Angående beviljande av anslag för elektrifiering av statsbanelinjen Kiruna—Svartön samt för utförande av en andra utbyggnad av kraftstationen vid Porjus
1916-01-08 · 33 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 29 av 33 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1916:165, Angående beviljande av anslag för elektrifiering av statsbanelinjen Kiruna—Svartön samt för utförande av en andra utbyggnad av kraftstationen vid Porjus
Dokumentets text
1
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 16,5.
Nr 165.
»
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
beviljande av anslag för elektrifiering av statsbanelinjen
Kiruna—Svartön samt för utförande av en andra utbyggnad
av kraftstationen vid Porjus; given Stockholms
slott den 31 mars 1916.
Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
dels att för elektrifiering av statsbanelinjen Kiruna—Svartön bevilja
ett anslag av 15,530,000 kronor samt därav för år 1917 anvisa ett belopp
av 3,500,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att av tillgängliga
medel under år 1916 utanordna 1,000,000 kronor,
dels ock att för utförande av en andra utbyggnad av kraftstationen
vid Porjus bevilja ett anslag av 1,700,000 kronor samt därav för år
1917 anvisa ett belopp av 1,500,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t
att av tillgängliga medel under år 1916 utanordna 500,000 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Oscar von Sydow.
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 143 höft. (Nr 165.)
1
2
Kung1. Majäs Nåd. Proposition Nr 165.
Inledning.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31
mars 1916.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde vidare:
Genom nådigt brev den 3 december 1915 har Kung!. Maj:t, bland
annat, anbefallt dels järnvägsstyrelsen att uppgöra och till Kung!. Maj:t
inkomma med utredning och kostnadsförslag för elektrifiering av järnvägslinjen
Kiruna—Svartön, dels ock vattenfallsstyrelsen att inkomma
med förslag till den ytterligare utbyggnad av Porjus kraftstation, som
därav betingades.
Uti innevarande års statsverksproposition anmälde jag sedermera
under titeln utgifter för kapitalökning, att jag under riksdagens lopp
trodde mig kunna underställa Kungl. Maj:t berörda frågor; och föreslog
Kungl. Maj:t på min i enlighet härmed gjorda hemställan riksdagen att
3
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.
i avbidan å do propositioner, som kunde komma att avlåtas om elektrifiering
av berörda järnvägslinje samt om påbörjande av vissa arbeten
för eu andra utbyggnad av nämnda kraftstation, för år 1917 beräkna
anslag för ifrågavarande ändamål av respektive 3,500,000 kronor och
1,500,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under
år 1916 av tillgängliga medel utanordna respektive 1,000,000 kronor
och 500,000 kronor.
Förberörda genom nådiga brevet den 3 december 1915 anbefallda
utredningar äro nu slutförda, och hava järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen
uti underdåniga skrivelser den 17 februari och den 8 januari
1916 redogjort för resultatet av desamma. Bossa skrivelser torde i sin
helhet såsom bilagor A och B få fogas vid protokollet.
Då av berörda frågor den om elektrifiering av linjen Kiruna—Svartön
är den primära och till sin ekonomiska innebörd mest omfattande,
tillåter jag mig först upptaga denna fråga till behandling.
Till en början vill jag då i korthet redogöra för de vunna erfarenheterna
i fråga om den elektriska driften av statsbanelinjen Kiruna—
Riksgränsen samt de skäl, som synas tala för den elektriska driftens
utsträckning jämväl till linjen Kiruna—Svartön.
Sedan 1910 års riksdag bifallit Kungl. Maj:ts proposition angående
uppförande av en elektrisk kraftanläggning vid Porjustallen och anordnande
av elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen, avslutade järnvägsstyrelserf,
jämlikt nådigt bemyndigande den 23 juli 1910, kontrakt
med vissa elektriska firmor om "tillverkning, leverans och montage av
utrustning för elektrisk drift å nämnda handel. Enligt detta kontrakt
skulle firmorna övertaga hela den tekniska och ekonomiska risken för
anläggningen. Firmorna skulle jämväl åtaga sig viss garanti beträffande
strömförbrukningen, underhållskostnaderna m. in., och uppställdes i samband
härmed, bland annat, särskilda föreskrifter beträffande användningen
av anläggningens olika delar.
Arbetena å bandelens elektrifiering påbörjades år 1911 och bedrevos
därefter under åren 1912—1914 samt blevo under sistnämnda år
i huvudsak avslutade.
Porj us kraftverk lämnade den 6 november 1914 för första gången
ström till järnvägens ledningsnät. Den elektriska driften å banan
igångsattes den 19 januari 1915, varefter driften successivt utökades, så
att från den 1 mars 1915 samtliga tåg kunde framföras med elektriska
Eleklrifie.
ring av
linjen
Kiruna—
Svartön.
Erfarenheterna
från
elektrifiering
av linjen
Kiruna—
Riksgränsen
samt skäl
för fortsatt
elektrifiering
4
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.
lokomotiv. Den elektriska driften pågick sedan till den 20 maj 1915, då den
måste nedläggas på grund av de utav kriget förorsakade svårigheterna
med vissa leveranser. Den 14 juli 1915 upptogs den elektriska driften
åter i sin helhet och har sedan ostört pågått.
I kontraktet mellan järnvägsstyrelsen och firmorna fanns föreskrivet,
att, innan anläggningen skulle anses fullständigt avprovad, alla tåg
skulle under en månad hava på tillfredsställande sätt befordrats uteslutande
med elektrisk drivkraft enligt uppgjord tidtabell. Denna slutliga
provdrift kunde igångsättas den 26 juli 1915, ehuru då ej med fullt
kontraktsenligt antal tåg, beroende på minskningen i malmexporten
till följd av kriget.
Ehuru den kontrakterade provdriften icke fullt programenligt kunnat
genomföras, ansåg emellertid järnvägsstyrelsen — särskilt med hänsyn
därtill, att elektrisk drift, såsom förut nämnts, pågått under olika tider
före den 26 juli 1915 — att fullt tillräcklig erfarenhet angående anläggningens
lämplighet och riktiga utförande vunnits, och fann sig järnvägsstyrelsen
därför oförhindrad att övertaga anläggningen för fortsatt
drift. Ännu återstå emellertid för de elektriska firmorna en del
ändrings- och kompletteringsarbeten, innan arbetet kan anses helt avslutat.
Dessa arbeten, som för närvarande bedrivas, äro dock alla av
den art, att de ej hindra anläggningens användande för drift.
Från den 19 januari 1915 till den 1 mars 1916 hava av de
elektriska malmtågslokomotiven tillryggalagts sammanlagt omkring 5 70,000
lokomotivkilometer eller i medeltal per lokomotiv 44,000 kilometer samt
av de elektriska snälltågslokomotiven sammanlagt omkring 90,000
lokomotivkilometer, motsvarande 45,000 kilometer per lokomotiv.
Uti underdånig skrivelse den 18 november 1915 lämnade järnvägsstyrelsen
en redogörelse för utförandet av Riksgränsbanans elektrifiering
samt kostnaderna därför.
Järnvägsstyrelsen förklarade sig i nämnda skrivelse anse, att den
utförda anläggningen komme att fullt motsvara och även i en del avseenden
överträffa de förväntningar, som ställdes på densamma.
Styrelsen framhöll jämväl, att de svårigheter, exempelvis i avseende
å slitning av koppel i tågen m. in., som uppträdde i början av driften,
alla hade övervunnits, varför driften kunde pågå på ^programenligt sätt
och enligt föreskrivna gångtider. Störningarna i de efter banan framdragna
svagströmsledningarna, som under första provtiden under år 1914
varit mycket besvärliga, hade genom lämpliga anordningar blivit, om
icke helt avlägsnade, så dock förminskade. Utredningar och undersökningar
angående det lämpligaste sättet att förekomma sådana störningar
5
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 165.
påginge och utfördes av järnvägsstyrelsen i samråd med telegrafstyrelsen.
Energiförbrukningen för tågen hade betydligt understigit den garanterade.
Huruvida lokomotiven kunde utnyttjas för föreskrivet antal
lokomotivkilometer per år ävensom huruvida de verkliga driftkostnaderna
icke komme att överstiga de garanterade, kunde givetvis icke
avgöras, förrän en längre tids driftserfarenhet förelåge. Allt syntes
emellertid tyda på, att garantierna även i dessa avseendon skulle komma
att uppfyllas.
Ehuru på grund av de utrikespolitiska förhållandena, genom vilka
malmtrafiken över Narvik blivit i hög grad inskränkt, anläggningen
icke kunnat tagas i så fullständig användning, som under normala förhållanden
skulle varit möjligt, syntes det dock järnvägsstyrelsen, att så
tillräcklig erfarenhet förelåge, att det måste anses synnerligen önskvärt,
att elektrifieringen utsträcktes att omfatta även linjen Kiruna—Svartön.
Härigenom skulle, framhöll styrelsen, hela den handel, å vilken malmtrafik
framfördes, bliva försedd med ensartad driftanordning, varigenom
— förutom vinsten på driften och fördelen att kunna inom landet behålla
de kostnader, som under nuvarande förhållanden utgå i form av
likvid för bränsle — en mer ekonomisk användning av materielen och
personalen skulle ernås. Önskvärdheten av ensartad driftutrustning påvisades
enligt styrelsens mening tydligare än någonsin genom nu inträdda
förhållanden, under vilka malmtrafiken mellan Kiruna och Riksgränsen
blivit avsevärt reducerad, medan trafiken söderut till Svartön i
stället stigit i hög grad.
Järnvägsstyrelsen avslutade sin i berörda underdåniga skrivelse
lämnade redogörelse beträffande Riksgränsbanans elektrifiering med en
framställning beträffande kostnaderna för de utförda arbetena. Denna
framställning gav vid handen, att å beviljade anslag för elektrifieringen,
under viss angiven förutsättning, uppstått eu brist av i runt tal 650,000
kronor. Till täckande av denna brist har, i enlighet med Kungl. Maj:ts
därom gjorda framställning, ett tilläggsanslag å nämnda belopp beviljats
av innevarande års riksdag.
Redan i mitt anförande till statsrådsprotokollet den 3 december 1915
hade jag, beträffande frågan om elektrifiering av linjen Kiruna—
Svartön, tillfälle att erinra, att, då beslut fattades om uppförande av
en elektrisk kraftstation vid Porjusfallen, valet träffades till förmån
för Porjus i stället för det samtidigt föreliggande förslaget att lägga
kraftstationen vid Va kkokoski fallen bland annat av den anledning,
att eu kraftstation vid Porjus komme att ligga närmare järnvägslinjen
Gällivare—Luleå, vilken, därest Porjusanläggningen visade sig fungera
6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.
tillfredsställande och med ekonomiskt gynnsamt resultat, ansågs böra
elektrifieras.
Jag uttalade då även såsom min åsikt, att de av järnvägsstyrelsen
anförda skäl för elektrifiering av linjen Kiruna—Svartön vore fullgoda.
De vunna erfarenheterna vid Riksgränsbanans elektrifiering
syntes borga för, att en elektrifiering jämväl av linjen Kiruna—
Svartön komme att slå väl ut. Störningar i svagströmsledningar komme
säkerligen att, då närmare erfarenhet vunnits, så småningom bringas
att försvinna. Den omständigheten, att elektrifieringen av Riksgränsbanan
blivit något dyrare att genomföra än vad som beräknats, vore
visserligen i och för sig att beklaga, men borde enligt min mening
icke få verka avskräckande, om det ekonomiska resultatet av den elektriska
driften bleve tillfredsställande, och härpå syntes allting tyda. Den
gjorda jämförelsevis obetydliga felkalkyleringen syntes, med hänsyn till
den ringa erfarenheten i vårt land om elektrisk drift av järnvägar,
vara lätt förklarlig.
Genom en elektrifiering av linjen Kiruna—Svartön, yttrade jag
vidare, skulle också vinnas ett än fullständigare utnyttjande av Porjus
kraftverk, vilket måste anses ur ekonomisk synpunkt fördelaktigt.
I mitt anförande framhöll jag slutligen, att tiden syntes vara inne
att på bredare basis till behandling upptaga frågan om elektrifiering av
statens järnvägar. Det syntes så mycket mer angeläget, att man på
allvar toge upp detta problem, som den gångna kristiden givit en
bitter erfarenhet om betydelsen av vårt beroende av de utländska stenkolen.
Till belysande härav meddelade jag, att förbrukningen av utländska
lokomotivstenkol för statens järnvägars räkning, som för år 1914
representerat ett värde av 8,835,000 kronor, enligt av järnvägsstyrelsen
lämnad uppgift för år 1915 komme att draga en utgift av mer än dubbelt
detta belopp. Då det enligt mitt förmenande måste anses ur
nationalekonomisk synpunkt av största vikt att snarast möjligt och i
största möjliga utsträckning göra statens järnvägar oberoende av utländska
stenkol samt då de med tanke på införande i större utsträckning
av elektrisk drift å statsbanorna jämlikt medgivande av 1906 års riksdag
inköpta vattenfallen syntes snarast böra utnyttjas i syfte att desamma
måtte lämna avkastning å det nedlagda inköpskapitalet, hemställde
jag, att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt järnvägsstyrelsen att,
efter vederbörligt samråd med chefen för generalstaben och vattenfallsstyrelsen,
uppgöra och till Kungl. Maj:t i sinom tid inkomma med utredning,
kostnadsförslag och plan för en fortgående elektrifiering av
statens järnvägar.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 7677
7
Denna min hemställan vann ock Kungl. Maj:ts bifall, och den avsedda
utredningen blev i enlighet härmed anbefalld.
Ett genomförande av en elektrifiering i större omfattning av statens
järnvägar kan givetvis icke ifrågakomma, förrän omfattande utredningar
blivit verkställda och sådant eljest ur alla synpunkter kan befinnas
lämpligt. För närvarande föreligger också förslag om den elektriska
driftens utsträckande endast till en jämförelsevis obetydlig del av det,
stora statsbanenätet, nämligen linjen Kiruna—Svartön. De särskilda
skäl, som tala för en elektrifiering av sistnämnda linje, torde vara
påtagliga.
Härigenom skulle nämligen, såsom järnvägsstyrelsen jämväl betonat,
vinnas den fördelen, att hela den handel, å vilken den norrbottniska
malmen fraktas, bleve ett sammanhängande helt även med avseende å
driftanordningarna. En mer ekonomisk användning av materielen och
personalen skulle därmed kunna åvägabringas. Enligt kontrakt med
svenska staten äger Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag rätt att i viss
omfattning överflytta malmtransporter från bandelen Kiruna—Riksgränsen
till bandelen Kiruna—Svartön. Begagnas denna rättighet — vilket som
bekant i stor utsträckning ägt rum under år 1915 — måste, under förutsättning
att ångdrift bibehålies å den senare linjen, ånglokomotiv anskaffas
i den utsträckning, som svarar mot hela ökningen av transportkvantiteten.
År däremot hela linjen Riksgränsen—Svartön elektrifierad,
är det, såsom järnvägsstyrelsen framhåller, möjligt att vid en
sådan omläggning av transporterna utnyttja de för linjen Kiruna—
Riksgränsen avsedda elektriska lokomotiv,, vilka bliva disponibla vid
trafikens minskning å denna linje.
Härtill kommer, att på grund av kraftanläggningen vid Porjusfallen
kraft för elektrifieringen finnes att på billiga villkor tillgå.
För frågan, huruvida en elektrifiering av linjen Kiruna—Svartön
bör äga rum, är det vunna resultatet av den utförda elektrifieringen av
Riksgränsbanan i hög grad utslagsgivande. Då järnvägsstyrelsen förklarat,
att sistnämnda anläggning, såvitt hittills kunnat bedömas, kommer
att fullt motsvara och även i en del avseenden överträffa de förväntningar,
som ställts på densamma, samt att allt synes tyda på, att de verkliga
driftkostnaderna icke komma att överstiga de garanterade, torde man
kunna hysa de bästa förhoppningar beträffande fördelen jämväl av den
nu ifrågasatta elektrifieringen av linjen Kiruna—Svartön. En närmare
granskning av det föreliggande förslaget synes ock giva vid handen, att
ett genomförande av detsamma torde kunna antagas giva ett ekonomiskt
gynnsamt resultat.
8
Siittet för
elektrifieringens
utförande.
Kostnads
beräkningar,
Kung!, Maj ds Nåd. Proposition Nr 165.
Innan jag närmare ingår på de i sådant avseende gjorda beräkningarna,
ber jag att få beröra frågan om sättet för den föreslagna
elektrifieringens utförande.
Vid utförandet av elektrifieringen av bandelen Kiruna-—Riksgränsen
valdes, som jag redan haft tillfälle antyda, den utvägen, att med
vissa elektriska firmor träffades avtal, varigenom desamma övertogo
hela den tekniska och ekonomiska risken för anläggningen. Då resultatet
av denna statens järnvägars första anläggning för elektrisk drift
i större omfattning skulle för en lång framtid bliva bestämmande för
vidare åtgärder ifråga om statsbanornas elektrifiering, ansågs det nämligen
vara av synnerlig vikt att söka vinna största möjliga garanti för
att anordningarna i såväl tekniskt som ekonomiskt avseende skulle bliva
fullt tillfredsställande.
Enligt järnvägsstyrelsens mening äger emellertid styrelsen nu den
erfarenhet om utförande och drift av elektriska bananläggningar, som
saknades då elektrifieringen av bandelen Kiruna—Riksgränsen skulle utföras.
Nu finnes också möjlighet att utföra alla detaljer för anläggningen inom
landet. Järnvägsstyrelsen anser sålunda, att anläggningen bör utföras
genom järnvägsstyrelsens egen försorg. Härigenom skulle styrelsen erhålla
mera frihet i fråga om anläggningens utförande och kunna bättre tillgodogöra
sig på olika håll samlad erfarenhet. Åyen i avseende å anläggningens
drift skulle enligt styrelsens mening vinnas betydande fördelar,
i det att styrelsen kunde fritt disponera över den levererade materielen
på sätt, som omständigheterna kräva.
De av järnvägsstyrelsen anförda skäl för anläggningens utförande
genom styrelsens egen försorg synas vara fullgoda, och torde utförandet
av anläggningen sålunda böra åt styrelsen anförtros.
Kostnaden för de elektriska anläggningarna ävensom för de lokomotiv,
som erfordras för en transportmängd av 2,000,000 ton malm från
Kiruna och Gällivare till Svartön, uppgår enligt av järnvägsstyrelsen
nu gjorda beräkningar till följande belopp:
för tillkommande elektrisk utrustning vid Porjus
kraftverk ........................................................... 450,000 kronor
för ledningsnät och transformatorstationer............ 9,720,000 »
för elektriska lokomotiv..,............................................. 5,360,000 »
Summa 15,530,000 kronor
I skrivelse den 3 april 1913 angående ökning av malm transporterna
å linjen Riksgränsen—Svartön framlade järnvägsstyrelsen i samband med
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kling!. Maj .in Nåd. Proposition Nr 1 dö.
i)
däri gjorda beräkningar av transportkostnaderna eu preliminär utredning
för elektrifiering av linjen Kiruna—Svartön. Kostnaden för deuna
elektrifiering beräknades då vid en transportkvantitet av ungefär
1,800,000 ton per år från Gällivare till Svartön uppgå till 11,000,000
kronor. I detta belopp ingick kostnaden för erforderliga elektriska
lokomotiv med 3,500,000 kronor. Då kostnaden för elektrifieringen nu
beräknas utgöra 15,530,000 kronor, blir ökningen i kostnaden mot vad
som förut beräknats 4,530,000 kronor.
Denna väsentliga ökning i förhållande till beräkningarna år 1913 betingas,
framhåller järnvägsstyrelsen, till största delen av de stora prisstegringar
på material, som under senare tid inträtt. Styrelsen uppgiver, att för
anläggningen beräknas åtgå ungefär 10,000 ton järn och 1,800 ton koppar
och att priset för järn respektive koppar ansetts böra upptagas till 250
kronor respektive 2,000 kronor per tou. Då som normala pris för dessa
material vid föregående förslag räknats med 150 kronor respektive 1,500
kronor per ton, utgör den ökade kostnaden för anläggningen på grund av
prisstegringar enbart för dessa material 1,900,000 kronor. Ökningen i
anläggningskostnaden på grund av höjda lokomotivpris samt på grund
av det något ökade antal lokomotiv, som erfordras för den nu beräknade
större transportkvantiteten, beräknas uppgå till 1,860,000 kronor. Vidare
ingår i den nu gjorda kostnadsberäkningen ett belopp av 770,000 kronor
för vissa tillkommande anordningar för avhjälpande av driftstörningar i de
längs banan framdragna elektriska svagströmsledningarna. Till denna
fråga blir jag i det följande i tillfälle att återkomma.
Järnvägsstyrelsen framhåller, att det för närvarande på grund av rådande
förhållanden är i hög grad vanskligt att avgöra, huru höga materialpris,
som för ifrågavarande förslag böra upptagas. Enligt styrelsens
uppfattning är det emellertid riktigast att räkna med nyss angivna materialpris,
vilka i allt fall äro lägre än de pris, som för tillfället förekomma.
Järnvägsstyrelsen har nämligen visserligen icke vågat förutsätta, att prisen
å järn och koppar skola återgå till normalt läge under den tid, inom
vilken elektrifieringen enligt styrelsens åsikt bör utföras. Men styrelsen har
å andra sidan icke ansett sig böra räkna med att de under de senaste månaderna
våldsamt stegrade materialprisen skola bestå under hela anläggningstiden.
Enligt vad styrelsen uppgiver, kan jämväl beställningen av
jämmaterialet under år 1916 inskränkas till omkring tiondelen av hela
partiet, och kopparmaterialet behöver ej beställas förrän tidigast under
år 1917.
I uppgivna anläggningskostnad, 15,530,000 kronor, ingå ej kostnaderna
för installering av den vid den elektriska driftens utsträckande
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 143 höft. (Nr 165.) 2
10
Kungl. Mäj:ts Nåd. Proposition Nr 165.
Anordningar
till avhjälpande
av
störningar i
svagströmsledningar.
till linjen Kiruna—Svartön erforderliga turbinen i Porjus kraftverk med
tillhörande husbyggnader för den tillkommande elektriska enfasutrustningen.
För täckande av dessa kostnader har vattenfallsstyrelsen begärt
anslag. Härtill återkommer jag i det följande.
Med frågan om kostnaden för elektrifieringens utförande bör den
omständigheten sättas i sammanhang, att ånglokomotiv till ett inköpspris
av 4,000,000 kronor genom bandelens elektrifiering bliva tillgängliga
för trafik å andra delar av statsbanenätet. I följd härav kunna de framtida
anslagen för anskaffande av rullande materiel beräknas bliva nedsatta
med häremot svarande belopp.
Beloppet 15,530,000 kronor är emellertid ej den slutliga siffra, vartill
kostnaden för den föreslagna elektrifieringen bör beräknas uppgå.
Nämnda belopp bör nämligen ökas med tillkommande kostnad för vissa
anordningar till avhjälpande av störningar i de utefter järnvägen framdragna
svagströmsledningarna. Härmed förhåller sig på följande sätt.
De vid tiden för förslaget om elektrifiering av bandelen Kiruna —
Riksgränsen föreliggande erfarenheterna om störningar i dylika svagströmsledningar
syntes, enligt vad järnvägsstyrelsen meddelar, tyda på,
att störningarna genom lämpliga anordningar lätt skulle kunna avlägsnas.
Resultatet av de å denna handel vidtagna åtgärderna har emellertid ej
motsvarat de förväntningar, som ställts på desamma. Med anledning
härav hava vid provdriftens början en del ytterligare åtgärder måst vidtagas
för erhållande av mera tillfredsställande förhållanden för telefonoch
telegraftrafiken, utan att olägenheterna dock helt avhjälpts.
Mera detaljerade uppgifter angående erfarenheterna i utlandet om
svagströmsstörningarnas storlek hava först under år 1915 blivit offentliggjorda.
I Amerika har under de senaste åren efter samarbete mellan
telefonbolagens och de elektriska banornas ingenjörer som resultat framkommit,
att det lämpligaste sättet för undvikande av svagströmsstörningar
är, vad beträffar det elektriska bannätet, att ett fördelningssystem sådant
som det vid Riksgränsbanan använda utföres samt att dessutom anordningar
vidtagas, som i möjligaste mån förhindra, att återledningsströmmen
lämnar skenorna. Vid beräkning av kostnaderna för elektrifiering
av bandelen Kiruna—Svartön har antagits, att anläggningen skulle utföras
enligt nu angivna principer för att i möjligaste mån reducera svagströmsstörningarna.
Kostnaderna för de med hänsyn härtill erforderliga
ändringarna av ledningssystemet för bandriften hava beräknats till förutnämnda
i kostnadsförslaget upptagna belopp 770,000 kronor.
Härutöver synes det dock, framhåller järnvägsstyrelsen, bliva nödvändigt
att, för att fullt säkerställa telefon- och telegraftrafiken, även
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165. 11
vidtaga eu del åtgärder, som avse ändring av svagströmsledningarna
och till dem inkopplade apparater. Ett flertal förslag till sådana åtgärder
föreligger för närvarande. Då emellertid dessa anordningar även beröra
telegrafverkets intressen, bär järnvägsstyrelsen i samråd med tclegralstyrelsen
tillsatt eu kommission för utredande av frågan om vilka ytterligare
åtgärder, som lämpligen böra vidtagas.
Någon ändring av strömsystemet kan dock ej tänkas ifrågakomma,
enär i sådant fall lokomotiven från bandelen Kiruna—Riksgränsen ej
skulle kunna användas på linjen Kiruna—Svartön. Beträffande systemfrågan
vid elektrifieringen av stats]ärnvägar hava helt nyligen beslut
fattats såväl i Schweiz som Norge, och har på båda hållen bestämts,
att samma strömsystem, som användes för elektrifieringen av bandelen
Kiruna—Riksgränsen, skall komma till användning. De grundliga undersökningar,
som föregått dessa beslut, hava nämligen givit till resultat,
att ifrågavarande strömsystem måste anses vara det lör ändamålet bästa
ur såväl ekonomisk som teknisk synpunkt. Med hänsyn härtill och då
utförandet av de arbeten, som tillföljd härav kunna väntas ifrågakomma,
kräver avsevärt mycket kortare tid än utförandet av elektrifieringen i
övrigt samt kostnaden för dessa arbeten, ehuruväl den kan förväntas
bliva avsevärd, dock ej blir så hög, att de ekonomiska kalkylerna för
elektrifieringen därigenom kunna komma att i någon väsentlig grad försämras,
har järnvägsstyrelsen, med fäst avseende jämväl å önskvärdheten
av att elektrifieringen snarast fortsättes, ej ansett sig böra invänta
resultatet av kommissionens arbete, utan förklarar sig ämna senare till
Kungl. Maj:t inkomma med begäran om erforderligt ytterligare anslag
för utförande av de åtgärder, som med anledning av kommissionens utlåtande
kunna bliva erforderliga.
Såsom av det anförda framgår, låter sig det belopp, vartill kostnaden
för avhjälpande av driftstörningar i svagströmsledningarna i sin helhet
kan uppgå, ej för närvarande fixeras. De kostnader i nämnda hänseende,
vilka nu ej medtagits i beräkningarna, äro, såsom antytts, sådana, som
betingas av åtgärder för själva svagströmsledningarnas eventuella utflyttning,
ändring av svagströmsapparater in. m. Kostnaderna, för alla
erforderliga ändringar på den elektriska anläggningen för tågdriften äro
däremot, som nyss nämnts, upptagna i kostnadskalkylerna. Då, enligt vad
järnvägsstyrelsen anfört, behövliga tilläggsarbeten kräva avsevärt kortare
tid än anläggningens utförande i övrigt samt den blivande kostnadsökningen
ej torde bliva så avsevärd, att densamma kan verka i någon
väsentlig grad försämrande på de ekonomiska kalkylerna för elektrifierin
-
12
Kalkyler
angående
resultatet.
Kungl. Maj\ts Nåd. Proposition Nr 165.
gen, synes mig nu berörda omständighet ej böra föranleda uppskov med elektrifieringsfrågans
avgörande.
Resultatet av eu ekonomisk jämförelse mellan driftkostnaderna å
järnvägslinjen Kiruna—Svartön vid å ena sidan bibehållen ångdrift och
å andra sidan elektrisk drift är i väsentlig grad beroende på dels priset
å den elektriska strömmen, dels stenkolspriset, dels ock den transporterade
malmmängdens storlek.
Beträffande kostnaden för den elektriska strömmen eller med andra
ord den andel i kostnaden för Porjus kraftverk, som skall påföras statens
järnvägar för enfasström därifrån, är storleken av denna kostnad ännu
icke bestämd. Järnvägsstyrelsen har emellertid i sin föreliggande skrivelse
utgått från den förutsättningen, att den elektriska strömmen skall lämnas
till statens järnvägar för självkostnadspris. Denna uppfattning stödjer
styrelsen därpå, att om styrelsen själv utfört kraftverket, vilket kunnat
anses fullt motiverat med hänsyn till det stora kraftbelopp, som erfordrades,
styrelsen erhållit strömmen till sådant pris. Med nämnda utgångspunkt
har styrelsen uti en med 1 betecknad bilaga till sin skrivelse
framlagt ett detaljerat förslag till grunder för beräkning av pris
för den elektriska strömmen. Enligt detta förslag skulle statens järnvägars
kostnad för strömmen vid lokomotivens strömavtagare per i
kraftverket uttagen kilowattimme från och med år 1919 utgöra 2,45 öre,
under förutsättning att 4 procent ränta räknas för nu färdiga anläggningar
och 5 procent för anläggningar, som skola utföras.
\ attenfallsstyrelsen åter har i en till mig avlämnad promemoria
förmält sig anse, att strömpriset bör beräknas något högre, så att den
verkliga nettoavkastningen å anläggningskapitalet för den del av kraftanläggningarna,
som tages i anspråk för järnvägsdriften, må motsvara
statens nuvarande låneränta. Vid beräkning av denna nettoavkastning
skulle vidare enligt vattenfallsstyrelsens förslag vederbörlig hänsyn tagas
till räntan å ränteförlusterna under byggnadstiden, skatter och onera,
administrationskostnader o. d. Under det järnvägsstyrelsen föreslagit en
årsavgift till Porjusverket — vid en antagen räntefot av 5 procent för
de nya anslagen — av 244,200 kronor, i vilken summa inberäknats
vissa belopp för förräntning av anläggningskostnaden för järnvägsspåret
Gällivare—Porjus samt för eventuella trafikeringsförluster för detta spår,
bär vattenfallsstyrelsen däremot ansett, att järnvägsstyrelsen borde betala
en årsavgift av 250,000 kronor samt därutöver vidkännas dels hela
förräntningen av kostnaden för nämnda spår, vilket vattenfallsstyrelsen
Kungl. Maj:in Nåd. Proposition Nr 1(>5.
13
fmner böra betraktas som en del av statsbanenätet (Inlandsbanan), dels
ock viss större andel i trafikeringsförlusterna för samma spår ävensom
skälig andel i kraftverket påvilande skatter och onera. Då emellertid
dessa av vattenfallsstyrelsen föreslagna tillägg givetvis skulle komma att
drabba jämväl strömpriset för bandelen Kiruna—Riksgränsen, vilken handel
kräver en avsevärt större energikvantitet, inverka tilläggen i fråga
endast med omkring 0,12 å 0,13 öre på kilowattimmepriset för strömmen
till bandelen Kiruna—Svartön. Vid sådant förhållande bör frågan om det
pris, som järnvägsstyrelsen bör erlägga till vattenfallsstyrelsen, icke spela
någon avgörande roll för bedömande av den föreslagna elektrifieringens
lämplighet. Prisfrågan torde närmast vara att anse som en bokföringsfråga
nämnda båda affärsdrivande verk emellan och synes ej böra slutgiltigt
lösas i detta sammanhang.
I bilaga 2 till järnvägsstyrelsens skrivelse återfinnas årskostnaderna
för ångdrift och elektrisk drift, uträknade för transport av respektive
2,000,000, 3,000,000 och 4,000,000 ton malm per år från Gällivare till
Svartön och under antagande dels av 4 och dels av 5 procent ränta å det
nya anläggningskapitalet, ett kolpris av respektive 15, 25 och 35 kronor
per ton samt strömpriset beräknat på sätt nyss angivits.
Av denna sammanställning framgår — jag räknar i det följande med
5 procent ränta å det nya anläggningskapitalet och med den av järnvägsstyrelsen
föreslagna kostnaden för enfasströmmen — att med en årlig
trausportmängd av 2,000,000 ton malm från Gällivare till Svartön och
ett antaget kolpris av 25 kronor per ton kostnaderna vid elektrisk drift
bliva 207,000 kronor lägre än vid ångdrift. Vid samma kolpris samt en
transportmängd av 3,000,000 ton malm per år från Gällivare till Svartön
beräknas genom den elektriska driftens införande erhållas en årlig vinst
av 704,000 kronor. Om transportmängden kan beräknas till 4,000,000
ton malm per år, ökas vinsten till 1,187,000 kronor.
Av sammanställningen framgår vidare, att vid ett kolpris av 15
kronor per ton och vid en transportmängd av 2,000,000 ton malm
ångdriften ställer sig ekonomiskt något fördelaktigare än den elektriska
driften. Denna förmån för ångdriften utjämnas dock vid samma transportmängd
redan vid ett kolpris av 20 kronor 50 öre per ton.
Observeras bör, att det är vid den minsta i vinstberäkningarna antagna
transportmängden, eller 2,000,000 ton malm per år, som kolpriset
måste beräknas till 20 kronor 50 öre per ton för att ångdriften ej skall
bliva billigare än den elektriska driften. Vid transport av 3,000,000
ton malm per år från Gällivare till Svartön bliva kostnaderna lika för
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165
ångdrift oeh elektrisk drift vid ett kolpris av omkring 13 kronor 70 öre
per ton och vid transport av 4,000,000 ton malm per år vid ett kolpris
av omkring 9 kronor 90 öre per ton.
Motsvarande kolprissiffror bliva, om den av vattenfallsstyrelsen
ifrågasatta högre avgiften tillämpas och om därvid Va av kostnaden för
Porjusspårets förräntning jämte 1,/4 av förlusterna för trafikeringen samt
skälig andel av kraftverkets skatter och onera bokföras såsom avgift för
enfasströmmen till banan Gällivare—Svartön,
vid transport av 2 miljoner ton malm 21,75 kronor per ton,
)) )> » 3 » )> » 14,65 » » )> ,
)> » »4 » » » 10,65 )> » » .
Vad nu till en början angår malmtransporterna på ifrågavarande
linje äro dessa, som jag redan haft tillfälle antyda, till största delen
reglerade genom kontrakt mellan gruvbolagen och staten av år 1913.
Enligt kontraktet har Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag rätt att
årligen frakta från Kiruna till Svartön 1,400,000 ton malm eller den
kvantitet, Kungl. Maj:t därutöver kan medgiva, samt dessutom från Gällivare
till Svartön 1,400,000 ton malm. Utöver den kvantitet malm, som
kan komma att transporteras av nämnda bolag, harman att räkna med malmtransporter
från Kiruna till Svartön av Tuolluvara gruvaktiebolag och
från Gällivare till Svartön av Bergverksaktiebolaget Freja, vartill komma
transporter från Gällivare till Svartön av s. k. varpmalm, vilken ej
avses i kontraktet.
Järnvägsstyrelsen har — med utgångspunkt från kontraktets bestämmelser
och med ledning av övriga tillgängliga uppgifter — funnit
det ur ekonomisk synpunkt mest fördelaktigt, att anläggningen med
undantag för antalet lokomotiv och bananläggningar från början utföres
så, att den medger framförande av en högsta årlig transportkvantitet
malm av 4,000,000 ton. Den verkliga kvantitet, som kan påräknas för
den närmaste framtiden, är naturligtvis vida mindre.
I detta avseende ber jag till en början få åberopa följande tablå
angående de kvantiteter malm, som under åren 1912—1915 fraktats till
Svartön.
Kuugl. Maj:in Nåd. Proposition Nr ltiö. 15
1912
1913
1914
1915
Av Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag
1,171,400'')
1,385,300")
1,458,200")
1,796,000*)
» Tuolluvara gruvaktiebolag..................
46,3005)
33,500")
24,500")
63,800")
» Bergverksaktiebolaget Freja ...............
217,500
211,400
184,400
326,800
Varpmalm .............................................
78,700
110,300
81,000
67,200
Summa
1,513,900
1,740,500
1,748,100
2,253,800
'') Därav 227,500 ton från Kiruna.
2) » 268,701) » » »
*) » 374,300 »
4) ■> 813,500 » n i»
") Allt från Kiruna.
Redan under normala förhållanden är det givetvis synnerligt vanskligt
att angiva, huru stora transportkvantiteter malm, som kunna vara
att för ett antal år framåt påräkna å linjen Kiruna—Svartön. Ett tillförlitligt
bedömande av denna fråga ställer sig emellertid nu än svårare till följd
av de genom världskriget uppkomna förhållandena. Aven om det med
allt fog synes kunna antagas, att järnindustrien efter ett blivande fredsslut
kommer att bliva synnerligen livlig, är det nämligen ej möjligt att
förutse, i vilken omfattning transporterna från de norrbottniska malmfälten
komma att bedrivas över Narvik eller över Svartön. Enligt de upplysningar,
jag i ämnet inhämtat, torde man emellertid för de nu ifrågavarande
kalkylerna befinna sig fullt på den säkra sidan, om man från
och med år 1919, då anläggningen beräknas vara färdig, ej räknar med
större årlig kvantitet till Svartön transporterad malm än 2,000,000 ton.
Skäl synas ej heller saknas för antagande, att den årliga kvantiteten
kommer att överstiga vad sålunda beräknats.
Åven om den kvantitet malm, som årligen framföres å linjen Kiruna
-—Svartön, ej beräknas högre än till 2,000,000 ton, kommer elektrisk
drift att under vissa förhållanden ställa sig mera ekonomisk än ångdrift.
Som jag förut antytt, är detta beroende på stenkolsprisen.
1 detta avseende ber jag till en början få återgiva följande av
järnvägsstyrelsen lämnade uppgifter för åren 1906—1915 angående årliga
medelinköpspriset för utländskt lokomotivstenkol fritt Luleå, inberäknat
lossningskostnader och hamnumgälder.
1906 utgjorde medelinköpspriset................ kr. 13,80 pr meterton,
1907 » » ................. » 17,33 » »
1908 » » .................. » 13,99 d »
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.
1909 utgj
orde medelinköpspriset...........
.......kr.
13,08
pr
meterton,
1910
»
» ...........
........ B
13,55
B
B
7
1911
»
» ..........
....... »
11,86
B
B
7
1912
»
» ..........
....... B
16,10
B
B
7
1913
»
» ...........
...... B
16,98
B
B
7
1914
b
» ...........
........ B
14,97
B
B
7
1915
»
b ..........
........ B
33,32
B
B
Härvid är
att märka, att ytterligare
J O
kostnader tillkomma
för kolet,
nämligen dels för dess transport till kolstationerna ock dels för dess uppläggning
i kolbås. Dessa kostnader utgöra sammanlagt i medeltal för här
ifrågavarande stationer 2 kronor 50 öre per ton1).
Den verkliga kostnaden för kolet kar i följd härav, om man tager
hänsyn endast till åren 1912—1914, i medeltal utgjort i runt tal 18
kronor 50 öre per meterton.
.järnvägsstyrelsen har i sin skrivelse förklarat sig anse, att kostnaden
för stenkol inom avsevärd tid icke kan påräknas komma att
nedgå till före kriget vanliga pris. För närvarande kosta stenkolen
omkring 50 å 60 kronor per ton fritt å järnvägsvagn i svensk hamn.
Visserligen torde detta pris komma att reduceras, när kriget upphör,
men priserna på såväl stenkol som industrialster i allmänhet komma helt
säkert att en lång tid hålla sig över de normala. Brist på arbetskraft
lärer sålunda komma att göra sig gällande och i sin mån verka fördyrande.
Åven frakterna komma säkerligen på grund av brist på tonnage
att bliva betydligt högre än före kriget. Efterfrågan på stenkol
kommer antagligen också att bliva stor på grund därav, att, enligt vad
jag redan antytt, järnindustrien med säkerhet blir synnerligen livlig, särskilt
som lagren under kriget blivit uttömda. Åven andra kända omständigheter
torde komma att verka därhän, att man under en avsevärd
tid framåt helt säkert har att räkna med höga kolpris.
De faktorer, varmed man sålunda har att räkna, synas — med
så stor säkerhet som i förevarande fall är möjlig — giva bestämt stöd
för den förmodan, att införande av elektrisk drift å linjen Kiruna—Svartön
kommer att ställa sig ekonomiskt fördelaktigt. Särskilt vill jag i detta
sammanhang framhålla, hurusom den omständigheten, att det ekonomiska
resultatet blir relativt oförmånligt vid den beräknade minsta årliga
transportmängden järnmalm eller 2,000,000 ton, till stor del beror därpå,
9 I de av järnvägsstyrelsen gjorda kalkylerna (bilaga 2 till styrelsens skrivelse) hava
dessa kostnader inberäknats bland »övriga lokomotivtjänstkostnader».
Kung}. Majds Nåd. Proposition Nr 165
17
att anläggningens alla detaljer med undantag av lokomotivantalet och
banauläggningar från början ansetts böra utföras för den största antagna
årliga transportkvantiteten eller 4,000,000 ton. Det vill i allt fall
förefalla mig, som om den ringa risken av ett obetydligt felslut beträffande
resultatet skulle uppvägas av de nationalekonomiska fördelar, som
äro att vinna därpå, att kolimporten genom den föreslagna anläggningen
avsevärt minskas. Redan vid den beräknade minsta transportkvantiteten
järnmalm eller 2,000,000 ton å linjen Kiruna—Svartön inbesparas eu
kolkvantitet av 47,000 ton per år. Vid elektrisk drift å hela linjen Riksgränsen—Svartön
med en beräknad transportmängd av 5,100,000 ton
malm per år från Kiruna till Riksgränsen och 4,000,000 ton malm per
år från Kiruna och Gällivare till Svartön inbesparas den, även jämfört
med statsbanornas hela förbrukning, mycket avsevärda totala kolkvantiteten
av omkring 130,000 ton.
Jag hyser sålunda för min del inga betänkligheter mot att förorda
utförandet av den ifrågasatta elektrifieringen av linjen Kiruna—Svartön.
Järnvägsstyrelsen föreslår, att anslaget 15,530,000 kronor för
elektrifieringen fördelas sålunda:
för år 1917 ............................................ 3,500,000 kronor,
» » 1918 ........................................... 5,500,000 » ,
» » 1919 ........................................... 0,530,000 )> .
Styrelsen hemställer tillika om rätt att av anslaget för år 1917
förskottsvis under år 1910 få lyfta ett belopp av 1,000,000 kronor.
Jag övergår nu till det föreliggande förslaget om en andra utbygg- Andra utnåd
av Porjus kraftstation. ^Porjiis^
En utvidgning av kraftstationen är en nödvändig följd av ett beslut kraftstation.
om utsträckande av de^i elektriska driften till linjen Kiruna—Svartön.
Kungl. Maj:ts nådiga brev till ATattenfallsstyrelsen den 3 december 1915
innefattade ju ock uppdrag för styrelsen att inkomma med förslag till den
utbyggnad av kraftstationen, som av eu sådan driftsutsträckning betingades.
Vattenfallsstyrelsens föreliggande förslag avser emellertid jämväl
en utvidgning av kraftstationen för tillgodoseende av industriella behov.
Såsom framgår av vattenfallsstyrelsens skrivelse, är kraftverksanläggningen
avsedd för fem turbinenheter, av vilka nu dock endast fyra
äro insatta. Två av dessa driva var sin enfasgenerator för järnvägsdriften
och den tredje en trefasgenerator för strömleverans till raalmfälBihang
till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 143 käft. (Nr 165.) 3
18
Kung1. Maj.ls Nåd. Proposition Nr 165.
ten. Å den fjärde äro monterade en enfas- och eu trefasgenerator,
vilka tjänstgöra som reserv för de båda strömsystemen. Den femte
turbinenheten har ursprungligen avsetts för industriella behov. Järnvägsstyrelsen
har emellertid påyrkat, att kraft i första hand skall levereras
till järnvägsdriften och att den femte enheten sålunda disponeras för
detta ändamål. Enligt vattenfallsstyrelsens mening skulle dock en sådan
disposition avsevärt försvåra ytterligare kraftavsättning för industrien,
och styrelsen föreslår därför en sådan utbyggnad av kraftverket, att
jämväl en ny maskin, sålunda den sjätte i ordningen, installeras för industriens
räkning och monteras med en trefasgenerator. En sådan
utvidgning skulle kunna utföras för eu jämförelsevis ringa kostnad,
beroende på de förenade gynnsamma omständigheter, som framgå av
styrelsens skrivelse. Kostnadsberäkningarna sluta å ett belopp för utvidgningen
i dess helhet av 1,700,000 kronor, däri givetvis dock ej
upptagits kostnaden för den nya enfasgenerator, som avses för järnvägsdriften,
och vilken kostnad ingår såsom post i kostnadsförslaget för
elektrifiering av linjen Kiruna—Svartön. Dessa kostnadsberäkningar äro
grundade på de under oktober 1915 gällande materialpris, och torde
det därför ej vara möjligt att med säkerhet avgöra, om beräkningarna
komma att överensstämma med de verkliga kostnaderna.
Vattenfallsstyrelsen har förklarat sin mening vara, att kraft från en
för industriella ändamål avsedd ny turbinenhet utan allt tvivel skall
kunna avsättas till pris, som för kraftverkets ekonomi bliva tillfredsställande.
I detta avseende vill jag särskilt framhålla, att den väsentliga höjning
av kolpriset, som ägt rum sedan krigets början, gör det i hög
grad antagligt, att tackjärnsframställning på elektrisk väg skall taga
ett betydande uppsving på de platser, där billig kraft står till förfogande
och där i övrigt betingelser för tackjärnsframställning äro för
handen. •
I enlighet härmed torde man kunna vänta, att kraft från Porjus
snart kommer till användning för elektrisk järnframställning. Jag anser
mig i detta sammanhang böra omnämna, att under allra senaste tid
underhandling mellan vattenfallsstyrelsen och en privat företagare inletts
rörande förhyrande från Porjus av ett kraftbelopp av omkring 7,000
kilowatt för elektrisk tackjärnsframställning.
Av angivna skäl har vattenfallsstyrelsen föreslagit insättning av det
nya trefasaggregatet, som beräknats lämna omkring 9,000 kilowatt. Som
ett första steg i utvecklingen torde detta trefasaggregat enligt styrelsens
mening vara tillräckligt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1!»
Kungl. Maj.is Nåd Proposition Nr 165.
Det torde med visshet, kunna antagas, att den kraftleverans, som
nu ifrågasattes till järnvägen Kiruna—Svartön, praktiskt taget icke inverkar
på de företag, vilka kunna komma till stånd under de näimaste
åren. Vidare är att märka, att ökad vattentillgång kommer att ernås
genom reglering av Lule älv. Visserligen är vattentillgången efter den
av 1913 års riksdag beslutade regleringen icke så stor, att man efter
tillgodoseende av järnvägens Kiruna—Svartön kraftbehov kan påräkna
prima kraft från hela den nya enheten, utan eventuellt torde få nöja
sig med en del av kraften som sekunda kraft. Emellertid behöves normalt
vid elektriska masugnar en viss reparationstid, under vilken masugnen
måste avställas, och genom att förlägga denna reparationstid till
lågvattenperioden och eventuellt överenskomma om någon förlängning
av reparationsperioden bör man utan nämnvärd olägenhet kunna anpassa
kraftförbrukningen efter krafttillgången.
Det må slutligen framhållas, att möjligheterna till erhållande av
ökad kraftmängd vid Porjus äro högst betydande. Åven om kraftleveransen
till järnvägen Kiruna—Svartön kommer till stånd samt det nya
trefasaggregatet tages fullt i anspråk för industriell kraft, torde man
enligt av vattenfallsstyrelsen lämnad uppgift med ekonomisk fördel kunna
vidare utbygga kraftverket med och genom ytterligare reglering erhålla
erforderligt driftvatten för fyra maskinenheter, en var för 9,000 kilowatt.
Härmed skulle sålunda erhållas ett nytt krafttillskott å 30,000 kilowatt,
motsvarande omkring 300 millioner kilowattimmar, och i jämförelse
därmed äro ju de 40 å 50 millioner kilowattimmar, som erfordras för
järnvägen Kiruna—Svartön, eu relativt blygsam energikvantitet.
Vad beträffar räntabiliteten av det maskinaggregat, som nu skulle
insättas för industriens behov, har vattenfallsstyrelsen meddelat, att den
årliga bruttoinkomsten kommer att högst avsevärt överstiga den ökning
av driftkostnaden, som av detta nya maskinaggregat föranledes, jämte
ränta å anläggningskapitalet. Efter denna utvidgning komme vidare
Porjusverkets trefasavdelning i sin helhet att förete en fullt tillfredsställande
förräntning.
Jag finner mig sålunda böra förorda vattenfallsstyrelsens förevarande
förslag. För den ytterligare utbyggnaden av kraftverket torde i
enlighet med styrelsens hemställan böra beviljas ett anslag av 1,700,000
kronor, varav för år 1917 skulle behövas ett belopp av 1,500,000 kronor.
Av sistnämnda belopp böra 500,000 kronor redan under år 1916 ställas
till styrelsens förfogande.
Departe
ments
chefens
hemställan.
20 Kung1. 2Iaj:ts Nåd. Proposition Nr 165.
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer
jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
dels att för elektrifiering av statsbanelinjen Kiruna—Svartön
bevilja ett anslag av 15,530,000 kronor
samt därav för år 1917 anvisa ett belopp av 3,500,000
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att av tillgängliga
medel under år 1916 utanordna 1,000,000 kronor,
dels och att för utförande av en andra utbyggnad
av kraftstationen vid Porjus bevilja ett anslag av
1,700,000 kronor samt därav för år 1917 anvisa ett
belopp av 1,500,000 kronor, med rätt för Kungl.
Maj:t att av tillgängliga medel under år 1916 utanordna
500,000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Nils Ädelgren.
Kungl. Mqj. ts Nåd. Proposition Nr 165.
21
Bilaga A.
Järnvägsstyrelsens skrivelse.
Till Konungen.
Genom nådigt brev den 3 december 1915 har Eders Kungl. Maj:t
dels anbefallt järnvägsstyrelsen att uppgöra och till Eders Kungl. Maj:t så snart
sig göra låter inkomma med utredning och kostnadsförslag för elektrifiering av järnvägslinj
eu Kiruna—Svartön,
dels ock uppdragit åt järnvägsstyrelsen att efter vederbörligt samråd med chefen
för generalstaben och vattenfallsstyrelsen uppgöra och till Eders Kungl. Maj:t i
sinom tid inkomma med utredning, kostnadsförslag och plan för eu fortgående elektrifiering
av statens järnvägar.
Med anledning härav och sedan järnvägsstyrelsen nu verkställt utredning och
kostnadsberäkning för arbetet med elektrifiering av linjen Kiruna—Svartön, får järnvägsstyrelsen
i underdånighet beträffande denna del av ovannämnda nådiga uppdrag
anföra följande.
Järnvägsstyrelsen tillåter sig då till eu början erinra om, hurusom den nu färdiga
utbyggnaden av Porjus kraftverk är avsedd för fem turbiner om vardera 12,500
hkr. Hittills äro emellertid endast fyra sådana turbiner insatta, av vilka två driva
var sin enfasgenerator för järnvägsdriften å linjen Kiruna—Riksgränsen och en tredje
en trefasgenerator för strömleverans till malmfälten. A den fjärde turbinaxeln äro
monterade en enfas- och en trefasgenerator, vilka tjänstgöra såsom reserv för de båda
strömsystemen. Det kraftbehov, som erfordras, utöver vad som redan finnes tillgängligt,
för den nu ifrågasatta elektrifieringen av linjen Kiruna—Svartön skulle kunna
tillgodoses genom insättande av den turbin med tillhörande enfasgenerator, för vilken,
enligt vad ovan anförts, plats finnes i den nu utbyggda, maskinsalen.
Kraftverket vid Porjus blir härigenom tillräckligt för järnvägsdriften vid eu
transportmängd av 5,100,000 ton malm å linjen Kiruna—Riksgränsen och 4,000,000
ton å linjen Kiruna—Gällivare—Svartön jämte förekommande person- och annan
godstrafik.
Genom användning för järnvägsdrift jämväl av den sålunda anordnade femte
turbinen skulle visserligen all kraft, som vid det nu utförda byggnadsstadiet kan
vinnas, tagas i anspråk, och någon ytterligare kraft för eventuellt framkommande
krav på elektrisk ström för nya industriföretag inom Porjus kraftverks distributionsområde
skulle först kunna erhållas efter en fortsatt utbyggnad av kraftverket. Enligt
vad järnvägsstyrelsen inhämtat har emellertid vattenfallsstyrelsen till Eders
Kungl. Maj:t redan ingivit underdånig hemställan om anslag till sådan utbyggnad.
Under alla omständigheter synes det järnvägsstyrelsen riktigt, att den ökade
krafttillgång, som med relativt liten kostnad nu genast kan utvinnas ur Porjus kraftverk,
i första hand ställes till bandriftens förfogande, i den händelse statsmakterna
besluta, att järnvägslinjen Kiruna—Svartön nu skall elektrifieras.
Många skäl tala för en sådan elektrifiering snarast möjligt. Sedan den elektriska
driften å linjen Kiruna—Riksgränsen kunnat igångsättas i början av år 1915,
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.
har järnvägsstyrelsen i underdånig skrivelse den 18 november 1915 meddelat, att
enligt styrelsens uppfattning den utförda elektrifieringen, så vitt hittills kunnat bedömas,
kommer att val motsvara de förväntningar, som ställts å densamma, och att
så tillräcklig erfarenhet av driften föreligger, att det måste anses synnerligen önskvärt,
att elektrifieringen utsträckes att omfatta även linjen Kiruna— Svartön. Härigenom
skulle hela den handel, å vilken malmen i Kiruna och Gällivare fraktas,
bliva ett sammanhängande helt även med avseende på driftanordningarna och därigenom
vinnas en mer ekonomisk användning av materielen och personalen. Vid en
enligt kontrakt malmbolaget medgiven rätt till delvis överflyttning av den transporterade
malmen från bandelen Kiruna—Riksgränsen till Kiruna—Svartön måste, under
förutsättning att ångdrift bibehålies å den senare linjen, ånglokomotiv anskaffas i
sådan utsträckning, som svarar mot hela ökningen av transportkvantiteten. År däremot
hela linjen Riksgränsen—Svartön elektrifierad, så är det möjligt att vid en
sådan omläggning av transporterna, som ovan antagits och som även i stor utsträckning
ägt rum under sistlidne och föregående år, utnyttja de för linjen Kiruna—Riksgränsen
avsedda elektriska lokomotiv, vilka bliva disponibla vid trafikens minskning
å denna linje. Vidare bör framhållas den ur nationalekonomisk synpunkt viktiga
omständigheten, att vid införandet av elektrisk drift å ifrågavarande handel skulle
redan vid en transportmängd av 2,000,000 ton malm från Gällivare till Svartön en
för ångdrift erforderlig kvantitet stenkol av c:a 47,000 ton bliva obehövlig. Motsvarande
inbesparade kolkvantiteter äro vid en transport av
3.000. 000 ton malm c:a 63,000 ton stenkol,
4.000. 000 » » » 79,000 » »
Vid utförandet av elektrifieringen av bandelen Kiruna—Riksgränsen hade järnvägsstyrelsen
att välja mellan två utvägar. Den ena, att den erforderliga elektriska
utrustningen för banan anskaffades i vanlig ordning genom på lämpligt sätt uppdelade
leveranser efter infordrande av anbud, varvid det naturligen även kunde ifrågasättas,
att järnvägsstyrelsen med för tillfället anställd personal utförde eu del uppsättnings-
och andra arbeten. Genom att till leverantörer utvälja firmor med största
möjliga erfarenhet på teknikens ifrågavarande område samt med anlitande av den
erfarenhet, som genom dittills av järnvägsstyrelsen utförda försök och på andra håll
utförda undersökningar fanns samlad inom järnvägsstyrelsen, hade man att söka
skaffa sig största möjliga säkerhet för att anläggningen skulle komma att funktionera
tillfredsställande. Den andra utvägen vore att med en enda leverantör träffa sådant
avtal, att densamma övertoge hela den tekniska och ekonomiska risken.
Då resultatet av denna statens järnvägars första anläggning för elektrisk drift
i större omfattning skulle för en lång framtid bliva bestämmande för vidare åtgärder
ifråga om statsbanornas elektrifiering, ansåg järnvägsstyrelsen det då vara av synnerlig
vikt att söka vinna största möjliga garanti för att anordningarna i såväl tekniskt
som ekonomiskt avseende skulle bliva fullt tillfredsställande.
Av de båda utvägarne ansåg järnvägsstyrelsen, att för elektrifieringen av bandelen
Kiruna—Riksgränsen den senare borde väljas, och vann denna uppfattning
även Eders Kungl. Maj:ts och riksdagens bifall.
Vid den elektrifiering, som här nu föreslås, föreligger emellertid den erfarenhet
om utförandet av elektriska bananläggningar, som saknades då elektrifieringen av
bandelen Kiruna—Riksgränsen skulle utföras. Järnvägsstyrelsen anser därför, att nu
den ovan angivna första utvägen för arbetets utförande bör väljas och att således
Kmujl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 1 Hå.
23
anläggningen bör utföras genom järnvägsstyrelsens egen försorg. Härigenom erhåller
järnvägsstyrelsen mera frihet i fråga om anläggningens utförande och kan bättre tillgodogöra
sig på olika håll samlad erfarenhet. Även i avseende på anläggningens
drift vinnas härvid betydande fördelar, i det att järnvägsstyrelsen kan fritt disponera
över den levererade materielen på sätt, som omständigheterna kräva.
Vid elektrifieringen av bandelen Kiruna—Riksgränsen hava de elektriska firmor,
som utfört de erforderliga anläggningarna, åtagit sig garantier ej endast på vanligt
sätt för godheten av konstruktioner, material och arbete, utan även för underhållskostnaderna.
Denna senare garanti gäller under en tid av 2 år från och med den
2 september 1915 räknat, d. v. s. till och med den 1 september 1917, men kan mot
särskilda i kontraktet bestämda avgifter fås förlängd på ytterligare 23 år. För att
möjliggöra avgivandet av underhållsgaranti hava emellertid särskilda bestämmelser
måst uppställas om, hur anläggningens olika delar skola få användas, vilka bestämmelser
givetvis i avsevärd grad minska järnvägsstyrelsens handlingsfrihet. Detta är
emellertid av underordnad betydelse, så länge endast bandelen Kiruna—Riksgränsen
är elektrifierad, men givetvis en stor olägenhet, då elektrisk drift blivit införd på
hela linjen Riksgränsen—Svartön. Med hänsyn härtill skulle emellertid garantien
för underhållet kunna utsträckas ända till år 1919, men anser järnvägsstyrelsen, att
redan nu föreliggande resultat givit vid handen, att den ekonomiska risken för underhållskostnaderna
kan övertagas senast vid den tvååriga garantitidens slut den 1
september 1917. Vid ett senare tillfälle kommer järnvägsstyrelsen att till Eders
Kung!. Maj:t inkomma med underdånig framställning om övertagande av den ekonomiska
risken för anläggningen, och kommer därvid en utförlig redogörelse för det
ekonomiska resultatet att lämnas.
Då elektrifieringen av bandelen Kiruna—Riksgränsen föreslogs av järnvägsstyrelsen,
förelågo erfarenheter om störningar i utefter växelströmsbanor framdragna
svagströmsledningar dels från försöksanläggningen vid Tomteboda och dels från den
amerikanska New York, New Haven & Hartfordbanan samt dessutom från eu del
mindre banor. Dessa erfarenheter syntes alla tyda på att störningarna i svagströmsledningarna
genom lämpliga anordningar lätt skulle kunna avlägsnas. I en uppsats
i Proceedings of American Institute of Electrical Engineers oktober 1909 angåvos
vissa anordningar, som borde träffas med hänsyn härtill, och har riksgränsbanans
fördelningssystem utförts enligt där angivet förslag. Resultatet av de vidtagna åtgärderna
hava å den nu elektrifierade delen av Riksgränsbanan emellertid ej motsvarat
de förväntningar, som ställts på desamma, varför vid provdriftens början en
del åtgärder måste vidtagas för erhållande av mera tillfredsställande förhållanden för
telefon- och telegraf trafiken, utan att dessa åtgärder dock medfört fullt tillfredsställande
resultat.
Mera detaljerade uppgifter angående svagströmsstörningarnas storlek hava emellertid
först under år 1915 blivit offentliggjorda. I Amerika har under de senaste åren
efter samarbete mellan telefonbolagens och de elektriska banornas ingenjörer som
resultat framkommit, att det lämpligaste sättet för undvikande av svagströmsstörningar
vore, vad beträffar det elektriska bannätet, att ett fördelningssystem i stil med det
vid riksgränsbanan använda utföres, samt att dessutom anordningar vidtagas, som i
möjligaste mån förhindra, att återledningsströmmen lämnar skenorna. Vid beräkning
av kostnaderna för elektrifiering av bandelarna Kiruna—Gällivare—Svartön har antagits,
att anläggningen skulle utföras enligt ovan angivna principer för att i möjligaste
mån reducera svagströmsstörningarna.
24
Kung!-. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 1 (So.
Utöver ovan angivna åtgärder synes det emellertid bliva nödvändigt att även
företaga en del andra sådana, särskilt beträffande svagströmsledningarna, för att på
ett tillfredsställande sätt säkerställa telefon- och telegraf trafiken. Ett flertal förslag
till sådana åtgärder föreligga för närvarande. Då emellertid dessa ytterligare åtgärder
även beröra telegrafverkets intressen, har järnvägsstyrelsen i samråd med denna styrelse
tillsatt en kommission för utredande av vilka ytterligare åtgärder, som lämpligen
böra vidtagas.
Då utförandet av de arbeten, som till följd härav kunna väntas ifrågakomma,
kräver avsevärt mycket kortare tid än utförandet av elektrifieringen i övrigt, och då
kostnaden för dessa arbeten, ehuruväl den kan förväntas bliva avsevärd, likväl ej är
så hög, att de ekonomiska kalkylerna för elektrifieringen därigenom kunna komma att
i någon väsentlig grad försämras, har järnvägsstyrelsen, med hänsyn till önskvärdheten
av att elektrifieringen snarast fortsattes, ej ansett sig böra invänta resultatet av
kommissionens arbete, utan kommer järnvägsstyrelsen senare att till Eders Kungl.
Maj:t inkomma med begäran om erforderligt ytterligare anslag för utförande av de
åtgärder, som med anledning av den ovan nämnda kommissionens utlåtande kunna
anses erforderliga,
Kostnaden för de elektriska anläggningar och lokomotiv, som erfordras för en
.transportmängd av 2,000,000 ton malm från Kiruna och Gällivare till Svartön, vilken
kvantitet kan beräknas förefinnas år 1919, uppgår enligt nu gjorda beräkningar till
följande belopp:
för tillkommande elektrisk utrustning för Porjus kraftverk ...... kronor
» ledningsnät och transformatorstationer ................................. »
> elektriska lokomotiv .............................................................. »
Summa kronor
450,000: —
9,720,000: —
5,360,000: —
15,530,000: —
I underdånig skrivelse den 3 april 1913 angående ökning av malmtransporterna
å linjen Riksgränsen—Svartön har järnvägsstyrelsen i samband med däri gjorda beräkningar
av transportkostnaderna framlagt en preliminär utredning för elektrifiering
av linjen Kiruna—Svartön, och beräknades då kostnaden, för denna elektrifiering, vid
en transportkvantitet av ungefär 1,800,000 ton per år från Gällivare till Svartön,
uppgå till 11,000,000 kronor. I detta belopp ingick kostnaden för erforderliga elektriska
lokomotiv med 3,500,000 kronor. Kostnaden för elektrifieringen kommer enligt
ovan nu att utgöra 15,530,000 kronor och ökningen i kostnaden mot vad som förut
beräknats kronor 4,530,000. Genom den föreslagna elektrifieringen bliva emellertid
ånglokomotiv till ett inköpsvärde av omkring 4,000,000 kronor disponibla för annan
trafik, varför kostnaden för elektrifieringen kommer att reduceras till kronor 11,530,000
förutom kostnaden för ovannämnda ännu ej fastslagna anordningar för svagströmsledningarna.
Denna väsentliga ökning i förhållande till beräkningarna år 1913 betingas till
största delen av de stora prisstegringar på material, som nu inträtt, men är till en
del även beroende på kostnaden för de tillkommande anordningar, som för minskande
av störningarna i svagströmsledningarna redan nu kunna beräknas. Beträffande
kostnadsökningen på grund av stegrade materialpriser torde böra nämnas, att för anläggningen
beräknas åtgå ungefär 10,000 ton järn och 1,800 ton koppar, och att
priset för järn resp. koppar nu ansetts böra upptagas till 250 kronor resp. 2,000
kronor per ton. Då som normala priser för dessa material vid föregående förslag
räknats med 150 kronor resp. 1,500 kronor per ton, utgör sålunda den ökade kost
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 165
2f>
naden för anläggningen på grund av prisstegringar enbart för dessa material 1,900,000
kronor. Beträffande prisökningen för de elektriska lokomotiven har järnvägsstyrelsen
redan förut i annat sammanhang haft tillfälle att till Eders Kungl. Maj:t anmäla,
hurusom de ursprungligen för lokomotiv beräknade beloppen visat sig alltför små.
Ökningen i anläggningskostnaden på grund av de höjda lokomotivprisen samt på
grund av det något ökade antalet lokomotiv, som erfordras för den större transportkvantiteten,
beräknas uppgå till 1,860,000 kronor. Kostnaden för de redan nu beräknade
anordningarna för avhjälpande av driftstörningar i de längs banan framdragna
elektriska svagströmsledningarna uppgår till 770,000 kronor.
Det är naturligen för närvarande på grund av rådande förhållanden i hög grad
vanskligt att avgöra, huru höga materialpriser, som för här ifrågavarande förslag böra
upptagas. Det torde emellertid enligt järnvägsstyrelsens uppfattning vara riktigast
att räkna med ovan upptagna materialpris, vilka i allt fall äro lägre än de priser,
som för tillfället förekomma. Järnvägsstyrelsen vågar icke förutsätta att prisen å
järn och koppar skola återgå till normalt läge under den tid, inom vilken elektrifieringen
enligt järnvägsstyrelsens åsikt bör utföras. Å andra sidan anser sig järnvägsstyrelsen
icke böra räkna med att de under de senaste månaderna våldsamt
stegrade materialpriserna skola bestå under hela anläggningstiden, i all synnerhet
som beställningen av järnmaterialet kan inskränkas under år 1916 till omkring tiondedelen
av hela partiet och kopparmaterialet ej torde behöva beställas förrän tidigast
under år 1917.
I ovan angivna anläggningskostnad för elektrifiering av linjen Kiruna—Svartön
av kronor 15,530,000 ingå ej kostnaderna för installering av den vid den elektriska
driftens utsträckande till linjen Kiruna—Svartön erforderliga turbinen i Porjus kraftverk
med tillhörande husbyggnader för den tillkommande elektriska enfasutrustningen,
för täckande av vilka vattenfallsstyrelsen till Eders Kungl. Maj:t redan ingivit underdånig
framställning om anslag.
Resultatet av en ekonomisk jämförelse mellan driftkostnaderna å järnvägslinjen
ifråga vid å ena sidan bibehållen ångdrift och vid å andra sidan elektrisk drift påverkas
givetvis i hög grad av såväl priset å den elektriska strömmen och stenkolspriset
som av den transporterade malmmängdens storlek.
Beträffande kostnaden för den elektriska strömmen eller med andra ord den
andel i kostnaden för Porjus kraftverk, som skall påföras statens järnvägar för enfasström
därifrån, är storleken av denna kostnad ännu icke bestämd.
Järnvägsstyrelsen vill i detta sammanhang erinra, hurusom järnvägsstyrelsen i
underdånig skrivelse den 14 januari 1910 vid behandlingen av frågan om lämpligaste
kraftverk för den elektriska driften av riksgränsbanan förklarat, att järnvägsstyrelsen
ville låta sina betänkligheter angående kraftverkets förläggning till Porjus i stället
för vid Vakkokoski vika, om andra och större intressen än malmtransporten på riksgränsbanan
skulle anses betinga utförandet av kraftverket vid Porjus. Järnvägsstyrelsen
ansåg sig dock därvid förpliktigad att ur statsbanornas intressesynpunkt och
för undvikande av varje sammanblandning mellan statsbanornas och kraftverkets
ekonomi gorå vissa förbehåll, bland annat, att kraften skulle levereras av vattenfallsstyrelsen
å turbinaxel i Porjus till det av vattenfallsstyrelsen då beräknade priset och
att järnvägsspåret från Gällivare till Porjus skulle betraktas såsom hörande till kraftverket,
så att samtliga kostnader för detsammas anläggning, förräntning, drift och
underhåll skulle betalas av vattenfallsstyrelsen.
Sedan kraftverket vid Porjus blivit färdigställt, och strömleverans till statens
järnvägar därifrån börjats, hava underhandlingar förts mellan järnvägsstyrelsen och
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 143 höft. (Nr 165.) 4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.
vattenfallsstyrelsen angående kostnaden för den elektriska strömmen. Järnvägsstyrelsen
har därvid förklarat sig villig att, med hänsyn till sedan tiden för järnvägsstyrelsens
ovannämnda uttalande i den underdåniga skrivelsen den 14 januari 1910
inträffade ändrade förhållanden, betala ett avsevärt högre pris för strömmen. Järnvägsstyrelsen
har därvid utgått från den förutsättningen, att den elektriska strömmen
lämnas till statens järnvägar för självkostnadspris. Denna uppfattning synes järnvägsstyrelsen
fullt riktig, i det att, om järnvägsstyrelsen själv utfört kraftverket
endast för statsbanornas eget behov, vilket ur järnvägsstyrelsens synpunkt och med
hänsyn till de stora kraftbelopp, som här ifrågakomma, kunnat anses fullt motiverat
även vad Porjus beträffar, järnvägsstyrelsen erhållit strömmen till sådant pris. Den
omständigheten, att Porjus kraftverk anlagts för att samtidigt vinna utvecklingsmöjligheter
även för andra behov än statsbanedelens ifråga elektrifiering, synes järnvägsstyrelsen
icke böra föranleda någon ändring i denna uppfattning. Priset skulle
i anslutning härtill beräknas på sätt bil. nr 1*) angiver och sålunda för åren 1915
och 1916 uppgå till resp. 437,000 och 477,000 kronor. Sedan den nu ifrågasatta
elektrifieringen av linjen Kiruna—Svartön ägt rum, skulle den för denna linje tillkommande
strömkostnaden uppgå till kronor 240,500 eller kronor 244,200, det första
beloppet i den händelse räntan beräknas efter 4 % å det nya kapital, som erfordras
för utvidgningen av kraftverket, och det sistnämnda ifall ifrågavarande ränta beräknas
efter 5 %.
I bifogade sammanställning bil. nr 2 återfinnas årskostnaderna för ångdrift och
elektrisk drift, uträknade för transport av respektive 2,000,000, 3,000,000 och 4,000,000
ton malm per år från Gällivare till Svartön under antagande dels av 4 och dels av
5 procents ränta å det nya anläggningskapitalet, ett kolpris av respektive 15, 25 och
35 kronor per ton samt strömpriset beräknat på sätt här ovan angivits.
Av denna sammanställning framgår, att vid en årlig transportmängd av 2,000,000
ton malm från Gällivare till Svartön, som redan första driftsåret 1919 kan påräknas,
bliva kostnaderna vid elektrisk drift, om räntan beräknas efter 5 procent och ett
kolpris av 25 kronor per ton antages, 207,000 kronor lägre än vid ångdrift. Vid
samma räntefot och kolpris samt en transportmängd av 3,000,000 ton malm per
år från Gällivare till Svartön beräknas genom den elektriska driftens införande
erhållas en årlig vinst av 704,000 kronor. Om transportmängden kan beräknas till
4,000,000 ton malm per år, ökas vinsten till 1,187,000 kronor.
Av sammanställningen framgår vidare, att vid ett kolpris av 15 kronor, vilket
pris antogs vid den ekonomiska jämförelsen, som gjordes i den ovannämnda underdåniga
skrivelsen den 14 januari 1910, och vid en transportmängd av 2,000,000 ton
malm, ångdriften ställer sig ekonomiskt något fördelaktigare än den elektriska driften.
Denna förmån för ångdriften utjämnas vid samma transportmängd emellertid redan
vid ett kolpris av kronor 20,5 0 per ton, om 5 % ränta beräknas å anläggningskapitalet.
Av allt att döma kommer kostnaden för stenkolen icke att inom avsevärd tid
kunna påräknas understiga detta belopp, vadan säkerligen den elektriska driften
kommer att bliva mera ekonomisk än ångdriften, även om transportkvantiteten ej
skulle ökas. Härtill kommer den redan förut framhållna stora fördelen, vilken dock
svårligen låter sig värdesättas i pengar, att kunna utnyttja lokomotiv och personal
på ett mera ekonomiskt sätt, sedan hela banan Riksgränsen—Svartön blivit elektrifierad,
och slutligen att en omkastning av transportriktningen utan någon svårighet eller
avsevärd ökad kostnad låter sig göra, sedan elektrisk drift införts även å linjen
Kiruna—Svartön. Slutligen bör framhållas, att om här ifrågavarande elektrifiering
*) Denna bilaga är ej avtryckt.
27
Kungl. Maj:tv Nåd. Proposition Nr 16.5.
kommer till stånd bliva såsom ovan redan omnämnts ånglokomotiv till ett inköpsvärde
av i runt tal 4,000,000 kronor disponibla för annan trafik.
Värdet ur nationalekonomisk synpunkt av att kolimporten genom här föreslagna
anläggning avsevärt minskas bör också understrykas. Redan vid den ovan
beräknade minsta transportkvantiteten å linjen Kiruna Svartön inbespares en kolkvantitet
av 47,000 ton per år. Vid elektrisk drift • å hela linjen Riksgränsen—
Svartön med en transportmängd av 5,100,000 ton malm per år från Kiruna till
Riksgränsen och 4,000,000 ton malm per år från Kiruna och Gällivare till Svartön
inbesparas den även jämfört med statsbanornas hela förbrukning mycket avsevarda
totala kolkvantiteten av omkring 130,000 ton. .....
Med anledning av vad järnvägsstyrelsen sålunda anfört, får järnvägsstyrelsen i
underdånighet hemställa, att Eders Kung!. Maj:t måtte ingå till 1916 års riksdag
med nådig proposition om ett anslag av 15,530,000 kronor för elektrifiering av linjen
Kiruna—Svartön. Detta anslag bör fördelas sålunda:
för år 1917................................................... kronor 3,500,000: —
» » 1918................................................... » 5,500,000: —
» » 1919................................................... » 6,530,000: —
Av anslaget för år 1917 böra 1,000,000 kronor förskottsvis få lyftas redan
under år 1916. .
Vid behandlingen av detta ärende hava deltagit järnvägsfullmäktige J. A. Waller
och O. M. Strömberg samt byråchef E. O. von Friesen.
Stockholm den 17 februari 1916.
Underdånigst
AXEL GRANHOLM.
Ivar Virgin. John Frödin.
* Ivan Öfverholm.
föredragande.
Bilaga Nr 2.
Sammandrag av maskin avdelningens kostnader för drift av bandelen
Kiruna—Svartön.
Förutsättningar.
Förslaget omfattar utvidgning av Porjus kraftverks enfasutrustning, för bandriften
erforderliga transformatorstationer och ledningsnät, varvid kontaktledningar
tänkas anbragta över samtliga spår å linjen Kiruna Svartön jämte grenbanor vid
Gällivare till malmfälten med undantag för en del sidospår å Svartön, vilkas elektrifiering
nu ej är behövlig, samt elektriska lokomotiv för linjetjänst och växling i
Gällivare och malmfälten.
28
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 165.
Kostnaderna äro beräknade under antagande att 45,000 ton malm per år fraktas
från Kiruna till Gällivare och alternativt 2,000,000 ton, 3,000,000 ton och 4,000,000
ton från Gällivare till Svartön, malmen från Kiruna däri inberäknad. Förutom malmtågen
tänkas följande tåg gå dagligen i varje riktning: 1 snälltåg, 1 blandat tåg och
1 godståg å linjen Kiruna—Luleå, 2 persontåg och 2 blandade tåg å linjen Boden—
Luleå samt 10 lokaltag a linjen Gällivare—Malmberget.
Växeltjänsten i Boden, Luleå och Svartön tänkes tillsvidare försiggå med ånglokomotiv,
varför kostnaderna för densamma här ej medtagits.
Anläggningskostnader. (Tabell 1.)
För Porjus kraftverk har upptagits utvidgning av den elektriska enfasutrustningen
med ytterligare en generator med tillhörande transformatorer och instrumentering.
Anläggningskostnaden för ledningsnät och transformatorstationer samt anskaffningskostnaden
för lokomotiv är beräknad med ledning av infordrade prisuppgifter
och med stöd av de erfarenheter för arbetets utförande, som vunnits vid anläggningen
för Riksgränsbanan.
A ångdriftssidan har upptagits kapitalvärdet beräknat efter hittillsvarande
genomsnittspriser för de lokomotiv, som äro erforderliga vid de respektive trafikstadierna.
Årskostnader. (Tabell 2 och 3.
Kostnaden för den elektriska energien vid turbinaxel i Porjus har beräknats
enligt järnvägsstyrelsens bifogade utredning bilaga 1.
Bränslekostnaden har beräknats under antagande av olika kolpriser, 15 kronor,
25 kronor och ^ 35 kronor per ton, i vilka priser även ränteförlusten å halva årsförbrukningen
ingår. Det verkliga kolpriset är sålunda 2,5 procent lägre.
Övriga lokomotivtjänstkostnader hava beräknats vad ångdriften beträffar med
ledning av de verkliga kostnaderna vid bandelen i fråga under de senaste åren och
vad den elektriska driften beträffar i enlighet med dels de garantier som leverantörerna
för Riksgränsbanan iklätt sig och dels de erfarenheter om kostnaderna som
driften å nämnda bana lämnat.
Avskrivningarna äro gjorda med olika procentsatser motsvarande de olika delarnas
livslängd. För såväl ånglokomotiv som elektriska lokomotiv har räknats med
en årlig avskrivning av 2,5 %.
Räntorna å anläggningen hava räknats alternativt till 4 % och 5 %.
Tabell 2 visar en sammanställning av maskinavdelningens kostnader under antagande
av ett kolpris av 25 kronor per ton och en räntesats av 5 %.
Tabell 3 utgör en sammanställning av huru kostnaderna skulle ställa sig vid
de övriga, förut nämnda alternativen.
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 165.
29
Sainm and ras av statens järnvägars maskinavdelnings kostnader för drift å
linjen Kiruna—Svartön.
Tab. 1. Anläggningskostnader.
•
Transportmängd, ton malm per år
2,000,000
3,000,000
4,000,000
a) Elektrisk drift.
Elektrisk kraftstationsutrustning....................................
Transformatorstationer och ledningsnät...........................
Lokomotiv.................................................................
450,000
9.720.000
5.360.000
450,000
9.720.000
6.940.000
450,000
9.720.000
8.520.000
Summa kronor
15,530,000
17,110,000
18,690,000
b) Ångdrift
Kapitalvärde av erforderliga lokomotiv ...........................
4,002,000
5,192,000
6,193,000
Tato. 2. Årskostnader inklusive alla räntor och avskrivningar, under antagande av ett
kolpris av 25 kronor per ton och en räntefot av 5 procent.
Transportmängd, ton malm per år
2,000,000
3,000,000
4,000,000
a) Elektrisk drift.
Underhåll och bevakning av ledningsnät m. m................
239,880
239,880
239,880
Strömkostnad ............................................................
244,200
244.200
244,200
Övriga lokomotiv^''änstkostnader ...................................
738,500
999,300
1,259,900
Avskrivningar ............................................................
296.135
335,635
375,135
Kantor .....................................................................
776.500
855,500
934,500
Summa kronor
2,295,215
2,674,515
3,053,615
h) Ångdrift.
Bränslekostnad............................................................
1,155,750
1,563,250
1,970,750
Övriga lokomotivtjänstkostnader ....................................
1,046,800
1,425,800
1,805,600
Avskrivningar ............................................................
100,050
129,800
154,825
Kantor .....................................................................
200.100
259.600
309.650
Summa kronor
2,502,700
3,378,450
4,240,825
Minskning i kostnaden vid elektrisk drift mot vid ångdrift
207,485
703,935
1,187,210
Vid ångdrift erforderlig kolkvantitet i ton .....................
47,000
63,000
79,000
30
KungI. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 165.
Tal>. 3. Sammanställning''.
Årskostnaden för ångdriften räknad med
ett kolpris per ton av
Räntor efter 4 procent.
Räntor efter 5 procent.
Angdrift.
Elektrisk drift.
Angdrift.
Elektrisk drift, j
i
!
I. 2,000,000 ton malm Gällivare
—Luleå.
15 kronor................................................
2,380.000
2,136,215
2,040,400
2,295,215 1
vinst
135,835
_
254,815
—
25 kronor................................................
2,462,680
2,136,215
2,502,700
2,295,215
vinst
—
326.465
—
207,485
35 kronor................................................
2,924,980
2,136,215
2,965,000
2,295,215
vinst
—
788,765
—
669.785
11. 3,000,000 ton malm Gällivare—Luleå.
15 kronor................................................
2,701,230
2,499,715
2,753,150
2,674,515 |
vinst
—
201,515
—
78,635 i
25 kronor................................................
3,326,530
2,499,715
3,378,450
2,674,515
vinst
—
826,815
—
703,935
35 kronor................................................
3,951,830
2,499,715
4,003,750
2,674,515
vinst
—
1,452,115
—
1,329,235 |
III. 4,000,000 ton malm Gällivare—Luleå.
15 kronor...............................................
3,390.595
2,863,015
3,452,525
3,053,615 |
vinst
—
527,580
—
398,910
25 kronor................................................
4,178,895
2,863,015
4,240,825
3,053,615
vinst
—
1,315,880
—
1,187,210
35 kronor................................................
4,967,195
2,863,015
5,029,125
3,053,615
vinst
—
2,104,180
—
1,975,510
Stockholm den 9 december 1915.
Ivan öfverholm.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 1(>C>.
31
Bilaga B.
V ätten fal Isstyrelsens skrivelse.
Till Konungen.
Genom nådigt brev den 3 december 1915 har vattenfallsstyrelsen anbefallts
inkomma med förslag till sådan ytterligare utbyggnad av Porjus kraftstation, som
skulle erfordras för elektrifiering av järnvägslinjen Kiruna—Svartön, och får styrelsen
till åtlydnad härav anföra följande:
I det förslag av den 17 december 1909, som låg till grund för beslutet om
kraftverksanläggningen vid Porjus, anförde vattenfallsstyrelsen, att anläggningen var
avsedd för 2 turbinenheter för järnvägsdriften och 2 enheter för industriella behov.
De förra skulle förses med enfasgeneratorer, de senare med trefasgeneratorer. Därjämte
skulle såsom reserv insättas en femte turbinenhet, försedd med dels en enfas-,
dels eu trefasgenerator. Till en början skulle av trefasmaskineriet endast en enhet
jämte nyssnämnda reserv insättas. I överensstämmelse härmed inrymmer den nuvarande
kraftstationen följande aggregat:
nr 1 1 1-fas- och 1 3-fasgenerator,
»21 1-fasgenerator,
» 3 1 1-fasgenerator,
»51 3-fasgenerator.
Det hittills ej monterade aggregatet nr 4 var således avsett för industriella
behov. För den elektrifiering av bandelen Kiruna—Svartön, som nu skall ske, erfordras,
enligt vad järnvägsstyrelsen meddelat, ytterligare en maskinenhet av samma
storlek som de nuvarande, och den lediga platsen nr 4 kan sålunda disponeras för
järnvägsdriften. Enfasanläggningen skulle då komma att bestå av maskinerna nr 2,
3 och 4, vartill kommer den enfasgenerator i reserv, som jämte en reservgenerator
för trefasström drives av turbinen nr 1. Emellertid vore det enligt styrelsens mening
mindre lämpligt att sålunda insätta en maskin för järnvägsdrift i stället för den
avsedda maskinen för industriella behov, om härigenom ytterligare kraftalstring från
Porjus för industrien bleve avsevärt försvårad. Genom anordningar, som redan vidtagits
i samband med den nu färdiga första utbyggnaden av Porjusverket, kan
emellertid ytterligare en maskin, d. v. s. nr 6, installeras, utan att några särskilt
stora kapitalutlägg därigenom nödvändiggöras. Denna maskin, som sedermera skulle
få vattentillopp och -avlopp genom de nya tunnlar, vilka krävas för en fullständigare
andra utbyggnad, kan nämligen tillsvidare erhålla vatten från den nuvarande fördelningsbassängen
och dess avloppsvatten avledas till den nuvarande avloppstunneln.
Denna anordning är möjlig, dels därigenom att tunnlarnas nyttiga area vid utförandet
ökats från 45 till 50 nr* och dels därigenom, att turbinernas verkningsgrad visat sig
avsevärt överstiga den beräknade. Vid insättandet av maskinen nr 6 i det redan
för densamma utförda tubschaktet måste dock maskinsalen förlängas och ytterligare
ett tubschakt utsprängas för att utan driftstörningar en framtida fortsatt utbyggnad
skall kunna göras. Slutligen måste för den utvidgade elektriska järnvägsdriften ökat
32
Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 165.
utrymme beredas för instrumentering, varvid de i nuvarande ställverkshuset av trefasinstrumenteringen
upptagna lokalerna lämpligen böra tagas i anspråk och trefasinstrumenteringen
överflyttas till en ytterligare utbyggnad av ställverkshuset. Om
endast ett trefasaggregat skulle installeras, funnes utrymme för dess ställverk i nuvarande
byggnad.
I fråga om den för anläggningen tillgängliga vattenmängden må meddelas, att
genom de nu pågående arbetena för Lule älvs reglering, vartill 1913 års riksdag
beviljade ett anslag av 1,000,000 kronor, minimivattenmängden vid Luleluspen kan
höjas till omkring 60 sm3.
Enligt järnvägsstyrelsens uppgift, meddelad i statsrådsprotokollet av den 3
december 1915, har energiförbrukningen för tågen betydligt understigit den garanterade.
Då därtill kommer, såsom ovan angivits, att turbinernas verkningsgrad avsevärt
överstigit den beräknade, blir vattenåtgången i Porjus betydligt mindre än
förut antagits. Det är därför möjligt att erhålla driftvatten under lågvattentid ej
endast för den redan kontrakterade kraftleveransen till malmfälten, utan även för
väsentlig del av den kraft, som kan alstras av turbinen nr 6. Om vid något tillfälle
kraftförbrukningen skulle bliva större, än vad som svarar mot den tillgängliga vattenmängden,
kan detta kompenseras därigenom, att i blivande kontrakt förbehålles villkorlig
rätt till avkoppling.
Beträffande behovet av ytterligare energi för industrien är att märka, att något
avtal ännu icke hunnit träffas om ytterligare kraftleverans.
Emellertid hava vid flera tillfällen underhandlingar härom förts, och då numera
den elektriska strömmens konkurrensförmåga såväl för järnframställning som för
andra ändamål i avsevärd mån ökats till följd av de höga kolprisen är det enligt
styrelsens mening ställt utom allt tvivel, att kraft för industriella behov skall kunna
avsättas till pris, som äro för kraftverkets ekonomi tillfredsställande. För att vattenfallsstyrelsen
skall kunna sluta avtal om ytterligare strömleverans måste emellertid
kraftleveransen kunna påbörjas ganska snart efter det avtal träffats. Vattenfallsstyrelsen
vill därför såsom sin bestämda mening framhålla, att en utvidgning av
kraftverket bör ske så, att förutom en maskin för järnvägsdriften även en maskin
för industriella behov utan dröjsmål kan insättas.
För att snarast möjligt få ytterligare ström för industriella behov tillgänglig
böra arbetena startas på sommaren 1916 och så bedrivas, att trefasenergi eventuellt
kan levereras i slutet av år 1917. För ytterligare järnvägsdrift torde kraft ej behöva
levereras förrän i slutet av år 1918.
Kostnaderna för de ovan angivna erforderliga arbetena beräknas sålunda:
Enfasanläggningen.
Turbin för enfasdrift med tubänslutningar, isgrind, avstängnings
lucka
m. m............................................................................ 300,000
Tillbyggnad av ställverkshuset .......................................*............. 200,000 500,000
Trefasanläggningen.
Sprängnings- och murningsarbeten, tub m. m............................... 400,000
Turbin nr 6 för 3-fasdrift med isgrind, lucka m. m................... 300,000
Generator och instrumentering för maskin nr 6 samt flyttning
av nuvarande instrumentering till den nya utbyggnaden av
ställverket .............................................................................. 500,000 1,200,000
Summa kronor 1,700,000
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kiingl. May.ts Nåd. Proposition Nr 165. 3.3
Häri ingår ej kostnaden för enfasgenerator med tillhörande utrustning, då
denna torde komma att upptagas av järnvägsstyrelsen.
Denna kostnadsberäkning bär verkställts under oktober 1915 och baserats på
då gällande materialpris. I vad mån konjunkturerna under tiden för utförandet
komma att ändras, låter sig givetvis nu icke överblickas, vadan man ej heller kan
exakt avgöra, huru stor kostnaden för anläggningsarbetena blir.
Av ovanstående totalsumma erfordras:
för år 1916.................................................................,....................... kronor 500,000
» > 1917..................................................................................... » 1,000,000
» » 1918........................................................................................ » 200,000
varför anslaget för år 1917 bör sättas till 1,500,000 kronor med rätt att därav disponera
500,000 kronor under år 1916.
Vad slutligen angår räntabiliteten av det maskinaggregat, som nu skulle insättas
för industriens behov, må anföras, att den årliga bruttoinkomsten av kraftförsäljningen
kan beräknas till omkring 300,000 kronor. Driftkostnaden, inklusive
avsättningen till förnyelsefonden, torde uppgå till cirka 60,000 kronor. Kostnaden
för de arbeten, som erfordras för denna maskin, överstiger, enligt vad ovan angivits,
ej 1,200,000 kronor, även om hela utgiften för ytterligare utsprängning av maskinsal
m. m. lägges på 3-fasdriften. Enligt vattenfallsstyrelsens uppfattning bör emellertid
denna utgift på skäligt sätt fördelas mellan vattenfallsstyrelsen och järnvägsstyrelsen.
Då 5 % ränta å omförmälda belopp utgör 60,000 kronor, skulle således en avsevärd
vinst å själva utvidgningsarbetet uppstå. Beräknas den förräntning, som skulle ernås
å det å aggregat 6 nedlagda kapitalet, ifall till kostnaderna för de nu erforderliga
utvidgningsarbetena lägges kostnaden för sådana förarbeten, som redan förut verkställts
för aggregat 6, befinnes även denna uppgå till ett fullt tillfredsställande värde.
Vattenfallsstyrelsen anser därför, att en utvidgning av Porjusverket med jämväl
en maskin för industriella behov förutom den indirekta fördelen av ökad krafttillgång
ur nationalekonomisk synpunkt kommer att bliva en god kapitalplacering.
I anslutning till ovanstående får vattenfallsstyrelsen i underdånighet hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå 1916 års riksdag att för ytterligare utbyggnad
av Porjus kraftverk bevilja ett anslag av 1,700,000 kronor, varav för år 1917
1,500,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att av tillgängliga medel redan
under år 1916 utbetala 500,000 kronor.
Underdånigst
F. VILH. HANS EN.
M. Munck af Rosensdiöld.
Stockholm den 8 januari 1916.
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 143 käft. (Nr 165.)
5
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1916:118 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen ävensom i särskilda till riksdagen avlåtna propositioner gjorda framställningar om vissa anslag s. 10 i texten