Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om spirituosaaccis m. m

1916-04-17 · 87 sidor, varav 83 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 83 av 87 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1916:238, Med förslag till förordning om spirituosaaccis m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds nåd. proposition nr 238.

1

Nr 238.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

förordning om spirituosaaccis m. m.; given Stockholms

slott den 5 maj 1916.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om spirituosaaccis,

2) förordning om tillägg till 14 § 2 mom. och 16 § i förordningen

den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Vennersten.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 213 höft. (Nr 238.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

Förslag

till

förordning om spirituosaaccis.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

1. Vid försäljning av sådan spirituösa, som i mom. 2 avses, skall

i den ordning, här nedan sägs, upptagas en särskild avgift, benämnd

spirituosaaccis.

2. Spirituosaaccis utgår för brännvin och annat, som jämlikt gällande

förordning angående försäljning av brännvin är att såsom brännvin

anse, med undantag dock av sprit och renat egentligt brännvin, som ej är

tillsatt med smakförändrande ämnen.

3. I denna förordning förstås med

brännvinsför säljning sbolag sådant bolag, som omförmäles i 12 eller

14 § i förordningen angående försäljning av brännvin, samt

spirituosahandlare innehavare av sådan utminuteringsrättighet, som

jämlikt. 17 § 2 mom. i sistnämnda förordning av brännvinsförsäljningsbolag

överlåtits.

2 §•

Spirituosaaccis upptages vid all försäljning av accispliktig dryck,

där brännvinsförsäljningsbolag eller spirituosahandlare är säljare och annan

än sådant bolag eller sådan handlande är köpare.

Sådan accis utgöres dock icke för accispliktig dryck, vilken utföres

ur riket med iakttagande av de kontroll föreskrifter, som Kungl. Maj:t fastställer.

3 §•

1. Spirituosaaccis utgår med

a) 30 öre för liter vid försäljning av punsch,

b) 30 öre för liter vid försäljning, annorledes än till förtäring på

stället, av arrak eller rom i mindre myckenhet än tvåhundrafemtio liter,

där försäljningen sker till annan än den, som innehar rättighet till detaljhandel

med brännvin,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 338.

c) GO öre för liter vid annan försäljning av arrak eller rom, än under

b) sägs, samt

d) 60 öre för liter vid försäljning av andra accispliktiga drycker

än punsch, arrak och rom.

2. Vid försäljning av del av liter utgår spirituosaaccis med belopp,

som svarar mot den försålda myckenheten.

4 §•

1. För spirituosaaccis ansvarar säljaren av den accispliktiga drycken.

2. Spirituosahandlare åligger att till vederbörande brännvinsförsäljningsbolag

avlämna av bolagets styrelse godkänd säkerhet för spirituosaaccisens

behöriga inbetalning.

5 §•

Spirituosahandlare åligger att senast den femtonde dagen i varje

månad dels å blankett enligt formulär, som av kontrollstyrelsen fastställes,

till det brännvinsförsäljningsbolag, som till honom överlåtit utminuteringsrättigheten,

avlämna på heder och samvete avgiven uppgift

om den myckenhet accispliktiga drycker, som han under nästföregående

månad försålt, dels ock till bolaget inbetala spirituosaaccisen för samma

drycker.

6 §•

1. Brännvinsförsäljningsbolag skall senast den tionde dagen i varje

månad å statsverkets giroräkning i riksbanken insätta spirituosaaccis för

den myckenhet accispliktiga drycker, som bolaget under nästföregående

månad försålt.

Där bolag överlåtit utminuteringsrättighet, skall bolaget senast den

adertonde dagen i varje månad å sagda giroräkningi nsätta spirituosaaccis,

som spirituosahandlare jämlikt 5 § inbetalt.

2. Brännvinsförsäljningsbolag åligger att senast den tjugonde dagen

i varje månad till kontrollstyrelsen avlämna dels, å blankett enligt formulär,

som av kontrollstyrelsen fastställes, av bolagets styrelse på heder

och samvete bestyrkt uppgift om den myckenhet accispliktiga drycker, som

bolaget under nästföregående månad försålt, dels ock bevis, att spirituosaaccis

för samma drycker blivit vederbörligen insatt å statsverkets giroräkning

i riksbanken.

Har bolag överlåtit utminuteringsrättighet, skall bolaget, likaledes

senast den tjugonde dagen i varje månad, till kontrollstyrelsen avlämna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

vederbörande spirituosahandlares i 5 § omnämnda uppgift ävensom bevis,

att av spirituosahandlare inbetald accis blivit å statsverkets giroräkning

insatt.

Kontrollstyrelsen skall före utgången av varje månad till statskontoret

avlämna uppgift å den under nästföregående månad influtna spirituosaaccisen.

8 §•

1. Den som, mot bättre vetande, i uppgift, varom i 5 eller 6 §

förmärs, upptager mindre myckenhet än som försålts, böte från och med

1,000 till och med 5,000 kronor och vare detaljhandelsrätten förlustig.

Den skyldige vare tillika pliktig att erlägga den i 3 § stadgade avgift för

den myckenhet, som icke blivit redovisad.

2. Underlåter någon att inom föreskriven tid avlämna sådan uppgift,

som i 5 eller 6 § sägs, böte tio kronor för varje dag, uppgiften utebliver.

Har spirituosaaccis icke inbetalats eller å bankräkning insatts inom tid, som

i 5 eller 6 § bestämmes, äger kontrollstyrelsen genom lämpliga viten tillhålla

den försumlige att uppfylla sin skyldighet. Där sådan inbetalning

eller insättning ej skett före utgången av månaden näst efter den, under

vilken de drycker, för vilka accisen utgått, blivit försålda, må accisen

genast utmätas; har uppgift ej blivit, på sätt i 5 eller 6 § stadgas, till

vederbörande avlämnad, må accis utmätas till ett belopp, motsvarande

hela den myckenhet, som blivit försåld under de två sista månader, för

vilka uppgifter föreligga.

3. Av böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfälle hälften

åklagaren och hälften kronan. Finnes särskild angivare, tage han hälften

av åklagarens andel; är kontrollstyrelsen angivare, tillfälle angivarandelen

kronan.

4. Vid bristande tillgång förvandlas böterna enligt allmän strafflag.

Denna förordning träder i kraft å dag, som av Konungen bestämmes,

och gäller tillsvidare, dock ej längre än till utgången av år 1917,

såframt icke annorlunda varder i grundlagsenlig ordning bestämt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

5

Förslag

till

förordning om tiliägg till 14 § 2 mom. och 16 § i förordningen den 9 juni 1905

angående försäljning av brännvin.

Härigenom förordnas, att till 14 § 2 inom. av förordningen den 9

juni 1905 angående försäljning av brännvin skall fogas ett nytt stycke

av följande lydelse och att 16 § av samma förordning skall erhålla ett nytt,

sjätte, moment av den lydelse nedan angives:

14 §.

2. Därest — — — — — förkasta.

Innehavare av rättighet, varom i detta mom. förmäles, vare skyldig

att hos i 12 eller 14 § omförmält bolag, som bestämmes av Kungl. Maj:ts

befallningshavande, inköpa allt för rörelsen erforderligt egentligt brännvin.

16 §.

6. Innehavare av rättighet, varom i denna § förmäles, vare skyldig

att hos i 12 eller 14 § omförmält bolag, som bestämmes av Kungl. Maj:ts

befallningshavande, inköpa allt för rörelsen erforderligt egentligt brännvin.

Denna förordning träder i kraft å dag, som av Konungen bestämmes.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

Utdrag av protokollet

Konungen i

1916.

över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

statsrådet å Stockholms slott den 5 maj

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Föredragande departementschefen, statsrådet Vennersten anförde:

Ifrågasatt Vid underdånig föredragning den 2 november 1915 framhöll jag, att

beskattning man måste bereda sig på att inom en nära framtid, då i varje fall statens

av världskriget föranledda extra ordinarie kostnader skulle täckas, jämvikt

i budgeten icke kunde ernås utan att nya skattekällor uppsöktes eller

redan anlitade ytterligare belastades. De nya eller ökade skatter, å vilka

jag syftade, borde om möjligt läggas så, att de verkade till sparsamhet i

den enskildes hushållning. Ett sådant mål kunde ju i viss mån vinnas

därigenom, att den nya skattebelastningen särskilt träffade konsumtionen

av lyxartiklar och varor, som i större eller mindre mån vore att beteckna

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

såsom överflödsvaror, samt andra slag av utgifter, vilka kunde utan alltför

stora uppoffringar av de enskilde inskränkas.

Med bifall till min i anslutning härtill gjorda hemställan bemyndigade

Eders Kungl. Maj:t mig att tillkalla sakkunniga personer för att

verkställa utredning i nämnda avseende och utarbeta de förslag, vartill

utredningen kunde giva anledning.

Med stöd av nämnda nådiga bemyndigande anförtrodde jag utredningen

åt f. d. kammarrättsrådet Conrad Carleson, som den 17 nästlidna

april i avgivet betänkande framlagt plan till s. k. ^beskattning. Betänkandet

torde såsom bilaga få fogas till detta protokoll.

I motiveringen till berörda plan för ^beskattning förutsattes, att

de nya skatterna komme att upptagas under tider, då kapitalbildningen

måste beräknas vara synnerligen knapp i förhållande till behovet och till

de krav, som samtidigt komme att ställas på den svenska lånemarknaden,

samt att för undvikande av de olägenheter, som under sådana omständigheter

kunde uppstå genom skatteuppbörden, de nya skatterna borde, på

sätt i statsrådsprotokollet angivits, så läggas, att desamma i görligaste mån

nedsatte konsumtionen, d. v. s. tvingade till sparsamhet.

Detta syftemål har f. d. kammarrättsrådet Carleson sökt vinna genom

en kombination av tullar, acciser och direkt beskattning. Genom tullar

och acciser har han velat nå dels påtagliga lyxartiklar i den mån gällande

handelstraktater icke lagt hinder i vägen för tullförhöjningar, dels ock vissa

stora konsumtionsartiklar, nämligen kaffe, spritdrycker och viner. För att

träffa den stora enskilda konsumtion, som innefattas i ett mera obestämbart

begrepp av lyx och överflöd, och som icke i någon betydligare mån

drabbas av föreslagna tullar och acciser, ingår i skatteplanen en allmän

direkt konsumtionsskatt, avsedd att nå konsumtionen hos de större inkomsttagarna.

För detta ändamål har vid den direkta konsumtionsskatten till grund

för skattskyldigheten principiellt lagts icke inkomster utan utgifter, vadan

konsumtionsskatten skulle stiga i mån som den enskilde inkomsttagarens

utgifter ökades och omvänt sjunka, när utgifterna minskades. I praktiken

skulle sådant resultat vinnas därigenom, att konsumtionsskatten utginge

visserligen på den skattskyldiges årsinkomst men till åtskillnad från nu

gällande direkt beskattning efter avdrag för den del av inkomsten, som

under året sparats.

Den direkta konsumtionsskatten skulle utgöras såväl av enskilda personer

som bolag. Skattskyldigheten för enskilda personer skulle börja

först, då inkomsten överstege 3,000 kronor jämte 400 kronor för en

var person, inkomsttagaren hade att utom sig själv försörja. För in
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

Bristen i

1917 års

budget.

komsttagare med inkomst över belopp, som nu sagts, finge avdrag göras

efter enahanda grunder. Återstoden av årsinkomsten skulle delas i två

delar, den skattfria delen och den skattpliktiga delen, motsvarande resp.

eu tredjedel och två tredjedelar av nettoinkomsten. Den skattpliktiga delen

efter avdrag för sparad inkomst skulle därefter vara underkastad den progressiva

konsumtionsskatten. Konsumtionsskatten med avseende å bolag

skulle även utgå progressivt, och till grund för skatten skulle läggas bolagets

årsvinst efter avdrag dels för utdelningen i den mån densamma

motsvarade s. k. normal ränta å det i bolaget insatta kapitalet, dels ock

för den del av vinsten, som avsatts till bolagets egna fonder.

Det är en intresseväckande plan för lyxbeskattning, som här framlagts,

särskilt vad beträffar det föreslagna införandet av en direkt lyxbeskattning.

Detta uppslag är tydligen förtjänt att närmare undersökas.

Emellertid är det klart, att ett förslag, som innebär så stora avvikelser

från hittills gällande skatteprinciper och som dessutom ej är i detalj utarbetat,

måste bli föremål för ytterligare bearbetning och övervägande.

Till följd härav har det varit omöjligt att till innevarande riksdag kunna

framlägga proposition i ämnet. I samband med den förestående omarbetinngen

av inkomst- och förmögenhetsskatten torde frågan om den direkta

lyxbeskattningen få underkastas ingående granskning. Om jag sålunda

icke kan nu förorda den direkta lyxbeskattningen, har jag ej heller velat

tillstyrka de i planen ingående tullförhöjningarna.

Innan jag ingår på frågan om de ökade eller nya skatter, som erfordras

för att bringa jämvikt i 1917 års statsreglering, lärer jag böra

angiva storleken av den brist i budgeten, för vars täckande jag nu har

att framlägga förslag.

OO O

I den till innevarande års riksdag avlåtna statsverkspropositionen

upptogs, såsom Eders Kungl. Maj:t torde erinra sig, å inkomstsidan en

post å 11,300,000 kronor, vilken var avsedd att ersättas med nya inkomster

av skattemedel. Härtill böra emellertid nu läggas följande utgiftsposter,

som böra täckas av andra inkomster än lånemedel.

Av propositionen nr 212 framgår, att Kungl. Maj:ts förslag till

krigstidshjälp åt befattningshavare i statens tjänst kräver en merutgift utöver

vad i statsverkspropositionen beräknats av 453,000 kronor. Vidare

bör, enligt vad jag under hand från riksgäldskontoret inhämtat, dels med

hänsyn till de ökade anslag av lånemedel för produktiva ändamål, som av

Kungl. Maj:t äskats efter statsverkspropositionens framläggande, men som

i densamma icke beräknats, dels ock framför allt på grund av den ökade

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kun f/l. Maj:ta nåd. proposition nr 238.

upplåning, som befunnits erforderlig för riksgäldskontor^, förslagsanslaget

för betalning av räntor å statsskulden in. in. höjas med 4,521,000 kronor

eller till 40,482,400 kronor. Jämväl förslagsanslaget till avbetalning

statsskulden bör, därest förslaget om förvärvande för statens räkning av

Mora—Vänerns järnvägsaktiebolag tillhöriga bandelar in. m. vinner riksdagens

bifall, ökas med 122,000 kronor och sålunda upptagas till 4,977,000

kronor.

Slutligen torde å utgiftssidan att täckas av skattemedel böra upptagas

eu merutgift å 2,796,860 kronor 03 öre. Såsom jag i annat sammanhang

lärer få tillfälle omförmäla, hava enligt numera verkställda bokslut

neutralitetsutgifterna för år 1915 uppgått till ett sammanlagt belopp av

56,047,337 kronor 02 öre. Sedan därifrån dragits en summa av 250,476

kronor 99 öre, utgörande besparade anslagsmedel, återstår ett belopp av

55,796,860 kronor 03 öre, som med nyssnämnda summa av 2,796,860

kronor 03 öre överstiger de i statsverkspropositionen för här ifrågavarande

ändamål beräknade 53,000,000 kronor. Att den berörda merutgiften bör

täckas av skattemedel anser jag önskvärt, på det att 1918 och 1919 års

budgeter icke må belastas med högre kostnad för 1915 års neutralitetsskydd

än vad i statsverkspropositionen i sådant avseende angivits eller med utgifterna

för gäldandet av ett tillfälligt lån å 27,000,000 kronor.

Sammanlagda beloppet av bristen i 1917 års statsreglering, sådan

den av mig här beräknats, uppgår sålunda till 19,192,860 kronor 03 öre

eller i runt tal 19,193,000 kronor.

Med hänsyn till den starka belastning, som genom krigsmaterielskat- Åtgärder för

ten är avsedd att läggas å de samhällslager, vilka ansetts kunna lättare

bära en ökad beskattning, skulle det vara föga välbetänkt och knappast

möjligt att genom skärpta skatteåtgärder utöver en förlängning av krigskonjunkturbeskattningen

täcka hela eller ens större delen av nyssnämnda

brist å 19,193,000 kronor. Såsom jag nu skall visa lärer något sådant ej

heller vara erforderligt.

Då jag vid behandlingen av frågan om krigstidshjälp fann, att realiserandet

av det utav mig förordade förslaget skulle medföra en merutgift å

453,000 kronor, ansåg jag det böra undersökas, huruvida icke den höjda

kostnaden kunde motvägas genom ökade inkomstbidrag från de affärsdrivande

verken. Enligt vad jag nu under hand inhämtat från poststyrelsen

och domänstyrelsen låter sig göra att beräkna postverkets och statens domäners

bruttoinkomster för år 1917 med så mycket högre belopp, som

svarar mot den beräknade kostnaden för krigstidshjälp åt befattningshavare

inom resp. verk, d. v. s. med resp. 240,000 kronor och 153,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 213 höft. {Nr 238.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majds nåd. proposition nr 238.

Uppgifter

om alkoholbeskattningen

i Sverige.

Jämväl från telegrafverket kan, enligt vad från telegrafstyrelsen meddelats

mig, påräknas ökad inkomst. För här ifrågavarande budgetsreglering

lärer sålunda kunna tagas i anspråk av berörda inkomstkälla ett höjt

bidrag av 500,000 kronor.

Förvärvandet för statens räkning av Mora—Vänerns järnväg lärer,

såsom framgår av den vid propositionen i ärendet fogade utredningen,

böra tillföra statens järnvägar en ökad inkomst av åtminstone 300,000 kronor.

Såsom jag tidigare i dag yttrat vid behandlingen av förslaget om

en förnyad krigskonjunkturskatt, torde man kunna beräkna utbytet av

denna skatt under år 1917 till 14,000,000 kronor eller sålunda till

9,500,000 kronors högre belopp än vad i statsverkspropositionen upptagits.

I förslaget till riksstat för år 1917 har brännvinstillverkningsskatten

upptagits till 13,000,000 kronor. Till ifrågavarande belopp hade statskontoret

i sin skrivelse med inkomstberäkningen för år 1917 upptagit densamma,

och stödde sig statskontoret härvid på uppgifter från kontrollstyrelsen.

Vid beräknande av berörda belopp hade kontrollstyrelsen utgått

från den beskattning underkastade kvantitet brännvin, som komme att

tillverkas under tillverkningsåret 1915—1916 under förutsättning, att

ökad bränning ej komme att äga rum. Sedan emellertid Kungl. Maj:t

medgivit ytterligare bränning och sålunda den för beskattning tillgängliga

brännvinskvantiteten ökats, torde med utgångspunkt från den i statsverkspropositionen

använda beräkningsgrunden brännvinstillverkningsskatten

kunna beräknas giva ytterligare 1,500,000 kronor.

Nu nämnda ökade inkomstbelopp uppgå till en sammanlagd summa

av 12,193,000 kronor. Det återstår således en brist i budgeten av

7,000,000 kronor. För täckande av denna brist ärnar jag föreslå dels sådan

höjning av maltskatten, att statsverket kan påräkna en med 2,000,000

kronor ökad nettoavkastning av nämnda skatt, dels ock, såsom jag här

nedan skall vidare utveckla, införandet av en accis å andra spritdrycker

än egentligt brännvin, avsedd att inbringa 5,000,000 kronor.

De olika skatter och avgifter, som för närvarande äro pålagda alkoholförbrukningen,

äro följande:

1) tillverkningsskatt, som för brännvin, tillverkat inom landet, utgår

efter avdrag av 2 procent, vilka äro skattefria, med 65 öre för varje liter

av normalstyrka;

2) stämpelavgift för försäljning av punsch, arrak och rom, som

utgår med 60 öre för varje liter;

3) maltskatt, som utgår med 23 öre för varje vid skattepliktigt

bryggeri använt kilogram malt, dock att för varje bryggeri skatten för

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

de första under tillverkningsåret avverkade 100,000 kilogrammen malt

utgår med 17 öre och för de nästa 100,000 kilogrammen med 20 öre för

kilogram;

4) tullar å brännvin, vin och öl; dessa tullar utgå med följande

belopp:

a) för brännvin och sprit, alla slag, därunder även inbegripna arrak,

rom och konjak, på fat, större eller mindre, med 1 krona för liter av 50

procents alkoholhalt, samt, på andra kärl, med 1 krona 85 öre för liter,

utan avseende å alkoholhalten; dock att vid förtullning av brännvin och

sprit i kärl, innehållande mindre än 250 liter, enligt de här ovan för tullberäkning

bestämda grunder, tullavgiften förhöjes, om varan är beredd av

ris (arrak) eller av socker (rom), med 75 öre för liter, men eljest med 15

öre för liter,

b) för likör och absint, ävensom för andra spritdrycker, försatta med

socker eller annat främmande ämne, varigenom alkoholhalten angives oriktigt

å provaren, med 2 kronor 50 öre för liter,

c) för vin på fat, större eller mindre, av 14 procents alkoholhalt

och därunder med 34 öre för kilogram samt av mer än 14 men icke över

25 procents alkoholhalt med 65 öre för kilogram,

d) för vin på andra kärl, musserande, med 2 kronor för liter och,

icke musserande, av 14 procents alkoholhalt och därunder med 69 öre för

liter samt av mer än 14 men icke över 25 procents alkoholhalt med 1

krona för liter,

e) för maltdrycker och mjöd, på fat, större eller mindre, fatens vikt

inräknad, med 12 öre för 1 kilogram samt, på andra kärl, med 20 öre

för liter;

5) försäljningsavgift, som jämlikt brännvinsförsäljningsförordningen

utgår med 15 öre för varje liter brännvin, som beräknas komma att av

vissa rättighetsinnehavare försäljas; för varje rättighet, som övertagits av

bolag, erlägges en årlig avgift av 225 kronor.

Utom här ovan nämnda skatter, tullar och avgifter inflyta till statsverket

de vinstmedel, som uppkommit av brännvinsförsäljningsbolagens

verksamhet.

Enligt förslaget till riksstat för år 1917 med av mig nu beräknad

förhöjning i brännvinstillverkningsskattens belopp beräknas skatter och avgifter

å alkoholförbrukningen samt vinstmedlen tillföra statsverket följande

inkomster:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

brännvinstillverkningsskatt...... 14,500,000 kr.

punschskatt............ 2,000,000 »

maltskatt............. 5,400,000 »

brännvinsförsäljningsmedel...... 15,000,000 »

Vad tullavgifterna vid införsel av alkoholhaltiga drycker inbringar

till statsverket är ej särskilt beräknat; dessa tullavgifter tillförde statsverket

år 1912 5,447,208 kronor, år 1913 5,677,265 kronor och år 1914

5,442,854 kronor.

Principal Högst betydliga skatter och avgifter äro sålunda lagda på alkohol
fråga

om förbrukningen. Anledningen till att just denna förbrukning gjorts till

ökadalkohol- föremål för en dylik omfattande beskattning, torde främst ligga i den

es attmn9'' omständigheten, att statsmakterna ansett sig böra genom de alkoholhaltiga

dryckernaso fördyrande tillbakahålla eller nedbringa förbrukningen av desamma.

Åtminstone i fråga om brännvinstillverkningsskatten och brännvinsförsäljningsavgiften

var detta huvudsyftet, då 1855 års lagstiftare åt

denna beskattning gav den utformning, som den ännu i våra dagar äger,

frånsett förhöjningar i avgifternas belopp. Bredvid motivet att verka hämmande

på alkoholkonsumtionen framträder emellertid även ett annat motiv,

det statsfinansiella. I den mån som den uppfattningen alltmera vunnit

insteg, att de alkoholhaltiga dryckerna äro överflödsvaror, vilka i högre

grad än andra kunna underkastas beskattning, har det ansetts, att förbrukningen

av dessa drycker utgör ett lämpligt skatteobjekt. Det ligger

därför också nära till hands att under tider, då statens verksamhet kräver

ökade inkomster, tillgripa en ökad alkoholbeskattning såsom ett medel att

skaffa dessa inkomster.

Emellertid har det icke, särskilt under det senaste tiotalet åren,

saknats förespråkare för en annan uppfattning i fråga om lämpligheten

av en alkoholbeskattning. Jag bortser härvid från de invändningar, som

plägat riktas mot en indirekt beskattning i allmänhet, utan tänker förnämligast

på de invändningar, som riktats mot beskattningen särskilt av

de alkoholhaltiga dryckerna. Man har nämligen framhållit, att, även om

de alkoholhaltiga dryckerna äro att anse såsom överflödsvaror, träffarman

icke desto mindre genom deras beskattande i hög grad de mindre bärkraftiga

folklagrens förbrukning. Då nämligen konsumtionen av alkoholhaltiga

drycker, säger man, faktiskt är mycket utbredd inom alla folklager

och då hittills företagna höjningar i beskattningen av dessa drycker icke

åtminstone mera avsevärt nedbragt alkoholkonsumtionen, skulle en höjd

beskattning komma att i huvudsak få en statsfinansiell verkan och sår
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238. 13

skilt verka tyngande på den fattigare, alkoholkonsumerande allmänhetens

ekonomi.

Emellertid torde sådana utvägar i fråga om skatternas anbringande

stå öppna, att dessa olägenheter i väsentligaste mån kunna undanröjas samtidigt

som statsverkets krav på ökade inkomster tillgodoses. Ty därom torde

det väl numera icke råda någon tvekan, att, om indirekta skatter måste

tillgripas, dessa skatter i första hand böra träffa överflödsvaror av sådan

beskaffenhet som de alkoholhaltiga dryckerna, om man blott kan anordna

dessa skatter på sådant sätt, att de träffa de slag av nämnda drycker,

vilkas förbrukande anses vara en lyx, eller som för närvarande icke bära

skatter i samma omfattning som andra alkoholhaltiga drycker.

Enligt från kontrollstyrelsen inhämtade uppgifter har den totala

brännvinsförbrukningen inom landet uppgått till

under år 1913 omkring 42,100,000 liter

» » 1914 » 37,300,000 »

» » 1915 > 36,200,000 »

samt under första kvartalet av innevarande år till omkring 6,900,000 liter.

Konsumtionen av renat brännvin har under motsvarande år, resp. kvartal

uppgått till 29,200,000, 24,400,000, 24,400,000 och 4,210,000 liter. Konsumtionen

av renat brännvin uppgår sålunda till mellan 60 och 70 procent

av den totala brännvinskonsumtionen. Förbrukningen av andra slags

brännvin, såsom de finare egentliga brännvinssorterna (kummin, pomerans,

akvavit m. fl.), konjak, whisky, rom, punsch, likörer, glögg in. fl., ingår

sålunda endast till en mindre del i brännvinsförbrukningen; konsumtionen

av de flesta av dessa drycker torde också kunna anses som en ren lyxförbrukning.

Förbrukningen av viner är jämförelsevis obetydlig i Sverige; konsumtionen

av importerade viner uppgår icke till mera än omkring V2

liter för invånare. På grund av de skärpningar, som brännvinsförsäljningslagstiftningen

under de senaste åren undergått, torde emellertid konsumtionen

av sådana billiga viner, som endast till en mindre del innehålla

naturviner, hava avsevärt tilltagit.

Förbrukningen av maltdrycker uppgick, enligt kontrollstyrelsens senaste

berättelse, till 2,616,906 hektoliter under tillverkningsåret 1914/15, varav

belöpte på skattepliktiga maltdrycker 1,257,147 hektoliter eller 22,05 liter

för invånare och på skattefria maltdrycker 1,359,759 hektoliter eller 23,86

liter för invånare. Större delen av de skattepliktiga dryckerna utgöres

Statistiska

uppgifter

angående

alkoholförbrukningen

m. m.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

Förslag om

ökad alkoholbeskattning.

av lageröl till en myckenhet av 692,037 hektoliter och pilsneröl till

en myckenhet av 352,206 hektoliter.

Jag har redan förut lämnat uppgift om storleken av de inkomster,

som enligt förslag till riksstat för år 1917 beräknas till statsverket inflyta

av beskattning å alkoholförbrukningen. Av intresse är emellertid

att undersöka storleken av de skatter, som för närvarande vila på två av

de mest konsumerade alkoholhaltiga dryckerna, nämligen renat brännvin

och lageröl.

Försäljningspriset å renat brännvin uppgår för närvarande till 1

krona 50 öre för liter k 40 volymprocent alkohol, vilket motsvarar ett

pris av 1 krona 87,5 öre för liter å 50 procent. Av detta pris utgå 65

öre i form av tillverkningsskatt samt ytterligare ett belopp av omkring

55 k 60 öre, som inflyter till statsverket såsom nettovinst å brännvinsförsäljningen.

Statsverkets sammanlagda inkomst av förbrukningen av

renat brännvin torde därför uppgå till omkring 1 krona 20 örf ä 1 krona

25 öre för liter å 50 procent eller till 2,4 å 2,5 öre för en procent

alkohol,.

A en liter lageröl med en alkoholhalt av 4,5 volymprocent uppgår

för närvarande maltskatten till högst 5,2 öre, vilket motsvarar en skatt av

ej fullt 1,2 öre för en procent alkohol.

Såsom av anförda uppgifter framgår är skattebelastningen å renat

brännvin för närvarande mer än dubbelt så stor som å lageröl, om man

utgår från att det är alkoholen i de nämnda dryckerna, som man vill

träffa med de på dessa drycker lagda skatter och avgifter. Med hänsyn

härtill och då maltdryckerna utan olägenhet torde kunna tåla vid en

skatteförhöjning, så att skattebelastningen å dessa drycker ökas till omkring

1,7 öre för en procent alkohol, har jag ansett, att en del av de

ökade inkomster, som erfordras för statsverkets behov, bör utgöras av en

höjd maltskatt. Såsom jag vid framläggandet av förslag härom närmare

skall visa, torde emellertid denna skatt kunna anordnas så, att den endast

träffar de alkoholstarkare maltdryckerna. Genom berörda skatteförhöjning

har jag beräknat, att 2,000,000 kronor skulle komma att inflyta till statsverket.

Ytterligare för statsverket erforderlig inkomst synes mig kunna fyllas

genom höjd beskattning på brännvinsförbrukningen. På grund av

bestående traktater och avtal med främmande makter är det nämligen

uteslutet att höja tullarna å åtskilliga av de slag av viner, som mest

förbrukas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majits nåd. proposition nr 238.

ökade inkomster genom brännvinsbeskattningen torde kunna åvägabringas

antingen genom en höjning av brännvinstillverkningsskatten och

en motsvarande höjning av tullavgifterna eller ock genom åvägabringande

av en försäljningsbeskattning vare sig i form av stämpel eller på

annat sätt.

Onekligen kan det synas ligga närmast till hands att höja bränn- Brännvinsvinstillverkningsskatten

och tullavgifterna. Man undviker nämligen häri-witj* giften

genom att anlita någon ny, mera oprövad uppbördsform. Denna metod

bär också i allmänhet valts, när det gällt att tillföra statsverket ökade

inkomster genom beskattning av brännvinsförbrukningen. Emellertid torde

tungt vägande invändningar kunna anföras mot anlitande av denna beskattningsform

under nuvarande förhållanden. Genom en höjd brännvinstillverkningsskatt

skulle nämligen alla slag av brännvin fördyras och sålunda

även det renade brännvinet, som huvudsakligen konsumeras bland

de bredare lagren. En dylik eventualitet skulle i viss mån kunna undvikas,

därigenom att försäljningspriset å renat brännvin icke höjdes i

samma proportion som brännvinstillverkningsskatten. I varje fall måste

emellertid en höjning av tillverkningsskatten medföra en fördyring av det

renade brännvinet. Vidare är, såsom jag nyss visat, skattebelastningen

å det renade brännvinet för närvarande relativt stor och, om man jämför

det renade brännvinets pris med priset å dyrare brännvinssorter, såsom

konjak, whisky o. d., är skattebelastningen å det renade brännvinet förhållandevis

betydligt större. Med hänsyn härtill synes en eventuell beskattning

av brännvinsförbrukningen böra inrikta sig förnämligast på de

dyrare brännvinssorterna och detta syfte torde icke låta sig realiseras genom

en höjd brännvinstillverkningsskatt. Slutligen tillåter jag mig framhålla,

att ur statsfinansiell synpunkt en höjning av tillverkningsskatten

medför vissa olägenheter. På grund därav att enskilda brännvinsförsäljare,

i första rummet reningsverken, hava inneliggande icke obetydliga lager

redan beskattat brännvin, skulle nämligen dessa enskilda försäljare å

samma brännvin tillgodogöra sig det belopp, varmed skatten höjes. Vad

särskilt reningsverken beträffar finnes en bestämmelse i det mellan dem

och Göteboi^ssystembolagens leveransförening avslutade leveransavtal, enligt

vilken reningsverken, om brännvinstillverkningsskatten höjes, äga rätt att

höja det pris, till vilket de försälja brännvinet, från och med den dag,

då höjningen träder i kraft. Storleken av reningsverkens och andra enskilda

brännvinsförsäljares lager låter sig givetvis icke beräknas, men sannolikt

skulle åtskilliga hundratusental kronor av skatteförhöjningen komma

dem till godo.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 238.

På grund av vad jag nu anfört anser jag, att en höjning av brännvinstillverkningsskatten

och i förening därmed en höjning av tullavgifterna

å brännvin och sprit samt å likör icke bör komma ifråga.

Särskild avgift

för försäljning

av

vissa slag av

spritdrycker.

Det återstår sålunda att undersöka, huruvida icke en mera tillfredsställande

lösning, ej mindre med hänsyn till skattens anordnande än även

ur synpunkten av att skatten i största möjliga utsträckning kommer statsverket

till godo, vore att finna genom åvägabringande av någon form av

beskattning vid försäljning av vissa slag av spritdrycker.

Punsch- En dylik form av beskattning utgör den s. k. punschstämpelavgif
skatten.

ten Beträffande denna avgift tillåter jag mig att erinra om följande.

I den skrivelse, varmed 1901 års riksdag hos Kungl. Maj:t anmälde

sitt beslut om ny värnpliktslag och ny härordning, hade riksdagen bland

nya skatter, som skulle kunna tagas i anspråk för täckande av de med

försvarets ombildning förenade ordinarie kostnader, hänvisat till införande

av accis å punsch, som tillverkades för försäljning. Jämväl 1902 års riksdag

fäste i skrivelse den 2 maj samma år ånyo uppmärksamheten å frågan

om en särskild punschskatt. Jämte det riksdagen därvid angav de

svårigheter, som för skattens anordnande kunde möta, ävensom ifrågasatte,

huruvida accis borde åsättas ensamt punsch eller om icke skäl kunde föreligga

att utsträcka accisen även till andra därmed jämförliga drycker, anhöll

riksdagen, att Kungl. Maj:t, täcktes låta utreda, huruvida och i vad

mån en särskild avgift för punsch och, om så ansåges lämpligt, även förandra

därmed jämförliga drycker skulle kunna stadgas. I anledning av

nämnda skrivelse tillkallades efter bemyndigande av Kungl. Maj:t sakkunniga

personer för åstadkommande av utredning och avgivande av förslag i det

i riksdagens skrivelse angivna syftet. I sitt den 24 november 1902 avgivna

betänkande uttalade de sakkunniga, att de icke ansett sig böra föreslå

någon särskild avgift för andra alkoholhaltiga drycker än punsch. För

att den beskattning, varom vore fråga, skulle kunna införas med erforderlig

skyndsamhet och utan en omständlig och allt för kostsam kontrollorganisation,

hade, enligt de sakkunnigas mening, allenast en utväg stått

öppen, nämligen att de kärl, som inneslöte den skattepliktiga varan, åsattes

beläggningsstämplar av olika valörer, allt efter kärlens olika rymd.

Men för konjak, whisky, likörer och några andra likartade spritdrycker,

som jämte punsch skulle kunna göras till föremål för den åsyftade särskilda

avgiften, förefölle en sådan beskattningsform föga lämplig, enär

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:t& nåd. proposition nr 238.

förstnämnda drycker, vilka tillverkades och tappades både inom och utom

landet, i handeln förekomme på en mängd kärl av allt för talrika, sinsemellan

olika och växlande former och storlekar, för att man utan vidare

skulle kunna tillhandahålla en uppsättning av därefter lämpade beläggningsstämplar.

Sådana stämplar för konjak, whisky, likörer och därmed

likställda drycker syntes därför svårligen kunna föreskrivas utan i samband

med så genomgripande och vittgående bestämmelser om likformighet

i kärlen, att de otvivelaktigt skulle åstadkomma en fullständig omstörtning

i hithörande fabrikation och handel. Härtill komme, att sagda drycker i

regeln utskänktes glasvis, ett försälj ningssätt, som emellertid måste förbjudas,

om systemet med beläggningsstämplar skulle kunna tillämpas under

nödig kontroll. De nu påvisade svårigheterna förelåge enligt de sakkunniges

mening icke vad punschen beträffade. Denna vara, vilken så gott som

uteslutande tillverkades inom landet och nästan utan undantag utskänktes

i flaskor, tappades på kärl av endast ett fåtal olika i handeln ensamt gängse

former och storlekar, kärl av den beskaffenhet jämväl i övrigt, att det lätt

läte sig göra att åsätta dem beläggningsstämplar av ett jämförelsevis ringa

antal valörer. De sakkunniga föreslogo, att den ifrågasatta stämpelavgiften

å punsch skulle utgå med 30 öre för litern.

Vid föredragningen av de sakkunnigas förslag anförde dåvarande chefen

för finansdepartementet till statsrådsprotokollet den 30 januari 1903, att han

ansåge det lämpligt, att beskattningen, som borde träffa konsumtionen och

anordnas i form av en stämpelskatt, inskränktes till punsch. Vidkommande

stämpelavgiftens belopp hade han likväl icke kunnat biträda de sakkunnigas

förslag. Den omgång och det besvär, som med skattens uttagande

vore förenade, hade icke synts honom stå i rimligt förhållande till

den ringa inkomst, som enligt de sakkunnigas förslag skulle genom skatten

erhållas; och då statens behov av inkomst vore stort och det ej vore

antagligt, att skattens höjande till dubbla beloppet skulle nämnvärt inverka

på konsumtionen, hade han ansett någon tvekan att höja avgiften

till 60 öre för litern icke böra förefinnas. Genom propositionen nr 53

till 1903 års riksdag framlade Kungl. Maj:t på grundvalen av de sakkunnigas

yttrande förslag till förordning angående en särskild stämpelavgift

på punsch. 1 sitt över berörda förslag avgivna betänkande nr 36 anförde

bevillningsutskottet vid 1903 års riksdag, att punsch vore ett synnerligen

lämpligt föremål för beskattning. Det kunde icke förnekas, att

punsch vore en överflöds- och lyxartikel, som i övervägande grad förbrukades

av de mera bemedlade klasserna av vårt lands befolkning. Från

denna synpunkt måste det anses vara berättigat att av konsumenterna av

denna vara uttaga en särskild skatt till hjälp vid bestridandet av stats
Bihang

till riksdagens protokoll 1916. 1 samt 213 käft. {Nr 238.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:1a nåd. proposition nr 238.

verkets ökade utgifter. Utskottet hade därför icke något att erinra mot

införandet av en särskild skatt för punsch. Huruvida denna skatt lämpligast

borde uttagas under den av Kungl. Maj:t föreslagna formen av en

stämpelavgift eller om någon annan form för beskattningen borde väljas,

därom hade vid ärendets behandling inom utskottet tvekan visserligen yppats,

men utskottet hade dock funnit sig kunna tillstyrka, att skatten till

en början på försök uttoges i form av en stämpelavgift. Utskottet föreslog,

att avgiftens belopp skulle bestämmas till 30 öre för liter, och vidtog

i övrigt en del ändringar i det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget.

Vid behandlingen inom utskottet hade emellertid uttalats farhågor för att

den ifrågasatta formen för beskattningen skulle vara i kontrollhänseende

otillfredsställande och att bestämmelserna i förslaget i vissa fall vore alltför

stränga. Dessa betänkligheter hade visserligen icke i vidare mån vunnit

anslutning hos utskottet, än att de föranlett till förslag till ändringar

och tillägg; men utskottet hade likväl, med hänsyn såväl till sagda betänkligheter

som därtill, att i vårt land all erfarenhet saknades om, huru

en stämpelavgift för en konsumtionsartikel komme att verka, ansett det

lämpligt, att tiden för författningens giltighet inskränktes till ett år.

I huvudsaklig överensstämmelse med utskottets förslag, men med

den förändring, dels att stämpelavgiften sattes till 60 öre för liter, dels

att förordningens giltighetstid sattes till utgången av år 1905, antog riksdagen

enligt skrivelse nr 104 förslag till förordning angående en särskild

stämpelavgift för försäljning av punsch, och i enlighet med riksdagens beslut

utfärdade Kungl. Maj:t den 22 maj 1903 förordning i ämnet.

Vid 1906 års riksdag framlade Kungl. Maj:t en den 9 mars 1906

dagtecknad proposition, nr 68, med förslag till förordning angående särskild

stämpelavgift för försäljning av punsch, arrak och rom. Berörda förslag

innebar, dels att punschstämpeln skulle höjas till 90 öre för liter,

dels att, för vinnande av erforderlig kontroll, punschstämpeln skulle, till

skydd för densamma, täckas på butelj, krus och damejeanne med en kapsyl

av stanniol samt på ankare och fat med en plåt av lämplig metall,

dels ock att — till förhindrande av hembrygd av punsch — arrak och rom,

som annorledes än till förtäring på stället såldes i mindre myckenhet än

250 liter till annan än den, som innehade rättighet till detaljhandel med

brännvin, skulle beläggas med stämpel till samma belopp som punsch, samt att

arrak och rom, som infördes till riket i kolli, innehållande mindre än 250

liter, skulle påföras en särskild tullavgift av 1 krona 5 öre för liter.

Riksdagen beslöt emellertid att icke höja punschstämpeln samt att i samband

därmed nedsätta den särskilda tullavgiften å arrak och rom till 75

öre för liter, men att i övrigt biträda Kungl. Maj:ts förslag.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majds nåd. proposition nr 238.

Av den nu lämnade redogörelsen torde framgå, att riksdagen ansett

det önskvärt, att jämte punsch även andra därmed jämförliga spritdrycker au vissa slag

belädes med en särskild avgift. Vid den tidpunkt, då frågan om in-at’ brännvin.

förande av en dylik avgift förelåg till behandling, ansågs, att den lämpligaste

formen för avgiftens upptagande var ståmpelförfarandet. För att

emellertid detta förfarande skall kunna användas, erfordras dels att dryckerna

säljas på slutna kärl av vissa bestämda storlekar, dels att varorna

komma förbrukarna tillhanda genom inhemska försäljare; erhålla förbrukarna

varorna direkt från utländska försäljare, kan stämpelförfarandet

uppenbarligen icke användas. Den enda dryck, som uppfyllde de nyss

angivna kraven, var punsch och på grund härav var man nödsakad att begränsa

stämpelbeläggandet till punsch, ehuruväl åtskilliga spritdrycker finnas,

som eljest i lika hög grad borde ifrågakomma vid upptagande av en

särskild försäljningsavgift.

De skäl, som av 1902 års sakkunniga anfördes mot att belägga vissa

andra slag av spritdrycker, såsom konjak, whisky, likör o. d., med stämpel,

torde fortfarande i viss mån kvarstå. Särskilt torde det av de sakkunniga

anförda skälet mot att stämpelbelägga nämnda drycker, nämligen att dessa

drycker vanligen utskänkas glasvis, ännu äga full giltighet; kontrollen å

stämpeln skulle betänkligt försvagas, om det medgåves en utskänkningsinnehavare

att servera glasvis från öppna kärl, å vilka stämpeln redan

vore bruten.

Enligt min mening måste man därför, om man vill med en särskild

försälj ningsavgift belägga vissa slags spritdrycker, söka finna en annan

form för avgiftens upptagande än dryckernas stämpelbeläggande.

Förutsättningen för att en dylik försälj ningsavgift, som lämpligen

kan benämnas accis, skall kunna likformigt å all avgiftspliktig förbrukning

uttagas, är, att det finnes ett mindre antal försäljare, genom vilka allt

avgiftspliktigt brännvin tillhandahålles för förbrukning inom landet och

vilka äro eller kunna bliva underkastade kontroll i avseende å all sin

försäljning.

På grund av de ändringar i brännvinsförsäljningsförordningen, som

under de senare åren vidtagits eller som torde kunna nu genomföras,

lärer emellertid berörda förutsättning för införande av en accis kunna

anses föreligga.

I detta avseende tillåter jag mig att erinra om följande. Jämlikt 1 §

i brännvinsförsäljningsförordningen delas försäljning av brännvin i partihandel

och detaljhandel. Med partihandel förstås försäljning till den, vilken

äger tillverka brännvin eller innehar rättighet till detaljhandel därmed,

så ock försäljning i belopp om minst 250 liter till den, som till avsalu

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majds nåd. proposition nr 238.

bedriver rening av brännvin. All annan handel är detaljhandel. Sådan

handel må äga ruin antingen till avhämtning (utminutering) eller till förtäring

på stället (utskänkning). På grund av denna brännvinshandelns

uppdelning i partihandel och detaljhandel kan brännvin icke försäljas till

förbrukare av dylik dryck annat än genom detaljhandlare — jag bortser

därvid från den direkta försäljning, som jämlikt 1 § 5 mom. brännvinsförsäljningsförordningen

brännvinstillverkare eller innehavare av reningsverk

kunna utöva ifråga om sprit, innehållande minst 85 volymprocent

alkohol, i poster om minst 250 liter för vetenskapligt, medicinskt, tekniskt,

industriellt eller likartat ändamål eller för apoteksbehov. Vore det emellertid

så, att samtliga detaljhandlare skulle betros med upptagandet av den

ifrågasatta accisen, skulle utan tvivel möta avsevärda svårigheter att utöva

kontroll över, att densamma oavkortad inflöte till statsverket. Emellertid

komma på grund av gällande eller redan ifrågasatta bestämmelser innehavare

av utskänkningsrättigheter att vara hänvisade att köpa nästan allt det brännvin,

som erfordras för deras rörelse, från brännvinsförsäljningsbolag eller

innehavare av utminuteringsrättighet, som överlåtits av bolag — dessa innehavare

benämner jag i det följande spirituosahandlare. På grund av bestämmelsen

i 17 § 2 mom. i brännvinsförsäljningsförordningen är sålunda

innehavare av utskänkningsrättighet, som överlåtits av bolag, skyldig att hos

bolaget inköpa allt för rörelsen erforderligt egentligt brännvin och det brännvin

i övrigt, som bolaget tillhandahåller i sin rörelse. Tilläggas bör, att,

enligt vad jag inhämtat från kontrollstyrelsen, samtliga innehavare av överlåtna

utskänkningsrättigheter numera, på grund av i överlåtelsekontrakten

införd bestämmelse, äro skyldiga att inköpa alla de slag av brännvin, som

de tillhandahålla i sin utskänkningsrörelse, hos vederbörande brännvinsförsäljningsbolag.

Enligt ett förslag, som jag har för avsikt att inom kort

underställa Kung]. Maj:ts prövning, skulle för framtiden rätten att till

riket införa brännvin något omregleras. Vid bifall härtill skulle samtliga

utskänkningsinnehavare — såväl de, som jämlikt 17 § 2 mom. i brännvinsförsäljningsförordningen

fått rättigheter å sig överlåtna, som ock de,

vilka utöva utskänkning antingen på grund av 10 § i nämnda förordning

(privilegierade gästgiveriinnehavare) eller på grund av tillstånd,

meddelat jämlikt 14 § 2 mom. eller 16 § i samma förordning (innehavare

av rättigheter, inropade på auktion, och av s. k. tillfälliga rättigheter)

— komma att för framtiden vara hänvisade till att från bolag eller

spirituosahandlare inköpa de slag av brännvin, som införas från utlandet

och inom landet försäljas vare sig i oförskuret eller förskuret skick. Beträffande

de slag av brännvin, som tillverkas inom landet av inhemskt

råmaterial — allt dylikt brännvin är att hänföra till s. k. egentligt bränn
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

vin — »ro, såsom jag nyss erinrat, innehavare av överlåtna utskänkningsrattigheter

skyldiga att inköpa desamma från bolag, under det att någon

motsvarande bestämmelse icke gäller ifråga om sådana innehavare av

utskänkningsrättighet, som hava utskänkningsbefogenhet på grund av 10 §,

14 § 2 mom. eller IG § i brännvinförsäljningsförordningen; sistnämnda

innehavare av utskänkningsrättighet kunna sålunda inköpa inhemskt egentligt

brännvin från brännvinstillverkare eller reningsverk. På grund härav

torde, om det skulle visa sig, att en accis å vissa slag av brännvin ur

andra synpunkter är genomförbar, en ändring behöva genomföras i

brännvinsförsäljningsförordningen, i syfte att för ifrågavarande innehavare

av utskänkningsrättighet stadgas eu liknande skyldighet, som för närvarande

gäller för innehavare av överlåten rättighet i avseende å inköp av

egentligt brännvin.

Vinner det av mig berörda förslaget till ändring i brännvinsförsäljningsförordningen

bifall, och genomföres en ändring i brännvinsförsäljningsförordningen

av innebörd, att samtliga utskänkningsinnehavare skulle

vara skyldiga att från bolag inköpa egentligt brännvin, måste all försäljning

av brännvin vare sig till direkt konsumtion eller till utskänkningsinnehavare

för försäljning till förtäring på stället gå genom bolag eller

spirituosahandlare.

Det återstår nu att undersöka, huruvida en tillräcklig kontroll

finnes eller kan anordnas beträffande de försäljare, som skulle komma

att upptaga accisen, nämligen brännvinsförsäljningsbolag och spirituosahandlare.

Vad först brännvinsförsäljningsbolagen beträffar, torde icke någon

tvekan böra förefinnas att anförtro dem upptagandet av en särskild accis.

De stå redan nu under kontrollstyrelsens överinseende, och föreskrifter

finnas redan meddelade och komma efterhand att ytterligare meddelas i

fråga om bolagens förvaltning. Något intresse hos bolagen att icke upptaga

accis eller att underlåta att redovisa densamma kan ej heller antagas

föreligga, enär bolagen äro skyldiga att inleverera hela sin nettovinst till

statsverket.

Vidkommande därefter spirituosahandlarna är, på grund av bestämmelser

i brännvinsförsäljningsförordningen och särskilda föreskrifter, meddelade

av kontrollstyrelsen, deras försäljning ställd under noggrann kontroll.

Beträffande det brännvin, som införes till riket, föres av tullmyndigheterna

särskild förteckning, som vid varje års slut insändes till kontrollstyrelsen

(26 § 2 mom. brännvinsförsäljningsförordningen). På grund

av kontrollstyrelsens föreskrifter är spirituosahandlare skyldig dels att hålla

sina handelsböcker med tillhörande verifikationer tillgängliga för kontroll
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

styrelsen eller dess ombud, dels ock att vid förskäring av brännvin och

vin föra förskäringsbok enligt av kontrollstyrelsen fastställt formulär, och

skall förskäringsboken hållas tillgänglig för kontrollstyrelsen eller dess

ombud. Spirituosahandlaren är redan nu jämlikt samma föreskrifter skyldig

att å blankett, enligt av kontrollstyrelsen fastställt formulär, till vederbörande

brännvinsförsäljningsbolag månatligen avlämna på heder och samvete

avgivna uppgifter beträffande myckenheten av under varje månad

dels utminuteringsvis dels i parti försålt brännvin, och spirituosahandlaren

skall för varje utminuteringsvis försåld liter brännvin, oavsett alkoholhalten,

till bolaget erlägga en avgift av tjugofem öre. Redan nu är sålunda

spirituosahandlaren deklarationsskyldig och bolagen hava, på grund

av att de uppbära en avgift för försåld liter, intresse av att tillse, att

deklarationen är med verkliga förhållandet överensstämmande. Slutligen

må framhållas, att, vad särskilt utminuteringen av brännvin beträffar,

bolagen förfoga över ett ytterligare medel att kontrollera riktigheten av

en spirituosahandlares deklarationer. Då nämligen all försäljning utminuteringsvis,

jämväl hos spirituosahandlare, på grund av kontrollstyrelsens

föreskrifter allenast kan äga rum under villkor, att köparen avlämnar en

skriftlig rekvisition, vilken sedermera skall överlämnas till vederbörande

bolag, kan bolaget medelst samtliga, under en månad avlämnade rekvisitionsblanketter

övertyga sig om riktigheten av deklarationen ifråga om

det utminuteringsvis under samma månad försålda brännvinet.

På grund av vad jag sålunda anfört, anser jag, att tillräcklig kontroll

finnes därå att, om upptagandet av accisen skulle komma att äga rum

genom spirituosahandlarna, all accispiiktig försäljning ordentligen redovisas.

Skulle det inträffa, att den försålda myckenheten uppgåves vara mindre

än vad verkligen blivit försålt, komme ett dylikt förfaringssätt att snart

upptäckas. I detta sammanhang anser jag mig böra erinra därom, att

innevarande års riksdag på Kungl. Maj:ts framställning anslagit medel till

inrättande av en befattning inom kontrollstyrelsen, vars innehavare det

skall åligga att genom inspektioner å ort och ställe tillse, bland annat, att

gällande föreskrifter om försäljning av brännvin efterlevas.

Enligt min mening föreligga sålunda tillräckliga förutsättningar för

införande av en särskild försäljningsavgift, accis, som skulle upptagas

genom brännvinsförsäljningsbolag och spirituosahandlare och som skulle

utgå vid försäljning av vissa slag av brännvin till alla andra än brännvinsförsäljningsbolag

och spirituosahandlare.

Beträffande de slag av brännvin, för vilka denna accis skall utgå, torde

den i första hand höra upptagas vid försäljning av de finare slag av brännvin,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

23

som icke äro stämpelbelagda, d. v. s. konjak, whisky, likörer, glögg samt vidare

de slag av egentligt brännvin, som icke äro att hänföra till renat

brännvin, såsom akvavit, genever, pomeransbrännvin, kumminbrännvin in. fl.,

samt slutligen vid sådan försäljning av rom och arrak, som icke är stämpelbelagd.

I likhet med den nuvarande punschstämpelavgiften torde accisen vid försäljning

av nu ifrågavarande drycker böra sättas till sextio öre för varje liter.

Jag har emellertid vidare ansett, att redan stämpelbelagda spritdrycker

böra beläggas med en viss mindre accis. Såsom jag redan förut erinrat, föreslog

Kungl. Maj:t 1906 års riksdag att höja punschstämpeln till 90 öre

för liter. Riksdagen beslöt emellertid, på förslag av bevillningsutskottet,

att bibehålla avgiften vid 60 öre för liter, och anförde utskottet som skäl

härför, att, om stämpelavgiften skulle höjas med 50 %, man skulle med

tämlig visshet kunna antaga, att konsumtionen av punsch komme att ej

obetydligt sjunka; statens inkomster av den höjda punschskatten bleve

kanske då ej mycket större och nykterhetssträvandena inom landet kunde

icke hava någon vinst av att andra mera sprithaltiga drycker i vida kretsar

trädde i stället för punschen. Berörda av bevillningsutskottet år 1906

anförda skäl synas mig icke längre kunna tillerkännas avgörande betydelse.

Asättes nämligen samtliga finare, icke förut stämpelbelagda spritdrycker eu

accis av sextio öre för liter, torde nämligen det väsentligaste skälet mot en

höjning av beskattningen å punsch hava bortfallit. Jag håller också före, att,

om den ifrågasatta accisen icke skulle upptagas å punsch, förbrukningen av

denna dryck komme att väsentligen ökas på andra dyrare spritdryckers bekostnad.

Oaktat punschen redan är belagd med betydliga avgifter till statsverket,

synes förbrukningen av densamma å utskänkningsställena väsentligen

ökas, och jag tillåter mig i detta avseende hänvisa till uppgifter beträffande

försäljningen av brännvin under åren 1913, 1914 och 1915 samt

under första kvartalet av år 1916, som jag införskaffat från kontrollstyrelsen

och vilka torde få såsom bilaga fogas till statsrådsprotokollet. På grund

av vad sålunda anförts, har jag ansett, att accisen bör utgå till ett belopp

av 30 öre för liter vid försäljning av punsch. I samband härmed bör

jämväl en accis av 30 öre för liter utgå för sådan arrak och rom, som

är stämpelbelagd.

I överensstämmelse med de grunder, som jag förut angivit, har inom Departedepartementet

utarbetats förslag till förordning om spirituosaaccis, överffffjlffag

vilket förslag kontrollstyrelsen avgivit infordrat utlåtande och därvid lämnat till förorddetsamma

utan erinran. rituosaaccis''.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

I 1 § av berörda förslag är angivet, att den ifrågasatta accisen på

sätt i förordningen närmare stadgas, skall upptagas vid försäljning av

samtliga de slag av brännvin, som avses i brännvinsförsäljningsförordningen,

utom för sprit samt för renat egentligt brännvin, som ej är tillsatt

med smakförändrande ämnen.

I 2 och 3 §§ är närmare angivet, med vilka belopp spirituosaaccisen

skall utgå och när densamma skall uppbäras. I 1 § 3 mom. i förordningen

angående en särskild stämpelavgift för försäljning av punsch, arrak

och rom är stadgat, att stämpelavgift ej skall utgöras för punsch, arrak

och rom, som ur riket utföres; i likhet härmed torde accis ej böra utgå

vid utförsel av accispliktiga drycker. Då det emellertid bör skapas garantier

för att utförseln verkligen kommer till stånd, har jag ansett, att befrielse

från accisens erläggande skall ske allenast i de fall, då utförseln

äger rum med iakttagande av de kontrollföreskrifter, som av Kungl. Maj:t

fastställas.

I 4 § 2 mom. är stadgad skyldighet för spirituosahandlare att till

det bolag, som till honom överlåtit utminuteringsrättighet, avlämna godkänd

säkerhet för spirituosaaccisens behöriga fullgörande. I regel torde

redan för närvarande spirituosahandlare hava för överlåtelseavtalets fullgörande

fått ställa borgen med belopp, som svarar mot omsättningen.

I 5—7 §§ av förslaget innefattas dels föreskrifterna om skyldighet

för brännvinsförsäljningsbolag och spirituosahandlare att avlämna deklaration

och inleverera uppburen accis, dels föreskrift, att kontrollstyrelsen

skall avlämna månatliga uppgifter till statskontoret å influten spirituosaaccis.

De i 5 och 6 §§ angivna tider för avlämnande av deklarationen

sammanfalla med de tider, som kontrollstyrelsen redan fastställt för brännvinsförsäljningsbolag

och spirituosahandlare i avseende å insändandet av

försälj ningsuppgifter till styrelsen.

Jag har icke ansett det vara erforderligt föreslå, att kontrollstyrelsen

skall tillerkännas befogenhet att vidtaga särskilda kontrollanordningar

för accisens behöriga utgörande, enär kontrollstyrelsen redan på grund

av 15 § 1 mom. brännvinsförsäljningsförordningen torde äga dylik befogenhet,

och förutsätter jag, att kontrollstyrelsen skall vaka över efterlevnaden

av de föreslagna bestämmelserna och, där brister skulle yppa

sig, skyndsamt ingripa.

I 8 § äro ansvarsbestämmelser intagna. Två olika slag av överträdelser

av förordningen äro tänkbara, nämligen dels att brännvinsförsäljningsbolag

eller spirituosahandlare mot bättre vetande uppgiver sig hava

försålt mindre myckenhet accispliktiga drycker än verkligen försålts,

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

dels att brännvinsförsäljningsbolag eller spirituosahandlare icke inom

de i 5 och 6 §§ föreskrivna tider avlämna deklarationer och inleverera

accis. Den förstnämnda överträdelsen bör givetvis strängt bestraffas, då

den innebär ett svikligt förfarande, och har jag föreslagit, att straffet

härför skall bliva böter från och med 1,000 till och med 5,000 kronor och

rättighetens förlust.

Då det är ensidigt, att den föreslagna förordningen kan tillämpas

snarast möjligt, men då å andra sidan vissa förberedande åtgärder böra

vidtagas, innan förordningen träder i kraft, har jag ansett mig böra föreslå,

att förordningen träder i kraft å dag, som Konungen förordnar.

Vid införandet av punschstämpelavgiften år 1903 beslöts, att förordningen

om denna avgift skulle gälla tillsvidare, dock ej längre än till

utgången av år 1905, såframt icke annorlunda bleve i grundlagsenlig ordning

bestämt. Såsom jag förut erinrat ansåg man en dylik bestämmelse

påkallad därav, att man ej med säkerhet kunde förutse, huruvida de bestämmelser,

som reglerade den nya avgiftens upptagande, voro ändamålsenliga.

Den av mig nu föreslagna accisavgiften och bestämmelserna för

dess uppbärande innebära ju, liksom punschstämpeln på sin tid, en nyhet

i skattelagstiftningen och jag anser därför önskligt, att det, för att bereda

statsmakterna tillfälle att taga den nya beskattningsformens ändamålsenlighet

i förnyat övervägande, bör utsättas en tidpunkt, då den föreslagna

förordningen skall upphöra.

Såsom jag redan förut omnämnt, torde det vara erforderligt att i Ändringar

brännvinsförsäljningsförordningen för vissa rättighetsinnehavare införa stad- försäljgande

om liknande skyldighet i avseende å inköp av egentligt brännvin, ningsforörd

som för närvarande enligt 17 § 2 mom. nämnda förordning gäller för nm9eninnehavare

av från bolag överlåten rättighet. Då jag emellertid ansett

den rättsliga ställning, som genom 1905 års brännvinsförsäljningsförordning

tillkommer innehavare av gästgiveri, som jämlikt 10 § av denna förordning

har brännvinsutskänkningsrättighet, icke böra rubbas, torde stadgande

om ifrågavarande skyldighet böra begränsas till innehavare av utskänkningsrättigheter,

som meddelats jämlikt 14 § 2 mom. eller 16 § i

brännvinsförsäljningsförordningen. Den ifrågavarande skyldigheten torde

böra innebära, att rättighetsinnehavaren skall från det bolag, som Kungl.

Ma:jts befallningshavande bestämmer, inköpa allt egentligt brännvin, som

erfordras för hans rörelse. I dylikt syfte hava förslag till ändrad lydelse

av 14 och 16 §§ i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av

brännvin utarbetats inom departementet. Kontrollstyrelsen, som yttrat sig

över berörda förslag, har icke haft något att däremot anmärka.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 213 höft. (Nr 238.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Beräknad

inkomst av

accisen.

Departementschefens

hem■

ställan.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

Jag övergår nu att angiva, vad som genom den föreslagna spirituosaaccisen

kan beräknas inflyta till statsverket.

Enligt de av mig förut omförmälda från kontrollstyrelsen införskaffade

uppgifterna kan den sannolika förbrukningen av drycker, som enligt

förslaget äro belagda med accis å 60 öre för liter och som försäljas av

brännvinsförsäljningsbolag i deras egen rörelse, uppskattas innevarande åtkomma

att uppgå till 5,458,600 liter. Förbrukningen av motsvarande

spritdrycker, som försäljas av spirituosahandlare och innehavare av överlåtna

utskänkningsrättigheter, uppgick under första kvartalet år 1916 till

653,000 liter, på grund varav den sannolika förbrukningen för år 1916

torde få beräknas till 2,612,000 liter. Genom försäljningen av dessa

drycker skulle alltså, om konsumtionen ej minskades, kunna beräknas inflyta

ett belopp av 4,842,000 kronor. Den sannolika förbrukningen av drycker,

som skulle vara underkastade den ifrågasatta accisavgiften å 30 öre och

som försäljas av bolag i deras egen rörelse, uppskattas för innevarande åtkomma

att uppgå till 818,469 liter. Förbrukningen av motsvarande spritdrycker,

som försäljas av spirituosahandlare och innehavare av överlåtna

utskänkningsrättigheter, uppgick under första kvartalet år 1916 till 527,359

liter, på grund varav den sannolika förbrukningen för hela året torde få

beräknas till 2,109,000 liter. Genom försäljningen av de drycker, som

skulle påföras den mindre accisavgiften, skulle alltså, om konsumtionen ej

minskades, tillföras statsverket 878,000 kronor. Sammanlagt skulle accisen

sålunda komma att inbringa 5,720,000 kronor. Att märka är emellertid,

att i här ovan anförda försäljnings uppgifter ej är inberäknad den försäljning,

som äger rum å andra än överlåtna utskänkningsrättigheter (10 §,

14 § 2 mom. och 16 § brännvinsförsäljningsförordningen). Om storleken

av denna försäljning föreligga icke några uppgifter. Med ledning av uppgifterna

om influtna försälj ningsavgifter torde ifrågavarande försäljning

kunna lågt beräknas till 300,000 liter samt å densamma sig belöpande

accisavgiften till minst 100,000 kronor.

Då man emellertid torde få räkna med någon nedgång i förbrukningen,

har jag ansett försiktigheten bjuda, att spirituosaaccisen beräknas

till 5,000,000 kronor.

Sedan departementschefen härefter uppläst omförmälda inom finansdepartementet

utarbetade förslag till dels förordning om spirituosaaccis,

dels och förordning om tillägg till 14 § 2 mom. och 16 § i förordningen

den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin, hemställde departementschefen,

att Kungl. Maj:t måtte i särskilda propositioner föreslå riksdagen,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

l:o) att antaga de upplästa författningsförslagen; samt

2:o) att, med ändring av eller tillägg till vad i den till innevarande

års riksdag avlåtna propositionen angående statsverkets tillstånd och behov

under år 1917 föreslagits,

dels, under förutsättning av bifall till Kungl. Maj:ts proposition till

riksdagen med förslag till förordning om kr ^konjunktur skatt, beräkna

inkomsten av nämnda skatt till 14,000,000 kronor;

dels beräkna inkomsten av brännvinstillverkningsskatten till 14,500,000

kronor;

dels, under förutsättning att förslag till förordning om ändrad

lydelse av 2 § 1 mom., 3 § 1 inom., 8 och 23 §§ samt 25 § 2 mom. i

förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning

av maltdrycker varder riksdagen förelagt och av riksdagen bifallet, beräkna

inkomsterna av maltskatten till 7,400,000 kronor;

dels, under förutsättning av bifall till vad under l:o) härovan hemställts,

besluta, att å inkomstsidan i 1917 års riksstat skall omedelbart

efter punschskatten uppföras under titeln »spirituosaaccis, bevillning» ett

belopp av 5,000,000 kronor;

dels beräkna postverkets inkomster till 30,240,000 kronor;

dels beräkna telegrafverkets inkomster till 23,000,000 kronor;

dels beräkna inkomsterna av statens järnvägar till 110,200,000 kronor;

dels beräkna inkomsterna av statens domäner till 28,653,000 kronor;

dels för betalning av räntor å statsskulden m. in. för år

1917 såsom förslagsanslag anvisa.........kronor 40,482,400;

dels ock för avbetalning å statsskulden för år 1917 såsom

förslagsanslag anvisa...............kronor 4,977,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas propositioner

i ärendet av den lydelse, bilagorna litt. och

litt. vid detta protokoll utvisa.

Ur protokollet:

G. Hultman.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

Bilaga.

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet.

I anledning av därom framställd begäran får kontrollstyrelsen härmed

vördsamt överlämna uppgifter (tabellerna A—D vid denna skrivelse) rörande försäljningen

av brännvin irnder åren 1913—1915 samt månaderna januari—mars 1916.

Föreliggande statistik är utarbetad på grundvalen av de uppgifter, som

styrelsen innevarande år infordrat från samtliga brännvinsförsäljningsbolag i riket.

Å formulär, som fastställts av styrelsen, hava sålunda vederbörande bolag anmodats

att lämna uppgift dels å egen försäljning, utskänknings- resp. utminuteringsvis, för

varje månad under åren 1913—1915, dels å den försäljning, som utövats av innehavare

av överlåten utskänknings- resp. utminuteringsrättighet, under vart och ett av

åren 1913—1915. I formuläret var dessutom åtskillnad gjord mellan följande slagav

brännvin, nämligen renat egentligt brännvin, andra slags egentligt brännvin,

sprit, konjak, whisky, rom, arrak, punsch, likör och glögg. Uppgifterna skulle i

samtliga fall avse de verkligen försålda litertalen. Beträffande renat egentligt

brännvin och sprit har sålunda i motsats till vad i styrelsens hittills avlämnade

underdåniga berättelser varit fallet, reducering ej ägt rum till 50 procent alkoholstyrka.

Rörande försäljningen under de tre första månaderna av innevarande år hava

uppgifter hämtats ur styrelsens från och med år 1916 införda månatliga statistik

över brännvin sförsäljningen inom olika slag av utminuterings- och utskänkningsrörelser.

De olika slagen av brännvin äro i denna statistik specificerade på samma

sätt som i de ovannämnda uppgifterna för åren 1913—1915. I detta sammanhang

tillåter sig styrelsen påpeka, att uppgifter saknas för bolaget i Örebro

rörande bolagets egen utminutering för januari och februari månader innevarande

år. Totalsummorna för ifrågavarande månader äro i följd härav något för låga.

Vid överlämnandet av dessa uppgifter anhåller styrelsen få erinra därom,

att denna statistik är den första i sitt slag, som blivit utarbetad här i landet.

Uppgift har sålunda hitintills aldrig stått att erhålla vare sig rörande de försålda

bräunvinskvantiteternas fördelning på olika slag av utskänknings- och utminutCringsrörelse

eller rörande den årliga försäljningens fördelning på de olika

månaderna.

Då emellertid försäljningsbolagen hitintills aldrig avgivit dylika uppgifter

och materialet infordrats först efter redogörelseårens slut, hava en

del av de till styrelsen insända uppgifterna vid inom styrelsen företagen ingående

granskning visat sig vara i vissa hänseenden ofullständiga eller rent av

felaktiga. Några bolag hava sålunda befunnits sakna specificerade uppgifter ro
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 i)

Kungl. Maj:t.i nåd. proposition nr 238.

rande den månatliga för.silljningen och endast kunnat lämna uppgift å den årliga

försäljningen. Andra bolag hava endast fört anteckning över de kvantiteter

brännvin, som månatligen levererats till föreståndaren för den överlåtna utminuterings-,

resp. utskänkningsrörelsen, och sålunda ej kunnat exakt uppgiva, huru

mycket, som under de olika månaderna verkligen blivit försålt. Andra bolag

hava ej fört särskild anteckning över de kvantiteter brännvin, som under de olika

månaderna försålts till innehavare av överlåtna utskänkningsrättigheter, varför

dessa kvantiteter ej kunnat frånräknas månad ssiffrorna för bolagens egen försäljning.

Några bolag hava slutligen ej kunnat uppgiva storleken av den försäljning

av resp. slag av brännvin, som ägt rum hos innehavare av överlåtna utminuteringsrättigheter.

Så har för åren 1913—1915 varit fallet beträffande brännvinsförsäljningsbolaget

i Norrköping för en av bolagets två överlåtna utminnteringsrättigheter,

beträffande bolaget i Söderköping för dess överlåtna utminuteringsrättighet,

beträffande bolaget i Gävle för dess fyra överlåtna utminuteringsrättigheter

samt beträffande bolaget i Sundsvall för dess överlåtna utminutera gsrättighet.

Därjämte har bolaget i Göteborg ännu ej varit i stånd att till styrelsen

insända uppgift rörande försäljningen år 1915 hos innehavarna av bolagets tjugotvå

överlåtna utminuteringsrättigheter.

Vid granskning av uppgifterna för år 1913 hava 85 bolag visat sig kunna

lämna fullt nöjaktig statistik och 42 bolag i ett eller annat avseende otillfredsställande.

Motsvarande tal för år 1914 äro resp. 87 och 41 samt för år 1915 resp.

89 och 39. Av bräunvinsförsäljningsbolagens totala försäljning faller år 1913

cirka 43 procent på de senare bolagen. Motsvarande tal för år 1914 är cirka

33 procent och för år 1915 cirka 37 procent.

Med undantag av de i tabell A meddelade siffrorna rörande storleken

av försäljningen hos innehavare av bolagens överlåtna utminuteringsrättigheter,

vilka uppgifter genomgående äro för låga, torde ovan anförda felaktigheter i allmänhet

icke inverka på siffrorna för den årliga försäljningen av brännvin. Endast

i några undantagsfall, då styrelsen saknat uppgift å storleken av de lager,

som vid resp. års ingång eller slut funnits hos föreståndaren för ett bolags

egen utminutering eller iskänkning, kan någon osäkerhet råda om försäljningens

verkliga storlek. Vid bearbetningen har största möjliga hänsyn tagits till denna

felkälla. — Att ens tillnärmelsevis beräkna storleken av de kvantiteter brännvin,

som blivit försålda hos innehavarna av de överlåtna utminuteringsrättigheter,

för vilka uppgifter saknas, låter sig däremot ej göra. I de bilagda tabellerna

äro i följd härav beträffande denna del av utminnteringen endast säkra uppgifter

medtagna. Vid beräkningen av försäljningen under de tre redogörelseårens första

kvartal hava däremot ofullständigheterna rörande den månatliga försäljningen hos

ett ganska stort antal bolag medfört en hel del svårigheter. Vid utarbetandet

av denna statistik har åtskillnad blivit gjord mellan de bolag, som visat sig äga

säkra uppgifter och dé, som lämnat i ett eller annat avseende otillfredsställande.

För de senare hava procentuellt lika stora kvantiteter antagits blivit försålda

under de första kvartalen som för de förra.

På grund av bokföringssättet hos en del bolag har slutligen ej specificering

kunnat ske på samtliga de av styrelsen angivna slagen av brännvin. I en

del fall har sålunda ej åtskillnad kunnat göras mellan arrak och rom samt mellan

punsch och likör. Mest varierande har förfaringssättet varit beträffande bokföringen

av glögg. Eu del bolag har sålunda sammanfört detta slag av brännvin

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

med punsch, en del med likör och en del slutligen med andra slags egentligt

brännvin. Dessa ofullständigheter i materialet torde hava haft till resultat, att arrak

och punsch samt andra slag3 egentligt brännvin i bilagda tabeller upptagits något

för högt samt rom, likör och glögg något för lågt.

Stockholm den 1 maj 1916.

FredriTi Zethelius.

Einar J.son Thulin.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

Talj. A. Brännviusförsäljningen å rättigheter, som utövats av

1

2

3

4

5

Å r

Renat

egentligt

brännvin

Andra slags

egentligt

brännvin

Sprit

liter

liter

liter

19 18.

Egen utminutering..................

26,276,614

1,096,005

275,693

I.

> utskänkning..................

2,344,520

84,590

211

Överlåten utminutering 1...............

200,178

138,374

—

> utskänkning................

426,238

163,965

172

Summa

29.247,550

1,482,934

276,076

19 14.

Egen utminutering.................

21,850,071

1,061,864

248,159

II.

> utskänkning..................

1,826,358

57,315

3

Överlåten utminutering *...............

288,443

190,577

—

> utskänkning................

403,716

171,438

199

Summa

24,368,588

1,481,194

248,361

19 15.

Egen utminutering..................

22,315,830

1,238,871

225,852

III.

> utskänkning..................

1,613,213

65,528

7

Överlåten utminutering2................

47,189

136,296

—

> utskänkning................

417,735

195,943

144

Summa

24,393,967

1,636,638

226,003

Summa 1918.....................

29,247,550

1,482,934

276,076

» 1914 .....................

24,368,588

1,481,194

248,361

» 1915 .....................

24,393,967

1,636,638

226,003

Sammanlagd summa

78,010,105

4,600,706

750,440

Uppgifter saknas för 1 överlåten ntminuteringsrättigliet i Norrköping, 1 i Söderköping, 4 i Gävle

Uppgifter saknas för 1 överlåten ntminuteringsrättigliet i Norrköping, 1 i Söderköping, 22 i Göteborg,

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.Is nåd. proposition nr 238.

33

bolag eller som av bolag överlåtits, under åren 1913—Ibis.

6

7

8

9

10

11

12

13

Konjak

Whisky

Rom

A rrak

Punsch

Likörer

Glögg

Summa

liter

liter

liter

liter

liter

liter

liter

liter

3,337,837

69,855

6,901

35,427

435,987

16,222

25,752

31,576,293

268,956

25,077

4,558

17,454

182,903

7,596

6,583

2,942,448

3,031,691

287,046

6,357

77,748

1,110,765

132,692

—

5,044,851

322,452

175,455

2,287

6,808

1,415,047

35,342

2,817

2,550,583

7,020,936

557,433

20,103

137,437

3,144,702

191,852

35,152

42,114,175

2,954,597

71,539

6,399

39,689

413,768

14,562

24,043

! 26,684,691

247,857

23,853

3,319

3,280

164,804

11,673

5,400

1 2,343,862

3,434,088

299,633

7,242

64,594

1,273,404

63,285

1,158

5,622,424

352,700

176,017

2,124

6,168

1,572,774

32,765

2,150

2,720,051

6,989,242

571,042

19.084

113.731

3,424,750

122.285

32,751

37,371,028

3,194,402

80,111

8,173

49,886

466,025

17,378

24,423

27,620,951

410,572

30,403

7,250

7,137

180,976

8,027

8,656

2,331,769

2,124,070

212,847

2,855

31,231

756,486

44,235

2,087

3,357,296

407,991

190,281

2,698

12,478

1,579,575

32,078

3,055

2,841,978

6,137,035

513,642

20,976

100,732

2,983,062

101,718

38.221

36,151,994

7,020,936

557,433

20,103

137,437

3,144,702

191,852

35,152

42,114,175

6,989,242

571,042

19,084

113,731

3,424,750

122,285

32,751

37,371,028

6,137,035

513,642

20,976

100,732

2,983,062

101,718

38,221

36,151,994

20,147,213

1,642,117

60.163

351,900

9,552,514

415,855

106.124

115,637,197

och 1 i Sundsvall.

4 i Gävle och 1 i Sundsvall.

Bihang till riksdag ens protokoll 1916. 1 samt. 213 Käft. {Nr 238). 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

Tab. B. Brännvinsförsäljningen å rättigheter, som utövats av

1

2

1

3

1 4 |

5

Å r

Renat

egentligt

brännvin

Andra slags

egentligt

brännvin

Sprit

liter

liter

liter

19 13.

I.

Egen utminutering .

Egen utskänkning

5,712,152

624,331

231,340

22,274

61,038

Summa

6.336,483

253,614

61,038

19 14.

11.

Egen utminutering .

Egen utskänkning . .

4,201,289

550,827

251,643

14,702

55,930

Summa

116

266,345

930

19 15.

III.

Egen utminutering .

Egen utskänkning

4,806,637

479,167

256,084

19,611

49,239

Summa

6,285,804

275,695

49,239

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 238.

35

bolag under forsta kvartalet av vart och ett av åren 1913—1915.

7

8

9

10

il

12 |

18

Konjak

Whisky

Rom

Arrak

Punsch

Likörcr

Glögg

Summa

liter

liter

liter

liter

liter

liter

liter

liter

766,405

14,947

1,625

7,645

88,860

6,393

4,404

6,894,809

69,419

6,458

1,248

4,375

45,343

1,600

1,447

776,495

885.824

21,405

2,873

12,020

134.203

7,993

5,851

7,671,304

686,304

16,482

1,837

7,795

96,072

3,978

3,701

5,325,031

63,347

5,885

916

1,105

40,788

1,288

2,172

681,030

749,651

22,367

2,753

8,900

136,860

5,266

5,873

6,006,061

!

701,817

16,824

1,573

8,864

94,097

6,462

2,821

5,944,418

1 95,536

6,685

2,313

1,273

42,832

1,408

4,003

652,828

1 797,353

23,509

3,886

10,137

136,929

7,870

6,824

6,597,246

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

Tab. C. Bränn vinsförsäljningen å rättigheter, som utövats av bolag

1

2

3

4

6

Månad

Renat

egentligt

brännvin

Andra slags

egentligt

brännvin

Sprit

liter

liter

liter

Januari.

Egen utminutering1.........

1,029,028

75,481

10.712

I

» utskänkning............

148,621

5,683

Överlåten utminutering........

592

3,994

8

> utskänkning.........

42,377

15,082

26

Summa

1,220,618

100,240

10,746

Februari.

Egen utminutering1..........

1,301,491

104,146

13,941

II

» utskänkning........

127,806

6 519

_

Överlåten utminutering.......

1,039

5,623

24

> utBkänkning.........

37,691

13,973

32

Summa

1,468,027

130,261

13,95)7

Mars.

Egen utminutering.......

1,444,580

124,453

17,253

III

» utskänkning.........

51,289

5,000

_

Överlåten utminutering......

1,422

6,612

34

» utskänkning........

25,042

19,211

29

Summa

1,522,333

155,276

17,316

Januari—mars.

I-III

Egen utminutering........

3,775,099

304,080

41,906

» utskänkning.....*.

327,716

17,202

_

Överlåten utminutering.......

3,053

16,229

66

> utskänkning.......

105,110

48,266

87

Sammanlagd summa

4,210,978

385,777

42,059

1 Uppgifter från brännvinsförsäljningsbolaget i Örebro saknas.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Knngl. Majds nåd. proposition nr 238.

37

eller som av bolag överlåtits, under första kvartalet av år 1916.

6

7

8

9

10

n

12

18

Konjak

Whisky

Rom

Arrak

Punsch

Likörer

Glögg

Summa

liter

liter

liter

liter

liter

liter

liter

liter

185,876

5,199

541

3,710

31,394

2,020

4.283

1,348,244

50,811

2,773

1,072

1,273

16,898

358

1,745

229,234

84,971

7,247

1,273

1,373

24,826

1,335

701

126,320

40,357

20,107

445

741

131,945

7,003

779

258,862

862,015

35,326

3,331

7,097

205,063

10,716

7,SOS

1,962,660

242,810

8,050

568

3,611

37,200

1,072

896

1,713,785

46,514

3,121

1,413

1,429

17,628

659

636

205,725

132,027

12,733

277

2,190

41,901

2,062

238

198,114

40,439

18,461

388

692

130,569

3,139

3,749

249,133

461,790

42.365

2,646

7,922

227,298

6,932

5,519

2,366,757

289,711

9,299

590

4,304

43,978

1,117

1,283

1.936,568

50,808

3,194

1,970

1,580

19,815

492

107

134,255

104,456

9,408

283

1,667

35,134

1,718

124

160,858

50,616

36,843

1,168

930

155,921

5,182

438

295,380

495,591

58,744

4,011

8,481

254,848

8,509

1,952

2,527,061

718,397

22,548

1,699

11,625

112,572

4,209

6,462

4,998,597

148,133

9,088

4,455

4,282

54,341

1,509

2,488

569,214

321,454

29,388

1,833

5,230

101,861

5,115

1,063

485,292

131,412

75,411

2,001

2,363

418,435

15,324

4,966

803,375

1,319,896

136,435

9,988

23,500

687,209

26,157

14,979

6,856,478

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

Tab. D. Den sannolika brännvinsförsäljningen under år 1916,

å rättigheter som

3

4

5

Renat

egentligt

brännvin

Andra slags

egentligt

brännvin

Sprit

liter

liter

liter

18,210,800

1,392,945

189,106

1,136,718

63,010

—

Egen utminutering

Egen utskänkning

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

39

beräknad pä grundvalen av försäl.jningsuppgifterna för åren 1913—1915,

utövats av bolag.

6

7

8

9

10

11

12

13

Konjak

Whisky

Kom

Arrak

Punsch

Likörer

Glögg

Summa

liter

liter

liter

liter

liter

liter

liter

liter

3,161,958

103,383

7,129

59,130

529,501

12,150

44,019

23,710,121

595,389

37,647

15,378

16,772

222,709

9,118

6,882

2,103,623

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

1

Bilaga.

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kungi. Finansdepartementet.

Jämlikt nådigt bemyndigande har Herr Statsrådet den 9 november

1915 tillkallat mig för att inom finansdepartementet biträda vid utredning

av frågan om beredande av ökade inkomster för statsverket genom införande

av en särskild beskattning, som träffade konsumtionen av lyxartiklar

och utgifter för andra likartade ändamål.

Rörande innebörden i detta uppdrag har, på sätt framgår av det

mig tillhandakomma statsrådsprotokollet, Herr Statsrådet vid ärendets behandling

till en början framhållit, att man uppenbarligen måste bereda

sig därpå, att inom en nära framtid, då i varje fall statens av världskriget

föranledda extra ordinarie kostnader skulle täckas, jämvikt i budgeten

icke kunde ernås utan att nya skattekällor uppsöktes eller redan anlitade

ytterligare belastades. Utredningen i sådant syfte syntes Herr Statsrådet

därför oförtövat böra igångsättas.

Visserligen förelåge, anför Herr Statsrådet vidare, mer eller mindre

utarbetade utkast till utvidgning av stämpelbeskattningen. Men statens

behov av ökade inkomster komrne säkerligen icke att täckas genom nämnda

redan föreslagna åtgärder, i skatteavseende långt effektivare måste för

ändamålet tillgripas. De nya eller ökade skatter, på vilka nu syftades,

borde om möjligt läggas så, att de verkade till sparsamhet i den enskildes

hushållning. Ett sådant mål kunde ju i viss mån vinnas därigenom, att

den nya skattebelastningen särskilt träffade konsumtionen av lyxartiklar

och varor, som i större eller mindre mån vore att beteckna såsom överflödsvaror,

samt andra slag av utgifter, vilka kunde utan alltför stora uppoffringar

av de enskilde inskränkas. Kunde man därvid genom skatter,

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 213 käft. (Nr 238.) 1*

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition nr 238.

som icke verkade prohibitiv^ nedbringa den allmänna konsumtionen av

dylikt slag med en summa, som motsvarade de nya skattebeloppen, vore

ju mycket vunnet. Bleve effekten än större, d. v. s. överstege värdet av

begränsningen i konsumtionen samma skattebelopp, vore det ur allmän

produktionssynpunkt ännu fördelaktigare.

I anslutning till Herr Statsrådets anförande får jag för egen del

understryka att, oberoende av statens behov av nya inkomster, det av

världskriget skapade ekonomiska läget ej blott i de krigförande staterna

utan även i de neutrala länderna så gott som framtvingar till diskussion

frågan om begränsning av konsumtionen. Ännu mera brännande blir

denna fråga, då under dylika förhållanden en väsentlig ökning av statens

utgifter är oavvislig och alltså starka krav på ökade statsinkomster måste

tillgodoses.

I ett land som vårt, där fordringarna på utlandet äro försvinnande

små i förhållande till våra skulder till främmande länder och där alltså

någon kapitalränteinkomst från utlandet icke kan tagas i betraktande, blir

produktionen inom landet enda grundvalen för välståndet. Produktionen

inom landet bör alltså omedelbart eller genom utbyte med produkter

från främmande länder fylla hela konsumtionen inom vårt land och dessutom

lämna det överskott av kapital, som för produktionens fortsatta utveckling

erfordras.

För nya skatter finnes icke annat att tillgripa än antingen det

i produktionen redan investerade kapitalet eller ock sagda överskott —

d. v. s. det nationens sparkapital, som eljest skulle i dess helhet hava

kunnat ställas till produktionens förfogande — för såvitt man icke vid

skatteökningen kan finna någon utväg att sänka konsumtionen. Och såsom

i statsrådsprotokollet angives, når man vid en konsumtionsminskning,

som motsvarar de nya skatterna, ett gott resultat. Man har ju nämligen

därigenom icke berövat produktionen det tillskott av kapital, som vid utebliven

skatteförhöjning kunde vara att påräkna. Fn dylik i legal väg

framtvingad konsumtionsminskning kan vinnas bland annat genom indirekta

skatter. Men ävenledes torde en direkt beskattning, anordnad efter

förhållandena, kunna verka i samma riktning. T vissa av de krigförande

länderna, i dem nämligen som under kriget sakna transmarina förbindelser,

hava förhållandena själva utan åtgärder från statens sida framtvingat

en stark konsuintionsbegränsning. I de krigförande länder åter, där

mot export och import till och från de neutrala länderna icke möta andra

hinder än de, som ligga i befraktningssvårigheter och kapitalknapphet,

har frågan om statens ingripande för nedsättning i konsumtionen blivit

aktuell.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

3

De neutrala staterna, särskilt de i norra Europa, hava på grund av

omständigheter, som jag här lämnar åsido, kommit i eu mellanhandsställning,

som i långt högre grad än i föregående krig varit fallet störande

inverkat på de ekonomiska förhållandena. Ej minst torde detta gälla vårt

eget land. Även om vissa livsförnödenheter, oberoende av de oförutsedda

hindren i handeln, skulle hava i den omfattning som skett stigit i pris,

hava dessa hinder dock uppenbarligen varit anledningen till de stora svårigheter,

varunder vissa industrigrenar inom vårt land nu arbeta, särskilt

till följd av råvarubrist. Därtill kommer, att det produktionens nettoöverskott,

som under normala år ställes till produktionens förfogande för

driftens utveckling, i stor omfattning måst och alltjämt måste tagas i anspråk

för rent improduktiva ändamål. Därmed avser jag icke att för egen

del godkänna det allt emellanåt framförda betraktelsesättet, att statens

utgifter äro av improduktiv natur och alltså för produktionen främmande,

i mån som utgifterna icke göras för statens egna affärsdrivande eller produktiva

företag eller eljest skapa varaktiga materiella värden. Man kan

uppenbarligen ej betrakta statens utgifter för det uppväxande släktets

uppfostran och utbildning till dugliga medborgare och arbetare i produktionens

tjänst såsom gjorda för improduktivt ändamål. Och även om man

frånser de belopp, vilka sålunda omedelbart eller medelbart genom staten

kommer produktionen till godo, bör beaktas, att statens lagstiftande och

för näringslivet normgivande verksamhet med fog kan sägas giva staten

karaktären av administratör i avseende å produktionen. Statens utgifter

måste därför till avsevärda delar betraktas såsom administrativa utgifter

för ordnande och ledande av det produktiva arbetet i totalitet sett. I viss

mån om ock på ett högre plan kunna alltså dylika utgifter anses motsvara

administrationsutgifter vid de enskilda företagen, eller utgifter, som obestridligen

gjorts i produktionens tjänst. Och till statens administrationsutgifter

torde även kunna räknas de normala kostnaderna för försvaret, då

dessa kostnader, avseende tryggandet av neutraliteten, äro att förlikna vid

försäkringspremier i ändamål bland annat att skydda landets integritet

och frihet och följaktligen även den produktiva verksamhet, som därinom

bedrives.

Helt annorlunda ställer sig emellertid frågan om våra s. k. neutralitetskostnader

för att icke nämna andra i alldeles särskild mening extra

ordinära kostnader för försvaret, varom nu emellertid icke är tal. Neutralitetskostnaderna

kunna enligt min uppfattning icke under några förhållanden

betraktas såsom administrationskostnader. Om de normala utgifterna

för försvaret äro att förlikna vid försäkringspremier, betyder behovet

av särskilda neutralitetsutgifter, att ett tillfälle inträffat, då förlust, var
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

emot försäkringen skulle hava garanterat, uppstått utan att denna förlust

kunnat täckas genom försäkringen.

För den enskilde skulle en dylik händelse betyda kapitalförlust och

för staten har den "ivetvis samma betydelse. Förlusten eller kostnaderna

O %/

för neutraliteten motsvara nämligen, om dessa kostnader täckas genom

inhemska krediter eller genom skatter, omedelbarligen eller direkt en nedgång

i det för produktionen eljest tillgängliga sparkapitalet. Mer än en

gång i en nations liv kan sådant självfallet icke undvikas. För ett högre

ändamål, nämligen landets integritet och nationens politiska frihet, får produktionens

krav och nationens ekonomiska välstånd sättas i andra rummet.

Så kan man emellertid icke resonera, försåvitt det ännu vid kreditens

tagande eller skatternas fastställande står i statsmakternas hand att genom

förutseende i handhavandet av nationens ekonomiska angelägenheter mildra

följderna av de i och för sig ofrånkomliga åtgärderna.

Till förekommande av missförstånd vill jag genast framhålla, att jag

icke förbiser, att neutralitetskostnader, som hittills gjorts eller som göras,

innan de nya skatter, varom nu är fråga, utgå, i själva verket redan träffat

produktionens nettoöverskott eller sparkapitalet. Hittills gjorda neutralitetskostnader

hava nämligen som bekant till största delen bestritts med lånemedel,

som upptagits å den svenska lånemarknaden och alltså redan minskat sparkapitalet.

Detta sparkapital ökas uppenbarligen icke därigenom att de upplånade

medlen återbetalas med skatter, som också tagas från sparkapitalet.

Mot ett sådant förfaringssätt vore dock icke något att erinra, därest

produktionen utan olägenhet kunde bära den minskning i det årliga sparkapitalet,

som nya skatter utan motsvarande minskning i den allmänna

konsumtionen innebure. Om man så nu resonerade, frånsåge man emellertid

dels andra under tiden vidtagna åtgärder, som inverkat på sparkapitalet,

dels och framför allt, att vi efter krigsperioden icke torde hava att

under nära liggande tid förvänta en återgång till sådana förhållanden, som

tidigare kallades ordinära.

Först bör då erinras om värnskatten. På grund av de för flertalet

produktionsgrenar synnerligen gynnsamma förhållanden, som rått under

krigsåren, har uppbörden av värnskatten hittills berett långt mindre svårigheter

för produktionen, sådan densamma allt sedan krigsutbrottet varit

lagd, än man kunnat befara. Inom de produktionsgrenar, som arbeta under

normala eller under sämre än normala förhållanden, torde emellertid värnskatten

verka icke så litet deprimerande. Vid en utredning om det sått, varpå

företag av sistnämnda beskaffenhet anskaffat och anskaffar penningar till betalning

av värnskatten, torde man nog i en mängd fall komma att finna, att

detta skett och sker genom skuldsättning eller genom begränsning av de

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Afaj-.ts nåd. proposition nr 238. 5

eljest vanliga avsättningarna till ökning av eget kapital. 1 bägge fallen betyder

värnskatten en nedsättning i vederbörande företags ekonomiska styrka.

Såsom nämnts har värnskatten emellertid hittills berett produktionen mindre

svårigheter än man kunnat vänta. Förklaringen härtill är delvis densamma,

som kan givas till den nu rådande rika tillgången av löst kapital

och de därmed förenade möjligheterna för staten att inom landet uppbringa

stora lån. Utom det att vissa industrier under kriget arbetat under

synnerligen goda förhållanden, varigenom avsevärd vinstökning ägt

rum, torde nämligen en icke ringa del av de å den inhemska lånemarknaden

tillgängliga medlen motsvara köpeskillingar för tillgångar, som för

produktionens behöriga gång senare måste ånyo anskaffas. Jag tänker

därvid närmast på kreatursstocken inom landet och vissa andra jordbruksartiklar.

Jämsides därmed hava säkerligen synnerligen omfattande arbeten

inom produktionens skilda grenar blivit eftersatta under senaste tiden.

Särskilt belysande i sådant avseende torde vara stiltjen inom byggnadsindustrien.

De härutinnan och inom vissa andra grenar, ej minst på grund

av svårigheter att erhålla nödiga maskiner och andra materialier, nu eftersatta

arbeten kräva efter återgången till normala förhållanden sina stora

kapital. Dessa nu angivna förhållanden liksom även och ej minst framtidsutsikterna

för lånemarknaden inom landet torde mana till stor försiktighet

vid ordnandet av ny beskattning.

Som bekant har det enastående uppsving å det industriella området,

som inom vårt land gjort sig gällande under senaste årtiondet, till stor

del varit beroende på de tillskott av främmande kapital, som direkt eller

indirekt ställts till produktionens förfogande. Indirekt har detta skett

därigenom, att staten och de större kommunerna icke uppträtt såsom konkurrenter

på den inhemska lånemarknaden, direkt åter genom de stora krediter,

bankerna för sin förlagsgivande verksamhet kunnat anskaffa i utlandet.

Visserligen är den ekonomiska framtiden i Europa för närvarande höljd i

starkt dunkel. Så mycket torde man emellertid, utan fara att bliva emotsagd,

kunna påstå, att de främmande lånemarknaderna under ett flertal år framåt äro

stängda för såväl stat och kommuner som ock i nämnvärd omfattning för

bankerna. Den inhemska produktionens nettoöverskott skall alltså tillgodose

alla de lånebehov, som enligt hittills följd ordning för vårt lands

räkning täckts å såväl den inhemska som de utländska lånemarknaderna.

Att svårigheter därvidlag komma att uppstå, hur än beskattningen är

ordnad, torde kunna tagas för givet. Men i ännu högre grad skulle givetvis

dessa svårigheter göra sig gällande, om man i större utsträckning tillgrepe

skatter, utan att tillse att skatternas ingrepp i sparkapitalet i mer eller

mindre mån kompenserades genom sänkning i befolkningens egen konsumtion.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

I detta sammanhang tillåter jag mig framhålla, att, om icke särskilda

åtgärder vidtagas, genom utländska staters ekonomiska politik vårt

eget sparkapital kan bliva föremål för en konkurrens utifrån, som äventyrar

ett utflöde av kapital under tider, då allmänna och enskilda kapitalbehov

endast kunna tillgodoses av den inhemska lånemarknaden. Redan nu har

man från Tyskland och England hört dryftas åtgärder för mobilisering av

där placerade obligationer, utfärdade av andra stater eller kommuner och

företag i sådana stater, i syfte uppenbarligen att genom värdepapperens

återförsäljning förskaffa ökade tillgodohavanden utomlands, ^åtgärder i

samma riktning kunna otvivelaktigt väntas från andra länder, där våra

lån äro placerade. Genom sådana åtgärder och genom en målmedveten

ränte- och valutapolitik från utländska makters sida kan befaras, att kapital,

som eljest kunde ställas till den inhemska lånemarknadens disposition för

inhemska ändamål, komme att dragas ur landet. De anordningar, som till

förekommande av dylik kapitalexport behövde vidtagas, kunna icke nu av

mig angivas utan torde böra lämpas efter omständigheterna. För övrigt

faller denna fråga utom ramen för mitt uppdrag. Ett om ock mindre

effektivt medel att användas vid alltför stor import av utomlands nu placerade

svenska obligationer tillåter jag mig dock påpeka, nämligen höjning

av fondstämpeln för utifrån inköpta värdepapper.

Med vad jag senast anfört har jag velat ytterligare understryka behovet

att vid varje anordning i fiskaliskt syfte söka skydda det kapital,

varmed våra egna kapitalbehov i närmaste framtiden skola tillgodoses.

Jag är härmed inne på det centrala i förevarande fråga. Vilken anordning

de nya skatterna än få, vare sig man stannar vid tullar och acciser eller

vid andra konsumtionsskatter eller vid skatter av blandat slag, bör man låta

skatteanordningen hava till självständigt syftemål att begränsa konsumtionen.

Sparsamheten kan självfallet mindre sträckas till produktionens administrationskostnader,

dit jag i detta sammanhang räknar arbetslöner

över huvud taget. Tvärtom torde de stegrade prisen på alla livsförnödenheter

kräva ökning i sistnämnda slag av kostnader. Sparsamhetens krav

måste alltså närmast riktas till de enskilda konsumenterna. När man går

till verket med detta syftemål, har man uppenbarligen icke i tanke att

i skatteväg framtvinga begränsning i konsumtionen av varor, som äro av

beskaffenhet att tillhöra vad till livets nödtorft erfordras. Inskränkningen

i konsumtionen, framtvingad på nu angivet sätt, bör begränsas till förnödenheter,

vilka äro av natur att kunna betraktas såsom lyx- eller överflödsvaror

och som kunna utan skada för det allmänna välbefinnandet

undvaras, även om undvarandet i sig självt kan innebära ett offer, som

ålägges den enskilde för det allmännas väl.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

Med andra ord: beskattningen skall såvitt möjligt ej nedsätta den skattskyldiges

levnadsstandard. Denna synpunkt torde väl hava varit vägledande,

då man allmänneligen synes vid indirekt beskattning i fiskaliskt syfte med

förkärlek tillgripa de stora konsumtionsartiklarna sprit, tobak och kaffe eller,

såsom i England, te. En inskränkning i konsumtionen i fråga om dessa artiklar

kan nämligen icke sägas sänka levnadsstandarden hos den spritförtärande,

rökande eller katfedrickande. Däremot skulle så uppenbarligen vara

förhållandet, om man genom skattläggning fördyrade, utom oundgängliga

livsmedel, t. ex. hyreskontrakt genom stämpel, bränsle genom tull eller

accis m. in. Ävenledes ifrågasätter jag, huruvida icke vederbörandes levnadsstandard

skulle träffas genom en allmän s. k. nöjesskatt, särskilt som

denna skatt enligt hittills följd läggning och för ernående av fiskaliskt

tillfredsställande resultat möter den skattskyldige vid alla de tillfällen, där

scenisk konst bjudes. Jag är i varje fall icke säker på, att det i tider,

då man kräver en stark begränsning i materiella njutningsmedel, är lämpligt

att samtidigt genom fördyrande inskränka möjligheterna till immateriella

njutningar, helst man torde hava svårt att i skatteväg skilja mellan

förädlande och icke förädlande nöjen.

Det resonemang, jag nu sist fört, riktar sig helt allmänt taget emot

indirekta skatter eller specialskatter å verkliga förnödenhetsartiklar och

nöjen men hindrar ju ej, att den allmänna konsumtionsskatt, jag föreslår,

träffar de större utgifterna, de må vara gjorda för förnödenhetsartiklar

eller nöjen.

När sparsamhet skall på legal väg understrykas, tänker man så gott

som uteslutande på tullar och acciser. Medelst sådana skatter kan man

otvivelaktigt vinna stora resultat. Men hela syftemålet skulle dock ej, på

sätt jag senare skall visa, ernås, utan att den indirekta beskattningen kompletterades

med en direkt skatt.

Enligt den av mig tänkta planen skulle därför beskattningen taga

formen dels av höjda tullar och acciser å vissa varor dels ock av en författning

om en allmän konsumtionsskatt, som direkt drabbade de större

konsumenterna i samhället. Genom tullar och acciser, som träffade hela

det konsumerande folket, skulle man vinna, utom ökning i statsinkomsterna,

en allmän besparing, som delvis inskränkte konsumtionen av från utlandet

kommande artiklar. Den allmänna konsumtionsskatten skulle visserligen

hava samma syftemål, men detta syftemål skulle vinnas på den direkta

beskattningens väg genom beskattning av de större inkomsterna i den mån

dessa inkomster konsumerades d. v. s. genom en direkt beskattning, som,

till åtskillnad från den nu tillämpade, undantoge från skattskyldighet den

del av inkomsten, som icke konsumerades utan sparades.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

I anslutning till vad sålunda anförts och i Övrigt till den utredning

av ämnet, som vidare lämnas, utmynnar mitt förslag i följande skatter:

1) Höjda tullar å vissa rena lyxartiklar såsom finare pälsverk m. in.

2) Höjd tull å kaffe.

3) Höjd tull å spritdrycker och viner, i den mån gällande tullsatser

icke av handelstraktater ii ro bundna.

4) Höjd brännvinstillverkningsavgift.

5) Höjd maltdryckstillverkningsavgift.

6) En direkt skatt eller allmän progressiv konsumtionsskatt, som

träffar dels enskild inkomsttagare med inkomst av över 3,000 kronor eller,

där inkomsttagaren har flera än sig själv att försörja, med en för varje

familjemedlem växande inkomstgräns, dels ock aktiebolag och enskilda

bankbolag, allt med iakttagande i varje särskilt fall att det belopp, jag i

utredningen benämner sparkapitalet, hålles skattefritt.

Innan jag går att närmare redogöra för nämnda skatteförslag, innefattande

såväl indirekt som direkt beskattning, skall jag något stanna vid

en i detta sammanhang måhända lämplig framställning rörande de skilda

beskattningsformernas förhållande till kapitalbildningen inom landet. Dessförinnan

tillåter jag mig, under hänvisning till vad jag förut anfört, såsom

utgångspunkter för den nu ifrågasatta beskattningen fastslå, att skatterna

avse att täcka improduktiva statsutgifter, att skatterna komma att upptagas

under tider, då kapitalbildningen måste beräknas vara synnerligen knapp

i förhållande till behovet och till de krav, som samtidigt komma att ställas

på den svenska lånemarknaden, samt att, för undvikande av de olägenheter

som under sådana omständigheter kunna uppstå genom skatteuppbörden,

de nya skatterna böra så läggas, att desamma i görligaste mån nedsätta

konsumtionen d. v. s. tvinga till sparsamhet.

Vid behandlingen av frågan om de skilda beskattningsformernas förhållande

till kapitalbildningen inom landet eller det årliga sparkapitalet

skiljer jag mellan två slag av sparkapital, nämligen dels konsumenternas

eller de fysiska personernas dels ock bolagens; och åsyftar jag i sistnämnda

avseende de enskilda bankbolagens och aktiebolagens. Mot denna uppdelning

skulle ju kunna göras flera vägande invändningar, men dessa träffa

icke de slutledningar, till vilka jag med undersökningen kommer. I själva

verket kan också undersökningen i fråga om konsumenternas årliga sparkapital

och mina slutsatser därutinnan sägas beröra hela produktionens

sparkapital. Bolagens sparkapital är ju allenast en del därav och blir alltså

i resonemanget en underavdelning. Då jag detta oaktat särskilt behandlar

bolagens sparkapital, har detta skett av anledningar dels att disposi
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

9

tionen av bolagens sparkapital är underkastad vissa legala normer dels och

framför allt att den direkta beskattningen, även den jag tillåter mig föreslå,

bestämmer skiljaktiga grunder för beskattning av enskilda personer

och av bolag.

I form huvudsakligen av arbetslöner, kapitalräntor och vinster —

jag lämnar åsido jordräntefrågan — njuta enskilda personer sin direkta

inkomst av produktionen. Dessa inkomster konsumeras självfallet till allra

största delen och i konsumtionsutgifterna ingå till icke ringa belopp s. k.

indirekta skatter, som oftast ligga i priset för förnödenheter och andra

konsumtionsartiklar och eljest utgå i form av omsättningsskatter. Utöver

konsumtionsutgifter och indirekta skatter komma så direkta skatter. Vad

därefter återstår av de enskildes inkomster betecknar jag såsom konsumenternas

årliga sparkapital. Detta sparkapital kommer i stort sett produktionen

inom landet till godo, såsom ett tillägg till det i produktionen

redan investerade kapitalet.

I viss mån minskar varje ny skatt sparkapitalet. Men resultatet

blir olika, om beskattningen har formen av indirekt skatt, som utgår såsom

tull eller accis, eller om SKatten träffar direkt inkomsten och förmögenheten.

En indirekt skatt, varom här är fråga, fördelar sig nämligen

någorlunda jämnt över hela befolkningen, åtminstone om skatten drabbar

en allmännare förbrukningsartikel. Det ojämförligt största antalet av dem,

som träffas av skatten, hava så begränsade inkomster eller disponera av

andra orsaker sina inkomster på det sätt, att något nämnvärt sparande

icke kan äga eller i vart fall icke äger rum utöver det, som mer eller

mindre tvångsvis sker i form av pensionsavgifter, avgifter till vissa kassor,

föreningar o. d. I fråga om dessa inkomsttagare medför i regel därför

den indirekta skatten icke någon betydelsefullare minskning i ett sparkapital,

som eljest kunnat ställas till produktionens förfogande. Skattens

deprimerande inflytande å sparkapitalet begränsar sig i stort sett

till de större inkomsttagare, som kunna och vilja spara. Aven om dessa

inkomsttagare minskade sitt sparkapital med ett belopp, som fullt motsvarade

den på deras konsumtion av ifrågavarande artikel belöpande skatt,

stannade minskningen i sparkapitalet självfallet långt under beloppet för

den på hela folkets konsumtion fallande skattesumman.

En direkt skatt å inkomst och förmögenhet åter, särskilt om den

utgöres efter progressiv skala, har en alldeles motsatt verkan. I den mån den

träffar icke sparande, medför den visserligen av samma anledning som den

indirekta skatten icke någon nämnvärd nedgång i sparkapitalet. Skatten går

i dessa fall ut över konsumtionen, som nedpressas med skattens belopp.

Den direkta skatten träffar emellertid huvudsakligen eller åtminstone till

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt 213 höft. (AV 238). 2*

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

största delen av sitt sammanlagda belopp inkomsttagare, som med ringa

eller ingen begränsning av sin vanliga konsumtion kunna betala skatten.

Och på goda grunder måste man förutsätta, att vid den nu gängse organisationen

av den direkta beskattningen det stora flertalet av nämnda inkomst •

tagare, hellre än att i någon större omfattning begränsa sin vanliga konsumtion,

helt eller delvis gälda den direkta skatten med eljest sparade medel.

Med vad jag nu sagt har jag velat framhålla, att, medan den indirekta

skatten torde betalas utan större ingrepp i konsumenternas sparkapital,

den direkta skatten tenderar att medföra en skatten motsvarande minskning

i samma sparkapital eller produktionens nettoöverskott.

För att därefter slutföra min undersökning rörande sparkapitalets

förhållande till beskattningen övergår jag nu till bolagen. Med nettoöverskottet

å produktionen i ett bolags rörelse, sedan sålunda avdrag gjorts

för alla framställningskostnader, inbegripet indirekta skatter, ränta å lånt

kapital, arbetslöner och administrationskostnader, skola direkta skatter utbetalas,

det i företaget nedlagda egna kapitalet förräntas och därjämte

nödiga förbättringar, utvidgningar och nydaningar ske. I den mån årsvinsten

användes för sistnämnda ändamål, kommer det vid disposition av

vinsten till synes genom avsättning till bolagets fonder. Detta bolags

sparkapital torde i regel vara att söka icke å bankräkningar utan i bolagets

maskiner, inventarier och lager och alltså direkt medverkande till bolagets

egen produktiva utveckling.

En indirekt skatt, såsom t. ex. en tullavgift å en i produktionen

använd råvara, behöver icke innebära någon minskning i bolagets vinst än

mindre i dess sparkapital. Tullavgiften ingår nämligen såsom en del av

framställningskostnaderna och kan väl i regel, där icke merkostnaden redan

genom tekniska förbättringar och anordningar täckes, om icke helt så till

större delen överflyttas å köparen av den producerade varan genom förhöjning

av varans pris. Bolagets vinst röner sålunda mindre inflytande

av den indirekta beskattningen. Annorlunda ställer sig saken vid direkt

beskattning. Denna beskattning, enligt dess nu gällande läggning, går

direkt ut över vinsten och minskar densamma med ett mot skatten svarande

belopp. En minskning av vinsten måste i sin tur begränsa antingen

förräntningen av det egna kapitalet eller ock bolagets sparkapital

eller ock bäggedera. I sakens natur ligger, att ett företags hela ekonomi

i längden blir starkt beroende därav, att vinsten å produktionen lämnar

ränta å det i företaget nedlagda kapitalet, vare sig detta kapital är tillskjutet

av enskilda personer eller av allmänna medel och vare sig kapitalet

har form av lån eller aktiekapital. Utan att sådan förräntning äger

rum, är företaget för övrigt i allmänhet av ringa eller intet nationaleko
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majits nåd. proposition nr 238.

nomiskt värde för att icke suga av mindre an dylikt värde. I alla de

fall, dar bolags vinst förslår och disponeras, utom till avsättning till egna

fonder, jämväl till normal förräntning av aktiekapitalet, torde ock säkerligen

sagda förräntning i det längsta upprätthållas. Det ligger då nära

till hands att antaga, att där ny direkt skatt tillkommer och valet står

mellan minskad avsättning till fonden och minskad utdelning till aktieägarna,

aktieägarnas intressen tillgodoses och att förty behov, som utebliven

avsättning skulle hava fyllt, täckes lånevägen. 1 de fall, där vinsten

lämnar tillfälle till högre än vad jag kallar normal förräntning av kapitalet,

gör sig naturligtvis en dylik verkan av skattläggningen mindre

märkbar. Men i stort sett tenderar även då den direkta skatten att gå

ut över sparkapitalet eller den del av vinsten, som eljest omedelbarligen

skulle ingå i produktionen.

Av den nu lämnade framställningen framgår, att indirekta skatter,

åtminstone så vitt de träffa allmännare förbrukningsartiklar och alltså bliva

fiskalisk! givande, företrädesvis nedsätta konsumtionen, medan direkta skatter

hava benägenhet att minska sparkapitalet eller kapitalbildningen inom

landet. Vid varje skattereglering bör detta förhållande, såsom direkt inverkande

på produktionen, självfallet beaktas, ly vilken syn man än har

rörande produktionens organisation, vare sig man anser den nuvarande vara

den enda rätta eller man går till den andra ytterligheten och finner statens

övertagande av alla produktionsmedel och av förlagskapitalet utgöra

den slutgiltiga lösningen av de sociala problemen, lärer man dock kunna

enas därom, att ökningen av produktionen är en oeftergivlig förutsättning

för ökning av det allmänna välståndet, att en sådan ökning icke kan ske

utan fortsatt ökning av kapitalet och att, då man icke kan skapa kapital

av intet, man för ökning av kapitalet och därmed av det allmänna välståndet

är hänvisad till produktionens nettoöverskott.

Att jag icke med ledning härav åsyftar att bestrida riktigheten av

den direkta beskattningen framgår av vad tidigare anförts rörande statens

ställning såsom administratör av produktionen. Jag bestrider icke ens

riktigheten därav, att denna beskattning i allmänhet taget grundar sig på

den mer eller mindre formellt bestämda skatteförmågan. När produktionen

nätt en sådan utveckling, att, även om hela skattebördan omlades på den

nuvarande direkta beskattningens grund, tillräckligt sparkapital ändock

återstode för produktionens behov, skulle ur förevarande synpunkt icke

något vara att erinra mot en dylik omläggning. Detta torde dock, i förbigående

sagt, allenast vara ett tankeexperiment, vilket under nu rådande

krigsförhållanden framstår så mycket bjärtare som helt säkert för likvideringen

av krigs- och neutralitetskostnader den indirekta beskattningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 238.

ej blott i England, där så redan skett, utan även inom flertalet europeiska

stater måste tillgripas i synnerligen stor omfattning.

Mitt resonemang angående beskattningens inverkan på sparkapitalet

avser, såsom jag nämnde, icke att utgöra kritik av rådande skaf teförhållanden

utan är ämnat att tjäna till ledning vid angivande av grunderna

för en allmän konsumtionsskatt.

En direkt skatt är, må till en början framhållas, ett naturligt komplement

till en indirekt beskattning av lyx- och överflödsvaror. Undersökningen

rörande beskattningens förhållande till sparkapitalet visade, att

den indirekta skatten, vilken liksom den direkta skatten för flertalet skattskyldige

minskar de för konsumtion avsedda medlen, fördelar sig ojämnt

bland de skilda befolkningslagren. Visserligen bliva alla konsumenter

berörda av skatten men den bättre situerade inkomsttagaren har mindre

känning av bördan. Ur social synpunkt kan det under sådana omständigheter

icke anses annat än lämpligt, att sist nämnda inkomsttagare utöver

den allmänt fördelade indirekta beskattningen taga en särskild andel

av skattebördan i en eller annan form.

Men även om man frånser den ojämna fördelningen av skattebördan

vid den indirekta beskattningen, kvarstår alltid orubbat det förhållandet

att, hade man än så fria händer vid utbildningen av en beskattning av

lyx- och överflödsvaror, beskattningen ändock icke i åsyftat mått kunde träffa

lyxen och överflödet inom de samhällsklasser, som äro lättare i stånd att

spara. Genom tullar och acciser träffar man visserligen eu del till namnet

bestämda lyx- och överflödsartiklar. Men den stora enskilda konsumtionen,

som innefattas i ett mera obestämbart begrepp av lyx och överflöd, kan

på grund av sin natur icke nås annat än genom en allmän direkt konsumtionsbeskattning.

De krav, man ställer på en sådan lyxbeskattning

eller på en beskattning med syftemål att, genom ernående av en mot beskattningen

svarande nedsättning i konsumtionen, för produktionens egen

räkning skydda sparkapitalet, tillgodoses emellertid icke vid ökning av inkomst-

och förmögenhetsskatten.

Redan då Herr Statsrådet lämnade mig nu förevarande uppdrag,

förelåg ett i utkast utarbetat förslag till en omfattande konsumtionsskatt,

som hade formen av omsättningsskatt. Skatten, som utgjordes genom

stämpel å nota eller räkning, skulle träffa lyxen vid köp inom landet av

för att följa förslagets rubriker — kläder, vissa slags skodon, möbler

och artiklar för hemmets bekvämlighet, prydnad och belysning, husgeråd,

reseeffekter, vävnader, leksaker och parfymer. För detta ändamål skulle

man på förhand för varje särskild artikel, som folie under nämnda rubriker,

fastställa gränsen i värdet, där lyxen kunde anses vidtaga. I den

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

13

mån en artikel överstege sagda värde, skulle skatt utgöras med 20 procent

å överskjutande beloppet. Sålunda skulle t. ex. den, vilken för en

hel kostym kläder för herrar betalade mera än 80 kronor, vid räkningens

likviderande i skatt erlägga 20 procent av överskjutande belopp och alltså

för en kostym om 100 kronor i stämpelavgift 4 kronor.

I detta förslag ingick därjämte en motsvarande skattskyldighet vid

förtäring å restaurant eller kafé, då förtäringen för gång och person överstege

visst belopp, förslagsvis angivet till 4 kronor.

För att yttra sig över nu nämnda förslag ävensom över två andra

därmed sammanhängande utkast till skatteförfattningar tillkallades ett antal

sakkunniga personer. Dessa avstyrkte det förslag till konsumtionsbeskattning,

varför jag ovan redogjort. De avgörande skälen härför torde

jag i korthet kunna angiva vara följande.

Det vore synnerligen svårt om icke omöjligt att fastställa lyxgränsen

för alla de i förslaget omnämnda artiklarna. Utom det att denna

gräns växlade efter tid och ort, måste beaktas, att den dyrbarare artikeln

ofta nog i längden vore billigare än den mindre dyrbara. Dessa svårigheter

måste tillerkännas så mycket starkare vitsord, som frågan till stor

del gällde verkliga förnödenhetsartiklar. Förslaget innebure en fara för

yrkesskickligheten. Så skulle t. ex. de hantverksmässigt utförda artiklarna

kunna befaras komma över lyxgränsen och alltså bli starkt lidande i konkurrensen

med motsvarande artiklar, som framställts fabriksmässigt. Ja,

även förelåge fara att den enskilde skulle finna med sin fördel förenligt

att till skada för den inhemska produktionen utifrån i större utsträckning

taga sina förnödenhetsartiklar. Fn skatt av ifrågavarande beskaffenhet

skulle väcka stark ovilja hos allmänheten, som ständigt och jämnt skulle

mötas av statens skattekrävande hand. För effektiv kontroll och för uppbörden

skulle uppstå stora svårigheter. Man torde icke kunna undgå att

göra såväl säljare som köpare ansvariga för skattens erläggande. Under

sådana förhållanden skulle säljaren eller handlanden icke kunna mottaga

betalning för på kredit lämnade varor utan att skatten erlades. I praktiken

skulle detta leda till konsekvenser, än för staten, än för handlanden,

än för bäggedera beklagliga.

Ehuru jag i huvudsak på nu anförda skäl finner mig böra avstyrka

en beskattning av ifrågavarande slag, kan jag emellertid utan vidare instämma

i syftemålet med densamma. Därmed avses nämligen uppenbarligen

utformandet av en allmän konsumtionsskatt.

När jag i mina överväganden sålunda kommit dithän, att jag icke

kunnat åt den allmänna konsumtionsskatten giva formen av omsättnings
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

skatt eller annan indirekt skatteform, återgår jag till frågan om en allmän

direkt konsumtionsskatt, som i sig uppfyller fordringarna på en beskattning

av lyx- och överflödsvaror och samtidigt skyddar kapitalbildningen.

Inkomst- och förmögenhetsskatten liksom en var annan skatt kan

ju i alla de fall, där skatten trälfar inkomsttagare, som konsumerar hela

sin inkomst, sägas vara eu konsumtionsskatt. Och den progressiva inkomst-

och förmögenhetsskatten kan ju sägas bygga på den förutsättningen,

att den större inkomsttagaren skall kunna utan olägenhet minska sin konsumtion

både absolut och relativt taget i högre grad än den mindre inkomsttagaren.

Men en skatt, vilken liksom inkomst- och förmögenhetsskatten

skattlägger inkomster vare sig de konsumeras eller ej, kan beträffande

de högre inkomstgrupperna, där inkomsten överstiger den sedvanliga

konsumtionen, dock icke karaktäriseras såsom en konsumtionsskatt.

Och i tider, då det är av alldeles särskild betydelse, att ökade skatter icke

betalas med eljest sparade medel, fyller en inkomst- och förmögenhetsskatt

icke ens i de lägre inkomstgrupperna måttet för en konsumtionsskatt.

I sakens natur ligger, att man vid direkt beskattning liksom vid

indirekt måste för vinnande av nämnda ändamål söka träffa själva konsumtionen.

Detta visar hän på en ordning, varigenom till grund för

skattskyldigheten principiellt lägges icke inkomster utan utgifter. Konsumtionsskatten

skulle alltså stiga i mån som den enskilde inkomsttagarens

utgifter ökas och omvänt sjunka, när utgifterna minskas.

En direkt konsumtionsskatt, som bygger skattskyldigheten på utgifterna,

innebär i sig ett incitament till det sparande, som med ifrågavarande

skatteutredning avses, helst om i skatteskalan viss hänsyn tages

till såväl utgifternas och inkomsternas absoluta storlek som ock utgifternas

förhållande till inkomsterna. Om överhuvud taget en direkt

skatt skall kunna leda till frivillig nedsättning i konsumtionen, bör ett

sådant fall föreligga, då den enskilde finner sin skatt sjunka i mån som

han nedsätter sin konsumtion. En begränsning av konsumtionen av dylik

anledning går givetvis först och främst ut över lyx- och överflödsvaror.

Därmed skulle ett av syftemålen med skatten vara vunnet. Det

fiskaliska resultatet bestämmes av skatteskalan.

På håll, där man icke tvekar om lämpligheten av en förhöjning av

inkomst- och förmögenhetsskatten, synes man, efter vad jag trott mig

finna, befara, att andra åtgärder, som syfta till begränsning av konsumtionen,

skulle kunna medföra betänkliga konsekvenser i avseende å den

inhemska produktionen. Till sådana åtgärder skulle måhända även kunna

komma att räknas en direkt konsumtionsskatt. Utan att ingå på frågans

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 338.

15

nationalekonomiska sida tillåter jag mig framhålla, att konsumtionsskatten

helt sitkert till stor del kormne att gå ut över importerade varor. De rena

förbrukningsartiklar, som i vårt land produceras, kunna i regel icke karaktäriseras

såsom lyx- och överflödsvaror och äro i allmänhet ej heller beroende

allenast på avsättning å svensk marknad. Och på sätt jag vid den

närmare redogörelsen för den direkta konsumtionsskatten skall visa, kommer

skatten i stort sett endast att träffa utgifter, som gjorts för direkt

förbrukning, sålunda för rena konsumtionsartiklar.

Mot en allmän konsumtionsskatt skulle ju kunna invändas dels

att det ytterst ändock blir med inkomst, som den enskilde betalar

skatten, dels ock att till följd härav och då utgifternas storlek i regel

torde stå i ett något så när konstant förhållande till inkomsternas storlek,

konsumtionsskatten i allt fall bleve en förtäckt inkomstskatt. Dessa invändningar

kunna icke jävas, och har jag så mycket mindre anledning

att ingå i ett försök till motbevisning, som just dessa invändningar konstituera

konsumtionsskatten såsom en direkt beskattning utan att förtaga

konsumtionsskatten dess karaktär av komplement till en indirekt beskattning

å lyx- och överflödsvaror. För övrigt skulle det kanske icke vara

utan en viss betydelse, om vår inkomst- och förmögenhetsskatt i allmänhet

kompletterades med en till sparsamhet drivande faktor. De stora inkomsterna

komma alltid landet i en eller annan form till godo. Om de

stora utgifterna för konsumtion torde man däremot hava en annan mening.

Efter att sålunda helt allmänt hava motiverat de skilda skattefor- Tullar och

mer, i vilka jag tänkt mig frågan om beskattning av lyx- och överflöds- acciservaror

och begränsning av konsumtionen böra lösas, övergår jag att närmare

redogöra för de olika skatteförslagen och börjar med förut antydda

tullar och acciser.

Med den syn på frågan jag anslagit har först framställt sig det

spörsmålet, i avseende å vilka särskilda varor en begränsning av konsumtionen,

utan olägenhet för det allmänna välbefinnandet eller kanske i

vissa fall till båtnad därför, skulle kunna av folket göras. Jämsides därmed

har en undersökning av gällande tulltaxa gjorts för att utreda dels i

vad mån där upptagna varor äro att beteckna såsom lyx- eller överflödsartiklar

dels ock i vad mån en höjning av tullarna för sådana varor skulle

kunna ske utan hinder av gällande handelstraktater.

Vid denna sistnämnda undersökning har man rigoröst undantagit

varje vara eller art av vara, som skulle kunna anses hänförlig till de verkliga

förnödenhetsartiklarna. Men även om så icke ägt rum, skulle man

ändock, med hänsyn till gällande handelstraktater och tekniska svårighe
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

ter, hava funnit sig hänvisad till ett mindre antal tulltaxerubriker. Dessa

rubriker äro i tulltaxans nummerordning följande: ostron, kaviar m. m.,

konfityrer, pälsverk, konstgjorda blommor, prydnadsfjädrar och konstgjorda

fjäderpälsverk.

Rent principiellt sett vore det med hänsyn till naturen av ifrågavarande

beskattning såsom s. k. lyxbeskattning lämpligt, att eventuella tullförhöjningar

finge formen av värdetullar, som då bleve tillägg till de redan

förefintliga vikttullarna. Därigenom komme man i tillfälle att vid beskattningen

beakta relationen mellan de dyrbarare och de enklare slagen

av samma artikel. Ur tullteknisk synpunkt torde, efter vad jag trott mig

finna, hinder icke möta. Där praktiska skäl eljest icke talat för ett annat

förfarande, har därför nu föreslagna tullförhöjningar fått nyss angiven form.

I redogörelsen för undersökningen av tulltaxan har jag avsiktligt

undantagit kaffe och spritdrycker, därunder inbegripet viner, ävensom

tobak. Sedan tobaksfabrikationen monopoliserats och så nyligen som år

1915 varit föremål för skattereglering, torde tobaksbeskattningen nu böra

lämnas ur räkningen. I kaffe och spritdrycker äro för närvarande att

söka de störa konsumtionsartiklarna, som kunna göras till föremål för en

ytterligare skattläggning.

J CD CD C CD

Rörande kaffet torde, under hänvisning i övrigt till de utredningar

som i skattehänseende tid efter annan gjorts, kunna sägas dels att, om

än kaffet blivit en allmän förbrukningsartikel, kaffet icke kan räknas till

livets nödtorft, utan att detsamma med hänsyn till dess ringa näringsvärde

eller kanske rättare sagt brist på näringsvärde är att hänföra till

njutningsmedlen, dels ock, åtminstone för närvarande, att kaffet icke kan

ersättas av annan importvara.

Min egen mening om kaffets betydelse i den allmänna och privata

hushållningen torde jag bäst uttrycka med det påståendet, att, om av en

eller annan anledning verklig nöd hotade landet, som tvingade till en

genomgripande sparsamhet gent emot utlandet, det importförbud, som i

andra rummet borde ifrågakomma, skulle gälla kaffet. Såsom förnödenhetsartikel

kommer det långt ner på skalan, såsom kapitalförstörande står

det återigen mycket högt.

När det nu gäller att skaffa ökade inkomster vid en jämsides genomförd

konsumtionsminskning, håller jag alltså före, att kaffet bör komma

alldeles särskilt i beaktande.

Vid behov av importförbud satte jag kaffet i andra rummet. I det

forsta komme vid det nödtillfälle, varom jag talade, utan gensägelse spritdrycker

och viner. Alla torde vara eniga därom, att en begränsning i

konsumtionen i avseende å dessa varor icke kan vara till landets nackdel.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 238.

17

Då denna begränsning kan vinnas samtidigt med en alltför välbehövlig

ökning i statens inkomster, anser jag för min del lämpligt att nu föreslå

en höjning ej blott av tullen å dylika varor utan även av tillverkningsavgiften

å brännvin. Av liknande skäl synes mig också lämpligt, att tillverkningsskatten

å maltdrycker höjes.

Vid min utredning har jag självfallet allenast låtit de nationalekonomiska

och fiskaliska hänsynen tala. Då jag vid beräkningen av skatteresultaten

emellertid utgår därifrån, att desamma i deras helhet skola

kunna tagas i anspråk för täckande av statens utgifter, kan jag icke frånse

de ur andra synpunkter fastställda normerna för dispositionen av brännvinsmedlen.

Enligt nu därutinnan gällande beslut skulle nämligen till

äventyrs icke hela det belopp, som inflöte vid förhöjning av brännvinstillverkningsavgiften,

komma budgeten till godo. Långt viktigare normer och

genomgripande beslut ha dock fått vika för realiteter. I bestämmelserna

om brännvinsmedlens disposition borde därför eu ändring kunna vidtagas,

varigenom inflytande brännvinsmedel, även om de på grund av skatteförhöjningen

överstege det nu för budgeten beräknade maximibeloppet, finge

i deras helhet disponeras för täckande av utgifter. För min personliga

del är jag så mycket mindre tveksam om lämpligheten därav, som jag

håller före, att, därest statsmakterna av de skäl, folkhygieniska, ekonomiska

och moraliska, som anföras till stöd för totalförbud med avseende

å spritdrycker, skulle besluta sådant förbud, de budgetsekonomiska hindren

då helt säkert också kunna, oberoende av brännvinsmedlens belopp

och disposition, övervinnas.

I anslutning till vad nu anförts angående tullen å kaffe samt spritdrycker

och viner ävensom angående tillverkningsskatterna å brännvin och

maltdrycker innebär förslaget höjning av tullen å kaffe, obränt, från 12 öre

till 25 öre för kilogram, och i proportion härmed tullen å kaffe, bränt

och kaffesurrogat, från 20 öre till 42 öre, ävenledes för kilogram, samt

förhöjning av brännvinstillverkningsavgiften från 65 öre till 90 öre för

liter 50 % sprit och av maltdryckstillverkningsskatten efter en skala, som

lägges ungefär 20 procent över den nuvarande. Tullarna å spritdrycker

och viner hava höjts med iakttagande av nyssnämnda förslag och därav,

att spritdrycker och viner av dyrare beskaffenhet böra drabbas av högre

tullavgifter än de billigare slagen av samma varor.

Höjning av tullen å brännvin och sprit betingar ävenledes höjning

av tullsatserna med avseende å spritfernissa samt i brännvin och sprit

lösta eterarter.

Punschstämpeln har lämnats orörd, i ty att redan tullförhöjningen

å arrac medför en med övriga tullökningar jämförlig prisstegring å punschen.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 213 käft. (Nr 238.) 3*

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

De av mig ifrågasatta höjningarna av brännvins- och maltdryckstillverkningsavgifterna

skulle påkalla ändringar i kungl. förordningen den

11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin och i kungl. förordningen

den 7 augusti samma år angående tillverkning och beskattning av

maltdrycker. I 2 § av sistnämnda förordning föreskrives, att för malt,

som i bryggeri användes vid tillverkning av maltdryck, skall med visst

undantag erläggas skatt med 23 öre för varje kilogram, dock att för varje

bryggeri skatten för de första under tillverkningsåret avverkade 100,000

kilogrammen malt utgår med 17 öre för kilogram och för de nästa 100,000

kilogrammen med 20 öre för kilogram. En förhöjning av skatten med 20

procent medför, att skattesatserna skulle ökas till respektive 27,6, 20,4

och 24 öre. De ojämna skattesatserna böra måhända avjämnas till hela

ören, men har jag ansett mig sakna anledning att i frågans nuvarande

läge därom ingå i närmare undersökning.

Ovan ifrågasatta tullförhöjningar innefattas i härefter följande förslag

till ändrad lydelse av vissa rubriker i gällande tulltaxa. För jämförelses

skull återgivas dessförinnan samma rubriker i deras nuvarande lydelse.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

19

Nuvarande

lydelse av rubrikerna n:r 65, 144, 155, 156, 164, 183, 184, 185,

187, 188, 190, 224, 225, 226, 227, 228, 229, 609, 610, 624, 625, 626,

627, 628 och 629 i gällande tulltaxa.

Kvantitet

för tull- beräk-

Tullsats.

ningen.

Kronor

öre

65

Ostron, emballagets vikt inberäknad......

i kg.

—

15

Arnn. Ostronyngel eller ungostron, som i minsta dia-

meter eller bredd icke hålla 5 cm., må tullfritt in- föras i riket, därest vid införseln företes av veder- börande fiskeriintendent utfärdat intyg därom, att de- samma äro avsedda att användas uteslutande för od- lingsändamål.

144

Kaviar och saltad fiskrom, ej särskilt nämnd, samt

gåsleverpastej i bakverk eller i s. k. terriner,

även inkommande i hermetiskt tillslutna kärl

1 kg.

2

50

Anm. .Därest de i rubrikerna medtagna varor inkomma

i hermetisk tillslutna kärl, inräknas dessa i varans vikt.

Kaffe:

155

obränt .................

1 kg.

—

12

156

bränt eller rostat, även malet, samt kaffesurro-

gat, alla slag..............

1 kg.

—

20

164

Konfityrer, ej särskilt nämnda, vikten av askar,

papper, burkar, flaskor och dylikt emballage

inberäknad................

1 kg.

50

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kung1. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

183

184

Drycker.

Brännvin och sprit, alla slag, härunder även inbegripna

arrak, rom och konjak:

på fat, större eller mindre........

185

på andra kärl.............

Amu. 1. Vid förtullning av brännvin och sprit i kärl,

innehållande mindre än 250 liter, enligt de här ovan

för tullberäkning bestämda grunder skall tullavgiften

förhöjas, om varan är beredd av ris (arrak) eller av

socker (rom), med 75 öre per liter, meu eljest med

15 öre per liter.

Anm. 2. Brännvin och sprit av annan alkoholhalt än

den här ovan angivna reduceras till normalstyrka, eller

50 procent, på sätt därom är särskilt föreskrivet.

Anm. 3. Spritlösninger, icke drickbara, i vilka alkoholhalten

på grund av förefintligheten av lösta ämnen ej

kan direkt bestämmas, ävensom sprit i fast form hänföras

till spritfernissa.

Anm. 4. Fabriks- eller yrkesidkare, som styrker sig

innehava vederbörligt tillstånd att för tekniskt ändamål

använda skattefri finkelolja, äger att för enahanda

ändamål införa finkelolja, hållande minst 75 volymprocent

i koncentrerad klorkalciumlösning olöslig olja,

mot en tull av 75 öre per kg. utan avseende å alkoholhalten

med villkor, att han underkastar sig de

särskilda kontrollföreskrifter angående varans användning,

som meddelas av Konungen. Annan finkelolja

förtullas såsom brännvin och sprit.

Likör och absint; ävensom andra spritdrycker, försatta

med socker eller annat främmande ämne,

varigenom alkoholhalten angives oriktigt å provaren

..................

Kvantitet

för tullberäkningen.

Tullsats.

1 liter av

50 procents

alkoholhalt

vid

+ 15° C.

1 liter,

utan avseende

å

alkoholhalten.

1 lit.

Kronor öre

I1

85

50

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ta nåd. proposition nr 238.

21

187

188

!)190

Anmärkningar till n;r 183—185.

1. I n:r 183 —185 nämnda drycker må till riket

införas blott av den, som visar sig äga rätt försälja

brännvin.

2. I n:r 183—185 nämnda drycker må icke från

tullverket utlämnas annorledes än mot kvitto, utfärdat

av den, som är berättigad att införa dessa drycker,

dock att dylik dryck, som till brännvinsförsäljningsbolag

inkommit från utlandet, må mot kvitto

utlämnas till den, som visar sig hava erhållit bolagets

medgivande därtill.

3. Utan hinder av vad här ovan stadgats må

a) i n:r 183—185 nämnda drycker till riket införas

av den, som enligt särskilt stadgande äger åtnjuta

tullfrihet för från utlandet inkommande varor,

d) prov på nämnda drycker i vanlig ordning till riket

införas av vederbörligen legitimerad handelsresande,

c) resande, som ankommit från utrikes ort, för eget

bruk införa hit hänförliga drycker intill högst en

liter,

d) till skeppsproviant hänförliga drycker av här ifrågavarande

slag behandlas på sätt därom är särskilt

föreskrivet.

4. Angående villkoren för införsel av hit hänförliga

varor för vetenskapligt, medicinskt, tekniskt, industriellt

eller likartat ändamål eller för apoteksbehov

gäller vad Konungen därom stadgat.

Vin:

på fat, större eller mindre:

av mer än 14 men icke över 25 procents

alkoholhalt.............

på andra kärl:

musserande..............

icke musserande:

av mer än 14 men icke över 25 procents

alkoholhalt.............

Kvantitet

för tullberäkningen.

Tullsats.

1 kg.

1 lit.

1 lit.

Kronor öre

65

Anm. Vin av mer än 25 procents alkoholhalt tullbehandlas

såsom likör.

’) Här avses överenskommelsen den 2 december 1908 angående handelsförbindelserna med Frankrike.

s) Beröres såväl av den under '') omförmälda överenskommelsen med Frankrike som av bandelstraktaten

den 2 maj 1911 med Tyska riket.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

Kvantitet

för tull- beräk-

Tullsats.

ningen.

Pälsverk:

Kronor

öre

beredda, lösa:

224

av sibiriskt lamm (ej persian), tibet, hamster,

murmel, nutria, bisam, kanin eller hare .

1 kg.

—

50

225

andra slag.........•.....

beredda, hopsydda skinn samt delvis bearbetade

1 kg.

l

—

persedlar, såsom foder:

226

av får, get, ren, hund, varg, vanlig räv,

katt, häst- eller nötkreatur, sibiriskt lamm

(ej persian), tibet, hamster, murmel, nutria

bisam, kanin eller hare; ävensom konst-

gjorda svansar ............

1 kg.

3

—

227

andra slag...............

1 kg.

6

—

Anm. till n:r 226 och 227. Avseende fästes ej vid

sömnadsarbete, som endast avser att återställa skin- net till dess naturliga utseende.

fullfärdiga persedlar med pälsverk till övertyg

eller foder, såsom mössor, muffar, boor, päl- sar, kappor och fotsackar:

av får, get, ren, hund, varg, vanlig räv, katt,

228

häst- eller nötkreatur, sibiriskt lamm (ej

persian), tibet, hamster, murmel, nutria,

bisam, kanin eller hare........

1 kg.

6

—

229

andra slag...............

Anm. till n:r 210—229. Avdrag i vikten medgives ej

1 kg.

9

för askar, papper och dylikt omslag, ej häller för in- lägg eller kartor.

609

Konstgjorda blommor, frukter och växter, förfär-

digade huvudsakligen av spånadsvaror, papper,

halm eller andra dylika ämnen; ävensom till

prydnadsändamål avsedda, av enahanda mate- rialier förfärdigade efterbildningar av fjärilar,

skalbaggar, prydnadsfjädrar och dylikt . . .

1 kg.

15

610

Delar till konstgjorda blommor och andra i näst-

föregående rubrik upptagna artiklar.....

1 kg.

6

—

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj-.ts nåd. proposition nr 238.

23

624

625

626

627

628

629

1117

1226

Anm. Med delar till konstgjorda blommor o. s. v. förstås

blad för sig (även om de äro i botanisk mening

sammansatta), ax för sig, knoppar för sig o. s. v.,

lösa eller buntade, men ej annorledes sammanbunda.

Anm. till n:r 605—610. Avdrag i vikten medgives

ej för askar, papper och dylikt omslag, ej häller för

kartor och inlägg.

Kvantitet

för tullberäkniugcn.

Tullsats.

Kronor

Prydnadsfjädrar (plymer):

strutsfjädrar:

oarbetade ...............

arbetade, s. k. oäkta härunder inbegripna .

andra slag:

oarbetade ...............

arbetade ................

Anm. Såsom prydnadsfjädrar tullbehandlas även hela

fågelskinn samt hela vingar och andra befjädrade delar

av fåglar, allt försåvitt varan kan anses avsedd till

montering av hattar eller till annat prydnadsändamål.

Konstgjort fjäderpälsverk:

av strutsfjäder..............

andra slag................

Fernissa:

sprit-, med eller utan tillsats av färgämne . .

Anm. För spritfernissa, som inkommer i kärl, innehållande

mer än 20 kg., och i vilken spriten vid tullbehandlingen

denatureras, på sätt därom särskilt är

föreskrivet, utgår tullen med endast 40 öre per kg.

Eterarter, flytande, enkla eller sammansatta, såsom

salpetereter, ättiketer, frukteter, ävensom konjak-,

rom- och arrakessens samt i brännvin eller

sprit lösta eterarter, ej särskilt nämnda, kärlens

vikt inberäknad.............

Anm. Av de till denna rubrik hänförliga artiklar må

eter och eter spirituosus eller s. k. Hoffmans droppar

införas endast av apoteksföreståndare eller, efter kommerskollegii

prövning, av näringsidkare, som styrker

sig hava behov av dylika varor för åstadkommande av

sina tillverkningar.

1 kg.

1 kg.

1 kg.

1 kg.

1 kg.

1 kg.

1 kg
-

1

60

2

50

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 238.

Förslag

till

ändrad lydelse av rubrikerna n:r 65, 144, 155,156,164,183,184,

185, 187, 188, 190, 224, 225, 226, 227, 228, 229, 609, 610, 624, 625,

626, 627, 628 och 629 i gällande tulltaxa.

Kvantitet

för tull- beräk-

Tullsats.

ningen.

Kronor

öre

65

Ostron, emballagets vikt inberäknad......

1 kg.

—

50

Anm. Ostronyngel eller ungostron, som i minsta diameter

eller bredd icke hålla 5 cm., må tullfritt införas i riket,

därest vid införseln företes av vederbörande fiskeriiuten-

dent utfärdat intyg därom, att desamma äro avsedda

att användas uteslutande för odlingsändamål.

144

Kaviar och saltad fiskrom, ej särskilt nämnd, samt

gåsleverpastej i bakverk eller i s. k. terriner,

f 1 k£-

2

50

även inkommande i hermetiskt tillslutna kärl .

'' jämte tilläggsavgift:

Anm. Därest de i rubriken upptagna varor inkomma i

(100 kr.

10

hermetiskt tillslutna kärl, inräknas dessa i varans vikt.

Kaffe:

155

obränt ..................

1 kg.

—

25

156

bränt eller rostat, även malet, samt kaffesurro-

gat, alla slag..............

1 kg.

—

42

164

Konfityrer, ej särskilt nämnda, vikten av askar, pap- per, burkar, flaskor och dylikt emballage inbe- räknad ..................

1 kg.

1

s. 25 Kontrollera mot PDF

KungI. May. ta nåd. proposition nr 238.

25

183

184

Drycker.

Brännvin och sprit, alla slag, härunder även inbegripna

arrak, rom och konjak:

på fat, större eller mindre

på andra kärl..............

Anm. 1. Vid förtullning av brännvin och sprit i kärl,

innehållande mindre än 250 liter, enligt de här ovan

för tullberäkning bestämda grunder, skall tullavgiften förhöjas,

om varan är beredd av ris (arrak) eller av socker

(rom), med 75 öre per liter, men eljest med 15 öre per liter.

Anm. 2. Brännnvin och sprit av annan alkoholhalt än

den här ovan angivna reduceras till norraalstyrka, eller

50 procent, på sätt därom är särskilt föreskrivet.

Anm. 3. Spritlösningar, icke drickbara, i vilka alkoholhalten

på grund av förefintligheten av lösta ämnen ej

kan direkt bestämmas, ävensom sprit i fast form hänföras

till spritfernissa.

Anm. 4. Fabriks- eller yrkesidkare, som styrker sig innehava

vederbörligt tillstånd att för tekniskt ändamål använda

skattefri finkelolja, äger att för enahanda ändamål

införa finkelolja, hållande minst 75 volymprocent i

koncentrerad klorkalciumlösning olöslig olja, mot en tull

av 75 öre pr kg. utan avseende å alkoholhalten, med

villkor, att han underkastar sig de särskilda kontrollföreskrifter

angående varans användning, som meddelas

av Konungen. Annan finkelolja förtullas såsom brännvin

och sprit.

Kvantitet

för tullberäkningen.

TnllBat8.

Kronor öre

1 liter av

50 procents

alkoholbalt

vid

+ 15° C.

1 liter,

utan avseende

å

alkoholhalten.

2

25

35

185

Likör och absint; ävensom andra spritdrycker, försatta

med socker eller annat främmande ämne,

varigenom alkoholhalten angives oriktigt å provaren

..................

1 lit.

75

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 213 Käft. (Nr 238). 4*

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

Anmärkningar till n:r 183—185.

1. I n:r 183—185 nämnda drycker må till riket införas

blott av den, som visar sig äga rätt att försälja brännvin.

2. I n:r 183—185 nämnda drycker må icke från tullverket

utlämnas annorledes än mot kvitto, utfärdat av

den, som är berättigad att införa dessa drycker, dock

att dylik dryck, som till brännvinsförsäljningsbolag

inkommit från utlandet, må mot kvitto utlämnas till

den, som visar sig hava erhållit bolagets medgivande

därtill.

3. Utan hinder av vad här ovan stadgats må

a) i n:r 183—185 nämnda drycker till riket införas

av den, som enligt särskilt stadgande äger åtnjuta

tullfrihet för från utlandet inkommande varor,

b) prov på nämnda drycker i vanlig ordning till

riket införas av vederbörligen legitimerad handelsresande,

c) resande, som ankommit från utrikes ort, för eget

bruk införa hit hänförliga drycker intill högst

en liter,

d) till skeppsproviant hänförliga drycker av här

ifrågavarande slag behandlas på sätt därom är

särskilt föreskrivet.

4. Angående villkoren för införsel av hit hänförliga

varor för vetenskapligt, medicinskt, tekniskt, industriellt

eller likartat ändamål eller för apoteksbehov

gäller vad Konungen därom stadgat.

Kvantitet

för tullberäkningen.

Tullsats.

Kronor öre

187

188

*a) 190

Vin:

på fat, större eller mindre:

av mer än 14 men icke över 25 procents

alkoholhalt..............

på andra kärl:

musserande...............

icke musserande:

av mer än 14 men icke över 25 procents

alkoholhalt.............

Anm. Vin av mer än 25 procents alkoholhalt tullbehandlas

såsom likör. *)

1 kg.

1 lit.

1 lit.

35

*) Beröres såväl av överenskommelsen den 2 december 1908 angående handelsförbindelserna med

Frankrike som av handelstraktaten den 2 maj 1911 med Tyska riket.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.tx nåd. proposition nr 238.

27

Kvantitet

för tull- beräk-

Tullsats.

ningen.

Kronor

öre

Pälsverk:

beredda, lösa:

224

av sibiriskt lamm (ej persian), tibet, hamster,

( Ikg.

—

50

munn el, nutria, bisam, kanin eller hare . .

'' iämte tilläggsavgift:

llOO kr.

10

—

1 Ikg.

i

225

andra slag...............

: jämte tilläggsavgift:

(100 kr.

10

beredda, hopsydda skinn samt delvis bearbetade

persedlar, såsom foder:

226

av får, get, ren, hund, varg, vanlig i''äv, katt,

häst- eller nötkreatur, sibiriskt lamm (ej

persian), tibet, hamster, murmel, nutria, bi- sam, kanin eller hare; ävensom konstgjorda

[ Ikg.

3

svansar ................

c jämte tilläggsavgift:

1100 kr.

10

—

( 1 kg.

6

—

227

andra slag...............

J jämte tilläggsavgift:

Anm. till n:r 226 och 227. Avseende fästes ej vid söm-

(100 kr.

10

—

nadsarbete, som endast avser att återställa skinnet till

dess naturliga utseende

fullfärdiga persedlar med pälsverk till övertyg

eller foder, såsom mössor, muffar, boor, pälsar,

kappor och fotsackar:

228

av får, get, ren, hund, varg, vanlig räv, katt,

häst- eller nötkreatur, sibiriskt lamm (ej

persian), tibet, hamster, murmel, nutria, bi-

i 1 kg.

6

—

sam, kanin eller hare.........

! iämte tilläggsavgift:

1100 kr.

10

—

( 1 kff.

9

—

229

andra slag..............

; iämte tilläggsavgift:

Anm. till n:r 210—229. Avdrag i vikten medgives ej

(100 kr.

10

för askar, papper och dylikt omslag, ej heller för in- lägg eller kartor.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

Kvantitet

för tnll- beräk-

Tullsats.

ningen.

609

Konstgjorda blommor, frukter och växter, förfär- digade huvudsakligen av spånadsvaror, papper,

halm eller andra dylika ämnen; ävensom till

prydnadsändamål avsedda, av enahanda materia-

Kronor

öre

lier förfärdigade efterbildningar av fjärilar, skal- baggar, prynadsfjädrar och dylikt......

i kg.

20

_

610

Delar till konstgjorda blommor och andra i näst-

föregående rubrik upptagna artiklar.....

i kg.

8

—

Anm. Med delar till konstgjorda blommor o. s. v. för-

stås blad för sig (även om de äro i botanisk mening

sammansatta), ax för sig, knoppar för sig o. s. v., lösa

eller buntade, men ej annorledes sammanbundna.

Anm. till n:r 605—610. Avdrag i vikten medgives ej

för askar, papper och dylikt omslag, ej heller för kartor

och inlägg.

Prydnadsfjädrar (plymer):

strutsfjädrar:

I Ikg-

15

—

624

oarbetade................

; jämte tilläggsavgift:

(100 kr.

10

—

[ lk

40

—

625

arbetade, s. k. oäkta härunder inbegripna . .

•

: jämte tilläggsavgift:

|100 10 kr.

—

andra slag:

1 1 kg.

10

—

626

oarbetade................

J jämte tilläggsavgift:

(100 kr.

10

—

( Ikg-

30

—

627

arbetade ................

'' jämte tilläggsavgift:

Anm. Såsom prydnadsfjädrar tullbehandlas även hela

(100 kr.

10

—

fågelskinn samt hela vingar och andra befjädrade delar

av fåglar, allt försåvitt varan kan anses avsedd till mon-

tering av hattar eller till annat prydnadsändamål.

Konstgj ort fj äderpälsverk:

f 1 kg-

40

—

628

av strutsfjäder...............

: jämte tilläggsavgift:

(100 kr.

10

—

1 1 kg.

30

—

629

andra slag................

c jämte tilläggsavgift:

(100 kr.| 10

—

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

29

Kvantitet

för tnll- beräk- ningen.

Tullsats.

1117

Fernissa:

sprit-, med eller utan tillsats av färgämne . .

Anm. För spritfernissor, som inkommer i kärl, innehål- lande mer än 20 kg., och i vilka spriten vid tullbehand- lingen denatureras, på sätt därom särskilt är föreskrivet,

utgår tullen med endast 40 öre per kg.

1 kg.

Kronor

i

öre

88

1226

Eterarter, Bytande, enkla eller sammansatta, såsom

salpetereter, ättiketer, frukteter, ävensom konjak-,

rom- och arrakessens samt i brännvin eller sprit

lösta eterarter, ej särskilt nämnda, kärlens vikt

inberäknad................

1 kg.

3

Anm. Av de till denna rubrik hänförliga artiklar må

eter och eter spirituosus eller s. k. Hoffmans droppar

införas endast av apoteksföreståndare eller, efter kom- merskollegii prövning, av näringsidkare, som styrker sig

hava behov av dylika varor för åstadkommande av sina

tillverkningar.

Efter att sålunda hava redogjort för den indirekta beskattning, som Skatteresulmitt

förslag till s. k. lyxbeskattning innebär, övergår jag att beräkna det avleendei

fiskaliska resultatet av acciser och tullar. tullar och

Brännvinstillverkningsskatten har i 1917 års riksstat upptagits till acctser13,

000,000 kronor. Till grund för denna beräkning torde hava legat en

av kontrollstyrelsen till statskontoret lämnad uppgift, enligt vilken antalet

beskattningsbara liter brännvin för tillverkningsåret 1915—1916 beräknats

utgöra 21,266,000, för vilka tillverkningsskatt å 65 öre per liter skulle

uppgå till 13,882,900 kronor. Med avjämning nedåt hade man stannat vid

omförmälda belopp 13,000,000 kronor. Med den nu föreslagna skatten av

90 öre per liter skulle för samma litertal skatteinkomsten stiga till 19,139,400

kronor, vilket belopp i anslutning till den vid nyssnämnda beräkning gjorda

reduceringen torde höra avjämnas nedåt till 18,000,000 kronor. Med hänsyn

till den minskning i förbrukningen av spritdrycker, som en höjd tillverkningsavgift

jämte numera vidtagna nya restriktioner i avseende å försäljning

och utskänkning av sådana drycker får antagas medföra, torde en

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

ytterligare reducering av beloppet böra vidtagas, vadan jag å denna inkomsttitel

beräknar en merinkomst av 4,500,000 kronor.

Maltskatten har i statsverkspropositionen bland statsverkets inkomster

för år 1917 beräknats till 5,400,000 kronor. Med den av mig

föreslagna höjningen av skattesatserna med 20 procent torde man kunna

antaga, att ytterligare omkring 1,000,000 kronor i maltskatt skulle tillföras

statskassan.

Vidkommande slutligen inkomsten av de föreslagna tullförhöjningarna

har beräkningen härutinnan grundats å uppgifter angående införsel

av vederbörande varuslag, som stå att hämta från den officiella statistiken

för åren 1912 och 1913. Av lätt insedda skäl hava de uppgifter,

som avse krigsåret 1914, lämnats å sido.

Såsom framgår av följande tablå hava för däri upptagna varor införseln

och tullinkomsterna för åren 1912 och 1913 utgjort:

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 238.

31

19 12.

19 13

Ru- brikn:r

i tull- taxan.

Varuslag.

Kvantitet.

Värde i

kronor.

Tull- sats i

kronor

per an- given

kvan- titets- enhet.

Beräk- nad tull- inkomst

i kronor.

Kvantitet.

Värde i

kronor.

Tull- sats i

kronor

per an- given

kvan- titets- enhet.

Beräk- nad tull- inkomst

i kronor.

65

Ostron...........

kg

149,957

197,943

0-15

22,494

kg

155,377

239,281

0-16

23,307

144

Kaviar och gåsleverpastej . .

»

13,342

176,700

2-50

33,356

»

12,592

164,667

2-50

31,481

155

Kaffe: obränt........

>

30,575,949

38,219,936

0 12

3,669,114

>

34,087,366

39,200,471

0-12

4,090,484

156

bränt och kaffesurrogat

131,314

183,231

0''20

26,263

>

164,768

249,296

0''20

32,954

164

Konfityrer.........

>

567,424

640,891

0-50

283,715

>

548,285

652,441

0 50

274,143

183

Brännvin och sprit:

på fat..........

liter ä

50 % 2,788,673

3,505,179

2) 100

l)2,788,673

liter ä

50 % 2,897,726

3,633,279

2) l-oo

2,927,787

184

på andra kärl......

liter

123.081

427,062

2) 2-00

246,162

liter

131,554

450,285

2) 2-00

263,108

185

Likör och absint......

>

78,217

303,265

2-50

195,543

>

79,425

306,592

2,50

198,563

187

Vin:

på fat:

av mer än 14 men icke

över 25 % alkobolbalt .

kg

1,366,632

1,592,602

0''65

888,311

kg

1,414,058

1.664,544

0-65

919,138

188

på andra kärl:

musserande.......

liter

374,324

1,991,840

2-oo

748,648

liter

367,167

1,947,781

2 00

734,334

190

icke musserande:

av mer än 14 men icke

över 25 % alkoholhalt .

»

75,834

118,960

100

75,834

y

72,760

115,791

l-oo

72,760

224

Pälsverk:

beredda, lösa:

av sibiriskt lamm m. m.

kg

44,357

1,330,710

0''50

22,179

kg

47,839

1,435,170

0-50

23,920

225

andra slag.......

>

10,981

2,196,200

100

10,981

y

13,557

2,711,400

1-00

13,557

226

beredda, hopsydda skinn

m. m.:

av får, get, sibiriskt lamm

m. m.........

>

4,440

111,000

3 00

13,320

>

4,997

124,925

300

14,991

227

andra slag.......

>

798

159,600

6-00

4,78b

>

465

93,000

600

2,790

228

fullfårdiga persedlar med

pälsverk till övertyg eller

foder:

av får, get, sibiriskt lamm

m. m.........

>

864

43,200

6-00

5,184

>

996

49,800

6-00

5,976

229

andra slag.......

>

327

98,100

9''00

2,898

>

498

149,400

9 oo

4,482

609

Konstgjorda blommor m. m. .

»

7,392

243,936

15-00

110,880

>

10,070

332,310

15-oo

151,050

610

Delar därav........

>

1,139

11,390

6-00

6,834

>

1,182

11,820

6-00

7,092

624

Prydnadsfjädrar (plymer):

strutsfjädrar:

oarbetade .......

gr

108,200

21,640

0015

1,623

gr

199,905

49,976

0-015

2,999

625

arbetade ........

>

1,782,771

445,693

0-04

71,311

>

2,523,030

756,909

0-04

100,921

626

andra slag:

oarbetade .......

>

11,030

1,103

0-01

no

>

28,450

2,845

0-01

285

627

arbetade ........

>

2,269,092

272,291

O03

68,073

y

2,557,451

306,894

003

76,724

628

Konstgjort fjäderpälsverk:

av strutsfjäder......

>

34,614

10,384

0-04

1,385

y

102,183

30,655

004

4,087

629

andra slag........

>

64,000

9,600

003

l,920j

y

87,728

13,159

003

2,632

Summa

—

- 1

—

9,299,59»

- 1

—

—

9,979,565

*) Utgör minimibelopp.

*) Se anm. 1 till tulltaxerubrikerna 183 och 184.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

Utgående från medeltalet för införseln av nedannämnda varuslag

åren 1912 och 1913, skulle tullinkomsterna vid av mig föreslagna höjda

tullsatserna ökas på sätt denna sammanställning utvisar:

Ru-

Varuslag.

Värde

Tullsats

i kronor

Beräknad

tullinkomst

i kronor.

i tull- taxan.

i kronor.

efter

vikt.

efter

värde.

65

Ostron...............

kg

152,667

218,612

0-50

- -

76,334

144

Kaviar och gåsleverpastej......

>

12,967

170,683

2-50

10 %

49,486

155

Kaffe: obränt............

>

32,331,657

38.710,203

0''25

—

8,082,914

156

bränt och kaffesurrogat.....

»

148,041

216,263

0-42

—

62,177

164

Konfltyrer.............

>

557,854

646,666

loo

—

557,854

183

Brännvin och sprit:

på fat..............

liter a

50% 2,843,199

3,569,229

2)l''2ö

_

>) 3.553,999

184

på andra kärl..........

liter

127,317

438,673

*)2-50

—

318,292

185

Likör och absint ..........

>

78,821

304,928

3-75

—

295,579

187

Vin:

på fat:

av mer än 14 men icke över 25 %

alkoholhalt..........

kg

1,390,345

1,628,573

1-00

1,390,345

188

på andra kärl:

musserande...........

liter

370,745

1,969,810

4-oo

_

1,482,980

190

icke musserande:

av mer än 14 men icke över 25 %

alkoholhalt.........

>

74,297

117,375

135

100,301

224

Pälsverk:

beredda lösa:

av sibiriskt lamm m. m.....

kg

46,098

1,382,940

0’50

10 %

161,343

225

andra slag...........

>

12,269

2,453,800

l-oo

10 %

257,649

226

beredda, hopsydda skinn m. m.:

av får, get, sibiriskt lamm m. m..

>

4,718

117,962

300

10 *

25,950

227

andra slag...........

»

631

126,300

6-oo

10 %

16,416

228

fullfärdiga persedlar med pälsverk till

övertyg eller foder:

av får, get, sibiriskt lamm m. m. .

andra slag...........

>

930

46,500

600

10 %

10,230

229

»

412

123,750

9''00

10 %

16,083

609

Konstgjorda blommor m. m......

>

8,731

288,123

2000

—

174,620

610

Delar därav...........

>

1,160

11,605

8-00

—

9,280

624

Prydnadsfjädrar (plymer):

strutsfjädrar:

oarbetade...........

gr

154.052

35,808

0015

10 %

5,892

625

arbetade ............

>

2.152,900

601,301

0-04

10 %

146,246

626

andra slag:

oarbetade ...........

19,740

1,974

Ooi

10 %

394

627

arbetade ............

»

2,413,271

289.592

0''03

10 %

101,357

628

Konstgjort fjäderpälsverk:

av strutsfjäder..........

»

68,398

20,519

004

10 %

4,788

629

andra slag............

>

75,864

11,379

0''03

10 %

3,414

Summa

—

—

—

16,903.923

) Utgör minimibelopp.

'') Se anm. 1 till tulltaxerubrikerna 183 och 184.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

När jag nu går att i korthet helt approximativt angiva det fiskaliska

resultatet av föreslagna tullförhöjningar, får jag framhålla, att jag, i anslutning

till vad förut anförts rörande beskattningens inverkan på konsumtionen,

ansett mig för säkerhets skull böra räkna med att konsumtionen

av beskattad vara kommer att nedgå med minst tullförhöjningens belopp.

Skulle sålunda t. ex. en vara genom tullförhöjningen fördyras med 10

procent av sitt vanliga nu gällande handelsvärde, har man efter sådan beräkningsgrund

att vänta en nedgång i konsumtionen med minst 10 procent.

Vid uppskattningen av det fiskaliska resultatet har jag alltså utgått

från eu fast minimigräns i fråga om konsumtionens nedgång. På grund

av rådande osäkra förhållanden har jag dessutom ansett försiktigheten

bjuda att så gott som över hela linjen räkna med en ännu starkare, om

ock tillfällig konsumtionsminskning under närmaste året.

Med detta förord övergår jag till angivande av den approximativa

avkastningen av de skilda grupperna tullförhöjningar.

Enligt förestående tablåer hava de under åren 1912 och 1913 införda

kvantiteter av spritdrycker och viner dragit tillhopa tullavgifter i årligt

medeltal av ungefär 5,000,000 kronor. Med de föreslagna höjda tullsatserna

skulle tullinkomsterna för dessa varuslag vid konstant storlek för

importen stiga med ungefär 2,100,000 kronor till 7,100,000 kronor. Nödig

försiktighet torde vara iakttagen, om man vid tullförhöjningarna räknar

med en sådan nedgång i den verkliga importen, att meravkastningen å

tullavgifterna för spritdrycker och viner uppskattas till 1,000,000 kronor.

Importen av kaffe, obränt, bär under åren 1912 och 1913 uppgått

i medeltal till ungefär 32,300,000 kilogram. Efter 12 öre pr kilogram

uppgår tullavgiften för nämnda kvantitet till 3,876,000 kronor. Vid en

tullförhöjning av kaffet räknar jag med en nedgång i konsumtionen till

30,000,000 kilogram, som efter en tull av 25 öre pr kilogram skulle lämna

i tullinkomst 7,500,000 kronor. Merinkomsten skulle då uppgå till i runt

tal 3,600,000 kronor.

Vid denna approximativa beräkning anser jag mig kunna lämna å

sido de jämförelsevis ringa poster bränt kaffe och kaffesurrogat, som importeras.

Enligt de förenämnda tablåerna uppgå tullavgifterna, efter nu gällande

grunder, för däri omförmälda varor, med undantag av kaffe och kaffesurrogat

samt spritdrycker och viner, i medeltal till . . kronor 700,744

samt efter av mig föreslagna förhöjningar till .... » 1,617,336

Skillnaden....................kronor 916,592

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 213 käft. (Nr 238.) 5*

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

skulle förty motsvara den merinkomst, staten skulle erhålla efter införandet

av de höjda tullsatserna å varorna i fråga. Härvid anser jag mig

emellertid böra stanna vid en beräknad merinkomst av 400,000 kronor.

En sammanfattning av de gjorda beräkningarna giver alltså vid handen,

att den ökade inkomst, statsverket kunde påräkna genom föreslagen

höjning av accis- och tullavgifter, skulle uppgå till:

i brännvinstillverkningsskatt

i maltskatt.......

i tullavgifter:

spritdrycker och viner

kaffe.......

övriga......

. . . . kronor 4,500,000

. . . . » 1,000,000

. . . . » 1,000,000

. . . . » 3,600,000

. . . . > 400,000

Summa kronor 10,500,000

Efter att sålunda hava slutfört redogörelsen för de tullar och acciser,

som skulle ingå i skatteprogrammet, övergår jag till en närmare utredning

om den s. k. lyxbeskattningens realiserande på den direkta beskattningens

område.

Den direkta Det har redan framhållits, att en beskattning av konsumtionen av lyx
tionsskatten

och överflödsvaror icke skulle erhålla en jämn fördelning mellan folklagren och

beträffande i varje fall icke fullt nå sitt ena, viktiga ändamål eller en allmän nedsättning

personer i konsumtionen av ifrågavarande slag av varor, om man inskränkte sig till

höjning av vissa tullar och accisser. För ändamålets vinnande måste anordnas

en allmän direkt konsumtionsskatt. Jag har ävenledes framhållit, hurusom

denna skatt principiellt borde bestämmas i förhållande till summan av

den skattskyldiges utgifter för konsumtion under året. Konsekvent skulle

detta hava till följd, att en person, oberoende av om hans utgifter bestritts

med egna inkomster eller han till utgifternas bestridande minskat egen

förmögenhet eller anlitat lånade medel, skulle bliva skattskyldig, såvida

utgifterna överstigit det skattfria maximum, ovan redan föreslaget till

3,000 kronor för den skattskyldige personligen. Mot en sådan konsekvens

av en skatt, åsyftande konsumtionens begränsning, vore intet att anmärka,

även om man måhända skulle finna lämpligt att låta följdriktigheten i detta

fall vika för praktiska skäl. Jag frånser också i det följande en sådan

konsekvens av skatteanordningen och förutsätter, att till grund för konsumtionsskatten

i varje fall icke kommer att läggas högre konsumerat

belopp än det som i det särskilda fallet motsvaras av egna inkomster. I

sådan händelse skulle det ju kunna invändas, att skattskyldig, vars in
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 238.

35

komstbelopp läge ovanför men dock i närheten av den skattfria inkomstgränsen

eller 3,000 kronor, genom en relativt lätt vidtagen minskning av

konsumtionen skulle kunna helt undandraga sig skatten. Man får vid

dessa gränsfall vara nöjd, om de nationalekonomiska synpunkterna i fråga

om konsumtionsheskattningen vinna beaktande, helst dessa gränsfall, om än

till antalet många, ej spela någon större roll i fiskalisk! avseende. Tyngdpunkten

vid den direkta konsumtionsskatten ligger nämligen långt högre

upp bland inkomstgrupperna på sätt framgår av skattens konstruktion.

För överskådlighetens skull skall jag föregripa redogörelsen för konstruktionen

genom att i korthet angiva de förhållanden och uppgifter, varå

skatten enligt mitt förslag skulle byggas.

1) Den skattskyldiges inkomst under nästföregående år fastställes

med ledning huvudsakligen av nu gällande deklarationer.

2) Inkomsttagare med inkomst, som icke överstiger 3,000 kronor

eller som icke uppgår till högre belopp än 3,000 kronor jämte 400 kronor

för varje person, inkomsttagaren har att utom sig själv försörja, är skattfri.

För inkomsttagare med inkomst över belopp, varom här är fråga, göres

avdrag efter enahanda grunder.

3) Den nuvarande deklarationen utfylles närmast med uppgifter

a) å beloppet kronoutskylder, som den skattskyldige nästföregående

året utgjort,

b) å antalet personer, den skattskyldige under samma år haft att

försörja, och

c) å det belopp av inkomsten, som den skattskyldige under året

kan hava sparat, d. v. s. å sparkapitalet.

4) Årsinkomsten efter avdrag såväl för belopp, varom här ovan

under 2) förmäles, som ock för kronoutskylder delas efter en i författningen

angiven delningsgrund i två delar, den skattfria delen och den

skattpliktiga delen.

5) 0 Från den skattpliktiga delen göres därefter avdrag för sparkapitalet.

Ä återstoden eller det taxerade beloppet uträknas skatten.

Ett exempel, däri jag förutsätter, att den skattskyldige har fyra personer

utom sig själv att försörja samt att enligt fastställd delningsgrund

den skattfria delen uppgår till en tredjedel av nettoinkomsten: En person

har 21,000 kronors inkomst. Det allmänna avdraget uppgår till 4,600

kronor, d. v. s. 3,000 kronor för den skattskyldige själv och 1,600 kronor

för övriga till familjen hörande personer. Kronoutskylderna hava stigit till

1,000 kronor. Efter avdrag för nyssnämnda belopp, tillhopa 5,600 kronor,

återstå alltså 15,400 kronor. Två tredjedelar härav eller 10,260 kronor

Allmänna

regler.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl; Maj:ts nåd. proposition nr 238.

Skatt fria

inkomst
gränsen.

motsvara den skattpliktiga delen. Har den skattskyldige konsumerat hela

årsinkomsten, i vilket fall den skattpliktiga delen utan avdrag taxeras till

konsumtionsskatt, utgår en förslagsvis till 10 procent bestämd skatt med

1,026 kronor. Skulle den skattskyldige återigen hava sparat ett belopp, låt

oss säga 3,000 kronor, stannar det taxerade beloppet vid 7,260 kronor

och skatten efter nyssnämnda grund vid 726 kronor.

Efter att sålunda i korthet hava angivit grunderna för den tilltänkta

direkta konsumtionsskatten, övergår jag att närmare motivera dess läggning.

För att undvika onödig upprepning förutsätter jag, att vid tal om

den skattskyldiges inkomster avdrag för kronoutskylder redan gjorts.

Såsom flera gånger framhållits blir''den egentliga skattgrunden för

den allmänna konsumtionsskatten en persons årliga utgifter för konsumtion.

Men att lägga beloppet av dessa utgifter direkt till grund för skattskyldigheten

synes mig olämpligt. En sådan åtgärd med den specialisering

av utgifterna, som då i deklarationsväg för ändamålet måste vidtagas,

skulle med skål verka förhatlig. För övrigt skulle en sådan anordning

icke vara av behovet påkallad. Man kommer nämligen till det åsyftade

resultatet genom att från den skattskyldiges sammanlagda inkomstsumma

draga den del av inkomsten, som ej konsumerats utan sparats, d. v. s.

sparkapitalet. För taxering till konsumtionsskatt erfordras alltså från

den skattskyldiges sida uppgifter om årsinkomsten och sparkapitalet.

I fråga om inkomsterna föreligga ju redan i de vanliga deklarationerna

till inkomst- och förmögenhetsskatten i stort sett erforderliga uppgifter.

Till kompletteringar, som kunna erfordras, skall jag senare återkomma. I

det föregående har häntytts på kronoutskylder. Dessa och vissa andra

kompletteringar hava allenast till ändamål att närmare fastställa den inkomst,

som står till den enskildes förfogande för konsumtion. Utöver

uppgifter av detta slag skulle då från den skattskyldiges sida krävas

deklaration av det belopp av inkomsten, som sparats. Aven uppgift i detta

hänseende torde kunna lämnas å de vanliga deklarationerna. Dessa deklarationer,

utfyllda på sätt nu angivits, skulle alltså kunna läggas till grund

vid taxeringen till den direkta konsumtionsskatten.

Vid fastställande av gränsen för skattskyldigheten har man i fråga

om inkomst- och förmögenhetsskatten, där skatteförmågan, bestämd i

förhållande till inkomstens storlek, lägges till grund för skatten, långt

friare händer än vid en direkt konsumtionsskatt, som avser att vara ett

led och ett komplement i en systematiskt genomförd beskattning av konsumtionen

av lyx- och överflödsvaror. Flertalet konsumenter träffas av

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:fn nåd. proposition nr 238.

37

den indirekta beskattning, som föreslagits beträffande vissa allmänna konsumtionsartiklar.

Denna beskattning bör icke utfyllas med någon direkt

konsumtionsskatt, förrän den skattskyldiges inkomster medgiva en mera

allmän konsumtion av lyx- och överflödsvaror, som fäller utom förenämnda

grupper av konsumtionsartiklar. Att tala om eu dylik allmän konsumtion av

lyx- och överflödsvaror bland skattskyldige med inkomster, som ligga

närmast över skattskyldighetsgränsen vid inkomst- och förmögenhetsskatten

låter sig uppenbarligen icke göra. Långt högre måste skattgränsen bestämmas

vid en dylik konsumtionsskatt. Förslagsvis har gränsen av mig

satts vid en inkomst av 3,000 kronor, en gräns som vid avdrag för kronoutskylder

i verkligheten ligger något högre än 3,000 kronors inkomst enligt

förordningen om inkomst och förmögenhetsskatt.

När i en författning fastslås ett belopp för konsumtion, som blir

skattfritt, hänför man sig enligt sakens natur till en viss konsumerande

person, i detta fall den skattskyldige. Har han flera personer än sig själv

att försörja, bör det skattfria konsumtionsbeloppet följaktligen höjas. I

sådant avseende har jag för medlem i den skattskyldiges familj tänkt mig

ett genomsnittsbelopp av 400 kronor. Följden härav skulle exempelvis

bliva, att vid en familj bestående av fem personer den allmänna konsumtion

sskatten icke skulle göras gällande, utan för så vitt att den skattskyldiges

inkomster överstege 4,600 kronor.

Men även sedan man fastställt den så att säga negativa gränsen för inkomstens

skattskyldigheten d. v. s. genom ett inkomststreck undantagit vissa lägre

inkomstgrupper från den direkta konsumtionsskatten, återstår att giva skatt plikt i r/

form åt en skattskyldighet inom de högre inkomstgrupperna, som till gra- ™lden

måste anses växa i mån som möjligheten till konsumtion av lyx- och

överflödsvaror stiger och denna möjlighet av den skattskyldige även utnyttjas.

Att därvidlag följa utgifternas absoluta storlek och förutsätta att

samma belopp utgifter, i vilkens hand de än må vara gjorda, alltid i sig

innebär lika stor konsumtion av lyx- och överflödsvaror, vore detsamma

som att säga, att levnadsstandarden kunde allmänneligen nedbringas till

ett genomsnittstal inom samhället. Mänskligt sett låter sig detta under

inga förhållanden genomföras. Och även om så läte sig göra, skulle det

ur kulturell synpunkt, torde man utan gensägelse kunna påstå, vara långt

ifrån eftersträvansvärt. För övrigt skulle en direkt konsumtionsskatt skjuta

över målet och komma in på den direkta inkomstskattens område, för såvitt

hänsyn icke toges till växlande levnadsstandard.

Om man sålunda vid utmätande av den direkta konsumtionsskatten

icke kan utan vidare grunda skatten på utgifternas absoluta storlek, åter
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

står att söka någon annan mera allmängiltig grund för hänsynstagande

till växlande levnadsstandard. Då man icke lärer för sådant ändamål

kunna uppdela de skattskyldiga efter yrken eller samhällsställning, står

enligt min mening ingen annan grund att erhålla än själva inkomstbeloppen.

Man torde nämligen såsom en något så när allmängiltig regel

kunna hävda, att de allmänna levnadsförhållandena och därmed förknippade

ekonomiska skyldigheter för de större inkomsttagarne draga med sig

utgifter, som i stort sett stå i något så när konstant förhållande till

ökningen i inkomsten. Jag förbiser icke, att undantagen från denna regel

närmast är att söka hos dem, som åtnjuta s. k. fonderad inkomst. Men

att på grund av dessa undantag göra en åtskillnad mellan inkomst av

arbete och fonderad inkomst, varigenom i ett flertal fall en besvärande

ojämnhet i beskattningen skulle uppstå, anser jag icke tillrådligt, helst

undantagen från regeln jämväl, om än i mindre mån, äro att söka bland

skattskyldige för arbetsinkomster. Härtill kommer, att avgörande svårigheter

skulle uppstå för att i fråga om jordbruksfastighet skilja mellan

.inkomst av arbete och inkomst av fastigheten i övrigt. Dessutom torde

den anmärkning, jag framfört, i stort sett mötas genom progressionen i

skattskalan, i ty att de större inkomsterna i allmänhet äro att hänföra

till inkomst av kapital.

Då man, såsom jag nu framhållit, vid en direkt konsumtionsskatt

har att taga hänsyn till växlande levnadsstandard och detta under nuvarande

förhållanden icke lämpligen låter sig göra på annat sätt än att

ställa skattplikten i visst förhållande till inkomstens storlek, skulle frågan

eldigt min mening bäst lösas därigenom, att varje skattskyldigs inkomst

efter en på förhand för alla gemensamt fastslagen grund delades i två

delar, därav en skattfri och den andra skattpliktig. Den skattfria delen

kan bestämmas till hälften, tredjedelen av inkomsten eller till annat konstant

delningstal. Oberoende härav tager man genom själva förfarandet

hänsyn till den växlande levnadsstandard, som följer med ökade inkomster.

Vid fastställandet av delningsgrunden bör man hava i ögonsikte att

ju större del av inkomsten, som göres skattfri, desto högre anspråk på

sparande kan man ställa i fråga om den återstående delen av inkomsten.

Med andra ord konsumtionsskattens belopp bör i viss mån bestämmas

efter delningsgrunden. Skulle sålunda delarna, den skattfria och den

skattpliktiga, var för sig motsvara hälften var av inkomsten, bör skatten

kunna sättas högre än om den skattpliktiga delen bestämmes till två

tredjedelar av inkomsten.

I mina överväganden rörande denna fråga har jag tänkt mig valet

mellan nu nämnda två delningsgrunder; och har jag stannat vid den

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 238.

39

senast omförmälda, enligt vilken den skattfria delen skulle stanna vid eu

tredjedel av inkomsten. Till detta resultat har jag kommit bland annat

av följande anledning. Den skattfria delen synes mig för vinnande av

skattens syftemål icke under några förhållanden böra såsom allmånnare

regel överstiga hälften av inkomsten. Den av mig föreslagna anordningen

innebär emellertid, att den skattfria delen i verkligheten alltid ligger något

högre än delningsgrunden angiver. Enligt min plan skulle nämligen före

delningen i skattfri och skattpliktig del från inkomsten allmänneligen

avdragas 3,000 kronor för den skattpliktige och dessutom 400 kronor för

eu var av övriga familjemedlemmar eller det belopp, som i det enskilda

fallet kunde betyda fullständig skattfrihet. Först det belopp av inkomssten,

som återstode efter nämnda avdrag, skulle göras till föremål för den

uppdelning, varom här är fråga.

Genom ett allmänt avdrag av nyss nämnda slag erhåller man en

mjukare övergång i skattskyldigheten vid de inkomstgrupper, som ligga

närmast över det skattfria inkomststrecket. Utan ett sådant allmänt avdrag

skulle man nämligen nödgas stadga, att den skattfria delen, vare

sig densamma utgjorde tredjedelen av inkomsten eller hälften därav, skulle

uppgå till minst det belopp, som i det enskilda fallet skulle hava medfört

full skattfrihet. För en person, vare familj bestode av fem personer och

vars inkomster uppginge till 6,000 kronor, skulle den skattfria delen stiga

till 4,600 kronor men hela återstoden eller 1,400 kronor underkastas skatt.

Vid jämförelse mellan två personer, en var med familj om fem personer,

skulle vid tillämpning av ett dylikt förfarande, den person, vare inkomster

stannade vid 4,600 kronor, gå helt skattfri, medan den andre med en inkomst

av 6,000 kronor skulle skatta för hela den del av inkomsten, som

överskjöte 4,600 kronor, i detta fall 1,400 kronor. Med mitt förslag skulle

emellertid varje inkomsttagare få göra det allmänna avdraget för sig själv

och familjemedlemmarne. Först återstoden, i senare fallet 1,400 kronor,

skulle gå till fördelning i skattfri och skattpliktig del. I stället för att

i nämnda fall till grund för skatten skulle läggas konsumtion till värde

av 1,400 kronor, komme den skattpliktiga delen att stanna vid två tredjedelar

av samma belopp eller ungefär 960 kronor. I förbigående anmärkes,

att för bedömandet av den skattebörda, som härav skulle följa, måste tagas

i betraktande dels avdraget för den del av inkomsten, som sparats, dels

ock skattens progressiva anordning, varigenom den taxerade delen av

inkomster av ifrågavarande storlek är ämnad att bliva jämförelsevis lindrigt

beskattad.

När jag nu föreslår, att av inkomst efter ifrågavarande allmänna

avdrag en tredjedel må utan skatt ingå i den skattskyldiges konsumtion,

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

har jag icke därmed velat säga, att vederbörandes konsumtion kan eller

bör stanna vid det från skatten undantagna beloppet. Ja, även om man

fastställde ett absolut maximum t. ex. 50,000 kronor för den skattfria

delen, skulle jag ändock icke i fråga om detta maximibelopp göra ett

sådant påstående. Anledningen till uppdelningen är icke att söka i någon

mening om konsumtionens normala belopp i de skilda fallen, utan har

allenast, såsom redan angivits, tillkommit för erhållande av någon grund

för hänsynstagande till växlande levnadsstandard. Jag inskränker mig att

påstå, att å den skattpliktiga delen av inkomsten d. v. s. två tredjedelar

därav efter det allmänna avdraget något skall kunna sparas, utöver vad

för närvarande är förhållandet. Betalar den skattskyldige konsumtionsskatten,

utan att inkräkta på det sparande, som nu av honom plägar

göras, har en nedsättning i konsumtionen, motsvarande konsumtionsskattens

belopp, ägt rum till båtnad för såväl statsfinanser som landets ekonomi i

övrigt. Det årliga sparkapitalet, som under nuvarande förhållanden skulle

ställas till produktionens förfogande, skulle även efter konsumtionsskattens

tillkomst till oförändrat belopp vara att tillgå för samma ändamål.

För att därefter återgå till frågan om skattens anordning, må först

framhållas, att den skattpliktiga delen av inkomsten väl blir grundläggande

för skatteprocenten, men att denna skatteprocent icke är ämnad att utgå

för annat belopp ån det som konsumerats och således kommer att taxeras

till konsumtionsskatt. Från den skattpliktiga delen skall alltså före skattens

uträknade avdragas det av inkomsten sparade beloppet. Uppgår den skattpliktiga

delen till 10,000 kronor och skatteprocenten för skattpliktig del

av denna storlek bestämmes till 10, blir skatten vid konsumtion av hela

inkomsten 1,000 kronor. Har återigen ett belopp av 1,000 kronor sparats,

räknas skatteprocenten allenast å 9,000 kronor och skatten stannar vid

900 kronor.

Genom ett sådant förfarande, som på ett naturligt sätt markerar

skattens karaktär av konsumtionsskatt och den principiella skillnaden mellan

inkomstskatt och konsumtionsskatt, träffar man konsumtionen. Med

stigande konsumtion följer högre skattskyldighet. Och i själva förfarandet

ligger för den enskilde en direkt sporre till sparsamhet. Med ökat sparande,

vilket sett från andra sidan betyder minskad konsumtion, sjunker

skattskyldigheten.

För att under sådana förhållanden skaffa nödigt underlag för konsumtionsskatten

erfordras att i nuvarande deklarationer jämväl lämnas

uppgift å den enskildes sparande. Svårigheterna härvidlag möta huvudsakligen

vid lösandet av frågan av vad till sparande är att anföra, ett

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

spörsmål, som teoretiskt låter sig lätteligen besvaras men i deri praktiska

tillämpningen har åtskilliga hinder att övervinna.

I det föregående har jag beträffande skattens anordning förutsatt

dels ett allmänt avdrag för den skattskyldige personligen och för en var

annan av den skattskyldige försörjd person dels ock i skatteavseende eu

uppdelning av inkomsten. Från den i sistnämnda avseende föreslagna regeln

gör jag emellertid ett undantag. Enligt min mening borde nämligen den

skattfria delen av inkomsten begränsas uppåt, förslagsvis till 50,000 kronor.

När inkomsten efter det allmänna avdraget överstege 150,000 kronor,

skulle alltså i varje fall den skattpliktiga delen motsvara hela det belopp,

som läge över 50,000 kronor. Vid själva taxeringen skall naturligtvis även

i sådant fall hänsyn tagas till sparat kapital.

I fråga om skattskalan kan man icke, utan att förbise syftemålet Skottskalan.

med den direkta konsumtionsskatten, bestämma en viss för alla skattskyldiga

gemensam skatteprocent. Man har nämligen på goda grunder anledning

förutsätta, att trots växlande levnadsstandard överflödet i konsumtionen

eller i konsumtionen av lyx- och överflödsvaror växer hastigare än

proportionellt med utgifternas tillväxt. Under denna förutsättning och

vid ett förfarande, varigenom viss andel av inkomsten konstant undantages

från skatt, bör man kunna utgå från, att å återstående inkomsten eller

den skattpliktiga delen procentiskt taget mera skall kunna sparas vid de

större inkomsterna än vid de små. Härav drager jag den slutsatsen, att

konsumtionsskatten bör göras progressiv och att skattskalan bör bestämmas

efter storleken av den skattpliktiga delen.

Jag förbiser icke, att man skulle nå samma mål genom en anordning,

varigenom skatteprocenten bleve konstant men den skattpliktiga delen

bestämdes, i mån som inkomsterna stege, till allt större del av inkomsten.

Om t. ex. vid de lägsta skattpliktiga inkomsterna den skattpliktiga

delen fastställdes till tio procent av hela inkomsten — efter allmänna

avdraget — för att vid de högre inkomster så småningom växa

och eventuellt vid de högsta inkomsterna uppgå förslagsvis till sextio procent,

hade progressionen genom själva denna anordning genomförts. För

närvarande har jag emellertid ansett mig böra beträffande progressionen

stanna vid en progressiv skattskala.

För att belysa förslaget tillåter jag mig anföra några exempel; och

förutsätter jag i varje exempel, att den skattskyldige har en familj bestående

av hustru och tre barn, i följd varav det allmänna avdraget blir

4,600 kronor. A. har en inkomst av 8,000 kronor eller efter avdrag av

4,600 kronor en nettoinkomst av 3,400 kronor. Den skattpliktiga delen

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 213 käft. {Nr 2382) 6*

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

eller två tredjedelar av sistnämnda belopp motsvarar i jämnat tal 2,260

kronor. B. återigen har en inkomst av 20,000 kronor eller en nettoinkomst

av 15,400 kronor. Den skattpliktiga delen motsvarar i detta fall

10,260 kronor.

Konsumera nu både A. och B. alla sina inkomster, i vilken händelse

den skattpliktiga delen sammanfaller med det till konsumtionsskatt taxerade

beloppet, anser jag mig kunna förutsätta, att B. i fråga om lyx- och

överflödsvaror konsumerat ej blott absolut utan även relativt taget större

belopp än A. Det vore sålunda i enlighet med konsumtionsskattens natur

att sätta en högre skatteprocent för en inkomst, där den skattpliktiga

delen uppginge till 10,260 kronor, än för en inkomst där motsvarande del

stannade vid 2,260 kronor. Bestämdes skatten att utgå med fem procent,

då den skattpliktiga delen av inkomsten uppginge till belopp mellan 2,000

och 3,000 kronor, samt med tio procent vid skattpliktig del mellan 10,000

och 12,000 kronor, skulle de skattskyldige i förevarande bägge fall vid

full konsumtion av sina inkomster utgöra A. med en sammanlagd inkomst

om 8,000 kronor och ett till konsumtionsskatt taxerat belopp om 2,260

kronor i skatt 113 kronor samt B. med eu inkomst om 20,000 kronor

och ett taxerat belopp om 10,260 kronor i skatt 1,026 kronor.

Med konsumtionsskattens tillkomst torde emellertid både A. och B.

nödgas inskränka sin konsumtion med så stort belopp, som konsumtionsskatten

motsvarar. A. kan alltså för skattens betalande beräknas vid konsumtionsårets

utgång hava avlagt 113 kronor och B. för samma ändamål ett

belopp om 1,026 kronor. Dessa belopp motsvara alltså vid taxeringen

till konsumtionsskatt sparpenningar, som avgå från vederbörande skattpliktiga

del av inkomsten. Den skattpliktiga delen för A. 2,260 kronor

minskas alltså vid taxeringen till i jämnt tal 2,140 kronor och för B. från

10,260 kronor till i jämnt tal 9,230 kronor. Skatten skulle då vid ovan

angivna skattskala sjunka för A. till 107 kronor och för B. till 923 kronor.

Nu kan väl såsom regel antagas, att inkomsttagare sådana som A.

och B. hava för vana att spara icke alltför ringa belopp av sina inkomster.

Konsumtionsskatten torde därför också i verkligheten komma att vid inkomster

av ifrågavarande storlekar understiga de i dessa exempel angivna

beloppen.

Enligt regeln skulle skatteprocenten bestämmas efter beloppet för

den skattpliktiga delen av inkomsten, men skatten, sålunda bestämd, utgå

allenast å det till konsumtionsskatt taxerade beloppet, vilket skulle motsvara

den skattpliktiga delen minskad med sparkapitalet. Med en sådan

anordning skulle inträffa, att lika stora till konsumtionsskatt taxerade

belopp blevo olika hårt beskattade. Om i förevarande exempel A. ej spa
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. MajUs nåd. proposition nr 238.

rade något men B. däremot 8,000 kronor, uppginge visserligen i bagge

fallen de taxerade beloppen till 2,260 kronor, men skatteprocenten vore

enligt den givna regeln för B. 10 och för A. 5. Med hänsyn till den

för bägge tillämpade konstanta grunden vid inkomstens delning i skattfri

och skattpliktig del, varigenom B. tillförsäkrats en absolut taget större

skattfri del än A., vore mot olikheten i procentsatserna intet att erinra,

men man torde likväl böra taga under övervägande, huruvida icke i anslutning

till konsumtionsskattens karaktär skatteprocenten vid tillämpningen

borde följa eu något fallande skala i mån som sparandet ökades.

Man kunde sålunda tänka sig, att skatteprocenten även ställdes i beroende

av förhållandet mellan det belopp av inkomsten, som motsvarade den

skattpliktiga delen, och det belopp, som därav sparades.

Detta spörsmål jämte en del andra frågor och detaljer av delvis

stor betydelse för skattens ändamålsenliga anordning måste givetvis bliva

föremål för närmare utredning, om Herr Statsrådet över huvud taget skulle

finna själva planen till den direkta, konsumtionsskatten vara av beskaffenhet

att böra vinna beaktande. För egen del skall jag i korthet ytterligare

beröra allenast frågorna om vad till inkomst och sparkapital skulle vara

att hänföra och om uppbörd. Vid sidan därav tillåter jag mig framhålla,

att det torde böra lämnas taxeringsmyndigheterna i viss mån

öppet att medgiva frihet från eller lindring i skatt, där på grund av sjukdom,

arbetsbrist eller annan orsak för den skattskyldige utan hans eget

förvållande hinder mött att göra besparingar till konsumtionsskattens betalning.

Såsom förut angivits förutsätter jag, att till grund för taxeringen Vad till intill

den direkta konsumtionsskatten skola läggas de nu vanliga deklarationerna

med vissa kompletteringar. Till dessa kompletteringar hör uppgift

om det belopp i kronoutskylder, som den enskilde hatt att utgöra

och jämväl utgjort. Vid taxering till inkomst- och förmögenhetsskatten

äger den skattskyldige ej att göra avdrag för utskylder av nu nämnt slag,

i följd varav skatten utmätes även på grundvalen av de den skattskyldiges

inkomster, som av staten redan tagits i anspråk. Detta förfarande med

skatt på skatt kunde ju, utan minskning i statens inkomster, undvikas,

om vid inkomst- och förmögenhetsskatten en allmän förhöjning av skattskalan

ägde rum, varigenom skatteresultatet bleve detsamma även efter

avdraget för kronoutskylder. Enligt min mening blir kravet på ett sådant

avdrag oavvisligt vid en konsumtionsskatt, där skattskyldigheten principiellt

bygges å storleken av de inkomster, som stå till den enskildes rådighet

att konsumera.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Vad till

sparande

är att hän

föra.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition n:r 238.

Om jag sålunda funnit mig böra tillstyrka en renodling av inkomsterna

i förevarande avseende, har jag å andra sidan icke förbisett, att en

del inkomster, jag tänker närmast på vissa slag av realisationsvinster,

icke inrangeras inom de till inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara

inkomsterna. Vid ett eventuellt närmare utarbetande av bestämmelser

till en konsumtionsskatt torde övervägas och lösas frågan, huruvida

icke dylika inkomster lämpligen borde tagas i betraktande vid taxeringen.

Vid utformerandet av bestämmelserna om vad till sparande är

att hänföra torde åtskilliga svårigheter ur praktisk synpunkt möta.

ltn viss ledning torde måhända vara att hämta från den författning om förmögenhetstillväxtskatt,

som för närvarande gäller i Tyskland. Även om

man i ett flertal fall, där sparande ägt rum, skulle kunna säga, att sparkapitalet

motsvarar skillnaden i en persons förmögenhet vid årets början

och årets slut, blir detta dock långt ifrån regel. Den ökning i förmögenhet,

som uppstår exempelvis på grund av arv eller gåva eller till följd

av sådan värdestegring av de vid årets början förefintliga tillgångarna, som

icke realiserats, kan naturligtvis icke alls tagas i betraktande vid en taxering

till konsumtionsskatt. Inkomst av detta slag tillhör icke den skattskyldiges

taxeringsbara årsinkomster och kan alltså å andra sidan icke avräknas

vid fastställande av skattskyldigheten till konsumtionsskatt. I beaktande

kan allenast tagas sparande, gjort å en årsinkomst, som beräknats

efter de i beskattningsavseende fastställda grunderna. Att till sparkapitalet,

sålunda fastställt, räknas behållningen av årsinkomsten vid årets slut, vare

sig denna består av reda penningar eller nedlagts i värdepapper eller andra

värdeföremål, som direkt eller indirekt tänkts lämna avkastning, faller av

sig själft. Vidare måste naturligtvis till årets sparkapital räknas allt annat

av natur att motsvara kapitaluppsamling, såsom liv- och kapitalförsäkringspremier,

pensionsavgifter o. d., i den mån dessa premier eller avgifter

betalats under konsumtionsåret.

Till sparmedel, som från skattskyldighet undantages, borde utöver

de egentliga kapitalplaceringarna, varom nu nämnts, för övrigt föras hela

den del av årsinkomsten, som icke åtgått för konsumtion eller utgivits

för förvärv av konsumtionsartiklar. I vad mån begränsningar därutinnan

tarvas, torde åskådliggöras genom eventuellt följande närmare utredning.

För egen del vill jag framhålla, att gåvor, åtminstone sådana som äro

föremål för särskild beskattning genom stämpel, böra inräknas i sparmedlen.

Filantropiska och humanitära skäl måste i nämnda avseende tillerkännas

en viss betydelse.

Värdet av de för stadigvarande bruk i hemmet avsedda föremål,

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. nåd. proposition nr 238.

för såvitt desamma icke kunna jämnställas med konsumtionsartiklar,

böra jämväl, i mån som föremålen förvärvats under konsumtionsåret,

medräknas i årets sparmedel. Det är ju möjligt, att vid eu närmare

utredning praktiska skäl kunna befinnas tala för en ordning, varigenom

allenast en viss del av dylika värden skall tagas i betraktande vid taxeringen.

Vid en sådan utredning och i övrigt vid utformandet av bestämmelser

om vad till sparkapitalet är att hänföra bör i allt fall ihågkoininas,

att den direkta konsumtionsskatten icke är avsedd att träffa annat

än själva konsumtionen.

Såsom vårt uppbördsväsende för närvarande är ordnat, betalar den Upjibördsskattskyldige

sina skatter för inkomst och förmögenhet till stat och kom-f°rJarandct''

mun långt efter det den inkomst, som är för skatten grundläggande, blivit

av den enskilde konsumerad eller intjänt. Detta har ständigt varit en

källa till svårigheter vid skattebetalning, svårigheter som vid en skatt av

konsumtionsskattens läggning bör såvitt möjligt undanröjas- 1 mån som

sparandet uppmuntras och den enskilde skall söka inrätta sitt liv på sådant

sätt, att han genom nedbringande av konsumtionen betalar skatten,

bör med uppbörden av skatten icke anstå någon nämnvärd tid efter det

sparandet ägt rum. Skatten skall nämligen betalas icke med inkomster,

som intjänats det år uppbörden sker, utan med inkomster under konsumtionsåret.

En annan ordning för uppbörden än den nu tillämpade bör

därför sökas, en ordning, varigenom skattebetalningen förlädes så nära

konsumtionsårets utgång som möjligt. Tidigare än vid tiden för deklarationsskyldighetens

fullgörande kan dock skatteuppbörden icke ifrågakomma.

Men då skulle den dock kunna ske under direkt medverkan av den skattskyldige

själv. De jämförelsevis fåtaliga skattskyldiga, som hade att utgöra

konsumtionsskatt, torde i allmänhet vara i den ställning, att de utan

större svårigheter själva skulle kunna med ledning av sina deklarationer

uträkna skattebeloppen. Där hinder mötte, kunde den skattskyldige, liksom

vid deklarationsskyldighetens fullgörande, inhämta råd och upplysning

av vederbörande taxeringsnämnds ordförande. Jag förutsätter nämligen,

att taxeringen till konsumtionsskatt äger rum genom samma myndigheter och

i samma ordning, som stadgas med avseende å inkomst- och förmögenhetsskatten.

Om nu den skattskyldige skall kunna åläggas att i sammanhang

med deklarationens avlämnande före myndigheters taxering och skattedebitering

utgöra konsumtionsskatten, måste själva formen för skattens

betalning göras enkel och för den skattskyldige så litet betungande som

möjligt. En sådan form vore enligt min mening vunnen, om skatten

finge utgöras med stämplar, som lades å deklarationen. Denna stämpel
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

beläggning skalle verkställas av den skattskyldige och skattstämplarna bliva

tillgängliga genom postanstalterna i riket. Först i den mån stämplar av en

eller annan anledning felades, eller taxeringsmyndighet höjde taxeringen,

skulle särskild debetsedel utfärdas för indrivning av felande belopp. Följdriktigheten

borde då leda till skyldighet för den skattskyldige att betala ränta

å felande skattebelopp eller därmed jämförliga böter. Med nu angivet

förfarande, som ävenledes i sinom tid torde kunna utsträckas till uppbörden

av inkomst- och förmögenhetsskatten, skulle jämte andra fördelar

vinnas en avsevärd förbättring i fråga om statens kassaställning.

Deri direkta Sedan jag härmed slutfört min redogörelse för den direkta konsum
konsum-

tionsskatten, såvitt angår enskilda personer, får jag, i anslutning till vad

beträffande jag förut mer principiellt andragit i fråga om behovet av och grunderna

bolag. för en konsumtionsbeskattning, framhålla, att det icke kan anses för ändamålet

främmande att vid skatteanordningen jämväl de i bolagsform producerande

företagen draga en skatt i mån som deras konsumtion av vinsten

minskar det egna sparkapitalet. Med konsumtion i förevarande avseende

åsyftar jag uppenbarligen icke bolagens omkostnader utan allenast viss sida

av dispositionen av vinsten. Vinsten disponeras i stort sett dels för utdelning

till bolagsmännen dels ock för avsättning till bolagets egna fonder.

I den mån vinsten avsättes till egna fonder befordrar densamma, såsom

förut påpekats, i regel utvecklingen av bolagets egen produktion. Dessa

avsättningar motsvara de enskildes sparkapital. Men att taga till beskattning

hela vinsten med avdrag för avsättningen till egna fonder kan ej

heller ur förevarande skattesynpunkt ifrågakomma.

Självfallet bör den, vilken insatt penningar i bolag i form av aktier,

likaväl som den, vilken köpt de mera riskfria obligationerna i bolaget,

kunna påräkna avkastning å sitt kapital. Fn sådan avkastning kan på

visst sätt betraktas såsom en bolagets omkostnad, vilken bolaget bör vara

mäktig bära, om bolaget skall med trygghet kunna se framtiden an. Utan

utsikt till avkastning kommer för övrigt överhuvud taget intet företag till

stånd vare sig i bolags- eller annan form. Fn konsumtionsskatt, som

träffar bolag, bör alltså vid beskattning av vinsten lämna ej blott spår- ^

kapitalet utan även en viss marginal av vinsten för utdelning skattfri.

Huru stor denna marginal bör sättas är svårt nog att bestämma. I allmänhet

plägar man vilja beräkna avkastningen å aktier något högre än

avkastningen å andra slags värdepapper. Risken att ett eller annat år

erhålla mindre eller ingen avkastning vore nämligen större i förra än i

senare fallet. Hur riktigt ett sådant resonnemang än må vara, gäller dock

detsamma icke enligt min mening i förevarande fall. Om man lämnar

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Majils ndi/. proposition nr 238.

av vinsten så stor del skattfri, som motsvarar ungefärliga låneräntan, har

man ju lika litet som i fråga om enskilda personer sagt, att icke större

del av inkomsten än den skattfria delen kan komma att konsumeras, i detta

fall genom utdelning. Och konsumtionsskatten kommer givetvis icke att

därutinnan verka prohibitiv^

Med lånemarknadens nuvarande läge synes mig lämpligt, att den

skattfria marginalen bestämmes till sex procent å bolagets kapital. I de

fall, där akties värde genom mångåriga utdelningar kan anses väsentligt

överstiga den matematiska andelen i bolagets kapital, torde man måhända

böra medgiva en vidare marginal än vad nu sagts. Den anordning, som

för sådant ändamål borde följas, torde få bliva beroende på den följande

utredning av hela planen, varom Herr Statsrådet eventuellt föranstaltar.

Den skattpliktiga delen av bolagets vinst skulle alltså motsvara årsvinsten

efter avdrag dels för avsättningarna till bolagets egna fonder dels

ock för den vinstutdelningsmarginal, som nyss omnämndes. Skatten kunde

å det skattpliktiga beloppet tänkas utgå efter samma grunder som i nu

gällande förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt d. v. s. efter det

skattpliktiga beloppets förhållande till kapitalet.

_ Då vid en sådan anordning skattfriheten för det sparade kapitalet

medgivits i syfte att gynna bolagets konsolidering och utveckling, böra

de skattfria medlen, därest de senare utdelas, skattläggas, även om utdelningen

då stannar inom den skattfria marginalen.

Ett exempel: Ett bolag med ett sammanlagt kapital av 1,000,000

kronor har en årsvinst av 100,000 kronor. Av detta belopp avsättas

20,000 kronor till fonder och återstoden eller 80,000 kronor utdelas. Vid

taxeringen sker från årsvinsten avdrag dels för avsättningen 20,000 kronor,

dels ock för det belopp av utdelningen, som motsvarar 6 procent å

kapitalet, eller 60,000 kronor. Till beskattning återstår ett belopp av

20.000 kronor, motsvarande 2 procent å bolagets kapital. Bestämdes

skatten till 5 procent vid dylikt förhållande mellan det till konsumtionsskatt

taxei’ade beloppet och bolagets kapital, komme bolaget att utgöra

1.000 kronor i konsumtionsskatt. Förutsätter man att samma bolag endast

haft en årsvinst av 30,000 kronor men ändock med anlitande av tidigare

fonderade medel hölle utdelningen vid 8 procent eller 80,000 kronor,

skulle konsumtionsskatten utgå på hela det belopp, som överstege 30,000

kronor, eller på 50,000 kronor.

Taxeringen till konsumtionsskatt för bolag torde liksom taxeringen

i fråga om enskilda personer kunna verkställas av nuvarande taxeringsmyndigheter

med ledning av gällande deklarationer, kompletterade med

erforderliga uppgifter om avsättningar till egna fonder, utdelning, in. m.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

Det med avseende å enskilda personer föreslagna uppbördsförfarandet,

därest det vinner godkännande, borde utan svårigheter kunna vinna sin

tillämpning å bolag vid betalning av samtliga direkta skatter till staten.

I män som sådan skyldighet icke utsträckes till enskilda personer, borde

med betalningen av skatten i sammanhang med deklarationens avlämnande

vara förenat någon mindre rabatt för det skattskyldiga bolaget.

Skatteresul- Det fiskaliska resultatet av den direkta konsumtionsskatten blir natur
tatet

med'' ijgtvis beroende av skattskalorna. Ur synpunkten av konsumtionsskattens

den direkta natur av komplement till de föreslagna indirekta skatterna å lyx- och

konsum- överflödsvaror hade jag tänkt mig, att skattskalorna borde så bestämmas,

tionsskatten.

Extra inkomst-

och

förmögenhetsskatt.

att den direkta konsumtionsskatten skulle lämna ungefär enahanda avkastning

som ifrågasatta tullar och acciser. Med ledning av senast verkställda

finansstatistiska utredning rörande taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt

har jag trött mig finna, att vid en skattskala, som började

med två procent vid skattpliktiga belopp av lägsta storlek och successivt

stege till femton procent vid skattpliktiga belopp av 50,000 kronor och

däråtöver, skulle erhållas en sammanlagd skattsumma av minst. 8,000,000

kronor. Vid dessa beräkningar har jag utgått från, att av vane inkomst

efter ett till 4,000 kronor uppskattat allmänt avdrag i medeltal en tredjedel

sparades och alltså vore skattefri.

Bolagsbeskattningen skulle även med mycket måttlig progression av

skatten kunna anses lämna eu avkastning av 4,000,000. kronor.

Att här närmare ingå på de grunder, jag följt vid dessa beräkningar,

enligt vilka den direkta konsumtionsskatten skulle stiga till ett

belopp av ungefär 12,000,000 kronor, torde icke vara behövligt. Om

min plan till den s. k. lyxbeskat.tningen skulle vinna Herr Statsrådets

godkännande, kan nämligen i allt fall förslag till författning angående

den direkta konsumtionsskatten icke föreligga färdigt så tidigt, att detsamma

kan framläggas för innevarande års riksdag.

Såsom jag redan muntligen haft åran framhålla för Herr Statsrådet,

har jag räknat" med detta förhållande och ansett mig kunna föreslå en

provisorisk anordning för 1917 års budget med avseende å den direkta

skatt, som vore ämnad att utgöra komplement till den ifrågasatta indirekta

beskattningen. Enligt denna anordning skulle jämsides med de tullar och

acciser, soin av mig föreslagits, för nämnda ar utgå en extra inkomst

och förmögenhetsskatt, motsvarande trettio procent av samma efter van

liga

grunder

debiterade skatt. Från denna extra inkomst- och förmögen
-

hetsskatt borde dock befrias ungefärligen samma grupper inkomsttagare,

som skulle undantagas från den föreslagna direkta konsumtionsskatten,

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 238.

varjämte för erhållande av mjukare övergång i skattskyldighet lindring i

skatt torde böra medgivas de inkomstgrupper, som läge närmast över den

skattfria gränsen.

För nästa års riksdag borde så framläggas fullt utarbetat förslag

till direkt konsumtionsskatt, vilken skatt därefter eller från och med år

1918 skulle ersätta den tillfälliga extra inkomst- och förmögenhetsskatten.

Stockholm den 17 april 1916.

Conrad Carleson.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 213 käft.

f

/

(Nr 233.)

7*

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

9 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (9)

9 kopplingar.

  1. Rskr. 1916:265 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Majds proposition med förslag till förordning om spirituosaaccis m. m., dels ock en i ämnet väckt motion. s. 3 i texten
  2. Rskr. 1916:273 Skrivelse till Konungen angående beräkning av bevillningarna för år 1917. a2 i texten
  3. Rskr. 1916:274 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om användande av statsverkets fond av rusdrycksmedel för av kristiden föranledda utgifter för sociala ändamå s. 12 i texten
  4. BevU 1916:48 Memorial, angående ersättning åt av utskottet vid handläggning av vissa ärenden anlitade biträden. s. 3 i texten
  5. BevU 1916:49 Betänkande angående beräkning av bevillningarna för år 1917. s. 1 i texten

Visa alla 9