anser jag mig böra förorda.

Härav bliver jämväl en följd, att första punkten i nuvarande andra

stycket i 2 § bör utvidgas att avse jämväl ändring av de en gång

fastställda särskilda bestämmelserna.

I samband härmed har uppkommit fråga, huruvida icke den Kungl.

Maj:ts befallningshavande nu i andra punkten av sistnämnda stycke

medgivna rätten att fastställa beslut om ringa jämkning i stadsplan borde

förbindas med en dylik rätt för Kungl. Maj:ts befallningshavande även

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition År 164.

beträffande beslut om mindre jämkning av de särskilda bestämmelserna.

Behov härav lärer stundom hava visat sig i sådana fall, då Kungl.

Maj:ts befallningshavande haft att pröva frågor om jämkning i stadsplanen,

berörande kvarter, för vilket särskilda bestämmelser fastställts.

Det synes mig lämpligt att en ändring i antydd riktning företages.

Denna torde dock icke böra givas större räckvidd, än att Kungl. Maj:ts

befallningshavande skall äga att fastställa sådan jämkning av de särskilda

bestämmelserna, som föranledes därav, att stadsplan jämkas genom beslut,

varå Kungl. Maj:ts befallningshavande meddelar fastställelse.

Borttagandet ur 3 § av stadgandet om de särskilda bestämmelserna

medför även vissa andra ändringar i denna paragraf. Såsom jag redan

förut berört, har det ifrågasatts, att bestämmelsen om skyldighet att i

visst fäll i samband med underställande av särskilda bestämmelser söka

Kungl. Maj:ts fastställelse jämväl å tomtindelning skulle upphävas. Jaganser

mig emellertid icke i detta sammanhang böra inlåta mig på denna

fråga, utan tillåter mig i stället föreslå, att denna bestämmelse i sak

lämnas orubbad, men för vinnande av större enkelhet i avfattningen

inarbetas i första stycket av 3 §, varigenom paragrafens nuvarande

andra stycke kan helt utgå.

Ännu en fråga kräver emellertid i detta sammanhang en närmare

behandling'', nämligen spörsmålet om, huru en effektiv övervakning skall

kunna ske därav, att de bestämmelser, som fastställas beträffande bebyggandet

av område, som i 37 § avses, verkligen efterlevas. Beträffande

dylika bestämmelser i stad eller därmed jämförligt samhälle

torde, då föreskrifterna i 39 § stadsplanelagen om sättet för vinnande

av rättelse i fäll av nybyggnads företagande i strid mot vissa av lagens

stadganden icke omfatta överträdelse av sådana bestämmelser, tillsynen

å deras efterlevnad vara avsedd att ske allenast på det sätt, att byggnadsnämnden

skall vid prövning av ansökan om byggnadslov ävensom

sedermera under byggnadsarbetets fortgång tillse att de särskilda bestämmelserna

efterlevas och därvid i mån av behov betjäna sig av de

tvångsmedel byggnadsstadgan lämnar. För område, som avses i 37 §,

äro föreskrifterna om byggnadsnämnd ej tillämpliga, och någon möjlighet

att genom val konstituera en sådan myndighet föreligger för övrigt icke.

Den övervakande myndighet, som åligger allmän åklagare, torde icke

kunna anses tillfyllest, då det gäller tillämpningen av särskilda byggnadsbestämmelser.

Föreskrifterna i 39 § torde för övrigt icke heller för

dylikt område böra göras tillämpliga å överträdelse av bestämmelser av

nämnda art. Ej heller förefinnas för närvarande föreskrifter om skyldighet

att vid byggnadsföretag inom området söka byggnadslov. Dylika före
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 164.

skrifter torde emellertid icke kunna undvaras, därest iakttagandet av

meddelade byggnad sbestämmelser skall kunna behörigen övervakas. En

förutsättning för den ifrågasatta lagändringen synes därför vara att på

administrativ väg konstitueras någon övervakande myndighet, som kan

ersätta byggnadsnämnden. I det av vederbörande kommitté avgivna

förslaget till ny byggnadsstadga § 81 finnes upptaget stadgande, att

Kungl. Maj:ts befallningshavande skulle i visst fall beträffande område,

som här avses, meddela förordnande för lämplig person att övervaka

efterlevnaden av gällande föreskrifter. Ett dylikt stadgande torde

emellertid icke vara tillfyllest. Om det skall erhålla tillräcklig effektivitet,

torde det böra kompletteras med föreskrifter om skyldighet att söka

byggnadslov och om böter för den, som bygger utan lov eller i strid

med meddelade föreskrifter. Chefen för civildepartementet har även

förklarat sig hava för avsikt att, om mitt förslag antages, för Kungl. Maj:t

framlägga förslag till författningsbestämmelser i antydd riktning, vilket

torde kunna ske antingen i den blivande nya byggnadsstadgan eller,

om denna, såsom antagligt är, ej tillräckligt snart kan bliva utfärdad,

genom särskild författning. En sådan torde icke i någon mån kunna

anses föregripa prövningen av den nya byggnadsstadgans bestämmelser

i övrigt.

Jag övergår härefter till en annan punkt, beträffande vilken anledning

att nu föreslå en ändring i stadplanelagen synes mig föreligga.

1 det förslag till stadsplanelag, som år 1904 avgavs av de därför

utsedda kommitterade, stadgades i § 2, att ansökan om fastställelse av

stadsplan finge göras, förutom av vederbörande samhälle, även av annan,

som visade sig vara ägare till hela det område, varå planen vore avsedd

att tillämpas. I motiveringen till detta stadgande anförde kommitterade

bland annat följande:

Enligt byggnadsstadgan vore uppgörande av stadplan helt och

hållet samhällets ensak. Ägare av jord inom ett samhälles jurisdiktion

kunde icke, även om hans mark aldrig så väl ägnade sig för bebyggande,

mot samhällets bestridande få stadsplan fastställd över densamma, och

det läte tänka sig, att samhället begagnade sin makt härutinnan till

att avpressa jordägaren allt för dryg ersättning för sitt medgivande.

Vidare anförde kommitterade, att, om även ett dylikt medgivande

kunde få tillämpning inom en stads område för en trakt, som kunde

anslutas till stadsplanen, torde det dock huvudsakligen komma till an
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 164. 21

vändning för platser å landsbygden, vilka ägnade sig för ett tätare

bebyggande.

Rätt att göra framställning om ändring i den uppgjorda stadsplanen

ansågo kommitterade däremot icke kunna medgivas enskild jordägare

i annat fall än om planen ännu icke i någon mån kommit till

verkställighet. Denna rätt fastslogs för övrigt icke uttryckligen i förslagets

text, vilken för ändring av gällande stadsplan alltid förutsätter

beslut av samhället, men torde hava ansetts i det antydda fallet ligga i

sakens natur. Av kommitterades uttalanden synes framgå, att sådan

rätt i allt fall ansågs begränsad till sådan plan, som på ansökan av

enskild jordägare blivit fastställd.

I gengäld mot den fördel, enskild jordägare finge i följd av

sådan stadsplans genomförande, ansågo sig kommitterade kunna ålägga

honom vissa skyldigheter. Kommitterade föreslogo nämligen i 4 § av

förslaget, att, om stadsplan fastställts på ansökan av annan än samhälle,

det skulle åligga jordägaren att, i den mån han ville genomföra planen

och innan bebyggande finge ske, ej mindre upplåta marken till erforderliga,

i planen upptagna gator, torg och andra allmänna platser, fri från

inteckning, än även tillhandahålla gatorna och de allmänna platserna

vederbörligen iordningställda och försedda med nödiga avloppsledningar.

Vid ärendets föredragning i statsrådet den 29 september 1905

anförde dåvarande chefen för justitiedepartementet, att beträffande den

av kommitterade föreslagna rätt för enskild jordägare att erhålla fastställelse

av stadsplan över honom tillhörigt område i flera av de över

kommittéförslaget avgivna utlåtandena uttalats betänkligheter emot att

låta denna bestämmelse gälla jämväl i fråga om ägare av jord inom

stads område. Därigenom skulle stadens myndigheter berövas möjligheten

att utöva kontroll över byggnadsverksamhetens utsträckning

ävensom opåräknade utgifter för belysning, polisbevakning och dylikt

vållas staden. Med hänvisning till kommitterades uttalande, att ett

medgivande sådant som det föreslagna huvudsakligen torde komma till

användning för platser å landsbygden, vilka ägnade sig för ett tätare

bebyggande, anförde departementschefen vidare, att stadgandets tillämpning

därför med hänsyn till de uttalade betänkligheterna syntes

böra inskränkas till landsbygden. — Enligt det för riksdagen framlagda

förslaget, som sedermera i dessa avseenden lagfästes, är enskild jordägare

ej berättigad att söka fastställelse å stadsplan i annat fall än det, som

avses i lagens 37 §, nämligen beträffande område å landet, där större

byggnadsverksamhet är att förvänta, men å vilket 36 § icke äger tillämpning.

Såväl för stad som för alla andra samhällen, där enligt sist
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 164.

nämnda paragraf stadsplanelagen äger eller förklarats skola äga motsvarande

tillämpning, gäller således, att stadsplan icke kan fastställas i

annat fall, än då den blivit av samhället självt antagen.

Med enskild tomtägare är i nu förevarande avseende kronan likställd.

Emellertid synes det kunna sättas i fråga, huruvida de betänkligheter,

som, enligt vad nyss anförts, föranlett angivna inskränkning i

markägares rätt att söka fastställelse å stadsplan, icke i själva verket

tillmättes en större betydelse, än de vid närmare granskning visa sig

förtjäna. Den första invändningen, nämligen att stadens myndigheter

skulle, genom att enskild markägare kunde utan deras medgivande få

stadsplan fastställd, berövas möjligheten att utöva kontroll över byggnadsverksamhetens

utsträckning, synes till sin innebörd ej vara fullt klar.

Även i dylikt fall komme ju stadsplanen att i avseende å sin beskaffenhet

underkastas prövning av Kungl. Maj:t efter hörande av vederbörande

sakkunniga myndighet, överintendentsämbetet. Denna prövning skulle

förvisso, även i brist på uttryckligt stadgande därom, komma att i varje

fall föregås av vederbörande kommunala myndigheters hörande över

ansökningen. Dessa bleve därvid i tillfälle att förebringa all den utredning,

de kunde finna önskvärd, i fråga om planens lämplighet eller

olämplighet, exempelvis med avseende å dess anslutning till närliggande

redan planlagda områden eller dess anpassning efter de grunder, som

måhända redan av samhället kunde hava utstakats med avseende å planläggningen

av andra områden i samma trakt. Åven till dylika omständigheter

tages nämligen vid stadsplaners fastställande all hänsyn.

År nu stadsplanen så beskaffad, att den efter en dylik allsidig prövning

kan vinna Kungl. Maj:ts godkännande, lärer något berättigat intresse

för samhället att under åberopande av behovet av dess kontroll över

byggnadsverksamhetens utsträckande förhindra stadsplanens fastställande

icke kunna anses föreligga.

Vad så angår farhågorna för samhällenas belastande med opåräknade

utgifter för belysning, polisbevakning och dylikt, torde väl dessa få anses

vara i viss mån överdrivna. Att dylika kostnader, och det till avsevärda

belopp, kunna uppkomma, vill jag ej förneka. Men dessa kostnader

torde å andra sidan i regel uppkomma först i den mån området verkligen

bliver bebyggt, och då har ju å andra sidan samhället genom de

nybyggda fastigheterna vunnit nya värdefulla skatteobjekt. För övrigt

böra just i detta sammanhang observeras de. särskilda förmåner, som

kommitterade såsom vederlag för det ifrågasatta undantaget från samhällets

ensambeslutanderätt i fråga om stadsplanen avsågo att bereda

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 164.

detsamma genom åläggandet för markägaren att utan inskränkning till

samhället kostnadsfritt överlåta alla gator, torg och andra allmänna

platser, vederbörligen iordningställda och försedda med nödiga avloppsledningar.

Medan sålunda samhället genom det föreslagna undantaget knappast

kan befaras bliva utsatt för att råka i någon ekonomiskt eller annorledes

mindre gynnsam situation, synes å andra sidan samhällets monopol

på rätten att antaga stadsplaner vara i betänklig grad ägnat att fresta

samhället till att med begagnande därav söka förmå en jordägare, som

önskar få sitt område planlagt, att till gengäld därför göra ännu mera

vittgående eftergifter till samhällets förmån, än vad enligt kommitterades

förslag skulle i ovan angivna fall jordägaren åläggas. Detta har givetvis

icke varit stadsplanelagens mening. Redan kommitterade åberopade

emellertid, såsom redan nämnts, till stöd för sitt förslag faran för missbruk

i sådan riktning; och exempel därpå lära sedermera icke hava helt

saknats.

Med hänsyn till vad jag nu anfört anser jag mig icke sakna skäl

att uttala, att vid en blivande mera genomgripande omarbetning av

stadsplanelagen frågan om markägares rätt att söka fastställelse å stadsplan

torde böra upptagas till förnyad prövning. För det närvarande

anser jag mig dock icke böra i denna punkt föreslå någon ändring beträffande

enskilda markägare i allmänhet, enär den rubbning i hittills

gällande regler, som därav skulle bliva en följd, synes mig tillhöra dem,

som förutsätta en grundligare utredning, än den som nu står mig till

buds, särskilt med hänsyn därtill, att det i saknad av dylik utredning

ej kan fullt bedömas, i vilken mån ett praktiskt behov av sådan ändring

verkligen föreligger. Det kan ju exempelvis tänkas, att en dylik utredning

skulle giva vid handen, att den förutsättning för undantagets

tillämpning, som består däri, att sådana områden, som lämpa sig för

planläggning i nu angiven ordning, skola förekomma förenade i en enda

ägares hand, åtminstone beträffande enskilda jordägare i vanlig mening

så sällan förelåge, att undantaget för deras del därför bleve av alltför

ringa praktisk betydelse.

I ett avseende råder emellertid intet tvivel om, att nyss angivna

förutsättning för undantagets tillämpning i flera fall föreligger, nämligen

beträffande kronan tillhörig mark. Vad jag förut anfört till bemötande

av den uppfattning i frågan, som vid stadsplanelagens tillkomst gjorde

sig gällande, äger även beträffande kronans mark full giltighet; och

särskilt torde det ligga i öppen dag, att samhällenas förmenta "behov av

kontroll över byggnadsverksamhetens utsträckning, då det gäller mark,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 164.

som i vederbörlig ordning planlägges, ännu mindre för kronans än för

annan jordägares mark kan vara av någon verkligt trängande beskaffenhet.

Under sådana förhållanden och då det. givetvis är ett allmänt

intresse av största vikt, att kronans utnyttjande av sin mark icke

onödigtvis försvåras, tvekar jag icke att föreslå en sådan ändring i

stadsplanelagens stadganden, att kronan förbehålles rätt att för henne

tillhörig mark inom stad eller annat område, där lagen gäller, få stadsplan

fastställd utan att densamma blivit av vederbörande kommunala

representation antagen.

Denna ändring torde bäst kunna ske genom att bestämmelse härom

införes i ett nytt stycke i lagens 2 §. För undanröjande av alla farhågor

för, att vederbörande samhällen icke skulle lämnas tillfälle att

yttra sig över förslag till sådan stadsplan, får jag föreslå, att i samma

stycke införes en föreskrift, som uttryckligen giver dem rätt härtill.

Då varje stadsplan kan beröra även sådana markägares rätt, som

hava sin jord tätt utanför stadsplanens gränser, kan fråga uppstå, om

ej i här förevarande fall borde stadgas rätt för dessa att varda i ärendet

hörda. Lagens nuvarande ståndpunkt är emellertid den, att sådan rätt

tillförsäkrats endast ägare av mark inom det område, vars planläggning

är i fråga. I administrativ väg har dock, jämte det att sistnämnda

markägare berättigats att, om de äro kända och boende inom riket,

genom särskilda kallelsebrev erhålla underrättelse om stadsplaneförslaget,

tillika föreskrivits att i ortstidning skall införas kungörelse om samma

förslag, vilket därefter skall under minst en månad hållas för allmänheten

tillgängligt. Härigenom kunna även sådana jordägare, vilkas mark,

utan att vara belägen inom området, likväl har ett sådant läge, att stadsplanefrågan

för dem blir av vikt, erhålla kännedom om förslaget och

bliva i tillfälle att yttra sig därom. Ifrågavarande stadganden i sin nuvarande

avfattning torde icke kunna anses tillämpliga å det fall, att

stadsplaneärendet i nu ifrågasatt ordning kommer under ortsmyndigheternas

prövning. Det torde därför vara lämpligt, att, i samband med

utfärdandet av den ifrågasatta ändringen i lagen, i administrativ väg

meddelas föreskrifter om kungörande på sist angivna sätt även av

stadsplaneförslag, som väckts i nu förevarande ordning.

Att vad nu har sagts om stadsplan även bör gälla beträffande

särskilda bestämmelser i avseende å användande av byggnadskvarteren

inom sådant kronan tillhörigt område, varom här är fråga, då sådana

bestämmelser förekomma till prövning samtidigt med stadsplanen, lärer

utan vidare motivering vara klart. Mindre tydligt synes vara, huruvida

även beträffande antagande av särskilda bestämmelser i annat fall eller

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition AV 164.

om ändring i stadsplan eller särskilda bestämmelser för kronan tillhörigt

område det ifrågasatta undantaget bör få gälla. Såsom jag redan tramhållit,

ansågo kommitterade i princip rätten till ändring böra förbehållas

samhället ensamt. Det intresse, som för jordägaren kan påkalla rätt att

utan samhällets medgivande få stadsplan fastställd, torde icke med samma

kraft göra sig gällande i fråga om ändring i den en gång faststallda

planen. Utan att förbise, att fall kunna tänkas, då en jordägare skulle

kunna genom samhällets likgiltighet eller vägrade medverkan hmdras

från en högst nödig befunnen ändring i planen, därest han för vinnande

av fastställelse därå är beroende av samhällets medgivande, bär jag dock

icke nu ansett mig böra till kronans förmån föreslå något undantag av

större omfattning än såvitt angår fastställande av stadsplan å förut ej

planlagd mark och i samband därmed av särskilda byggnadsbestämme ser.

Det torde emellertid vara skäligt, att rätten att utan samhällets

beslut få stadsplan fastställd motsvaras av ökade skyldigheter för den,

som därav kommer i åtnjutande. En bestämmelse i detta syfte torde

kunna införas såsom ett nytt första stycke i lagens 9 §. I fråga om

berörda skyldigheters omfattning har jag dock, i motsats mot kommitterade,

icke ansett mig böra gå längre, än att kronan ålägges att, i

den mån de i planen upptagna gator, torg och andra allmänna platser

skola upplåtas för allmänt begagnande, överlåta dem till staden utan

ersättning, försatta i behörigt skick och fria från inteckning för fordran

eller annan rätt. Frågan om tidpunkten för sådant upplåtande lärer ta

bedömas enligt föreskrifterna i 29 §. .

Någon skyldighet att anlägga avloppsledningar synes däremot ej

i lagen böra krönan åläggas. Beträffande iordningställandet av gatorna

erinrar jag om kommitterades uttalande, att i detta avseende de ^om

varje samhälle gällande föreskrifter måste lända till efterrättelse, dock;

så, att, därest olika slag av gatubeläggningsämnen äro medgivna, jordägaren

är berättigad att använda det för honom billigaste.

Ö oo

Slutligen vill jag fasta uppmärksamheten på en punkt, där stadsplånelagens

bestämmelser i nuvarande form iöranlett en oegentlig et,

som, då nu ändock lagens stadganden bliva föremål för ändring, synes

mig icke böra få orubbad kvarstå. .

Enligt byggnadsstadgans § 50 ägde Kungl. Maj:ts befallningshavande,

då sådant av omständigheterna påkallades, förordna, att vad i

nämnda stadga är föreskrivet om stad skulle i tillämpliga delar galla

bland annat även för hamn, fiskeläge och annat ställe med större samBihang

till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 142 höft. (Nr 164.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 164.

manträngd befolkning. Beslutet skulle underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Om, efter det dylikt förordnande meddelats och av Kungl. Magt

lastställts, förändrade förhållanden skulle göra förordnandets upphävande

önskvärt, ansågs något hinder icke föreligga för ett sådant upphävande,

vilket i så fall ansågs böra ske i samma ordning, som förordnandet tillkommit,

nämligen genom ett av Kungl. Maj:ts befallningshavande meddelat

beslut, varå sedermera erhölls Kungl. Majrts fastställelse. Liknande

bestämmelser gälla i fråga om tillämpning inom område å landet av

ordningsstadgan och brandstadgan för rikets städer samt hälsovårdsstadgans

för riket föreskrifter rörande stad.

I 36 § av stadsplanelagen föreskrevs sedermera, att vad i nämnda

lag är stadgat för stad skall äga motsvarande tillämpning bland annat

för sådan ort, för vilken på grund av dittills gällande föreskrifter

byggnadsstadgan för rikets städer förklarats skola gälla. I samma

paragraf tillädes Konungen rätt att förordna om lagens tillämpning för

hamnplats, fiskeläge eller annan ort med större sammanträngd befolkning,

för vilken Kungl. Maj:ts befallningshavande anmält, att omständigheterna

påkalla sadant förordnande; och skulle detsamma medföra

enahanda verkan, som enligt dittills gällande lag följt utav förordnande

om tillämpning av byggnadsstadgan.

Sedermera inkom till Kungl. Maj:t en framställning från Lomma

municipalsamhälle, för vilket enligt nådigt brev den 12 september 1900

bland annat byggnadsstadgan gällde. Samhället anhöll däri om upphävande

tillsvidare av förordnandet om byggnadsstadgans tillämpning

inom samhället, enär stadsplanelagen komme att för samhället medföra

alltför betungande kostnader.

I» anledning av uppkommen tvekan om Kungl. Maj:ts formella

befogenhet att bifalla denna ansökan infordrades i ärendet justitiekanslersämbetets

yttrande. Ämbetet anförde därvid, att nådigt bifall till ansökningen

icke skulle medföra den av samhället önskade påföljden, befrielse

från tillämpningen av stadsplanelagen. I denna av Kungl. Magt och

riksdagen antagna lags 36 § första stycket stadgades nämligen, att

lagen skulle äga motsvarande tillämpning för ort, för vilken på grund

av dittills gällande föreskrifter byggnadsstadgan för rikets städer förklarats

skola gälla, och redan då stadsplanelagen utfärdades, hade dylikt

förklarande meddelats för samhället genom nådiga brevet den 12 september

1900. Rätt att meddela dispens från berörda stadgande i stadsplanelagen

hade ej heller blivit Konungen tillagd.

I enlighet med justitiekanslersämbetets sålunda uttalade uppfattning

fann Kungl. Maj:t ansökningen icke kunna bifallas.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 164.

Deri uppfattning om lagens rätta tolkning, som sålunda gjort sig

gällande, är med hänsyn till ifrågavarande stadgandes avfattning otvivelaktigt

riktig. Lika otvivelaktigt synes emellertid vara, att densamma

de lege ferenda innebär en orimlighet, som i många fall måste kunna

medföra materiellt synnerligen stötande resultat. Huruvida detta i nu

relaterade fall var händelsen, vill jag lämna därhän. Säkert är, att

andra fall inträffat, där stadgandet medfört mycket olämpliga praktiska

konsekvenser. För ett sådant fall vill jag lämna en närmare redogörelse.

Genom nådigt brev den 25 april 1902 hade Kungl. Maj:t fastställt

ett av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Stockholms län meddelat beslut,

att ordningsstadgan, byggnadsstadgan och brandstadgan samt hälsovårdsstadgans

föreskrifter rörande stad skulle i tillämpliga delar gälla för

visst närmare angivet område vid Stocksunds järnvägsstation. Genom

nådigt brev den 15 juli 1904 fastställdes regleringsplan för samhället.

Sedermera hade Kung]. Maj:t genom nådigt brev den 31 december

1909 dels fastställt sådan ändring i nämnda plan, att ett område om

37 ar 50 kvadratmeter skulle därur uteslutas, dels ock medgivit, att

samhällets återstående område finge från 1910 års början såsom en

kommun för sig bilda en från Danderyds socken i övrigt avskild köping,

benämnd Stocksund.

Uti skrivelse till Kungl. Maj:t anhöll därefter Kungl. Maj:ts befallningshavande,

att, då anledning numera saknades att för ifrågavarande

obetydliga område om 37 ar 50 kvadratmeter bibehålla tillämpningen

av stadsplanelagen och byggnadsstadgan, i den mån nämnda författningar

fortfarande vore för området gällande, Kungl. Maj:t måtte vidtaga

åtgärder för upphörande av samma författningars tillämpning på berörda

område.

I samband härmed hade Kungl. Maj:ts befallningshavande genom

särskilt beslut förordnat, att ordnings- och brandstadgarna samt hälsovårdsstadgans

föreskrifter om stad skulle omedelbart upphöra att gälla

för ifrågavarande område. Detta beslut underställdes Kungl. Maj:ts

prövning och vann även fastställelse.

Kungl. Maj:ts befallningshavandes framställning om upphävande

av stadsplanelagens och byggnadsstadgans tillämpning fann dåvarande

chefen för civildepartementet icke med nu gällande bestämmelser kunna

bifallas; men då det å andra sidan syntes lämpligt att genom en lagändring

möjlighet bereddes för upphävande i ett fall, sådant som det

förevarande, av ifrågavarande författningars tillämpning, anhöll departementschefen

i skrivelse till dåvarande chefen för justitiedepartementet,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 164.

att denne måtte taga frågan i övervägande och därefter vidtaga de

åtgärder, som kunde finnas erforderliga.

Åven jag finner, såsom redan antytts, en lagändring härutinnan

vara synnerligen önskvärd. Denna torde kunna enklast ske därigenom

att i 36 § första stycket av stadsplanelagen det nuvarande uttrycket ’ort,

för vilken på grund av hittills gällande föreskrifter byggnadsstadgan

för rikets städer förklarats skola gälla’, utbytes mot ’ort, för vilken på

grund av förordnande, som enligt hittills gällande föreskrifter meddelats,

byggnadsstadgan för rikets städer gäller’.

I sammanhang härmed har jag ansett mig böra föreslå mindre förändringar

av liknande art dels i sista stycket av samma paragraf och

dels i 37 § första stycket.

I enlighet med de grunder, jag nu angivit, har jag låtit inom

justitiedepartementet utarbeta förslag till lag om ändrad lydelse av

2, 3, 9, 36 och 37 §§ i lagen den 31 augusti 1907 angående stadsplan

och tomtindelning, därvid jämväl i vissa av de paragrafer, som av

ändringarna beröras, smärre redaktionsförändringar verkställts.»

Departementschefen uppläste härefter ifrågavarande lagförslag, som

var av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar, samt hemställde,

att lagrådets utlåtande över nämnda förslag måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 164.

29

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 2, 3, 9, 36 och 37 §§ i lagen den 31 augusti 1907

angående stadsplan och tomtindelning.

Härigenom förordnas, att 2, 3, 9, 36 och 37 §§ i lagen den 31

augusti 1907 angående stadsplan och tomtindelning skola erhålla följande

ändrade lydelse:

2 §•

Stadsplan antages av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas,

av allmän rådstuga men vare ej gällande, innan därom fattat beslut

blivit av Konungen fastställt. Innan stadsplan antages, skall ägare av

mark inom det område, vars planläggning är i fråga, lämnas tillfälle

att yttra sig över uppgjort förslag till plan.

Väckes förslag, att för visst område särskilda bestämmelser skola

meddelas i avseende å sättet för byggnadskvarterens användande, skall i

fråga om antagande och fastställande av sådana bestämmelser vad ovan

stadgas äga motsvarande tillämpning.

I fråga om ändring eller utsträckande av stadsplan eller ändring av

särskilda bestämmelser i avseende å sättet för byggnadskvarterens användande

så ock om särskild plan för viss del av stadens område i övrigt

galle vad ovan är sagt. Dock skall stadsfullmäktiges eller allmän rådstugas

beslut om jämkning av ringa betydenhet i byggnadskvarters gränser, gatuprofiler

eller dylikt, där ej kronans rätt beröres, vara gällande, om beslutet

av Konungens befallningshavande fastställes; och äge Konungens befallningshavande

jämväl fastställa beslut om sådan jämkning av särskilda

bestämmelser i avseende å sättet för byggnadskvarterens användande, som

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 164.

föranledes därav, att stadsplan jämkas genom beslut, varå Konungens

befallningsh av ande, enligt vad nu är sagt, meddelar fastställelse.

För område, som tillhör kronan, må stadsplan fastställas utan att

vara av stadsfullmäktige eller allmän rådstuga antagen; dock erhålle

stadsfullmäktige eller allmän rådstuga före fastställande av sådan plan

tillfälle att yttra sig över uppgjort förslag därtill. Väckes förslag, att

för sådant område samtidigt med stadsplanens fastställande skola meddelas

särskilda bestämmelser i avseende å sättet för byggnadskvarterens användande,

vare i fråga om ordningen för deras åvägabring-ande lag

samma. 6

Stadsplan, som av ålder består eller före denna lags ikraftträdande

blivit fastställd, skall fortfarande lända till efterrättelse, till dess ändring

däri göres i den ordning nu är stadgad.

3 §•

År stadsplan till större eller mindre del grundad på viss tomtindelning,

som därmed står i omedelbart samband, eller äro särskilda

bestämmelser i avseende å sättet för byggnadskvarterens användande

beroende av viss tomtindelning, skall den tomtindelning i sammanhang

med stadsplanen eller med de särskilda bestämmelserna underställas

Konungens prövning.

I andra fäll tillkommer det stadens byggnadsnämnd att handlägga

frågor om kvarters indelande i byggnadstomter; dock vare nämndens

beslut ej gällande, innan det blivit av Konungens befallningshavande

fastställt. Innan nämnden fattar beslut, skall ägare av mark, som av

tomtindelningen beröres, lämnas tillfälle att yttra sig i ärendet, och må

beslut, som angår kronan tillhörigt område, ej fastställas, utan att

Konungen därtill givit lov.

9 §•

Har stadsplan för kronan tillhörigt område fastställts utan att vara

av stadsfullmäktige eller allmän rådstuga antagen, åligger det kronan

att, i den mån de i planen upptagna gator, torg och andra allmänna

platser skola upplåtas för allmänt begagnande, överlåta dem till staden

utan ersättning, försatta i behörigt skick och fria från inteckning för

fordran eller annan rätt.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 164.

Allmän väg, som enligt fastställd stadsplan ingår i gatumark, tillfälle

staden utan ersättning.

36 §.

Vad i denna lag är stadgat för stad skall äga motsvarande tillämpning

för köping så ock för annan ort, för vilken på grund av förordnande,

som enligt hittills gällande föreskrifter meddelats, byggnadsstadgan

för rikets städer gäller.

Konungen må ock förordna, att denna lag skall äga motsvarande

tillämpning för hamnplats, fiskläge eller annan ort med större sammanträngd

befolkning; och medföre sådant förordnande enahanda verkan,

som enligt hittills gällande lag följt utav förordnande om tillämpning

av byggnadsstadgan för rikets städer. Konungens befallningshavande

åligger att, när omständigheterna sådant förordnande påkalla, efter

kommunalstämmas och ortsinvånarnas hörande, med anmälan därom till

Konungen inkomma.

Då förordnande, varom nu är sagt, meddelas för någon ort, äger

Konungen förklara, att med avseende å viss bebyggd del av dess område

skall gälla vad i 2 § sägs angående stadsplan, som av ålder består.

Inom det område i övrigt, för vilket sådant förordnande gäller, må icke,

förrän stadsplan blivit fastställd, nybyggnad äga rum, med mindre Konungens

befallningshavande för särskilt fall därtill giver lov. År stadsplan

icke fastställd för ort, som i 1 mom. sägs, vare i fråga om sådant förklarande

och om förbud mot nybyggnad lag samma.

37 §.

År större byggnadsverksamhet att förvänta inom område å landet,

å vilket 36 § icke äger tillämpning, äger Konungen förordna, att stadsplan

för området skall upprättas; och må inom område, för vilket sådant

förordnande gäller, nybyggnad icke, förrän stadsplan blivit fastställd, äga

rum, med mindre Konungens befallningshavande för särskilt fall därtill

giver lov.

Framställning om förordnande, som nyss är nämnt, så ock om

fastställande av stadsplan samt, där sådant för området i dess helhet eller

viss del därav finnes lämpligt, jämväl av särskilda bestämmelser i avseende

å sättet för byggnadskvarterens användande må göras av Konungens

befallningshavande eller av områdets ägare. Ej må sådan fastställelse

meddelas utan att områdets ägare blivit hörd.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Ma j ds Nåd. Proposition Nr 164.

Sedan stadsplan blivit fastställd, må nybyggnad ej ske å mark,

som enligt planen skall ingå i gata, torg eller annan allmän plats. Varder

sedermera förordnande, som i 36 § sägs, för området meddelat, skall

stadsplanen jämväl i övrigt vinna omedelbar tillämpning inom området.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1916.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 164.

33

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd tisdagen

den 11 april 1916.

Närvarande:

Justitieråden Bergman,

Sjögren,

Regeringsrådet Palmgren,

Justitierådet Dyberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

7 april 1916, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat

förslag till lag om ändrad lydelse av 2, 3, 9, 36 och 37 §§ i

lagen den 31 augusti 1907 angående stadsplan och tomtindelning.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av biträdande föredraganden i civildepartementet Wilhelm

Hilarion Wistrand.

I anledning av förslaget avgåvos följande yttranden.

2 §•

Justitieråden Sjögren och Dyberg:

Det i fjärde stycket givna stadgandet avser efter ordalydelsen

varje område, som tillhör kronan. Emellertid kan ett område, som tillhör

kronan, innehavas av enskild eller menighet med sådan rätt, att

kronan, ändock att dess äganderätt är formellt bevarad, icke kan anses

hava något intresse av frågan om fastställelse av stadsplan för området.

Så är t. ex. händelsen med städernas donationsjordar, så vitt kronans

äganderätt till dem är formellt bevarad. Endast i det fall, att området,

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 142 Käft. (Nr 164.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 16 i.

som tillhör kronan, också av kronan disponeras, synes kronan såsom

ägare av området hava det intresse av stadsplans fastställelse, som ligger

till grund för den till kronans förmån meddelade undantagsbestämmelsen

i fjärde stycket. En förklaring rörande bestämmelsens räckvidd i

nämnda avseende synes vara påkallad, då meningen icke gärna kan vara

att giva stadgandet en så vidsträckt tillämpning, som dess lydelse kan

föranleda.

9 §.

Lagrådet:

I anledning av vad i förslagets motivering framhållits om skyldighet

att anlägga avloppsledningar torde böra erinras, att det i 9 § i

fråga om gator, torg och andra allmänna platser begagnade uttrycket

behörigt skick måste äga samma betydelse som motsvarande uttryck i

29 §. Huru sistnämnda uttryck bör förstås, framgår av stadgandet i

första punkten av andra stycket i SO §. Någon anledning att vid det

nya stadgandet i 9 § meddela någon avvikande bestämmelse synes ej

föreligga.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 164.

35

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans J\Kij:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

tisdagen den 11 april 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet

anmälde chefen för justitiedepartementet, statsrådet Hasselrot, lagrådets

utlåtande över det den 7 innevarande april till lagrådet remitterade förslag

till lag om ändrad lydelse av 2, 3, 9, 36 och 37 §§ i lagen den

31 augusti 1907 angående stadsplan och tomtindelning.

Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll anförde departementschefen:
»I

anledning av vad två av lagrådets ledamöter anmärkt rörande

innebörden av det i 2 § 4 stycket i förslaget förekommande uttrycket

''område, som tillhör kronan’ anser jag mig böra framhålla, att jag till

fullo delar den av dem uttryckta uppfattningen, att sådau jord, som, om

än under formellt bevarande av kronans äganderätt, blivit till enskild

eller menighet upplåten i form av donationsjord eller eljest på sådant

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 164.

sätt, att kronan icke kan göra gällande någon rätt att disponera jorden,

icke bör från kronans sida göras till föremål för några sådana åtgärder,

varom i det här avsedda stadgandet är fråga. Emellertid torde det väl

vara uteslutet, att någon statens myndighet skulle vilja åt stadgandet

giva en vidsträcktare tillämpning än sålunda angivits. Vid sådant förhållande

torde ovannämnda anmärkning icke påkalla någon ändring i

det av mig framlagda lagförslagets lydelse.

Vad lagrådet i fråga om innehållet i 9 § erinrat lärer ej heller

vara av beskaffenhet, att någon ändring i förslagets text därav behöver

föranledas.»

Departementschefen hemställde härefter, att ifrågavarande lagförslag

måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna

nådigt ''bifall; och skulle till riksdagen avlåtas nådig

proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

G. Hultman.

STOCKHOLM, ISAAC MABCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1916

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1916:189 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2, 3, 9, 36 och 37 §§ i lagen den 31 augusti 190 s. 1 i texten
  2. LU 1916:43 Utlåtande i anledning av dels Iiungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2, 3, 9, 36 och 37 §§ i lagen den 31 augusti 1907 angående st s. 1 i texten