Sök i Ratio Lex

Angående förvärvande för svenska statens räkning av Mora—Vänerns järnvägsaktiebolag tillhöriga bandelar in. m

1916-04-18 · 89 sidor, varav 74 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 74 av 89 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1916:215, Angående förvärvande för svenska statens räkning av Mora—Vänerns järnvägsaktiebolag tillhöriga bandelar in. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Kung1. Maj:(ti Nåd. Proposition Nr 215.

Nr 215.

Kung!. Maj:ts nådiga ''proposition till riksdagen angående

förvärvande för svenska statens räkning av Mora—Vänerns

järnvägsaktiebolag tillhöriga bandelar in. m.; given

Stockholms slott den 25 april 1916.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

dels, med godkännande av de i statsrådsprotokollet angivna huvudgrunder

för förvärvande för svenska statens räkning av Mora—Vänerns

järnvägsaktiebolag tillhöriga bandelarna Mora—Persberg med bilinjen

Brintbodarne—Malung samt Persberg—Kristinehamn och Malung—

Limedsforsen jämte en bolaget tillhörig byråbyggnad i Kristinehamn,

bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att efter ingången av år 1917

på rekvisition utanordna de medel, som erfordras för gäldande av vad

som kontant skall till bolaget utbetalas, samt fullgöra räntelikvider och

kapitalavbetalningar å de i bandelarna intecknade obligationslån och

lån ur handels- och sjöfartsfonden ävensom till vederbörande utfärda

svenska statens förbindelser och obligationer på sätt och i den omfattning,

ovanberörda grunder för bandelarnas förvärvande angiva,

dels för år 1917 anvisa, att utgå av lånemedel, ej mindre till gäldande

av den del av köpeskillingen, som skall betalas kontant, ett belopp

av 691,500 kronor, än även till kompletteringar å banan och till

förändringsarbeten å dess rullande materiel ett belopp av 630,000 kronor,

dels ock, under förutsättning av bifall till vad sålunda föreslagits,

besluta, att de i 1917 års riksstat bland inkomsterna upptagna lånemedel

för produktiva ändamål skola höjas med 1,321,500 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 190 käft. (Nr 215)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215.

Verkställande

av utredning

i fråga om

statsinköp av

vissa järnvägar.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25

april 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Becic-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

* Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:

Den 21 september 1915 uppdrog Kungl. Maj:t åt järnvägsstyrelsen

att verkställa och till Kungl. Maj:t inkomma med utredning

angående möjligheterna att på skäliga villkor för statens räkning förvärva

bandelarna Orsa—Mora Noret och Mora Noret—Mora Strand av

Falun—Rättvik—Mora järnväg samt bandelarna Mora Strand—Persberg

och Persberg—Kristinehamn av Mora—Vänerns järnväg för att införlivas

med det övriga statsbanenätet.

Då jag i statsrådet nämnda dag inför Kungl. Maj:t hemställde

om bemyndigande för järnvägsstyrelsen att verkställa dessa undersökningar,

framhöll jag till en början, hurusom 1904 års riksdag

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 215

3

beslutit låta verkställa fullständiga undersökningar för anläggning av en

inlandsbana från hamnplats å Bohuslänska kusten över Sveg och Ströms

vattudal till lämplig punkt å Gällivarebanan.

De på grund därav igångsatta undersökningarna hade emellertid

givit vid handen, att inlandsbanans södra del, eller sträckningen mellan

Dalarne och Bohuslän, hade att uppvisa mycket klena bärighetsutsikter.

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t i statsrådet den 17 februari 1911

av fråga om bildande av eu fond för att underlätta åstadkommande av

bibanor inom vissa delar av riket hade även av dåvarande chefen för

civildepartementet framhållits, att det icke vore tillrådligt, att staten

på något sätt ingrepe för inlandsbanans förverkligande å denna del,

enär han vore övertygad om att det behov av förbättrade kommunikationer,

som oförnekligen förefunnes för de övre och västligare delarna

av Bohuslän, Dalsland, Värmland, Dalarne och Härjedalen, lämpligen

kunde tillräckligen tillgodoses genom ett antal bibanor till redan befintliga

utförselvägar. I sammanhang härmed framhöll departementschefen,

att tiden icke syntes honom vara inne att upptaga den då livligt omhandlade

frågan, huruvida staten borde inköpa någon eller några av de

enskilda järnvägar, som förmedlade ifrågavarande trakters ut- och införsel

över västkusten. Gjorda kalkyler syntes honom ock giva vid handen,

att ett framskjutande av frågan om dylikt statsinköp ingalunda borde

ställa sig för staten ekonomiskt ofördelaktigt. I enlighet med departementschefens

hemställan avläts proposition i ämnet till riksdagen, som

med anledning därav beslöt att, för att underlätta åstadkommandet av

bibanor inom västra delarna av Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands

län samt delar av Bohuslän och Dalsland, skulle bildas eu särskild

lånefond.

Genom detta riksdagens beslut — yttrade jag vidare — torde man

få anse, att frågan om byggande av södra delen av inlandsbanan förfallit.

Däremot hade, på sätt redan antytts, aldrig uppgivits tanken

att genom inköp av vissa redan förefintliga enskilda järnvägar i Dalarne

och Värmland söka åstadkomma eu fortsättning söderut från Sveg av

norra delen av inlandsbanan. Jag omnämnde därjämte att, sedan i en

vid 1911 års riksdag väckt motion framhållits angelägenheten för staten

att inköpa banorna Sveg—Orsa, Orsa—Mora och Mora—Vänern, statsutskottet

yttrat, att utskottet vore övertygat därom att, därest förhållandena

skulle visa sig med nödvändighet påkalla ett förvärv av dessa

banor, Kungl. Maj:t icke skulle underlåta att därom göra framställning

hos riksdagen.

Sedan Mora—Vänerns järnvägsaktiebolag, vilket äger, bland annat,

järnvägarna Mora—Persberg och Persberg—Kristinehamn, trätt i under
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215.

handling med trafikförvaltningen Göteborg—Stockholm—Gävle om

övertagande av trafiken å Mora—Vänerns järnväg, hade tidpunkten

synts mig vara inne att överväga, om ej staten borde söka förvärva

dessa järnvägar.

Jag framhöll ävenledes, att de ekonomiska förhållandena inom Orsa

—Härjeådalens järnvägsaktiebolag voro sådana, att staten, som beviljat

bolaget statslån till avsevärda belopp, inom närmaste framtid torde

finna sig nödsakad att övertaga bolagets järnväg mellan Orsa och Sveg.

När staten alltså en gång bleve ägare till denna järnväg och statsbanan

Sveg—Brunflo blivit färdigbyggd, vilket kunde beräknas inträffa

omkring år 1919, komme staten att äga en sammanhängande trafikled

från inlandsbanans nordligaste punkt till Orsa. Det kunde i och för

sig icke anses lämpligt att en så lång och betydelsefull statsbanesträcka

finge sin avslutning vid ett enskilt järnvägsnät. Särskilda skäl, vilka

jag icke ansåg mig behöva närmare utveckla, syntes mig dessutom

tala för att Mora—Vänerns järnväg komme under statens och icke under

förutnämnda trafikförvaltnings kontroll.

Enligt min vid ärendets föredragning uttalade mening skulle det

alltså gälla att förvärva järnvägarna Mora—Persberg och Persberg—

Kristinehamn några år före den tid, då de under alla förhållanden

syntes böra tillföras statsbanenätet. Jag fann det sannolikt att, därest

underhandlingarna mellan Mora—Vänerns järnvägsaktiebolag och trafikförvaltningen

Göteborg—Stockholm—Gävle skulle leda till åsyftat resultat,

det för staten kunde komma att uppstå ökade kostnader att sedermera

inlösa dessa järnvägar.

Komme undersökningar att verkställas angående lämpligheten av

ett statsinköp av Mora—Persbergs och Persberg—Kristinehamns järnvägar,

syntes mig förhållandena fordra, att undersökningar jämväl igångsattes

beträffande möjligheten att för staten på skäliga villkor förvärva

bandelen Orsa—Mora Noret av Falun—Rättvik—Mora järnväg ävensom

eventuellt bandelen Mora Noret—Mora Strand av samma järnväg, försåvitt

staten icke skulle finna förmånligare att mellan Mora Noret och

Mora Strand bygga eu ny bana.

Ett övertagande från statens sida av samtliga nämnda järnvägar, Sveg

—Orsa, Orsa—Mora Noret, Mora Noret—Mora Strand, Mora Strand—Persberg

och Persberg—Kristinehamn, skulle åstadkomma en sammanhängande

statsbana rakaste vägen från Sveg, slutpunkten å norra inlandsbanan,

till Vänern samt vid Kristinehamn åvägabringa en lämplig anslutning

till statsbanenätet å linjen Laxå—Charlottenberg och därigenom även

med Göteborg. Denna bana skulle vidare genom sjöfartsförbindelse å

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Fruposition Nr télå. 5

Vänern och över den staten numera tillhöriga Trollhätte kanal kunna

på ett lyckligt sätt förverkliga den vid 1904 års riksdag framförda tanken

på en direkt, staten tillhörig förbindelseled mellan övre Norrland

och Västkusten.

Av vad jag sålunda framhållit — yttrade jag vidare — syntes

mig framgå, att synnerligen starka skäl talade för att en undersökning

igångsattes för att utröna lämpligheten av att staten övertoge

järnvägarna Orsa—Mora Noret, Mora Noret—Mora Strand, Mora Strand

Persberg och Persberg—Kristinehamn. Jag omnämnde tillika, att staten

på grund av gällande koncessionsvillkor ägde inlösningsrätt till de tre förstnämnda

av dessa järnvägar, men att så icke vore förhållandet med

järnvägen Persberg—Kristinehamn, varför det ifråga om denna järnväg

torde vara nödvändigt att staten träffade godvillig uppgörelse om inlösen

av densamma.

I överensstämmelse med min sedermera gjorda hemställan beslöt

Kungl. Maj:t, som jag förut omnämnt, låta verkställa undersökningar

för inköp av de av mig först omförmälda järnvägarna.

Med skrivelse den 31 mars IDIG har järnvägsstyrelsen överlämnat

den sålunda anbefallda utredningen, därvid särskild redogörelse lämnats

för dels de Mora—Vänerns järnvägsaktiebolag tillhöriga bandelarna Mora

—Persberg med bilinjen Brintbodarne—Malung, Persberg—Kristinehamn

och Malung—Limedsforsen, dels ock de Falun—Rättvik—Mera järnvägsaktiebolag

tillhöriga bandelarna Mora Noret—Mora Strand och Mora

Noret—Orsa.

I ärendet hava utlåtanden avgivits av statskontoret, fullmäktige i

riksgäldskontoret, chefen för generalstaben samt vattenfallsstyrelsen.

Järnvägsstyrelsens skrivelse ävensom vattenfallsstyrelsens yttrande,

avseende frågan om sambandet mellan ett förvärv för statens räkning av

ifrågavarande linjer och trafikeringen av Trollhätte kanal, torde i sin

helhet såsom bilagor, 1 och 2, få fogas vid detta protokoll.

Till en början torde jag få erinra därom, att Kungl. Maj:ts uppdragtill

järnvägsstyrelsen angående verkställande av ifrågavarande utredning,

vad beträffar Mora—Vänerns järnväg, icke omfattar den 59 km. långa

linjen Brintbodarne—Malung—Limedsforsen. Då emellertid i gällande

koncession för linjen Persberg—Kristinehamn någon rätt ej finnes

stadgad för statsverket att inlösa denna linje, har, enligt vad järnvägsstyrelsen

anmält, under de förda förhandlingarna från bolagets sida förklarats,

att något uteslutande ur det ifrågasatta statsinköpet av linjen

Järnvägs
styrelsen*
utredning.

Slöra - Vänerns

järnväg-.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Järnvägens

läge och

sträckning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215.

Brätbodäine Malung Limedsforsen icke kunde ifrågakomma och att till

följd härav förhandlingarna måste omfatta samtliga bolagets järnvägslinjer.

Denna omständighet har ock haft till följd att, ehuru koncessionsresolutlonerna

för bolagets linjer, utom för linjen Persberg—Kristinehamn

innehålla de vanliga villkoren för statens ^lösningsrätt, förhandlingar

icke förts särskilt för linjen Persberg—Kristinehamn och särskilt, på de

vanliga inlösningsvillkorens grund, för de övriga linjerna, utan har genom

förhandlingarna i deras helhet åsyftats och vunnits en godvillig förslao-söverenskommelse

rörande inköp av bolagets samtliga linjer.

. .1 fr%a om järnvägens läge och sträckning tillåter jag mig, under hän
visning

i övrigt till en i järnvägsstyrelsens utlåtande förekommande detaljbeskrivning,

åberopa en karta, vilken som bilaga torde få vidfogas protokollet.

. Här må endast erinras om följande. Banan utgår från norra sidan

av Kristinehamns statsbanestation, följer en i nordostlig riktning gående

dalgång upp till Sjöändans hållplats samt går sedan i nordlig riktning

utefter sjön Ulvettern, till vars sjöfart järnvägen har anknytning vid

stationen Nässundet. Banan fortsätter därifrån förbi bruken Storfors och

Nykroppa, ansluter sig till Bergslagsbanan vid Herrhult, har vid Gammelkroppa

bruk förbindelse med sjön Yngen genom ett stickspår samt

mgår sedan till Persbergs gruvfält, ändpunkt för den äldre delen av banan,

den så kallade Ostra Värmlands järnväg. Från Nyhyttans station,

belägen mellan Gammelkroppa och Persberg, utgår eu bibana med station

vid Filipstad, vilken vid slutpunkten Finshyttan ansluter sig till

r llipstads norra bergslags smalspåriga järnväg.

Huvudlinjen fortsätter från Persberg i nordlig riktning förbi bruken

Långbanshyttan, Lesjöfors, Pämen och Oforsen, övergår gränsen till

Dalarna norr om Neva station, där banan ansluter sig till Sävenäs järnväg,

övergår västra Dalälven på en bro om 60 meters spann strax norr om

Iretjärns station samt ingår till Vansbro, där Stockholm—Västerås

—Bergslagens järnvägar ansluta. Efter att hava övergått Vanån på

en bro med 2 spann^ om 40 meter, följer banan östra stranden av denna

älv samt sjön Van fram till Brintbodarne, utgångspunkt för bibana till

Malung och Limedsforsen. Huvudlinjen framgår därefter i nordostlig

riktning till Slöra, där den ansluter till Gävle—Dala järnvägs linjer till

Älvdalen, Orsa och Falun. J

Linjen Kristinehamn—Mora har en längd av 220 km., bilinjen

Brintbodarne—Malung-Limedsforsen utgör 59 km., övriga smärre bilmjer

utgöra tillhopa 8 km. Antalet stationer vid järnvägen är 30, inberäknande

statens, respektive Bergslagernas järnvägar tillhöriga föreningsstationerna

Kristinehamn och Herrhult.

opaginerad Kontrollera mot PDF

i

Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215.

Kostnaden för färdiga banan med rullande materiel utgjorde år 1915

kronor 12,274,210: 98.

liyggnada
koatnad.

Bolagets rullande materiel utgjordes vid ingången av år 1915 av Rullande

18 lokomotiv, 29 personvagnar, därav 8 boggievagnar, 0 resgods vagnar raateneloch

ångfiukor samt 071 godsvagnar, varav 51 täckta. Anskaffningskostnaden

för denna rullande materiel uppgår till 2,450,000 kronor.

Bolagets aktiekapital skall enligt den för bolaget fastställda bolagsordningen

utgöra minst 3,000,000 kronor och högst 10,000,000 kronor,

fördelat i aktier å etthundra kronor.

Aktierna indelas i två serier, serien A och serien B. Preferensaktier,

serien B, finnas till belopp av 1,000,000 kronor och stamaktier,

serien A, till belopp av 3,120,500 kronor, varav av kommuner innehavas

följande:

Kristinehamns

stad .....

................... kronor

200,000

—

Älvdalens socken....

................... »

500,000

—

Färnebo

y>

................... »

10,000

—

J ärna

»

................... »

60,000

—

Lima

»

.................. »

400,000

—

Malungs

»

................... »

175,000

—

Mora

»

................... »

200,000

—

Rams

................... »

20,000

—

Sollerö

»

................... »

10,000

—

Sårna

»

................... »

200,000

—

Transtrands

»

................... »

125,000

—

Äppelbo

y>

................... »

40,000

—

Orsa sockens

skogsmedelsfond »

600,000

—

Summa kronor

2,540,000

—

Aktiekapital

och lån.

Storleken av de fonderade lånen vid 1915 års utgång framgår av

följande tablå:

Statslån .................................................................. 831,084: 31

Lån från handels- och sjöfartsfonden ............ 282,314: 67

Obligationslån:

4 % av 1 juli 1896, slutlikvid 1936 ...... 1,524,000: —

4 % av 1 september 1896, slutlikvid

1936 ........................................................ 382,000: —

4 72 % av 15 maj 1903, slutlikvid 1943 3,141,000: —

5 72 % av 1 april 1914, slutlikvid 1943 900,000:— 7,060,398:98

Transport 7,060,398: 98

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 215.

Transport 7,060,398: 98

Å ovannämnda lån per 31 december 1915 upplupna,

men ej förfallna räntor:

Statslånet, varav s. k. anståndsi’änta kronor

92,870:81....................................................... 102,116:62

Handels- och sjöfartsfonden, anståndsränta.,. 15,600: —

Obligationslånen...................................................... 34,956:52 152 673-14

Summa fonderade lån jämte räntor, kronor 7,213,072: 12

Trafikreeuitat. Inkomsten per dag och bankilometer å järnvägen i dess helhet har

under de tre åren 1911, 1912 och 1913 (åren 1914 och 1915 synas på grund

av krigets inverkan böra lämnas åsido) varit respektive 12,91, 14,26 och 15,27

kronor. Härvid torde böra framhållas, att inkomsten är väsentligt olika

å den äldre linjen Persberg—Kristinehamn (år 1913 kronor 25,88) och å

den övre linjen (år 1914 kronor 9,49). Utgiftsprocenten (driftkostnad i

% av bruttoinkomsten) har under samma år varit 62,41, 59,99 och 61,04.

Avkomstprocenten har under samma år varit 4,18, 4,92 och 5,12. En mera

detaljerad redogörelse för järnvägens trafikresultat liksom för järnvägsbolagets

ekonomiska ställning finnes intagen i järnvägsstyrelsens underdåniga

utlåtande, till vilket jag i detta avseende tillåter mig hänvisa.

Kaikyier ang. För att kunna bilda sig någon uppfattning om det skäliga inköpspriset

inköpspriset. fgr järnvägen ifråga torde man böra taga del av de olika kalkyler, som

under förhandlingarnas gång uppställts.

inköpspris Beräknar man inköpspriset efter de inlösningsvillkor, som finnas

^oncVsionsg-a stipulerade i koncession sbestämmelserna för de nyare delarna av järnbestämmeiser.

vägen, och tillämpas dessa villkor å hela järnvägen, skulle inlösningskalkylen

ställa sig sålunda:

Anläggningskostnader (till den 31/j2 1915) 12,274,216: 98

Ränta a dito........................................................ 6,103,368: 47 gyy 585" 45

Varifrån avgår nettoinkomst ...................................................... 5,140,888: 06

Återstår såsom inlösningspris kronor 13,236,697: 39

Värde enligt Järnvägsstyrelsens representant vid förhandlingarna har vid följande

räkenskaper kräkning av bandelarnas skäliga värde utgått från det av räkenskaperna

framkomna resultatet.

Enligt det vid förhandlingarnas början senast kända balanskontot,

eller balanskontot för år 1914, var järnvägsanläggningen m. m. bokförd

till ett belopp av kronor 12,357,564: 55.

opaginerad Kontrollera mot PDF

/

Kung!. Maj:k Nåd. Proposition Nr 215.

Under åren 1899—1914 hade avsatts till avskrivnings- och förnyelsefond

kronor 1,090,000 samt till en fond för underhåll av främmande

bolags spår kronor 27,200: 72.

Ehuruväl någon erinran mot det ordinära årliga underhållet av bana

och rullande materiel icke med fog kunde göras, motsvarade å andra

sidan sistnämnda båda belopp, sammanlagt 1,117,200 kronor 72 öre, enligt

å järnvägsstyrelsens byggnads- och maskinbyråer verkställda iippskattningar

icke vad som enligt de vid statsbanorna gällande normer skulle erfordrats

för utförande av sådana erforderliga förnyelsearbeten å förslitna

delar av bana och rullande materiel, vilka icke vore att hänföra till det ordinära

årliga underhållet, utan skulle för detta ändamål erfordrats för

banavdelningens vidkommande ett belopp av omkring 700,000 kronor

och för maskinavdelningens ett belopp av 1,445,000 kronor, eller sammanlagt

2,145,000 kronor. Droges härifrån vad som redan avsatts till

förnyelsefond, eller i runt tal 1,117,200 kronor, återstode såsom ytterligare

erforderligt ett belopp av i runt tal 1,027,800 kronor.

En försäljningskalkyl, utgående från detta värde, ställde sig således

på följande sätt:

Bolagets till försäljning föreslagna egendom,

i runt tal kr. 12,357,600:—, minskad

med kr. 1,117,200: — samt med kr.

1,027,800:— ............................................... 10,212,600: —

Därifrån skulle dragas skulderna.................... 7,506,804: —

Återstode ............................................................. 2,705,796: —

Härförutom ägde bolaget andra i köpet icke

ingående tillgångar till ett värde av...... 823,237:— 3 529,033:_

Denna summa svarade mot:

preferensaktierna.......................................... 1,000,000: —

stamaktierna (c:a 75 %)............................. 2,337,575: —

stamaktiernas räntefordran ........................ 191,458: — 3,529,033:_

Stamaktieägarne skulle alltså enligt denna kalkyl utfå c:a 75 % av

nominella aktiebeloppet.

Järnvägsstyrelsens representant har vid förhandlingarna uttalat, att

enligt förestående utredning om banans värde år 1914 det rimliga

priset borde vara 10,212,600 kronor, vilket, såsom nämnts, skulle motsvara

75 % av stamaktiebeloppet. Banan hade nämligen ännu icke

lämnat någon utdelning å stamaktierna, och för bolaget borde det väl

vara en fördelaktig affär att nu bliva befriat från sina skulder och däjBihang

till rikdagens protokoll 1916. 1 saml. 190 käft. (Nr 215.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 215.

Bolagsrepresentanternas

åsikt.

Järnvägs
styrelsens
anbud.

Bolagsstyrelsens

anbud.

utöver erhålla ett genast räntebärande kapital, även om beräkningen

utgått från icke full valuta för stamaktierna.

Det torde här böra anmärkas, att enligt en på grund av 1915 års

bokslut verkställd, på enahanda sätt uppgjord kalkyl stamaktieägarne

skulle erhålla 2,650,254 kronor, motsvarande c:a 84,9 % av nominella

aktiebeloppet.

Från bolagets sida har däremot under förhandlingarna anförts, att

banan hade goda utsikter att kunna lämna utdelning jämväl å

stamaktier och att bolaget således borde kunna påräkna någon ersättning

utöver det av styrelsens representant angivna värdet av själva

banan. Att märka vore nämligen, att trafikförvaltningen Göteborg—

Stockholm — Gävle, vilken ju, enligt vad förut nämnts, ingivit anbud om

intagande av Mora—Vänerns järnväg i trafikförvaltningen, i detta sitt

anbud erbjudit sådana villkor, att under de ifrågasatta åren 1917—

1925 en ökning av bolagets inkomster skulle inträda under förutsättning

av oförändrad trafik och ungefärligen samma driftkostnader. För år

1913 skulle denna ökning hava utgjort omkring 116,400 kronor och

för 1914 omkring 150,300 kronor, vilket sistnämnda belopp i och för

sig innebure 4,8 % å stamaktierna. Sannolikt komme ock inkomsterna

å Mora—Vänerns järnväg att stiga, sedan från och med den 1 januari

1917 vissa ofördelaktiga trafikkontrakt upphört att gälla.

Efter erhållen redogörelse för förloppet av förhandlingarna har

järnvägsstyrelsen i skrivelse den 15 februari 1916 till ordföranden i

bolagsstyrelsen på grundval av den gjorda utredningen uttalat sig rörande

inköpspriset för banan.

Styrelsen har därvid, särskilt med hänsyn till önskvärdheten därav,

att inlandsbanans fortsättning till Vänern bleve av statsbanenatur, ansett

sig kunna föreslå ett högre pris för banan än det, som motsvarade förenämnda

75 % av stamaktiebeloppet, och har styrelsen funnit sig kunna

föreslå detta högre pris, så att det skulle motsvara 90 % av stamaktiernas

belopp med något tillskott för betäckande av administrationskostnaderna

för bolagets avveckling. Då för gäldande av 90 % av stamaktiernas

belopp erfordrades ett belopp av 10,684,000 kronor, ville alltså

styrelsen föreslå ett inköpspris av 10,750,000 kronor.

I skrivelse den 18 februari 1916 har bolagsstyrelsen avlåtit svar å

järnvägsstyrelsens berörda skrivelse. Med förkastande av styrelsens anbud,

har bolagsstyrelsen därvid, under förutsättning av bolagsstämmans godkännande,

erbjudit järnvägen till försäljning till ett pris av 11,200,000

kronor, motsvarande omkring 39,000 kronor per kilometer, jämte en

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 215. 11

byråbyggnad i Kristinehamn med tillhörande mark till pris av 75,000

kronor.

Av det vid bolagsstyrelsens sammanträde förda protokoll framgår,

att anbudet i fråga framkommit efter livlig diskussion i ämnet, därvid

närvarit, förutom medlemmar i bolagsstyrelsen, även av bolagsstämman

utsedde rådgivande delegerade, och efter jämkning mellan vid sammanträdet

av bolagets ordförande föreslaget pris av 11,500,000 kronor och

järnvägsstyrelsens anbud.

Vid sammanträdet framhöllos, å ena sidan, de synnerligen ljusa utsikter,

som för närvarande tedde sig till väsentlig förbättring av järnvägens

affärsställning och som jämväl borde anses göra det ifrågasatta

inköpet av järnvägen även till det högre priset av 11,500,000 kronor

till eu synnerligen fördelaktig affär för staten.

Styrelsens ordförande påvisade särskilt, att bolagets vinst utgjort

under åren 1910—1913, innan avdrag för räntor och lånekostnader samt

avsättning till förnyelsefonden ägt rum, i medeltal kronor 578,000:

per år. Om man från denna siffra droge ett års ränta å den skuld,

som skulle övertagas av staten och som den 31 december 19IG kunde

beräknas utgöra kronor 7,082,000: —, eller således kronor 312,000: —,

återstode kronor 266,000: —, vilket belopp motsvarade 7 V* % å det belopp,

kronor 3,668,000: —, vartill den av järnvägsstyrelsen ifrågasatta

köpeskillingen utöver nyssnämnda skuld uppginge. Vid sådant förhållande

måste den av järnvägsstyrelsen ifrågasatta köpeskillingen anses

alldeles för låg, och denna uppfattning vunne även ytterligare stöd i

följande omständigheter:

1) Fraktavgifterna komme antagligen att för det huvudsakliga

godset, sedan nu gällande fraktkontrakt under närmaste tiden upphört

att gälla, väsentligt höjas;

2) Den nya kanalleden till Göteborg komme utan tvivel att förorsaka

ökad trafik och större vinst;

3) .Ökning av den rullande materielen (vartill nödiga medel kunde

upplånas) komme, även in nar; kanalen vore färdig, att väsentligt förbättra

inkomsterna, då ju järnvägen av brist på materiel icke kunnat för befordran

mottaga allt fraktgods, som erbjudits;

4) Det torde kunna anses sannolikt, att man från annat håll skulle

kunna få ett anbud, som borde motsvara åtminstone 150 % för stamaktierna.

Vidare erinrade styrelsens ordförande därom, att bolaget under de

senaste sex åren förbättrat sin ställning högst betydligt. I detta avseende

förtjänade följande siffror att nämnas:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Järnvägs
styrelsens
förslag.

Skäl mot och

för inköp.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 215.

Bolagets lånesumma hade under nämnda år nedbragts

med.............................................................................. kronor 671,000: —

Banktillgodohavandet hade ökats med ........................... » 180,000: -

Rullande materiel hade inköpts för ................................ » 136,000:_

Summa kronor 987,000: —

Dessutom hade värdet av bolagets förråd och beloppet av dess

utestående fordringar betydligt ökats.

A andra sidan framhölls under diskussionen, att man icke borde

underskatta de kostnadsökningar av varjehanda slag, som kunde väntas

uppkomma till följd av prisstegring å stenkol och andra materialier

samt merutgifter i avlöningar till personalen. Åven vore den stora fördel

värd synnerligt beaktande, som läge däri, att järnvägen komme att

övergå i statens hand, vilket inom kommunerna ansåges komma att i

hög grad främja såväl järnvägen som de vidsträckta trakter, för vilkas

behov densamma vore avsedd.

Järnvägsstyrelsen har sedermera i sin skrivelse den 31 mars 1916

på anförda skäl hemställt om godkännande av bolagsstyrelsens ifrågavarande

anbud.

Betraktar man ifrågavarande inköp endast med hänsyn till, huruvida

staten kan beräkna att å det för köpet använda kapitalet omedelbart

erhålla en ur vanlig affärssynpunkt förmånlig ränta, torde kunna ifrågasättas,

om ett inköp av banan är att anse såsom en för staten direkt

fördelaktig affär. Enligt en inom järnvägsstyrelsen verkställd utredning,

vartill jag sedermera återkommer, erfordras icke så obetydliga belopp för ''

att sätta banan i fullt tillfredsställande skick för den trafik, som däröver

skall besörjas. Driftkostnaderna för banan komma givetvis att. stegras

över de förutvarande normala, då prisen å kol och övriga materialier för

framtiden med största sannolikhet bliva väsentligt högre än före krigsutbrottet.

Personalens avlöning måste beräknas enligt statsbanegrunder

och kommer därför att stiga icke blott utöver de nuvarande lönerna,

utan även över de högre löner, som bolaget måste emotse vid en blivande

lönereglering. Säkerligen komma också att resas vissa krav på utökande

av tågförbindelser och anskaffande av större bekvämligheter i övrigt för

den trafikerande allmänheten, om järnvägen blir statsegendom.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition Nr 215.

I den män dessa lör banans framtida ekonomi ofördelaktiga faktorer nn

kunna uppskattas, hava de gjorts till föremål för järnvägsstyrelsens

undersökningar. Å styrelsens statistiska kontor har verkställts en

approximativ beräkning rörande järnvägens inkomster, driftkostnader

och nettobehållning åren 1910—1914, under den antagna förutsättning

att järnvägen under denna tid varit statsbana. Därvid hava inkomsterna

av trafiken beräknats med användande av statens järnvägars taxor.

Utgifterna hava beräknats med ledning av statens järnvägars löner för

motsvarande personal och kostnadspris för motsvarande artiklar. Denna

utredning, som i mera detaljerad form återfinnes i bil. E till järnvägsstyrelsens

skrivelse, utvisar följande resultat.

Inkomster.

i r.

Verkäga

inkomster.

Kronor.

Beräknade in- komster, om järn- vägen varit

statsbana.

Kronor.

Minskning, om

järnvägen varit

statsbana.

Kronor.

1910 .............................................

1,411.065

1,280,134

—130,931

1911 .............................................

1,356,793

1,229,737

- 127,056

1912 .............................................

1,502,963

1,364,215

—138,748

1913 .............................................

1,605,684

1,459,561

—146,123

1914 .............................................

1,392,262

1,260,644

—131,618

Driftk ostnader.

i r.

Verkliga

driftkostnader.

Kronor.

Beräknade drift- kostnader, om

järnvägen varit

statsbana.

Kronor.

Ökning, om

järnvägen varit

statsbana.

Kronor.

1910 ............................................

831,547

889,211

+ 57,664

1911 .............................................

846,775

894,860

+ 48,085

1912 .............................................

901,672

960,488

+ 58,816

1913 .............................................

980,020

1,039,077

+ 59,057

1914 ............................................

930,503

986,878

+ 56,375

Utredning

ang. trafik - resultat

1910—1914,

om järnvägen

varit statsbana.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Kostnader för

kompletteringsarbeten.

Nettobehållning

å järnvägen

såsom

statsbana.

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215.

Nettobehållning.

Å r.

Verklig netto- behållning.

Kronor,

Beräknad netto- behållning, om

järnvägen varit

statsbana.

Kronor.

Minskning, om

järnvägen varit

statsbana.

Kronor.

1910 .............................

579,518 ''

390,923

—188,595

1911............

510,018

334,877

- 175,141

1912 .............................................

601,291

403,727

—197,564

1913 ...................

625,664

420,484

- 205,180

1914 .................

•

461,759

273,766

—187.993

Medeltal

■ 364,755

— 190,895

De förut omförmälda kompletteringsarbetena å banan äro dels sådana

ombyggnads- och förändringsarbeten å banan samt kompletteringar

av rullande materielen, vilka huvudsakligen äro att anse som förnyelsearbeten,

avseende att utbyta vad som förslitits och i allmänhet vidmakthålla

banan i sitt fulla värde, men som icke äro att hänföra till det

ordinära årliga underhållet och som icke heller kunna anses direkt öka

banans trafiklörmåga, dels ock sådana, som huvudsakligen erfordras för

att höja banans trafikförmåga.

De till den första gruppen hörande arbetena hava uppskattats till

omkring 2,145,000 kronor.

De till den senare gruppen hörande arbetena kunna tänkas utförda

enligt två olika alternativ, det ena huvudsakligen omfattande arbeten,

erforderliga för att göra bandelen Kristinehamn—Mora i trafikeringshänseende

likvärdig med bandelen Sveg—Brunflo, det andra förutsättande

att ökning av banans trafikförmåga i viss mån åstadkommes genom inläggande

av grövre räler, medgivande användande av tyngre lokomotiv

och således framförande av tyngre tåg, än om räler av "samma vikt som

å bandelen Sveg—Brunflo användes. Härvid skulle man nöja sig med

ungefär samma trafikkapacitet, som efter viss, av järnvägsstyrelsen antydd

förstärkning av överbyggnaden å Orsa—Svegbanan kan ernås på denna

bana utan längre driven ombyggnad av densamma.

Det första av nu nämnda alternativ slutar å en kostnadssumma av

6,283,000 kronor, det andra å en summa av 3,816,000 kronor.

Beräknar man nu nettobehållningen på sätt nyss nämnts, eller till

omkring 365,000 kronor, och ställer denna i relation till det erbjudna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj: In Nåd. Proposition Nr 215. It)

inköpspriset 11,275,000 kronor, erhåller man eu avkomstproeent av endast

omkring 3,2 %.

Denna låga nettobehållning, 365,000 kronor, får emellertid icke

anses såsom den, med vilken man vid ett statsinköp bör räkna, icke

ens om man utgår från det nu erbjudna försäljningspriset, 11,275,000

kronor, och än mindre, om man tänker sig detta belopp ökat med kostnaderna

för kompletteringsarbeten å banan.

Till en början kan det icke vara riktigt att sätta nämnda nettobehållning

i förhållande till den ökade kostnadssumma för järnvägen, som

skulle vara att emotse, därest nyss nämnda kompletteringsarbeten tänktes

verkställda. Dessa arbeten äro ju avsedda att öka banans trafikförmåga

och böra således komma till stånd, först då en inträdande eller

motsedd trafikökning gör dem nödvändiga, men en sådan trafikökning

kommer ju också då att tillföra banan ökade inkomster.

Men icke heller om man bortser från dessa kompletteringsarbeten

och utgår från den nu erbjudna inköpssumman, kan den nyss nämnda

nettobehållningen anses rätt beteckna banans avkastningsförmåga i statens

hand.

Enligt bolagsstyrelsens eget erkännande förmår järnvägen för närvarande

icke på tillfredsställande sätt besörja ens den trafik, som enligt de

nuvarande mycket höga tarifferna begagnar sig av järnvägen, varför en

tillökning av den rullande materielen är nödvändig. En ökning av

trafiken och därmed också av avkomstprocenten skulle således vara att

emotse redan genom den större tillgång på rullande materiel, som —

frånsett nu rådande abnorma trafikförhållanden — vore att emotse för

banan efter dess övergång i statens hand.

Emellertid bör man ihågkomma, att med banans införlivande med

statsbanenätet gör sig omedelbart gällande en för trafikens utveckling

ännu viktigare faktor, nämligen den därmed följande ändringen av

tarifferna.

I och med statens förvärv av banan ifråga komma ju statsbanornas

väsentligt lägre såväl person- som godstariffer att tillämpas å banans

egen trafik. I trafik med förutvarande statsbanor kommer direkt fraktberäkning

enligt statens järnvägars tariffer att äga rum, således utan

tillägg av nu utgående banavgifter och frakttillägg. Avgifterna i samtrafik

med enskilda järnvägar komma likaledes att väsentligt minskas

genom bortfallande av de Mora—Vänerns järnväg nu tillkommande

banavgifterna och frakttilläggen.

Följden i tariffhänseende av järnvägens införlivande med statsbanenätet

skulle således bliva väsentliga fraktnedsättningar, vilka också iakt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

IG

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215.

tagits vid förutnämnda beräkning angående inkomster och utgifter och

vilka utgöra den förnämsta orsaken till att avkomstprocenten (3,2) blivit

så mycket lägre i denna beräkning än vad i verkligheten varit fallet.1)

Dessa fraktnedsättningar komma emellertid icke blott att minska

nettot av den nuvarande trafiken, utan också att framkalla ökad trafik,

vilken att döma av den gynnsamma erfarenheten från andra trafiknedsättningar

utan risk kan antagas bliva så stor, att densamma icke blott

täcker inkomstminskningen å den nuvarande trafiken, utan också medför

ökat netto.

Härtill kommer, att efter inlandsbanans öppnande trafiken från, till

och över Mora—Vänerns järnväg med all säkerhet kommer att betydligt

ökas. I samma riktning kommer också den förbättrade kanalleden till

Göteborg att verka. I sistnämnda avseende är särskilt att märka, att

vattenfallsstyrelsen i sitt nu avgivna utlåtande uttalat såsom sin bestämda

uppfattning, att utvidgningen och moderniserandet av farleden

Vänersborg—Göteborg skall komma att utöva en mycket förmånlig inverkan

på trafiken å Mora—Vänerns järnväg, och att detta i all synnerhet

skall bliva fallet, sedan järnvägen ingått i statsbanenätet, då

därigenom beredes tillfälle att genom samarbete mellan järnvägs- och

vattenfallsstyrelserna avpassa tarifferna, så att de, särskilt beträffande

den genomgående trafiken, bliva lämpliga såväl för trafikanterna som för

kronan. Vattenfallsstyrelsen har också framhållit, att, om Mora—Vänerns

järnväg bleve statsbana, statens järnvägar skulle kunna få sitt stenkolsbehov

för södra delen av inlandsbanan fyllt över egna banor via Kristinehamn.

Aven för andra centrala delar av statens järnvägar torde det

vara lämpligt att använda Kristinehamn som importhamn för stenkol,

och även ur strategisk synpunkt skulle ett kolupplag i Kristinehamn få

anses vara välbeläget.

Av vad nu sagts torde framgå, att man såväl omedelbart som än

mer i framtiden har att räkna med en väsentligt ökad trafik å banan

ifråga och därmed också med en gynnsammare avkomstprocent.

Över den närmare storleken av den genom tariffnedsättningarna och

inlandsbanans anknytning till linjen Sveg—Kristinehamn uppkommande

nya trafiken och om dess förbättrande av driftresultatet å banan lärer

visserligen, med hänsyn till de många faktorer, som här spela in, beräkningar

icke kunna anställas med något anspråk på tillförlitlighet.

Med utgångspunkt emellertid från att banan enligt förenämnda be
-

J) En jämförelse mellan Mora—Vänerns och statens järnvägars avgifter i vissa

trafikrelationer finnes intagen i järnvägsstyrelsens utlåtande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215.

IT

räkningar med nuvarande trafik skulle lämna ett netto av 3,2 %, torde

man icke behöva hysa farhågor för att icke bandelen ifråga i statens

hand skall lämna sådan avkastning, att den förslår att ungefärligen betäcka

räntan å det å banan nedlagda kapitalet. Denna uppfattning vinner

ock visst stöd därav att trafikförvaltningen Göteborg—Stockholm—Gävle

i sitt till Mora—Vänerns järnvägsaktiebolag ställda förslag om gemensam

trafikförvaltning föreslagit, att uppkommande nettobehållning skulle fördelas

sålunda, att under eu nioårsperiod med början år 1917 Mora—Vänerns

järnväg skulle utfå 6,77 %, motsvarande efter trafikförhållandena 1913

och 1914 ytterligare trafiköverskott för respektive år av kronor 116,436 och

150,279: 65, eller tillhopa omkring 4,8 % av stamaktiernas värdebelopp.

Visserligen kan trafikförvaltningen här hava räknat med en indirekt

vinst för dess övriga linjer genom att frakter skulle tillföras dessa andra

linjer från den inkorporerade banan. Med en sådan vinst kan emellertid

också staten hava rätt att räkna, särskilt i framtiden om, som väl troligt

är, en fortsättning av banan kommer att byggas med anslutning till

statsbanan vid någon punkt söder om Laxå.

Det torde ock böra framhållas, att statsbanornas efter inköpet över

hela avståndet fallande tariffer komma att verka uppmuntrande på trafiken

å inlandsbanan norr om Sveg.

Huvudskälet för ett statsbaneköp är emellertid, att genom inköpet av

Mora—Vänerns järnväg jämte i enskild ägo varande järnvägslinjer norr

därom upp till Sveg, där anslutning vinnes med inlandsbanan, skulle

komma att förverkligas den gamla tanken — låt vara på annat sätt än

ursprungligen ifrågasatts — att i statens hand erhålla fortsättning söderut

av den under byggnad varande inlandsbanan med därav följande uppenbara

fördelar för det allmänna.

Under hänvisning till den i järnvägsstyrelsens skrivelse intagna

utförligare redogörelsen för de statliga intressena av att inlandsbanan

såsom statsbana sättes i förbindelse med lämplig hamn vid Vänern, vill jag

betona, att styrelsen för Trollhätte kanal och vattenverk redan i skrivelse

den 4 februari 1907 framhållit att, innan valet träffades mellan de olika

sträckningar, vilka ifrågasatts för inlandsbanans framdragande genom

Värmland, vid banans planläggning hänsyn jämväl borde tagas till den

viktiga samfärdselled Trollhätte kanal, som nämnda styrelse hade under

sin förvaltning, att det för godstransporter på inlandsbanan från och till de

nordliga trakter av landet, vilka vore i saknad av kommunikationer, vore

av vikt, att banan sattes i direkt och bekväm förbindelse med hamn vid

Vänern och därmed även med Trollhätte kanal och havet samt således

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 190 käft. (Nr 215.) 3

Huvudskäl för

inköp.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215.

leddes kortaste v ägen till en farled, på vilken godset av naturliga skäl

kunde framföras till lägre pris än på järnväg, vilket skulle bliva av ännu

större betydelse, efter att kanalen, såsom ansåges sannolikt, givits större

dimensioner^ än de dåvarande, samt att inlandsbanans anknytning till

hamn vid Vänern vore av stor ekonomisk betydelse icke endast för banan

själv och de orter, den genomlöpte, utan även för staten såsom ägare

a\ Irollhätte kanal. ''\ attenfallsstyrelsen har i sitt utlåtande i föreliggande

ärende uttalat, att detta Trollhättestyrelsens yttrande nu har

än större bärkraft, sedan Trollhätte kanal under detta år kan väntas

bliva öppnad i sitt nya skick.

Jag vill vidare erinra, att filosofie doktor K. Key-Åberg i de ekonomiska

utredningar, som han på uppdrag verkställt rörande inlandsbanans

södra sträckning, framhållit, att grundidén i det system, som enligt hans

omdöme skulle vara bäst ägnat att både snabbt och tillfredsställande lösa

de ifrågavarande landsdelarnas behov av förbättrade kommunikationer,

vore att staten borde inköpa förutom Bergslagens järnväg även Mora_

Vänerns järnväg. Härigenom skulle erhållas en gen och god utfartsväg

till västra Sveriges kust från Dalarna och trakten norr därom. Med denna

utfartsväg och liollhätte kanal i sm hand skulle staten innehava nycklarna

till stora delar av det västra och norra Sveriges exportvägar och

kunna genom väl avvägda taxor och dylikt icke allenast reglera sjöoch

landtrafiken till ömsesidig båtnad för dem bägge, utan ock till sin

egen vinning befordra och underlätta näringslivets sunda utveckling i de

ti akter, varom här vore fråga. Staten ägde mycket få järn vägsleder i västra

Sverige, vars näringsliv och exportrörelse därför i hög grad vore beroende

av enskilda järnvägsförvaltningar. Ett tillskott i statsbanenätet av

sådan betydenhet som nyssnämnda två järnvägar skulle för övrio-t icke

allenast med ens göia staten till den förnämsta ledaren av kommunikationsväsendet

i det västra Sverige, det skulle ock ansenligen stärka

statsbanornas hela ställning gent emot de många enskilda järnvägarna

här i landet, så att statens intressen lättare kunde göra sig gällande vid

bestämmande av fraktsatser i samtrafik och dylikt, varav de allmänna

näringarna icke kunde hava annat än gagn. Denna synpunkt har

också framhållits av \ attenfallsstyrelsen i dess nu i frågan avgivna

utlåtande, ''s arvid betonats att, om den trafiksammanslutning, som behärskar

Bergslagsbanan, jämväl skulle bliva herre över Mora—Vänerns

järnväg, Trollhätte kanal därigenom säkerligen skulle få svårare att

göra små intressen gällande.

Jag erinrar också ånyo om att statsutskottet i sitt yttrande rörande

en vid 1911 års riksdag väckt motion, däri framhölls angelägenheten

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215. 1 9

för staten att inköpa banorna Sveg—Orsa, Orsa—Mora och Mora

Vänern, anfört, att utskottet vore övertygat därom att, därest förhållandena

skulle visa sig med nödvändighet påkalla ett förvärv av dessa

banor, Kungl. Maj:t icke skulle underlåta att därom göra framställning

hos riksdagen.

Då det, såsom förut anförts, är att antaga, att staten på grund av

de ekonomiska förhållandena inom Orsa—Härjeådalens järnvägsaktiebolag

en gång blir ägare till detta bolags järnväg, kommer staten, då så sker

och statsbanan Sveg—Brunflo blir färdigbyggd, vilket kan beräknas inträffa

omkring år 1910, att äga en sammanhängande trafikled från inlandsbanans

nordligaste punkt till Orsa. Det kan då, såsom jag också

förut framhållit, ej anses lämpligt att en så lång och betydelsefull statsbanesträcka

får sin avslutniug vid ett enskilt järnvägsnät. Än mer blir

betydelsen av en stambana i dessa trakter framträdande, då inlandsbanan,

vars fortsättning norrut från Brunflo snart framkommit till Volgsjön

vid Ångermanälven, blir fullbordad i hela sin sträckning norrut till

banan Luleå—Riksgränsen. I så fall skulle genom inköp av linjerna från

Orsa till Kristinehamn staten från inlandsbanans tänkta anknytning

till Riksgränsbanan, eller Gällivare, ned till Kristinehamn äga en sammanhängande

förbindelseled med en längd av ej mindre än omkring

1,260 kilometer.

Denna sammanhängande linjes slutpunkt, eller Kristinehamn, kommer

genom Trollhätte kanals ombyggnad i god förbindelse med världshavet.

Efter statsinköpen i fråga skulle alltså genom sjöfartsförbindelserna över

Vänern och den numera staten tillhöriga Trollhätte kanal den av 1904

års riksdag framförda tanken på eu direkt, staten tillhörig förbindelseled

mellan övre Norrland och Västkusten kunna anses förverkligad. Då

staten ansett med sin fördel förenligt att utgiva så ansenliga belopp för

utvidgning av nämnda kanalled och förbättrande av hamnförhållandena

vid åtskilliga platser vid Vänern, synes det endast utgöra en följdriktig

utveckling, att staten nu — då förhållandena så gestalta sig, att Mora—

Vänerns järnvägsaktiebolag inom den närmaste tiden måste träffa anstalter

för trafikens bättre anpassning efter vad utvecklingen kräver —

söker förvärva de enskilda järnvägarna i fråga, varigenom förutsättningar

finnas för ledande av trafiken från dessa trakter över berörda

trafikled till Västkusten och ökad förräntning erhåiles å det å kanalombyggnaden

nedlagda kapitalet.

Vattenfallsstyrelsen har särskilt framhållit, huru viktigt ett förvärv

för statens räkning av järnvägslinjen ifråga är för trafikeringen av

Trollhätte kanal. Styrelsen påvisar, att en av styrelsen, visserligen på

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215.

mindre säkra faktorer fotad, men dock sannolik beräkning utvisar, att

traktkostnaden för Arisst massgods mellan exempelvis Mora och Göteboroskulle

bliva omkring 20—25 % lägre vid »blandad» transport å järnväg611

Mora Kristinehamn (enligt statens järnvägars taxa) och vidare

från Kristinehamn vattenvägen över Vänern och den ombyggda Trollhätte

kanal än vid frakt över Bergslagsbanan, beräknad efter normala tariffer,

att den »blandade» transportvägen visserligen icke bör underbjuda de

enskilda järnvägarna, men att en naturlig uppdelning av gods bör eftersträvas,

så att icke genom en konstgjord tariflering det mera lukrativa

godset dragés till järnvägarna och endast det mindervärdiga tillfaller

vattenvägen, som dessutom kanske endast vid tillfälliga överbelastningar

i järnvägstrafiken skulle komma till användning, under vilka förhållanden

en reguljär fraktfart på vattenvägen icke skulle kunna ordnas, samt

att ett statsinköp av Mora—\ änerns järnväg enligt styrelsens uppfattning

vore ett av de förnämsta medlen att utöva ett reglerande inflytande

på berörda transport- och fraktförhållanden liksom på motsvarande förhållanden

i övrigt i västra Sverige.

En livlig trafik från och över ifrågavarande järnvägslinje till Trollhätte

kanal utesluter givetvis icke vikten av den sammanhängande statsbaneled

från inlandsbanan till Göteborg, som genom förvärv av nu ifrågavarande

järnvägar åstadkommes genom Mora—Vänerns järnvägs anslutning

i Kristinehamn till statsbanelinjen Laxå—Charlottenberg. Dels är

det icke omöjligt, att trafiken å kanalen kan bliva så stor, att en sammanhängande

statsbanelinje från inlandsbanans trakter till Göteborg kan

bliva av betydelse såsom en supplerande väg, dels är att märka, att

kanalen ju är stängd under vintermånaderna. Under denna tid måste en

sammanhängande järnvägslinje få en uppgift att fylla. Denna järnvägsled

kan också i en framtid göras än fördelaktigare genom en förkortning

av densamma medelst en nyanlagd statsbanelinje från Kristinehamn till

förslagsvis Töreboda eller annan lämplig punkt å statsbanan till Göteborg.

. Emellertid bör ju framhållas, att ett förvärv av linjen Mora—

Kristinehamn icke på något sätt kan sägas framtvinga en fortsättningav

linjen från Kristinehamn, utan bör med anläggningen av en dylik

fortsättningslinje anstå, till dess trafikens utveckling gör en sådan linje

nödvändig.

Slutligen vill jag erinra, att chefen för generalstaben meddelat, att

även strategiska skäl tala för statsinköp av järnvägen. Därvid har betonats

betydelsen av sträckningen Kristinehamn—Mora Koret—Osa—

Sveg såsom en efter utökning av dess trafikförmåga för masstransporter

fullt användbar transportväg, särskilt sedan statsbanan Sveg—Brunflo

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215. 21

«

blivit färdigbyggd och än mer efter färdigbyggande av inlandsbanan i

dess helhet.

Ur statens synpunkt äro enligt min uppfattning de anförda skälen

för ett inköp av Mora—Vänerns järnväg synnerligen starka.

Jag anser mig ock i detta sammanhang böra framhålla de mera lokala

fördelar, som de vidsträckta trakter, vilka nu utgöra banans trafikområde,

skulle erhålla därigenom, att statens billigare taxa för såväl

person- som godstrafiken komme till tillämpning och att trafikförbindelserna

komme att anordnas efter de vid statsbanan gällande grunder.

Det av bolaget föreslagna priset#är visserligen något högre än det inköpspriset.

av järnvägsstyrelsen ursprungligen erbjudna, men skillnaden, 450,000

kronor, oberäknat byråbyggnaden, är icke i förhållande till totalsumman

av den betydelse, att det önskvärda inköpet synes böra göras beroende

därav. Att märka är, att även bolagets pris tillkommit efter avprutning

från bolagets sida från ett av bolagsstyrelsens ordförande föreslaget och

starkt motiverat än högre pris. Det torde också av förhandlingarna vid

bolagsstyrelsens och av bolagsstämman utsedda delegerades sammanträde

den 16 februari 1916 (se järnvägsstyrelsens utlåtande bil. C) framgå, att

orsaken till att järnvägen — trots bolagets förhoppningar om järnvägens

goda ekonomiska framtid även såsom privatbana och trots trafikförvaltningens

Stockholm—Göteborg—Gävle fördelaktiga anbud till bolaget —

erbjudits till inlösen av staten för det nu preliminärt överenskomna lägre

priset huvudsakligen, för att icke säga uteslutande, är att söka däri, att

de kommuner, som behärska aktiemajoriteten i bolaget, sätta mera värde

på att järnvägen kommer att ingå i statsbanenätet än på den vissa utsikt

till ränta å stamaktierna, som trafikförvaltningens anbud innebär.

Det är ock att märka, att det erbjudna priset väsentligt understiger

det inlösningspris, som här förut beräknats vid tillämpning å hela järn - vägskomplexet av koncessionsbestämmelserna rörande inlösen av bandelarna

norr om Persberg, ävensom att detsamma är betydligt lägre än

kostnaden för nybyggnad av eu järnväg av denna längd.

Fördelas nämligen inköpssumman 11,275,000 kronor på järnvägens

287 kilometer, erhålles en kostnad per kilometer av 39,290 kronor i avrundat

tal. Kostnaden för de kompletteringar av huvudlinjen Mora—Kristinehamn

(220 kilometer), som enligt järnvägsstyrelsens förslag skulle krävas

omedelbart efter statsverkets övertagande av densamma, skulle belöpa

sig till 1,360,000 kronor, motsvarande 6.180 kronor per kilometer av

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksgäldsfull
mäktiges
yttrande.

Kling!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215.

nyssnämnda linje. Statsverkets kostnad för huvudlinjen i fråga skulle

därefter uppgå till 45,470 kronor per kilometer.

Till jämförelse må nämnas att statsbanan Sveg—Brunflo beräknats

kosta med rullande materiel, men oberäknat ersättning för markförvärv

och intrång med mera, 69,850 kronor per kilometer.

Medräknar man de ytterligare kompletteringar av huvudlinjen ifråga,

som, i överensstämmelse med vad förut anförts, framdeles erfordras för att

i mån av behov göra linjen mera högvärdig med avseende på trafikförmågan,

stiger ju priset per kilometer. Dessa kompletteringar skulle enligt

det ena av förut nämnda alternativ uppgå till 6,023,000 kronor, motsvarande

27,380 kronor per kilometer, och enligt det andra till 3,556,000

kronor, motsvarande 16,160 krono1}- per kilometer.

Efter dessa ytterligare kompletteringar skulle således huvudlinjen

komma att kosta statsverket 72,850, alternativt 61,630 kronor per kilometer.

Genomförande av det förra alternativet torde under alla förhållanden

ligga långt fram i tiden.

Kostnaden per kilometer överstiger således enligt det ena alternativet

i någon mån kostnaden för linjen Sveg—Brunflo, men stannar enligt

det andra icke oväsentligt under sistnämnda kostnad. Härvid är också

att lägga märke till att, medan staten i linjen Sveg—Brunflo erhåller en

ny och till följd därav i fråga om trafik alldeles oupparbetad linje, som

icke på länge kan väntas komma att förränta det nedlagda kapitalet,

kommer staten, därest Mora—Vänerns järnväg inköpes, i besittning av

en linje med gammal upparbetad trafik, vilken på goda skäl kan antagas

genast efter inköpet komma att lämna en ganska god ränta på det utlagda

kapitalet.

Till ytterligare jämförelse med förenämnda pris per kilometer, 39,290

kronor, må nämnas, att staten vid föregående inköp av enskilda järnvägar

erlagt per kilometer, för linjen Hallsberg—Motala—Mjölby 41,670

kronor, för linjen Örebro—Frövi 130,320 kronor (utom rullande materiel),

för linjen Örebro—Svartå 39,980 kronor, för Västkustbanan 63,580 kronor,

för Malmö—Kontinentens järnväg 142,610 kronor och för linjen Strömstad—Skee

85,710 kronor (utom rullande materiel).

Fullmäktige i riksgäldskontoret, som lämnats tillfälle att avgiva

yttrande i ärendet, hava ansett sig böra framhålla, att under nuvarande

svåra penningförhållanden varje beslut, som innebär en ökning av statens

skuldsättning, måste ingiva betänkligheter och bör fattas endast på

synnerligen vägande skäl. I nu förevarande fall vore dessa betänkligheter

så mycket större, som det ifrågasatta inköpet skulle medföra en

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr alu.

avsevärd ökning av statsskulden ej blott för själva inköpet, utan även

för banans iståndsättande och förbättring.

Givetvis bör staten, särskilt i dessa tider, vara betänksam att åtaga

sig nya skuldbördor. Jag anser emellertid, att de skäl, som tala för

köpet ifråga, väga mera än betänkligheterna ur nyssnämnda synpunkt.

Jag upprepar sålunda vad jag förut anfört, att det icke kan vara lämpligt

att låta en statsbanelinje av sådan längd och betydelse som inlandsbanan

stanna i Orsa och att inlandsbanans framförande såsom statsbana

till hamn vid Vänern har stor betydelse i frakthänseende genom de

billigare avgifter, som därigenom uppstå och som underlätta transporter

till och från de stora trakter i Norrland, vilkas till- och utförsel skall

ombesörjas och befrämjas av inlandsbanan. Jag erinrar vidare, att anledningen

till att frågan om statsinköpet nu upptagits varit den, att

Mora—Vänerns järnvägsaktiebolag trätt i underhandling med trafikförvaltningen

Göteborg—Stockholm—Gävle om övertagande av trafiken

å Mora—Vänerns järnväg. Dessa underhandlingar hava visserligen

sedermera avbrutits i följd av de av staten inledda förhandlingarna angående

inköp av järnvägen ifråga. Emellertid står bolaget i allt fall

inför nödvändigheten att söka träffa anstalter för att kunna anpassa

järnvägens trafikförmåga efter de krav, som den växande trafiken ställer

på järnvägen. Det är på grund härav i hög grad sannolikt att, om

staten nu träder tillbaka, förhandlingar med trafikförvaltningen åter skola

upptagas. 1 varje fall kommer ett uppskjutande av inköpet med säkerhet

att medföra, att banan i framtiden blir väsentligt dyrare för statsverket

att förvärva. Härvid bör särskilt framhållas, att den omständigheten,

att staten icke äger rätt att inlösa linjen Kristinehamn—Persberg,

kan göra ett senare förvärv av banan svårt, för att icke säga omöjligt.

Vattenfallsstyrelsen har också framhållit, att den rätta tidpunkten för

ett inköp nu vore inne, bland annat på den grund, att den ombyggda

Trollhättekanalen kommer att öppnas för trafik under innevarande år.

Det torde ock i, detta sammanhang böra framhållas, vad som också

av riksgäldsfullmäktige medgivits, att det belopp, som staten nu behöver

kontant gälda för köpet ifråga, är ganska obetydligt i förhållande till

köpeskillingen. Det uppgår i runt tal till 690,000 kronor.

Vad angår riksgäldsfullmäktiges hänvisning till den avsevärda

ökning av statsskulden, som skulle nödvändiggöras för att kunna

iståndsätta och förbättra banan, vill jag framhålla att jag, på sätt jag

längre fram får tillfälle att närmare utveckla, anser det anslagsbelopp,

som omedelbart erfordras för banans iståndsättande, icke behöva uppgå

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Departementschefens

förslag.

Huvudvillkor

för inköpet.

Järnvägens

område m. m.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215.

till mer än 630,000 kronor. I allo skulle således köpet omedelbart icke

kräva större anslagsbelopp än 1,320,000 kronor.

De för banans likställande med vissa andra statsbanelinjer erforderliga

arbetena anser jag, såsom redan förut nämnts, böra uppskjutas, till

dess trafiken kräver deras utförande. De utgifter, som därav komma

att föranledas, tillhöra således framtiden. Jag återkommer senare till en

redogörelse för beskaffenheten av dessa arbeten.

Jag anser således att, trots de ogynnsamma tidsförhållandena, inköpet

icke bör uppskjutas, utan att avgörande därom bör träffas redan

vid innevarande års riksdag. Bolagets försäljningsanbud avser också,

såsom längre fram närnnes, endast innevarande år.

På grund av vad sålunda anförts finner jag mig böra förorda järnvägsstyrelsens

förslag om inköp av ifrågavarande bandelar, att av staten

övertagas den 1 januari 1917, till det av bolagsstyrelsen erbjudna priset

11,275,000 kronor.

Mellan järnvägsstyrelsen och bolagsstyrelsen har förhandlats om de

närmare huvudvillkoren för statsinköpet, att intagas i det förslagskontrakt,

som vore avsett att träffas mellan styrelserna, under förutsättning

för järnvägsstyrelsens del av statsmakternas och för bolagsstyrelsens del

av bolagsstämmans godkännande, och har enighet uppnåtts rörande berörda

huvudvillkor.

I förslagskontraktet skulle, i anslutning till förut följda grunder

vid statens inköp av enskilda järnvägar, intagas bestämmelser rörande:

1) omfånget av de järnvägs- och fastighetsområden samt de lösa

inventarier avtalet avser;

2) upprättande av inventarieförteckning;

3) tillträdestid och formaliteterna vid järnvägens överlåtande den 1

januari 1917;

4) köpeskillingen och dess likviderande;

5) järnvägens behöriga underhåll under löpande år;

6) de avtal och de bolagets rättigheter och skyldigheter i övrigt,

som övergå å staten; samt

7) den vid järnvägen anställda personalens avlöningsvillkor och pensionsförhållanden.

Rörande omfånget av de järnvägs- och fastighetsområden samt de

lösa inventarier, avtalet avser, må, vad till en början angår de jordområden,

som i köpet innefattas, erinras, att bolagets anbud omfattar dels

samtliga järnvägslinjer med de markområden, som enligt verkställda

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215. 25

expropriationsförrättningar därtill höra, eller vad som innefattas i de

lagfara^ järnvägsenheterna, liksom ock en bolaget tillhörig byråbyggnad

i Kristinehamn. Under vidare förhandlingar har dock enighet vunnits

därom, att i köpet även böra inbegripas dels några av bolaget därutöver

och för dess järnvägsdrift förvärvade jordområden invid järnvägslinjen,

däribland särskilt ett område av Kristinehamns nedre station,

varå flera för driften erforderliga byggnader jämte ett bostadshus för

bolagets trafikchef äro uppförda, dels bolaget tillhöriga områden vid

Filipstads bergslags kanal. Med förvärvet av byråbyggnaden, i bolagets

räkenskaper upptagen till värde av omkring 81,000 kronor, skulle även

följa därtill hörande mark.

Alla lösa inventarier, som äro vid tillträdestiden för begagnande

vid järnvägsbvrån, å stationerna eller å linjen utlämnade, skulle ingå i

försäljningen; dock är att märka, att i köpet icke inbegripas de i bolagets

förråd befintliga och i dess förrådsjournal upptagna förlags- och

konsumtionsartiklar.

Bestämmelserna rörande upprättande av inventarieförteckning, tillträdestid

och formaliteter vid järnvägens överlåtande den 1 januari 1917 äro avsedda

att avfattas i huvudsaklig överensstämmelse med vad vid liknande

statsinköp förekommit.

Köpeskillingen skulle likvideras sålunda att

1) kvittningsvis avräknas vad vid tillträdestiden återstår oguldet av

det bolaget beviljade statslån, som — ursprungligen å 1,000,000 kronor

och beviljat mot säkerhet av inteckning å detta belopp i Mora—Vänerns

järnväg — efter beräkning av vederbörliga räntelikvider och kapitalavbetalningar

till och med år 1916 här utföres sålunda:

Kapital ........................................................... kr. 818,483: 10

Anståndsränta................................................ » 92,870: 81

Upplupen, ej förfallen ränta.................... j> 9,105: 62 ggO 459- 53

2) Staten övertager betalningsskyldigheten för följande

lån, i den mån sådan betalningsskyldighet enligt

amorteringsplan inträder efter den 1 januari 1917, nämligen

:

a) de bolaget från handels- och sjöfartsfonden lämnade

lån av den 2 april 1903 och den 2 januari 1907,

Transport kronor 920,459: 53

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 190 höft. (Nr 215.) 4

Inventarieförteckning

ra. m.

Köpe
skillingens
likviderande.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 215.

Transport kronor

som — ursprungligen å sammanlagt 300,000 kronor och

beviljade mot säkerhet av inteckning å nämnda belopp i

Malung—Limedsforsens järnväg. — efter beräkning av

vederbörliga räntelikvider och kapitalavbetalningar till och

med år 1916 här utföras sålunda:

Kapital .................................................. kr. 280,018: 83

Anståndsränta ....................................... » 15,600: —

b) bolagets 4 % obligationslån av den 1 juli 1896,

som — ursprungligen å 2,000,000 kronor mot säkerhet

av inteckningar å nämnda belopp i Mora—Vänerns järnväg

— efter beräkning av vederbörliga räntelikvider och

kapitalavbetalningar enligt uppgjord amorteringsplan till

och med år 1916 här utföres sålunda:

920,459: 53

295,618: 83

Kapital ................................................... kr. 1,476,000: —

Upplupen, ej förfallen ränta............ » —: —

c) bolagets 4 % obligationslån av den 1 september

1896, som — ursprungligen å 500,000 kronor mot säkerhet

av inteckning å nämnda belopp i Mora—Vänerns

järnväg — efter beräkning av vederbörliga räntelikvider

och kapitalavbetalningar enligt uppgjord amorteringsplan

till och med år 1916 här utföres sålunda:

Kapital ................................................... kr. 370,000: —

Upplupen, ej förfallen ränta............ » 4,892: 22

d) bolagets 4 Vs % obligationslån av den 15 maj

1903, som — ursprungligen å 3,250,000 kronor mot säkerhet

av inteckning å nämnda belopp i Ostra Värmlands

järnväg — efter beräkning av vederbörliga räntelikvider

och kapitalavbetalningar enligt uppgjord amorteringsplan

till och med år 1916 här utföres sålunda:

374,892: 22

Kapital ................................................... kr. 3,083,000: —

Upplupen, ej förfallen ränta............ » 17,341:87 3 100 34V 87

e) bolagets 5 Va % obligationslån av den 1 april 1914

å 900,000 kronor mot säkerhet av inteckningar å sam
Transport

kronor 6,167,312: 45

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kiint/l. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 215.

Transport kronor 0,167,312:45

munlag! nämnda belopp i östra Värmlands järnväg, vilket

lån efter beräkning av vederbörliga räntelikvider till

och med år IDIG här utföres sålunda:

Kapital ................................................ kr. 900,000: —

Upplupen, ej förfallen ränta............ » 12,237: 50

3) Staten gäldar till bolaget den 2 januari 1917

återstående delen av köpeskillingen, kronor 4,195,450: 05

på följande sätt:

a) till bolaget överlämnas certifikat, utfärdade av

riksgäldskontoret, över i statsskuldboken gjorda inskrivningar

rörande obligationer av 1914 eller 1916 års 5 %

statslån å sammanlagt 2,720,000 kronor, vilka certifikat skola

utfärdas å de belopp av jämna 1,000-tal kronor, som bolaget

önskar, och ställas å de obligationsägare, som bolaget uppgiver,

skolande i avseende å nämnda obligationer gälla, att

räntan utgår från och med den 1 januari 1917 samt att

de ej kunna av ägarne uttagas förrän efter utgången av

år 1926, vid vilken tidpunkt obligationerna mot certifikatens

återställande kunna utbekommas i riksgäldskontorets

kassa........................................................................................... kr.

912,237: 50

2,720,000: —

b) till bolaget överlämnas

dels sammanlagt 800,000 kronor svenska statens5

% obligationer av år 1914 eller år 1916 till en kurs av

98 %, .......................................................:.................................. kr.

varvid bolaget erlägger upplupen, icke förfallen kupongränta,

dels ock kontant återstoden av köpeskillingen, kr.

Summa kronor

784,000: —

691,450: 05

11,275,000: —

Mot det föreslagna sättet för köpeskillingens likviderande, som av

fullmäktige i riksgäldskontoret lämnats utan anmärkning, finner ej heller

jag något att erinra. Det belopp, som skulle gäldas kontant till bolaget,

komme med tillämpning av de i sådant avseende föreslagna grunder att

uppgå till i runt tal 691,500 kronor.

Vanliga bestämmelser rörande järnvägens underhåll under löpande året

äro avsedda att intagas i förslagskontraktet.

Järnvägens

underhåll.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 215.

Avtal om

rättigheter och

skyldigheter.

Filipetads

bergslags

kanal.

Aktieteckning

i järnvägen

Limedsforsen

—Sårna.

Vidare skulle till detsamma fogas förteckning över de avtal och i

övrigt de bolagets rättigheter och skyldigheter, som överlätas å staten. Härvid

är att märka — förutom föreningsstationskontrakt rörande vissa stationer,

avseende ständig nyttjanderätt för den anslutande banan, men

med efter trafikförhållandena växlande årsavgifter för samma bana, ävensom

andra av bolaget ingångna avtal, som äga samband med järnvägsdriften

— dels avtal rörande vidmakthållande av Filipstads bergslags

kanal, dels av bolagsstämman gjord förpliktelse rörande aktieteckning i

en blivande järnväg Limedsforsen— Sårna.

Rörande berörda kanalled, för vilken statsanslag på sin tid beviljats,

skulle staten övertaga bolagets nuvarande förpliktelse att hålla kanalen

öppen för trafik och underhålla densamma jämte dess slussar. Kanalens

upprätthållande lär emellertid ej vara av trafikbehov påkallat. Därest

så efter verkställd undersökning befinnes vara förhållandet, kan densamma

nedläggas.

Aktieteckningen i fråga har skett till belopp av 250,000 kronor,

under förutsättning att lios intresserade kommuner eller sådana kommuners

skogsmedelsfonder erhålles lån till samma belopp på tid och villkor,

som bolagsstyrelsen bestämmer. Därest koncession beviljas för ifrågavarande

järnväg, skulle staten alltså bliva aktieägare i enskild järnväg.

Såsom nämnt erfordras emellertid för ändamålet, därest staten så skulle

önska, icke något direkt kapitalutlägg. På grund härav torde bolagets

krav på statens övertagande av denna villkorligt givna aktieteckning

icke anses medföra betänkligheter. I betraktande av de förhållanden,

varunder statens aktieteckning skulle tillkomma, eller dess tvungna samband

med inköp av enskild järnväg, torde ej heller föreligga fara för att

den skall komma att på något sätt verka prejudicierande. I varje fall

är jag icke beredd att uttala någon åsikt om lämpligheten av att bevilja

koncession å det ifrågasatta järnvägsföretaget. Frågan härom är för

närvarande föremål för närmare utredning-.

Vad slutligen angår föreslagna stadganden rörande den vid järnvägen

anställda personalens avlöning svillkor och pensions för hållanden^ har

tagits i beaktande, vad angår avlöningsvillkoren, de förut i sådant hänseende

givna stadganden, vilka i huvudsak lagts till grund även i förevarande

fall för bestämmelserna i fråga.

Ö

Personalens Dessa bestämmelser skulle vara följande.

förhållanden. De vid järnvägarna nu anställda befattningshavare ävensom innehavare

av nya befattningar — med avseende å vilka dock, så vitt rörer

tjänsteman av högre grad enligt den vid statens järnvägar gällande in
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr alu. 29

delning, järnvägsstyrelsen skulle till befattningarnas inrättande hava

lämnat sitt tillstånd — skulle äga rätt att den 1 januari 1917 övergå i

statens järnvägars tjänst utan minskning av då innehavande, till dem

från järnvägen utgående löneförmåner och utan minskning av den rätt

till löneförhöjning efter eu viss tjänstetid, som enligt de vid bolagets

järnvägar tillämpade grunder skulle hava tillkommit dem, allt dock med

förbehåll:

l:o) att de åtnöja sig med sådana med deras innehavande platser

jämförliga befattningar, som järnvägsstyrelsen anser lämpligt att åt

dem anförtro;

2:o) att de varda underkastade alla för statens järnvägspersonal

nu eller framdeles gällande reglementen och instruktioner samt villkor

för antagande, bibehållande av anställning, befordran och entledigande,

därvid ock skall gälla, att vid beräknande av tjänstetid i och för befordran

vid statens järnvägar behörig hänsyn skall tagas till den tid

befattningshavare varit anställd vid någon av bolagets järnvägar;

8:o) att, i händelse deras från den enskilda järnvägen utgående

avlöningsförmåner överstiga vad dem enligt avlöningsreglementet för

statens järnvägar skulle tillkomma, avlöningen för dem kommer att utgå

dels såsom ordinarie arvode med belopp, som gällande avlöningsreglemente

för varje särskild befattning bestämmer, och dels såsom extra

arvode med belopp, motsvarande skillnaden mellan deras i bolagets

tjänst innehavande löneförmåner och det ordinarie arvodet;

3:o) att, därest deras avlöningsförmåner i samma tjänst understiga

vad dem enligt avlöningsreglementet vid statens järnvägar skulle tillkomma,

de må vid dem av bolaget tilldelade löneförmåner bibehållas,

intill dess järnvägsstyrelsen eller Kungl. Maj:t på järnvägsstyrel
sens

förslag kan finna lämpligt höja avlöningen till vad nämnda reglemente

föreskriver. Förhöjning av de förenämnda personal nu tillkommande

avlöningsförmåner skulle ej under innevarande år äga rum i

annan ordning eller i högre grad än enligt de grunder, som hittills av

bolagets styrelse blivit följda.

I detta sammanhang må här anmälas, att bolagets trafikchef, som

under innevarande år uppnår pensionsålder, med årets utgång avgår ur

tjänsten.

Beträffande pensionsvillkoren har tagits hänsyn till de för personalen

nu gällande bestämmelser härutinnan, eller de den 1 februari

1915 för Understödsföreningen Mora—Vänerns och Ostra Värmlands

järnvägars pensions- samt änke- och pupillkassa utfärdade stadgar.

Personalens

pensions
villkor.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Ktmal. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215.

Enligt dessa stadgar lämnas bidrag till kassan av dels personalen med

minst 5 % av avlöningen och dels järnvägsbolaget, vars bidrag utgår med

7 % av samtliga i tjänst varande befattningshavares avlöningsbélopp. Kassans

behållning utgjorde vid 1915 års slut 1,122,682 kronor 23 öre.

Högsta pensionen, vilken erhålles vid 65 levnadsår, utgör 70 % av avlöningeu.

För delägares efterlevande utgår pensionen med 30 % av avlöningen

till änka samt med 8 % för varje barn, dock att sammanlagda

pensionsbeloppet utgör högst 50 % av avlöningen.

Med hänsyn till att änke- och pupillpensionen enligt berörda stadgar

utgår enligt för personalen fördelaktigare grunder än vid statens

järnvägar, medan åter motsatt förhållande äger rum i fråga om befattningshavares

egen pension, har järnvägsstyrelsen ansett, att valfrihet bör

lämnas personalen enligt nedanstående grunder.

Bolaget förbinder sig att, i vad på bolaget ankommer, medverka till

att »Understödsföreningen Mora—Vänerns och Östra Värmlands järnvägars

pensions- samt änke- och pupillkassa)) beslutar att till staten den

1 januari 1917 överlåta de medel, varöver understödsföreningen förfogar,

samt att upplösa kassan.

Under förutsättning att ett dylikt beslut i behörig ordning fattas

och genomföres, må befattningshavare vid en eventuell övergång i statens

järnvägars tjänst efter eget bestämmande från och med ingången

av år 1917 förvärva rätt till pension sålunda:

för egen del antingen enligt de i lagen den 4 juli 1910 angående

rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar gällande grunder

och med beräkning av arvode i statens järnvägars tjänst, eller ock

enligt grunderna i stadgarna för understödsföreningen och med beräkning

av avlöning i den enskilda järnvägens tjänst enligt vid övergången

gällande löneavtal, och

för efterlevande antingen enligt de i reglementet för statens järnvägars

änke- och pupillkassa stadgade grunder och med beräkning av

arvode i statens järnvägars tjänst, eller ock enligt grunderna i stadgarna

för understödsföreningen och med beräkning av avlöning i den

enskilda järnvägens tjänst enligt vid övergången gällande löneavtal.

Under samma förutsättning, som förut sagts, skall det ock åligga

staten att i förhållande till sådana befattningshavare eller deras efterlevande,

som redan åtnjuta pension, fullgöra de förpliktelser, som understödsföreningen

mot dem innehar.

Skulle beslut om understödsföreningens upplösning på förut angivet

sätt icke kunna åvägabringas, skall staten i förhållande till understödsföreningen

inträda i samma rättigheter och skyldigheter, som bolaget skulle

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215. 31

äga, om järnvägarna fortfarande vore bolagets egendom; och skall det

härvid åligga bolaget att snarast möjligt, i vad på bolaget ankommer, söka

medverka till den ändring i understödsföreningens stadgar, som härav

betingas. I så fall behåller ock befattningshavare vid övergång i statens

järnvägars tjänst sin rätt till pension för sig och efterlevande

enligt understödsföreningens stadgar och med beräkning av avlöning i

den enskilda järnvägens tjänst enligt vid övergången gällande löneavtal.

Statskontoret, som anbefallts avgiva underdånigt utlåtande i ärendet,

i vad angår nu nämnda förslagsstadganden rörande personalens pensionsförhållanden,

har i sitt utlåtande sagt sig icke hava annat att erinra

mot de föreslagna stadgandena än att det, med avseende å den föreslagna

valrätten mellan olika pensioneringsgrunder för tjänstemannapensioneringen

och för familjepensioneringen, syntes kunna ifrågasättas,

huruvida icke valrätten borde så inskränkas, att valet skulle stå enbart

mellan å ena sidan att i avseende å såväl egen som familjens pensionering

kvarstå vid för personalen nu gällande bestämmelser och å andra

sidan att i båda dessa avseenden imderkasta sig de stadganden, som

gälla för tjänstemän vid statens järnvägar.

Anledningen, varför järnvägsstyrelsen föreslagit en så vidsträckt valfrihet

som här förut nämnts, är, enligt vad jag inhämtat, följande.

Personalen kan antagas önska att för egen del få beräkna pension efter

de för statens järnvägars tjänstemäns pensionering gällande grunder och

med beräkning av de högre arvodena i statens järnvägars tjänst. A

andra sidan har personalen alltid strävat att söka bereda de efterlevande

så goda villkor som möjligt och har även lyckats i detta avseende åstadkomma

bättre ställning för dem än vad de kunna komma i åtnjutande

av enligt de för statsbanorna gällande grunderna, även om pension

beräknas på de högre statsbanelönerna. Det har då synts järnvägsstyrelsen

hårt att tvinga personalen att antingen avsäga sig den bättre

pension, som för befattningshavarne själva skulle följa av en övergång

till pensionering enligt statens järnvägars grunder, eller ock att beröva

hustrur och barn de större pensioner, som vederbörande genom sin omtanke

om dem lyckats åstadkomma.

Då det synes mig, att staten bör lämna ett erkännande åt personalens

omtanke i nu nämnda avseende, och förenämnda understödsförenings

ekonomiska ställning är sådan, att dess tillgångar medgiva utbetalningav

de högre pensionerna för efterlevande, sjmes mig den av järnvägsstyrelsen

föreslagna valfriheten böra godkännas.

Statskontoret har vidare framhållit att, i överensstämmelse med vad

som skedde vid statens inköp av Trollhätte och Södertälje kanalverk,

Statskontorets

yttrande

ang. pensioneringen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215.

föreskrift bör för ifrågavarande personal meddelas, att befattningshavare,

som ingår på nya pensioneringsgrunder, må såsom tjänsteår för pension

få räkna även tid, under vilken han innehaft ordinarie tjänst vid den

enskilda järnvägen.

Beträffande den av statskontoret sålunda förordade anordningen lär

jag till en början framhålla, att densamma innebär en förmån utöver

vad som föreslagits i förut angivna stadganden, då nämligen enligt

pensionslagen den 4 juli 1910 i pensionshänseende endast tages hänsyn

till tiden för anställning i ordinarie statstjänst. Emellertid har jag ingenting

att erinra mot att en föreskrift i den av statskontoret angivna

riktning kommer till stånd, under förutsättning dock att härvid tillämpas

de i nådiga brevet den 13 juni 1913 i överensstämmelse med riksdagens

beslut meddelade grunder angående förbättrade pensionsvillkor

för viss personal, som i anledning av statens inköp av enskilda järnvägar

övergått i statens järnvägars tjänst.

Enligt berörda nådiga brev medgives, bland annat, att — i stället

för de fyllnadspensioner, som enligt medgivande av 1902 års riksdag

skulle under viss förutsättning utgå till de västkustbanan förut tillhörande,

i statens järnvägars tjänst numera anställda befattningshavare,

som vore delaktiga i enskilda järnvägarnas pensionskassa — till en var

av nämnda tjänstinnehavare finge, därest beloppet av den pension, vederbörande

vid avgång ur tjänsten vore berättigad att erhålla från bemälda

pensionskassa, understege beloppet av den pension, han skulle med tilllämpning

av lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension för

tjänsteman vid statens järnvägar hava erhållit av trafikmedel, och han

såsom ordinarie tjänsteår i statens järnvägars tjänst finge enligt grunder,

som av Kungl. Maj:t fastställdes, tillgodoräkna sig sin sammanlagda

ordinarie tjänstetid vid den enskilda järnvägen och statens järnvägar,

efter avskedstagandet ur statens tjänst av trafikmedel utbetalas

fyllnadspension, motsvarande två tredjedelar av skillnaden mellan sagda

båda pensionsbelopp.

Att i fråga om rätt till tjänsteårsberäkning i pensionshänseende

för nu ifrågavarande personal gå längre än vad i detta avseende så

nyligen som år 1913 medgivits beträffande andra personalgrupper, som

vid statens inköp av enskilda järnvägar övergått i statens järnvägars

tjänst, synes mig olämpligt. Det är därför min avsikt att tillstyrka

Kungl. Maj:t att, med tillämpning i övrigt av de förut angivna grunderna

för den ifrågavarande personalens pensionsrätt, utfärda bestämmelser,

varigenom sagda rätt bringas i överensstämmelse med vad som

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215.

stadgats i nådiga brevet den 13 juni 1913 i fråga om viss annan personal,

som i anledning av statens inköp av enskilda järnvägar övergått

i statens järnvägars tjänst.

Mot järnvägsstyrelsens förslag att staten genom statskontoret må

övertaga förvaltningen av pensionsmedlen har statskontoret icke haft

något att erinra.

Den ekonomiska innebörden för statsverket av övertagandet av den

nu ifrågasatta eventuella pensioneringsskyldigheten är icke av större

betydelse. Nämnda pensionskassas ekonomiska ställning har år 1912

varit föremål för sakkunnig granskning, varvid befunnits, att kassans

tillgångar motsvarade de förpliktelser, kassan iklätt sig. I den mån

personalen väljer att utfå pension enligt kassans bestämmelser, vilket väl

antagligen blir fallet i fråga om änkepensionerna, torde sålunda kassans

medel räcka till att gälda ifrågakommande pensioner. Vad beträffar dem

av personalen, som skulle vilja erhålla pension efter de för statens järnvägars

tjänstemän gällande grunder, vilket alternativ flertalet tjänstemän

sannolikt komma att välja för egen del, skulle den på dem belöpande

delen av kassans tillgångar icke räcka fullt till, men kan den på statsverket

fallande skyldigheten att ansvara för överskjutande skuld icke spela

någon större ekonomisk roll. En överslagsberäkning utvisar, att denna

skuld icke rör sig omkring större belopp än mellan 130,000 och

140,000 kronor. En liknande ökad pensionsskyldighet har ju staten

för övrigt iklätt sig i fråga om förut inköpta järnvägar.

Slutligen torde böra anmärkas, att bolaget begärt, att statsverket

skall i händelse av inköp övertaga den bolaget på grund av bolagsstämmans

godkännande åliggande skyldigheten att gälda pensioner och

understöd till vissa tjänstemän (samt en änka efter tjänsteman), vilka

den 1 april 1916 icke tillhöra förenämnda understödsförening, liksom

ock den bolaget på grund av domstols utslag åliggande skyldigheten

att utbetala understöd (360 kronor årligen) till en arbetare. Antalet av

dem, som icke tillhöra understödsföreningen, är 18, av vilka tre äro födda

å 1830-talet, 10 å 1840-talet och 5 å 1850-talet, den yngsta år 1857.

Det årliga sammanlagda pensionsbeloppet till dessa utgör 6,777 kronor.

Då ifrågavarande obetydliga pensionerings- och understödsskyldighet

är en följd av järnvägsdriften och dessutom på grund av de pensionerades

höga ålder snart upphör, har någon invändning icke ansetts böra

göras mot bolagets krav på statens övertagande av skyldigheten ifråga.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 190 käft. (Nr 215.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Ingå nya

befattningar

Bolagets

godkännande.

Komplette
ringsarbeten
-

Kungl. Maj ds Nåd. Fr oposition Nr 215.

4 ör min del har jag icke något att erinra mot de nu anförda huvudgrunderna

för statsinköpet, och kommer jag, i händelse av riksdagens

bifall till detta köp, att hemställa att kontrakt, upprättat i enlighet med

dessa huvudgrunder, må av Kungl. Maj:t godkännas.

I sammanhang med dessa frågor vill jag ock omnämna, att vid

ifrågavarande linjers inkorporering med 1917 års ingång i statsbanenätet

icke erfordras utverkande att inrätta några sådana nya ordinarie befattningar,

rörande vilka enligt gällande avlöningsreglemente statsmakterna

fatta beslut. Först i samband med ifrågavarande och norr därom varande

järnvägslinjers sammanknytning med Inlandsbanan, då fråga torde uppkomma

om omgestaltning av järnvägsdriften i stort sett, kan behov av

rent nya befattningar av förenämnda art komma att uppstå.

Slutligen vill jag meddela, att förslaget om statens inlösen till den

1 januari 1917 av järnvägens egendom i enlighet med vad förut nämnts

till ett pris av 11,275,000 kronor godkänts vid extra bolagsstämma den

30 mars, vilket beslut bekräftats vid ordinarie bolagsstämma den 19

april 1916.

Bolaget har således på för bolaget bindande sätt godkänt förslaget

om statens inköp under innevarande år av järnvägen ifråga, givetvis

under förutsättning av att statsmakterna å sin sida godkänna samma

förslag.

Vad beträffar kompletteringsarbetena å banan, för vilka järnvägsstyrelsen

i sin skrivelse lämnat en utförlig redogörelse, har järnvägsstyrelsen

skilt på de arbeten, som enligt styrelsens uppfattning omedelbarligen

behövas, och de, som kunna uppskjutas. De förra utgöras

av dels arbeten, huvudsakligen avseende dränering och isolering av banvallen

på vissa platser, ombyggnad av vissa trummor, utbyte av förslitna

spårväxlar, komplettering av ballasten samt ombyggnad av nuvarande

lokomotivstallbyggnaden vid Kristinehamns nedre station, för vilka arbeten

kostnaden är beräknad till 370,000 kronor, dels arbeten för komplettering av

den rullande materiel, som behöver under den närmaste tiden utrangeras och

ersättas med ny, varför kostnaden uppgår till omkring 730,000 kronor, dels

de mindre förändringsarbeten å den rullande materielen, vilka erfordras

för att densamma må bliva lämplig för statsbanetrafik, beräknade att

kosta 54,000 kronor, dels oek arbeten för ombyggnader och förändringar

av lokomotivstallar och vändskivor, kolgivningsanordningar, vattensta
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

3f>

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 215.

tioner och reparationsverkstäder, för vilka arbeten kostnaderna beräknats

till 206,000 kronor. Sistnämnda grupp av arbeten är behövlig, dels för

att, då ökning av den tillgängliga dragkraften å banan erfordras, det

då skall vara möjligt använda även vissa av statsbanornas lokomotivtyper,

för vilka nuvarande vändskivor och lokomotivstallar å den enskilda

banan icke äro användbara, dels på det att banan även i fråga

om andra anläggningar för maskintjänsten skall bliva tillgodosedd i

den utsträckning, som erfordras för eu rationell och ekonomisk drift.

Kostnaderna för nu omnämnda arbeten utgöra således sammanlagt

1,360,000 kronor.

Mot kravet å dessa belopp har jag ingen annan invändning att

göra än att med beviljandet av anslag till komplettering av rullande

materiel, 730,000 kronor, synes av statsfinansiella skäl böra anstå någon

tid. Vid banans anslutning till statsbanenätet blir den ju delaktig av

statsbanornas tillgång på rullande materiel. Och gent emot den invändningen,

att statsbanornas materiel för tillfället är otillräcklig, kan anföras,

att den tillökning av materiel å nu ifrågavarande linje, varav behov kan

föreligga under den närmaste tiden, är så obetydlig i förhållande till

statens järnvägars vagnpark, att banans brist å materiel icke i nämnvärd

mån kan öka bristen å den övriga delen av statsbanenätet. Det bör

härvid också framhållas, att den rullande materielen å statsbanan i alla

händelser nu står inför en kraftig förstärkning. För att i möjligaste

mån för närvarande minska anslagsbehovet och då för övrigt tillverkningspriserna

inom landet å rullande materiel nu äro abnormt höga, har

jag ansett mig böra föreslå, att ifrågavarande belopp 730,000 kronor nu

icke begäres av riksdagen, i vilket fall det anslagsbehov för kompletteringsarbeten,

som omedelbarligen behöver tillfredsställas, skulle stanna

vid ett belopp av 630,000 kronor.

Den senare gruppen kompletteringsarbeten omfattar arbeten, avseende

huvudsakligen att höja banans trafikförmåga. Förslaget omfattar, såsom förut

nämnts, två alternativ. Det ena avser huvudsakligen arbeten, erforderliga för

att gorå bandelen Kristinehamn—Mora i trafikeringshänseende likvärdig med

bandelen Sveg-Brunflo, och slutar å eu kostnadssumma av 6,283,000 kronor,

varifrån bör dragas de 54,000 4- 206,000 kronor, som förut omnämnts

såsom omedelbart erforderliga, eller sålunda 6,023,000 kronor. Det

andra alternativet .förutsätter, att banans stignings- och kurvförhållanden

icke förbättras förrän i en mera avlägsen framtid, men att ökning av

banans trafikförmåga i viss mån åstadkommes genom inläggande av

grövre räler, medgivande användande av tyngre lokomotiv och således

s. 36 Kontrollera mot PDF

Anslag för

1917.

Linjen

Mora-Syeg.

Linjen

Orsa—Sveg.

Linjen Mora

Noret—Mora

Strand.

36 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215.

framförande av tjmgre tåg än om räler av samma vikt användas som å

linjen Sveg—Brunflo.

Det är givetvis icke nödvändigt och kanske icke heller möjligt att

redan nu intaga en bestämd ståndpunkt till frågan om vilket av dessa alternativ

bör väljas. Med hänsyn emellertid därtill att trafikförmågan å linjen

Orsa—Sveg icke under . nu överskådlig framtid lärer komma att förbättras

genom omläggning av linjen, synes det mig kunna ifrågasättas,

om man icke vid företagandet av kommande förstärkningsarbeten

å linjen Mora—Kristinehamn bör kunna stanna vid det billigare alternativet.

I alla händelser kan frågan om dylika förstärkningsarbeten icke

behöva företagas till prövning, förr än linjen Orsa —Sveg kommit i

statens hand och linjen Brunflo—Sveg färdigbyggts samt trafiken å

linjen vuxit så att verkligt behov av en sådan förstärkning’ föreligger

eller densamma kan förutses bliva erforderlig i en nära framtid. °°

Av den föregående redogörelsen framgår, att de anslag, som i samband

med det föreslagna inköpet skulle erfordras för 1917, utgöras av

dels. ett belopp om 691,500 kronor för gäldande av den del av köpeskillingen,

som skall betalas kontant, dels ock ett belopp om 630,000

kronor till kompletteringar å banan och till förändringsarbeten å dess

rullande materiel. Vid bifall till framställningen torde de i riksstaten

för år 1917 bland inkomsterna upptagna lånemedel för produktiva ändamål

böla höjas med en summa, motsvarande de erforderliga anslagsbeloppen,

eller tillhopa 1,321,500 kronor.

Givet är, att en inlösning av Mora—Vänerns järnvägslinjer som

en nödvändig konsekvens för med sig ett förvärv för statens räkning

av järnvägslinjen från Mora till Sveg. Vad den nordligaste delen av

denna linje eller sträckan Orsa—Sveg angår, lärer, såsom jag redan

förut omnämnt, staten, såsom den ojämförligt största fordringsägaren

hos Orsa—Härjeådalens järnvägsaktiebolag, på grund därav att°bolagets

aktiekapital snart nog till två tredjedelar gått förlorat, inom kort bliva

nödsakad att övertaga bolagets ifrågavarande järnvägslinje.

Frågan om förvärvande av linjen Orsa—Mora strand sönderfaller i

två delar.

Linjen Mora Noret—Mora Strand, d. v. s. förbindelsen över Dalälven

mellan Gävle—Dala och Mora—Vänerns järnvägar, är särskilt

koncessionerad, men genom ett senare beslut av den 30 december 1898

har Kungl. Maj:t medgivit, att berörda förbindelselinje må förenas med

linjen Faluu Rättvik Mora till en enhet. Vid förhandlingarna mellan

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215. 37

ombud för järnvägsstyrelsen och ägaren till ifrågavarande linje, Falun —

Rättvik—Mora järnvägsaktiebolag, hava bolagets underhandlare gjort

gällande, att bolaget icke kan tvingas till att avstå denna förbindelseled,

utan att samtidigt linjen Falun—Rättvik—Mora inlöses av staten. Bolaget

begär visserligen icke att staten skall inlösa sträckan Falun—Rättvik—Mora,

men vill begagna sig av berörda enhetsförklaring i så måtto, att bolaget förklarar

sig icke vilja avstå från sträcken Mora Noret—Mora Strand, med

mindre staten löser den samma bolag jämväl tillhöriga sträckan Mora—Älvdalen.

Staten skulle således vara skyldig att inlösa såväl sträckan Mora

Noret—Mora Strand som linjen Mora—Älvdalen. För att undvika den icke

önskvärda inlösningen av linjen Mora—Älvdalen finnes den utvägen, att

staten avstår från inlösen av linjen Mora Noret—Mora Strand och i

stället bygger en särskild förbindelselinje mellan linjerna Mora—Orsa och

Mora—Kristinehamn. För en sådan lösning av frågan talar icke blott

den nu nämnda fördelen, att staten därigenom slipper ingå på frågan

om inlösen av linjen Mora—Älvdalen, utan även andra skäl. Å den

bro, som nu förmedlar järnvägstrafiken mellan Mora No fet och Mora

Strand, besörjes å samma brobana både järnvägs- och landsvägstrafik.

Denna sammankoppling av landsvägs- och järnvägstrafik blir givetvis

med ökad järnvägstrafik omöjlig att uppehålla — i synnerhet som bron

är jämförelse lång, eller 170 meter — och man står således inom kort

inför nödvändigheten att bereda ökat utrymme för trafiken över Dalälven

å denna punkt medelst en ny bro över älven. Den lyckligaste

lösningen av denna fråga synes vara, att denna nya bro avses för statsbanans

tåg mellan Mora Strand och Orsa samt att den enskilda banans

förbindelse över Dalälven fortfarande får framgå över den nuvarande

bron, som i så fall ännu länge torde vara tillräcklig för såväl landsvägstrafiken

som den enskilda banans tågtrafik. Sedan denna bro ej

längre är tillräcklig för bägge dessa slag av trafik, kan den, enligt vad

jag inhämtat, antingen ombyggas till att för sitt ändamål bliva tillfredsställande,

eller ock kan med visst förutseende den nya järnvägsbron så

förläggas och utföras, att båda järnvägslinjerna kunna ledas däröver.

Den ökade kostnaden för en ny bro är icke heller så avsevärd, då

den nuvarande bron, för att kunna upptaga statens järnvägars trafik, i

alla fall skulle behöva förstärkas för en kostnad av omkring 300,000

kronor, medan kostnaden för en ny bro för statens järnvägars räkning

skulle uppgå till omkring 415,000 kronor. Härtill kommer, att ägaren

av den nuvarande bron är skyldig att, då landvägstrafiken behöver

skiljas från järnvägstrafiken, till staten återbetala ett av staten såsom

opaginerad Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj:t,s Nåd. Proposition Nr 215.

bidrag för brobyggnaden lämnat belopp av 85,300 kronor, vilken fordran

staten^ således skulle förlora, därest staten bleve ägare av bron ifråga.

för den nya förbindelsen över älven finnas uppgjorda olika alternativa

förslag, varvid företräde ansetts böra lämnas åt ettdera av två

förslag, slutande det ena å ett belopp av 578,000 kronor och det

andra å ett belopp av 589,000 kronor. Skillnaden mellan dessa båda

förslag är endast den, att i det förra fallet den nuvarande utgångslinjen

från Mora Noret och norrut slopas — i vilket fall tåg från nyssnämnda

station till Orsa icke längre skulle kunna framföras direkt utan behöva

införas till Mora Strand — under det att i senare fallet denna utgångsImjo

bibehålies, medgivande direkta tåg mellan Mora Noret och Orsa,

vilket då medför behov av eu växel med blockstation strax norr om

Mora Noret, där linjen över den nya bron mot Mora Strand avviker

från nuvarande linjen Orsa—Mora Strand.

Järnvägsstyrelsen har på grund av vad nu anförts ställt sig på

den ståndpunkten, att någon inlösen av ifrågavarande sträcka Mora

Noret—Mora Strand icke bör ifrågakomma, och ansluter jag mig till

styrelsens uppfattning i denna del.

NoleT-Orsa Frågan om inlösen av linjen Mora Noret—Orsa har jämväl varit

ore rsa. förem4i för underhandling mellan järnvägsstyrelsens och Falun—Rättvik

—Mora järnvägsaktiebolags delegerade. Bolagets delegerade hava framlagt

ett anbud, enligt vilket staten skulle äga förvärva denna sträcka

för ett pris av 1,264,902 kronor 53 öre. Till detta belopp har bolaget

kommit genom att, utgående från kostnaden för hela sträckan Falun—

Orsa, uträkna vad som belöper på sträckan Mora—Orsa efter samma kostnad

per kilometer. Härtill har lagts kostnaden för nya anläggningar å

bana och stationer, utförda till och med år 1913, ävensom 10 års ränta

efter 5 ^ å samtliga till och med år 1904 nedlagda kostnader samt å

senare anläggningar ränta för respektive antal år till och med år 1913.

Från den sålunda erhållna summan har dragits nettoinkomsten å ifrågavarande

sträcka för åren 1905—1914. Bolaget har således tillämpat

samma beräkningssätt, som finnes föreskrivet för statens inköp av

enskilda järnvägar under de första 10 åren efter en järnvägs öppnande

för trafik.

Järnvägsstyrelsens delegerade hava emellertid ansett berörda kostnadssumma

alltför hög. En inom järnvägsstyrelsen uppgjord approximativ

beräkning över vad ifrågavarande järnvägsanläggning skulle kosta

att utföra enligt de priser, som gällde år 1914, vilka priser givetvis äro

betydligt högre än de, som gällde vid tiden för banans byggande, utvisar

en kostnad för järnvägslinjen av 601,800 kronor och för Orsa

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215. 39

station med hotell av 569,000 kronor, eller tillhopa 1,170,800 kronor.

Utgår man nn ifrån att banan och stationen tillkommit under åren

1892 -1894 och att således de äldsta bananläggningarna äro 24 år

gamla, synes värdet böra minskas med samma avskrivnings- eller förnyelsefonds-procent

för respektive antal år, som plägar tillämpas vid

statens järnvägar. Denna procent är, vad beträffar överbyggnad, 1 Vs %

samt ifråga om husbyggnader, stängsel och signaler 2 %. En dylik

procentberäkning ger till resultat ett avskrivningsbelopp av ungefär

200,000 kronor, vadan banans värde nu skulle utgöra c:a 970,000 kronor.

Härtill kommer, att bolaget ej självt haft alla utgifter för utbyggnaderna

å Orsa station, utan att andra där anslutande järnvägar deltagit

med ett belopp av ungefär 250,000 kronor.

Vid nu angivna förhållanden har järnvägsstyrelsen i likhet med

sina delegerade ansett, att ifrågavarande anbud icke bör antagas, utan

att bestämmandet av inlösningssumman bör i enlighet med koncessionens

bestämmelser hänskjutas till gode män.

Då emellertid frågan om förvärvande av såväl banlinjen Mora

Noret—Mora Strand som banan Mora Noret—Orsa icke — i olikhet med

vad förhållandet är beträffande Mora—Vänerns järnväg — av styrelsen

ansetts vara av beskaffenhet att behöva föreläggas innevarande års riksdag

till avgörande, har styrelsen i denna del ansett sig för närvarande

endast böra anmäla, att styrelsen kommer att framdeles till Kungl. Maj:t

inkomma beträffande linjen Mora Noret—Mora Strand med förslag om

anläggning av en ny förbindelse mellan nämnda båda stationer samt

beträffande bandelen Mora Noret—Orsa med hemställan, att Kungl.

Magt måtte utse två godemän för deltagande i värdering av ifrågavarande

handel.

I likhet med järnvägsstyrelsen anser jag, att nu berörda frågor icke

behöva föreläggas årets riksdag. Ehuru styrelsens förslag till ordnande

av frågorna rörande sträckan Orsa—Mora Strand synas mig

väl motiverade, anser jag mig icke nu behöva intaga en slutgiltig ståndpunkt

till desamma. Jag har emellertid velat framlägga styrelsens förslag,

enär de lämna en överblick över de ungefärliga kostnader, varmed

statsverket bör räkna vid avgörandet av frågan, om staten bör söka

framföra inlandsbanan till hamn vid Vänern eller om denna bana skall

stanna vid Orsa.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

Departements
chefens
hemställan,

#

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 215.

dels, med godkännande av ovan angivna huvudgrunder

för förvärvande för svenska statens räkningav

Mora—Vänerns järnvägsaktiebolag tillhöriga bandelarna

Mora—Persberg med bilinjen Brintbodarne—- Malung samt Persberg—Kristinehamn och Malung—

Limedsforsen jämte en bolaget tillhörig byråbyggnad

i Kristinehamn, bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontor

att efter ingången av år 1917 på rekvisition utanordna

de medel, som erfordras för gäldande av vad

som kontant skall till bolaget utbetalas, samt fullgöra

räntelikvider och kapitalavbetalningar å de i bandelarna

intecknade obligationslån och lån ur handels- och sjöfartsfonden

ävensom till vederbörande utfärda svenska

statens förbindelser och obligationer på sätt och i den

omfattning, ovanberörda grunder för bandelarnas förvärvande

angiva,

dels för år 1917 anvisa, att utgå av lånemedel,

ej mindre till gäldande av den del av köpeskillingen,

som skall betalas kontant, ett belopp av 691,500 kronor,

än även till kompletteringar å banan och till förändringsarbeten

å dess rullande materiel ett belopp av

630,000 kronor,

dels ock, under förutsättning av bifall till vad

sålunda föreslagits, besluta, att de i 1917 års riksstat

bland inkomsterna upptagna lånemedel för produktiva

ändamål skola höjas med 1,321,500 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Carl Stälhammar.

%

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kung!. Maj:tx Nåd. Proposition Nr 215.

BILAGOR.

Bilar/a 1.

Till KONUNGEN.

Genom nådigt brev den 21 september 1915 har Eders Kungl. Maj:t anbefallt Inledning,

järnvägsstyrelsen att verkställa och till Eders Kungl. Maj:t inkomma med utredning

angående möjligheterna att på skäliga villkor för statens räkning förvärva bandelarna

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 190 käft. (Nr 215.) 6

ÄGSSTYRELSEN, med utredning i fråga

statsinköp av Mora—Vänerns m. fl. järnvägar.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Koncessions
bestämmelser.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215.

Orsa—Mora Noret och Mora Noret—Mora av Falun — Rättvik—Mora järnväg samt

bandelarna Mora—Persberg och Persberg—Kristinehamn av Mora—Vänerns järnväg

för att införlivas med det övriga statsbanenätet.

Till åtlydnad härav får styrelsen härmed avgiva nedanstående utredning rörande

med resp. järnvägsbolag förda förhandlingar i ämnet, därvid särskild redogörelse lämnas

för dels Mora—Vänerns järnvägsaktiebolag tillhöriga bandelarna Mora—Persberg

med bilinjen Brintbodarne—Malung samt Persberg—Kristinehamn och Malung—Limedsforsen,

dels Falun—Rättvik—Mora järnvägsaktiebolag tillhöriga bandelarna Mora

Noret—Mora Strand och Mora Noret—Orsa och avgiver styrelsen på grund av den

gjorda utredningen här nedan sitt förslag i ämnet.

Bandelarna Mora—Persberg med bilinjen Brintbodarne—Malung samt Persberg

—Kristinehamn och Malung—Limedsforsen. (287 km.)

Till en början får styrelsen här erinra att med hänsyn därtill att i gällande

koncession för linjen Persberg—Kristinehamn ej förekommer rätt för statsverket att

inlösa denna linje och då under de förda förhandlingarna från bolagets sida förklarats,

att något uteslutande ur det ifrågasatta statsinköpet av bilinjen Brintbodarne—

Malung—Limedsforsen icke kunde ifrågakomma, förhandlingarna och redogörelsen

därför även måste omfatta denna bilinje. Vidare får styrelsen, innan styrelsen ingår

på redogörelse för förhandlingarnas gång, här nedan lämna följande uppgifter

rörande gällande koncessionsvillkor, bandelarnas tillkomst m. m. aktiekapital och lån,

trafikresultatet 1906—1915 och bolagets ekonomiska ställning.

Koncessionerna för ifrågavarande bandelar äro meddelade för bandelen Persberg—Kristinehamn

genom nådig resolution den 9 maj 1873, för bandelen Mora—

Persberg med bilinjen Brintbodarne—Malung genom nådig resolution den 22 april

1887 och för bandelen Malung—Limedsforsen genom nådig resolution den 2 september

1898.

I förstnämnda nådiga resolution har, såsom nämnts, icke intagits någon bestämmelse

om rätt för statsverket att inlösa bandelen ifråga.

I de båda andra resolutionerna finnes åter intaget det i koncessioner i allmänhet

intagna villkor om denna statens rätt.

I sådant avseende stadgas nämligen att svenska statsverket är berättigat att

inlösa ifrågavarande järnväg med tillhörigheter och trafikmateriel

enligt a) villkoret, avseende tiden inom 10 år efter det järnvägen i sin helhet

eller till någon del blivit öppnad för allmän trafik,

mot ett penningebelopp, som motsvarar vad järnvägen med tillhörigheter och

trafikmateriel enligt godkända räkenskaper kostat koncessionshavarna med tillägg av

ränta efter 5 för 100 om året, med avdrag av den nettoinkomst, banan undertiden

lämnat; och

enligt b) villkoret eller för tiden därefter

mot ett penningebelopp, som skall antingen beräknas så, att detsamma motsvarar

två gånger summan, enligt godkända räkenskaper, av hela den under de 10 år, som

förflutit närmast före det år, varunder lösningsanspråket blivit väckt, uppkomna

nettobehållning av trafiken, innefattande alla under samma 10 år gjorda utdelningar

till delägarna i järnvägen jämte ränte- och kapitalavbetalningar å upptagna lån samt

avsättning av kontanta medel eller överförande av säkra fordringar till befintlig re
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215.

nerv- eller förnyelsefond, eller ock bestämmas av 5 gode män, utav vilka Edera Kungl.

Maj:t utser 2 och koncessionshavarna utse 2, varefter de 4 sålunda valde tillkalla

den femte.

IJr allmän svensk järnvägsstatistik må här anföras följande rörande bandelarnas

tillkomst m. m.

Persberg—Kristinehamn. (65 km.)

Östra Värmlands järnväg, tillhörig Östra Värmlands järnvägsaktiebolag, eller

linjen Persberg—Kristinehamn, vilken till huvudsaklig del trädde i stället för en

äldre, av kortare järn vägsstycken och sjöledes sammansatt kommunikationsled, utgår

från nordvästra stambanan vid Kristinehamn över Kroppa och Nyhyttan till Persbergs’

gruvor i Färnebo härad samt har en sidogren, som från Nyhyttan över Filipstad,

där spårförbindelse med Bergslagernas järnväg dock saknas, leder till Fmshyttan.

För trafik öppnades linjen Kristinehamn—Storfors den 3 juni 187o, linjen

Storfors—Gammelkroppa den 11 december 1875 och återstående delar den 1 december

1876. Stationer finnas vid Kristinehamn, Nässundet (1,6 mil), Storfors (2,7 mil),

Nykroppa (3,8 mil), Herrhult (4,1 mil), Gammelkroppa (4,5 mil), Nyhyttan (5,0 mil),

Persberg (5,6 mil), Filipstad (5,5 mil) och Finshyttan (5,7 mil).

Mom—Persberg med bilinjen Brintbodarne-Malung. (191 km.)

Genom koncession den 22 april 1887 berättigades Mora V änerns järnvägsaktiebolag,

vars ordning fastställts den 11 mars samma år, att anlägga och för allmän

trafik upplåta järnväg från Mora Strand till Östra Värmlands järnväg i närheten av

Persbergs station med bibana från Brintbodarne i Vänjans socken eller lämplig punkt

i dess närhet till Över-Malung. Sedan i stället för den samtidigt fastställda planen

för detta byggnadsföretags utförande ny sådan utarbetats, blev denna den 22 december

1887 till efterrättelse godkänd; enligt denna senare plan kom huvudlinjens längd

att uppgå till 161,9 kilometer och bibanan till Över-Malung till en längd av 27,6

kilometer. För åstadkommande av denna samfärdsled, avsedd att, genomskärande

Väster-Dalälvens flodområde i nästan rätt sydlig huvudstrykning, förbinda övre Dalsocknarnes

och Väster Dalarnes vidsträckta skogsområde med Västra Varmlands

bergslager, har låneunderstöd av statsmedel beviljats till belopp av eu miljon kronor.

Banans först färdiga nedersta del, eller linjen Persberg Oforsen, som trafikerades i

sammanhang med Ostra Värmlands järnväg, öppnades den 1 november 1889 för allmän

trafik vid stationerna Persberg—Långbanshyttan (12 km. från Persberg), Langbansände

(17 km. från d:o), Lesjöfors (28 km. från d:o), Värmlands Rämen (35 km. från

d:o) och Oforsen (42 km. från d:o). Linjen Oforsen—Vansbro, 50 km., öppnades i

november 1890 för trafik vid stationerna Neva (50 km. från Persberg), Sågen (61 km.

från d:o), Vakern (73 km. från d:o) Tretjärn (84 km. från d:o) och Vansbro (92 km.

från d:o). Linjen Vansbro—Mora uppläts den 1 november 1891 för trafik med nya

stationerna Brintbodarne (115 km. från Persberg), Gävunda (124 km. från d:o), Väno

(136 km. från d:o), Vika (153 km. från d:o) och Mora (163 km. från Persberg); å

linjen Vansbro—Brintbodarne är inrättad hållplatsen Van, belägen 14 km. från Vansbro.

Linjen Brintbodarne—Malung, 28 km., öppnades den 15 september 1892 for

trafik vid de nya stationerna Öje (belägen 17 km. från Brintbodarne) och Malung

(28 km. från Brintbodarne).

Bandelarnas

tillkomst

m. m.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 215.

Malung—Limedsforsen. (31 km.)

Linjen Malung—Limedsforsen, 31 km., utgår från Malung å Mora—Vänerns

järnvägs handel Brintbodarne—Malung och sträcker sig till Limedsforsen i nordvästlig

riktning utefter Västra Dalälven. Linjen öppnades den 28 november 1903 för

allmän trafik, och har mellanstationerna Vallerås (6 km.) och Malungsfors (10 km.),

från Malung räknat.

Ovannämnda Östra Värmlands järnväg ingick från och med år 1897 i Mora—

Vänerns ägande trafikrörelse och Malung—Limedsforsens järnväg från och med december

månad 1903.

Rörande ifrågavarande järnvägslinjers sträckning må här anföras följande.

Banan utgår från norra sidan av Kristinehamn statsbanestation, följer en i nordostlig

riktning gående dalgång upp till Sjöändans hållplats, går sedan i nordlig riktning

utefter sjön Ulvettern, till vars sjöfart järnvägen har anknytning vid stationen

Nässundet. Banan fortsätter därifrån förbi bruken Storfors och Nykroppa, korsar

Bergslagsbanan i plan vid Herrliult, har vid Gammelkroppa bruk förbindelse med sjön

Yngen genom ett stickspår samt ingår sedan till Persbergs gruffält, ändpunkt för den

äldre delen av banan, den så kallade Östra Värmlands järnväg. Från Finshyttans

station belägen mellan Gammelkroppa och Persberg utgår en bibana med station vid

Filipstad, vilken vid slutpunkten Finshyttan ansluter sig till Filipstads Norra Bergslags

smalspåriga järnväg.

Huvudlinjen fortsätter från Persberg i nordlig riktning förbi bruken Långbanshyttan,

Lesjöfors, Rämen och Oforsen, övergår gränsen till Dalarna norr om Neva

station, där anslutning göres till Sävenäs järnväg, övergår västra Dalälven på en bro

om 60 m. spann strax norr om Tretjärn station samt ingår till Vansbro, där den

anknyter sig till Stockholm—Västerås—Bergslagens järnvägar. Efter att hava övergått

Vanån på eu bro med 2 spann om 40 m. följer banan östra stranden av denna älv

samt sjön Van fram till Brintbodarne, utgångspunkt för bibana till Malung och Limedsforsen.

Huvudlinjen framgår därefter i nordostlig riktning över Gävunda, Vimo och

Vika stationer fram till Mora, där den ansluter sig till Gävle-Dala järnvägs linjer

till Älvdalen, Orsa och söderut till Falun.

Maximistigningen å huvudlinjen mellan Kristinehamn och Mora är 1 : 70, minimiradien

300 meter. Dock förekommer ej denna minimiradie i stigning större än

} ''■ 80. Cirka 7 kim av linjen ligga i denna riktning i stigning 1 : 70 och 28 km.

i stigning 1 : 80. Från Mora söderut finnas ej stigningar större än 1 : 90; deras sammanlagda

längd uppgår till 8 km. o Maximistigning å bibanan Finshyttan-Nyhyttan

är 1 : 100, minimiradie 300 meter. A bibanan Brintbodarne-Limed sforsen är maximistigningen

1 : 60, vilken stigning förekommer å en sammanlagd längd av 16 km.

eller i det närmaste å en tredjedel av bibanans längd.

Större broar förekomma över Svartälven, 1 spann å 20 in., Västra Dalälven,

1 spann å 60 meter samt vid Vansbro över Vanån en biflod till västra Dalälven''

2 spann å 40 meter samt å bibanan vid Brintbodarne över Vanån 2 spann å

35 meter.

Överbyggnaden består av räls av 9,14 in. längd om 24,8 kg:s vikt per meter

på 2,4 meters långa slipers. Ballastens djup under slipers överkant skall enligt gällande

normalsektioner vara 45 cm.

Husbyggnader å stationer å linjen Kristinehamn-Persberg äro, med ett undantag,

gamla och jämförelsevis otidsenliga. Å linjen Persberg-Mora äro de däremot i

gott skick.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kunijl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215. 45

Lokomotivstallar finnas uti Kristinehamn, Persberg, Vansbro ocli Mora samt i

Finshyttan, Persbergs gruvor, Malung och Limedsforsen å bibanorna. Vändskivor

finnas uti Kristinehamn, Persberg, Vansbro, Brintbodarne, Mora och Limedsforsen.

Dessa vändskivor hava en diameter av endast 12 meter.

Vattentagningsanordningar finnas vid Kristinehamn, Nässundet, Nykroppa, Herrhult

(Bergslagsbanans), Persberg, Lesjöfors, Sägen, Vansbro, Brintbodarne, Vimo,

Mora samt vid Persbergs gruvor, Finshyttan, Malung och Limedsforsen å bibanorna.

Spårväxlar och korsningar äro till största delen av föråldrad modell och äro, i

synnerhet de som ligga i huvudlinjen, mycket slitna.

Banan är inhägnad med stängsel, som vid byggnaden uppfördes av 3 Blånor,

men som så småningom ersatts till största delen med stängsel av 1 slana och 2

trådar.

Banan är försedd med telegrafledning, bestående av en tråd. Från Kristinehamn

till Nyhyttan är telegraflinien uppsatt å telegrafverkets stolpar, som följa banan; från

Nyhyttan till Mora samt å bandelen Filipstad—Finshyttan och Brintbodarne Limedsforsen

har järnvägen egen stolplinje med 70 m. avstånd mellan stolparna.

Banbevakningsbostäder finnas på var femte kilometer. Dessa bostäder äro rymliga

och mycket väl underhållna.

Bolagets rullande materiel utgjordes vid ingången av år 1915 av 18 lokomotiv,

29 personvagnar, därav 8 boggivagnar, 6 resgodsvagnar och ångfinkor samt 671 godsvagnar,

varav 51 täckta. Anskaffningskostnaden för denna rullande materiel uppgår

till 2,456,000 kronor.

Beträffande den för bolaget fastställda bolagsordning erinras om följande bestämmelser:
-

»§ 4.

Bolagets aktiekapital skall utgöra minst 3,000,000 kronor och högst 10,000,000

kronor, fördelat i aktier å etthundra kronor.

Aktierna indelas i två serier, serien A och serien B. Aktierna av serien B,

vilkas sammanlagda belopp icke må överstiga 1,000,000 kronor, kunna efter 1911 års

utgång av bolaget inlösas på sätt här nedan sägs.

Innehavare av aktie, tillhörande serien B, äger årligen bekomma fem procent

ränta å aktiebeloppet innan någon utdelning å övriga aktier må ske. Skulle för

något år behållningen av bolagets rörelse, sedan avsättning till reservfond skett i

enlighet med § 48, icke lämna tillgång till fulla gäldandet av nämnda ränta, skall

det, som brister, utgå av följande års vinst innan utdelning må tillkomma övriga

aktieägare.

Aktierna av serien B medföra därjämte i händelse av bolagets upplösning framför

övriga företrädesrätt till utbekommande av aktiebeloppet jämte ränta till dagen

för likviden.

Inlösen av aktierna av serien B verkställes på det sätt att ägarna av dylika

aktier bekomma, förutom möjligen ogulden ränteutdelning, efter eget bestämmande

antingen motsvarande antal aktier av serien A eller ock ett belopp, motsvarande

nominella aktiebeloppet jämte fem procent ränta från det löpande årets början till

den för inlösen bestämda dagen.

Har bolaget icke beslutat inlösen vid den tid, då, efter vad ovan sägs, rätten

därtill inträder, äger en var innehavare av aktier av serien B, när han det begär, i

utbye mot dylik aktie erhålla sådan av serien A.»

Aktiekapital

och lån.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215.

Trafikresultat.

»§ 9.

För varje aktieinbetalning gottgöres ränta efter fem procent årligen till den

tid, då genom inbetalning av kommunernas teckning förhållandet mellan samtliga

aktieägarne bliver i avseende på inbetalningen lika.»

Preferensaktier, serien B, finnas till belopp av 1,000,000 kronor och stamaktier,

serien A, till belopp av 3,120,500 kronor, varav av kommuner innehas följande:

Kristinehamns stad.......... ..........

................. kronor

200,000

—

Elvdalens

socken......................

................. »

500,000

—

Fernebo

» ......................

................. »

10,000

—

Järna

» .....................

................ »

60,000

—

Lima

» ......................

400,000

—

Malungs

» .....................

............... »

175,000

—

Mora

» ......................

................ »

200,000

—

Räms

» ......................

................ »

20,000

—

Sollerö

» .....................

............... »

10,000

—

Sårna

» ......................

................ »

200,000

—

Transtrands

» ......................

............... »

125,000

—

Äppelbo

» ......................

............... »

40,000

—

Orsa sockens

skogsmedelsfond....

................ »

600,000

—

Summa kronor

2,540,000

—

Storleken av de fonderade lånen vid 1915 års utgång framgår av följande tablå:

Statslån ...................................................................

Lån från Handels- och Sjöfartsfonden...................

Obligationslån:

4 % av 1 juli 1896, slutlikvid 1936 ............

4 % av 1 september 1896, slutlikvid 1936 ..

4 Yj % av 1 september 1903, slutlikvid 1943

5 Va % » » 1914, » »

831,084: 31

282,314: 67

1,524,000: —

382,000: —

3,141,000: —

900,000: —

7,060,398: 98

Å ovannämnda lån per 31 december 1915 upplupna, men ej förfallna

räntor:

Statslånet, varav s. k. anståndsränta kronor 92,870:81...... 102,116:62

Handels- och Sjöfartsfonden, anståndsränta ....................... 15,600: —

Obligationslånen.................................................................... 34,956: 52 1&2 673. u

Summa fonderade lån jämte räntor, kronor 7,213,072: 12

Här nedan äro sammanställda uppgifter rörande de viktigaste trafikresultaten

beträffande Mora—Vänerns järnvägslinjer för perioden 1906—1915.

Till en början har då i efterföljande tabell upptagits järnvägens varje år bokförda

byggnadskostnader (kostnad för färdiga banan och rullande materiel), bruttoinkomst,

driftkostnad och nettobehållning, utgiftsprocent, inkomst per dag och bankilometer

samt avkomstprocent.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 21T>.

År.

Kostnad för

färdiga banan

och rullande

materiel.

Kronor.

rirntto-

inkomst.

Kronor.

Driftkostnad.

Kronor.

Netto-

behållning.

Kronor.

Utgifts- proccnt

(drift- kostnad

i % av

brntto- inkonist).

Iukomsl

per dag

och ban

kilo- meter.

Kronor.

Avkomst-

procent.

1906...

12,117,066

27

1,192,635

78

687,995

89

504,639

89

57,69

11

35

4,16

1907...

12,117,066

96

1,213,958

53

796,525

71

417,432

82

65,61

11

55

3,44

1908...

12,319,840

28

1,187,005

93

791,651

83

395,354

10

66,69

11

26

3,21

1909...

12,337,158

07

1,154,925

80

746,235

69

408,690

11

64.61

10

99

3,31

1910...

12,163,324

81

1,411,065

29

831,547

44

579,517

85

58,93

13

42

4,7 6

1911...

12,197,393

02

1,356,792

93

846,774

58

510,018

35

62,41

12

91

4,18

1912...

12,211,959

37

1,502,963

17

901,672

20

601,290

97

59,99

14

26

4,92

1913...

12,220,229

57

1,605,684

23

980,020

05

625,664

18

61,04

15

27

5,12

1914...

12,268,636

55

1,392,261

95

930,503

—

461,758

95

66,82

13

24

3,7 6

1915...

12,274,216

98

1,777,913

41

1,141,392

57

636,520

84

64,20

16

91

5,19

Person- och godstrafikens utveckling framgår av följande redogörelse:

Å r.

Inkomst av

Resande.

Tusental.

Gods-

kvantitet.

Tusental ton.

resande, post

och extratåg.

Kronor.

gods, åkdon,

levande djur,

telegraf m. m.

Kronor.

1906.........................................''.....

225,884

64

966,751

14

201,47

429,70

1907................................................

246,247

50

967,711

03

218,61

453,14

1908................................................

246,205

60

940,800

33

221,78

467,40

1909..............................................

227,861

66

927,064

14

209,61

464,63

1910................................................

237,096

23

1,173,969

06

223,64

626,18

1911................................................

236,718

45

1,120,074

48

220,22

569,80

1912..............................................

249,147

92

1,253,815

25

233,98

644,93

1913...............................................

255,121

86

1,350,562

37

237,48

701,15

1914................................................

241,632

63

1,150,629

32

229,io

579,92

1915................................................

252,337

31

1,525,576

10

244,05

746,oo

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215.

Huru nettoinkomsten fördelas framgår av följande tabell:

Å r.

Förlust å

bolagets rörelse

enligt vinst- ock förlust- konto.

Kronor.

Skillnad mellan

bruttoinkomst

och drift- kostnad.

Kronor.

Räntor å lån.

Kronor.

Vinst.

Kronor.

Förlust.

Kronor.

1906..................

_

_

504,639

89

333,995

68

165,194

65

1907..................

—

—

417,432

82

332,394

25

104,806

67

—

—

1908..................

—

—

395,354

10

339,379

86

56,148

72

—

—

1909..................

—

—

408,690

11

355,796

24

41,761

83

—

—

1910..................

—

—

579,517

85

351,361

41

206,316

74

—

—

1911.................

—

—

510,018

35

344,677

85

88,645

45

—

—

1912..................

—

—

601,290

97

338,233

66

185,746

93

—

—

1913................

—

—

625,664

18

331,275

74

176,528

99

—

—

1914.................

—

-

461,758

95

323,024

60

554

37

—

—

1915..................

—

—

636,520

84

319,777

22

262,224

38

—

—

Med iakttagande av ovanintagna koncessionsbestämmelse för bandelarna norr

om Persberg, tillämpad på hela järnvägskomplexen, skulle inlösningspriset utgå efter

följande beräkning:

Nettoinkomst

Anläggningskostnad.

Kanta ä 5 %

å anläggningskostnaderna.

(skillnaden

mellan brutto- inkomst och

Datum.

Kronor.

För tiden

Kronor.

driftkostnad).

Kronor.

i

januari 1906......

12,114,694

62

i

januari—31 december 1906

605,734

73

504,639

89

i

»

1907......

12,117,066

27

i

» —31

» 1907

605,853

31

417,432

82

i

»

1908......

12,117,066

96

i

» -31

» 1908

605,853

35

395,354

10

i

))

1909......

12,319,840

28

i

» —31

» 1909

615,992

01

408,690

11

i

))

1910......

12,337,158

07

i

» —31

» 1910

616,857

90

579,517

85

i

»

1911......

12,163,324

81

i

» —31

» 1911

608,166

24

510,018

35

i

»

1912......

12,197,393

02

i

» —31

» 1912

609.869

65

601,290

97

i

»

1913......

12,211,959

37

i

» —31

»» 1913

610,597

97

625,664

18

i

»

1914......

12,220,229

57

i

» —31

» 1914

611,011

48

461,758

95

i

))

1915......

12,268,636

55

i

» —31

» 1915

613,431

83

636,520

84

31 december 1915...

12,274,216

98

Summa

6,103,368

47

5,140,888

06

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215.

49

Efter nyssnämnda grunder beräknat inlösningspris för Mora—Vänerns järnväg:

Anläggningskostnader (till den 31/12 1915)........................ 12,274,216:98

Ränta å dito ..................................................................... 6,103,368: 47 lg 377 5g5.

Varifrån avgår nettoinkomst................................................................... 5,140,888:06

Återstå kronor 13,236,697: 39

Bolagets ekonomiska ställning den 31 december 1915 framgår av följande

balanskonto:

Balanskonto till år 1916.

Tillgångar:

Järnvägsanläggningen:

Bandelen Kristinehamn—Persberg ...... 3,561,888: 39

Rullande materiel till d:o..................... 882,767:39

Inventarier » d:o.................... 44,025: 64

Bandelen Persberg—Mora..................... 5,593,128: 47

Rullande materiel till d:o..................... 1,261,532:05

Inventarier » d:o..................... 140,582:01

Bandelen Malung—Limedsforsen......... 786,051: 23

Inventarier till d:o .............................. 4,241: 80

Sjötrafiksmateriel ..........................................

Materialförråd................................................

Fastigheter i Kristinehamn ........................

Byråbyggnad i d:o........................................

Hummelforsen ..............................................

Sågverksplatser..............................................

Filipstads Bergslags kanal............................

Värmlands enskilda bank, löpande räkning

C. G. Cervin................................. ...............

Stockholms Intecknings Garanti aktiebolag.

C. Uggla & C:o ...........................................

L. Engzell ....................................................

Diverse fordringar ........................................

4,488,681: 42

6,995,242: 53

790,293

03

4,622

80,990

200,000

6,954

9,156

183,467

7,665

100

1,671

150

3,320

29

50

11

10

40

15

72

Balansräkning med stationerna ...

Svenska järnvägarnes garantifond

Kassabehållning..............................

12,274,216: 98

322,038: 87

272,401: 58

301,723: —

196,374: 27

65,523: 93

6,250: —

593: 59

Kronor 13,439,122:22

Skulder:

Statslån 41/, % ................................................................. 831,084:31

Lån från handels- och sjöfartsfonden 4J/2 %.................... 282,314: 67

Transport 1,113,398: 98

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 190 höft. (Nr 215.)

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215.

Förslag av

järnvägsstyrelsens

representant.

Transport

Obligationslån, 4 % av Vt 1896 ...................................

D:o 4 » » Vg » ....................................

D:o 4Vj » » 1903 .........................................

D:o 5’/2 » » 1914 ......................................

Upplupen, ej förfallen ränta å ovannämnda lån (varav

anståndsränta å statslånen kronor 108,470: 81)..

Reverslån.....................................................................

Upplupen, ej förfallen ränta därå..............................

Förfallna obligationer och kuponger .........................

Ej lyftad utdelning .................................................

Sveriges statsbanor.....................................................

Filipstads Norra Bergslags järnväg.............................

August Carlson & C:o, Aktiebolag .......................

Diverse skulder .........................................................

191,458:46.

Aktiekapital, serien A.........................................

» B........................................

Reservfond..........................................................

Avskrivnings- och förnyelsefond........................

Fond för underhåll av främmande bolags spår.

Vinst- och förlustkonto:

från år 1914.........................................

1915 års nettovinst ................................

1,113,398

1.524.000

382.000

3.141.000

900.000

98

152,673:

14

80,000:

—

2,000:

—

6,505:

—

1,300:

—

31,325:

51

27:

75

86,187:

46

22,835:

12

. 3,120,500:

1,000,000:

—

310,000:

—

. 1,200,000:

—

26,846:

81

76,298:

07

262,224:

38

7,295,072: 12

148,180: 84

4,120,500: —

1,536,846: 81

338,522: 45

Kronor 13,439,122: 22

Nedanstående tabell lämnar upplysning om bolagets egendom den 31 december

1915 utöver den, som ifrågasatts till försäljning.

Sjöfartsmateriel............................

............... kronor

322,038: 87

Materialförråd...............................

....... ........ »

272,401: 58

Hummelfors..................................

200,000: —

Sågverksplatser..........................

................ »

6,954: 11

Fordringar .......................

............. »

84,680: 80

Kassa och bankräkning...........

......... »

184,060: 99

Summa kronor 1,070,136: 35

Skulderna utgjorde enligt balansräkningen kronor 7,443,252: 96

Järnvägsstyrelsens representant vid underhandlingarna överdirektören J. Flodin

med biträde av professor A. Koersner har vid beräkningen av ban delarnas skäliga

värde utgått från det''av räkenskaperna framkomna resultatet.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215.

Enligt det vid förhandlingarna senast kända balanskonto eller balanskontot för

år 1914 var järnvägsanläggningen m. m. bokförd till följande belopp:

1) Järnvägsanläggningen:

Bandelen Kristinehamn—Persberg ...... 3,561,888:39

Rullande materiel till d:o .................... 882,767:39

Inventarier » d:o..................... 43,939: 34

Bandelen Persberg—Mora

Rullande materiel till d:o

Inventarier » d:o

5,588,020: 42

1,261,532: 05

140,195: 93

Bandelen Malung—Limedsforsen ......... 786,051: 23

Inventarier till d:o .............................. 4,241: 80

2) Fastigheter och byråbyggnad i Kristinehamn

3) Pumpstation i Persberg..................................

4,488,595: 12

6,989,748: 40

790,293: 03

12,268,636: 55

85,612: —

3,316: —

Summa 12,357,564: 55

Under åren 1899—1914 hade avsatts till avskrivnings- och förnyelsefond kronor

1,090,000 samt till en fond för underhåll av främmande bolags spår kronor 27,200: 72.

’ Ehuruväl någon erinran mot det ordinära årliga underhållet av bana och rullande

materiel icke med fog kunde göras, motsvarade å andra sidan nyssnämnda båda

belopp, sammanlagt 1,117,200 kronor 72 öre enligt å järnvägsstyrelsens byggnads- och

maskinbyråer verkställda uppskattningar icke vad som enligt de vid statsbanorna

gällande normer skulle erfordrats för utförande av erforderliga förnyelsearbeten å

förslitna delar av bana och rullande materiel, vilka icke vore att hänföra till det

ordinära årliga underhållet, utan skulle för detta ändamål erfordrats för banavdelningens

vidkommande ett belopp av omkring 700,000 kronor och för maskinavdelningens

ett belopp av 1,445,000 kronor eller sammanlagt 2,145,000 kronor. Droges

härifrån vad som enligt ovanstående redan avsatts till förnyelsefond eller 1,117,200

kronor återstode såsom ytterligare erforderligt ett belopp av 1,027,800 kronor.

Vidare hade av styrelsens representant framhållits, att en försäljningskalkyl

utgående från detta värde skulle ställa sig sålunda:

Bolagets till försäljning föreslagna egendom 12,357,564: 55

(minskad med 1,117,200:--f- 1,027,800: ) ......... 10,212,600:

Därifrån dragas skulderna............................................ 7,506,804:

Återstår......................................................................•••••• 2,705,796:

Härförutom äger bolaget andra tillgångar, inberäknat Filip
stads

Bergslags kanal, till ett värde av.........:..... 823,237:— 3,529,033: —

Denna summa svarar mot:

preferensaktierna .............................

stamaktierna (c:a 75 %) .................

stamaktiernas räntefordran.............

1,000,000: —

2,337,575: —

191,458: —

3,529,033: —

Stamaktieägarne skulle alltså enligt denna kalkyl utfå c:a 75 % av nominella

aktiebeloppet.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bolagets representanter.

Järnvägsstyrelsens

skrivelse

den 15

februari 1916

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215.

Enligt ''v ad som inhämtats lind© dock bolagsstyrelsen tänkt sig högre försäljningspris

och i en promemoria till aktieägarna angivit följande olika alternativ:

Ett salupris av kronor 11,500,000 (motsvarande omkring 40,000 kronor per kilometer)

= lägst 110 % av stamaktiernas nominella belopp

» » » » 11,200,000= » 100 % » » » »

» » » » 10,900,000 = » 90 % » » » »

jämte den ränta, som enligt ovanberörda § 9 i bolagsordningen skall tillkomma vissa

stamaktier, utgörande kronor 191,458: 46.

Ett försäljningspris av 11,500,000 kronor skulle lämna ett överskott (över 100

% av stamaktierna) av 504,474: 88, vilket belopp skulle motsvara en ökning av 16 %

över 100 % = 116 %.

Ett försäljningsbelopp av 11,200,000 kronor skulle motsvara c:a 105 % av stamaktierna.

Ett försälj ningsbelopp av 10,900,000 kronor skulle motsvara c:a 97 % av stamaktierna.

Styrelsens representanter hava emellertid ansett, att enligt förestående utredning

om banans nuvarande värde samtliga dessa av bolagsstyrelsen ifrågasatta belopp

skulle vara för höga. Det rimliga priset borde vara 10,212,600 kronor, vilket såsom

nämnts skulle motsvara 75 % av stamaktierna. Härtill komme att banan ännu icke

lämnat någon utdelning å stamaktierna och att det för aktieägarna väl borde vara

en fördelaktig affär att nu bli befriade från sina skulder och därutöver erhålla ett

genast räntebärande kapital, även om beräkningen utgått från icke full valuta för

stamaktierna.

Under förhandlingarnäs gång har från bolagets sida anförts, att banan hade

goda utsikter att kunna lämna utdelning jämväl å stamaktier. Att märka vore nämligen,

att trafikförvaltningens Göteborg—Stockholm—Gävle anbud om intagande av Mora—

Vänerns järnväg i trafikförvaltningen väl torde för åren 1917—1925 innebära en

ökning av bolagets inkomster under förutsättning av oförändrad trafik och ungefärligen

samma driftkostnader. För år 1913 skulle denna ökning hava utgjort 116,400

kronor och för 1914 150,300 kronor, vilket sistnämnda belopp i och för sig innebär

4,8 % å stamaktierna. Sannolikt kommo ock inkomsterna å Mora—Vänerns järnväg

att stiga, sedan från och med den 1 januari 1917 vissa ofördelaktiga trafikkontrakt

upphört att gälla. Dock vore ju att beakta, att förhoppningarna om ökat netto motvägdes

å andra sidan av utsikten till dyrare driftkostnader, varjämte bolaget måste

anskaffa ny rullande materiel för att kunna på tillfredsställande sätt besörja trafiken,

i vilket avseende förelåge, enligt bolagsstyrelsens uppgift, ett lånebehov av en eller

en och en halv milljon kronor.

Efter erhållen redogörelse för förloppet av förhandlingarna avlät järnvägsstyrelsen

den 15 februari 1916 till ordföranden i bolagsstyrelsen närslutna skrivelse (bil. A),

däri på sätt av skrivelsen närmare framgår, styrelsen på grundval av den gjorda utredningen

uttalade sig rörande inköpspriset för banan.

Styrelsen ansåg sig därvid särskilt med hänsyn till önskvärdheten därav, att

Inlandsbanans fortsättning till Vänern bleve av statsbanenatur, kunna föreslå ett

högre pris för banan än det, som motsvarade förenämnda 75 % av stamaktiebeloppet,

och hade styrelsen funnit sig kunna föreslå detta högre pris, så att det skulle

motsvara 90 % av stamaktiernas belopp med något tillskott för betäckande av admi
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr VII).

nistrationskostnaderna för bolagets avveckling. Då för gäldande av 90 % stamaktiernas

belopp erfordrades ett belopp av 10,684,000 kronor, ville alltså stj^relsen föreslå

ett inköpspris av 10,750,000 kronor.

I skrivelse den 18 februari 1916 avlät bolagsstyrelsen svar å järnvägsstyrelsens Bolagastyrelberörda

skrivelse och, med förkastande av styrelsens anbud, erbjöd bolagsstyrelsen, 8ens skriveisa

under förutsättning av bolagsstämmas godkännande, järnvägen till försäljning till

pris av 11,200,000 kronor, motsvarande omkring 39,000 kronor per kilometer, jämte

eu byråbyggnad i Kristinehamn med tillhörande mark till pris av 75,000 kronor; allt

på sätt och av skäl dess berörda här bilagda skrivelse med tillhörande protokoll närmare

angiver (bil. B, C och D).

Av berörda protokoll framgår, att anbudet i ffåga framkommit efter livlig

diskussion i ämnet, därvid närvarit, förutom medlemmar i bolagsstyrelsen, även av

bolagsstämma utsedde rådgivande delegerade och efter jämkning mellan vid sammanträdet

av bolagets ordförande föreslaget pris av 11,500,000 kronor och järnvägsstyrelsens

anbud.

Vid sammanträdet framhöllos, å ena sidan, de synnerligen ljusa utsikter, som

för närvarande tedde sig till väsentlig förbättring av järnvägens affärsställning och

som jämväl — i uppenbar motsats till vad järnvägsstyrelsen sökt hävda — borde

anses göra det ifrågasatta inköpet av järnvägen även till det högre priset av

11,500,000 kronor till en synnerligen fördelaktig affär för staten.

Styrelsens ordförande påvisade särskilt, att bolagets vinst utgjort under åren

1910—1913, innan avdrag för räntor och lånekostnader samt avsättning till förnyelsefonden

ägt rum, i medeltal kronor 578,000; —• per år. Medräknades även år

1914, vilket års resultat dock varit synnerligen dåligt på grund därav att trafiken

efter krigsutbrottet under flera månader varit ringa, utgjorde vinsten i medeltal för

de fem åren kronor 556,000: — per år. Om man utginge från den först angivna

vinstsiffran, eller kronor 578,000: —, och därifrån droge ett års ränta å den skuld,

som skulle övertagas av staten och som den 31 december 1916 kunde beräknas utgöra

kronor 7,082,000:—, eller således kronor 312,000:—, återstode kronor 266,000:—,

vilket belopp motsvarade 7% % å det belopp, kronor 3,668,000: —, vartill den av*

järnvägsstyrelsen ifrågasatta köpeskillingen utöver nyssnämnda skuld uppginge. Vid

sådant förhållande måste den av järnvägsstyrelsen ifrågasatta köpeskillingen anses

alldeles för låg, och denna uppfattning vunne även ytterligare stöd i följande omständigheter

:

1) Fraktavgifterna komme antagligen att för det huvudsakliga godset, sedan

nu gällande fraktkontrakt under närmaste tiden upphört att gälla, väsentligt höjas;

2) Den nya kanalleden till Göteborg komme utan tvivel att förorsaka ökad trafik

och ''större vinst;

3) Ökning av den rullande materielen (vartill nödiga medel kunde upplånas)

komme även innan kanalen vore färdig att väsentligt förbättra inkomsterna, då ju

järnvägen av brist på materiel icke kunnat för befordran mottaga allt fraktgods,

som erbjudits;

4) Det torde kunna anses sannolikt, att man från annat håll skulle kunna få

ett anbud, som borde motsvara åtminstone 150 % för stamaktierna.

Vidare erinrade styrelsens ordförande därom, att bolaget under de senaste sex

åren förbättrat sin ställning högst betydligt, I detta avseende förtjänade följande

siffror att nämnas:

Bolagets lånesumma hade under nämnda är nedbragts med............ kronor 671,000: —

Banktillgodohavandet hade ökats med............................................ » 180,000: —

Rullande materiel hade inköpts för................................................. » 136,000: —

Summa kronor 987,000

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215.

Skal för

etateinköp

och antagande

av det gjorda

anbudet.

Dessutom hade värdet av bolagets förråd och beloppet av dess utestående fordringar

betydligt ökats.

A andra sidan framhölls under diskussionen, att man icke borde underskatta

de kostnadsökningar av varjehanda slag, som kunde väntas uppkomma till följd av

prisstegring å stenkol och andra materialier samt merutgifter i avlöningar till personalen.

Även vore den stora fördel värd synnerligt beaktande, som läge däri, att

järnvägen komme att övergå i statens hand, vilket inom kommunerna ansåges komma

att i hög grad främja såväl järnvägen som de vidsträckta trakter, för vilkas behov

densamma vore avsedd.

Då styrelsen nu alltså har att yttra sig över det från bolagets sida senast gjorda

anbudet, torde för allsidigt belysande av frågan närmare skärskådas de skäl, som göra

statsinköpet i fråga önskvärt.

Såsom huvudskäl framstår här, att genom inköpet av Mora—Vänerns järnväg

jämte i enskild ägo varande järnvägslinjer norr därom upp till Sveg, där anslutning

vinnes med Inlandsbanan, skulle komma att förverkligas den gamla tanken på erhållande

i statens hand av en fortsättning söderut av den under byggnad varande

Inlandsbanan med därav följande uppenbara fördelar för det allmänna, ehuruväl

detta nu skulle ske på annat sätt än ursprungligen ifrågasatts.

Statens intresse i förevarande avseende har förut betonats under utredningen

rörande Inlandsbanan och dess eventuella ersättande med bibanor och torde alltså

här till en början böra redogöras för dessa uttalanden i ämnet i vad de äga samband

med förevarande fråga och statsinköp av enskilda järnvägar.

Så erinrade styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk i skrivelse den 4

februari 1907 om betydelsen av att, innan valet träffades mellan de olika sträckningar,

vilka ifrågasatts för Inlandsbanans framdragande genom Värmland, vid banans

planläggning hänsyn jämväl toges till den viktiga samfärdselled Trollhätte kanal,

vilken nämnda styrelse hade under sin förvaltning, och framhöll, att för godstransporter

på Inlandsbanan från och till de nordliga trakter av landet, vilka vore i

^saknad av kommunikationer, det vore av vikt, att banan sattes i direkt och bekväm

förbindelse med hamn vid Vänern och därmed även med Trollhätte kanal och havet

samt således leddes kortaste vägen till en farled, på vilken godset av naturliga skäl

kunde framföras till lägre pris än på järnväg, vilket skulle bliva av ännu större betydelse,

efter att kanalen, såsom ansåges sannolikt, givits större dimensioner, än de

dåvarande, att Inlandsbanans anknytning till Vänerns hamn vore av stor ekonomisk

betydelse icke endast för banan själv och de orter, den genomlöpte, utan även för

staten såsom ägare av Trollhätte kanal, att Dalslands och Värmlands gränstrakters

berättigade krav på kommunikationer skulle bättre tillgodoses genom flera smärre

banor dragna från nordväst till sydost, än genom en inlandsbana, att därigenom

anordnande av en ny dyrbar hamn vid Västkusten icke skulle bliva behövlig samt

slutligen att under den tid av 3—4 månader av året, då Vänern och Trollhätte kanal

vore avstängda av is, godset kunde befordras på redan befintliga banor till eller från

Göteborg och Uddevalla.

I sin i underdånig skrivelse den 13 mars 1907 avgivna redogörelse över verkställda

undersökningar för Inlandsbanans sträckning i dessa trakter uttalade järnvägsstyrelsen,

att det syntes styrelsen sannolikt, att, för den händelse Trollhätte

kanal och hamnar vid Vänern gjordes’tillgängliga för avsevärt större fartyg, än som

då kunde trafikera dessa, en icke oväsentlig del av den transport, som eljest skulle

förmedlas av Inlandsbanan mellan Bohuslänska kusten och trakter i mellersta och

s. 55 Kontrollera mot PDF

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215

55

nordliga Sverige, komme att under den tid av året, då ifrågavarande kommunikationsled

icke vore stängd av is, söka sig väg genom Trollhätte kanal över Vänerns

hamnar på grund av .de billigare transportkostnader, en sådan kommunikationsled

borde kunna erbjuda.

Uti de ekonomiska utredningar, som dåvarande förste aktuarien fil. doktor

K. Key-Aberg på uppdrag verkställt rörande Inlandsbanans södra sträckning, utvecklades

av honom huvuddragen av ett järnvägssystem, som enligt hans omdöme skulle

vara bäst ägnat att både snabbt och tillfredsställande lösa de ifrågavarande landsdelarnas

behov av förbättrade kommunikationer. Så framhölls av honom i skrivelse

den 10 januari 1906 grundidén i detta system vara, att staten borde inköpa förutom

Bergslagens järnväg även Mora—-Vänerns järnväg. Härigenom skulle erhållas en gin

och god utfartsväg till västra Sveriges kust från Dalarna och trakterna norr därom.

Med den utfartsvägen och Trollhätte kanal i sin hand skulle staten innehava nycklarna

till stora delar av det västra och norra Sveriges exportvägar och kunde genom

val avvägda taxor och dylikt icke allenast reglera sjö- och landtrafiken till ömsesidig

båtnad för dem bägge utan ock till sin egen vinning befordra och underhjälpa näringslivets

sunda utveckling i de trakter, det här rörde. Staten ägde mycket få

järnvägsleder i västra Sverige, vars näringsliv och exportrörelse därför i hög grad

vore beroende av enskilda järn vägsförvaltningar. Ett tillskott i statsbanenätet av

sådan betydenhet som nyssnämnda två järnvägar skulle för övrigt icke allenast med

ens göra staten till den förnämsta ledaren av kommunikationsväsendet i det västra

Sverige, det skulle ock ansenligen stärka statsbanornas hela ställning gent emot de

många enskilda järnvägarna här i landet, så att statens intressen lättare kunde göra

sig gällande vid bestämmande av fraktsatser i samtrafik och dylikt, varav de allmänna

näringarna icke kunde hava annat än gagn.

Man skulle då erhålla en i statens ägo befintlig utfartsväg från Mora till Göteborg,

till vilken ett stort antal tvärbanor i sjö- och vattendalarna i landet ovanför

löpte ned, likt bifloder till sin huvudflod, och vilka under sitt lopp vore sins emellan

förenade med en bana, som från skogarnas djup hämtade fram råvaror till de vid

tvärbanorna arbetande fabrikerna. Det hela vore ett mycket enkelt men storslaget

system, som väl kunde tillämpas vidare norrut, så att om man tänkte sig Inlandsbanan

färdig från Gällivarebanan till Sveg och såsom en fortsättning därav järnvägarna

Orsa—Härjedalen och Orsa—Mora inköpta av statsverket, staten då ägde en

stor bana från polcirkeln till västerhavet, som mot norska gränsen i väster längs

lämpliga älv- och sjödalar utkastade ett antal tvärbanor, vilka sinsemellan söderut

voro sammankopplade av en smalspårig skogsbana.

Vidare uttalades av Key-Aberg såsom slutord i ekonomisk redogörelse den 28

januari 1908 bland annat, att den tilltänkta södra delen av banan borde ersättas av

ett genomtänkt och väl planlagt system av bibanor till den befintliga stora förbindelseleden

mellan Orsa och Göteborg. De berörda landskapens naturläggning och

materiella kultur syntes ojävaktigt tala för den förordade lösningen av den stora

järnvägsfrågan, och kunde man enligt hans mening vara fullkomligt viss om, att en

sådan lösning skulle kunna bättre, snabbare och på billigare sätt tillgodose ifrågavarande

nejders behov av förbättrade järn vägskommunikationer än en stor, till sina bärighetsutsikter

synnerligen svag statsbana tvärs över fjällkammar och vatten delare, genom

moras och öde skogsbygder.

Slutligen har Key Aberg i utredning den 31 oktober 1908 angående vissa bibanor,

under uttalande att med statsinköpet av Bergslagernas järnväg torde kunna

utan olägenhet undanskjutas, tills erfarenheten hunnit lära, vad i densamma stats
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

5G

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215.

klokast vore att vidtaga, betonat att från Orsa skulle staten enligt hans förslag bereda

en utfartsväg söderut genom inköp av Mora—Orsa och Mora—Vänerns järnvägar,

vilka ledde rakt ned till staden Kristinehamn å Vänerns kust. Våglängden

mellan Orsa och Kristinehamn å dessa järnvägar vore inalles 237 kilometer, och från

Gällivare till Kristinehamn skulle sålunda bliva en sammanhängande statsbana av

1,231 kilometers längd. Det ifrågasatta bibanesystemets utförande satte icke något

som helst hinder för realiserandet av den plan, som framkommit, att sammanbinda

Mora—Vänerns järnväg med västra stambanan vid Töreboda.

Av berörda uttalanden torde framgå, att sedan efter 1911 års riksdagsbeslut

om anslag till lånefond för bibanor i västra delarna av Värmlands, Kopparbergs

och Jämtlands län frågan om byggande av södra delen av Inlandsbanan ansågs förfallen,

dock alltid kvarstod tanken, att genom statsinköp av enskilda järnvägar åstadkomma

en fortsättning söderut från Sveg av norra delen av Inlandsbanan. I yttrande

rörande en vid 1911 års riksdag väckt motion, däri framhölls angelägenheten

för staten att inköpa banorna Orsa—Sveg, Orsa—Mora och Mora—Vänern, har ock

statsutskottet anfört, att utskottet vore övertjrgat därom, att, därest förhållandena

skulle visa sig med nödvändighet påkalla ett förvärv av dessa banor, Eders Kungl.

Maj:t icke skulle underlåta att därom göra framställning hos riksdagen.

Då nu såsom är att antaga på grund av de ekonomiska förhållandena inom

Orsa—Härjedalens järnvägsaktiebolag staten såsom stor fordringsägare en gång blir

ägare till detta bolags järnväg och statsbanan Sveg—Brunflo blir färdigbyggd, vilket

kan beräknas inträffa omkring år 1919, kommer staten att äga en sammanhängande

trafikled från Inlandsbanans nordligaste punkt till Orsa. Det kan då enligt järnvägsstyrelsens

mening ej anses lämpligt, att en så lång och betydelsefull statsbanesträcka

får sin avslutning vid ett enskilt järnvägsnät. Än mer blir betydelsen av en stambana

i dessa trakter framträdande, då Inlandsbanan, vars fortsättning norrut från

Brunflo snart framkommit till Volgsjön vid Angermanälven, blir fullbordad i hela

sin sträckning norrut till banan Luleå—Riksgränsen, varigenom och genom inköp av

linjerna från Orsa till Kristinehamn staten skulle från den tänkta anknytningen där

till Riksgränsbanan eller från Gällivare ned till Kristinehamn äga en sammanhängande

förbindelseled till en längd av ej mindre än omkring 1,261 kilometer.

Denna sammanhängande linjes slutpunkt eller Kristinehamn kommer genom

Trollhätte kanals ombyggnad i god förbindelse med världshavet. Efter statsinköpén

i fråga skulle alltså genom sjöfartsförbindelserna över Vänern och den numera staten

tillhöriga Trollhätte kanal den av 1904 års riksdag framförda tanken på en direkt,

staten tillhörig förbindelseled mellan övre Norrland och Västkusten kunna anses förverkligad.

Då staten ansett med sin fördel förenligt att utgiva så ansenliga belopp

för utvidgning av nämnda kanalled och förbättrande av hamnförhållandena vid åtskilliga

platser vid Vänern, synes det endast utgöra en följdriktig utveckling, att staten

nu, då förhållandena så gestaltat sig att bolaget inom den närmaste tiden måste

träffa anstalter för trafikens närmare anpassning efter vad utvecklingen kräver,

söker förvärva de enskilda järnvägarna i fråga, varigenom förutsättningar finnas för

ledande av trafiken från dessa trakter över berörda trafikled till Västkusten och ökad

förräntning erhålles å det å kanalombyggnaden nedlagda kapitalet.

Likaså skulle en genom förvärv av dessa järnvägar åvägabragt fortsättning av

norra Inlandsbanan föra denna trafikled rakaste vägen från Sveg söderut och åstadkomma

en lämplig anslutning till statsbanenätet å linjen Laxå—Charlottenberg och

därigenom även med Göteborg, varvid trafikleden till Göteborg kan i en framtid förväntas

förkortad genom en nyanlagd statsbanelinje från Kristinehamn till förslagsvis

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kung!. Maj ris Nåd. Proposition Nr 21a.

Töreboda. Betydelsen av genomgångstrafik å ovanberörda kommunikationsleder i

taxeavseende framgår av följande sammanställningar.

Avgifter för fraktgods.

T a r i f f e r.

i- 1

a. |

3.

4.

r,. j

o. !

<■

8. !

»• 1

10. ]

u. |

12.

Ö

r e

1» 1

r

10 0 kil

o S

r a in.

Östersund—Göteborg:

över

nuvarande Statens järnvägar (Öre-

604

464

356

317

270

232

199

176

165

150

139j

129:

»

blivande Statens järnvägar (Kristine- hamn— Töreboda)........................

577

443

340

303

258

222

189

166

155

■

140

129

119

*

blivande Statens järnvägar (Kristine-

593

455

349

Öl O

265

228

195

172

161

146

135

1251

»

b livande Statens järnvägar och Berg- slagernas järnvägar (Herrkult) .....

586

451

347

311

265

228

196

173

162

147

136

126

i

Östersund—Laxå:

över

nuvarande Statens järnvägar (Örebro

—Hallsberg) ..........T.................

503

386

296

265

226

194

165

146

135

120

109

99

»

blivande Statens järnvägar (Kristine- hamn) ... ...................

489

375

288

258

220

189

161

142

131

116

105

95

!

Sveg—Göteborg:

nuvarande väg (Herrhult)..............

531

413

322

290

251

219

190

170

159

144

133

123

)>

blivande Statens järnvägar och Berg- slagernas järnvägar (Herrhult) ......

blivande Statens järnvägar (Kristine-

513

395

304

272

233

201

172

152

141

126

115

105

hamn—Töreboda) ........................

503

386

296

265

226

194

165

146

135

120

109

99

Mora —Göteborg:

nuvarande väg (Herrhult)...............

451

348

270

242

209

181

155

138

127

112

101

91

»

blivande Statens järnvägar och Berg- slagernas järnvägar (Herrhult) ......

blivande Statens järnvägar (Kristine-

446

343

265

237

204

176

150

133

122

1 117

107

96

86

hamn—Töreboda) ........................

439

! 336

259

! 231

198

170

144

128

102

91

81

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 190 höft. (Nr 215.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kung!.. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 215.

1.

2.

3.

5.

c.

7.

8.

9.

10.

n.

12.

Öre

P

e r

1 0

0

k i

o g

r a m.

Mora —Kristinehamn:

nuvarande avgifter..............................

299

232

181

163

142

124

106

95

87

75

66

58

avgifter enligt Statens järnvägars taxa...

285

219

169

151

130

112

95

84

76

65

56

48

Vansbro —Kristinehamn:

nuvarande avgifter..............................

232

180

142

128

112

98

84

79

72

64

58

51

avgifter enligt Statens järnvägars taxa...

211

162

126

112

97

84

71

63

57

49

43

37

Avgifter för person-

bilj etter.

II klass.

III klass.

Kronor.

Kronor.

Östersund—Göteborg över nuvarande Statens järnvägar (Örebro—Nässjö)____

23

70

15

CO

O 1

>> » » blivande Statens järnvägar (Kristinehamn—Laxå)

23

10

15

40

“ » » blivande Statens järnvägar (Kristinehamn—Töre-

boda)........................................................

22

20

14

80

" » » Statens järnvägar och Bergslagernas järnvägar

(över Herrhult) ..........................................

25

50

17

—

» —Laxå » nuvarande Statens järnvägar (Örebro—Herrhult)...

18

30

12

20

“ » » blivande Statens järnvägar (Kristinehamn) .........

17

70

11

80

Sveg—Göteborg » Osa—Mora—Kristinehamn—Laxå.....................

27

—

18

—

” ” » blivande Statens järnvägar (samma väg)..........

19

20

12

80

” " ” blivande Statens järnvägar (över Kristinehamn—

Töreboda)...................................................

18

60

12

40

" » » Orsa—Mora—Herrhult..................................

25

20

16

80

" “ » blivande Statens järnvägar och Bergslagernas

järnvägar (samma väg).................................

21

—

14

—

| Mora—Göteborg » Kristinehamn—Laxå ....................................

19

50

13

—

* ” » blivande Statens järnvägar (samma väg)

15

90

10

60

” * ” blivande Statens järnvägar (Kristinehamn—Töre-

boda)................................................

15

—

10

—

“ » » Herrhult .........

17

70

11

80

* ” “ blivande Statens järnvägar och Bergslagernas järn-

vägar (samma väg)............

16 |

80

11

20

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215.

Av ovanstående jämförelsetabell framgår, bland annat, att frakten för allt slags

gods skulle komma att ställa sig billigare över de föreslagna nya vägarna än över

den nuvarande befordringsvägen. Exempelvis skulle vid transportvägens ändring till

att leda över Kristinehamn—Töreboda (direkt) frakten Göteborg—Östersund för flertalet

viktigare livsmedel — vilka tarifferas efter tariffen 3 — komma att nedgå från

356 till 340 öre per 100 kg. eller med 16 öre per 100 kg.; motsvarande fraktnedsättning

för sågade trävaror och liknande (tar. 11) vid transport från Östersund till

Göteborg skulle belöpa sig till 10 öre per 100 kg.

Med statens övertagande av järnvägarna i fråga skulle således till fördel för

det allmänna statens billigare taxa för såväl person- som godstrafiken komma till

tillämpning och komme till gagn för allmänheten trafikförbindelserna att anordnas

efter de vid statsbanan gällande grunder.

Vad särskilt angår den nu ifrågavarande järnvägsleden eller Mora—Vänerns

järnväg är dess raka gena sträckning påtagligt lämplig för genomgångstrafik, och

detta har på ett lyckligt sätt låtit sig förenas med anlöpandet av viktiga gamla industri-

och handelscentra samt vattendrag av betydelse för utväxlande av sjö- och

järnvägstrafik.

Enligt vad styrelsen under hand inhämtat tala även strategiska skäl för statsinköpet

av järnvägen och har betonats betydelsen av sträckningen Kristinehamn—

Mora Noret—Orsa—Sveg efter utökning av dess trafikförmåga såsom en för masstransporter

fullt användbar transportväg särskilt sedan statsbanan Sveg—Brunflo

blivit färdigbyggd och än mer efter färdigbyggande av Inlandsbanan i dess

helhet.

Då på grund av det anförda den i förenämnda förbindelseled ingående Mora

Vänerns järnvägs förvärvande av staten är av synnerlig vikt och, efter allt att döma,

inlösningspriset i eu framtid blir avsevärt högre, finner styrelsen sig höra tillstyrka

antagande av bolagsstyrelsens nu föreliggande anbud 11,275,000 kronor, inklusive byråbyggnaden

i Kristinehamn.

Härvid är ju att märka, att detta pris givetvis är betydligt lägre än kostnaden

för nybyggnad av en järnväg av denna längd och även väsentligt understiger det

inlösningspris, som här ovan beräknats vid tillämpning å hela järnvägskomplexet av

koncessionsbestämruelserna rörande inlösen av bandelarna norr om Persberg.

Såsom under förhandlingarna påpekades, torde även under bolagets fortfarande

besittning av järnvägen bättre driftresultat vara att förvänta. Av förslag till trafikavtal

mellan trafikförvaltningen Göteborg—Stockholm—Gävle och Mora Vänerns

järnvägsaktiebolag om gemensam trafikförvaltning bär styrelsen inhämtat, såsom redan

från bolagets sida under förhandlingarna betonats, att uppkommande nettobehållning

skulle fördelas sålunda, att under en nioårsperiod med 1917 års början Mora—Vänerns

järnväg skulle utfå 6,77 96, mostvarande efter trafikförhållanden 1913 och 1914 ytterligare

trafiköverskott för resp. år av kronor 116,436 och 150,279: 65 eller alltså omkring

4,8 % av stamaktiernas värdebelopp.

Upphävande under närmaste tiden av ofördelaktiga trafikavtal skulle ock tillföra

järnvägen i bolagets besittning ökade inkomster och vore stegrad trafik och därmed

även stegrade inkomster att förvänta genom den nya trafikleden till Göteborg.

Vidare har från bolagets sida erinrats om bolagets strävan under eu följd av

år att i stället för lämnande av utdelning å stamaktiekapitalet konsolidera sig genom

— förutom nedbringande av bolagets lånesumma — väsentlig ökning av förrådets

värde och andra av bolaget i samma syfte vidtagna åtgärder.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215.

Bil. E.

Närmare

villkor i

blivande

köpeavtal.

Samtliga anförda omständigheter synas ock enligt styrelsens mening förtjäna

beaktande vid bedömande av det skäliga inköpspriset för järnvägen.

Givetvis måste behörig hänsyn tagas till den sannolika avkastningen av järnvägen

i statens ägo, och har styrelsen för berörda ändamål till en början låtit genom

föreståndaren för styrelsens statistiska kontor, förste aktuarien Sam Larsson verkställa

en approximativ beräkning rörande Mora—Vänerns järnvägs inkomster, driftkostnader

och nettobehållning åren 1910—1914 under förutsättning att järnvägen

under denna tid ingått i statsbanenätet.

Av bilagda P. M. rörande denna approximativa beräkning (Bil. E) framgår väl,

att väsentlig minskning i nettobehållningen skulle hava uppkommit, eller i medeltal

för de fem angivna åren 1"90,895 kronor, och att under nämnda förutsättning årliga

nettobehållningen skulle hava utgjort i medeltal 364,755 kronor, vilket motsvarar

endast omkring 3,2 % å nu ifrågavarande inköpspriset å järnvägen 11,275,000 kronor.

Härvid må dock erinras, att en högre avkomstprocent än den sålunda approximativt

beräknade torde vara att förvänta vid det förhållande, att med de sänkta tariffer,

som vid införlivande i statsbanenätet skulle träda i tillämpning, är att motse ökad

trafik inom järnvägens nuvarande trafikområde. Än mer lärer trafiken komma att

ökas, då Inlandsbanan anknytes till linjen Orsa—Kristinehamn, varigenom också avkomstprocenten

kommer att förbättras. Över den närmare storleken av denna genomgångstrafik

och dess förbättrande av driftresultatet å banan lärer dock med hänsyn

till de många faktorer, som här spela in, beräkningar icke kunna anställas med något

anspråk på tillförlitlighet.

Sedan mellan järnvägsstyrelsen och bolagsstyrelsen förhandlingarna rörande

själva inköpspriset för järnvägen kunna anses med bolagets skrivelse den 18 februari

1916 hava blivit slutförda, har även förhandlats om de närmare huvudvillkoren för

statsinköpet, att intagas i det förslagskontrakt, som vore avsett att träffas mellan

styrelserna under förutsättning för järnvägsstyrelsens del av statsmakternas och för

bolagsstyrelsens del av bolagsstämmans godkännande och har enighet uppnåtts rörande

berörda huvudvillkor.

I förslagskontraktet skulle i anslutning till förut följda grunder vid statens inköp

av enskilda järnvägar intagas bestämmelser rörande

1) omfånget av de järnvägs- och fastighetsområden samt de lösa inventarier,

avtalet avser;

2) upprättande av inventarieförteckning;

3) tillträdestid och formaliteterna vid järnvägens överlåtande den 1 januari

1917;

4) köpeskillingen och dess likviderande;

5) järnvägens behöriga underhåll under löpande år;

6) avtal och i övrigt bolagets rättigheter och skyldigheter, som övergå å

staten;

7) den vid järnvägen anställda personalens avlöningsvillkor och pensionsförhållanden.

Rörande omfånget av de järnvägs- och fastighetsområden samt de lösa inventarier,

avtalet avser, må, vad till en början angår de jordområden, som i köpet innefattas,

erinras, att bolagets anbud omfattar dels samtliga järnvägslinjer med de markområden,

som enligt verkställda expropriationsförrättningar därtill höra, eller vad Som innefattas

i de lagfarna järn vägsenheterna, liksom ock en bolaget tillhörig byråbyggnad

i Kristinehamn. Under vidare förhandling har dock enighet vunnits därom, att i

köpet även böra inbegripas dels några av bolaget därutöver och för dess järnvägs
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215.

drift förvärvade jordområden invid järnvägslinjen, däribland särskilt ett område vid

Kristinehamns nedre station, varå liera för driften erforderliga byggnader jämte ett

boställshus för bolagets trafikchef äro uppförda, dels bolaget tillhöriga områden vid

Filipstads Bergslags kanal, varom nedan vidare förmäles. Med förvärvet av byråbyggnaden,

i bolagets räkenskaper upptagen till värde av omkring 81,000 kronor,

skulle även följa därtill hörande mark.

Alla lösa inventarier, som äro vid tillträdestiden för begagnande vid järnvägsbyrån,

å stationerna eller å linjen utlämnade, skulle ingå i försäljningen; dock är att

märka, att i köpet icke inbegripas de i bolagets förråd befintliga och i dess förrådsjournal

upptagna förlags- och konsumtionsartiklar, då, såsom av förestående utredning

rörande förhandlingarnas förlopp framgår, förrådsvärdet undantagits vid de

gjorda beräkningarna.

Bestämmelserna rörande upprättande av inventarieförteckning, tillträdestid och formaliteter

vid järnvägens överlåtande den 1 januari 1917 äro avsedda att avfattas i huvudsaklig

övensstämmelse med vad vid liknande statsinköp förekommit.

Köpeskillingen skulle likvideras sålunda att

1) kvittningsvis avräknas vad v id tillträdestiden återstår oguldet av det bolaget

beviljade statslån, som — ursprungligen å 1,000,000 kronor och beviljat mot säkerhet

av inteckning å detta belopp i Mora—Vänerns järnväg — efter beräkning av

vederbörliga räntelikvider och kapitalavbetalningar till och med ar 1916 här utföres

sålunda:

Kapital......................................*.................................. kr. 818,483: 10

ATvstStifl(tranfn .... ....................................... ® 92,870. 81

Upplupen, ej förfallen ränta........................................ » 9.105= 62 920,459:53

2) Staten övertager betalningsskyldigheten för följande lån, i den

mån sådan betalningsskyldighet enligt amorteringsplan inträder efter

den 1 januari 1917, nämligen

a) de bolaget från Handels- och Sjöfartsfonden lämnade lån av

den 2 april 1903 och den 2 januari 1907, som — ursprungligen å

sammanlagt 300,000 kronor och beviljade mot säkerhet av inteckning

å nämnda belopp i Malung—Limedsforsens järnväg — efter beräkning

av vederbörliga räntelikvider och kapitalavbetalningar till och med år

1916 här utföras sålunda:

Kapital................................................................... kr- 280,018:83

Anståndsränta ......................................................... » 15,600:. 295,618:83

b) bolagets 4 % obligationslån av den 1 juli 1896, som — ursprungligen

å 2,000,000 kronor mot säkerhet av inteckningar a nämnda

belopp i Mora—Vänerns järnväg — efter beräkning av vederbörliga

räntelikvider och kapitalavbetalningar enligt uppgjord amorteringsplan

till och med år 1916 här utföres sålunda:

Kapital.................................................................. kr. 1,476,000: —

Upplupen, ej förfallen ränta .............................. » _ : 1,476,000: —

Transport kronor 2,692,078: 36

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215.

Transport kronor 2,692,078: 36

c) bolagets 4 % obligationslån av den 1 september 1896, som —

ursprungligen å 500,000 kronor mot .säkerhet av inteckning i Mora—

Vänerns järnväg — efter beräkning av vederbörliga räntelikvider och

kapitalavbetalningar enligt uppgjord amorteringsplan till och med år

1916 bär utföres sålunda:

Kapital................................................................... kr. 370,000: —

Upplupen, ej förfallen ränta ................................ » 4,892: 22 3?4 g92. 22

d) bolagets 4 V2 % obligationslån av den 15 maj 1903, som —

ursprungligen å 3,250,000 kronor mot säkerhet av inteckning i Östra

Värmlands järnväg — efter beräkning av vederbörliga räntelikvider

och kapitalavbetalningar enligt uppgjord amorteringsplan till och med

år 1916 här utföres sålunda:

Kapital.......................................-......................... kr. 3,083,000: —

Upplupen, ej förfallen ränta ........................... » 17,341: 87 3 i00 341-87

e) bolagets 5 72 % obligationslån av den 1 april 1914 å 900,000

kronor mot säkerhet av inteckningar å sammanlagt nämnda belopp i

Östra Värmlands järnväg, vilket lån efter beräkning av vederbörliga

räntelikvider till och med år 1916 här utföres sålunda:

Kapital..................................................................... kr. 900,000: —

Upplupen, ej förfallen ränta ................................. » 12,237:50

3) Staten gäldar till bolaget den 2 januari 1917 återstående delen

av köpeskillingen, kronor 4,195,450: 05, på följande sätt:

a) till bolaget överlämnas certifikat, utfärdade av riksgäldskonto
ret,

över i statsskuldboken gjorda inskrivningar rörande obligationer av

1914 eller 1916 års 5 % statslån å sammanlagt, enligt vad från bolagets

sida uppgivits, 2,720,000 kronor, vilka certifikat skola utfärdas å de

belopp av jämna 1,000-tal kronor, som bolaget önskar, och ställas å

de obligationsägare, som bolaget uppgiver, skolande i avseende å nämnda

obligationer gälla, att räntan utgår från och med den 1 januari 1917

samt att de ej kunna av ägarne uttagas förrän efter utgången av år

1926, vid vilken tidpunkt obligationerna mot certifikatens återställande

utlämnas i riksgäldskontorets kassa................................................. kr.

b) till bolaget överlämnas

dels sammanlagt, enligt vad från bolagets sida uppgivits, 800,000

kronor svenska statens 5 % obligationer av år 1914 eller år 1916, här

beräknade till en kurs av 98 % ......................................................... kr.

(med tillägg av upplupen, icke förfallen kupongränta),

dels ock kontant återstoden av köpeskillingen........................... kr.

912,237: 50

2,720,000: —

784,000: —

691,450: 05

Summa kronor 11,275,000: —

Vanliga bestämmelser rörande järnvägens underhåll under löpande året äro avsedda

att intagas i förslagskontraktet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:tv Nåd. Proposition Nr 21~>. 03

Vidare skulle till detsamma fogas förteckning över de avtal och i övrigt de bolagets

rättigheter och skyldigheter, som överlåtas å staten. Härvid är att märka —■ förutom

föreningsstationskontrakt rörande vissa stationer, avseende ständig nyttjanderätt för

den anslutande banan men med efter trafikförhållandena växlande årsavgifter för

samma bana ävensom andra av bolaget ingångna avtal, som äga samband med järnvägsdriften

— dels avtal rörande vidmakthållande av Filipstads bergslags kanal, dels

av bolagsstämma gjord förpliktelse rörande aktieteckning i en blivande järnväg

Limedsforsen—Sårna.

Rörande berörda kanal skulle å statens järnvägar övergå bolagets nuvarande

förpliktelse att hålla kanalen öppen för trafik och underhålla densamma jämte dess

slussar. Då kanalens upprätthållande ej kan anses av trafikbehov påkallat, är dock

järnvägsstyrelsens avsikt att vid järnvägens eventuella övertagande av staten söka

erhålla i vederbörlig ordning tillstånd till nedläggande av trafikleden, därför statsanslag

på sin tid beviljats.

Aktieteckningen i fråga har skett till belopp av 250,000 kronor under förutsättning,

att hos intresserade kommuner eller sådana kommuners skogsmedelsfonder

erhålles lån till samma belopp på tid och villkor, som bolagsstyrelsen bestämmer.

Staten skulle alltså eventuellt bliva aktieägare i enskild järnväg, men med hänsyn

dels till att direkt kapitalutlägg ej skulle erfordras, dels och framför allt att tillkomsten

av denna nya järnvägsled är önskvärd bland annat såsom tillförande den

nya stambaneleden ökad trafik, torde bolagets krav på statens övertagande av denna

villkorligt givna aktieteckning icke anses medföra betänkligheter.

I beaktande av de förhållanden, varunder denna statens aktieteckning skulle

tillkomma eller dess tvungna samband med inköp av enskild järnväg, torde ej heller

föreligga fara för att denna villkorliga aktieteckning skall komma att verka prejudicierande.

Vidkommande föreningsstationskontraktet rörande Herrhult må här nämnas, att

i förslagslcontraktet vore avsett att intagas förpliktelse för järnvägsstyrelsen att söka

i vederbörlig tid utverka avsöndring från den lagfarna järnvägsenlieten av ett jordområde

vid stationen, vartill kontraktsenligt Bergslagernas järnvägar har äganderätt,

men vilket av förbiseende på sin tid ingått i berörda enhet.

Vad slutligen angår föreslagna stadganden rörande den vid järnvägen anställda

personalens avlöning svillkor och pensionsförhållanden har tagits i beaktande, vad angår

avlöningsvillkoren, de förut i sådant hänseende givna stadganden, vilka i huvudsak

lagts till grund även i förevarande fall för bestämmelserna i fråga.

Dessa bestämmelser skulle vara följande.

De vid järnvägarna nu anställda befattningshavare, ävensom innehavare av nya

befattningar — med avseende å vilka dock, så vitt rörer tjänsteman av högre grad

enligt den vid statens järnvägar gällande indelning, järnvägsstyrelsen skulle till befattningarnas

inrättande hava lämnat sitt tillstånd — skulle äga rätt att den 1

januari 1917 övergå i statens järnvägars tjänst utan minskning av då innehavande

till dem från järnvägen utgående löneförmåner och utan minskning av den rätt till

löneförhöjning efter viss tjänstetid, som enligt de vid bolagets järnvägar tillämpade

grunder skulle hava tillkommit dem, allt dock med förbehåll

l:o) att de åtnöja sig med sådana med deras innehavande platser jämförliga

befattningar, som järnvägsstyrelsen anser lämpligt att åt dem anförtro;

2:o) att de varda underkastade alla för statens järn vägspersonal nu eller framdeles

gällande reglementen och instruktioner samt villkor för antagande, bibehållande

av anställning, befordran och entledigande; därvid ock skall gälla, att vid beräknande

opaginerad Kontrollera mot PDF

f 14

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 215.

av tjänstetid i och för befordran vid statens järnvägar behörig hänsyn skall tagas

till den tid, befattningshavare varit anställd vid någon av bolagets järnvägar;

3:o) att i händelse deras från den enskilda järnvägen utgående avlöningsförmåner

överstiga vad dem enligt avlöningsreglementet vid statens järnvägar skulle

tillkomma, avlöningen för dem kommer att utgå dels såsom ordinarie arvode med

belopp, som gällande avlöningsreglemente för varje särskild befattning bestämmer,

och dels såsom extra arvode med belopp, motsvarande skillnaden mellan deras i bolagets

tjänst innehavande löneförmåner och det ordinarie arvodet;

4:o) att, därest deras avlöningsförmåner i samma tjänst understiga vad dem

enligt avlöningsreglementet vid statens järnvägar skulle tillkomma, de må vid dem

av bolaget tilldelade löneförmåner bibehållas, intill dess järnvägsstyrelsen eller Eders

Kungl. Maj:t på järnvägsstyrelsens förslag kan finna lämpligt höja avlöningen till

vad nämnda reglemente föreskriver; förhöjning av de förenämnda personal nu tillkommande

avlöningsförmåner skulle ej under innevarande år äga ram i annan ordning

eller i högre grad än enligt de grunder, som hittills av bolagets styrelse blivit

följda.

I detta sammanhang må bär anmälas, att bolagets trafikchef efter under nuvarande

år uppnådd pensionsålder med årets utgång avgår ur tjänsten. Beträffande

andra tjänstehavare i befälsställning, som skulle komma att övergå frän den enskilda

järnvägens till statens järnvägars tjänst och vilkas befattningar kunna anses likvärdiga

med sådana befattningar vid sistnämnda järnvägar, för vilkas inrättande riksdagens

medgivande erfordras, har styrelsen för avsikt att inom kort framställa förslag

i särskild skrivelse.

Beträffande pensionsvillkoren har tagits hänsyn till de för personalen nu gällande

bestämmelser härutinnan, eller de den 1 februari 1915 för understödsföreningen

Mora—Vänerns och Östra Värmlands järnvägars pensions- samt änke- och pupillkassa

utfärdade stadgar.

Enligt dessa stadgar lämnas bidrag till kassan av dels personalen med minst

5 % av avlöningen och dels järnvägsbolaget, vars bidrag utgår med 7 % av samtliga

i tjänst varande delägares avlöningsbelopp. Kassans behållning utgjorde vid 1915

års slut 1,122,682 kronor 23 öre. Högsta pensionen, vilken erhålles vid 65 levnadsår,

utgör 70 % av avlöningen. För delägares efterlevande utgår pension med 30 % av

avlöningen till änka samt med 8 % för varje barn, dock att sammanlagda pensionsbeloppet

utgör högst 50 % av avlöningen.

Med hänsyn till att änke- och pupillpensionen enligt berörda stadgar utgår

enligt för personalen fördelaktigare grunder än vid statens järnvägar, medan

åter motsatt förhållande äger rum i fråga om befattningshavares egen pension, har

föreslagits valfrihet för personalen enligt nedanstående bestämmelser.

I anslutning till det förestående skulle i fråga om personalens pensionsförhållanden

gälla följande:

Bolaget förbinder sig att i vad på bolagöt ankommer medverka till att »Understödsföreningen

Mora—Vänerns och Östra Värmlands järnvägars pensions- samt änkeoch

pupillkassa» beslutar att till staten den 1 januari 1917 överlåta de medel, varöver

Understödsföreningen förfogar samt att upplösa kassan.

Under förutsättning att dylikt beslut i behörig ordning fattas och genomföres,

må befattningshavare vid eventuell övergång i statens järnvägars tjänst efter eget

bestämmande från och med ingången av år 1917 förvärva rätt till pension sålunda:

för egen del antingen enligt lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension för

tjänsteman vid statens järnvägar efter därför gällande grunder och med beräkning

opaginerad Kontrollera mot PDF

(iö

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215.

av arvode i statens järnvägars tjänst eller ock enligt grunderna i stadgarna för understödsföreningen

och med beräkning av avlöning i den enskilda järnvägens tjänst enligt

vid övergången gällande löneavtal, och

för efterlevande antingen enligt de i reglementet för statens järnvägars änke- och

pupillkassa stadgade grunder och med beräkning av arvode i statens järnvägars tjänst

eller ock enligt grunderna i stadgarna för understödsföreningen och med beräkning

av avlöning i den enskilda järnvägens tjänst enligt vid övergången gällande löneavtal.

Under samma förutsättning, som ovan sagts, skall det ock åligga staten att i

förhållande till sådana befattningshavare eller deras efterlevande, som redan åtnjuta

pension, fullgöra de förpliktelser, som understödsföreningen mot dem innehar.

Skulle beslut om understödsföreningens upplösning på ovan angivet sätt icke

kunna åvägabringas, skall staten i förhållande till understödsföreningen inträda i

samma rättigheter och skyldigheter, som bolaget skulle äga, om järnvägarne fortfarande

vore bolagets egendom; och skall det härvid åligga bolaget att snarast möjligt,

i vad på bolaget ankommer, söka medverka till den ändring i understödsföreningens

stadgar, som härav betingas. I så fall behåller ock befattningshavare vid övergång

i statens järnvägars tjänst sin rätt till pension för sig och efterlevande enligt understödsföreningens

stadgar och med beräkning av avlöning i den enskilda järnvägens

tjänst enligt vid övergången gällande löneavtal.

Huru än pensionsförhållandena komma att ordnas, vore avsett, att i stället för

den enskilda järnvägens bolagsstyrelse staten genom statskontoret skulle övertaga

förvaltningen av pensionsmedlen.

Slutligen må meddelas, att förslag om statens inlösen av järnvägen till pris av

11,275,000 kronor och under ovan berörda huvudvillkor godkänts vid extra bolagsstämma

den 30 mars 1916 och skall föreläggas förnyad bolagsstämmas prövning den

19 april 1916.

I fråga om vissa kompletteringsarbeten å banan har inom styrelsen verkställts

utredningar rörande kostnaderna härför.

Dessa kostnader äro av två slag.

A. Sådana som avse ombyggnads- och förändringsarbeten å banan samt kompletteringar

av rullande materielen, vilka huvudsakligen äro att anse som förnyelsearbeten,

avseende att utbyta vad som förslitits och i allmänhet vidmakthålla banan

i sitt fulla värde, men som icke äro att hänföra till det ordinära årliga underhållet

och som icke heller kunna anses direkt öka banans trafikförmåga, och

B. Sådana som hänföra sig till arbeten, vilka huvudsakligen erfordras för att

höja banans trafikförmåga på sätt nedan närmare angives.

Beträffande de under A. angivna kostnader har efter besiktning av banan, som

tidigare nämnts, blivit utrett att de belöpa sig till sammanlagt 2,145,000 kronor,

därav 700,000 kronor för ombyggnads- och förändringsarbeten å banan och 1,445,000

kronor för komplettering av den rullande materielen.

Arbetena å banan avse i huvudsak följande:

Dränering av banvallen och isolering mot tjälskjutning, reparationer å hroarnas

murverk, inläggning av trummor, där befintliga stenkummel visat sig otillräckliga för

vattnets avledande, reparationer å trummor samt ombyggnad av 5 stycken öppna

trummor.

Vidkommande överbyggnaden utbyte av särskilt slitna räler, vilket beräknats

kräva utbyte av en skensträng i kurvor med radie mindre än 400 meter mellan

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 190 höft. (Nr 215.) 9

Vissa kompletteringsarbeten

omedelbart

och framdeles.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215.

Kristinehamn och Persberg samt komplettering av ballasten å vissa delar av huvudlinjen.

Utbyte av vissa i huvudspåret befintliga växlar samt komplettering av ballasten

å sidospår.

Större reparationer å husbyggnaderna, ombyggnad av stationshuset vid Nykroppa

samt uppförande av nya godsmagasin vid en del stationer, där sådana ej

finnas eiler där befintliga godsbodar äro otillräckliga samt slutligen ombyggnad, eventuellt

å annan plats av nuvarande lokomotivstallsbyggnad vid Kristinehamn nedre.

Av dessa arbeten anses emellertid allenast arbeten, motsvarande en kostnad av

370,000 kronor, inom den allra närmaste tiden behöva komma till utförande, avseende

huvudsakligen dränering och isolering av banvallen, ombyggnad av vissa trummor, utbyte

av förslitna spårväxlar, komplettering av ballasten samt ombyggnad av nuvarande

lokomotivstallsbyggnaden vid Kristinehamn nedre. De återstående arbetena,,

motsvarande en kostnad av 330,000 kronor, anses icke omedelbarligen behöva komma

till utförande utan först längre fram vid en tidpunkt, som nu ej kan närmare bestämmas.

Kostnaderna för desamma hava därför inberäknats i nedan angivna kostnader

för de arbeten, som avse banans ombyggnad till likvärdighet med statsbanan

Sveg—Brunflo.

Vidkommande förut omförmälda belopp, 1,445,000 kronor för komplettering av

den rullande materielen, har vid besiktning utrönts, att kostnaden för den del av

denna materiel, som behöver under den närmaste tiden utrangeras och ersättas med

n7. uPPgår till omkring 730,000 kronor. Återstoden, 715,000 kronor, blir först längre

fram erforderlig, i den mån ytterligare rullande materiel behöver utrangeras och

ersättas med ny, och torde denna kostnad kunna inbegripas i de anslag för ny

rullande materiel å statsbanenätet i dess helhet, som årligen pläga äskas.

För de under grupp A upptagna arbetena skulle således omedelbart efter den

enskilda banans övertagande erfordras sammanlagt 1,100,000 kronor.

Beträffande under B upptagna arbeten, vilka, som ovan nämnts, huvudsakligen

avse höjande av banans trafikförmåga, vill styrelsen anföra följande:

Av bansträckan Gällivare—Mora—Kristinehamn torde bandelarna Gällivare—

Ulriksfors och Brunflo—Sveg bliva fullbordade med tillämpning av lika tekniska

bestämmelser och således få samma trafikförmåga, under det att den mellanliggande

bandelen Ulriksfors—Östersund—Brunflo är byggd något kraftigare, så att trafikförmagan

där är större. För bandelarna norr om Sveg blir således trafikförmågan å

Brunflo—Sveg den normerande.

Enär det är att förvänta, att trafikens storlek bliver större på bandelarna söder

om Sveg än norr därom, vore ju önskligt, att trafikförmågan å dessa bandelar söder

om Sveg bleve minst lika stor som mellan Brunflo och Sveg. Styrelsen föreslog

också i sin underdåniga skrivelse den 31 december 1904 i samband med avgivande

av yttrande över ökat statslån åt Orsa—Härjedalens järnvägsaktiebolag i och för

färdigbyggande av bolagets järnväg mellan Sveg och Orsa, att, åtminstone på den

då ännu ej färdigbyggda delen av järnvägen, de ifrågasatta lutnings- och kurvförhållandena

borde ändras, så att banan icke för all framtid finge så begränsad trafikförmåga,

som de då tillämpade tekniska bestämmelserna för banans byggande

skulle medföra. Emellertid färdigbyggdes banan med de ofördelaktiga lutningsförhållandena,

mot vilka styrelsen bland annat sålunda gjort erinran, eller med en maximistigning

av 14 : 1000 använd även i kurvor med minsta tillåtna radie av 40Ö

meter, således med ett för banans trafikförmåga normerande sammansatt stigningsoch

kurvmotstånd av 15,9 : 1000 eller praktiskt taget 16 : 1000. Då detta stignings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215. 07

förhållande dessutom förekommer å stora delar av banan samt ä sammanhängande

sträckor av tiotals kilometers längd, måste man räkna med, att banans trafikförmåga,

åtminstone under eu överskådlig framtid, icke kommer att förbättras genom omläggning

av linjen.

Det normerande sammansatta stigningsförhållandet å bandelen Brunflo Sveg

liksom också praktiskt taget å bandelen Orsa—Mora är 12 : 1000, vadan trafikförmågan

å banan mellan Sveg och Orsa med hänsyn härtill således är avsevärt mindre

än å nyssnämnda bandelar.

Såsom tidigare anförts, förekomma däremot å Mora—Vänerns järnväg stigningar

av 1 : 70 (14,3 : 1000) i riktning från Kristinehamn till Mora och 1 : 90

<11,1 : 1000) i motsatt riktning, även i kurvor, dock icke på så långa sammanhängande

sträckor, att icke omläggning av linjen kan ske för stigningsförhållandets förbättrande.

Styrelsen finner alla skäl tala för, att man räknar med eu omläggning framdeles

av vissa delar av linjen Kristinehamn—Mora samt att man därvid utgar ifrån,

att trafikförmågan å denna linje blir densamma som å bandelen Brunflo—Sveg. För

avhjälpande av bristerna i trafikförmågan å bandelen Sveg—Orsa torde ingen annan

utväg finnas än att, då så kräves, använda hjälplokomotiv eller ock framdeles inlägga

så grova räler att därigenom möjliggöres användande av tyngre och kraftigare

lokomotiv än å linjerna norr och söder om sistnämnda handel.

Nedan under alternativ I angivna kostnadsberäkningar avse således, förutom de

ombyggnads- och förändringsarbeten, som svara mot ovan under grupp A nämnda

kostnad, 330,000 kronor, huvudsakligen arbeten erforderliga för att göra bandelen

Kristinehamn—Mora i trafikeringshanseende likvärdig med bandelen Sveg Brunflo.

Utom nyssnämnda alternativ är här nedan även kostnadsberäknat ett alternativ II, i

vilket förutsatts, att banans stignings- och kurvförhållanden icke förbättras förrän i

en mera avlägsen framtid, men att ökning av banans trafikförmåga i viss^ mån åstadkommes

genom inläggande av grövre räler, medgivande användande av tyngre lokomotiv

och således framförande av tyngre tåg än om räler av samma vikt som å

Sveg—Brunflo användes.

Alternativ I förutsätter:

Huvudlinjen Kristinehamn—Mora ombygges å de delar, där så erfordras, för

att banan i avseende på stignings- och kurvförhållanden skall bliva likvärdig med

bandelen Sveg—Brunflo. Vidare utbytas i huvudspåret befintliga 24,8 kg. räler mot

sådana av 27,5 kg. vikt per meter. Å de delar av banan — cirka 55 km. som

skola ombyggas, utbytas befintliga 2,4 m. sliprar mot sådana av 2,7 m. längd, varvid

beräknas 14 st. på 10 meters spårlängd. Å de delar av banan däremot, som ej

skola ombyggas, bibehålies nuvarande sliprar av 2,4 meters längd och utbytas mot

2,7 m. sliprar först senare i den mån underhållet så kräver. Vidare har förutsatts,

att banans nödvändiga omläggning vid Kristinehamn sker på sådant sätt, att den

inlöper på stationen västerifrån med tanke på en blivande genomgångstrafik till Laxå

eller eventuellt Töreboda, och har förutsatts att denna del av ombyggnaden belägges

med 27.5 kg. räler.

För de olika huvudgrupperna av arbetena ställa sig kostnaderna på följande sätt

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 215.

a) Arbetena å förändrade eller omlagda delar av banan............... kronor 3,437,000:_

b) Arbetena å icke förändrade eller omlagda delar av banan...... » 1,630^000:_

c) Förstärkning eller utbyte av järnöverbyggnader å broar för

ökande av bärigheten till 18 tons axeltryck ........................ » 434,000:__

d) Förlängning av mötesspår till minst 450 meters fri längd...... » 29o''oOO:_

e) Förändring av signalanordningar till överensstämmelse med

för statens järnvägar gällande normer ................................. » 232 000:__

f) Vissa mindre förändringsarbeten å den rullande materielen

— 54,000 kronor — samt ombyggnad och förändring av

lokomotiv stallar, vändskivor, kolgivningsanordningar, vattenstationer

och reparationsverkstäder — 206,000 kronor —

eller sammanlagt..................................................................... » 260,000: —

Summa kronor 6,283,000: —

Alternativ II förutsätter:

Sådana djlar av banan, som i alternativ I förutsatts ombyggda för erhållande

av lika goda stignings- och kurvförhållanden, som förefinnas å Sveg—Brunflo, tänkas

i nu föreliggande alternativ II icke ombyggda utan tillsvidare bibehållna i sitt nuvarande

skick. Spåröverbyggnaden göres däremot kraftigare än å Sveg—Brunflo

genom att nuvarande 24,8 kg. räler utbytas mot räler av 34 kg. vikt per meter.

Slipersavståndet regleras, så att 14 sliprar komma att ligga under de nya rälerna på

varje 10 meters spårlängd. De sliprar, som samtidigt härmed böra utbytas, förutsättas

få en längd av 2,7 m., men i övrigt bibehållas de gamla sliprarna av 2,4 m.

längd och utbytas sedermera i den mån underhållet så kräver, varvid längden öka»

till 2,7 m. å de nya sliprar, som då inläggas.

För de olika huvudgrupperna av arbetena ställa sig kostnaderna på följande sätt:

a)

b)

c)

d)

e)

Kompletteringsarbeten å banan, inberäknat överbyggnadens

förstärkning genom inläggning av räler av 34 kg. vikt per

meter.......................................................................................

Förstärkning eller utbyte av järnöverbyggnader å broar för

ökande av bärigheten till 18 tons axeltryck......................

Förlängning av mötesspåren till minst 450 meters fri längd...

Förändring av signalanordningar till överensstämmelse med

för statens järnvägar gällande normer ................................

Vissa mindre förändringsarbeten å den rullande materielen —

54,000 kronor — samt ombyggnad och förändring av lokomotivstallar,

vändskivor, kolgivningsanordningar, vattenstationer

och reparationsverkstäder — 206,000 kronor —

eller sammanlagt................................................................

kronor 2,600,000: —

» 434,000: —

» 290,000: —

» 232,000: —

260,000: —

Summa kronor 3,816,000: —

Vissa av de här ovan under såväl alternativ I som II upptagna arbetena behöva

utföras redan vid banans övertagande, nämligen dels de mindre förändringsarbetena

å den rullande materielen, vilka erfordras för att densamma må bliva lämplig

för statsbanetrafik, beräknade att kosta 54,000 kronor, dels ombyggnaderna och förändringarna

av lokomotivstallar och vändskivor, kolgivningsanordningar, vattenstationer

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 21ij. 69

•

och reparationsverkstäder, för vilka kostnaderna beräknats till 206,000 kronor. Sistnämnda

grupp av arbeten är nämligen behövlig dels för att, då ökning av den tillgängliga

dragkraften å banan erfordras, det då skall vara möjligt använda även vissa

av statsbanornas lokomotivtyper, för vilka nuvarande vändskivor och lokomotivstallar

å den enskilda banan icke äro användbara, dels på det att banan även i fråga om

andra anläggningar för maskintjänsten skall bliva tillgodosedd i den utsträckning,

som erfordras för en rationell och. ekonomisk drift.

Kostnaderna för nu omnämnda arbeten utgöra således sammanlagt 260,000

kronor.

Beträffande övriga under grupp B upptagna arbeten kan tidpunkten, när anslag

för desamma komma att erfordras, nu ej angivas, enär detta är beroende av trafikens

utveckling. Vilket av de båda ovan angivna alternativa förslag för trafikförmågans

höjande, som bör komma till utförande, torde icke kunna eller höra nu avgöras, utan

lämpligen tagas under omprövning vid den tidpunkt, då behovet av arbetenas utförande

anses förefinnas.

Det belopp, som kräves för att verkställa de kompletteringar av bana och rullande

materiel, som här ovan under såväl A som B angivits erforderliga omedelbart

efter det den enskilda banan införlivats med statens järnvägar, utgör således 1,100,000

+ 260,000 kronor eller sammanlagt 1,360,000 kronor.

För bedömande av det kapital, statsverket skulle komma att nedlägga i den till

inlösen nu ifrågasatta enskilda banan, jämfört med vad exempelvis Sveg—Brunflo

kommer att kosta statsverket, torde nedan angivna bilometerkostnader kunna vara av

intresse.

Längderna för den enskilda banans samtliga linjer äro, som förut omnämnts, i

runda tal följande:

Kristinehamn—Mora, huvudlinje .......................................... 220 kilometer,

Brintbodarne—Limedsforsen och övriga bilinjer ................. 67 »

Sammanlagt således 287 kilometer.

Fördelas inköpssumman 11,275,000 kronor jämnt på dessa 287 kilometer erhålles

en kostnad per kilometer av 39,290 kronor i avrundat tal. Kostnaden för de kompletteringar

av banan, som skulle krävas omedelbart efter statsverkets övertagande

av densamma och som uteslutande hänföra sig till linjen Kristinehamn—Mora, skulle

enligt vad förut sagts belöpa sig till 1,360,000 kronor, motsvarande 6,180 kronor per

kilometer av huvudbanan. Statsverkets kostnad för linjen Kristinehamn—Mora skulle

därefter uppgå till 45,470 kronor per km.

De ytterligare kompletteringar av denna linje, som, i överensstämmelse med

vad förut anförts, framdeles erfordras för att i mån av behov göra linjen med avseende

på trafikförmågan likvärdig med Sveg—Brunflo, skulle i enlighet med alternativ

I uppgå till 6,283,000—260,000 — 6,023,000 kronor, motsvarande 27,380 kronor

per km.

Förhöjning av trafikförmågan enligt alternativ II skulle däremot kräva en kostnad

av endast 3,816,000—260,000=3,556,000 kronor, motsvarande 16,160 kronor per km.

Således skulle huvudbanan Kristinehamn—Mora komma att kosta statsverket

per kilometer följande alternativa belopp:

a) Efter inköp och verkställande av erforderliga kompletteringar

omedelbart efter övertagandet 39,290 + 6,180 ............................. =45,470 kronor,

b) Efter ytterligare kompletteringar enligt alternativ I .....................= 72,850 »

» »II .....................=61,630 »

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215.

Till jämförelse må nämnas att statsbanan Sveg—Brunflo beräknats kosta med

rullande materiel men oberäknat ersättning för markförvärv och intrång med mera

69,850 kronor.

Styrelsens På grund av det anförda får styrelsen i underdånighet hemställa, att Eders

hemställan i Kung]. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, med godkännande av ovan angivna huvudgrunder — och däribland förutsatt

kvittning av bolagets skuld å statslån •—• för förvärvande för svenska statens

räkning av Mora—Vänerns järnvägsaktiebolag tillhöriga bandelarna Mora—Persberg

med bilinjen Brintbodarne—Malung samt Persberg—Kristinehamn och Malung—Limedsforsen

samt en bolaget tillhörig byråbyggnad i Kristinehamn, bemyndiga fullmäktige

i riksgäldskontoret att efter ingången av år 1917 på rekvisition utanordna de

medel, som erfordras för gäldande av vad som kontant skall till bolaget utbetalas

samt fullgöra räntelikvider och kapitalavbetalningar å de i bandelarna intecknade

obligationslån och lån ur handels- och sjöfartsfonden ävensom till vederbörande utfärda

svenska statens förbindelser och obligationer på sätt och i den omfattning

ovanberörda grunder för bandelarnas förvärvande angiva

samt att för år 1917 anvisa till kompletteringar å bana och rullande materiel

ett belopp av 1,360,000 kronor.

Med hänvisning till vad ovan berörts rörande den så att,säga mera formella

ändring i avlöningsreglementet, som skulle erfordras i anledning av vissa tjänstehavares

vid den enskilda järnvägens övergång i statens järnvägars tjänst och varom,

såsom nämnts, särskild skrivelse kommer att avlåtas, får styrelsen slutligen under

denna del i underdånighet anmäla, att vid ifrågavarande banors inkorporering med

1917 års ingång i statsbanenätet icke skulle — utöver vad i sagda skrivelse kommer

att innehållas berörande dessa från den enskilda järnvägen direkt övertagna befattningshavare

— erfordras utverkande om inrättande av sådana nya ordinarie befattningar,

rörande vilka enligt gällande avlöningsreglemente statsmakterna äga att fatta

beslut. Det är tydligtvis först i samband med ifrågavarande och norr därom varande

järnvägslinjers sammanknytning med Inlandsbanan, då fråga torde uppkomma om

omgestaltning av järnvägsdriften i stort sett, som behov av rent nya befattningar

av förenämnda. art kan komma att uppstå.

Mora Nore t—Mora Strand och Mora Noret—Orsa.

Redogörelse Frågan om inlösen av sträckan Mora Strand—Orsa sönderfaller i två delar.

för hittills Linjen Mora Noret-—Mora Strand, d. v. s. förbindelsen över Dalälven mellan

förda förhand- Q^vle—och Mora—Vänerns järnvägar, är särskilt koncessionerad, men genom

s '' ett senare beslut av den 30 december 1898 har Eders Kungi. Maj:t medgivit, att berörda

förbindelselinje må förenas med linjen Falun—Rättvik—Mora till en enhet.

Vid förhandlingarna mellan järnvägsstyrelsens och ägarens till ifrågavarande linje,

§ Falun—Rättvik—Mora järnvägsaktiebolag, ombud hava bolagets underhandlare gjort

gällande, att bolaget icke kan tvingas till att avstå denna förbindelseled utan att

samtidigt linjen Falun—Rättvik—Mora inlöses av staten. Bolaget begär visserligen

icke, att staten skall inlösa sträckan Falun—Rättvik—Mora, men vill begagna sig av

berörda enhetsförkläring i så måtto att bolaget förklarar sig icke vilja avstå från

sträckan Mora Noret—Mora Strand med mindre staten löser sträckan Mora—Älvdalen.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215.

Staten skulle således vara skyldig att inlösa såväl sträckan Mora Noret—Mora Strand

som linjen Mora—Älvdalen. För att undvika den icke önskvärda inlösningen av

linjen Mora—Älvdalen, finnes den utvägen, att staten helt avstår från inlösen av

linjen Mora Noret—Mora Strand och i stället bygger en särskild förbindelselinje mellan

linjerna Mora—Orsa och Mora—Kristinehamn. För en sådan lösning av frågan talar

icke blott den nu nämnda fördelen, att staten därigenom slipper ingå på frågan om

inlösen av linjen Mora—Älvdalen, utan även andra skäl. Ä den bro, som nu förmedlar

järnvägstrafiken mellan Mora Noret och Mora Strand, besörjes å samma

brobana både järnvägs- och landsvägstrafik. Denna sammankoppling av landsvägsoch

järnvägstrafik blir givetvis med ökad järnvägstrafik omöjlig att uppehålla — i

synnerhet som bron är jämförelsevis lång eller 170 meter — och man står således

inom kort inför nödvändigheten att bereda ökat utrymme för trafiken över Dalälven

å denna punkt medelst en ny bro över älven. Den lyckligaste lösningen av denna

fråga synes styrelsen vara, att denna nya bro avses för statsbanans tåg mellan Mora

Strand och Orsa, samt att den enskilda banans förbindelse över Dalälven fortfarande

får framgå över den nuvarande bron, som i så fall ännu länge torde vara tillräcklig,

för såväl landsvägstrafiken som den enskilda banans tågtrafik.

Den ökade kostnaden för en ny bro är icke heller så avsevärd, då den nuvarande

bron för att kunna upptaga statens järnvägars trafik i alla fall skulle behöva

förstärkas för en kostnad av omkring 300,000 kronor, medan kostnaden för en ny

bro för statens järnvägars räkning skulle uppgå till omkring 415,000 kronor. Härtill

kommer, att ägaren av den nuvarande bron är skyldig att, då landsvägstrafiken behöver

skiljas från järnvägstrafiken, till staten återbetala ett av staten såsom bidrag

för brobyggnaden lämnat belopp av 85,300 kronor, vilken fordran staten således skulle

förlora, därest staten bleve ägare av bron ifråga,

För den nya förbindelsen över älven finnas uppgjorda olika alternativa förslag,

varvid företräde ansetts böra lämnas åt ettdera av två förslag, slutande det ena å

ett belopp av 578,000 kronor och det andra å ett belopp av 589,000 kronor. Skillnaden

mellan dessa båda förslag är endast den, att i det förra fallet den nuvarande

utgångslinjen från Mora Noret och norrut slopas — i vilket fall tåg från nyssnämnda

station till Orsa icke längre skulle kunna framföras direkt utan behöva införas till

Mora Strand — under det att i senare fallet denna utgångslinje bibehålies, medgivande

direkta tåg mellan Mora Noret och Orsa, vilket då medför behov av en växel

med blockstation strax norr om Mora Noret, där linjen över den nya bron mot Mora

Strand avviker från nuvarande linjen Orsa—Mora Strand.

Styrelsen har på grund av vad nu anförts ställt sig på den ståndpunkten, att

någon inlösen av ifrågavarande sträcka Mora Noret—Mora Strand icke bör ifrågakomma,

Frågan om inlösen av linjen Mora Noret—Orsa har jämväl varit föremål för

underhandling mellan järnvägsstyrelsens och Falun—Rättvik—Mora järnvägsaktiebolags

delegerade. Bolagets delegerade hava framlagt ett anbud, enligt vilket staten

skulle äga förvärva denna sträcka för ett pris av 1,264,902 kronor 53 öre. Till detta

belopp har bolaget kommit genom att, utgående från kostnaden för hela sträckan

Falun—Orsa, uträkna vad som belöper på sträckan Mora—Orsa efter samma kostnad

pr km. Härtill har lagts kostnaden för nya anläggningar å bana och stationer, utförda

till och med år 1913, ävensom 10 års ränta efter 5 % å samtliga till och med

år 1904 nedlagda kostnader samt å senare anläggningar ränta för respektive antal år

till och med år 1913. Från den sålunda erhållna summan har dragits nettoinkomsten

å ifrågavarande sträcka för åren 1905—1914. Bolaget har således tillämpat samma

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215.

beräkningssätt, som finnes föreskrivet för statens inköp av enskilda järnvägar under

de första 10 åren efter en järnvägs öppnande för trafik.

Järnvägsstyrelsens delegerade hava emellertid ansett berörda kostnadssumma

alltför hög. En inom järnvägsstyrelsen uppgjord approximativ beräkning över vad

ifrågavarande järnvägsanläggning skulle kosta att utföra enligt de priser, som gällde

år 1914, vilka priser givetvis äro betydligt högre än de, som gällde vid tiden för

banans byggande, utvisar en kostnad för järnvägslinjen av 601,800 kronor och för

Orsa station med hotell av 569,000 kronor, eller tillhopa 1,170,800 kronor. Utgår

man nu ifrån, att banan och stationen ju tillkommo under åren 1892—1894 och att

således de äldsta bananläggningarna äro 24 år gamla, synes värdet böra minskas

med samma avskrivnings- eller förnyelsefonds-procent för respektive antal år, som

plägar tillämpas vid statens järnvägar. Denna procent är vad beträffar överbyggnad

1 l/2 % samt ifråga om husbyggnader, stängsel och signaler 2 %. En dylik procentberäkning

ger till resultat ett belopp av, ungefär 200,000 kronor, vadan banans värde

nu skulle utgöra c:a 970,000 kronor.

Härtill kommer, att bolaget ej självt haft alla utgifter för anläggandet av Orsa

station, utan att andra där anslutande järnvägar deltagit med ett belopp av ungefär

250,000 kronor.

Vid nu angivna förhållanden har järnvägsstyrelsen i likhet med sina delegerade

ansett, att ifrågavarande anbud icke bör antagas utan att bestämmandet av inlösningssumman

bör i enlighet med koncessionens bestämmelser hänskjutas till gode män.

Då emellertid frågan om förvärvandet av såväl banlinjen Mora Noret—Mora

Strand som banan Mora—Orsa — i olikhet med vad förhållandet är beträffande

Mora—Vänerns järnväg — ej är av beskaffenhet att behöva föreläggas innevarande

års riksdag till avgörande, har styrelsen i denna del ansett sig för närvarande endast

böra anmäla, att styrelsen kommer att framdeles till Eders Kungl. Maj:t inkomma

beträffande linjen Mora Noret—Mora Strand med förslag om anläggning av en ny förbindelse

mellan nämnda båda stationer samt beträffande bandelen Mora Noret—Orsa

med hemställan, att Eders Kungl. Maj:t måtte utse två godemän för värdering av

ifrågavarande handel.

Vid behandlingen av detta ärende hava jämväl närvarit järnvägsfullmäktige

Waller och Strömberg, överingenjören Fogelmarck samt byråcheferna von Friesen,

Aberg och Löfmarck.

Stockholm den 31 mars 1916.

Underdånigst

AXEL GRANHOLM.

Ivar Virgin.

John Flodin.

Per Kjellin.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kung1. Maj:Is Nåd. Proposition Nr 215.

Bilaga A.

Till herr ordföranden i Mora—Vänerns järnvägsaktiebolag bankdirektören in. m. J.

C:son Kjellberg.

Sedan järnvägsstyrelsen av sina den 29 september 1915 utsedda delegerade för

förhandling med vederbörande angående möjligheten att på skäliga villkor för statens

räkning förvärva bl. a. bandelarna Mora—Persberg och Persberg—Kristinehamn erhållit

redogörelse och förslag i ämnet, får styrelsen härmed till Eder för vederbörlig

delgivning med de för behandling av frågan om statsinköp av dessa bandelar av

bolagsstämma utsedda representanter avlämna sitt förslag i ämnet.

De inom järnvägsstyrelsen verkställda utredningarna hava utgått från banans i

styrelseberättelsen för år 1914 bokförda värde kronor 12,357,565:45. Från denna

siffra har dragits sammanlagda beloppen av avskrivnings- och förnyelsefonden 1,090,000

kronor samt fonden för främmande bolagsspår kronor 27,200: 72 eller tillhopa i runt

tal 1,117,200 kronor. Återstoden utgör i runt tal kronor 11,240,400. En inom järnvägsstyrelsen

verkställd utredning visar emellertid, att nyssnämnda avskrivningsfonder

icke förslå att sätta banan i så gott skick som den borde hava även som privatbana.

För banavdelningens vidkommande erfordras för banans sättande i dylikt skick ett

belopp av omkring 700,000 kronor och för maskinavdelningen ett belopp av 1,445,000

kronor, beräknat enligt de avskrivningsnormer, som följas vid statens järnvägar i

i fråga om dess egen materiel. Summa erforderligt belopp utgör således 2,145,000

kronor, d. v. s. 1,027,800 kronor utöver de befintliga fonderna. Dragés sistnämnda

belopp från förenämnda summa 11,240,400 kronor, återstår ett belopp av 10,212,600

kronor. Lägges till detta belopp värdet av bolagets övriga tillgångar, uppgående till

omkring 823,200 kronor, erhålles en värdesumma av 11,035,800 kronor. Dragés därefter

från denna summa bolagets skulder, uppgående till 7,506,800 kronor, återstår

ett belopp av 3,529,000 kronor, vilket således skulle utgöra banans värde utöver skulderna.

Utgår man från full betalning för preferensaktierna 1,000,000 kronor och för

stamaktiernas rån tefordran 191,500 kronor, skulle stamaktieägarna med utgångspunkt

från förenämnda värdebelopp erhålla 75 % av stamaktiernas nominella belopp, eller

omkring 2,338,000 kronor.

Att vid förhandlingarna om inköpet av Mora—Vänerns järnväg utgå ifrån vad

det skulle kosta staten att nu bygga en motsvarande järnväg anser järnvägsstyrelsen

icke kunna ifrågakomma. Statsverket har för transporterna från den blivande inlandsbanan

till Vänerhamn och tvärtom icke behov av någon ny järnväg, då normalspårig

förbindelse redan förefinnes och givetvis kan förmedla ifrågakommande trafik,

om denna ock för trafikanterna kommer'' att ställa sig dyrare, i händelse Mora—

Vänerns järnväg förbliver privatbana än om densamma övergår till statsbana.

Ur affärssynpunkt kan ett inköp av banan enligt järnvägsstyrelsens åsikt icke

betraktas såsom en för staten fördelaktig affär. Förutom de belopp, som enligt förestående

utredning böra nedläggas å banan för att bringa den i fullgott privatbaneskick,

erfordras enligt inom styrelsen verkställd utredning ganska avsevärda belopp

för att sätta banan för den trafik, som däröver skall besörjas, i fullt tillfredsställande

skick. Driftkostnaderna för banan komma givetvis att avsevärt stegras över de förutvarande

normala driftkostnaderna, då priserna å kol och övriga materialier för framtiden

givetvis måste beräknas väsentligt högre än före krigsutbrottet. Personalens

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 1.90 käft. (Nr 215.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 215.

avlöning måste beräknas enligt statsbanegrunder och kommer därför att stiga väsentligt

utöver icke blott de nuvarande lönerna utan även de högre löner, som även

bolaget måste emotse vid en blivande lönereglering. Statens järnvägar hava givetvis

att emotse vissa krav på utökande av tågförbindelser och anskaffande av större bekvämligheter

i övrigt för den trafikerande allmänheten. Visserligen lära större inkomster

kunna vara att emotse, i händelse vissa nu gällande ofördelaktiga trafikkontrakt

upphöra att gälla, varförutom väl inlandsbanans anknytning till den nuvarande

trafikleden bör tillföra densamma ökad trafik, men ännu kan det enligt styrelsens

åsikt icke avgöras, huruvida banans trafik kan tåla och hänsyn till trafikanter

tillåta ett fullständigt upphävande av nu gällande nedsättningar, varförutom är att

märka att med införande av statens järnvägars taxa högst väsentliga nedsättningar

i de nuvarande ordinarie befordringsavgifterna komma att inträda, såväl i lokaltrafik

som i samtrafik. Massgodset från inlandsbanan kommer helt visst att utgöras av

lågt tarifferat gods, vars transport lämnar obetydligt netto.

Om således järnvägsstyrelsen anser, att ett statsinköp av banan icke skulle ur

affärssynpunkt kunna sägas vara av intresse för staten, vill järnvägsstyrelsen emellertid

icke förneka, att det enligt styrelsens åsikt skulle för statsverket vara av intresse

att banan bleve statsbana, då det ju måste anses önskvärt, om också icke på

något sätt nödvändigt, att inlandsbanans fortsättning till Vänerhamn är av statsbanenatur.

Med hänsyn härtill anser sig styrelsen kunna föreslå regeringen att erbjuda

ett högre pris för banan än det som motsvarar förenämnda 75 % av stamaktiebeloppet,

och har styrelsen funnit sig kunna föreslå detta högre pris, så att de motsvarar

90 % av stamaktiernas belopp med något tillskott för betäckande av administrationskostnaderna

för bolagets avveckling. Då för gäldande av 90 % stamaktiernas

belopp erfordras ett belopp av 10,684,000 kronor, ville styrelsen föreslå ett inköpspris

av 10,750,000 kronor, vilket belopp förslagsvis, enligt styrelseberättelsen för år 1914,

skulle kunna gäldas på följande sätt:

Statslån kvittas...................................... kronor

Obligationslån övertas av staten................................................... »

Statens järnvägars fordran kvittas ............................................. »

För preferensaktierna lämnas skuldförbindelser av riksgälds
kontoret

löpande med 5 % ränta.......................................... »

Stamaktieägarnas räntefordran gäldas med

liknande skuldförbindelser .................. kronor 191,458: —

C:a 69 % av stamaktiebeloppet gäldas på

enahanda sätt...................................... » 2,154,115: —

Summa kronor 10,750,000: —

Utöver nämnda belopp skulle således för bolaget återstå övriga tillgångar

823,200 kronor med avdrag av återstående skulder c:a 100,000 kronor.

Med beräknande av nämnda räntefot och ränta på ränta skulle stamaktieägarna

om icke fullt åtta år återfå hela det tillsatta kapitalet.

Det torde böra anmärkas, att för underlättande av uppgörelsen de skuldförbindelser,

som av riksgäldskontoret utfärdas till de aktieägande kommunerna, böra

vara ouppsägbara från kommunernas sida under en något så när avsevärd tid, exempelvis

10 år. Stockholm den 15 februari 1916.

Kungl. Järnvägsstyrelsen.

AXEL GRANHOLM.

1,245,505: —

6,097,679: —

61,243: —

1,000,000: —

2,345,573: —

Per Kjellin.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215.

75

Avskrift.

Bilaga B.

Till Kungl. järnvägsstyrelsen.

Mora—Vänerns Järnvägsaktiebolag får härigenom vördsamt besvara Kungl. järnvägsstyrelsens

skrivelse till undertecknad Kjellberg, ordförande i bolagets styrelse, av

den 15 innevarande februari, innefattande förslag till inköpspris vid eventuellt förvärv

för statens räkning av Mora—Vänerns järnväg.

Den förevarande frågan har varit föremål för behandling vid sanmanträde den

16 innevarande februari med bolagets styrelse jämte en särskild av bolagsstämman

utsedd rådgivande delegation, och får styrelsen hänvisa till protokollet vid nämnda

sammanträde, av vilket protokoll styrkt avskrift här bilägges.

Under åberopande av det beslut, vartill bolagets styrelse efter delegerades

hörande kommit, får bolaget härigenom meddela:

dels att det pris för bolagets till inköp avsedda egendom av 10,750,000 kronor,

som Kungl. Järnvägsstyrelsen i sin ovanberörda skrivelse föreslagit, icke blivit av

bolagets styrelse godkänt;

dels ock att bolagets styrelse velat till Kungl. Järnvägsstyrelsen avgiva försäljningsanbud,

under förutsättning av bolagsstämmans godkännande, å bolagets samtliga

järnvägslinjer med de markområden, som enligt verkställda expropriationsförrättningar

därtill höra, ävensom rullande materiel och inventarier till ett pris av 11,200,000

kronor.

Bolaget får vidare under hänvisning till bifogade utdrag av styrelsens och delegerades

protokoll den 17 innevarande februari vördsamt meddela, att, för den händelse

Kungl. järnvägsstyrelsen skulle önska att i samband med eventuellt förvärvande för

statens räkning av bolagets järnvägslinjer också inköpa den bolaget tillhöriga byråbyggnaden

i Kristinehamn med tillhörande mark, vilken icke ingår i det för järnvägen

exproprierade området, samma fastighet, likaledes under förutsättning av bolagsstämmans

godkännande, erbjudes Kungl. järnvägsstyrelsen för ett pris av 75,000

kronor.

Beträffande den av Kungl. järnvägsstyrelsen föreslagna anordningen, att en

blivande köpeskilling skulle till viss del gäldas medelst skuldförbindelser av riksgäldskontoret,

löpande med 5 % ränta och ouppsägbara under ett visst antal år, är bolaget

icke i tillfälle att för närvarande avgiva yttrande, huruvida samma anordning kan å

bolagets sida godkännas, men kommer bolaget att inom de närmaste dagarna till

aktieägande kommuner och andra större aktieägare framställa förfrågan, huruvida

de godkänna att vid eventuellt skifte av bolagets tillgångar låta sin andel i bolaget

likvideras med dylika skuldförbindelser. Bolaget skall därefter, så snart ske kan,

hava äran att meddela Kungl. järnvägsstyrelsen vilka utsikter som finnas för anordningens

genomförande.

Stockholm den 18 februari 1916.

Mora—Vänerns Järnvägsaktiebolag.

J. C:son KJELLBERG.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215.

Bilaga C.

Protokoll vid sammanträde med Styrelsen för Mora—

Vänerns järnvägsaktiebolag och den av nämnda bolag vid

bolagsstämma den 15 november 1915 utsedda rådgivande

delegation, hållet å Kungl. järnvägsstyrelsens lokal i Stockholm

den 16 februari 1916.

Närvarande:

Styrelsens ordinarie ledamöter:

Bankdirektör J. C:son Kjellberg, ordförande,

Bankir C. Cervin,

Landshövding Fr. Holmquist,

Disponenten H. L. Larsson,

Riksdagsmannen J. Ström ävensom

Statens ombud, landshövding G. Dyrssen,

samt såsom delegerade, utsedde av bolagsstämman:

Herrar G. A. Murelius, Sårna,

Bois Per Larsson, Lima,

Bengtar Erik Ersson, Orsa,

E. Hedén, Älvdalen,

And. Eliasson, Malung,

Gust. Ekman, Storfors och

Arvid Jansson, Kristinehamn.

Vidare antecknades såsom närvarande bolagets verkställande Direktör K.

Rosenquist av Åkershult.

§ 1.

Sedan Mora—Vänerns järnvägsaktiebolag vid extra bolagsstämma den 15 november

1915 förehaft till behandling den uppkomna frågan om försäljning av bolagets

järnvägslinjer till staten samt därvid uttalat sig för dylik försäljning under visst

villkor samt uppdragit åt styrelsen att utse ombud att med Kungl. järnvägsstyrelsens

ombud förhandla angående de villkor, under vilka försäljningen borde komma till

stånd, så hade de av Styrelsen i anledning härav utsedda förhandlingsombuden,

nämligen herrar J. C:son Kjellberg, Carl Cervin och And. Eliasson, jämte de till

biträdande utsedde herrar K. Rosenquist av Åkershult och Mauritz Carlsson sammanträtt

i och för förhandling i ämnet med Kungl. järnvägsstyrelsens ombud, herrar

J. Flodin och A. Koersner, dels den 1 sistlidne december och dels den 11 innevarande

februari. Vid sistnämnda sammanträde hade av Kungl. järnvägsstyrelsens ombud

meddelats, att ett fixerat köpeanbud vore att från Kungl. järnvägsstyrelsens sida

förvänta inom de närmaste dagarna.

I anledning härav hade bolagets styrelse kallats till nu förevarande sammanträde,

och hade även ledamöterna av det förtroenderåd, som av bolagsstämman

utsetts att fungera såsom rådgivande delegation och i sådant hänseende biträda

styrelsen i de spörsmål, som i sammanhang med försäljningsfrågans lösning kunde

uppkomma, anmodats närvara vid sammanträdet.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:tf; Nåd. Proposition Nr 215.

77

Herr ordföranden meddelade, att det köpeanbud, som från Kungl. järnvägsstyrelsens

sida ställts i utsikt, under gårdagen blivit herr Ordföranden tillställt genom

en samma dag dagtecknad skrivelse från kungl. järnvägsstyrelsen, och blev nu samma

skrivelse i sin helhet vid sammanträdet uppläst. Skrivelsen skulle såsom bilaga

fogas till detta protokoll.

Herr ordföranden hade därefter den i föreliggande frågan ett anförande, vars

huvudsakliga innehåll här skulle antecknas sålunda:

Ej utan förvåning hade herr Ordföranden funnit, att Kungl. järnvägsstyrelsen

baserat sina beräkningar på järnvägens bokförda värde och ej på dess avkastningsförmåga.

Hade tillbörlig hänsyn tagits till denna, hade resultatet säkerligen blivit

ett helt annat, än det Kungl. järnvägsstyrelsen kommit till.

Under åren 1910—1913 utgjorde bolagets vinst, innan avdrag för räntor och

lånekostnader samt avsättning till förnyelsefonden ägt rum, i medeltal kronor

578,000 per år. Medräknades även år 1914, vilket års resultat dock varit synnerligen

dåligt på grund därav, att trafiken efter krigsutbrottet under flera månader

varit ringa, utgjorde vinsten i medeltal för de fem åren kronor 556,000 per år. Om

man utginge från den först angivna vinstsiffran, eller kronor 578,000, och därifrån

droge ett års ränta å den skuld, som skulle övertagas av staten och som den 31

december 1916 kunde beräknas utgöra kronor 7,080,000, eller således kronor 312,000,

återstode kronor 266,000, vilket belopp motsvarade 7V4 % å det belopp, kronor

3,668,000, vartill den av Kungl. järnvägsstyrelsen ifrågasatta köpeskillingen utöver

nyssnämnda skuld uppginge. Vid sådant förhållande måste herr Ordföranden anse

den av Kungl. järnvägsstyrelsen ifrågasatta köpeskillingen alldeles för låg, och denna

uppfattning vunne även ytterligare stöd i följande omständigheter:

l:o) Fraktavgifterna komme antagligen att för det huvudsakliga godset, sedan

nu gällande fraktkontrakt under närmaste tiden upphört att gälla, väsentligt höjas;

2:o) Den nya kanalleden till Göteborg komme utan tvivel att förorsaka ökad

trafik och större vinst;

3:o) Ökning av den rullande materielen (vartill nödiga medel kunde upplånas)

komme även innan kanalen vore färdig att väsentligt förbättra inkomsterna, då ju

järnvägen av brist på materiel icke kunnat för befordran mottaga allt fraktgods, som

erbjudits;

4:o) Det torde kunna anses sannolikt, att man från annat håll skulle kunna få

ett anbud, som borde motsvara åtminstone 150 % för stamaktierna.

Herr Ordföranden anhöll att få erinra därom, att bolaget under de senaste sex

åren förbättrat sin ställning högst betydligt. I detta avseende förtjänade följande

siffror att nämnas:

Bolagets lånesumma hade under nämnda år nedbragts med ............ kronor 671,000

Banktillgodohavandet hade ökats med.................................................. » 180,000

Rullande materiel hade inköpts för.................................... »_136,000

Summa kronor 987,000

Dessutom hade värdet av bolagets förråd och beloppet av dess utestående fordringar

betydligt ökats.

1 anslutning till vad herr Ordföranden sålunda anfört uttalade herr Ordföranden

för sin del den meningen, att Kungl. järnvägsstyrelsens anbud icke vore antagligt

och att motiv icke heller kunde anses föreligga att sänka bolagets pris under det belopp,

som bolagets ombud vid förhandlingarna antytt som bolagets lägsta pris, eller

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215.

för bolagets samtliga järnvägslinjer med rullande materiel jämte fastigheter i Kristinehamn

och inventarier 11,500,000 kronor, motsvarande omkring 40,000 kronor per

kilometer banläDgd.

Under den livliga diskussion, som härefter följde i den viktiga fråga, som förelåg

till behandling, yttrade sig flertalet av de närvarande, och kommo därunder åtskilliga

synpunkter till uttryck. Å ena sidan underströks vad herr Ordföranden anfört

och framhöllos de synnerligen ljusa utsikter, som för närvarande tedde sig till väsentlig

förbättring av järnvägens affärsställning och som jämväl — i uppenbar motsats

till vad Kungl. järnvägsstyrelsen sökt hävda —- borde anses göra det ifrågasatta inköpet

av järnvägen även till det pris, som från bolagets sida föreslagits, till en synnerligen

fördelaktig affär för staten. A andra sidan borde icke heller underskattas

de kostnadsökningar av varjehanda slag, som kunde väntas uppkomma till följd av

prisstegring å stenkol och andra materialier samt merutgifter i avlöningar till personalen.

Även vore den stora fördel värd synnerligt beaktande, som läge däri, att

järnvägen komme att övergå i statens hand, vilket inom kommunerna ansåges komma

att i hög grad främja såväl järnvägen som de vidsträckta trakter, för vilkas behov

densamma vore avsedd.

Sedan herr Ordföranden under diskussionen gjort en hemställan, att de närvarande

ville till ledning för styrelsen särskilt yttra sig i den frågan, huruvida bolagets

aktieägare kunde antagas vara villiga att reflektera på eventuellt köpeanbud från

annan än staten eller om staten borde betraktas såsom den enda köpare, som kunde

komma under övervägande, yttrade sig härom flertalet av delegerade, nämligen herrar

Jansson, Kristinehamn, Murelius, Sårna, Bois Per Larsson, Lima, Bengtar Erik Ersson,

Orsa och Eliasson, Malung, sålunda, att enligt deras mening aktieägarne sannolikt

icke ville för närvarande reflektera på järnvägens försäljning till annan än staten,

även om från sådant håll högre köpeanbud komme att föreligga. Herr Hedén däremot

ävensom herr Cervin — som härvid förmälde sig företräda bolagets preferensaktieägare

— uttalade sig i den riktningen, att ett eventuellt föreliggande högre köpeanbud

icke borde få förkastas till förmån för ett av staten avgivet lägre anbud.

I avseende å frågan om antagande eller förkastande av det av Kungl. järnvägsstyrelsen

avgivna anbudet fortsattes härefter diskusionen. Av herr Eliasson framfördes

därvid den tanken, att man å bolagets sida visserligen icke borde antaga det föreliggande

anbudet men dock borde i någon mån tillmötesgå Kungl. järnvägsstyrelsen

genom en jämkning i det å bolagets sida antydda salupriset. Herr Eliasson föreslog

sålunda, att delegerade måtte uttala sig för försäljning av bolagets järnvägslinjer med

de markområden, som enligt verkställda expropriationsförrättningar därtill hörde, ävensom

rullande materiel och inventarier till ett pris av 11,200,000 kronor, motsvarande

i runt tal 39,000 kronor per kilometer. Med avseende å tiden för tillträdet — varom

ingenting nämnts i Kungl. järnvägsstyrelsens anbud — förutsatte herr Eliasson, att

densamma bestämdes till den 1 januari 1917.

Det av herr Eliasson framställda förslaget vann härefter understöd av följande

delegerade, nämligen herrar Jansson, Murelius, Bois Per Larsson, Bengtar Erik Ersson

och Hedén, medan herr Ekman uttalade sig för saluprisets bestämmande till 11,500,000

kronor.

Sedan delegerade sålunda yttrat sig i det föreliggande ämnet, framställde herr

Ordföranden i och för beslut inom styrelsen proposition på frågan om det''pris, som

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 215.

för bolagets för försäljning till staten avsedda egendom skulle å bolagets sida fordras,

och beslöts därvid, att till Kungl. järnvägsstyrelsen skulle avgivas försäljningsanbud,

under förutsättning av bolagsstämmans godkännande, å bolagets järnvägslinjer med

den mark, som lagligen därtill hörde, ävensom rullande materiel och inventarier till

ett pris av 11,200,000 kronor.

Emot detta styrelsens beslut anmälde herrar Kjellberg och Cervin sin reservation,

enär de ansåge det ifrågasatta priset vara för lågt.

Som ovan:

M. CARLSSON.

Bilaga D.

Utdrag ur protokoll vid sammanträde med styrelsen

för Mora—Vänerns järnvägsaldiebolag och den av nämnda

bolag vid bolagsstämma den 15 november 1915 utsedda

rådgivande delegation, hållet å Kungl. järnvägsstyrelsens

lokal i Stockholm den 17 februari 1916.

Närvarande:

Av Styrelsens ordinarie ledamöter:

Bankdirektör J. C:son Kjellberg, ordförande,

Landshövding Fr. Holmquist,

Disponenten H. L. Larsson och

Riksdagsmannen J. Ström,

ävensom såsom suppleant i styrelsen hemmansägaren Bois Per Larsson, jämväl

delegerad,

samt såsom delegerade, utsedde av bolagsstämman:

Plerrar Gr. A. Murelius, Särna,

Bengtar Erik Ersson, Orsa,

And. Eliasson, Malung och

Arvid Jansson, Kristinehamn.

Vidare antecknades såsom närvarande bolagets verkställande direktör K. Rosenquist

av Åkershult.

§ I
Upplästes

och godkändes protokollet vid styrelsens och delegerades sammanträde

under gårdagen.

§ 2.

Meddelade herr Ordföranden, att Kungl. järnvägsstyrelsen, enligt vad man hade

anledning förmoda, skulle, därest försäljningsfrågan vunne en lösning i positiv rikt
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215.

ning, önska att i sammanhang med järnvägslinjerna förvärva icke allenast därtill

hörande exproprierad mark utan även bolagets byråbyggnad i Kristinehamn med tillhörande

område, vilket icke inginge i den mark, som för järnvägen exproprierats,

och anhöll herr Ordföranden att till ledning för styrelsen få inhämta delegerades

mening i fråga om eventuell försäljning av denna särskilda fastighet.

Sedan upplyst blivit, att fastigheten i fråga vore bokförd till ett belopp av

80,000 kronor och att densamma beräknades vid eu försäljning åt annat håll kunna

betinga ett pris av 75,000 kronor, uttalade de närvarande delegerade sitt tillstyrkande

av att försäljningsanbud till staten avgåves å det sist angivna beloppet.

Styrelsen beslöt härefter i enlighet med delegerades tillstyrkan, att i den skrivelse,

som komme att avlåtas till Kungl. järnvägsstyrelsen angående försäljningsfrågan

i övrigt, även skulle meddelas, att styrelsen vore villig att, under förutsättning

av bolagsstämmans godkännande, till staten försälja järnvägens byråbyggnad i Kristinehamn

med tillhörande område för ett pris av 75,000 kronor.

Styrelsen uppdrog vidare åt herr ordföranden bankdirektör J. C:son Kjellberg

att å styrelsens vägnar underteckna och avlåta omförmälda skrivelse till Kungl. Järnvägsstyrelsen.

Som ovan

M. CARLSSON.

Rätt utdraget intygas:

E. Södergren. 11. Lundholm.

P. M.

Bilaga E.

angående av förste aktuarien Sam. Larsson å statistiska kontoret verkställd

approximativ beräkning rörande Mora—Vänerns järnvägs inkomster, driftkostnader

och nettobehållning åren 1910—1914 under förutsättning

att järnvägen under denna tid ingått i statsbanenätet.

Beträffande sättet för beräkningarna må följande anföras.

Inkomsterna i persontrafik (lokal- såväl som samtrafik) hava beräknats så, att

för februari och augusti månader år 1913 detaljerad uträkning gjorts för samtliga

biljetter med användande av statens järnvägars taxor. Med ledning av de sålunda

erhållna uppgifterna hava persontrafiksinkomsterna för samtliga år approximativt beräknats.

Den lokala godstrafiken har likaledes för nämnda månader i detalj omtaxerats

efter Statens järnvägars taxor och de vunna talen lagts till grund för approximationen.

I fråga om godssamtrafiken med statens järnvägar har förfarits så, att en banavgift

borttagits för den nedre bandelen och två för den övre. Man har sålunda

utgått från den förutsättningen, att godset från den övre bandelen i regel ingår på statens

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kutig!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Mö.

si

järnvägar vid Kristinehamn, och att de avvikelser, som äga rum, komme att motvägas

av att gods från nedre bandelen understundom norrut ingår på statens järnvägar

och därvid erhållit två banavgifter.

Beträffande utgifterna har från Mora—Vänerns järnvägs förråds- och utgiftsjournaler

erhållits uppgifter om åtgångna kvantiteter och pris för olika artiklar. Statens

järnvägars pris för motsvarande varor hava meddelats av förrådsbyrån. Med ledning

av dessa uppgifter har beräkning verkställts om utgifternas storlek, om Mora—Vänerns

järnväg varit statsbana.

Från kameralbyrån har en förteckning över personalen och dess avlöningar

ställts till kontorets förfogande. På grund av uppgifterna däri har personalen ingrupperats

i de vid statens järnvägar förekommande avlöningsklasserna och eu

approximation rörande personalkostnaderna verkställts.

Inkomster, driftkostnader och nettobeliAUning för Mora—Vänerns .järnväg aren

1910—1914, jämförda med approximativt beräknade motsvarande uppgifter

under förutsättning att järnvägen varit statsbana.

A. Inkomster.

År.

Verkliga inkomster.

Beräknade inkomster, om Mora—

Viinerns järnväg varit statsbana.

Minskning, |

om Mora— !

Vänerns

järnväg varit

statsbana, j

Kronor.

Inkomst av

Summa.

Kronor.

Inkomst av

Summa.

Kronor.

Kesande,

post etc.

Kronor.

Gods, åkdon,

djur in. m.

Kronor.

Kesande,

post etc.

Kronor.

Gods, åkdon,

djur m. m.

Kronor.

1910 .........

237,096

1,173,969

1,411,065

177,467

1,102,667

1,280,134

— 130,931

1911 .........

236,718

1,120,075

1,356,793

177,670

1,052,067

1,229,737

— 127,056

1912 .........

249,148

1,253,815

1,502,963

186.510

1,177,705

1,364,215

— 138,748

1913 .........

255,122

1,350,562

1,605,684

192,767

1,266,794

1,459,561

— 146,123

1914 .........

241,633

1,150,629

1,392,262

181,430

1,079,214

1,260,644

-131,618

B. Driftkostnader.

År.

Verkliga driftkostnader.

Beräknade driftkostnader, om Mora—

Vänerns järnväg varit statsbana.

Ökning, om

Mora—

Vänerns

järnväg varit

statsbana.

Kronor.

Personal-

kostnader.

Kronor.

Sakliga

kostnader.

Kronor.

Summa.

Kronor.

Personal-

kostnader.

Kronor.

Sakliga

kostnader.

Kronor.

1

j Summa.

Kronor.

1910 .........

483,131

348,416

831,547

560,576

328,635

889,211

+ 57,664

1911 .........

488,924

357,851

846,775

567,397

327,463

894,860

+ 48,085

1912 .........

522,516

379,156

901,672

606,471

354,017

960,488

+ 58,816

1913 .........

537,318

442,702

980,020

623,844

415,233

1,039,077

+ 59,057

1914 .........

572,558

357,945

930,503

664,909

321,969

986,878

4- 56,375

Bihang till riksdagens protokoll 1916.

1 sand.

190 käft.

(Nr 215.)

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215.

C. Nettobeh&llning.

År.

Verklig netto- behållning.

Kronor.

Beräknad netto- behållning, om

Mora—Vänerns

järnväg varit

statsbana.

Kronor.

Minskning, om

Mora—Vänerns

järnväg varit

statsbana.

i

Kronor.

1910.......

579,518

390,923

1

—188,595

1911 .............................................

510,018

334,877

- 175,141

1912.............

601,291

403,727

—197,564

1913 .

625,664

420,484

— 205,180

1914 ............................................

461,759

273,766

—187,993

Medeltal

—

364,755

—190,895 j

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 215.

83

Bilaga 2.

Till KONUNGEN.

Genom nådig remiss den 10 innevarande april liar Eders Kungl. Maj:t anbefallt

vattenfallsstyrelsen att skyndsammast avgiva underdånigt utlåtande över en av järnvägsstyrelsen

hos Eders Kungl. Maj:t gjord framställning i fråga om statsinköp av

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215.

Mora—Vänerns järnväg m. m.; och får i anledning därav vattenfallsstyrelsen, som

vågar antaga, att dess yttrande i huvudsak bör avse endast det ifrågasatta statsinköpets

samband med trafiken på den under styrelsens förvaltning ställda Trollhätte

kanal, härmed i underdånighet anföra följande.

Det förnämsta motivet till statsmakternas år 1909 fattade beslut att ombygga

Trollhätte kanal så att genom kanalen kunde även vid lågvatten framföras fartyg

med 4 m:s djupgående, dock att slussar och vissa andra arbeten från början utfördes

för 5 m:s led, var givetvis, att därigenom Vänern och dess förnämsta hamnar skulle

göras tillgängliga för havsgående fartyg eller åtminstone för sådana, som med fördel

kunna gå i fraktfart på europeiska hamnar. Därigenom att fartyg av upp till 1,300

tons lastdryghet skulle kunna anlöpa Vänerns hamnar, i stället för att högst 300

tons fartyg nu kunna passera Trollehätte kanal, borde fraktkostnaden mellan Göteborg

och Vänerns hamnar så avsevärt nedbringas, att en betydligt ökad trafik på

den nya kanalen komme att uppstå. Förutom den större lastdrygheten på fartygen

skulle givetvis också minskningen av antalet slussar från 16 till 6, slussarnas modernare

anordning, farledens utvidgning och rätning, bättre fyrbelysning m. m. bidraga

till lägre fraktkostnader och därmed till ökad trafik, särskilt genom minskning i

den erforderliga tiden för kanalens passerande. För sådant gods, som icke behövde

omlastas i Göteborg, skulle dessutom omlastningskostnaden bortfalla.

Redan i den nuvarande omoderna kanalen framföras betydande godsmängder,

uppgående under sista »normala» år, 1913, till ej mindre än 1,434,000 ton. Av dessa

kommo från eller gingo till Göta kanal 218,000 ton, medan ensamt på Kristinehamn

kom ungefär samma kvantitet eller 213,000 ton. Att en så avsevärd godsmängd från

och till Kristinehamn föres över Vänern—Trollhätte kanal torde bero därpå, att

vederbörande järnvägsförvaltning med egen materiel upprätthåller en regelbunden sjötransport

mellan Kristinehamn och Göteborg. Motsvarande är förhållandet med Nora

Bergslags järnväg över Vänerhamnen Otterbäcken. Det torde vara uppenbart, att

denna »blandade transport» dels över järnväg, dels över vattenväg skall kunna än

vidare utvecklas, sedan fraktkostnaden på vattenvägen nedbringats, och att därigenom

ökad trafik och förbättrad avkastning skall kunna tillföras staten, som ju är ägare

av Trollhätte kanal och som nedlagt betydande summor på dess ombyggnad. En

beräkning, som visserligen måst fotas på åtskilliga mindre säkra faktorer, har sålunda

exempelvis givit vid handen, att fraktkostnaden för visst massgods mellan Mora och

Göteborg skulle bliva omkring 20 — 25 % lägre vid en »blandad» transport -— å

järnvägen Mora—Kristinehamn (enligt statens taxa) och å vattenvägen Kristinehamn

—Vänern — ombj^ggd Trollhätte kanal — än vid normal fraktkostnad över Bergslagsbanan.

Några allmängiltiga siffror kunna emellertid så mycket mindre uppställas,

som dylika fraktsatser givetvis äro beroende på en mångfald förhållanden, som äro

underkastade starka ändringar.

Men skall den »blandade» transporten utvecklas, måste ovillkorligen ses till, att

de i förbindelse med Vänern stående järnvägarna icke genom särskilda åtgärder i

fråga om tariffering o. d. lägga stenar i vägen för den »blandade» transporten. Detta

är icke att förstå så, att de enskilda järnvägarna skulle så att säga underbjudas av

den »blandade» transportvägen. Men en naturlig uppdelning av gods bör eftersträvas,

så att icke genom en konstgjord tariffering det mera lukrativa godset dragés till järnvägarna,

och endast det mindervärdiga tillfölle vattenvägen, som dessutom kanske

endast vid tillfälliga överbelastningar i järnvägstrafiken komme till vidsträcktare användning.

Under sådana förhållanden kan ingen fördelaktig reguljär fraktfart på

vattenvägen ordnas,

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kung1. Maj.is Nåd. Proposition Nr 215.

Bland de förnämsta medlen att utöva ett reglerande inflytande på berörda

transport- och fraktförhållanden liksom på motsvarande förhållanden i övrigt i västra

Sverige anser vattenfallsstyrelsen ett statsinköp av Mora—Vänerns järnväg vara.

Redan den 2 februari 1907 framhöll dåvarande förvaltaren av Trollhätte kanal,

styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk, i underdånig skrivelse betydelsen av,

att den då debatterade inlandsbanan sattes i direkt och bekväm förbindelse med

Vänern i stället för att, såsom från vissa håll ifrågasatts, dragas genom västra Värmland

i närheten av och parallellt med norska gränsen till hamn vid västkusten.

Järnvägsstyrelsen har i sin nu förevarande underdåniga skrivelse refererat, vad Trollhättestyrelsen

sålunda anförde. Vattenfallsstyrelsen kan icke finna annat, än att

detta Trollhättestyrelsens uttalande nu har än större bärkraft, sedan Trollhätte kanal

verkligen ombyggts med större dimensioner och under detta år kan väntas bliva öppnad

i sitt nya skick.

Men genom ett statsinköp av Mora—Vänerns järnväg erhåller staten i själva

verket — såsom järnvägsstyrelsen också tydligt påvisat — sin inlandsbana klar och

kan dymedelst dirigera godset från och till motsvarande landsdelar, på sätt för statens

bästa är fördelaktigast. Att härvidlag en viss konkurrens kan och måste uppstå med

Bergslagsbanan är uppenbart, men en dylik konkurrens är givetvis endast till fördel

för trafikanterna och måste verka stimulerande på de konkurrerande företagen; den

är därför även till nytta för staten, sedd som det allmännas representant. Mindre

tilltalande skulle det däremot vara, om samma trafiksammanslutning, som behärskar

Bergslagsbanan, jämväl skulle bliva herre över Mora—Vänerns järnväg. Staten miste

då i realiteten tillräckligt inflytande på transportförhållandena i västra Sverige, och

Trollhätte kanal Ange säkerligen då svårare att göra sina intressen gällande. Men,

att döma av förut förda underhandlingar, bleve tydligen en dylik »fusion» följden,

om det föreslagna statsinköpet ej nu vunne Eders Kungl. Majrts och riksdagens bifall.

Det torde jämväl förtjäna framhållas, att ett statsinköp av Bergslagsbanan vid

mångfaldiga tillfällen varit på tal, givetvis i huvudsakligen samma syfte som det nu

ifrågasatta, d. v. s. för atty bereda staten ett kraftigare inflytande på transportförhållandena

i västra Sverige. Ett förvärv av Bergslagsbanan, vilket skulle kräva högst

betydande summor, torde emellertid i varje fall icke äga samma betydelse, om den

nu ifrågavarande mindre affären komme till stånd. Via Kristinehamn—Laxå eller

senare eventuellt Kristinehamn—Töreboda samt Kristinehamn—Vänern—Trollhätte

kanal torde staten få sin egen ekonomiskt berättigade samfärdsväg mellan västra

Sverige och västkusten utlagd utan att behöva anlita Bergslagsbanan, en samfärdsväg,

som till det allmännas båtnad kan upparbetas i konkurrens men ock i samarbete

med den väster om Vänern gående viktiga pulsådern, Bergslagsbanan.

Vattenfallsstyrelsen kan sålunda icke finna annat, än att ett statsinköp av

Mora—Vänerns järnväg måste vara av största värde för staten, särskilt i dess egenskap

av ägare till Trollhätte kanal, och vill i sådant hänseende ytterligare framhålla,

att de uppskattningar av den väntade kanaltrafiken, vilka lågo till grund för den till

ombyggnadsförslaget hörande räntabilitetskalkylen, togo alldeles speciella hänsyn till

den ökade trafik, som kunde väntas från västra Dalarna och andra delar av inlandsbanan

över Mora—Vänerns järnväg till Kristinehamn. Dessa trakter äro nämligen

i avseende på sina naturtillgångar icke på långt när så fullständigt utnyttjade som

Värmland, bergslagen och övriga delar av Vänerns uppland.

Vid kalkylerande av Mora—Vänerns järnvägs räntabilitet såsom statsbana har

järnvägsstyrelsen helt naturligt utgått från redan föreliggande trafiksiffror. Därjämte

påpekas dock, att avkomstprocenten sannolikt kommer att förbättras genom den ökning

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 215.

av trafiken, som kan förväntas, då inlandsbanan anknutits till linjen Orsa—Kristinehamn.

Däremot synes järnvägsstyrelsen vid tal om väntad trafikökning ej hava tagit

särskild hänsyn till den nu snart avslutade ombyggnaden av Trollhätte kanal. Såsom

torde framgå av vad redan anförts, hyser emellertid vattenfallsstyrelsen den bestämda

uppfattningen, att utvidgningen och moderniserandet av farleden Vänersborg—Göteborg

skall utöva en mycket förmånlig inverkan på trafiken å Mora—Vänerns järnväg.

I all synnerhet har man anledning antaga, att detta skall bliva fallet, sedan järnvägen

ingått i statsbanenätet, då därigenom beredes tillfälle att genom samarbete

mellan järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen avpassa tarifferna så, att de, särskilt

beträffande den genomgående trafiken, bliva lämpliga såväl för trafikanterna som för

kronan.

Vattenfallsstyrelsen vill dessutom icke underlåta att framhålla, att, om Mora—

Vänerns järnväg bleve statsegendom, statens järnvägar skulle kunna få sitt stenkolsbehov

för södra delen av inlandsbanan fyllt över egna banör via Kristinehamn. Även

för andra centrala delar av statens järnvägar torde det vara lämpligt att använda

Kristinehamn som importhamn för stenkol, sedan större fartyg kunna komma upp i

Vänern. Jämväl ur strategisk synpunkt lärer ett större kolupplag i Kristinehamn få

anses vara väl beläget.

Vad till sist tidpunkten för ett statsinköp av Mora—Vänerns järnväg beträffar,

anser vattenfallsstyrelsen den nuvarande, trots de ogynnsamma tidsförhållandena,

vara den rätta. Icke allenast att den ombyggda Trollhättekanalen kommer att öppnas

för trafik under innevarande år, men alla tecken tyda på, att priset på järnvägen

komme att avsevärt höjas, om det nu föreliggande anbudet, vilket synes fullt skäligt,

skulle förkastas. Om banan förbliver i bolagets ägo, kan det för övrigt förväntas,

att med andra förvaltningar träffas uppgörelser om dess trafikerande, vilka kunna

göra det än osannolikare, att densamma skulle till skäligt pris sedermera erbjudas staten.

På grund av det anförda får vattenfallsstyrelsen i underdånighet tillstyrka det

föreslagna inköpet.

JRemissakten återgår härjämte.

I behandlingen av detta ärende hava deltagit undertecknad Hansen samt ledamöterna

Magnell, Herlenius, Hagelin och Hedenlund.

Underdånigst

F. V. HANSEN

enligt uppdrag.

Stockholm den 18 april 1916.

M. Munck af Rosenschöld.

opaginerad Kontrollera mot PDF

esnds.

Jordbi

Gen. Stab. Lit. Anst. Stockholm

Skala, i 1000000

50 K in

i. -iä

it.iKSf

mm

mssm

ms.

mm

msmmm

KB

\xm&*

mm

mmw*

om

^mg

&&91

\C • IJ ''J.

K \v.........raf >

1

liBjK ^0''''''3r^

QyBOdXrag

§SK>?Y

1 :*.65

’?: i ty

fåjli

® !?$•

V\\

Bul

'' Jj\*ék

8»

J \ *Vb JtfSl

W AijjrUg

L,} L-^S''%^1 (TV

W|Sv

ywliMl

| vy 3''

itjiiäsaP-^7 j

Slik A .0^3

<jj ''• ''. v

tscw _

PJky

A )

Si

jåp, ) ,;„

- S; *&# >

l/#ILv\ >

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kung!. Muj:ts Nåd. Proposition Nr stift.

87

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

1. Skäll för utredning i fråga om statsinköp av linjen Kristinehamn—*Orsa ........ 2

Mora—YKnerns järnväg

2. Järnvägens läge och sträckning........................... 6

3. Byggnadskostnad............... 7

4. Rullande materiel............................ 7

5. Aktiekapital och lån................................. 7

C. Trafikresultat.................................... 8

7. Inköpspris enligt vanliga koncessionsbestämmelser................• . 8

8. Värde enligt bolagets räkenskaper.......................... 8

9. Bolagsrepresentanternas åsikt om värdet.......................10

10. Järnvägsstyrelsens anbud..............................10

11. Bolagsstyrelsens anbud...............................10

12. Järnvägsstyrelsens förslag..............................12

13. Skäl mot och för inköp...............................12

14. Det föreslagna inköpspriset.............................21

15. Huvudvillkor för inköpet..............................24

16. Kompletteringsarbeten.................. 84

Linjen Mora—Sveg.

17. Linjen Orsa—Sveg..................................36

18. Linjen Mora Noret—Mora Strand ..........................36

19. Linjen Mora Noret—Orsa..............................38

«

20. Departementschefens hemställan...........................39

/

Bil. 1. Järnvägsstyrelsens und. skrivelse:

21. Inledning......................................41

Mora—VänernB Järnväg.

22. Koncessionsbestämmelser....... 42

23. Bandelarnas tillkomst m. ...............................43

s. 88 Kontrollera mot PDF

88 Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 215.

Sid.

24. Aktiekapital och län.................................45

25. Trafikresultat....... 4^

26. Ekonomisk stallning den 31 december 1915..... 49

27. Förslag av järnvägsstyrelsens representant......................50

28. Bolagets representanter...............................52

29. Järnvägsstyrelsens skrivelse den 15 februari 1916...................52

30. Bolagsstyrelsens skrivelse den 18 februari 1916....................53

31. Skäl för statsinköp och antagande av det gjorda anbudet...............54

32. Närmare villkor i blivande köpeavtal.........................60

33. Vissa kompletteringsarbeten omedelbart och framdeles............ 65

34. Styrelsens hemställan i denna del................... 70

Linjen Mora—Orsa.

35. Redogörelse för hittills förda förhandlingar......................70

36. Bil. A. Järnvägsstyrelsens anbudsskrivelse till bolagets ordförande den 15 februari 1916 73

37. Bil. B. Bolagets svarsskrivelse den 18 februari 1916.................75

38. Bil. C. Bolagsstyrelsens och bolagsstämmans delegerades protokoll den 16 februari 1916 76

39. Bil. D. Bolagsstyrelsens och bolagsstämmans delegerades protokoll den 17 februari 1916 79

40. Bil. E. P. M. angående järnvägens inkomster, driftkostnader och nettobehållning 1910—

1914..................................80

Bil. 2. Vattenfallsstyrelsens und. skrivelse....................83

Karta.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1916.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1916:275 Skrivelse till Konungen, angående statsreglering en för år 1917. s. 2 i texten
  2. SU 1916:118 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen ävensom i särskilda till riksdagen avlåtna propositioner gjorda framställningar om vissa anslag s. 13 i texten