Sök i Ratio Lex

Angående krigstidshjälp under år 1916 åt befattningshavare i statens tjänst

1916-04-17 · 65 sidor, varav 64 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 64 av 65 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1916:212, Angående krigstidshjälp under år 1916 åt befattningshavare i statens tjänst

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

1

Nr 212.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående krigstidshjälp

under år 1916 åt befattningshavare i statens tjänst;

given Stockholms slott den 17 april 1916.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att

a) för beredande under år 1916 av krigstidshjälp åt befattningshavare

i statens tjänst i enlighet med nedan angivna grunder

dels å extra stat för år 1917 anvisa såsom förslagsanslag

under andra huvudtiteln

» tredje »

» fjärde »

» femte »

» sjätte »

» sjunde »

» åttonde »

» nionde »

kronor 41,000

» 1,000

» 272,000

» 413,000

» 9,000

» 139,000

» 20,000

» 5,000;

dels i postverkets stat för driftkostnader år 1917 upptaga följande post:

Krigstidshjälp, förslagsvis .......................................... kronor 240,000

och i anledning härav bestämma postverkets anslag till driftkostnader

för år 1917, förslagsvis, till ett med 240,000 kronor förhöjt belopp;

dels i staten för telegrafverkets driftkostnader under år 1917 upptaga

följande post:

Krigstidshjälp, förslagsvis......................................... kronor 160,000

och i anledning härav bestämma telegrafverkets anslag för driftkostnader

år 1917, förslagsvis, till ett med 160,000 kronor förhöjt belopp;

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 187 höft. (Nr 212.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

dels beräkna driftkostnaderna under år 1917 för statens järnvägar

till ett med 2,500,000 kronor förhöjt belopp;

dels såsom tillägg till de av riksdagen bestämda driftkostnaderna

under år 1917 för statens domäner förslagsvis uppföra

ett belopp av ............................................................................. kronor 153,000;

dels och medgiva, att i fråga om befattningshavare vid institution,

för vilken anslag här ovan icke beräknats, krigstidshjälp må utgå av

de medel, av vilka institutionens omkostnader i övrigt bestridas;

b) medgiva, att erforderligt belopp må för ändamålet av Kungl.

Maj:t under år 1916 förskjutas av tillgängliga medel; samt

c) godkänna följande allmänna grunder för krigstidshjälps utgående:

Krigstidshjälp utgår, med här nedan angivna undantag,

till de befattningshavare i statens tjänst, som den 1 januari 1916

innehade ordinarie anställning och på grund av försörjningsplikt underhöllo

barn under 15 års ålder; samt

till de i statens tjänst anställda icke ordinarie befattningshavare,

som den 1 januari 1916 ej mindre på grund av försörjningsplikt underhöllo

barn under 15 års ålder än även innehade och omedelbart dessförinnan

under minst ett år vid en och samma statsinstitution innehaft

stadigvarande anställning med en daglig arbetstid, i medeltal icke understigande

vad som för den ordinarie personalen vid samma eller jämförlig

institution är såsom minimum i allmänhet stadgat.

Från åtnjutande av krigstidshjälp undantagas följande befattningshavare,

nämligen

l:o) de, vilka jämlikt den taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt,

som under år 1916 äger rum, hava att erlägga dylik skatt för

högre belopp än 2,000 kronor, hustrus taxering däri inbegripen;

2:o) personalen vid statens anstalter för sinnessjuka;

3:o) arbetarpersonalen vid statens järnvägsbyggnader, dubbelspårsanläggningar

och därmed jämförliga företag;

4:o) arbetarpersonalen vid de till statens vatten falls verk hörande

anläggningsarbetena; samt

5:o) gift kvinnlig befattningshavare, vars man lever.

Beloppet av den krigstidshjälp, som skall till befattningshavare

utgå, bestämmes, på sätt nedanstående tabell utvisar, i förhållande dels

till taxeringen enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt,

dels ock till antalet av de barn under 15 år, vilka befattningshavaren,

på grund av försörjningsplikt, den 1 januari 1916 underhöll:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj it» Nåd. Proposition Nr 212. 3

Det beräknade belopp, för vilket

befattningshavaren under år 1916

har att erlägga skatt enligt för- ordningen om inkomst- och

förmögenhetsskatt

Krigstidshjälp åt befattningshavare med

1 barn

2 barn

3 barn

4 barn

5 eller flera

barn

K

r o n o

r

Högst 1,000 kronor ..................

80

160

240

320

400

från 1,000 t. o. m. 1,200 kronor...

70

140

210

280

350

» 1,200 » » » 1,400 » ...

60

120

180

240

300

>/ 1,400 » > » 1,600 »

50

100

150

200

250

» 1,600 » » » 1,800 »

40

80

120

160

200

» 1,800 » » » 2,000 »

30

60

90

120

150

Då enligt förestående bestämmelser till krigstidshjälp berättigad

icke ordinarie befattningshavare under tiden efter ingången av augusti

månad 1914 erhållit avlöningsförhöjning, som är att anse icke såsom

ett tillägg för avlöningens uppbringande till belopp, stående i skäligt

förhållande till ordinarie befattningshavares avlöningsförmåner, utan

såsom särskilt dyrtidstillägg, skall beloppet av sådan förhöjning, beräknat

från det den börjat utgå intill utgången av år 1915, vid utbetalning av

krigstidshjälp från denna avdragas.

Om befattningshavare, som icke innehar ordinarie anställning, under

år 1915 åtnjutit, oavsett semester, tjänstledighet för styrkt sjukdom under

högst tre månader eller tjänstledighet av annan orsak under högst en

månad, skall han icke av sådan anledning förlora sin rätt till krigstidshjälp.

Med befattningshavare i statens tjänst likställas i avseende å rätt

till krigstidshjälp befattningshavare vid flottans pensionskassa och folkskollärarnas

pensionsinrättning.

Krigstidshjälpen utbetalas på därom gjord framställning i den

ordning, som av Kung! Mai:t bestämmes.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med

all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF,

Axel Vennersten.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Mans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17 april

1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten, anförde efter

gemensam beredning med cheferna för samtliga övriga departement följande:

Den 14 januari 1916 anmälde jag i statsrådet, hurusom till Kungl.

Maj:t inkommit ett flertal framställningar från funktionärer vid statens

verk- och inrättningar med anhållan om förbättrade avlöningsförmåner,

till stöd för vilka framställningar särskilt åberopats den under senaste

tiden uppkomna prisstegringen å ett flertal viktiga livsförnödenheter.

Då jag ansåg det vara riktigt, att staten under nuvarande synnerligen

onormala förhållanden trädde hjälpande emellan för de ekonomiskt

svagast ställda av dess tjänare, hade jag, sedan utredning i frågan införskaffats

från en del av de verk, som berördes av ifrågavarande framställningar,

den 9 november 1915 utverkat Kungl. Maj:ts befallning

till löneregleringskommittén att avgiva utlåtande i anledning av vad

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 212.

samma framställningar innehölle om beredande av tillfälligt dyrtidstilllägg

åt befattningshavare.

Löneregleringskommitten både förstnämnda dag ännu icke avslutat

sin utredning, men enligt vad jag under band inhämtat kunde kommittén

antagas komma att förorda, att krigstidshjälp lör innevarande år

bereddes vissa statstjänare inom de lägre avlöningsklasserna.

Inom kommittén verkställda preliminära beräkningar gåve vid

handen, att en krigstidshjälp, sådan inom kommittén ifrågasatts och

utsträckt jämväl till den extra personalen, skulle kräva en sammanlagd

statsutgift av inemot 3,500,000 kronor, vilken summa jag ansåg då

böra å budgeten beräknas under provisorisk huvudtitel.

När definitivt förslag i frågan kom me att framläggas, kunde det

visa sig vara riktigast och mest ändamålsenligt att mellan de ordinarie

huvudtitlarna fördela utgifterna, därvid vad beträffade de affärsdrivande

verken utgiftsbeloppen syntes böra inräknas i driftkostnaderna och sålunda

minska överskotten i riksstaten.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställde jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att i avbidan på den framställning i

ämnet, som kunde varda förelagd riksdagen, till krigstidshjälp för år

1916 åt vissa ordinarie och extra befattningshavare inom statsförvaltningen

å riksstaten för år 1917 beräkna ett belopp av 3,500,000 kronor.

Till vad jag sålunda hemställde behagade Eders Kungl. Maj:t

lämna nådigt bifall.

Löneregleringskommittén, som fått till sig överlämnade jämväl pj*nne8rkom

åtskilliga sedermera inkomna framställningar om krigstidshjälp åt be- ättens fdrfattningshavare

i statens tjänst, har den 18 februari 1916 avgivit sitt slag.

underdåniga utlåtande i ärendet.

Kommittén har därvid till en början lämnat en kortfattad redogörelse

för de krav på krigstidshjälp, som i de remitterade eller direkt

till kommittén inkomna handlingarna i ämnet blivit framställda, samt

för uppslag och utredningar, som lämnats av i ärendet hörda vederbörande

(sid. 1—27), ävensom redogörelser dels för gällande föreskrifter

om krigstidshjälp åt vissa i allmän tjänst anställda funktionärer

i Danmark (sid. 27—28) och dels för Kungl. Maj:ts och riksdagens

år 1915 fattade beslut om tillfällig löneförbättring (»familjelönetillägg»)

åt vissa lärare vid folkskolor och småskolor (sid. 29—30).

Kommitténs betänkande utmynnar i följande särskilda förslag till

bestämmelser om krigstidshjälp dels åt ordinarie och dels åt extra befattningshavare:
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

A) Krigstidshjälp åt ordinarie befattningshavare:

Krigstidshjälp utgår, med nedan angivna undantag, till de befattningshavare

i statens tjänst, vilka den 1 januari 1916 ej mindre innehade

ordinarie anställning med avlöning, som blivit av Konung och

riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår efter av riksdagen prövade

grunder, än även på grund av försörjningsplikt underhöllo barn under

15 års ålder.

Från åtnjutande av krigstidshjälp undantagas följande befattningshavare,

nämligen:

l:o) de, vilkas avlöningsförmåner i lön, tjänstgöringspenningar,

ålderstillägg, bostad med bränsle och lyse eller ersättning därför, beklädnad

eller ersättning därför, ortstillägg, tillfälligt lönetillägg, dagavlöning

(vid armén och marinen) och dylika till belopp eller värde på

förhand bestämbara förmåner enligt 1916 års stat eller andra för det

året gällande bestämmelser utgöra, krigstidshjälp oräknad, mer än 2,000

kronor för år;

2:o) de, vilka enligt den taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt,

som under år 1916 äger rum, hava att erlägga dylik skatt för

högre belopp än 2,000 kronor, hustrus taxering däri inbegripen;

3:o) övningslärare vid de allmänna läroverken och högre lärarinneseminariet;

samt

4:o) gift kvinnlig befattningshavare vars man lever.

Beloppet av den krigstidshjälp, som skall till befattningshavare

utgå, bestämmes, på sätt nedanstående tabell utvisar, i förhållande dels

till storleken av befattningshavaren tillkommande avlöningsförmåner av

ovan angivna slag, dels ock till antalet av de barn under 15 år, vilka

befattningshavaren på grund av försörjningsplikt den 1 januari 1916

underhöll:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 212.

7

Krigstidshjälp åt befattningshavare med

Värdet av avlöningsförmånerna

1

barn

2

barn

3

barn

4

barn

5 eller

flera

barn.

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Högst 1,200 kr...............................

80

160

240

320

400

från 1,200

t. o. m.

1,400 » ..............................

70

140

210

280

350

» 1,400

» » »

1,600 » ............................

60

120

180

240

300

» 1,600

» » »

OO

o

o

45

90

135

O

00

r-4

225

» 1,800

» » »

2,000 » .............................

30

60

90

120

ISO

Anm. Med befattningshavare i statens tjänst likställas i avseende å rätt till krigslidshjälp

befattningshavare vid flottans pensionskassa och folkskollärarnas pensionsinrättning.

B) Krigstidshjälp åt extra befattningshavare:

Krigstidshjälp utgår, med nedan angivna undantag, till de i statens

tjänst anställda icke ordinarie befattningshavare — arméns och marinens

manskap inbegripet — vilka den 1 januari 1916 ej mindre på grund

av försörjningsplikt underhöllo barn under 15 års ålder än även innehade

och omedelbart dessförinnan under minst ett år vid en och samma

statsinstitution innehaft stadigvarande anställning med en daglig arbetstid,

i medeltal icke understigande vad som för den ordinarie personalen

vid samma eller jämförlig institution är såsom minimum i allmänhet

stadgat.

Från åtnjutande av krigstidshjälp undantagas följande befattningshavare,

nämligen:

l:o) de, vilkas inkomst av befattningen, i kontant eller in natura,

under år 1915 överstigit 2,000 kronor;

2:o) de, vilka enligt den taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt,

som under år 1916 äger ram, hava att erlägga dylik skatt för

högre belopp än 2,000 kronor, hustrus taxering däri inbegripen; och

3:o) gift kvinnlig befattningshavare, vars man lever.

Beloppet av den krigstidshjälp, som skall till befattningshavare

utgå, bestämmes, på sätt nedanstående tabell utvisar, i förhållande dels

till storleken av de utav befattningshavaren under år 1915 åtnjutna avlöningsförmånerna

i kontant och in natura, dels ock till antalet av de

barn under 15 år, vilka befattningshavaren på grund av försörjningsplikt

den 1 januari 1916 underhöll:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

Krigstidshjälp åt befattningshavare med

Värdet av avlöningsförmånerna under år 1915

i

2

3

4

5 eller

barn

barn

barn

barn

barn

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Högst 1,200 kr...............................

80

160

240

320

400

från 1,200 t. o. m. 1,400 » ..............................

70

140

210

280

350

» 1,400 > » > 1,600 » .............................

60

120

180

240

300

» 1,600 » » > 1,800 » ..............................

45

90

135

180

225

» 1,800 » » » 2,000 » ..............................

SO

60

90

120

150

Då enligt förestående bestämmelser till krigstid shjälp berättigad

befattningshavare under tiden efter ingången av augusti månad 1914

erhållit avlönings förhöjning, som är att anse icke såsom ett tillägg för

avlöningens uppbringande till belopp, stående i skäligt förhållande till

ordinarie befattningshavares avlöningsförmåner, utan såsom särskilt dyr•

tidstillägg, skall beloppet av sådan förhöjning, beräknat från det den

börjat utgå intill utgången av år 1915, vid utbetalning av krigstidshjälp

från denna avdragas.

Anm. Med befattningshavare i statens tjänst likställas i avseende å rätt till krigstidshjälp

befattningshavare vid flottans pensionskassa och folkskollärarnas pensionsinrättning.

Löneregleringskommitténs motivering för dessa förslag är, med

uteslutande av några mindre väsentliga delar, av följande innehåll:

Om behövligheten av ett tillfälligt understöd åt befattningshavare i statens

tjänst till mötande av de i följd av världskriget betydligt ökade levnadskostnaderna

hava de myndigheter, som yttrat sig i ärendet, knappast haft mer än en mening.

De ytterst få avstyrkandena av gjorda framställningar om dyrtidstillägg äro icke

i något enda fall grundade på tvekan om dyrtidstilläggets behövlighet i allmänhet,

utan på särskilda, visst förvaltningsområde eller vissa kategorier av befattningshavare

enbart berörande förhållanden, exempelvis att vid en förvaltning en för

personalen förmånlig lönereglering nyligen trätt i tillämpning; att vissa befattningshavare

icke vore i särskilt behov av hjälp, enär de av kronan åtnjöte fullt underhåll

in natura; att dyrtidstillägg icke syntes böra tilldelas befattningshavare i högre

avlöningsgrader o. s. v.

Den i stort sett enhälliga meningen om behovet av dyrtidstillägg vinner

ökad betydelse, då man av åtskilliga myndigheters utlåtanden finner, att de vid

tillstyrkande av dyrtidstillägg ingalunda förbisett en del förhållanden, som för vissa

grupper av befattningshavare äro ägnade att i någon mån minska trycket av den

dyra tiden.

Löneregleringskommitténs

motivering.

Allmänna

synpunkter.

Frågan om

krigstidshälp

åt ordinarie

statstjänare.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212. 9

I sådant avseende erinras, bland annat, om järnvägspersonalens rätt till fri

transport av livsmedel å statens järnvägar, om samma personal medgiven rätt att

av statens järnvägar köpa bränsle, om vissa krigsmäns rätt att av kronan till dess

självkostnadspris köpa en del livsförnödenheter, munderingspersedlar o. d. samt att

å kronans verkstäder få vissa reparationer utförda, ävensom därom att statens befattningshavare

undgått en del olägenheter, som i följd av världskrisen drabbat

andra medborgare, såsom arbetslöshet, minskning i inkomster och i vissa fall extra

krigstjänstgöring.

Men om enighet sålunda i stort sett rått om behovet av dyrtidstillägg, gå

åsikterna desto mer i sär dels ifråga om de grunder, efter vilka tillägget må böra

utgå, dels ock särskilt beträffande den avlöningsgräns, efter vars överskridande

dylikt tillägg icke bör ifrågakomma.

I förstnämnda avseende hava två starkt motsatta meningar gjort sig gällande,

den ena åsyftande »lika lön för lika arbete», den andra hyllande den s. k. behovsprincipen.

Den förra åsikten har blivit närmare utvecklad och belyst uti framställningen

i ämnet från föreningen för tjänstemän av högre grad vid statens järnvägar (sid.

32—34 i betänkandet).

För den så kallade behovsprincipens uteslutande tillämpning vid krigstidshjälps

utbetalande har ingen enda av petitionärerna i ämnet uttalat sig; åtskilliga av dem

hava emellertid, jämte det de begärt dylik hjälp efter vissa föreslagna grunder åt

alla befattningshavare eller åt alla de befattningshavare, vilkas inkomst av tjänsten

icke överskrede vissa belopp, hemställt, att krigstidstillägg åt »försörjningspliktiga»

måtte få utgå med högre belopp än till övriga befattningshavare.

Cheferna för två av statens största institutioner, statens järnvägar och postverket,

hava uttalat sina sympatier för behovsprincipens tillämpning, den förre på

det sätt att tillägg borde beredas endast försörjningspliktiga, den senare under påpekande,

att denna princip kommit till uttryck i den av danska riksdagen antagna

lagen om dyrtidshjälp åt statstjänare. Chefen för telegrafverket har ifrågasatt utbetalande

av viss krigstidshjälp åt alla funktionärer med intill 1,200 kronors årsavlöning

men att av de övriga endast familjeförsörjare måtte erhålla dylik hjälp.

Någon närmare motivering för de framkomna förslagen om behovsprincipens

tillämpande i tillika angiven omfattning har icke presterats. Det har ansetts vara

tillräckligt att hänvisa till det faktum, att den i följd av världskriget inträdda prisstegringen

i synnerligen hög grad gått ut över födoämnen samt att svårigheterna i

följd av fördyringen uppenbarligen i högre grad drabbade familjeförsörjare än dem,

som blott hade sig själva att draga försorg om.

Jämväl för kommittén förefaller det uppenbart, att statsverket bör, i den

mån dess finansiella ställning medgiver, vidtaga åtgärder för att bereda statstjänare

hjälp i den svåra situation, vari de genom krisen försatts.

De nuvarande löneregleringarna äro med få undantag fastställda före år 1914,

åtskilliga hava gällt i 10 år och än längre. Löneregleringarna hava uppenbarligen

icke beräknats för sådana alldeles exceptionella förhållanden, som skapats av det

pågående världskriget, vars ekonomiska verkningar drabbat alla dem, vilka för sin

utkomst äro beroende av en efter normala förhållanden avpassad penninglön.

Till belysande härav tillåter sig kommittén återgiva innehållet i en, på be
Bihang

till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 187 höft. (Nr 212.)

o

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition AV 212.

gäran av chefen för statens järnvägar, från socialstyrelsen den 5 oktober 1915

avgiven promemoria rörande prisstegringen å livsmedel m. m. under kristiden.

Enligt denna har prisstegringen å livsmedel samt bränsle och lyse från juli

1914 till juli 1915 i Sveriges städer och stadsliknande samhällen för ett »normalhushåll»

om man, hustru och två barn med en årlig utgiftsstat av cirka 2,000

kronor beräknats motsvara en uppgång av levnadskostnaderna i sin helhet med cirka 10

procent, under förutsättning av oförändrat kosthåll. Med avseende på övriga nödvändiga

utgifter kunde sägas — heter det i promemorian — att under kristiden

icke inträtt någon mera betydande förändring i fråga om hyresutgifter samt skatter,

men att däremot kostnaden för kläder, skodon, olika slag av husgeråd m. m. undergått

en betydande stegring, vars inflytande på årsbudgeten det dock vore ytterst

vanskligt att uppskatta. Då utgifterna för kläder och skodon, som vore de avgjort

mest betydande bland de här ifrågavarande, i sin helhet genomsnittligt icke

uppginge till mer än 10 procent eller något därutöver av de årliga utgifterna, kunde

dock fördyringen på denna grund icke antagas överstiga 2 å 3 procent av årsbudgeten.

Kristiden kunde sålunda för en normalfamilj få anses hava inneburit en

stegring av levnadskostnaderna med mellan 10 och 15 procent. För lägre inkomstklasser

kunde det antagas som säkert, att den relativa kostnadsökningen blivit ännu

något högre.

Att någon lättnad i dyrtidens tryck icke inträffat sedan nämnda promemoria

avgavs, bestyrkes nogsamt av nu gällande marknadspris å vad till livets nödtorft

hörer. Detta torde vara så allmänt känt, att någon vidare utredning härutinnan

icke lärer vara erforderlig.

För att något belysa de mångtaliga metoder, efter vilka en krigstidshjälp

må kunna anordnas, har kommittén, med ledning av de utav socialstyrelsen utgivna

»Sociala meddelanden» för november och december 1915, lämnat en översikt av

formerna för dyrtidshjälp åt vissa i enskilda personers, bolags och kommuners tjänst

anställda löntagare (sid. 36—38).

Av särskilt intresse torde vara att erhålla kännedom om de dyrtidstillägg,

som under kristiden redan medgivits vid vissa statens institutioner anställda befattningshavare.

Efter »Sociala meddelanden» för år 1915 lämnas här uppgift i berörda

avseende:

flottans varvsarbetare: lönetillägg 10 procent å förutvarande löner;

mynt- och justeringsverket: lönetillägg 10 procent, samt varuförmedling.

Ett studium av nu lämnade översikter beträffande dyrtidstillägg ger vid

handen, att gifta arbetare i åtskilliga fall erhålla mer än ogifta, att i enstaka fall

den lägre avlönade arbetaren erhåller högre tillägg än den, som på löneskalan står

högre, samt att i många fall beloppen bestämts med hänsyn jämväl till det antal

barn eller andra familjemedlemmar, en var funktionär har att försörja.

I fråga om formen för och beloppet av den krigstidshjälp, som statsverket

kan anses skäligen böra lämna statstjänare, har det för kommittén framstått såsom

en bjudande nödvändighet, att hjälpen lämnas under sådana villkor, att dess fortsatta

utbetalande icke må kunna med fog krävas, när kristiden en gång är över.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

För sådan i, ändamål och jämväl av andra skäl, som i det följande utvecklas,

har det synts kommittén angeläget, att hjälpen får utgå, icke i form av vissa

procent å avlöningsförmånerna, utan i stort sett efter vad man plägar kalla behovsprincipen.

Då här alltså är fråga icke om någon lönereglering, utan om en av den

exceptionella stegringen i levnadskostnaderna betingad hjälp åt de av dyrtiden

hårdast drabbade statstjänarna, torde knappast några befogade invändningar kunna

göras mot berörda princips tillämpning härvidlag.

Principen har enligt 1915 års riksdags beslut lagts till grund för utbetalande

av så kallade familjelönetillägg åt folkskollärare m. 11., dock under uttryckligt

betonande från riksdagens sida, att därigenom riksdagen »i intet avseende tagit

ståndpunkt till den viktiga frågan, huruvida en kommande lönereglering för folkskollärarkåren

skall i någon mån byggas på principen om särskilda lönetillägg för

familjeförsörjare eller icke, utan står detta spörsmål för riksdagens vidkommande

fullständigt öppet och oavgjort».

Löneregleringskommittén, som saknar anledning att i detta sammanhang yttra

sig om lämpligheten av behovsprincipens tillämpning på löneregleringar i allmänhet,

har efter noggrant övervägande av den nu föreliggande frågans innebörd funnit sig

böra förorda samma princips tillämpning vid bestämmande av den tillfälliga hjälp,

varom nu är fråga.

Visserligen hava skäl framförts för den meningen, att alla statens funktionärer

borde, i förhållande till storleken av deras avlöning, beredas hjälp till mötande av

den dyra tidens verkningar.

Vid bifall därtill skulle emellertid statens utgifter för ifrågavarande ändamål

komma att uppgå till belopp, som icke stode i rimligt förhållande till statsverkets

finansiella resurser, vilka för närvarande äro hårt anlitade för andra oundvikliga

utgifter.

Då man sålunda måste utgå från det antagandet, att endast ett relativt

mindre belopp kan för ändamålet disponeras, har det för kommittén tett sig såsom

utom all fråga riktigare att använda de disponibla medlen uteslutande till lindrande

av svårigheterna för de av dyrtiden hårdast drabbade statstjänarna, än att genom

medlens fördelning utan hänsyn till graden av behovet söka hjälpa även dem, som

mindre lida av dyrtiden.

Kommittén har, med andra ord, vid övervägande av alla de mångtaliga tänkbara

sätten för hjälpens fördelning funnit sig mest tilltalad av tanken, att — då

det, jämte avlöningens mindre belopp, huvudsakligen är befattningshavarnas försörjningsplikt

mot minderåriga barn, som får anses beteckna graden av deras känning

utav den dyra tiden — hjälpens utgående och beloppet av densamma böra bestämmas

företrädesvis av dessa båda faktorer.

En ensamstående befattningshavare (man eller kvinna) är i ekonomiskt avseende

i allmänhet betydligt gynnsammare ställd än en familjefader. Även om den

förre ingalunda går fri från inverkan av krisen, har han dock, i all synnerhet då

hans avlöning är lika stor som familjeförsörjarens, avgjort lättare än den senare att

reda sig i de extraordinära förhållandena. Den gifta befattningshavare, som icke

har minderåriga barn att försörja, är i ekonomiskt avseende i stort sett jämförlig

med eller åtminstone ej väsentligen sämre ställd än den ensamme.

Bland de framställda förslagen finnas sådana, som innebära antingen, efter

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition Nr 212.

mönster av den danska lagen om krigstidshjälp, ett särskilt belopp för gift man och

visst belopp för vart barn, eller ock särskilda belopp för den gifte mannen, för hans

hustru och för barnen.

Med den ståndpunkt, kommittén ansett sig böra intaga, är det tämligen likgiltigt,

om det för en familj avsedda beloppet fördelas så, att det beräknas dels för

familjefadern och dels för barnen, eller om det beräknas enbart för dessa senare.

Det belopp, som avses för en var av dessa familjemedlemmar, får ju lämpas efter

den metod, som härvidlag begagnas.

Att däremot beräkna ett belopp jämväl för hustru medför den orättvisan, att

en familjefader, vars hustru avlidit och som fördenskull i allmänhet är nödsakad att

anställa en vårdarinna för barnen, blir i avseende å krigstidshjälp sämre ställd än

den befattningshavare, som har sin hustru i livet. Det förhåller sig väl nämligen

så, att en hustrus arbete i hemmet i regel torde få anses mera värt än en avlönad

husföreståndarinnas.

Kommittén har av nämnda skäl kommit till den slutsatsen, att den krigstidshjälp,

som skall utgå, bör ställas i relation ej till antalet av vederbörande befattningshavares

familjemedlemmar, utan till antalet av de minderåriga barn, som han är

skyldig underhålla.

Beträffande den åldersgräns, vid vars uppnående ett barn ej längre kan anses

vara i ovillkorligt behov av underhåll utav föräldrar, hava olika principer gjort sig

gällande.

Vid beviljandet, på sätt förut nämnts, av familjetillägg åt folkskollärare m. fl.

har 1915 års riksdag — enär pupillpension till avliden folkskollärares barn upphör

att utgå när barnet fyllt 18 år — förklarat sig, i olikhet med den motionär som

väckt frågan om familjetillägg, anse, »att tillvaron av barn, som vid den tidpunkt,

då bestämmelserna om den tillfälliga löneförbättringen träda i kraft, överskridit

denna åldersgräns, icke bör berättiga till delaktighet i löneförbättringen».

Den ålder, vid vilken ett barn ej längre är legalt berättigat till underhåll

av sina föräldrar, är i § 1 av kungl. förordningen angående fattigvården den 9 juni

1871 bestämd till 15 år.

I gällande förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt den 28 oktober

1910, § 19 mom. 2, är föreskrivet, att skattskyldig, vilkens taxerade belopp icke

överstiger 6,000 kronor, äger erhålla nedsättning i det taxerade beloppet med 100

kronor för vai''je av honom på grund av försörjningsplikt underhållet barn, vars

ålder vid början av det år taxeringen sker understiger 15 år; dock att för barn,

som självt åtnjuter inkomst, skattskyldig äger tillgodonjuta avdrag allenast såvida

och i den mån barnets inkomst understiger 100 kronor.

Med avseende å det nu ifrågavarande dyrtidstilläggets egenskap av en tillfällig

hjälp åt de i ekonomiskt avseende svagast ställda statstjänarna har kommittén,

i anslutning till bestämmelserna om åldersgräns i fattigvårdsförordningen samt förordningen

om inkomst- och förmögenhetsskatt, ansett sig böra hemställa, att krigstidshjälpen

må utgå i viss relation till antalet av de barn under 15 år, som vederbörande

befattningshavare på grund av försörjningsplikt har att underhålla.

För utbetalande av familjetillägg åt vissa lärare vid folkskolor och småskolor

är i kungl. kungörelsen den 8 oktober 1915 uppställt, bland annat, det villkor,

att befattningshavaren skall hava eget äkta barn.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 212.

Då nu icke är fråga om en lönereglering utan om eu tillfällig, av extra

ordinära förhållanden betingad hjälp — man skulle nästan kunna kalla den nödhjälp

— har kommittén trott sig, i anslutning till den nyss anförda föreskriften i förordningen

om inkomst- och förmögenhetsskatt, icke böra i sitt förslag upptaga nyss

antydda villkor.

Ett ytterligare stöd härför har kommittén funnit i riksdagens skrivelse till

Konungen den 14 september 1914 (nr 265) angående familjeunderstöd åt sådant

stamanställt manskap, som fullgör tjänstgöring till rikets försvar. Riksdagen har

i denna skrivelse förklarat sig anse det vara självklart, att det då ifrågavarande

understödet, såsom ock vore fallet med enahanda understöd åt värnpliktigs familj,

borde komma varje därav behövande stamanställt manskaps familj till godo och

således utgå även för det fall, att hustrun icke vore lagvigd eller barnen äkta.

Bestämmandet dels av den inkomstgräns, efter vars överskridande någon

krigstidshjälp icke må ifrågakomma, dels av det belopp, som skall beräknas för vart

minderårigt barn, och dels av ett maximum, utöver vilket krigstidshjälp icke tillkommer

en befattningshavare, bör enligt kommitténs mening ske med aktgivande ej

mindre på befattningshavarnas större eller mindre behov och statsverkets förmåga

att utan andra medborgares oskäliga betungande bispringa sina nödställda tjänare

än även därpå, att krigstidshjälpen icke skall vara avsedd att sätta statens funktionärer

i ett avgjort gynnat läge i jämförelse med rikets övriga inbyggare i

allmänhet.

Enligt kungl. förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt den 28 oktober

1910 är svensk medborgare i allmänhet skyldig att erlägga dylik skatt, så snart

det taxerade beloppet eller, i fråga om äkta makar, de för dem båda taxerade beloppen

sammanräknade uppgå till 800 kronor.

Direkta bidrag till statsutgifterna och således jämväl till eventuell krigstidshjälp

komma sålunda att enligt gällande författningar, oavsett konsumtionsskatter,

krävas även av personer, som i inkomstavseende äro avgjort sämre ställda än så

gott som alla i statens tjänst anställda befattningshavare.

Häri och i de stora och oavvisliga krav, som kristiden ställer på statsverket,

ligger enligt kommitténs mening ett starkt skäl att icke låta krigstidshjälpen utgå

till andra än de lägst avlönade befattningshavarna.

Om man till norm härvidlag tager vederbörandes inkomster i lön, tjänstgöringspenningar,

ålderstillägg, ortstillägg, bostad, beklädnad och dylika på förhand

till belopp eller värde bestämbara avlöningsförmåner och sätter gränsen till 2,000

kronor, betyder detta i realiteten, att även befattningshavare med några hundra

kronors extra inkomster utöver nyss ifrågasatta gräns i de flesta fall bliva delaktiga

i krigstidshjälpen.

Att sätta gränsen högre har kommittén av antydda skäl icke vågat göra,

ehuru kommittén väl inser, att kristiden vållar även högre avlönade befattningshavare

svårigheter, som det nog skulle vara önskligt att kunna lindra eller avhjälpa.

Gränsens fastställande till 2,000 kronor står i nära överensstämmelse med vad i

sådant avseende bestämts ej mindre av åtskilliga kommuner inom riket än även av

den danska riksdagen.

För att emellertid från åtnjutande av krigstidshjälp utgallra sådana befattningshavare,

som med hänsyn till mera betydande extra inkomster i eller utom

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 212.

tjänsten eller avsevärd förmögenhet icke kunna anses vara i oavvisligt behov av

understöd, bör enligt kommitténs mening en begränsning jämväl med avseende å

vederbörandes allmänna ekonomiska ställning äga rum.

En analog begränsning finnes redan nu stadgad beträffande av riksdagen

beviljade extra lönetillägg åt en del tjänstemän och betjänte. Enligt kungl. kungörelsen

den 18 juni 1915 (svensk författningssamling nr 253) äro nämligen från

åtnjutande av extra lönetillägg undantagna, bland andra, de tjänstemän, vilkas inkomst

av arbete, det extra lönetillägget oberäknat, under år 1914 av vederbörande taxeringsmyndigheter

uppskattats till högre belopp än 7,700 kronor eller, om deras tjänstgöring

är förlagd till annan ort än Stockholm, 7,500 kronor, dock att, ifall nämnda

inkomster överstiga 7,000 kronor, det extra lönetillägget i intet fall må utgå med

högre belopp än som svarar mot skillnaden mellan 7,700 kronor eller, om tjänstemannen

har sin tjänstgöring förlagd till landsorten, 7,500 kronor, å ena, samt förenämnda

inkomsters belopp, å andra sidan.

Att vid fastställande av villkoren för åtnjutande av nyssnämnda extra lönetillägg

inkomst över en viss gräns får verka prohibitivt endast i den mån inkomsten

härflyter från arbete, har sin naturliga förklaring däri, att det nämnda extra lönetillägget

är en löneförmån, betingad av den omständigheten att vissa löneregleringar

äro så gamla, att de icke längre kunna anses motsvara befattningshavarnes berättigade

krav på vederlag för åt det allmänna utfört arbete. Att staten vid beviljande av

dylik löneförbättring undantager dem, som genom att splittra sina arbetskrafter

bereda sig en mera avsevärd inkomst utom tjänsten, är lika förklarligt som att

befattningshavarnas inkomst av kapital därvid icke tillmätts någon betydelse.

Krigstidslijälpen däremot bör, såsom kommittén upprepade gånger betonat,

icke betraktas såsom någon löneförmån, utan såsom en hjälp eller ett understöd på

grund av allmänna extra ordinära förhållanden, och för dess beviljande bör alltså

behovet — vederbörandes ekonomiska situation i allmänhet — läggas till grund.

Den bästa tillgängliga mätaren härav är taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Vid sådan taxering skall nämligen såsom inkomst anses skattskyldigs

samfällda årsintäkter i penningar eller penningars värde, vare sig de härflutit

av fast egendom, av kapital eller av arbete, varjämte, genom den nämnda inkomstens

ökning med en sextionde! av förmögenheten, denna också i sin män bidrager att

giva ett riktigt uttryck åt vederbörandes ekonomiska ställning. A andra sidan är

den skattskyldige berättigad att vid taxeringen njuta avdrag för alla utskylder med

undantag av kronoutskylder, för ränta å gäld och för vissa förluster in. m., varjämte

å ort med synnerligen höga levnadskostnader i jämförelse med dem uti riket i allmänhet

taxeringen kan för skattskyldiga intill vissa inkomstgränser nedsättas med

högst 300 kronor. Vidare äger skattskyldig, vars taxerade belopp icke överstiger

6,000 kronor, erhålla nedsättning i det taxerade beloppet med 100 kronor för varje

av honom på grund av försörjningsplikt underhållet barn, vars ålder vid början av

det år, taxeringen sker, understiger 15 år. I enskilda fall, då skattskyldigas skatteförmåga

är på grund av särskilda förhållanden (långvarig sjukdom, underhåll av

närstående eller olyckshändelse) väsentligen nedsatt, må skattskyldiga, vilkas taxerade

belopp icke överstiga vissa maxima, erhålla nedsättning i de taxerade beloppen med

högst hälften eller undantagsvis, där särdeles ömmande omständigheter förekomma,

fullständig befrielse från skatt.

Vid taxeringen till bevillning däremot tages ingen hänsyn varken till inkomst

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 212.

av aktier i inländska bolag eller till förmögenhet, och avdrag för skuldränta medgives

endast i den mån räntan uppväges av inkomst utav kapital eller utgår för

lånt rörelsekapital.

Hava den skattskyldiges eller, i fråga om äkta makar, deras sammanräknade

årsinkomster icke uppgått till 1,200 kronor, äro 450 kronor, hava de uppgått till

1,200 kronor men icke till 1,800 kronor, äro 300 kronor av inkomsten utav kapital

och arbete fria från bevillning. Det belopp, för vilket bevillning sålunda icke äger

rum eller som får från uppskattad inkomst bevillningsfritt avdragas, skall ökas, där

den skattskyldige huvudsakligen försörjer, jämte sig själv, sammanlagt mer än tre

personer, eller å ort, där levnadskostnaderna äro synnerligen höga i jämförelse med

förhållandet inom riket i allmänhet, ävensom där skattskyldigs skatteförmåga eljest

på grund av särskilda förhållanden (långvarig sjuklighet, stark skuldsättning, olyckshändelse

o. d.) är väsentligen nedsatt. Denna ökning må icke för någon skattskyldig

eller, i fråga om äkta makar, för dessa gemensamt överstiga 200 kronor, utan så

är att det föreligger något av de särskilda förhållanden, varom nyss är sagt, då

ökningen må uppgå till högst 400 kronor.

Gäller det nu att avgöra, vilken av dessa två taxeringsmetoder, för bevillning

eller för inkomst- och förmögenhetsskatt, som kan anses tjänligast att giva en allsidig

belysning av en persons ekonomiska ställning, lärer valet icke vara svårt, enär

enligt den äldre metoden, för bevillningstaxering, hänsyn tages allenast till en del

av de faktorer, som konstituera en persons skatteförmåga, då däremot den modernare

metoden för inkomst- och förmögenhetsskattetaxering söker för erhållande av

en såvitt möjligt rättvis beskattningsgrund låta alla faktorerna spela in vid fastslåendet

av en persons skattskyldighet.

Med hänsyn, å ena sidan, till de med åtskilliga befattningar förenade extra

inkomster och, å andra sidan, till de avdrag, som vid taxering till inkomst- och

förmögenhetsskatt äro medgivna, torde man vara berättigad antaga, att i stort sett

villkoret att den fasta avlöningen ej får överstiga 2,000 kronor är en något strängare

begränsning än ett villkor, att taxeringen till inkomst- och förmögensskatt ej

får överstiga samma belopp.

För vinnande av största möjliga enkelhet har det emellertid synts kommittén

önskligt, att i fråga om dessa båda nära sammanhörande begränsningar av rätten

till krigstidshjälp strecket dragés vid ett och samma belopp, 2,000 kronor.

Av kommitténs uppfattning i fråga om behovssynpunktens anläggande vid

krigstidshjälpens fördelning följer emellertid, att, då behovet i allmänhet måste antagas

vara större i mån som inkomsten är låg och barnantalet stort, en gradering

av krigstidshjälpen enligt därefter avpassade grunder bör äga rum. Huru en sådan

uppdelning bör ske, är ju i stort sett en smaksak. Detsamma gäller om bestämmandet

av krigstidshjälpens absoluta maximum för befattningshavare i de skilda

avlöningskategorierna.

Efter övervägande av alla på frågan inverkande omständigheter och med

hänsyn tagen ej blott till angelägenheten att i första hand bringa hjälp åt dem,

som kunna antagas vara i största behov därav, utan även till nödvändigheten att

icke allt för hårt belasta rikets övriga skattdragande inbyggare, bland vilka säkerligen

många lida av dyrtiden i ännu högre grad än statens i de lägre avlöningsgruppema

stående tjänare, har kommittén beslutat sig för att föreslå krigstidshjälpens

utgående efter förut angivna grunder.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

Inom kommittén bär ifrågasatts, att gruppindelningen skulle baseras, icke på

storleken av befattningshavarnas fasta avlöningsförmåner, utan på deras taxering

till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Då det emellertid för de myndigheter, som skola verkställa utbetalning av

krigstidshjälp, torde vara förenat med relativt lindrigt besvär att med ledning av

de lätt tillgängliga uppgifterna om vederbörandes fasta avlöningsförmåner uppgöra

en utbetalningslista och ur listan sedermera stryka dem, som befinnas vara taxerade

till inkomst- och förmögenhetsskatt för högre belopp än 2,000 kronor, medan däremot

uppgörande av en dylik lista enligt taxeringen men med iakttagande tillika att

vederbörandes fasta avlöningsförmåner för år räknat ej överstege 2,000 kronor,

säkerligen bleve betydligt mera tidsödande, har kommittén — enär det här gäller

utbetalning av medel till tiotusentals befattningshavare — ansett själva gruppindelningens

verkställande med ledning av taxeringen, om än teoretiskt riktigare än

samma indelnings baserande på de fasta avlöningarnas storlek, av rent praktiska skäl

icke böra äga rum.

De flesta petitionärerna i ämnet hava begärt, att krigstidshjälp måtte få av

dem åtnjutas retroaktivt från 1915 års början. De synas alltså hava önskat få

krigstidshjälpen betraktad såsom ett från 1915 års början löpande avlöningstillägg.

Däremot må här erinras, hurusom kommittén uppgjort sitt förslag under den

uttryckliga förutsättningen, att krigstidshjälpen icke bör betraktas såsom en avlöningsförmån

i egentlig mening, utan som en av den exceptionella dyrtiden betingad,

för en gång utgående gratifikation eller nödhjälp. Naturligtvis utesluter ett sådant

sätt att se saken ingalunda möjligheten, att det ett kommande år kan, i den mån

dyrtidens verkningar fortfara, befinnas skäligt att ännu en gång bereda statsfunktionärer

en dylik hjälp.

Då emellertid den krigstidshjälp, som efter proposition av Kungl. Maj:t kan

varda av 1916 års riksdag beviljad, måste antagas vara behövlig för täckande åtminstone

delvis av redan åsamkade utgifter, torde samma hjälp få utbetalas redan

under år 1916.

Med hänsyn såväl till nu nämnda omständighet som även till önskvärdheten att

så mycket som möjligt begränsa det ändock säkerligen rätt betungande arbetet med

krigstidshj alpens utbetalande, redovisande och kontrollerande, synes det kommittén

önskvärt, att hela det belopp, som i dylik hjälp nu kan komma att tillerkännas en

befattningshavare, må varda på en gång till honom utbetalt.

Vaktmästarna i statsdepartementen samt i kommerskollegiet, statistiska centralbyrån

och överintendentsämbetet åtnjuta sedan några år tillbaka »provisoriska

avlöningstillägg», avsedda att uppbringa deras avlöning till samma belopp, som tillkommer

vaktmästare i nyreglerade ämbetsverk. Då de förstnämnda emellertid åtminstone

i regeln icke äro skyldiga att bidraga till sin egen pensionering, har från

avlöningstillägget avdragits så stort belopp — avrundat till resp. 30 och 25 kronor

— som motsvarar pensionsavgiften.

En vaktmästare i ett statsdepartement uppbär sålunda en begynnelseavlöning

av 1,175 kronor, medan en vaktmästare i ett nyreglerat centralt ämbetsverk uppbär

en begynnelseavlöning av 1,200 kronor. För att likställa dessa två vaktmästare

i fråga om rätt till krigstidshjälp borde, strängt taget, bestämmelse utfärdas därom,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

att vid beräkning av de fasta avlöningsförmånerna för vaktmästare samt med dem

jämförliga befattningshavare i statsdepartementen och övriga nyssnämnda ämbetsverk

böra i dessa avlöningsförmåner inräknas de belopp, som av nyss angiven anledning

avdragas från de tillfälliga avlöningstilläggen. Då saken emellertid är av

synnerligen ringa, om ens någon, ekonomisk innebörd, har kommittén, i syfte att ej

onödigtvis komplicera föreskrifterna rörande krigstidshjälpen, ansett sig kunna bortse

från den lilla extra förmån, som sålunda i ett eller annat fall må kunna komma

dessa vaktmästare till godo.

Villkoren för delaktighet i krigstidshjälpen torde lämpligast böra hänföra

sig till år 1916 på det sätt, att innehavandet av ordinarie anställning och försörjningsplikten

mot minderåriga barn bedömas efter förhållandet vid nämnda års ingång

samt värdet av de fasta avlöningsförmånerna bedömes efter 1916 års stat

och andra under år 1916 gällande föreskrifter, likasom också den taxering till

inkomst- och förmögenhetsskatt, som jämlikt 30 § i kungl. förordningen om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering den 28 oktober 1910 skall vara avslutad

i länen senast den 15 maj och i Stockholm senast den 15 juni 1916, bör

vara normerande beträffande befattningshavares delaktighet i krigstidshjälpen.

A staterna för rikets allmänna läroverk finnas för ordinarie övningslärare

upptagna följande löneförmåner:

för teckningslärare och gymnastiklärare: vid realskola tre lönegrader å 700,

800 och 900 kronor; vid högre allmänt läroverk fyra lönegrader å 1,400, 1,600,

1,800 och 2,000 kronor; och för musiklärare: vid realskola tre lönegrader å 550,

650 och 750 kronor samt vid högre allmänt läroverk fyra lönegrader å 1,100,

1,300, 1,500 och 1,700 kronor.

Gymnastiklärare, som fått sig ålagd en mera ansträngande eller omfattande

tjänstgöring, må åtnjuta skäligt tilläggsarvode till det belopp, som med hänsyn till

omständigheterna i varje särskilt fal! av Kungl. Maj:t bestämmes, dock ej till högre

belopp än 650 kronor för år.

Teckningslärare är skyldig att för den fastställda lönen tjänstgöra vid realskola

8 timmar och vid högre allmänt läroverk 15 timmar i veckan. Musiklärare

är skyldig att för den fastställda lönen tjänstgöra vid realskola 6 timmar och vid

högre allmänt läroverk 12 timmar i veckan. Ytterligare tjänstgöring kan åläggas

tecknings- och musiklärare mot en årlig ersättning för varje veckotimme av 80

kronor i första, 95 kronor i andra, 110 kronor i tredje och, vid högre allmänt läroverk,

125 kronor i fjärde lönegraden, dock under iakttagande därav, att ersättning

för extra tjänstgöring ej må utgå för högre antal veckotimmar än 24 till teckningslärare

vid realskola, 17 till teckningslärare vid högre allmänt läroverk och 3 till

musiklärare.

Beträffande gymnastiklärarna finnas inga bestämmelser om skyldighet för

dem att för den fastställda lönen tjänstgöra någon viss minimitid, men deras likställighet

i avlöning med teckningslärarna torde giva anledning förutsätta, att deras

arbetstid är väsentligen lika med dessas.

Med avseende å nu ifrågavarande befattningshavares jämförelsevis ringa ordinarie

tjänstgöringsskyldighet ävensom därå, att en till normalt mått utsträckt arbetstid

— av lärarlönenämnden beräknad till 32 timmar i veckan — i den mån den inom

läroverken tages i anspråk, i allmänhet torde flytta befattningshavarna upp till en

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 187 käft. (Nr 212.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maf.ts Nåd. Proposition Nr 212.

inkomst av mer än 2,000 kronor, har kommittén ansett dessa funktionärer icke

böra komma i åtnjutande av krigstidshjälp.

Vad som här sagts gäller i huvudsak även övningslärare vid högre lärarinneseminariet.

Enligt den danska lagen om krigstidshjälp kunna personer, vilka såsom en,

fast del av lönen utav staten åtnjuta fri kost, icke erhålla krigstidshjälp. Det har

ifrågasatts, huruvida icke ett liknande undantag borde göras beträffande rätten till

krigstidshjälp åt svenska statstjänare.

Uppenbart är, att en ensamstående befattningshavare, som av kronan åtnjuter

full försörjning, innefattande kost, beklädnad och bostad m. m., endast i

ytterst obetydlig mån beröres av den dyra tiden. Enligt kommitténs förslag skulle

dylika ensamstående befattningshavare ej heller erhålla någon krigstidshjälp.

Helt annorlunda ställer sig saken för dem, som hava försörjningsplikt mot

barn. Ett exempel skall lätteligen klargöra detta.

Vid marinen finnas enligt 1915 års stat anställda 896 underofficerskorpraler

(sjömän och kustartillerister i l:a lönegraden). Med ledning av uppgifter, som lämnats

i en utav vissa bland dessa gjord framställning om krigstidshjälp, har inom

kommittén verkställts en beräkning, utvisande att dessa underofficerskorpraler, vilka

i stor utsträckning bildat familj och begagna sig av lämnat medgivande att bo

utom kasern, kunna antagas hava sammanlagt omkring 1,500 barn.

Nu är det visserligen sant, att ett slags krigstidshjälp kan sägas tillfalla

denna personal så till vida, som stegringen i matvaruprisema medfört en motsvarande

stegring i värdet av naturaportionen och alltså även i den ersättning, som

för ej uttagen portion utgår.

Den sålunda utgående högre ersättningen kan emellertid icke ens tillnärmelsevis

motsvara den stegring i kostnaderna för eventuellt åliggande försörjningsplikts

uppfyllande, som av dyrtiden framkallas. Vidare bortfaller för denna personal

vinsten av den högre portionsersättningen väsentligen därigenom, att endast

en obetydlig kontingent av sagda personal tjänstgör under sådana förhållanden —

d. v. s. i land — att kontant ersättning i stället för naturaportion utgår. Ombord

utgår nämligen portionen in natura.

Om ifrågavarande underofficerskorpraler, vilkas avlöningsförmåner i medeltal

hava ett värde av 1,200—1,400 kronor, tilldelades krigstidshjälp enligt av kommittén

för ordinarie befattningshavare föreslagna grunder, skulle kostnaden härför

belöpa sig till omkring 100,000 kronor.

Det förefaller kommittén vara synnerligen önskvärt, att denna personal, trots

att den är berättigad åtnjuta underhåll in natura av kronan, får bliva delaktig i

krigstidshjälpen.

Enahanda omständigheter, som sålunda föreligga beträffande underofficerskorpraler

vid marinen, göra sig även, om än i mindre grad, gällande i fråga om

manskap av 2:a lönegraden vid marinen samt, med vissa modifikationer och i

mindre omfattning, jämväl beträffande annat stamanställt manskap vid marinen

och armén.

Vid nu anförda förhållanden har kommittén ansett sig böra i sitt förslag till

erhållande av krigstidshjälp inbegripa jämväl sådana befattningshavare, som äga

rätt att av kronan åtnjuta fullt underhåll in natura, under förutsättning naturligtvis

att de i övrigt uppfylla villkoren för delaktighet i dylik hjälp.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj ts Nåd. Proposition Nr 212.

Här bör emellertid anmärkas, att ovan angivna krigsmän väl icke kanna

anses falla under benämningen ordinarie befattningshavare, vadan krigstidshjälpen

åt dem torde böra inberäknas i det belopp, som kan varda beviljat till dylik hjälp

åt statens extra befattningshavare.

Det synes kommittén vara billigt och lämpligt, att krigstidshjälp tår utgå

till ordinarie befattningshavare ej blott å rikets stat utan även vid flottans pensionskassa

och folkskollärarnas pensionsinrättning, vilka institutioner åtnjuta, statsanslag

och vilkas avlöningsstater fastställas av Konung och riksdag.

I överensstämmelse med vad som bestämts i fråga om familjelönetillägg åt

folkskollärare m. 11. har kommittén i sitt förslag från delaktighet i krigstidshjälpen

uteslutit gift kvinnlig befattningshavare, vars man lever.

Det av kommittén uppgjorda förslag, för vars motivering nu redogjorts, av- Krigstid»- ser, såsom nämnts, allenast sådana befattningshavare, vilka inneliava ordinarie an- hjä^rfe^ra

ställning med avlöning, som blivit av Konung och riksdag till siffran bestämd eller

eljest utgår efter av riksdagen prövade grunder.

Extra ordinarie personal användes emellertid i stor utsträckning vid åtskilliga

statsinstitutioner, särskilt vid de s. k. affärsdrivande verken, bland dem framför allt

statens järnvägar.

För att giva eu antydan om storleken av denna personal må nämnas, att

enligt Sveriges officiella statistik, »Sveriges järnvägar är 1914», medeltalet under

samma år i statens järnvägars tjänst anställda icke ordinarie befattningshavare eller,

såsom de vid statens järnvägar benämnas, »extra ordinarie» och »extra» befattningshavare

(tillfälliga arbetare ej medräknade) med högst 2,000 kronors avlöning

uppgick till ej mindre än 7,751 personer, motsvarande ungefär 65 procent av den

ordinarie personalen i motsvarande avlöningsställning.

Erinras må även, hurusom betjäningspersonalen vid statens anstalter för sinnessjuka

icke är uppförd å ordinarie stat.

Bestämmelserna om den extra ordinarie personalens avlöning skifta högst

betydligt.

För vissa verk, exempelvis post-, telegraf- och vattenfallsverken, är föreskrivet,

att grunderna för extra personals avlöning bestämmas av Kungl. Maj:t.

Vid statens järnvägar däremot äger styrelsen rätt att härom fatta beslut, och denna

sin rätt synes styrelsen kunna delegera på underordnade myndigheter.

En mängd extra befattningar äro med arvoden uppförda i vederbörande institutioners

av Konung och riksdag fastställda avlöningsstater.

I fråga om avlöning åt amanuenser och dylika biträden vid ämbetsverk hava

i sammanhang med avlöningsstaters fastställande meddelats vissa bestämmelser,

särskilt angående arvodets lägsta och högsta belopp.

I vissa fall, då det tillkommer vederbörande institutioners styrelser att bestämma

den extra personalens avlöning, hava tillägg till avlöningen i anledning av

dyrtiden redan blivit beviljade. Såsom exempel härpå torde böra erinras, hurusom,

enligt vad som framgår av »Sociala meddelanden» för år 1915, flottans varvsarbetare

samt mynt- och justeringsverkets arbetare tilldelats 10 procent dyrtidstillägg.

Kommittén har antagit, att dess uppdrag egentligen avsett att uppgöra förslag

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:t,s Nåd. Proposition Nr 212.

och kostnadsberäkning beträffande krigstidshjälp åt de ordinarie befattningshavare,

vilkas avlöning bestämts av Konung och riksdag eller eljest utgår efter av riksdagen

prövade grunder. Men därjämte har kommittén hållit före, att, sedan grunderna

för krigstidshjälp åt den ordinarie personalen fastslagits, samma grunder med

erforderliga modifikationer borde komma i tillämpning vid bestämmande av dylik

hjälp åt extra personal.

Det har nämligen synts kommittén, att extra personal, i den mån den har

och under viss tid haft stadigvarande anställning samt är i behov av hjälp — i

följd av låga inkomster och försörjningsplikt mot minderåriga barn — bör i likhet

med ordinarie personal komma i åtnjutande av krigstidshjälp.

Att lata sådan hjälp komma extra personal till godo efter i allo samma

grunder som av kommittén föreslagits beträffande den ordinarie personalen är emellertid

icke möjligt, väsentligast av den anledningen, att en mängd extra befattningshavare

hava så kort daglig tjänstgöringstid, att deras verksamhet måste antagas

vara huvudsakligen inriktad på arbete utanför den ifrågavarande tjänsten. För att

taga ett exempel: om de ovan för ordinarie personal föreslagna grunderna tillämpades

beträffande krigstidshjälp åt den extra personalen, skulle er. person, som åtagit

sig att för 15 kronor i månaden vakta grindarna vid en korsning mellan järnväg

och landsväg, kunna få i krigstidshjälp uppbära mer än arvodets dubbla belopp.

Att emellertid vissa av de villkor och förutsättningar, som föreslagits för

rätt till krigstidshjälp åt ordinarie befattningshavare, även böra, om än med någon

modifikation, uppställas beträffande dylik hjälp åt extra befattningshavare, lärer ej

kräva vidare motivering. Detta gäller särskilt villkoret angående försörjningsplikt

mot minderåriga barn och bestämmandet av de inkomst- och taxeringsbelopp, som

begränsa rätten till åtnjutande av krigstidshjälp.

Att, såsom för de ordinarie befattningshavarna föreslagits, differentiera understödens

storlek efter beloppet av vederbörandes fasta, på förhand till belopp eller

värde bestämbara arsavlöning later sig däremot icke alltid göra, enär den extra

personalens avlöning i mycket stor utsträckning utgår efter s. k. premieackord eller

andra betingsformer och dess storlek följaktligen ofta icke kan för ett visst år

bedömas före årets slut. Differentieringen torde därför böra göras med ledning av

den avlöning, befattningshavarna faktiskt uppburit under ett gånget år.

Om, såsom billigt synes vara, krigstidshjälp skall tillerkännas extra personal,

synes såsom villkor därför böra föreskrivas, utom att vederbörande befattningshavare

skall vara den 1 januari 1916 i stadigvarande tjänst anställd, att han jämväl

under någon tid omedelbart dessförinnan, förslagsvis ett år, skall hava vid samma

institution innehaft dylik anställning, allt med en daglig arbetstid i medeltal icke

understigande vad som för den ordinarie personalen vid samma eller jämförlig institution

är såsom minimum i allmänhet stadgat, och vidare att hans inkomst av

befattningen under år 1915 icke överstigit 2,000 kronor.

Visserligen innebär detta senare villkor, att en extra befattningshavare med

en löneinkomst av något mer än 2,000 kronor icke kan få någon krigstidshjälp,

medan däremot en ordinarie befattningshavare med motsvarande inkomst kan —

då beträffande honom uti ifrågavarande avseende hänsyn tages endast till den fasta

avlöningen — erhålla dylik hjälp; men dels torde extra befattningshavare endast j

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kun tji. Maj:t.s Nåd. Proposition Nr 212.

ett ringa antal fall komma upp till en så hög avlöning, dels torde det i och för

sig icke vara något att erinra däremot, att den ordinarie personalen i dylika gränsfall

beredes någon liten förmån framför den extra personalen.

I sådana fall, då, såsom beträffande flottans varvsarbetare samt arbetare vid

mynt- och justeringsverket, dyrtidstillägg under tid efter världskrigets utbrott redan

blivit extra befattningshavare tillagt, torde den krigstidshjälp, som kan komma att

till honom utgå, böra i motsvarande mån reduceras.

Däremot synes dylik reduktion icke böra ilga rum i sådana fall, då den extra

personalen under denna tid erhållit en avlöningsförhöjning, vilken, såsom förhållandet

är med det av järnvägsstyrelsen utdelade tillfälliga lönetillägget åt extra

personal, är avsedd att utgöra, icke en krigstidshjälp, utan ett lönetillägg för uppbringande

av den extra personalens avlöning till ett i jämförelse med den ordinarie

personalens avlöning skäligt belopp.

Arméns och marinens manskap synes böra ifråga om rätt till krigstidshjälp

jämnställas med extra personal.

En ledamot av löneregleringskommittén har varit av skiljaktig Särskild

mening i så måtto, att lian ansett taxeringen till inkomst- och förmögen- m®öneregle-m

hetsskatt böra läggas till grund, ej blott, såsom kommittén föreslagit, för ringskommitangivande

av den ekonomiska ställning, vid vilken befattningshavare ten''

uteslutas från delaktighet i krigstidshjälpen, utan även för bestämmande

av det belopp, som till vederbörande finge utgå för vart barn. Reservantens

förslag, som jämväl innebär i stort sett en icke obetydlig höjning

av de belopp, som inom olika grupper skulle utgå för vart barn,

är av följande lydelse:

»Krigstidshjälp utgår, med här nedan angivna undantag,

a) till de befattningshavare i statens tjänst, som den 1 januari

1916 innehade ordinarie anställning och på grund av försörjningsplikt

underhöllo barn under 15 års ålder; samt

b) till de i statens tjänst anställda icke ordinarie befattningshavare,

som den 1 januari 1916 ej mindre på grund av försörjningsplikt underhöllo

barn under 15 års ålder än även innehade och omedelbart dessförinnan

under minst ett år vid en och samma statsinstitution innehaft

stadigvarande anställning med en daglig arbetstid, i medeltal icke understigande

vad som för den ordinarie personalen vid samma eller jämförlig

institution är såsom minimum i allmänhet stadgat.

Från åtnjutande av krigstidshjälp undantagas följande befattningshavare,

nämligen

l:o) de, vilka jämlikt den taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt,

som under år 1916 äger rum, hava att erlägga dylik skatt för

högre belopp än 2,000 kronor, hustrus taxering däri inbegripen;

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Ytterligare

inkomna

ftamställ
ningar.

Kuvgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

2:6) övningslärare vid de allmänna läroverken och högre lärarinneseminariet;1

och

3:o) gift kvinnlig befattningshavare, vars man lever.

Beloppet av den krigstidshjälp, som skall till befattningshavare

utgå, bestämmes, på sätt nedanstående tabell utvisar, i förhållande dels

till taxeringen enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt,

dels ock till antalet av de barn under 15 år, vilka befattningshavaren,

på grund av försörjningsplikt, den 1 januari 1916 underhöll:

Det beräknade belopp, för vilket

befattningshavaren under år 1916

har att erlägga skatt enligt för- ordningen om inkomst- och

förmögenhetsskatt

Krigstidshjälp åt befattningshavare med

1 barn

2 barn

3 barn

4 barn

5 eller flera

barn

K

r o n o

r

Högst 1,000 kronor...............

so

160

240

320

400

från 1,000 t. o. m. 1,200 kronor...

70

140

210

280

350

» 1,200 » » » 1,400 » ...

60

120

180

240

300

» 1,400 » » » 1,600 » ...

50

100

150

200

250

» 1,600 » » » 1,800 »

40

80

120

160

200

» 1,800 » » » 2,000 »

30

60

90

120

150

Anm. Med befattningshavare i statens tjänst likställas med avseende å rätt till krigs,

tidshjälp befattningshavare vid flottans pensionskassa och folkskollärarnas pensionsinrättning.

Då * enligt förestående bestämmelser till krigstidshjälp berättigad

icke ordinarie befattningshavare under tiden efter ingången av augusti

månad 1914 erhållit avlöningsförhöjning, som är att anse icke såsom

ett tillägg för avlöningens uppbringande till belopp, stående i skäligt

förhållande till ordinarie befattningshavares avlöningsförmåner, utan

såsom särskilt dyrtidstillägg, skall beloppet av sådan förhöjning, beräknat

från det den börjat utgå intill utgången av år 1915, vid utbetalning av

krigstidshjälp från denna avdragas.»

Under den tid som förflutit från det löneregleringskommitténs

förslag i ämnet avgavs hava ytterligare följande framställningar i ämnet

inkommit, nämligen från

Generalpostdirektören, som förklarat sig anse riktigt och behövligt,

1 Bestämmelsen i detta moment torde till äventyrs fordra någon komplettering beträffande

befattningshavare med mer än 2,000 kronors avlöning.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

att gränsen för krigstidshjälpens utgående sättes, icke såsom kommittén

föreslagit, vid åtnjutande av fasta avlöningsförmåner till värde av 2,000

kronor utan vid 1,000 kronor högre belopp, enär i annat fall tjänstemännen

inom den lägst avlönade gruppen av postverkets kvalificerade

personal — postexpeditörerna — vilka vore i verkligt behövda v ett tillfälligt

understöd, icke skulle bliva delaktiga i krigstidshjälpen;

postmästaren Nils Lindqvist och postkontrollören K. A. Carstenson,

vilka begärt, att jämväl tjänstemän med högre avlöning än 2,000 kronor

måtte komma i åtnjutande av krisunderstöd samt att bestämmande av

en viss avlöningsgräns uti ifrågavarande hänseende måtte ske utan inberäknande

av eventuellt ortstillägg;

till möte i Nässjö samlade järnvägs-, post- och telegraftjänstemän,

vilka uttalat sitt ogillande av löneregleringskommitténs förslag, i vad

det innebure, att ingen hjälp skulle erhållas för det svåra dyrtidsåret

1915, att en mängd statstjänare i de lägsta lönegraderna lämnades alldeles

ohjälpta, att tjänstemän i annars lika lönegrad skulle erhålla

minskat tillägg allt efter som deras tjänstgöringsort vore särskilt

markerad dyrort, samt att äldre tjänsteman med ungefär lika totalinkomst

som en nyinträdd kamrat och med lika försörjningsplikt skulle

i en del fall bli utan tillägg, medan den yngre erhölle sådant;

till möte i Härnösand församlade post-, tull-, telegraf- och fångvårdstjänstemän

av lägre grad, vilka anhålla, att även de tjänstemän av lägre

grad, som icke inbegripits i löneregleringskommitténs förslag, måtte

komma i åtnjutande av krigstidshjälp;

»statstjänare i Malmö med omnejd, tillhörande post-, tull- och telegrafverken

samt järnvägarna och fångvårdem, vilka hemställa,

att krigstidstillägget må bestämmas till sådant belopp, att det i

verkligheten utgör ersättning såväl för föregående som 1916 års dyrtid;

att tjänsteman må tilläggas viss ersättning för sig själv och hustru

eller i stället för denna anställd husföreståndarinna samt därtill ett

mindre tillägg för varje barn, som, oberoende av viss ålder, försörjes av

tjänstemans lön;

att, därest ersättningen skall minskas i förhållande till inkomstens

storlek, från inkomsten till tjänsteman å dyrort skola avräknas de tillläggsbelopp

till själva lönen, som till följd av dyrtiden utgå; och

»att krigstid stillägg tillerkännes statstjänare efter här angivna

grunder upp till en i detta avseende renodlad inkomst, som till väsentlig

del överstiger den i förslaget såsom högst angivna»;

till möte i Trelleborg församlade järnvägs-, post-, tull- och telegraftjänstemän,

vilka begära sådan ändring i det av löneregleringskommittén

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

framlagda förslaget, »att alla tjänstemän i de lägre lönegraderna erhålla

krigstidshjälp för det synnerligen svåra dyrtidsåret 1915, att de å särdeles

dyra orter bosatta inte få ett i följd därav minskat tillägg liksom att sådant

bör kunna utgå till befattningshavare med över 2,000 kronors inkomst»;

till möte i Krylbo samlade befattningshavare vid post, järnvåg och

telegraf, vilka begära att alla de lägst avlönade statstjänarna må erhålla

en rättvis och rimlig krigstidshjälp, ökad i mån av ökad försörjningsplikt,

samt att denna hjälp må utgå även för år 1915;

representanter för järnvägs-, post-, tull-, fångvårds- samt telefon och

telegraf manna förbundens avdelningar i Norrköping, vilka begära krigstidshjälp

åt alla statstjänare av lägre grad med högst 2,400 kronors avlöning,

dyrorts- och kallortstillägg oberäknade, samt att särskilda belopp

därvid må beräknas för befattningshavares hustru och för vart och ett

av hans barn;

föreningen för tjänstemän av högre grad vid statens järnvägar, som

upprepar sin förut gjorda hemställan, att dyrtidstillägg måtte få utgå till

adla befattningshavare, icke blott till de lägst avlönade, samt att detsamma

måtte beräknas procentvis och för alla lika, »varvid möjligen ett visst

högsta belopp kunde fastställas för själva dyrtidstillägget, däremot ingen

avlöningsgräns för rätteu att komma i åtnjutande av sådant tillägg»;

Sveriges lokomotivmannaförbunds styrelse, som begär krigstidshjälp

med 25 kronor i månaden åt var och en av den ordinarie personalen

av lägre grad med högst 2,100 kronors årsarvode;

Svenska statsbanornas lokomotivför ar eförening, som begär dyrtidstillägg

åt lokomotivförare med 25 kronor i månaden från och med år

1915 tills ny lönereglering kommer till stånd;

A. Ferm, A. O. Törnberg och C. Win berg, »för Svenska järnvägsmannaförbundets

styrelse», som — under anförande, att följden av en

proposition till riksdagen om krigstidstillägg efter de av löneregleringskommittén

föreslagna grunderna säkerligen skulle bliva, att den plikttrogna

och skötsamma, i de krigförande länderna eftersökta svenska

statsbanepersonalen skulle komma att i stor utsträckning söka sig arbetsanställning

där, varest existensmöjligheterna vore mest fördelaktiga —

hemställt, att kristillägg, graderade efter värdet av avlöningsförmånerna,

undantagandes kallorts- och dyrortstillägg, måtte för år 1916 beredas

alla ordinarie befattningshavare, vilkas nyssberörda avlöningsförmåner

uppginge till högst 2,400 kronor och vilka vid 1915 års taxering påförts

inkomst- och förmögenhetsskatt för högst 2,400 kronor, hustrus taxering

däri inbegripen; att tilläggen måtte få utgå med 30—100 kronor fölen

var befattningshavare, med 20—50 kronor för befattningshavares

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

hustru eller husföreståndarinna och med 20—50 kronor för vart och ett

av befattningshavaren på grund av försörjningsplikt underhållet barn,

som vid ingången av år 1916 icke fyllt 15 år; och att kristillägg efter

enahanda grunder måtte få utgå även till icke ordinarie befattningshavare,

vilka den 1 januari 1916 innehade stadigvarande anställning med en

daglig arbetstid, i medeltal icke understigande vad som för den ordinarie

personalen vid samma eller jämförlig institution är såsom minimum i

allmänhet stadgat;

till möte i Linköping samlade ordinarie och extra befattningshavare

vid statens järnvägar, post, telegraf, telefon, tull och fångvård, som hemställa,

att krigstidstillägg måtte få utgå enligt följande grunder:

Inkomstgränser

Befattnings-

havare

Hustru, resp.

husföreståndarinna

För varje

barn

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Intill

1,200

100

50

50

1,200—

-1,400

90

45

45

1,400—

-1,600

80

40

40

1,600—

-1,800

70

35

35

1,800—

-2,000

60

30

30

2,000—

-2,200

45

25

25

2,200—

-2,400

30

20

20;

kvinnliga telefontjänstemannaföreningen, som begär dyrtidstillägg

med 15 kronor i månaden från och med år 1915 åt de vid rikstelefonstationerna

anställda kvinnliga befattningshavare, vilkas årsinkomst ej

överstiger 1,800 kronor;

Sveriges fångvårdsmannaförbund, som begär krigstidshjälp åt alla

stats!) änare med mindre än 2,400 kronors lön eller inkomst;

fanjunkarna Henning Peterson och O. Möller, »tillhörande svenska

underofficersförbundets styrelse)>, som förnya sin förut gjorda framställning

om dyrtidstillägg åt arméns underofficerare med 300 kronor per år;

landskanslisten Henning Lind, som hemställer, att landskanslister

och landskontorister må komma i åtanke vid krigstidshjälps utdelande;

svenska hospitalspersonalens förbundsavdelning nr 13, som hemställer

om kristillägg enligt följande grunder:

Inkomstgräns

Befattnings-

havare

Hustru

Varje barn

under 18 år

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Intill 1,200

120

60

60

1,200—1,400

100

55

55

1,400—1,600

80

50

50

1,600—1,800

70

45

45;

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 187 käft. (Nr 212.)

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

26 Kungi., Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

universitetskanslern, som gör framställning om dyrtidstillägg med

20 procent av den kontanta lönen åt Uppsala universitets skogvaktare;

läroverkslärarnas riksförbunds styrelse, som hemställer, att vid de

allmänna läroverken anställda befattningshavare med mindre än 2,000

kronors avlöning måtte varda delaktiga i krigstidshjälpen; och

statens vaktmästares förening, som begär, att samtliga vaktmästare

i de centrala ämbetsverken, hovrätterna, landsstaten och landsarkiven samt

vid flottans station i Stockholm måtte från och med år 1915 och tills

vidare få »ett extra lönetillägg av 10 procent å begynnelselön för de

ordinarie och för de extra ordinarie å deras för året uppburna arvode,

utom vad kommittén föreslagit».

I fråga om behovet av krigstidshjälp åt de ekonomiskt svagast

situerade statstjänarna samt de allmänna principerna för sådant understöds

utmätande är jag i huvudsak ense med löneregleringskommittén,

vars i dessa avseenden enhälliga mening alltså synes mig böra med

vissa mindre modifikationer vinna tillämpning.

Understöd torde alltså böra utgå både till ordinarie och till extra

befattningshavare i statens tjänst, vad de senare beträffar dock endast

under förutsättning att de den 1 januari 1916 innehade och omedelbart

dessförinnan under minst ett år vid en och samma statsinstitution innehaft

stadigvarande anställning med en daglig arbetstid, i medeltal icke

understigande vad som för den ordinarie personalen vid samma eller

jämförlig institution är såsom minimum i allmänhet stadgat.

För sitt förslag att hjälpen endast bör tillkomma dem, som hava

minderåriga barn att försörja, har kommittén enligt min mening anfört

fullgoda skäl, likasom jag finner förslaget om det högsta antalet barn,

som får influera på hjälpens storlek, lämpligt avpassat.

Vad kommittén anfört om den åldersgräns, efter vars nppnående

ett barn ej längre kan anses vara i. ovillkorligt behov av underhåll utav

föräldrar; om reduktion av krigstidshjälpen för den, som efter ingången

av augusti månad 1914 redan erhållit särskilt dyrtidstillägg; och om

befattningshavares vid flottans pensionskassa och folkskollärarnas pensionsinrättning

likställighet med befattningshavare i statens tjänst i

avseende å rätt till krigstidshjälp föranleder ingen erinran från min sida.

Enligt kommitténs förslag skulle från åtnjutande av krigstidshjälp

undantagas, bland andra, övningslärare vid de allmänna läroverken och

högre lärarinneseminariet.

I regel torde dessa befattningshavare komma över den föreslagna

skattegränsen — även om, såsom ifrågasatt blivit, denna kommer att

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

bestämmas icke efter befattningshavarnas inkomst utan efter deras taxering

till inkomst- och förmögenhetsskatt — men detta torde dock ingalunda

alltid vara händelsen. Det kan dä knappast vara billigt, att de,

som falla under nämnda gräns, skulle pa grund av den utav löneregleringskommittén

åberopade omständigheten — jämförelsevis ringa ordinarie

tjänstgöringsskyldighet — uteslutas från delaktighet i krigstidshjälpen,

och detta så mycket mindre, som enahanda omständighet skulle kunna

anföras jämväl beträffande någon eller några andra grupper bland övriga

befattningshavare, till vilka krigstidshjälp »enligt förslaget skulle komma

att utgå.

Ifrågavarande av löneregleringskommittén föreslagna undantag synes

fördenskull böra bortfalla.

Vattenfallsstyrelsen har vid besvarande av nådig remiss rörande

kostnaden för krigstidshjälp åt extra ordinarie personal vid styrelsen och

statens vattenfallsverk framhållit, att enligt gällande avlöningsreglemente

för tjänstemän vid statens vattenfallsverk Kungl. Maj:t ägde fastställa

grunderna för avlöning till extra tjänstemän, som användas för driften

vid statens vattenfallsverk, samt att avlöningsbestämmelser för arbetarna

vid statens vattenfallsverks drift och underhållsarbeten utfärdades av

vattenfallstyrelsen. Det syntes därför knappast vara behövligt att göra

framställning till riksdagen angående krigstidshjälp åt sistnämnda personal.

I varje fall borde enligt vattenfallsstyrelsens mening eventuell krigstidshjälp

åt såväl ordinarie som extra driftpersonal vid statens affärsdrivande

verk icke inberäkna^ i det särskilda anslag för krigstidshjälp, som kunde

komma att äskas av riksdagen, utan, liksom övriga avlöningsförmåner

för driftpersonalen vid statens affärsdrivande verk, utgå direkt av vederbörande

verks inkomster. Detta behövde dock icke, vad statens vattenfallsverk

beträffade, föranleda någon ändring av de i 1916 års statsverksproposition

beräknade inkomstöverskotten från detta verk, enär nämnda

inkomstöverskott endast vore approximativt beräknade.

Vad åter anginge personalen vid de till statens vattenfallsverk

hörande anläggningsarbeten, vilken personals avlöning utginge av de

för statens vattenfallsverk anvisade kapitalökningsanslagen enligt grunder,

som fastställdes av styrelsen, hade styrelsen trott sig kunna utgå ifrån,

att personal av denna art icke varit avsedd i den nådiga remissen.

Med hänsyn till de särskilda omständigheter, som förelåge med avseende

å ifrågavarande personals avlöningsförhållanden, borde enligt vattenfallsstyrelsens

mening denna personal undantagas vid eventuell framställning

till riksdagen om beviljande av krigstidshjälp. Upplysningsvis har sty
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

relsen meddelat, att styrelsen beslutat höjning med 2 öre av samtliga

timlöner för arbetarna vid ifrågavarande anläggningsarbeten, vilken höjning

tillämpades från och med den 1 mars 1916.

Mot styrelsens förslag som enligt vad jag under hand inhämtat

avser att från åtnjutande av krigstidshjälp undantaga arbetarpersonalen

vid de till statens vattenfallsverk hörande anläggningsarbetena har jag

intet att erinra.

I anledning av en till järnvägsstyrelsen avlåten nådig remiss med

anmodan att lämna en approximativ uppskattning av kostnaden för krigstidshjälp

åt extra ordinarie och extra personal vid statens järnvägar

enligt de av löneregleringskommittén föreslagna grunderna har styrelsen

meddelat, att ifrågavarande kostnad approximativt beräknats till 400,000

kronor. I denna beräkning hava icke medtagits arbetarna vid statens

järnvägsbyggnader och dubbelspårsanläggningar eller därmed jämförliga

företag, vilka arbetare (s. k. järnvägs- eller byggnadsarbetare) i avseende

å anställningsvillkor och avlöningsförhållanden intoge en sådan ställning,

att de enligt styrelsens mening icke vore att hänföra till de i den nådiga

remissen avsedda personalgrupperna och beträffande vilkas avlöning

det tillika vore att märka, att densamma icke utginge av trafikmedel

utan av de för de respektive företagen anvisade anslagen.

Mot styrelsens uppfattning, att ifrågavarande vid järnvägsbyggen

anställda arbetare, vilkas avlöning styrelsen äger bestämma, icke böra

inräknas bland dem, om vilkas förseende med krigstidshjälp nu är fråga,

har jag intet att erinra.

I anledning av en till medicinalstyrelsen avlåten nådig remiss,

däri styrelsen anbefallts att inkomma med en approximativ uppskattning

utav kostnaden för beredande av krigstidshjälp åt extra ordinarie personal

vid styrelsen med underlydande förvaltningar enligt de av löneregleringskommittén

föreslagna grunderna, har styrelsen i skrivelse till finansdepartementet

den 30 mars 1916 anfört följande.

Den styrelsen underlydande extra ordinarie personal, som hade

någon betydelse vid ifrågavarande uppskattning, vore personalen vid

statens anstalter för sinnessjuka. Övrig vid styrelsen eller underlydande

förvaltningar anställd extra ordinarie personal vore så obetydlig till

antalet, att den icke syntes behöva medtagas vid förevarande beräkning.

Sjukvårds- och ekonomipersonalen vid statens hospital vore icke till

någon del uppförd å ordinarie stat. Dess avlöningsförmåner bestämdes

av medicinalstyrelsen och utginge av riksstatens förslagsanslag till

hospitals underhåll.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

Antalet gifta befattningshavare vid rikets hospital utgjorde för

närvarande 735. Beräkningen av värdet utav ifrågavarande befattningshavares

avlöningsförmåner erbjöde vissa svårigheter, då en del av nämnda

förmåner utginge in natura, såsom fri bostad med värme och lyse, fri

kost för vissa befattningshavare m. m. Därest ifrågavarande naturaförmåner

uppskattades lågt, kunde emellertid medeltalsvärdet av hospitalspersonalens

avlöningsförmåner under år 1915 antagas sammanfalla med

den i löneregleringskommitténs förslag upptagna lönegruppen »från 1,400

till och med 1,600 kronor». Då medeltalet barn för varje befattningshavare

utgjorde 1.5, skulle medelvärdet av krigstidshjälpen enligt lönercgleringskommitténs

förslag bliva 90 kronor om året åt varje befattningshavare,

och den ungefärliga kostnaden för krigstidshjälp åt samtliga 735

gifta befattninghavare skulle uppgå till 66,000 kronor eller med avrundning

uppåt 70,000 kronor årligen. Sistnämnda tal ansåge styrelsen innefatta

en approximativ uppskattning av nu ifrågavarande årliga kotsnad.

Emellertid hade styrelsen genom cirkulär den 19 juni 1915 beviljat

samtliga gifta befattningshavare vid rikets hospital ett särskilt dyrtidstillägg,

att utgå från och med den 1 januari 1915 till 1915 års slut.

Sedermera hade styrelsen genom cirkulär den 26 oktober 1915 förklarat,

att ifrågavarande dyrtidstillägg skulle utgå jämväl under år 1916. Ifrågavarande

dyrtidstillägg, som i berörda cirkulär uttryckligen angivits såsom

föranlett av de i sammanhang med rådande krigstillstånd stående utomordentliga

förhållandena å livsmedelsmarknaden, hade huvudsakligen

formen av höjd kostersättning till den gifta personal, som icke åtnjöte

vederbörande anstalts kost in natura. Värdet av dyrtidstillägget i fråga

utgjorde i medeltal 7 kronor 50 öre i månaden för varje befattningshavare,

det vill säga 90 kronor om året. Detta vore samma belopp,

som efter nyss angivna uppskattning enligt löneregleringskommitténs

förslag skulle i medeltal utgå till varje befattningshavare »årligen».

Då det redan beviljade dyrtidstillägget enligt kommitténs förslag skulle

avdragas vid eventuell utbetalning av krigstidshjälp, skulle — säger

styrelsen — beviljandet av krigstidshjälp enligt kommitténs förslag icke

innefatta någon förhöjning av de för närvarande till hospitalspersonalens

avlöning anslagna kostnader.

Den gifta personalen vid rikets hospital har sålunda både för år 1915

och för år 1916 kommit i åtnjutande av dyrtidstillägg till belopp av i

medeltal 90 kronor för år, under det att samma personal enligt kommitténs

förslag skulle efter medicinalstyrelsens beräkning erhålla för en

gång ett belopp av i medeltal 90 kronor per man. Ehuruväl det av

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 212.

medicinalstyrelsen utdelade dyrtidstillägget utgår efter andra grunder än

kommittén och reservanten föreslagit, finner jag mig sakna anledning

att motsätta mig styrelsens förslag att från krigstidsbjälp undantaga

ifrågavarande personal.

Generaltullstyrelsen har vid besvarandet av nådig remiss i ämnet

anfört följande.

Under år 1915 hade ett antal extra ordinarie tjänstemän anställning

i styrelsens kansli och å dess byråer mot årligt arvode av 1,600—1,800

kronor. Då deras dagliga arbetstid understigit vad som i sådant avseende

vore stadgat beträffande den ordinarie personalen, syntes någon

krigstidshjälp till dem av dessa personer, som både barn att underhålla,

icke kunna ifrågakomma, så mycket mindre som de år 1916 för taxering

deklarerat för högre belopp än 2,000 kronor.

I fråga om den extra ordinarie personalen vid tullverket i övrigt

funnes ej några extra ordinarie tjänstemän med sådan fast årsanställning,

som kunde antagas vara avsedd i löneregleringskommitténs betänkande.

Mera sällan fortfore deras tjänstgöring hela året; den tid, varunder de

extra ordinarie tjänstemännen vore inkallade, sammanfölle i allmänhet

med seglationsperioden.

En av de i betänkandet angivna förutsättningarna för rätt att erhålla

krigstidshjälp, nämligen att vederbörande den 1 januari 1916 skulle

innehava och omedelbart dessförinnan under minst ett år innehaft stadigvarande

anställning, förelåge alltså icke beträffande sagda personal. Då

emellertid behovsprincipen lagts till grund för kommitténs förslag, ansåge

sig styrelsen böra framhålla, att giltig anledning syntes vara för handen

att bereda krigstidshjälp åt de extra ordinarie tulltjänstemän, som, i

övrigt uppfyllande de föreslagna villkoren för att komma i åtnjutande

av sådan hjälp, år 1915 varit inkallade i tjänstgöring hela seglationstiden

eller därutöver. Den omständigheten att dessa personer, på grund

av seglationens upphörande, under någon del av året gått miste om

avlöning från tullverket, måste nämligen antagas hava gjort deras ekonomiska

ställning än mera bekymmersam än vad fallet vore med den extra

ordinarie personalen i de statens verk, där de extra ordinarie tjänstemännen

hade anställning av stadigvarande art och åtnjöte förmånen av

en jämn inkomst året om. De under seglationstiden inkallade extra

ordinarie tulltjänstemannen torde under vintermånaderna, då tillfälle för

dem till inkomst i verket i regel saknades, icke kunna påräkna att

genom arbete på annat håll i nämnvärd mån förtjäna något till sitt

uppehälle. Härvid vore dessutom att märka, att då de extra ordinarie

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kunyl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 212.

tjänstemännen icke vore i tjänstgöring inkallade, de likväl vore skyldiga

att stå till tullverkets förfogande, om av någon anledning — exempelvis

sjukdomsfall bland den ordinarie personalen — deras biträde skulle för

någon tid behöva tagas i anspråk.

För den händelse nu angivna synpunkter skulle finnas förtjäna

beaktande, hade styrelsen sökt beräkna kostnaden för krigstidshjälp åt

den extra ordinarie personal, som enligt styrelsens åsikt borde därav

komma i åtnjutande, och därvid kommit till det resultat, att kostnaden

kunde antagas ej överstiga 20,000 kronor.

Såsom ovan blivit antytt förekomme emellertid, att extra ordinarie

tjänstemän användes i tjänstgöring under hela år. Under normala förhållanden

vore detta fallet endast i jämförelsevis mindre utsträckning,

men under år 1915 hade på grund av den ökade verksamhet, tullverket

fått sig ålagd, sådan användning av extra ordinarie tjänstemän ägt rum

i vidsträcktare mån. Dessa extra ordinarie tjänstemän syntes, även om

de på grund av sjukdom eller annan tillfällighet under någon kortare

tid av år 1915 icke varit i tillfälle att tjänstgöra, kunna och böra i fråga

om rätt till krigstidshjälp jämnställas med sådana extra ordinarie befattningshavare

med stadigvarande anställning, som kommittén åsyftat.

Under förutsättning att styrelsens här ovan gjorda framställning icke

skulle vinna avseende, hemställde styrelsen därför, att krigstidshjälp i

enlighet med kommitténs förslag i allt fall måtte beredas nu ifrågavarande

extra tjänstemän vid tullverket; och kunde det för sådant ändamål

erforderliga beloppet approximativt beräknas till 10,000 kronor.

Det synes mig icke förefinnas någon möjlighet att tillmötesgå

styrelsens förslag om krigstidshjälp åt till tjänstgöring tillfälligtvis för

större eller mindre del av ett år inkallade extra tulltjänstemän. Konsekvenserna

av ett medgivande härutinnan skulle bliva allt för vittomfattande.

Icke kan var och en extra tjänsteman, som tillfälligtvis uppehåller

en befattning, rimligen hava krav på att därför få åtnjuta krigstidshjälp.

Någonstädes måste gränsen dragas och det förefaller som om löneregleringskommitténs

härutinnan föreslagna villkor — innehavandet av

stadigvarande anställning under minst ett år omedelbart före år 1916 —

vore i stort sett lämpligt avpasssat.

För att emellertid en extra befattningshavare, som av sjukdom

eller annan orsak under någon kortare tid varit hindrad att tjänstgöra,

icke skall gå förlustig sin rätt till krigstidshjälp, synes det mig böra

stadgas, att den omständigheten, att extra befattningshavare under år

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

1915 åtnjutit tjänstledighet för styrkt sjukdom under högst tre månader

eller av annan orsak under högst en månad, icke skall inverka på hans

rätt härutinnan. Att eventuellt åtnjuten semester ej heller bör minska

vederbörandes rätt till krigstidshjälp, torde få anses ligga i öppen dag,

men lärer till undvikande av missförstånd böra uttryckligen stadgas.

Att, på sätt kommittén föreslagit, gift kvinnlig befattningshavare,

vars man lever, bör undantagas från åtnjutande av krigstidshjälp, finner

jag vara i sin ordning. Det står ock i överensstämmelse med vad som

under år 1915 bestämts ifråga om familjelönetillägg åt lärare vid folkskolor

och småskolor.

I sammanhang med sistberörda fråga har i kungl. kungörelse den

8 oktober 1915 föreskrivits, att dylikt tillägg skulle tillgodokomma

allenast sådan befattningshavare, som har eget äkta barn att försörja.

Kommittén har, då nu icke vore fråga om eu lönereglering utan om eu

tillfällig, av extra ordinarie förhållanden betingad hjälp, trott sig — i anslutning

till bestämmelsen i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt,

att avdrag med visst belopp medgives för varje på grund av

försörjningsplikt underhållet barn under 15 års ålder, och med stöd jämväl

av riksdagens skrivelse den 14 september 1915 angående familjeunderstöd

åt stamanställt manskap — icke böra i sitt förslag upptaga

detta villkor; och mot kommitténs härutinnan uttalade mening har jag

ej heller något att erinra.

I nu relaterade avseenden har fullständig enighet inom löneregleringskommittén

varit rådande.

Likaledes har inom kommittén icke varit mer än en mening därom,

att från åtnjutande av krigstidshjälp böra undantagas de befattningshavare,

vilka jämlikt den taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt,

som under år 1916 äger rum, hava att erlägga dylik skatt för högre

belopp än 2,000 kronor, hustrus taxering däri inbegripen.

Enighet har inom kommittén jämväl rått därom att till krigstidshjälp

berättigade befattningshavare höra, med hänsyn till det större eller

mindre behovet av understöd, indelas i grupper samt att vid bedömande

av behovet avseende bör fästas dels vid barnantalet och dels vid befattningshavarens

ekonomiska ställning.

Jämväl i dessa avseenden ansluter jag mig till kommitténs förslag.

Om sättet för nyss antydda grupperings (gradations) verkställande,

vad den ekonomiska ställningen angår, ävensom i viss mån beträffande

understödens belopp hava däremot olika meningar inom kommittén uttalats.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212. 33

Kommitténs majoritet, till vilken föredraganden i ärendet, revisionskommissarien

Richard Vide, med tvekan anslutit sig, har föreslagit att

gruppindelningen skulle ske, för ordinarie befattningshavare med ledningav

de enligt 1910 års stat eller andra för det året gällande bestämmelser

utgående avlöningsförmånerna i lön, tjänstgöringspenningar, ålderstillägg,

bostad med bränsle och lyse eller ersättning därför, beklädnad eller

ersättning därför, ortstillägg, tillfälligt lönetillägg, dagavlöning (vid

armén och marinen) och dylika till belopp eller värde på förhand bestämbara

förmåner, och för extra befattningshavare med ledning av värdet

utav de uppburna avlöningsförmånerna i deras helhet under år 1915.

Reservanten, ledamoten av riksdagens andra kammare August

Nilsson i Kabbarp, vill däremot till grund för grupperingen lägga det

beräknade belopp, för vilket befattningshavaren under år 1916 har att

erlägga skatt enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt.

Kommitténs majoritet har till stöd för sitt förslag härutinnan anfört,

att det för de myndigheter, som skola verkställa utbetalning av

krigstidslijälp, torde vara förenat med relativt lindrigt besvär att med

ledning av de lätt tillgängliga uppgifterna om vederbörandes fasta avlöningsförmåner

uppgöra eu utbetalningslista och ur listan sedermera

stryka dem, som befinnas vara taxerade till inkomst- och förmögenhetsskatt

för högre belopp än 2,000 kronor, men att däremot uppgörande

av en dylik lista enligt taxeringen, men med iakttagande tillika, att

vederbörandes fasta avlöningsförmåner för år räknat ej överstege 2,000

kronor, säkerligen bleve betydligt mera tidsödande. På grund härav

och då det gällde utbetalning av medel till tiotusentals befattningshavare

har kommitténs majoritet ansett själva gruppindelningens verkställande

med ledning av taxeringen, om än teoretiskt riktigare än samma indelnings

baserande på de fasta avlöningarnas storlek, av rent praktiska

skäl icke böra äga rum.

Föredraganden i ärendet hos löneregleringskommittén har i ett

särskilt yttrande närmare utvecklat sin åsikt i frågan på följande sätt:

»Under ärendets beredning hos löneregleringskommittén har jag ifrågasatt,

huruvida icke befattningshavarnas inkomst- och förmögenhetsskattetaxering, efter

medgivna avdrag, borde läggas till grund, ej blott, såsom kommittén nu föreslår,

vid sidan av löneförmånerna för angivande av den ekonomiska ställning, vid vilken

befattningshavare uteslutas från delaktighet i krigstidshjälpen, utan även för bestämmande

av det belopp, som till vederbörande finge utgå för vart barn.

Enligt kommitténs förslag måste olika grunder tillämpas för gradation av

befattningshavarna i berörda avseende. De ordinarie skulle nämligen graderas efter

de fasta avlöningsförmånerna, de extra däremot efter beloppet av alla deras inkomster

i tjänsten. Om gradationen däremot verkställdes med ledning av taxeringen,

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 187 höft. (Nr 212.) 5

Särskilt

yttrande av

föredraganden

i löneregleringskommittén.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

skulle den kunna ske efter en och samma grund för ordinarie och för extra befattningshavare,

och den bleve rättvisare, enär den komme att röna inflytande av alla

de faktorer, som enligt svensk lagstiftning konstituera en persons skatteförmåga,

d. v. s. hans ekonomiska ställning.

Jämväl en annan mindre betydande olägenhet, som är förenad med kommitténs

förslag, skulle också undvikas genom gradationens verkställande enbart med

ledning av inkomst- och förmögenhetsbeskattningen.

Ett exempel torde lättast klargöra detta.

En i Stockholm bosatt vaktmästare med 1,300 kronors avlöning i tjänsten

och 400 kronors annan inkomst samt med försörjningsplikt mot 2 minderåriga barn

skulle enligt kommitténs förslag erhålla krigstidshjälp med 140 kronor. En med

honom jämnställd vaktmästare i Växjö åtnjuter icke ortstillägg; dennes avlöning

blir därför 150 kronor mindre, i följd varav hans krigstidshjälp enligt kommitténs

förslag skulle utgå med 160 kronor.

På sådant sätt blir ortstillägget, som ju är avsett att motväga de ökade

levnadskostnaderna i storstaden under normala förhållanden, en anledning till minskning

av krigstidshjälpen, som avser att motväga den i följd av världskriget inträffade,

i storstaden ingalunda mindre än i landsortstaden kännbara dyrtiden.

Denna olägenhet skulle undvikas om man till grund för gradationen lade

inkomst- och förmögenhetsbeskattningen.

Vaktmästaren i Stockholm får vid taxeringen njuta avdrag för 2 barn med

200 kronor, för kommunalutskylder, pensionsavgift, avgift till änke- och pupillkassa

o. d. med förslagsvis 200 kronor och för dyrort med förslagsvis 300 kronor. Inkomst-

och förmögenhetsskatt påföres honom sålunda för 1,000 kronor.

Hans kollega i Växjö, med 1,550 kronors inkomst, erhåller vid taxeringen

enahanda avdrag utom för dyrort, och han har alltså att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt

för 1,150 kronor.

Om gradationen verkställes endast efter taxeringen och med 200 kronors

intervaller, på sätt kommittén föreslår, komma alltså dessa båda i ekonomiskt avseende

likställda vaktmästare att erhålla lika stora belopp i krigstidshjälp.

Vid gradationens uppgörande med ledning av taxeringen och med de föreslagna

intervallerna skulle, i ett eller annat gränsfall, av två på nyss angivet sätt

likställda befattningshavare den som bor i Stockholm kunna erhålla i krigstidshjälp

för vart barn 10 å 15 kronor mer än den som bor i Växjö. En sådan ojämnhet

går dock i rätt riktning, enär den av kriget framkallade dyrtiden otvivelaktigt gör

sig hårdare gällande i Stockholm än i Växjö. Kommitténs förslag däremot ger,

såsom förut påvisats, i dylika fall större krigstidshjälp åt den som bor å billig ort

än åt den som bor å dyr ort.

Mot kommitténs förslag om gradationens verkställande med anledning av de

fasta avlöningsförmånerna skulle visserligen jämväl kunna erinras att lotsarna, vilkas

s. k. lotslott under år 1915 i en del fall överstigit 10,000 kronor per man och

mycket ofta uppgått till mer än dubbla beloppet av den fasta avlöningen, komma

att bliva särskilt gynnade i fråga om krigstidshjälp. Åtminstone hälften av dem

faller emellertid för 2,000-kronorsgränsen vid taxeringen, och den ekonomiska innebörden

för statsverket av lotsarnas gynnsamma ställning härutinnan kan därför

antagas ej bliva av synnerlig betydenhet.

Ehuruväl, såsom kommittén också medgiver, gradationens verkställande med

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Katigt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

ledning av taxeringen är teoretisk riktigare än dess verkställande med ledning av

inkomsten, kan jag dock icke bestrida, att kommitténs skäl för den sistnämnda

metodens användning äro tungt vägande. Det förhåller sig nog sä som kommittén

framhåller, att det för de myndigheter, som skola verkställa utbetalning av krigstidshjälpen,

är förenat med relativt lindrigt besvär att med ledning av de lätt tillgängliga

uppgifterna om vederbörandes fasta avlöningsförmåner uppgöra en utbetalningslista

och ur listan sedermera stryka dem, som befinnas vara taxerade till inkomst-

och förmögenhetsskatt för högre belopp än 2,000 kronor, medan däremot

uppgörande av en dylik lista enligt taxeringen men med iakttagande tillika, att

vederbörandes fästa avlöningsförmåner för år räknat ej överstiga 2,000 kronor,

säkerligen blir betydligt mera tidsödande.

Då det här gäller utbetalning av medel till tiotusental befattningshavare,

samt de nyss påpekade ojämnheterna i vissa gränsfall — sådana ojämnheter kunna

icke på något sätt helt och hållet undvikas —- säkerligen bliva sällan förekommande

och av ringa betydelse, har jag för min del ansett skälen för den ena eller andra

metodens användning väga tämligen jämnt, och jag har för den skull, om än efter

tvekan, ansett mig kunna biträda det av kommitténs flesta ledamöter framlagda

förslaget till frågans lösning jämväl i vad nu föreliggande detalj angår.»

Reservanten inom kommittén liar motiverat sitt förslag på följande

sätt:

»I likhet med kommitténs övriga ledamöter anser även jag, att i detta fall,

där det icke gäller lönereglering utan tillfällig nödhjälp, bör den s. k. behovsprincipen

vinna tillämpning. Jag finner det alltså väl motiverat, att understödet

utgår endast till befattningshavare, som har barn att försörja och vars inkomst

understiger en viss gräns. Däremot måste jag med beklagande konstatera, att kommitténs

förslag i andra hänseenden avviker från den grundläggande principen på ett

sådant sätt, att det i tillämpningen skulle medföra verkliga orättvisor. Genom den

gruppering av understödstagarna efter avlöningsförmånerna, som kommittén föreslagit,

och genom det sätt, varpå gränsen uppåt blivit dragen, måste det i en mängd

fäll inträffa, att tjänstemän å dyrort erhålla mindre understöd per barn än i grad

likställda tjänstemän å billig ort — det kan även hända, att en tjänsteman får

mindre understöd per barn än sin i grad likställda kamrat å samma ort blott därför

att han har större familj än den senare — och slutligen kan det hända, att tjänsteman

går förlustig allt understöd, blott därför att han råkat bliva placerad å dyrort.

Dessa olägenheter hos kommittéförslaget äro så betydande, att de svårligen

kunna undgå att hos vederbörande väcka ett berättigat missnöje.

För att låta den grundläggande behovsprincipen komma till ett mera konsekvent

och fulltonigt uttryck och därmed också undvika de oegentligheter, som jag

nu påpekat, har jag under ärendets beredning i kommittén förfäktat den meningen,

att befattningshavarnas inkomst- och förmögenhetstaxering, efter medgivna avdrag,

borde läggas till grund ej blott för angivande av den ekonomiska ställning-, vid vilken

befattningshavare uteslutas från delaktighet i krigstidshjälpen. utan även för bestämmande

av det belopp, som till vederbörande finge utgå för vart barn.

De invändningar, som jag mött, ha icke kunnat förmå mig att uppgiva denna

tanke. Den nya beskattningsmetoden är det bästa medel, som står oss till buds,

Reservantens

motivering.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

36 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

att träffa en persons verkliga kapacitet i ekonomiskt hänseende. Och då det som

här gäller befattningshavare i statens tjänst torde det vara mindre anledning än

eljes, om ens någon, att misstro deklarationernas tillförlitlighet. Kommittén medger

också själv, att grupperingen eller gradationens verkställande med ledning av taxeringen

är teoretiskt riktigare än dess verkställande med ledning av löneförmånerna.

Att det, såsom kommittén framhåller, för de myndigheter, som skola verkställa

utbetalningen av krigstidshjälpen, blir förenat med relativt lindrigt besvär att med

ledning av de lätt tillgängliga uppgifterna om vederbörandes fasta avlöningsförmåner

uppgöra en utbetalningslista och ur listan sedermera stryka dem, som befinnas vara

taxerade till inkomst- och förmögenhetsskatt till högre belopp än 2.000 kronor,

medan däremot uppgörande av en dylik lista enligt taxeringen men med iakttagande

att de fasta avlöningsförmånerna för år räknat ej överstiga 2,000 kronor, säkerligen

blir betydligt mera tidsödande, detta vill jag icke bestrida. Men en så underordnad

omständighet bör icke, synes det mig, få bliva den avgörande. Den praktiska olägenhet

i detta avseende, som kommittén finner så betydande, reduceras emellertid

enligt mitt förslag därigenom, att detta förslag såväl vid topphuggningen som vid

grupperingen tager hänsyn endast till taxeringen. Och en ytterligare lättnad kan

beredas vederbörande myndigheter, därest man vill grunda utbetalningen icke på

detta utan på föregående års taxering.»

Kommitténs majoritet och reservanten äro ense därom, att grupperingens

verkställande med ledning av taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt

är teoretiskt riktigare än dess verkställande med ledning

av de beräknade eller faktiska löneförmånerna.

Det låter sig icke förnekas, att kommitténs förslag i vissa fall, på

sätt i nyssberörda särskilda uttalanden till kommitténs protokoll anförts,

medför ojämnheter och orättvisor. Om än dessa kunna antagas icke

bliva av synnerligen stor betydelse för personalen vid de statsinstitutioner,

där, såsom exempelvis vid statens kommunikationsverk, extra

inkomster i eller utom tjänsten endast i ringa grad förekomma, är förhållandet

dock ett annat exempelvis vid lotsverket och tullverket, där

ojämnt utfallande extra inkomster i tjänsten spela större roll.

Enligt kommitténs förslag skulle krigstidshjälpen utgå efter i viss

mån olika grunder åt ordinarie och åt extra personal. Då man vet, att

åtskilliga å extra stat uppförda befattningshavare hava enahanda avlöning

och arbete som motsvarande ordinarie befattningshavare, ligger jämväl

häri ett skäl att om möjligt söka få till stånd enhetliga bestämmelser

rörande krigstidshjälp åt statens tjänare, oberoende av deras egenskap

av ordinarie eller extra.

Kommittén har mot grupperingens verkställande med ledning av

taxeringen intet annat att andraga än det ökade besväret med utbetalningslistornas

uppgörande. Det förefaller som om detta besvär skulle

i ej oväsentlig grad kunna reduceras om, på sätt i Danmark äger rum,

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

‘Kungl. Maj.t» Nåd. Proposition Nr 212.

krigstidshjälpen utbetalades efter därom av befattningshavaren gjord ansökning'',

tecknad å eu av vederbörande myndighet tillhandahållen blankett,

med av sökanden under viss förpliktelse och ansvarspåföljd lämnade

uppgifter om hans egen och hustrus taxering, antalet barn under 15

års ålder etc. Det kan nog icke förnekas, att härvid arbetet med listornas

upprättande, kontrollering i misstänkta fall av vederbörandes uppgifter

o. d. blir mera betungande än det av kommittén föreslagna sättet,

då avlöningsutbetalarens personliga kännedom om befattningshavarnas

ekonomiska ställning och familjeförhållanden otta torde kunna giva honom

tillräckligt stöd för utbetalning av krigstidshjälp, även om skriftliga

bevis rörande taxeringen och barnantalet icke företes. Men detta ökade

arbete blir enligt mitt förmenande icke så stort, att det bör hindra

tillämpningen av det utav kommitténs samtliga ledamöter såsom teoretiskt

riktigare betecknade tillvägagångssättet.

Härtill kommer, att enligt reservantens förslag krigstidshjälp skulle

komma statens befattningshavare till del i betydligt större omfattning

än enligt kommitténs förslag. Den ökade kostnad, som ett bifall till

förstnämnda förslag skulle medföra, torde, såsom jag längre fram lärer

få närmare utveckla, icke bliva så avsevärd, att avgörande betänkligheter

i detta avseende kunna göras gällande.

Jag anser mig alltså böra i detta avseende följa reservantens förslag.

Löneregleringskommittén — som uppgjort sitt förslag under den

uttryckliga förutsättningen, att krigstidshjälpen icke bör betraktas såsom

en avlöningsförmån i egentlig mening, utan som en av den exceptionella

dyrtiden betingad, för en gång utgående gratifikation eller nödhjälp

har hemställt, att då den krigstidshjälp, som efter proposition av Kungl.

Maj:t kan varda av 1916 års riksdag beviljad, måste antagas vara behövlig

för täckande åtminstone delvis av redan åsamkade utgifter, samma

hjälp måtte få utbetalas redan under år 1916; och med hänsyn såväl

till nu nämnda omständighet som även till önskvärdheten att så mycket

som möjligt begränsa det ändock säkerligen rätt betungande arbetet

med krigstidshjälpens utbetalande, redovisande och kontrollerande, har

det synts kommittén önskvärt, att hela det belopp, som i dylik hjälp

nu kan komma att tillerkännas en befattningshavare, må varda på en

gång till honom utbetalt.

Häremot är från min sida intet att erinra.

I anslutning till vad jag ovan anfört synes lämpligen böra föreskrivas

att en var, som anser sig berättigad till krigstidshjälp, skall hos

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.''

den, som utbetalar hans avlöning, senast den 30 september 1916 på

en tillhandahållen blankett göra anhållan om dylik hjälp och därvid

lämna uppgifter om taxering, barnantal etc.

Bestämmandet dels av den inkomstsgräns, efter vars överskridande

någon krigstidshjälp icke må ifrågakomma, dels av det belopp, som

skall beräknas för vart minderårigt barn, och dels av ett maximum, utöver

vilket krigstidshjälp icke tillkommer en befattningshavare, borde,

enligt kommitténs mening, ske med aktgivande ej mindre på befattningshavarnas

större eller mindre behov och statsverkets förmåga att utan

andra medborgares oskäliga betungande bispringa sina nödställda tjänare

än även därpå att krigstidshjälpen icke skall vara avsedd att sätta statens

funktionärer i ett avgjort gynnat läge i jämförelse med rikets övriga

innebyggare i allmänhet. Kommittén erinrar i detta sammanhang hurusom

svensk medborgare i allmänhet är skyldig att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt

så snart det taxerade beloppet eller, i fråga om äkta makar,

de för dem båda taxerade beloppen sammanräknade uppgå till 800 kronor.

Direkta bidrag till statsutgifterna och således jämväl till eventuell

krigstidshjälp komma sålunda — säger kommittén — att enligt gällande

författningar, oavsett konsumtionsskatter, krävas även av personer, som

i inkomsthänseende äro avgjort sämre ställda än så gott som alla i

statens tjänst anställda befattningshavare. Häri och i de stora och oavvisliga

krav, som kristiden ställde på statsverket, läge enligt kommitténs

mening ett starkt skäl att icke låta krigstidshjälpen utgå till andra än

de lägst avlönade befattningshavarna, och efter dessa grundsatser har

kommittén uppgjort sina förut återgivna förslag, enligt vilka från rätt

till krigstidshjälp uteslutits dels de som hava att utgöra inkomst- och

förmögenhetsskatt för högre belopp än 2,000 kronor, dels de ordinarie

befattningshavare, vilkas fasta avlöningsförmåner för år 1916 kunna

beräknas överstiga 2,000 kronor, och dels de extra befattningshavare,

vilkas samtliga inkomster av tjänsten under år 1915 överstigit 2,000 kronor.

Kommittén har av nyss antydda skäl icke vågat sätta gränsen

högre, ehuru kommittén förklarat sig väl inse, att kristiden vållade

även högre avlönade befattningshavare svårigheter, som det nog skulle

vara önskligt att kunna lindra eller avhjälpa.

Reservantens förslag skiljer sig från kommitténs jämväl därutinnan,

att han indelar befattningshavarna i sex grupper med högsta beräknade

belopp, för vilka inkomst- och förmögenhetsskatt utgår, av resp. 1,000,

1,200, 1,400, 1,600, 1,800 och 2,000 kronor samt att krigstidshjälpen

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 212.

för vart barn till och med det femte av honom föreslås till resp. 80,

70, 60, 50, 40 och 30 kronor, medan kommittén föreslär allenast fem

grupper med en högsta avlöning av resp. 1,200, 1,400, 1,600, 1,800 och

2,000 kronor samt krigstidshjälp för vart barn till och med det femte av

resp. 80, 70, 60, 45 och 30 kronor.

För att med varandra kunna jämföra dessa båda förslag gäller

det att finna eu relation mellan å ena sidan beräknad fast inkomst eller

faktiskt åtnjuten avlöning och å andra sidan taxering till inkomst- och

förmögenhetsskatt.

Vid taxeringen ökas den fasta inkomsten med beloppet av extra

inkomster i tjänsten och inkomster utom tjänsten, med hustrus inkomst

samt med en sextionde! av förmögenhet; den faktiska inkomsten i

tjänsten ökas med beloppet av inkomster utom tjänsten, med hustrus

inkomst samt med en sextionde! av förmögenhet. Avdrag äga i båda

fallen rum för utskylder med undantag av kronoutskylder, för ränta å

gäld, för vissa försäkringspremier och andra avgifter, för vart på grund

av försörjningsplikt underhållet minderårigt barn, för långvarig sjukdom,

för olyckshändelser m. m., varjämte å ort, där levnadsomkostnaderna

äro synnerligen höga i jämförelse med vad de äro inom riket i allmänhet,

det taxerade beloppet må minskas, för skattskyldig, vilkens taxerade

belopp icke överstiger 1,800 kronor, med högst 300 kronor, och för

den, vilkens taxerade belopp överstiger 1,800 kronor, men icke 3,000

kronor, med högst 200 kronor.

Jag har låtit göra ett försök att med ledning av de i kammarrätten tillgängliga

senaste taxeringslängderna — för år 1914 — göra ett överslag

huru det ställer sig med taxeringen av de lägst avlönade statsfunktionärerna.

Oavsett att dessa taxeringslängder hänföra sig till förhållanden

som ligga så långt tillbaka i tiden som år 1913, har det visat

sig omöjligt att på denna väg komma till en absolut tillförlitlig kalkyl.

Man finner t. ex. stationskarlar, banvakter, vaktmästare eller »arbetare»

taxerade för visst belopp; utan en specifik undersökning i vart särskilt

fall är det ofta omöjligt att veta, huruvida dessa personer äro anställda

i allmän eller enskild tjänst. Ordinarie befattningshavare i statens tjänst

åtnjuta frihet från sådan pensionsavgift, som utgår enligt lagen om

allmän pensionsförsäkring, och denna omständighet underlättar utforskandet,

men extra befattningshavare äro skyldiga att i likhet med andra

medborgare erlägga dylik avgift.

Understundom äro de taxerade personernas yrken icke uppgivna.

Taxeringslängden gör ingen åtskillnad mellan inkomst av allmän och

Statistisk

utredning.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

av enskild tjänst eller arbetsanställning. Korteligen, det är icke möjligt

att ur taxeringslängderna hämta några fullt säkra allmängiltiga sifferuppgifter

rörande förhållandet mellan en statsfunktionärs avlöning i

tjänsten och hans taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt.

En mängd dylika taxeringar hava i nu förevarande sammanhang

varit föremål för undersökning. Någon enstaka gång händer det att

en med mindre än 2,000 kronor om året avlönad statstjänare taxeras

till utgörande av inkomst- och förmögenhetsskatt för högre belopp än

2,000 kronor. Däremot är det mycket vanligt att befattningshavare

med avlöningsförmåner mellan 2,000 och 2,500 kronor, ja i enstaka fall

ända upp till 3,000 kronor och därutöver, taxeras lägre än 2,000 kronor.

Förhållandena i detta avseende äro helt olika på olika platser

inom riket, detta beroende huvudsakligen på föreskriften att å ort med

synnerligen höga levnadskostnader i jämförelse med dem uti riket i

allmänhet taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt kan för skattskyldiga

intill vissa inkomstgränser nedsättas med högst 300 kronor.

Det enda generella resultat man med full säkerhet kan draga ur

en undersökning av nu antydd art är det, att det belopp, för vilket en

befattningshavare i statens tjänst i nu ifrågavarande avlöningskategorier

och med försörjningsplikt mot barn under 15 års ålder har att erlägga

inkomst- och förmögenhetsskatt, i det stora flertalet fall väsentligt understiger

hans inkomst i tjänsten. Att med någon större grad av säkerhet

angiva storleken av denna differens är emellertid, såsom förut nämnts,

icke möjligt utan synnerligen vidlyftig och tidskrävande undersökningav

ett stort antal befattningshavares inkomst- och taxeringsförhållanden.

1 stort sett torde man dock kunna, med ledning av cirka 900 undersökta

fäll, antaga att denna differens över huvud taget uppgår, å orter, där levnadskostnaderna

icke äro synnerligen höga i jämförelse med dem uti riket

i allmänhet, till omkring 500 kronor, å platser där avdrag vid taxeringen

för dyrorts skull sker med högst 200 kronor, till omkring 600 kronor och

å plats där dylikt avdrag äger rum med högst 300 kronor till omkring

700 kronor eller i ungefärligt medeltal för hela riket till omkring 600 kronor.

Reservantens förslag medför, såsom av det ovanstående framgår,

större kostnader för det allmänna än kommitténs förslag. »Om än»,

säger reservanten, »i vissa fall, där befattningshavare gör sig extra

inkomster i betydligare omfattning, hjälpen blir mindre eller eventuellt

alls ingen — och även detta är ju eu obestridlig förtjänst hos mitt förslag

— så torde dock i stort sett detta förslag i jämförelse med kommittéförslaget

utsträcka krigstidshjälpen till ett större antal befattningshavare

och även i vissa fall utmäta hjälpen något rundligare. Med all

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

sannolikhet kan dock totalkostnaden icke överstiga det belopp, som

finansministern för ifrågavarande ändamål upptagit i statsverkspropositionen,

eller 3.5 miljoner kronor.»

Reservantens förslag innebär å ena sidan, att en eller annan befattningshavare,

som har betydligare extra inkomster i eller utom tjänsten,

kan komma att i krigstidshjälp uppbära lägre belopp än han skulle få

enligt kommitténs förslag, men å andra sidan dels att åtskilliga ordinarie

befattningshavare med fast avlöning till värde av mer än 2,000

kronor för år räknat — särskilt fanjunkare och andra underofficerare,

lokomotivförare, kontorsbiträden vid statens järnvägar och tullvaktmästare

— samt en eller annan extra befattningshavare med mer än

2,000 kronors inkomst i tjänsten kunna, i motsats mot vad kommittén föreslagit,

varda delaktiga i krigstidshjälpen, dels ock att befattningshavarna,

med undantag av de i lägsta avlöningsklassen stående, komma att med

mycket få undantag placeras i grupper med högre krigstidshjälp för

vart barn än enligt kommitténs förslag. Ingen av de befattningshavare,

som enligt kommitténs förslag skulle erhålla krigstidshjälp, bleve däremot

enligt reservantens förslag utesluten från dylik hjälp.

Under antagande att det belopp, för vilket en befattningshavare,

som är beskattad för högst 2,000 kronor och som har barn under 15 år

att försörja, är skyldig att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt, i medeltal

med 600 kronor understiger värdet av hans på ena eller andra sättet

beräknade årsavlöning — vilket antagande vinner stöd av den nyss antydda

undersökning, vars resultat här efteråt framläggas — ställer sig en jämförelse

mellan i ekonomiskt avseende likställda befattningshavares krigstidshjälp

enligt kommitténs förslag och reservantens förslag påföljande sätt:

Avlöning

högst

kronor

Taxering

högst

kronor

Krigstidshjälp för

vart barn

enligt

kommitténs

förslag

kronor

enligt

reservantens

förslag

kronor

1,200

600

80

80

1,400

800

70

80

1,600

1,000

60

80

1,800

1,200

45

70

2,000

1,400

30

60

2,200

1,600

—

50

2,400

1,800

—

40

2,600

2,000

—

30

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 187 höft. (Nr 212.)

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

Reservantens förslag är sålunda, såsom förut sagts, i stort sett för

statstjänarna betydligt förmånligare än kommitténs.

För att ytterligare belysa detta har jag låtit med ledning av 1914

års taxeringslängder verkställa en i efterföljande tabeller sammanfattad

jämförelse .mellan ordinarie statstjänares av vederbörande taxeringsnämnder

till bevillning uppskattade inkomst av arbetsanställning, tjänst

eller pension, deras taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt samt

den krigstidshjälp, som skulle tillkomma dem enligt kommitténs förslag

och enligt reservantens förslag. Den till bevillning taxerade inkomsten av

»arbetsanställning, tjänst eller pension» har därvid, utom i några få

särskilt angivna fall, då det utan vidare är uppenbart att och till huru

stor del den måste härröra från annat än statstjänsten, antagits motsvara

befattningshavarens fasta avlöningsförmåner för år 1916.

Undersökningarna hava omfattat samtliga ordinarie statstjänare,

vilka hava barn under 15 år att försörja och icke påförts inkomst- och

förmögenhetsskatt för högre belopp än 2,000 kronor, inom städerna

Växjö, Eskilstuna, Östersund och Haparanda, i Bollnäs köping samt i

lokalt begränsade delar av städerna Stockholm, Malmö och Karlskrona.

Vid tabellernas läsning bör beaktas, att vederbörande taxeringsnämnder,

med stöd av 19 § 1 mom. i förordningen om inkomst- och

förmögenhetsskatt den 28 oktober 1910, medgivit, att det till dylik skatt

år 1914 taxerade beloppet må minskas för skattskyldig, vars taxerade

belopp icke överstiger 1,800 kronor, i Eskilstuna och Karlskrona med

200 kronor samt i Stockholm och Malmö med 300 kronor, och för den,

vars taxerade belopp överstiger 1,800 kronor men icke 3,000 kronor, i

Eskilstuna och Karlskrona med 100 kronor samt i Stockholm och Malmö

med 200 kronor.

Undersökningarna hava givit följande resultat:

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212. 43

Av taxeringsnämnd

Krigs tidshjälp

1

till bevill- ning taxe- rad inkomst

av arbets- am tällning,

tjänst eller

pension

beräknat

belopp efter

vilket in- komst- och

förmögen- hetsskatt

skall

erläggas

Antal

minder-

i kronor

kriga

barn

enligt

kommitténs

förslag

enligt

reservantens

förslag

isumvii ? alju*

1,063

700

2

160

160

1,210

900

2

140

160

2,098

1,500

4

.

200

2,217

1,800

1

_

40

1,505

1,000

3

180

240

1,702

1,500

2

90

100

1,657

1,400

i

45

60

1.586

600

4

240

320

1,507

1,000

5

300

400

1,561

1,600

5

300

250

2,233

1,400

4

_

240

1,760

1,400

2

90

120

1,600

1,000

3

180

240

1,529

900

4

240

320

1.170

900

1

80

80

1,251

900

2

140

160

1,592

1,100

3

180

210

1,253

1,716

700

4

280

320

1,500

1

45

50

Regementstrumslagare ..................

1,652

1,300

1

45

60

20 st. Summa

31,862

23,100

54

2,735

3,730

Staden Eskilstnna.

2,075

1,200

6

350

1,676

600

7

225

400

1,450

1.000

1

60

80

1,692

1,100

2

90

140

1,684

1,200

i

45

70

1,869

1,300

i

30

60

1,326

1,400

i

70

60

Telefonarbetare ..........................

885

500

i

80

80

8 st. Summa

12,657

8,300

20

600

1,240

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

Staden Östersund.

Förste postbetjänt............

postiljon ..

Brevbärare ................

Förste postvaktmästare.

Löjtnant ...................

Underlöjtnant ..............

Löjtnant ...................

Postiljon ....................

Fanjunkare

Styckjunkare

Kanslivaktmästare .

Vaktkonstapel......

Tullvaktmästare .

Stationskarl.......

Av taxer

till bevill- ning taxe- rad inkomst

av arbets- anställning,

tjänst eller

pension

mgsnämnd

i beräknat

j belopp efter

vilket in- komst- och

förmögen- hetsskatt

skall

erläggas

Antal

minder-

åriga

barn

Krigstidshj älp

i kronor

enligt

kommitténs

förslag

enligt

reservantens

förslag

1,670

3

135

240

1,720

1,500

2

90

100

2,140

1,600

3

—

150

1,860

1,500

1

30

50

1,760

1,300

3

135

180

1,270

—

3

210

240

1,550

1,300

1

60

60 j

2,490

1,800

2

—

80

1,760

1,400

i

45

60

2,340

2,000

i

—

30

1,520

1,200

3

180

210

1,680

900

6

225

400

2,410

1,600

3

_

150

2,560

1,900

4

120

2,560

2,000

5

—

150

2,560

1,900

4

—

120

2,560

1,600

8

—

250

2,400

1,800

2

—

80

2,260

1,900

i

—

30

2,540

1,900

o

O

—

90

3,100

1,800

7

—

200

2,540

1,900

4

—

120

1,170

1,200

1

80

70

1,250

800

2

140

160

1,340

800

3

210

240

1,880

1,500

2

60

100

1,370

900

3

210

240

1,250

1,000

1

70

80

1,300

900

2

140

160

1,510

1,100

i

60

70

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is Nåd. Proposition Nr 212.

45

Av taxeringsnämnden

Krigstidshjälp

till bevill- ning taxe-

beräknat

belopp efter

vilket in- komst- och

förmögen- hetsskatt

skall

erläggas

Antal

minder-

i kronor

råd inkomst

av arbets- anställning,

tjänst eller

pension

ånga

barn

enligt

kommitténs

förslag

enligt

reservantens

förslag

1,370

1,560

1,480

1,480

1,470

2,080

1,730

1,770

1,660

1,670

1,710

2,070

900

3

210

240

1,200

800

1,100

900

1

60

70

300

400

i

60

70

4

240

320

1,300

1,500

6

300

1

50

1,300

2

90

120

1,400

i

45

60

1,300

2

90

120

1,300

1,400

2

4

90

120

240

1,720

1,790

1,710

2,040

2,030

1,460

1,530

1,400

1

45

60

1,300

4

180

240

_

2

90

160

1,600

1

50

1,300

5

300

1,000

3

180

240

1,300

1

60

60

1,460

1,710

1,560

1,000

2

120

160

1,300

2

90

120

1,100

2

120

140

1,680

2,020

1,980

1,710

2,020

2,320

2,320

1,100

2

90

140

1,500

3

150

1,200

150

350

1,200

3

135

210

1,800

1

40

1,400

6

300

1,700

4

160

2,320

2,320

1,600

4

200

» .................................

1,900

2

_

60

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

Av taxerin

till bevill- ning taxe- rad inkomst

av arbets- anställning,

tjänst eller

pension

gsnämnden

beräknat

belopp efter

vilket in- komst- och

förmögen- hetsskatt

skall

erläggas

Antal

minder-

åriga

barn

Krigsti

i kr

enligt

kommitténs

förslag

dshjälp

onor

enligt

reservantens

förslag

Kontorsbiträde............................

1,590

1,400

3

180

180

» ............... ...........

1,640

1,300

1

45

60

» ..............................

2,210

1,200

6

—

350

» ..............................

1,410

1,100

1

60

70

» .............................

2,050

1,700

3

—

120

» ..............................

2,070

1,600

2

—

100

» ..............................

2,010

1,900

1

_

30

» ..............................

2,020

1,800

1

—

40

Lokförare...................................

2,340

1,900

2

—

60

» ....................................

2,320

1,700

4

—

160

> ..................................

2,460

1,900

3

—

90

» .....................................

2,580

1,500

6

—

250

» ....................................

2,580

1,200

1

—

70

Lokeldare....................................

2,490

2,000

3

—

90

» ....................................

1,590

1,300

1

60

60

» ....................................

1,650

1,300

2

90

120

» ....................................

2,090

1,600

3

—

150

» ....................................

2,050

1,800

1

—

40

» ....................................

1,870

1,500

2

60

100

» ....................................

1,810

1,300

3

90

180

» ....................................

1,890

1,500

2

60

100

» ....................................

1,600

1,300

1

60

60

» ...................................

1,630

1,300

1

45

60

Kontorsskrivare ...........................

2,280

1,500

4

—

200

Banvakt ...................................

1,250

1,000

1

70

80

Stationsförman ...........................

1,800

1,200

3

135

210

> ...........................

1,460

1,000

3

180

240

Förrådsvakt.................................

1,180

1,000

1

80

80

» ................................

1,150

600

4

320

320

Vagnförman.................................

1,810

1,500

1

30

50

Vagnskötare...............................

1,450

—

4

240

320

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212. 47

Av taxeringsnämnd

Krigstidshjälp

till bevill- 1

ning taxe- i

beräknat

belopp efter

vilket in- komst- och

förmögen- hetsskatt

skall

erläggas

Antal

minder-

i kronor

råd inkomst

av arbets- anställning,

tjänst eller

pension

ånga

barn

enligt

kommitténs

förslag

enligt

reservantens

förslag

Vagn karl .........................

1,360

1,000

2

140

160

» .........................

1,520

1,300

2

120

120

» .........................

1,430

1,000

i

60

80

95 st.

Summa

176,710

126,300

249

6,695

13,880

Staden Haparanda.

Gränsridare......................

1,790

1,500

3

135

150

» ......................

1,700

800

3

135

240

» ......................

1,760

1,000

4

180

320

» .....................

1,690

1,300

1

45

60

» .....................

1,700

1,000

6

225

400

» .....................

1,570

1,100

3

180

210

» .....................

1,500

800

5

300

400

i Postvaktmästare...............

1,580

900

4

240

320

» ...............

1,420

1,000

1

60

80

» ...............

1,570

1,200

3

180

210

1 Tullvaktmästare...............

2,310

1,700

3

—

120

> ...............

1,790

1,300

1

45

60

» ...............

2,540

1,900

4

—

120

» ...............

2,300

1,600

6

—

250

» ...............

1,700

900

3

135

240

» ...............

2,000

1,200

6

150

350

16 st.

Summa

28,920

19,200

56

2,010

3,530

Bollnäs köping.

Kontorsbiträde........

2,170

1,200

5

—

350

» ..................

1,750

1,300

i

45

60

Lokförare........................

2,430

1,600

4

—

200

Lokeldare........................

1,460

1,000

2

120

160

» ........................

1,740

1,200

3

135

210

» ........................

1,570

1,100

2

120

140

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

1

Av taxeringsnämnd

Krigstidshjälp

till bevill- ning taxe-

beräknat

belopp efter

vilket in- komst- och

förmögen- hetsskatt

skall

erläggas

Antal

minder-

i kronor

1

1

1

1

rad inkomst

av arbets- anställning,

tjänst eller

pension

ånga

barn

enligt

kommitténs

förslag

enligt

reservantens

förslag

Lokeldare....................................

1,520

1,300

1

60

60

» ....................................

2,100

1,700

2

—

80

» ....................................

1,400

1,100

i

70

70

Tågmästare.................................

2,170

1,800

i

_

40 |

Stationskarl.................................

1,260

900

2

140

160

Banmästare................................

1,320

700

4

280

320

Konduktör .................................

1,400

900

2

140

160

13 st. Summa

22,290

15,800

30

1,110

2,010

Stockholms stad.

Klara uppbördsdistrikt.

Stationskarl.................................

1,280

600

2

140

160

»

1,410

800

1

60

80

» ............

1,280

600

2

140

160

» .................................

1,310

600

2

140

160

Vaktmästarex)..............................

1,620

1,000

i

70

80

» *)..............................

1,830

1,200

i

70

70

* '')..............................

1,580

940

2

140

160

X>..............................

1,620

800

3

210

240

» *).........................

2,290

1,300

5

350

300

» ’)........................

1,940

1,100

4

280

280

* *).............................

2,140

1,600

i

70

50

Postvaktmästare..................

1,360

800

i

70

80

» .........

1,920

1,200

i

30

70

»

1,550

900

i

60

80

» ...........................

1,400

600

4

280

320

» ....................

1,750

800

3

135

240

» .......

1,350

900

1

70

80

Posttjänsteman ...........................

1,340

700

1

70

80

Postbetjänt .....................

1,050

400

240

240 1

*) Avlöningen av statstjänsten beräknad till 1,300 kronor.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

49

Av taxer

till bevill- ning taxe- rad inkomst

av arbets- anställning,

tjänst eller

pension

ngsnämnd

beräknat

belopp efter

vilket in- komst- och

förmögen- hetsskatt

skall

erläggas

Antal

minder-

åriga

barn

Krigstidshjälp

i kronor

enligt

kommitténs

förslag

enligt

reservantens

förslag

1,570

800

3

180

240

1,410

800

2

120

160

1,280

780

1

70

80

2,130

1,400

1

—

60

2,490

1,800

2

—

80

2,150

1,700

1

—

40

1,370

800

2

140

160

1,490

900

1

60

80

2,550

1,900

1

—

30

1,470

800

2

120

160

2,410

1,600

1

50

2,410 %

1,600

2

—

100

2,410

1,500

2

—

100

2,410

1,700

2

—

80

1,880

1,300

2

60

120

1,860

1,000

2

60

160

1,860

1,300

1

30

60

1,890

1,200

2

60

140

2,410

1,700

2

—

80

2,410

1,700

3

—

120

1,860

900

3

90

240

1,760

1,200

1

45

70

1,760

1,000

1

45

80

1,730

1,000

3

135

240

1,760

1,300

1

45

60

2,010

1,300

1

—

60

2,270

1,400

3

—

180

1,370

900

1

70

80

1,860

1,200

2

60

140

Banvakt

Bangårdsmästare ..

Överbanm lastare.....

Kontorsbitrfide........

Vagnskarl..............

Jftrnvfigstjänsteman

Linjeförman...........

Vagnförman..........

Göta livgarde.

Fanjunkare ...................

Förrådsförvaltare

Sergeant ...........

Bihang till riksdagens protokoll 1916.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 212.

Av taxeri

till bevill- ning taxe- rad inkomst

av arbets- anställning,

tjänst eller

pension

ngsnfimnd

beräknat

belopp efter

vilket in- komst- och

förmögen- hetsskatt

skall

erläggas

Antal

minder-

åriga

barn

Krigstidshjälp

i kronor

enligt

kommitténs

förslag

enligt

reservantens

förslag

Kasteld!olmen.

Flaggunderofficer ........................

2,400

1,900

1

—

30

» ........................

2,460

1,800

2

—

80

» ........................

2,460

1,700

3

120

Flaggmaskinist ...........................

2,470

1,700

3

_

120

» ...........................

2,460

1,900

1

—

30

Flaggstyrman .............................

2,470

1,800

2

—

80

Flaggkonstapel ...........................

2,480

1,800

2

—

80

* ...........................

2,490

1,900

i

—

30

Poliskonstapel..............................

1,940

1,200

2

60

140

» ..............................

1,750

1,100

2

90

140

* ..............................

1,760

1,000

3

135

240

» ..............................

1,750

1,100

2

90

140

» ..............................

1,850

1,200

2

60

140

» ..............................

1,850

1,300

1

30

60

* ..............................

1,860

1,200

2

60

140

» ..............................

1,750

1,000

2

90

160

y> ..............................

1,580

1.100

1

60

70

65 st. Summa

122,040

78,020

122

4,690

7,980

Staden Malmö.

♦

Första och andra kvarteren.

1

Lokeldare....................................

2,006

1,400

1

—

60

» ....................................

1,996

1,400

1

30

60

» ....................................

1,768

• 1,100

1

45

70

2,080

1,000

4

_

320

1> .................................

1,842

700

2

60

160

» .................................

1,777

800

4

180

320

» .................................

2,062

1,000

1

—

80

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 212. 51

Av täxerii

till bevill- ning taxe- rad inkomst

av arbets- anställning,

tjänst eller

pension

lgsnämnd

beräknat

belopp efter

vilket in- komst- och

förmögen- hetsskatt

skall

erläggas

Antal

minder-

åriga

barn

Krigsti

i kr

enligt

komimtténs

förslag

lskjälp

anor

enligt

reservantens

förslag

Konduktör ................................

2,060

1,300

2

—

120

» .................................

1,475

700

2

120

160

|

2,084

1,300

1

—

60

x>

2,072

1,200

3

—

210

» .................................

2,084

1,200

3

—

210

» .................................

1,480

1,100

3

180

210

Överbanmästare...........................

2,838

1,700

5

—

200

Postvaktmä6tare...........................

1,935

1,500

2

60

100

> ...........................

1,505

700

3

180

240

* ...........................

1,944

1,300

1

30

60

» ...........................

1,280

700

1

70

80

» ...........................

1,472

1,000

1

60

80

9,331

1,500

3

_

150

» ...........................

1,450

800

2

120

160

| Stationskarl.................................

1,336

900

3

210

240

» .................................

1,439

900

2

120

160

» .................t...............

1,265

700

1

70

80

» .................k...............

1,245

400

4

280

320

| Tullvaktmästare...........................

2,350

1,400

3

—

180

» ...........................

2,418

1,500

4

— ''

200

, ...........................

2,235

1,800

1

— ■

40

» ...........................

2,159

1,500

2

—

100

» ............................

2,273

1,800

5

—

200

.

2,419

1,600

3

—

150

, ............................

1,975

1,600

1

30

50

» ...........................

2,516

1,800

1

—

40

Lokförare....................................

2,352

1,400

3

—

180

» ....................*...............

2,286

1,700

1

—

40

Eldare .......................................

1,819

900

3

90

240

Postexpeditör ..............................

2,336

1,600

2

—

100

Postiljon ....................................

1,888

1,100

3

90

210

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

Postiljon

Banvakt .......

Kontorsbitr&de
Tågmästare

....

Telegrafvaktmästare

Kustroddare............

Matros ...............

Stationsförman ......

52 st.

Summa

Staden Karlskrona.

hata och 2,-dra kvarteren.

Flaggmin konstapel..................

Underofficer...........................

Flaggstyrman

Maskinist......

2,329

2,306

1,700

1,500

Av taxeringsnämnd

Krigs tidshjälp

till bevill- ning taxe-

beräknat

belopp efter

vilket in- komst- och

förmögen- hetsskatt

skall

erläggas

Antal

minder-

i kronor

råd inkomst

av arbets- anställning,

tjänst eller

pension

kriga

barn

enligt

kommitténs

förslag

i

enligt

reservantens

förslag

1,525

900

1

60

80

1,948

1,200

1

30

70

1,691

900

2

90

160

1,208

500

2

140

160

2,080

1,300

2

—

120

2,017

1,200

2

—

140

2,444

1,800

1

—

40

2,327

1,700

1

—

40

2,328

1,700

1

—

40

2,080

1,600

1

—

50

1,714

1,000

2

90

160

1,191

500

2

160

160

1,185

300

5

400

400

2,084

1,600

1

50

99,674

62,200

112

2,995

7,310

2,402

1,900

1

30

2,062

1,600

3

—

150

2,108

1,500

1

—

50

2,488

1,900

2

—

60

2,065

1,100

5

—

350

1,817

1,000

5

150

400

2,112

1,500

3

—-

150

2,118

1,600

3

—

150

2,547

2,000

2

—

60

2,302

1,700

3

—

120

80

200

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212. 53

Av taxerin

till bevill- ning taxe- rad inkomst

av arbets- anställning,

tjänst eller

pension

gsnämnden

beräknat

belopp efter

vilket in.

komst- och

förmögen- hetsskatt

skall

erläggas

Antal

minder-

åriga

barn

Krigsti

i kr

enligt

kommitténs

förslag

dshjillp

onor

enligt

reservantens

förslag

Maskinist...................................

2,363

1,600

4

200

» ..................................

2,435

1,800

2

—

80

» ............................

2,305

1,900

1

—

30

» ....................................

2,430

1,800

3

—

120

» ....................................

2,419

1,700

3

—

120

Förste postiljon ...........................

2,164

1,800

1

—

40

Varvspoliskonstapel ....................

1,651

1,100

1

45

70

Vaktkonstapel..............................

1,488

800

4

240

320

» ..............................

1,596

1,100

2

120

140

Förrådskonstapel ........................

2,256

1,700

2

—

80

Rustmästare.................................

1,981

1,200

4

120

280

Tullvaktmästare...........................

2,085

1,300

2

—

120

» ...........................

1,794

1,100

3

135

210

Postvaktmästare...........................

1,802

1,400

2

60

120

5» ...................

1,779

1,200

2

90

140

» ...........................

1,914

800

6

150

400

...........................

1,733

1,200

2

90

140

Artillerikonstapel .......................

1,663

800

5

225

400

» ..............

2,093

1,600

2

—

100

» ................

2,049

1,400

2

—

120

Styrman ....................................

2,144

1,600

2

—

100

» ............................

2,226

1,700

2

—

80

» ...........................

2,121

1,400

4

—

240

Kvartersman ..............................

2,070

1,600

3

—

150

Brevbärare .................................

1,217

800

1

70

80

Sergeant ....................................

2,053

1,800

1

—

40

38 st. Summaj

78,487 |

55,200 |

100 |

1,495

5,720

Efter enahanda metod hava dylika undersökningar verkställts jämväl

beträffande städerna Hälsingborg, Kalmar, Norrtälje, Sundsvall, Visby,

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

Örebro och Vänersborg samt Solna socken. Av utrymmesskäl intagas

här dock endast de summariska resultaten av dessa undersökningar.

Genom sammanställning av de sålunda vunna uppgifterna erhålles

följande översikt:

1

Av taxeringsnämnd

Antal

minder-

åriga

barn

Krigstidshjälp

i kronor

1 i •

Antal

ordinarie

befatt-

nings-

havare

till bevill- ning taxe- rad inkomst

av arbets- anställning,

tjänst eller

pension

beräknat

belopp efter

vilket in- komst- och

förmögen- hetsskatt

skall

erläggas

enligt

kommitténs

förslag

enligt

reservantens

förslag

13

16

34

6

04

13

20

211

95

22,290

28,920

56,371

9,430

122,934

21,802

31,862

343,680

176,710

15.800

19,200

39,500

6,700

87.800

15,700

23,100

252,200

126,300

30

56

102

14

149

35

54

492

249

1,110

2,010

4,450

730

3,770

1,490

2,735

23,140

6,695

2,010

3,530

6,830

1,040

8,810

2,220

3,730

32,300

13,880

1 Vänersborg...................

1 Östersund .....................

Säger

472

813,999

586,300

1,181

46,130

74.350

8

38

73

12,657

78,487

128,620

8,300

55,200

82,600

20

100

179

600

1,495

6,550

1,240

5,720

12,000

Sundsvall'').....................

Säger

119

219,764

146,100

299

8,645

18,960

148

52

70

65

252,998

99,674

123,420

122,040

145,200

62,200

77,600

78.020

373

112

119

122

15,540

2,995

4.620

4,690

26,010

7,310

8,090

7,980

Stockholm (del)2) ............

Säger; 335

598,132

363,020

726

27,845

49,390

Summa

926

1,631,895

1,095,420 | 2,206

82,620

142,700

'') Taxeringsnämnderna hava medgivit minskning i det taxerade beloppet, för skattskyldig,

vars taxerade belopp icke överstiger 1,800 kr., med 200 kr., och för den, vars taxerade belopp

överstiger 1,800 kr. men icke 3,000 kr., med. 100 kr,

2) Taxeringsnämnderna hava medgivit minskning i det taxerade beloppet, för skattskyldig ?

vars taxerade belopp icke överstiger 1,800 kr., med 300 kr, och för den, vars taxerade belopp

överstiger 1,800 kr. men icke 3,000 kr., med 200 kr.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

Av det belopp, 00,080 kronor, varmed krigstidshjälpen åt ifrågavarande

926 befattningshavare vid bifall till roservantons förslag skulle

överstiga befattningshavarnas krigstidshjiilp enligt löneregleringskommitténs

förslag, belöpa 27,930 kronor på 058 sådana befattningshavare,

som enligt kommitténs förslag skulle erhålla krigstidshjälp, och 32,150

kronor på 268 andra befattningshavare, d. v. s. sådana vilkas lasta

avlöningsförmåner för år 1916 beräknas överstiga 2,000 kronor. Sistberörda

befattningshavare äro huvudsakligen underofficerare, konduktörer,

tågmästare, tullvaktmästare, lokomotivförare och kontorsbiträden; bland

dem förekomma emellertid även, fastän i mindre antal, löjtnanter, linjeförmän,

överbanmästare, förste post iljoner, lokomotiveldare, kontorsskrivare,

förrådsförvaltare, postvaktmästare och bangårdsmästare m. fl.

Undersökningens resultat kan i stort sett uttryckas så, att reservantens

förslag utsträcker rätten till krigstidshjälp till ungefär 40

procent större antal ordinarie befattningshavare än som enligt kommitténs

förslag skulle erhålla dylik hjälp; att kostnaden för krigstidshjälp

åt ordinarie befattningshavare enligt reservantens förslag skulle

bliva nära 73 procent större än enligt kommitténs förslag; samt att den

ökning i krigstidshjälp, som enligt reservantens förslag skulle tillkomma

sådana befattningshavare, som jämväl enligt kommitténs förslag skulle

erhålla krigstidshjälp, utgör 33.8 procent av hela krigstidshjälpen enligt

kommitténs förslag.

Detta gäller dock såsom förut erinrats allenast ordinarie befattningshavare

inom några få lokalt begränsade områden. 1 förhållande till

hela antalet till krigstidshjälp ifrågasatta befattningshavare och det

sammanlagda anslagsbelopp, som kan komma i fråga, är undersökningsmaterialet

uppenbarligen mycket begränsat, och det är vanskligt att av

de nyss anförda siffrorna draga några säkra slutsatser beträffande

kostnaden för krigstidshjälp åt ordinarie befattningshavare i allmänhet

eller åt extra befattningshavare. Siffrorna äro dock ägnade att giva

någon ledning för omdömet.

Det har från början synts mig önskvärt att kunna i den av

reservanten föreslagna utsträckningen tillmötesgå statstjänarnas krav på

krigstidshjälp.

Den statistiska undersökningen, hur begränsad den än måste bliva,

har dock givit stöd för två anmärkningar mot kommittémajoritetens

förslag, vilka utgöra lika många skäl för den av reservanten anvisade

Departe
mentschefen.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

metoden. Det visar 6ig nämligen, att enligt det förra förslaget antalet

minderåriga barn, till följd av »topphuggningen» vid 2,000 kronors

inkomst, icke får tillräckligt göra sig gällande såsom grund för krigstidshjälp

samt att den omständigheten, att befattningshavare har sin

verksamhet på en särskilt dyr ort, kan minska eller helt utesluta krigstidshjälp.

Då dessa förhållanden stå i strid mot förslagets grundtanke,

som är att giva en tillfällig hjälp åt de statstjänare, vilka på grund av

försörjningsplikt eller dyrtid äro särskilt betungade, är jag benägen att

i huvudsak följa reservanten, om detta med hänsyn till kostnaderna

låter sig göra. Jag övergår därför nu till en undersökning rörande

denna del av frågan.

Sammanlagda kostnaden för krigstidshjälp enligt löneregleringskommitténs

förslag åt ordinarie statstjänare har av kommittén (sid.

59—73) beräknats till 1,578,350 kronor, fördelade på följande sätt:

Fångvården ..................................................

. kronor

20,280

Arméförvaltningen och armén.................

»

72,975

Sjöförsvarsdepartementet och marinen..

»

3,605

Lots- och fyrväsendet...............................

»

36,400

Postverket .....................................................

»

125,940

Telegrafverket..............................................

»

24,195

Statens järnvägar.........................................

»

1,119,990

Vattenfallsverken........................................

»

7,350

Tullverket .....................................................

»

69,515

Postsparbanken ............................................

»

195

Domänförvaltningen ...................................

»

73,830

Vissa vaktmästare m. fl...........................

»

24,075

Med undantag för lots- och fyrväsendet har kommittén vid kostnadsberäkningens

uppgörande icke kunnat taga någon hänsyn till den

omständigheten, att befattningshavare med högst 2,000 kronors fast avlöning

på grund av taxering år 1916 kunna få sig ålagt att betala

inkomst- och förmögenhetsskatt för högre belopp än 2,000 kronor och

följaktligen vid bifall till kommitténs förslag icke komma i åtnjutande

av krigstidshjälp. Denna omständighet är emellertid, enligt vad verkställda

undersökningar givit vid handen, av synnerligen ringa betydelse

för kostnadsberäkningens verkställande.

Löneregleringskommittén har med hänsyn till den korta tid, som

för detta ärendes behandling och avgivande av betänkande därutinnan

stått kommittén till buds, icke tilltrott sig att åstadkomma en beräkning

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kuiiffl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

av kostnaden för krigstidshjälp åt extra personal; och kommittén liar

framhållit nödvändigheten att, innan ärendet förelädes riksdagen, uppgifter

i sådant avseende infordrades från de statsinstitutioner, som i

någon avsevärd mån använda extra personal.

I anledning härav har den 11 nästlidne mars från generalpoststyrelsen,

telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, domänstyrelsen,

fångvårdsstyrelsen, marinförvaltningen, arméförvaltningen, lotsstyrelsen,

medicinalstyrelsen och generaltullstyrelsen begärts approximativ

uppskattning i berörda avseende, verkställd med den grad av noggrannhet,

som tiden till månadens slut medgåve.

De erhållna svaren äro av följande innebörd.

Generalpoststyrelsen beräknar kostnaden för krigstidshjälp åt extra

personal vid postverket enligt de av löneregleringskommittén föreslagna

grunderna till 11,340 kronor.

Telegrafstyrelsen beräknar kostnaden för enahanda krigstidshjälp

åt extra ordinarie personal vid telegrafverket till 85,000 kronor.

Järnvägsstyrelsen beräknar kostnaden för enahanda krigstidshjälp

åt statens järnvägars icke ordinarie personal till 400,000 kronor.

Vattenfallsstyrelsen anför, att kostnaden för beredande av krigstidshjälp

enligt av kommittén föreslagna grunder åt den extra ordinarie

personal, som är anställd huvudsakligen för drift och underhållsarbeten

vid statens vattenfallsverk, kan uppskattas till omkring 11,000 kronor.

Domänstyrelsen beräknar kostnaden för krigstidshjälp åt styrelsen

underlydande extra personal enligt de av löneregleringskommittén föreslagna

grunderna till 16,500 kronor.

Fångvårdsstyrelsen beräknar kostnaden för krigstidshjälp enligt

löneregleringskommitténs förslag åt styrelsen underlydande extra ordinarie

personal till 1,700 kronor.

Arméförvaltningen uppskattar kostnaden för krigstidshjälp enligt

kommitténs förslag åt såväl det vid armén fast anställda manskapet

som övriga vid armén mot kontrakt eller dylikt under år 1915 stadigvarande

anställda icke ordinarie befattningshavare till 106,840 kronor.

Marinförvaltningen uppskattar kostnaden för krigstidshjälp enligt

kommitténs förslag åt marinens manskap och personalen å flottans varv

till omkring 250,000 kronor.

Lotsstyrelsen uppskattar kostnaden för enahanda krigstidshjälp åt

extra ordinarie personal vid lots- och fyrväsendet till 4,000 kronor.

Generaltullstyrelsen beräknar, på sätt förut anförts, kostnaderna

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 187 höft. (Nr 212.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

för krigstidshjälp i enlighet med löneregleringskommitténs förslag åt

tullverkets extra personal till 10,000 kronor.

Summan av kostnaderna för krigstidshjälp åt extra befattningshavare

skulle således uppgå till 896,380 kronor.

Då jag nu, med ledning av kommitténs uträkningar, de nyss

refererade uppskattningarna av kostnaden för krigstidshjälp åt extra

personal samt förestående jämförelse mellan kostnaden för krigstidshjälp

enligt de båda föreliggande förslagen åt 926 å olika orter bosatta ordinarie

befattningshavare, går att göra ett överslag av kostnadsfrågan i

dess helhet, ber jag att ännu en gång få betona vanskligheten att ur

det föreliggande materialet draga några fullt säkra slutsatser. Kalkylerna

äro, såsom förut framhållits, ingalunda att anse såsom absolut tillförlitliga,

men de äro uppgjorda med så stor omsorg, som kunnat ske utan

orimligt ödslande med tid och arbetskraft för primäruppgifters insamlande.

Vad nu först beträffar kommitténs beräkningar av kostnaden för

krigstidshjälp åt ordinarie personal, så torde de kunna anses vara uppgjorda

med så stor noggrannhet, att de utan vidare kunna läggas till

grund _ för kalkylen. Visserligen är det sannolikt, att en eller annan

befattningshavare, utöver vad kommittén antagit, kan befinnas berättigad

till krigstidshjälp, men sådana sporadiskt förekommande fall komma

tämligen säkert att uppvägas av den minskning i utgift, som föranledes

därav, att enstaka befattningshavare i följd av extra inkomster i eller

utom tjänsten eller i följd av förmögenhetsbesittning vid bifall till kommitténs

förslag skulle antingen uteslutas från rätt till krigstidshjälp eller

erhålla sådan till lägre belopp än som av kommittén för dem beräknats.

Visserligen kan det vara tvekan underkastat, huruvida de 926 ordinarie

befattningshavare, vilkas förhållanden varit föremål för undersökning

i syfte att utröna skillnaden mellan deras krigstidshjälp enligt

kommitténs förslag och enligt reservantens förslag och vilkas antal kan

antagas utgöra en tjugondei av samtliga av reservanten till erhållande

av krigstidshjälp föreslagna ordinarie befattningshavare, äro i avseende å

barnantal och bosättning å mer eller mindre dyr ort samt därav beroende

taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt i huvudsak likställda

med de övriga nitton tjugondelarna av samma personal. En eventuell

differens härutinnan kan emellertid icke gärna tänkas vara av någon

vidare stor inverkan på kalkylen.

Vad den extra personalen beträffar, så avse de gjorda beräkningarna

allenast sådana institutioner, som i någon mera avsevärd mån

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Majita Nåd. Proposition Nr 212.

betjänas av dylik personal. De omfatta icke sådana extra befattningshavare,

som under år 1915 åtnjutit avlöningsförmåner till högre värde

än 2,000 kronor. Dessa äro dock till antalet så få, att de icke nämnvärt

inverka på kalkylen. Detta framgår på ett övertygande sätt av

det förhållandet, att vid statens järnvägar — vilken institution sysselsätter

det ojämförligt största antalet icke ordinarie befattningshavare,

under år 1914 ej mindre än 7,878 personer — icke mer än 127, d. v. s.

1.6 procent, åtnjöto högre avlöning än 2,000 kronor om året. Tager

man hänsyn dels därtill, att en del av dessa påföres inkomst- och förmögenhetsskatt

för högre belopp än 2,000 kronor, samt att de övriga

i allmänhet kunna antagas vid taxeringen komma 2,000-kronorsgränsen

nära och alltså erhålla jämförelsevis lågt belopp för vart barn, dels ock

särskilt därtill att de extra befattningshavarna väl i allmänhet hava

försörjningsplikt mot mindre antal barn än de ordinarie statstjänarna,

vilken omständighet enligt reservantens förslag utövar större inverkan

än enligt kommitténs förslag, så torde man kunna våga påstå, att de

med mer än 2,000 kronor om året avlönade extra befattningshavarnas

krigstidshjälp icke drager högre kostnad än 1 procent av kostnaden för

krigstidshjälp åt de med högst 2,000 kronor avlönade extra befattningshavarna.

Om man tager för gott de undersökningsresultat, som framlagts

å sid. 54—55, skulle kostnaderna för krigstidshjälp enligt kommitténs

förslag — för ordinarie befattningshavare 1,578,350 kronor och för

extra befattningshavare 896,380 kronor — vid bifall till reservantens

förslag behöva ökas med respektive nära 73 procent och 33.8 procent.

Vid beräkning av kostnaden för krigstidshjälp enligt reservantens förslag

lärer man kunna anse sig vara på den säkra sidan, om dessa

procenttal, med hänsyn till nyss anförda omständigheter och till den

kostnad — högst 6,000 kronor — som betingas av krigstidshjälp åt

övningslärare vid vissa undervisningsanstalter, höjas till resp. 75 och 35.

Efter sålunda antydda grunder har jag låtit uppgöra följande

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

Kostnadsberäkning.

Ordinarie

befattningshavare

Extra

befattningshavare

Hela

kostnaden

enligt

reser-

vantens

förslag

.

I. Statens affärsärivande verk

och postsparbanken:

Enligt

kommit-

téns

förslag

ökning,

(75 procent)

.enligt

reservantens

förslag

Enligt

kommit-

téns

förslag

Ökning,

(35 procent)

enligt

reservantens

förslag

Postverket....................................

125,940

94,455

11,340

3,969

235,704

Telegrafverket ..... ........................

24,195

18,146

85,000

29,750

157,091

Statens järnvägar...........................

1,119,990

839,993

400,000

140,000

2,499,983

» vattenfallsverk .................

7,350

5,512

11,000

3,850

27,712

» domäner...........................

73,830

55,373

16,500

5,775

151,478

Postsparbanken ..........................

195

146

—

—

341

Säger

1,351,500

1,013,625

523,840

183,344

3,072,309

11. Övriga statsinstitutioner:

\ Fångvården .......................... ......

20,280

15,210

1,700

595

37,785

Arméförvaltningen och armén .........

72,975

54,731

106,840

37,394

271,940

Sjöförsvarsdepartementet och marinen

3,605

2,704

250,000

87,500

343,809

Lots- och fyrväsendet....................

36,400

27,300

4,000

1,400

69,100

Tullverket .................................

69,515

52,136

10,000

3,500

135,151

Vissa vaktmästare m. fl................

24.075

18,057

-

—

42,132

Säger

226,850

170,138

372,540

130,389

899,917

Summa kronor

1,578,350

1,183,763

896,380

313,733

3,972,226

Köstnaden för krigstidshjälp enligt reservantens förslag, 3,972,226

kronor, överstiger sålunda kostnaden enligt kommitténs förslag, 2,474,730

kronor, med 1,497,496 kronor och uppgår till 472,226 kronor mer än

i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag för ändamålet beräknats.

Såsom förut anförts, finner jag reservantens förslag ägnat att undanröja

de visserligen ej synnerligen betydande ojämnheter, som äro förknippade

med kommitténs förslag. Det är vidare, i den män det avviker

från kommitténs förslag, byggt på en teoretiskt riktigare grund, det

giver delaktighet i krigstidshjälpen åt vissa kategorier befattningshavare,

särskilt underofficerare vid armén och marinen samt lokomotivförare,

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

konduktörer och tygmästare, som enligt kommitténs förslag i en mängd

fall skulle ställas lottlösa, och det utmäter hjälpen i det stora flertalet

fall rättvisare och rundligare än kommitténs förslag.

Av de nu verkställda beräkningarna torde få anses framgå, att

kostnaden för statsverket vid gillande av reservantens förslag överstiger

kostnaden, sådan den i statsverkspropositionen beräknats, med 472,226

kronor.

Av anledningar, som nedan angivas, torde den utgift för krigstidshjälp,

för vilken, i händelse av bifall till reservantens förslag, särskilda

medel behöva beredas å 1917 års riksstat, kunna jämkas till 3,953,000

kronor, vadan överskridandet av den i statsverkspropositionen beräknade

summan skulle belöpa sig till 453,000 kronor. Ehuruväl i betraktande

särskilt av de stora krav, som för närvarande ställas på statskassan, ett

så betydande överskridande av det belopp, som ansetts kunna för här

ifrågavarande ändamål användas, måste väcka betänklighet, har jag dock

ansett, att på grund av det mycket behjärtansvärda syftet med krigstidshjälpen

utväg måste sökas till täckande av ifrågavarande merutgift;

och torde, såsom jag i annat sammanhang lärer få tillfälle utveckla,

sådan täckning kunna erhållas.

På sätt jag vid ärendets föredragning inför Eders Kungl. Maj:t

den 14 januari 1916 yttrat, torde kostnaderna för krigstidshjälpen höra

fördelas mellan riksstatens ordinarie huvudtitlar, därvid vad beträffar de

affärsdrivande verken utgiftsbeloppen höra inräknas i driftkostnaderna och

sålunda inverka på överskotten i riksstaten.

Den obetydliga kostnad, som eventuellt kan krävas för krigstidshjälp

åt befattningshavare vid postsparbanken, försäkringsinspektionen,

statens biografbyrå, patent- och registreringsverket, mynt- och justeringsverket

samt bankinspektionen, torde böra utgå av samma medel, av

vilka dessa institutioners övriga omkostnader bestridas.

Om det i kostnadsberäkningen ingående belopp, 42,132 kronor,

som belöper på vissa vaktmästare m. fl., fördelas på de särskilda huvudtitlarna

efter den grund, som av kommittén angivits å sid. 72 i dess

betänkande, så kommer den till 899,917 kronor beräknade kostnaden för

krigstidshjälp åt befattningshavare -— med undantag för de vid statens

affarsdrivande verk och postsparbanken anställda — att på följande sätt

fördela sig mellan de skilda huvudtitlarna:

2:a huvudtiteln

3:e »

4:e »

kronor 41,359

» 739

» 272,187

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 212.

5:e huvudtiteln

6:e »

7:e »

8:e »

9:e »

.............. kronor 413,155

............. » 9,115

.............. » 139,339

.............. )) 19,341

.............. » 4,682

Summa kronor 899,917.

Beloppet torde höra avrundas till 900,000 kronor och uppföras

såsom förslagsanslag för år 1917:

under 2:a huvudtiteln med.................. kronor 41,000

» 3:e » )> » 1,000

» 4:e » » » 272,000

» 5:e » » » 413,000

» 6:e » » » 9,000

» 7:e )> » » 139,000

» 8:e » » » 20,000

» 9:e » )> » 5,000

Driftkostnaderna under år 1917 för nedanstående verk torde höra

ökas med följande belopp, nämligen:

för postverket .................................................... med kronor 240,000

» telegrafverket ............................................... » » 160,000

» statens järnvägar.......................................... » » 2,500,000

» » domäner .......................................... » » 153,000

De för post- och telegrafverken angivna beloppen torde böra upptagas

såsom förslagsanslag i de för riksdagen framlagda staterna för

nämnda verk. Kostnaden för krigstidshjälp för befattningshavare vid

statens järnvägar lärer allenast böra inräknas i de beräknade driftkostnaderna

under år 1917 för verket i fråga. KostnadsbelÖppet för statens

domäner slutligen torde, vid det förhållandet att riksdagen redan bestämt

driftkostnaderna under år 1917 för sistnämnda verk, få med förslagsanslags

natur uppföras såsom tillägg till berörda driftkostnader.

Med avseende å det jämförelsevis obetydliga belopp, som kräves

till krigstidshjälp åt personal vid statens vattenfallsverk, lärer någon

höjning av de approximativt beräknade driftkostnaderna vid detta verk

icke behöva vidtagas.

Samtliga medel för krigstidshjälp böra givetvis, ehuru de upptagas

i 1917 års riksstat, få förskottsvis utbetalas under innevarande år.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

De närmare föreskrifter, som, utöver de bestämmelser, vilka böra

underställas riksdagens prövning, bliva erforderliga med avseende å

krigstidshjälpen, torde efter det riksdagen fattat sitt beslut i ämnet utfördas

av Eders Kungl. Maj:t.

Föredragande departementschefen hemställde, på grund av vad han

i förevarande ärende anfört, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) för beredande under år 1916 av krigstidshjälp åt befattningshavare

i statens tjänst i enlighet med nedan angivna grunder

dels å extra stat för år 1917 anvisa såsom förslagsanslag

under

andra huvudtiteln ............

............ kronor

41,000

»

tredje

» ............

........... »

1,000

»

fjärde

» ............

............ »

272,000

»

femte

» ...........

............ »

413,000

»

sjätte

» ............

............ »

9,000

»

sjunde

D ...........

.......... »

139,000

»

åttonde

)> ............

»

20,000

»

nionde

» ............

............ j>

5,000;

dels i postverkets stat för driftkostnader år 1917 upptaga följande post:

Krigstidshjälp, förslagsvis.......................................... kronor 240,000

och i anledning härav bestämma postverkets anslag till driftkostnader

för år 1917, förslagsvis, till ett med 240,000 kronor förhöjt

belopp;

dels i staten för telegrafverkets driftkostnader under år 1917 upptaga

följande post:

Krigstidshjälp, förslagsvis.......................................... kronor 160,000

och i anledning härav bestämma telegrafverkets anslag för driftkostnader

år 1917, förslagsvis, till ett med 160,000 kronor förhöjt belopp;

dels beräkna driftkostnaderna under år 1917 för statens järnvägar

till ett med 2,500,000 kronor förhöjt belopp;

dels såsom tillägg till de av riksdagen bestämda driftkostnaderna

under år 1917 för statens domäner förslagsvis uppföra

ett belopp av.............................................................................. kronor 153,000;

dels ock medgiva, att i fråga om befattningshavare vid institution,

för vilken anslag här ovan icke beräknats, krigstidshjälp må utgå av

de medel, av vilka institutionens omkostnader i övrigt bestridas;

b) medgiva, att erforderligt belopp må för ändamålet av Kungl.

Maj:t under år 1916 förskjutas av tillgängliga medel; samt

c) godkänna följande allmänna grunder för krigstidshjälps utgående:

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

Krigstidshjälp utgår, med bär nedan angivna undantag,

till de befattningshavare i statens tjänst, som den 1 januari 1916

innehade ordinarie anställning och på grund av försörjningsplikt underhöllo

barn under 15 års ålder; samt

till de i statens tjänst anställda icke ordinarie befattningshavare,

som den 1 januari 1916 ej mindre på grund av försörjningsplikt underhöllo

barn under 15 års ålder än även innehade och omedelbart dessförinnan

under minst ett år vid en och samma statsinstitution innehaft

stadigvarande anställning med en daglig arbetstid, i medeltal icke understigande

vad som för den ordinarie personalen vid samma eller jämförlig

institution är såsom minimum i allmänhet stadgat.

Från åtnjutande av krigstidshjälp undantagas följande befattningshavare,

nämligen

l:o) de, vilka jämlikt den taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt,

som under år 1916 äger rum, hava att erlägga dylik skatt för

högre belopp än 2,000 kronor, hustrus taxering däri inbegripen;

2:o) personalen vid statens anstalter för sinnessjuka;

3:o) arbetarpersonalen vid statens järnvägsbyggnader, dubbelspårsanläggningar

och därmed jämförliga företag;

4:o) arbetarpersonalen vid de till statens vattenfallsverk hörande

anläggningsarbetena; samt

5:o) gift kvinnlig befattningshavare, vars man lever.

Beloppet av den krigstidshjälp, som skall till befattningshavare

utgå, bestämmes, på sätt nedanstående tabell utvisar, i förhållande dels

till taxeringen enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt,

dels ock till antalet av de barn under 15 år, vilka befattningshavaren,

på grund av försörjningsplikt, den 1 januari 1916 underhöll:

Det beräknade belopp, för vilket

Krigstidshjälp åt befattningshavare med

befattningshavaren under år 1916

har att erlägga skatt enligt för-

1 barn

2 barn

3 barn

4 barn

5 eller flera

ordningen om inkomst- och

förmögenhetsskatt

K

r o n o

r

Högst 1,000 kronor.....................

80

160

240

320

400

från 1,000 t. o. in. 1,200 kronor...

70

140

210

280

350

» 1,200 » » » 1,400 »

60

120

180

240

300

» 1,400 * » » 1,600 »

50

100

150

200

250

» 1,600 » » » 1,800 »

40

80

120

160

200

» 1,800 » i » 2,000 »

30

60

90

120

150

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 212.

Då enligt förestående bestämmelser till krigstidslijälp berättigad

icke ordinarie befattningshavare under tiden efter ingången av augusti

månad 1914 erhållit avlöningsförhöjning, som är att anse icke såsom

ett tillägg för avlöningeus uppbringande till belopp, stående i skäligt

förhållande till ordinarie befattningshavares avlöningsförmåner, utan såsom

särskilt dyrtidstillägg, skall beloppet av sådan förhöjning, beräknat

från det den börjat utgå intill utgången av år 1915, vid utbetalning av

krigstidshjälp från denna avdragas.

Om befattningshavare, som icke innehar ordinarie anställning, under

år 1915 åtnjutit, oavsett semester, tjänstledighet för styrkt sjukdom under

högst tre månader eller tjänstledighet av annan orsak under högst en

månad, skall han icke av sådan anledning förlora sin rätt till krigstidshjälp.

Med befattningshavare i statens tjänst likställas i avseende å rätt

till krigstidshjälp befattningshavare vid flottans pensionskassa och folkskollärarnas

pensionsinrättning.

Krigstidshjälpen utbetalas på därom gjord framställning i den

ordning, som av Kungl. Maj:t bestämmes.

I denna hemställan instämde statsrådets övriga ledamöter.

Hans Maj:t Konungen biföll vad statsrådet sålunda

hemställt; och skulle proposition till riksdagen

avlåtas av den lydelse, bilagan litt. . . . till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Schumacher.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 187 höft. (Nr 212.)

9

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

11 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (11)

11 kopplingar.

  1. Rskr. 1916:275 Skrivelse till Konungen, angående statsreglering en för år 1917. s. 2 i texten
  2. Rskr. 1916:231 Skrivelse till Konungen angående fastställande av telegrafverkets stat för driftkostnader för år 1917 m. m. s. 2 i texten
  3. Rskr. 1916:218 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående krigstidshjälp under år 1916 åt befattningshavare i statens tjänst jämte i ämnet väckt s. 1 i texten
  4. Rskr. 1916:243 Skrivelse till Konungen angående fastställande av postverkets stat för driftkostnader är 1917. s. 1 i texten
  5. Rskr. 1916:250 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.is proposition angående krigstidshjälp under år 1916 åt befattning skärare i statens tjänst i vad proposition s. 6 i texten

Visa alla 11