Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om nyttjanderätt till gravplats samt lag om ändrad lydelse av 1 kap. 8 § och 2 kap. 43 § i lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907

48 sidor, varav 48 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 3,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 48 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1916:24, Med förslag till lag om nyttjanderätt till gravplats samt lag om ändrad lydelse av 1 kap. 8 § och 2 kap. 43 § i lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 24.

1

Nr 24.

Kungl. Moj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

lag om nyttjanderätt till gravplats samt lag om ändrad

lydelse av 1 kap. 8 § och 2 kap. 43 § i lagen om nyttjanderätt

till fast egendom den 14 juni 1907; given

Stockholms slott den 14 januari 1916.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om nyttjanderätt till

gravplats samt lag om ändrad lydelse av 1 kap. 8 § och 2 kap. 43 § i

lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907.

Den av allmänt kyrkomöte år 1915 avlåtna skrivelse i ärendet

bifogas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och

ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Berndt Hasselnöt.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 20 höft. (Nr 24.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

Förslag

till

Lag

om nyttjanderätt till gravplats.

Med upphävande av nådiga förbudet den 12 september 1783 emot

ytterligare försäljande av de en gång till privata försålda gravar i

kyrkor och kyrkogårdar, såvitt detta förbud avser gravar å kyrkogårdar,

förordnas som följer:

1 §•

Å kyrkogård eller annan allmän begravningsplats må gravplats

endast upplåtas med nyttjanderätt.

Sådan upplåtelse må ske för alltid eller för viss tid, högst femtio år.

2 §•

Avtal, varigenom upplåtes nyttjanderätt till gravplats, skall upprättas

skriftligen.

3 §•

Avgift för nyttjanderätt till gravplats skall, där ej annat avtalas,

utgå på en gång.

4 §•

Gravplats skall av nyttjanderättshavaren hållas i ordnat och värdigt

skick.

• Råder å gravplats grov vanvård och avhjälpes den ej inom ett år

efter det upplåtaren förelagt nyttjanderättshavaren att sätta gravplatsen

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

i stånd, vare nyttjanderätten förverkad. Föreläggandet skall innefatta

erinran om den sålunda stadgade påföljden. År nyttjanderättshavaren

ej känd eller vet man ej, var lian finnes, skall föreläggande, som nu

är sagt, införas tre gånger såväl i allmänna tidningarna som i tidning

inom orten; och varde tiden för den föreskrivna påföljdens inträdande

räknad från det sista kungörandet.

5 §•

Då för viss tid upplåten nyttjanderätt till gravplats upphör på

grund av tidens utlöpande, äger, om gravplatsen är väl vårdad, nyttjanderättshavaren

rätt att mot skälig avgift erhålla förnyad upplåtelse, såframt

han anmält sig därtill före nyttjanderättstidens utgång och den

förnyade upplåtelsen icke medför synnerligt men för begravningsplatsens

ändamålsenliga ordnande.

6 §•

Har nyttjanderätt till gravplats upphört, må därå anbragt gravvård

eller annan överbyggnad av dess ägare bortföras inom sex månader

därefter. Vad som ej är bortfört inom nämnda tid, tillfaller upplåtaren;

vill denne från graven föra gravvård eller annan överbyggnad av konstnärligt

eller historiskt värde eller eljest av beskaffenhet att böra för

framtiden bibehållas, skall den åter uppställas inom begravningsplatsen

å lämplig, därtill avsedd plats.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1916 och i tillämpliga

delar lända till efterrättelse även beträffande de upplåtelser av gravplats å

kyrkogård eller annan allmän begravningsplats, som skett före nämnda dag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 24.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 kap. S § och 2 kap. 43 § i lagen om nyttjanderätt till

fast egendom den 14 juni 1907.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 8 § och 2 kap. 43 § i lagen om

nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907 skola erhålla följande

ändrade lydelse:

1 KAP.

8 §•

Vad i 1 och 7 §§ stadgas angående längsta tid för beståndet av

rättighet, som där avses, äger icke tillämpning å upplåtelse, som sker

från kronan.

Ej heller äger vad i 1 § stadgas tillämpning å upplåtelse av nyttjanderätt

till gravplats på kyrkogård eller annan allmän begravningsplats.

2 KAP.

43 §.

Upplåtes jord på arrende för annat ändamål än jordbruk, skola å

sådan upplåtelse stadgandena i 1 och 4 §§, 5 § första stycket, 6—9,

18, 22, 25 och 26 §§, 27 § första stycket, 28—34, 36—41 §§ samt

42 § första stycket äga motsvarande tillämpning; dock att vad 33 §

stadgar angående rätt för jordägaren att uppsäga avtalet ej skall tilllämpas

efter det arrendatorn tillträtt fastigheten, ej heller innan tillträde

skett, där arrendatorn på anfordran inom utgången av nästa dag för

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 24. 5

avtalets fullgörande ställer säkerhet, med vilken jordägaren skäligen

kan nöjas.

År ej arrendetiden bestämd, skall avtalet upphöra att gälla efter

det uppsägning å någondera sidan skett.

Ej må genom förbehåll i avtalet stadgas inskränkning i arrendatorns

rätt att vid överlåtelse av fastigheten kvarsitta, ej heller för

arrenderättens förverkande stadgas annan girnnd än 36 och 37 §§ bestämma;

har sådant förbehåll skett, vare det utan verkan.

Angående upplåtelse av nyttjanderätt till gravplats å kyrkogård

eller annan allmän begravningsplats är särskilt stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1916.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 24.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott fredagen den 3 september 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: VON Sydow,

friherre Beck-Friis.

Stenberg,

Mörcke,

Westman,

Vennersten,

Broström.

Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet

anförde tillförordnade chefen för justitiedepartementet statsrådet Stenberg

följande:

»I skrivelse den 2 november 1910 har kyrkomötet i underdånighet

anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga erforderliga åtgärder för åstadkommande

av ändrade och fullständiga bestämmelser angående sättet

och villkoren för upplåtande av enskild grav å kyrkogård eller annan

begravningsplats, gravens behöriga vård och underhåll och påföljden av

underlåtenhet därutinnan samt andra därmed sammanhängande frågor.

I kyrkomötets skrivelse och den motion, som föranlett densamma,

framhölls, hurusom den på området nu gällande lagstiftningen vore för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung!,. Maj ds Nåd. Proposition Nr 24.

åldrad och ofullständig. På grund av befolkningens tillväxt hade behovet

av begravningsplatser ökats, varav följden åter blivit den, att en gräns

måste sättas för det förr vanliga slöseriet med begravningsjorden. Ganska

vanligt vore, att inköpta gravar lämnades utan tillsyn och vård. Påföljden

av sådan underlåtenhet bleve enligt gällande lagstiftning, att de

yttre tecken, som angåve den dödes vilorum, gravöverbyggnaden med

tilläventyrs befintlig gravvård, avlägsnades, men själva gravplatsen återfölle

ej till kyrkans eller församlingens disposition. Bestämmelse om en

sådan mera effektiv påföljd vore behövlig. Vid en granskning av dessa

spörsmål borde väl avvägas å ena sidan fordran på skyldig pietet med

avseende å den dödes kvarlevor och tilläventyrs förefintliga efterlevandes

eller ättlingars känslor för den avlidnes minne samt å andra sidan det

likaledes berättigade kravet på ordnade och väl hållna begravningsplatser,

Över kyrkomötets skrivelse hava utlåtanden inhämtats från domkapitlen,

Stockholms stads konsistorium och hovkonsistorium, som alla

tillstyrkt bifall till den i skrivelsen gjorda framställning.

De få lagstadganden, som förefinnas i detta ämne, innehållas

huvudsakligen i nådiga förbudet den 12 september 1783 emot

ytterligare försäljande av de en gång till privata försålda gravar i

kyrkor och kyrkogårdar. Det heter här, att som den oordning insmugit

sig, att efter vissa års förlopp, när gravägarens släkt antingen utgått

eller försummat dess underhåll, graven åter till någon annan föryttrades,

så utfärdades nu, för att förekomma sådant missbruk för framtiden, ett

strängt och allvarsamt förbud för kyrkoherdar, kyrkoråd och föreståndare,

så i städerna som på landet, att till salu utbjuda och föryttra

någon grav i kyrkan eller på kyrkogården, som en gång tillförene blivit

såld, eller att gravar på vissa år till någon upplåta, utan skulle de därom

avslutade köp därefter bliva för alltid gällande. Dessa bestämmelser

skulle dock icke gälla de allmänna gravar, som upplätes mot en mindre

avgift och varigenom ej rätt till beständigt lägerställe förvärvades. I

nämnda förordning föreskrives vidare, att då enskilda personer tillhöriga

gravar fordrade reparation och underhåll, men sådant efter vederbörlig

pålysning och erinran av vederbörande arvingar försummades, borde

kyrkorna av egna medel besörja, att sådana gravar igenfylldes och väl

betäcktes utan vidare kostnad och utan att med dem göra någon förändring.

När de i kyrkorna eller på kyrkogårdar uppförda överbyggnader

över gravar förfölle, utan att vederbörande kunde förmås att iståndsätta

dem, borde gravarna betäckas, gravstenarna, om sådana funnes,

bibehållas och de över dem uppresta monument såvitt möjligt på något

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 24.

annat bekvämt ställe nära graven åter uppsättas, men byggnaden för

kyrkans räkning nedtagas, dock ej förr än kyrkan ombyggdes eller av

gravens bristfällighet någon verklig skada antingen för kyrkan eller

eljest vore att befara.

Det är klart, att ett strängt tillämpande av nämnda förbud att åter

försälja en en gång använd gravplats i längden skall vålla stora olägenheter.

Gamla gravar, som icke vårdas, skola visserligen betäckas och

jämnas, men de få icke ånyo användas, huru gamla de än äro och huru

starkt behovet av ökat utrymme å kyrkogården än gör sig gällande.

Varken de estetiska eller de praktiska kraven kunna tillfredsställas genom

en sådan sakernas ordning. Särskilt å de större städernas begravningsplatser

komma genom förbudet för nya upplåtelser lätt att uppstå bara

fläckar mitt bland de underhållna gravarna, något som kan verka i hög

grad missprydande; och därigenom att ständigt nya, stora områden måste

inköpas, för att behovet av begravningsplatser skall kunna tillgodoses,

har priset på de enskilda gravarna stigit i höjden, en olägenhet, som

under tidernas lopp med befolkningens tillväxt och jordvärdets stegring

med all säkerhet kommer att bliva än större. Vidare är det otvivelaktigt,

att bestämmelserna om underhållsskyldigheten av de enskilda

gravarna äro ganska otillfredsställande och att de svårligen kunna göras

fullt effektiva, så länge försummelse i vårdnaden endast skall medföra,

att gravarna igenfyllas och betäckas, men icke, att innehavaren av rätten

till gravplats förlorar denna rätt.

Ehuru således syftemålet med en ny lagstiftning i detta ämne

måste vara att bereda möjlighet för ett bättre utnyttjande av kyrkogårdsjorden,

är det naturligtvis av vikt att vid behandlingen av hithörande

spörsmål icke förlora blicken för de fordringar, som pieteten uppställer.

Det ligger i sakens natur, att skyldig hänsyn måste tagas till

minnet av de avlidna samt till deras efterlevande släktingar och vänner,

vilkas känslor lätt skulle kränkas genom gravarnas tagande i förnyat

bruk.

Bestämmelserna i 1783 års förordning synas utgå från, att då

gravplats upplåtes till enskild, upplåtelsen avser äganderätt. Såsom skäl

för förbudet att ånyo avyttra eu gammal grav anföres just, att genom

en ny försäljning »äganderätten förolämpas och laga köp olagligen brytes».

Emellertid torde den rätt till jorden, som vid dessa upplåtelser

förvärvas, även då de formellt avse äganderätt, icke innefatta annat än

en till sitt innehåll strängt begränsad, ständig nyttjanderätt. Innehavaren

har endast en rätt att använda området i fråga till gravplats, vilken

rätt måste för all framtid respekteras, så att någon annan icke kan vinna

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

dylik rätt till samma område. 1 praxis bar utvecklingen också gått

därhän, att det nu, åtminstone vad angår de större städernas kyrkogårdar,

siillan inträffar, att upplåtelser av gravplats ske med äganderätt. Så

upplåtas t. ex. å Stockholms stads begravningsplatser mot avgift enskilda

gravar eller så kallade familjegravar endast med besittningsrätt. Staden

bibehåller således äganderätt till själva jorden. Upplåtelse av dylik grav

kan avse antingen hela den tid, som graven utgör del av fridlyst kyrkogård,

eller ock en tid av 25 år, efter vilken tid besittningshavaren har

rätt att få upplåtelsen förlängd i ytterligare 25 år eller ock så länge

graven utgör del av fridtyst kyrkogård. Därjämte upplåtas utan någon

avgift för själva jorden så kallade allmänna gravar och ensamgravar,

där endast ett lik får jordas. Dylik grav kan (dock i intet fall tidigare

än efter 15 år enligt hälsovårdsstadgans bestämmelse) åter användas till

jordande av lik. Mot viss avgift kan förvärvas besittningsrätt till dylik

grav för en tid av 25 år; dock medgives efter dessa års utgång

icke förnyad upplåtelse. — Enär dessa upplåtelser icke äga rum med

äganderätt, är det lättare att ordna frågan om underhåll av gravarna

och påföljden för uraktlåtenhet härav. Så gäller i fråga om Stockholms

stads begravningsplatser, att om enskild grav vanvårdas och »ägaren»

därom erinrad icke inom ett år därefter sätter densamma i ordnat skick,

förloras all rätt till gravplatsen; är rätt »ägare» icke känd eller anmäler

han sig icke inom ett år efter därom i allmänna tidningarna införd kungörelse

och iståndsätta- graven, hemfaller graven till upplåtarens fria

förfogande. Stoft efter i graven jordat lik får dock icke därifrån bortföras.

För Malmö begravningsplatser gäller, att enskild eller familjegrav

kan få inköpas för all framtid, dock att om efter 50 år från upplåtelsen

behörig ägare till graven icke är känd eller efter därom i

rikets officiella tidning samt någon av stadens tidningar tre gånger

införd kungörelse icke anmäler sig, graven skall utan lösen hemfalla

till vederbörande kyrkomyndighets fria förfogande. Vidare är stadgat,

att ägare, som icke inom ett år efter enahanda kungörelse iordningställer

sådan grav, som befinnes vanvårdad och förfallen, förlorar den

rätt till graven, honom eljest tillkommer.

I Jönköping upplåtas gravplatser mot avgift antingen till beständig

besittning eller till besittning på 50 eller 25 år. Innehavare av

sådana gravplatser, som blivit inköpta på viss tid, äga företrädesrätt

till förlängt köp av desamma. Om grav befinnes vanvårdad eller förfallen

samt ägaren, därest han är känd och om förhållandet underrättad

eller därest han icke är känd efter därom i rikets officiella tidning samt

någon av stadens tidningar tre gånger införd kungörelse, icke inom

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 20 höft. (Nr 24.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

natt och år efter tillsägelse eller senaste kungörandet vårdar sig om

gravplatsen, förlorar han den rätt till grav, som tillkommer honom, och

hemfaller då graven till kyrkorådets förfogande.

Å flera andra platser finnas liknande bestämmelser. För att övervinna

de olägenheter, som bliva en följd av de gamla lagstadgandena,

särskilt förbudet att ånyo avyttra en en gång såld gravplats, har man

således måst i viss mån kringgå lagens föreskrifter och skapa nya

rättsregler. Man har därjämte vid åtskilliga tillfällen sökt att hjälpa

sig fram på ett annat sätt, men detta närmast, när det varit fråga om

begravningsplatsers användande till annat ändamål, icke när det gällt

att åter använda gamla gravar. I sammanhang med kyrkas rivning

och flyttning till annan plats plägar Kungl. Maj:t nämligen föreskriva

s. k. gravrannsakning. Härvid tillgår i allmänhet så, att kungörelse

om kallelse å gravägare införes i Post- och Iurikestidningar och uppläses

i pastoratets kyrkor, och åligger det sedan vederbörande innehavare

av någon rätt till gravarna i fråga att å den i kallelsen utsatta

tiden, vanligen efter tre eller sex månader, själva eller genom ombud

inställa sig vid gravrannsakningen och bevaka sin rätt i berörda hänseende

eller uppgiva, på vilka villkor de vilja överlämna gravarna till

församlingen. Över de gravar, vilka sakna ägare eller till vilka äganderätt

ej kan styrkas, anses därefter församlingen äga rätt att fritt förfoga.

Det torde emellertid vara ganska tvivelaktigt, huruvida en gravägare,

om han dreve saken till sin spets, skulle på detta sätt kunna

berövas sin rätt.

Det sagda torde vara tillräckligt för att påvisa behovet av nya

lagstadganden å förevarande område. Den praxis, som utvecklat sig

beträffande de upplåtelser, varom här är fråga, torde lämna en god anvisning,

i vilken riktning de nya bestämmelserna böra gå. Förbudet

att ånyo upplåta gravar, vilka blivit för sitt ändamål använda, bör

således upphävas, varvid dock naturligen måste tillses, att skyldiga

pietetshänsyn tagas i dessa ofta grannlaga fall. Skall emellertid gravplats

åter kunna tagas i bruk, följer därav, att upplåtelserna icke böra

äga rum med äganderätt. Försummelse i vårdnaden av graven bör

nämligen kunna medföra förlust av rätt till densamma. Upplåtelse av

gravplats bör ock kunna avse viss tid. Därtill kommer, såsom förut

påvisats, att även om det uttryckligen angåves, att upplåtelsen ägde rum

med äganderätt, förvärvarens rätt att förfoga över området i fråga dock

måste bliva mycket inskränkt. Det torde därför icke vara tvivel underkastat,

att det från både teoretisk och praktisk synpunkt är riktigast

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24. 11

att låta upplåtelser av gravplats icke giva annan rätt till jorden än

nyttjanderätt.

I överensstämmelse med det sålunda anförda har inom justitiedepartementet

upprättats ett förslag till lag om nyttjanderätt till

gravplatser.

Detta lagförslag utgår alltså från att gravplats endast får upplåtas

med nyttjanderätt, ej med äganderätt. Nyttj anderätten kan förverkas

genom försummelse att vårda graven, och då nyttj anderätten

upphör på grund därav eller av annan anledning, såsom då tiden

för nyttj anderätten är ute, har vederbörande upplåtare till graven i regel

fri dispositionsrätt över densamma, naturligtvis dock inom de gränser,

som bestämmas av sanitära förhållanden.

Förslaget ansluter sig i denna punkt liksom beträffande flera

övriga bestämmelser ganska nära till vad som redan nu genom praxis

blivit gällande på flera platser och innebär så tillvida icke många nyheter.

Det gäller emellertid att i lag giva de kyrkliga eller kommunala

myndigheter, som förvalta de allmänna begravningsplatserna, något medel

i hand att planmässigt och på ett för allmänheten tillfredsställande sätt

ordna tillgången på begravningsplatser.

De bestämmelser, det här är fråga om, hava endast avseende å

upplåtelser av gravar å kyrkogårdarna eller andra allmänna begravningsplatser,

vilka tillhöra kommunerna, de kyrkliga eller borgerliga. A

de numera mycket sällan förekommande fall, då gravplats anordnas i

kyrka, har förslaget icke tillämpning. Icke heller regleras förhållandena

vid anordnande efter vederbörligt tillstånd av begravningsplats å

enskilt område; några särskilda föreskrifter för dessa mycket sällsynta

fall torde icke vara erforderliga.

För innehållet i de föreslagna bestämmelserna och grunderna för

desamma skall i det följande närmare redogöras.

1 §•

Avtal, varigenom upplåtes nyttjanderätt till fast egendom, äro enligt

lagen den 14 juni 1907 i allmänhet ej bindande utöver femtio år beträffande

fastighet å landet och tjugufem år i fråga om fastighet i

stad. Då det gäller avtal om nyttjanderätt till gravplats, tala emellertid

särskilt pietetssynpunkter för att icke lägga hinder i vägen mot upplåtelse

för all framtid. Det skulle säkerligen, när det för de efterlevande

är fråga om att inköpa grav för en avliden, hos mången verka

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

stötande för känslan, om icke möjlighet funnes att bereda den avlidne

en gravplats, som kan tänkas bliva för all framtid i släktens besittning.

I fråga om avtal, som avse upplåtelse på viss tid, har det synts

lämpligt att för såväl land som stad stadga en tidsbegränsning motsvarande

den, som i allmänhet gäller beträffande fastighet å landet.

Något behov torde knappast förefinnas av mellanformer mellan upplåtelserna

med ständig nyttjanderätt och dem på femtio år.

Med hänsyn till de upplåtelser, som ske för alltid eller i stad

för viss tid utöver tjugufem år, erfordras en ändring i 1907 års

nyttjanderättslag, varigenom där meddelade bestämmelser om längsta

tid för nyttjanderättsavtals giltighet bringas ur tillämpning beträffande

ifrågavarande upplåtelser.

2 §.

Enligt den allmänna nyttjanderättslagen skall arrendeavtal upprättas

skriftligen, där ej kontrahenterna annorlunda åsämjas; för tomträttsavtal

åter är skriftlig form ovillkorligen föreskriven. Skäl synas

tala för att beträffande de avtal, varigenom rätt till gravplats upplåtes,

låta den sistnämnda regeln gälla. Den omständigheten, att dessa upplåtelser

på grund av sakens natur alltid avse längre tidsperioder, i

allmänhet väl icke under 25 år och i många fall all framtid, torde göra

skriftlig form för avtalet önskvärd. Genom ett stadgande om skriftlig

form för dylika avtal kommer dessutom endast att stadfästas den praxis,

som numera torde tillämpas på de allra flesta platser. Vid upplåtelser

av dessa slag pläga nämligen utfärdas s. k. gravbrev.

3 §•

Upplåtelser av jord å begravningsplatser gälla huvudsakligen två

olika slags gravar, nämligen sådana, där endast ett lik får jordas, i

allmänhet kallade enskilda eller ensamgravar, samt gravar, som äro avsedda

för flera avlidna, s. k. familjegravar. Någon överlåtelse av rätt

till enskild grav, som redan blivit för sitt ändamål använd, kommer väl

mera sällan i fråga, då detta i regel icke skulle innebära mycket annat

än ett överflyttande av själva underhållsskyldigheten. Ofta inköpa

emellertid personer redan i livstiden gravställen åt sig och sina anhöriga

och det kan hända, att en sådan person önskar, innan graven

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

blivit använd, på grund av ändrade förhållanden överlåta sin rätt å

annan. Överlåtelser av för flera personer avsedda, delvis använda gravar

kunna jämväl (änkas förekomma. Fråga blir nu, huruvida överlåtelse

av nyttj anderättshavares rätt till gravplats utan vidare bör vara tillåten

eller om upplåtarens, jordägarens, medgivande härtill bör erfordras. Då

avgiften för nyttjanderätten, såsom av det följande framgår, icke skall

utgå periodvis utan skall betalas på en gång, kommer den naturligtvis

i de flesta fall att erläggas samtidigt med själva upplåtelsen och en

förändring i nyttjanderättshavarens person synes därefter vara utan

större betydelse för upplåtaren. Det är icke såsom vid arrende några

viktigare intressen, som stå på spel, om nyttjanderättshavaren icke uppfyller

sina förpliktelser. Bestämmelserna om vårdnadsskyldigheten äro

föranledda huvudsakligen av estetiska synpunkter, och försummar

nyttjanderättshavaren denna skyldighet, kan upplåtelsen återkallas.

Särskilt vid upplåtelse för alltid kunna för övrigt i tidernas längd

sådana ändringar i förhållandena inträffa, att ett förbud mot överlåtelse

utan tillstånd kunde bliva obilligt. Det synes därför icke vara nödigt

eller lämpligt att i lag uppställa en allmän fordran på upplåtarens

medgivande för överlåtelse av detta slags nyttj anderätter. Anses det i

särskilda fall önskvärt, att ett sådant villkor uppställes, får det ankomma

på parterna att i avtalet införa skäliga bestämmelser därom. Fn särskild

anledning härtill kan ligga däri, att de allmänna begravningsplatserna

ju närmast äro avsedda för medlemmarna i den kommun, som är ägare

till platsen i fråga; så bruka ofta högre pris gälla vid inköp av gravplatser

för utomstående. För kontroll härå kan en inskränkning i rätten

till överlåtelse erfordras.

Det ligger i sakens natur, att ifrågavarande avtal, då de träffats

för viss tid, höra äga bestånd, även om nyttjanderättshavaren dör före

tidens utgång. En person önskar kanske redan under sin livstid träffa

uppgörelse angående den gravplats, där han skall jordas, och i detta

fall liksom i fråga om familjegravarna är det från början förutsatt, att

avtalet i händelse av dödsfall skall bestå och rätten övergå till vederbörande

stärbhusdelägare. Något skäl att i andra förekommande fall

låta nyttj anderättshavarens död medföra rubbning i rättsförhållandet torde

icke heller förefinnas; det är endast skyldig pietetshänsyn gent emot de

efterkommande att låta dessa övertaga rätten till graven.

De upplåtelser, det här är fråga om, avse ju i allmänhet mycket

långa tidsperioder, ej sällan all framtid. Det måste under sådana förhållanden

förutsättas, att på grund av dödsfall ombyte i innehavet av

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

nyttj änder ätten ofta kommer att äga rum. Stundom kan det, när lång

tid förflutit efter upplåtelsen och rätten till gravplatsen många gånger

bytt innehavare, bliva svårt att avgöra, vem eller vilka som äro

nyttjanderättshavare. Fall kunna också inträffa, då på grund därav, att

nyttj anderättens innehavare avlidit utan att efterlämna några arvingar,

det rent av icke finnes någon särskild nyttj anderättshavare. Att under

sådana förhållanden utan vidare anse avtalet annullerat skulle i många

fall verka stötande. Upplåtaren torde icke heller alltid kunna med fog

göra anspråk på, att nyttj anderätten skall upphöra. Om släktingar till

den avlidne icke finnas, är det kanske i stället vänner eller andra, som

vilja vårda graven och uppfylla de förpliktelser, som gälla för upplåtelsen.

Så länge de för denna stadgade villkoren uppfyllas, är det

för upplåtaren skäligen betydelselöst, om det icke existerar någon

särskild innehavare av nyttjanderätten. Avtalet bör därför bestå, så

länge dess bestämmelser fullgöras; det är naturligtvis därvid sällan något

annat än vårdnadsskyldigheten, som kan komma på tal.

4 §■

När upplåtelse av rätt till gravplats sker för alltid, bestämmes

naturligen avgiften, vare sig den upplåtna rätten kallas äganderätt eller

något annat, att utgå eu gång för alla och erlägges denna avgift oftast

vid själva avtalets ingående. Vid de andra upplåtelser, som nu förekomma,

där rätt, vanligen kallad besittningsrätt, till gravplats medgives

för vissa år, plägar gälla detsamma, ehuru härvidlag, såsom brukar vara

fallet i fråga om nyttjanderätter i allmänhet, avgiften kan tänkas utgå

periodvis. Att praxis härvid funnit den lämpligaste och naturligaste

anordningen, ligger i öppen dag. I allmänhet brukar kostnaden för

gravplatsen tagas ur den avlidnes dödsbo och något annat än en engångsutgift

kan då icke gärna ifrågakomma. Avgifters erläggande periodvis

skulle för upplåtaren lätt vålla besvär och svårigheter, särskilt med

hänsyn till de ombyten i innehavet av nyttjanderätten, som under långa

tidsperioder genom dödsfall kunna inträffa. Det torde därför vara

lämpligt, att i lagen inryckes en bestämmelse om nyttjanderättsavgiftens

gäldande på en gång. Visserligen innebär denna bestämmelse icke hinder

för att annat föreskrives genom avtal, men det är knappast antagligt,

att sådant skall förekomma. Aven förevarande lagförslags övriga stadganden

vila i vissa avseenden på förutsättning, att avgiften utgår på

en gång.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

15

5 §•

Den, som får nyttjanderätt till gravplats åt sig upplåten, förbinder

sig i allmänhet i själva avtalet att i enlighet med de närmare bestämmelser,

som kunna vara av vederbörande utfärdade för varje särskild

kyrkogård, underhålla och vårda graven. I lagen torde emellertid böra

fastslås en allmän skyldighet för nyttjanderättshavaren i fråga om vårdnaden

av graven att gälla för den händelse i avtalet icke skulle hava

nämnts något därom. Vilka anspråk man bör ställa upp i fråga om

underhållsskyldigheten, torde i flertalet fall icke vålla större tveksamhet.

Man bör naturligen icke begära allt för mycket i detta avseende och

frågan måste ses huvudsakligen från den estetiska synpunkten. Olika

skick och bruk beträffande gravarnas skötsel äro å olika platser gängse

och även inom samma kyrkogård kan icke överallt ställas samma anspråk

i fråga om skötseln. Huvudsaken är, att graven gör ett vårdat och

prydligt intryck och att de gravstenar och andra monument, som kunna

vara uppsatta å graven, ej få förfalla.

Nu gällande föreskrifter om skyldighet att underhålla gravplatser

innehålla, att om gravarna fordra underhåll och reparation, men sådant

efter vederbörlig pålysning och erinran av arvingarna försummas, dessa

gravar böra igenfyllas och betäckas, utan att med dem göres någon

förändring. Beträffande sådana gravar, som blivit sålda för alltid, gäller

emellertid, att de under inga förhållanden åter få försäljas och användas,

även om den avlidnes arvingar eller andra, som inköpt graven, icke bry

sig om densamma eller den ursprunglige innehavarens släkt kanske är

utdöd. Det är närmast på de missförhållanden, vilka bliva en följd av

sistnämnda stadgande, som de nya bestämmelserna vilja råda bot.

Fullgör icke nyttjanderättshavaren de skyldigheter, som enligt avtalet

eller lagens föreskrifter åligga honom i fråga om underhållet,

kan han naturligen av upplåtaren tillhållas att sätta graven i stånd;

det står jämväl vederbörande öppet att tillgripa den utvägen att vid

domstol påyrka förpliktelse för nyttjanderättshavaren att fullgöra avtalets

bestämmelser. Vid domstolen torde upplåtaren även kunna framställa

anspråk på, att nyttj anderätten på grund av bristande uppfyllelse av

kontraktet må förklaras förverkad. Men i många fall torde dessa utvägar

att komma till rätta med nyttjanderättshavaren vara stängda. Ofta

beror nämligen försummelsen att underhålla gravplatsen på, att ingen

bestämd nyttjanderättshavare finnes; den ursprunglige är död och hans

släkt har utslocknat eller ock har kanske ny ttj anderätten i många led

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

övergått till ett flertal på vitt skilda orter boende personer, av vilka

ingen har något intresse av, att graven hålles i värdigt skick. Då det

i dessa fall ofta skulle vara synnerligen svårt eller rent av omöjligt att

avgöra, vem som är den rätte innehavaren av nyttjanderätten, skulle

upplåtaren under sådana omständigheter stå maktlös, om icke andra

hjälpmedel stode honom till buds. Härvid bör ihågkommas, att det i

sista hand är vederbörande församling eller kommun, vilken såsom ägare

till kyrkogården har ansvaret för att gravarna därstädes icke förfalla.

Så heter det i lagen den 25 maj 1894 angående jordfästning, att kyrkogårdar

och andra begravningsplatser städse skola hållas i ordnat och

värdigt skick.

Det förfarande, som enligt förslaget skall komma i tillämpning,

överensstämmer i det stora hela med den praxis, som på åtskilliga

ställen utbildat sig, särskilt i fråga om de större städernas kyrkogårdar,

där mera ordnade förhållanden äro av nöden och där ett planmässigt

användande av kyrkogårdsjorden företrädesvis är av behovet påkallat.

Om gravplatsen grovt vanvårdas, äger enligt förslaget vederbörande

upplåtare förelägga nyttjanderättshavaren att inom natt och år sätta

densamma i stånd. År nyttjanderättshavaren ej känd eller vet man ej

var han finnes, skall sådant föreläggande införas tre gånger i allmänna

tidningarna samt tidning inom orten.

Med grov vanvård torde böra förstås, att vanvården fortsatt en

längre tid, så att marken blivit övervuxen och gör ett synnerligen ovårdat

intryck eller å platsen uppfört monument eller annan överbyggnad förfallit

i följd av bristande underhåll.

Påföljden av försummelse att fullgöra det givna föreläggandet

att sätta graven i stånd skall vara, att nyttjanderätten förverkas och

gravplatsen återfaller till församlingens eller kommunens förfogande.

Det kan ifrågasättas, om det icke borde göras beroende på domstols

prövning, huruvida nyttj anderätten må förklaras förverkad eller icke.

Ett djdikt stadgande skulle dock i mycket hög grad inskränka förevarande

bestämmelsers verkan. Då nyttj an derättshavarens släkt är utslocknad

eller då man icke vet, vem som är den nuvarande nyttj an derättshavaren

eller var han finnes, är det ju omöjligt att bringa saken

till avgörande genom en rättegång. Och de fall, då förvaltningen av

en kyrkogård vill tillgripa den utväg, lagen här erbjuder, äro väl framför

allt just de, som nyss nämnts. Lämpligast torde därför vara, att

det må bero på beslut enbart av den myndighet, som har begravningsplatsen

om hand, om nyttj anderätten bör återkallas eller ej. Någon

större risk för, att berättigade intressen härigenom skulle trädas för

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

nära, finnes knappast. Begravningsplatserna förvaltas i allmänhet av

vederbörande kyrkoråd; på vissa platser är en särskild kommunal eller

kyrklig myndighet tillsatt för sådant ändamål, så t. ex. i Stockholm,

där de staden tillhöriga begravningsplatserna förvaltas av kyrkogårdsnämnden,

bestående av åtta personer, därav hälften väljes av stadsfullmäktige

och hälften genom kyrkostämmorna i de territoriella församlingarna.

Man behöver säkerligen icke från dessa myndigheters sida

befara, att ej åt varje särskilt fall skall ägnas en omsorgsfull prövning

och att ej berättigade hänsyn skola tagas till medkontrahentens intressen.

Uppenbarligen bör ett sådant förfarande som det föreslagna användas

med stor varsamhet och på sådant sätt, att inan icke stöter den

pietet, varmed alla dessa saker böra behandlas. Det är väl troligt, att,

såsom nu lär vara fallet å de platser, där ett dylikt tillvägagångssätt

redan begagnas, vederbörande komma att förklara rätten till gravplats

förverkad endast, då ingen tveksamhet föreligger, såsom då graven legat

länge ovårdad och ingen på flera år gjort anspråk på densamma, så att

man med visshet kan antaga, att antingen ingen nyttjauderättshavare

finnes eller de, som hava rätt till graven, icke äro måna om att bevara

denna rätt och att ej heller någon annan för minnet av den avlidne vill

vårda sig om graven.

När nyttjanderätten förverkas eller eljest upphör, har vederbörande

kommun eller församling rätt att fritt disponera över gravplatsen utan

att vara bunden av annat än de regler, som äro uppdragna med hänsyn

till de sanitära förhållandena. 1 hälsovårdsstadgan för riket den 25

september 1874 § 12 mom. 5 stadgas, att gravarna å allmän gravplats

icke må ånyo begagnas, innan så lång tid från liks jordande därstädes

förflutit, att med hänsyn till olika jordmån och andra förhållanden, som

kunna inverka på likens hastigare eller långsammare förvandling, de

mjuka delarnas förruttnelse kan anses hava fullständigt försiggått, och

i intet fall tidigare än efter femton år. Inom de gränser, som här bestämmas,

kan den gamla gravplatsen således ånyo upplåtas till annan

nyttjanderättshavare. Härigenom kommer man att mer än hittills

kunna utnyttja kyrkogårdsjorden, så att den oerhörda ökningen i den

för sådant ändamål upplåtna marken skall kunna i någon mån begränsas.

Att församling eller kommun, som äger begravningsplatsen, har rätt

att åtaga sig underhållet av grav, torde vara självklart. Det är redan

nu ganska vanligt, att så sker. Upplåtaren plägar i dessa fall mot en

en gång för alla erlagd avgift förbinda sig att svara för underhållet av

gravplatsen för den tid, upplåtelsen avser. På många ställen finnas

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 20 höft. (Nr 24.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

därjämte s. k. gravkassor, utgörande för underhåll av gravplatser särskilt

donerade medel, vilka kassor i allmänhet stå under församlingarnas

eller deras ''myndigheters förvaltning. Det torde icke vara behövligt att,

såsom i kyrkomötets skrivelse föreslagits, meddela särskilda stadganden,

huruvida kommun eller församling äger ikläda sig dylika åtaganden i

fråga om framtida gravunderhåll. Likaså kan det icke gärna komma i

fråga att i nyttj anderättslagen lämna i samma skrivelse begärda föreskrifter

om, på vad sätt för sådant ändamål influtna medel må bokföras och förvaltas.

Hur långt församlingens eller kommunens underhållningsskyldighet

bör sträcka sig, kan^ uppenbarligen icke bliva föremål för några bestämda

regler; detta får för varje särskilt fall bestämmas efter åtagandet i det

därom ingångna avtalet eller i enlighet med godkännandet av de villkor,

varunder för gravunderhåll givna medel mottagas.

6 §•

Den i förevarande paragraf medgivna rätten för nyttj anderättshavaren

eller annan, som vill övertaga gravunderhållet, att erhålla förnyad

upplåtelse, är påkallad av pietetshänsyn. En avliden persons

stärbhus har vid anskaffandet av gravplats kanske av ekonomiska skäl

måst avstå från att förvärva nyttjanderätt till graven för alltid eller för

någon längre tidrymd. När nyttjanderättstiden sedan utgår, skulle det

ofta vara stötande för de efterkommandes eller andra närståendes känslor,

om graven, som vårdas omsorgsfullt, skulle återfalla till församlingens

eller kommunens förfogande och kanske snart tagas i bruk för annans

räkning. Rätt till ny upplåtelse bör rimligen icke blott stå den förre

nvttjanderättshavaren till buds, utan även, om sådan ej finnes eller ej

vill begagna nämnda rätt, tillkomma annan, som önskar vårda graven,

det må nu vara släktingar till den avlidne eller t. ex. en korporation,

som den avlidne i livstiden tillhört. Någon större olägenhet med hänsyn

till kyrkogårdens planmässiga ordnande torde icke vara att befara av,

att en dylik rätt medgives av lagen, och i allt fall får denna synpunkt

icke vara ensam avgörande. Förevarande stadgande utgör ett för innehavaren

av gravplatsen nödvändigt komplement till bestämmelsen om,

att gravplatser efter nyttjanderättstidens slut åter få tagas i bruk. För

att undvika detta, som för mången skulle verka mycket litet tilltalande,

bör en ovillkorlig rätt att träffa avtal om förnyad upplåtelse finnas för

den, som så önskar och är villig att åtaga sig underhållet av graven.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 24.

19

'' 7 §.

När nyttjanderätt till gravplats upphör, framställer sig frågan, huru

man har att förfara med å graven anbringad gravvård eller annan överbyggnad.

Att ägaren av sådan överbyggnad i allmänhet bör vara berättigad

att bortföra densamma, kan icke gärna vara föremål för någon

tvekan. Upphör emellertid nyttj anderätten på grund därav, att den i

enlighet med bestämmelserna i 5 § förverkas, kan det ifrågasättas, om

icke härmed bör förenas den påföljden, att vederbörande går förlustig

rätten till vad som finnes anbragt å graven. I praxis tillämpas på flera

ställen en dylik ordning. Så stadgas i fråga om Stockholms stads begravningsplatser,

att när rätten till gravplats förverkas på grund av

vanvård, graven med vad därå finnes utan lösen hemfaller till kyrkogårdsnämndens

fria förfogande. Åtskilliga skäl synas emellertid tala för att

icke tillämpa så stränga regler. Försummelsen att vårda graven kan

ju bero av ganska ursäktliga anledningar, så att det vore obilligt, om

jämväl en dylik påföljd skulle härflyta därav. Ofta kan det vara tvivelaktigt,

vem som är ägare till det å graven uppförda monumentet, såsom

då detsamma bekostats av annan än nyttjanderättshavaren, t. ex. av

vänner till den avlidne, och det anspråk, som tillkommer någon av sådan

anledning, kan icke skäligen frånhändas honom på grund av nyttjanderättshavarens

försummelse. Ej heller torde gravvårdarnes hemfallande

till upplåtaren vara tillräckligt motiverat av de estetiska synpunkter,

som påkalla bibehållandet av ett vackert och konstnärligt monument.

Emellertid bör ägaren av gravvården icke hava obegränsad tid att

utöva den rätt till dess borttagande, som sålunda skall tillkomma honom.

Det torde vara lämpligt att i detta hänseende uppställa en preskriptionstid

av sex månader. Efter denna tid tillfaller gravvården vederbörande församling

eller kommun.

Vad nu är sagt, gäller icke blott å grav anbragt monument utan

även all annan slags överbyggnad, stängsel m. m. Plantering eller

dylikt hör däremot icke till det, som får borttagas. Har nyttj anderättshavaren

å graven planterat träd, buskar, blommor eller annat, bör han

icke vara berättigad att vid nyttjanderättstidens utgång vidtaga några

andra förändringar med dessa anläggningar än sådana, som påkallas

t. ex. av gravmonuments bortflyttning. Gravens plantering och prydande

med blommor och dylikt torde i allmänhet få anses hava ålegat honom

enligt avtalet eller lagens föreskrift, och har han därå nedlagt större

kostnader än han varit skyldig, är detta något, som icke gärna kan

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

tagas i betraktande. För församlingen eller kommunen, som därefter bär

skyldighet att tillse, att graven hålles i någorlunda prydligt skick, är

det av vikt, att densamma icke vid överlämnandet befinner sig i ett

skövlat tillstånd.

De nu nämnda bestämmelserna, att gravvårdarna må borttagas

efter nyttjanderättstidens slut, komma av naturliga skäl säkerligen ganska

sällan i tillämpning. Aven när det icke är fråga om så gamla gravar,

att någon rättmätig innehavare av dem icke linnés, blir det nog icke

ofta, som ägarna av gravvårdarna komma att begagna sig av sin rätt

till desamma. Äganderätten till allt, som efter de sex månadernas

utgång finnes kvar å gravplatsen, tillfaller vederbörande upplåtare d. v. s.

den församling eller kommun, som är ägare till begravningsplatsen

i fråga. Över vad som sålunda tillfaller upplåtaren har denne fri förfoganderätt,

dock med vissa inskränkningar. Härvid är först att märka

stadgandet i 9 § uti förordningen den 29 november 1867 angående

forntida minnesmärkens fredande och bevarande. Där heter det, att

äldre kyrkor, utmärkta genom ovanligt byggnadssätt eller åldriga arkitektoniska

prydnader, eller vid vilka något historiskt minne är fästat,

eller som äro försedda med målningar och inskrifter å valv, tak och

väggar, ej må nedbrytas, förändras eller till annat ändamål användas, ej

heller målningar och inskrifter genom rappning eller ny målning utplånas,

innan anmälan i vederbörlig ordning blivit hos Konungen gjord, på det

Konungen, efter vederbörandes hörande, må efter omständigheterna kunna

avgöra vad som bör bibehållas eller genom avteckning och beskrivning

åt eftervärlden bevaras, innan nedbrytning eller ändring företages, och

skall samma lag gälla även kyrka tillhöriga äldre gravvårdar och andra

fasta minnesmärken, som å kyrkogård förefinnas, enskilda släkters eller

personers rätt i avseende å dylika minnesmärken dem oföräudrad förbehållen.

Här skyddas således de kyrkorna tillhöriga äldre gravvårdarna

och minnesmärkena för obehörig förändring eller förstörelse; de torde

icke ens få flyttas från sin plats å graven, utan att vederbörligt tillstånd

givits därtill. Emellertid skulle det icke vara tillfredsställande, om ägaren

till begravningsplatsen hade oinskränkt förfoganderätt över alla de gravvårdar,

som icke kunna tänkas falla under nämnda bestämmelser i fornminnesförordningen.

Enligt de nu gällande stadgandena i 1783 års förordning

skola i fråga om de enskilda personer tillhöriga gravar, vilka

icke längre underhållas, de därå uppresta monumenten såvitt möjligt

uppsättas på något annat ställe nära graven; ordalydelsen synes giva

vid handen, att alla gravvårdar, huru litet värde de än må hava, böra

bevaras för framtiden. Detta torde emellertid vara att gå alltför långt.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

Gravvårdar och monument, vilka hava ett historiskt eller konstnärligt

värde, böra, även om de icke äro av den ålder, att de kunna hänföras

till sådana minnesmärken, som äro skyddade genom 1867 års förordning,

räddas undan förstörelse. Andra omständigheter kunna jämväl i

särskilda fall tala för bibehållande av ett gravmonument. En i och för

sig okonstnärlig gravvård, vid vilken icke något historiskt minne är

fästat och vilken icke har något affektionsvärde vare sig för det samhälle,

som graven tillhör, eller för andra, finnes det däremot ingen anledning

att bevara för framtiden. Däröver må församlingen eller kommunen förfoga

bäst densamma synes. I varje fall äga vederbörande, med de

inskränkningar, som förut äro nämnda i fråga om äldre minnesmärken,

flytta en gravvård från dess plats å graven, så att möjlighet gives att

ånyo använda denna. År det tillsvidare icke meningen att taga graven

i bruk, torde i de flesta fall, där ej särskilda omständigheter annat, föranleda,

någon förändring icke vidtagas med gravvården, utan denna få

vara orubbad. De monument, som icke få stå kvar å gravarna och som

böra bevaras, må emellertid enligt förslaget icke bortföras från begravningsplatsen,

utan skola uppställas på lämplig plats därinom. Att härvid

finna någon tilltalande anordning kan nog i många fall vara ganska

svårt, och det torde knappast låta sig göra att för olika kyrkogårdar

angiva några allmängiltiga regler härför; lokala förhållanden samt sed

och bruk på olika platser spela här sin roll.

Det kan uppenbarligen ofta bliva en grannlaga sak för den myndighet,

som har förvaltningen av gravplatsen om hand, att i varje särskilt

fall avgöra, om ett monument bör bevaras eller ej. Det är att

hoppas, att man härvidlag icke kommer att gå för rigoröst till väga,

utan att man hellre behåller för många än för få. Monumenten på gamla

gravar utgöra ofta ett stycke historia, som berättar om stadens eller

bygdens avlidna framstående män och kvinnor, och det bör därför vara

en plikt för samhället att bevara vad som därutinnan kan vara av

intresse och betydelse för efterkommande släkter.

Såsom redan blivit anmärkt vid 1 § i förslaget till lag om nyttjanderätt

till gravplatser föranleder där införda stadgande om tiden

för dylika upplåtelsers giltighet en ändring i lagen om nyttjanderätt

till fast egendom den 14 juni 1907. Denna ändring torde lämpligen ske

på det sätt, att ett tillägg göres till 1 kap. 8 § i sistnämnda lag.

De i den allmänna nyttjanderättslagens 2 kap. 43 § innefattade

bestämmelserna om jords upplåtande på arrende för annat ändamål än

jordbruk torde, om annat ej föreskrives, äga tillämpning även å upp
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

låtelse av nyttjanderätt till gravplatser. Då sådan tillämpning emellertid

ej synes vara behövlig eller lämplig, torde i samma paragraf böra införas ett

stadgande, varigenom undantag göres för nu ifrågavarande upplåtelser.

Förslag till de sålunda erforderliga ändringarna i den allmänna

nyttjanderättslagen har upprättats i justitiedepartementet.))

Föredragande departementschefen uppläste härefter omförmälda

förslag till lag om nyttjanderätt till gravplatser samt till lag om ändrad

lydelse av 1 kap. 8 § och 2 kap. 43 § i lagen om nyttjanderätt till fast

egendom den 14 juni 1907; och hemställde departementschefen, att lagrådets

utlåtande över dessa förslag, som voro av den lydelse bilagor vid

detta protokoll utvisa, måtte för det i § 87 regeringsformen angivna

ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Nils Berlin. •

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 24.

23

Förslag

till

Lag

om nyttjanderätt till gravplatser.

Med upphävande av nådiga förbudet den 12 september 1783 emot

ytterligare försäljande av de en gång till privata försålda gravar i kyrkor

och kyrkogårdar, såvitt detta förbud avser gravar å kyrkogårdar, förordnas

som följer:

1 §.

Å kyrkogård eller annan allmän begravningsplats må gravplats endast

upplåtas med nyttjanderätt.

Sådan upplåtelse må ske för alltid eller för viss tid, högst femtio år.

2 §•

Avtal, varigenom upplåtes nyttjanderätt till gravplats, skall upprättas

skriftligen.

3 §•

Dör innehavare av nyttjanderätt till gravplats före nyttjanderättstidens

utgång, skall avtalet fortfarande vara gällande. Vad sålunda är

stadgat äger giltighet, även om i fall, som nu är sagt, ny innehavare

av nyttjanderätten ej finnes.

4 §•

Avgift för nyttjanderätt till gravplats skall utgå på en gång.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

5 §•

Gravplats skall av nyttjanderättshavaren hållas i ordnat och

värdigt skick.

Råder å gravplats grov vanvård och avhjälpes den ej inom ett år

efter det npplåtaren förelagt nyttjanderättshavaren att sätta gravplatsen i

stånd, vare nyttjanderätten förverkad och upplåtaren förty berättigad att

återkalla densamma. Föreläggandet skall innefatta erinran om den sålunda

stadgade påföljd. År nyttjanderättshavaren ej känd eller vet man

ej, var han finnes, skall föreläggande, som nu är sagt, införas tre gånger

i allmänna tidningarna samt tidning inom orten; och varde tiden för

den föreskrivna påföljdens inträdande räknad från det sista kungörandet.

6 §•

Då för viss tid upplåten nyttjanderätt till gravplats upphör på

grund av tidens utlöpande, äger, om gravplatsen är väl vårdad, nyttjanderättshavaren

eller annan, som vill övertaga vården, rätt att erhålla förnyad

upplåtelse.

7 §•

Har nyttjanderätt till gravplats upphört, må därå anbragt gravvård

eller annan överbyggnad av dess ägare bortföras inom sex månader

därefter. Vad som ej är bortfört inom nämnda tid tillfaller upplåtaren;

vill han från graven föra gravvård eller annan överbyggnad av konstnärligt

eller historiskt värde eller eljest av beskaffenhet att böra för

framtiden bibehållas, skall den åter uppställas inom begravningsplatsen

å lämplig, därtill avsedd plats.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1916.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

25

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 kap. 8 § och 2 kap. 43 § i lagen om nyttjanderätt till

• fast egendom den 14 juni 1907.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 8 § och 2 kap. 43 § i lagen om

nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907 skola erhålla följande

ändrade lydelse:

1 KAP.

8 §•

Vad i 1 och 7 §§ stadgas angående längsta tid för beståndet av

rättighet, som där avses, äger icke tillämpning å upplåtelse, som sker

från kronan.

Ej heller äger vad i 1 § stadgas tillämpning å upplåtelse av nyttjanderätt

till gravplats på kyrkogård eller annan allmän begravningsplats.

2 KAP.

43 §.

Upplåtes jord på arrende för annat ändamål än jordbruk, skola å

sådan upplåtelse stadgandena i 1 och 4 §§, 5 § första stycket, 6—9,

18, 22, 25 och 26 §§, 27 § första stycket, 28—34, 36—41 §§ samt

42 § första stycket äga motsvarande tillämpning; dock att vad 33 §

stadgar angående rätt för jordägaren att uppsäga avtalet ej skall tilllämpas

efter det arrendatorn tillträtt fastigheten, ej heller innan tillträde

skett, där arrendatorn på anfordran inom utgången av nästa dag för

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 20 käft. (Nr 24.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj-As Nåd. Proposition Nr 24-

avtalets fullgörande ställer säkerhet, med vilken jordägaren skäligen

kan nöjas.

År ej arrendetiden bestämd, skall avtalet upphöra att gälla efter

det uppsägning å någondera sidan skett.

Ej må genom förbehåll i avtalet stadgas inskränkning i arrendatorns

rätt att vid överlåtelse av fastigheten kvarsitta, ej heller för

arrenderättens förverkande stadgas annan grund än 36 och 37 §§ bestämma;

har sådant förbehåll skett, vare det utan verkan.

Angående upplåtelse av nyttjanderätt till gravplats å kyrkogård

eller annan allmän begravningsplats är särskilt stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1916.

I

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

27

Protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd onsdagen den 22 september

1915.

N ärvarande:

Justitieråden Bergman,

Sjögren,

Regeringsrådet Palmgren,

Justitierådet Dyberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justi tiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Magt Konungen i statsrådet den

3 september 1915, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas

över upprättade förslag till lag om nyttjanderätt till gravplatser samt till

lag om ändrad lydelse av 1 kap. 8 § och 2 kap. 43 § i lagen om nyttjanderätt

till fast egendom den 14 juni 1907.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av hovrättsfiskalen Alvar Elis Rodhe.

Lagrådet yttrade:

Förslaget till lag om nyttjanderätt till gravplatser.

3 §•

Vad i första punkten stadgas innebär allenast, att nyttj anderätten

vid innehavarens död övergår till hans arvingar. Detta är emellertid

självklart och bör så mycket mindre bliva föremål för ett särskilt stadgande,

som ofta avtalet varit avsett att gälla för just detta fall. Bestämmelsen

i andra punkten synes innebära, att en nyttjanderätt skall antagas

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 24.

föreligga, ändock att någon innehavare av densamma ej finnes. En

dylik uppfattning innebär dock en oegentlighet, åt vilken ej torde böra

givas uttryck i lagen. Med stöd av vad sålunda anförts hemställer lagrådet,

att denna paragraf måtte utgå.

4 §•

Såsom av motiven till ifrågavarande paragraf framgår, har densamma

föranletts därav, att det i paragrafen angivna sättet för avgiftens

erläggande ansetts vara det lämpligaste och naturligaste. Då emellertid,

enligt vad motiven jämväl utvisa, det icke varit avsett, att stadgandet

skall utgöra hinder för att genom avtal annat föreskrives i detta hänseende,

torde — helst med hänsyn till stadgandets avfattning detsamma

härutinnan lärer kunna bliva föremål för misstolkning — denna bestämmelse

böra utgå. Anses emellertid i lagen böra intagas en föreskrift

av den innebörd, att avgiftens erläggande på en gång är det lämpligaste,

bör för undvikande av ovanberörda misstolkning bestämmelsens avfattnjng

undergå någon jämkning.

5 §•

Mot bestämmelsen” i andra stycket, att vid förverkande av nyttjanderätten

upplåtaren skall vara »berättigad att återkalla densamma», kan

anmärkas, att detta uttryck synes kunna föranleda missförstånd. Det

ligger i sakens natur, att sedan föreläggande givits och den bestämda

tiden förflutit, utan att gravplatsen blivit satt i vederbörligt skick, det

tillkommer den myndighet, som har begravningsplatsen om hand, att i

anledning härav fatta; beslut, varigenom så vitt av denna myndighet

beror fastslås, att nyttjanderätten förverkats. Detta beslut behöver dock

icke, såsom man av de anförda orden i lagtexten kunde vara benägen

att antaga, innefatta en egentlig återkallelse, d. v. s. en förklaring, som

måste på något sätt delgivas nyttjanderättshavaren. Även i ett annat

hänseende torde den genom de anförda orden åt upplåtaren givna rätten

till återkallelse kunna föranleda misstolkning. I motiven synes nämligen

införandet av dylik rätt för vederbörande myndighet såsom upplåtare

förordas i motsats till en annan utväg, nämligen frågans överlämnande

till domstols prövning. Men en sådan motsättning kan medföra den

felaktiga uppfattningen, att upplåtarens beslut skulle vara bindande för

nyttjanderättshavaren. I händelse av tvist måste givetvis frågan om

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition Nr 24.

nyttjanderättens förverkande alltid prövas av domstol. I anledning av

de missförstånd, vartill lagtexten i berörda del kan leda, hemställes,

att orden »och upplåtaren förty berättigad att återkalla densamma»

måtte utgå.

6 §•

En bestämmelse, varigenom innehavare av nyttjanderätt till gravplats,

som upplåtits för viss tid, tillerkäunes rätt att vid nyttjanderättstidens

utgång, om gravplatsen är behörigen vårdad, erhålla förnyad

upplåtelse, har enligt lagrådets mening fullt fog för sig. Dock torde

såsom villkor för rätten till förnyad upplåtelse höra stadgas, att nyttjanderättshavaren

före tidens utlöpande gjort anmälan om sin önskan

att erhålla sådan upplåtelse. Därjämte synes för vinnande av större

tydlighet i lagen böra utsägas, att nyttjanderättshavaren äger erhålla

den förlängda ny ttj anderätten mot skälig avgift.

I förslaget har rätt till förnyad upplåtelse tillerkänts icke blott

nyttjanderättshavaren utan även annan, som vill övertaga vården av

gravplatsen. Mot förslagets avfattning härutinnan kan till en början

anmärkas, att bestämmelse saknas om den inbördes ordning, vari rätten

att erhålla upplåtelse skall tillkomma flera, som tilläventyrs göra anspråk

därpå. Att nyttjanderättshavaren i varje fall skall äga företräde, torde

val, att döma av motiven, få antagas vara förslagets mening; men för

bestämmandet av den inbördes ordningen mellan andra, som vilja utöva

den ifrågavarande rätten, lämnar förslaget icke någon ledning. Emellertid

synas tillräckliga skäl icke föreligga för att tillerkänna annan än nyttjanderättshavaren

verklig rätt att efter nyttjanderättstidens slut erhålla

förnyad upplåtelse. Om nyttjanderättshavaren ej vill förnya avtalet,

kan det nog i de flesta fall vara lämpligt, att annan, som av pietetsskäl

önskar övertaga vården av gravplatsen, får densamma åt sig upplåten.

Men det torde kunna överlämnas åt upplåtaren att därvid handla på

lämpligaste sätt. Något lagstadgande i denna punkt lärer ej vara nödigt.

Vill man emellertid till ledning för upplåtaren i lagen intaga en bestämmelse

i förevarande ämne, synes däråt lämpligen kunna givas det

innehåll, att där anmälan om förnyad upplåtelse icke gjorts av nyttjanderättshavaren,

det må ankomma på upplåtaren att, om så prövas lämpligt,

meddela förnyad upplåtelse åt annan, som förklarat sig vilja övertaga

vården av gravplatsen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

Lagens ikraftträdande.

Då lagförslaget saknar övergångsstadgande, skulle den föreslagna

lagen icke komma att äga tillämpning å de upplåtelser av rätt till

gravplats, som ägt rum före lagens trädande i kraft. Härav skulle

emellertid bliva följden, att de med förslaget åsyftade ordnade förhållandena

å begravningsplatserna komme att inträda först efter en

längre tidrymd. Enligt lagrådets mening böra därför de föreslagna

bestämmelserna i tillämpliga delar gälla även beträffande äldre upplåtelser.

Detta synes, vad angår 5, 6 och 7 §§, otvivelaktigt böra stadgas

i fråga om sådana avtal, varigenom gravplats upplåtits med nyttjanderätt,

en avtalsform, som, om än den icke stått i full överensstämmelse

med hittills gällande föreskrift i ämnet, dock enligt vad erfarenheten

visat funnit en vidsträckt användning. Men någon betänklighet synes

ej heller böra möta mot ett stadgande, varigenom 5 och 7 §§ vinna

motsvarande tillämplighet jämväl å äldre upplåtelser av gravplats med

äganderätt. Med hänsyn till det bestämt begränsade ändamål, vartill

den upplåtna marken får begagnas, lärer nämligen i hithörande fall

sådan skillnad emellan upplåtelse med äganderätt och upplåtelse med

nyttjanderätt icke kunna sägas föreligga, att ett olika förfarande i förevarande

hänseende må anses påkallat.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 8 § och 2 kap. 43 § i lagen

om nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907.

Lagrådet finner detta förslag icke föranleda någon anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

31

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 1 oktober 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

friherre Beck-Friis,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anmälde efter

gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet, att sedan

Kungl. Maj:t den 3 september 1915 beslutat inhämta lagrådets utlåtande

över upprättade förslag till lag om nyttjanderätt till gravplatser samt

till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 8 § och 2 kap. 43 § i lagen om

nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907, hade lagrådet den 22

september 1915 avgivit det infordrade utlåtandet.

Efter att hava redogjort för lagrådets utlåtande anförde föredragande

departementschefen:

»På grund av de anmärkningar, som lagrådet framställt mot förslaget

till lag om nyttjanderätt till gravplatser, har detta förslag i vissa

avseenden omarbetats.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

Härvid har i enlighet med lagrådets hemställan 3 § fått utgå ur

förslaget. Den i denna paragraf upptagna bestämmelsen, att ingånget

nyttjanderättsavtal skall gälla, även om nyttjanderättshavaren dör före

nyttjanderättstidens utgång, har motsvarighet i lagstadganden om andra

slag av nyttjanderätt till fast egendom, men, såsom lagrådet framhållit,

synes jämväl utan sådan bestämmelse någon tvekan icke böra uppstå om

att nyttjanderätt av nu ifrågavarande slag vid innehavarens död övergår

till hans arvingar. Det i samma paragraf vidare innefattade stadgandet

om nyttjanderättsavtalets fortfarande giltighet även för den händelse,

att vid nyttjanderättshavares död ny innehavare av ny ttj anderätten ej

finnes, upptogs i förslaget på den grund att på detta speciella lagstiftningsområde

stadgandets praktiska nytta ansågs böra tillmätas större

betydelse än de teoretiska betänkligheterna. Med hänsyn till det motstånd

stadgandet rönt från lagrådets sida har jag emellertid ansett

detsamma icke böra vidhållas.

I samband därmed att 3 § uteslutits ur det remitterade förslaget

har nummerbeteckningen å de efterföljande paragraferna jämkats.

Det i 4 § av det remitterade förslaget meddelade stadgandet om

nyttjandsrättsavgiftens erläggande på en gång har lagrådet likaledes

ansett böra utgå. Utan tvivel är det dock för vanliga fall lämpligt att

avgiften erlägges på sålunda angivet sätt, och vid sådant förhållande

synes den föreslagna bestämmelsen, även om man icke vill binda avtalsfriheten

i detta hänseende, äga sin betydelse såsom fastslående den

huvudregel, vilken bör följas, om icke annan överenskommelse träffas.

För undvikande av den misstolkning, vartill enligt lagrådets mening

stadgandets lydelse skulle kunna giva anledning, har paragrafens tillämplighet

uttryckligen gjorts beroende därav att annat ej avtalats.

I enlighet med vad lagrådet hemställt har jag låtit orden »och

upplåtaren förty berättigad att återkalla densamma» utgå ur 5 § — enligt

den jämkade nummerbeteckningen 4 § — i förslaget.

Ur 6 (5) § har på grund av lagrådets erinringar uteslutits stadgandet,

att även annan än nyttjanderättshavaren skulle äga rätt att efter

nyttjanderättstidens utgång erhålla förnyad upplåtelse. Att, såsom lagrådet

eventuellt ifrågasatt, i stället intaga en bestämmelse därom, att

där anmälan om förnyad upplåtelse icke gjorts av nyttjanderättshavaren,

det må ankomma på upplåtaren att, om så prövas lämpligt, meddela

förnyad upplåtelse åt annan, som förklarat sig vilja övertaga vården av

gravplatsen, synes mig sakna betydelse, då en dylik bestämmelse icke

innehåller annat än som utan särskilt stadgande är självklart.

Såsom villkor för rätten till förnyad upplåtelse har i enlighet med

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 24.

vad lagrådet föreslagit stadgats, att nyttjanderättshavaren före tidens

utlöpande gjort anmälan om sin önskan att erhålla sådan upplåtelse.

Likaledes på lagrådets hemställan har för vinnande av större tydlighet

i paragrafen införts bestämmelse, att nyttjanderättshavaren äger erhålla

den förlängda nyttj anderätten mot skälig avgift.

Enligt lagrådets mening böra de föreslagna bestämmelserna i tilllämpliga

delar gälla även beträffande äldre upplåtelser. I fråga om

sådana äldre avtal, varigenom äganderätt till gravplats icke förvärvats,

synes mig detta icke i och för sig möta några betänkligheter. Innehållet

i dessa avtal lärer emellertid i allmänhet icke mycket avvika från

stadgandena i förevarande lagförslag, särskilt i fråga om ny ttj anderättens

förverkande på grund av vanvård av graven, och beträffande äldre nyttjanderättsupplåtelser

torde därför något större behov av att giva den föreslagna

lagen tillämpning icke föreligga. Att meddela ett övergångsstadgande

endast för dylika överlåtelser synes för övrigt, även bortsett

från att deras laglighet svårligen kan anses överensstämma med nuvarande

bestämmelser, vara olämpligt i det avseendet, att på grund av det svävande

och mindre följdriktiga uttryckssättet i ett flertal gällande avtal det

mången gång skulle möta svårighet att avgöra, huruvida ett avtal vore

att räkna såsom ny ttj anderätts- eller äganderättsupplåtelse. En bestämmelse

om att den nya lagstiftningen skall äga återverkande kraft torde därför

knappast vara att förorda annat än under förutsättning, att den kan

utsträckas även till fång med äganderätt och alltså kommer att gälla

äldre upplåtelser i allmänhet. Oförnekligen kan man ställa sig tveksam

till att giva de föreslagna bestämmelserna återverkande kraft i fråga

om äganderättsupplåtelser. Men på de av lagrådet anförda skäl och

då det uppenbarligen särskilt i avseende å dylika upplåtelser är av

vikt, att rättsförhållandena beträffande äldre gravar ordnas med tillämpning

av de nya bestämmelserna, har jag ansett mig böra tillstyrka,

att ett stadgande i den ''av lagrådet angivna riktning införes i lagförslaget.

Förutom de ändringar, som nu nämnts, hava några smärre formella

jämkningar vidtagits i förslaget.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 8 § och 2 kap.

43 § i lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907 har

av lagrådet lämnats utan anmärkning.»

Föredragande departementschefen uppläste härefter ett i enlighet

med det avgivna yttrandet avfattat förslag till lag om nyttjanderätt till

gravplats och hemställde, att kyrkomötets yttrande över förslaget måtte

jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen inhämtas.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 20 höft. (Nr 24.)

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kung!. 3&aj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle till kyrkomötet avlåtas nådig skrivelse

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Israel Myrberg.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

35

Bilaga.

Kungl. Majits nådiga skrivelse till kyrkomötet med förslag till

lag om nyttjanderätt till gravplats; given Stockholms

slott den 1 oktober 1915.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen

inhämta kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet godkänner härvid

fogade förslag till lag om nyttjanderätt till gravplats.

Kungl. Maj:t förbliver kyrkomötet med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Berndt Hasselrot.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

Förslag

till

Lag

om nyttjanderätt till gravplats.

Med upphävande av nådiga förbudet den 12 september 1783 emot

ytterligare försäljande av de en gång till privata försålda gravar i kyrkor

och kyrkogårdar, såvitt detta förbud avser gravar å kyrkogårdar, förordnas

som följer:

1 §•

Å kyrkogård eller annan allmän begravningsplats må gravplats

endast upplåtas med nyttjanderätt.

Sådan upplåtelse må ske för alltid eller för viss tid, högst femtio år.

2 §•

Avtal, varigenom upplåtes nyttjanderätt till gravplats, skall upprättas

skriftligen.

3 §•

Avgift för nyttjanderätt till gravplats skall, där ej annat avtalas,

utgå på en gång.

4 §•

Gravplats skall av nyttjanderättshavaren hållas i ordnat och

värdigt skick.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 24.

Råder å gravplats grov vanvård och avhjälpes den ej inom ett

år efter det upplåtaren förelagt nyttjanderättshavaren att sätta gravplatsen

i stånd, vare ny ttj anderätten förverkad. Föreläggandet skall

innefatta erinran om den sålunda stadgade påföljden. År nyttjanderättshavaren

ej känd eller vet man ej, var han finnes, skall föreläggande,

som nu är sagt, införas tre gånger såväl i allmänna tidningarna som i

tidning inom orten; och varde tiden för den föreskrivna påföljdens

inträdande räknad från det sista kungörandet.

^ §•

Då för viss tid upplåten nyttjanderätt till gravplats upphör på

grund av tidens utlöpande, äger, om gravplatsen är väl vårdad, nyttjanderättshavaren

rätt att mot skälig avgift erhålla förnyad upplåtelse, såframt

han anmält sig därtill före nyttjanderättstidens utgång.

6 §•

Har nyttjanderätt till gravplats upphört, må därå anbragt gravvård

eller annan överbyggnad av dess ägare bortföras inom sex månader

därefter. Vad som ej är bortfört inom nämnda tid, tillfaller upplåtaren;

vill denne från graven föra gravvård eller annan överbyggnad av konstnärligt

eller historiskt värde eller eljest av beskaffenhet att böra för

framtiden bibehållas, skall den åter uppställas inom begravningsplatsen

å lämplig, därtill avsedd plats.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1916 och i tillämpliga

delar lända till efterrättelse även beträffande de upplåtelser av gravplats

å kyrkogård eller annan allmän begravningsplats, som skett före

nämnda dag.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

Till Konungen.

Genom nådig skrivelse den 1 oktober 1915, nr 11, har Eders Kungl.

Maj:t, med åberopande av protokoll i statsrådet den 3 september och

den 1 oktober 1915 samt i lagrådet den 22 september 1915, förklarat

sig vilja, jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen, inhämta kyrkomötets

yttrande, huruvida kyrkomötet godkände ett vid skrivelsen fogat förslag

till lag om nyttjanderätt till gravplats.

I en vid kyrkomötet väckt motion, nr 37, har anförts följande:

Förenämnda lagförslag utginge ifrån, att rätten till gravplats vore

av privaträttslig natur och då närmast att''betrakta såsom nyttjanderätt av

samma art som nyttjanderätt, om vilken förmäldes i lagen om nyttjanderätt

till fast egendom den 14 juni 1907. Med hänsyn till de upplåtelser, som

skedde för alltid eller i stad för viss tid utöver tjugufem år, hade därför

föredragande departementschefen föreslagit en ändring i nämnda lag,

varigenom där meddelade bestämmelser om längsta tid för nyttjanderättsavtals

giltighet skulle bringas ur tillämpning beträffande ifrågavarande

upplåtelser och de i förslaget intagna bestämmelserna därutinnan i stället

bliva gällande. Den sålunda ifrågasatta ändringen i nyttjanderättslagen

tillhörde emellertid icke kyrkomötets bedömande, utan hade kyrkomötet

att yttra sig endast om förstnämnda lagförslag.

I motsats till vad i lagförslaget gjorts gällande vore motionären av

den uppfattning, att bestämmelserna rörande rätt till gravplats icke tillhörde

privaträttens område och sålunda icke på något sätt berördes av

nyttjanderättslagens stadganden, utan att de vore av offentligt-rättslig

karaktär och i sin helhet tillhörde kyrkorätten.

Av stadgandena i lagen om jordfästning den 25 maj 1894 framginge,

att det ålåge församlingen att anordna begravningsplats, där de

avlidna skulle jordas. Gravplats tillkomme där en var inom församlingen

avliden, vare sig enskild gravplats förvärvats eller ej. Rätten att

pryda och vårda graven tillkomme den avlidnes anhöriga eller vänner,

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

oberoende av huruvida avtal om rätt till gravplats träffats eller icke.

Skillnaden i rätt till den enskilda gravplatsen och till gravplatsen å

»fattigkyrkogården)) vore endast den, att tiden för besittningsrätten till

den senare platsen ensidigt bestämdes av församlingen eller kyrkogårdsförvaltningen

i överensstämmelse med därom givna stadganden, under

det att tiden för besittningen av den enskilda gravplatsen bestämdes

genom avtal, som icke kunde ensidigt ändras.

Den rätt till enskild gravplats, som genom avtal upplätes, folie

även den inom den offentliga rättens område. Församlingen kunde icke

till den enskilde upplåta en rätt av annan art än den, församlingen

själv hade. Låt vara att församlingen genom ett privaträttsligt fång förvärvat

den jord, som upptoges av begravningsplatsen; när denna jord

blivit i enlighet med därom givna stadganden för sitt ändamål invigd,

kunde därefter församlingen icke göra någon privaträtt till jorden gällande,

utan den rätt församlingen därefter hade till platsen vore, såsom nämnts,

av offentligt-rättslig karaktär. Att någon del av begravningsplatsen

sedermera skulle kunna med äganderätt i privaträttslig mening upplåtas

till enskild vore fullkomligt uteslutet. Likaså att nyttjanderätt i nyttjanderättslagens

mening skulle kunna till enskild överlåtas. Den rätt, innehavaren

av en gravplats hade, vore icke vare sig äganderätt eller nyttjanderätt

utan allenast en offentligt-rättslig besittningsrätt, utan de särskilda

kvalifikationer, som åtföljde besittning under äganderätt eller under nyttjanderätt.

När därför i kyrkostämmoförordningen § 2 stadgades om kyrkostämmas

befogenhet med avseende å begravningsplats, talades endast om

kyrkostämmans befattning med »ordnande och fördelning» av begravningsplatser

samt avgifter för dem. Visserligen förekomme i 12 § 5

mom. hälsovårdsstadgan den 25 september 1874 tal om »gravar, som

blivit upplåtna åt enskilde med ägande- eller besittningsrätt)); men denna

författning vore av administrativ natur, och det vore en känd sak, att

de i dylika författningar begagnade ordalagen icke alltid vore valda med

den omsorg, som hade vederbort.

Då även i det av Eders Kungl. Maj:t till kyrkomötet remitterade

lagförslaget stadganden och uttryck förekomme, som icke kunde förklaras

ur annan grund, än att man ansett lagen tillhöra privaträttens område,

men så, enligt vad ovan nämnts, icke syntes vara fallet, ville motionären,

med instämmande i syftet av vad Eders Kungl. Maj:t föreslagit, hemställa,

att kyrkomötet måtte, med förklarande att Eders Kungl. Maj:ts

ifrågavarande förslag icke kunnat av kyrkomötet i oförändrat skick godkännas,

för sin del antaga ett vid motionen fogat förslag till lag om

rätt till gravplats.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

Såsom av motionen framgår, har densamma föranletts därav, att

enligt motionärens uppfattning det rättsområde, vilket Eders Kungl. Maj:ts

förslag avser att reglera, tillhör den offentliga rättens och icke privaträttens

område. Enligt kyrkomötets mening talar åtskilligt för riktigheten

av denna motionärens uppfattning. Men då bestämmelserna i föreliggande

lagförslag till sitt innehåll äro av beskaffenhet att kunna ansluta sigill

vare sig den ena eller den andra rättsuppfattningen i denna mera

teoretiska fråga, finner kyrkomötet, som icke ansett sig böra bestämt

uttala sig i detta avseende, den anmärkta omständigheten icke utgöra

hinder för huvudsakligt godkännande av Eders Kungl. Maj:ts förslag

sådant det föreligger. Kyrkomötet vill dock framhålla, att enligt kyrkomötets

uppfattning det vore önskligt, att bestämmelserna om nyttjanderätt

till gravplats gjordes helt oberoende av bestämmelserna i lagen om

nyttjanderätt till fast egendom. Exempelvis synes den rätt till inteckning,

som nyssnämnda lag medgiver, icke lämpligen böra förekomma

med avseende å rätt till gravplats. Då denna fråga icke tillhör området

för kyrkomötets beslutanderätt, har kyrkomötet endast på det sätt nu

skett velat vidröra densamma.

I en punkt har kyrkomötet emellertid att föreslå en avvikelse från

Eders Kungl. Maj:ts förslag. Enligt 5 § i detta förslag skulle vid utlöpande

av tiden för nyttjanderätt till gravplats nyttjanderättshavaren,

om gravplatsen vore väl vårdad, hava ovillkorlig rätt att erhålla förnyad

upplåtelse. Eu sådan rätt synes emellertid i vissa fall medföra

alltför stort men för upplåtaren. Enligt vad kyrkomötet inhämtat, finnas

för närvarande i Stockholm två. slag av gravar å stadens kyrkogårdar,

nämligen dels »enskild grav», eller såsom den framdeles torde komma

att benämnas »familjegrav», vilken mot högre avgift upplåtes antingen

under den tid graven utgör del av fridlyst kyrkogård eller under 25 år

med rätt till förlängning under ytterligare 25 år eller under tid graven

utgör del av fridlyst kyrkogård, och dels »allmän grav», framdeles benämnd

»ensamgrav», upplåten mot mycket låg avgift, hittills på omkring

22 år, framdeles på minst 25 år, men utan rätt till förlängning av

nyttjanderätten. Anledningen till att dylik förlängning icke beviljas är,

att ''upplåtaren ansett nödvändigt att hava fria händer att disponera över

dessa områden för ett ändamålsenligt ordnande av kyrkogården i dess

helhet; områdena kunna behövas till nya ensamgravar eller till familjegravar

eller till plantering o. s. v. Liknande förhållanden föreligga

säkerligen även i andra städer än Stockholm och medföra betänkligheter

icke minst till följd av stadgandet i övergångsbestämmelserna, enligt

vilket den nya lagen skall tillämpas också beträffande äldre upplåtelser.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 24.

Vid avfattande av äldre gravbrev å viss tid har man icke haft anledning

att taga hänsyn till möjligheten av upplåtelsetidens legala förlängande.

Ett undantag från den ovillkorliga rätten till förlängning av

nyttjanderätt till gravplats, upplåten för viss tid, till att omfatta en ny

tidsperiod synes därför kyrkomötet påkallat för det fäll att den förnyade

upplåtelsen skulle medföra synnerligt men för gravplatsens ändamålsenliga

ordnande. Kyrkomötet har därför föreslagit ett tillägg till 5 § i

sådant syfte.

Vidkommande övergångsbestämmelsen kan det vid första påseendet

synas vara ägnat att väcka en viss uppmärksamhet, att äldre upplåtelser

av gravplats, vilka jämlikt föreskrifterna i nådiga förbudet den 12 september

1783, såvitt dessas ordalydelse ger vid handen, borde avse äganderätt,

genom denna lag skulle komma att till sin rättsliga natur förklaras

innebära endast nyttjanderätt. Kyrkomötet delar emellertid den i statsrådsprotokollet

den 3 september 1915 uttalade åsikten, att, ehuru gravupplåtelse

mången gång till ordasättet angiver sig såsom avseende

äganderätt, den verkligen upplåtna rätten dock rätteligen borde karakteriseras

såsom nyttjanderätt. Ett stöd för denna uppfattning finner

kyrkomötet däri, att förmodligen aldrig ifrågasatts, att gravägare skulle

vara skyldig att söka lagfart åt sitt fång till gravplatsen. Upplåtelserna

i fråga avse sålunda äganderätt allenast till skenet, men i verkligheten

en besittningsrätt, låt vara för alltid. Till stöd för den nu angivna

uppfattningen kan i viss mån åberopas avfattningen av domstolarnas

beslut i ett av Kungl. Maj:t den 28 augusti 1895 avgjort mål rörande

rätt till gravplats (Nytt jur. arkiv 1895, sid. 322). Det kan under

sådana förhållanden icke vara oriktigt att i lag behandla sådana upplåtelser

såsom avseende nyttjanderätt, icke äganderätt. Kyrkomötet har

således intet att erinra mot övergångsbestämmelserna.

På grund av vad sålunda anförts får kyrkomötet, med förklarande

att det av Eders Kungl. Maj:t för kyrkomötet framlagda förslag till lag

om nyttjanderätt till gravplats icke blivit av kyrkomötet i oförändrat skick

godkänt, anmäla, att kyrkomötet för sin del antagit följande förslag till

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 20 käft. (Nr 24.)

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

Lag

om nyttjanderätt till gravplats.

Med upphävande av nådiga förbudet den 12 september 1783 emot

ytterligare försäljande av de en gång till privata försålda gravar i

kyrkor och kyrkogårdar, såvitt detta förbud avser gravar å kyrkogårdar,

förordnas som följer:

1 §•

Å kyrkogård eller annan allmän begravningsplats må gravplats

endast upplåtas med nyttjanderätt.

Sådan upplåtelse må ske för alltid eller för viss tid, högst femtio år.

2 §•

Avtal, varigenom upplåtes nyttjanderätt till gravplats, skall upprättas

skriftligen.

3 §•

Avgift för nyttjanderätt till gravplats skall, där ej annat avtalas,

utgå på eu gång.

4 §•

Gravplats skall av nyttjanderättshavaren hållas i ordnat och värdigt

skick.

Råder å gravplats grov vanvård och avhjälpes den ej inom ett år

efter det upplåtaren förelagt nyttjanderättshavaren att sätta gravplatsen

i stånd, vare nyttjanderätten förverkad. Föreläggandet skall innefatta

erinran om den ''sålunda stadgade påföljden. År nyttjanderättshavaren ej

känd eller vet man ej, var han finnes, skall föreläggande, Som nu är sagt,

införas tre gånger såväl i allmänna tidningarna som i tidning inom orten;

och varde tiden för den föreskrivna påföljdens inträdande räknad från

det sista kungörandet.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

43

5 §.

Då för viss tid upplåten nyttjanderätt till gravplats upphör på

grund av tidens utlöpande, äger, om gravplatsen är väl vårdad, nyttjanderättshavaren

rätt att mot skälig avgift erhålla förnyad upplåtelse, såframt

han anmält sig därtill före nyttjanderättstidens utgång och den

förnyade upplåtelsen icke medför synnerligt men för begravningsplatsens

ändamålsenliga ordnande.

6 §•

Har nyttjanderätt till gravplats upphört, må därå anbragt gravvård

eller annan överbyggnad av dess ägare bortföras inom sex månader

därefter. Vad som ej är bortfört inom nämnda tid, tillfaller upplåtareu;

vill denne från graven föra gravvård eller annan överbyggnad av konstnärligt

eller historiskt värde eller eljest av beskaffenhet att böra för

framtiden bibehållas, skall den åter uppställas inom begravningsplatsen

å lämplig, därtill avsedd plats.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1916 och i tillämpliga

delar lända till efterrättelse även beträffande de upplåtelser av gravplats å

kyrkogård eller annan allmän begravningsplats, som skett före nämnda dag.

Stockholm den 15 november 1915.

Underdånigst

På kyrkomötets vägnar:

NATHAN SÖDERBLOM.

A. v. Krusenstjerna.

Kyrkomötet, i anledning av dels Kungl. Maj:ts nådiga skrivelse

till kyrkomötet med förslag till lag om nyttjanderätt till gravplats dels

ock en i ämnet väckt motion.

(Kyrkolagsutskottets betänkande nr 31.)

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårsuden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 3 december 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anmälde efter

gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet, att sedan

Kungl. Maj:t genom skrivelse den 1 oktober 1915 förelagt kyrkomötet

ett vid skrivelsen fogat förslag till lag om nyttjanderätt till gravplats,

kyrkomötet i skrivelse den 15 november 1915 tillkännagivit, att kyrkomötet,

som icke i oförändrat skick godkänt omförmälda lagförslag, för

sin del antagit förslag till lag i ämnet av den lydelse i kyrkomötets

skrivelse angåves.

Efter att hava närmare redogjort för kyrkomötets skrivelse anförde

föredragande departementschefen följande:

»Mot den ändring, kyrkomötet vidtagit i det till dess prövning

överlämnade lagförslaget, har jag icke något att erinra.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

Beträffande det i sammanhang med nämnda lagförslag upprättade

förslaget till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 8 § och 2 kap. 43 § i lagen

om nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907, vilket förslag ej

tillhör området för kyrkomötets beslutanderätt, har i skrivelsen framhållits

såsom önskligt, att bestämmelserna om nyttjanderätt till gravplats

gjordes helt oberoende av bestämmelserna i lagen om nyttjanderätt till

fast egendom. Detta uttalande har icke synts mig böra föranleda

någon ändring i berörda förslag, vilket, såsom jag förut haft tillfälle

nämna, av lagrådet lämnats utan anmärkning.»

Departementschefen hemställde härefter, att för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamål lagrådets utlåtande måtte genom utdragav

detta protokoll inhämtas över det av kyrkomötet för dess del antagna

förslaget till lag om nyttjanderätt till gravplats.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Makt Konungen lämna

bifall.

Ur protokollet:

N. Beite.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd måndagen

den 10 januari 1916.

Närvarande:

Justitieråden Bergman,

Sjögren,

Regeringsrådet Palmgren,

Justitierådet Dyberg.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 november 1915 hade kyrkomötet

tillkännagivit, att — sedan Kungl. Magt genom skrivelse den 1

oktober 1915 förelagt kyrkomötet ett vid skrivelsen fogat förslag till

lag om nyttjanderätt till gravplats — kyrkomötet, som icke i oförändrat

skick godkänt omförmälda lagförslag, för sin del antagit förslag till lag

i ämnet av den lydelse i kyrkomötets skrivelse angåves.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

3 december 1915, hade Kungl. Magt förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas

över det av kyrkomötet för dess del antagna förslag till lag om nyttjanderätt

till gravplats.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av assessorn Alvar Elis Rodhe.

Lagrådet, som nu hade att ingå i granskning av förslaget allenast

i den mån detsamma skilde sig från Kungl. Maj:ts för kyrkomötet framlagda

förslag i ämnet, lämnade förslaget därutinnan utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

47

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

'' fredagen den 14 januari 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern HAMMARSKJÖLD,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena WALLENBERG,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anmälde efter

gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet lagrådets

genom utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden den 3

december 1915 inhämtade utlåtande över ett av kyrkomötet antaget

förslag till lag om nyttjanderätt till gravplats.

Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll hemställde föredragande

departementschefen, att nämnda lagförslag ävensom det i samband

därmed upprättade förslaget till lag om ändrad lydelse av 1 kap.

8 § och 2 kap. 43 § i lagen om nyttjanderätt till fast egendom den

14 juni 1907 måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den

lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1916.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1916:36 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till lag om nyttjanderätt till gravplats samt lag om ändrad lydelse av 1 kap. 8 § o s. 4 i texten
  2. LU 1916:10 Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om nyttjanderätt till gravplats samt lag om ändrad lydelse av 1 kap. 8 § och 2 kap s. 1 i texten