Sök i Ratio Lex

Angående beviljande av anslag för elektrifiering av statsbanelinjen Kiruna—Svartön samt för utförande av en andra utbyggnad av kraftstationen vid Porjus

1916-01-08 · 33 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 29 av 33 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1916:165, Angående beviljande av anslag för elektrifiering av statsbanelinjen Kiruna—Svartön samt för utförande av en andra utbyggnad av kraftstationen vid Porjus

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 16,5.

Nr 165.

»

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående

beviljande av anslag för elektrifiering av statsbanelinjen

Kiruna—Svartön samt för utförande av en andra utbyggnad

av kraftstationen vid Porjus; given Stockholms

slott den 31 mars 1916.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

dels att för elektrifiering av statsbanelinjen Kiruna—Svartön bevilja

ett anslag av 15,530,000 kronor samt därav för år 1917 anvisa ett belopp

av 3,500,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att av tillgängliga

medel under år 1916 utanordna 1,000,000 kronor,

dels ock att för utförande av en andra utbyggnad av kraftstationen

vid Porjus bevilja ett anslag av 1,700,000 kronor samt därav för år

1917 anvisa ett belopp av 1,500,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t

att av tillgängliga medel under år 1916 utanordna 500,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 143 höft. (Nr 165.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung1. Majäs Nåd. Proposition Nr 165.

Inledning.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31

mars 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde vidare:

Genom nådigt brev den 3 december 1915 har Kung!. Maj:t, bland

annat, anbefallt dels järnvägsstyrelsen att uppgöra och till Kung!. Maj:t

inkomma med utredning och kostnadsförslag för elektrifiering av järnvägslinjen

Kiruna—Svartön, dels ock vattenfallsstyrelsen att inkomma

med förslag till den ytterligare utbyggnad av Porjus kraftstation, som

därav betingades.

Uti innevarande års statsverksproposition anmälde jag sedermera

under titeln utgifter för kapitalökning, att jag under riksdagens lopp

trodde mig kunna underställa Kungl. Maj:t berörda frågor; och föreslog

Kungl. Maj:t på min i enlighet härmed gjorda hemställan riksdagen att

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

i avbidan å do propositioner, som kunde komma att avlåtas om elektrifiering

av berörda järnvägslinje samt om påbörjande av vissa arbeten

för eu andra utbyggnad av nämnda kraftstation, för år 1917 beräkna

anslag för ifrågavarande ändamål av respektive 3,500,000 kronor och

1,500,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under

år 1916 av tillgängliga medel utanordna respektive 1,000,000 kronor

och 500,000 kronor.

Förberörda genom nådiga brevet den 3 december 1915 anbefallda

utredningar äro nu slutförda, och hava järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen

uti underdåniga skrivelser den 17 februari och den 8 januari

1916 redogjort för resultatet av desamma. Bossa skrivelser torde i sin

helhet såsom bilagor A och B få fogas vid protokollet.

Då av berörda frågor den om elektrifiering av linjen Kiruna—Svartön

är den primära och till sin ekonomiska innebörd mest omfattande,

tillåter jag mig först upptaga denna fråga till behandling.

Till en början vill jag då i korthet redogöra för de vunna erfarenheterna

i fråga om den elektriska driften av statsbanelinjen Kiruna—

Riksgränsen samt de skäl, som synas tala för den elektriska driftens

utsträckning jämväl till linjen Kiruna—Svartön.

Sedan 1910 års riksdag bifallit Kungl. Maj:ts proposition angående

uppförande av en elektrisk kraftanläggning vid Porjustallen och anordnande

av elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen, avslutade järnvägsstyrelserf,

jämlikt nådigt bemyndigande den 23 juli 1910, kontrakt

med vissa elektriska firmor om "tillverkning, leverans och montage av

utrustning för elektrisk drift å nämnda handel. Enligt detta kontrakt

skulle firmorna övertaga hela den tekniska och ekonomiska risken för

anläggningen. Firmorna skulle jämväl åtaga sig viss garanti beträffande

strömförbrukningen, underhållskostnaderna m. in., och uppställdes i samband

härmed, bland annat, särskilda föreskrifter beträffande användningen

av anläggningens olika delar.

Arbetena å bandelens elektrifiering påbörjades år 1911 och bedrevos

därefter under åren 1912—1914 samt blevo under sistnämnda år

i huvudsak avslutade.

Porj us kraftverk lämnade den 6 november 1914 för första gången

ström till järnvägens ledningsnät. Den elektriska driften å banan

igångsattes den 19 januari 1915, varefter driften successivt utökades, så

att från den 1 mars 1915 samtliga tåg kunde framföras med elektriska

Eleklrifie.

ring av

linjen

Kiruna—

Svartön.

Erfarenheterna

från

elektrifiering

av linjen

Kiruna—

Riksgränsen

samt skäl

för fortsatt

elektrifiering

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

lokomotiv. Den elektriska driften pågick sedan till den 20 maj 1915, då den

måste nedläggas på grund av de utav kriget förorsakade svårigheterna

med vissa leveranser. Den 14 juli 1915 upptogs den elektriska driften

åter i sin helhet och har sedan ostört pågått.

I kontraktet mellan järnvägsstyrelsen och firmorna fanns föreskrivet,

att, innan anläggningen skulle anses fullständigt avprovad, alla tåg

skulle under en månad hava på tillfredsställande sätt befordrats uteslutande

med elektrisk drivkraft enligt uppgjord tidtabell. Denna slutliga

provdrift kunde igångsättas den 26 juli 1915, ehuru då ej med fullt

kontraktsenligt antal tåg, beroende på minskningen i malmexporten

till följd av kriget.

Ehuru den kontrakterade provdriften icke fullt programenligt kunnat

genomföras, ansåg emellertid järnvägsstyrelsen — särskilt med hänsyn

därtill, att elektrisk drift, såsom förut nämnts, pågått under olika tider

före den 26 juli 1915 — att fullt tillräcklig erfarenhet angående anläggningens

lämplighet och riktiga utförande vunnits, och fann sig järnvägsstyrelsen

därför oförhindrad att övertaga anläggningen för fortsatt

drift. Ännu återstå emellertid för de elektriska firmorna en del

ändrings- och kompletteringsarbeten, innan arbetet kan anses helt avslutat.

Dessa arbeten, som för närvarande bedrivas, äro dock alla av

den art, att de ej hindra anläggningens användande för drift.

Från den 19 januari 1915 till den 1 mars 1916 hava av de

elektriska malmtågslokomotiven tillryggalagts sammanlagt omkring 5 70,000

lokomotivkilometer eller i medeltal per lokomotiv 44,000 kilometer samt

av de elektriska snälltågslokomotiven sammanlagt omkring 90,000

lokomotivkilometer, motsvarande 45,000 kilometer per lokomotiv.

Uti underdånig skrivelse den 18 november 1915 lämnade järnvägsstyrelsen

en redogörelse för utförandet av Riksgränsbanans elektrifiering

samt kostnaderna därför.

Järnvägsstyrelsen förklarade sig i nämnda skrivelse anse, att den

utförda anläggningen komme att fullt motsvara och även i en del avseenden

överträffa de förväntningar, som ställdes på densamma.

Styrelsen framhöll jämväl, att de svårigheter, exempelvis i avseende

å slitning av koppel i tågen m. in., som uppträdde i början av driften,

alla hade övervunnits, varför driften kunde pågå på ^programenligt sätt

och enligt föreskrivna gångtider. Störningarna i de efter banan framdragna

svagströmsledningarna, som under första provtiden under år 1914

varit mycket besvärliga, hade genom lämpliga anordningar blivit, om

icke helt avlägsnade, så dock förminskade. Utredningar och undersökningar

angående det lämpligaste sättet att förekomma sådana störningar

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 165.

påginge och utfördes av järnvägsstyrelsen i samråd med telegrafstyrelsen.

Energiförbrukningen för tågen hade betydligt understigit den garanterade.

Huruvida lokomotiven kunde utnyttjas för föreskrivet antal

lokomotivkilometer per år ävensom huruvida de verkliga driftkostnaderna

icke komme att överstiga de garanterade, kunde givetvis icke

avgöras, förrän en längre tids driftserfarenhet förelåge. Allt syntes

emellertid tyda på, att garantierna även i dessa avseendon skulle komma

att uppfyllas.

Ehuru på grund av de utrikespolitiska förhållandena, genom vilka

malmtrafiken över Narvik blivit i hög grad inskränkt, anläggningen

icke kunnat tagas i så fullständig användning, som under normala förhållanden

skulle varit möjligt, syntes det dock järnvägsstyrelsen, att så

tillräcklig erfarenhet förelåge, att det måste anses synnerligen önskvärt,

att elektrifieringen utsträcktes att omfatta även linjen Kiruna—Svartön.

Härigenom skulle, framhöll styrelsen, hela den handel, å vilken malmtrafik

framfördes, bliva försedd med ensartad driftanordning, varigenom

— förutom vinsten på driften och fördelen att kunna inom landet behålla

de kostnader, som under nuvarande förhållanden utgå i form av

likvid för bränsle — en mer ekonomisk användning av materielen och

personalen skulle ernås. Önskvärdheten av ensartad driftutrustning påvisades

enligt styrelsens mening tydligare än någonsin genom nu inträdda

förhållanden, under vilka malmtrafiken mellan Kiruna och Riksgränsen

blivit avsevärt reducerad, medan trafiken söderut till Svartön i

stället stigit i hög grad.

Järnvägsstyrelsen avslutade sin i berörda underdåniga skrivelse

lämnade redogörelse beträffande Riksgränsbanans elektrifiering med en

framställning beträffande kostnaderna för de utförda arbetena. Denna

framställning gav vid handen, att å beviljade anslag för elektrifieringen,

under viss angiven förutsättning, uppstått eu brist av i runt tal 650,000

kronor. Till täckande av denna brist har, i enlighet med Kungl. Maj:ts

därom gjorda framställning, ett tilläggsanslag å nämnda belopp beviljats

av innevarande års riksdag.

Redan i mitt anförande till statsrådsprotokollet den 3 december 1915

hade jag, beträffande frågan om elektrifiering av linjen Kiruna—

Svartön, tillfälle att erinra, att, då beslut fattades om uppförande av

en elektrisk kraftstation vid Porjusfallen, valet träffades till förmån

för Porjus i stället för det samtidigt föreliggande förslaget att lägga

kraftstationen vid Va kkokoski fallen bland annat av den anledning,

att eu kraftstation vid Porjus komme att ligga närmare järnvägslinjen

Gällivare—Luleå, vilken, därest Porjusanläggningen visade sig fungera

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

tillfredsställande och med ekonomiskt gynnsamt resultat, ansågs böra

elektrifieras.

Jag uttalade då även såsom min åsikt, att de av järnvägsstyrelsen

anförda skäl för elektrifiering av linjen Kiruna—Svartön vore fullgoda.

De vunna erfarenheterna vid Riksgränsbanans elektrifiering

syntes borga för, att en elektrifiering jämväl av linjen Kiruna—

Svartön komme att slå väl ut. Störningar i svagströmsledningar komme

säkerligen att, då närmare erfarenhet vunnits, så småningom bringas

att försvinna. Den omständigheten, att elektrifieringen av Riksgränsbanan

blivit något dyrare att genomföra än vad som beräknats, vore

visserligen i och för sig att beklaga, men borde enligt min mening

icke få verka avskräckande, om det ekonomiska resultatet av den elektriska

driften bleve tillfredsställande, och härpå syntes allting tyda. Den

gjorda jämförelsevis obetydliga felkalkyleringen syntes, med hänsyn till

den ringa erfarenheten i vårt land om elektrisk drift av järnvägar,

vara lätt förklarlig.

Genom en elektrifiering av linjen Kiruna—Svartön, yttrade jag

vidare, skulle också vinnas ett än fullständigare utnyttjande av Porjus

kraftverk, vilket måste anses ur ekonomisk synpunkt fördelaktigt.

I mitt anförande framhöll jag slutligen, att tiden syntes vara inne

att på bredare basis till behandling upptaga frågan om elektrifiering av

statens järnvägar. Det syntes så mycket mer angeläget, att man på

allvar toge upp detta problem, som den gångna kristiden givit en

bitter erfarenhet om betydelsen av vårt beroende av de utländska stenkolen.

Till belysande härav meddelade jag, att förbrukningen av utländska

lokomotivstenkol för statens järnvägars räkning, som för år 1914

representerat ett värde av 8,835,000 kronor, enligt av järnvägsstyrelsen

lämnad uppgift för år 1915 komme att draga en utgift av mer än dubbelt

detta belopp. Då det enligt mitt förmenande måste anses ur

nationalekonomisk synpunkt av största vikt att snarast möjligt och i

största möjliga utsträckning göra statens järnvägar oberoende av utländska

stenkol samt då de med tanke på införande i större utsträckning

av elektrisk drift å statsbanorna jämlikt medgivande av 1906 års riksdag

inköpta vattenfallen syntes snarast böra utnyttjas i syfte att desamma

måtte lämna avkastning å det nedlagda inköpskapitalet, hemställde

jag, att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt järnvägsstyrelsen att,

efter vederbörligt samråd med chefen för generalstaben och vattenfallsstyrelsen,

uppgöra och till Kungl. Maj:t i sinom tid inkomma med utredning,

kostnadsförslag och plan för en fortgående elektrifiering av

statens järnvägar.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 7677

7

Denna min hemställan vann ock Kungl. Maj:ts bifall, och den avsedda

utredningen blev i enlighet härmed anbefalld.

Ett genomförande av en elektrifiering i större omfattning av statens

järnvägar kan givetvis icke ifrågakomma, förrän omfattande utredningar

blivit verkställda och sådant eljest ur alla synpunkter kan befinnas

lämpligt. För närvarande föreligger också förslag om den elektriska

driftens utsträckande endast till en jämförelsevis obetydlig del av det,

stora statsbanenätet, nämligen linjen Kiruna—Svartön. De särskilda

skäl, som tala för en elektrifiering av sistnämnda linje, torde vara

påtagliga.

Härigenom skulle nämligen, såsom järnvägsstyrelsen jämväl betonat,

vinnas den fördelen, att hela den handel, å vilken den norrbottniska

malmen fraktas, bleve ett sammanhängande helt även med avseende å

driftanordningarna. En mer ekonomisk användning av materielen och

personalen skulle därmed kunna åvägabringas. Enligt kontrakt med

svenska staten äger Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag rätt att i viss

omfattning överflytta malmtransporter från bandelen Kiruna—Riksgränsen

till bandelen Kiruna—Svartön. Begagnas denna rättighet — vilket som

bekant i stor utsträckning ägt rum under år 1915 — måste, under förutsättning

att ångdrift bibehålies å den senare linjen, ånglokomotiv anskaffas

i den utsträckning, som svarar mot hela ökningen av transportkvantiteten.

År däremot hela linjen Riksgränsen—Svartön elektrifierad,

är det, såsom järnvägsstyrelsen framhåller, möjligt att vid en

sådan omläggning av transporterna utnyttja de för linjen Kiruna—

Riksgränsen avsedda elektriska lokomotiv,, vilka bliva disponibla vid

trafikens minskning å denna linje.

Härtill kommer, att på grund av kraftanläggningen vid Porjusfallen

kraft för elektrifieringen finnes att på billiga villkor tillgå.

För frågan, huruvida en elektrifiering av linjen Kiruna—Svartön

bör äga rum, är det vunna resultatet av den utförda elektrifieringen av

Riksgränsbanan i hög grad utslagsgivande. Då järnvägsstyrelsen förklarat,

att sistnämnda anläggning, såvitt hittills kunnat bedömas, kommer

att fullt motsvara och även i en del avseenden överträffa de förväntningar,

som ställts på densamma, samt att allt synes tyda på, att de verkliga

driftkostnaderna icke komma att överstiga de garanterade, torde man

kunna hysa de bästa förhoppningar beträffande fördelen jämväl av den

nu ifrågasatta elektrifieringen av linjen Kiruna—Svartön. En närmare

granskning av det föreliggande förslaget synes ock giva vid handen, att

ett genomförande av detsamma torde kunna antagas giva ett ekonomiskt

gynnsamt resultat.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Siittet för

elektrifieringens

utförande.

Kostnads
beräkningar,

Kung!, Maj ds Nåd. Proposition Nr 165.

Innan jag närmare ingår på de i sådant avseende gjorda beräkningarna,

ber jag att få beröra frågan om sättet för den föreslagna

elektrifieringens utförande.

Vid utförandet av elektrifieringen av bandelen Kiruna-—Riksgränsen

valdes, som jag redan haft tillfälle antyda, den utvägen, att med

vissa elektriska firmor träffades avtal, varigenom desamma övertogo

hela den tekniska och ekonomiska risken för anläggningen. Då resultatet

av denna statens järnvägars första anläggning för elektrisk drift

i större omfattning skulle för en lång framtid bliva bestämmande för

vidare åtgärder ifråga om statsbanornas elektrifiering, ansågs det nämligen

vara av synnerlig vikt att söka vinna största möjliga garanti för

att anordningarna i såväl tekniskt som ekonomiskt avseende skulle bliva

fullt tillfredsställande.

Enligt järnvägsstyrelsens mening äger emellertid styrelsen nu den

erfarenhet om utförande och drift av elektriska bananläggningar, som

saknades då elektrifieringen av bandelen Kiruna—Riksgränsen skulle utföras.

Nu finnes också möjlighet att utföra alla detaljer för anläggningen inom

landet. Järnvägsstyrelsen anser sålunda, att anläggningen bör utföras

genom järnvägsstyrelsens egen försorg. Härigenom skulle styrelsen erhålla

mera frihet i fråga om anläggningens utförande och kunna bättre tillgodogöra

sig på olika håll samlad erfarenhet. Åyen i avseende å anläggningens

drift skulle enligt styrelsens mening vinnas betydande fördelar,

i det att styrelsen kunde fritt disponera över den levererade materielen

på sätt, som omständigheterna kräva.

De av järnvägsstyrelsen anförda skäl för anläggningens utförande

genom styrelsens egen försorg synas vara fullgoda, och torde utförandet

av anläggningen sålunda böra åt styrelsen anförtros.

Kostnaden för de elektriska anläggningarna ävensom för de lokomotiv,

som erfordras för en transportmängd av 2,000,000 ton malm från

Kiruna och Gällivare till Svartön, uppgår enligt av järnvägsstyrelsen

nu gjorda beräkningar till följande belopp:

för tillkommande elektrisk utrustning vid Porjus

kraftverk ........................................................... 450,000 kronor

för ledningsnät och transformatorstationer............ 9,720,000 »

för elektriska lokomotiv..,............................................. 5,360,000 »

Summa 15,530,000 kronor

I skrivelse den 3 april 1913 angående ökning av malm transporterna

å linjen Riksgränsen—Svartön framlade järnvägsstyrelsen i samband med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kling!. Maj .in Nåd. Proposition Nr 1 dö.

i)

däri gjorda beräkningar av transportkostnaderna eu preliminär utredning

för elektrifiering av linjen Kiruna—Svartön. Kostnaden för deuna

elektrifiering beräknades då vid en transportkvantitet av ungefär

1,800,000 ton per år från Gällivare till Svartön uppgå till 11,000,000

kronor. I detta belopp ingick kostnaden för erforderliga elektriska

lokomotiv med 3,500,000 kronor. Då kostnaden för elektrifieringen nu

beräknas utgöra 15,530,000 kronor, blir ökningen i kostnaden mot vad

som förut beräknats 4,530,000 kronor.

Denna väsentliga ökning i förhållande till beräkningarna år 1913 betingas,

framhåller järnvägsstyrelsen, till största delen av de stora prisstegringar

på material, som under senare tid inträtt. Styrelsen uppgiver, att för

anläggningen beräknas åtgå ungefär 10,000 ton järn och 1,800 ton koppar

och att priset för järn respektive koppar ansetts böra upptagas till 250

kronor respektive 2,000 kronor per tou. Då som normala pris för dessa

material vid föregående förslag räknats med 150 kronor respektive 1,500

kronor per ton, utgör den ökade kostnaden för anläggningen på grund av

prisstegringar enbart för dessa material 1,900,000 kronor. Ökningen i

anläggningskostnaden på grund av höjda lokomotivpris samt på grund

av det något ökade antal lokomotiv, som erfordras för den nu beräknade

större transportkvantiteten, beräknas uppgå till 1,860,000 kronor. Vidare

ingår i den nu gjorda kostnadsberäkningen ett belopp av 770,000 kronor

för vissa tillkommande anordningar för avhjälpande av driftstörningar i de

längs banan framdragna elektriska svagströmsledningarna. Till denna

fråga blir jag i det följande i tillfälle att återkomma.

Järnvägsstyrelsen framhåller, att det för närvarande på grund av rådande

förhållanden är i hög grad vanskligt att avgöra, huru höga materialpris,

som för ifrågavarande förslag böra upptagas. Enligt styrelsens

uppfattning är det emellertid riktigast att räkna med nyss angivna materialpris,

vilka i allt fall äro lägre än de pris, som för tillfället förekomma.

Järnvägsstyrelsen har nämligen visserligen icke vågat förutsätta, att prisen

å järn och koppar skola återgå till normalt läge under den tid, inom

vilken elektrifieringen enligt styrelsens åsikt bör utföras. Men styrelsen har

å andra sidan icke ansett sig böra räkna med att de under de senaste månaderna

våldsamt stegrade materialprisen skola bestå under hela anläggningstiden.

Enligt vad styrelsen uppgiver, kan jämväl beställningen av

jämmaterialet under år 1916 inskränkas till omkring tiondelen av hela

partiet, och kopparmaterialet behöver ej beställas förrän tidigast under

år 1917.

I uppgivna anläggningskostnad, 15,530,000 kronor, ingå ej kostnaderna

för installering av den vid den elektriska driftens utsträckande

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 143 höft. (Nr 165.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Mäj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Anordningar

till avhjälpande

av

störningar i

svagströmsledningar.

till linjen Kiruna—Svartön erforderliga turbinen i Porjus kraftverk med

tillhörande husbyggnader för den tillkommande elektriska enfasutrustningen.

För täckande av dessa kostnader har vattenfallsstyrelsen begärt

anslag. Härtill återkommer jag i det följande.

Med frågan om kostnaden för elektrifieringens utförande bör den

omständigheten sättas i sammanhang, att ånglokomotiv till ett inköpspris

av 4,000,000 kronor genom bandelens elektrifiering bliva tillgängliga

för trafik å andra delar av statsbanenätet. I följd härav kunna de framtida

anslagen för anskaffande av rullande materiel beräknas bliva nedsatta

med häremot svarande belopp.

Beloppet 15,530,000 kronor är emellertid ej den slutliga siffra, vartill

kostnaden för den föreslagna elektrifieringen bör beräknas uppgå.

Nämnda belopp bör nämligen ökas med tillkommande kostnad för vissa

anordningar till avhjälpande av störningar i de utefter järnvägen framdragna

svagströmsledningarna. Härmed förhåller sig på följande sätt.

De vid tiden för förslaget om elektrifiering av bandelen Kiruna —

Riksgränsen föreliggande erfarenheterna om störningar i dylika svagströmsledningar

syntes, enligt vad järnvägsstyrelsen meddelar, tyda på,

att störningarna genom lämpliga anordningar lätt skulle kunna avlägsnas.

Resultatet av de å denna handel vidtagna åtgärderna har emellertid ej

motsvarat de förväntningar, som ställts på desamma. Med anledning

härav hava vid provdriftens början en del ytterligare åtgärder måst vidtagas

för erhållande av mera tillfredsställande förhållanden för telefonoch

telegraftrafiken, utan att olägenheterna dock helt avhjälpts.

Mera detaljerade uppgifter angående erfarenheterna i utlandet om

svagströmsstörningarnas storlek hava först under år 1915 blivit offentliggjorda.

I Amerika har under de senaste åren efter samarbete mellan

telefonbolagens och de elektriska banornas ingenjörer som resultat framkommit,

att det lämpligaste sättet för undvikande av svagströmsstörningar

är, vad beträffar det elektriska bannätet, att ett fördelningssystem sådant

som det vid Riksgränsbanan använda utföres samt att dessutom anordningar

vidtagas, som i möjligaste mån förhindra, att återledningsströmmen

lämnar skenorna. Vid beräkning av kostnaderna för elektrifiering

av bandelen Kiruna—Svartön har antagits, att anläggningen skulle utföras

enligt nu angivna principer för att i möjligaste mån reducera svagströmsstörningarna.

Kostnaderna för de med hänsyn härtill erforderliga

ändringarna av ledningssystemet för bandriften hava beräknats till förutnämnda

i kostnadsförslaget upptagna belopp 770,000 kronor.

Härutöver synes det dock, framhåller järnvägsstyrelsen, bliva nödvändigt

att, för att fullt säkerställa telefon- och telegraftrafiken, även

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165. 11

vidtaga eu del åtgärder, som avse ändring av svagströmsledningarna

och till dem inkopplade apparater. Ett flertal förslag till sådana åtgärder

föreligger för närvarande. Då emellertid dessa anordningar även beröra

telegrafverkets intressen, bär järnvägsstyrelsen i samråd med tclegralstyrelsen

tillsatt eu kommission för utredande av frågan om vilka ytterligare

åtgärder, som lämpligen böra vidtagas.

Någon ändring av strömsystemet kan dock ej tänkas ifrågakomma,

enär i sådant fall lokomotiven från bandelen Kiruna—Riksgränsen ej

skulle kunna användas på linjen Kiruna—Svartön. Beträffande systemfrågan

vid elektrifieringen av stats]ärnvägar hava helt nyligen beslut

fattats såväl i Schweiz som Norge, och har på båda hållen bestämts,

att samma strömsystem, som användes för elektrifieringen av bandelen

Kiruna—Riksgränsen, skall komma till användning. De grundliga undersökningar,

som föregått dessa beslut, hava nämligen givit till resultat,

att ifrågavarande strömsystem måste anses vara det lör ändamålet bästa

ur såväl ekonomisk som teknisk synpunkt. Med hänsyn härtill och då

utförandet av de arbeten, som tillföljd härav kunna väntas ifrågakomma,

kräver avsevärt mycket kortare tid än utförandet av elektrifieringen i

övrigt samt kostnaden för dessa arbeten, ehuruväl den kan förväntas

bliva avsevärd, dock ej blir så hög, att de ekonomiska kalkylerna för

elektrifieringen därigenom kunna komma att i någon väsentlig grad försämras,

har järnvägsstyrelsen, med fäst avseende jämväl å önskvärdheten

av att elektrifieringen snarast fortsättes, ej ansett sig böra invänta

resultatet av kommissionens arbete, utan förklarar sig ämna senare till

Kungl. Maj:t inkomma med begäran om erforderligt ytterligare anslag

för utförande av de åtgärder, som med anledning av kommissionens utlåtande

kunna bliva erforderliga.

Såsom av det anförda framgår, låter sig det belopp, vartill kostnaden

för avhjälpande av driftstörningar i svagströmsledningarna i sin helhet

kan uppgå, ej för närvarande fixeras. De kostnader i nämnda hänseende,

vilka nu ej medtagits i beräkningarna, äro, såsom antytts, sådana, som

betingas av åtgärder för själva svagströmsledningarnas eventuella utflyttning,

ändring av svagströmsapparater in. m. Kostnaderna, för alla

erforderliga ändringar på den elektriska anläggningen för tågdriften äro

däremot, som nyss nämnts, upptagna i kostnadskalkylerna. Då, enligt vad

järnvägsstyrelsen anfört, behövliga tilläggsarbeten kräva avsevärt kortare

tid än anläggningens utförande i övrigt samt den blivande kostnadsökningen

ej torde bliva så avsevärd, att densamma kan verka i någon

väsentlig grad försämrande på de ekonomiska kalkylerna för elektrifierin
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kalkyler

angående

resultatet.

Kungl. Maj\ts Nåd. Proposition Nr 165.

gen, synes mig nu berörda omständighet ej böra föranleda uppskov med elektrifieringsfrågans

avgörande.

Resultatet av eu ekonomisk jämförelse mellan driftkostnaderna å

järnvägslinjen Kiruna—Svartön vid å ena sidan bibehållen ångdrift och

å andra sidan elektrisk drift är i väsentlig grad beroende på dels priset

å den elektriska strömmen, dels stenkolspriset, dels ock den transporterade

malmmängdens storlek.

Beträffande kostnaden för den elektriska strömmen eller med andra

ord den andel i kostnaden för Porjus kraftverk, som skall påföras statens

järnvägar för enfasström därifrån, är storleken av denna kostnad ännu

icke bestämd. Järnvägsstyrelsen har emellertid i sin föreliggande skrivelse

utgått från den förutsättningen, att den elektriska strömmen skall lämnas

till statens järnvägar för självkostnadspris. Denna uppfattning stödjer

styrelsen därpå, att om styrelsen själv utfört kraftverket, vilket kunnat

anses fullt motiverat med hänsyn till det stora kraftbelopp, som erfordrades,

styrelsen erhållit strömmen till sådant pris. Med nämnda utgångspunkt

har styrelsen uti en med 1 betecknad bilaga till sin skrivelse

framlagt ett detaljerat förslag till grunder för beräkning av pris

för den elektriska strömmen. Enligt detta förslag skulle statens järnvägars

kostnad för strömmen vid lokomotivens strömavtagare per i

kraftverket uttagen kilowattimme från och med år 1919 utgöra 2,45 öre,

under förutsättning att 4 procent ränta räknas för nu färdiga anläggningar

och 5 procent för anläggningar, som skola utföras.

\ attenfallsstyrelsen åter har i en till mig avlämnad promemoria

förmält sig anse, att strömpriset bör beräknas något högre, så att den

verkliga nettoavkastningen å anläggningskapitalet för den del av kraftanläggningarna,

som tages i anspråk för järnvägsdriften, må motsvara

statens nuvarande låneränta. Vid beräkning av denna nettoavkastning

skulle vidare enligt vattenfallsstyrelsens förslag vederbörlig hänsyn tagas

till räntan å ränteförlusterna under byggnadstiden, skatter och onera,

administrationskostnader o. d. Under det järnvägsstyrelsen föreslagit en

årsavgift till Porjusverket — vid en antagen räntefot av 5 procent för

de nya anslagen — av 244,200 kronor, i vilken summa inberäknats

vissa belopp för förräntning av anläggningskostnaden för järnvägsspåret

Gällivare—Porjus samt för eventuella trafikeringsförluster för detta spår,

bär vattenfallsstyrelsen däremot ansett, att järnvägsstyrelsen borde betala

en årsavgift av 250,000 kronor samt därutöver vidkännas dels hela

förräntningen av kostnaden för nämnda spår, vilket vattenfallsstyrelsen

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:in Nåd. Proposition Nr 1(>5.

13

fmner böra betraktas som en del av statsbanenätet (Inlandsbanan), dels

ock viss större andel i trafikeringsförlusterna för samma spår ävensom

skälig andel i kraftverket påvilande skatter och onera. Då emellertid

dessa av vattenfallsstyrelsen föreslagna tillägg givetvis skulle komma att

drabba jämväl strömpriset för bandelen Kiruna—Riksgränsen, vilken handel

kräver en avsevärt större energikvantitet, inverka tilläggen i fråga

endast med omkring 0,12 å 0,13 öre på kilowattimmepriset för strömmen

till bandelen Kiruna—Svartön. Vid sådant förhållande bör frågan om det

pris, som järnvägsstyrelsen bör erlägga till vattenfallsstyrelsen, icke spela

någon avgörande roll för bedömande av den föreslagna elektrifieringens

lämplighet. Prisfrågan torde närmast vara att anse som en bokföringsfråga

nämnda båda affärsdrivande verk emellan och synes ej böra slutgiltigt

lösas i detta sammanhang.

I bilaga 2 till järnvägsstyrelsens skrivelse återfinnas årskostnaderna

för ångdrift och elektrisk drift, uträknade för transport av respektive

2,000,000, 3,000,000 och 4,000,000 ton malm per år från Gällivare till

Svartön och under antagande dels av 4 och dels av 5 procent ränta å det

nya anläggningskapitalet, ett kolpris av respektive 15, 25 och 35 kronor

per ton samt strömpriset beräknat på sätt nyss angivits.

Av denna sammanställning framgår — jag räknar i det följande med

5 procent ränta å det nya anläggningskapitalet och med den av järnvägsstyrelsen

föreslagna kostnaden för enfasströmmen — att med en årlig

trausportmängd av 2,000,000 ton malm från Gällivare till Svartön och

ett antaget kolpris av 25 kronor per ton kostnaderna vid elektrisk drift

bliva 207,000 kronor lägre än vid ångdrift. Vid samma kolpris samt en

transportmängd av 3,000,000 ton malm per år från Gällivare till Svartön

beräknas genom den elektriska driftens införande erhållas en årlig vinst

av 704,000 kronor. Om transportmängden kan beräknas till 4,000,000

ton malm per år, ökas vinsten till 1,187,000 kronor.

Av sammanställningen framgår vidare, att vid ett kolpris av 15

kronor per ton och vid en transportmängd av 2,000,000 ton malm

ångdriften ställer sig ekonomiskt något fördelaktigare än den elektriska

driften. Denna förmån för ångdriften utjämnas dock vid samma transportmängd

redan vid ett kolpris av 20 kronor 50 öre per ton.

Observeras bör, att det är vid den minsta i vinstberäkningarna antagna

transportmängden, eller 2,000,000 ton malm per år, som kolpriset

måste beräknas till 20 kronor 50 öre per ton för att ångdriften ej skall

bliva billigare än den elektriska driften. Vid transport av 3,000,000

ton malm per år från Gällivare till Svartön bliva kostnaderna lika för

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165

ångdrift oeh elektrisk drift vid ett kolpris av omkring 13 kronor 70 öre

per ton och vid transport av 4,000,000 ton malm per år vid ett kolpris

av omkring 9 kronor 90 öre per ton.

Motsvarande kolprissiffror bliva, om den av vattenfallsstyrelsen

ifrågasatta högre avgiften tillämpas och om därvid Va av kostnaden för

Porjusspårets förräntning jämte 1,/4 av förlusterna för trafikeringen samt

skälig andel av kraftverkets skatter och onera bokföras såsom avgift för

enfasströmmen till banan Gällivare—Svartön,

vid transport av 2 miljoner ton malm 21,75 kronor per ton,

)) )> » 3 » )> » 14,65 » » )> ,

)> » »4 » » » 10,65 )> » » .

Vad nu till en början angår malmtransporterna på ifrågavarande

linje äro dessa, som jag redan haft tillfälle antyda, till största delen

reglerade genom kontrakt mellan gruvbolagen och staten av år 1913.

Enligt kontraktet har Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag rätt att

årligen frakta från Kiruna till Svartön 1,400,000 ton malm eller den

kvantitet, Kungl. Maj:t därutöver kan medgiva, samt dessutom från Gällivare

till Svartön 1,400,000 ton malm. Utöver den kvantitet malm, som

kan komma att transporteras av nämnda bolag, harman att räkna med malmtransporter

från Kiruna till Svartön av Tuolluvara gruvaktiebolag och

från Gällivare till Svartön av Bergverksaktiebolaget Freja, vartill komma

transporter från Gällivare till Svartön av s. k. varpmalm, vilken ej

avses i kontraktet.

Järnvägsstyrelsen har — med utgångspunkt från kontraktets bestämmelser

och med ledning av övriga tillgängliga uppgifter — funnit

det ur ekonomisk synpunkt mest fördelaktigt, att anläggningen med

undantag för antalet lokomotiv och bananläggningar från början utföres

så, att den medger framförande av en högsta årlig transportkvantitet

malm av 4,000,000 ton. Den verkliga kvantitet, som kan påräknas för

den närmaste framtiden, är naturligtvis vida mindre.

I detta avseende ber jag till en början få åberopa följande tablå

angående de kvantiteter malm, som under åren 1912—1915 fraktats till

Svartön.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kuugl. Maj:in Nåd. Proposition Nr ltiö. 15

1912

1913

1914

1915

Av Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag

1,171,400'')

1,385,300")

1,458,200")

1,796,000*)

» Tuolluvara gruvaktiebolag..................

46,3005)

33,500")

24,500")

63,800")

» Bergverksaktiebolaget Freja ...............

217,500

211,400

184,400

326,800

Varpmalm .............................................

78,700

110,300

81,000

67,200

Summa

1,513,900

1,740,500

1,748,100

2,253,800

'') Därav 227,500 ton från Kiruna.

2) » 268,701) » » »

*) » 374,300 »

4) ■> 813,500 » n i»

") Allt från Kiruna.

Redan under normala förhållanden är det givetvis synnerligt vanskligt

att angiva, huru stora transportkvantiteter malm, som kunna vara

att för ett antal år framåt påräkna å linjen Kiruna—Svartön. Ett tillförlitligt

bedömande av denna fråga ställer sig emellertid nu än svårare till följd

av de genom världskriget uppkomna förhållandena. Aven om det med

allt fog synes kunna antagas, att järnindustrien efter ett blivande fredsslut

kommer att bliva synnerligen livlig, är det nämligen ej möjligt att

förutse, i vilken omfattning transporterna från de norrbottniska malmfälten

komma att bedrivas över Narvik eller över Svartön. Enligt de upplysningar,

jag i ämnet inhämtat, torde man emellertid för de nu ifrågavarande

kalkylerna befinna sig fullt på den säkra sidan, om man från

och med år 1919, då anläggningen beräknas vara färdig, ej räknar med

större årlig kvantitet till Svartön transporterad malm än 2,000,000 ton.

Skäl synas ej heller saknas för antagande, att den årliga kvantiteten

kommer att överstiga vad sålunda beräknats.

Åven om den kvantitet malm, som årligen framföres å linjen Kiruna

-—Svartön, ej beräknas högre än till 2,000,000 ton, kommer elektrisk

drift att under vissa förhållanden ställa sig mera ekonomisk än ångdrift.

Som jag förut antytt, är detta beroende på stenkolsprisen.

1 detta avseende ber jag till en början få återgiva följande av

järnvägsstyrelsen lämnade uppgifter för åren 1906—1915 angående årliga

medelinköpspriset för utländskt lokomotivstenkol fritt Luleå, inberäknat

lossningskostnader och hamnumgälder.

1906 utgjorde medelinköpspriset................ kr. 13,80 pr meterton,

1907 » » ................. » 17,33 » »

1908 » » .................. » 13,99 d »

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

1909 utgj

orde medelinköpspriset...........

.......kr.

13,08

pr

meterton,

1910

»

» ...........

........ B

13,55

B

B

7

1911

»

» ..........

....... »

11,86

B

B

7

1912

»

» ..........

....... B

16,10

B

B

7

1913

»

» ...........

...... B

16,98

B

B

7

1914

b

» ...........

........ B

14,97

B

B

7

1915

»

b ..........

........ B

33,32

B

B

Härvid är

att märka, att ytterligare

J O

kostnader tillkomma

för kolet,

nämligen dels för dess transport till kolstationerna ock dels för dess uppläggning

i kolbås. Dessa kostnader utgöra sammanlagt i medeltal för här

ifrågavarande stationer 2 kronor 50 öre per ton1).

Den verkliga kostnaden för kolet kar i följd härav, om man tager

hänsyn endast till åren 1912—1914, i medeltal utgjort i runt tal 18

kronor 50 öre per meterton.

.järnvägsstyrelsen har i sin skrivelse förklarat sig anse, att kostnaden

för stenkol inom avsevärd tid icke kan påräknas komma att

nedgå till före kriget vanliga pris. För närvarande kosta stenkolen

omkring 50 å 60 kronor per ton fritt å järnvägsvagn i svensk hamn.

Visserligen torde detta pris komma att reduceras, när kriget upphör,

men priserna på såväl stenkol som industrialster i allmänhet komma helt

säkert att en lång tid hålla sig över de normala. Brist på arbetskraft

lärer sålunda komma att göra sig gällande och i sin mån verka fördyrande.

Åven frakterna komma säkerligen på grund av brist på tonnage

att bliva betydligt högre än före kriget. Efterfrågan på stenkol

kommer antagligen också att bliva stor på grund därav, att, enligt vad

jag redan antytt, järnindustrien med säkerhet blir synnerligen livlig, särskilt

som lagren under kriget blivit uttömda. Åven andra kända omständigheter

torde komma att verka därhän, att man under en avsevärd

tid framåt helt säkert har att räkna med höga kolpris.

De faktorer, varmed man sålunda har att räkna, synas — med

så stor säkerhet som i förevarande fall är möjlig — giva bestämt stöd

för den förmodan, att införande av elektrisk drift å linjen Kiruna—Svartön

kommer att ställa sig ekonomiskt fördelaktigt. Särskilt vill jag i detta

sammanhang framhålla, hurusom den omständigheten, att det ekonomiska

resultatet blir relativt oförmånligt vid den beräknade minsta årliga

transportmängden järnmalm eller 2,000,000 ton, till stor del beror därpå,

9 I de av järnvägsstyrelsen gjorda kalkylerna (bilaga 2 till styrelsens skrivelse) hava

dessa kostnader inberäknats bland »övriga lokomotivtjänstkostnader».

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kung}. Majds Nåd. Proposition Nr 165

17

att anläggningens alla detaljer med undantag av lokomotivantalet och

banauläggningar från början ansetts böra utföras för den största antagna

årliga transportkvantiteten eller 4,000,000 ton. Det vill i allt fall

förefalla mig, som om den ringa risken av ett obetydligt felslut beträffande

resultatet skulle uppvägas av de nationalekonomiska fördelar, som

äro att vinna därpå, att kolimporten genom den föreslagna anläggningen

avsevärt minskas. Redan vid den beräknade minsta transportkvantiteten

järnmalm eller 2,000,000 ton å linjen Kiruna—Svartön inbesparas eu

kolkvantitet av 47,000 ton per år. Vid elektrisk drift å hela linjen Riksgränsen—Svartön

med en beräknad transportmängd av 5,100,000 ton

malm per år från Kiruna till Riksgränsen och 4,000,000 ton malm per

år från Kiruna och Gällivare till Svartön inbesparas den, även jämfört

med statsbanornas hela förbrukning, mycket avsevärda totala kolkvantiteten

av omkring 130,000 ton.

Jag hyser sålunda för min del inga betänkligheter mot att förorda

utförandet av den ifrågasatta elektrifieringen av linjen Kiruna—Svartön.

Järnvägsstyrelsen föreslår, att anslaget 15,530,000 kronor för

elektrifieringen fördelas sålunda:

för år 1917 ............................................ 3,500,000 kronor,

» » 1918 ........................................... 5,500,000 » ,

» » 1919 ........................................... 0,530,000 )> .

Styrelsen hemställer tillika om rätt att av anslaget för år 1917

förskottsvis under år 1910 få lyfta ett belopp av 1,000,000 kronor.

Jag övergår nu till det föreliggande förslaget om en andra utbygg- Andra utnåd

av Porjus kraftstation. ^Porjiis^

En utvidgning av kraftstationen är en nödvändig följd av ett beslut kraftstation.

om utsträckande av de^i elektriska driften till linjen Kiruna—Svartön.

Kungl. Maj:ts nådiga brev till ATattenfallsstyrelsen den 3 december 1915

innefattade ju ock uppdrag för styrelsen att inkomma med förslag till den

utbyggnad av kraftstationen, som av eu sådan driftsutsträckning betingades.

Vattenfallsstyrelsens föreliggande förslag avser emellertid jämväl

en utvidgning av kraftstationen för tillgodoseende av industriella behov.

Såsom framgår av vattenfallsstyrelsens skrivelse, är kraftverksanläggningen

avsedd för fem turbinenheter, av vilka nu dock endast fyra

äro insatta. Två av dessa driva var sin enfasgenerator för järnvägsdriften

och den tredje en trefasgenerator för strömleverans till raalmfälBihang

till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 143 käft. (Nr 165.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung1. Maj.ls Nåd. Proposition Nr 165.

ten. Å den fjärde äro monterade en enfas- och eu trefasgenerator,

vilka tjänstgöra som reserv för de båda strömsystemen. Den femte

turbinenheten har ursprungligen avsetts för industriella behov. Järnvägsstyrelsen

har emellertid påyrkat, att kraft i första hand skall levereras

till järnvägsdriften och att den femte enheten sålunda disponeras för

detta ändamål. Enligt vattenfallsstyrelsens mening skulle dock en sådan

disposition avsevärt försvåra ytterligare kraftavsättning för industrien,

och styrelsen föreslår därför en sådan utbyggnad av kraftverket, att

jämväl en ny maskin, sålunda den sjätte i ordningen, installeras för industriens

räkning och monteras med en trefasgenerator. En sådan

utvidgning skulle kunna utföras för eu jämförelsevis ringa kostnad,

beroende på de förenade gynnsamma omständigheter, som framgå av

styrelsens skrivelse. Kostnadsberäkningarna sluta å ett belopp för utvidgningen

i dess helhet av 1,700,000 kronor, däri givetvis dock ej

upptagits kostnaden för den nya enfasgenerator, som avses för järnvägsdriften,

och vilken kostnad ingår såsom post i kostnadsförslaget för

elektrifiering av linjen Kiruna—Svartön. Dessa kostnadsberäkningar äro

grundade på de under oktober 1915 gällande materialpris, och torde

det därför ej vara möjligt att med säkerhet avgöra, om beräkningarna

komma att överensstämma med de verkliga kostnaderna.

Vattenfallsstyrelsen har förklarat sin mening vara, att kraft från en

för industriella ändamål avsedd ny turbinenhet utan allt tvivel skall

kunna avsättas till pris, som för kraftverkets ekonomi bliva tillfredsställande.

I detta avseende vill jag särskilt framhålla, att den väsentliga höjning

av kolpriset, som ägt rum sedan krigets början, gör det i hög

grad antagligt, att tackjärnsframställning på elektrisk väg skall taga

ett betydande uppsving på de platser, där billig kraft står till förfogande

och där i övrigt betingelser för tackjärnsframställning äro för

handen. •

I enlighet härmed torde man kunna vänta, att kraft från Porjus

snart kommer till användning för elektrisk järnframställning. Jag anser

mig i detta sammanhang böra omnämna, att under allra senaste tid

underhandling mellan vattenfallsstyrelsen och en privat företagare inletts

rörande förhyrande från Porjus av ett kraftbelopp av omkring 7,000

kilowatt för elektrisk tackjärnsframställning.

Av angivna skäl har vattenfallsstyrelsen föreslagit insättning av det

nya trefasaggregatet, som beräknats lämna omkring 9,000 kilowatt. Som

ett första steg i utvecklingen torde detta trefasaggregat enligt styrelsens

mening vara tillräckligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1!»

Kungl. Maj.is Nåd Proposition Nr 165.

Det torde med visshet, kunna antagas, att den kraftleverans, som

nu ifrågasattes till järnvägen Kiruna—Svartön, praktiskt taget icke inverkar

på de företag, vilka kunna komma till stånd under de näimaste

åren. Vidare är att märka, att ökad vattentillgång kommer att ernås

genom reglering av Lule älv. Visserligen är vattentillgången efter den

av 1913 års riksdag beslutade regleringen icke så stor, att man efter

tillgodoseende av järnvägens Kiruna—Svartön kraftbehov kan påräkna

prima kraft från hela den nya enheten, utan eventuellt torde få nöja

sig med en del av kraften som sekunda kraft. Emellertid behöves normalt

vid elektriska masugnar en viss reparationstid, under vilken masugnen

måste avställas, och genom att förlägga denna reparationstid till

lågvattenperioden och eventuellt överenskomma om någon förlängning

av reparationsperioden bör man utan nämnvärd olägenhet kunna anpassa

kraftförbrukningen efter krafttillgången.

Det må slutligen framhållas, att möjligheterna till erhållande av

ökad kraftmängd vid Porjus äro högst betydande. Åven om kraftleveransen

till järnvägen Kiruna—Svartön kommer till stånd samt det nya

trefasaggregatet tages fullt i anspråk för industriell kraft, torde man

enligt av vattenfallsstyrelsen lämnad uppgift med ekonomisk fördel kunna

vidare utbygga kraftverket med och genom ytterligare reglering erhålla

erforderligt driftvatten för fyra maskinenheter, en var för 9,000 kilowatt.

Härmed skulle sålunda erhållas ett nytt krafttillskott å 30,000 kilowatt,

motsvarande omkring 300 millioner kilowattimmar, och i jämförelse

därmed äro ju de 40 å 50 millioner kilowattimmar, som erfordras för

järnvägen Kiruna—Svartön, eu relativt blygsam energikvantitet.

Vad beträffar räntabiliteten av det maskinaggregat, som nu skulle

insättas för industriens behov, har vattenfallsstyrelsen meddelat, att den

årliga bruttoinkomsten kommer att högst avsevärt överstiga den ökning

av driftkostnaden, som av detta nya maskinaggregat föranledes, jämte

ränta å anläggningskapitalet. Efter denna utvidgning komme vidare

Porjusverkets trefasavdelning i sin helhet att förete en fullt tillfredsställande

förräntning.

Jag finner mig sålunda böra förorda vattenfallsstyrelsens förevarande

förslag. För den ytterligare utbyggnaden av kraftverket torde i

enlighet med styrelsens hemställan böra beviljas ett anslag av 1,700,000

kronor, varav för år 1917 skulle behövas ett belopp av 1,500,000 kronor.

Av sistnämnda belopp böra 500,000 kronor redan under år 1916 ställas

till styrelsens förfogande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Departe
ments
chefens
hemställan.

20 Kung1. 2Iaj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels att för elektrifiering av statsbanelinjen Kiruna—Svartön

bevilja ett anslag av 15,530,000 kronor

samt därav för år 1917 anvisa ett belopp av 3,500,000

kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att av tillgängliga

medel under år 1916 utanordna 1,000,000 kronor,

dels och att för utförande av en andra utbyggnad

av kraftstationen vid Porjus bevilja ett anslag av

1,700,000 kronor samt därav för år 1917 anvisa ett

belopp av 1,500,000 kronor, med rätt för Kungl.

Maj:t att av tillgängliga medel under år 1916 utanordna

500,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Ädelgren.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mqj. ts Nåd. Proposition Nr 165.

21

Bilaga A.

Järnvägsstyrelsens skrivelse.

Till Konungen.

Genom nådigt brev den 3 december 1915 har Eders Kungl. Maj:t

dels anbefallt järnvägsstyrelsen att uppgöra och till Eders Kungl. Maj:t så snart

sig göra låter inkomma med utredning och kostnadsförslag för elektrifiering av järnvägslinj

eu Kiruna—Svartön,

dels ock uppdragit åt järnvägsstyrelsen att efter vederbörligt samråd med chefen

för generalstaben och vattenfallsstyrelsen uppgöra och till Eders Kungl. Maj:t i

sinom tid inkomma med utredning, kostnadsförslag och plan för eu fortgående elektrifiering

av statens järnvägar.

Med anledning härav och sedan järnvägsstyrelsen nu verkställt utredning och

kostnadsberäkning för arbetet med elektrifiering av linjen Kiruna—Svartön, får järnvägsstyrelsen

i underdånighet beträffande denna del av ovannämnda nådiga uppdrag

anföra följande.

Järnvägsstyrelsen tillåter sig då till eu början erinra om, hurusom den nu färdiga

utbyggnaden av Porjus kraftverk är avsedd för fem turbiner om vardera 12,500

hkr. Hittills äro emellertid endast fyra sådana turbiner insatta, av vilka två driva

var sin enfasgenerator för järnvägsdriften å linjen Kiruna—Riksgränsen och en tredje

en trefasgenerator för strömleverans till malmfälten. A den fjärde turbinaxeln äro

monterade en enfas- och en trefasgenerator, vilka tjänstgöra såsom reserv för de båda

strömsystemen. Det kraftbehov, som erfordras, utöver vad som redan finnes tillgängligt,

för den nu ifrågasatta elektrifieringen av linjen Kiruna—Svartön skulle kunna

tillgodoses genom insättande av den turbin med tillhörande enfasgenerator, för vilken,

enligt vad ovan anförts, plats finnes i den nu utbyggda, maskinsalen.

Kraftverket vid Porjus blir härigenom tillräckligt för järnvägsdriften vid eu

transportmängd av 5,100,000 ton malm å linjen Kiruna—Riksgränsen och 4,000,000

ton å linjen Kiruna—Gällivare—Svartön jämte förekommande person- och annan

godstrafik.

Genom användning för järnvägsdrift jämväl av den sålunda anordnade femte

turbinen skulle visserligen all kraft, som vid det nu utförda byggnadsstadiet kan

vinnas, tagas i anspråk, och någon ytterligare kraft för eventuellt framkommande

krav på elektrisk ström för nya industriföretag inom Porjus kraftverks distributionsområde

skulle först kunna erhållas efter en fortsatt utbyggnad av kraftverket. Enligt

vad järnvägsstyrelsen inhämtat har emellertid vattenfallsstyrelsen till Eders

Kungl. Maj:t redan ingivit underdånig hemställan om anslag till sådan utbyggnad.

Under alla omständigheter synes det järnvägsstyrelsen riktigt, att den ökade

krafttillgång, som med relativt liten kostnad nu genast kan utvinnas ur Porjus kraftverk,

i första hand ställes till bandriftens förfogande, i den händelse statsmakterna

besluta, att järnvägslinjen Kiruna—Svartön nu skall elektrifieras.

Många skäl tala för en sådan elektrifiering snarast möjligt. Sedan den elektriska

driften å linjen Kiruna—Riksgränsen kunnat igångsättas i början av år 1915,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

har järnvägsstyrelsen i underdånig skrivelse den 18 november 1915 meddelat, att

enligt styrelsens uppfattning den utförda elektrifieringen, så vitt hittills kunnat bedömas,

kommer att val motsvara de förväntningar, som ställts å densamma, och att

så tillräcklig erfarenhet av driften föreligger, att det måste anses synnerligen önskvärt,

att elektrifieringen utsträckes att omfatta även linjen Kiruna— Svartön. Härigenom

skulle hela den handel, å vilken malmen i Kiruna och Gällivare fraktas,

bliva ett sammanhängande helt även med avseende på driftanordningarna och därigenom

vinnas en mer ekonomisk användning av materielen och personalen. Vid en

enligt kontrakt malmbolaget medgiven rätt till delvis överflyttning av den transporterade

malmen från bandelen Kiruna—Riksgränsen till Kiruna—Svartön måste, under

förutsättning att ångdrift bibehålies å den senare linjen, ånglokomotiv anskaffas i

sådan utsträckning, som svarar mot hela ökningen av transportkvantiteten. År däremot

hela linjen Riksgränsen—Svartön elektrifierad, så är det möjligt att vid en

sådan omläggning av transporterna, som ovan antagits och som även i stor utsträckning

ägt rum under sistlidne och föregående år, utnyttja de för linjen Kiruna—Riksgränsen

avsedda elektriska lokomotiv, vilka bliva disponibla vid trafikens minskning

å denna linje. Vidare bör framhållas den ur nationalekonomisk synpunkt viktiga

omständigheten, att vid införandet av elektrisk drift å ifrågavarande handel skulle

redan vid en transportmängd av 2,000,000 ton malm från Gällivare till Svartön en

för ångdrift erforderlig kvantitet stenkol av c:a 47,000 ton bliva obehövlig. Motsvarande

inbesparade kolkvantiteter äro vid en transport av

3.000. 000 ton malm c:a 63,000 ton stenkol,

4.000. 000 » » » 79,000 » »

Vid utförandet av elektrifieringen av bandelen Kiruna—Riksgränsen hade järnvägsstyrelsen

att välja mellan två utvägar. Den ena, att den erforderliga elektriska

utrustningen för banan anskaffades i vanlig ordning genom på lämpligt sätt uppdelade

leveranser efter infordrande av anbud, varvid det naturligen även kunde ifrågasättas,

att järnvägsstyrelsen med för tillfället anställd personal utförde eu del uppsättnings-

och andra arbeten. Genom att till leverantörer utvälja firmor med största

möjliga erfarenhet på teknikens ifrågavarande område samt med anlitande av den

erfarenhet, som genom dittills av järnvägsstyrelsen utförda försök och på andra håll

utförda undersökningar fanns samlad inom järnvägsstyrelsen, hade man att söka

skaffa sig största möjliga säkerhet för att anläggningen skulle komma att funktionera

tillfredsställande. Den andra utvägen vore att med en enda leverantör träffa sådant

avtal, att densamma övertoge hela den tekniska och ekonomiska risken.

Då resultatet av denna statens järnvägars första anläggning för elektrisk drift

i större omfattning skulle för en lång framtid bliva bestämmande för vidare åtgärder

ifråga om statsbanornas elektrifiering, ansåg järnvägsstyrelsen det då vara av synnerlig

vikt att söka vinna största möjliga garanti för att anordningarna i såväl tekniskt

som ekonomiskt avseende skulle bliva fullt tillfredsställande.

Av de båda utvägarne ansåg järnvägsstyrelsen, att för elektrifieringen av bandelen

Kiruna—Riksgränsen den senare borde väljas, och vann denna uppfattning

även Eders Kungl. Maj:ts och riksdagens bifall.

Vid den elektrifiering, som här nu föreslås, föreligger emellertid den erfarenhet

om utförandet av elektriska bananläggningar, som saknades då elektrifieringen av

bandelen Kiruna—Riksgränsen skulle utföras. Järnvägsstyrelsen anser därför, att nu

den ovan angivna första utvägen för arbetets utförande bör väljas och att således

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kmujl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 1 Hå.

23

anläggningen bör utföras genom järnvägsstyrelsens egen försorg. Härigenom erhåller

järnvägsstyrelsen mera frihet i fråga om anläggningens utförande och kan bättre tillgodogöra

sig på olika håll samlad erfarenhet. Även i avseende på anläggningens

drift vinnas härvid betydande fördelar, i det att järnvägsstyrelsen kan fritt disponera

över den levererade materielen på sätt, som omständigheterna kräva.

Vid elektrifieringen av bandelen Kiruna—Riksgränsen hava de elektriska firmor,

som utfört de erforderliga anläggningarna, åtagit sig garantier ej endast på vanligt

sätt för godheten av konstruktioner, material och arbete, utan även för underhållskostnaderna.

Denna senare garanti gäller under en tid av 2 år från och med den

2 september 1915 räknat, d. v. s. till och med den 1 september 1917, men kan mot

särskilda i kontraktet bestämda avgifter fås förlängd på ytterligare 23 år. För att

möjliggöra avgivandet av underhållsgaranti hava emellertid särskilda bestämmelser

måst uppställas om, hur anläggningens olika delar skola få användas, vilka bestämmelser

givetvis i avsevärd grad minska järnvägsstyrelsens handlingsfrihet. Detta är

emellertid av underordnad betydelse, så länge endast bandelen Kiruna—Riksgränsen

är elektrifierad, men givetvis en stor olägenhet, då elektrisk drift blivit införd på

hela linjen Riksgränsen—Svartön. Med hänsyn härtill skulle emellertid garantien

för underhållet kunna utsträckas ända till år 1919, men anser järnvägsstyrelsen, att

redan nu föreliggande resultat givit vid handen, att den ekonomiska risken för underhållskostnaderna

kan övertagas senast vid den tvååriga garantitidens slut den 1

september 1917. Vid ett senare tillfälle kommer järnvägsstyrelsen att till Eders

Kung!. Maj:t inkomma med underdånig framställning om övertagande av den ekonomiska

risken för anläggningen, och kommer därvid en utförlig redogörelse för det

ekonomiska resultatet att lämnas.

Då elektrifieringen av bandelen Kiruna—Riksgränsen föreslogs av järnvägsstyrelsen,

förelågo erfarenheter om störningar i utefter växelströmsbanor framdragna

svagströmsledningar dels från försöksanläggningen vid Tomteboda och dels från den

amerikanska New York, New Haven & Hartfordbanan samt dessutom från eu del

mindre banor. Dessa erfarenheter syntes alla tyda på att störningarna i svagströmsledningarna

genom lämpliga anordningar lätt skulle kunna avlägsnas. I en uppsats

i Proceedings of American Institute of Electrical Engineers oktober 1909 angåvos

vissa anordningar, som borde träffas med hänsyn härtill, och har riksgränsbanans

fördelningssystem utförts enligt där angivet förslag. Resultatet av de vidtagna åtgärderna

hava å den nu elektrifierade delen av Riksgränsbanan emellertid ej motsvarat

de förväntningar, som ställts på desamma, varför vid provdriftens början en

del åtgärder måste vidtagas för erhållande av mera tillfredsställande förhållanden för

telefon- och telegraf trafiken, utan att dessa åtgärder dock medfört fullt tillfredsställande

resultat.

Mera detaljerade uppgifter angående svagströmsstörningarnas storlek hava emellertid

först under år 1915 blivit offentliggjorda. I Amerika har under de senaste åren

efter samarbete mellan telefonbolagens och de elektriska banornas ingenjörer som

resultat framkommit, att det lämpligaste sättet för undvikande av svagströmsstörningar

vore, vad beträffar det elektriska bannätet, att ett fördelningssystem i stil med det

vid riksgränsbanan använda utföres, samt att dessutom anordningar vidtagas, som i

möjligaste mån förhindra, att återledningsströmmen lämnar skenorna. Vid beräkning

av kostnaderna för elektrifiering av bandelarna Kiruna—Gällivare—Svartön har antagits,

att anläggningen skulle utföras enligt ovan angivna principer för att i möjligaste

mån reducera svagströmsstörningarna.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kung!-. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 1 (So.

Utöver ovan angivna åtgärder synes det emellertid bliva nödvändigt att även

företaga en del andra sådana, särskilt beträffande svagströmsledningarna, för att på

ett tillfredsställande sätt säkerställa telefon- och telegraf trafiken. Ett flertal förslag

till sådana åtgärder föreligga för närvarande. Då emellertid dessa ytterligare åtgärder

även beröra telegrafverkets intressen, har järnvägsstyrelsen i samråd med denna styrelse

tillsatt en kommission för utredande av vilka ytterligare åtgärder, som lämpligen

böra vidtagas.

Då utförandet av de arbeten, som till följd härav kunna väntas ifrågakomma,

kräver avsevärt mycket kortare tid än utförandet av elektrifieringen i övrigt, och då

kostnaden för dessa arbeten, ehuruväl den kan förväntas bliva avsevärd, likväl ej är

så hög, att de ekonomiska kalkylerna för elektrifieringen därigenom kunna komma att

i någon väsentlig grad försämras, har järnvägsstyrelsen, med hänsyn till önskvärdheten

av att elektrifieringen snarast fortsattes, ej ansett sig böra invänta resultatet av

kommissionens arbete, utan kommer järnvägsstyrelsen senare att till Eders Kungl.

Maj:t inkomma med begäran om erforderligt ytterligare anslag för utförande av de

åtgärder, som med anledning av den ovan nämnda kommissionens utlåtande kunna

anses erforderliga,

Kostnaden för de elektriska anläggningar och lokomotiv, som erfordras för en

.transportmängd av 2,000,000 ton malm från Kiruna och Gällivare till Svartön, vilken

kvantitet kan beräknas förefinnas år 1919, uppgår enligt nu gjorda beräkningar till

följande belopp:

för tillkommande elektrisk utrustning för Porjus kraftverk ...... kronor

» ledningsnät och transformatorstationer ................................. »

> elektriska lokomotiv .............................................................. »

Summa kronor

450,000: —

9,720,000: —

5,360,000: —

15,530,000: —

I underdånig skrivelse den 3 april 1913 angående ökning av malmtransporterna

å linjen Riksgränsen—Svartön har järnvägsstyrelsen i samband med däri gjorda beräkningar

av transportkostnaderna framlagt en preliminär utredning för elektrifiering

av linjen Kiruna—Svartön, och beräknades då kostnaden, för denna elektrifiering, vid

en transportkvantitet av ungefär 1,800,000 ton per år från Gällivare till Svartön,

uppgå till 11,000,000 kronor. I detta belopp ingick kostnaden för erforderliga elektriska

lokomotiv med 3,500,000 kronor. Kostnaden för elektrifieringen kommer enligt

ovan nu att utgöra 15,530,000 kronor och ökningen i kostnaden mot vad som förut

beräknats kronor 4,530,000. Genom den föreslagna elektrifieringen bliva emellertid

ånglokomotiv till ett inköpsvärde av omkring 4,000,000 kronor disponibla för annan

trafik, varför kostnaden för elektrifieringen kommer att reduceras till kronor 11,530,000

förutom kostnaden för ovannämnda ännu ej fastslagna anordningar för svagströmsledningarna.

Denna väsentliga ökning i förhållande till beräkningarna år 1913 betingas till

största delen av de stora prisstegringar på material, som nu inträtt, men är till en

del även beroende på kostnaden för de tillkommande anordningar, som för minskande

av störningarna i svagströmsledningarna redan nu kunna beräknas. Beträffande

kostnadsökningen på grund av stegrade materialpriser torde böra nämnas, att för anläggningen

beräknas åtgå ungefär 10,000 ton järn och 1,800 ton koppar, och att

priset för järn resp. koppar nu ansetts böra upptagas till 250 kronor resp. 2,000

kronor per ton. Då som normala priser för dessa material vid föregående förslag

räknats med 150 kronor resp. 1,500 kronor per ton, utgör sålunda den ökade kost
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 165

2f>

naden för anläggningen på grund av prisstegringar enbart för dessa material 1,900,000

kronor. Beträffande prisökningen för de elektriska lokomotiven har järnvägsstyrelsen

redan förut i annat sammanhang haft tillfälle att till Eders Kungl. Maj:t anmäla,

hurusom de ursprungligen för lokomotiv beräknade beloppen visat sig alltför små.

Ökningen i anläggningskostnaden på grund av de höjda lokomotivprisen samt på

grund av det något ökade antalet lokomotiv, som erfordras för den större transportkvantiteten,

beräknas uppgå till 1,860,000 kronor. Kostnaden för de redan nu beräknade

anordningarna för avhjälpande av driftstörningar i de längs banan framdragna

elektriska svagströmsledningarna uppgår till 770,000 kronor.

Det är naturligen för närvarande på grund av rådande förhållanden i hög grad

vanskligt att avgöra, huru höga materialpriser, som för här ifrågavarande förslag böra

upptagas. Det torde emellertid enligt järnvägsstyrelsens uppfattning vara riktigast

att räkna med ovan upptagna materialpris, vilka i allt fall äro lägre än de priser,

som för tillfället förekomma. Järnvägsstyrelsen vågar icke förutsätta att prisen å

järn och koppar skola återgå till normalt läge under den tid, inom vilken elektrifieringen

enligt järnvägsstyrelsens åsikt bör utföras. Å andra sidan anser sig järnvägsstyrelsen

icke böra räkna med att de under de senaste månaderna våldsamt

stegrade materialpriserna skola bestå under hela anläggningstiden, i all synnerhet

som beställningen av järnmaterialet kan inskränkas under år 1916 till omkring tiondedelen

av hela partiet och kopparmaterialet ej torde behöva beställas förrän tidigast

under år 1917.

I ovan angivna anläggningskostnad för elektrifiering av linjen Kiruna—Svartön

av kronor 15,530,000 ingå ej kostnaderna för installering av den vid den elektriska

driftens utsträckande till linjen Kiruna—Svartön erforderliga turbinen i Porjus kraftverk

med tillhörande husbyggnader för den tillkommande elektriska enfasutrustningen,

för täckande av vilka vattenfallsstyrelsen till Eders Kungl. Maj:t redan ingivit underdånig

framställning om anslag.

Resultatet av en ekonomisk jämförelse mellan driftkostnaderna å järnvägslinjen

ifråga vid å ena sidan bibehållen ångdrift och vid å andra sidan elektrisk drift påverkas

givetvis i hög grad av såväl priset å den elektriska strömmen och stenkolspriset

som av den transporterade malmmängdens storlek.

Beträffande kostnaden för den elektriska strömmen eller med andra ord den

andel i kostnaden för Porjus kraftverk, som skall påföras statens järnvägar för enfasström

därifrån, är storleken av denna kostnad ännu icke bestämd.

Järnvägsstyrelsen vill i detta sammanhang erinra, hurusom järnvägsstyrelsen i

underdånig skrivelse den 14 januari 1910 vid behandlingen av frågan om lämpligaste

kraftverk för den elektriska driften av riksgränsbanan förklarat, att järnvägsstyrelsen

ville låta sina betänkligheter angående kraftverkets förläggning till Porjus i stället

för vid Vakkokoski vika, om andra och större intressen än malmtransporten på riksgränsbanan

skulle anses betinga utförandet av kraftverket vid Porjus. Järnvägsstyrelsen

ansåg sig dock därvid förpliktigad att ur statsbanornas intressesynpunkt och

för undvikande av varje sammanblandning mellan statsbanornas och kraftverkets

ekonomi gorå vissa förbehåll, bland annat, att kraften skulle levereras av vattenfallsstyrelsen

å turbinaxel i Porjus till det av vattenfallsstyrelsen då beräknade priset och

att järnvägsspåret från Gällivare till Porjus skulle betraktas såsom hörande till kraftverket,

så att samtliga kostnader för detsammas anläggning, förräntning, drift och

underhåll skulle betalas av vattenfallsstyrelsen.

Sedan kraftverket vid Porjus blivit färdigställt, och strömleverans till statens

järnvägar därifrån börjats, hava underhandlingar förts mellan järnvägsstyrelsen och

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 143 höft. (Nr 165.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

vattenfallsstyrelsen angående kostnaden för den elektriska strömmen. Järnvägsstyrelsen

har därvid förklarat sig villig att, med hänsyn till sedan tiden för järnvägsstyrelsens

ovannämnda uttalande i den underdåniga skrivelsen den 14 januari 1910

inträffade ändrade förhållanden, betala ett avsevärt högre pris för strömmen. Järnvägsstyrelsen

har därvid utgått från den förutsättningen, att den elektriska strömmen

lämnas till statens järnvägar för självkostnadspris. Denna uppfattning synes järnvägsstyrelsen

fullt riktig, i det att, om järnvägsstyrelsen själv utfört kraftverket

endast för statsbanornas eget behov, vilket ur järnvägsstyrelsens synpunkt och med

hänsyn till de stora kraftbelopp, som här ifrågakomma, kunnat anses fullt motiverat

även vad Porjus beträffar, järnvägsstyrelsen erhållit strömmen till sådant pris. Den

omständigheten, att Porjus kraftverk anlagts för att samtidigt vinna utvecklingsmöjligheter

även för andra behov än statsbanedelens ifråga elektrifiering, synes järnvägsstyrelsen

icke böra föranleda någon ändring i denna uppfattning. Priset skulle

i anslutning härtill beräknas på sätt bil. nr 1*) angiver och sålunda för åren 1915

och 1916 uppgå till resp. 437,000 och 477,000 kronor. Sedan den nu ifrågasatta

elektrifieringen av linjen Kiruna—Svartön ägt rum, skulle den för denna linje tillkommande

strömkostnaden uppgå till kronor 240,500 eller kronor 244,200, det första

beloppet i den händelse räntan beräknas efter 4 % å det nya kapital, som erfordras

för utvidgningen av kraftverket, och det sistnämnda ifall ifrågavarande ränta beräknas

efter 5 %.

I bifogade sammanställning bil. nr 2 återfinnas årskostnaderna för ångdrift och

elektrisk drift, uträknade för transport av respektive 2,000,000, 3,000,000 och 4,000,000

ton malm per år från Gällivare till Svartön under antagande dels av 4 och dels av

5 procents ränta å det nya anläggningskapitalet, ett kolpris av respektive 15, 25 och

35 kronor per ton samt strömpriset beräknat på sätt här ovan angivits.

Av denna sammanställning framgår, att vid en årlig transportmängd av 2,000,000

ton malm från Gällivare till Svartön, som redan första driftsåret 1919 kan påräknas,

bliva kostnaderna vid elektrisk drift, om räntan beräknas efter 5 procent och ett

kolpris av 25 kronor per ton antages, 207,000 kronor lägre än vid ångdrift. Vid

samma räntefot och kolpris samt en transportmängd av 3,000,000 ton malm per

år från Gällivare till Svartön beräknas genom den elektriska driftens införande

erhållas en årlig vinst av 704,000 kronor. Om transportmängden kan beräknas till

4,000,000 ton malm per år, ökas vinsten till 1,187,000 kronor.

Av sammanställningen framgår vidare, att vid ett kolpris av 15 kronor, vilket

pris antogs vid den ekonomiska jämförelsen, som gjordes i den ovannämnda underdåniga

skrivelsen den 14 januari 1910, och vid en transportmängd av 2,000,000 ton

malm, ångdriften ställer sig ekonomiskt något fördelaktigare än den elektriska driften.

Denna förmån för ångdriften utjämnas vid samma transportmängd emellertid redan

vid ett kolpris av kronor 20,5 0 per ton, om 5 % ränta beräknas å anläggningskapitalet.

Av allt att döma kommer kostnaden för stenkolen icke att inom avsevärd tid

kunna påräknas understiga detta belopp, vadan säkerligen den elektriska driften

kommer att bliva mera ekonomisk än ångdriften, även om transportkvantiteten ej

skulle ökas. Härtill kommer den redan förut framhållna stora fördelen, vilken dock

svårligen låter sig värdesättas i pengar, att kunna utnyttja lokomotiv och personal

på ett mera ekonomiskt sätt, sedan hela banan Riksgränsen—Svartön blivit elektrifierad,

och slutligen att en omkastning av transportriktningen utan någon svårighet eller

avsevärd ökad kostnad låter sig göra, sedan elektrisk drift införts även å linjen

Kiruna—Svartön. Slutligen bör framhållas, att om här ifrågavarande elektrifiering

*) Denna bilaga är ej avtryckt.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:tv Nåd. Proposition Nr 16.5.

kommer till stånd bliva såsom ovan redan omnämnts ånglokomotiv till ett inköpsvärde

av i runt tal 4,000,000 kronor disponibla för annan trafik.

Värdet ur nationalekonomisk synpunkt av att kolimporten genom här föreslagna

anläggning avsevärt minskas bör också understrykas. Redan vid den ovan

beräknade minsta transportkvantiteten å linjen Kiruna Svartön inbespares en kolkvantitet

av 47,000 ton per år. Vid elektrisk drift • å hela linjen Riksgränsen—

Svartön med en transportmängd av 5,100,000 ton malm per år från Kiruna till

Riksgränsen och 4,000,000 ton malm per år från Kiruna och Gällivare till Svartön

inbesparas den även jämfört med statsbanornas hela förbrukning mycket avsevarda

totala kolkvantiteten av omkring 130,000 ton. .....

Med anledning av vad järnvägsstyrelsen sålunda anfört, får järnvägsstyrelsen i

underdånighet hemställa, att Eders Kung!. Maj:t måtte ingå till 1916 års riksdag

med nådig proposition om ett anslag av 15,530,000 kronor för elektrifiering av linjen

Kiruna—Svartön. Detta anslag bör fördelas sålunda:

för år 1917................................................... kronor 3,500,000: —

» » 1918................................................... » 5,500,000: —

» » 1919................................................... » 6,530,000: —

Av anslaget för år 1917 böra 1,000,000 kronor förskottsvis få lyftas redan

under år 1916. .

Vid behandlingen av detta ärende hava deltagit järnvägsfullmäktige J. A. Waller

och O. M. Strömberg samt byråchef E. O. von Friesen.

Stockholm den 17 februari 1916.

Underdånigst

AXEL GRANHOLM.

Ivar Virgin. John Frödin.

* Ivan Öfverholm.

föredragande.

Bilaga Nr 2.

Sammandrag av maskin avdelningens kostnader för drift av bandelen

Kiruna—Svartön.

Förutsättningar.

Förslaget omfattar utvidgning av Porjus kraftverks enfasutrustning, för bandriften

erforderliga transformatorstationer och ledningsnät, varvid kontaktledningar

tänkas anbragta över samtliga spår å linjen Kiruna Svartön jämte grenbanor vid

Gällivare till malmfälten med undantag för en del sidospår å Svartön, vilkas elektrifiering

nu ej är behövlig, samt elektriska lokomotiv för linjetjänst och växling i

Gällivare och malmfälten.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.

Kostnaderna äro beräknade under antagande att 45,000 ton malm per år fraktas

från Kiruna till Gällivare och alternativt 2,000,000 ton, 3,000,000 ton och 4,000,000

ton från Gällivare till Svartön, malmen från Kiruna däri inberäknad. Förutom malmtågen

tänkas följande tåg gå dagligen i varje riktning: 1 snälltåg, 1 blandat tåg och

1 godståg å linjen Kiruna—Luleå, 2 persontåg och 2 blandade tåg å linjen Boden—

Luleå samt 10 lokaltag a linjen Gällivare—Malmberget.

Växeltjänsten i Boden, Luleå och Svartön tänkes tillsvidare försiggå med ånglokomotiv,

varför kostnaderna för densamma här ej medtagits.

Anläggningskostnader. (Tabell 1.)

För Porjus kraftverk har upptagits utvidgning av den elektriska enfasutrustningen

med ytterligare en generator med tillhörande transformatorer och instrumentering.

Anläggningskostnaden för ledningsnät och transformatorstationer samt anskaffningskostnaden

för lokomotiv är beräknad med ledning av infordrade prisuppgifter

och med stöd av de erfarenheter för arbetets utförande, som vunnits vid anläggningen

för Riksgränsbanan.

A ångdriftssidan har upptagits kapitalvärdet beräknat efter hittillsvarande

genomsnittspriser för de lokomotiv, som äro erforderliga vid de respektive trafikstadierna.

Årskostnader. (Tabell 2 och 3.

Kostnaden för den elektriska energien vid turbinaxel i Porjus har beräknats

enligt järnvägsstyrelsens bifogade utredning bilaga 1.

Bränslekostnaden har beräknats under antagande av olika kolpriser, 15 kronor,

25 kronor och ^ 35 kronor per ton, i vilka priser även ränteförlusten å halva årsförbrukningen

ingår. Det verkliga kolpriset är sålunda 2,5 procent lägre.

Övriga lokomotivtjänstkostnader hava beräknats vad ångdriften beträffar med

ledning av de verkliga kostnaderna vid bandelen i fråga under de senaste åren och

vad den elektriska driften beträffar i enlighet med dels de garantier som leverantörerna

för Riksgränsbanan iklätt sig och dels de erfarenheter om kostnaderna som

driften å nämnda bana lämnat.

Avskrivningarna äro gjorda med olika procentsatser motsvarande de olika delarnas

livslängd. För såväl ånglokomotiv som elektriska lokomotiv har räknats med

en årlig avskrivning av 2,5 %.

Räntorna å anläggningen hava räknats alternativt till 4 % och 5 %.

Tabell 2 visar en sammanställning av maskinavdelningens kostnader under antagande

av ett kolpris av 25 kronor per ton och en räntesats av 5 %.

Tabell 3 utgör en sammanställning av huru kostnaderna skulle ställa sig vid

de övriga, förut nämnda alternativen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 165.

29

Sainm and ras av statens järnvägars maskinavdelnings kostnader för drift å

linjen Kiruna—Svartön.

Tab. 1. Anläggningskostnader.

•

Transportmängd, ton malm per år

2,000,000

3,000,000

4,000,000

a) Elektrisk drift.

Elektrisk kraftstationsutrustning....................................

Transformatorstationer och ledningsnät...........................

Lokomotiv.................................................................

450,000

9.720.000

5.360.000

450,000

9.720.000

6.940.000

450,000

9.720.000

8.520.000

Summa kronor

15,530,000

17,110,000

18,690,000

b) Ångdrift

Kapitalvärde av erforderliga lokomotiv ...........................

4,002,000

5,192,000

6,193,000

Tato. 2. Årskostnader inklusive alla räntor och avskrivningar, under antagande av ett

kolpris av 25 kronor per ton och en räntefot av 5 procent.

Transportmängd, ton malm per år

2,000,000

3,000,000

4,000,000

a) Elektrisk drift.

Underhåll och bevakning av ledningsnät m. m................

239,880

239,880

239,880

Strömkostnad ............................................................

244,200

244.200

244,200

Övriga lokomotiv^''änstkostnader ...................................

738,500

999,300

1,259,900

Avskrivningar ............................................................

296.135

335,635

375,135

Kantor .....................................................................

776.500

855,500

934,500

Summa kronor

2,295,215

2,674,515

3,053,615

h) Ångdrift.

Bränslekostnad............................................................

1,155,750

1,563,250

1,970,750

Övriga lokomotivtjänstkostnader ....................................

1,046,800

1,425,800

1,805,600

Avskrivningar ............................................................

100,050

129,800

154,825

Kantor .....................................................................

200.100

259.600

309.650

Summa kronor

2,502,700

3,378,450

4,240,825

Minskning i kostnaden vid elektrisk drift mot vid ångdrift

207,485

703,935

1,187,210

Vid ångdrift erforderlig kolkvantitet i ton .....................

47,000

63,000

79,000

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

KungI. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 165.

Tal>. 3. Sammanställning''.

Årskostnaden för ångdriften räknad med

ett kolpris per ton av

Räntor efter 4 procent.

Räntor efter 5 procent.

Angdrift.

Elektrisk drift.

Angdrift.

Elektrisk drift, j

i

!

I. 2,000,000 ton malm Gällivare

—Luleå.

15 kronor................................................

2,380.000

2,136,215

2,040,400

2,295,215 1

vinst

135,835

_

254,815

—

25 kronor................................................

2,462,680

2,136,215

2,502,700

2,295,215

vinst

—

326.465

—

207,485

35 kronor................................................

2,924,980

2,136,215

2,965,000

2,295,215

vinst

—

788,765

—

669.785

11. 3,000,000 ton malm Gällivare—Luleå.

15 kronor................................................

2,701,230

2,499,715

2,753,150

2,674,515 |

vinst

—

201,515

—

78,635 i

25 kronor................................................

3,326,530

2,499,715

3,378,450

2,674,515

vinst

—

826,815

—

703,935

35 kronor................................................

3,951,830

2,499,715

4,003,750

2,674,515

vinst

—

1,452,115

—

1,329,235 |

III. 4,000,000 ton malm Gällivare—Luleå.

15 kronor...............................................

3,390.595

2,863,015

3,452,525

3,053,615 |

vinst

—

527,580

—

398,910

25 kronor................................................

4,178,895

2,863,015

4,240,825

3,053,615

vinst

—

1,315,880

—

1,187,210

35 kronor................................................

4,967,195

2,863,015

5,029,125

3,053,615

vinst

—

2,104,180

—

1,975,510

Stockholm den 9 december 1915.

Ivan öfverholm.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 1(>C>.

31

Bilaga B.

V ätten fal Isstyrelsens skrivelse.

Till Konungen.

Genom nådigt brev den 3 december 1915 har vattenfallsstyrelsen anbefallts

inkomma med förslag till sådan ytterligare utbyggnad av Porjus kraftstation, som

skulle erfordras för elektrifiering av järnvägslinjen Kiruna—Svartön, och får styrelsen

till åtlydnad härav anföra följande:

I det förslag av den 17 december 1909, som låg till grund för beslutet om

kraftverksanläggningen vid Porjus, anförde vattenfallsstyrelsen, att anläggningen var

avsedd för 2 turbinenheter för järnvägsdriften och 2 enheter för industriella behov.

De förra skulle förses med enfasgeneratorer, de senare med trefasgeneratorer. Därjämte

skulle såsom reserv insättas en femte turbinenhet, försedd med dels en enfas-,

dels eu trefasgenerator. Till en början skulle av trefasmaskineriet endast en enhet

jämte nyssnämnda reserv insättas. I överensstämmelse härmed inrymmer den nuvarande

kraftstationen följande aggregat:

nr 1 1 1-fas- och 1 3-fasgenerator,

»21 1-fasgenerator,

» 3 1 1-fasgenerator,

»51 3-fasgenerator.

Det hittills ej monterade aggregatet nr 4 var således avsett för industriella

behov. För den elektrifiering av bandelen Kiruna—Svartön, som nu skall ske, erfordras,

enligt vad järnvägsstyrelsen meddelat, ytterligare en maskinenhet av samma

storlek som de nuvarande, och den lediga platsen nr 4 kan sålunda disponeras för

järnvägsdriften. Enfasanläggningen skulle då komma att bestå av maskinerna nr 2,

3 och 4, vartill kommer den enfasgenerator i reserv, som jämte en reservgenerator

för trefasström drives av turbinen nr 1. Emellertid vore det enligt styrelsens mening

mindre lämpligt att sålunda insätta en maskin för järnvägsdrift i stället för den

avsedda maskinen för industriella behov, om härigenom ytterligare kraftalstring från

Porjus för industrien bleve avsevärt försvårad. Genom anordningar, som redan vidtagits

i samband med den nu färdiga första utbyggnaden av Porjusverket, kan

emellertid ytterligare en maskin, d. v. s. nr 6, installeras, utan att några särskilt

stora kapitalutlägg därigenom nödvändiggöras. Denna maskin, som sedermera skulle

få vattentillopp och -avlopp genom de nya tunnlar, vilka krävas för en fullständigare

andra utbyggnad, kan nämligen tillsvidare erhålla vatten från den nuvarande fördelningsbassängen

och dess avloppsvatten avledas till den nuvarande avloppstunneln.

Denna anordning är möjlig, dels därigenom att tunnlarnas nyttiga area vid utförandet

ökats från 45 till 50 nr* och dels därigenom, att turbinernas verkningsgrad visat sig

avsevärt överstiga den beräknade. Vid insättandet av maskinen nr 6 i det redan

för densamma utförda tubschaktet måste dock maskinsalen förlängas och ytterligare

ett tubschakt utsprängas för att utan driftstörningar en framtida fortsatt utbyggnad

skall kunna göras. Slutligen måste för den utvidgade elektriska järnvägsdriften ökat

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 165.

utrymme beredas för instrumentering, varvid de i nuvarande ställverkshuset av trefasinstrumenteringen

upptagna lokalerna lämpligen böra tagas i anspråk och trefasinstrumenteringen

överflyttas till en ytterligare utbyggnad av ställverkshuset. Om

endast ett trefasaggregat skulle installeras, funnes utrymme för dess ställverk i nuvarande

byggnad.

I fråga om den för anläggningen tillgängliga vattenmängden må meddelas, att

genom de nu pågående arbetena för Lule älvs reglering, vartill 1913 års riksdag

beviljade ett anslag av 1,000,000 kronor, minimivattenmängden vid Luleluspen kan

höjas till omkring 60 sm3.

Enligt järnvägsstyrelsens uppgift, meddelad i statsrådsprotokollet av den 3

december 1915, har energiförbrukningen för tågen betydligt understigit den garanterade.

Då därtill kommer, såsom ovan angivits, att turbinernas verkningsgrad avsevärt

överstigit den beräknade, blir vattenåtgången i Porjus betydligt mindre än

förut antagits. Det är därför möjligt att erhålla driftvatten under lågvattentid ej

endast för den redan kontrakterade kraftleveransen till malmfälten, utan även för

väsentlig del av den kraft, som kan alstras av turbinen nr 6. Om vid något tillfälle

kraftförbrukningen skulle bliva större, än vad som svarar mot den tillgängliga vattenmängden,

kan detta kompenseras därigenom, att i blivande kontrakt förbehålles villkorlig

rätt till avkoppling.

Beträffande behovet av ytterligare energi för industrien är att märka, att något

avtal ännu icke hunnit träffas om ytterligare kraftleverans.

Emellertid hava vid flera tillfällen underhandlingar härom förts, och då numera

den elektriska strömmens konkurrensförmåga såväl för järnframställning som för

andra ändamål i avsevärd mån ökats till följd av de höga kolprisen är det enligt

styrelsens mening ställt utom allt tvivel, att kraft för industriella behov skall kunna

avsättas till pris, som äro för kraftverkets ekonomi tillfredsställande. För att vattenfallsstyrelsen

skall kunna sluta avtal om ytterligare strömleverans måste emellertid

kraftleveransen kunna påbörjas ganska snart efter det avtal träffats. Vattenfallsstyrelsen

vill därför såsom sin bestämda mening framhålla, att en utvidgning av

kraftverket bör ske så, att förutom en maskin för järnvägsdriften även en maskin

för industriella behov utan dröjsmål kan insättas.

För att snarast möjligt få ytterligare ström för industriella behov tillgänglig

böra arbetena startas på sommaren 1916 och så bedrivas, att trefasenergi eventuellt

kan levereras i slutet av år 1917. För ytterligare järnvägsdrift torde kraft ej behöva

levereras förrän i slutet av år 1918.

Kostnaderna för de ovan angivna erforderliga arbetena beräknas sålunda:

Enfasanläggningen.

Turbin för enfasdrift med tubänslutningar, isgrind, avstängnings
lucka

m. m............................................................................ 300,000

Tillbyggnad av ställverkshuset .......................................*............. 200,000 500,000

Trefasanläggningen.

Sprängnings- och murningsarbeten, tub m. m............................... 400,000

Turbin nr 6 för 3-fasdrift med isgrind, lucka m. m................... 300,000

Generator och instrumentering för maskin nr 6 samt flyttning

av nuvarande instrumentering till den nya utbyggnaden av

ställverket .............................................................................. 500,000 1,200,000

Summa kronor 1,700,000

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kiingl. May.ts Nåd. Proposition Nr 165. 3.3

Häri ingår ej kostnaden för enfasgenerator med tillhörande utrustning, då

denna torde komma att upptagas av järnvägsstyrelsen.

Denna kostnadsberäkning bär verkställts under oktober 1915 och baserats på

då gällande materialpris. I vad mån konjunkturerna under tiden för utförandet

komma att ändras, låter sig givetvis nu icke överblickas, vadan man ej heller kan

exakt avgöra, huru stor kostnaden för anläggningsarbetena blir.

Av ovanstående totalsumma erfordras:

för år 1916.................................................................,....................... kronor 500,000

» > 1917..................................................................................... » 1,000,000

» » 1918........................................................................................ » 200,000

varför anslaget för år 1917 bör sättas till 1,500,000 kronor med rätt att därav disponera

500,000 kronor under år 1916.

Vad slutligen angår räntabiliteten av det maskinaggregat, som nu skulle insättas

för industriens behov, må anföras, att den årliga bruttoinkomsten av kraftförsäljningen

kan beräknas till omkring 300,000 kronor. Driftkostnaden, inklusive

avsättningen till förnyelsefonden, torde uppgå till cirka 60,000 kronor. Kostnaden

för de arbeten, som erfordras för denna maskin, överstiger, enligt vad ovan angivits,

ej 1,200,000 kronor, även om hela utgiften för ytterligare utsprängning av maskinsal

m. m. lägges på 3-fasdriften. Enligt vattenfallsstyrelsens uppfattning bör emellertid

denna utgift på skäligt sätt fördelas mellan vattenfallsstyrelsen och järnvägsstyrelsen.

Då 5 % ränta å omförmälda belopp utgör 60,000 kronor, skulle således en avsevärd

vinst å själva utvidgningsarbetet uppstå. Beräknas den förräntning, som skulle ernås

å det å aggregat 6 nedlagda kapitalet, ifall till kostnaderna för de nu erforderliga

utvidgningsarbetena lägges kostnaden för sådana förarbeten, som redan förut verkställts

för aggregat 6, befinnes även denna uppgå till ett fullt tillfredsställande värde.

Vattenfallsstyrelsen anser därför, att en utvidgning av Porjusverket med jämväl

en maskin för industriella behov förutom den indirekta fördelen av ökad krafttillgång

ur nationalekonomisk synpunkt kommer att bliva en god kapitalplacering.

I anslutning till ovanstående får vattenfallsstyrelsen i underdånighet hemställa,

att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå 1916 års riksdag att för ytterligare utbyggnad

av Porjus kraftverk bevilja ett anslag av 1,700,000 kronor, varav för år 1917

1,500,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att av tillgängliga medel redan

under år 1916 utbetala 500,000 kronor.

Underdånigst

F. VILH. HANS EN.

M. Munck af Rosensdiöld.

Stockholm den 8 januari 1916.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 143 käft. (Nr 165.)

5

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1916:118 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen ävensom i särskilda till riksdagen avlåtna propositioner gjorda framställningar om vissa anslag s. 10 i texten